SkU 1984/85:49

Skatteutskottets betänkande
1984/85:49

om vissa uppbörds- och taxeringsfrågor m. m.
Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet vissa motioner på uppbörds- och
taxeringsområdet. Utskottet avstyrker motionerna.

I en reservation yrkar m-ledamöterna att den särskilda uppgiftsskyldigheten
för villaägare m.fl. om vissa uppdragsersättningar slopas. I två andra
reservationer (m, c, fp) yrkas en återgång till tidigare regler i fråga om uttaget
av preliminär B-skatt och en förenkling av skattereglerna för företagsledare.

Motionerna

1984/85:313 av Rolf Rämgård (c) och Elis Andersson (c) yrkandena 3 och 4
I motionen yrkas bl. a.

3. att riksdagen beslutar om en undantagsregel för idrottsrörelsen beträffande
uppbörd av sociala avgifter innebärande inbetalning först efter årets
slut då exakt belopp efter avräkning av schablonavdraget enligt RSV 3211
kan inbetalas,

4. att riksdagen beslutar att E-skatteförslaget på biinkomster med
hänvisning till den omfattande administrativa bördan inte skall gälla för
idrottsrörelsen.

1984/85:455 (jfr 454) av Ulf Adelsohn m. fl. (m) yrkande 3
I motionen yrkas bl. a.

3. att riksdagen beslutar att avskaffa lagen (1982:1006) om avdrags- och
uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar.

1984/85:576 av Gullan Lindblad (m) och Margareta Gard (m)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar upphäva lagen (1982:1006) om avdrags- och
uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avdragsrätt för villaägare
och bostadsrättsinnehavare för reparationskostnader i enlighet med vad som
anförts i motionen.

1984/85:579 av Knut Wachtmeister (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i
taxeringslagen när det gäller redovisning av egenavgifter i enlighet med vad
som anförts i motionen.

1 Riksdagen 1984185. 6 sami. Nr 49

SkU 1984/85:49

1984/85:655 av Thorbjörn Fälldin m.fl. (c) yrkandena 2, 3, 7 och 8
I motionen yrkas bl. a.

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om att företagens uppgiftslämnande till myndigheterna bör
begränsas,

3. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna om
skyldigheten för företagsledare m. fl. i fåmansföretag att avge deklarationsblankett
10,

7. att riksdagen beslutar att preliminär B-skatt åter skall utgå med 100 % av
föregående års slutliga skatt,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att förenkla
företagens inbetalning av skatter och avgifter.

1984/85:960 av Elver Jonsson (fp) och Hugo Bergdahl (fp)

I motionen yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen snabbt ser över onödiga och
besvärande bestämmelser för medborgarna i avsikt att underlätta s. k.
vardagsfrågor,

2. att riksdagen beslutar att utforma bestämmelserna för taxeringsmyndighet
så att sent meddelade besked åtföljs av en rättighet att få inkomma med
svar inom en tidsperiod som kan anses skälig.

1984/85:1197 av Jens Eriksson (m)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts i motionen beträffande tidsbegränsning vid avgörande av
taxeringsmål.

1984/85:1206 av Jan Hyttring (c)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna
för avskrivning av skattefordringar.

1984/85:1238 av Knut Wachtmeister m.fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att uttaget av preliminär B-skatt
fr. o. m. uppbördsåret 1985/86 skall vara 100 % av den slutliga skatt som
påförts den skattskyldige året före inkomståret.

1984/85:1487 av Kjell Johansson (fp) och Rune Ångström (fp)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om förenklade
rutiner för uppbörd av skatter för uppdragstagare/anställda inom folkrörelserna.

1984/85:1594 av tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp) och Jörgen
Ullenhag (fp)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts angående dag för avlämnande av deklaration då den 15
februari infaller på en fredag eller lördag.

SkU 1984/85:49

1984/85:1646 av Allan Åkerlind m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen hemställer att regeringen vidtar åtgärder
för att en redovisning av lönekostnader och sociala avgifter skall göras på
kontrolluppgiften inför deklarationen från den 1 januari 1986.

1984/85:1672 av Knut Wachtmeister (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till bestämmelser
om styrelseledamöters ansvar i aktiebolag som gör betalningsinställelse,
allt i enlighet med vad som anförts i motionen.

1984/85:2369 av Marianne Karlsson (c)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrade
regler för utdebitering av arbetsgivaravgifter så att avgiften jämställs med de
inhemska skatter som i dag påförs importerade varor och tjänster.

1984/85:2754 av Ulf Adelsohn m.fl. (m) yrkandena 32 och 34
I motionen yrkas bl. a.

32. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna beträffande
anstånd i skatteprocessen,

34. att riksdagen beslutar att lagen om avdrags-och uppgiftsskyldighet
beträffande vissa uppdragsersättningar avskaffas fr. o. m. den 1 januari 1986.

Gällande bestämmelser m. m.

Avdrags- och uppgiftsskyldighet för uppdragsersättningar

År 1982 genomfördes vissa nyheter i uppbördsreglerna genom lagen
(1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar
- AUL (prop. 1982/83:11, SkU 1983/84:5). Lagen, som trädde i
kraft den 1 januari 1983, innebär bl. a. att skatteavdrag skall göras i vissa fall
även om uppdragsgivaren inte är huvudarbetsgivare. Detta gäller i fråga om
vissa bestämda uppdrag, som är skattepliktiga enligt mervärdeskattelagen.
Uppdragen skall avse byggnad, mark, växtlighet, vissa tjänster på uppdragsgivarens
arbetsplats eller godstransport för verksamhet som uppdragsgivaren
är bokföringskyldig för. Avdragsskyldighet föreligger endast om ersättningen
uppgått till lägst 500 kr. Avdrag skall inte göras om uppdragstagaren är
juridisk person och fakturan innehåller uppgift om uppdragstagarens namn
och registreringsnummer till mervärdeskatt, ersättningens storlek och mervärdeskattens
belopp eller om uppdragstagaren är en enskild person och
fakturan innehåller uppgift om uppdragstagarens namn och personnummer,
ersättningens storlek och att uppdragstagaren är skyldig att betala B-skatt.

För uppdrag som avser schablonbeskattade villor eller bostadslägenheter
gäller särskilda regler. Någon avdragsskyldighet föreligger inte här. Uppdragsgivaren
skall i stället lämna uppgift om uppdragstagaren och ersättningens
belopp i sin självdeklaration. Beloppsgränsen för denna uppgiftsskyldighet
uppgår numera till 1000 kr.

SkU 1984/85:49

Avsikten med reglerna var att minska användningen av s. k. grå arbetskraft
i dessa fall. Genom att ersättningar för sådana uppdrag inte redovisas i
föreskriven ordning hade enligt propositionen skatter och avgifter undandragits
med betydande belopp. Utbredningen av den grå arbetskraften hade
också medfört besvärande problem för de seriösa företagarna inom berörda
branscher. Förslagen i propositionen inriktade sig på mer eller mindre
tillfälliga anställningar och uppdrag av olika slag där uppdragsgivaren och
uppdragstagaren ofta hade ett gemensamt intresse av att undandra de
ersättningar som utgår från inkomstskatt, arbetsgivaravgifter och mervärdeskatt.
Att möjligheterna att uppdaga och effektivt ingripa mot skattefusk har
varit begränsade ansågs följa redan av att systemet med kontrolluppgifter
inte fungerat tillfredsställande i sådana situationer. Såsom en annan väsentlig
brist angavs att ansvar för uppdragstagarens skatter kunde utkrävas av
uppdragsgivaren endast i speciella fall, nämligen om denne var att anse som
huvudarbetsgivare och uppdragstagaren inte hade B-skatt.

