SkU 1984/85:47
Skatteutskottets betänkande
1984/85:47
om traktamentsbeskattning m. m.
Sammanfattning
I betänkandet behandlas motioner avseende frågor om avdrag för ökade
levnadskostnader och för resor vid arbete utanför hemorten, vidare frågor
om avdrag för resor med egen bil mellan bostad och arbetsplats.
Till betänkandet har fogats två reservationer. Av dessa är en gemensam för
(m) och (c), medan en är undertecknad av (m). Två särskilda yttranden har
lämnats, ett av (m) och (c) och ett av (fp).
Motionerna
Motioner väckta under riksmötet 1983/84
1983/84:483 av Rune Torwald (c) och Jan Hyttring (c)
I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller att åtgärder vidtas i
enlighet med vad i motionen anförts för att åstadkomma en rättvisare
beskattning av uppburna traktamenten, reseersättningar m.m.
1983/84:484 av Rune Torwald (c) och Jan Hyttring (c)
I motionen yrkas att riksdagen begär att regeringen verkställer en snabb
översyn av reglerna för avdrag för kostnad för resor med bil mellan bostad
och arbetsplats i syfte att stimulera till ökad samåkning.
1983/84:1130 av Arne Gadd (s)
I motionen yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära åtgärder
så att avdragsrätt för hemresor i samband med besök hos barnet/barnen kan
beviljas skilda föräldrar med gemensam vård om barn, när föräldrarna
tillfälligt har förvärvsarbete på annan ort än hemorten.
1983/84:1139 av Jörn Svensson (vpk)
I motionen yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag,
innebärande att särbehandlingen av ensamstående i fråga om avdrag för
fördyrade levnadsomkostnader upphör.
1983/84:1468 av Stig Josefson m. fl. (c)
I motionen yrkas
1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om utvidgad rätt
till avdrag för bilresor till och från arbetet i enlighet med vad som anförts i
motionen,
1 Riksdagen 1984185. 6sami Nr 47
SkU 1984/85:47
2
2. att riksdagen beslutar att avdrag för resor med bil till och från arbetet
skall bestämmas med hänsyn till både årsbundna (fasta) och milbundna
(rörliga) kostnader,
3. att riksdagen beslutar att avdrag för resor med bil i tjänsten skall
bestämmas i enlighet med den faktiska kostnaden för resan.
1983/84:1476 av Anders Nilsson (s)
I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om lag så att
avdrag för resor kan beviljas ensamstående som har umgängesrätt med barn i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1983/84:2117 av Per Stenmarck m.fl. (m)
såvitt avser yrkande
1. att riksdagen - med hänvisning till motion 2116 — som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts angående en översyn av
avdragsreglerna för arbetsresor med bil.
1983/84:2147 av Gunnar Björk i Gävle m. fl. (c)
I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
samma traktamentsregler skall gälla oavsett arbetsgivare.
1983/84:2165 av Bo Lundgren (m)
I motionen yrkas att riksdagen beslutar att ändra reglerna för tidsvinstberäkning
avseende avdrag för resa till och från arbete enligt vad som anförts i
motionen.
1983/84:2519 av Rolf Clarkson m.fl. (m)
såvitt avser yrkande
1. att riksdagen — med hänvisning till motion 2518 - som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i avsnittet Kostnaderna för att minska
privatbilismen.
Motioner väckta under riksmötet 1984/85
1984/85:338 av Bo Lundgren (m) och Knut Wachtmeister (m)
I motionen yrkas att riksdagen beslutar att ändra reglerna för tidsvinstberäkning
avseende avdrag för resa till och från arbete enligt vad som anförts i
motionen.
1984/85:464 (jfr 463) av Rune Torwald m. fl. (c)
såvitt avser yrkande
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande justering av reglerna för bilreseavdrag så att
samåkning stimuleras vid färd till och från arbetet.
SkU 1984/85:47
3
1984/85:1200 av Arne Fransson (c)
I motionen yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag
om generösare avdragsregler vid arbete på annan ort än bostadsorten
avseende
1. avdragsbeloppet för kostnad för hemresor till familjen,
2. antalet resor för vilka avdrag medges,
3. förutsättningar för avdrag för ökning i levnadskostnaderna vid dubbel
bosättning.
