SkU 1984/85:42

Skatteutskottets betänkande
1984/85:42

om mervärdeskattefrågor
Sammanfattning

Utskottet tar i betänkandet upp elva under den allmänna motionstiden
väckta motioner med anknytning till mervärdeskatten. Bl. a. behandlas
frågor om filmproducenters skattskyldighet, mervärdeskatten vid återtagande
av avbetalningsgods, mervärdeskatten vid offentlig upphandling samt
räntegottgörelse vid restitution av mervärdeskatt. Utskottet avstyrker samtliga
motioner.

En gemensam borgerlig reservation har avgivits beträffande mervärdeskatten
vid offentlig upphandling.

Motionerna

1984/85:377 av Lennart Brunander (c) och Rune Torwald (c)

I motionen yrkas att riksdagen begär att regeringen kontaktar övriga
nordiska länder för att få en ändring till stånd av den lag som förhindrar
mervärdeskattefri försäljning på nordiska flygplatser.

1984/85:553 (jfr 552) av Eva Hjelmström (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
kulturprodukter som film, böcker m. m. som införs i landet för utställningar,
festivaler och andra kulturevenemang generellt bör undantas från tull och
mervärdeskatt.

1984/85:575 av Jan Hyttring m. fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att turistbroschyrer som utges på
främmande språk och som är avsedda för spridning utomlands skall vara
befriade från mervärdeskatt.

1984/85:1203 av Nic Grönvall (m)

I motionen yrkas att riksdagen begär att regeringen framlägger förslag om
obligatorisk registreringsavgift vid ägarregistrering av begagnade bilar och
att regeringen i samband därmed framlägger förslag om upphävande av
mervärdeskatt vid försäljning av begagnade bilar.

1984/85:1212 av Marianne Karlsson (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att 49 § lagen om mervärdeskatt
(1968:430) skall ha följande lydelse:

Överstiger stycket.

Överstiger beloppet.

Det mycket.

1 Riksdagen 1984185. 6sami. Nr 42

SkU 1984/85:42

Står löneavgift.

Fordran _______ utmätes.

I övrigt gäller uppbördslagens (1953:272) bestämmelser om restitution av
skatt, samt såvitt avser skattskyldig för mycket debiterat och inbetalt belopp
som restitueras även ränta, i tillämpliga delar beträffande återbetalning av
mervärdeskatt.

1984/85:1583 av Lars Ahlström (m) och Ingrid Sundberg (m)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts i motionen om rätt att avräkna ingående mervärdeskatt vid
export av konstnärlig film.

1984/85:1595 av Ove Eriksson (m) och Anders Andersson (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag om
ändring av reglerna för mervärdeskatt för offentlig myndighet så att den fria
konkurrensen mellan privat och offentlig verksamhet inte hindras.

1984/85:1614 av Wiggo Komstedt (m)
såvitt avser yrkande

2. att riksdagen hos regeringen anhåller att företag som försålt motorfordon
och efter köparens konkurs återtagit detta tillåts att vid förnyad
försäljning av fordonet få restitution av mervärdeskatteandelen på den
tidigare köparens resterande skuld på fordonet, i enlighet med vad i
motionen angivits.

1984/85:1627 av Bengt Silfverstrand (s) och Gunnar Nilsson i Eslöv (s)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam översyn
av gällande mervärdeskatteregler vid kommunal egenregiverksamhet kontra
utlämnande på entreprenad.

1984/85:1643 av Lars Werner m. fl. (vpk)
såvitt avser yrkande

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om fullständigt slopande av
mervärdeskatten på livsmedel i enlighet med vad som anförs i motionen.

1984/85:2354 av Lars Ahlström (m) och Sten Svensson (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om ändring av
mervärdeskattereglerna vid offentlig upphandling så att de ej förhindrar fri
konkurrens och ej bidrar till ökad offentlig egenregiverksamhet.

Gällande rätt m. m.

Flygplatsbutiker

I samband med en nordisk överenskommelse år 1980 om gränshandeln
mellan Danmark, Norge, Finland och Sverige infördes ett förbud mot
skattefri försäljning på flygplatser med undantag av den försäljning som

SkU 1984/85:42

bedrivs i s. k. exportbutiker. Förbudet tog sig uttryck i en bestämmelse i
anvisningarna till en ny 2 a § mervärdeskattelagen (1968:430), ML, vari
föreskrevs att leverans av vara från annat försäljningsställe på flyplats än
exportbutik skall anses ha skett inom landet. I utskottets betänkande
1979/80:19 betonades att regleringen av flygplatsförsäljningen inte berodde
på några svenska önskemål utan på att de övriga nordiska länderna ställt
förbudet mot skattefri försäljning som ett oavvisligt krav för att tillmötesgå
de svenska önskemålen beträffande gränshandeln. Med hänsyn till fördelarna
med att få överenskommelsen till stånd ville utskottet inte motsätta sig att
den fullföljdes även i den delen som avsåg det nämnda förbudet.

