SkU 1984/85:41

Skatteutskottets betänkande
1984/85:41

om företagsbeskattning m. m.
Sammanfattning

I betänkandet behandlas ett flertal motioner som direkt eller indirekt
berör företagsbeskattningen. De yrkanden som ställs gäller bl. a. arbetande
kapital i mindre och medelstora företag, dubbelbeskattning av aktieutdelning,
bolagsskatten, partrederier, frivilliga vinstandelssystem, villkorade
aktieägartillskott, investeringsfond och investeringsreserv, nyetableringskonto,
underhållsfond för enskilt ägda hyreshus, lantbrukskonto och ersättningskonto
vid markinlösen. Motionerna tar också upp frågor rörande
avsättning till skogskonto, lön till barn som arbetar i föräldrarnas rörelse,
egenföretagares avdrag för pensionsförsäkringspremier samt avdrag för
värdeminskning på investering i asfaltanläggning, för arbetsrättsligt skadestånd,
för representation och för stöd till kulturlivet.

Vid betänkandet har fogats 11 reservationer. Av dessa är sju gemensamma
för (m), (c) och (fp), två har undertecknats av (c), en av (m) och (c) och en av
(m) och (fp). Vidare har avgivits fyra särskilda yttranden.

Motionerna

1984/85:462 (jfr 461) av Rune Torwald m. fl. (c)
såvitt avser yrkandena

1. att riksdagen beslutar att partrederi i skattehänseende inte skall anses ha
fast driftställe,

2. att riksdagen beslutar att partrederier får möjlighet att göra avsättningar
till allmän investeringsfond,

3. att riksdagen beslutar att medel i sådan investeringsfond även får
användas för inköp av andrahandsfartyg.

1984/85:484 av Hans Pettersson i Helsingborg (s) och Bengt Silfverstrand (s)
I motionen yrkas att riksdagen beslutar begära att regeringen tillsätter en
utredning med uppdrag att se över avdragsrätten för inköp av konstgödsel
och gifter som används i vår natur.

1984/85:562 (jfr 559) av Ulf Adelsohn m. fl. (m)
såvitt avser yrkandena

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en översyn av skattereglerna för fåmansföretag,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om återinförande av det
särskilda FoU-avdraget.

1 Riksdagen 1984/85. 6 sami. Nr 41

SkU 1984/85:41

1984/85:655 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c)
såvitt avser yrkandena

1. att riksdagen beslutar hos regeringen begära förslag om nyetableringskonton
i enlighet med vad i motionen anförts,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om borttagande av förmögenhetsskatten
på arbetande kapital,

6. att riksdagen beslutar att återinföra det särskilda forskningsavdraget.

1984/85:658 (jfr 657) av Sten Svensson m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om skattepolitikens inriktning.

1984/85:680 av Einar Larsson m. fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag
om inrättande av etableringskonto för blivande företagare.

1984/85:683 av Martin Olsson (c)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan
lagändring att beskattning vid återbetalning av villkorade aktieägartillskott
undviks.

1984/85:1150 av Bertil Danielsson (m) och Ewy Möller (m)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om skattefritt sparande för företagsetablering.

1984/85:1201 av Olle Grahn m. fl. (fp, c, m)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts angående villkorat aktieägartillskott.

1984/85:1209 av Göte Jonsson (m) och Hugo Hegeland (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om sådana förslag
att allmän investeringsfond och investeringsreserv får användas för anskaffning
av begagnade maskiner och inventarier.

1984/85:1211 av Stig Josefson m.fl. (c)
såvitt avser yrkande

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av avdragsrätt
för pensionspremier i förvärvskälla.

1984/85:1214 av Marianne Karlsson m. fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning av
frågan om möjligheterna att medge avdragsrätt för premier till s. k.
kompan jonsförsäkringar.

1984/85:1215 av Marianne Karlsson m.fl. (c, m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om en utredning av
frågan om införande av s. k. nyetableringskonton i enlighet med vad som i
motionen anförts.

SkU 1984/85:41

1984/85:1217 av Göthe Knutson m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en
skyndsam utredning om inrättandet av särskilt lantbrukskonto, förslagsvis av
i princip samma slag som skogskonto.

1984/85:1219 av Sven-Erik Nordin m. fl. (c, m, fp)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts angående vinstandelssystem.

1984/85:1221 av Erik Olsson (m) och Anders Andersson (m)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
procentsatsen på insättning å skogskonto skall höjas till 80 resp. 60% i
enlighet med motionens yrkande.

1984/85:1229 av Kenth Skårvik m. fl. (fp, c, m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till
sådana förändringar i kommunalskattelagen att avgift till egen frivillig
pensionsförsäkring betraktas som avdragsgill kostnad i rörelse och inte som
eget uttag.

1984/85:1232 av Sten Svensson m. fl (m, c, fp)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag i
enlighet med vad som i motionen anförts angående avskaffande av förmögenhetsskatt
på kapital som arbetar i familjeföretag.

1984/85:1589 av Gunilla André m. fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar hos regeringen begära förslag om
borttagande av förmögenhetsskatten på arbetande kapital.

1984/85:1597 av Tommy Franzén m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar slopa rätten till representationsavdrag.

1984/85:1603 av Erik Johansson m. fl. (s, m, c, fp)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om att trädgårdsföretagare skall få samma
möjlighet som yrkesfiskare att använda de medel som avsatts till allmän
investeringsreserv m. m. till löpande driftkostnader etc.

1984/85:1604 av Kersti Johansson (c)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om att
egenföretagares pensionpremie skall betraktas som kostnad i rörelsen.

1984/85:1618 av Bo Lundgren (m)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts beträffande den skattemässiga behandlingen av
villkorat aktieägartillskott.

SkU 1984/85:41

1984/85:1631 av Arne Svensson (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att uttag från skogskonto, för visst
beskattningsår, får ske på samma villkor som insättning på dylikt konto,
alltså fram till den dag då den skattskyldige skall ha avlämnat sin självdeklaration
för det gångna året.

1984/85:1632 av Arne Svensson (m) och Ingvar Eriksson (m)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att avsättning till skogskonto fr. o. m. 1986 års
taxering får ske med högst 80 % av likvid för avverkningsrätter och med högst
60 % av likvid för leveransvirke eller värde av skogsprodukter som använts i
egen rörelse,

2. att riksdagen beslutar att av likvid som erhållits för avverkning av skadad
skog högst 100 % resp. 80 % får avsättas till skogskonto.

1984/85:1634 av Sten Svensson (m)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om stimulans av enskilt stöd till kulturlivet.

1984/85:1636 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag
innebärande att egenföretagares pensionsförsäkringspremier blir avdragsbara
som kostnad i rörelsen fr. o. m. 1987 års taxering.

1984/85:1637 av Knut Wachtmeister (m)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om att underlätta egenföretagandet.

1984/85:1639 av Knut Wachtmeister (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag om
slopande av förbudet att kvitta underskott i en kommun mot överskott i en
annan.

1984/85:1645 av Bengt Wittbom (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar i enlighet med vad som i motionen
anförts angående avskrivningstider för asfaltbeläggningsinvesteringar på
markanläggningar till fastigheter som används i ägarens rörelse.

1984/85:1647 av Nils Åsling (c)
såvitt avser yrkande

2. att riksdagen hos regeringen begär nya regler för beskattning av
investeringar i aktiekapital i företag inom stödområdena A och B i enlighet
med vad i motionen anförts.

1984/85:2210 av Lars Ahlström (m) och Christer Eirefelt (fp)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att
förslag till lagändringar framläggs så att vissa skevheter, avseende bl. a.
pensionskostnader i rörelse, upphävs beträffande skattereglerna för egenföretagare.

SkU 1984/85:41

1984/85:2242 av andre vice talmannen Anders Dahlgren (c) och Nils Åsling

(c)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att den årliga insatsen i kooperativa företag skall
ge medlemmen möjlighet till uppskjuten skatteinbetalning med 60% av
insatsen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om kooperativa kapitalfonder
i enlighet med vad som anförts i motionen.

1984/85:2271 (jfr 2269) av Börje Hörnlund (c) och Karin Israelsson (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att beskattningen av arbetande
kapital i småföretag slopas.

1984/85:2283 av Göte Jonsson (m)
såvitt avser yrkandena

4. att riksdagen hos regeringen hemställer om skyndsamt förslag om
slopande av skatten på det i företaget arbetande kapitalet,

5. att riksdagen hos regeringen begär att 1980 års företagsskattekommitté
får i uppdrag att skyndsamt se över lagstiftningen beträffande fåmansföretagen
i enlighet med vad i motionen anförts.

1984/85:2362 av Ingrid Hemmingsson (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag om att
ungdomar som arbetar i föräldrars företag själva skall beskattas för
inkomsten.

1984/85:2364 av Ingrid Hemmingsson (m)

I motionen yrkas att riksdagen begär att regeringen låter utreda frågan om
underhållsfonder för privata fastighetsägare.

1984/85:2365 av Kjell Johansson (fp)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att göra ett tillägg i punkt 9 av
anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen (1928:370) av följande innehåll:
Avdrag medges för premie för sådan gruppsjukförsäkring som avses i 32 §
tredje mom. 3 st även om försäkringen tecknats av fysisk person i hans
egenskap av utövare av viss rörelse.

1984/85:2716 (jfr 2715) av Alf Wennerfors m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att 20 § kommunalskattelagen
(1928:370) skall ha den lydelse beträffande arbetsrättsliga skadestånd som
den hade den 30 juni 1984, såvitt avser vad i motionen anförts om skadestånd.

1984/85:2730 (jfr 2729) av Anders Högmark (m) och Bengt Danielsson (m)
I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om förändringar
i skattelagstiftningen i enlighet med de riktlinjer som anförts i
motionen.

SkU 1984/85:41

1984/85:2731 av Göran Riegnell m.fl. (m)
såvitt avser yrkandena

1. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till ändringar i
kommunalskattelagen vad avser partredares avdragsmöjligheter i enlighet
med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till ändring i kommunalskattelagen
vad avser partredares fasta driftställe i enlighet med vad som
anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till ändringar i
kommunalskattelagen vad avser allmän investeringsfond och allmän investeringsreserv
i enlighet med vad som anförts i motionen.

1984/85:2754 av Ulf Adelsohn m. fl. (m)
såvitt avser yrkandena

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avskaffande av
förmögenhetsbeskattning av arbetande kapital i mindre och medelstora
företag i enlighet med vad som anförts i motionen,

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett successivt avskaffande
av dubbelbeskattningen av aktieutdelning i enlighet med vad som anförts i
motionen,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande en förändring av bolagsskatten,

19. att riksdagen beslutar att det s. k. FoU-avdraget vid beskattningen
återinförs fr. o.m. beskattningsåret 1986.

1984/85:2764 (jfr 2762) av Christer Eirefelt (fp) och Hugo Bergdahl (fp)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar avskaffa arvs- och förmögenhetsskatt
på i företagen arbetande kapital i enlighet med vad som sägs i motion
2762.

1984/85:2807 (jfr 2805) av Bengt Westerberg m. fl. (fp)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar avskaffa förmögenhetsskatten på
det arbetande kapitalet i de mindre och medelstora företagen.

Gällande rätt m. m.

Arbetande kapital

T. o. m. 1971 års taxering gjordes ingen skillnad vid förmögenhetsbeskattningen
mellan å ena sidan tillgångar och skulder nedlagda i rörelse eller
jordbruk och å andra sidan övriga tillgångar och skulder.

Genom lagstiftning 1970 infördes med verkan fr. o. m. 1972 års taxering
provisoriska regler för beskattning av s. k. arbetande kapital i vissa slag av
familjeföretag. Dessa skattelättnader motiverades främst av att kapitalet, så
länge det arbetar i företaget, inte på samma sätt som andra tillgångar är

SkU 1984/85:41

omedelbart tillgängligt för ägarens privata konsumtion. Reglerna var
emellertid förknippade med en rad villkor som måste uppfyllas för att få
tillämpas.

Dessa bestämmelser innebar emellertid att många företag inte kunde få del
av den lindrade förmögenhetsbeskattningen. För att mera allmänt kunna
tillgodose syftet med de provisoriska bestämmelserna ersattes dessa 1974 och
1977 med nya regler.

Dessa bestämmelser, som gällde fr. o. m. 1979 års taxering, innebar att det
enligt särskilda regler framräknade substansvärdet av förmögenhet som lagts
ned i jordbruk eller rörelse skulle reduceras till 30 % av det värde varmed
tillgångarna översteg beloppet av skulder och andra avgående poster. Rätten
till reducering var emellertid begränsad enligt en särskild spärregel, detta för
att förhindra att lättnadsreglerna skulle stimulera till passivt ägande i
jordbruksfastighet och till annan spekulation i fastigheter. Spärregeln
innebar att förmögenhetsvärdet av förvärvskällan inte fick tas upp till lägre
belopp än som svarade mot värdet av ägaren tillhöriga fastigheter i
verksamheten minskat med de skulder som belöpte på fastigheterna.
Spärregeln var sålunda tillämplig bara i en förvärvskälla där fastighet fanns.

- Genom riksdagsbeslut på våren 1981 avskaffades spärregeln med verkan
fr. o. m. 1982 års taxering. Slopandet kompletterades med en bestämmelse
av innebörd att som tillgångar i rörelse endast skall räknas sådana bostadsbyggnader
som används som personalbostäder. Vidare skall vissa fastigheter

— trots att de inte utgör rörelsetillgångar i skatterättslig mening - anses som
en särskild förvärvskälla inom inkomstslaget rörelse och således behandlas
enligt reglerna för före tagsförmögenhet. Det gäller egendom som ingår
antingen i en industrienhet avseende täktmark — i förekommande fall också
industribyggnad på sådan mark - eller i en exploateringsenhet.

I samband med att skatteutskottet våren 1982 behandlade en proposition
med förslag om avdrag för aktieutdelning i icke börsnoterade företag anförde
utskottets socialdemokrater — som f. ö. avstyrkt förslaget om spärregelns
avskaffande - i ett särskilt yttrande bl. a. följande (SkU 1981/82:65).

