SkU 1984/85:55

Skatteutskottets betänkande
1984/85:55

om särskild skattereduktion år 1985 (prop. 1984/85:162)
Sammanfattning

I proposition 162 föreslås en särskild skattereduktion för löntagare med
600 kr.

Utskottet tillstyrker propositionen.

I en reservation yrkas avslag på propositionen och ett särskilt uttalande
mot diskriminerande skatteregler.

Propositionen

Regeringen (finansdepartementet) föreslår i proposition 1984/85:185 att
riksdagen antar ett vid propositionen fogat förslag till lag om särskild
skattereduktion år 1985.

I propositionen föreslås att löntagare skall få en skattereduktion år 1985.
Skattereduktionen medges vid 1986 års taxering men skall beaktas redan
under år 1985 genom att preliminärskatten för juni månad sätts ned.
Skattereduktionen är för en heltidsarbetande med normalinkomst 600 kr.

Lagförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1984/85. 6 sami. Nr55

SkU 1984/85:55

Förslag till

Lag om särskild skattereduktion år 1985

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Särskild skattereduktion enligt denna lag medges vid 1986 års taxering
och vid beräkning av sjömansskatt för år 1985.

2 § Särskild skattereduktion medges skattskyldig som har haft intäkt av
tjänst i form av kontant lön eller annan sådan ersättning, som enligt 11 kap.
2§ lagen (1962:381) om allmän försäkring skall anses som inkomst av
anställning, överstigande 20000 kronor.

Med intäkt som avses i första stycket likställs inkomst ombord enligt
lagen (1958:295) om sjömansskatt samt enligt 1 § 2 mom. nyssnämnda lag
skattepliktig dagpenning.

3 § Särskild skattereduktion uppgår till 600 kronor, dock högst en procent
av det belopp varmed summan av intäkter som avses i 2 § överstiger
20000 kronor.

4 § Arbetsgivare, som vid utbetalning av lön eller annan ersättning, som
avses i 2§ första stycket, för juni månad 1985 skall göra avdrag för
preliminär A-skatt enligt uppbördslagen (1953:272), skall sätta ned avdraget
med 600 kronor eller, om anställningen har avsett endast en del av
månaden, motsvarande del av 600 kronor. Har nedsättningen inte kunnat
verkställas för juni månad, får den ske snarast möjligt därefter.

Vad som sägs i första stycket gäller också i fråga om redare som skall
göra avdrag för sjömansskatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt.

5 § Vid debitering äv skatt enligt uppbördslagen (1953:272) skall den
särskilda skattereduktionen minskas med belopp, varmed sjömansskatten
har satts ned enligt 4 §. Har nedsättning av sjömansskatten inte skett med
fullt belopp och kan återstoden inte avräknas vid debiteringen får sjömannen
ansöka om jämkning på sätt anges i 12 § 2 mom. och 13 § lagen
(1958:295) om sjömansskatt.

6 § 1 fråga om särskild skattereduktion tillämpas 2§ 4 mom. femte
stycket och sjätte stycket andra meningen uppbördslagen (1953: 272) samt
vad som föreskrivs om skattereduktion för fackföreningsavgift i 2 § 2 mom.
uppbördslagen och 4§ lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa
fall. Bestämmelserna om särskild skattereduktion iakttas vid återbetalning
av preliminär skatt enligt 45 § 2 mom. uppbördslagen samt vid debitering
av slutlig skatt och tillkommande skatt. Särskild skattereduktion skall
tillgodoräknas före andra former av skattereduktion.

7 § Redare skall vid redovisning av skatt enligt 14§ I mom. lagen
(1958: 295) om sjömansskatt ange om och i vilken mån skatten har satts ned
enligt 4§.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag då lagen enligt uppgift på den
har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling.

SkU 1984/85:55

Motionerna

1984/85:3049 av Thorbjörn Fälldin m.fl. (c)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå propositionen,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts om diskriminerande särregler för vissa inkomstslag i skattelagstiftningen.

1984/85:3050 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar om en skatterabatt i enlighet med vad som anförs i
motionen,

2. att riksdagen beslutar om andra former för kompensation åt kulturarbetarna
för utebliven skatterabatt.

1984/85:3051 av Lars Ernestam (fp)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar om skatterabatt eller motsvarande
för fria kulturarbetare.