Sedan förbudet infördes har utskottet vid flera tillfällen behandlat frågan
om att upphäva förbudet. Senast en motion med ett sådant yrkande
behandlades — det skedde under våren 1984 — anförde utskottet (SkU
1983/84:44):

Utskottet vill erinra om att det aktuella förbudet mot skattefri försäljning
på flygplatser ingår som en del i en överenskommelse från år 1980 mellan de
nordiska länderna om gränshandeln och övrig försäljning inom Norden. Av
ett frågesvar som finansministern lämnade riksdagen i höstas framgår att man
tidigare under året väckt frågan om en ändring av överenskommelsen så att
mervärdeskattefri försäljning skulle bli tillåten på flygplatserna men att
enighet inte kunnat nås om en sådan ändring. Enligt vad utskottet erfarit
övervägs inom regeringen att på nytt i lämpligt sammanhang ta upp frågan på
det nordiska planet. Någon särskild framställning härom från riksdagens sida
är därför enligt utskottet inte påkallad, och utskottet avstyrker följaktligen
motionen.

Mervärdeskatt och tull vid införsel av vissa varor för kulturella ändamål
m. m.

I 58 § ML föreskrivs att mervärdeskatt skall erläggas till tullmyndighet när
skattepliktig vara införs till landet och att tullagen (1973:670), TL, gäller i
fråga om skatten om regeringen inte föreskriver annat.

Enligt 2 § TL skall vara som införs till tullområdet förtullas. Vid förtullning
tar tullmyndigheten ut tull, skatt och annan införselavgift. I vissa fall får dock
varor införas utan att förtullas, bia. varor som innehas med temporär
tullfrihet. Enligt 40 § tullkungörelsen (1973:1014), TK, skall temporär
tullfrihet medges bl. a. för vara som införs för tillfälligt bruk vid teaterföreställning
eller vid kongress, officiell festlighet, idrottstävling eller liknande
arrangemang av internationell karaktär. Temporär tullfrihet medges också
för varor som är avsedda för utställning eller mässa.

Enligt 11 § tullförordningen (1973:979) får regeringen medge tullfrihet för
bia. vara för kulturellt ändamål. I kraft härav har tullfrihet medgivits för
bl. a. film, diapositiv, grammofonskivor och liknande åskådnings- eller
ljudåtergivningsmateriel, om materielen förtullas för institution eller sammanslutning
för undervisning, vetenskap eller kultur och skall användas

SkU 1984/85:42

uteslutande i dess undervisningsverksamhet eller vetenskapliga eller kulturella
verksamhet, eller om varan i annat fall visas vara avsedd för undervisningsändamål
eller för vetenskapligt eller kulturellt ändamål och är av
undervisningskaraktär av vetenskaplig eller kulturell karaktär (28 § TK).
Enligt 1§ kungörelsen (1973:1015) om frihet från införselavgift utgår för
sådana varor ej heller skatt eller annan införselavgift.

Film

Enligt 7§ fjärde stycket ML skall visningsrätt eller annan rätt till
kinematografisk film som avser reklam eller information omfattas av
skatteplikten tili mervärdeskatt. Annan film faller utanför mervärdeskatten.
Beskattningen sker i form av ingående skatt på framställningskostnaderna. I
den proposition som låg till grund för ML anförde departementschefen
följande angående dessa bestämmelser (prop. 1968:100 s. 112):

Med generellt undantag från skatteplikt för nöjesområdet bör följa, att
upplåtelse av visningsrätt till kinematografisk film i princip anses som inte
skattepliktig transaktion. Skatt skall då inte utgå på de s. k. filmhyror, som
erläggs av biograferna och andra som visar film. Detta bör gälla oavsett
filmens art. Dock anser jag i likhet med utredningen, att skatt skall utgå på
reklamfilm och jämförliga filmer, när sådan film tillhandahålls beställaren.
Skatt på sådana filmer bör utgå även om tillhandahållandet formellt har
karaktär av upplåtelse av visningsrätten till den beställda filmen. Skatteplikt i
dessa fall medför givetvis rätt till avdrag för ingående skatt som faller på
inspelning m.m. av dessa filmer.