Utskottet tillstyrkte propositionen och anförde bl. a. att förslagen var
ägnade att minska benägenheten att anlita grå arbetskraft inom vissa
sektorer där behovet av motåtgärder blivit påträngande, och bestämmelserna
fick enligt utskottets uppfattning även i övrigt anses ändamålsenliga.
Beträffande en motionsvis aktualiserad tanke att ändra villaschablonen i
syfte att förbättra skattekontrollen konstaterade utskottet att eventuella
ändringar av schablonen krävde ingående överväganden rörande bostadsbeskattningens
utformning och att denna väg alltså inte stod öppen för att
åstadkomma snara förbättringar av kontrollen. Utskottet framhöll också att
betalningsskyldigheten skulle kunna efterges om felaktigheten kunde anses
ursäktlig.

För småhus- och lägenhetsägare genomfördes hösten 1983 vissa lättnader i
avdrags- och uppgiftsskyldigheten för villaägare och lägenhetsägare (prop.
1982/83:177, SkU 1983/84:5). Avsikten var att underlätta för dem att själva
bedöma när de kan betala ut ersättning för ett arbete på fastigheten eller
lägenheten utan att göra skatteavdrag och utan risk för att senare bli påförda
arbetsgivaravgifter. Småhus- och lägenhetsägarna befriades från avdragsoch
avgiftsskyldighet när betalningen erläggs mot en faktura som innehåller
vissa föreskrivna uppgifter. Någon skyldighet att göra avdrag för skatt eller
att betala arbetsgivaravgifter föreligger således inte numera om fakturan har
uppgifter om utställarens registreringsnummer till mervärdeskatt och mervärdeskattens
belopp eller om att utställaren är skyldig att betala B-skatt. I
båda fallen gäller vidare att de socialavgifter som belöper på ersättningen
skall betalas av utställaren i form av egenavgift. Samtidigt jämkades
bestämmelserna i AUL. Bl. a. höjdes beloppsgränsen för småhus- och
lägenhetsägarnas uppgiftsskyldighet från 500 till 1000 kr.

Vid sin prövning av hithörande frågor anförde utskottet bl. a. följande.

SkU 1984/85:49

Utskottet instämmer i uppfattningen att det är angeläget att nu i möjligaste
mån lösa småhusägarnas och lägenhetsinnehavarnas problem när det gäller
att bedöma avdrags- och avgiftsfrågorna. Utskottet finner också att förslaget
i propositionen utgör en värdefull förenkling. Utskottet vill emellertid inte
bestrida att oklara situationer kan uppkomma även med de nya reglerna.
Detta torde emellertid bli fallet framför allt om uppdragsgivaren inte i tid tar
upp skatte- och avgiftsfrågorna med uppdragstagaren. Det bör också
framhållas att riksskatteverket och riksförsäkringsverket snarast bör utarbeta
en utförlig information om de nya reglerna. Samtidigt kan nämnas att
socialavgiftsutredningen enligt vad departementschefen anför bör pröva
frågan om inte regler av denna art bör kunna gälla även för andra kategorier
än villaägare och lägenhetsinnehavare.

Utskottet tillstyrkte propositionen och avstyrkte en motion om slopande
av den särskilda uppgiftsskyldigheten för småhusägare och lägenhetsägare
och om införande av en avdragsrätt i dessa fall för reparation och underhåll.

Sistnämnda frågor prövades också i betänkandet SkU 1983/84:42. Utskottet
anförde:

Som utskottet konstaterade förra året ingår frågan om en avdragsrätt för
reparation och underhåll av villor i bostadskommitténs utredningsuppdrag.
Utskottet vidhåller att en förnyad prövning av hithörande problem bör anstå
i avvaktan på resultatet av kommitténs överväganden. Utskottet avstyrker
således motionen i denna del.

Uppgiftsskyldigheten för småhusägare och lägenhetsägare för uppdragsersättningar
har tillkommit som ett led i försöken att komma till rätta med den
s. k. grå arbetskraften. En översyn av reglerna har resulterat i ändrad
lagstiftning i höstas och innebär att stor hänsyn tagits till den kritik som
riktats mot reglerna från skilda håll. Som utskottet anförde i det sammanhanget
förutsätter eventuella ändringar av villaschablonen ingående överväganden,
och denna väg framstår inte som ett aktuellt alternativ för att uppnå
förbättringar av skattekontrollen. Utskottet vidhåller denna uppfattning och
avstyrker således motion 2172 även i denna del.

Företrädaransvar

Om arbetsgivaren underlåter att inbetala innehållen skatt är arbetstagaren
fri från betalningsansvar. Beloppet kan indrivas hos arbetsgivaren i samma
ordning som gäller för restförd skatt (77 § UBL). Om arbetsgivaren är en
juridisk person kan även företrädare för den juridiska personen bli ansvarig
för skattebelopp som han uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att
betala (77 a § UBL). Frågan om ansvar för en företrädare prövas av allmän
domstol, och betalningsskyldigheten kan jämkas eller efterges om särskilda
skäl föreligger.

Bestämmelserna om företrädaransvar infördes 1967 (prop. 1967:130,
BevU 1967:53) mot bakgrund av att försummad skatteredovisning blivit
framträdande i fråga om de s. k. fåmansbolagen och syftade till att skapa
möjligheter att i vissa fall utkräva ett solidariskt betalningsansvar av en
försumlig ställföreträdare för juridiska personer.

1* Riksdagen 1984/85. 6 sami. Nr 49

SkU 1984/85:49

Motsvarande ansvar gäller för den som underlåter att betala arbetsgivaravgift
(21 § lagen 1984:668 om uppbörd av socialavgiften från arbetsgivare).

Avskrivning av skattefordringar, ackord m. m.

Skattefordringar preskriberas i allmänhet efter fem år. I vissa fall är
preskriptionstiden något längre, och den kan också förlängas med sammanlagt
10 år om vissa särskilda omständigheter föreligger. Bestämmelserna
återfinns i lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar.

I UBL finns vissa bestämmelser om avskrivning av skatt (66 §). Avskrivningen
är närmast en bokföringsteknisk åtgärd sedan det har konstaterats att
praktiska möjligheter till indrivning av skattefordringen saknas. Åtgärden
medför inte att betalningsskyldigheten upphör.

Frågor om avskrivning prövas av länsstyrelsen.

Skatteindrivningsutredningen (B 1981:02) har i sitt betänkande (Ds Fi
1984:4) föreslagit att reglerna om avskrivning skall slopas och ersättas med
vissa bevakningsrutiner hos kronofogdemyndigheterna.

Om en skattskyldig eller en arbetsgivare bjuder ackord rörande skatt, får
länsstyrelsen anta ackordet om detta kan anses vara till fördel för det
allmänna (62§ tredje stycket UBL). Ett s. k. underhandsackord får dock
antas endast om också de övriga borgenärerna antar ackordet. Ett ackord
innebär bl. a. att betalningsskyldigheten för en del av fordringen bortfaller.
Bestämmelserna infördes 1965 (prop. 1965:190, BevU 1965:56).

Samordnad uppbörd från arbetsgivare av preliminärskatt och arbetsgivaravgifter,
m. m.

Uppbörden av källskatt och arbetsgivaravgifter har fr. o. m. 1985 samordnats
(prop. 1983/84:167, SfU 1983/84:28, SkU 1983/84:13 y). Den som är
skyldig att betala arbetsgivaravgift och den som har gjort skatteavdrag är
skyldig att avge en uppbördsdeklaration med redovisning och betalning
senast den 18 i varje månad. Beträffande arbetsgivaravgifterna skall i vissa
fall också en årsuppgift lämnas med justering eller komplettering av
uppgifterna i uppbördsdeklarationerna. Årsuppgiften skall lämnas senast
den 1 mars året efter utgiftsåret.

Den som försummat att avge uppbördsdeklaration kan påföras förseningsavgift
med 100 kr. eller i vissa fall 200 kr. Arbetsgivare som inte betalar in
arbetsgivaravgift eller avdragen skatt i rätt tid och ordning får betala
restavgift med 6%, dock minst 50 kr. Vidare utgår tilläggsavgift för varje
påbörjad tidsperiod om 6 månader utöver den första. Tilläggsavgiften är för
varje sexmånadersperiod 4 % av det belopp som inte betalts in, dock högst
12%.

