TU 1984/85:12
Trafikutskottets betänkande
1984/85:12
om anslag till Sjöfart m. m. (prop. 1984/85:100 bil. 8)
SJÄTTE HUVUDTITELN
Sjöfart m. m.
1. Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet. 1 proposition 1984/85:100 bilaga
8 (kommunikationsdepartementet) återfinns regeringens förslag till medelsanvisning
för budgetåret 1985/86 m. m. under avsnitt E. Sjöfart (s. 64-74).
Förslagen innebär
att till Farledsverksamhet, exkl. isbrytning anvisas ett förslagsanslag på
385 273 000 kr. (punkt E 1., s. 65-68),
att till Isbrytning anvisas ett förslagsanslag på 175 500 000 kr. (punkt E 2.,
s. 69),
att till Fartygsverksamhet anvisas ett förslagsanslag på 31 491 000 kr.
(punkt E 3., s. 69-70),
att till Sjöfartsmateriel m. m. anvisas ett reservationsanslag på 51 040 000
kr. (punkt E 4., s. 70-71),
att till Övrig verksamhet anvisas ett förslagsanslag på 42 458 000 kr. (punkt
E 5., s. 71-74).
Vidare har regeringen föreslagit att riksdagen
dels medger att sjöfartsverket lämnas ett beställningsbemyndigande på
högst 5 000 000 kr. för leveranser av sjöfartsmateriel under budgetåret
1987/88 (punkt E 4., s. 70-71),
dels godkänner det i propositionen förordade planeringsbemyndigandet
avseende Vänerns seglationsstyrelse (punkt E 5., s. 71-74).
Motionerna
I motion 1984/85:461 av Rune Torwald m. fl. (c) yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 6), att riksdagen beslutar upphäva de särskilda bemanningsregler
som i dag gäller för svensk sjöfart söder om Brest.
I motion 1984/85:927 av Alexander Chrisopoulos m. fl. (vpk), yrkas, såvitt
nu är i fråga (yrkandena 1-5, 7 och 8),
1. att riksdagen hos regeringen hemställer om ett sjöfartspolitiskt program
i enlighet med vad som anförs i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för upprättande av
en statlig rederiverksamhet i enlighet med vad som anförs i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag syftande till att
utveckla kust- och inrikessjöfarten med statlig rederiverksamhet,
1 Riksdagen 1984/85. 15 sami. Nr 12
TU 1984/85:12
2
4. att riksdagen uttalar att sjöfartsforskningen bör bedrivas i enlighet med
vad som anförs i motionen,
5. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag innebärande att
utflaggningen av svenska fartyg till bekvämlighetsflagg i fortsättningen inte
bör ske,
7. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag som innebär att
fartyg som för flagg som av ITF listats som bekvämlighetsflagg ej skall tillåtas
anlöpa svensk hamn, såvida inte fartyget har slutit avtal med ITF eller av ITF
godkänt nationellt förbund och i övrigt uppfyller de krav som ställs på
utrustning, bemanning etc. för att få föra skandinavisk eller annan etablerad
flagg,
8. att riksdagen uttalar att statliga och kommunala myndigheter för sina
transporter inte bör anlita bekvämlighetsflaggade fartyg.
I motion 1984/85:1365 av Agne Hansson m. fl. (c, s, m) yrkas att riksdagen
beslutar att hemställa hos regeringen om åtgärder så att verksamheten vid
Idö lotsplats i Västerviks kommun kan bedrivas i oförminskad omfattning.
I motion 1984/85:1377 av Per Axel Nilsson m.fl. (s, m, c) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att förslag föreläggs riksdagen om en
strandningslag på grundval av betänkande SOU 1975:81 Farliga vrak.
I motion 1984/85:1955 av Rolf Clarkson m. fl. (m) yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 18), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen framförs om initiativ till diskussioner mellan nordiska linjerederier
i syfte att åstadkomma ökat samarbete och samordning.
I motion 1984/85:1964 av Birger Hagård (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om instiftande av en utmärkelse för bl. a. räddningsdåd
till sjöss och införande av gratifikationer för räddningsdåd.
I motion 1984/85:2568 av Sven-Erik Nordin och Martin Olsson (båda c)
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om lokalisering till Härnösand av sjöfartsverkets isbrytningssektion,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om utnyttjande av varvet i Härnösands kommun för
isbrytarunderhållet.
I motion 1984/85:2732 av Göran Riegnell m. fl. (m) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkandena 1 och 2),
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om initiativ till diskussioner mellan linjesjöfartens intressenter
i syfte att på nordisk basis komma fram till en ökad samordning av
linjetrafiken,
TU 1984/85:12
t
3
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om lotsningsbestämmelserna.
Motiveringen till yrkandena finns i motion 1984/85:2731 (m).
Utskottet
Sjöfartsverkets verksamhet indelas i programmen Farledsverksamhet,
Fartygsverksamhet och Övrig verksamhet. Medel till Farledsverksamhet
anvisas över två anslag. Farledsverksamhet exkl. isbrytning och fartygsverksamhet
finansieras huvudsakligen genom avgifter på och andra inkomster
från handelssjöfarten. Isbrytningen och den övriga verksamheten finansieras
med skattemedel. För verkets investeringar anvisas medel över anslaget
Sjöfartsmateriel m. m.
Sjöfartsverket har i sin anslagsframställning beräknat bruttokostnaderna
exkl. investeringar till 667,1 milj. kr. för nästa budgetår. Efter avdrag för
intäkter under anslagen E l.-E 3. och E 5. motsvarar det ett anslagsbehov
på 625,4 milj. kr. eller 17,8 milj. kr. mer än vad som anvisats för innevarande
budgetår.
Regeringen föreslår att anslagen för nästa budgetår exkl. investeringar tas
upp med sammanlagt 634,8 milj. kr. Härav avser 385,3 milj. kr. Farledsverksamhet
exkl. isbrytning, 175,5 milj. kr. Isbrytning, 31,5 milj. kr. Fartygsverksamhet
och 42,5 milj. kr. Övrig verksamhet.
Vid sina anslagsberäkningar för sjöfartsverkets övriga verksamhet -anslaget E 5. - har föredraganden tagit upp 575 000 kr. som avser ersättning
till Vänerns seglationsstyrelse för den utmärkning för fritidsbåtar styrelsen
bedriver på Vänern. Den sålunda förordade ersättningen avser kalenderåret
1985. Enligt propositionen bör regeringen nu också bemyndigas att medge
att seglationsstyrelsen får planera för en utmärkning av ungefär samma
omfattning under år 1986 som under år 1985.
Utskottet har ingen erinran mot de sålunda förordade anslagsberäkningarna
eller mot att riksdagen lämnar det nämnda bemyndigandet, varför
regeringens förslag i de delar som nu är i fråga tillstyrks.
Sjöfartsverket räknar i sin anslagsframställning med en medelsförbrukning
för investeringar av ca 50.7 milj. kr. för nästa budgetår. Föredragande
departementschefen beräknar motsvarande belopp till ca 48,7 milj. kr. och
föreslår - med hänsyn till behovet av en marginal på 5 % - ett anslag på 51
milj. kr. Investeringarna gäller enligt propositionen i huvudsak ersättningsanskaffningar
som görs både i säkerhetshöjande och rationaliserande syfte.
Av det föreslagna beloppet avser 4,5 milj. kr. fyrar i Ålands hav som
beräknas vara färdiga under år 1985 enligt sjöfartsverkets och finska
sjöfartsstyrelsens gemensamma planer. Resterande medel för fyrarna, ca 7,5
milj. kr., finansierar sjöfartsverket under innevarande budgetår genom
omprioritering och viss senareläggning av andra investeringar.
1* Riksdagen 1984185. 15 sami. Nr 12
TU 1984/85:12
4
I propositionen föreslås också att sjöfartsverket på samma sätt som
tidigare ges ett beställningsbemyndigande på högst 5 milj. kr. för leveranser
av sjöfartsmateriel under budgetåret 1987/88.
