TU 1984/85:2
Trafikutskottets betänkande
1984/85:2
om vissa yrkestrafikfrågor m. m.
Sammanfattning
I betänkandet behandlas åtta under den allmänna motionstiden vid
1983/84 års riksmöte väckta motionsyrkanden om vissa yrkestrafikfrågor
m. m.
I en fp-motion yrkas att nuvarande reglering av yrkestrafiken - främst
lämplighets- och behovsprövningen - skall avskaffas.
I en m-motion yrkas att behovsprövningen avskaffas i samband med
etablering av taxitrafik.
I en annan m-motion föreslås förenkling av yrkestrafiklagstiftningen för att
möjliggöra bl. a. en liberalisering av tillståndsgivningen för taxitrafik.
Utskottet avstyrker samtliga dessa yrkanden under hänvisning bl. a. till att
nuvarande reglering behövs för att säkerställa en tillfredsställande trafikförsörjning
i landets olika delar till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad
och en i seriösa former bedriven yrkesmässig trafik.
I en fp-reservation yrkas bifall till de nämnda motionsyrkandena.
I en m- och c-reservation yrkas bifall till det sistnämnda m-motionsyrkandet.
En s-motion om skärpning av yrkestrafiklagstiftningen till att omfatta bl. a.
budservice med hjälp av motorcykel och moped avstyrks.
Nuvarande ordning för fördelning av linjetrafiktillstånd för busstrafik -som innebär viss förtursrätt för redan etablerade busslinjeföretag - behandlas
dels i en s-motion, dels i en m-motion. Utskottet erinrar om ett aktuellt
utredningsförslag, vari ändring av denna ordning föreslås, och hemställer att
s-motionen lämnas utan åtgärd i avvaktan på proposition i ärendet.
M-motionen - som också behandlar skattesubventioneringen av den trafik
som länshuvudmännen ombesörjer - avstyrks.
Vidare avstyrks ett yrkande i en m-motion om översyn av transportrådets
verksamhet inom ramen för yrkestrafiklagstiftningen. Utskottet hemställer
slutligen att en c-motion om skyddskåpor i taxibilar lämnas utan åtgärd i
avvaktan på aviserade regler om en ny och förbättrad typ av förarskydd.
I särskilda yttranden av utskottets m-ledamöter behandlas dels de grunder
som enligt yrkestrafiklagen gäller för att meddela och återkalla trafiktillstånd,
dels en i betänkandet berörd departementspromemoria, vari föreslås
att länshuvudmännen ges trafikeringsrätten för den busslinjetrafik som de
har att ombesörja.
1 Riksdagen 1984185.15sami. Nr 2
TU 1984/85:2
2
Motionerna
I motion 1983/84:551 av Allan Ekström (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär sådan ändring av yrkestrafiklagen att kravet på behovsprövning
snarast upphävs.
I motion 1983/84:824 av Anita Modin och Barbro Evermo (båda s) yrkas
att riksdagen anhåller om att regeringen inkommer med förslag om ändring
av yrkestrafiklagen så att alla typer av motorfordon inlemmas i nämnda lag.
I motion 1983/84:1015 av Gustav Persson m.fl. (s) yrkas att riksdagen
beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförs om linjetrafiktillstånden.
I motion 1983/84:1787 av Björn Körlof (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av yrkestrafiklagen av den 14 juni 1979 i syfte att
åstadkomma bredare och sundare konkurrens inom den yrkesmässiga
trafiken i enlighet med vad som anförs i motionen.
I motion 1983/84:1798 av Sven-Erik Nordin m. fl. (c) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
upphävande av kungörelsen om mellanvägg och skyddskåpa i taxibil.
I motion 1983/84:2491 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkande 3), att riksdagen beslutar begära att regeringen vidtar
erforderliga förberedelser för att avskaffa den nuvarande regleringen av
yrkestrafiken.
I motion 1983/84:2509 av Rolf Clarkson m. fl. (m) yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 16 och 22),
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs under avsnittet Taxi,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs under avsnittet Transportrådet.