Länsstyrelsen kan i vissa fall medge nedsättning av eller befrielse från
förseningsavgift, restavgift och tilläggsavgift (54 och 58 §§ UBL). I fråga om

SkU 1984/85:49

arbetsgivaravgifter kan felaktiga uppgifter eller underlåtenhet att deklarera
också föranleda avgiftstillägg med 20% (38—49§§ lagen om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare).

Beträffande idrottsföreningar och arbetsgivaravgifter har Sveriges riksidrottsförbund
i en skrivelse den 14 februari 1985 till sina special- och
distriktsförbund lämnat information om konsekvenserna av två domar från
regeringsrätten den 30 januari 1985.1 skrivelsen anförs bl. a. att det numera
får anses helt klarlagt att ersättning till idrottsdomare ej skall inräknas i
avgiftsunderlaget för sociala avgifter och att föreningarna i fortsättningen
slipper att redovisa och inbetala sociala avgifter för denna kategori idrottsfunktionärer.
Beträffande ungdomsfunktionärer och materialförvaltare fastslås
att föreningsfunktionärer som utför insatser för föreningen i egenskap av
medlemmar i föreningen, utan ersättning eller mot blott obetydlig och i
huvudsak kostnadstäckande sådan, gör detta av ideella skäl. Sådana
funktionärers verksamhet skall betraktas som hobby, och sociala avgifter
skall inte utgå på ersättningarna. Det anförda gäller inte funktionärer av
administrativ art, styrelseledamöter och hel- eller deltidsanställda tränare,
massörer m. m. I skrivelsen framhålls att det avgörande för avgiftsbefrielsen
är att verksamheten kan betraktas som hobby och att ersättningen för arbetet
ej får vara alltför stor. Om ersättningen motsvarar en timpenning av högst 15
kr. bör verksamheten fortfarande anses utgöra hobby.

Riksskatteverket har i en skrivelse den 19 februari 1985 till skattecheferna
m.fl. förklarat att verket inte har något att erinra mot innehållet i
riksidrottsförbundets skrivelse. Verket har samtidigt erinrat om att
idrottsföreningar och liknande enligt föreskrifterna i RSV Du 1984:11 får
göra kostnadsavdrag med 20% av ersättningen (arvodet) till tränare och
domare men att dessa föreskrifter kommer att sakna aktualitet i de fall
ersättning till tränare och domare över huvud taget inte skall inräknas i
avgiftsunderlaget för sociala avgifter.

Beträffande inkomstskatter kan nämnas att avdrag för preliminärskatt på
inkomst av hobbyverksamhet inte torde bli aktuellt, eftersom det endast är
huvudarbetsgivaren som skall dra skatt. Vidare kan nämnas att särskilda
anvisningar gäller om beskattning av ersättningar m. m. i samband med
idrottslig verksamhet (RSV Dt 1980:10). Från sådana ersättningar får under
vissa förutsättningar medges ett schablonavdrag med högst 3000 kr. Om
ersättningen uppgår till högst 2 000 kr. är också schablonavdraget 2 000 kr. I
fråga om erättningar på 2001-4000 kr. är schablonavdraget 2000 kr. plus
hälften av den del av inkomsten som överstiger 2000 kr. I anvisningarna
anförs bl. a. att kontrolluppgift inte behöver lämnas om det är uppenbart att
ersättningen enligt anvisningarna inte bör bli föremål för taxering.

SkU 1984/85:49

Inbetalning av skatt

Frågan om en allmän förenkling av företagens uppbördsskyldighet har
uppmärksammats sedan lång tid tillbaka. Utskottet konstaterade i sitt
betänkande SkU 1980/81:2 att avsikten med de regler som genomfördes
fr. o. m. 1980 i fråga om uppbörden av inkomstskatter m. m. var att så långt
som möjligt utforma uppbördssystemet så att arbetsgivarna och de skattskyldiga
kan använda det betalningssätt som de finner mest lämpligt och så att det
nya systemet lätt kunde anpassas till de ändrade betalningsrutiner som kunde
bli aktuella i framtiden.

Motsvarande regler som för inkomstskatterna gäller fr. o. m. 1985 också i
fråga om den samordnade uppbörden av socialförsäkringsavgifter (jfr ovan).

Mervärdeskatt och olika punktskatter kan däremot fortfarande inbetalas
endast på postgirokonto. Här bortses då från möjligheten att låta en bank
ombesörja inbetalningen som ett uppdrag. Att frågan inte ännu har fått sin
lösning beträffande dessa skatter beror på att den fått anstå i avvaktan på den
översyn som pågår angående hanteringen av de statliga betalningarna och
uppbörden i postgirosystemet. I sitt betänkande (SkU 1984/85:4) avstyrkte
utskottet en motion i dessa frågor och anförde att det inte fanns något skäl för
riksdagen att vidta någon åtgärd innan arbetsgruppen avslutat sitt arbete. Till
stöd för denna uppfattning åberopade utskottet finansutskottets redogörelse
för frågan i betänkandet FiU 1983/84:29.

Senast i betänkandet FiU 1984/85:17 har finansutskottet avstyrkt motionsyrkanden
om att PKbankens och postgirots särställning när det gäller statliga
betalningar skulle avskaffas.

Företagens uppgiftsskyldighet m. m.

Genom en särskild förordning (1982:668) om statliga myndigheters
inhämtande av uppgifter från näringsidkare och kommuner skall en myndighet
innan den beslutar om ett nytt formulär eller om en icke obetydlig ändring
i ett tidigare fastställt formulär samråda med organisation eller annan som
kan anses företräda de näringsidkare som skall lämna uppgifterna. I
sammanhanget kan nämnas att 16 av näringslivets organisationer ingår i en
ideell förening — Företagens Uppgiftslämnardelegation - som bildats för
samråd med myndigheterna i hithörande frågor.

Utskottet prövade i sitt betänkande 1982/83:49 ett motionsyrkande om att
företagens skyldighet att lämna uppgifter av olika slag borde begränsas så
långt som möjligt och om att deklarationsblanketten för företagsledare i
fåmansföretag (blankett 10) borde omprövas i den riktningen att de aktuella
uppgifterna i mån av behov i stället infordrades av taxeringsnämnderna.
Utskottet instämde i motionärernas uppfattning att regeringen uppmärksamt
borde följa utvecklingen i fråga om kraven på olika uppgifter från företagen
och att uppgiftsskyldigheten i möjligaste mån borde begränsas. Frågan om

SkU 1984/85:49

deklarationsblanketternas utformning ingick emellertid i skatteförenklingskommitténs
uppdrag, och utskottet utgick från att alla uppslag till förenklingar
skulle tas till vara i kommitténs arbete. Utskottet utgick från att det
anförda skulle komma att beaktas utan något särskilt tillkännagivande från
riksdagens sida. Med hänsyn härtill avstyrkte utskottet motionen.

I samma betänkande behandlade utskottet ett motionsyrkande om en
komplettering av kontrolluppgifterna till de anställda med uppgifter om de
totala lönekostnaderna, inräknat arbetsgivaravgifter av olika slag, för att öka
de anställdas förståelse för de villkor under vilka företagsamheten drivs. I
denna fråga anförde utskottet följande:

Som utskottet nyss anfört är det angeläget att företagens uppgiftsskyldighet
begränsas så långt möjligt. Kontrolluppgifterna bör redan av detta skäl
inte belastas med sådana uppgifter som motionärerna avser och som ligger
helt vid sidan av syftet med kontrolluppgifterna. Utskottet vill samtidigt
framhålla att de företag som så önskar är oförhindrade att lämna sina
anställda information i sådana frågor som anges i motionerna samtidigt som
de avlämnar kontrolluppgifterna. Utskottet kan - med hänvisning till sina
ställningstaganden till likartade frågor tidigare år (senast i betänkandet SkU
1981/82:40) och till skatteförenklingskommitténs arbete - f. n. inte heller
tillstyrka att skattsedlarna belastas med uppgifter om annat än vad som har
direkt betydelse för den skatt som den skattskyldige skall betala.

I sitt betänkande SkU 1984/85:4 avstyrkte utskottet med liknande motivering
två andra motioner i dessa frågor.