Under senare år har gjorts genomgripande ändringar av inkomst- och
förmögenhetsbeskattningen, av vilka åtskilliga varit ägnade att väsentligt
förbättra företagens likviditet. Framtida lättnader i beskattningen av företagsförmögenhet
bör enligt vår uppfattning inte ske utan mycket tungt
vägande skäl. Redan i dag gäller regler som de facto medför att betydande
delar av företagskapitalet inte blir föremål för någon förmögenhetsskatt. Vi
vill i sammanhanget särskilt erinra om de bestämmelser om reducering av
substansvärdet av i jordbruk eller rörelse nedlagd förmögenhet som antogs
av riksdagen 1977 och som numera — efter författningsändring 1981 - torde
innebära att även betydande passiva förmögenhetsinnehav undgår beskattning.
Vi vill särskilt understryka att de förmögenhetsskattelättnader som nu
föreslås i propositionen och som kan antas även framdeles komma att
aktualiseras av de borgerliga partierna kommer inte bara små och medelstora
utan samtliga icke börsnoterade företag till godo. En ökad omfördelning av

SkU 1984/85:41

skattebördan från företag till enskilda kan leda till konsekvenser som från
fördelnings- och rättvisesynpunkt ter sig utmanande.

Med det anförda har vi velat markera att vi i princip anser förmögenhetsskatten
vara ett olämpligt näringspolitiskt instrument. Ansträngningarna
måste i stället inriktas på en så långt möjligt likformig värdering av
förmögenhetstillgångar oavsett hur de är placerade. Eljest skapar man
betydande orättvisor mellan olika förmögenhetsägare men också mellan
företagare och anställda.

Skatteutskottet avstyrkte senast i höstas i sitt betänkande 1984/85:2
motionsyrkanden om slopande av förmögenhetsskatten på arbetande kapital
i mindre och medelstora företag. Utskottet framhöll i sammanhanget bl. a.
att betydande delar av företagskapitalet med de bestämmelser som nu gäller
inte torde bli föremål för någon förmögenhetsbeskattning. Utskottet hänvisade
också till att företagsskattekommittén enligt sina direktiv hade att i sitt
fortsatta arbete undersöka vad som kunde göras för att underlätta familjeföretagens
försörjning med riskkapital och till att företagens likviditet med den
av företagsskattekommittén då nyligen publicerade s. k. staketmetoden för
beskattning av enskild näringsverksamhet (jfr nedan) skulle komma att
förstärkas.

Mot utskottets beslut reserverade sig de borgerliga representanterna i
utskottet.

Företagsskattekommittén

Företagsskattekommittén (B 1979:13) har i ett i juni 1984 avlämnat
delbetänkande (SOU 1984:70) Staketmetoden, en ny metod för beskattning
av enskild näringsverksamhet, presenterat en modell för beskattning av
näringsverksamhet som bygger på grundtanken att i verksamheten uppkommen
vinst (inkomst av näringsverksamhet), som företagaren låter står kvar i
verksamheten, endast skall beskattas med en lågprocentig, proportionell
statlig skatt (10% på sparade vinstmedel). Vinst som näringsidkaren tar ut
för att använda för konsumtion eller annat privat ändamål (inkomst av eget
företag) skall däremot på vanligt sätt beskattas enligt den för fysiska personer
gällande progressiva skatteskalan.

I fråga om kapitalbeskattningen bör enligt kommitténs mening beaktas att
på de i verksamheten hopsamlade vinstmedlen vilar en latent skatteskuld.
Kommittén föreslår därför - efter förebild av hur skogskontomedel och
liknande behandlas i dag — en reduktion av vinstmedlen till 50%.

Företagsskattekommitténs betänkande är efter remissbehandling för
närvarande föremål för beredning inom regeringskansliet.

SkU 1984/85:41

Utredningen angående de små och medelstora företagens finansiella situation

Utredningen angående de små och medelstora företagens finansiella
situation har i ett i oktober 1983 avlämnat betänkande (SOU 1983:59)
Kreativ finansiering föreslagit olika åtgärder i syfte att förbättra förutsättningarna
för småföretagens finansiering. Förslagen avser bl. a. ökade
möjligheter till lånefinansiering mot lägre kostnader, möjlighet för nystartade
företag att få nedsättning av socialavgifterna eller att få behålla dem i
rörelsen som ett slags riskkapital och allmänt förbättrade förutsättningar för
återlån av sådana avgifter samt åtgärder för att underlätta generationsskiften
i företag.

Utredningsförslaget bereds för närvarande inom regeringskansliet.

Kooperationsutredningen

I syfte att underlätta uppbyggandet av egenkapital i ekonomiska föreningar
lade kooperationsutredningen i ett i september 1981 avlämnat betänkande
(SOU 1981:60) Kooperationen i samhället fram tre förslag på skatteområdet.
Av intresse i detta sammanhang är två som tagits upp i en av de nu aktuella
motionerna (2242). Ett av dessa gick ut på att medlemmar i lantbrukskooperativa
föreningar skulle få uppskov med beskattning — i samband med ökning
av insatskapitalet — med 60 % av insatsbetalningarna, det andra förslaget
gällde avdrag för avsättning till en kooperativ kapitalfond.

Inget av förslagen resulterade i lagstiftning. Finansministern framhöll i den
proposition som byggde på kooperationsutredningens förslag bl. a.

Förslaget om avdragsrätt på grund av ökning av insatser strider mot den
grundläggande principen att riskkapital skall byggas upp av beskattade
medel. Principiella skäl talar därför mot förslaget. Det kan vidare ifrågasättas
om det föreslagna avdraget kommer att öka medlemsinsatserna i
nämnvärd utsträckning. Avdraget kommer nämligen att gälla vid sidan av de
möjligheter som redan finns till skattekrediter genom lagernedskrivningar,
överavskrivningar på inventarier och olika former av avsättningar. De flesta
jordbrukare har inte någon nytta av ett ytterligare avdrag eftersom det
befintliga systemet ger tillräckligt stora skattekrediter. Den som nyligen
förvärvat ett jordbruk har dessutom normalt mycket stora ränteavdrag som
ytterligare reducerar möjligheterna att effektivt utnyttja ett nytt avdrag.
Slutligen kan nämnas att ett införande av en avdragsrätt på grund av
insatsbetalning administrativt sett är mycket svårhanterligt. Förslaget bör
därför inte genomföras.

I fråga om avsättning till kapitalfond yttrade finansministern bl. a.

Ekonomiska föreningar har - liksom övriga företag - normalt goda
möjligheter att bygga upp obeskattade reserver. Med hänsyn till att dessa
möjligheter ofta inte utnyttjas fullt ut finns det knappast något behov av att
komplettera regelsystemet med ytterligare en obeskattad reserv. Det kan
tvärtom anföras skäl för en begränsning av nuvarande s. k. fria reserverings möjligheter

.En avdragsrätt som är kopplad till storleken av en frivillig

fondavsättning blir dessutom krånglig att tillämpa.

1* Riksdagen 1984185. 6sami Nr 41

SkU 1984/85:41

Dubbelbeskattning av aktieutdelning

I princip gäller att vinsten i ett aktiebolag eller ekonomisk förening blir
föremål för s. k. ekonomisk dubbelbeskattning. För att lindra denna
beskattning har man infört särskilda regler. Enligt lagen om avdrag vid
inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning (Annellagen) kan aktiebolag få
avdrag för utdelning på kapital som tillförts bolaget vid dess bildande eller vid
nyemission. Avdrag kan medges med sammanlagt lika stort belopp som
betalats in för aktierna. Avdraget får utnyttjas under en 20-årsperiod. Det
årliga avdraget är begränsat till högst 10 % av vad som betalats in för aktierna
och får inte överstiga utdelningen på dessa aktier.

Dubbelbeskattningen har ytterligare begränsats genom lagen om avdrag
för utdelning på icke börsnoterade aktier. Avdrag kan med stöd av denna lag
medges med 70 % av lämnad utdelning, dock med högst 15 % av
aktiekapitalet och högst 700000 kr.

Frågan om slopande av dubbelbeskattningen av bolagsvinster har återkommande
prövats av skatteutskottet (jfr. bl. a. SkU 1983/84:32). Utskottet
har därvid under senare år framhållit att Annell-lagstiftningen i sina
huvuddrag gällt sedan lång tid tillbaka och att det råder bred enighet om
reglernas nuvarande utformning. I fråga om de ej börsnoterade företagen har
utskottet konstaterat att deras avdrag för aktieutdelning maximerats till 70 %
av aktieutdelningen för att denna skulle bli ungefär lika högt belastad från
skatte- och avgiftssynpunkt som en löneutbetalning. Utskottet, som avstyrkt
motioner i ämnet, har menat att dubbelbeskattningsproblemen genom
bestämmelserna om avdrag för aktieutdelning på det hela taget eliminerats
för de mindre och medelstora företagen och att de hade en begränsad
betydelse för de börsnoterade företagen.

Mot utskottets senaste beslut i denna fråga reserverade sig (m) och fp).
Riksdagen följde utskottet.

Partrederi

Rederier, som inte drivs i aktiebolagsform, taxeras inte, utan deras
inkomst beskattas hos de olika delägarna med belopp som motsvarar vars och
ens andel av rederiets inkomst. Inkomsten beskattas i den kommun där
rederiet haft fast driftställe eller - om fast driftställe undantagsvis saknas - i
den skattskyldiges hemortskommun. Detta innebär att en delägare i regel
kan få avdrag vid den kommunala beskattningen för underskott i rederiet
endast om han är bosatt i den kommun där rederiet har sitt fasta driftställe.
Reglerna överensstämmer med de principer som tillämpas även för andra
rörelseinkomster.

År 1973 infördes särskilda regler för att förhindra skatteflykt bl. a. genom
kontraktsavskrivning. Fysiska personer och s. k. fåmansbolag får inte längre
utnyttja underskott till följd av kontraktsavskrivning mot annan inkomst än

SkU 1984/85:41

inkomst av rederi-, luftfarts- eller varvsrörelse. Detsamma gäller i fråga om
underskott som uppkommit på grund av högre avskrivning än 10 % av
anskaffningsvärdet för fartyg eller 15 % av anskaffningsvärdet för luftfartyg.
Underskott som inte kunnat utnyttjas under ett beskattningsår får dock
utnyttjas under en följande sexårsperiod. Vid avyttring av kontrakt, fartyg
eller luftfartyg till underpris gäller att det verkliga värdet, dock högst
kontraktspriset, skall utgöra intäkt i rörelse. Vidare skall åtnjuten kontraktsavskrivning
återföras till beskattning om den skattskyldige flyttar utomlands
eller om utflyttning sker av det fasta driftstället för rörelsen.

Som tidigare nämnts (s. 8 ovan) har företagsskattekommittén i ett vid förra
halvårsskiftet framlagt betänkande presenterat en ny modell för beskattning
av enskild näringsverksamhet. Modellen (”staketmetoden”) innebär bl. a.
att all näringsverksamhet som en fysisk person bedriver skall utgöra en
förvärvskälla och beskattas i rtäringsidkarens hemortskommun. Om näringsverksamheten
omfattar flera olika verksamhetsgrenar, som i dag utgör
särskilda förvärvskällor, kan man alltså med den nya modellen inte i
beskattningshänseende tala om underskott i en av dessa grenar. Det är i
stället det samlade resultatet som räknas. När det gäller underskott i
näringsverksamheten bör enligt kommitténs uppfattning en näringsidkare ha
rätt att göra ett allmänt avdrag i den egna deklarationen med ett belopp som
motsvarar vad han tillskjutit för att täcka underskottet.

Frågor rörande rätt beskattningsort för partrederi och partredares rätt till
avdrag för underskott till följd av kontraktsavskrivning m. m. behandlades av
skatteutskottet så sent som i höstas. Utskottet avstyrkte då motionsyrkanden
om översyn av 1973 års regler för beskattning av partredare med hänvisning
bl. a. till den av företagsskattekommittén föreslagna metoden för beskattning
av enskild näringsverksamhet (SkU 1984/85:5). Vid utskottsbetänkandet
fogade de borgerliga representanterna en reservation med yrkande att
företagsskattekommittén skulle ges tilläggsdirektiv att med förtur utreda
skattefrågorna i syfte att underlätta användandet av partrederi som finansieringsform.

Villkorat aktieägartillskott

Aktieägartillskott lämnas från aktieägarna i ett bolag för att t. ex. fylla ut
en brist i bolagets egna kapital. Om tillskott inte lämnas kan i vissa fall
aktiebolaget tvingas gå i likvidation. I regel lämnas tillskottet av samtliga
aktieägare. Ibland lämnas dock tillskott endast av den eller de största
aktieägarna. Om samtliga aktieägare lämnar tillskott brukar detta ske i
förhållande till vars och ens aktieinnehav. Två skilda typer av aktieägartillskott
förekommer — ovillkorliga och villkorliga. De ovillkorliga aktieägartillskotten
lämnas utan några förbehåll om återbetalning annat än möjligen i
samband med bolagets upplösning. Sådana insatser kan alltså jämställas med
rena kapitalinsatser från aktieägarnas sida. Villkorliga aktieägartillskott

SkU 1984/85:41

lämnas däremot normalt med krav på att tillskottet skall återbetalas när
bolaget tjänat in tillräckliga vinstmedel. De villkorliga tillskotten kan
därigenom ses närmast som ett slags lån utan säkerhet.

Hur aktieägartillskotten skall behandlas har varken reglerats i den
skatterättsliga eller civilrättsliga lagstiftningen. Den skatterättsliga frågan
har endast varit föremål för ett fåtal avgöranden i regeringsrätten. I ett äldre
rättsfall har regeringsrätten förklarat att ett aktieägartillskott inte utgjorde
skattepliktig intäkt för det mottagande bolaget.

En återbetalning av redovisade vinstmedel av villkorat aktieägartillskott
från dotterbolag till moderbolag har dock i ett förhandsbesked ansetts utgöra
skattepliktig utdelning för moderbolaget (RSV/FB Dt 1983:10).

X AB, som drev byggnadsrörelse förenad med fastighetsförvaltning,
förvärvade 1980-03-21 samtliga aktier (= 50 st a nom 100 kr) i Y AB från Z
AB för 2800000 kr. Y AB:s huvudsakliga tillgång var en fastighet. Denna
fastighet hade under räkenskapsåret 1979/80 sålts för 4000000 kr. enligt
köpeavtal daterat 1980-04-25 och 1980-03-24. Y AB var efter fastighetsförsäljningen
ett vilande bolag.