Turistbroschyrer

Under våren 1984 behandlade utskottet en motion om befrielse från
mervärdeskatt för turistbroschyrer på främmande språk avsedda för spridning
utomlands. I sitt av riksdagen godkända betänkande (1983/84:44)
anförde utskottet:

Utskottet vill peka på att en leverans till utlandet av broschyrer liksom
andra varor är att hänföra till export. För en sådan leverans utgår följaktligen
ingen mervärdeskatt, men om leveransen görs av ett tryckeri eller annan som
är skattskyldig för mervärdeskatt föreligger enligt vanliga regler avdragsrätt
för den ingående skatten. Om däremot upphandlingen av broschyrerna sker i
Sverige av någon som inte är skattskyldig, t. ex. en sådan turistorganisation
som motionärerna nämner, saknas möjligheter till kompensation för den
mervärdeskatt som belastar förvärvet av varorna. Detta gäller såväl om
leverantören är svensk som om upphandlingen sker genom import och är en
naturlig följd av mervärdeskattens konstruktion. Enligt utskottet är det
vidare av värde från likformighets- och neutralitetssynpunkt att beskattningen
har en i princip generell utformning. De skäl motionärerna åberopat
motiverar inte ett avsteg härifrån. Utskottet avstyrker därför motionen.

SkU 1984/85:42

Begagnade fordon

Fr. o. m. den 1 juli 1979 upphävdes bestämmelsen om undantag från
skatteplikt för begagnad personbil och begagnad motorcykel. Mervärdeskatt
skall således redovisas vid yrkesmässig omsättning av såväl nya som
begagnade personbilar och motorcyklar. Vidare infördes en generell rätt till
avdrag för ingående mervärdeskatt på alla förvärv i verksamhet som avser
yrkesmässig försäljning eller uthyrning av personbilar eller motorcyklar med
undantag av sådana fordon som förvärvas för privat bruk. Köpare som
bedriver yrkesmässig försäljning eller uthyrning av personbilar har dessutom
fått rätt till avdrag för s. k. fiktiv skatt vid förvärv från säljare som inte är
skattskyldiga för omsättningen. Härigenom blir endast mervärdet - handelsvinsten
— beskattat.

Motivet för 1979 års riksdagsbeslut att införa mervärdeskatt på begagnade
fordon och samtidigt medge avdrag för fiktiv skatt vid förvärv av sådana
fordon var att man ville undanröja de kontrollproblem som det dittillsvarande
undantaget från skatteplikten för sådana fordon hade medfört. Syftet var
dessutom att skapa neutralitet mellan de olika verksamhetsformerna inom
bilhandeln och bättre förutsättningar att komma till rätta med den ”svarta”
bilhandeln (prop. 1978/79:141 s. 70 ff., SkU 1978/79:52 s. 42 ff.).

Vid 1982/83 års riksmöte avstyrkte utskottet en motion vari yrkades en
omprövning av mervärdeskatten på begagnade bilar (SkU 1982/83:43).
Riksdagen godkände betänkandet.

Mervärdeskatt på mat

Frågan om att slopa mervärdeskatten på mat har under en lång följd av år
prövats av skatteutskottet, ofta upprepade gånger under ett och samma
riksmöte. Regelmässigt har yrkanden härom framställts av vpk, men övriga
riksdagspartier har motsatt sig en sådan skattedifferentiering.

Som ett resultat av riksdagens behandling under hösten 1982 av ett
regeringsförslag om höjning av mervärdeskatten tillsattes i januari 1983 en
parlamentarisk kommitté med företrädare för samtliga riksdagspartier och
med uppdrag att utreda förutsättningarna för och konsekvenserna av att helt
eller delvis befria livsmedel från mervärdeskatt. Utredningen avvisade
tanken på en sådan skattedifferentiering (SOU 1983:54). Bortsett från
vpk-ledamoten i kommittén var detta ställningstagande enhälligt.

Vid utskottets behandling av en härefter väckt vpk-motion med yrkande
om befrielse från mervärdeskatt på livsmedel anfördes följande (SkU
1983/84:44 s. 14-15):

Vid sin ingående prövning av de argument som kunde anföras för och emot
en befrielse av mervärdeskatt på livsmedel fann kommittén att ett utbyte av
livsmedelssubventionerna mot en sänkt mervärdeskatt på livsmedel skulle
innebära en omfördelning till barnfamiljernas och låginkomsttagarnas
nackdel, att såväl subventionerna på vissa baslivsmedel som mer direkta

SkU 1984/85:42

åtgärder riktade till utsatta grupper var överlägset effektivare när det gällde
att förbättra barnfamiljernas och låginkomsttagarnas ekonomiska situation
än en differentiering av mervärdeskatten, att en sänkt eller slopad mervärdeskatt
på livsmedel, sett som en isolerad åtgärd och räknat i absoluta
belopp, främst skulle komma höginkomsttagarna till del, att barnfamiljer
med en disponibel inkomst under 75000 kr. per år skulle missgynnas av en
momsbefrieise både relativt och i absoluta belopp jämfört med hushåll med
samma inkomst men utan barn och att ett system med olika mervärdeskatt på
livsmedel och övriga varor och tjänster skulle skapa betydande administrativa
problem och kostnadsökningar inom såväl statsförvaltningen som näringslivet,
försvåra skattekontrollen och öppna nya möjligheter till skattefusk.

