SkU 1984/85:4

Skatteutskottets betänkande
1984/85:4

om vissa taxerings- och uppbördsfrågor m. m.
Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet 17 motioner rörande olika
detaljfrågor på taxerings- och uppbördsområdet.

Utskottet avstyrker motionerna.

Till betänkandet har fogats fem reservationer på olika punkter.
Motionerna

1983/84:303 av Rune Torwald (c)

1 motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär åtgärder hos
skattemyndigheterna för att i framtiden förebygga eller i vart fall reducera
sammanblandningen av de identitetsnummer som företag tilldelas av patentverket
resp. skattemyndigheterna.

1983/84:306 av Rune Torwald (c) och Rosa Östh (c)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts beträffande behovet av ändrade regler för användning
av s. k. existensminimum vid taxering av småföretagare etc. fr. o. m. 1985
års taxering.

1983/84:341 av Gunnar Biörck i Värmdö (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att all skatt, som efter domstolsprövning
återbetalas till den skattskyldige, skall indexuppräknas och tillföras
ränta för den tid staten innehållit beloppet.

1983/84:749 av Ingemar Eliasson (fp) och Kjell Johansson (fp)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär att berörda myndigheter
förbättrar informationen till föräldrar med handikappade barn på sätt
som anges i motionen.

1983/84:944 yrkande 2 av Birgitta Hambraeus (c)

I motionen yrkas bl. a.

2. att riksdagen beslutar hemställa hos regeringen om åtgärder som
underlättar för arbetsgivare att informera de anställda om den sammanlagda
lönekostnaden.

1983/84:1125 av Gunnar Biörck i Värmdö (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att skattelagstiftningen beträffande
bestämmandet av den slutgiltiga skatten för sambeskattade skattskyldiga
kompletteras så att eventuell förefintlig "ö-skatteränta" hos den ena parten
får avräknas mot ifrågakommande kvarskatteavgift för den andra.

1 Riksdagen 1984185. 6 sami. Nr 4

SkU 1984/85:4

1983/84:1129 yrkandena 1 d och 10-12 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c)
Med hänvisning till vad som anförts i motion 1363 yrkas bl. a.

1 d. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att företagens uppgiftslämnande till myndigheterna bör
begränsas,

10. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna om
skyldigheten för företagsledare m. fl. i fåmansföretag att avge deklarationsblankett
10,

11. att riksdagen beslutar att preliminär B-skatt åter skall utgå med 100 %
av föregående års slutliga skatt,

12. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att förenkla
företagens inbetalning av skatter och avgifter.

1983/84:1451 av Karl Björzén (m) och Hugo Hegeland (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring i uppbördslagen
att ansökan om jämkning av preliminär skatt i vissa fall skall få inges efter
utgången av april månad under taxeringsåret.

1983/84:1457 yrkandena 7 och 8 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c)

I motionen yrkas bl. a.

7. att riksdagen beslutar att preliminär B-skatt skall utgå med 100 % av
föregående års slutliga skatt,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att förenkla
företagens inbetalning av skatter och avgifter.

1983/84:1458 av Margit Gennser (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
49 § första stycket uppbördslagen (1953:272) så att den lokala skattemyndigheten
skall kunna medge anstånd med betalningen av ett tvistigt skattebelopp
även om taxeringsintendenten avstyrkt.

1983/84:1459 av Margit Gennser (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
1 § taxeringslagen (1956:623) i enlighet med vad som i motionen anförts,
nämligen så att taxeringsnämnderna i oklara frågor skall besluta till den
skattskyldiges fördel.

1983/84:1460 av Margit Gennser (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
49 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272) i enlighet med vad som i motionen
anförts, nämligen så att anståndsmöjligheterna utvidgas i samband med
tvister om rätt beskattningsår.

1983/84:1469 av Ove Karlsson m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om ändrade
regler i vad avser överförmyndarnämnder/överförmyndares skyldighet att
redovisa förmyndararvodena till de lokala skattemyndigheterna.

SkU 1984/85:4

1983/84:1491 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att kvarskatteavgiften skall falla
bort vid inbetalning av ytterligare erforderlig skatt inom viss begränsad tid i
de fall som anges i motionen.

1983/84:1496 av Knut Wachtmeister m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att uttaget av preliminär B-skatt
fr. o. m. uppbördsåret 1985/86 skall vara 100 % av den slutliga skatt som
påförts den skattskyldige året före inkomståret.

1983/84:2462 av Rolf Andersson (c) och Rolf Rämgård (c)

Med hänvisning till vad som anförts i motion 2461 yrkas i motionen att
riksdagen hos regeringen begär en översyn av taxeringsnämndernas beslutsformer
och handläggningsregler.

1983/84:2529 av Gunnar Björk i Gävle m. fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen i skrivelse till regeringen hemställer att
förhandsbesked skall kunna ges i skattefrågor på uppdrag av taxeringsintendent
eller motsvarande.

Frågornas tidigare behandling m. m.

Handläggningsfrågor i taxeringsnämnderna, m. m.

En ny taxeringsorganisation med väsentligt utökade resurser har genomförts
fr. o. m. 1979 års taxering i enlighet med principbeslut 1975 och 1977.
Den författningsreglering som behövdes för den nya organisationen vidtogs
1978 (prop. 1977/78:181, SkU 1977/78:55). Reformen innebar bl. a. att
länsstyrelsernas skatteavdelningar omorganiserades och att taxeringsnämndernas
ställning och lekmannainflytandet förstärktes. Taxeringsperioden
utsträcktes till den 31 oktober. Deklarationerna skulle granskas och föredras
inför taxeringsnämnderna av tjänstemän vid länsstyrelserna och de lokala
skattemyndigheterna. Vidare skulle nämndernas beslutsunderlag förbättras
genom en ökad revisionsverksamhet och ett väl utbyggt ADB-stöd. Det kan
också nämnas att nämnderna fick möjlighet att under taxeringsperiodens
lopp ompröva sitt taxeringsbeslut, t. ex. om den skattskyldige inkommit med
ny utredning.

I proposition 1977/78:181 anförde departementschefen att han inte var
beredd att ge ledamöterna generell tillgång till deklarationsmaterialet. Enligt
hans mening borde det liksom dittills finnas möjlighet för nämnden att utse
någon ledamot som utöver ordföranden granskar deklarationerna. Samtidigt
framhölls i propositionen att bestämmelserna inte fick hindra ledamöterna
att ta del av deklarationshandlingar i den mån det behövdes för att de skulle
få bästa möjliga beslutsunderlag och att annan ledamot än ordföranden
därför skulle få ta del av självdeklaration vid nämndens sammanträden i den
omfattning som erfordrades för taxeringen.

SkU 1984/85:4

Med anledning av en motion i denna fråga anförde utskottet (SkU
1977/78:55 s. 60) följande:

När det gäller frågan i vilken utsträckning taxeringsnämndens ledamöter
bör få ta del av deklarationerna behålls möjligheten för ordföranden och de
ledamöter som särskilt utses av nämnden att granska samtliga deklarationer.
Det nya systemet innebär dock att deklarationerna i princip skall granskas
och föredras inför nämnden av särskilda tjänstemän. De förtroendevalda
ledamöterna bör enligt utskottets mening samtidigt kunna bilda sig en egen
uppfattning i de aktuella frågorna genom att ta del av deklarationerna i dessa
delar, och de bör också i övrigt ha möjlighet att - så som föreslås i
propositionen - vid sammanträdena ta del av deklarationerna i den
omfattning som behövs för taxeringen. Förslaget innebär att taxeringsnämnderna
själva får bedöma i vilken utsträckning det är lämpligt att ledamöterna
granskar deklarationerna, och utskottet vill för sin del framhålla vikten av att
reglerna tillämpas så att kravet på likaberättigande för ledamöterna i fråga
om att ta del av underlaget för de beslut som nämnden fattar inte sätts åt
sidan.