Utskottet tillstyrker den föreslagna investeringsramen liksom anslagsberäkningen.
Utskottet godtar vidare att verket lämnas det begärda beställningsbemyndigandet.
I motion 1984/85:1365 (c, s, m) framhålls att sjöfartsverkets planer på att
minska bemanningen vid ldö lotsplats innebär en oacceptabel avbemanning.
Motionärerna yrkar att riksdagen hemställer om åtgärder så att verksamheten
vid lotsplatsen kan bedrivas i oförminskad omfattning.
Som framhålls i propositionen medför kravet på kostnadstäckning för
sjöfartsverkets uppgifter inom farledssystemet fortlöpande insatser i rationaliserande
och effektiviserande syfte för att begränsa behovet av avgiftshöjningar.
Verket har i sin anslagsframställning för nästa budgetår redovisat en
besparing på 3,8 milj. kr. inom lotsväsendet. Besparingarna får enligt verket
ses som en fortsatt anpassning till sjöfartens ändrade struktur och servicebehov.
Genom samordning inom och mellan lotsplatser samt ökat utnyttjande
av tekniska hjälpmedel beräknas personalstaten kunna minskas genom
naturlig avgång med 19 tjänster under nästa budgetår Besparingarna
kommer emellertid enligt verket inte att innebära avbemanning av någon
lotsplats i yttre kustområdet - såsom t. ex. Idö - och inte heller nedläggning
av någon enskild lotsplats.
Föredragande departementschefen framhåller att han vid sina anslagsberäkningar
för nästa budgetår utgått från de besparingar som sjöfartsverket
föreslagit. De besparingar som avser lotsväsendet innebär - understryker
föredraganden - att nuvarande servicenivå i huvudsak kan upprätthållas.
Utskottet finner för sin del ej skäl att ifrågasätta denna bedömning. Med
hänvisning härtill och då utskottet - som redan framhållits - godtar
föredragandens anslagsberäkningar synes någon riksdagens åtgärd i enlighet
med motionärernas önskemål ej böra övervägas. Härav följer att motionen
avstyrks.
I motion 1984/85:2732 (m) begärs en översyn av lotsningsbestämmelserna i
syfte att begränsa kravet på lotsning, då det gäller svenska fartyg med väl
befaret befäl. Nuvarande tillämpning av dessa bestämmelser bidrar enligt
motionärerna till att försvaga den svenska kustsjöfartens konkurrenskraft.
Riksdagen beslutade år 1981 (prop. 1980/81:119 bilaga 2, TU 1980/81:31,
rskr. 1980/81:422) att införa ett s.k. behovsanpassat lotstvång och att
sjöfartsverket skulle svara för dettas utformning. Frågan om lotstvång bör
enligt beslutet bedömas med utgångspunkt i farledsförhållandena, fartygets
utrustning och bemanning samt lastens miljöfarlighet. Ett principiellt
lotstvång föreligger i sådana farleder som sjöfartsverket bedömer vara
svårnavigabla eller riskabla från miljösynpunkt. Undantag från lotstvånget i
TU 1984/85:12
5
sådana farleder får emellertid medges bl. a. med hänsyn till fartygets storlek,
konstruktion, utrustning och beskaffenhet samt till ”befälhavarens och
övrigt fartygsbefäls kännedom om farleden och språkkunskaper i den
nödvändiga kommunikationen med lotsplats eller trafikinformationscentral”.
Den utformning av lotstvånget som sålunda gäller tillgodoser enligt
utskottets mening motionärernas önskemål. Utskottet vill erinra om att det
nämnda riksdagsbeslutet innebär att vid bedömningen av behovet av lotsning
såväl fartygets egenskaper som dess last måste beaktas samtidigt med den
bemanning som fartyget har vid varje resa i ett visst farvatten. Utskottet
förutsätter att sjöfartsverket tillämpar lotsningsbestämmelserna i enlighet
med de av riksdagen angivna intentionerna. Någon sådan översyn som
motionärerna aktualiserar synes sålunda inte erforderlig.
Med hänvisning till det anförda avstyrks motionsyrkandet.
Enligt motion 1984/85:2568 (c) bör sjöfartsverkets isbrytningssektion och
isbrytarunderhållet lokaliseras till Härnösand.
Frågan om lokalisering av isbrytarverksamheten till Härnösandsområdet
har på senare år ett flertal gånger behandlats av utskottet, senast vid 1983/84
års riksmöte (TU 1983/84:14). Utskottet, och riksdagen, har varje gång
avvisat tanken på en sådan lokalisering. Så har skett med hänvisning till
uttalanden av ledningen för sjöfartsverket och chefen för marinen enligt vilka
den enda realistiska lokaliseringen av isbrytarverksamheten är den plats där
sjöfartsverket i övrigt är lokaliserat. Isbrytningssektionen har enligt verket
ett behov av nära och kontinuerliga kontakter med andra sektioner inom
centralförvaltningen. En utbrytning av sektionen bedöms medföra väsentliga
olägenheter för samarbetet mellan verkets olika delar.
Vad gäller isbrytarunderhållet vill utskottet nu liksom tidigare betona att
reglerna i upphandlingskungörelsen (1973:600) bör tillämpas för att hålla
nere kostnaderna. I Härnösandsområdet finns inte heller - som motionärerna
själva framhåller - något varv som har erforderlig kapacitet för att kunna
erbjuda de större enheterna inom isbrytarflottan erforderlig service.
Utskottet finner ej skäl att frångå sina tidigare ställningstaganden till de
berörda frågorna och avstyrker med hänvisning härtill motionen.
I motion 1984/85:927 (vpk) yrkas att riksdagen begär att regeringen
utarbetar ett sjöfartspolitiskt program med samhällsekonomisk och sysselsättningspolitisk
inriktning. Det bör dessutom enligt motionärerna främja
försörjningsberedskapen samt vara en del av och harmoniera med ett
långsiktigt industripolitiskt program som omfattar hela den svenska industrins
utveckling.
Riksdagen fastställde i juni 1980 ett sjöfartspolitiskt program (prop.
1979/80:166, TU 1979/80:30, rskr. 1979/80:412). I juni 1982 fastställdes vissa
kompletteringar till programmet (prop. 1981/82:217, TU 1981/82:37, rskr.
1981/82:437). Åtgärder för att anpassa och komplettera sjöfartspolitiken har
TU 1984/85:12
6
sålunda vidtagits. Utskottet är väl medvetet om de ständigt ändrade förutsättningarna
för den svenska sjöfarten och dess problem på en internationell
konkurrensmarknad. Utskottet förutsätter att regeringen även fortsättningsvis
följer utvecklingen och vidtar åtgärder som krävs för anpassning
av sjöfartspolitiken.
Med hänvisning till det anförda finner utskottet inte någon riksdagens
åtgärd erforderlig, varför motionsyrkandet avstyrks.
I motion 1984/85:927 (vpk) yrkas också att riksdagen hos regeringen
hemställer om åtgärder för inrättande av ett statligt rederi.
Utskottet, som tidigare ett flertal gånger har behandlat denna fråga, senast
i TU 1983/84:14, anser att något behov av att nu ytterligare utöka det statliga
engagemanget inom rederinäringen inte föreligger. Motionsyrkandet avstyrks
därför.
I motion 1984/85:927 (vpk) yrkas vidare att riksdagen hos regeringen
hemställer om förslag syftande till att utveckla kust- och inrikessjöfarten med
statlig rederiverksamhet.
Av utskottets ställningstagande till frågan om inrättandet av ett statligt
rederi följer att även det motionsyrkande som nu är i fråga avstyrks.
I motion 1984/85:927 (vpk) framhålls vidare att medel bör anvisas för
forskning som inte enbart inriktas på sjöfartsteknikens utveckling.
Riksdagens sjöfartspolitiska beslut år 1980 innebar bl. a. en satsning på
inte bara sjöfartsteknisk utan också sjöfartsekonomisk forskning. Fr. o. m.
budgetåret 1981/82 har drygt 18 milj. kr. anslagits för sjöfartsforskning.