Det tidigare moderbolaget Z AB lämnade under räkenskapsåret 1978/79
till Y AB ett aktieägartillskott med beskattade medel om 4500000 kr. med
förbehåll om rätt till återbetalning ur framtida vinstmedel. Y AB hade under
räkenskapsåret 1979/80 redovisat en vinst om 3404781 kr.

Y AB skulle avvecklas. Dessförinnan skulle beloppet 3 404 781 kr. betalas
ut till X AB som en delåterbetalning av aktieägartillskottet från Z AB.
Frågan gällde bl. a. om denna betalning skulle utgöra skattepliktig intäkt för
X AB.

RSV konstaterade att Z genom sitt villkorade aktieägartillskott till Y fått
en fordran på detta bolag på 4,5 milj. kr. Fordringsrätten hade överlåtits på X
i samband med aktieöverlåtelsen. Omvänt hade Y fått en skuld till Z på
motsvarande belopp. Om Y, innan bolagets tillgångar utskiftades, till det nya
moderbolaget X betalade denna skuld var enligt RSV återbetalningen av det
villkorade aktieägartillskottet att anse som återbetalning av skuld till ett
belopp motsvarande bolagets vinstmedel, 3404781 kr.

Regeringsrätten ansåg emellertid — i motsats till RSV — återbetalningen
av vinstmedlen vara att betrakta som vinstdelning.

Med anledning av en motion till förra riksmötet med yrkande att villkorat
aktieägartillskott i beskattningshänseende skulle behandlas som amortering
på skuld och inte som utdelning framhöll utskottet i höstas (SkU 1984/85:2)
att frågan var av den beskaffenhet att den i första hand borde avgöras av
domstol. Förhållandena i det av regeringsrätten avgjorda, av motionärerna
åberopade förhandsbeskedet var enligt utskottets mening inte sådana, att det
kunde anses generellt utslagsgivande i fråga om alla fall av renodlade
aktieägartillskott, och utskottet avstyrkte därför motionen. Beslutet var
enhälligt.

Numera har regeringsrätten genom dom den 29 mars 1985 i ett förhandsbeskedsärende
förklarat att återbäring av villkorat aktieägartillskott som

SkU 1984/85:41

sker till tillskottsgivaren själv inte kan beskattas som utdelning, eftersom en
förutsättning för en beskattning som för utdelning i princip måste vara att den
för mottagaren utgör avkastning på det i bolaget investerade kapitalet.
Regeringsrätten har i stället ansett sådant tillskott böra i skatterättsligt
hänseende behandlas som återbetalning av lån.

Vinstandelssystem

Enligt beslut av riksdagen i december 1983 är svenska aktiebolag, svenska
ekonomiska föreningar, svenska sparbanker och svenska ömsesidiga skadeförsäkringsanstalter
skyldiga erlägga en vinstdelningsskatt motsvarande 20
% av en realt beräknad nettovinst. Underlaget för vinstdelningsskatten
beräknas för varje företag för sig och bestäms av taxeringsnämnden i
samband med den årliga inkomsttaxeringen.Vid fastställande av underlaget
för vinstdelningsskatten medges ett avdrag med 500000 kr. (s.k. fast
fribelopp) eller med 6 % av företagets lönesumma (lönebaserat fribelopp).
Skatten är avdragsgill vid taxeringen året efter det den påförts.

I samband med behandlingen av en proposition (1984/85:80) om undantag
från beskattning i vissa fall av anställdas förvärv av aktier i det bolag där de är
anställda avstyrkte skatteutskottet — med riksdagens godkännande — i
höstas (SkU 1984/85:21) ett motionsyrkande om att genom generella
stimulanser medverka till införandet av individuella vinstandelssystem i
företagen.

Mot beslutet reserverade sig (m), (c) och (fp).

Bolagsskatt

Genom beslut av riksdagen hösten 1983 sänktes bolagsskatten från tidigare
gällande 40 % till den nivå som gäller för flertalet ekonomiska föreningar,
dvs. 32 %. Samtidigt begränsades den högsta tillåtna lagerreserven från 60 %
till 50% av lagrets värde.

Vid riksdagsbehandlingen yrkade (m), (c) och (fp) att lagernedskrivningsreglerna
skulle vara oförändrade (SkU 1983/84:14 res. 1). Centerpartiet för
sin del yrkade att bolagsskattesatserna vid oförändrade lagernedskrivningsregler
skulle kvarstå på den tidigare nivån, 40%.

Fondavsättning m. m.

Investeringsfond och investeringsreserv

Vid beräkning av nettointäkt av fastighet eller av rörelse har svenskt
aktiebolag, svensk ekonomisk förening och svensk sparbank rätt till avdrag
för belopp som i räkenskaperna avsatts till allmän investeringfond. Enskilda
rörelseidkare och jordbrukare har en motsvarande rätt till avdrag för

SkU 1984/85:41

avsättning till allmän investeringsreserv.

Såväl investeringfond som investeringsreserv får tas i anspråk för vissa
särskilt angivna ändamål, avseende företrädesvis kostnader för investeringar
i byggnader, markanläggningar och inventarier.

På grund av fiskerinäringens särskilda förhållanden har föreskrivits att
in veste ringsreserver som skapas inom fiskerinäringen skall kunna utnyttjas
kontinuerligt och således även för löpande driftkostnader.

Resultatutjämningsfonder m. m.

Fr. o. m. 1981 års taxering har möjlighet skapats för de löneintensiva
företagen till resultatutjämning och konsolidering genom särskild fondavsättning.
Fonden är förvärvskälleanknuten. Avsättning får inte ske i
penning- eller försäkringsrörelse.

Avsättningen kan beräknas dels på grundval av lönekostnaderna under
beskattningsåret (lönebaserad resultatutjämningsfond), dels på den vid
taxering till statlig inkomstskatt beräknade inkomsten i förvärvskällan efter
korrigering för olika avsättningar (inkomstbaserad resultatutjämningsfond).

Den lönebaserade avsättningen får uppgå till högst 20 % av lönekostnaden
och den inkomstbaserade till högst 15 % av inkomsten. Avdragsrätten är inte
kopplad till något krav på att medlen sätts in på bank.

Det belopp som avsatts skall återföras till beskattning påföljande år.

Bland andra former av resultatreglerande åtgärder kan nämnas avsättning
till särskild investeringsfond för avyttrat fartyg m. m. (s. k. fartygsfond),
avsättning till särskild nyanskaffningsfond vid försäljning av rörelse eller del
därav, avsättning till fond för återanskaffning av fastighet i rörelse samt
insättning på upphovsmanna- och uppfinnarkonton.

Reparationsfond

Några bestämmelser om resultatutjämning genom kontoavsättning finns
inte i förvärvskällan annan fastighet.

För enskilt ägda hyresfastigheter gäller som huvudregel att kostnaderna
för reparation och underhåll är omedelbart avdragsgilla. Till underhåll
räknas förutom löpande underhåll även åtgärder i det periodiska underhållet.
Efter den skattskyldiges fria val kan större kostnader för underhåll få
fördelas på tre år, i vissa fall fler.

Kostnader för ny-, till- eller ombyggnadsåtgärder får dras av i form av
årliga värdeminskningsavdrag. Avdraget uppgår i allmänhet till 1,5 % för
stenbyggnader och 1,75 % för trähus. För teknisk utrustning (värmepannor,
fläktar, hissar m. m.) tillämpas högre tal, 5-10 %.

SkU 1984/85:41

Tidigare behandling

Som framgår av den tidigare redogörelsen har möjligheterna att utjämna
inkomster mellan olika beskattningsår avsevärt utvidgats under senare år,
framför allt genom 1979 års företagsskattereform (prop. 1978/79:210, SkU
57). De motioner avseende inkomstutjämning genom fondavsättning som
skatteutskottet under senare år haft att pröva har företrädesvis avsett
möjligheterna att göra avsättningar till konton för nyetablering. I enlighet
med skatteutskottets hemställan överlämnade riksdagen redan 1981 till
företagsskattekommittén en motion om etableringskonto för blivande egenföretagare.
Skatteutskottet hade i sammanhanget uttalat (SkU 1980/81:25)
att sådana konton kunde tänkas underlätta en strukturomvandling i näringslivet
och åstadkomma attitydförändringar till företagandet och att frågan
därför var värd att övervägas.

När motioner i ämnet återkommit har utskottet hänvisat till företagsskattekommitténs
utredningsarbete (jfr. bl. a. SkU 1984/85:2).

I höstas avstyrkte utskottet också motioner om inrättande av trygghetsfonder
för fria yrkesutövare (bl. a. professionella indrottsmän, uppfinnare och
andra med ojämna inkomster). Mot detta beslut reserverade sig (m), (c) och
(fp). Riksdagen följde utskottet.

Proposition 1984185:93

Skatteutskottet har nyligen tillstyrkt ett regeringsförslag (prop. 1984/
85:93) enligt vilket vissa utgifter från tiden innan en verksamhet utvecklats
till rörelse skall få dras av i efterhand. Propositionen, som bygger på
kulturskattekommitténs slutbetänkande (SOU 1983:53), Kulturarbetare och
uppfinnare, innebär bl. a. att avdrag får göras för löpande omkostnader som
hänför sig till det kalenderår då en rörelse påbörjats och det närmast
föregående året. Avdraget skall kunna utnyttjas mot rörelseintäkter under
de sex första rörelseåren och får inte leda till underskott under något av åren.

Företagsskattekommittén

Som framgår av utskottets tidigare redogörelse (s. 8 ovan) har företagsskattekommittén
presenterat en modell för beskattning av näringsverksamhet
som bygger på grundtanken att i verksamheten uppkommen vinst som
står kvar i verksamheten bara skall beskattas med en lågprocentig, proportionell
statlig skatt (den s. k. staketmetoden). Staketmetoden tar bl. a. sikte på
att genom skattekrediter skapa större utrymme för kapitalbildning i en
näringsverksamhet. I fråga om den sålunda föreslagna beskattningsmodellen
framhåller företagsskattekommittén bl. a.

Staketmetoden ger alltså näringsidkaren möjlighet att - efter avdrag för
en lågprocentig proportionell skatt — ackumulera vinsten i verksamheten.

SkU 1984/85:41

Dessa vinster kan användas fritt i och för näringsverksamheten till skillnad
från exempelvis den allmänna investeringsreserv som enligt dagens regler
kan skapas. Genomförs ett system med en proportionell skatt på inkomst
innanför staketet kommer frågan om särskilda resultatreglerande åtgärder i
ett nytt läge. Det kan ifrågasättas om inte då flertalet av dessa åtgärder kan
undvaras.

Genom att slopa flertalet resultatreglerande åtgärder skulle man - menar
kommittén — åstadkomma betydande förenklingar av taxeringsarbetet och
minska det administrativa arbetet med de många olika kontoinsättningarna.

Skogskonto

Enligt skogskontolagen (1954:142) kan fysisk person och dödsbo erhålla
uppskov vid inkomsttaxeringen för en viss del av beskattningsårets skogsintäkter
under förutsättning att motsvarande belopp sätts in på konto i bank.
Vid omfattande skador på skogen kan fr. o. m. 1983 års taxering uppskov i
vissa fall medges under 20 år för belopp som satts in på särskilt skogsskadekonto
(prop. 1981/82:182, SkU 1981/82:68).

Uppskov kunde tidigare normalt medges med högst 60 % av köpeskillingen
för sålda rotposter och 40% av köpeskillingen för leveransvirke och
saluvärdet av uttag till egen rörelse. Om en avverkning måste tidigareläggas
på grund av skador på skogen fick fr. o. m. 1979 års taxering insättning ske
med högst 80 resp. 50%. Särskilda procentsatser har också gällt för vissa
skogslikvider i samband med jorddelningsförrättningar.

För att stimulera enskilda skogsägare att höja awerkningsvolymen
föreslogs i proposition 1981/82:30 bil. 4 att uppskovsrätten enligt skogskontosystemet
i avvaktan på den aviserade sänkningen av marginalskatterna
utvidgades fr. o. m. 1983 års taxering. Propositionen byggde på ett förslag av
virkesförsörjningsutredningen och innebar att uppskovsrätten skulle kunna
avse hela köpeskillingen för avverkningsrätter och 75 % av köpeskillingen
för leveransvirke och värdet av egna uttag. Beträffande 1982 års taxering
föreslogs att uppskov skulle kunna medges med 80 resp. 60 % av skogsintäkterna.
De sistnämnda procentsatserna hade tidigare fastställts för intäkter
som åtnjutits under tiden den 1 januari 1980-den 30 juni 1981. Utskottet
(SkU 1981/82:8) tillstyrkte propositionen som också godtogs av riksdagen.

Fr. o. m. 1984 års taxering gäller emellertid återigen att uppskov kan
medges med högst 60 resp. 40 % av skogsintäkterna eller vid betydande
skador på skogen 80 resp. 50 %. Beslutet fattades av riksdagen våren 1982 i
enlighet med en reservation till utskottets betänkande 1981/82:68 (reservation
2). I reservationen anfördes bl. a. att de regler som genomfördes hösten
1981 — trots protester från reservanternas sida - var otillständigt förmånliga.
Reglerna innebar enligt reservanternas mening att uppskov kunde medges
med ett belopp som var större än vinsten på avverkningen och att en
skogsägare kunde undgå beskattning för andra inkomster inom samma
förvärvskälla. De tidigare reglerna var enligt deras uppfattning tillräckliga

SkU 1984/85:41

för att uppnå den inkomstutjämning som var det ursprungliga syftet med
reglerna.

I betänkande SkU 1982/83:38 avstyrkte utskottet av liknande skäl en
motion med krav på återgång till de regler som gällde vid 1983 års taxering.
Utskottets betänkande godkändes av riksdagen.

Med anledning av motioner om höjning av procentsatserna för insättning
på skogskonto uttalade utskottet vid förra riksmötet (SkU 1983/84:27) den
meningen att man med nuvarande regler i tillräcklig omfattning uppnådde
den inkomstutjämning som varit det ursprungliga syftet med reglerna.
Utskottet avstyrkte bl a. en motion om att uppskov skulle kunna medges med
hela köpeskillingen för avverkningsrätter och 75 % av köpeskillingen för
leveransvirke och värdet av egna uttag. De borgerliga representanterna i
utskottet reserverade sig till förmån för detta motionsyrkande.