Ett omfattande utredningsarbete i syfte att få till stånd förenklingar och
rationaliseringar av deklarations- och taxeringsförfarandet bedrivs f. n. av
skatteförenklingskommittén (B 1982:03). Kommittén har nyligen lagt fram
ett förslag om förenklad självdeklaration och syftar bl. a. till att skapa
förutsättningar för en reform av taxeringsförfarandet (SOU 1984:21).
Utredningsarbetet inriktas härefter på det grundläggande taxeringsförfarandet,
och kommittén avser att redovisa sina ställningstaganden inom detta
område i ett betänkande vid årsskiftet 1984-1985. En särskild utredning har
också tillsatts om skatteförvaltningens organisation och styrfunktioner (dir.
1984:22).

Beträffande principerna för taxeringsnämndernas beslutsfattande i oklara
skattefrågor anförde finansministern i svar den 12 januari 1984 på en enkel
fråga av Margit Gennser (m) att det är taxeringsnämndens uppgift att se till
att taxeringarna stämmer överens med skatteförfattningarna och att de i
möjligaste mån blir likformiga och rättvisa. Enligt finansministern var det
ofrånkomligt att taxeringsnämnden ibland måste ta ställning i frågor där det
är oklart hur författningarna skall tolkas. Motsvarande problem uppkommer
vid tillämpningen av författningar på praktiskt taget alla rättsområden, och
det borde enligt hans mening inte komma i fråga att i detta avseende ge
taxeringsnämnderna särskilda förhållningsregler som avviker från vad som i
allmänhet gäller för de rättstillämpande myndigheterna.

S. k. skönstaxering skall enligt 21 § TL tillgripas om deklaration inte har
avgivits eller om, på grund av brister i eller bristfälligt underlag för
deklaration, inkomst av viss förvärvskälla eller skattepliktig förmögenhet
inte kan beräknas tillförlitligt. Inkomsten skall i så fall uppskattas efter vad
med hänsyn till föreliggande omständigheter finnes skäligt. Bestämmelserna
skall ses mot bakgrund av skyldigheten enligt 20 § TL att i skälig omfattning

SkU 1984/85:4

genom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att
underlag finns för deklarations- eller uppgiftsskyldighetens fullgörande och
för kontroll därav.

I riksskatteverkets handledning för taxeringsnämnderna understryks bl. a.
att skönstaxering är den sista av de utvägar som står taxeringsmyndigheterna
till buds när det gäller att åsätta en materiellt riktig taxering. Skönstaxering
bör enligt handledningen endast tillgripas när deklaration saknas eller
avgiven deklaration eller underlag för densamma företer sådana väsentliga
brister att deklarationen eller underlaget inte kan godtas från taxeringssynpunkt
och när det inte heller föreligger annan möjlighet att på ett tillförlitligt
sätt beräkna den skattskyldiges inkomst eller hans skattepliktiga förmögenhet.

Om skönstaxering måste tillgripas kan en kontantberäkning ingå bland de
metoder som utnyttjas för att kunna göra en beräkning av antaglig inkomst av
förvärvskällan. I ett särskilt avsnitt om kontantberäkning anförs att en sådan
beräkning måste anses som en obligatorisk del av rutinerna vid granskningen
av deklarationer för jordbrukare, rörelseidkare och andra med mera
invecklade deklarationer och att den utgör ett allmänt hjälpmedel för att
bedöma en deklarations tillförlitlighet. Samtidigt framhålls att en deklaration
aldrig får ändras på grund av lågt kontantöverskott utan att den
skattskyldige fått ta del av och tillfälle att bemöta den upprättade kontantberäkningen.
Verket framhåller också önskvärdheten av att på olika sätt
införskaffa allmänna upplysningar rörande den skattskyldiges ekonomiska
och andra förhållanden som kan ha betydelse för bedömningen.

Kontrolluppgift

Enligt 37 § taxeringslagen (1956:623) är den som har utgivit löneförmåner
e. d. i allmänhet skyldig att lämna kontrolluppgift till ledning för mottagarens
taxering. Uppgift behöver inte lämnas i fråga om belopp under 100 kr. I
vissa fall är beloppsgränsen högre, t. ex. beträffande ej avdragsgilla ersättningar
för arbete på annan fastighet än jordbruksfastighet (300 kr.), vissa
naturaförmåner (600 kr.) samt resekostnadsersättning, traktamente eller
representationsersättning motsvarande gjorda utlägg (vardera 500 kr.). I
vissa fall föreligger över huvud taget ingen uppgiftsskyldighet, t. ex. om
utgivaren är en fysisk person som inte är skyldig att göra skatteavdrag och
förmånen inte utgått från fastighet eller rörelse.

Beträffande vissa uppdragsersättningar och räntor m. m. gäller särskilda
regler. Banker och andra kreditinstitut har f. n. inte någon allmän skyldighet
att lämna kontrolluppgift rörande utgivna räntor eller kapitalbehållningar.
Skatteförenklingskommittén föreslår (Förenklad självdeklaration - SOU
1984:21) att en sådan uppgiftsskyldighet införs i två steg fr. o. m. 1986 års
taxering.

1* Riksdagen 1984/85. 6 sami Nr 4

SkU 1984/85:4

Förhandsbesked

Reglerna om förhandsbesked i taxeringsfrågor infördes år 1951 för att en
skattskyldig mot en viss avgift snabbt skulle kunna få besked om tolkningen
av skattereglerna i vissa för honom angelägna frågor. Enligt 1 § lagen
(1951:442) om förhandsbesked får riksskatteverket efter ansökan lämna
sådant besked angående viss fråga som rör sökandens taxering. I allmänhet
fordras att frågan är av synnerlig vikt för sökanden, och denne är skyldig att
ge in all den utredning som står till buds. Beskedet skall lända till efterrättelse
vid taxeringen om och i den mån sökanden framställer yrkande härom.

Besvär över riksskatteverkets förhandsbesked får anföras till regeringsrätten.

Debiteringen av B-skatt

Preliminär B-skatt betalas huvudsakligen av dem som driver rörelse, och
skatten skulle tidigare som regel utgå med ett belopp som motsvarar den
slutliga skatt som har påförts den skattskyldige året före inkomståret. Mot
bakgrund av konstaterade eftersläpningar i fråga om B-skatteuppbörden
ändrades reglerna fr. o. m. 1983 så att B-skatten skall utgå med 120 % av
den slutliga skatten (prop. 1982/83:53, SkU 1982/83:11).