Härav avser ca 5 milj. kr. sjöfartsekonomisk forskning och hamnforskning.
Verksamheten bedrivs under transportforskningsberedningens ledning.
De insatser som sålunda görs är enligt utskottets mening väl ägnade att
främja sjöfartsnäringens utveckling och förnyelse. Med hänvisning till det
anförda avstyrks motionsyrkandet.
I motion 1984/85:461 (c) yrkas att riksdagen beslutar upphäva bemanningsreglerna
söder om Brest. Reglerna går tillbaka till segelfartygens tid - säger
motionärerna - och innebär att när ett svenskt fartyg seglar bortom Brest
måste bemanningen öka med 30%. För dagens fartyg framstår reglerna som
helt omotiverade.
Den i motionen behandlade frågan regleras i sjöarbets- och sjösäkerhetslagstiftningen.
Sjöarbetstidslagen (1970:105) föreskriver att i ocean- och närfart får - som
huvudregel - den ordinarie arbetstiden uppgå till högst åtta timmar om
dygnet och 40 timmar i veckan. På fartyg, vars bruttodräktighet understiger
500 registerton, i närfart får dock arbetstiden för vissa personalkategorier
uppgå till högst 24 timmar under två dygn i följd när fartyget är till sjöss.
Med närfart förstås enligt sjöarbetstidslagen bl. a. fart i Östersjön och i
”farvatten innanför linjen Trondheimsfjorden - Shetlands nordpynt, där
-
TU 1984/85:12
7
ifrån västerut till 11° västlig longitud, därifrån längs denna longitud över
Irlands västkust till 48° nordlig latitud och därifrån österut längs denna latitud
till Brest”.
Innebörden av det sagda är att ett s. k. trevaktsystem tillämpas - såsom
huvudregel - i alla fartyg i oceanfart och närfart. Undantag enligt lagen, som
möjliggör ett tvåvaktsystem, gäller dock för fartyg under 500 bruttoregisterton
i närfart.
Av förarbetena till sjöarbetstidslagen (prop. 1970:29, 2LU 17, rskr. 127)
framgår att undantaget från huvudregeln om trevaktsystem får betraktas som
en tills vidare ofrånkomlig eftergift av arbetarskyddsintresset till förmån för
den mindre skeppsfarten och därmed - på ett indirekt sätt - för beredskapssynpunkter.
Av lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg framgår att sjöfartsverket,
efter samråd med organisationer som företräder redare och ombordanställda,
skall fastställa den minsta besättning som kan anses betryggande från
sjösäkerhetssynpunkt i den fart, vari fartyget nyttjas (minimibesättning).
För fartyg under 500 bruttoregisterton i närfart fastställs - enligt vad
utskottet erfarit - regelmässigt en minimibesättning på fem till sju man. Om
ett sådant fartyg går i oceanfart skulle minimibesättningen fastställas till åtta
man.
Utskottet, som finner gällande bestämmelser och tillämpningen av desamma
tillfredsställande, avstyrker motionsyrkandet.
I motion 1984/85:1377 (s, m, c) begärs att regeringen förelägger riksdagen
ett förslag till strandningslag på grundval av betänkandet SOU 1975:81
Farliga vrak.
En proposition om flyttning av fartyg har aviserats till det nu pågående
riksmötet. Förslaget baseras, enligt vad utskottet erfarit, på det av motionärerna
nämnda betänkandet. I avvaktan på propositionen synes motionen
kunna lämnas utan åtgärd.
I motion 1984/85:1964 (m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär
förslag om instiftande av en utmärkelse för räddningsbragder till sjöss och
införande av gratifikationer för räddningsbragder.
Belöningar av ifrågavarande slag utdelas av Carnegiestiftelsen, Svenska
Sällskapet för räddning af skeppsbrutne (Sjöräddningssällskapet), Livräddningssällskapet
Simfrämjandet och Stiftelsen Sveriges sjömanshus. Carnegiestiftelsens
belöning, som utdelas ca 15 gånger per år, omfattar även en
penningsumma. Något behov av att instifta ytterligare utmärkelser synes inte
föreligga, varför motionen avstyrks.
Sjöfartspolitiska frågor med internationell anknytning behandlas i flera
motionsyrkanden.
Sålunda bör enligt motionerna 1984/85:1955 (m) och 1984/85:2732 (m)
regeringen ta initiativ till diskussioner mellan linjesjöfartens intressenter i
1** Riksdagen 1984185. 15 sami. Nr 12
TU 1984/85:12
syfte att på nordisk basis komma fram till en ökad samordning av
linjetrafiken. I den sistnämnda motionen framhålls bl. a. att man inom ett å
två år får räkna med ett globalt tonnageöverskott på 30 å 40% och att
amerikanska och ostasiatiska rederier nyligen startat jorden runt-linjer,
varigenom den transatlantiska lin jeflottan fram till slutet av 1986 kommer att
öka med 40%. Sverige, vars utrikeshandel till 96% går över köl skulle -fortsätter motionärerna - få vidkännas mycket stora olägenheter både från
kostnads- och effektivitetssynpunkt, om de transoceana direktlinjerna
försvinner från de svenska hamnarna.
De sålunda aktualiserade frågorna är enligt utskottets mening av stor
betydelse för den utrikeshandelsinriktade delen av svenskt näringsliv.
Utskottet finner det naturligt - och angeläget - att i första hand berörda
rederier och avlastare gör de bedömningar och vidtar de åtgärder som den av
motionärerna påtalade utvecklingen föranleder. I sammanhanget bör nämnas
att regeringen - enligt vad utskottet erfarit - i en överenskommelse
mellan staten samt Broströms rederi AB, Rederi AB Transatlantic och
berörda banker, om bl. a. bildande av det nya linjerederiet Transocean, sökt
säkerställa att Transocean verkar för en utvidgad samordning av linjeverksamheterna
i Norden.
Utskottet förutsätter att regeringen noggrant följer utvecklingen inom
linjesjöfarten och tar de initiativ som föranleds därav.
Med hänvisning till det anförda finner utskottet inte någon riksdagens
åtgärd erforderlig och avstyrker därför motionsyrkandena därom.
I motion 1984/85:927 (vpk) yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer
om förslag innebärande att utflaggning av svenska fartyg till bekvämlighetsflagg
i fortsättningen inte bör ske.
Lagen (1977:494) om tillåtelse till överlåtelse av fartyg - den s. k.
flagglagen - föreskriver att svenskt registreringspliktigt skepp eller andel däri
inte får överlåtas utan tillstånd av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer, om skeppet genom överlåtelsen upphör att vara svenskt. Fråga
om tillstånd till överlåtelse av fartyg prövas av kommerskollegium i samråd
med riksbanken. Vid sin prövning skall kommerskollegium höra de ombordanställdas
organisationer. Om dessa motsätter sig att tillstånd meddelas skall
kollegiet underställa ärendet regeringens prövning.
Riksdagens sjöfartspolitiska beslut år 1980 innebar bl. a. att lagen skulle
förlängas att gälla t. o. m. utgången av år 1983. I december 1983 beslöt
riksdagen att lagen skulle äga fortsatt giltighet till utgången av år 1986 (prop.
1983/84:25 bil. 3, TU 1983/84:9, rskr. 1983/84:78).
Flagglagen tillgodoser enligt utskottets mening motionärernas önskemål i
all rimlig omfattning. Härav följer att motionsyrkandet avstyrks.
I motion 1984/85:927 (vpk) yrkas vidare dels att riksdagen hos regeringen
hemställer om förslag som innebär att fartyg som för flagg som av
Internationella transportfederationen (ITF) listas som bekvämlighetsflagg ej
TU 1984/85:12
9
skall tillåtas anlöpa svensk hamn, såvida inte fartyget har slutit avtal med ITF
eller av ITF godkänt nationellt förbund och i övrigt uppfyller de krav som
ställs på utrustning, bemanning etc. för att föra skandinavisk eiler annan
etablerad flagg, dels att riksdagen uttalar att statliga och kommunala
myndigheter för sina transporter inte bör anlita bekvämlighetsflaggade
fartyg.