Lön till barn

Som avdragsgill kostnad räknas enligt 20 § KL inte värdet av arbete som i
den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförs av den skattskyldige själv,
andra maken eller av den skattskyldiges barn som ej fyllt 16 år. Barnets ålder
bedöms efter förhållandet den 1 november året före taxeringsåret.

Skatteutskottet behandlade våren 1982 en motion vari yrkades att
åldersgränsen skulle sänkas till 15 år. Yrkandet motiverades med att man
genom en sådan sänkning skulle ge fler ungdomar möjlighet att få arbete i
föräldrarnas företag och därmed minska arbetslösheten.

Utskottet avstyrkte motionen med hänvisning (SkU 1981/82:65) till att
fåmansföretagens skatteförhållanden var föremål för överväganden inom
företagsskattekommittén och att ett ställningstagande i frågan borde anstå i
avvakten på resultatet av kommitténs arbete. Utskottets beslut var enhälligt.

När en motion av liknande innebörd återkom vid 1982/83 års riksmöte
avstyrktes även den enhälligt av utskottet (SkU 35) med hänvisning bl. a. till
företagsskattekommitténs utredningsarbete.

Försäkringskostnader

Nuvarande regler i fråga om egenföretagarens pensionsförsäkringspremier
innebär att den som driver rörelse eller jordbruk utan förmedling av
aktiebolag eller ekonomisk förening (egenföretagare) får göra avdrag för
pensionsförsäkringspremier i form av allmänt avdrag. Härigenom kommer
hela inkomsten av förvärvskällan, även den del som används för att betala
premier för egenföretagarens pensionering, att utgöra underlag för egenavgifter.
Om verksamheten däremot bedrivs genom aktiebolag eller ekonomisk
förening, utgör bolagets kostnader för pensionering av en anställd -även en anställd som är huvudaktieägare — inte underlag för arbetsgivaravgifter.
Dessa skillnader medför — vid lika förhållanden i övrigt — att

1 * * Riksdagen 1984/85. 6 sami. Nr 41

SkU 1984/85:41

underlaget för socialförsäkringsavgifter blir högre för egenföretagare än för
den som bedriver sin verksamhet genom t. ex. ett aktiebolag.

Frågan om egenföretagares avdrag för pensionsförsäkringspremier behandlades
av utredningen om beskattning av tjänstepensioner i dess betänkande
(Ds B 1978:13) Avdragsrätt för utländska pensionsförsäkringspremier
m. m. Utredningen konstaterade därvid att det förhållandet, att en egenföretagare
får göra avdrag för premie för pensionsförsäkring avseende sin egen
pensionering som allmänt avdrag, medan arbetsgivare i övrigt skall göra
avdraget i förvärvskälla, i allmänhet medför att avgifterna blir högre för
egenföretagaren än för den som exempelvis driver verksamheten i aktiebolagsform
och att skillnaderna okar med stigande inkomst. En ändring av
nuvarande regler skulle — menade utredningen — bidra till att öka
neutraliteten i beskattningshänseende mellan verksamheter som bedrivs i
skilda företagsformer.

Med anledning av motioner i ämnet hänvisade skatteutskottet i höstas
(1984/85:2) till att frågan om egenföretagares rätt till avdrag för pensionsförsäkringar
fick anses ha kommit i ett delvis annat läge till följd bl. a. av att den
övre gränsen vid beräkning av ATP-avgift slopats. Utskottet hänvisade också
till att såväl denna fråga som frågan om avdrag för premier för kompanjonsförsäkringar
skulle komma att prövas av företagsskattekommittén. Utskottet
avstyrkte därför motionerna. Mot beslutet anmäldes reservation av de
borgerliga representanterna i utskottet.

Som tidigare nämnts har företagsskattekommittén i juni förra året lämnat
ett förslag till en modell för beskattning av enskild näringsverksamhet (se
ovan s. 8).

Värdeminskning

Markanläggningar får enligt gällande regler skrivas av med 5 % av tre
fjärdedelar av anskaffningsvärdet. Värdeminskning av täckdiken och skogsvägar
beräknas dock till 10 % av hela anskaffningsvärdet. Tillfälliga
markanläggningar och kostnader för skyddsdikning får skrivas av omgående.

Med anledning av motioner vid 1980/81 års riksmöte om kortare avskrivningstider
för skogsvägar och vattenbrunnar framhöll utskottet (SkU 1980/
81:25) att den tekniska utvecklingen och strukturrationaliseringen inom
näringslivet torde ha bidragit till att vissa typer av markanläggningar efter
1969, då bestämmelserna om värdeminskningsavdrag antogs, fått en mer
begränsad ekonomisk varaktighet än tidigare. Ett enigt utskott ansåg mot
bakgrund härav att frågan om avdrag för värdeminskning av markanläggningar
borde bli föremål för översyn. Riksdagen, som delade utskottets
uppfattning, gav som sin mening regeringen till känna vad utskottet anfört.

SkU 1984/85:41

Arbetsrättsligt skadestånd

Enligt 20 § första stycket kommunalskattelagen skall vid beräkning av
inkomsten från särskild förvärvskälla från bruttointäkterna i förvärvskällan
avräknas alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande
och bibehållande. Denna huvudregel kompletteras i andra stycket av
samma lagrum och i anvisningarna med bestämmelser om vilka kostnader
som inte är avdragsgilla vid taxeringen. Till sådana kostnader räknas —
förutom den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter
— bl. a. avgifter som utgår enligt lagen om påföljder och ingripande vid
olovligt byggande m.m., avgifter enligt lagen om felparkeringsavgift och
avgifter enligt lagen om överlastavgift. Till sådana icke avdragsgilla kostnader
hör numera också allmänna skadestånd för åsidosättande av arbetsrättsliga
regler.

I yttrande (SkU 1983/84:14y) till arbetsmarknadsutskottet vid förra
riksmötet anförde skatteutskottet bl. a.

Huvudsyftet med det allmänna skadeståndet i det arbetsrättsliga sanktionssystemet
är att upprätthålla respekten för lag och avtal. Från arbetsrättslig
synpunkt är det enligt utskottets mening väsentligt att skadeståndssanktionen
får en sådan utformning att detta syfte kan tillgodoses.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att det inte kan anses
utgöra ett normalt led i en arbetsgivares förvärvsverksamhet att denne
åsidosätter de skyldigheter han enligt arbetsrättliga lagar och kollektivavtal
har mot de fackliga organisationerna och de anställda. Även om det allmänna
skadeståndet trots allt skulle ha karaktär åv driftkostnad finner utskottet
starka skäl tala mot att kostnader av förevarande art är avdragsgilla i
förvärvsverksamhet. Skadeståndets preventiva funktion jämställer det enligt
utskottets mening med böter och vitén och kan för övrigt sägas vara av
samma slag som flera av de avgifter vilka enligt 20 § KL utgör icke avdragsgill
kostnad i förvärvskälla.

Utskottet tillstyrkte i sitt yttrande ett regeringsförslag om att arbetsrättsligt
skadestånd inte skulle utgöra avdragsgill kostnad i förvärvskälla. Till
yttrandet anmäldes avvikande mening av (m), (c) och (fp).

Representation

Utgifter för representation är att hänföra till omkostnader i förvärvskälla
endast om de har omedelbart samband med verksamheten. Avdrag får i det
enskilda fallet inte medges med större belopp än som kan anses skäligt. För
att vinna en likformig lagtillämpning har riksskatteverket (RSV) angett vissa
prisramar för representationsmåltider i samband med affärsförhandlingar.
Dessa utgör för representation som utövas efter utgången av kalenderåret
1983 220 kr. för middag eller supé och 130 kr. för lunch. Priserna gäller per
person och inkl. servis men exkl. moms. Enligt beslut av riksdagen under
hösten 1980 medges numera inte i något fall avdrag för kostnader för sprit och
vin i samband med representation.

SkU 1984/85:41

Utskottet har under senare år vid upprepade tillfällen (se bl. a. SkU
1984/85:2) avstyrkt motionsyrkanden om att representationsavdraget skall
slopas. Utskottet har i sammanhanget enhälligt uttalat att skäliga kostnader
för representation rimligen bör behandlas som driftkostnad och att risken för
missbruk - med hänsyn till att kostnader för vin och sprit inte är till någon del
avdragsgilla och att de av RSV anvisade normalbeloppen för representation
måste anses måttliga - inte kan anses särskilt stor.

FoU-avdraget

Enligt punkt 18 av anvisningarna till 29 § KL medges vid beräkning av
inkomst av rörelse avdrag för kostnader för sådant forsknings- och utvecklingsarbete
som har eller kan antas få betydelse för den skattskyldiges
rörelse. Även bidrag till forskning är normalt avdragsgilla i rörelsen.

Vid sidan av detta omkostnadsavdrag medgavs före den 1 januari i år också
ett särskilt forskningsavdrag vid taxeringen till statlig inkomstskatt. Avdragets
syfte var att stimulera industrin till ökade insatser för forskning och
utveckling (FoU) och kunde medges en skattskyldig som drev industriell
tillverkning. Avdraget bestod dels av ett basavdrag som beräknades på viss
del av den skattskyldiges lönekostnader för sådan personal som delvis
sysslade med FoU-verksamhet, dels av ett s. k. ökningsavdrag som utgick
med viss procent av ökningen av ett företags FoU-kostnader under ett
verksamhetsår.

I den proposition (1983/84:64) som innehöll regeringens förslag att
FoU-avdraget skulle slopas och som bifölls av riksdagen framhöll finansministern
att berättigade invändningar kunde riktas mot denna form av stöd till
forskningen inom företagen. Stödet kunde nämligen utgå först lång tid efter
det att beslut om forskningsinsatser fattats, vartill kom att stödformen kunde
utnyttjas först när företaget i fråga gick med vinst. Det fanns enligt
finansministern därför skäl för antagande att avdraget delvis kommit att
fungera mera som en skattesubvention till vissa FoU-intensiva företag än
som en verklig stimulans till ökat FoU-arbete.

Utskottet avstyrkte i höstas motionsyrkanden från (m), (c) och (fp) om
återinförande av FoU-avdraget. Utskottet erinrade därvid bl. a. om sin
principiella uppfattning att samhällsstöd av olika slag i första hand lämpligen
borde utgå i form av bidrag och inte genom avdrag vid beskattningen.
Utskottet hänvisade också till att riksdagen tidigare under 1984 beslutat olika
åtgärder i syfte att främja forsknings- och utvecklingsverksamhet (jfr prop.
1983/84:107 och 1983/84:135).

De borgerliga representanterna i utskottet reserverade sig mot utskottsbeslutet.

SkU 1984/85:41

Kulturstöd

Svensk skattelagstiftning saknar bestämmelser om avdrag för bidrag till
ideella organisationer. Tanken på att införa en rätt till avdrag vid beskattningen
för gåvor till allmännyttiga ändamål har under en lång följd av år
avvisats av skatteutskottet med hänvisning bl. a. till att allmännyttiga och
liknande ändamål bör främjas i första hand genom direkta bidrag av
allmänna medel och inte genom lättnader vid beskattningen. Utskottet har
också pekat på de gränsdragningsproblem som en sådan avdragsrätt skulle
medföra och på det stöd som ideella organisationer redan i dag åtnjuter
genom såväl direkta bidrag som mycket betydande lättnader vid beskattningen.

I en kulturpolitisk motion från moderaterna (1981/82:2043) begärdes vid
riksmötet 1981/82 bl. a. ett riksdagsuttalande av innehåll att nya vägar borde
prövas för finansiering av kulturverksamheten. Kulturutskottet, som inhämtade
yttrande från kulturrådet i frågan, avstyrkte hösten 1982 bifall till detta
yrkande i sitt betänkande KrU 1982/83:10. Utskottet anförde därvid bl. a.:

Ekonomiskt stöd från enskilda och företag till kulturverksamhet - s. k.
sponsorverksamhet - förekommer i betydande omfattning i vissa länder.
Kulturrådet framhåller att sådan bidragsgivning sannolikt inte på ett
väsentligt sätt kan bidra till ändrade ekonomiska förutsättningar för kulturverksamheten.
Det är enligt rådet värt att notera att enskilda och näringsliv
har gjort och gör värdefulla insatser men att det gäller att varje påverkan av
kulturverksamheten undviks.

Utskottet vill peka på att erfarenheterna från andra länder visar att det
främst är kulturinstitutionerna och den etablerade konsten som får sådant
stöd. Skulle så bli fallet även i Sverige skulle ytterligare ekonomisk obalans
kunna uppstå till nackdel för konst som söker nya vägar.

Utskottet anser att regeringen noga bör följa utvecklingen beträffande
sponsorverksamheten. I detta sammanhang är det viktigt att de kulturpolitiska
målen beaktas och att man noga uppmärksammar effekterna på kulturlivet.

Riksdagen biföll kulturutskottets hemställan.

Skatteutskottet avstyrkte såväl 1983 (SkU 1982/83:35) som 1984 (SkU
1984/85:2) yrkanden om avdrag för bidrag till kulturella ändamål. Utskottet
pekade i sammanhanget på de gränsdragningsproblem en sådan avdragsrätt
skulle komma att medföra och på att ideella organisationer redan i dag
åtnjuter stöd såväl genom direkta bidrag som genom mycket betydande
lättnader vid beskattningen. Utskottet erinrade också om att kostnader för
sponsorverksamhet med hänsyn till det reklam och goodwillvärde sådan
verksamhet kunde ha för ett företag inte sällan borde kunna hänföras till vid
taxeringen avdragsgilla driftkostnader.

De borgerliga representanterna i utskottet reserverade sig för att bidrag till
kulturell verksamhet skulle hänföras till avdragsgill kostnad i förvärvskälla.

SkU 1984/85:41

Konstgödsel

Från bruttointäkten av jordbruksfastighet får avdrag göras för omkostnader
som är att hänföra till driftkostnader (22 § KL). Till sådana kostnader
hänförs bl. a. kostnader för inköp av gödselmedel.