1984/85:3052 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar avslå propositionen.

1984/85:3053 av Ulf Adelsohn m.fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen avslår propositionen.

Yttrande från annat utskott

Finansutskottet har beretts tillfälle att yttra sig över propositionen och
motionerna. Yttrandet (FiU 1984/85:5 y) fogas som bilaga till betänkandet.

Skrivelser

Med anledning av propositionen har skrivelser inkommit från Lantbrukarnas
skattedelegation och Sveriges författarförbund.

Utskottet

I propositionen föreslås att den preliminära A-skatten för juni månad skall
sättas ned med 600 kr. och att löntagarna skall få skattereduktion med detta
belopp vid 1986 års taxering. För den som under inkomståret haft en lägre
löneinkomst än 80000 kr. blir skattereduktionen enligt förslaget 1 % av den
del av inkomsten som överstiger 20 000 kr. Förslaget skall ses mot bakgrund
av de diskussioner som regeringen har fört med arbetsmarknadens parter om
hur löneökningarna skulle kunna begränsas till högst 5 % under år 1985.

I motionerna 3049 (c), 3052 (fp) och 3053 (m) yrkas avslag på propositionen.
Motionärerna anser att propositionen är ett exempel på regeringens

SkU 1984/85:55

ryckiga skattepolitik och att förslaget leder till en försvagning av statsfinanserna.
Deras kritik går också ut på att skatterabatten kommer att medföra
ökade svårigheter att uppnå reallöneförbättringar 1986 och att andra
yrkesverksamma grupper och pensionärer missgynnas. I motion 3049
återfinns också ett särskilt yrkande om ett tillkännagivande att skattesystemet
måste utformas på ett generellt sätt utan diskriminerande särregler för
personer med vissa inkomstslag.

Vpk yrkar i motion 3050 att också pensionärer och arbetande småföretagare
- inkl. kulturarbetare - skall få skatterabatt. Partiet anser också att
skatterabatten skall trappas upp snabbare så att full reduktion med 600 kr.
uppnås vid 22800 kr. och att reduktionen skall trappas av i fråga om
inkomster över den s. k. brytpunkten 124800 kr. I andra hand yrkar vpk att
kulturarbetarna erhåller kompensation i någon form för utebliven skatterabatt.
Även i motion 3051 av Lars Ernestam (fp) yrkas att kulturarbetarna får
skatterabatt eller motsvarande, om propositionen genomförs.

Finansutskottet har i sitt yttrande tillstyrkt propositionen och avstyrkt
motionerna.

Som finansutskottet anför är propositionen inte ett led i regeringens
långsiktiga skattepolitik. Den skall i stället ses som en tillfällig åtgärd för att
kompensera löntagarna för att de avstår från större löneökningar än som
ryms inom en totalram på 5 %. Förslaget föranleds av att regeringen i sina
överläggningar med arbetsmarknadsparterna förklarat sig beredd att vid
behov vidta åtgärder som ger löntagarna ökade realinkomster, under
förutsättning att lönekostnadsstegringarna begränsas till 5 % 1985 och att
utrikesbalansen inte allvarligt försämras. Det avtal som har träffats mellan
LO och SAF håller sig inom denna ram, och det får förutsättas att man på
andra områden där avtal ännu inte har träffats för hela 1985 har motsvarande
utgångpunkt. Utskottet delar finansutskottets bedömning att lönekostnadsutvecklingen
skulle bli väsentligt högre om regeringen inte medverkat på
detta sätt i avtalsrörelsen.

Utskottet delar också regeringens och finansutskottets uppfattning att en
av förutsättningarna för att vi skall kunna bibehålla och utveckla vårt
välstånd är att inflationen kan pressas ned och att detta i sin tur förutsätter att
lönekostnadsutvecklingen kan hållas tillbaka. Den aktuella propositionen
skall alltså ses som ett led i en politik som på sikt kan stärka vår
samhällsekonomi, något som också är en förutsättning för att varaktiga
förbättringar av reallönerna skall kunna uppnås.

Regeringens målsättning att begränsa prisstegringarna till 3 % 1985
motsvarar en ökning av konsumentprisindex med 5%. Den föreslagna
skattereduktionen motsvarar 1 % av de disponibla inkomsterna, och det
tillskott till löntagarnas disponibla inkomst som detta innebär kan mot den
angivna bakgrunden inte anses för högt.