Även skatteutskottet ställer sig bakom kommitténs ställningstagande. Av
utredningen framgår f. ö. också att ett borttagande av mervärdeskatten på
samtliga livsmedel utom spritdrycker, vin, starköl och tobaksvaror skulle
medföra ett skattebortfall för statsverket om ca 15 miljarder kronor eller
nödvändiggöra en höjning av mervärdeskattepålägget från 23,46 till ca 35 %.

Utredningen bestyrker således den uppfattning riksdagen under en följd
av år gett uttryck åt, nämligen att skattetekniska och statsfinansiella skäl med
betydande styrka talar mot en differentierad mervärdeskatt i enlighet med
vpk-förslaget. Utredningen har dessutom enligt utskottets mening bevisat att
ett undantagande av livsmedel från mervärdeskatt skulle leda till effekter
som är fördelningspolitiskt förkastliga. Därmed har vpk:s huvudargument i
sammanhanget förfallit.

Utskottet avstyrker följaktligen motionen.

Riksdagen godkände betänkandet.

Återtagande av vara som sålts på kredit mot avbetalning

Den tidigare möjligheten till kontantmässig redovisning av mervärdeskatt
vid avbetalningshandel med varor som sålts med förbehåll om återtaganderätt
slopades fr. o. m. den 1 mars 1984 i samband med den slutliga
avvecklingen av kontantmetoden. Vid en sådan försäljning inträder numera
redovisningsskyldighet för säljaren för den redovisningsperiod faktura har
utställts eller borde ha utställts enligt god redovisningssed.

När en vara återtas enligt konsumentkreditlagen (1977:981) eller enligt
lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m. fl. betraktas
detta som sista ledet i den ursprungliga försäljningen. Återtagandet innebär
alltså inte någon omsättning i mervärdeskattesammanhang. Vid återtagande
av en vara som levererats den 1 mars 1984 eller senare får säljaren göra
avdrag för den andel av mervärdeskatten som belöper på värdet av den
återtagna varan om det kan visas att köparen helt saknar rätt till avdrag för
ingående skatt för den inköpta varan. Ett återtagande av vara från en köpare
som haft rätt till avdrag för ingående skatt berör inte skatteredovisningen hos
vare sig säljaren eller köparen.

De nyssnämnda reglerna infördes genom beslut hösten 1983 (SFS
1983:1052; prop. 1983/84:75, SkU 1983/84:19). Motivet var i huvudsak att
komma till rätta med vissa avarter inom avbetalningshandeln som de tidigare

SkU 1984/85:42

särbestämmelserna gett upphov till samt att åstadkomma konkurrensneutralitet
gentemot annan kredithandel med bokföringsmässig skatteredovisning.
Dessutom ansågs de nya reglerna innebära redovisningstekniska och
kontrollmässiga fördelar.

Som en följd av den nya lagstiftningen har RSV meddelat nya anvisningar
på detta område (RSV Im 1984:2). Härav framgår att en återtagen vara, vid
den avräkning som sker mellan säljare och köpare vid återtagandet, bör
värderas exkl. mervärdeskatt när återtagandet sker från en redovisningskyldig
som haft rätt till avdrag för ingående skatt för inköpet. Sker återtagandet
från någon som inte haft rätt till avdrag för ingående skatt bör den återtagna
varan värderas inkl. mervärdeskatt. Detta gäller även när ett finansieringsföretag
återtar varan.

Om säljaren efter återtagandet fortfarande har en fordran på köparen och
det konstateras att denna fordran är förlorad, har säljaren rätt till avdrag för
skatten på det förlorade beloppet.

Offentlig upphandling

Verksamhet som bedrivs av stat eller kommun (även landstingskommun)
för att tillgodose eget behov är skattepliktig om den drivs i bolagsform eller
liknande (t. ex. ekonomisk förening). Vidare medför statlig eller kommunal
verksamhet som bedrivs på annat sätt än i bolagsform (dvs. bl. a. såsom
myndighet, förvaltning, institution eller verksform) skattskyldighet när den
avser utåtriktad verksamhet men däremot inte när den avser statens eller
kommunens egna behov.

Omsättning mellan olika statliga verk eller institutioner räknas som
inåtriktad och anses avse egna behov. Med hänsyn till konkurrensneutraliteten
i förhållande till enskilda näringsidkare har emellertid föreskrivits i
upphandlingskungörelsen att man vid statlig upphandling skall ta hänsyn till
att leverans från annan statlig myndighet eller förvaltning inte beläggs med
mervärdeskatt. Upphandlingskungörelsen gäller dock inte för kommunerna.

