SkU 1984/85

Skatteutskottets betänkande
1984/85:1

om vissa alkoholpolitiska frågor
Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet 28 motioner på alkoholpolitikens
område rörande såväl denna politiks målsättning och allmänna utformning
som olika frågor rörande tillverkning, försäljning, beskattning och införsel av
alkoholdrycker.

Utskottet avstyrker bifall till flertalet motioner men förordar ett riksdagsuttalande
med anledning av tre motioner rörande etablering av systembutiker.

Fyra reservationer och sex särskilda yttranden har avgivits. Reservationerna
avser delmål för alkoholpolitiken (fp), cider (m), avveckling av tillstånd
för ölservering i personalmatsalar (m, c, fp) och skattelättnader för vissa
lättviner (m, fp).

Motionerna

1983/84:304 av Rune Torwald (c) och Rune Gustavsson (c)

I motionen yrkas att riksdagen begär att regeringen snarast möjligt
genomför ett treårigt försök med alkoholransonering i kombination med en
av forskare anordnad successiv utvärdering.

1983/84:346 av Marianne Karlsson (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar om att förbjuda försäljning av s. k.
snabbvinsatser.

1983/84:347 av Marianne Karlsson (c)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om alkoholransonering och lördagsstängda
butiker.

1983/84:384 av Sten Andersson i Malmö (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar anpassa minimiåldern för inköp på
systembolaget till myndighetsåldern.

1983/84:385 av Birger Hagård (m) och Barbro Nilsson i Visby (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller att åtgärder vidtas
som medger skattefri proviantering och försäljning på båtar i trafik mellan
svenska fastlandet och Gotland.

1 Riksdagen 1984/85. 6 sami. Nr I

SkU 1984/85:1

1983/84:386 av Gullan Lindblad (m) och Göthe Knutson (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
lag om ändring i lagen om handel med drycker så att endast alkoholpolitiska
hänsyn skall ligga till grund för serveringstillstånd.

1983/84:752 av Birger Hagård (m)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar fastställa den övre alkoholgränsen för öl som
försäljs i den allmänna handeln till 3,6 viktprocent,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om öppethållande på lördagarna, alternativt kvällsöppet, i
systembutikerna,

3. att riksdagen hos regeringen anhåller om en utredning och förslag i syfte
att avskaffa resp. minska restriktionerna på det alkoholpolitiska området.

1983/84:757 av Anna Wohlin-Andersson m.fl. (c)

I motionen yrkas

1. att riksdagen av regeringen begär en utredning om möjligheten att
konstruera beskattningen av alkoholhaltiga drycker så att användningen av
inhemska råvaror inte missgynnas,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om en utredning i syfte att till
Norrland lokalisera en statlig fabriksenhet för tillverkning av likörer, byggd
på svenska råvaror.

1983/84:941 av Sten Andersson i Malmö (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande
ett borttagande av tvånget att hos länsstyrelsen begära tillstånd för försäljning
av s. k. folköl i företags- och personalmatsalar.

1983/84:942 av Lennart Brunander (c) och Kjell Mattsson (c)

I motionen yrkas att riksdagen uttalar sig för alkoholbeskattningen i
enlighet med vad som anförts i motionen.

1983/84:945 av Göthe Knutson m.fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar om en ändring i lagen om handel
med drycker, så att öl generellt får säljas under gällande öppettider i
detaljhandeln, men att kommunala försäljningsregler får medges.

1983/84:950 av Bengt Silfverstrand (s) och Hans Pettersson i Helsingborg (s)

I motionen yrkas att riksdagen uttalar sig för att ansvaret för information
kring alkoholens risker och skadeverkningar överförs från Systembolaget till
socialstyrelsen.

1983/84:951 av Knut Wachtmeister (m) och förste vice talmannen Ingegerd
Troedsson (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av de
nya bestämmelserna om serveringstillstånd enligt vad som i motionen
anförts.

SkU 1984/85:1

1983/84:953 av Knut Wachtmeister m.fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om skyldighet för Systembolaget att på
framställning från kommun i kommunen etablera en systembutik om sådan
tidigare saknas.

1983/84:1124 av Lars Andersson (s) och Göran Persson (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts angående översyn av lagen om handel med
drycker (LHD).

1983/84:1132 av Thure Jadestig (s) och Barbro Nilsson i Örnsköldsvik (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om åtgärder inom alkoholpolitiken.

1983/84:1138 av Börje Stensson (fp) och Olle Grahn (fp)

I motionen yrkas att riksdagen begär att regeringen utser en statlig
parlamentarisk alkoholkommission med resurser att knyta till sig en kvalificerad
expertgrupp att utföra de uppgifter som i motionen beskrivits.