Enligt utskottets uppfattning finns det inte något att erinra mot att den
ifrågavarande kompensationen tillgodoförs löntagarna i form av skattere -

SkU 1984/85:55

duktion eller mot att kompensationen utbetalas i form av sänkt A-skatt nu i
juni månad.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker således
avslagsyrkandena i motionerna 3049, 3052 och 3053.

Beträffande motion 3049 i övrigt kan utskottet instämma i att skattesystemet
bör ha en såvitt möjligt generell utformning. Samtidigt bör framhållas att
reglerna sedan länge kritiserats för att arbetsinkomster beskattas hårdare än
andra inkomster, såsom realisationsvinster eller kapitalinkomster. Med
hänsyn till de särskilda skäl som ligger bakom förslaget kan propositionen
enligt utskottets uppfattning inte anses innebära sådana särskilda fördelar för
löntagare att bedömningen av skattesystemet ur dessa synvinklar bör
påverkas. Enligt utskottets uppfattning saknar motionärerna grund för de
anmärkningar som de riktar mot propositionen, och utskottet avstyrker alltså
motionen även i denna del.

Utskottet är medvetet om att pensionärer och många småföretagare - inte
minst fria kulturarbetare — lever under knappa förhållanden med svag
inkomstutveckling. Utskottet har därför förståelse för synpunkterna i
motionerna 3050 och 3051 men finner på grund av kopplingen till avtalsrörelsen
att det saknas anledning att låta reduktionen omfatta andra inkomster än
löner. Någon kompensation till dessa grupper för avstådda löneökningar kan
enligt utskottets uppfattning därför inte motiveras med anledning av den nu
aktuella propositionen, och utskottet avstyrker de yrkanden i dessa hänseenden
som framställs i motionerna.

Med hänvisning till att skattereduktionen får ses som en kompensation för
den ytterligare löneförhöjning som skulle ha kunnat uppnås vid en annan
uppläggning av avtalsrörelsen finner utskottet inte skäl att förorda sådana
ändringar i beräkningen av reduktionen som föreslås i motion 3050.

Utskottet hemställer

1. beträffande införandet av skattereduktion

att riksdagen bifaller proposition 1984/85:162 i denna del och avslår
motionerna 1984/85:3049 yrkande 1, 1984/85:3052 och 1984/
85:3053,

2. beträffande generella skatteregler m. m.

att riksdagen avslår motion 1984/85:3049 yrkande 2,

3. beträffande skattereduktion för småföretagare m.fl.

att riksdagen avslår motion 1984/85:3050 yrkande 1 i denna del och
motion 1984/85:3051 i denna del,

4. beträffande annan kompensation till småföretagare m.fl.

att riksdagen avslår motion 1984/85:3050 yrkande 2 och motion
1984/85:3051 i denna del,

5. beträffande upptrappningsreglerna m. m.

att riksdagen bifaller propositionen i denna del och avslår motion
1984/85:3050 yrkande 1 i denna del,

SkU 1984/85:55

6. beträffande lagförslaget

att riksdagen till följd av vad som ovan hemställts antar det vid
propositionen fogade förslaget till lag om särskild skattereduktion
år 1985.

Stockholm den 23 april 1985

På skatteutskottets vägnar

RUNE CARLSTEIN

Närvarande: Rune Carlstein (s), Knut Wachtmeister (m)*, Stig Josefson (c),
Olle Westberg (s), Hagar Normark (s), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius
(c), Bo Forslund (s), Egon Jacobsson (s), Karl Björzén (m), Kjell Johansson
(fp), Ewy Möller (m), Bruno Poromaa (s), Erkki Tammenoksa (s) och
Torgny Larsson (s).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

Införande av skattereduktion (morn. 1, 2 och 6)

Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m). Ingemar
Hallenius (c), Karl Björzén (m), Kjell Johansson (fp) och Ewy Möller (m)
anser

dels att utskottets yttrande fr. o. m. det avsnitt som på s. 4 börjar med
”Sorn finansutskottet” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner att kritiken i motionerna 3049, 3051, 3052 och 3053 mot
förslaget i propositionen är väl underbyggd. Skattepolitiken måste bedrivas
med långsiktighet och konsekvens och inte med den ryckighet som kännetecknar
regeringens politik. Skatterna är bl. a. ett medel för att rättvist
finansiera gemensamma utgifter. Den föreslagna skatterabatten berör
emellertid endast inkomst av tjänst. Pensionärer, kulturskapare, jordbrukare
och andra egenföretagare får ingen skattelättnad. Den som bedriver
motsvarande verksamhet i aktiebolagsform får däremot del av skatterabatten.

