SkU 1984/85:39

Skatteutskottets betänkande
1984/85:39

om skogsvårdsavgiften
Sammanfattning

I betänkandet avstyrker utskottet tre motioner avseende slopande eller
nedsättning av skogsvårdsavgiften. Mot beslutet reserverar sig utskottets
borgerliga representanter.

Motionerna

1984/85:668 (jfr 667) av Thorbjörn Fälldin m.fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att skogsvårdsavgiften upphör
fr. o. m. 1 juli 1985.

1984/85:1588 (jfr 1065) av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att sänka skogsvårdsavgiften till
0,3 % av det taxerade skogsbruksvärdet.

1984/85:2171 (jfr 2170) av Hans Wachtmeister (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar om avskaffande av skogsvårdsavgiften.

Gällande bestämmelser m. m.

Skogsvårdsavgift erläggs av den som beskattas för garantibelopp för
jordbruksfastighet och utgår med ett visst promilletal av fastighetens
taxerade skogsbruksvärde. Avgiften är avsedd att finansiera vissa statliga
åtgärder på det skogliga området. Genom riksdagsbeslut 1983 skall avgiften
vid 1985 års taxering utgå med 6,5 %c och vid 1986 års taxering med 8 %c av
avgiftsunderlaget. Avgiften är avdragsgill vid taxeringen.

Skogsvårdsavgiften användes tidigare uteslutande till att finansiera skogsvårdsstyrelsernas
verksamhet. År 1975 beslutades att avgiften skulle få
användas även för vissa andra, särskilt angivna ändamål inom skogsbruket.
Riksdagens skogspolitiska beslut 1979 (prop. 1978/79:110, JoU 1978/79:30),
som bl. a. innebar att skogsbruket i pricip skulle vara självfinansierat, ledde
till en höjning av skogsvårdsavgiften från 0,9 till 3 %o (SkU 1978/79:49).
Höjningen motiverades med att skogsägarna i större utsträckning borde
medverka i finansieringen av vissa statliga åtgärder på det skogliga området.
I propositionen framhölls att skogsvårdsavgiften huvudsakligen borde användas
för sådana ändamål som är till nytta för skogsbruket som sådant eller
på sådant sätt att alla skogsbrukare kan få del av dem. Här avsågs sådana
områden som forsknings- och utvecklingsarbete, information, utredningsar 1

Riksdagen 1984/85. 6 sami. Nr39

SkU 1984/85:39

bete, översiktliga skogsinvesteringar, bidrag som är tillgängliga för alla
skogsägare m. m. Vidare framhölls att dessa principer tillämpats när medel
beräknats för olika ändamål men att någon exakt redovisning inte varit
möjlig. Utskottet, som godtog dessa uttalanden, tillstyrkte propositionen.

Den höjning av skogsvårdsavgiften från 3 till 6 %c som genomfördes 1981
avsåg väsentligen att finansiera det extra avdrag för vissa skogsuttag samt de
bidrag till avverkning av klenskog som infördes i detta sammanhang (prop.
1980/81 ;118, SkU 1980/81:44). En senare sänkning till 5 %c grundade sig
bl. a. på att giltighetstiden för det extra avdraget förkortades (prop.
1981/82:100 bil. 13 s. 55, SkU 1981/82:31 res. 1). I samband med den senaste
höjningen 1983 anförde skatteutskottet (SkU 1983/84:12):

Som framgår av propositionen skall skogsvårdsavgiftsmedlen användas för
sådana ändamål som är till gagn för skogsbruket som sådant eller på sådant
sätt att alla skogsbrukare kan dra nytta av dem. Avgiften betraktas som
skogsägarnas bidrag till de allmänna insatserna i vid mening för det svenska
skogsbruket. Detta skall i princip vara självfinansierat. Utskottet instämmer
i departementschefens bedömning att den nuvarande avgiften inte är
tillräcklig för detta ändamål. Att skogsvårdsavgiften under senare tid
finansierat vissa insatser för skogsbruket med regionalpolitiska inslag ändrar
inte denna bedömning. Härtill kommer att avgiften, som är avdragsgill vid
inkomsttaxeringen, för de flesta skogsägare torde ha begränsad ekonomisk
betydelse.

