TU 1984/85:18

Trafikutskottets betänkande
1984/85:18

om anslag till Transportstöd för Gotland (prop. 1984/85:100 bil. 8)

Sammanfattning

I betänkandet tillstyrker utskottet regeringens förslag om ett anslag på 44,5
milj. kr. till Transportstöd för Gotland för nästa budgetår.

Vidare behandlas tre motionsyrkanden som berör de av riksdagen
fastställda principerna för taxesättningen i färjetrafiken på Gotland. Andra i
betänkandet behandlade motionsyrkanden gäller bl. a. färjetrafiken mellan
Västervik och Visby samt det s. k. Gotlandstillägget.

Utskottet föreslår att sistnämnda yrkande lämnas utan åtgärd. Övriga
motionsyrkanden avstyrks.

SJÄTTE HUVUDTITELN

Transportstöd för Gotland. Regeringen har under punkt I 3. (s. 129-130)
föreslagit riksdagen att till Transportstöd för Gotland för budgetåret 1985/86
anvisa ett förslagsanslag på 44 500 000 kr.

Motionerna

I motion 1984/85:439 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkande 17), att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen
till känna vad som i motionen anförs om transportstöd till Gotland.

I motion 1984/85:744 av Ewy Möller (m) och Agne Hansson (c) yrkas att
riksdagen hos regeringen anhåller att åtgärder vidtas för att förbättra
färjeförbindelserna mellan Västervik-Visby i linje med vad som framförs i
motionen.

I motion 1984/85:1983 av Barbro Nilsson i Visby (m) yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att färjetaxorna
mellan Gotland och fastlandshamnarna skall vara likformiga med SJ:s taxa
klass 2 i enlighet med 1974 års riksdagsbeslut om prissättningen för färjetrafik
till Gotland,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om en för Gotland regionalpolitiskt anpassad trafik.

I motion 1984/85:2551 av Gunhild Bolander (c) yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om att 1974 års riksdagsbeslut om taxesättningen skall vara
gällande,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att det s. k. Gotlandstillägget
slopas.

1 Riksdagen 1984/85.15 sami. Nr 18

TU 1984/85:18

Utskottet

Transportstöd har enligt riksdagens beslut utgått till Rederi AB Gotland
(Gotlandsbolaget) sedan den 1 februari 1972 (prop. 1971:154, TU 1971:28,
rskr. 1971:350). Stödet inriktades till en början på de från Gotland utgående
godstransporterna i färjetrafiken och på avgifterna för överföring av
personbilar.

Efter utvärdering av stödet beslöt riksdagen (prop. 1974:140, TU 1974:27,
rskr. 1974:347) att utvidga godstransportstödet fr. o. m. den 1 februari 1975
till att avse även transporter till Gotland. Samtidigt infördes ett stöd till
persontrafiken med Gotlandsbolagets färjor.

Transportstödet är - i enlighet med den s. k. vägprincipen - inbyggt i den
taxa som Gotlandsbolaget tillämpar. Detta innebär för persontrafiken att
priset för en färjeresa är anpassat till priset för en andraklassbiljett på tåg för
motsvarande färdsträcka. De olika formerna av stöd till godstrafiken medför
att transportförmedlingsföretagen och med dem samverkande transportföretag
kan tillämpa samma taxa i Gotlandstrafiken som för övrig inrikestrafik i
landet.

För innevarande år gäller att Gotlandsbolaget bedriver passagerartrafik på
Visby dels från Nynäshamn och Stockholm (de norra linjerna), dels från
Oskarshamn, Västervik och Grankullavik på Öland (de södra linjerna).
Nynäshamns- och Oskarshamnslinjerna trafikeras året runt, Stockholmslinjen
i maj, under sommaren och första hälften av september, medan
Västerviks- och Ölandslinjerna endast trafikeras under sommaren. Godstrafik
med särskild färja bedrivs året runt mellan Oskarshamn och Visby.

Mot bakgrund av ett kraftigt ökat behov av stöd till Gotlandstrafiken
beslöt riksdagen i december 1981 bl. a. att en enhetlig taxa skulle tillämpas på
den norra och de södra linjerna. Riksdagen fann det förenligt med
vägprincipen - enligt vilken färjetrafiken skall ses som en fast landförbindelse
- att taxesättningen i den trafikstarkaste relationen, dvs. NynäshamnVisby,
fick bli normerande även för de södra linjerna. Beslutet beräknades
innebära att intäkterna skulle öka med 4,7 milj. kr. per år och att stödbehovet
skulle minska i motsvarande mån.