Omsättning som sker mellan stat och kommun eller mellan olika kommuner
räknas vanligen som utåtriktad verksamhet. Dock anses verksamhet som
bedrivs i form av ekonomiskt samgående mellan staten och en kommun eller
mellan olika kommuner för visst gemensamt ändamål inte som yrkesmässigt
bedriven.

Med hänsyn till konkurrensen mellan enskilda tvätterier och i offentlig regi
drivna tvätterier utgår endast reducerad mervärdeskatt (60 %) när ett
tvätteri utför tvätt av textilt gods eller tvätt i förening med uthyrning av det
textila godset åt stat eller kommun (SFS 1979:1190; prop. 1979/80:57, SkU
1979/80:19).

Mervärdeskatteutredningen (Fi 1971:05) har tidigare aviserat en kartläggning
av den kommunala verksamhet där mervärdeskatten kan snedvrida
konkurrensförhållandena.

SkU 1984/85:42

Ränta vid restitution av mervärdeskatt

Bestämmelsen om återbetalning av mervärdeskatt återfinns i 49 § ML. För
olika fall föreskriver paragrafen att länsstyrelsen skall återbetala skatt. Bl. a.
gäller att länsstyrelsen skall återbetala det överskjutande beloppet när den
skatt som en skattskyldig har betalat för viss redovisningsperiod överstiger
skatten enligt beslut om fastställelse av skatt. Vidare skall uppbördslagens
bestämmelser om restitution av skatt i tillämpliga delar gälla beträffande
återbetalning av mervärdeskatt. Enligt ett regeringsrättsavgörande (R75
1:49) är dock inte uppbördslagens bestämmelser om ränta tillämpliga vid
restitution av mervärdeskatt. Någon ränta utgår således inte på det återbetalade
beloppet.

Utskottet

Flygplatsbutiker

I motion 377 av Lennart Brunander och Rune Torwald (båda c) yrkas att
regeringen kontaktar övriga länder för att få till stånd lättnader i förbudet
mot skattefri försäljning på nordiska flygplatser. Motionärerna kritiserar det
förhållandet att butiker som är belägna i flygplatsernas transithallar inte kan
erbjuda utomnordiska besökare möjlighet att göra mervärdeskattefria
inköp, vilket är möjligt i andra butiker.

Som framgår av den nyssnämnda redogörelsen har utskottet tidigare ställt
sig positiv till tanken att genom förhandlingar söka åstadkomma lättnader i
förbudet, om detta låter sig göra utan att det nordiska gränshandelsavtalet
äventyras. Enligt vad utskottet erfarit har man under hösten och vintern från
svensk sida tagit upp frågan med övriga nordiska länder men utan nämnvärt
resultat. Utskottet förutsätter att man på nytt och i lämpligt sammanhang
aktualiserar frågan på det nordiska planet. Eftersom frågan är föremål för
regeringens uppmärksamhet är någon särskild framställning från riksdagens
sida enligt utskottet inte påkallad, och utskottet avstyrker följaktligen
motionen.

Mervärdeskatt och tull vid införsel av vissa varor för kulturella ändamål
m. m.

Eva Hjelmström (vpk) begär i motion 553 — med hänvisning till motion
552 - att riksdagen uttalar att kulturprodukter som införs till landet för
utställningar, festivaler och andra kulturevenemang generellt bör undantas
från mervärdeskatt och tull. Härigenom skulle man enligt motionären
undvika att staten tar ut mer i form av tull och mervärdeskatt än de statliga
bidrag som utgår i dessa sammanhang.

Enligt utskottets uppfattning ger gällande bestämmelser — en redogörelse

SkU 1984/85:42

härom återfinns i inledningen till detta betänkande - fullgoda möjligheter
till tullfrihet resp. temporär tullfrihet för filmer m. m. som införs till landet
för att användas i kulturella sammanhang. Som också framgår av den
nämnda redogörelsen utgår i dessa fall inte heller någon mervärdeskatt. Av
motiveringen till yrkandet torde framgå att motionen aktualiserats av ett
enskilt fall som - enligt vad utskottet erfarit — ännu inte avgjorts i högre
instans. Vad som förekommit i detta ärende påkallar enligt utskottets
uppfattning inte ändringar i nuvarande regler. På grund härav avstyrker
utskottet motionen.

Export av konstnärlig Alm

I motion 1583 av Lars Ahlström och Ingrid Sundberg (båda m) yrkas att
ingående mervärdeskatt skall kunna avräknas vid export av konstnärlig film.
Motionärerna jämför med reklamfilm, där filmproducenten kan avräkna
ingående mervärdeskatt vid försäljning av filmen. De hävdar att det finns en
efterfrågan utomlands på svenska naturfilmer, och det är enligt deras mening
angeläget att undvika att belasta exporten härav med kostnader.