Utskottet framhöll att det under en lång följd av år visat sig att
B-skatteinbetalningarna under uppbördsåret varit otillräckliga och att reglerna
inte tillgodosåg syftet att i möjligaste mån få en överensstämmelse med
den slutliga skatten. Detta hade enligt utskottet framför allt sin förklaring i
att den slutliga skatt som ligger till grund för debiteringen av B-skatten avsåg
inkomster som låg två år tillbaka i tiden. Mot bakgrund också av de uppgifter
som åberopades i propositionen angående debiterade B-skatteroch fyllnadsinbetalningar
fick det enligt utskottets uppfattning t. v. anses som en lämplig
avvägning att låta B-skatten utgå med 120 %. Även om det låg i sakens natur
att en sådan åtgärd medförde en viss ökning av antalet ansökningar om
jämkning, instämde utskottet i departementschefens uppfattning att de
olägenheter som detta eventuellt kunde innebära mer än väl skulle uppvägas
av en förbättring av uppbörden.

I svar den 10 maj 1984 på en fråga av Knut Wachtmeister (m) om sänkt
uttagsprocent för B-skatt anförde finansministern att det ännu var för tidigt
att avgöra hur den angivna uppräkningen har verkat i praktiken. Statistiska
uppgifter om B-skattebetalarnas fyllnadsbetalningar och kvarskatter för år
1983 skulle komma först under hösten. Enligt vad finansministern erfarit
fanns det dock inte dittills något som tydde på att en uppräkning till 120 %
generellt sett var för hög. Finansminstern uppgav att riksskatteverket följde
utvecklingen och att han senare under året skulle få en närmare redovisning
av utfallet av reformen. Först då kunde han bedöma i vilken mån det fanns
skäl att föreslå en ändring av uttagsprocenten.

SkU 1984/85:4

Preliminärskatten på vårdbidrag

Den som vårdar ett barn som inte har fyllt 16 år har enligt 9 kap. 4 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring rätt till vårdbidrag om barnet på grund av
sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat handikapp under minst sex
månader är i behov av särskild tillsyn och vård. Vid bedömningen av rätt till
vårdbidrag skall även beaktas sådana merkostnader som uppkommer på
grund av barnets sjukdom eller handikapp. Vårdbidraget, som är en särskild
folkpensionsförmån, utgår allt efter tillsyns- och vårdbehovets omfattning
och merkostnadernas storlek med ett belopp som motsvarar hel eller halv
förtidspension till ensamstående jämte pensionstillskott som svarar mot
pensionen. Av vårdbidraget kan en viss angiven del bestämmas som
ersättning för merkostnader. Kostnadsersättningen kan variera mellan 15
och 63 % av basbeloppet.

Enligt kungörelsen (1968:97) om skatteavdrag i vissa fall från folkpension
m. m. (jfr 3 § 3 mom. och 10 § andra stycket uppbördslagen) skall preliminär
A-skatt utgå bl. a. för vårdbidrag, om det är sannolikt att slutlig skatt
kommer att påföras. Den utbetalande myndigheten får beräkna skatten med
frångående av bestämmelserna i uppbördslagen om man därmed kan uppnå
bättre överensstämmelse med den slutliga skatten. Enligt riksskatteverkets
anvisningar (RSV Du 1979:6) skall hänsyn tas till möjligheterna till extra
avdrag vid beskattningen, och om mottagaren begär detta skall förhöjt
skatteavdrag göras på motsvarande sätt som gäller för arbetsgivare i
allmänhet.

I försäkringskassornas broschyr ”Bra att veta om pension” lämnas vissa
upplysningar om beskattningsregler och regler om skatteavdrag. I broschyren
uppmärksammas att mottagaren även kan ha inkomster från en annan
arbetsgivare. Om denna inkomst är större än den allmänna pensionen är
denne arbetsgivare huvudarbetsgivare och bör enligt broschyren göra
skatteavdrag för hela inkomsten. Om inkomsten vid sidan av pensionen är
mindre än pensionen bör mottagaren av pensionen enligt vad som anförs i
broschyren anmäla det till försäkringskassan, som då beräknar ett högre
preliminärskatteavdrag.

Förtidsåterbetalning av preliminärskatt

Ansökan om förtidsåterbetalning av preliminärskatt skall enligt 45 § 1
mom. sista stycket uppbördslagen göras senast den 30 april året efter
inkomståret. Enligt riksskatteverkets meddelande RSV Du 1982:20 (RSFS
1981:65) kan dock den lokala skattemyndigheten självmant ta upp ett ärende
om jämkning och återbetalning även efter den 30 april. Detta bör dock enligt
meddelandet ske med stor försiktighet och bara när det finns särskilda skäl.
Som exempel på särskilda skäl nämns i meddelandet försummelse av en
myndighet, fall där det föreligger synnerligen ömmande omständigheter eller

SkU 1984/85:4

där det annars skulle framstå som oskäligt att inte ta upp ett ärende till
prövning.

I en motion 1982 yrkades att ansökan om förtidsåterbetalning skulle kunna
göras genom en kryssmarkering på deklarationsblanketten och att en sådan
ansökan skulle kunna få göras även efter den 30 april om den skattskyldige
haft anstånd med deklarationen. I sitt betänkande 1982/83:11 avstyrkte
utskottet motionen och anförde följande:

Utskottet är medvetet om att det i vissa fall kan vara angeläget för den
skattskyldige att erhålla återbetalning av en alltför hög preliminärskatt. Det
är givetvis av vikt att information lämnas om möjligheterna härtill. Vid en
sådan återbetalning utgår emellertid ingen ränta, och om deklarationsblanketten
utformas på det sätt som motionärerna föreslår torde det inte kunna
undvikas att många av misstag kommer att förlora förmånen av den ränta på
överskjutande skatt som annars skulle ha utgått.

Utskottet vill också framhålla att en ansökan om förtidsåterbetalning av
överskjutande skatt bör prövas skyndsamt men att en återbetalning givetvis
inte kan ske utan att deklarationen granskas. Ett stort antal ansökningar av
detta slag kan därför komma att förrycka taxeringsarbetet i en omfattning
som inte är önskvärd.

Utskottet är för sin del inte berett att medverka till att deklarationsblanketten
utformas på ett sådant sätt att olägenheter i angivna hänseenden kan
befaras.

Räntereglerna i uppbördslagcn och kvarskatteavgift

Ö-skatteränta, dvs. ränta på skatteåterbäring, och andra restitutionsräntor
beräknas efter en räntesats som motsvarar det av riksbanken fastställda
diskontot vid utgången av året före taxeringsåret. Ö-skatteräntan beräknas i
allmänhet för 12 månader, men om preliminärskatt betalats efter den 18
januari året efter inkomståret beräknas räntan för 6 månader. Räntesatsen
för respitränta, dvs. ränta på tillkommande skatt, och anståndsränta låg
tidigare på samma nivå men höjdes fr. o. m. 1984 till tre procentenheter över
diskontot.

Kvarskatteavgift utgår i normalfallet med 8 % om kvarskatten uppgår till
högst 5 000 kr. och annars med 10 %. I speciella fall utgår kvarskatteavgift
även på fyllnadsinbetalningar av preliminär skatt, nämligen för skattskyldiga
som har fått anstånd med deklarationen och som därför har möjlighet att
göra fyllnadsinbetalningar under tiden 1 maj-30 juni taxeringsåret. För
sådana fyllnadsinbetalningar utgår kvarskatteavgift med 2 %. Om kvarskatten
beror på förhållanden som den skattskyldige inte har kunnat råda över,
får länsstyrelsen efter ansökan besluta att kvarskatteavgiften sätts ned till
5 %. Härvid bortses från den del av avgiften som i förekommande fall har
beräknats efter 2 %. Kvarskatteavgiftens syfte är att förmå den skattskyldige
att genom bl. a. fyllnadsbetalningar bidra till en god överensstämmelse
mellan den slutliga och den preliminära skatten. Den är inte avdragsgill vid
beskattningen.