Av nu förevarande proposition framgår att Gotlandsbolaget i november
1984 meddelat transportrådet att anspråken på statsbidrag enligt bolagets
bedömning uppgår till 66 milj. kr. mot tidigare beräknade drygt 40 milj. kr.
avseende verksamhetsåret 1984. Transportrådet har därför infordrat en
förklaring till det kraftiga överskridandet. Bolaget har också uppmanats att
inkomma med ett åtgärdsprogram i syfte att minska behovet av transportstöd.
Vad gäller budgetåret 1985/86 har bolaget i juni 1984 i samband med
fastställelse av turlistan för år 1985 redovisat transportstödsbehovet till 46
milj. kr. Efter överläggningar med transportrådet har bidragsbehovet fastställts
till 39 milj. kr. för nästa budgetår. Vissa uppgifter pekar dock på att

TU 1984/85:18

Gotlandsbolaget beräknar ett bidrag på 75 milj. kr. för verksamhetsåret
1985.

Föredragande departementschefen understryker att det bör vara en
angelägen uppgift för transportrådet att klarlägga skälet till de kraftiga
kostnadsstegringarna samt medverka till att kostnadsbesparingar, rationaliseringar
och intäktsförbättringar genomförs i syfte att begränsa statsbidragsbehovet
liksom att förbättra den ekonomiska framförhållningen. Utgångspunkten
i överläggningarna mellan rådet och bolaget bör enligt föredraganden
vara att få fram åtgärdsförslag som i förhållande till rådets beräkning av
anslagsbehovet för nästa budgetår innebär ett i huvudsak oförändrat
bidragsbehov för denna tid och ett minskat behov av statsbidrag på längre
sikt. I avvaktan på att överläggningarna skall slutföras godtar föredraganden
transportrådets beräkning av anslagsbehovet. Till de 39 milj. kr. som denna
beräkning avser kommer 5,5 milj. kr. som bidrag till transportföretag för att
täcka de merkostnader som det s. k. Gotlandstillägget inte kompenserar.

Föredraganden beräknar sålunda det totala medelsbehovet under anslaget
för nästa budgetår till 44,5 milj. kr.

Utskottet har ingen erinran mot denna beräkning och tillstyrker regeringens
förslag till medelsanvisning.

I motion 1984/85:439 (c) framhålls att det i propositionen föreslagna stödet
till Gotlandsbolaget är långt ifrån tillräckligt för att täcka de nu beräknade
förlusterna. Motionärerna understryker att riksdagens tidigare beslut om
principerna för taxesättningen även fortsättningsvis måste vara vägledande.
Dramatiska taxehöjningar kan befaras medföra vikande turistunderlag.
Staten måste därför allt framgent räkna med ett betydande transportstöd för
Gotlandstrafiken.

Motionärerna yrkar att vad de sålunda anfört skall av riksdagen som dess
mening ges regeringen till känna.

Utskottet finner i likhet med föredraganden att resultatet av överläggningarna
mellan transportrådet och Gotlandsbolaget måste avvaktas innan man
kan bedöma vilka åtgärder som bör vidtas med anledning av bolagets anspråk
på ett ökat statsbidrag för nästa budgetår. Åtgärder som innebär en
nivåförändring av statsbidraget i jämförelse med det som föreslås i propositionen
eller en ändring av nu gällande principer för taxesättningen kan ej
genomföras utan riksdagens godkännande. För närvarande synes sålunda
någon riksdagens åtgärd ej erforderlig med anledning av de i motion
1984/85:439 (c) väckta frågorna. Yrkandet härom avstyrks följaktligen.

Även i motionerna 1984/85:1983 (m) och 1984/85:2251 (c) behandlas
principerna för taxesättningen i Gotlandstrafiken.

I båda motionerna begärs att 1981 års riksdagsbeslut om en enhetlig
taxesättning på de norra och södra linjerna upphävs. Vägledande för
taxesättningen bör i stället vara 1974 års riksdagsbeslut, enligt vilket priset
för en enkel resa med färja till och från Gotland var baserat på det faktiska

TU 1984/85:18

avståndet och inte fick vara högre än priset för en enkel andraklassbiljett på
tåg motsvarande sträcka.

Som utskottet inledningsvis anfört innebar den av riksdagen år 1974
fastställda vägprincipen att priset för en färjeresa till Gotland skulle vara
anpassat till priset för en andraklassbiljett på tåg motsvarande sträcka.
Genom 1981 års riksdagsbeslut reviderades vägprincipen så att taxesättningen
i den trafikstarkaste relationen, dvs. Nynäshamn-Visby, blev normerande
även för övriga linjer. Den sålunda möjliggjorda enhetstaxan har medfört att
stödet till Gotlandstrafiken kunnat minskas i ej obetydlig omfattning.
Utskottet finner det alltjämt angeläget att så sker och avstyrker därför
motionsyrkandena om att taxesättningen i Gotlandstrafiken skall baseras på
1974 års riksdagsbeslut.

I motion 1984/85:1983 (m) yrkas också att riksdagen som sin mening skall
ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om en för Gotland
regionalpolitiskt anpassad trafik.

Motionären hänvisar till vissa av länstyrelsen på Gotland gjorda utredningar,
som sägs visa att ”en ensamåkande betalar ca 30 % mer för färjebiljetten
år 1984 än för tågbiljetten”.

