SkU 1984/85:5
Skatteutskottets betänkande
1984/85:5
om beskattning av sjömän och partrederier
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet tre motioner rörande sjömansskatten
och beskattningen av partrederier.
Utskottet avstyrker motionerna.
I en reservation yrkas ändrade regler för beskattningen av partrederier.
Motionerna
Motioner väckta under riksmötet 1982/83
1982/83:2116 av Göran Riegnell m. fl. (m)
I motionen yrkas
1. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till ändringar i
sjömansbeskattningen enligt vad som angivits i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till ändringar i
kommunalskattelagen rörande beskattningen av partrederier enligt vad som
angivits i motionen.
1982/83:2173 av Claes Elmstedt m. fl. (c)
I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motion 1982/83:2172 anförts beträffande behovet av en skyndsam
översyn av 1973 års regler för beskattning av partredare.
Motion väckt under den allmänna motionstiden 1983/84
1983/84:724 av Claes Elmstedt m. fl. (c)
I motionen yrkas att riksdagen beslutar att partrederi i skattehänseende
inte skall anses ha fast driftställe.
Gällande regler m. m.
Sjömansskatten är en definitiv källskatt som tas ut av dem som är anställda
ombord på svenska handelsfartyg. Sjömannen skall inte deklarera sin
sjöinkomst, och någon särskild taxering sker inte heller av inkomsten
ombord. Avsikten med sjömansskatten är att den i stort sett skall motsvara
den skatt som skulle ha utgått enligt vanliga regler men med beaktande av de
särskilda förhållanden som råder för sjömännen. Tabellerna beräknas med
hänsyn bl. a. till ett schablonmässigt omkostnadsavdrag. Värdet av fri kost
inräknas i tabellerna, vilket medför att kontant ersättning för kosten inte tas
1 Riksdagen 1984185. ösarn!. Nr5
SkU 1984/85:5
2
upp som inkomst. Vidare medges ett särskilt avdrag från skatten, bl. a. med
hänsyn till att ombordanställda har mindre möjligheter än andra att utnyttja
de förmåner som samhället erbjuder. Under vissa förhållanden kan sjömansskatten
jämkas.
Om en sjöman även har inkomst i land beskattas han härför i stort sett
enligt vanliga regler. Vid denna beskattning bortser man från inkomsten
ombord, men möjligheterna till vissa allmänna avdrag m. m. påverkas av att
sjömansskatt utgått.
En översyn av sjömansbeskattningen aviserades i proposition 1981/82:217,
som behandlades av trafikutskottet efter yttrande från skatteutskottet (SkU
1981/82:10y). De ändringar som diskuterades var bl. a. att lägga samman
den ombordanställdes samtliga inkomster vid landbeskattningen, att beskatta
kontant kostersättning under ledighet och samtidigt slopa uppräkningen i
sjömansskattetabellerna för fri kost och att sänka skatten på engångsbelopp.
I propositionen anfördes bl. a. att utgångspunkten för ändringarna borde
vara att lön och ersättningar som är hänförliga till tjänstgöringstid ombord
skulle ge en större nettoförtjänst än motsvarande förtjänst i land. Avsikten
var att nya regler skulle kunna tillämpas fr. o. m. inkomståret 1983.
De angivna frågorna har utretts av riksskatteverket. I en rapport den 21
oktober 1982 föreslår verket att den ombordanställdes samtliga inkomster
läggs samman vid landbeskattningen, att olika sjölöner under en och samma
tidsperiod från olika arbetsgivare läggs samman vid sjöbeskattningen, att
kostersättning under ledighet beskattas och att skatten på engångsbelopp
sänks.
Riksskatteverkets förslag övervägs f. n. inom finansdepartementet.
Rederier, som inte drivs i aktiebolagsform, taxeras inte, utan deras
inkomst beskattas hos de olika delägarna med belopp som motsvarar vars och
ens andel av rederiets inkomst (53 § 2 mom. kommunalskattelagen 1928:370
- KL). Inkomsten beskattas i den kommun där rederiet haft fast driftställe
eller - om fast driftställe undantagsvis saknas - i den skattskyldiges
hemortskommun (57 § 2 mom. KL). Detta innebär att en delägare i regel kan
få avdrag vid den kommunala beskattningen för underskott i rederiet endast
om han är bosatt i den kommun där rederiet har sitt fasta driftställe (46 § 1
mom. första stycket KL). Reglerna överensstämmer med de principer som
tillämpas även för andra rörelseinkomster.