Debiteringen av B-skatt

Preliminär B-skatt betalas huvudsakligen av dem som driver rörelse, och
skatten skulle tidigare som regel utgå med ett belopp som motsvarar den
slutliga skatt som har påförts den skattskyldige året före inkomståret. Mot
bakgrund av konstaterade eftersläpningar i fråga om B-skatteuppbörden
ändrades reglerna fr. o. m. 1983 så att B-skatten skall utgå med 120 % av den
slutliga skatten (prop. 1982/83:53, SkU 1982/83:11).

Utskottet framhöll att det under en lång följd av år visat sig att
B-skatteinbetalningarna under uppbördsåret varit otillräckliga och att reglerna
inte tillgodosåg syftet att i möjligaste mån få en överensstämmelse med
den slutliga skatten. Detta hade enligt utskottet framför allt sin förklaring i
att den slutliga skatt som ligger till grund för debiteringen av B-skatten avsåg
inkomster som låg två år tillbaka i tiden. Mot bakgrund också av de uppgifter
som åberopades i propositionen angående debiterade B-skatter och fyllnadsinbetalningar
fick det enligt utskottets uppfattning tills vidare anses som en
lämplig avvägning att låta B-skatten utgå med 120%. Även om det låg i
sakens natur att en sådan åtgärd medförde en viss ökning av antalet
ansökningar om jämkning, instämde utskottet i departementschefens uppfattning
att de olägenheter som detta eventuellt kunde innebära mer än väl
skulle uppvägas av en förbättring av uppbörden.

SkU 1984/85:49

I svar den 10 maj 1984 på en fråga av Knut Wachtmeister (m) om sänkt
uttagsprocent för B-skatt anförde finansministern att det ännu var för tidigt
att avgöra hur den angivna uppräkningen har verkat i praktiken. Statistiska
uppgifter om B-skattebetalarnas fyllnadsbetalningar och kvarskatter för år
1983 skulle komma först under hösten. Enligt vad finansministern erfarit
fanns det dock inte dittills något som tydde på att en uppräkning till 120 %
generellt sett var för hög. Finansministern uppgav att riksskatteverket följde
utvecklingen och att han senare under året skulle få en närmare redovisning
av utfallet av reformen. Först då kunde han bedöma i vilken mån det fanns
skäl att föreslå en ändring av uttagsprocenten.

Vid sin prövning hösten 1984 av motioner om en återgång till tidigare
regler åberopade utskottet det nyssnämnda uttalandet och utgick från att en
snar utvärdering av reformen skulle komma till stånd. I avvaktan härpå fann
utskottet inte skäl att ompröva denna fråga utan avstyrkte motionerna (SkU
1984/85:4).

Finansministern har numera - den 9 april 1985 - som svar på en enkel
fråga anfört att det ligger i sakens natur att en schablonregel slår fel i vissa fall
men att 120-procentsschablonen enligt vad han erfarit inte generellt sett har
medfört något överuttag av preliminär skatt. De inkomstberäkningar som
riksrevisionsverket gjort för budgetåret 1985/86 visar enligt finansministern
tvärtom att det alltjämt kvarstår ett betydande underuttag för fysiska
personer med B-skatt. Underuttaget har för år 1985 beräknats till drygt 4
miljarder kronor, vilket skulle innebära att preliminärskatten uppgår till
endast ca tre fjärdedelar av den slutliga skatten. Det finns därför enligt
finansministerns mening inte någon anledning att nu ändra schablonen.

Anståndsreglerna

Enligt vårt uppbördssystem gäller som en allmän regel att en skattskyldig i
vanlig tid och ordning skall betala det skattebelopp som har debiterats på
grund av taxeringen, även om han har överklagat denna. Under vissa
förutsättningar kan dock den lokala skattemyndigheten (LSM) eller länsstyrelsen
medge anstånd med inbetalningen. År 1979 förenklades och förbättrades
förfarandet i anståndsärendena hos LSM (prop. 1979/80:35, SkU
1979/80:16). LSM kan i många enkla fall meddela anstånd enligt 49 § 1 mom.
uppbördslagen (1953:272) utan att yttrande först inhämtas från taxeringsintendenten,
nämligen om myndigheten vid en bedömning av taxeringsbesvären
själv finner att det med hänsyn till omständigheterna kan antas att
taxeringen kommer att sättas ned. I tveksamma fall skall LSM liksom hittills
begära yttrande från taxeringsintendenten, och dennes uppfattning i frågan
blir då utslagsgivande. Taxeringsintendenten kan i sitt yttrande begränsa sig
till att redovisa sin uppfattning i själva anståndsfrågan.

Vidare får länsstyrelsen enligt 49 § 2 mom. meddela anstånd med betalningen
av skatten bl. a. om den skattskyldige anfört besvär över taxeringen

SkU 1984/85:49

och erläggandet av skatten skulle medföra betydande skadeverkningar för
den skattskyldige eller av annat skäl framstå som obilligt. Anstånd enligt
detta moment får medges endast om den skattskyldige ställer nöjaktig
säkerhet eller om det med hänsyn till anståndstidens varaktighet, den
skattskyldiges förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antas att
skattebeloppet ändå kommer att erläggas i behörig ordning.

Utskottet konstaterade förra året (SkU 1984/85:4) att frågan rörande
taxeringsintendentens ställning i anståndsärendena föll inom skatteförenklingskommitténs
uppdrag och avstyrkte en motion i ämnet i avvaktan på
kommitténs förslag.

Frågor rörande deklaration och taxeringsprocessen m. m.

Egenavgifter är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. Den som driver
jordbruk eller rörelse får fr. o. m. 1983 års taxering (prop. 1981/82:10, SkU
1981/82:9) avdrag för det belopp som han satt av i sin bokföring eller
deklaration för att täcka det löpande årets egenavgifter. Avsättningen får
uppgå till högst 25% av avsättningsunderlaget, dvs. nettointäkten av
förvärvskällan med vissa justeringar. Det avsatta beloppet återförs till
beskattning nästa beskattningsår och avräknas då mot de slutligt fastställda
avgifterna.

Den som enligt jordbruksbokföringslagen (1979:14) eller bokföringslagen
(1976:125) är skyldig att upprätta årsbokslut skall enligt uttryckliga bestämmelser
ha satt av ett mot avdraget svarande belopp i räkenskaperna (punkt 2
a av anvisningarna till 22 § och punkt 9 a av anvisningarna till 29 §
kommunalskattelagen 1928:370).

Avsikten med de nya reglerna var att avsättningen - till skillnad mot vad
som var fallet med det tidigare schablonavdraget - skulle kunna godtas även
om den framstod som något för hög eller låg. Avdraget skulle därmed inte
behöva räknas om vid smärre ändringar av nettointäkten.

Självdeklarationen skall i allmänhet lämnas senast den 15 februari året
efter beskattningsåret. Om den 15:e infaller på en lördag eller söndag får
enligt 2 § lagen (1930:170) om lagstadgad tid deklarationen lämnas in senast
nästa vardag.

Om deklarationen avlämnas för sent skall förseningsavgift utgå med en
procent av den beskattningsbara inkomst, dock högst 300 kr. Avgiften utgår
med dubbelt belopp om den skattskyldige trots anmaning inte avgivit sin
deklaration inom föreskriven tid (116 g§ taxeringslagen 1956:623 - TL).
Enligt 116 h § TL får avgiften efterges om underlåtenheten på grund av vissa
särskilt angivna förhållanden kan anses ursäktlig.

I samband med att reglerna infördes 1971 underströk utskottet (SkU
1971:16) att förseningsavgift enligt uttalande i proposition 1971:10 inte borde
påföras när skäl för anstånd med deklarationsavlämnandet är för handen.

SkU 1984/85:49

Vidare underströks att tillämpningen av befrielsegrunderna i vart fall i
initialskedet borde göras så generös som möjligt, något som - i förening med
det förhållandet att riksskatteverket hade att utfärda närmare anvisningar
rörande befrielsegrunderna - enligt utskottets uppfattning innebar garantier
för att man i den praktiska tillämpningen skulle komma att ta skälig hänsyn
till vad som rimligen kunde begäras av de skattskyldiga.