SkU 1984/85:4

Kvarskatteavgift och ränta beräknas individuellt för makar och barn.
Bakgrunden härtill är önskemålet att förenkla reglerna och att skälet för en
särbehandling av makar minskat i styrka eftersom inkomstbeskattningen
numera i allt väsentligt är individuell. Med hänvisning härtill avstyrkte
utskottet år 1979 (SkU 1978/79:50) en motion om återgång till äldre regler om
en gemensam beräkning i detta hänseende.

I svar den 8 mars 1984 på en fråga från Sten Andersson i Malmö (m) och
från Margit Gennser (m) anförde finansministern att kvarskatteavgiften i de
fall då den sätts ned till 5 % motsvarar en ränta för den kredit som den
skattskyldige fått, en ränta som vid jämförelse med ränteläget på den
allmänna kreditmarknaden framstår närmast som låg. Han var därför inte
beredd att föreslå en ytterligare nedsättning av avgiften under denna nivå.

Anståndsreglerna

Enligt vårt uppbördssystem gäller som en allmän regel att en skattskyldig i
vanlig tid och ordning skall betala det skattebelopp som har debiterats på
grund av taxeringen, även om han har överklagat denna. Under vissa
förutsättningar kan dock den lokala skattemyndigheten (LSM) eller länsstyrelsen
medge anstånd med inbetalningen. År 1979 förenklades och förbättrades
förfarandet i anståndsärendena hos LSM (prop. 1979/80:35, SkU
1979/80:16). LSM kan i många enkla fall meddela anstånd enligt 49 § 1 mom.
uppbördslagen (1953:272) utan att yttrande först inhämtats från taxeringsintendenten,
nämligen om myndigheten vid en bedömning av taxeringsbesvären
själv finner att det med hänsyn till omständigheterna kan antas att
taxeringen kommer att sättas ned. I tveksamma fall skall LSM liksom hittills
begära yttrande från taxeringsintendenten, och dennes uppfattning i frågan
blir då utslagsgivande. Taxeringsintendenten kan i sitt yttrande begränsa sig
till att redovisa sin uppfattning i själva anståndsfrågan.

Vidare får länsstyrelsen enligt 49 § 2 mom. meddela anstånd med betalningen
av skatten, bl. a. om den skattskyldige anfört besvär över taxeringen
och erläggandet av skatten skulle medföra betydande skadeverkningar för
den skattskyldige eller av annat skäl framstå som obilligt. Anstånd enligt
detta moment får medges endast om den skattskyldige ställer nöjaktig
säkerhet eller om det med hänsyn till anståndstidens varaktighet, den
skattskyldiges förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antas att
skattebeloppet ändå kommer att erläggas i behörig ordning.

Utskottet avstyrkte förra året (SkU 1983/84:18) en motion rörande
taxeringsintendentens ställning i anståndsärendena. Utskottet instämde
visserligen i att viss kritik kan riktas mot att taxeringsintendentens uppfattning
fortfarande skulle vara vägledande om taxeringsfrågan är tvistig men
utgick från att regeringen skulle uppmärksamma denna fråga.

I svar den 12 januari 1984 på en fråga från Margit Gennser (m) bl. a. om
taxeringsintendentens ställning i anståndsärendena anförde finansministern

SkU 1984/85:4

bl. a. att det kunde ifrågasättas om nuvarande anståndsregler är lämpligt
utformade men att frågan faller inom skatteförenklingskommitténs uppdrag
varför han inte ville ta något initiativ för att ändra reglerna.

Inbetalning av skatt

Frågan om en allmän förenkling av företagens uppbördsskyldighet har
uppmärksammats sedan lång tid tillbaka. Utskottet konstaterade senast i sitt
betänkande SkU 1980/81:2 att avsikten med de nya regler som genomfördes
fr. o. m. 1980 i fråga om uppbörden av inkomstskatter m. m. var att så långt
som möjligt utforma uppbördssystemet så att arbetsgivarna och de skattskyldiga
kan använda det betalningssätt som de finner mest lämpligt och så att det
nya systemet lätt kunde anpassas till de ändrade betalningsrutinerna som
kunde bli aktuella i framtiden.

Motsvarande regler som för inkomstskatterna kommer fr. o. m. 1985
också att gälla i fråga om uppbörden av socialförsäkringsavgifter, som då
samordnas med preliminärskatteuppbörden (prop. 1983/84:167, SfU 1983/
84:28, SkU 1983/84:13 y).

Som framgår av finansutskottets redogörelse i betänkande 1983/84:29 ser
en arbetsgrupp inom regeringskansliet f. n. över hanteringen av de statliga
betalningarna och den statliga uppbörden i postgirosystemet. Syftet med
detta arbete är bl. a. att skapa bättre ekonomiska förutsättningar för en
rikstäckande postservice och betalningsförmedling. Enligt finansutskottets
uppfattning fanns inte skäl att vidta någon åtgärd med anledning av de
motioner som finansutskottet då behandlade innan arbetsgruppen avslutat
sitt arbete.

Företagens uppgiftsskyldighet m. m.

Genom en särskild förordning (1982:668) om statliga myndigheters
inhämtande av uppgifter från näringsidkare och kommuner skall en myndighet
innan den beslutar om ett nytt formulär eller om en icke obetydlig ändring
i ett tidigare fastställt formulär samråda med organisation eller annan som
kan anses företräda de näringsidkare som skall lämna uppgifterna. I
sammanhanget kan nämnas att 16 av näringslivets organisationer ingår i en
ideell förening - Företagens Uppgiftslämnardelegation - som bildats för
samråd med myndigheterna i hithörande frågor.

Utskottet prövade senast i sitt betänkande 1982/83:49 ett motionsyrkande
om att företagens skyldighet att lämna uppgifter av olika slag borde
begränsas så långt som möjligt och om att deklarationsblanketten för
företagsledare i fåmansföretag (blankett 10) borde omprövas i den riktningen
att de aktuella uppgifterna i mån av behov i stället infordrades av
taxeringsnämnderna. Utskottet instämde i motionärernas uppfattning att
regeringen uppmärksamt borde följa utvecklingen i fråga om kraven på olika

SkU 1984/85:4

uppgifter från företagen och att uppgiftsskyldigheten i möjligaste mån borde
begränsas. Frågan om deklarationsblanketternas utformning ingick emellertid
i skatteförenklingskommitténs uppdrag, och utskottet utgick från att alla
uppslag till förenklingar skulle tas till vara i kommitténs arbete. Utskottet
utgick från att det anförda skulle komma att beaktas utan något särskilt
tillkännagivande från riksdagens sida. Med hänsyn härtill avstyrkte utskottet
motionen.