1984/85:1210 av Stig Josefson m. fl. (c)
I motionen yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begära förslag om utvidgad rätt till avdrag
för bilresor till och från arbetet i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar att avdrag för resor med bil till och från arbetet
skall bestämmas med hänsyn till både årsbundna (fasta) och milbundna
(rörliga) kostnader,
3. att riksdagen beslutar att avdrag för resor med bil till och från arbetet då
bilen används i tjänsten skall bestämmas i enlighet med den faktiska
kostnaden för resan.
1984/85:1220 av Hans Nyhage (m) och Per Petersson (m)
I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om en snabb
utredning med uppgift att anpassa skattelagstiftningen till behovet av en
ökad rörlighet på arbetsmarknaden i enlighet med vad som i motionen
anförts.
1984/85:1584 av Karin Ahrland (fp)
I motionen yrkas att riksdagen beslutar om ändring av reglerna för
bilavdrag i enlighet med vad som anförts i motionen.
1984/85:1613 av Stig Josefson m. fl. (c)
I motionen yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag
om sådan ändring i avdragsreglerna för traktamenten att egenföretagare och
anställd som själv debiterar arbetsgivaren hotellkostnad får göra avdrag för
den faktiska kostnaden i enlighet med det anförda.
1984/85:2813 (jfr 2812) av Rolf Clarkson m. fl. (m)
såvitt avser yrkande
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av reglerna för
tidsvinstberäkning avseende avdrag för resa till och från arbetet, i enlighet
med vad som anförs i motionen.
SkU 1984/85:47
4
Gällande rätt och frågornas tidigare behandling
T raktamentsbeskattning
Den som gör tjänsteresor utanför sin vanliga verksamhetsort har rätt till
avdrag för kostnaden för själva resan och också för ökade levnadskostnader i
form av utgifter för hotellrum, merkostnader för måltider m. m.
Avdraget beräknas enligt en schablon som innebär att avdrag medges med
belopp motsvarande uppburet traktamente. Avdraget är dock maximerat till
ett s. k. normalbelopp som motsvarar högsta dygnstraktamente enligt statens
allmänna resereglemente. Normalbeloppet fastställs för varje kalenderår av
riksskatteverket (RSV). Om kostnadsersättning utgått gäller särskilda
regler, olika för statlig och enskild tjänst. Statlig kostnadsersättning skall i
regel inte tas upp som inkomst, och avdrag får inte göras för motsvarande
kostnader, även om dessa överstiger ersättningen. I fråga om enskild tjänst är
principen den motsatta. Ersättningen skall tas upp som inkomst och avdrag
medges för omkostnaderna.
Avdrag för ökade levnadskostnader medges emellertid inte enbart på
grund av att den skattskyldige har sitt arbete på annan ort än den där han har
sin bostad. Om han tar arbete på annan ort än bostadsorten eller bosätter sig
på annan ort än verksamhetsorten medges avdrag endast om anställningen
avser en kortare tid eller skall bedrivas på flera olika platser eller det av
annan anledning inte skäligen kan ifrågasättas att han skall flytta.
Med verksamhetsort avses i princip den anställdes tjänsteställe. Vissa
arbetstagare saknar dock tjänsteställe. Det gäller bl. a. anställda inom
byggnads- och anläggningsbranschen. För dem anses bostadsorten normalt
utgöra den vanliga verksamhetsorten. De får alltså rätt till avdrag vid arbete
utanför bostadsorten enligt den nyss redovisade schablonregeln.
I den praktiska tillämpningen av denna avdragsregel har en tidsmässig
begränsning av regeln kommit att gälla. I anvisningar som utfärdats av RSV
sägs sålunda, att avdrag såsom för tjänsteresa i regel inte bör medges om den
anställde fortlöpande haft sin arbetsplats på en och samma ort under längre
tid än två år, den s. k. tvåårsregeln. Arbetsplatsen anses då ha blivit den
anställdes vanliga verksamhetsort. Efter tvåårsperiodens utgång medges
avdrag enligt de vanliga regler som gäller vid arbete utanför bostadsorten då
traktamente inte utgått. Den skattskyldige måste då styrka att han haft de
ökade levnadskostnader för vilka han yrkar avdrag.