I praxis har bestämmelserna i enlighet med särskilda föreskrifter från
riksskatteverket tillämpats så att förseningsavgift inte påförs om deklarationen
inkommer viss angiven kort tid efter den 15 februari.

Anmaning att avlämna självdeklaration eller andra uppgifter skall innehålla
föreläggande för den anmanade att inkomma med uppgifterna inom viss
efter omständigheterna lämpad tid, minst 5 dagar (52 § TL).

Utskottet

Tre av de motioner som utskottet behandlar i detta betänkande innehåller
yrkanden om att den år 1982 genomförda lagstiftningen om avdrags- och
uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar slopas, nämligen
motionerna 455 och 2754 av Ulf Adelsohn m.fl. (m) och motion 576 av
Gullan Lindblad (m) och Margareta Gard (m). De sistnämnda motionärerna
vänder sig särskilt mot att villaägarna riskerar att ådra sig betalningsansvar
för anlitade hantverkares skatt på ersättningar för renoveringar av bostaden
och anser att man i stället bör lösa kontrollfrågorna genom en avdragsrätt för
de utförda arbetena. Motionärerna anför också att bestämmelserna hittills
har haft mycket begränsad effekt.

Som utskottet anfört vid tidigare års prövning av motsvarande frågor har
de ifrågavarande reglerna tillkommit som ett led i försöken att komma till
rätta med den s. k. grå arbetskraften. Reglerna riktar sig inte speciellt mot
villaägare utan gäller generellt för vissa typer av arbeten. Reglerna utsattes
tidigt för kritik från olika håll, och genom ändringar i den ursprungliga
lagstiftningen har stor hänsyn tagits till denna kritik.

Beträffande möjligheterna att lösa kontrollproblemen genom en lämpligt
utformad avdragsrätt vid beskattningen har utskottet tidigare år framhållit
att detta är frågor som kommer att tas upp av bostadskommittén. Eventuella
ändringar av villaschablonen förutsätter ingående överväganden, och enligt
utskottets uppfattning bör kommitténs förslag, som förväntas inom kort,
avvaktas innan ställning tas till detta alternativ.

Enligt utskottets uppfattning är det ännu för tidigt att uttala sig om
effekterna av den nuvarande lagstiftningen. Att uppdragsgivarna i dessa fall
blir medansvariga för uppdragstagarnas skatter, om de underlåter att
fullgöra sina skyldigheter, innebär emellertid effektiva möjligheter att
ingripa mot osolidariska förfaranden och att benägenheten att anlita grå
arbetskraft kan antas minska.

Utskottet finner således inte anledning att nu ompröva sin tidigare

SkU 1984/85:49

ståndpunkt i dessa frågor utan avstyrker motionerna 455 yrkande 3, 2754
yrkande 34 och 576 yrkandena 1 och 2.

I motion 1672 riktar sig Knut Wachtmeister (m) mot vissa särskilda
problem för styrelseledamöter i ett aktiebolag med betalningssvårigheter,
nämligen att de kan bli personligt ansvariga för innehållna men ej erlagda
källskatter och också för arbetsgivaravgifter. Enligt motionären kan detta
leda till att styrelseledamöterna föredrar att låta ett företag gå i konkurs
framför att inställa betalningarna och söka restaurera företaget.

Som anförs i motionen innebär praxis på detta område att styrelseledamöterna,
om bolaget inställer betalningarna och samtliga borgenärer underrättas
om betalningsinställelsen, kan undgå ansvar för skatt som förfaller till
betalning efter betalningsinställelsen. De särskilda svårigheter som föreligger
i denna situation torde snarast hänga samman med att bolaget — om
styrelseledamöterna skall undgå betalningsansvar - efter betalningsinställelsen
i praktiken har begränsade möjligheter att betala löner eller andra
löpande utgifter utan att också betala de anställdas skatter. I sammanhanget
kan nämnas att styrelseledamöterna kan bli ansvariga för uppkommande
skulder i bolaget också om de åsidosätter reglerna i aktiebolagslagen om
tvångslikvidation.

Utskottet har förståelse för motionärernas syfte att underlätta möjligheterna
att restaurera bärkraftiga företag som råkat i tillfälliga svårigheter. De
åtgärder som kan komma i fråga i denna riktning uppmärksammas i olika
sammanhang men ligger enligt utskottets uppfattning i allt väsentligt utanför
skatteutskottets ämnesområde.

Motionären har ej heller vänt sig mot nuvarande praxis i fråga om
företrädaransvaret utan anser tvärtom att praxis i den nu ifrågavarande
situationen bör lagfästas. Frågan om företrädaransvaret inrymmer emellertid
många andra aspekter, och mot den angivna bakgrunden saknas det enligt
utskottets uppfattning tillräckliga skäl för en specialreglering av det nu
aktuella fallet. Utskottet avstyrker således motion 1672.

Frågan om avskrivning av skatt och om ackord rörande skattefordringar
prövas enligt gällande bestämmelser av länsstyrelsen. Enligt motion 1206 av
Jan Hyttring (c) bör dessa frågor också kunna prövas av kronofogdemyndigheten.
Syftet med motionen är att kronofogden skall kunna godta en
engångsbetalning, som exempelvis finansierats genom lån eller tillskott från
en anhörig, mot att resterande skatteskulder avskrivs för gott. Enligt
motionärens uppfattning är det en misshushållning med resurser att kronofogden
inte kan förhandla om skatteskulder i tillräcklig omfattning.

Nuvarande regler om avskrivning av skatt innebär inte att statens
skattefordran bortfaller utan endast ett konstaterande att utsikter till
indrivning av skattebeloppet inte föreligger. Skulle den skattskyldiges
ekonomiska situation ändras, kan indrivningen av den avskrivna skattefordringen
återupptas. Avsikten har inte heller varit att reglerna om ackord skall

SkU 1984/85:49

kunna utnyttjas på det sätt som motionären avser.

Utskottet vill inte bestrida att det kan vara möjligt att förenkla och
förbättra reglerna. Hithörande frågor faller emellertid under skatteindrivningsutredningens
utredningsuppdrag, och utskottet anser att någon åtgärd
från riksdagens sida inte erfordras med anledning av motionen. Utskottet
avstyrker därför densamma.

Mot bakgrund av konstaterade eftersläpningar i fråga om B-skatteuppbörden
ändrades reglerna om debitering av B-skatt hösten 1982. I allmänhet
skall B-skatten numera fastställas till 120 % av den slutliga skatten året före
uppbördsåret mot tidigare 100 %.

I motionerna 655 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) och i 1238 av Knut
Wachtmeister m.fl. (m) yrkas en återgång till tidigare regler.

Vid sin behandling av denna fråga i höstas åberopade utskottet att
riksskatteverket senare under året skulle lämna en närmare redovisning av
utfallet av reformen. Utskottet utgick från att en snar utvärdering skulle
komma till stånd och fann i avvaktan härpå inte skäl att nu ompröva denna
fråga.

De uppgifter som nu föreligger angående debiterad slutlig skatt och
preliminär skatt från B-skattebetalare vid 1984 års taxering visar att den
kvarstående skatten i dessa fall generellt sett uppgår till i runt tal 10 % och
den överskjutande skatten till ca 8,5 % av den slutliga skatten. Såvitt framgår
av dessa siffror har alltså B-skatteuttaget inte varit för högt. Riksskatteverket
har inte heller erfarit att antalet ansökningar om justering av debiterad
B-skatt påverkats i märkbar grad. Skälet härtill torde delvis vara att söka i att
riksskatteverket utvecklat vissa automatiska och manuella rutiner för
utsortering av vissa typfall där erfarenhetsmässigt ett oförändrat skatteuttag
fortfarande kan anses tillräckligt. De uppgifter som utskottet erhållit från
verket visar att erfarenheterna av reglerna hittills är positiva.

