SoU 1984/85
Socialutskottets betänkande
1984/85:1
om vissa hälsoskyddsfrågor
Sammanfattning
I betänkandet behandlas två motioner (båda s) om utsträckt tillämpning av
hälsoskyddslagens bestämmelser. Den ena motionen rör hållande av ormar
och andra giftiga djur. Den andra avser halmbränning.
Båda motionerna avstyrks.
Motioner
I motion 1983/84:979 av Barbro Evermo (s) och Anita Modin (s) hemställs
att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till lagändring syftande till
förbud mot innehav av orm, giftig spindel och giftiga ödlor i enlighet med
intentionerna i motionen.
I motion 1983/84:1635 av Birthe Sörestedt m. fl. (s) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att sådana tillämpningsföreskrifter utfärdas till hälsoskyddslagen
att tillstånd för halmbränning, förutom från brandmyndigheten,
krävs från miljö- och hälsoskyddsnämnden.
Gällande bestämmelser
Hälsoskyddslagen (1982:1080) trädde i kraft den 1 juli 1983 och ersatte den
tidigare gällande hälsovårdsstadgan (1958:663). Hälsovårdsstadgan hade
under 1960- och 1970-talen kompletterats genom annan lagstiftning för att
man skulle komma till rätta med miljöstörningarna på senare tid. Sådan
lagstiftning var t. ex. miljöskyddslagen (1969:387) och lagen (1973:329) om
hälso- och miljöfarliga varor.
Fortfarande fanns dock behov av en särskild lag som angav de generella
minimikraven på verksamheter m. m. inom hälsoskyddsområdet. Mot bl. a.
denna bakgrund renodlades den nya hälsoskyddslagen till att innehålla
endast sådana bestämmelser som har till syfte att hindra uppkomsten av
sanitär olägenhet och att undanröja sådan olägenhet. Lagen kan således
endast användas för ingripanden mot störningar som kan ge upphov till eller
förorsaka sanitära olägenheter.
Hälsoskyddslagen innehåller färre detaljregler än den tidigare hälsovårdsstadgan,
men den är ingen renodlad ramlag. Med stöd av ett bemyndigande i
13 § kan detaljföreskrifter meddelas av regeringen. En hälsoskyddsförordning
har också utfärdats (1983:616). Det förutsätts vidare att de enskilda
kommunerna meddelar ytterligare lokala föreskrifter. I samband med att
1 Riksdagen 1984185.12 sami. Nr 1
SoU 1984/85:1
2
den nya lagen infördes ersattes den tidigare hälsovårdsnämnden av en miljöoch
hälsoskyddsnämnd.
Med sanitär olägenhet avses enligt 1 § hälsoskyddslagen en störning som
kan vara skadlig för människors hälsa och som inte är ringa eller helt tillfällig.
Definitionen avser alla former av störningar som kan inverka skadligt i såväl
fysiskt som psykiskt hänseende på en människas hälsa. Enligt 18 § får miljöoch
hälsoskyddsnämnden meddela de förelägganden och förbud som behövs
för att lagen skall efterlevas och även utsätta vite. Nämnden kan även besluta
om rättelse på den enskildes bekostnad.
I lagens 11 § stadgas att djur som hålls i fångenskap skall förvaras och
skötas så att sanitär olägenhet inte uppstår. Regeringen eller efter regeringens
bemyndigande en kommun får vidare föreskriva att vissa slag av djur inte
får hållas inom område med stads- eller byggnadsplan utan tillstånd av miljöoch
hälsoskyddsnämnden, om sådana bestämmelser behövs för att hindra
uppkomsten av sanitär olägenhet.
I 10 § hälsoskyddsförordningen anges att kommunen får föreskriva att
nötkreatur, häst, get, får, svin samt pälsdjur eller fjäderfä som inte är
sällskapsdjur och orm inte får hållas inom stads- eller byggnadsplanelagt
område utan tillstånd av miljö- och hälsoskyddsnämnden. Ett sådant tillstånd
får förenas med särskilda villkor. Ett stort antal kommuner har sedan lagen
trädde i kraft utfärdat lokala hälsoskyddsföreskrifter som innehåller bestämmelsen
att särskilt tillstånd krävs för att någon skall få inneha orm inom stadseller
byggnadsplanelagt område.
Överträdelse av föreskrift meddelad med stöd av hälsoskyddslagen kan
straffas med böter (23 § samma lag).
Frågan om tillstånd för att få hålla giftiga spindlar eller ödlor är inte berörd
i nuvarande eller tidigare lagstiftning.
Föreskrifter till skydd för anställda vid t. ex. terrarier kan meddelas med
stöd av arbetsmiljölagen (1977:1160).
Beträffande bränning av halm eller annat växtavfall innehåller varken
hälsoskyddslagen eller hälsoskyddsförordningen några speciella bestämmelser.
Enligt 1 § brandstadgan (1962:91) skall varje kommun ha en brandordning.
I statens brandnämnds normalbrandordning föreskrivs om bl. a.
hygges- och halmbränning att meddelande skall lämnas till brandchefen i god
tid före den planerade bränningen. Brandchefen har därefter möjlighet att
förbjuda bränningen om denna kan innebära risker från brandsynpunkt.