Hösten 1983 beslutade riksdagen en utvidgning av tvåårsregeln. Beslutet
innebar att den som vid arbete inom byggnads- och anläggningsbranschen
fortlöpande haft sin arbetsplats förlagd till en och samma ort utanför den
vanliga verksamhetsorten under längre tid än två år även efter tvåårsperiodens
utgång skulle erhålla avdrag såsom för tjänsteresa med belopp
motsvarande faktiska utgifter för logi och dessutom för övriga kostnader med
belopp som enligt riksskatteverkets (RSV) föreskrifter medges för ökade
SkU 1984/85:47
5
utgifter för kost vid förrättning som pågått längre tid än 15 dygn (s. k.
långtidsförrättning). De nya bestämmelserna togs in i anvisningarna till 33 §
KL och skulle vara tillämpliga vid 1984 och 1985 års taxeringar. Anledningen
att reglerna ansågs böra gälla endast under ett övergångsskede var enligt
propositionen att beredningen av traktamentsbeskattningssakkunnigas (numera
förmånsbeskattningskommittén) betänkande (SOU 1983:3) Skatteregler
om traktamenten m. m. ännu inte slutförts i regeringskansliet.
Genom riksdagsbeslut i höstas (prop. 1984/85:23, SkU 11, SFS 1984:839)
förlängdes lagstiftningen att gälla även vid 1986 års taxering. Anledningen
härtill var att beredningen av kommittébetänkandet ännu inte hunnit
slutföras.
Vid 1982/83 års riksmöte väcktes en motion vari framhölls att en
reformering av traktamentsbeskattningen var en angelägen uppgift för
regering och riksdag. Motionärerna pekade i sammanhanget på att under
senare år en rad fall av missbruk av bestämmelserna avslöjats och begärde
förslag om nya regler fr. o. m. 1985 års taxering.
Skatteutskottet avstyrkte enhälligt motionen (SkU 1982/83:50) med
hänvisning bl. a. till traktamentsbeskattningssakkunnigas då nyligen avlämnade
delbetänkande, vari bl. a. föreslogs att skattefriheten för den offentliga
sektorns traktamenten skulle slopas, att logikostnad alltid skulle vara
avdragsgill till sitt faktiska belopp, att tjänsteförrättningar inom en särskild
s. k. förbudszon inte skulle berättiga till avdrag för ökade levnadskostnader
och att schablonavdrag inte skulle kunna medges med högre belopp än det
traktamente som skulle utgå enligt tillämpligt centralt kollektivavtal.
Med anledning av ett motionsyrkande att samma traktamentsregler skulle
gälla oavsett arbetsgivare hänvisade skatteutskottet (SkU 1983/84:16) vid
förra riksmötet ånyo till traktamentsbeskattningssakkunnigas — numera
förmånsbeskattningskommittén - betänkande och avstyrkte motionen i
avvaktan på resultatet av denna kommittés arbete. Beslutet var i denna del
enhälligt.
Bilresor till och från arbetet
För bilresor mellan bostad och arbetsplats medges i allmänhet avdrag med
belopp motsvarande vad det kostar att anlita allmänna kommunikationsmedel.
Under vissa förutsättningar medges dock avdrag för bil. Härför krävs att
arbetsplatsen ligger på ett visst minsta avstånd från bostaden och att den
skattskyldige gör en viss minsta tidsvinst - två timmar - vid resor med bil
jämfört med om resorna företas med allmänna kommunikationsmedel.
Dessa inskränkningar gäller dock inte för skattskyldiga som på grund av
ålder, sjukdom eller handikapp är nödsakade att använda bil för sina resor
och inte heller för skattskyldiga som regelmässigt använder bil i tjänsten. När
bestämmelserna ändrades år 1981 (prop. 1981/82:118, SkU 44, rskr 285)
SkU 1984/85:47
6
skrevs kraven på tidsvinst och på visst minsta avstånd mellan bostaden och
arbetsplatsen in i lagtexten. Tidigare hade dessa endast funnits i form av
anvisningar från RSV. Också den ovillkorliga rätten till avdrag för bil vid
regelmässig användning av denna i tjänsten lagfästes i det sammanhanget.
Tillämpningen blev aktuell första gången vid 1983 års taxering.
Med hänsyn till att begreppet ”regelmässigt” gavs en skiftande tolkning i
olika delar av landet föreslog regeringen hösten 1983 i proposition till
riksdagen (prop. 1983/84:68) ett förtydligande i form av en precisering av hur
många dagar en bil bör användas i tjänsten för att man på den grunden skall
kunna godkänna avdrag för kostnader med bil mellan bostad och arbetsplats.
Förslaget godtogs av riksdagen (SkU 1983/84:16, SFS 1983:1051).