1983/84:1439 av Lars Ahlmark (m)

I motionen yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av lagstiftningen rörande
drycker i syfte att underlätta tillverkning och försäljning av svensk cider,

2. att riksdagen beslutar upphäva 30 § lagen om handel med drycker samt
punkt 3 i övergångsbestämmelserna i vad avser försäljning av öl vardagar
mellan kl. 8.00 och 20.00,

3. att riksdagen av regeringen begär förslag till reviderad beskattning av
vin och sprit i enlighet med vad som i motionen anförts.

1983/84:1453 av tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar hemställa hos regeringen om
förslag till ändring i tullbestämmelserna så att all införsel av alkoholhaltiga
drycker beskattas.

1983/84:1454 av tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson m. fl. (fp)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar hemställa hos regeringen att en utvärdering av
1977 års alkoholpolitiska beslut genomförs i vad gäller effekter av information
och utnyttjandet av prisinstrument m. fl. åtgärder,

2. att riksdagen hos regeringen begär att resurser ges till den ekonomiska
forskningen så att frågan om alkoholens ekonomiska samband kan kartläggas
med högsta möjliga forskarkompetens.

1983/84:1463 av Birger Hagård (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande
att restauranger kan inköpa alkoholhaltiga drycker till reducerat pris enligt
vad som anförts i motion 1983/84:752.

SkU 1984/85:1

1983/84:1472 av Björn Körlof (m)

1983/84:1480 av Hans Pettersson i Helsingborg m. fl. (s)

1 motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär översyn av gällande
regler för etablering av systembutiker i enlighet med vad som i motionen
anförts.

1983/84:1498 av Alf Wennerfors (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att 30 § lagen (1977:293) om handel
med drycker skall ha följande lydelse:

Detaljhandel med öl får bedrivas av detaljhandelsbolaget och av den som
har meddelats särskilt tillstånd.

Tillstånd enligt första stycket gäller tills vidare och hänför sig till viss lokal
(detaljhandelsställe).

Tillståndsmyndigheten får i tillstånd till detaljhandel med öl meddela de
föreskrifter som behövs.

1983/84:1499 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära tillsättandet av en
alkoholkommission.

2. att riksdagen beslutar uttala att alkoholkommissionens uppgifter bör
vara att utforma åtgärder, vilka

a) vidmakthåller en sjunkande alkoholkonsumtion,

b) leder till minskade alkoholskador,

c) uppmärksammar alkoholproblematikernas situation i i enlighet med vad
som framhålls i motionen.

1983/84:2100 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp)

I motionen yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av 1977 års
alkoholpolitiska beslut,

2. att riksdagen uttalar att målet för sänkningen av den totala alkoholkonsumtionen
bör sättas till 20 % för en kommande tioårsperiod,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande restriktioner och förebyggande åtgärder,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om alkoholbeskattningen och konsumentprisindex.

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande förbättrad alkoholstatistik.

SkU 1984/85:1

1983/84:2160 av Elver Jonsson (fp) och Olle Grahn (fp)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag
om åtgärder mot de s. k. snabbvinsatserna som innebär att alkohollagstiftningen
inte kan kringgås.

1983/84:2166 av Bo Lundgren (m) och Karin Ahrland (fp)

I motionen yrkas att riksdagen begär att regeringen utarbetar ett förslag till
vinbeskattning i enlighet med riksdagens beslut våren 1983 och att detta
föreläggs riksdagen innevarande år.

Yttrande från annat utskott

Socialutskottet har yttrat sig över de motioner som berör andra frågor än
beskattningens utformning. Yttrandet (SoU 1984/85:1 y) fogas som bilaga till
betänkandet.

Frågornas tidigare behandling

Delmål för alkoholpolitiken, alkoholransonering m. m.

Förslag om fastställande av delmål för alkoholpolitiken samt om registrering
eller ransonering av inköp av spritdrycker och vin har behandlats av
riksdagen vid åtskilliga tillfällen. Vid sin senaste behandling av dessa frågor
anförde utskottet (SkU 1982/83:47) följande (s. 13, 14).

Socialutskottet har i sitt yttrande över motionerna (se bilaga) erinrat om
att 1977 års riktlinjer för alkoholpolitiken innehåller ett samlat program för
att på sikt komma till rätta med den alltför höga alkoholkonsumtionen.
Tyngdpunkten ligger i socialpolitiska insatser i vid mening, resurser till
förebyggande åtgärder och upplysningsverksamhet och samordnade insatser
för ungdomen mot alkoholmissbruk, narkotikamissbruk och missbruk av
andra beroendeframkallande medel. I riktlinjerna ingår också att prisinstrumentet
skall utnyttjas för att nedbringa konsumtionen. Kampen mot
missbruket har enligt socialutskottet förts på ett brett plan med betydande
insatser från olika organisationer och enskilda personer, och ansträngningarna
har sannolikt också lett till en minskning av totalkonsumtionen. Även om
det finns vissa negativa tendenser, såsom det tilltagande missbruket bland
kvinnor, har utvecklingen enligt socialutskottets uppfattning gått i rätt
riktning. Väsentligt är att målsättningarna för alkoholpolitiken fått en
bredare förankring hos allmänheten och att kravet på väsentliga begränsningar
av totalkonsumtionen får stöd av en allt starkare opinion. Socialutskottet
framhåller vikten av att alkoholpolitiken även i fortsättningen drivs
på ett sådant sätt att denna utveckling inte bryts.