I syfte att minska användningen av handelsgödsel och miljöfarliga
kemikalier antog riksdagen förra våren (prop. 1983/84:176; SkU 47, SFS
1984:409 och 410) ett regeringsförslag om särskilda avgifter på gödselmedel
och bekämpningsmedel. För gödselmedel omfattar avgiftsplikten handelsgödsel
med vissa undantag. I fråga om bekämpningsmedel omfattar avgiftsplikten
de medel som avses i 22 § kungörelsen (1973:344) om hälso- och
miljöfarliga varor och som skall vara registrerade hos produktkontrollnämnden.
Avgiften för gödselmedel utgör 30 öre per kg kväve och 60 öre per kg
fosfor i gödselmedlet om andelen kväve resp. fosfor uppgår till minst 4%.
Avgiften motsvarar härigenom ca 5 % av försäljningsvärdet. För bekämpningsmedel
uppgår avgiften till 4 kr. per kg verksam beståndsdel.

Kvittning mellan kommuner av underskott mot överskott

Hemortskommun är enligt 66 § KL den kommun där en skattskyldig
författningsenligt skall vara mantalsskriven för året före taxeringsåret.
Vanligtvis är det den kommun där han var bosatt den 1 november året före
beskattningsåret.

Vid den statliga taxeringen är den skattskyldiges hemortskommun beskattningsort
för inkomst av samtliga förvärvskällor.

Vid taxeringen till kommunal inkomstskatt är hemortskommunen beskattningsort
för inkomst av tjänst och kapital. Inkomst av jordbruksfastighet och
annan fastighet taxeras i den kommun där fastigheten är belägen. Är
fastigheter belägna i olika kommuner att anse som en förvärvskälla, skall den
gemensamma inkomsten i allmänhet fördelas mellan de olika kommunerna i
förhållande till bruttointäkterna eller taxeringsvärdena.

Inkomst av rörelse taxeras i den kommun där rörelsen utövats från fast
driftställe. För vissa slag av rörelse finns bestämmelser hur fördelning av
inkomsten skall ske mellan olika kommuner.

Gällande bestämmelser om rätt beskattningsort innebär att den som driver
rörelse i annan kommun än hemortskommunen kan gå förlustig rätten att vid
taxeringen till kommunal inkomstskatt i sistnämnda kommun dra av
underskott på en där belägen jordbruksfastighet.

Som tidigare nämnts (s. 11 ovan) har företagsskattekommittén i ett
betänkande avlämnat förra året presenterat en företagsskattemodell som
innebär att all näringsverksamhet som en fysisk person bedriver skall utgöra
en förvärvskälla och beskattas i näringsidkarens hemortskommun.

Utskottet avstyrkte så sent som i oktober förra året motionsyrkanden
avseende möjligheterna att kvitta underskott i en kommun mot överskott i en

SkU 1984/85:41

annan. Utskottet framhöll därvid (SkU 1984/85:2) att gällande bestämmelser
inte var tillfredsställande men att olägenheterna med den nuvarande
ordningen kunde elimineras, om man accepterade företagsskattekommitténs
förvärvskällebegrepp. Utskottet förutsatte att regeringen utan onödigt
dröjsmål skulle presentera förslag till lösningar på de problem motionärerna
aktualiserat. Utskottets beslut var vid detta tillfälle enhälligt.

I samband med behandling senare under hösten av proposition 1984/85:70
om slopad kommunal taxering av juridiska personer avstyrkte utskottet ånyo
(SkU 1984/85:23) en motion av innebörd att fysiska personer skulle ha rätt att
kvitta underskott i en kommun mot överskott i en annan. Mot utskottets
beslut reserverade sig i detta fall utskottets samtliga borgerliga representanter.

Utskottet

Arbetande kapital, etableringskonto, försäkringspremier m. m.

Utskottet behandlar i detta betänkande ett flertal motioner som alla direkt
eller indirekt berör frågor om företagsbeskattning. En redogörelse för nu
gällande bestämmelser på de områden av skatterätten som tas upp i
motionerna samt för riksdagens tidigare ställningstaganden i fråga om
yrkanden av liknande eller samma innebörd som i dessa motioner och skälen
härför har lämnats i inledningen till betänkandet (s. 6-23). Av denna
redogörelse framgår att många av de frågor som aktualiserats i motionerna
tidigare prövats av riksdagen, flera så sent som i höstas. Riksdagen avslog då i
enlighet med skatteutskottets hemställan yrkanden av innebörd att arbetande
kapital i mindre och medelstora företag skulle undantas från kapitalbeskattning
(s. 6-8), att medel skulle kunna skattefritt avsättas till fonder för
nyetablering av företag (s. 15), att kostnader för egenföretagares pensionsförsäkring
och premier för kompanjonsförsäkring skulle vara avdragsgilla i
förvärvskälla (s. 17-18), att representationsavdraget skulle slopas (s. 19-20),
att FoU-avdraget skulle återinföras (s. 20), att enskilt stöd till kulturella
ändamål skulle stimuleras genom skattelättnader (s. 21) och att fysiska
personer - i likhet med vad som numera gäller i fråga om juridiska personer
— skulle ha rätt att kvitta underskott i en kommun mot överskott i en annan
(s. 22-23).

Vid förra riksmötet avslog riksdagen, likaledes på skatteutskottets hemställan,
ett yrkande om utvidgning av rätten till avdrag för insättning på
skogskonto (s. 16-17). Riksdagen beslutade då också i enlighet med ett
regeringsförslag i proposition 1983/84:165 upphäva rätten till avdrag för s. k.
allmänna skadestånd för åsidosättande av arbetsrättsliga regler (s. 19).
Frågan om utvidgning av rätten till avdrag för lön till barn prövades av
riksdagen senast vid riksmötet 1982/83, då riksdagen avslog en motion i
ämnet (s. 17).

SkU 1984/85:41

Några omständigheter som bör föranleda att riksdagen nu frånträder sin
tidigare intagna ståndpunkt i dessa frågor har inte inträffat. Utskottet
avstyrker därför yrkandena i partimotionerna från m (2754), från c (655) och
från fp (2807) samt i motionerna 1232 av Sten Svensson m. fl. (m, c, fp), 1589
av Gunilla André m. fl. (c), 2271 av Börje Hörnlund och Karin Israelsson
(båda c), 2283 av Göte Jonsson (m) och 2764 av Christer Eirefelt och Hugo
Bergdahl (båda fp) om slopande av förmögenhetsskatten på i företagen
arbetande kapital. Utskottet avstyrker också yrkandet i sistnämnda motion
om slopande av arvsskatten på sådant kapital liksom yrkandena i centerns
partimotion 655 om skattereduktion för avsättning till nyetableringskonto, i
motion 680 av Einar Larsson m. fl. (c) om etableringskonto för blivande
företagare, i motion 1150 av Bertil Danielsson och Ewy Möller (båda m) om
skattefritt sparande för företagsetablering, i motion 1215 av Marianne
Karlsson m. fl. (c, m) om utredning av frågan om nyetableringskonto och i
motion 1637 av Knut Wachtmeister (m) om avdrag för avsättning till fond för
startkostnader i rörelse.

Yrkandena i motionerna 1211 av Stig Josefson m. fl. (c), 1229 av Kenth
Skårvik m. fl. (fp, m, c), 1604 av Kersti Johansson (c) och 1636 av förste vice
talmannen Ingegerd Troedsson m. fl. (m) att egenföretagares premier för
egen pensionsförsäkring skall vara avdragsgilla i förvärvskälla och inte — som
nu — i form av allmänt avdrag avstyrks också liksom Kjell Johanssons (fp)
motion 2365 om att egenföretagares premier för egen AGS-försäkring skall
behandlas på motsvarande sätt. Utskottet avstyrker också yrkandet i motion
1214 av Marianne Karlsson m. fl. (c, m, fp) om avdragsrätt för kompanjonsförsäkringspremier.

Av skäl som redovisas tidigare i betänkandet avstyrker utskottet vidare
yrkandena i motion 1597 av Tommy Franzén m. fl. (vpk) om slopande av
representationsavdraget, i partimotionerna 562 och 2754 från (m) och 655
från (c) om återinförande av FoU-avdraget, i motion 1634 av Sten Svensson
(m) om skattestimulanser av enskilt stöd till kulturlivet och i motion 1639 av
Knut Wachtmeister m.fl. (m) om rätt till kvittning mellan kommuner av
underskott mot överskott. Likaså avstyrks motionerna 1221 av Erik Olsson
och Anders Andersson (båda m) och 1632 av Arne Svensson och Ingvar
Eriksson (båda m) om utvidgning av rätten till avdrag för insättning på
skogskonto. En utsträckning av tiden för uttag från skogskonto till sista
dagen för avlämnande av självdeklaration är enligt utskottets mening
olämplig från bl. a. kontrollsynpunkt, varför utskottet avstyrker också
motion 1631 av Arne Svensson (m). Med hänvisning till de skäl som utskottet
åberopade vid sin förra behandling av frågor avseende utvidgning av
avdragsrätten för lön till barn och slopande av förbudet mot avdrag för
arbetsrättsligt skadestånd avstyrker utskottet också motionerna 2362 av
Ingrid Hemmingsson (m) och 2716 av Alf Wennerfors (m).

Utskottet vill härutöver framhålla följande. Skatteutskottet har nyligen
tillstyrkt ett förslag i proposition 1984/85:93 om att vissa utgifter som belöper

SkU 1984/85:41

på tid innan en verksamhet utvecklats till rörelse får dras av i efterhand. De
nya bestämmelserna gäller generellt i inkomstslaget rörelse och innebär att
avdrag får göras för löpande omkostnader som hänför sig till det kalenderår
då rörelsen påbörjats och det närmast föregående året. Avdraget får
utnyttjas mot rörelseintäkter under de sex första rörelseåren men inte leda
till underskott något av dessa år.

Genom detta riksdagsbeslut får de motioner som innehåller yrkanden om
avdrag för etableringskostnader anses vara åtminstone i viss mån tillgodosedda.

Vad särskilt angår frågan om avdrag för egenföretagares pensionsförsäkringspremier
vill utskottet erinra om att utskottet tidigare med anledning av
motioner i ämnet vid upprepade tillfällen pekat på att den övre gränsen vid
beräkning av ATP-avgift slopats och att frågan härigenom får anses ha
kommit i ett annat läge än tidigare. Den nuvarande ordningen, som innebär
att premier för egenföretagares pensionering ingår i underlaget för beräkning
av egenavgifter, är enligt utskottets mening otillfredsställande från likformighets-
och rättvisesynpunkt. En ändring av bestämmelserna är därför
önskvärd.

Utskottet förutsätter att regeringen uppmärksammar frågan och så snart
som möjligt överlämnar ett förslag till riksdagen. Vad utskottet anfört bör
ges regeringen till känna.

Vissa inkomstutjämningsfrågor

Lantbruks konto, underhållsfond m. m.

Göthe Knutson m. fl. (m) begär i motion 1217 en skyndsam utredning av
frågan om särskilt lantbrukskonto, i princip utformat på samma sätt som
skogskontot. Motionärerna åberopar till stöd för sitt yrkande att jordbrukarnas
inkomster oftast växlar år från år och att jordbrukarna för att kunna göra
erforderliga investeringar utan att drabbas av skatteprogressionens svåra
effekter bör ha möjlighet att utjämna inkomster och skatter mellan flera år.

Motionären bakom motion 2364, Ingrid Hemmingsson (m), anser att man
för att uppnå konkurrensneutralitet mellan de allmännyttiga bostadsföretagen
och de privata fastighetsägarna bör öppna möjligheter för de senare att
göra skattefria avsättningar till en underhållsfond och begär utredning i
sådant syfte.

Anders Högmark och Bertil Danielsson (båda m) tar i motion 2730 upp
frågan om ersättningar i samband med markinlösen. Sådana ersättningar bör
enligt deras mening, med hänsyn till att de ofta är av engångskaraktär och
ibland uppgår till betydande belopp, kunna fördelas skattemässigt på en
5-20 års-period beroende på ersättningens storlek.

I motion 2242 slutligen av andre vice talmannen Anders Dahlgren och Nils
Åsling (båda c) ställs två yrkanden som tar sikte på kooperationens

SkU 1984/85:41

kapitalförsörjning. Motionärerna yrkar dels att medlem i kooperativt företag
skall ha rätt till uppskov med beskattningen av viss del av den årliga insatsen,
dels att regeringen skall förelägga riksdagen förslag om rätt till avdrag för
avsättning till kooperativ kapitalfond.

Utskottet vill med anledning av dessa yrkanden erinra om den av
företagsskattekommittén presenterade modellen för beskattning av enskild
näringsverksamhet. Denna innebär som tidigare nämnts bl. a. att i en
verksamhet uppkommen vinst som företagen låter stå kvar i verksamheten
endast skall beskattas med en lågprocentig, proportionell statlig skatt (10 %
på sparade vinstmedel). Som utskottet framhöll i samband med behandlingen
förra året av motioner rörande kapitalskattelättnader för företagsförmögenhet
kommer — om ett sådant förslag effektueras - företagens likviditet
att förstärkas och deras möjligheter att investera att förbättras. Genomför
man ett system med en låg proportionell skatt på inkomst ”innanför staketet”
kommer också - som företagsskattekommittén framhåller i sitt betänkande
— frågan om särskilda resultatreglerande åtgärder i ett annat läge än tidigare.

Skattelagstiftningen erbjuder redan nu betydande möjligheter till resultatutjämning
och konsolidering. Mot den bakgrunden och i ett läge då det är en
allmän strävan att söka förenkla taxerings- och deklarationsarbetet är
utskottet inte berett att medverka till införande av nya regler om inkomstutjämning
genom fondavsättning.

Vad särskilt angår frågan om underhållsfond vill utskottet erinra om att
större kostnader för underhåll efter den skattskyldiges fria val kan fördelas
på tre år, i vissa fall fler.

Av vad utskottet anfört i inledningen till betänkandet (s. 9 f) framgår att
finansministern i proposition 1983/84:84 om kooperationens kapitalförsörjning
avvisat tanken på uppskov med beskattningen av insatsbetalningar och
på särskilda kooperativa kapitalfonder. Utskottet delar finansministerns
uppfattning att nuvarande regler erbjuder tillräckliga möjligheter till skattekrediter
och avstyrker följaktligen motion 2242. Utskottet avstyrker också
motionerna 1217, 2364 och 2730.