De nya bestämmelserna innebär att en skattskyldig som använder bil i
tjänsten minst 60 dagar per år och därvid kör minst 300 mil i tjänsten får
avdrag för kostnader för resor med bil till och från arbetet under de dagar
som bilen används i tjänsten. Används bilen i tjänsten under minst 160 dagar
per år medges av förenklingsskäl avdrag under alla de dagar som bilen
används för resor mellan bostaden och arbetsplatsen. Även i detta fall gäller
som villkor för avdragsrätt av förenklingsskäl en viss minsta körsträcka av
300 mil.
Enligt tidigare gällande bestämmelser togs vid beräkning av bilreseavdraget
hänsyn både till kostnader som var direkt beroende av körd körsträcka —
milbundna eller rörliga kostnader - och till övriga - årsbundna eller fasta -kostnader. Riksdagsbeslutet vid förra riksmötet innebär att avdrag bara skall
medges för rörliga kostnader.
I samband med att de nya reglerna om avdrag för bilresor till och från
arbetet behandlades av riksdagen väcktes motioner med yrkanden om
utvidgningar i olika hänseenden av avdragsrätten. Utskottet avstyrkte
motionerna och anförde i samband därmed bl. a. (SkU 1983/84:16):
Rätten till avdrag för bilresor till och från arbetet berör ett mycket stort
antal skattskyldiga. Inte minst av administrativa skäl och från kontrollsynpunkt
är det enligt utskottets mening därför angeläget att reglerna om detta
avdrag utformas så att de blir någorlunda lättillämpade i praktiken. Detta
torde förutsätta att avdragsrätten bedöms med utgångspunkt i en schablon.
En schablon kan av naturliga skäl inte ge ett i alla lägen tillfredsställande
resultat. Med den utformning schablonen erhållit i propositionen har man,
såvitt utskottet kan bedöma, tillgodosett kravet på enkelhet i den praktiska
tillämpningen och samtidigt tagit rimlig hänsyn till de skattskyldigas intresse.
Utskottet anser således att schablonen är väl avvägd och vill i sammanhanget
understryka att det lägsta dag- resp. milantal som satts som gräns för rätten
till bilavdrag för resor till och från arbetet gäller beskattningsåret i dess
helhet. Man skall således ta hänsyn till om det varit praktiskt möjligt att
använda bilen hela eller endast en del av året. Som exempel på omständigheter
som kan föranleda att man godtar ett färre antal dagar än de angivna
nämns i propositionen att den skattskyldige på grund av sjukdom, militärtjänstgöring,
utlandsvistelse eller liknande varit förhindrad att arbeta hela
året eller att anställning varat endast en del av året.
SkU 1984/85:47
7
Med anledning av ett motionsyrkande att man vid beräkning av bilavdraget
skulle beakta även fasta kostnader framhöll utskottet:
1 likhet med departementschefen anser utskottet det befogat att man vid
beräkning av avdraget för bilresor beaktar endast rörliga kostnader.
Sannolikheten talar enligt utskottets mening för att de flesta skattskyldiga
med avdrag för kostnader för bilresor mellan bostad och arbetsplats skulle ha
innehaft bil även om de inte använt den för resor till och från arbetsplatsen.
Mot utskottsbeslutet anfördes reservationer av (m), (c) och (fp).
Utskottet avstyrkte vid samma tillfälle också en motion om att vid
tidsvinstbestämningen skulle medräknas också den tid det tar att lämna och
hämta barn på daghem. Utskottet framhöll i sammanhanget att tidsvinstberäkningen
i princip endast borde avse tidsåtgången för att komma till och från
arbetsplatsen inkl. naturligtvis den tid som går åt för att uppsöka och att gå till
och från parkeringsplats. Ett avsteg från denna princip skulle enligt
utskottets mening medföra kontroll- och tillämpningssvårigheter.
Frågan om att genom avdragsreglerna stimulera till samåkning har tidigare
också prövats av utskottet. I sitt betänkande SkU 1981/82:44 avstyrkte
utskottet en motion med sådant innehåll. Utskottet framhöll därvid bl. a.
följande:
Den ändring av avdragsbestämmelserna som bl. a. innebär att kravet på
tidsvinst för erhållande av bilavdrag skärpts torde medföra att många som
hittills har fått avdrag för bilresor inte längre kan påräkna ett sådant avdrag.
Detta i kombination med regeringens aviserade förslag om marginalskattesänkningar,
vilka generellt minskar värdet av avdrag, bör öka intresset för att
minska resekostnaderna, och detta i sin tur bör kunna såväl främja
energihushållning och kollektivtrafik som stimulera till ökad samåkning.