Som villkor för skatterabatten angavs i årets budgetproposition att
lönekostnadsutvecklingen skulle begränsas till 5 % i år och att utrikesbalansen
inte fick försvagas.

SkU 1984/85:55

löneglidning vid sidan av avtalen, som med stor sannolikhet kan komma att
överstiga 1984 års löneglidning på drygt 2,5 %. Utskottet anser det troligt att
den totala lönekostnadsökningen kommer att överstiga 7 % i år.

Den skattesänkning som skatterabatten innebär är inte finansierad. Detta
betyder att budgetunderskottet kommer att öka med ca 2 miljarder kronor.
Detta är i sig enligt utskottets mening ett tillräckligt skäl för att avvisa
förslaget i propositionen.

Den finanspolitiska effekten av skatterabatten blir en stimulans av den
inhemska efterfrågan. Utskottet vill kraftigt understryka att detta i det
nuvarande ekonomiska läget är en felaktig inriktning av den ekonomiska
politiken. Handelsbalansen har under årets tre första månader försvagats
med ca 8 miljarder kronor jämfört med motsvarande tid förra året. Det
innebär att det villkor som regeringen själv ställde upp för att infria löftet om
en skatterabatt, nämligen att ingen allvarlig försämring av utrikesbalansen
får inträffa, inte är uppfyllt. Den försämring av bytesbalansen som noterats
för de första månaderna beror på både en minskning av exporten och en
ökning av importen i jämförelse med vad som förutsattes i årets finansplan.
Den påtagliga ökningen i importen förklaras till stor del av en väsentligt
kraftigare ökning av den privata konsumtionen än vad som förutsades i
finansplanen. Volymen på denna konsumtion har under första kvartalet ökat
med 2,7 % jämfört med förra året, enligt de siffror som nu föreligger. Att i
detta läge öka hushållens disponibla inkomster genom den föreslagna
skatterabatten utan att föreslå eller ens ge en antydan om besparingar inom
något eller några andra områden medför att den svenska upplåningen
utomlands kommer att öka ytterligare. Enligt utskottets mening är en sådan
försvagning av finanspolitiken oansvarig.

Utskottet avstyrker således propositionen och motion 3050 yrkande 1 och
tillstyrker bifall till avslagsyrkandena i motionerna 3049, 3052 och 3053.

Det anförda innebär att utskottet också tillstyrker yrkande 2 i motion 3049.

Utskottets förslag innebär att övriga motionsyrkanden saknar aktualitet.
Utskottet avstyrker sålunda desamma.

dels att utskottet under mom. 1, 2 och 6 bort hemställa

1 och 6. att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:3049
yrkande 1, 1984/85:3052 och 1984/85:3053 avslår proposition
1984/85:162,

2. att riksdagen med bifall till motion 1984/85:3049 yrkande 2 beslutar
att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts om diskriminerande särregler för vissa inkomstslag i
skattelagstiftningen.

Rättelse: S. 7, rad 11 nedifrån Står: motion 3050 Rättat till: motion 3049

SkU 1984/85:55 8

Bilaga

Finansutskottets yttrande
1984/85:5 y

över proposition 1984/85:162 om särskild skattereduktion år 1985

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har den 26 mars 1985 beslutat bereda finansutskottet
tillfälle att avge yttrande över proposition 1984/85:162 om särskild skattereduktion
år 1985 jämte de med anledning av propositionen väckta motionerna
1984/85:3049 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c), 1984/85:3050 av Lars Werner
m. fl. (vpk), 1984/85:3051 av Lars Ernestam (fp), 1984/85:3052 av Bengt
Westerberg m.fl. (fp) och 1984/85:3053 av Ulf Adelsohn m.fl. (m).