År 1973 infördes särskilda regler för att förhindra skatteflykt bl. a. genom
kontraktsavskrivning. Fysiska personer och s. k. fåmansbolag får inte längre
utnyttja underskott till följd av kontraktsavskrivning mot annan inkomst än
inkomst av rederi-, luftfarts- eller varvsrörelse. Detsamma gäller i fråga om
underskott som uppkommit på grund av högre avskrivning än 10 % av
anskaffningsvärdet för fartyg. Underskott som inte kunnat utnyttjas under
ett beskattningsår får dock utnyttjas under en följande sexårsperiod. Vid
avyttring av kontrakt, fartyg eller luftfartyg till underpris gäller att det
verkliga värdet, dock högst kontraktspriset, skall utgöra intäkt i rörelse.
SkU 1984/85:5
3
Vidare skall åtnjuten kontraktsavskrivning återföras till beskattning om den
skattskyldige flyttar utomlands eller om utflyttning sker av det fasta
driftstället för rörelsen.
1980 års företagsskattekommitté har i ett delbetänkande (SOU 1984:70)
lagt fram en ny modell för beskattning av enskild näringsverksamhet
(staketmetoden). Modellen bygger på grundtanken att vinst som uppkommer
i näringsverksamheten endast skall beskattas med en lågprocentig statlig
skatt om företagaren låter vinsten stå kvar i verksamheten, dvs. låter den stå
kvar innanför ”staketet”. Vinst som näringsidkaren tar ut för att använda för
konsumtion eller annat privat ändamål skall däremot på vanligt sätt beskattas
enligt den för fysiska personer gällande progressiva skatteskalan. Modellen
innebär att all näringsverksamhet som en fysisk person bedriver utgör en
förvärvskälla. Om näringsverksamheten omfattar flera olika verksamhetsgrenar,
som i dag utgör särskilda förvärvskällor, kan man alltså med den nya
modellen inte i beskattningshänseende tala om ”underskott” i en av dessa
grenar. Det är det samlade resultatet som räknas. Den värdemässiga
begränsningen av underskottsavdrag, som 1982 års inkomstskattereform
medför i dessa fall, bortfaller i ett system uppbyggt enligt staketmetoden,
liksom också frågorna om rätt beskattningsort vid den kommunala beskattningen.
När det gäller underskott i näringsverksamheten bör enligt kommitténs
uppfattning en näringsidkare få rätt att göra ett allmänt avdrag i den
egna deklarationen med ett belopp som motsvarar vad han tillskjutit för att
täcka underskottet.
Kommittén avser att i sitt fortsatta arbete bl. a. behandla frågor som rör
handelsbolagens beskattning. Häri ingår ovannämnda frågor rörande partrederier.
Utskottet
I motion 1982/83:2116 begär Göran Riegnell m. fl. (m) skyndsamt förslag
från regeringen om sådana ändringar i sjömansbeskattningen att den skatt
som en ombordanställd erlägger för en eventuell anställning under sin
ledighet inte blir väsentligt lägre än skatten på den ordinarie inkomsten.
Som motionärerna anför har en omprövning av sjömansbeskattningen i
den angivna riktningen aviserats i proposition 1981/82:217. Bakgrunden till
att en översyn ansetts önskvärd är bl. a. de ändrade förhållanden som inträtt
sedan sjömansskatten infördes 1958. Sjömännen vistas numera ungefär halva
året i land, och den ombordanställde kan under ett och samma år ha
inkomster från flera håll utan att drabbas av samma skatteprogression som
andra i motsvarande inkomstläge. Reglerna verkar även i övrigt i den
riktningen att sjömännen tjänar på att byta ut tjänstgöring ombord mot
tjänstgöring i land.
Som framgår av den tidigare redogörelsen har hithörande frågor utretts av
riksskatteverket. Att verkets förslag, som avlämnades i oktober 1982, ännu
SkU 1984/85:5
4
inte föranlett lagstiftning sammanhänger enligt vad utskottet erfarit med att
olika frågor rörande sjömansbeskattningen har grundläggande betydelse för
den känsliga sjöfartsnäringen och att nuvarande regler ligger till grund för de
överenskommelser som gäller på detta avtalsområde. Utskottet utgår
emellertid från att regeringen fortsätter sina ansträngningar att finna
lämpliga lösningar på hithörande frågor.