I samma betänkande behandlade utskottet ett motionsyrkande om en
komplettering av kontrolluppgifterna till de anställda med uppgifter om de
totala lönekostnaderna, inräknat arbetsgivaravgifter av olika slag, för att öka
de anställdas förståelse för de villkor under vilka företagsamheten drivs. I
denna fråga anförde utskottet följande:

Som utskottet nyss anfört är det angeläget att företagens uppgiftsskyldighet
begränsas så långt möjligt. Kontrolluppgifterna bör redan av detta skäl
inte belastas med sådana uppgifter som motionärerna avser och som ligger
helt vid sidan av syftet med kontrolluppgifterna. Utskottet vill samtidigt
framhålla att de företag som så önskar är oförhindrade att lämna sina
anställda information i sådana frågor som anges i motionerna samtidigt som
de avlämnar kontrolluppgifterna. Utskottet kan - med hänvisning till sina
ställningstaganden till likartade frågor tidigare år (senast i betänkandet SkU
1981/82:40) och till skatteförenklingskommitténs arbete - f. n. inte heller
tillstyrka att skattsedlarna belastas med uppgifter om annat än vad som har
direkt betydelse för den skatt som den skattskyldige skall betala.

Utskottet

Tre av de motioner från förra riksmötet som utskottet behandlar i detta
betänkande angår beslutsformer och handläggningsregler m. m. inom
taxeringsnämnderna. Rolf Andersson (c) och Rolf Rämgård (c) begär i
motion 2462 en översyn av dessa bestämmelser i syfte att förbättra
möjligheterna för ledamöterna att grundligt sätta sig in i taxeringsärendena,
t. ex. genom att få mer komplicerade ärenden hemskickade före
sammanträdena.

Som framgår av den tidigare redogörelsen var ett av huvudsyftena med den
nya taxeringsorganisation som genomfördes fr. o. m. 1979 års taxering att på
olika sätt förstärka taxeringsnämndernas ställning och lekmännens
möjligheter att utöva ett reellt inflytande på taxeringen. Hithörande frågor
kommer nu att prövas på nytt inom skatteförenklingskommittén, vars förslag
om en förenklad självdeklaration för flertalet löntagare utgör en av
förutsättningarna för att kunna uppnå ytterligare förbättringar i taxeringen i
första instans. Eftersom de i motionen behandlade frågorna således redan är
föremål för utredning, och synpunkter av den art som åberopas i motionen
torde komma att beaktas av kommittén utan särskild framställan från
riksdagens sida, avstyrker utskottet motion 2462.

Ett annat yrkande framställs av Margit Gennser (m) i motion 1459,

SkU 1984/85:4

nämligen att taxeringsnämnderna i oklara tolkningsfrågor skall följa den
skattskyldiges deklaration så att den enskilde skyddas från onödiga
kostnader och besvär.

Som finansministern anförde i våras som svar på en enkel fråga av samma
innebörd bör taxeringsnämnderna i detta avseende inte få särskilda
förhållningsregler som avviker från vad som i allmänhet gäller för de
rättstillämpande myndigheterna. Utskottet avstyrker således detta yrkande.

Rune Torwald (c) och Rosa Östh (c) anför i motion 306 att många
småföretagare drabbas av maskinmässiga och obefogade skönstaxeringar
som enbart grundar sig på att företagarens familj enligt verkställd
kontantberäkning inte nått upp till existensminimum. Motionärerna yrkar
att riksskatteverket tar fram lämpliga hjälpregler för att bedöma om ett
kontantöverskott skall anses för lågt eller ej och att arbetet härmed bedrivs så
skyndsamt att nya regler kan tillämpas vid 1985 års taxering.

Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att de kontantberäkningar
som rutinmässigt görs i fråga om jordbrukare, rörelseidkare och andra
med mera invecklade eller omfattande deklarationer av olika skäl i vissa fall
kan vara missvisande och att den skattskyldige kan ha svårt att förstå
innebörden av beräkningarna. Samtidigt bör framhållas att detta förhållande
uppmärksammas i riksskatteverkets handledning för taxeringen, där dessa
frågor behandlas relativt utförligt. Som framhålls i handledningen är det
enda syftet med en skönstaxering att söka uppnå ett riktigt taxeringsresultat,
och obefogade skönstaxeringar medför betydande olägenheter inte bara för
den skattskyldige utan också för berörda myndigheter. När en skönstaxering
måste tillgripas i avsaknad på deklaration eller på grund av brister i
deklarationen eller i underlaget för deklarationen ställer detta ofta stora krav
på gott omdöme hos dem som skall fatta beslut. Med det anförda vill
utskottet framhålla vikten av att taxeringsnämnderna vid sin prövning av
frågor av denna art i varje enskilt fall införskaffar så allsidiga upplysningar
som möjligt beträffande den skattskyldiges ekonomiska situation och andra
omständigheter som kan ha betydelse vid bedömningen. Enligt utskottets
uppfattning är det emellertid knappast möjligt att skapa några mer enhetliga
regler rörande dessa bedömningsfrågor än allmänna vägledningar av den art
som riksskatteverket har lämnat. Med det anförda avstyrker utskottet
motionen.

I motion 1469 av Ove Karlsson m. fl. (s) påtalar motionärerna att någon
skyldighet att lämna inkomstuppgift inte föreligger i fråga om förmyndararvoden
som erläggs av myndlingen själv. Enligt motionärernas uppfattning
bör överförmyndarnämnden/överförmyndaren åläggas att informera skattemyndigheterna
om alla beslut som leder till utbetalningar av sådana arvoden
utöver ett visst belopp.

Som framgår av den tidigare redogörelsen föreligger inte någon
uppgiftsskyldighet rörande lön eller arvode som utgår från enskilda personer
utan samband med en förvärvskälla till någon som har en annan

SkU 1984/85:4

huvudarbetsgivare. Eftersom uppgiftsskyldighetens omfattning har grundläggande
betydelse för den förenklade löntagarbeskattning som skatteförenklingskommittén
föreslår, torde hithörande frågor komma att uppmärksammas
i samband med kommande ställningstaganden till kommitténs
förslag. Mot denna bakgrund finner utskottet inte skäl att göra någon särskild
framställning till regeringen rörande förmyndararvoden utan avstyrker den
nu aktuella motionen.

Gunnar Björk i Gävle m. fl. (c) begär i motion 2529 att taxeringsintendenterna
eller riksskatteverket skall kunna få förhandsbesked i skattefrågor på
samma sätt som en enskild skattskyldig. Syftet med motionen är att man skall
kunna undvika segdragna skatteprocesser som endast syftar till att bringa
klarhet i tolkningsfrågor i skattelagstiftningen.

Reglerna om förhandsbesked har till ändamål att bereda den skattskyldige
möjlighet att så snabbt som möjligt få ett för skattemyndigheterna bindande
besked i en för honom angelägen skattefråga. Som lagstiftningen är
konstruerad skall förhandsbesked endast lämnas i frågor som är konkreta
och aktuella för den skattskyldige, och sökanden är skyldig att inkomma med
all den utredning i ärendet och de ytterligare upplysningar som står till buds.
Avsikten har inte varit att belasta förfarandet med krav på förhandsuttalanden
av regeringsrätten rörande allmänna tolkningsproblem i skattelagstiftningen.
Utskottet kan i och för sig instämma i syftet att öppna vägar för att på
ett enkelt sätt klarlägga osäkra tolkningsfrågor i lagstiftningen men är för sin
del inte övertygat om lämpligheten av en sådan nyordning för
rättegångsväsendet som motionärerna föreslår. Med hänvisning härtill
avstyrker utskottet motionen.

Mot bakgrund av konstaterade eftersläpningar i fråga om Bskatteuppbörden
ändrades reglerna om debitering av B-skatt hösten 1982. I
allmänhet skall B-skatten numera fastställas till 120 % av den slutliga skatten
året före uppbördsåret mot tidigare 100 %.