Utskottet
Kostnader vid arbete utom hemorten
I betänkandet behandlar utskottet ett flertal motioner som tar upp frågor
om avdrag för bl. a. ökade levnadskostnader vid arbete utom hemorten och
om avdrag för kostnader för bilresor till och från arbetet. En redogörelse för
gällande bestämmelser och riksdagens tidigare ställningstaganden rörande
frågor som aktualiserats i motionerna lämnas i inledningen till detta
betänkande.
Rune Torwald och Jan Hyttring (båda c) kritiserar i motion 1984/85:483
det nuvarande systemet för beskattning av traktamenten och reseersättningar.
De vänder sig bl. a. mot de möjligheter till missbruk som bestämmelserna
i sin nuvarande utformning erbjuder och mot den olikformighet som på detta
område råder mellan å ena sidan statliga och kommunala och å andra sidan
privata arbetsgivare. De begär att regeringen vidtar åtgärder i syfte att
åstadkomma en rättvisare beskattning av traktamenten och reseersättningar.
SkU 1984/85:47
8
Liknande synpunkter förs fram av Gunnar Björk i Gävle m. fl. (c) i motion
1983/84:2147. Motionärerna i denna motion liksom motionärerna i motion
1984/85:1613 av Stig Josefson m. fl. (c) pekar särskilt på den olikhet mellan
statliga och privata befattningshavare som ligger däri att de förra alltid får
sina faktiska utgifter för logi täckta, medan de senare, då uppburet
nattraktamente inte förslår till att täcka logikostnader, måste styrka att deras
samtliga ökade levnadskostnader under ett dygn överstigit normalbeloppet.
Motion 1983/84:2147 utmynnar i ett krav på att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att samma traktamentsregler skall gälla oavsett vem
som är arbetsgivare, medan motionärerna bakom motion 1984/85:1613 yrkar
sådan ändring av gällande bestämmelser att egenföretagare och anställda
som själva debiterar arbetsgivaren sina utgifter för hotell får göra avdrag för
den faktiska logikostnaden.
Jörn Svensson (vpk) tar i motion 1983/84:1139 upp frågan om ensamståendes
rätt till avdrag för ökade levnadskostnader. Han framhåller att sådana
kostnader uppkommer oavsett civilstånd och oavsett den skattskyldiges
levnadsförhållanden i övrigt och menar att extrakostnader för exempelvis
måltider vid arbete utanför hemorten eller under andra kostnadskrävande
omständigheter ingalunda är mindre för en ensamstående än för en
samboende. Han anser att riksdagen bör hos regeringen begära förslag om
likabehandling i skattehänseende av ensamstående och samboende när det
gäller avdrag för ökade levnadskostnader.
Traktamentsbeskattningsfrågor tas också upp av Arne Fransson (c) i
motion 1984/85:1200 och av Hans Nyhage och Per Petersson (båda m) i
motion 1984/85:1220. Yrkandet i den förra motionen syftar dels till ökade
möjligheter att vid arbete utom hemorten erhålla avdrag för kostnader för
hemresor till familjen, dels till att förbättra förutsättningarna att vid dubbel
bosättning erhålla avdrag för ökade levnadskostnader. I den senare motionen
begärs en utredning med uppgift att anpassa skattelagstiftningen till
behovet av en ökad rörlighet på arbetsmarknaden. Vad motionärerna därvid
åsyftar är en förbättring av möjligheterna för främst ensamstående men även
för arbetstagare med familj att erhålla avdrag för ökade levnadskostnader vid
anställning på annan ort än hemorten.
I två motioner slutligen, 1983/84:1130 av Arne Gadd (s) och 1983/84:1476
av Anders Nilsson (s) begärs förbättrade möjligheter för frånskild förälder
att vid arbete på annan ort än bostadsorten erhålla avdrag för kostnader för
besök hos eget barn.
Utskottet har förståelse för flera av de synpunkter som förs fram i
motionerna. De nuvarande olikheterna i traktamentsbeskattningshänseende
mellan å ena sidan statliga och kommunala befattningshavare och å andra
sidan anställda i privat tjänst kan enligt utskottets mening inte accepteras.