Någon anledning att nu ompröva denna fråga föreligger således inte enligt
utskottet uppfattning. Utskottet avstyrker de nu aktuella motionsyrkandena
men utgår samtidigt från att regeringen noga följer den fortsatta utvecklingen.

De nya reglerna angående en samordnad uppbörd från arbetsgivare av
källskatt och arbetsgivaravgifter tas upp i motion 313 av Rolf Rämgård (c)
och Elis Andersson (c) och i motion 1487 av Kjell Johansson (fp) och Rune
Ångström (fp). Enligt dessa regler skall en arbetsgivare senast den 18:e varje
månad avge en uppbördsdeklaration med redovisning av dessa skatter och
avgifter. Enligt motionärerna är dessa regler ohanterliga och medför ett
oproportionerligt merarbete med svårbedömbara frågor för många
idrottsföreningar med ett stort antal smärre utbetalningar och ersättningar i
olika former till funktionärer och idrottsutövare av olika slag.

Som motionärerna åberopar tillämpas enligt riksskatteverkets anvisningar
RSV Dt 1980:10 särskilda schabloner för inkomstbeskattningen. Enligt

SkU 1984/85:49

anvisningarna kan avdrag för omkostnader under vissa förutsättningar
medges med 2000—3000 kr. beroende på ersättningens storlek. Dessa
schabloner gäller emellertid i princip endast för funktionärer m. fl. som har
sin huvudsakliga inkomst på annat håll. Eftersom föreningen i sådana fall
knappast kan anses som huvudarbetsgivare, blir det inte heller aktuellt med
några skatteavdrag för sådana smärre ersättningar som avses i motionerna.
Dessa schabloner tillämpas f. ö. inte längre i fråga om arbetsgivaravgiften.
Här gäller i stället andra anvisningar (RSV Du 1984:11) enligt vilka
idrottsföreningarna vid beräkningen av arbetsgivaravgifter är berättigade till
ett kostnadsavdrag med 20% av ersättningen (arvodet) till tränare och
domare. Därtill kommer att arbetsgivaravgifter inte tas ut på ersättningar till
icke professionella idrottsmän och — enligt nya avgöranden från regeringsrätten
— ej heller på ersättningar till domare, tränare och liknande för
insatser av ideell karaktär. De problem som tas upp i motionerna torde
således numera i allt väsentligt ha fallit bort.

Vissa gränsdragningsproblem och andra tillämpningsfrågor torde kvarstå
olösta. Enligt vad utskottet erfarit följer man emellertid utvecklingen
uppmärksamt såväl inom finansdepartementet och socialdepartementet som
inom riksskatteverket. Det anförda innebär att motionerna enligt utskottets
uppfattning i allt väsentligt torde vara tillgodosedda. I den mån så inte är
fallet avstyrker utskottet desamma i nu angivna delar.

I den förstnämnda motionen yrkas också ett riksdagsuttalande av innebörd
att riksskatteverkets förslag om preliminärskatt på extrainkomster inte skall
tillämpas i fråga om idrottsrörelsen.

I avvaktan på regeringens prövning av verkets förslag finner utskottet inte
skäl till något ställningstagande i denna fråga. Utskottet avstyrker således
motion 313 även i denna del.

I motion 655 begär Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) åtgärder för att förenkla
företagens inbetalning av skatter och avgifter.

En arbetsgivare kan på samma sätt som den skattskyldige själv efter eget
val betala innehållen skatt på post- eller bankkontor eller på postgiro eller
bankgiro. Samma ordning bör enligt motionärernas uppfattning kunna
tillämpas även i fråga om arbetsgivaravgifter och mervärdeskatt.

Som utskottet konstaterade vid sin prövning av motsvarande fråga förra
året är detta krav såvitt avser arbetsgivaravgifter tillgodosett, eftersom
uppbörden av denna skatt fr. o. m. 1985 samordnas med arbetsgivarnas
redovisning av innehållen källskatt.

SkU 1984/85:49

motionen. De skatteinbetalningar som det här är fråga om skall under alla
omständigheter överföras till länsstyrelsernas skattepostgirokonton via bokföring
hos postgirot. Oavsett om den skattskyldige betalar på posten genom
girering från eget konto eller genom inbetalning hos bank, överförs medlen
på samma sätt till länsstyrelserna via postgiro. Postgirot torde därför i
samtliga fall få tillgodoräkna sig ränta under lika lång tid, oavsett hur de
angivna betalningarna sker. För den skattskyldige uppkommer dock den
konsekvensen i fråga om mervärdeskatt att restavgift utgår om överföringen
till postgirot fördröjs genom något missöde på banksidan, medan detta
saknar betydelse i fråga om inkomstskatt och arbetsgivaravgift.

Med hänsyn till det anförda bör den nu aktuella frågan enligt utskottets
uppfattning kunna avgränsas och prövas för sig. Utskottet förutsätter att
frågan kan lösas inom en nära framtid utan att riksdagen nu vidtar någon
särskild åtgärd med anledning av motionen. Med det anförda avstyrker
utskottet densamma i den mån den inte är tillgodosedd.

I motion 655 yrkar Thorbjörn Fälldin m.fl. (c) också att företagens
skyldighet att lämna uppgifter av olika slag bör begränsas och att riksdagen
begär en översyn av skyldigheten för fåmansföretagare att avge deklarationsblankett
10.

Utskottet har vid tidigare års prövning av dessa frågor instämt i att
regeringen uppmärksamt borde följa utvecklingen i fråga om kraven på olika
uppgifter från företagen och att uppgiftsskyldigheten i möjligaste mån borde
förenklas. Vidare utgick utskottet från att alla uppslag till förenklingar av
deklarationsblanketterna skulle tas till vara i pågående utredningsarbete.
Utskottet finner inte anledning att nu ompröva sina ställningstaganden i
dessa frågor utan avstyrker nu liksom tidigare de aktuella yrkandena.

Allan Åkerlind (m) begär i motion 1646 att arbetsgivaren skall informera
de anställda om den sammanlagda lönekostnaden, inkl. arbetsgivaravgifter,
på kontrolluppgiften.

Som utskottet framhållit vid sin prövning av likartade frågor tidigare år är
arbetsgivarna oförhindrade att till sina anställda lämna information i sådana
frågor som anges i motionen. Enligt utskottets uppfattning behövs inga
särskilda åtgärder för att underlätta detta. Utskottet avstyrker således
motionen.

De yrkanden som framställs i motion 960 av Elver Jonsson (fp) och Hugo
Bergdahl (fp) innebär att den skattskyldige skall få skälig tid att inkomma
med svar på förfrågningar och besked från skattemyndigheterna.

Enligt gällande bestämmelser skall den som anmodas att inkomma med
uppgifter erhålla viss tid att inkomma med svar. Tidsfristen skall bestämmas
till vad som är lämpligt med hänsyn till omständigheterna och till minst 5
dagar. Normalt bör en tidsfrist på 14 dagar tillämpas. Med anledning av vad
som anförs i motionen vill utskottet framhålla vikten av att dessa regler följs i

SkU 1984/85:49

praktiken, och att den som så önskar om möjligt får anstånd med svaret så
lång tid som kan anses behövligt. Utskottet är medvetet om att det givetvis
inte helt går att undvika att ett ärende kan behöva kompletteras i sista stund
före taxeringsperiodens utgång. Att en skattskyldig i ett sådant undantagsfall
får alltför kort tid för att hinna inkomma med svar kan emellertid inte läggas
honom till last. Kvarstående utredningsfrågor bör då regelmässigt i stället tas
upp efter taxeringsperiodens utgång. I allmänhet bör dock utredningsfrågor
kunna klaras av i god tid dessförinnan. Utskottet vill också erinra om att den
skattskyldige efter det att taxeringsnämnden fattat sitt beslut rörande hans
taxering numera kan komma in med nya uppgifter och begära att nämnden
före taxeringsperiodens utgång omprövar sitt beslut. Hithörande frågor ingår
också i skatteförenklingskommitténs utredningsuppdrag.