Utskottet
Med yrkesmässig trafik avses enligt yrkestrafiklagen (1979:559) trafik i
vilken personbil, lastbil eller buss med förare ställs till allmänhetens
förfogande mot ersättning för transport av personer eller gods. Den
yrkesmässiga godstrafiken omfattar enligt lagen linjetrafik och beställningstrafik,
medan persontrafiken indelas i beställningstrafik med tyngre fordon
(främst bussar), beställningstrafik med lättare fordon (främst taxibilar),
turisttrafik och linjetrafik.
För all yrkesmässig trafik gäller att den endast får bedrivas efter särskilt
tillstånd till den som bedöms vara lämplig att driva verksamheten. I fråga om
persontransporter och linjetrafik för godstransporter styrs tillståndsgivning
-
TU 1984/85:2
3
en även av regler som bl. a. innebär ett värn för strukturen inom transportsektorn.
Tillstånd till dessa slag av yrkesmässig trafik får enligt yrkestrafiklagen
meddelas endast om det kan konstateras att den avsedda trafiken behövs
och i övrigt är lämplig. För beställningstrafik för godstransporter avskaffades
däremot denna s. k. behovsprövning den 1 januari 1979 (prop. 1977/78:137,
TU 1977/78:27, rskr 1977/78:365).
Flera motioner, som väcktes under den allmänna motionstiden vid 1983/84
års riksmöte, gäller avskaffande eller förenkling av yrkestrafikregleringen.
I motion 1983/84:2491 (fp) yrkas sålunda att riksdagen begär att regeringen
vidtar erforderliga förberedelser för att avskaffa den nuvarande regleringen
av yrkestrafiken. Motionärerna framhåller att den prövning som i dag sker
vid meddelande av trafiktillstånd inte endast utgår från trafiksäkerhetsmässiga
aspekter utan även omfattar den sökandes lämplighet utifrån en rad i
andra sammanhang främmande aspekter. Vidare görs - fortsätter motionärerna
- en prövning av näringsstrukturella aspekter som borde vara
främmande för den fria yrkesutövningen i vårt land. Att genom politiska
beslut slå vakt om en bestående struktur inom en näring strider mot
medborgarnas ekonomiska intressen och motverkar samhällets intresse av en
effektivt fungerande transportnäring. Tillgång och efterfrågan på den service
som yrkestrafiken tillhandahåller bör - betonas det i motionen - styras av
kundernas krav, inte politikernas uppfattning om dessa.
I motion 1983/84:2509 (m) begärs en översyn av yrkestrafiklagstiftningen i
syfte att liberalisera tillståndsgivningen för taxitrafiken. Vidare framhåller
motionärerna att det bör vara möjligt att bilda konkurrerande taxiföreningar
med egna beställningscentraler.
Även i motion 1983/84:551 (m) behandlas tillståndsgivningen för taxitrafik.
Nuvarande behovsprövning i samband med nyetablering av sådan trafik
är enligt motionären ett uttryck för etableringskontroll och näringsförbud.
Yrkestrafiklagen bör därför ändras så att kravet på behovsprövning snarast
upphävs.
I sitt av riksdagen godkända betänkande TU 1983/84:11 (rskr 1983/84:140)
med anledning av proposition 1983/84:65 om vissa yrkestrafikfrågor m. m.
behandlade utskottet flera motionsyrkanden med samma innebörd som de
som nu är i fråga. Samtliga dessa yrkanden avstyrktes eller befanns av
utskottet böra lämnas utan någon riksdagens åtgärd.
Med anledning av ett yrkande om avveckling av den reglering som gäller
för ali yrkesmässig trafik - dvs. samma yrkande som i den nu aktuella
motionen 1983/84:2491 (fp) - erinrade utskottet om att det av riksdagen år
1979 fastställda målet för trafikpolitiken är att erbjuda medborgarna och
näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande trafikförsörjning till
lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Tillståndskravet och annan
reglering av yrkestrafiken bör - framhöll utskottet - ses mot bakgrund av det
sålunda angivna målet. Vidare betonades att en i oseriösa former bedriven
1* Riksdagen 1984/85.15 sami. Nr 2
TU 1984/85:2
4
yrkesmässig trafik kan medföra onödiga kostnader av olika slag för
samhällsekonomin. Tillståndskravet och lämplighetsprövningen behövdes
”för att man skall kunna söka säkerställa att yrkesmässig trafik bedrivs på ett
ansvarsmedvetet och lojalt sätt”. Utskottet sade sig vidare dela föredragande
departementschefens uppfattning att en behovsprövning erfordras i fråga om
den yrkesmässiga persontrafiken och linjetrafiken för godstransporter för att
värna transportsektorns struktur. Utskottet avstyrkte därför motionsyrkandet.