I årets budgetproposition uttalades mot bakgrund av den förbättring av
den ekonomiska situationen som ägt rum att det var rimligt att löntagarna
fick del av denna förbättring. Regeringen förklarade sig beredd att under
förutsättning att lönekostnadsstegringarna begränsas till 5 % år 1985 och
utrikesbalansen inte allvarligt försämras vid behov vidta åtgärder som ger
löntagarna ökade realinkomster. Överenskommelser har nu träffats mellan
LO och SAF med innebörd att förbundens förhandlingar skall ske inom en
totalram om 5%. 1 proposition 162 förutsätts att de förhandlingar som för
närvarande pågår skall ansluta till den centrala överenskommelsen. Med
hänsyn härtill föreslår regeringen en lättnad i inkomstbeskattningen genom
den tidigare nämnda skattereduktionen.

Utskottet konstaterar att det ställs stora krav på utformningen av den
ekonomiska politiken för att Sverige skall kunna bibehålla sin konkurrenskraft.
En förutsättning härför är att inflationen kan pressas ned till en nivå
som inte överstiger den i våra viktigaste konkurrentländer. Inflationen inom
OECD-området har successivt avtagit och ligger nu på en nivå som klart
understiger den i Sverige. Med undantag för Förenta staterna har emellertid
dämpningen i inflationstakt skett till priset av ökad arbetslöshet. Arbetslösheten
i Europa uppgår till 20 miljoner personer vilket motsvarar drygt 11 %
av arbetskraften. I Sverige uppgick den öppna arbetslösheten till knappt 3 %
i mars 1985. Utskottet motsätter sig bestämt att inflationsproblemet löses
genom att arbetslösheten tillåts öka.

Utskottet framhöll vid behandlingen av propositionen om den ekonomiska

SkU 1984/85:55

Bilaga

politiken på medellång sikt (FiU 1984/85:6) att det är nödvändigt att pris- och
lönebildningen ändras för att inte den svenska ekonomin skall fastna i en
destruktiv devalveringscykel med hög inflation, försämrade reallöner, svag
tillväxt och ökande underskott i bytesbalansen och statsbudgeten. En av
förutsättningarna för att kunna hålla tillbaka prisökningarna är att lönekostnadsökningarna
kan hållas tillbaka. Det är därför viktigt att den nuvarande
avtalsrörelsen inte leder fram till en uppgörelse för hela avtalsområdet som
går utanför de ramar som angivits genom den centrala överenskommelsen
mellan LO och SAF. Det kan nämnas att lönekostnaderna mellan åren 1983
och 1984 steg med ca 8% varav 2.5% förklaras av löneglidningen. Denna
höjning av lönekostnaderna är en av förklaringarna till att inflationen under
år 1984 från konkurrenssynpunkt blev alltför hög.

1 motionerna 3049 (c), 3052 (fp) och 3053 (m) avvisas förslaget i
propositionen, som ses som ett exempel på den ryckiga skattepolitik vilken
enligt motionärerna kännetecknar regeringens politik. 1 motionerna 3052
(fp) och 3053 (m) diskuteras främst uppläggningen av en långsiktig skattepolitik.
I motionerna 3052 (fp) och 3053 (m) anförs vidare att skatterabatten
leder till en försvagning av finanspolitiken som med hänsyn till efterfrågeutvecklingen
är oansvarig. Vidare kritiseras åtgärden för att den innebär en
försvagning av den redan hårt ansträngda statsbudgeten.

Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Den föreslagna
åtgärden är inte ett led i en långsiktig skattepolitik. Åtgärden innebär en
tillfällig sänkning av skatten år 1985. Den motiveras främst av en önskan om
att påverka förväntningarna via en lägre takt i löneökningarna som sedan i sin
tur sänker inflationstakten. Med hänsyn till att åtgärden riktar sig till
löntagarna är det naturligt att den utformas som en skattereduktion.
Utskottet har således fran sina utgångspunkter inte något att erinra mot
utformningen av förslaget.

Vad gäller åtgärdens statsfinansiella och samhällsekonomiska effekter vill
utskottet anföra följande. Den nu föreslagna åtgärden är ett led i strävandena
att underlätta avtalsrörelsen. Regeringen angav våren 1984 ett mål för
prisutvecklingen under loppet av år 1985. Regeringen inbjöd arbetsmarknadens
parter till överläggningar om hur detta inflationsmål skulle kunna
uppnås. Under diskussionerna förklarade sig parterna beredda att verka för
att de totala lönekostnadsökningarna, inkl. löneglidning 1985, skulle begränsas
till högst 5 %.