Utskottet, som behandlade dessa frågor i sina betänkanden TU 1979/
80:26, TU 1980/81:17, TU 1981/82:17, TU 1982/83:11 och TU 1983/84:14,
anförde då att bekvämlighetsflaggen utgör ett ovälkommet inslag i världssjöfarten.
Sverige borde därför fortsätta att verka för internationell enighet om
att undanröja skadeverkningarna av bekvämlighetsflottornas verksamhet
och, om det visar sig vara den enda möjligheten, på sikt avveckla bekvämlighetsre
gistren.
Utskottet framhöll vidare att Sveriges internationella åtaganden i princip
gör det omöjligt att hindra fartyg från att anlöpa svensk hamn bara med
hänvisning till att fartyget för en viss flagg. Det är dock angeläget att noga
övervaka att fartygen uppfyller överenskomna normer till skydd för sjösäkerheten,
de ombordanställda och havsmiljön, varför utskottet ansåg att
sjöfartsverket borde prioritera inspektioner av fartyg som kan bedömas ha
bristfällig standard.
Beträffande yrkandet att statliga och kommunala myndigheter ej bör
anlita bekvämlighetsflaggade fartyg för transporter uttalade utskottet att ett
totalförbud skulle strida mot våra internationella åtaganden och dessutom i
ett krisläge försvåra för landets energiförsörjning nödvändig tillförsel av
oljeprodukter. Utskottet framhöll vidare att kravet i upphandlingskungörelsen
(1973:600) att affärsmässighet skall iakttas vid upphandling innebär att
hänsyn också måste tas till transporternas kvalitet, varför det måste kunna
förutsättas att en statlig myndighet förvissar sig om att fartyg som man avser
att befrakta inte brister i säkerhet eller standard och att inte rederier anlitas
som undandrar sig sitt sociala arbetsgivaransvar. Enligt vad utskottet erfarit
har de under senare år skärpta kraven på fartygen medfört att på olika sätt
undermåligt tonnage ej kommit i fråga vid upphandling av frakttjänster för
statliga myndigheter. Utskottet förutsätter att de uttalanden som tidigare
gjorts angående åtgärder rörande bekvämlighetsflaggade fartyg även fortsättningsvis
noga iakttas.
Vidare vill utskottet erinra om att riksdagen den 27 februari innevarande
år antagit en lag om åtgärder till skydd för svensk sjöfart (prop. 1984/85:95,
TU 1984/85:8, rskr. 1984/85:144). Enligt lagen får regeringen under vissa
angivna förutsättningar meddela föreskrifter som bl. a. kan avse förbud för
innehavare av svensk hamn att låta fartyg som är registrerat i en främmande
stat anlöpa hamnen eller inskränkning i hamninnehavarens rätt att låta
sådant fartyg anlöpa hamnen.
TU 1984/85:12
10
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandena.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen till Farledsverksamhet, exkl. isbrytning för budgetåret
1985/86 anvisar ett förslagsanslag på 385 273 000 kr.,
2. att riksdagen till Isbrytning för budgetåret 1985/86 anvisar ett
förslagsanslag på 175 500 000 kr.,
3. att riksdagen till Fartygsverksamhet för budgetåret 1985/86 anvisar
ett förslagsanslag på 31 491 000 kr.,
4. att riksdagen
a. godkänner det i propositionen förordade planeringsbemyndigandet
avseende Vänerns seglationsstyrelse,
b. till Övrig verksamhet för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag
på 42 458 000 kr.,
5. att riksdagen
a. medger att regeringen lämnar sjöfartsverket ett beställningsbemyndigande
på högst 5 000 000 kr. för leveranser av sjöfartsmateriel
under budgetåret 1987/88,
b. till Sjöfartsmateriel m. m. för budgetåret 1985/86 anvisar ett
reservationsanslag på 51 040 000 kr.,
6. beträffande bemanningen vid ldö lotsplats
att riksdagen avslår motion 1984/85:1365 (c, s, m),
7. beträffande översyn av lotsningsbestämmelserna
att riksdagen avslår motion 1984/85:2732 (m) yrkande 2,
8. beträffande lokalisering av isbrytarverksamheten till Härnösandsområdet
att
riksdagen avslår motion 1984/85:2568 (c),
9. beträffande sjöfartspolitiskt program
att riksdagen avslår motion 1984/85:927 (vpk) yrkande 1,
10. beträffande ett statligt rederi
att riksdagen avslår motion 1984/85:927 (vpk) yrkande 2,
11. beträffande kust- och inrikessjöfarten
att riksdagen avslår motion 1984/85:927 (vpk) yrkande 3,
12. beträffande sjöfartsekonomisk forskning
att riksdagen avslår motion 1984/85:927 (vpk) yrkande 4,
13. beträffande bemanningsreglerna söder om Brest
att riksdagen avslår motion 1984/85:461 (c) yrkande 6,
14. beträffande förslag till strandningslag
att riksdagen lämnar motion 1984/85:1377 (s, m, c) utan åtgärd,
15. beträffande utmärkelse för räddningsbragder till sjöss
att riksdagen avslår motion 1984/85:1964 (m),
16. beträffande ökad samordning av linjesjöfarten
att riksdagen avslår motionerna 1984/85:1955 (m) yrkande 18 och
1984/85:2732 (m) yrkande 1,
TU 1984/85:12
11
17. beträffande ut flaggning av svenska fartyg
att riksdagen avslår motion 1984/85:927 (vpk) yrkande 5,
18. beträffande bekvämlighetsflagg
att riksdagen avslår motion 1984/85:927 (vpk) yrkandena 7 och 8.
Övriga sjöfartsändamål
2. Handelsflottans pensionsanstalt. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
under punkt E 6. (s. 74) och hemställer
att riksdagen till Handelsflottans pensionsanstalt för budgetåret
1985/86 anvisar ett anslag på 1 000 kr.
3. Handelsflottans kultur- och fritidsråd. Regeringen har under punkt E 7.
(s. 75-76) föreslagit riksdagen att
1. godkänna de i propositionen föreslagna riktlinjerna för finansiering av
Handelsflottans kultur- och fritidsråd,
2. till Handelsflottans kultur- och fritidsråd för budgetåret 1985/86 anvisa
ett förslagsanslag på 1 000 kr.
Utskottet
Handelsflottans kultur- och fritidsråd (HKF) planlägger, samordnar och
genomför kultur- och fritidsverksamhet för sjöfolk. Verksamheten finansieras
via Handelsflottans kultur- och fritidsfond, som tillförs en viss del, för
närvarande ca 9,6 milj. kr., dock högst 9% av nettobeloppet av erlagda
statliga fyravgifter.
Över statsbudgeten anvisas ett formellt belopp av 1 000 kr.
Föredraganden framhåller att HKF:s verksamhet under senare år även
finansierats med befintliga medel på Handelsflottans kultur- och fritidsfond.
Numera står emellertid i huvudsak inga fonderade medel till förfogande. Det
förhållandet att sjöfartsavgifterna är trafikberoende och dessutom inte avses
höjas under år 1985 kan - fortsätter föredraganden - innebära att avräkningen
på högst 9% inte blir tillräcklig för finansiering av HKF:s verksamhet
under budgetåret 1985/86.1 propositionen förordas därför att regeringen om
så krävs får göra avsteg från den gällande procentavräkningen för finansieringen
av HKF:s verksamhet under nästa budgetår.
Vad föredraganden sålunda anfört har inte givit utskottet anledning till
erinran. Utskottet tillstyrker sålunda regeringens förslag i ifrågavarande del.
Aven förslaget till medelsanvisning tillstyrks.