Enligt vad utskottet erfarit avser mervärdeskatteutredningen att i ett
kommande betänkande ta upp frågor som rör beskattningen av filmproduktion.
Utskottet förutsätter att även den fråga som motionärerna aktualiserat
tas upp i detta sammanhang och avstyrker i avvaktan på utredningens förslag
motionen.

T uristbroschy rer

Jan Hyttring m. fl. (c) yrkar i motion 575 att mervärdeskatten slopas på
turistbroschyrer på främmande språk, avsedda för spridning utomlands.
Enligt motionärerna anlitar regionala turistorgan och kommunala turistbyråer
ofta tryckerier utomlands beroende på att dessa kan erbjuda priser som
understiger de svenska med ett belopp som motsvarar mervärdeskatten. De
anser att den förordade åtgärden skulle bidra till att stärka sysselsättningen i
svenska tryckerier som har ett lågt kapacitetsutnyttjande.

Utskottet har tidigare avstyrkt ett liknande motionsyrkande med hänsyn
till att ett sådant avsteg från beskattningens generella utformning på detta
område inte kan anses motiverat. Utskottet vidhåller denna uppfattning och
avstyrker motionen.

Begagnade fordon

Nic Grönvall (m) yrkar i motion 1203 att mervärdeskatten vid försäljning
av begagnade bilar slopas. Motionären anser att mervärdeskattereglerna
medfört att handeln med begagnade bilar i stor utsträckning kommit att
konstrueras som försäljning mellan enskilda bilägare. Han anser att en

SkU 1984/85:42

obligatorisk registreringsavgift vid äganderättsöverlåtelsen av en begagnad
bil skulle vara att föredra.

Motivet bakom 1979 års riksdagsbeslut att införa mervärdeskatt på
begagnade fordon och samtidigt införa rätt till avdrag för fiktiv skatt vid
förvärv av sådana fordon var att man ville undanröja de kontrollproblem som
det dittillsvarande undantaget från skatteplikten för sådana fordon hade
medfört, bl. a. därigenom att många bilförsäljare fick en blandad verksamhet,
dvs. till en del skattepliktig och till en del skattefri. Syftet var dessutom
att skapa neutralitet mellan de olika verksamhetsformerna inom bilhandeln
och bättre förutsättningar att komma till rätta med den svarta bilhandeln.
Såvitt utskottet kan bedöma har dessa syftemål med lagstiftningen i
huvudsak tillgodosetts, och utskottet finner därför inte skäl att förorda
ändringar av reglerna. Utskottet avstyrker följaktligen motionen.

Mervärdeskatt på mat

Vänsterpartiet kommunisterna återkommer i motion 1643 med ett yrkande
om befrielse från mervärdeskatt på livsmedel. Yrkandet motiveras, nu
liksom tidigare, med att mervärdeskatten på livsmedel i särskilt hög grad
belastar låginkomsthushåll, som enligt motionärernas mening måste lägga en
större andel av sina utgifter på matinköp.

Utskottet har under årens lopp vid upprepade tillfällen, ofta flera gånger
under ett och samma riksmöte, avstyrkt yrkanden av samma innebörd som
det nu aktuella. Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att yrkandet av
bl. a. statsfinansiella och fördelningspolitiska skäl inte bör bifallas och
avstyrker således motionen i denna del.

Återtagande av varor

I motion 1614 yrkar Wiggo Komstedt (m) att företag som försålt
motorfordon med återtaganderätt och efter köparens konkurs återtagit
fordonet skall, vid förnyad försäljning av fordonet, få restitution av
mervärdeskatteandelen på den tidigare köparens resterande skuld på
fordonet. Motionären gör gällande att det säljande företaget inte har rätt till
avräkning om återtagandet sker i samband med konkurs utan endast i andra
fall. Denna ordning innebär enligt motionären att seriöst arbetande återförsäljare
i bilbranschen drabbas av stora förluster.

Utskottet vill till en början hänvisa till den inledningsvis lämnade
översikten över gällande rätt på detta område. Härav framgår att reglerna i
mervärdeskattelagen inte gör någon skillnad på om köparen i här avsedda fall
är försatt i konkurs eller ej. Däremot stadgas att avdrag vid ett återtagande
normalt får göras av säljaren endast om köparen helt saknat rätt till avdrag
för ingående skatt som hänför sig till dennes förvärv av varan (15 § ML).
Detta stadgande, som gäller fr. o. m. den 1 mars 1984, infördes sedan

SkU 1984/85:42

skatteutskottet — som i denna del var enigt — tillstyrkt motsvarande förslag i
propositionen. Bestämmelsen utgör ett led i den övergång till en konkurrensneutral
redovisning av mervärdeskatten som bl. a. inneburit att kontantredovisningen
helt slopats och att en leverans på avbetalning numera medför
omedelbar redovisningsskyldighet för säljaren. Denna bestämmelse skall i
sin tur ses mot bakgrund av att en skattskyldig köpare normalt har åtnjutit
avdrag för den ingående skatten vid förvärvet av varan och att han eller hon
därför kunnat ge säljaren betalt för skatten. Genom lagändringarna kom
avbetalningshandeln i redovisningshänseende att jämställas med annan
handel på kredit.