Genom vad utskottet nu anfört anser utskottet sig också ha i viss mån
besvarat det yrkande i moderaternas partimotion 2754 som på sikt går ut på
en sänkning av bolagsskattesatsen i förening med vissa begränsningar av
fondavsättningsmöjligheterna. Motivet för den sänkning av bolagsskattesatsen
från 40 % till 32 % som riksdagen beslutade hösten 1983 — samtidigt med
en begränsning av lagernedskrivningsmöjligheterna — var den stora skillnaden
mellan nominellt och faktiskt skatteuttag i företagsbeskattningen, vilken
i sin tur bl. a. sammanhängde med företagens möjligheter att genom
bokslutsdispositioner skjuta upp beskattningen för en betydande del av den
verkliga vinsten. Den sänkta bolagsskattesatsen tillämpas första gången vid
1985 års taxering. Några skäl att nu ta ställning till dess framtida utformning
föreligger enligt utskottets mening inte. Utskottet avstyrker därför motionen.

SkU 1984/85:41

Investeringsfond och investeringsreserv

I flera motioner ställs yrkanden om ändringar i de bestämmelser som
reglerar rätten att avsätta medel till investeringsfond och investeringsreserv
och de ändamål för vilka sådana medel får användas.

Motionärerna bakom motionerna 462, Rune Torwald m. fl. (c) och 2731,
Göran Riegnell m. fl. (m) anser att partrederi skall ha rätt göra avsättningar
till investeringsfond och att medlen i sådan fond skall få användas också för
anskaffning av begagnat tonnage. I sistnämnda motion begärs också ett
förslag om att de allmänna investeringsreserverna skall få användas i
rederirörelse på samma sätt som vid yrkesmässigt bedrivet fiske, dvs. utan
särskilt frisläppsbeslut av regeringen eller industriverket. Ett motsvarande
yrkande gällande trädgårdsföretagare ställs i motion 1603 av Erik Johansson
m. fl. (s, m,c, fp). Göte Jonsson och Hugo Hegeland (bådam) slutligen yrkar
i motion 1209 att investeringsfond och investeringsreserv skall få användas
för anskaffning även av begagnade maskiner och inventarier.

Investeringsfondernas och investeringsreservernas primära syfte är att ge
företagen möjligheter att under goda år avsätta viss del av sina vinstmedel för
att bygga upp ett kapital som i sämre tider kan användas för investeringar.
Med hänsyn härtill bör enligt utskottets mening investeringsfondernas
användningsområde begränsas till nyinvesteringar. En utvidgning till begagnade
inventarier e. d. skulle vidare innebära risker för missbruk. Utskottet
kan således inte biträda yrkandena om att fonderna skall få användas för
inköp av begagnat tonnage eller av begagnade maskiner och inventarier.
Utskottet avstyrker följaktligen dessa yrkanden.

Utskottet är heller inte berett biträda motionerna 462 och 2731 i vad de
innehåller yrkanden om att även partrederi skall ha möjlighet utnyttja allmän
investeringsfond. Investeringsfondslagstiftningen omfattar i dag uteslutande
aktiebolag, ekonomiska föreningar och sparbanker. En utvidgning av
lagstiftningen till att omfatta även partrederier skulle innebära att den fick en
annan innebörd än tidigare och medföra att även andra typer av handelsbolag
kunde med samma rätt som partrederierna ställa krav på att få utnyttja de
allmänna investeringsfonderna. Mot den bakgrunden och då partrederiernas
reserveringsmöjligheter torde vara väl tillgodosedda genom bl. a. de särskilda
fartygsfonderna och investeringsreserverna avstyrker utskottet motionerna
i denna del.

Vad slutligen angår frågan om investeringsreservernas användning i
rederi- och trädgårdsrörelse vill utskottet erinra om att bestämmelserna om
investeringsreserv bygger på förutsättningen att reserveringarna under viss
tid skall vara bundna. Avsteg från denna princip bör enligt utskottets mening
inte göras utan vägande skäl. Att undantag gjorts för yrkesfiskarna beror på
fiskerinäringens speciella förhållanden. Några liknande omständigheter
föreligger såvitt utskottet kan bedöma inte i fråga om rederi- och trädgårdsnäringarna.
Utskottet avstyrker därför motionerna 1603 och 2731, sistnämnda
motion såvitt nu är i fråga.

SkU 1984/85:41

Partrederi

Hemortskommun

Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen beskattas rederier
som inte drivs i aktiebolagsform hos de olika delägarna med belopp som
motsvarar vars och ens andel av rederiets inkomst. Inkomsten beskattas i den
kommun där rederiet haft fast driftställe eller - om sådant undantagsvis
saknas — i den skattskyldiges hemortskommun. Detta innebär att en
delägare vid den kommunala taxeringen i regel kan få avdrag för underskott i
rederiet endast om han är bosatt i den kommun där rederiet har sitt fasta
driftställe.

I två motioner, 462 av Rune Torwald m. fl. (c) och 2731 av Göran Riegnell
m. fl. (m) yrkas att partrederi i skattehänseende inte skall anses ha något fast
driftställe.

Som utskottet tidigare nämnt innebär den av företagsskattekommittén
presenterade staketmodellen för beskattning av enskild näringsverksamhet
att all näringsverksamhet som en fysisk person bedriver skall utgöra en
förvärvskälla och beskattas i näringsidkarens hemortskommun. Om denna
modell genomförs kommer den av motionärerna aktualiserade frågan om
rätt till beskattningsort att lösas.

Bakgrunden till yrkandet i motionerna torde främst vara den dåliga
lönsamheten inom rederinäringen. Utskottet har förståelse för de i motionerna
framförda synpunkterna, vilka för övrigt bestyrks av uppgifter som
lämnats utskottet vid uppvaktningar av representanter för rederinäringen.
Med hänsyn till den inom regeringskansliet pågående beredningen av
kommittébetänkandet vill utskottet särskilt betona partrederiernas akuta
situation och understryka vikten av att regeringen ägnar frågan speciell
uppmärksamhet.

Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

Någon ytterligare åtgärd med anledning av motionerna är därmed inte
påkallad.

1973 års regler

För sjöfartsnäringen gäller särskilda regler som har till syfte att förhindra
skatteflykt genom bl. a. kontraktsavskrivning. En redogörelse för dessa
regler — som tillkom 1973 — har lämnats ovan (s. 10-11).

I motion 2731 begär Göran Riegnell m. fl. (m) att bestämmelserna ses över
i syfte att — med bibehållna garantier mot missbruk — öka tillströmningen av
kapital till partrederierna.

Utskottet vill med anledning av detta yrkande ånyo erinra om den av
företagsskattekommittén presenterade staketmodellen, som - om den antas
— kan komma att lösa en del av partrederiernas finansieringsproblem.
Kommittén, som har till uppgift bl. a. att undersöka vad som kan göras för att

SkU 1984/85:41

underlätta fåmansföretagensförsörjning med riskkapital, torde i sitt fortsatta
arbete komma att ta upp också 1973 års regler till prövning. Med det anförda
avstyrker utskottet motion 2731 också i denna del.

Villkorat aktieägartillskott

Ett aktieägartillskott kan lämnas antingen villkorslöst eller villkorat, dvs.
med krav på att tillskottet skall återbetalas när bolaget får fritt eget kapital
tillgängligt för sådant ändamål.

I tre motioner behandlas frågan hur återbetalning av villkorat aktieägartillskott
skall behandlas i skattehänseende. Yrkandena i alla tre motionerna —
det gäller 683 av Martin Olsson (c), 1201 av Olle Grahn m. fl. (fp, m, c) och
1618 av Bo Lundgren (m) - går ut på att återbetalning av sådant tillskott skall
betraktas som amortering av skuld och alltså inte beskattas.

Skatteutskottet delar motionärernas uppfattning att en återbetalning av
villkorat aktieägartillskott inte bör betraktas som utdelning. Tillskottet sker
med beskattade medel och det kan inte anses rimligt att samma belopp tas till
beskattning två gånger i samme ägares hand.

Av den tidigare lämnade redogörelsen (s. 12-13 ovan) framgår att
regeringsrätten genom en nyligen meddelad dom i ett förhandsbeskedsärende
förklarat, att återbetalning av villkorat aktieägartillskott som sker till
tillskottsgivaren själv i skatterättsligt hänseende skall behandlas som återbetalning
av skuld och således inte tas upp till beskattning. Härigenom är
motionerna tillgodosedda. Någon åtgärd med anledning av dem är således
inte påkallad.

Aktieutdelning

Aktiebolagens vinster beskattas i princip två gånger, först hos bolagen när
de uppkommer och sedan när de delas ut till aktieägarna. Dubbelbeskattningen
lindras bl. a. genom den s. k. Annell-lagstiftningen, som innebär att
bolagen under en 20-årsperiod får avdrag för utdelning på nytt aktiekapital
med ett belopp som för år räknat är begränsat till högst 10 % av vad som
betalats in för aktierna och inte får överstiga utdelningen på dessa aktier.

Dubbelbeskattningen har begränsats ytterligare genom ett avdrag för
utdelning på icke börsnoterade aktier. Detta avdrag medges med 70 % av
lämnad utdelning, dock med högst 15 % av aktiekapitalet och högst
700000 kr.

I moderaternas partimotion 2754 begärs en successiv avveckling av
dubbelbeskattningen av aktieutdelningar.

Frågan om en avveckling av dubbelbeskattningen har prövats av utskottet
under en följd av år. Vid förra riksmötet framhöll utskottet bl. a. (jfr s. 10
ovan) att dubbelbeskattningsproblemen genom bestämmelserna om avdrag
för aktieutdelning på det hela taget eliminerats för de mindre och medelstora

SkU 1984/85:41

företagen och att de hade en begränsad betydelse för de börsnoterade
företagen. Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker följaktligen
motion 2754 även i denna del.

Genom vad utskottet nu anfört anser utskottet sig ha besvarat också det
yrkande i motion 1647 av Nils Åsling (c) som innebär att företag i stödområde
A och B skall ha rätt att ”utdela” hela aktiekapitalet samt upplupen ränta
efter skatt med obeskattade medel. Utskottet avstyrker också detta yrkande
och vill med anledning av vad som sägs i motionen erinra om att företagsskattekommittén
enligt sina direktiv har att undersöka olika möjligheter att
förbättra mindre och medelstora företags tillgång på riskvilligt kapital.

Vinstandelssystem

Sven-Erik Nordin m. fl. (c, m, fp) begär i motion 1219 en prövning av
frågan hur man genom en ändring av beskattningsreglerna skulle kunna
underlätta inrättandet av frivilliga, individuella och företagsanknutna vinstandelssystem.

Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen avstyrkte utskottet
i höstas ett yrkande av samma innebörd. Utskottet vidhåller sin då intagna
ståndpunkt och avstyrker således motionen. Ett ställningstagande i fråga om
den skattemässiga behandlingen av frivilliga vinstandelssystem bör anstå i
avvaktan på närmare erfarenheter av löntagarfonderna.

Värdeminskning

Markanläggningar får enligt gällande regler — med vissa undantag —
skrivas av med 5 % av tre fjärdedelar av anskaffningsvärdet.

Bengt Wittbom anser att investeringar i asfaltanläggningar har en kortare
varaktighetstid och begär i motion 1645 att de får skrivas av med 10% av
motsvarande underlag.

Enligt utskottets mening torde en 20-årig avskrivning i normalfallet täcka
avskrivningsbehovet för anläggningar av den art motionären avser. Utskottet
avstyrker därför motionen men vill erinra om att riksdagen i samband med
behandlingen av 1981 års företagsskattereform begärde en utredning (jfr s.
18 ovan) av frågan om avdrag för värdeminskning av markanläggningar.

Konstgödsel

Hans Pettersson i Helsingborg och Bengt Silfverstrand (båda s) begär i
motion 484 en utredning i syfte att nedbringa användandet och därmed
minska skadeeffekterna av gödselmedel och gifter.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att riksdagen vid förra
riksmötet antog ett regeringsförslag om särskilda avgifter på gödsel- och
bekämpningsmedel (se ovan s. 22). Att jämsides med dessa avgifter införa en

SkU 1984/85:41

begränsning av rätten till avdrag för sådana medel kan inte anses motiverat,
varför utskottet avstyrker motionen.

Övriga yrkanden

I en partimotion från moderaterna, 562, och i motionerna 658 av Sten
Svensson m. fl. (m) och 2210 av Lars Ahlström (m) ställs yrkanden som berör
skilda områden av beskattningsrätten. Motion 562 avser i vad den behandlas i
detta betänkande en översyn av skattereglerna för fåmansföretag. Vad
motionärerna begär är bl. a. sänkta marginal-, kapital- och reavinstskatter,
upphävande av vinstdelnings- och fastighetsskatterna, sänkning av löneskatten
och återinförande av FoU-avdraget. I motion 658 som behandlar frågan
om olika åtgärder för att främja en levande landsbygd begärs bl. a. sänkning
av fordons- och drivmedelsskatterna, slopande av skatten på arbetande
kapital, bättre avsättningsmöjligheter till skogskonto och slopande av
skatterna på gödsel- och bekämpningsmedel. Lars Ahlström begär att avdrag
för egenföretagares pensionskostnader skall få göras i rörelse. Han vill också
förbättra egenföretagares möjligheter att erhålla avdrag för ökade levnadskostnader
och för resor till och från arbetet. Göte Jonsson (m) slutligen yrkar
i motion 2283 att företagsskattekommittén får i uppdrag att skyndsamt se
över beskattningsreglerna för fåmansföretag.