Med hänvisning till det anförda - och då utskottet inte ändrat uppfattning i
frågan - avstyrks motion 1983/84:2491 (fp) i den del som nu är i fråga.
I fråga om tillståndsprövningen för taxitrafik erinrade utskottet - i det
nämnda betänkandet - om att taxi utgör en del av den kollektiva trafiken.
Detta innebär bl. a. - framhöll utskottet - att samhället uppställer krav på att
taxibilar i rimlig omfattning skall finnas tillgängliga för allmänheten dygnet
runt. För att undvika en situation där några trafikföretag upprätthåller en
olönsam samhällsservice medan andra bedriver trafik endast under tider med
hög efterfrågan har taxinäringen reglerats på ungefär samma sätt som annan
kollektivtrafik.
Utskottet sade sig vidare förutsätta att länsstyrelserna vid sin tillståndsoch
behovsprövning gör den erforderliga avvägningen mellan kraven på en så
snabb och billig taxiservice som möjligt och önskvärdheten av att undvika en
fördyrande överkapacitet.
Vad gäller frågan om konkurrerande taxiföreningar med egna beställningscentraler
fäste utskottet uppmärksamheten på att transportrådet hade
fått regeringens uppdrag att se över taxiföreningarnas organisationsform och
beställningscentralernas funktion. Vidare erinrades om de uttalanden som
gjordes av föredragande departementschefen i proposition 1979/80:142 om
vissa taxifrågor. Enligt dessa uttalanden finns det i allmänhet inte något
utrymme för flera beställningscentraler inom samma trafikområde. En
effektiv trafikplanering - framhölls det vidare i den propositionen - liksom de
stora investeringar som krävs för moderna, kanske datoriserade, beställningscentraler
torde omöjliggöra alltför små enheter. Utskottet sade sig
slutligen dela en av kommunikationsministern i riksdagen i januari 1983
uttalad uppfattning att undantag från huvudregeln om en beställningscentral
per trafikområde bör kunna meddelas efter prövning från fall till fall.
Utskottet har inte frångått sin sålunda, i betänkandet TU 1983/84:11,
redovisade inställning till de berörda frågorna om taxitrafiken. Med hänvisning
härtill avstyrks motionerna 1983/84:2509 (m), såvitt nu är i fråga, och
1983/84:551 (m).
I motion 1983/84:824 (s) begärs en skärpning av yrkestrafikregleringen så
till vida som denna enligt motionärerna - till skillnad från vad som nu är fallet
- även bör omfatta budservice med hjälp av motorcykel och moped samt
motorcyklar som används inom taxi.
TU 1984/85:2
5
Utskottet har erfarit att ifrågavarande typ av budservice har en mycket
ringa omfattning. Något behov av att utvidga yrkestrafikregleringen till de
slag av trafik som motionärerna avser synes sålunda f. n. inte föreligga.
Utskottet utgår emellertid från att berörda myndigheter följer dessa frågor
och att regeringen vidtar de åtgärder som kan komma att visa sig erforderliga.
Med det anförda avstyrks motionen.
Enligt motion 1983/84:2509 (m) behövs en översyn av transportrådets
verksamhet inom ramen för yrkestrafiklagstiftningen samtidigt som man
genomför den i ett annat avsnitt av motionen begärda förenklingen och
liberaliseringen av denna lagstiftning.
Av utskottets redan redovisade ställningstagande till sistnämnda spörsmål
följer att även det yrkande som nu är i fråga avstyrks.
Även i motion 1983/84:1787 (m) begärs en översyn av yrkestrafiklagstiftningen.