Inte heller kan det anses rimligt att ensamstående — som nu ofta sker - skall
särbehandlas när det gäller rätten till avdrag för ökade levnadskostnader och
för hemresor vid arbete utanför hemorten. Utskottet anser det således
SkU 1984/85:47
9
angeläget att traktamentsreglerna ändras och att så sker utan onödigt
dröjsmål.
Traktamentsbeskattningssakkunniga (numera förmånsbeskattningskommittén),
som enligt sina direktiv haft till huvuduppgift att utjämna skillnaderna
i skattehänseende mellan olika löntagarkategorier och söka begränsa
avdragen för kostnader i samband med tjänsteresor till sådana utgifter som
innebär en verklig fördyring för den anställde, har år 1983 avlämnat ett
delbetänkande (SOU 1983:3) Skatteregler om traktamenten m. m. Utredningen
har föreslagit bl. a. att skattefriheten för den offentliga sektorns
traktamenten slopas, att tjänsteförrättningar inom en särskild s. k. förbudszon
inte skall berättiga till avdrag för ökade levnadskostnader och att
schablonavdrag inte skall kunna medges med högre belopp än det traktamente
som utgår enligt tillämpligt centralt kollektivavtal. Utredningsförslaget
innebär också att traktamentsreglerna anpassas till den s. k. nattventil som
tillämpas vid förrättning med övernattning i statlig tjänst och som går ut på att
arbetsgivaren ersätter nattkostnaden med belopp som motsvarar den verkliga
kostnaden för hotell e. d. Utredningen har föreslagit schablonregler för
resor med övernattning av innebörd att avdrag normalt skall medges med
dels belopp motsvarande faktisk logikostnad, dels ett schablonbelopp för
dag. Utredningens förslag i fråga om avdragsrätt vid dubbel bosättning är så
utformat att reglerna medger avdragsrätt även för ensamstående. Slutligen
bör enligt utredningens uppfattning också den som saknar familj ha
möjlighet att få hemreseavdrag, beräknat med utgångspunkt i ett skäligt
antal hemresor per månad.
Av vad utskottet nu anfört framgår att traktamentsbeskattningssakkunnigas
förslag direkt eller indirekt berör alla de frågor som tagits upp i de nu
aktuella motionerna och att syftet med huvuddelen av dessa, om utredningsförslaget
antas, kommer att bli i huvudsak tillgodosett. Utskottet förutsätter
att man vid beredningsarbetet inom regeringens kansli beaktar de synpunkter
som framförts i motionerna. Målet bör — som utskottet tidigare i olika
sammanhang framhållit - vara att så långt det är möjligt tillgodose
löntagarnas berättigade krav på likformighet och rättvisa vid beskattningen.
Samtidigt bör naturligtvis bestämmelserna vara så utformade att de förebygger
eller motverkar missbruk och att de inte onödigtvis försvårar deklarations-
och taxeringsarbetet.
Någon särskild åtgärd med anledning av motionerna finner utskottet — i
avvaktan på resultatet av det pågående beredningsarbetet — inte påkallad.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till samtliga i detta avsnitt
behandlade motioner.
Bilresor till och från arbetet
I fyra motioner ställs yrkanden som alla har till syfte att stimulera till ökad
samåkning med bil mellan bostad och arbetsplats. Det gäller motionerna
SkU 1984/85:47
10
1983/84:484 av Rune Torwald och Jan Hyttring (båda c), 1983/84:2117 av Per
Stenmarck m.fl. (m), 1983/84:2519 av Rolf Clarkson m.fl. (m) och
1984/85:464 av Rune Torwald m. fl. (c).
Som framgår av den redogörelse som lämnats i inledningen till detta
betänkande (se ovan s. 7) har motioner med liknande yrkanden tidigare
prövats av skatteutskottet. De skäl mot att genom särskilda åtgärder söka
stimulera till ökad samåkning som utskottet därvid åberopat har godtagits av
riksdagen. Enligt utskottets uppfattning saknar riksdagen anledning att nu
frånträda sin tidigare intagna ståndpunkt i denna fråga. Utskottet avstyrker
följaktligen motionerna.
I ytterligare fyra motioner tar motionärerna upp frågor som gäller
beräkningen av tidsvinst vid bilresor till och från arbetet. Yrkandena i
samtliga dessa - det gäller den vid förra riksmötet väckta motionen 1983/84:
2165 av Bo Lundgren (m) samt motionerna 1984/85:338 av Bo Lundgren och
Knut Wachtmeister (båda m), 1984/85:1584 av Karin Ahrland (fp) och
1984/85:2813 av Rolf Clarkson m. fl. (m) — går ut på att man vid
tidsvinstberäkningen skall beakta också tid som det tar att lämna och hämta
barn på daghem och liknande.