Utskottet hemställer följaktligen
1. att riksdagen godkänner de i propositionen föreslagna riktlinjerna
för finansiering av Handelsflottans kultur- och fritidsråd,
2. att riksdagen till Handelsflottans kultur- och fritidsråd för budgetåret
1985/86 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
TU 1984/85:12
12
4. Ersättning till viss kanaltrafik m. m. Regeringen har under punkt E 8. (s.
76-77) föreslagit riksdagen att
1. godkänna vad i propositionen anförts om ersättningen till Trollhätte
kanalverk,
2. till Ersättning till viss kanaltrafik m. m. för budgetåret 1985/86 anvisa ett
förslagsanslag på 1 000 kr.
Utskottet
Anslaget används bl. a. för kompensation till Trollhätte kanalverk,
Vänerns seglationsstyrelse och Stockholms hamn i överensstämmelse med
riksdagens beslut om att slopa de särskilda passageavgifterna för Väner- och
Mälartrafiken (prop. 1978/79:24, TU 1978/79:6, rskr. 1978/79:61). Kostnaderna
under anslaget avräknas från inkomsttiteln fyr- och farledsvaruavgifter.
Över statsbudgeten anvisas ett formellt belopp på 1 000 kr.
Föredraganden framhåller att ersättningen till Trollhätte kanalverk från
anslaget hittills har beräknats för budgetår. Statens vattenfallsverk, till vilket
kanalverket hör, tillämpar emellertid sedan årsskiftet 1984/85 kalenderårsredovisning.
Den ersättning som regeringen hittills fastställt i driftstaten för
kanalrörelsen vid budgetårsskiftet kommer i fortsättningen, med det nya
systemet, att behöva fastställas före kalenderårets början. Detta innebär
samtidigt - fortsätter föredraganden - att ersättningen kommer att omfatta
del av kalenderår för vilket det vid tidpunkten för beslutet om driftstat inte
anvisats något anslag. Eftersom det formellt anvisas endast 1 000 kr. på
anslaget föreslås i propositionen att riksdagen godkänner att ersättningen till
Trollhätte kanalverk fortsättningsvis får fastställas för kalenderår.
Utskottet tillstyrker detta förslag och förslaget till medelsanvisning samt
hemställer
1. att riksdagen godkänner vad som i propositionen anförts om
ersättningen till Trollhätte kanalverk,
2. att riksdagen till Ersättning tilt viss kanaltrafik m. m. för budgetåret
1985/86 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
5. Lån till den mindre skeppsfarten. Regeringen har under punkt E 9. (s.
77-78) föreslagit riksdagen att till Lån till den mindre skeppsfarten för
budgetåret 1985/86 anvisa ett reservationsanslag på 40 000 000 kr.
Motionerna
I motion 1984/85:461 av Rune Torwald m. fl. (c) yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 1-5),
1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att
amorteringsreglerna för statliga lån bör utformas så att ett fartyg normalt inte
behöver vara slutbetalt förrän fartyget uppnått 20 års ålder,
TU 1984/85:12
13
2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att
fartyg upp till 15 års ålder bör kunna beviljas statliga lån,
3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att
statliga lån till mindre andrahandsfartyg bör kunna beviljas till statens
normallåneränta,
4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att en
kustsjöfartsredare som beviljats uppskov med amortering på statligt lån inte
skall behöva betala högre ränta under uppskovsåret än vad lånet normalt
löper med,
5. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att
sådan amortering som omnämns i yrkande 4 normalt skall fördelas på alla de
återstående amorteringsåren.
I motion 1984/85:2732 av Göran Riegnell m. fl. (m) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkande 3), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motion 1984/85:2731 (m) anförs om utredning av kreditgivningen till
den mindre skeppsfarten.
Utskottet
Enligt det sjöfartspolitiska beslut som riksdagen antog år 1980 (prop.
1979/80:166, TU 1979/80:26, rskr. 1979/80:412) gäller att en förnyelse av
tonnaget i den mindre skeppsfarten skall främjas genom statliga insatser
inom ramen för en övergripande målsättning att trygga sjöfartsnäringens
långsiktiga konkurrenskraft.
För statens lånenämnd för den mindre skeppsfarten innebar riksdagens
beslut möjlighet att lämna lån på fördelaktigare villkor än tidigare och en
ökning av utlåningskapaciteten. Sålunda höjdes säkerhetsgränsen för statliga
lån från 85 % till 90 % av fartygets uppskattade värde. Vidare förlängdes den
tillåtna amorteringstiden på de lån som nämnden beviljar från 12 till 15 år. I
beslutet fastslogs också att ett lån skulle vara slutbetalt senast när fartyget
uppnått en ålder av 15 år. En högre åldersgräns än så ansågs ej förenlig med
långivningens syfte att medverka till en förnyelse av den mindre skeppsfartens
tonnage.
Genom en ändring (1983:387) i förordningen (1971:324) om lån till den
mindre skeppsfarten, som trädde i kraft den 1 juli 1983, kan dock
lånenämnden - om särskilda skäl föreligger - medge att lån skall vara
slutbetalt senast när fartyget uppnått 20 års ålder (prop. 1982/83:100 bil. 8, s.
104-106, TU 1982/83:11, rskr. 1982/83:192).
I nu förevarande proposition föreslås ett anslag på 40 milj. kr. för
nämndens utlåning under nästa budgetår.
Utskottet har ingen erinran mot anslagsberäkningen och tillstyrker
förslaget.
TU 1984/85:12
14
Enligt motion 1984/85:461 (c) bör tiden för slutbetalning av lån från
lånenämnden för den mindre skeppsfarten förlängas så att ett fartyg normalt
inte behöver vara slutbetalt förrän det uppnått 20 års ålder.
Motionärernas önskemål tillgodoses enligt utskottets mening genom att
lånenämnden numera efter prövning från fall till fall kan medge att lån skall
vara slutbetalt senast när fartyget uppnått 20 års ålder. Nämnden har också -enligt vad utskottet erfarit - tillämpat denna undantagsregel i ett flertal fall.
En sådan generellt gällande utsträckning av åldersgränsen som motionärerna
förordar kan utskottet dock ej tillstyrka, varför yrkandet härom avstyrks.
I motion 1984/85:461 (c) framhålls också att statliga lån för fartyg som är
äldre än tio år inte kan beviljas enligt gällande regler. Åldersgränsen bör
enligt motionärerna utsträckas till 15 år.
Utskottet vill inte utesluta att en utsträckning av nuvarande åldersgräns i
vissa fall kan vara motiverad. En längre utsträckning av åldersgränsen än från
nu gällande tio år till högst tolv år bör dock enligt utskottet ej kunna komma i
fråga. Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.
Enligt motion 1984/85:461 (c) bör vidare räntan på lån för mindre
andrahandsfartyg vara lägre än för närvarande och densamma som statens
normallåneränta.
Enligt den nämnda förordningen som reglerar lånenämndens verksamhet
skall ränta på lån som nämnden beviljar utgå enligt den räntefot som
nämnden föreskriver. Nämnden skall därvid beakta rådande ränteläge,
riskläget för lånet samt kostnaden för nämndens verksamhet. Enligt vad
utskottet erfarit gällde, då motionen lades fram, en räntefot på 12,8 % för
nämndens primärlån, dvs. lån med belopp inom 60 % av fartygets uppskattade
värde. Utskottet förutsätter att motionärerna med ”statens normallåneränta”
avser statens utlåningsränta. Denna uppgår för närvarande - enligt
förordningen (1984:243) om statens utlåningsränta och statens avkastningsränta
under budgetåret 1984/85 - till 13 %. Den av lånenämnden föreskrivna
räntefoten för primärlån var sålunda - då motionen lades fram i januari
innevarande år - lägre än statens utlåningsränta.
Av det anförda följer att utskottet avstyrker motionsyrkandet.