Syftet härmed skulle vara att åstadkomma bredare och sundare
konkurrens inom viss busstrafik. Den busstrafik som åsyftas är sådan som
ombesörjs av länshuvudmännen på grund av den s. k. länshuvudmannareformen
enligt lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik.
Motionären utgår i sin framställning från den bestämmelse i 2 kap.
12 § yrkestrafiklagen som bl. a. innebär att den som bedriver linjetrafik med
buss på viss sträcka skall ha förtursrätt till att bedriva ytterligare trafik, dvs.
öka kapaciteten, på samma sträcka. Bestämmelsen medför enligt motionären
en monopolställning för de redan etablerade busslinjeföretagen, som
därigenom kan försätta sina avnämare - länshuvudmännen - i en alltför svag
förhandlingsposition, när dessa har att upphandla trafiktjänster.
Nuvarande skattesubventionering av den trafik som länshuvudmännen
ombesörjer medför vidare enligt motionären icke önskvärda effekter från
bl. a. fördelningspolitisk synpunkt.
Utskottet vill med anledning av denna motion till en början fästa
uppmärksamheten på en departementspromemoria (Ds K 1984:3), vari
föreslås sådan ändring i yrkestrafiklagstiftningen ”att länshuvudmännen ges
trafikeringsrätten för den trafik som de har det politiska och ekonomiska
ansvaret för. Samtidigt upphör tidigare meddelade trafiktillstånd att gälla.
Länshuvudmännen ges härigenom stora möjligheter till samordning och
effektivisering av trafiken”. Att länshuvudmännen ges trafikeringsrätten
innebär enligt promemorian inte att de därmed förutsätts driva trafiken i
egen regi. ”Tvärtom uppnås genom reformen större fördelar än i dag vid
utnyttjande av entreprenörer, eftersom upphandlingen av trafiktjänsterna
kan ske med ett väsentligt ökat inslag av konkurrens”.
Remissbehandling av departementspromemorian har enligt vad utskottet
erfarit nyligen avslutats. Efter fortsatt beredning inom regeringskansliet
väntas proposition i ärendet bli förelagd riksdagen.
Vad gäller skattesubventioneringen av den trafik som bedrivs inom ramen
för länshuvudmannareformen vill utskottet erinra om att länshuvudmännen
TU 1984/85:2
6
är landstingskommunala och/eller kommunala organ som själva har att
bestämma om och i vilken utsträckning skattesubventionering skall ske.
Med hänvisning till det anförda finner utskottet ej någon riksdagens åtgärd
påkallad med anledning av motion 1983/84:1787 (m), varför denna avstyrks.
Nuvarande ordning för fördelningen av linjetrafiktillstånd behandlas också
i motion 1983/84:1015 (s). Motionärerna framhåller att knappast någon
annan privat näringssektor åtnjuter ett sådant samhällsskydd som de
trafikföretag som innehar linjetrafiktillstånd. Med hänsyn till att samhället
påtagit sig det totala ekonomiska ansvaret för viss kollektivtrafik är det också
enligt motionärerna rimligt att samhället - genom länshuvudmännen - har
den totala beslutanderätten över vem eller vilka som skall utföra denna
trafik.
Med hänvisning till den tidigare nämnda departementspromemorian och i
avvaktan på en kommande proposition i ärendet bör motionen nu lämnas
utan åtgärd.
I motion 1983/84:1798 (c) framhålls att de skyddskäpor i taxibilar som f. n.
föreskrivs innebär betydande nackdelar från bl. a. arbetsmiljösynpunkt.
Reglerna härom bör därför enligt motionärerna upphävas och behovet av
förarskydd tillgodoses genom andra åtgärder.
Ifrågavarande regler kommer enligt vad utskottet erfarit inom kort att
ersättas med regler om obligatorisk användning i taxibilar av en ny och
förbättrad typ av förarskydd. Motionen bör med hänsyn härtill lämnas utan
åtgärd.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avskaffande eller förenkling av yrkestrafikregleringen
att riksdagen avslår motionerna 1983/84:551 (m), 1983/84:2491
(fp) yrkande 3 och 1983/84:2509 (m) yrkande 16,
2. beträffande skärpning av yrkestrafikregleringen
att riksdagen avslår motion 1983/84:824 (s),
3. beträffande översyn av transportrådets verksamhet inom ramen för
yrkestrafiklagstiftningen
att riksdagen avslår motion 1983/84:2509 (m) yrkande 22,
4. beträffande länshuvudmannareformen
att riksdagen avslår motion 1983/84:1787 (m),
5. beträffande fördelningen av linjetrafiktillstånd
att riksdagen lämnar motion 1983/84:1015 (s) utan åtgärd,
TU 1984/85:2
7
6. beträffande skyddskåpor i taxibilar
att riksdagen lämnar motion 1983/84:1798 (c) utan åtgärd.