När skatteutskottet förra året hade att ta ställning till motionsyrkanden av
samma innebörd som de nu aktuella framhöll utskottet (SkU 1983/84:27)
bl. a.:

Utskottet har vid sin prövning hösten 1983 av frågan om avgiftsuttagets
höjd bl. a. anfört att avgiften betraktas som skogsägarnas bidrag till de
allmänna insatserna i vid mening för det svenska skogsbruket och att
skogsbruket i princip bör vara självfinansierat. Alltsedan den borgerliga
regeringstiden har skogsvårdsavgiften finansierat insatser av detta slag utan
hinder av vissa regionalpolitiska inslag. Utskottet har nu lika litet som
tidigare något att erinra häremot och finner mot bakgrund av jordbruksutskottets
ställningstagande rörande anslagsfrågorna att det nuvarande avgiftsuttaget
är väl avvägt. Som utskottet framhållit tidigare torde avgiften, som är
avdragsgill vid inkomsttaxeringen, f. ö. ha begränsad ekonomisk betydelse
för de flesta skogsägarna.

Utskottet

Skogsvårdsavgift utgår vid 1985 års taxering med 6,5 %c och vid 1986 års
taxering med 8 %o av det taxerade skogsbruksvärdet.

I partimotionen 668 från (c) och motion 2171 av Hans Wachtmeister (m)
yrkas att skogsvårdsavgiften avskaffas. Motionärerna bakom motion 1588,
Arne Andersson i Ljung m. fl. (m), anser också att avgiften på sikt bör slopas
helt men begär att den - som ett första steg - sänks till 3 %c.

SkU 1984/85:39

Som framgår av den redogörelse utskottet lämnat i inledningen till detta
betänkande har motionsyrkanden av samma innebörd som de utskottet nu
har att behandla avstyrkts av utskottet vid förra riksmötet. Utskottet anser
sig sakna anledning att nu frånträda den uppfattning utskottet då gav uttryck
åt. Samtidigt vill utskottet erinra om att jordbruksutskottet i sitt betänkande
JoU 1984/85:25 tillstyrkt proposition 1984/85:100 bilaga 11 ivad avser anslag
till skogliga åtgärder. Utskottet avstyrker bifall till motionerna.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:668, 1984/85:1588 och
1984/85:2171.

Stockholm den 19 februari 1985

På skatteutskottets vägnar
RUNE CARLSTEIN

Närvarande: Rune Carlstein (s)*, Stig Josefson (c), Olle Westberg (s), Hagar
Normark (s), Ingemar Hallenius (c)*, Egon Jacobsson (s), Karl Björzén (m),
Kjell Johansson (fp), Lars Hedfors (s), Anna Lindh (s), Ewy Möller (m),
Bruno Poromaa (s), Gunnar Hökmark (m)*, Erkki Tammenoksa (s)* och
Bengt Wittbom (m)*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

1. Karl Björzén, Ewy Möller, Gunnar Hökmark och Bengt Wittbom (alla m)
anser:

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar med ”Sorn framgår”
och slutar med ”till motionerna” bort ha följande lydelse:

Skogsvårdsavgiften utgör f. n. 8%o av skogsbruksvärdet. Intäkterna av
denna går delvis till att finansiera för skogsbruket gemensamma angelägenheter.
Merparten utgör emellertid numera en extra skatt avsedd att
allmänt finansiera statens utgifter. Utskottet finner det otillfredsställande att
skogsvårdsavgiften alltmer kommit att utvecklas till en skatt och att den i sin
nuvarande utformning kan medverka till en ekonomisk omfördelning mellan
olika skogsägarkategorier eller regioner. Avgiften bör uteslutande användas
för insatser som kommer hela skogsbruket till del. Någon utdebitering
därutöver bör inte förekomma.

Som motionärerna bakom 1588 framhåller i motion 2001 bör skogsvårdsavgiften
i ett första steg sänkas till 3 %c av skogsbruksvärdet och avgiftsmedlen
användas för att finansiera de för skogsbruket angelägnaste åtgärderna.
På sikt bör avgiften avskaffas helt.