Socialutskottet konstaterar vidare att bred enighet råder om att resultaten
är otillräckliga och att man inom ramen för tillgängliga resurser med all kraft
bör sträva mot en avsevärd minskning av den nuvarande, alltför höga
konsumtionen. När det gäller frågan om ett preciserat delmål vidhåller
socialutskottet emellertid sin inställning från förra riksmötet, nämligen att ett
delmål visserligen kan ha en psykologisk betydelse som inte bör underskattas

SkU 1984/85:1

men att ett sådant mål knappast kan anses meningsfullt på grund av
svårigheterna att mäta förändringarna i totalkonsumtionen.

Socialutskottets inställning är sammanfattningsvis att man med hänsyn till
alkoholskadornas utveckling måste anse att nedgången i totalkonsumtionen
under de senaste åren är helt otillräcklig och att samhället därför måste vara
berett till kraftiga åtgärder för att säkerställa en fortsatt minskning av
alkoholkonsumtionen. Härmed avser socialutskottet den totala konsumtionen
och inte bara den officiella försäljningen. I sammanhanget pekar
utskottet på den oroande utvecklingen i fråga om s. k. snabbvinsatser, som
finns lätt tillgängliga även för ungdomar, och den alltmer utbredda hemtillverkningen
av vin samt svårigheterna att förhindra hembränning, något som
enligt socialutskottet visar nödvändigheten av att först och främst åstadkomma
en allmän attitydförändring till alkohol och en medvetenhet hos
människorna om de allvarliga skaderisker som är förenade med alkoholbruket.

Ambitionen måste enligt socialutskottet vara att den totala konsumtionen
skall minskas kontinuerligt och så kraftigt som möjligt, helst mer än som
angetts i motionerna. Effekterna av vidtagna åtgärder bör - menar utskottet
- fortlöpande följas upp av berörda myndigheter, främst socialstyrelsen.
Skulle det visa sig att minskningen inte fortsätter i tillräcklig takt, måste man
förutsättningslöst pröva om andra åtgärder, t. ex. restriktioner av olika slag,
kan vara motiverade. I dagens läge bör man i första hand inrikta sig på ett
fortsatt kraftigt stöd till information, upplysning och andra attitydpåverkande
åtgärder för att därigenom påskynda utvecklingen i positiv riktning.
Socialutskottet pekar också på betydelsen av att aktivt utnyttja prisinstrumentet
för att tvinga tillbaka konsumtionen. Enligt utskottets uppfattning
bör priset på alkoholdrycker åtminstone följa den allmänna prisutvecklingen.

Skatteutskottet instämmer i huvudsak i socialutskottets bedömningar,
vilka f. ö. överensstämmer med dem riksdagen tidigare gjort, och anser att
syftet med motionerna 1982/83:845 (s) och 1982/83:1639 (fp) i här aktuella
delar i allt väsentligt är tillgodosett genom vad socialutskottet anfört. I likhet
med detta utskott är skatteutskottet inte berett att f. n. tillstyrka införandet
av särskilda alkoholrestriktioner, såsom registrering av inköp, avstängning
m. m., eller att medverka till försöksverksamhet med ransonering av
alkoholinköp. Åtgärder av olika slag får övervägas om utvecklingen av
alkoholkonsumtionen skulle visa sig ge anledning till detta.

Utvecklingen under senare år har - trots vissa negativa inslag - i stort sett
gått i rätt riktning. Samtidigt har kraven på kraftiga begränsningar av
alkoholkonsumtionen vuxit i takt med den ökade kunskapen om alkoholskadorna
och farorna med alkoholvanornas utbredning. Utskottet vill åter
betona vikten av att samhället på bred front angriper problemen på detta
område genom sådana allmänt förebyggande åtgärder som socialutskottet
angivit. Utskottet utgår också från att regeringen och socialstyrelsen
uppmärksamt följer utvecklingen ch i möjligaste mån förbättrar underlaget
för kommande bedömningar av hithörande frågor.