Även denna fråga har utskottet prövat tidigare (se ovan s. 7). Utskottet
vidhåller sin uppfattning att tidsvinstberäkningen bör inkludera uteslutande
tid som går åt för att komma till och från arbetsplatsen inkl. tid för att
uppsöka och för att gå till och från parkeringsplats. Ett avsteg från denna
princip skulle — som utskottet tidigare framhållit — kunna medföra kontrolloch
tillämpningsproblem. Utskottet avstyrker därför även dessa motioner.
I två motioner, båda med Stig Josefson (c) som första namn, 1983/84:1468
och 1984/85:1210 yrkas ändringar i de bestämmelser om avdrag för bilresor
mellan bostad och arbetsplats som beslutades vid förra riksmötet. Motionärerna
anser reglerna alltför restriktiva och menar att rätten till avdrag bör
gälla utan den begränsning som avser bilens användning i tjänsten ett visst
minsta antal dagar. En förutsättning för avdragsrätt bör - menar de —
däremot vara antingen att bilen körs minst två mil per dag de dagar den
används för resor till och från arbetet eller att arbetstagaren är skyldig att ha
bilen till hands på arbetsplatsen. Beräkningen av avdraget bör enligt
motionärernas mening ske med beaktande även av de fasta utgifterna för
bilen och — i de fall då bilen används i tjänsten — med utgångspunkt i de
faktiska kostnaderna för bilanvändningen.
Utskottet vill med anledning av dessa yrkanden erinra om att utskottet i
samband med behandlingen förra året av förslaget till nya regler uttalade (jfr.
ovan s. 6) att schablonen fick anses väl avvägd och att det inte minst av
administrativa skäl och från kontrollsynpunkt var angeläget att bestämmelserna
var någorlunda lättillämpade. Ett bifall till yrkandena skulle enligt
utskottets mening försvåra kontrollen och medföra tillämpningssvårigheter.
De nya reglerna tillämpas första gången vid innevarande års taxering och
man har alltså ännu inte någon praktisk erfarenhet av bestämmelsernas
SkU 1984/85:47
11
tillämpning. Någon anledning att redan nu göra ändringar i lagstiftningen
föreligger därför inte.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna.
Utskottet hemställer
1. beträffande traktamentsbeskattningen
att riksdagen avslår motionerna 1983/84:483, 1983/84:1139, 1983/
84:2147, 1984/85:1200, 1984/85:1220 och 1984/85:1613,
2. beträffande resor för besök hos eget barn
att riksdagen avslår motionerna 1983/84:1130 och 1983/84:1476,
3. beträffande åtgärder för att stimulera samåkning
att riksdagen avslår motionerna 1983/84:484, 1983/84:2117 yrkande
1, 1983/84:2519 yrkande 1 och 1984/85:464 yrkande 2,
4. beträffande tidsvinstberäkning
att riksdagen avslår motionerna 1983/84:2165, 1984/85:338, 1984/
85:1584 och 1984/85:2813 yrkande 2,
5. beträffande förutsättningarna i övrigt för bilavdrag och bilavdragets
beräkning
att riksdagen avslår motionerna 1983/84:1468 och 1984/85:1210.
Stockholm den 19 mars 1985
På skatteutskottets vägnar
RUNE CARLSTEIN
Närvarande: Rune Carlstein (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c),
Olle Westberg (s), Hagar Normark (s), Bo Lundgren (m). Ingemar Hallenius
(c), Bo Forslund (s). Egon Jacobsson (s), Karl Björzén (m), Kjell Johansson
(fp), Lars Hedfors (s), Ewy Möller (m), Bruno Poromaa (s) och Erkki
Tammenoksa (s).
Reservationer
Tidsvinstberäkning (mom. 4)
1. Knut Wachtmeister, Bo Lundgren, Karl Björzén och Ewy Möller (alla m)
anser
dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Även
denna” och slutar med ”dessa motioner” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att man vid beräkning av
tidsvinst för resa med bil jämfört med resa med allmänna kommunikationsmedel
bör beakta också den tid det tar att lämna och hämta barn på daghem,
fritidshem och liknande. Daghem eller motsvarande ligger ofta så att man vid
SkU 1984/85:47
12
resa med kollektiva kommunikationsmedel måste göra flera byten med
avsevärd tidsåtgång. Av dessa och andra praktiska skäl kan det vara
nödvändigt att använda bil.
dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2813 yrkande 2 samt med
anledning av motionerna 1983/84:2165, 1984/85:338 och 1984/
85:1584 hos regeringen begär förslag om ändring av reglerna för
avdrag för resor med bil mellan bostad och arbetsplats i enlighet
med vad utskottet anfört.