Förutom tiden för slutbetalning av fartygslån behandlas i motion 1984/
85:461 (c) också vissa övriga amorteringsregler för lån från lånenämnden för
den mindre skeppsfarten. Sålunda yrkas att riksdagen beslutar som sin
mening ge regeringen till känna dels att en kustsjöfartsredare som beviljats
uppskov med amortering på statligt lån inte skall behöva betala högre ränta
under uppskovsåret än vad lånet normalt löper med, dels att sådan
uppskjuten amortering skall kunna fördelas på alla de återstående amorteringsåren.
För belopp som omfattas av amorteringsanstånd tillämpar lånenämnden -enligt vad utskottet erfarit - som huvudregel en marknadsanpassad ränta.
TU 1984/85:12
15
Utskottet har ingen erinran mot att så sker och avstyrker därför motionen i
nu berörd del.
Utskottet har vidare erfarit att lånenämnden efter prövning från fall till fall
kan bevilja att uppskjuten amortering får fördelas på återstående amorteringsår.
Utskottet anser sig inte böra medverka till en ändring av denna
praxis och avstyrker därför motionen även i denna del.
Enligt motion 1984/85:2732 (m) bör den utredning om organisationsform
för och utformning av framtida kreditgivning till rederinäringen, varom
riksdagen nyligen beslutat, även omfatta lånenämndens verksamhet. Man
bör därvid överväga att samla besluten i samtliga kreditärenden till riksgäldskontoret.
Motionärerna framhåller vidare att rederierna numera i allt mindre
utsträckning vänder sig till lånenämnden. Orsaken härtill - fortsätter
motionärerna - har angivits vara dels de gällande lånevillkoren, dels en
långsam och krånglig beslutsordning.
Riksdagen har i januari 1985, med anledning av riksdagens revisorers
förslag angående nämnden för fartygskreditgarantier (FKN), förordat bl. a.
att organisationsformen för stöd till varv och rederier skall ses över i samband
med statsmakternas överväganden om stödets fortsatta inriktning (förslag
1984/85:7, NU 1984/85:14, rskr. 1984/85:120). Av revisorernas förslag, som
baseras på deras granskning av FKN:s verksamhet, framgår att handläggningen
av ärenden om statsgaranterade lån med statligt räntestöd är
uppdelad mellan FKN, riksgäldskontoret, AB Svensk Exportkredit och
Svenska skeppshypotekskassan.
Vad gäller de lånevillkor som lånenämnden tillämpar vill utskottet
understryka att dessa grundas på statsmakternas beslut. Utskottet har vidare
för sin del inte kunnat finna annat än att lånenämndens verksamhet bedrivs
på ett sätt som synes väl ägnat att tillgodose den mindre skeppsfarten inom
den av statsmakterna angivna ramen.
Utskottet förutsätter emellertid att en sådan översyn som riksdagen
förordat även kan komma att innebära överväganden huruvida lånenämnden
bör omfattas av eventuella förslag rörande organisationsformen för stödet till
varv och rederier. Någon sådan ytterligare riksdagens åtgärd som motionärerna
aktualiserar synes sålunda inte erforderlig, varför yrkandet härom
avstyrks.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen till Lån till den mindre skeppsfarten för budgetåret
1985/86 anvisar ett reservationsanslag på 40 000 000 kr.,
2. beträffande tiden för slutbetalning av lån frän lånenämnden för den
mindre skeppsfarten
att riksdagen avslår motion 1984/85:461 (c) yrkande 1,
3. beträffande statliga lån för fartyg som är äldre än tio år
att riksdagen avslår motion 1984/85:461 (c) yrkande 2,
4. beträffande räntan på lån för mindre andrahandsfartyg
att riksdagen avslår motion 1984/85:461 (c) yrkande 3,
TU 1984/85:12
16
5. beträffande vissa övriga amorteringsregler för lån från lånenämnden
för den mindre skeppsfarten
att riksdagen avslår motion 1984/85:461 (c) yrkandena 4 och 5,
6. beträffande framtida kreditgivning till rederinäringen
att riksdagen avslår motion 1984/85:2732 (m) yrkande 3.
6. Stöd till svenska rederier. Regeringen har under punkt E 10. (s. 78-79)
föreslagit riksdagen att till Stöd till svenska rederier för budgetåret 1985/86
anvisa ett förslagsanslag på 150 000 000 kr.
Motionen
I motion 1984/85:2552 av Rolf Clarkson m. fl. (m) yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 9), att riksdagen avslår regeringens förslag att till Stöd till svenska
rederier för budgetåret 1985/86 anvisa ett förslagsanslag på 150 000 000 kr.
Utskottet
Våren 1982 beslutade riksdagen om vissa sjöfartspolitiska frågor (prop.
1981/82:217. TU 1981/82:37, rskr. 1981/82:437). Beslutet innebär bl. a. ett
tidsbegränsat ekonomiskt stöd till svenska rederier. Enligt beslutet skulle
stödet utbetalas med början under år 1983.1 december 1982 beslöt riksdagen
(prop. 1982/83:25 bil. 3, TU 1982/83:5, rskr. 1982/83:115) att tidigarelägga
stödet till kustsjöfartsfartyg. I samband därmed anvisades också 250 milj. kr.
under anslaget för budgetåret 1982/83. Även för budgetåret 1983/84 anvisades
under anslaget 250 milj. kr. (prop. 1982/83:100 bil. 8, TU 1982/83:11,
rskr. 1982/83:192). Förbudgetåret 1984/85 anvisades under anslaget 200 milj.
kr. (prop. 1983/84:100 bil. 8, TU 1983/84:14, rskr. 1983/84:197).
I motion 1984/85:2552 (m) yrkas - liksom vid de föregående tillfällen då
utskottet behandlat ifrågavarande ekonomiska stöd - att riksdagen avslår
regeringens förslag.
Utskottet har inte frångått sin uppfattning att statliga insatser övergångsvis
krävs för att omedelbart förhindra en fortsatt decimering av den svenska
handelsflottan och för att långsiktigt understödja framtidsinriktade investeringar
i branschen. Utskottet, som inte har någon invändning mot anslagsberäkningen,
tillstyrker sålunda regeringens förslag och avstyrker motionsyrkandet.
Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1984/85:2552 (m) yrkande 9 till Stöd till svenska rederier för
budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag på 150 000 000 kr.
TU 1984/85:12
17
Särskilda frågor
7. Utredning om internationella transporter. Regeringen har under avsnittet
Särskilda frågor (s. 153-157) berett riksdagen tillfälle att ta del av vad
föredragande departementschefen har anfört om en utredning om internationella
transporter.
Motionen
I motion 1984/85:1988 av Sonja Rembo och Göran Riegnell (bädarn) yrkas
att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförs om en samlad analys av utvecklingen och effekterna på
svensk sjöfart och svenska hamnar av en förändrad transportstruktur.
Utskottet
Utredningen (K 1982:02) om Sveriges internationella transporter överlämnade
sitt betänkande SOU 1984:17 till regeringen i februari 1984.
Efter en redogörelse för utredningens huvudsakliga synpunkter och
förslag samt en sammanfattning av remissyttrandena framhåller föredraganden
att han finner utredningens betoning av sambandet mellan utrikeshandelspolitik
och utrikestransportpolitik riktig. Frihandel bör - understryker
föredraganden - i princip åtföljas av friast möjliga transporter. Det är därför
viktigt att Sverige verkar för att de internationella transporterna frigörs från
hinder av olika slag. Informationsteknologins tillämpning på dokumentationsfrågorna
ger möjlighet till rationaliseringar som Sverige bör verka för i
det internationella samarbetet. Sverige bör vidare inom berörda internationella
organisationer arbeta för ökad standardisering av transportmedel och
last bärare.
I fråga om sjöfartspolitiken erinrar föredraganden om regeringens åtgärder
mot den tilltagande protektionismen och hänvisar som exempel till prop.
1984/85:95 (TU 1984/85:8, rskr. 1984/85:144) med förslag till lag om åtgärder
till skydd för svensk sjöfart.