Bestämmelsen ingår regelmässigt i de kommunala brandordningarna.
Utskottet
I betänkandet behandlas två motioner om utsträckt tillämpning av
hälsoskyddslagens bestämmelser.
Den nuvarande hälsoskyddslagen innehåller bestämmelser som har till
syfte att hindra uppkomsten av sanitära olägenheter och att undanröja
SoU 1984/85:1
3
sådana olägenheter om de uppkommit. Sanitär olägenhet är enligt lagen en
störning som kan vara skadlig för människors fysiska eller psykiska hälsa och
som inte är ringa eller enbart tillfällig. Lagen kompletteras av en
hälsoskyddsförordning med vissa detaljbestämmelser. Vidare kan lokala
hälsoskyddsföreskrifter utfärdas av de enskilda kommunerna.
I motion 1983184:979 av Barbro Evermo (s) och Anita Modin (s) begärs
förbud mot innehav av ormar, giftiga spindlar och giftiga ödlor inom stadseller
byggnadsplanelagt område. Motionärerna anför bl. a. att vissa händelser
under senare tid då ormar förvarats utanför terrarier eller ”rymt” och i
samband därmed skadat vårdare eller oroat fastighetsanställda och kringboende
klart påvisar att innehav av ormar är en sanitär olägenhet och därför bör
förbjudas. Innehav av giftiga spindlar och giftiga ödlor bör enligt motionärernas
mening regleras på samma sätt.
I hälsoskyddslagen fastslås att djur som hålls i fångenskap skall förvaras
och skötas så att sanitär olägenhet inte uppstår. Regeringen har i
hälsoskyddsförordningen angivit att en kommun får föreskriva att bl. a. orm
inte får hållas inom stads- eller byggnadsplanelagt område utan särskilt
tillstånd från miljö- och hälsoskyddsnämnden samt att ett sådant tillstånd får
förenas med villkor. Lokala hälsoskyddsföreskrifter med sådant innehåll har
utfärdats av ett stort antal kommuner. En överträdelse av de lokala
bestämmelserna kan medföra bötespåföljd.
Då det gäller innehav av ormar har kommunerna således rätt att föreskriva
att tillstånd krävs. Ett sådant tillstånd kan vidare kompletteras med
nödvändiga villkor. Skulle trots detta innehavet av orm medföra sanitär
olägenhet, åligger det enligt lagens allmänna bestämmelser miljö- och
hälsoskyddsnämnden att tillse att denna olägenhet undanröjs. Då det gäller
giftiga spindlar och giftiga ödlor saknas speciella bestämmelser i lagstiftningen.
Den allmänna skyldigheten att ingripa för att förhindra eller undanröja
sanitära olägenheter omfattar dock även olägenheter orsakade av sådana
djur.
De angivna bestämmelserna ger enligt utskottets mening tillräckliga
möjligheter till ingripande mot sådana innehav av orm, giftiga spindlar och
giftiga ödlor som kan vålla omgivningen sanitär olägenhet. Utskottet
avstyrker därför motion 1983/84:979.
I motion 1983184:1635 av Birthe Sörestedt m.fl. (s) hemställs att sådana
tillämpningsföreskrifter utfärdas till hälsoskyddslagen att tillstånd för halmbränning
krävs, förutom från brandmyndigheten, från miljö- och hälsoskyddsnämnden.
Motionärerna anför att vid vissa väderlekssituationer
halmbränning vållar stora olägenheter för de kringboende, främst för
personer med andningssvårigheter.
I hälsoskyddslagstiftningen finns inte några bestämmelser angående
bränning av halm eller annat växtavfall. De kommunala brandordningarna
innehåller däremot vanligen bestämmelser om att bl. a. hyggesbränning och
halmbränning i god tid skall anmälas hos brandchefen, som avgör om
SoU 1984/85:1
4
bränning kan ske utan risk från brandsynpunkt. Miljö- och hälsoskyddsnämnden
kan vidare med stöd av nuvarande lagstiftning ingripa mot t. ex.
halmbränning om verksamheten kan sägas medföra sanitär olägenhet.
Utskottet anser inte några ytterligare bestämmelser påkallade i detta
avseende. Motion 1983/84:1635 avstyrks således.
Utskottet hemställer
1. beträffande förbud mot innehav av orm, m. m.
att riksdagen avslår motion 1983/84:979,
2. beträffande tillstånd för halmbränning
att riksdagen avslår motion 1983/84:1635.
Stockholm den 5 september 1984
På socialutskottets vägnar
INGEMAR ELIASSON
Närvarande: Ingemar Eliasson (fp), Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m),
Kjell Nilsson (s), Blenda Littmarck (m), Stig Alftin (s), Lilly Bergander (s),
Ann-Cathrine Haglund (m), Maria Lagergren (s), Ingvar Eriksson (m), Inga
Lantz (vpk), Gunnar Ström (s), Rosa Östh (c), Bengt Lindqvist (s) och Karin
Israelsson (c).
minab/gotab 78960 Stockholm 1984