Stockholm den 4 oktober 1984
På trafikutskottets vägnar
KURT HUGOSSON
Närvarande: Kurt Hugosson (s), Rolf Clarkson (m), Rune Torwald (c),
Sven-Gösta Signell (s), Rune Johansson (s), Gösta Andersson (c), Margit
Sandéhn (s), Sten-Ove Sundström (s), Görel Bohlin (m), Sven Henricsson
(vpk), Göran Riegnell (m), Ingrid Andersson (s), Lisbet Calner (s), Karl
Björzén (m) och Linnea Hörlén (fp).
Reservationer
1. Avskaffande eller förenkling av yrkestrafikregleringen (mom. 1)
Rolf Clarkson (m), Rune Torwald (c), Gösta Andersson (c), Görel Bohlin
(m), Göran Riegnell (m) och Karl Björzén (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med ”1 sitt” och på
s.4 slutar med ”och 1983/84:551 (m).” bort ersättas med text av följande
lydelse:
I sitt lika med utskottet är i fråga.
Genom en liberalare attityd än f. n. från länsstyrelsernas sida då det gäller
att meddela trafiktillstånd för taxitrafik stimuleras enligt utskottets mening
en nyttig konkurrens inom taxinäringen. Om kunderna ges ett fritt val mellan
olika taxiföretag kan de på ett helt annat sätt än f. n. tillgodose önskemål om
en i olika avseenden mer individuellt anpassad service.
Ett fritt val förutsätter att kunderna har tillgång till mer än en beställningscentral.
Undantag från huvudregeln om en beställningscentral per trafikområde
bör därför enligt utskottets mening medges i större städer med stora
trafikområden och trafikunderlag.
Med det sagda tillstyrker utskottet motion 1983/84:2509 (m) såvitt nu är i
fråga.
Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
Utskottet kan däremot inte ansluta sig till kravet på att helt avskaffa
behovsprövningen i samband med nyetablering av taxitrafik, varför yrkandet
härom i motion 1983/84:551 (m) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande avskaffande eller förenkling av yrkestrafikregleringen
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2509 (m) yrkande 16
TU 1984/85:2
8
samt med avslag på motionerna 1983/84:551 (m) och 1983/84:2491
(fp) yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet härom anfört,
2. Avskaffande eller förenkling av yrkestraflkregleringen (mom. 1)
Linnea Hörlén (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med ”1 sitt” och på
s. 4 slutar med ”och 1983/84:551 (m).” bort ersättas med text av följande
lydelse:
Även utskottet finner för sin del den etableringskontroll som f. n.
förekommer i yrkestrafiken i princip felaktig. Denna bransch bör enligt
utskottets mening styras av samma regler om tillgång och efterfrågan som
andra näringslivsgrenar har att arbeta med. Ett avskaffande av regleringen
synes så mycket mer motiverat som den inte förmått fullgöra sitt syfte - att
förhindra överetablering och illojal konkurrens. Problemen härmed löses
inte genom regleringar utan i stor utsträckning genom en rimligare skattelagstiftning
och ett lägre skattetryck för de småföretagare som i dag frestas att
tillgripa illojala konkurrensmetoder.
Den enda prövning som utskottet finner nödvändig för att meddela
tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik är att föraren är kompetent och
lämplig att föra det fordon för vilket tillstånd meddelas.
Utskottet tillstyrker sålunda yrkandet i motion 1983/84:2491 (fp) att
regeringen skall vidta förberedelser för att avskaffa den nuvarande regleringen
av yrkestrafiken.