Vidare erinras det i motionen om att SJ tillämpar en degressiv taxa. Reser
man från Gotland - säger motionären - får man däremot först betala sin
tågbiljett och sedan köpa en ny SJ-biljett utan att man kan tillgodoräkna sig
de första 10-15 milen.

Den förstnämnda frågeställningen synes utskottet avse nuvarande taxesättnings
överensstämmelse med vägprincipen enligt dess av riksdagen år
1981 fastställda innebörd. Utskottet har i tidigare betänkanden - senast i TU
1983/84:22 - funnit att vägprincipen tillämpas i all den utsträckning som
omständigheterna medger. Vidare har transportrådets styrelse nyligen -enligt vad utskottet erfarit - enhälligt ställt sig bakom ett uttalande enligt
vilket ”TPR hittills alltid följt de riktlinjer som riksdagen lagt fast för
taxesättningen i Gotlandstrafiken”. Utskottet finner ej skäl att frångå sin
egen tidigare bedömning eller att ifrågasätta transportrådets.

I sammanhanget vill utskottet erinra om att årskort som berättigar till
lågpris på samtliga färjeturer året om kan erhållas kostnadsfritt för alla som
är mantalsskrivna på Gotland. En strikt tillämpning av vägprincipen skulle
innebära att färjeresorna till och från Gotland skulle bli avsevärt dyrare för
gotlänningarna än för närvarande.

Vidare bör framhållas att transportrådet beslutat införa en familjerabatt
på ca 25 % i Gotlandstrafiken fr.o.m. den 1 februari innevarande år.
Rabatten gäller året runt utom vid veckosluten i juli, då det är kapacitetsbrist
i trafiken.

Frågan om s. k. genomgående taxor behandlades med viss utförlighet i
utskottets betänkande TU 1983/84:22. Utskottet vidhåller sin där uttalade
uppfattning att berörda länshuvudmän och trafikföretag själva bör bestämma
i frågor som rör taxesamordning.

TU 1984/85:18

Sammanfattningsvis finner utskottet att Gotlandstrafiken är utformad på
ett sätt som - inom ramen för vad som för närvarande är ekonomiskt möjligt -tillgodoser kravet på regionalpolitisk anpassning. Härav följer att motionsyrkandet
avstyrks.

I motion 1984/85:744 (m,c) framhålls att färjetrafiken mellan Västervik och
Visby bör omfatta två dubbelturer per dag under sommarperioden. Vidare
bör man enligt motionärerna planera för en förbindelse året runt på sikt.

Transportrådets bedömning är - enligt vad utskottet inhämtat - att
trafikunderlagets omfattning i södra Sverige nödvändiggör en koncentration
av trafiken under lågsäsong till Oskarshamn. Enligt rådet är vidare trafikunderlaget
under högsäsong inte tillräckligt stort för att motivera två dubbelturer
per dag mellan Västervik och Visby.

Utskottet finner ej skäl ifrågasätta denna bedömning. Motionsyrkandet
avstyrks följaktligen.

I motion 1984/85:2551 (c) yrkas att det s. k. Gotlandstillägget skall slopas.

Gotlandstillägget utgör en av de tre stödformer för lastbilstrafiken till och
från Gotland som för närvarande tillämpas. Av propositionen framgår att
regeringen i december 1984 uppdragit åt riksrevisionsverket att utreda frågan
om det särskilda statsbidraget till viss lastbilstrafik till och från Gotland.
Uppdraget omfattar - enligt vad utskottet erfarit - även Gotlandstillägget. I
avvaktan på resultatet av det pågående utredningsarbetet bör motionen
enligt utskottets mening lämnas utan åtgärd.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Transportstöd för Gotland för budgetåret 1985/86
anvisar ett förslagsanslag på 44 500 000 kr.,

2. beträffande stödet till Gotlandsbolaget

att riksdagen avslår motion 1984/85:439 (c) yrkande 17,

3. beträffande principerna för taxesättningen i Gotlandstrafiken

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:1983 (m) yrkande 1 och
1984/85:2551 (m) yrkande 1,

4. beträffande en för Gotland regionalpolitisk anpassad trafik
att riksdagen avslår motion 1984/85:1983 (m) yrkande 2,

5. beträffande färjetrafiken mellan Västervik och Visby
att riksdagen avslår motion 1984/85:744 (m,c)

6. beträffande det s. k. Gotlandstillägget

att riksdagen lämnar motion 1984/85:2551 (c) yrkande 2 utan
åtgärd.

Stockholm den 19 mars 1985

På trafikutskottets vägnar
KURT HUGOSSON

TU 1984/85:18

Närvarande: Kurt Hugosson (s), Rolf Clarkson (m), Birger Rosqvist (s),
Rune Torwald (c), Olle Östrand (s), Sven-Gösta Signell (s), Rune Johansson
(s), Per Stenmarck (m), Görel Bohlin (m), Olle Grahn (fp), Göran Riegnell
(m), Sören Lekberg (s), Anna Wohlin-Andersson (c), Lisbet Calner (s) och
Alexander Chrisopoulos (vpk).

minab/gotab Stockholm 1985 82373