SkU 1984/85:39

dels att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:1588 samt med
anledning av motionerna 1984/85:668 och och 1984/85:2171 antar
följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:324) om skogsvårdsavgift

Härigenom förskrivs att 1 § lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag

1§

Den, för vilken vid taxering till Den, för vilken vid taxering till
kommunal inkomstskatt såsom skat- kommunal inkomstskatt såsom skattepliktig
inkomst upptagits garanti- tepliktig inkomst upptagits garantibelopp
för jordbruksfastighet, som belopp för jordbruksfastighet, som

vid fastighetstaxering åsatts delvär- vid fastighetstaxering åsatts delvärdet
skogbruksvärde, skall betala det skogbruksvärde, skall betala

skogsvårdsavgift. Avgiften utgör för skogsvårdsavgift. Avgiften utgör för

varje beskattningsår åtta promille av varje beskattningsår tre promille av

skogsbruksvärdet. skogsbruksvärdet.

Har garantibeloppet skogsvårdsavgift jämkas.

Skogsvårdsavgift hela krontal.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om avgift på grund av 1985 och tidigare års taxering. I
fråga om 1986 års taxering utgör promilletalet 5,5.

2. Stig Josefson och Ingemar Hallenius (båda c) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar med ”Sorn framgår”
och slutar med ”till motionerna” bort ha följande lydelse:

Reglerna för skogsvårdsavgiftens användning har successivt ändrats.
Genom 1979 års skogspolitiska beslut fastslogs att avgiftsmedlen i huvudsak
borde användas antingen för sådana ändamål som är till nytta för skogsbruket
eller på ett sådant sätt att åtgärderna kommer skogsägarna till godo. I
samband med att avgiftsuttaget på hösten 1983 höjdes till 8 %»frångick man
denna princip. Medlen från skogsvårdsavgiften kan numera användas för att
finansiera alla skogliga stöd, alltså även bidrag av rent regionalpolitisk
karaktär. Skogsbruket har härigenom kommit att bli den enda näringsgren
som själv får stå för det regionalpolitiska stödet till näringen. En sådan
särbehandling av skogsbruket är enligt utskottets mening inte motiverad. En
inte oväsentlig del av avgiftsuttaget torde för övrigt gå direkt till statskassan
som en skatt.

När skogsvårdsavgiften utgjorde 0,9 %c av ett skogsbruksvärde som låg

SkU 1984/85:39

betydligt lägre än vad det gör i dag gjorde sig kraven på att avgiften skulle slå
någorlunda rättvist och tas ut efter bärkraft gällande med mindre styrka än
nu. Avgiften är i dagen pålaga av stor ekonomisk betydelse. En avgift på8%c
kan betyda att mellan hälften och en tredjedel av nettot av en lämplig, årlig
avverkning går till att betala avgiften. Kraven på ett rättvist uttag har därför
skärpts. Som det nu är gynnas en skogsägare med ett dåligt skogsbestånd på
dens bekostnad som har en välskött fastighet och till följd därav ett högt
skogsbruksvärde.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna 668 och 2171. Härigenom
tillgodoses i princip även motion 1588.

dels att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:668 och 1984/85:2170
samt med anledning av motion 1984/85:1588 antar följande

Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift

Härigenom föreskrivs att lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift skall
upphöra att gälla.

Särskilt yttrande

Kjell Johansson (fp) anför:

Enligt de principer som ligger till grund för skogsvårdsavgiften skall
avgiftsmedlen användas för sådana ändamål som är till gagn för skogsbruket
som sådant eller på sådant sätt att alla skogsbrukare kan dra nytta av dem.
Avgiften betraktas som skogsägarnas bidrag till de allmänna insatserna i vid
mening för det svenska skogsbruket, som bör vara självfinansierat. Enligt
min mening motiverar de åtgärder som f. n. görs för skogsbruket i och för sig
ett lägre avgiftsuttag än 8 %c. Av statsfinansiella skäl har jag emellertid ansett
mig böra avstå från att ställa yrkande om ett lägre avgiftsuttag. Jag förutsätter
dock att regeringen uppmärksammar frågan och — när det visar sig möjligt —
lägger fram förslag om en sänkning av avgiften.

minab/gotmb Stockholm 1985 82109