Åtskilliga av de yrkanden som ställs i motionerna har - som framgår av det
föregående - utskottet redan besvarat. Andra i motionerna aktualiserade
frågor har tagits upp också i andra till utskottet hänvisade motioner och har
behandlats eller kommer att behandlas i annat sammanhang. Åter andra
ligger redan inom företagsskattekommitténs utredningsuppdrag. Motionerna
föranleder därför i detta sammanhang inte något vidare yttrande från
utskottets sida. Motionerna avstyrks således.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande beskattningen av arbetande kapital

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:655 yrkande 4, 1984/
85:1232, 1984/85:1589, 1984/85:2271, 1984/85:2283 yrkande 4,
1984/85:2754 yrkande 11, 1984/85:2764 och 1984/85:2807,

2. beträffande dubbelbeskattning av aktieutdelning

att riksdagen avslår motion 1984/85:2754 yrkande 14,

3. beträffande beskattning av investeringar i aktiekapital
att riksdagen avslår motion 1984/85:1647 yrkande 2,

4. beträffande sänkning av bolagsskatten m. m.

att riksdagen avslår motion 1984/85:2754 yrkande 18,

5. beträffande nyetableringskonto

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:655 yrkande 1, 1984/
85:680, 1984/85:1150, 1984/85:1215 och 1984/85:1637,

SkU 1984/85:41

6. beträffande lantbrukskonto

att riksdagen avslår motion 1984/85:1217,

7. beträffande ersättningskonto vid markinlösen
att riksdagen avslår motion 1984/85:2730,

8. beträffande underhållsfond

att riksdagen avslår motion 1984/85:2364,

9. beträffande kooperativ kapitalfond

att riksdagen avslår motion 1984/85:2242 yrkande 2,

10. beträffande uppskov med beskattningen av insats i kooperativt
företag

att riksdagen avslår motion 1984/85:2242 yrkande 1,

11. beträffande utvidgning av rätten att göra avsättning till investeringsfond att

riksdagen avslår motionerna 1984/85:462 yrkande 2 och 1984/
85:2731 yrkande 3 i motsvarande del,

12. beträffande investeringsfondernas användningsområde

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:462 yrkande 3, 1984/
85:1209 i motsvarande del och 1984/85:2731 yrkande 3 i motsvarande
del,

13. beträffande investeringsreservernas användningsområde

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:1209 i motsvarande del,
1984/85:1603 och 1984/85:2731 yrkande 3 i motsvarande del,

14. beträffande beskattningsort för partrederi

att riksdagen med anledning av motionerna 1984/85:462 yrkande 1
och 1984/85:2731 yrkande 2 ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

15. beträffande översyn av 1973 års regler rörande partrederi
att riksdagen avslår motion 1984/85:2731 yrkande 1,

16. beträffande villkorat aktieägartillskott

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:683, 1984/85:1201 och
1984/85:1618,

17. beträffande vinstandelssystem

att riksdagen avslår motion 1984/85:1219,

18. beträffande avsättning till skogskonto

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:1221 och 1984/85:1632,

19. beträffande uttag från skogskonto

att riksdagen avslår motion 1984/85:1631,

20. beträffande lön till barn

att riksdagen avslår motion 1984/85:2362,

21. beträffande egenföretagares pensionsförsäkringspremier m. m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1984/85:1211 yrkande
1, 1984/85:1229, 1984/85:1604, 1984/85:1636 och 1984/85:2365 ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

SkU 1984/85:41

22. beträffande premier för kompanjonsförsäkringar
att riksdagen avslår motion 1984/85:1214,

23. beträffande värdeminskning av asfaltanläggning
att riksdagen avslår motion 1984/85:1645,

24. beträffande arbetsrättsligt skadestånd

att riksdagen avslår motion 1984/85:2716,

25. beträffande representationsavdrag

att riksdagen avslår motion 1984/85:1597,

26. beträffande Foll -avdraget

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:562 yrkande 3, 1984/
85:655 yrkande 6 och 1984/85:2754 yrkande 19,

27. beträffande kulturstöd

att riksdagen avslår motion 1984/85:1634,

28. beträffande konstgödsel

att riksdagen avslår motion 1984/85:484,

29. beträffande kvittning mellan kommuner av underskott mot överskott att

riksdagen avslår motion 1984/85:1639,

30. beträffande skattereglerna för fåmansföretag m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:562 yrkande 2, 1984/
85:2210 och 1984/85:2283 yrkande 5,

31. beträffande åtgärder för att främja en levande landsbygd
att riksdagen avslår motion 1984/85:658.

Stockholm den 16 april 1985

På skatteutskottets vägnar
RUNE CARLSTEIN

Närvarande: Rune Carlstein (s), Knut Wachtmeister (m). Stig Josefson (c),
Olle Westberg (s), Hagar Normark (s), Bo Lundgren (m), Bo Forslund (s),
Egon Jacobsson (s), Karl Björzén (m), Kjell Johansson (fp), Anita Johansson
(s)*, Ewy Möller (m), Bruno Poromaa (s), Karl-Anders Petersson (c)*
och Erkki Tammenoksa (s).

* Ej närvarande vid justeringen.

SkU 1984/85:41

Reservationer

Beskattningen av arbetande kapital (moni. 1)

1. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzén
(m), Kjell Johansson (fp), Ewy Möller (m) och Karl-Anders Petersson (c)
anser

dels att utskottet i fråga om beskattningen av arbetande kapital bort anföra
följande:

Som framgår av den i inledningen till betänkandet lämnade redogörelsen
har frågan om skatten på arbetande kapital under en följd av år uppmärksammats
bl. a. i riksdagen. Företagsskattekommittén framhöll i ett år 1981
avlämnat betänkande att den bästa lösningen att komma till rätta med
kapitalskatternas negativa effekter på näringslivet var att helt undanta
arbetande kapital i mindre och medelstora företag från förmögenhetsbeskattning.
Denna uppfattning delades också i princip av en majoritet av de
remissinstanser som yttrade sig över utredningsförslaget.

Även skatteutskottet är av samma mening. Om lönsamheten i de mindre
företagen skall bevaras och dessa kunna göra sig gällande i en hårdnande
konkurrens, internationellt och inom Sverige, måste företagen ha tillgång på
riskvilligt kapital, och det kan man tillgodose bl. a. genom lättnader i
kapitalbeskattningen.

Utskottet har vid besök nyligen vid småindustrier i Anderstorp och av
uppgifter som där lämnades ytterligare styrkts i sin uppfattning att kapitalskatterna
innebär allvarliga problem inte minst i samband med generationsväxlingar
i företagen.

Mot bakgrund av de företagsskatteskärpningar bl. a. i form av kraftigt
höjda kapitalskatter och försämrade konsolideringsmöjligheter i andra
hänseenden som riksdagen beslutat under senare år anser utskottet att det
finns speciell anledning att nu genomföra företagsskattekommitténs förslag,
särskilt som en sådan åtgärd kan väntas medföra ett skattebortfall för staten
som är mycket försumbart. Utskottet tillstyrker således att riksdagen hos
regeringen begär förslag om slopande av förmögenhetsskatten på i mindre
och medelstora företag arbetande kapital.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:655 yrkande 4,
1984/85:1232, 1984/85:1589, 1984/85:2283 yrkande 4 och 1984/
85:2754 yrkande 11 samt med anledning av motionerna 1984/
85:2271, 1984/85:2764 och 1984/85:2807 hos regeringen begär
förslag så snart som möjligt om slopande av förmögenhetsskatten
på i mindre och medelstora företag arbetande kapital.

SkU 1984/85:41

Dubbelbeskattning av aktieutdelning (morn. 2)

2. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzén
(m), Kjell Johansson (fp), Ewy Möller (m) och Karl-Anders Petersson (c)
anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 29 med ”Frågan
om” och slutar på s. 30 med ”riskvilligt kapital” bort ha följande lydelse:

På förslag av regeringen har en riksdagsmajoritet av (s) och (vpk) under
senare år genomfört en rad åtgärder ägnade att försämra företagandets
villkor. Utskottet tänker bl. a. på slopandet av skattereduktionen för
aktieutdelning. Dess syfte var att, i avvaktan på en permanent lösning av
frågan hur dubbelbeskattningen i princip kunde elimineras, lindra dubbelbeskattningen
av aktieutdelningar.

Det utredningsarbete om dubbelbeskattning av bolagsvinster som tidigare
pågått har numera upphört. Utskottet finner det angeläget att utredningsarbetet
återupptas så att förslag kan föreläggas riksdagen så snart som möjligt.
Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

Genom utskottets ställningstagande får också det yrkande i motion 1647 av
Nils Åsling (c) som innebär att företag i stödområde A och B skall ha rätt att
”utdela” hela aktiekapitalet samt upplupen ränta efter skatt med obeskattade
medel anses vara i huvudsak tillgodosett.

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2754 yrkande 14 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i fråga om
dubbelbeskattning av aktieutdelning.

Sänkning av bolagsskatten m. m. (mom. 4)

3. Knut Wachtmeister (m), Bo Lundgren (m), Karl Björzén (m), Kjell
Johansson (fp) och Ewy Möller (m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med ”Genom
vad” och slutar med ”därför motionen” bort ha följande lydelse:

Den formella skattesatsen för aktiebolag är 52 % av den beskattningsbara
vinsten. Endast statlig inkomstskatt utgår numera. Det är framför allt
lönsamma, vinstgenererande företag som har möjlighet att göra de olika
avdrag för avsättningar - frivilliga och på senare år också tvångsmässiga —
som beslutats av riksdagen. Bolagsskatten drabbar därför i första hand
företag med sämre lönsamhet. För de vinstgivande företagen innebär skatten
ett incitament att behålla det genererande vinstkapitalet inom företaget i
stället för att dela ut det.

Enligt utskottets mening är det angeläget att sänka bolagsskatten och
därmed öka kapitalets rörlighet. En sådan åtgärd är till fördel också för
nyföretagandet och således ägnad att befrämja en god strukturutveckling i

SkU 1984/85:41

näringslivet. En sänkning av bolagsskattesatsen kan kombineras med en viss
begränsning av möjligheterna till fondavsättningar för bolagen så att
skattebasen breddas.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion 2754 såvitt nu är i fråga.

dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2754 yrkande 18 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i fråga om
sänkning av bolagsskatten m. m.

Nyetableringskonto (mom. 5)

4. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzén
(m), Kjell Johansson (fp), Ewy Möller (m) och Karl-Anders Petersson (c)
anser

dels att utskottet i fråga om nyetableringskonto bort anföra följande:

Om man vill skapa gynnsamma förutsättningar för en god strukturutveckling
i näringslivet torde en fortlöpande förnyelse av företagandet vara
nödvändig. För att starta ett företag krävs det kapital, och i det nystartade
företaget är god tillgång på riskkapital en förutsättning för företagets
fortlevnad.

Utskottet finner de i motionerna 655, 680,1150,1215 och 1637 framförda
synpunkterna värda beaktande. Genom skattestimulanser kan man skapa
attitydförändringar till företagandet och därmed gynnsamt påverka förnyelsen
av svenskt näringsliv. Frågan har också en sysselsättningspolitisk aspekt,
eftersom nya företag innebär nya arbetstillfällen.

Utskottet förordade redan på våren 1981 att frågan om etableringskonto
för blivande egenföretagare gjordes till föremål för en allsidig och förutsättningslös
prövning inom företagsskattekommittén. Utskottet är medvetet om
att kommitténs utredningsuppdrag är omfattande men förutsätter att kommittén
så snart som möjligt behandlar den i motionerna aktualiserade frågan
så att förslag i ämnet utan onödigt dröjsmål kan föreläggas riksdagen.

Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat samtliga nu aktuella
motionsyrkanden. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:655 yrkande 1,
1984/85:680, 1984/85:1150,1984/85:1215 och 1984/85:1637 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i fråga om
nyetableringskonto.

SkU 1984/85:41

Kooperativ kapitalfond (morn. 9)

5. Stig Josefson och Karl-Anders Petersson (båda c) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med ”Av vad”
och slutar med ”och 2730” bort ha följande lydelse:
Kooperationsutredningen föreslog i sitt betänkande (SOU 1981:60)
Kooperationen i samhället att medlemmarna i kooperativa företag skulle ha
rätt att skriva ned sina insatser i föreningen med ett belopp som motsvarade
60% av det inbetalda insatskapitalet. Utredningen föreslog också att
avsättning till kooperativ kapitalfond skulle vara avdragsgill vid taxeringen.
Båda förslagen hade till syfte att förbättra kooperationens kapitalförsörjning.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att dessa förslag var välmotiverade
inte bara av lantbrukskooperativa skäl utan också därför att de var
ägnade att underlätta bildandet av nya kooperativa företag, främst arbetskooperativa
föreningar. Det är därför beklagligt att förslaget ännu inte lett
till lagstiftning.

Utskottet biträder förslagen i motionen och förordar att förslag snarast
föreläggs riksdagen. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 9 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:2242 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i fråga om
kooperativ kapitalfond.

Uppskov med beskattningen av insats i kooperativt företag (mom. 10)

6. Stig Josefson och Karl-Anders Petersson (båda c) anser med åberopande
av motiveringen i reservation 5 att utskottet under mom. 10 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2242 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i fråga om
uppskov med beskattningen av insats i kooperativt företag.

Vinstandelssystem (mom. 17)

7. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m). Karl Björzén
(m), Kjell Johansson (fp), Ewy Möller (m) och Karl-Anders Petersson (c)
anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med ”Sorn
framgår” och slutar med ”av löntagarfonderna” bort ha följande lydelse:

I likhet med motionärerna anser utskottet att man bör få till stånd
ytterligare företagsanknutna, individuella vinstandelssystem, eftersom enskilt
delägarskap måste anses vida bättre för löntagarna än kollektiva
löntagarfonder. Anställda bör således stimuleras att köpa aktier i det egna
företaget. Därigenom höjer man de anställdas motivation och förbättrar man

SkU 1984/85:41

effektiviteten i företagen. Utskottet tillstyrker således att man prövar frågan i
syfte att underlätta inrättandet av frivilliga vinstandelssystem.

dels att utskottet under mom. 17 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:1219 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört i fråga om vinstandelssystem.

Arbetsrättligt skadestånd (mom. 24)

8. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzén
(m), Kjell Johansson (fp), Ewy Möller (m) och Karl-Anders Petersson (c)
anser

dels att utskottet i fråga om arbetsrättsligt skadestånd bort anföra följande:

En mycket betydande majoritet av regeringsrätten in pleno (20 röster mot
4) har i dom meddelad i februari 1980 beslutat att skadestånd som en
arbetsgivare utgivit till arbetstagarorganisation för åsidosättande av förhandlingsskyldighet
enligt lagen om medbestämmanderätt i arbetslivet skall anses
utgöra driftkostnad i arbetsgivarens rörelse.