I motionerna 1129 och 1457 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) och i motion
1496 av Knut Wachtmeister m. fl. (m) yrkas en återgång till tidigare regler.

Som framgår av ett svar från finansministern i våras på en enkel fråga om
B-skatten kommer riksskatteverket senare i år att, mot bakgrund av
statistiska uppgifter om B-skattebetalarnas fyllnadsbetalningar och kvarskatter
för år 1983, lämna en närmare redovisning av utfallet av reformen.
Utskottet utgår således från att en snar utvärdering av reformen kommer till
stånd. I avvaktan härpå finner utskottet inte skäl att nu ompröva denna fråga
utan avstyrker de aktuella yrkandena.

Ingemar Eliasson (fp) och Kjell Johansson (fp) begär i motion 749 att
försäkringskassornas information till föräldrar med handikappade barn
förbättras när det gäller skatteavdrag på vårdbidrag.

Som anförs i motionen kan föräldrar med vårdbidrag lätt råka ut för
kvarskatt eftersom de många gånger har en inkomst vid sidan av

SkU 1984/85:4

vårdbidraget. Det bör emellertid framhållas att försäkringskassorna i
samband med att bidraget beviljas lämnar ut en broschyr -”Bra att veta om
pension” - med upplysningar om att vårdbidraget delvis skall tas upp som
inkomst och att mottagaren bör lämna uppgift till försäkringskassan eller till
sin arbetsgivare om sidoinkomstema så att preliminärskatteavdragen blir
tillräckliga. Utskottet, som inte har något att erinra mot utformningen av
broschyren, finner för sin del att de angivna upplysningarna tillgodoser
behovet av en allmän information om reglerna om skatteavdrag. Samtidigt
bör framhållas att den enskilde givetvis bör kunna erhålla mer ingående
upplysningar om sina speciella problem genom förfrågningar hos
försäkringskassan eller den lokala skattemyndigheten. Med det anförda
avstyrker utskottet motionen.

Ansökan om jämkning av preliminärskatten skall enligt gällande
bestämmelser inges före utgången av april månad året efter inkomståret.
Karl Björzén (m) och Hugo Hegeland (m) yrkar i motion 1451 att reglerna
ändras så att den som fått anstånd med deklarationen till en tidpunkt efter
detta datum kan ansöka om jämkning i samband med att deklarationen
avlämnas.

Utskottet vill inte bestrida att den angivna tidsfristen kan medföra vissa
olägenheter för den som åtnjutit anstånd med deklarationen. Reglerna skall
emellertid ses mot bakgrund av att jämkningsansökningar på ett så sent
stadium som det nu gäller förrycker taxeringsarbetet och att en förtida
återbetalning av skatt i dessa fall i allmänhet kommer att kunna bli aktuell
först när så kort tid återstår till den ordinarie återbetalningen i december att
de ränteförluster som en förtidsåterbetalning medför skulle framstå som
oskäliga. Som framgår av den tidigare redogörelsen kan emellertid den
lokala skattemyndigheten, om det är motiverat av särskilda skäl, besluta om
jämkning även om ansökan inkommit efter den angivna tidsfristen. Mot
denna bakgrund finner utskottet inte skäl att förorda en ändring av reglerna
utan avstyrker motionen.

På återbäring och annan återbetalning av skatt utgår ränta efter en
procentsats som motsvarar diskontot vid utgången av året före taxeringsåret.
På kvarskatt utgår kvarskatteavgift med 8 % om kvarskatten uppgår till
högst 5 000 kr. och annars med 10 %. Avgiftens höjd har beräknats med
hänsyn till att den inte är avdragsgill vid beskattningen.

I motion 1491 anför förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m) att
småföretagare som driver sin verksamhet i aktiebolagsform kan råka ut för
kvarskatt och kvarskatteavgift på grund av att länsstyrelsen efter den sista
april taxeringsåret åsatt aktierna i bolaget ett högre värde än tidigare år.
Enligt hennes uppfattning bör kvarskatteavgiften i sådana fall bortfalla om
företagaren inom viss begränsad tid efter det att han får besked om de högre
värdena betalar in den ytterligare skatt som erfordras.

Som framgår av den tidigare redogörelsen kan kvarskatteavgiften efter

SkU 1984/85:4

ansökan hos länsstyrelsen sättas ned till 5 % om den kvarstående skatten -såsom i exemplet i motionen - beror på förhållanden som den skattskyldige
inte kunnat råda över. Eftersom en avgift på 5 % endast motsvarar skälig
ränta för den kredit som den skattskyldige fått, avstyrker utskottet motionen.

Gunnar Biörck i Värmdö (m) yrkar i motion 341 att all skatt som
återbetalas till den skattskyldige efter domstolsprövning skall indexuppräknas
och tillföras ränta för den tid staten innehållit beloppet. Yrkandet
motiveras av de inflationsförluster som den skattskyldige kan göra i den
långsamma skatteprocessen.

Enligt utskottets uppfattning är det att beklaga att skatteprocessen trots
alla strävanden att begränsa väntetiderna fortfarande framstår som alltför
långdragen, något som givetvis kan medföra allvarliga olägenheter för de
skattskyldiga. Enligt utskottets uppfattning är det av vikt att ansträngningarna
att lösa detta problem fortsätter. Vad som bör komma i fråga är emellertid
andra åtgärder än att ändra räntereglerna. Dessa regler bör enligt utskottets
uppfattning ansluta till vad som i allmänhet tillämpas på kreditmarknaden.
Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motion 341.

Samme motionär framställer i motion 1125 också ett annat yrkande
rörande ränteregler m. m., nämligen att ö-skatteränta och kvarskatteavgift
för makar skall beräknas med hänsyn till deras gemensamma förhållanden.

Bakgrunden till att kvarskatteavgift och ränta numera beräknas
individuellt för makar är önskemålet att förenkla reglerna och att skälet för
en särbehandling av makar minskat i styrka eftersom inkomstbeskattningen
numera i allt väsentligt är individuell. Med hänvisning till de skäl som legat
till grund för tidigare ställningstaganden i denna fråga avstyrker utskottet
även detta yrkande.

Margit Gennser (m) tar i motion 1458 upp frågan om taxeringsintendentens
partsställning i anståndsärenden. Den lokala skattemyndigheten kan
enligt gällande regler inte bevilja anstånd med inbetalning av skatt i samband
med besvär över taxeringen om taxeringsintendenten avstyrkt anstånd. I
motionen yrkas att den lokala skattemyndigheten skall få pröva frågan
självständigt.

Vid sin behandling av samma fråga förra året instämde utskottet i att viss
kritik kan riktas mot att taxeringsintendentens uppfattning fortfarande är
vägledande i anståndsfrågan. Utskottet förutsatte att regeringen skulle
uppmärksamma denna fråga och avstyrkte motionen. Finansministern har
härefter i svar på en enkel fråga uppgivit att problemet faller inom
skatteförenklingskommitténs uppdrag. I avvaktan på resultatet av
kommitténs förslag avstyrker utskottet det aktuella yrkandet.

I motion 1460 behandlar Margit Gennser (m) en annan anståndsfråga.
Enligt hennes uppfattning bör anstånd kunna medges i mål angående rätt
beskattningsår, t. ex. för ett avdrag, så att reella möjligheter öppnas för den
skattskyldige att föra en process i periodiseringsfrågor.