Reglerna på detta område har enligt utskottets uppfattning såvitt möjligt
utformats i enlighet med motionärernas intentioner, och utskottet utgår från
att beskattningsmyndigheterna i allas intresse vinnlägger sig om att syftet
med reglerna tillgodoses i den praktiska tillämpningen. Utskottet finner
därför att någon åtgärd inte erfordras med anledning av motionen utan
avstyrker densamma.

I motion 1197 yrkar Jens Eriksson (m) att handläggningen i länsrätterna
och kammarrätterna tidsbegränsas så att målen blir avgjorda inom sammanlagt
2 år.

Som utskottet anförde i höstas vid sin behandling av vissa taxerings- och
uppbördsfrågor är det att beklaga att skatteprocessen trots alla strävanden
att begränsa väntetiderna fortfarande framstår som alltför långdragen, något
som givetvis kan medföra allvarliga olägenheter inte minst för de skattskyldiga.
Enligt utskottets uppfattning är det av vikt att ansträngningarna att lösa
detta problem fortsätter, men det kan inte anses lämpligt att införa sådana
tidsfrister för handläggningen i länsrätt och kammarrätt som yrkats i
motionen. Det bör framhållas att kammarrätterna numera i praktiken är
slutinstans i flertalet skattemål. Detta förutsätter bl. a. att målen redan i
länsrätten kunnat beredas på ett tillfredsställande sätt. Det är bl. a. mot den
bakgrunden man bör se ansträngningarna under senare år att förbättra
handläggningen av taxeringen i första instans. Utskottet vill också framhålla
att resultatet av skatteförenklingskommitténs arbete kan bli att länsrätterna
avlastas. Det kan också nämnas att en utredning nyligen tillsatts för
skatteförvaltningens organisation och styrformer.

Utskottet förutsätter att regeringen även i fortsättningen skyndsamt driver
sitt arbete med de problem som onekligen föreligger på detta område men
finner inte skäl att tillstyrka åtgärder av den art som föreslås i motionen.
Utskottet avstyrker således motion 1197.

I motion 2754 yrkar Ulf Adelsohn m. fl. (m) att reglerna om anstånd med
inbetalning bör ses över så att den skattskyldiges motpart i taxeringsprocessen
inte blir den som genom sitt yttrande i realiteten avgör skattefrågan.

SkU 1984/85:49

Vid sin prövning av denna fråga i höstas konstaterade utskottet att den nu
aktualiserade frågan ingår i skatteförenklingskommitténs utredningsuppdrag.
Eftersom frågan således är under översyn avstyrker utskottet motion
2754 yrkande 32.

Knut Wachtmeister (m) yrkar i motion 579 att reglerna om avsättning för
egenavgifter ändras så att den som är skyldig att göra årsbokslut inte längre
skall vara skyldig att ta in dessa uppgifter i räkenskaperna. Enligt motionärens
uppfattning bör det även i dessa fall vara tillräckligt att redovisa denna
fråga direkt i självdeklarationen.

Avsikten med de nya regler om avsättning för egenavgifter som införts
fr. o. m. 1983 års taxering var att förenkla reglerna. Enligt vad utskottet
erfarit har man inom riksskatteverket tagit upp detaljutformningen av de nya
reglerna inom en särskild förenklingsgrupp. Om reglerna om företagarnas
avdrag för egenavgifter fortfarande kan anses behäftade med sådana
problem att en ändring av lagstiftningen kan anses påkallad finns det alltså
anledning att anta att förslag härom kommer att läggas fram utan att
riksdagen nu vidtar någon åtgärd med anledning av motionen. Med
hänvisning till de överväganden som redan pågår inom verket avstyrker
utskottet motionen.

Tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp) och Jörgen Ullenhag (fp)
anför i motion 1594 att skattemyndigheterna sett genom fingrarna om
självdeklarationen inkommit något för sent efter den 15 februari. De har
ingenting att erinra mot detta men anser att frågan bör regleras särskilt i
lagstiftningen.

Den påföljd som kan komma i fråga vid förseningar av detta slag är en
förseningsavgift på högst 300 kr. Enligt förarbetena skall i dessa fall en eller
annan dags försening inte leda till att förseningsavgift påförs. Riksskatteverket
har i sina tillämpningsföreskrifter till lagstiftningen angivit att förseningsavgift
inte skall utgå om deklarationen inkommit senast en viss angiven dag
efter den 15 februari. Enligt utskottets uppfattning är detta en praktisk och
lämplig ordning som lätt har kunnat anpassas till förhållandena varje särskilt
år. Det anförda innebär att tillämpningen i enlighet med motionärernas syfte
blir enhetlig i hela landet. Med det anförda avstyrker utskottet motionen.

I detta sammanhang behandlar utskottet också motion 2369 av Marianne
Karlsson (c). Yrkandet i motionen går ut på att reglerna för arbetsgivaravgifterna
ändras så att de i likhet med mervärdeskatten tas ut på importerade
varor och tjänster.

Motionerna grundas på uppfattningen att nuvarande regler för dessa
avgifter gynnar importen, eftersom svensktillverkade varor i motsats till
importerade belastas med arbetsgivaravgifter på tillverkningskostnaden.

Med anledning av vad som anförs i motionen bör framhållas att en sådan
åtgärd som föreslås i motionen i princip skulle få samma verkningar som en

SkU 1984/85:49

skyddstull för inhemska varor. Förslaget strider således mot Sveriges
internationella åtaganden, och det kan förutses att en åtgärd av detta slag
skulle stöta på allvarliga erinringar från våra handelspartners. Det bör
framhållas att man vid en jämförelse med vad som gäller i fråga om
mervärdeskatt bör hålla i minnet att denna skatt är en accepterad form för
den indirekta beskattningen och att den avsedda neutraliteten för import och
export i princip åstadkoms genom att skattebeläggningen resp. avlyftningen
av skatten vid utrikeshandeln motsvaras av att också det andra landet kan
tillämpa en sådan behandling. Några möjligheter att åstadkomma en likartad
ömsesidighet i fråga om arbetsgivaravgifterna torde inte föreligga. Med
hänvisning härtill avstyrker utskottet motion 2369.

Utskottet hemställer

1. beträffande vissa uppdragsersättningar, m. m.

a) att riksdagen avslår motionerna 1984/85:455 yrkande 3, 1984/
85:576 yrkande 1 och 1984/85:2754 yrkande 34,

b) att riksdagen avslår motion 1984/85:576 yrkande 2,

2. beträffande företrädaransvaret

att riksdagen avslår motion 1984/85:1672,

3. beträffande avskrivningar av skatte fordringar, m. m.
att riksdagen avslår motion 1984/85:1206,

4. beträffande debiteringen av B-skatt

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:655 yrkande 7 och 1984/
85:1238,

5. beträffande vissa uppbördsfrågor för ideella organisationer

a) att riksdagen avslår motionerna 1984/85:313 yrkande 3 och 1487,

b) att riksdagen avslår motion 1984/85:313 yrkande 4,

6. beträffande förenklingar av inbetalningsreglerna
att riksdagen avslår motion 1984/85:655 yrkande 8,

7. beträffande företagens uppgiftsskyldighet

a) att riksdagen avslår motion 1984/85:655 yrkandena 2 och 3,

b) att riksdagen avslår motion 1984/85:1646,

8. beträffande skälig tid för svar på anmaning
att riksdagen avslår motion 1984/85:960,

9. beträffande tidsfrist för skattedomstolarna
att riksdagen avslår motion 1984/85:1197,

10. beträffande anståndsreglerna

att riksdagen avslår motion 1984/85:2754 yrkande 32,

11. beträffande avsättning för egenavgifter
att riksdagen avslår motion 1984/85:579,

12. beträffande förseningsavgift

att riksdagen avslår motion 1984/85:1594,

SkU 1984/85:49

13. beträffande omläggning av arbetsgivaravgifterna
att riksdagen avslår motion 1984/85:2369.