Mot bakgrund av den ekonomiska förbättring som uppnåtts ansåg
regeringen i budgetpropositionen 1985 det rimligt att löntagarna får del av
denna förbättring genom en uppgång av reallönerna. Riksdagen delade
denna uppfattning. Under förutsättning att lönekostnaderna begränsas till
5 % 1985 och utrikesbalansen inte allvarligt försämras skulle regeringen vidta
åtgärder som ger löntagarna ökade realinkomster. Mot bakgrund härav
föreslås den särskilda skattereduktion som kommer att ge löntagarna 2

SkU 1984/85:55

Bilaga

miljarder kronor, vilket motsvarar en dryg procentenhet av de disponibla
inkomsterna.

Motionärerna har kritiserat de åtgärder som regeringen hittills vidtagit och
antingen anfört att de har varit ingrepp i avtalsrörelsen eller påstått att de inte
har några effekter på lönebildningen. Utskottet drar emellertid den slutsatsen
att utan dessa åtgärder skulle lönekostnadsökningen år 1985 blivit
väsentligt högre än vad den nu förutses bli. Med den utveckling av
efterfrågan och höjning av kapacitetsutnyttjandet som nu beräknas mellan
åren 1984 och 1985 är det sannolikt att lönekostnadsutvecklingen mellan
dessa båda år, om dessa åtgärder inte vidtagits, väsentligt skulle ha överstigit
de 8 % som noterades mellan åren 1983 och 1984. En högre lönekostnadsökning
skulle förutom negativa effekter på kostnadsutvecklingen ha bidragit till
en ökad efterfrågan och därmed en försämring av bytesbalansen. På sikt
skulle budgeten försämras till följd av stigande kostnader. Det är mot detta
alternativ som effekterna av de nu föreslagna åtgärderna skall ses. Utskottet
anser således att de påståenden som görs i motionerna om skattereduktionens
efterfrågepåspädande och bytesbalansförsämrande effekter är grundade
på felaktiga jämförelser.

När det gäller utvecklingen av utrikeshandeln uppvisade bytesbalansen år

1984 ett överskott på nära 1 miljard kronor. I årets finansplan förutsågs för år

1985 ett något försämrat utfall eller ett underskott på drygt 2 miljarder
kronor. Utvecklingen under årets tre första månader pekar emellertid på att
detta underskott kan bli väsentligt större. Orsaken till detta är dels en
kraftigare ökning i importen, dels en svagare exportutveckling än vad som
angavs i finansplanen. Om denna tendens till en påtaglig försämring av
bytesbalansen inte förändras i positiv riktning eller samhällsekonomin på
annat sätt utvecklas negativt förutsätter utskottet att regeringen vidtar de
åtgärder som är nödvändiga. Utskottet kommer i samband med behandlingen
av kompletteringspropositionen att göra en sammanhållen bedömning av
det ekonomiska läget och ta ställning till behovet av åtgärder.

I motion 3050 (vpk) kritiseras förslaget i huvudsak från fördelningspolitisk
synpunkt. Utskottet kan inte dela motionärernas synsätt. Skattereduktionen
skall ses som en engångsåtgärd för att nå en från inflationssynpunkt
acceptabel nivå på 1985 års avtal. Genom den eftersträvade kraftiga
sänkningen av inflationen åstadkommes också påtagliga positiva fördelningseffekter.

Utskottet ser mot bakgrund av vad som här anförts positivt på regeringens
åtgärder — i vilka förslaget om skattereduktion ingår — att medverka till att
goda förutsättningar skapas för att 1985 års avtal skall leda till en i jämförelse
med år 1984 väsentligt lägre prisstegring under år 1985. En sådan utveckling
bör kunna uppnås med tanke på att ramavtalet mellan LO och SAF
motsvarar en 5-procentig ökning av det genomsnittliga förtjänstläget för
LO-S AF-området.

SkU 1984/85:55

Bilaga

Utskottet tillstyrker från sina utgångspunkter propositionen och avstyrker
motionerna.

Stockholm den 16 april 1985

På finansutskottets vägnar
ARNE GADD

Närvarande: Arne Gadd (s), Lars Tobisson (m), Paul Jansson (s), Rune
Rydén (m), Filip Fridolfsson (m). Rolf Rämgård (c), Torsten Karlsson (s),
Bo Södersten (s), Hugo Hegeland (m), Gerd Engman (s), Karl-Anders
Petersson (c). Jörgen Ullenhag (fp), Nina Jarlbäck (s) och Jan-Olof
Ragnarsson (vpk).