I ett avsnitt om landtransportfrågor säger sig föredraganden dela utredningens
uppfattning om de problem som vållas av den bristande harmoniseringen
i Europa av reglerna beträffande vägtrafikbeskattningen, de sociala
villkoren samt lastfordonens mått och vikter. Sverige bör därför verka för en
ökad harmonisering av ifrågavarande bestämmelser. Beträffande det av
utredningen påtalade problemet med flera europeiska länders restriktiva
tillståndsgivning för internationell lastbilstrafik bör Sverige genom bilaterala
och multilaterala förhandlingar söka uppnå gynnsammast möjliga villkor för
den svenska trafiken. Utredningens önskemål om en översyn av det svenska
systemet för utdelning av tillstånd har enligt föredraganden tillgodosetts av
transportrådet.
Föredraganden erinrar slutligen om att utredningen har framhållit vikten
TU 1984/85:12
18
av att de internationella transportfrågorna ges en sådan organisatorisk ram
att alla väsentliga intressen kan samordnas och erforderlig utblick över
utvecklingen erhållas. Utredningen har därför föreslagit att en särskild
beredning för dessa frågor inrättas vid kommunikationsdepartementet.
Förslaget kommer att behandlas i en särskild proposition om tjänstehandelsfrågor
som avses läggas fram till det nu pågående riksmötet.
Vad föredraganden sålunda anfört har inte givit utskottet anledning till
erinran eller särskilt uttalande.
I motion 1984/85:1988 (m) framhålls att transporterna mellan Sverige och
våra viktigaste import- och exportmarknader kan väntas genomgå en
omfattande strukturförändring med stora konsekvenser för såväl svensk
sjöfart som svenska hamnar och transportväsendet i övrigt. Den nödvändiga
anpassningen till denna utveckling bör ske på ett sätt som inte leder till
onödiga kostnader för de företag och människor som verkar inom berörda
områden. Fördelar och nackdelar med olika alternativ behöver - understryker
motionärerna - analyseras och utvärderas. En svårighet därvid är dock
att frågorna inom statsförvaltningen handläggs av olika departement och
myndigheter. En samlad analys av utvecklingen och effekterna på svensk
sjöfart och svenska hamnar av en förändrad transportstruktur bör därför
komma till stånd genom regeringens försorg.
Den i propositionen aviserade särskilda beredningen för internationella
transportfrågor synes utskottet väl ägnad att fungera som ett forum för
behandling av frågor av det slag som motionärerna aktualiserar. Sådana
frågor har också - enligt vad utskottet erfarit - stor aktualitet vid övervägandena
inom transportforskningsberedningen om programunderlag o. d.
I sammanhanget vill utskottet vidare erinra om sina uttalanden i betänkandet
TU 1983/84:14 med anledning av regeringens förslag om vissa hamnfrågor
i proposition 1983/84:100 bil. 8 (s. 197-201). Utskottet anslöt sig i det
nämnda betänkandet till föredragande departementschefens uppfattning att
bl. a. omsorgen om den kommunala självbestämmanderätten gjorde det
nödvändigt att man övergav tidigare tankar om någon form av tvingande
statlig styrning av hamninvesteringar. Utskottet framhöll emellertid vikten
av att hamnstyrelserna i samband med utbyggnadsplaner på ett så tidigt
stadium som möjligt samråder med sjöfartsverket. I samband därmed
erinrades om att verket enligt sin instruktion skall följa utvecklingen inom
hamnväsendet och vid behov stå till förfogande för samråd och konsultation i
fråga om den lämpliga hanteringen och bedömningen från mera övergripande
synpunkter av aktuella lokaliserings- och utbyggnadsprojekt. Det underströks
också att verket enligt sin instruktion kan ta initiativ till sådant samråd.
Utskottet sade sig vidare förutsätta att verket - och det därtill knutna
hamnrådet - skulle fullgöra sin uppgift på ett sådant sätt att hamnstyrelserna i
sitt eget intresse söker det erforderliga samrådet.
Utskottet finner det alltjämt angeläget att sådant samråd sker.
TU 1984/85:12
19
1 avvaktan på den särskilda propositionen om tjänstehandelsfrågor och
med hänvisning till vad utskottet i övrigt anfört avstyrks motionen.
Utskottet hemställer
att riksdagen
a. lämnar utan erinran vad föredragande departementschefen i
propositionen anfört om utredningen (K 1982:02) om Sveriges
internationella transporter,
b. avslår motion 1984/85:1988 (m).
8. Bemanning av isbrytare och sjömätningsfartyg. Regeringen har under
avsnittet Särskilda frågor (s. 168-174) berett riksdagen tillfälle att ta del av
vad föredragande departementschefen har anfört om bemanning av isbrytare
och sjömätningsfartyg.
Utskottet
På regeringens uppdrag har statskontoret i samråd med chefen för marinen
utrett de ekonomiska och verksamhetsmässiga konsekvenserna av en
övergång till civil bemanning av isbrytare och sjömätningsfartyg.
Föredragande departementschefen framhåller att statskontorets rapport
visar på väsentligt ökade kostnader för staten, ca 100 milj. kr., vid en
övergång till civil bemanning. Förutom direkta merkostnader för sjöfartsverket
och marinen tillkommer också negativa verksamhetsmässiga konsekvenser,
främst för marinen, som rör invasionsförsvaret och beredskapen mot
incidenter i fred. Ett ändrat bemanningssystem skulle resultera antingen i en
försvagning av våra försvarsresurser eller i stora kostnader för att kompensera
chefen för marinen för förlusten av värdefulla fartygs- och utbildningsresurser.
Efter samråd med chefen för försvarsdepartementet förordar föredraganden
- i likhet med flertalet remissinstanser - en fortsatt militär bemanning av
isbrytare och sjömätningsfartyg.
Vad föredraganden sålunda anfört har inte givit utskottet anledning till
erinran eller särskilt uttalande.
Utskottet hemställer följaktligen
att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande departementschefen
anfört om bemanning av isbrytare och sjömätningsfartyg.
Stockholm den 12 mars 1985
På trafikutskottets vägnar
KURT HUGOSSON
TU 1984/85:12
20
Närvarande: Kurt Hugosson (s), Rolf Clarkson (m), Birger Rosqvist (s),
Rune Torwald (c), Olle Östrand (s), Sven-Gösta Signell (s), Per Stenmarck
(m), Margit Sandéhn (s), Sten-Ove Sundström (s), Görel Bohlin (m), Olle
Grahn (fp), Sven Henricsson (vpk), Göran Riegnell (m), Anna WohlinAndersson
(c) och Lisbet Calner (s).
Reservationer
1. vid punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet beträffande sjöfartspolitiskt
program (mom. 9)
Sven Henricsson (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”Riksdagen
fastställde” och på s. 6 slutar med ”motionsyrkandet avstyrks” bort ersättas
med text av följande lydelse:
Även utskottet finner det angeläget att ett sjöfartspolitiskt program i
enlighet med de i motionen angivna riktlinjerna utarbetas. Programmet bör
även omfatta samhälleligt ägande av fartygen och ökat inflytande för de
anställda inom sjöfarten. Utskottet tillstyrker sålunda motionsyrkandet.
Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande sjöfartspolitiskt program
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:927 (vpk) yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,
2. vid punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet beträffande ett statligt
rederi (mom. 10)
Sven Henricsson (vpk) anser
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet,
som” och slutar med ”avstyrks därför” bort ersättas med text av följande
lydelse:
Utskottet finner det naturligt att ett samhälleligt ägande av handelsflottan
utövas inom ramen för ett statligt rederi. Ett sådant bör även bedriva
leasingverksamhet med svenskregistrerade fartyg. Leasing bör också kunna
ske till andra än redare, t. ex. sjöfolkskooperativ, lastägare m. fl. Shippingkunnande
finns för närvarande hos de existerande rederierna. Den statliga
leasingverksamheten bör knyta detta kunnande till den egna rederiorganisationen.
Härigenom kan leasingverksamheten aktivt bidra till den statliga
rederiverksamhetens utveckling.