Genom detta avgörande har således fastslagits att utgivandet av skadeståndet
haft direkt samband med rörelseintäkternas förvärvande och bibehållande.

Frågan gäller då i vad mån skadeståndets preventiva syfte bör föranleda att
det skall anses utgöra en icke avdragsgill kostnad i förvärvskälla. Ett sådant
betraktelsesätt förefaller utskottet föga tilltalande. Arbetsrättsliga regler
återfinns i dag i tolv olika lagar däribland MBL och semesterlagen.
Bestämmelserna är i stor utsträckning både svåröverskådliga och svårtolkade,
och det kan knappast sägas ligga något onormalt eller orimligt i att en
arbetsgivare någon gång omedvetet bryter mot lagar eller kollektivavtal. I
rättspraxis har också skadestånd ansetts utgöra driftkostnad i praktiskt taget
samtliga fall, där skadeståndet utgått på grund av brott mot ett i verksamheten
ingånget avtal.

Utskottet anser således i likhet med regeringsrättens majoritet och
motionärerna bakom motion 2716 att allmänt skadestånd för åsidosättande
av arbetsrättsliga regler bör utgöra avdragsgill omkostnad i en arbetsgivares
rörelse och detta så mycket mer som det vid bedömningen av ett sådant
skadestånds storlek finns möjlighet för domstolen att väga in också skattemässiga
konsekvenser.

Skatteutskottet vill avslutningsvis erinra om att en huvudprincip vid
beskattningen är att belopp som är skattepliktigt för mottagaren också skall
vara avdragsgillt för utgivaren av beloppet. Som riksskatteverket (RSV) i
annat sammanhang påpekat innebär det nuvarande avdragsförbudet att man
bryter denna kongruens i systemet.

Utskottet anser således att det inte finns någon rimlig anledning att

SkU 1984/85:41

särskilja just arbetsrättsliga skadestånd från övriga skadestånd.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion 2716.

dels att utskottet under mom. 24 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2716 antar följande

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 20 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 §

Vid beräkning arbetstidslagen (1928:673);

skadestånd, som grundas på lagen
(1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet eller annan lag som gäller
förhållandet mellan arbetsgivare och
arbetstagare, när skadeståndet avser
annat än ekonomisk skada;

straffavgift enligt enligt 36 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985 och tillämpas när skadeståndsskyldigheten
har uppkommit efter ikraftträdandet.

FoU-avdraget (mom. 26)

9. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzén
(m), Ewy Möller (m) och Karl-Anders Petersson (c) anser

dels att utskottet i fråga om FoU-avdraget bort anföra följande:

Då det tidigare provisoriska FoU-avdraget permanentades med verkan
fr. o. m. 1983 års taxering förelåg en bred enighet om betydelsen av att
statsmakterna på olika sätt effektivt stöder forskning och utveckling inom
företagen och att generella stödformer av ifrågavarande typ har en betydelsefull
uppgift. Entydiga uttalanden från näringslivets sida visar också att
avdraget haft betydelse för den långsiktiga planeringen av forskningsinsatserna
och för finansieringen av nya forskningsprojekt.

Särskilda FoU-avdrag börjar nu införas i allt fler länder. Det är därför
beklagligt att man i Sverige försämrar industrins möjligheter att utveckla och
utvidga FoU-verksamheten. De nyligen införda förnyelsefonderna är ägnade
att leda till felinvesteringar, de är administrativt svårhanterliga och bör
därför så snart som möjligt avvecklas.

Med det anförda tillstyrker utskottet yrkandena om återinförande av

SkU 1984/85:41

FoU-avdraget. Förslag härom bör föreläggas riksdagen i sådan tid att
bestämmelserna kan tillämpas redan vid 1986 års taxering.

dels att utskottet under mom. 26 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1984/85:562 yrkande 3,
1984/85:655 yrkande 6 och 1984/85:2754 yrkande 19 hos regeringen
begär förslag om återinförande av lagen (1973:421) om särskilt
forskningsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt i enlighet
med vad utskottet anfört.

Kvittning melian kommuner av underskott mot överskott (mom. 29)

10. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl
Björzén (m), Kjell Johansson (fp), Ewy Möller (m) och Karl-Anders
Petersson (c) anser

dels att utskottet i fråga om kvittning mellan kommuner av underskott mot
överskott bort anföra följande:

Genom beslut hösten 1984 slopades i enlighet med ett regeringsförslag -med visst undantag - taxeringen till kommunal inkomstskatt för juridiska
personer. Dessa har härigenom fått möjlighet att kvitta underskott i en
kommun mot överskott i en annan. För fysiska personer gäller emellertid
alltjämt att de saknar sådan möjlighet, om underskottet och överskottet
hänför sig till olika kommuner.

Från rättvise- och likformighetssynpunkt leder den gällande ordningen till
olikformiga och orättvisa resultat. Den innebär bl. a. att den som driver
rörelse i annan kommun än hemortskommunen kan gå förlustig rätten att vid
taxeringen till kommunal inkomstskatt i sistnämnda kommun dra av
underskott på en där belägen bostadsfastighet. Även i andra hänseenden kan
nuvarande regler medföra negativa effekter, och utskottet vill i sammanhanget
peka på vad utskottet anfört i fråga om beskattningsort för partrederi.

Utskottet delar alltså den i motion 1639 av Knut Wachtmeister m. fl. (m)
framförda uppfattningen att rätten att kvitta underskott mot överskott
mellan kommuner bör utvidgas att omfatta även fysiska personer.

Förslag av nu angiven innebörd bör skyndsamt föreläggas riksdagen.

dels att utskottet under mom. 29 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:1639 hos regeringen begär
skyndsamt förslag om slopande av förbudet mot att kvitta underskott
i en kommun mot överskott i en annan.

Skattereglerna för fåmansföretag (mom. 30)

11. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl
Björzén (m), Kjell Johansson (fp), Ewy Möller (m) och Karl-Anders
Petersson (c) anser

SkU 1984/85:41

dels att utskottet i fråga om skattereglerna för fåmansföretag bort anföra
följande:

I syfte att undanröja möjligheter till skattefusk har en rad långtgående
regler införts. Syftet med dessa har främst varit att motverka att kostnader
för privat konsumtion skall kunna omvandlas till kostnader för företaget.
Regler av det här slaget måste naturligtvis finnas. I sin nuvarande omfattning
är emellertid bestämmelserna alltför komplicerade och detaljerade, och de
leder också till betydande merarbete och besvär för såväl de skattskyldiga
som taxeringsmyndigheterna.

Möjligheten att i en seriöst bedriven näringsverksamhet genomföra
transaktioner för att undgå skatt torde vara mycket begränsade och kan, i
takt med att aktiebolagen åläggs att utse kvalificerade revisorer, väntas
minska ytterligare. Utskottet anser sig därför böra biträda yrkandet i den
moderata partimotionen att företagsskattekommittén genom tiläggsdirektiv
får i uppdrag att se över de särskilda skattereglerna i fråga om fåmansföretag.
Härigenom får också motionerna 658 och 2210 anses vara i viss mån
tillgodosedda.

dels att utskottet under mom. 30 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1984/85:562 yrkande 2,
1984/85:2210 och 1984/85:2283 yrkande 5 hos regeringen begär en
översyn av skattereglerna för fåmansföretag.

Särskilda yttranden
Underhållsfond (mom. 8)

1. Knut Wachtmeister, Bo Lundgren, Karl Björzén och Ewy Möller (alla m)
anför:

I motion 2364 begär motionären en utredning av frågan om inrättande av
underhållsfonder för enskilt ägda hyreshus. Vi anser att de i motionen
framförda synpunkterna förtjänar att uppmärksammas. Om man skall kunna
vidmakthålla ett kontinuerligt underhåll av hyresfastigheter i enskild ägo och
därigenom skapa en god boendemiljö för hyresgästerna bör det finnas en
möjlighet att årligen avsätta medel till en reparations- och underhållsfond.
Genom en sådan avsättningsmöjlighet skulle man också uppnå konkurrensneutralitet
mellan de allmänna bostadsföretagen och de privata fastighetsägarna.

Vi har för dagen ansett oss inte böra ställa något särskilt yrkande. Vi
förutsätter emellertid att regeringen uppmärksammar problemet och i
lämpligt sammanhang tillsätter en utredning med uppdrag att pröva den i
motionen aktualiserade frågan.

SkU 1984/85:41

Utvidgning av rätten att göra avsättning till investeringsfond m. m. (mom.
11-13 och 15)

2. Knut Wachtmeister (m), Bo Lundgren (m), Karl Björzén (m), Kjell
Johansson (fp) och Ewy Möller (m) anför:

Vi hälsar med tillfredsställelse att skatteutskottet hos regeringen begär en
ändring av de bestämmelser som reglerar frågan om partrederis beskattningsort.
Det finns emellertid också andra frågor gällande partrederiernas
beskattning som bör uppmärksammas i det fortsatta reformarbetet.

Reglerna om avsättning till allmän investeringsfond gäller inte för
partrederier, och sådana rederier som drivs i aktiebolagsform får utnyttja
fondmedlen uteslutande för anskaffning av nybyggt tonnage. Detta anser vi
vara brister som i vart fall på sikt bör undanröjas. Vi delar också den i motion
2731 uttalade meningen att investeringsreservema bör få användas på samma
sätt i partrederirörelse som i fiskerinäringen, dvs. utan särskilt bemyndigande
av regeringen eller industriverket.

Enligt bestämmelser som riksdagen antog 1973 får avdrag för underskott i
partrederi till följd av kontraktsavskrivning endast ske mot inkomst av
rederi-, luftfarts- eller varvsrörelse, och detsamma gäller i fråga om
underskott som uppkommit till följd av högre avskrivning än 10% av
anskaffningsvärdet för fartyg. Dessa bestämmelser har otvivelaktigt medfört
att tillflödet av nytt kapital till partrederierna sinat. Som motionärerna i
motion 2731 framhåller är det av stor betydelse för partrederierna att de har
tillgång på riskvilligt kapital.

Utskottet har begärt en ändring av bestämmelserna gällande rätt beskattningsort
för partrederi. Härigenom torde de mest akuta skatteproblemen för
partrederirörelsen komma att undanröjas. Mot den bakgrunden har vi ansett
oss kunna för närvarande avstå från att ställa ytterligare krav i fråga om
partrederiernas beskattning. Vi förutsätter emellertid att regeringen även i
fortsättningen uppmärksamt följer utvecklingen inom rederinäringen och vid
behov lägger fram erforderliga förslag till ändringar av skattereglerna.

Värdeminskning av asfaltanläggning (mom. 23)

3. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzén
(m), Kjell Johansson (fp), Ewy Möller (m) och Karl-Anders Petersson (c)
anför:

Riksdagen begärde redan vid 1980/81 års riksmöte en utredning av frågan
om avdrag för värdeminskning av markanläggningar. I sammanhanget
åberopades (jfr SkU 1980/81:25) att då gällande bestämmelser i ämnet
tillkommit redan 1969 och att under tiden därefter den tekniska utvecklingen
och strukturrationaliseringen inom näringslivet bidragit till att i varje fall
vissa typer av markanläggningar fått en mer begränsad ekonomisk varaktighet
än tidigare. Översynen borde enligt skatteutskottets uppfattning avse alla
markanläggningar i fråga om vilka en förmånligare avskrivning än den

SkU 1984/85:41

gällande kunde vara motiverad.

Någon översyn har ännu inte skett. Vi förutsätter att regeringen utan något
särskilt yrkande från riksdagen så snart som möjligt tillmötesgår riksdagens
begäran om en översyn.

FoU-avdraget (mom. 26)

4. Kjell Johansson (fp) anför:

Jag delar i princip majoritetens uppfattning att FoU-avdraget bör återinföras.
Av statsfinansiella skäl anser jag det emellertid inte möjligt att nu ta
ställning i denna fråga. Jag förutsätter dock att regeringen i lämpligt
sammanhang återkommer i ärendet.

SkU 1984/85:41 44

Innehåll

Sammanfattning 1

Motionerna 2

Gällande rätt m. m.

Arbetande kapital 6

Företagsskattekommittén 8

Utredningen angående de små och medelstora företagens finansiella
situation 9

Kooperationsutredningen 9

Dubbelbeskattning av aktieutdelning 10

Partrederi 10

Villkorat aktieägartillskott 11

Vinstandelssystem 13

Bolagsskatt 13

Fondavsättning m. m.

Investeringsfond och investeringsreserv 13

Resultatutjämningsfonder m. m 14

Reparationsfond 14

Tidigare behandling 15

Proposition 1984/85:93 15

Företagsskattekommittén 15

Skogskonto 16

Lön till barn 17

Försäkringskostnader 17

Värdeminskning 18

Arbetsrättsligt skadestånd 19

Representation 19

FoU-avdraget 20

Kulturstöd 21

Konstgödsel 22

Kvittning mellan kommuner av underskott mot överskott 23

Utskottet

Arbetande kapital, etableringskonto, försäkringspremier m. m. 23
Vissa vinstutjämningsfrågor

Lantbrukskonto, underhållsfond m. m 25

Investeringsfond och investeringsreserv 27

Partrederi

Hemortskommun 28

1973 års regler 28

Villkorat aktieägartillskott 29

SkU 1984/85:41 45

Aktieutdelning 29

Vinstandelssystem 30

Värdeminskning 30

Konstgödsel 30

Övriga yrkanden 31

Hemställan 31

Reservationer

Beskattningen av arbetande kapital 34

Dubbelbeskattning av aktieutdelning 35

Sänkning av bolagsskatten m. m 35

Nyetableringskonto 36

Kooperativ kapitalfond 37

Uppskov med beskattningen av insats i kooperativt företag .... 37

Vinstandelssystem 37

Arbetsrättsligt skadestånd 38

FoU-avdraget 39

Kvittning mellan kommuner av underskott mot överskott 40

Skattereglerna för fåmansföretag 40

Särskilda yttranden

Underhållsfond 41

Utvidgning av rätten att göra avsättning till investeringsfond

m.m 42

Värdeminskning av asfaltanläggning 42

FoU-avdraget 43

minab/gotab Stockholm 1985 82662