Enligt utskottets uppfattning bör man söka undvika att den skattskyldige

SkU 1984/85:4

under en taxeringsprocess som rör flera beskattningsår avkrävs en totalt sett
alltför hög skatt i avvaktan på ett slutligt ställningstagande i sakfrågan. Skulle
denna situation trots allt uppkomma torde länsstyrelsen - som framgår av
den tidigare redogörelsen - ha möjlighet att medge anstånd enligt 49 § 2
mom. uppbördslagen. Länsstyrelsen kan enligt dessa bestämmelser medge
anstånd bl. a. om den skattskyldige anfört besvär över taxeringen och
erläggandet av skatten skulle framstå som obilligt. Det anförda innebär att
syftet med motionen i allt väsentligt redan torde vara tillgodosett. Utskottet
avstyrker således densamma.

I motionerna 1129 och 1457 begär Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) åtgärder för
att förenkla företagens inbetalning av skatter och avgifter.

Som motionärerna anför kan en arbetsgivare på samma sätt som den
skattskyldige själv efter eget val betala innehållen skatt på post- eller
bankkontor eller på postgiro eller bankgiro. Samma ordning bör enligt
motionärernas uppfattning kunna tillämpas även i fråga om arbetsgivaravgifter
och mervärdeskatt. Såvitt avser arbetsgivaravgifter är detta krav
tillgodosett, eftersom uppbörden av denna skatt fr. o. m. 1985 samordnas
med arbetsgivarnas redovisning av innehållen källskatt.

Mervärdeskatt och olika punktskatter kan däremot fortfarande inbetalas
endast på postgirokonto. Här bortses då från möjligheten att låta en bank
ombesörja inbetalningen som ett uppdrag. Att frågan inte ännu har kunnat
lösas beträffande inbetalning av dessa skatter sammanhänger med att den
ingår som en del i den översyn som pågår angående hanteringen av de statliga
betalningarna och uppbörden i postgirosystemet. Som finansutskottet
anförde vid sin behandling av motsvarande frågor i våras finns det inte något
skäl för riksdagen att vidta någon åtgärd i hithörande frågor innan
arbetsgruppen avslutat sitt arbete. Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna i denna del, i den mån de inte redan är tillgodosedda.

I motion 1129 yrkar Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) att företagens skyldighet
att lämna uppgifter av olika slag bör begränsas och att riksdagen begär en
översyn av skyldigheten för fåmansföretagare att avge deklarationsblankett
10.

Vid sin prövning av motsvarande frågor förra året instämde utskottet i att
regeringen uppmärksamt borde följa utvecklingen i fråga om kraven på olika
uppgifter från företagen och att uppgiftsskyldigheten i möjligaste mån bör
förenklas. Vidare utgick utskottet från att alla uppslag till förenklingar av
deklarationsblanketterna skulle tas till vara i skatteförenklingskommitténs
arbete. Med hänvisning till att det anförda torde komma att beaktas utan
något särskilt tillkännagivande från riksdagens sida avstyrkte utskottet
motionerna. Utskottet finner inte anledning att nu ompröva detta
ställningstagande utan avstyrker även de nu aktuella yrkandena.

Birgitta Hambraeus (c) begär i motion 944 åtgärder som underlättar för
arbetsgivaren att informera de anställda om den sammanlagda lönekostna -

SkU 1984/85:4

den, inkl. arbetsgivaravgifter.

Som utskottet framhållit vid sin prövning av likartade frågor tidigare år är
arbetsgivarna oförhindrade att till sina anställda lämna information i sådana
frågor som anges i motionen. Enligt utskottets uppfattning behövs inga
särskilda åtgärder för att underlätta detta. Utskottet avstyrker således
motionen.

Det organisationsnummer som ett aktiebolag tilldelas av patent- och
registreringsverket utnyttjas också vid beskattningen. Vid beskattningen
tilldelas ett företag som driver verksamhet i skilda kommuner ytterligare ett
nummer för varje kommun där det driver verksamhet. I motion 303 begär
Rune Torwald (c) åtgärder för att förebygga sammanblandning av dessa
nummer, t. ex. genom en ändring av blanketterna.

Som anförs i motionen kan en sammanblandning av de olika
registreringsnumren medföra olägenheter för företagen. Som ett exempel
kan nämnas att ett företag som driver verksamhet i ett antal kommuner
förväxlar registreringsnumren vid skatteinbetalningarna. Resultatet härav
kan bl. a. bli att överskjutande skatt uppkommer i en kommun och kvarskatt
i en annan. Problemet kommer åtminstone delvis att bortfalla om den
kommunala beskattningen av juridiska personer slopas som planerat (prop.
1983/84:133, FiU 1983/84:39). Såvitt utskottet kan bedöma torde
motionärernas förslag om ändringar i texten på vissa blanketter knappast
kunna medföra några fördelar. Utskottet avstyrker således motionen.

Utskottet hemställer

1. beträffande beslutsformer inom taxeringsnämnderna

a) att riksdagen avslår motion 1983/84:306,

b) att riksdagen avslår motion 1983/84:1459,

c) att riksdagen avslår motion 1983/84:2462.

2. beträffande kontrolluppgift på förmyndararvoden
att riksdagen avslår motion 1983/84:1469,

3. beträffande förhandsbesked på ansökan av taxeringsintendent
att riksdagen avslår motion 1983/84:2529,

4. beträffande debitering av B-skatt

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:1129 yrkande 11,
1983/84:1457 yrkande 7 och 1983/84:1496,

5. beträffande skatteavdrag på vårdbidrag
att riksdagen avslår motion 1983/84:749,

6. beträffande tidsfristen för ansökan om jämkning av preliminär skatt
att riksdagen avslår motion 1983/84:1451,

7. beträffande kvarskatteavgiften och räntereglerna i uppbördslagen

a) att riksdagen avslår motion 1983/84:341,

b) att riksdagen avslår motion 1983/84:1125,

c) att riksdagen avslår motion 1983/84:1491,

SkU 1984/85:4

8. beträffande vissa anståndsfrågor

a) att riksdagen avslår motion 1983/84:1458,

b) att riksdagen avslår motion 1983/84:1460,

9. beträffande förenkling av inbetalningsreglerna

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:1129 yrkande 12 och
1983/84:1457 yrkande 8,

10. beträffande företagens uppgiftsskyldighet

a) att riksdagen avslår motion 1983/84:1129 yrkandena 1 d) och
10,

b) att riksdagen avslår motion 1983/84:944 yrkande 2,

11. beträffande identitetsbeteckningen för företag
att riksdagen avslår motion 1983/84:303.