Med hänvisning till pågående överväganden inom regeringskansliet avstyrker
utskottet motion 1982/83:2116 yrkande 1.
En annan fråga som berör sjöfartsnäringen är beskattningen av partrederier.
I likhet med vad som gäller för handelsbolag beskattas ett partrederis
inkomst direkt hos de olika delägarna i den kommun där verksamheten har
fast driftställe. Detta innebär bl. a. att underskott inte får dras av vid den
kommunala beskattningen från inkomst som beskattas i en annan kommun.
För sjöfartsnäringen gäller dessutom särskilda regler som infördes 1973 i
syfte att förhindra att avskrivningsreglerna utnyttjas för skatteflykt.
I motionerna 1982/83:2116 av Göran Riegnell m. fl. (m) samt 1982/83:2173
och 1983/84:724 av Claes Elmstedt m. fl. (c) framställs yrkanden av innebörd
att inkomst av partrederi skall beskattas i delägarnas hemortskommun.
Motionärerna yrkar också en översyn av 1973 års begränsningar i avdragsrätten.
Syftet med motionen är framför allt att underlätta rederiernas kapitalanskaffning.
Som framgår av den tidigare redogörelsen har 1980 års företagsskattekommitté
lagt fram en modell med nya principer för företagsbeskattningen (den
s. k. staketmetoden). Om denna modell genomförs kommer den att lösa den
av motionärerna aktualiserade frågan om rätt beskattningsort. Härtill
kommer att kommittén torde ta upp även 1973 års regler i sitt fortsatta
arbete.
I avvaktan på kommande ställningstaganden till utredningens förslag
avstyrker utskottet de nu aktuella yrkandena.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen avslår motion 1982/83:2116 yrkande 1,
2. att riksdagen avslår motionerna 1982/83:2116 yrkande 2, 1982/
83:2173 och 1983/84:724.
Stockholm den 4 oktober 1984
På skatteutskottets vägnar
RUNE CARLSTEIN
Närvarande: Rune Carlstein (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c),
förste vice talman Ingegerd Troedsson (m), Olle Westberg (s), Hagar
Normark (s), Bo Forslund (s)*, Karl Björzén (m), Kjell Johansson (fp),
Anita Johansson (s), Lars Hedfors (s)*, Karl-Anders Petersson (c) och Erkki
Tammenoksa (s).
* Ej närvarande vid justeringen.
SkU 1984/85:5
5
Reservation
Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), förste vice talman Ingegerd
Troedsson (m). Karl Björzén (m). Kjell Johansson (fp) och Karl-Anders
Petersson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som pä s. 4 börjar med "Som
framgår” och slutar med "aktuella yrkandena” bort ha följande lydelse:
Som anförs i motionerna medför tillämpningen av nuvarande skatteregler
allvarliga svårigheter för sjöfartsnäringen. En stor del av sjöfarten drivs i
partrederi, vilket i och för sig är en lämplig form för att klara de stora
finansieringsproblem som branchen lider av. Reglerna om rätt beskattningsort
medför emellertid att det knappast är möjligt att söka intressenter utanför
den den kommun där rederiet har sitt fasta driftställe, något som givetvis kan
vara svårt särskilt för företag som drivs i mindre kommuner. Därtill kommer
att kapitalanskaffningen också försvåras av de särskilda begränsningar som
gäller för denna näring i fråga om avdrag för underskott. 1982 års
skattereform kan också medföra att intresset för partrederi som finansieringsform
kommer att minska. De begränsningar av möjligheterna till
underskottsavdrag som denna reform innebär medför samtidigt att de
särskilda reglerna mot för stora avdrag i partrederier behöver omprövas.
Med hänsyn till sjöfartsnäringens svåra ekonomiska situation kan de i
motionerna aktualiserade frågorna inte lämpligen anstå i avvaktan på en
allmän reform rörande företagsbeskattningen. Utskottet förordar därför att
1980 års företagsskattekommitté med anledning av motionerna får tilläggsdirektiv
att snabbutreda skattefrågorna i syfte att underlätta användandet av
partrederi som finansieringsform.
dels att utskottet i mom. 2 bort hemställa
att riksdagen med anledning av motionerna 1982/83:2116 yrkande 2,
1982/83:2173 och 1983/84:724 hos regeringen begär tilläggsdirektiv
till 1980 års företagsskattekommitté att med förtur snabbutreda
beskattningsreglerna för partrederier i enlighet med vad som
anförs i reservationen.
minsb/gotsé Stockholm 1984 79040