Stockholm den 23 april 1985

På skatteutskottets vägnar
RUNE CARLSTEIN

Närvarande: Rune Carlstein (s), Knut Wachtmeister (m)*, Stig Josefson (c),
Olle Westberg (s), Hagar Normark (s), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius
(c), Bo Forslund (s), Egon Jacobsson (s), Karl Björzén (m), Kjell Johansson
(fp), Lars Hedfors (s), Ewy Möller (m), Bruno Poromaa (s) och Erkki
Tammenoksa (s).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

1. Vissa uppdragsersättningar (mom. 1 a)

Knut Wachtmeister, Bo Lundgren, Karl Björzén och Ewy Möller (alla m)
har

dels anfört följande:

Den särskilda uppgiftsskyldighet som - trots motstånd från vårt håll —
ålades småhusägare och lägenhetsinnehavare hösten 1982 har alltsedan dess
utsatts för berättigad kritik från olika håll. Denna kritik har bekräftat vår
uppfattning att de vidgade krav som dessa medborgare utsatts för inte har
förankring i det allmänna rättsmedvetandet. Vi vidhåller uppfattningen att
det är orimligt att kräva att personer, som i allmänhet saknar praktisk
erfarenhet som arbetsgivare, skall lämna uppgifter i sina självdeklarationer
om företag, hantverkare eller andra uppdragstagare av skilda slag som de har
anlitat och att den som äger en vanlig bostad skall kunna åläggas betalningsansvar
för en uppdragstagares skatteskulder i långt större utsträckning än
tidigare. Risken är bl. a. att den osäkerhet som dessa regler medför leder till
att fler betalningar — och inte färre - sker under bordet.

Som framhållits från olika håll sedan lång tid tillbaka skulle syftet med den
nya uppgiftsskyldigheten kunna uppnås på ett rimligare och mer effektivt sätt
genom en avdragsrätt för reparationer i schablontaxerade småhus. Vi
återkommer till denna fråga i ett särskilt yttrande. Som framgår av detta
yttrande har den av riksdagen begärda utredningen härom försinkats.

De ändringar i uppgiftsskyldigheten som genomfördes hösten 1983 syftade
till att i någon utsträckning mildra effekterna av de nya reglerna. Ändringarna
innebar emellertid inte någon väsentlig omprövning. Uppgiftsskyldighe -

SkU 1984/85:49

ten och det därmed sammanhängande betalningsansvaret kvarstår i allt
väsentligt, och kritiken mot reglerna är i stort sett obesvarad.

Med det anförda instämmer vi i de förslag som har lagts fram i motionerna
455, 576 och 2754 om att reglerna om en särskild uppgiftsskyldighet för
småhusägare och lägenhetsinnehavare upphävs.

dels ansett att utskottet under mom. 1 a bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:455 yrkande 3,
1984/85:576 yrkande 1 och 1984/85:2754 yrkande 34 antar följande

Förslag till

Lag om upphävande av småhusägares och lägenhetsinnehavares särskilda
avdrags- och uppgiftsskyldighet för vissa uppdragsersättningar

Härigenom föreskrivs att lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet
skall upphöra att gälla såvitt angår sådana småhusägare och lägenhetsinnehavare
som avses i 8 § nämnda lag.

2. Debitering av B-skatt (mom. 4)

Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Ingemar
Hallenius (c), Karl Björzén (m), Kjell Johansson (fp) och Ewy Möller (m)
anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”Vid sin”
och slutar med ”fortsätta utvecklingen” bort ha följande lydelse:

Inkomstutvecklingen för de egna företagarna har varit svag under de
senaste åren. I vissa sektorer har det t. o. m. varit fråga om inkomstminskningar.
Därtill kommer att den beskattningsbara inkomsten för företagarna
begränsas av höjda arbetsgivaravgifter och försämrade lagernedskrivningsmöjligheter.
Det är redan av sådana skäl uppenbart att en allmän uppräkning
av preliminärskatten för företagarna med 20 % är oskälig. Därtill kommer att
de nya reglerna innebär en belastning inte bara för de skattskyldiga utan
också för skattemyndigheterna i form av många jämkningsansökningar
föranledda av en ej motiverad uppräkning av preliminärskatten. Det anförda
innebär att B-skatten enligt utskottets uppfattning bör återföras till den
tidigare nivån på sätt som yrkas i motionerna.

dels att utskottet i mom. 4 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:655 yrkande 7 och
1984/85:1238 antar följande

SkU 1984/85:49

Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att orden ”120 procent” i 13 § första stycket
uppbördslagen (1953:272) skall utgå.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag den enligt därpå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas
första gången i fråga om preliminär skatt för uppbördsåret 1986/87.

3. Företagens uppgiftsskyldighet (mom. 7 a)

Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Ingemar
Hallenius (c), Karl Björzén (m), Kjell Johansson (fp) och Ewy Möller (m)
anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med
”Utskottet har” och slutar med ”aktuella yrkandena” bort ha följande
lydelse:

Som utskottet anförde vid tidigare års behandling av dessa frågor bör
regeringen utan särskild framställan från riksdagen uppmärksamt följa
utvecklingen i fråga om kraven på olika uppgifter från företagen och tillse att
uppgiftsskyldigheten i möjligaste mån förenklas. Det finns också anledning
att anta att alla uppslag till förenklingar av deklarationsblanketterna kommer
att tas till vara i skatteförenklingskommitténs arbete. Det grundläggande
problemet i fråga om deklarationsblanketterna är emellertid att beskattningsreglerna
är för krångliga. När det gäller företagsledare i fåmansföretag
gäller särskilda regler som — trots att det många gånger gäller bagateller -kan föranleda ett avsevärt merarbete såväl för de skattskyldiga som för
beskattningsmyndigheterna och väcka förståelig irritation. Hithörande problem
bör enligt utskottets uppfattning lämpligen uppmärksammas också av
1980 års företagsskattekommitté.

Med det anförda förordar utskottet att riksdagen med anledning av
motionen hos regeringen begär att 1980 års företagsskattekommitté får
tilläggsdirektiv att i samråd med skatteförenklingskommittén föreslå förenklingar
av beskattningsreglerna för företagsledare i fåmansföretag.

dels att utskottet i mom. 7a) bort hemställa

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:655 yrkandena 2 och
3 hos regeringen begär att 1980 års företagsskattekommitté får
tilläggsdirektiv att i samråd med skatteförenklingskommittén
föreslå förenklingar av de särskilda beskattningsreglerna för
företagsledare i fåmansföretag.

SkU 1984/85:49

Särskilda yttranden

1. Reparation av småhus

Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Ingemar
Hallenius (c), Karl Björzén (m), Kjell Johansson (fp) och Ewy Möller (m)
anför:

Riksdagen begärde redan 1979 en utredning om möjligheterna att genom
ändrade regler för villabeskattningen uppnå förbättringar av inkomstredovisningen
och underlaget härför. Det är att beklaga att något utredningsmaterial
ännu inte har presenterats som kan ligga till grund för en allsidig
bedömning av en avdragsrätt som syftar till att minska problemen med den
gråa sektorn. Som utskottet konstaterar ingår frågan numera i bostadskommitténs
utredningsuppdrag som kommer att slutredovisas inom kort. Med
hänsyn till det långa dröjsmål som redan inträffat och den enighet som råder
om angelägenheten av att förenkla skattekontrollen förutsätter vi att
regeringen så snart som möjligt kommer att lägga fram förslag till riksdagen i
denna fråga.

2. Avsättning för egenavgifter

Knut Wachtmeister, Bo Lundgren, Karl Björzén och Ewy Möller (alla m)
anför:

Då oklarhet råder hur avsättning för egenavgifter skall redovisas i balansoch
resultaträkning och då det inte medför några ändrade skattekonsekvenser
för den skattskyldige om avsättningen för egenavgifterna i framtiden
endast behöver redovisas i självdeklarationen, bör skyldigheten att ta med
sådana avsättningar i räkenskaperna slopas.

Enligt vad vi erfarit är såväl bokföringsnämnden som RSV:s förenklingskommitté
positiv till denna förenkling, och vi förutsätter att regeringen
återkommer till riksdagen med förslag om ändring av skattebestämmelserna i
angiven riktning.

minab/gotab Stockholm 1985 82728