Stockholm den 4 oktober 1984

På skatteutskottets vägnar
RUNE CARLSTEIN

Närvarande: Rune Carlstein (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c),
förste vice talman Ingegerd Troedsson (m), Olle Westberg (s), Hagar
Normark (s), Bo Forslund (s)*, Karl Björzén (m), Kjell Johansson (fp),
Anita Johansson (s), Lars Hedfors (s)*, Anna Lindh (s)*, Karl-Anders
Petersson (c) och Erkki Tammenoksa (s).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

1. Debitering av B-skatt

Knut Wachtmeister (m). Stig Josefson (c), förste vice talman Ingegerd
Troedsson (m). Karl Björzén (m), Kjell Johansson (fp) och Karl-Anders
Petersson (c) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med "Som
framgår" och slutar med "aktuella yrkandena" bort ha följande lydelse:

Inkomstutvecklingen för de egna företagarna har varit svag under de
senaste åren. I vissa sektorer har det t. o. m. varit fråga om inkomstminskningar.
Därtill kommer att den beskattningsbara inkomsten för företagarna
begränsas av höjda arbetsgivaravgifter och försämrade lagernedskrivningsmöjligheter.
Det är redan av sådana skäl uppenbart att en allmän uppräkning
av preliminärskatten för företagarna med 20 % är oskälig. Därtill kommer

SkU 1984/85:4

att de nya reglerna innebär en belastning inte bara för de skattskyldiga utan
också för skattemyndigheterna i form av många jämkningsansökningar
föranledda av en ej motiverad uppräkning av preliminärskatten. Det anförda
innebär att B-skatten enligt utskottets uppfattning bör återföras till den
tidigare nivån på sätt som yrkas i motionerna.

dels att utskottet i mom. 4 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:1129 yrkande 11,
1983/84:1457 yrkande 7 och 1983/84:1496 antar följande

Förslag till
Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att orden "120 procent" i 13 § första stycket
uppbördslagen (1953:272) skall utgå.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag den enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas
första gången i fråga om preliminär skatt för uppbördsåret 1985/86.

2. Tidsfristen för ansökan om jämkning av preliminär skatt

Knut Wachtmeister (m). Stig Josefson (c), förste vice talman Ingegerd
Troedsson (m). Karl Björzén (m). Kjell Johansson (fp) och Karl-Anders
Petersson (c) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "avstyrker motionen" bort ha följande
lydelse:

Gällande regler innebär givetvis olägenheter för dem som haft anstånd
med deklarationen och som först efter utgången av den aktuella tidsfristen
kunnat bedöma möjligheterna att få en förtidsåterbetalning av skatten. Den
lokala skattemyndigheten kan visserligen i sådana fall efter eget gottfinnande
pröva jämkningsansökan, men den skattskyldige kan inte påfordra detta och
kan inte heller överklaga myndighetens besiut. Regler av denna innebörd
uppfyller inte rimliga krav på rättssäkerhet. Med hänsyn härtill och till att
förslaget i motionen inte kan väntas medföra att antalet sena ansökningar om
jämkning ökar i besvärande grad tillstyrker utskottet motionen.

dels att utskottet i mom. 6 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1451 antar följande

SkU 1984/85:4

Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 45 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

45 §

1 m o m. Sedan skattsedel synes påkallad.

I fall minst 2 000 kr.

Oavsett vad särskild omständighet.

Får lokal kan behövas.

Innan jämkning

är obehövligt.

Jämkning får inte verkställas efter
inkomstårets utgång med mindre
den preliminära skatten därigenom
nedsätts. Ansökan om sådan jämkning
skall av skattskyldig inges före
utgången av april månad året efter
inkomståret eller-för den som åtnjutit
anstånd att avlämna sin självdeklaration
senare - före anståndstidens
utgång.

3. Kvarskatteavgiften och räntereglerna i uppbördslagen

Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), förste vice talman Ingegerd
Troedsson (m), Karl Björzén (m), Kjell Johansson (fp) och Karl-Anders
Petersson (c) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 14 med ”Sorn
framgår” och slutar på s. 15 med ”utskottet motionen” bort ha följande
lydelse:

I sådana fall som uppmärksammas i motionen kan kvarskatteavgiften efter
ansökan hos länsstyrelsen nedsättas till 5 %. Även en avgift på 5 % kan vara
kännbar, särskilt som den inte är avdragsgill vid beskattningen.

Det är givetvis otillfredsställande att en uppvärdering av aktierna kan
komma så sent att den skattskyldige inte kan redovisa de nya värdena i sin
självdeklaration. Enligt utskottets uppfattning bör därför 1980 års företagsskattekommitté
få i uppdrag att undersöka om inte rutinerna kan ändras så
att de nya värdena kan åsättas i tid före deklarationen eller om de
grundläggande reglerna för förmögenhetsbeskattningen bör ändras så att
aktierna inte behöver tas upp till högre värde än som har fastställts senast en
viss dag. Utskottet finner att syftet med motionen därmed är tillgodosett.

SkU 1984/85:4

dels att utskottet i mom. 7 c) bort hemställa

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:1491 hos regeringen
begär att 1980 års företagsskattekommitté får tilläggsdirektiv att
överväga ändringar i förfarandet vid värderingen av aktier i
fåmansföretag i enlighet med vad som anförts i reservationen.

4. Förenkling av inbetalningsreglerna

Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), förste vice talman Ingegerd
Troedsson (m), Karl Björzén (m), Kjell Johansson (fp) och Karl-Anders
Petersson (c) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med
”Mervärdeskatt och” och slutar med ”är tillgodosedda” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets uppfattning framstår det närmast som självklart att man
bör förenkla inbetalningsreglerna för företagen när det gäller mervärdeskatt
och olika punktskatter i enlighet med vad som redan skett i fråga om
inkomstskatter och arbetsgivaravgifter. Utskottet finner också att denna
fråga är av sådan natur att det inte finns skäl att först avvakta en
genomgripande översyn av hela det statliga betalningssystemet. Med det
anförda tillstyrker utskottet motionen i denna del.

dels att utskottet i mom. 9 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1129 yrkande 12 och
1983/84:1457 yrkande 8 hos regeringen begär förslag till förenkling
av företagens inbetalning av mervärdeskatt och punktskatter i
enlighet med vad som anförts i reservationen.

5. Företagens uppgiftsskyldighet

Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), förste vice talman Ingegerd
Troedsson (m), Karl Björzén (m), Kjell Johansson (fp) och Karl-Anders
Petersson (c) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ”Vid sin”
och slutar med ”aktuella yrkandena” bort ha följande lydelse:

Som utskottet anförde förra året bör regeringen utan särskild framställan
från riksdagen uppmärksamt följa utvecklingen i fråga om kraven på olika
uppgifter från företagen och tillse att uppgiftsskyldigheten i möjligaste mån
förenklas. Det finns också anledning att anta att alla uppslag till förenklingar
av deklarationsblanketterna kommer att tas till vara i skatteförenklingskommitténs
arbete. Det grundläggande problemet i fråga om deklarationsblanketterna
är emellertid att beskattningsreglerna är för krångliga. När det
gäller företagsledare i fåmansföretag gäller särskilda regler som - trots att det
många gånger gäller bagateller - kan föranleda ett avsevärt merarbete såväl

SkU 1984/85:4

för de skattskyldiga som för beskattningsmyndigheterna och väcka förståelig
irritation. Hithörande problem bör enligt utskottets uppfattning lämpligen
uppmärksammas också av 1980 års företagsskattekommitté.

Med det anförda förordar utskottet att riksdagen med anledning av
motionen hos regeringen begär att 1980 års företagsskattekommitté får
tilläggsdirektiv att i samråd med skatteförenklingskommittén föreslå förenklingar
av beskattningsreglerna för företagsledare i fåmansföretag.

dels att utskottet i mom. 10 a) bort hemställa

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:1129 yrkandena 1 d)
och 10 hos regeringen begär att 1980 års företagsskattekommitté
får tilläggsdirektiv att i samråd med skatteförenklingskommittén
föreslå förenklingar av de särskilda beskattningsreglerna för
företagsledare i fåmansföretag.

Stockholm 1984 79043