I detta sammanhang bör påpekas att, i de fall en varas nettovärde exkl.
mervärdeskatt understiger säljarens restfordran, avdrag får göras för skattens
andel av den konstaterade förlusten oavsett om köparen haft avdragsrätt
för den skatt som utgått vid förvärvet av varan eller ej.

Utskottet vidhåller sin uppfattning att reglerna om redovisning av
mervärdeskatt inom avbetalningshandeln numera fått en tillfredsställande
utformning. Utskottet vill emellertid samtidigt framhålla att exekutiva
försäljningar av skattskyldigas skattepliktiga egendom kan inrymma åtskilliga
problem som går långt utöver dem som hänger samman med ett
återtagande av avbetalningsgods. Mervärdeskattereglerna på detta område
kan vara värda en översyn, och mervärdeskatteutredningen bör enligt
utskottet uppmärksamma dessa frågor. Utskottet avstyrker därför motionen
i den mån den inte är tillgodosedd.

Offentlig upphandling

Ove Eriksson och Anders Andersson (båda m) begär i motion 1595 förslag
om konkurrensneutrala regler för privat och offentlig verksamhet. Motionärerna
anser att privat verksamhet missgynnas med nuvarande regler på ett
otillbörligt sätt.

I motion 1627 av Bengt Silfverstrand och Gunnar Nilsson i Eslöv (båda s)
ställs utifrån motsatt utgångspunkt ett snarlikt yrkande som går ut på att man
skall företa en skyndsam översyn av mervärdeskattereglerna vid kommunal
verksamhet i egen regi på anläggningsområdet och vid utlämnande av sådant
arbete på entreprenad. Motionärerna bakom den motionen anser att
reglernas utformning medfört en snedvridning av konkurrensen till förfång
för kommunerna.

Motionerna tyder på att skilda uppfattningar föreligger i fråga om
beskattningseffekterna vid kommunernas och annan offentlig förvaltnings
val mellan upphandling och skattefritt utförande av arbete i egen regi.
Utskottet har tidigare avstyrkt motioner om konkurrensutjämnande åtgärder
i fråga om mervärdeskatten på detta område med hänsyn till att
mervärdeskatteutredningen förutskickat en kartläggning av den kommunala
verksamhet där skatten kan verka konkurrenssnedvridande. Utskottet

SkU 1984/85:42

förutsätter att arbetet fullföljs utan onödigt dröjsmål och avstyrker därför de
nu aktuella motionerna.

I motion 2354 av Lars Ahlström och Sten Svensson (båda m) begärs också
en ändring av mervärdeskattereglerna vid offentlig upphandling. Motionärerna
nämner förhållandena inom tvätterisektorn och anser att privata
tvätterier lidit skada till följd av nuvarande regler.

Utskottet vill hänvisa till vad som nyss sagts i fråga om en kartläggning av
viss kommunal verksamhet och samtidigt erinra om de särbestämmelser som
gäller för tvättjänster. Dessa innebär att mervärdeskatten för tvättjänst som
tillhandahålls stat eller kommun reducerats till 60 % av den normala.
Härigenom torde enligt utskottets mening neutralitet på detta område ha
skapats så långt det är möjligt inom nu gällande regelsystem. Utskottet
avstyrker följaktligen också motion 2354.

Ränta vid viss återbetalning av mervärdeskatt

I motion 1212 av Marianne Karlsson (c) yrkas att räntegottgörelse skall
utgå till skattskyldig vid restitution av mervärdeskatt. Med hänsyn till att en
näringsidkare enligt motionären i många fall måste låna upp pengar till hög
ränta om för mycket mervärdeskatt krävs ut anser hon att det är oskäligt att
ingen ränta utgår vid restitution.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att mervärdeskatten är en
övervältringsskatt där den skattskyldige säljaren förutsätts kunna erhålla
kostnadstäckning av köparen för den skatt som skall redovisas. Är köparen
skattskyldig får han eller hon dessutom avdrag för den skatt som säljaren
tagit ut. Det kan enligt utskottets mening därför inte anses självklart att ränta
bör utgå då skatt restitueras. Utskottet vill emellertid inte bestrida att det i
vissa fall kan vara befogat att lägga ränta till det restituerade beloppet. Enligt
vad utskottet erfarit utreds problemet med ränteberäkning på restituerad
skatt f. n. inom riksskatteverket i syfte att åstadkomma lämpliga rutiner för
de fall en räntegottgörelse kan visa sig motiverad. Med hänsyn härtill torde
syftet med motionen redan vara i huvudsak tillgodosett, varför utskottet
avstyrker motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande flygplatsbutiker

att riksdagen avslår motion 1984/85:377,

2. beträffande mervärdeskatt och tull på vissa varor avsedda för
kulturella ändamål

att riksdagen avslår motion 1984/85:553,

3. beträffande mervärdeskatten vid export av konstnärlig film
att riksdagen avslår motion 1984/85:1583,