Avvikande meningar

1. Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Rolf Rämgård
(c), Hugo Hegeland (m), Karl-Anders Petersson (c) och Jörgen Ullenhag
(fp) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 1 börjar med ”Utskottet
konstaterar” och på s. 4 slutar med ”avstyrker motionerna” bort ha följande
lydelse:

I motionerna 3049, 3052 och 3053 avvisas förslaget att ge vissa inkomsttagare
en skatterabatt. Motivet till detta är dels en kritik utifrån grundläggande
skatteprinciper och dels en kritik utifrån finanspolitiska överväganden.

Utskottet finner för sin del att denna kritik mot förslaget i propositionen är
väl underbyggd. Skattepolitiken måste bedrivas med långsiktighet och
konsekvens och inte med den ryckighet som kännetecknar regeringens
politik. Skatterna är bl. a. ett medel för att rättvist finansiera gemensamma
utgifter. Den föreslagna skatterabatten berör emellertid endast inkomst av
tjänst. Pensionärer, kulturskapare, jordbrukare och andra egenföretagare
får ingen skattelättnad. Den som bedriver motsvarande verksamhet i
aktiebolagsform får däremot del av skatterabatten. Förslaget i propositionen
strider därmed mot grundläggande skatteprinciper.

Som villkor för skatterabatten angavs i årets budgetproposition att
lönekostnadsutvecklingen skulle begränsas till 5 % i år och att utrikesbalansen
inte fick försvagas.

Vad lönestegringen blir år 1985 kan inte överblickas förrän vid årets slut.
Man får inte förledas av att det träffats centrala överenskommelser och
förbundsavtal, som enligt vad parterna hävdar håller sig inom 5-procentsramen.
Dels har de ett gemensamt intresse av att säga detta, dels sker det en
löneglidning vid sidan av avtalen, som med stor sannolikhet kan komma att
överstiga 1984 års löneglidning på drygt 2,5 %. Utskottet anser det troligt att
den totala lönekostnadsökningen kommer att överstiga 7 % i år.

SkU 1984/85:55

Bilaga

Den skattesänkning som skatterabatten innebär är vidare inte finansierad.
Detta betyder att budgetunderskottet på grund av denna åtgärd kommer att
öka med ca 2 miljarder kronor. Detta är i sig enligt utskottets mening ett
tillräckligt skäl för att avvisa förslaget i propositionen.

Den finanspolitiska effekten av skatterabatten blir en stimulans av den
inhemska efterfrågan. Utskottet vill kraftigt understryka att detta i det
nuvarande ekonomiska läget är en felaktig inriktning av den ekonomiska
politiken. Handelsbalansen har under årets tre första månader försvagats
med ca 8 miljarder kronor jämfört med motsvarande tid förra året. Det
innebär att det villkor som regeringen själv ställde upp för att infria löftet om
en skatterabatt, nämligen att ingen allvarlig försämring av utrikesbalansen
får inträffa, inte är uppfyllt. Den försämring av bytesbalansen som noterats
för de tre första månaderna beror på både en minskning av exporten och en
ökning av importen i jämförelse med vad som förutsattes i årets finansplan.
Mycket tyder på att den påtagliga ökningen i importen till större delen
förklaras av en väsentligt kraftigare ökning av den privata konsumtionen än
vad som förutsades i finansplanen. Att i detta läge öka hushållens disponibla
inkomster genom den föreslagna skatterabatten utan att föreslå eller ens ge
en antydan om besparingar inom något eller några andra områden medför att
den svenska upplåningen utomlands kommer att öka ytterligare. Enligt
utskottets mening är en sådan försvagning av finanspolitiken oansvarig.

I motion 3050 hävdas att med vissa förändringar blir skatterabatten ett
utmärkt fördelningspolitiskt medel. Vidare ser motionärerna ingen nackdel i
att finanspolitiken läggs om i expansiv riktning. Utskottet kan inte dela de
synpunkter som förs fram i motion 3050.

Mot bakgrund av vad som här anförts avstyrker utskottet från sina
utgångspunkter propositionen och motion 3050 och tillstyrker därmed bifall
till motionerna 3049, 3052 och 3053.