Utskottet tillstyrker sålunda motionsyrkandet.
Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
TU 1984/85:12
21
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande ett statligt rederi
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:927 (vpk) yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,
3. vid punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet beträffande kust- och
inrikessjöfarten (mom. 11)
Sven Henricsson (vpk) anser
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Av
utskottets” och slutar med ”fråga avstyrks” bort ersättas med text av följande
lydelse:
En ändring av transportmönstret från landtransporter till kust- och
inrikessjöfart i större omfattning än för närvarande framstår enligt utskottets
mening som angelägen. Sådan sjöfart bör vidare bedrivas inom ramen för en
statlig rederiverksamhet.
Utskottet tillstyrker följaktligen motionsyrkandet.
Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande kust- och inrikessjöfarten
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:927 (vpk) yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,
4. vid punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet beträffande sjöfartsekonomisk
forskning (mom. 12)
Sven Henricsson (vpk) anser
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”De
insatser” och slutar med "avstyrks motionsyrkandet" bort ersättas med text
av följande lydelse:
Enligt utskottets mening har den ekonomiska sjöfartsforskningen tilldelats
alltför knappa resurser. Det är därför angeläget att dessa snarast får en
kraftig ökning. Den intensifierade forskningen bör bl. a. inriktas på ändrad
produktionsinriktning av nuvarande flotta och centreras kring helhetsperspektiv
på transportekonomi, dvs. undersöka relationerna mellan olika
transportsystem från samhällsekonomisk synpunkt. Utskottet tillstyrker
därför motionsyrkandet.
Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
TU 1984/85:12
22
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande sjöfartsekonomisk forskning
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:927 (vpk) yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,
5. vid punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet beträffande urflaggning
av svenska fartyg (mom. 17)
Sven Henricsson (vpk) anser
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Flagglagen
tillgodoser” och slutar med ”motionsyrkandet avstyrks” bort ersättas med
text av följande lydelse:
Den minskning som den svenska handelsflottan har undergått på senare år
förklaras enligt utskottets mening av en alltför liberal tillämpning av
flagglagen. Regeringen bör därför förelägga riksdagen ett förslag till en
reviderad flagglag som innebär att utflaggning till bekvämlighetsflagg inte
under några omständigheter medges i sådana fall där åtgärden är förknippad
med ett bevarat svenskt driftsinflytande.
Utskottet tillstyrker sålunda motionsyrkandet.
Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande utflaggning av svenska fartyg
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:927 (vpk) yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,
6. vid punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet beträffande bekvämlighetsflagg
(mom. 18)
Sven Henricsson (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”Utskottet,
som” och på s. 10 slutar med ”utskottet motionsyrkandena” bort ersättas
med text av följande lydelse:
Som utskottet i ett flertal betänkanden har framhållit utgör bekvämlighetsflaggen
ett ovälkommet inslag i världssjöfarten. Olägenheterna för de
ombordanställda på de bekvämlighetsflaggade fartygen och de säkerhetsoch
miljörisker som dessa innebär framstår nu som så graverande att det inte
bör komma i fråga att de tillåts anlöpa svensk hamn, såvida inte de i motionen
angivna förutsättningarna föreligger. Givetvis bör inte heller statliga och
kommunala myndigheter anlita fartyg under bekvämlighetsflagg.
Utskottet tillstyrker sålunda motionsyrkandena.
Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
TU 1984/85:12
23
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande bekvämlighetsflagg
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:927 (vpk) yrkandena 7
och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,
7. vid punkt 5 Lån till den mindre skeppsfarten beträffande tiden för
slutbetalning av lån från länenämnden för den mindre skeppsfarten (mom. 2)
Rune Torwald och Anna Wohlin-Andersson (båda c) anser
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 14 som börjar med
”Motionärernas önskemål” och slutar med "härom avstyrks” bort ersättas
med text av följande lydelse:
Utskottet finner det angeläget att man i nuvarande sjöfartskonjunktur
vidtar åtgärder för att underlätta för den mindre skeppsfarten att anskaffa
andrahandstonnage. En ändring av amorteringsreglerna på det sätt som
motionärerna föreslår synes utskottet vara en lämplig sådan åtgärd.
Utskottet tillstyrker följaktligen motionsyrkandet.
Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande tiden för slutbetalning av lån från länenämnden för den
mindre skeppsfarten
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:461 (c) yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,
8. vid punkt 5 Lån till den mindre skeppsfarten beträffande statliga lån för
fartyg som är äldre än tio år (mom. 3)
Rune Torwald och Anna Wohlin-Andersson (båda c) anser
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ersättas med text av följande
lydelse:
Enligt vad utskottet erfarit har svenska redare i allt större omfattning
börjat köpa in goda andrahandsfartyg. De som anskaffats under de senaste
tre å fyra åren har ofta varit mellan tolv och femton år gamla. Sådana fartyg
kan emellertid - som motionärerna framhåller - inte belånas i länenämnden
för den mindre skeppsfarten enligt nu gällande regler, även om fartygen är av
mycket god kvalitet. Nuvarande åldersgräns - tio år - bör därför enligt
utskottets mening utsträckas. Den av motionärerna föreslagna högsta
åldersgränsen - femton år - synes utskottet väl avvägd. Utskottet tillstyrker
därför motionsyrkandet.
Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
TU 1984/85:12
24
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande statliga län för fartyg som är äldre än tio år
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:461 (c) yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,
9. vid punkt 6 Stöd till svenska rederier
Rolf Clarkson, Per Stenmarck, Görel Bohlin och Göran Riegnell (alla m)
anser
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”avstyrker motionsyrkandet” bort ersättas med text av
följande lydelse:
Huvudskälet till den svenska sjöfartsnäringens svårigheter torde vara det
höga kostnadsläget i Sverige. Detta är i sin tur i väsentlig utsträckning ett
resultat av ett alltför högt skattetryck. Skattetrycket ökar ytterligare genom
den typ av subventioner till näringslivet som rederistödet innebär. Näringspolitiken
bör enligt utskottets mening bedrivas med generella medel. De
effektivaste medlen är ett sänkt skattetryck och minskade statliga utgifter.
En samhällsekonomi i balans utgör den bästa grunden för en god utveckling
också inom sjöfartsnäringen.
Av det anförda följer att utskottet tillstyrker motionsyrkandet och
avstyrker regeringens förslag.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2552 (m) yrkande 9 avslår
regeringens förslag om stöd till svenska rederier.
Särskilda yttranden
1. vid punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet beträffande bemanningen
vid Idö lotsplats (mom. 6)
Rune Torwald och Anna Wohlin-Andersson (båda c) anför:
Bemanningsstorleken på Idö lotsplats hänger enligt vår uppfattning ihop
med den större frågan om hur vi skall få en bättre samordning mellan olika
statliga verksamheter i kustbanden, dvs. hur vi skall få en sammanhållen
skärgårdspolitik. Eftersom motion 1984/85:650 (c) i detta ämne kommer att
behandlas av arbetsmarknadsutskottet vill vi med detta särskilda yttrande
endast markera att den fråga som tas upp i motion 1984/85:1365 (c, s, m) inte
kan ses isolerad från övriga ”kustfrågor” utan bör diskuteras i det större
sammanhang som motion 1984/85:650 (c) tar upp.
TU 1984/85:12
25
2. vid punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet beträffande översyn
av lotsningsbestämmelserna (mom. 7)
Göran Riegnell (m) anför:
I samband med de nya lotsningsbestämmelsernas ikraftträdande visade
sjöfartsverket smidighet i tillämpningen. I samband med behandling av
ansökningar om förnyelse av då givna dispenser har nu skärpta krav ställts
från sjöfartsverkets sida. Jag förväntar mig, att regeringen följer upp
tillämpningen av lotsningsbestämmelserna så att den inte successivt skärps i
jämförelse med vad som gällde vid bestämmelsernas ikraftträdande.
minab/gotab Stockholm 1985 82117