Förutsättningarna i övrigt för bilavdrag och bilavdragets beräkning (mom. 5)
2. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Ingemar
Hallenius (c), Karl Björzén (m) och Ewy Möller (m) anser
dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 10 med
”Utskottet vill” och slutar på s. 11 med ”utskottet motionerna” bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets mening är de bestämmelser om avdrag för bilresor mellan
bostad och arbetsplats som antogs av riksdagen hösten 1983 alltför restriktiva.
Varken förutsättningarna för rätt till avdrag eller beräkningssättet
tillgodoser enligt utskottets mening rimliga krav på rättvisa och likformighet
mellan olika skattskyldiga. Utskottet anser sålunda att rätten till avdrag
rimligen bör gälla utan någon begränsning till ett visst minsta antal dagars
användning av bilen i tjänsten. En förutsättning för avdragsrätt bör däremot
vara att körsträckan i tjänsten inte är alltför kort. En daglig körsträcka om
minst två mil de dagar då bilen används för resor till arbetet får anses
innebära en rimlig avvägning. Denna begränsning bör dock av naturliga skäl
inte gälla i sådana fall då arbetstagaren är skyldig att ha bilen till hands på
arbetsplatsen.
Enligt utskottets mening saknas anledning att inte beakta de fasta
utgifterna när man beräknar avdragets storlek. I de fall då bilen används i
tjänsten bör även avdraget för resorna till och från arbetet beräknas med
utgångspunkt i de faktiska kostnaderna för bilanvändningen.
dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa
att riksdagen med anledning av motionerna 1983/84:1468 och 1984/
85:1210 hos regeringen begär förslag om rätt till avdrag för
kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats utformat i
enlighet med vad utskottet anfört.
SkU 1984/85:47
13
Särskilda yttranden
Åtgärder för att stimulera samåkning (mom. 3)
1. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Ingemar
Hallenius (c), Karl Björzén (m) och Ewy Möller (m) anför:
Från energibesparingssynpunkt - och av hänsyn till miljön - är det
angeläget att söka åstadkomma en ökad samåkning mellan bostad och
arbetsplats. Det avdrag som en bilägare enligt riksskatteverkets anvisningar i
dag är berättigad till vid samåkning ger enligt vår mening inte tillräcklig
kompensation för kostnaderna. Vi anser således att reglerna om bilkostnadsavdrag
bör ses över i syfte att stimulera till ökad samåkning mellan bostad och
arbetsplats och förutsätter att regeringen tar initiativ till en sådan översyn.
Förutsättningarna i övrigt för bilavdrag och bilavdragets beräkning (mom. 5)
2. Kjell Johansson (fp) anför:
För att få avdrag för bilresor till och från arbetet när bilen används i
tjänsten krävs enligt bestämmelser som riksdagen antog vid förra riksmötet
antingen att antalet dagar då bilen används för tjänstekörning uppgår till
minst 60 — man får då avdrag för resor till och från arbetet de dagar bilen
använts i tjänsten - eller att bilen använts för tjänsteuppdrag 160 dagar om
året, då man får avdrag för alla de dagar som bilen använts för resor till och
från arbetet. I båda fallen krävs emellertid att antalet i tjänsten körda mil
uppgår till minst 300 mil för år räknat. När reglerna ändrades hade fp ett eget
förslag med bl. a. kortare tidsgräns. Därvid påtalades också det egendomliga
i att den som använder bilen 60 dagar om året i tjänsten måste köra 5 mil om
dagen för att erhålla avdrag, medan det för den som använder bilen 160 dagar
om året i tjänsten räcker med en daglig körsträcka om mindre än 2 mil för att
avdragsrätt skall föreligga.
Fp:s förslag innebar att fler skulle komma i åtnjutande av bilavdrag, dock
med något lägre belopp per mil. Detta motiverades av statsfinansiella skäl.
Jag förutsätter att regeringen i lämpligt sammanhang föreslår de ändringar
av bestämmelserna som kan visa sig motiverade.
Sfi