Genom utskottets ställningstagande torde syftet med motionerna 1983/
84:2509 (m), såvitt nu är i fråga, och 1983/84:551 (m) få anses tillgodosett.
Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande avskaffande eller förenkling av yrkestraflkregleringen
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2491 (fp) yrkande 3
samt med anledning av motionerna 1983/84:551 (m) och 1983/
84:2509 (m) yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet härom anfört,
Särskilda yttranden
1. Avskaffande eller förenkling av yrkestraflkregleringen (mom. 1)
Rolf Clarkson, Görel Bohlin, Göran Riegnell och Karl Björzén (alla m)
anför:
Att helt avskaffa yrkestraflkregleringen synes tyvärr ej möjligt. Vi har
därför inte kunnat biträda kravet härpå enligt motion 1983/84:2491 (fp).
Däremot är det enligt vår bestämda uppfattning möjligt och i hög grad
TU 1984/85:2
9
angeläget att förenkla denna reglering inte minst på de centrala områden som
lämplighetsprövningen och frågan om återkallelse av trafiktillstånd utgör.
Riksdagen beslutade i februari innevarande år om sådan ändring i
yrkestrafiklagen att inte endast - såsom dittills - missförhållanden i den
yrkesmässiga trafiken utan ”även i övrigt vid driften av trafikrörelsen” skulle
utgöra grund för återkallelse av trafiktillstånd (prop. 1983/84:65, TU
1983/84:11, rskr 1983/84:140). I propositionen angavs uttryckligen att
återkallelse skulle kunna ske även om någon brottslig misskötsamhet inte
kunde läggas tillståndshavaren till last. ”Det väsentliga är” - framhöll
föredragande departementschefen - ”att tillståndshavaren genom påvisade
missförhållanden vid trafikrörelsens drift vid en samlad bedömning bedöms
vara olämplig som tillståndshavare”.
I en reservation - vari yrkades avslag på detta lagförslag - framhöll vi
moderater att en återkallelse av ett trafiktillstånd kan ha stor ekonomisk
betydelse för den enskilde. Lagen bör därför - hette det vidare i reservationen
- ge klart besked om vad som utgör grund för beslut om återkallelse så att
tillståndshavarna vet vad de har att rätta sig efter. Uttalanden i propositionen
enligt vilka missförhållanden föreligger om tillståndshavaren ”kan antas”
sakna ”vilja eller förmåga att rätt sköta rörelsens förpliktelser gentemot det
allmänna” gav - betonade vi i reservationen - inget sådant klart besked.
Vad gäller lämplighetsprövningen föreskriver yrkestrafiklagen att trafiktillstånd
får ges endast till den som med hänsyn till yrkeskunnande,
personliga och ekonomiska förhållanden samt andra omständigheter av
betydelse bedöms vara lämplig att driva verksamheten.
Eftersom trafiktillstånd numera kan återkallas på så lösliga grunder som
den i februari i år beslutade lagändringen innebär, synes det oss uppenbart att
allsköns ovidkommande faktorer kan komma att beaktas även då det gäller
att meddela trafiktillstånd.
Yrkestrafiklagen bör därför enligt vår mening ändras så att den ger
entydiga besked om de grunder som gäller dels för att meddela, dels för att
återkalla trafiktillstånd.
2. Länshuvudmannareformen och fördelningen av linjetrafiktillstånd (mom.
4 och 5)
Rolf Clarkson, Görel Bohlin, Göran Riegnell och Karl Björzén (alla m)
anför:
Den departementspromemoria om busslinjetrafiken (Ds K 1984:3) som
utskottet hänvisar till i samband med behandlingen av motionerna 1983/
84:1787 (m) och 1983/84:1015 (s) har enligt vad vi erfarit utsatts för en mycket
skarp kritik vid remissbehandlingen.
Effekten av förslagen i promemorian skulle bli att länshuvudmännen får
ett monopol inom bussslinjetrafiken. Erfarenheten visar att monopol, såväl
offentliga som privata, leder till ineffektivitet och är till nackdel för
TU 1984/85:2
10
konsumenterna. Vi anserdärför att förslagen i departementspromemorian ej
bör läggas till grund för en proposition.
mlnab/gotab Stockholm 1984 79008