2. Jan-Olof Ragnarsson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som på
s. 1 börjar med ”Utskottet konstaterar” och på s. 4 slutar med "avstyrker
motionerna” bort ha följande lydelse:

I motion 3050 framhålls att regeringen inte bör vidta åtgärder som innebär
en styrning av avtalsrörelsen. Av främst fördelningspolitiska skäl föreslår
motionärerna att en skatterabatt om 600 kr. skall utgå. Till skillnad från
regeringen anser de emellertid att denna skall begränsas till de grupper som
ligger inom normala inkomstskikt. Därför bör en avtrappning av rabatten
börja vid den s. k. brytpunkten, 124800 kr. och helt upphöra vid 140400 kr.
Vidare måste upptrappningen ske tidigare och snabbare än som föreslås i
propositionen. Skatterabatten bör utgå för arbets- och pensionsinkomster,
såväl som för ersättningar för arbetslöshet och sjukdom. Detta innebär att
förutom löntagare även pensionärer samt arbetande småföretagare — inkl.
kulturarbetare — erhåller skatterabatt. Om riksdagen avslår förslaget vad

SkU 1984/85:55

Bilaga

angår kulturarbetarna, framför motionärerna i ett andrahandsyrkande att
kulturarbetarna i andra former skall beredas kompensation för utebliven
skatterabatt.

Utskottet är kritiskt till den styrning av avtalsrörelsen som regeringen
redan genomfört och föreslår i det nu aktuella förslaget. I princip skall
avtalsrörelsen skötas av arbetsmarknadens parter och spegla kampen mellan
arbete och kapital. Påtryckningar på löntagarnas organisationer att begränsa
lönekraven kan aldrig accepteras. Utskottet delar de synpunkter och krav på
förändringar av förslaget i propositionen som framförs i motion 3050.

Det bör framhållas att under en lång rad av år har de lönearbetande
drabbats av reallönesänkningar. Samtidigt har företagen kraftigt ökat sina
vinster. Löneandelen av förädlingsvärdet har sjunkit från 85 till 67 %. Detta
återspeglar samtidigt den återhållsamhet som från statsmaktens sida krävts
av fackföreningarna och den stimulans till storföretagen som den ekonomiska
politiken präglats av. Det har alltså förts en politik som gynnat kapitalet
och missgynnat de arbetande. Dessvärre är det dessutom sannolikt att
reallönerna inte klaras genom regeringens förslag. För att på ett permanent
sätt förbättra situationen för bl. a. lönearbetarna behövs bl. a. lägre priser på
mat. Utskottet vill därför i detta sammanhang understryka att en sänkning av
momsen på mat är nödvändig för att i år möjliggöra en reallöneförbättring.

I motionerna 3049, 3052 och 3053 avvisas förslaget om en skatterabatt
bl. a. med den motiveringen att skatterabatten inte är finansierad och därför
innebär en oansvarig finanspolitisk stimulans av den inhemska efterfrågan.
Denna analys visar emellertid enligt utskottets uppfattning att motionärerna
liksom även regeringen helt accepterat den felaktiga tesen att det är lönerna
som driver upp inflationen och att lönerna därför skall hållas nere. Den
verkliga orsaken till inflationen är av annan art. Inflationen framtvingas av
kapitalintressenas jakt efter ständigt ökade profiter, såväl nationellt som
internationellt.

Utskottet vill för sin del, mot bakgrund av en vikande exportefterfrågan
och den därigenom uppkomna risken för en ökning av arbetslösheten,
förorda en uppmjukning av den ekonomiska politiken så att en efterfrågeökning
uppstår. Däremot anser utskottet att det är fel att företagen, som för
övrigt fortsätter att öka vinsterna, undantas pålagor medan i huvudsak de
arbetande och pensionärerna drabbas av den förda ekonomiska politiken.
Bolagsskatten bör därför höjas för att finansiera de merkostnader som
förslaget i motion 3050 innebär. Till detta återkommer utskottet i samband
med behandlingen av kompletteringspropositionen.

Utskottet förordar från sina utgångspunkter att förslaget i propositionen
om en skatterabatt ändras i enlighet med vad som föreslås i motion 3050.
Utskottet avstyrker bifall till motionerna 3049, 3052 och 3053.

minab/gotab Stockholm 1985 82708