SkU 1984/85:42

4. beträffande turistbroschyrer

att riksdagen avslår motion 1984/85:575,

5. beträffande begagnade fordon

att riksdagen avslår motion 1984/85:1203,

6. beträffande mervärdeskatt på livsmedel

att riksdagen avslår motion 1984/85:1643 yrkande 2,

7. beträffande mervärdeskatt vid återtagande av varor efter konkurs
att riksdagen avslår motion 1984/85:1614 yrkande 2,

8. beträffande mervärdeskatten vid offentlig upphandling

a) att riksdagen avslår motionerna 1984/85:1595 och 1984/85:1627,

b) att riksdagen avslår motion 1984/85:2354,

9. beträffande räntegottgörelse vid restitution av mervärdeskatt
att riksdagen avslår motion 1984/85:1212.

Stockholm den 12 mars 1985

På skatteutskottets vägnar
KNUT WACHTMEISTER

Närvarande: Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Olle Westberg (s),
Hagar Normark (s), Bo Lundgren (m), Bo Forslund (s), Karl Björzén (m),
Kjell Johansson (fp), Anita Johansson (s)*, Lars Hedfors (s), Ewy Möller
(m), Bruno Poromaa (s), Karl-Anders Petersson (c), Erkki Tammenoksa (s)
och Torgny Larsson (s).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

Mervärdeskatten vid offentlig upphandling (mom. 8)

Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzén
(m), Kjell Johansson (fp), Ewy Möller (m) och Karl-Anders Petersson (c)
anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med
”Motionerna tyder” och slutar på s. 12 med ”aktuella motionerna” bort ha
följande lydelse:

Motionerna tyder på att skilda uppfattningar föreligger i fråga om
beskattningseffekterna vid kommunernas och annan offentlig förvaltnings
val mellan upphandling och skattefritt utförande av arbete i egen regi.
Utskottet har tidigare gett uttryck åt uppfattningen att man inom mervärdebeskattningen
bör eftersträva största möjliga konkurrensneutralitet mellan
den offentliga sektorn och det enskilda näringslivet. Samtidigt har utskottet
under en följd av år avstyrkt motionsyrkanden om konkurrensutjämnande
åtgärder på detta område med hänvisning till att mervärdeskatteutredningen
skall ta upp frågan. Med hänsyn härtill och till frågans höga angelägenhets -

SkU 1984/85:42

grad finner utskottet det anmärkningsvärt att så ännu inte skett. Enligt
utskottets mening bör därför riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna att utredningsarbetet bör fullföljas skyndsamt. Med det sagda
tillstyrker utskottet motion 1595, varigenom även motion 1627 får anses
tillgodosedd.

dels att utskottet under mom. 8 a bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:1595 och med anledning
av motion 1984/85:1627 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Flygplatsbutiker (mom. 1)

Stig Josefson och Karl-Anders Petersson (båda c) anför:

Enligt vår mening är förbudet mot skattefri försäljning på flygplatser inte
sakligt motiverat, och vi beklagar att förhandlingarna med övriga nordiska
länder inte resulterat i några lättnader i förbudet. Det är viktigt att
regeringen inte låter frågan falla utan tar upp den på nytt på det nordiska
planet i lämpligt sammanhang.

2. Mervärdeskatt på livsmedel (mom. 6)

Stig Josefson och Karl-Anders Petersson (båda c) anför:

De starkt stigande internationella och inhemska livsmedelspriserna är
enligt vår mening ägnade att inge oro. Vi anser dock att detta problem inte
bör angripas genom ett slopande eller en sänkning av mervärdeskatten på
mat utan genom att en del av inkomsterna av mervärdeskatten används för
att genom s. k. livsmedelssubventioner ta bort den fördyrande inverkan
mervärdeskatten har på livsmedel. En sådan åtgärd är effektivare när det
gäller att förbättra barnfamiljernas och låginkomsttagarnas ekonomiska
situation än en differentiering av mervärdeskatten. Livsmedelssubventionerna
medför inte heller några administrativa problem för företagen och är
därmed också att föredra från näringslivssynpunkt. Mervärdeskatten bör
således vara densamma på livsmedel som på andra skattepliktiga varor men
vi vänder oss mot tanken att avveckla eller minska livsmedelssubventionema.

minatxgotab Stockholm 1985 82377