Sambandet mellan konsumentprisindex och alkoholbeskattningen

Beslutsprocessen för höjning av alkoholbeskattningen i takt med konsumentprisindex
har i olika sammanhang varit föremål för diskussion. I
samband med den generella skattehöjning på alkoholdrycker som genomför -

SkU 1984/85:1

des den 1 januari 1983 yrkades motionsvis bl. a. indexanknutna alkoholpriser.
Utskottet anförde (SkU 1981/82:52) följande (s. 6, 7) i denna fråga.

Den alkoholpolitiska utredningen (APU) föreslog på sin tid att skatten på
sprit och vin skulle utgå med 80 % av alkoholbolagets (dvs. det statliga
monopolbolag som enligt utredningens förslag skulle fullgöra de två nuvarande
monopolbolagens uppgifter) omsättning av dessa varor exkl. mervärdeskatt.
Grunderna för prissättningen skulle fastställas i lag med utgångspunkt
i vissa basvarupriser. Priserna skulle justeras minst en gång årligen
med hänsyn till ändringar i konsumentprisindex. Bolaget skulle vidare kunna
höja priset på särskilda missbruksvaror. Vid remissbehandlingen avstyrktes
förslaget av flertalet remissinstanser. Den särskilda beredningsgrupp som
granskade APU:s förslag och remissyttrandena däröver fann övervägande
skäl tala för att regeringen och riksdagen borde ha full frihet att vidta de
skattemässiga och därmed också prispolitiska åtgärder som framstår som
erforderliga. Därvid måste, underströk beredningsgruppen, inte endast
alkoholpolitiska utan även statsfinansiella skäl kunna tas i beaktande. Den
dåvarande socialministern ansåg i likhet med beredningsgruppen att APU:s
förslag i denna del borde avslås och vid riksdagsbehandlingen på våren 1977
höjdes inga röster till förmån för en ändrad beslutsprocess vid alkoholbeskattningen.

När frågan nu återkommer i olika motioner får bakgrunden närmast antas
vara att regeringen inte lagt fram förslag om höjd alkoholbeskattning efter de
höjningar som beslutades vid 1980 års urtima riksmöte, medan konsumentprisindex
(KPI) stigit avsevärt därefter. Att dröjsmålet hänger samman med
regeringens strävan att framför allt under 1981 undvika sådana lönehöjningar
på arbetsmarknaden som skulle ha utlösts om KPI passerat vissa gränser
torde vara uppenbart men kan också ses mot den bakgrunden att ökningarna
i alkoholkonsumtionen inte svarat mot alkoholprisernas eftersläpning.
Enligt utskottets mening saknas anledning att befara att alkoholpriserna på
grund av de speciella ekonomiska förhållanden som rått efter 1980 års
höjning mera bestående skall ligga under KPI-utvecklingen. De nu framlagda
förslagen om skärpningar av beskattningen av de alkoholhaltiga dryckerna
innebär att alkoholpriserna återförs till KPI-nivå i enlighet med riksdagens
tidigare ställningstagande. Utskottet, som i det följande återkommer till
förslagen i propositionen, har med dessa synpunkter främst velat belysa de
frågeställningar som Eric Enlund m.fl. (fp) tar upp i yrkandet 1 i motion 1180
om en beslutsprocess enligt APU:s modell och som Lars Werner m. fl. (vpk)
behandlar i motion 2097, där motionärerna förordar indexanknutna alkoholpriser.

Med hänsyn till den ingående prövning av frågan om beslutsprocessen som
tidigare ägt rum och till de överväganden härom som SAMO gjort i
betänkandet Om alkoholpolitiken II liksom till socialministerns uttalanden
på grundval härav i proposition 1981/82:143 om åtgärder mot alkohol- och
narkotikamissbruket anser utskottet sig inte kunna förorda att den nuvarande
beslutsprocessen för alkoholbeskattningen ersätts med andra former för
fastställande av alkoholpriserna. Utskottet avstyrker således bifall till dessa
yrkanden.

SkU 1984/85:1

Snabbvinsatser

Reglerna om hemtillverkning av vin för eget behov har blivit föremål för
särskild uppmärksamhet sedan s. k. snabbvinsatser lanserats under senare
tid. Med anledning härav föreslog alkoholpolitiska utredningen förbud mot
användande av extrakt och koncentrat av druvmust eller av annan fruktsaft,
vilket också blev riksdagens beslut 1977.

Leverantörerna ändrade då snabbvinsatserna så att de i stället för extrakt
och koncentrat innehöll ren fruktsaft och försäljningen av sådana satser
fortsatte att öka.

I proposition 1980/81:91 föreslogs vissa ändringar av reglerna i syfte att
förbjuda försäljning och användning av snabbvinsatser. Förslaget innebar
bl. a. att man vid hemtillverkning endast skulle få använda färska eller
torkade frukter, bär, rabarber eller druvor och att förpackningar som
innehöll två eller flera separat förpackade råvaror eller beredningsämnen för
tillverkningen inte skulle få saluhållas.

Propositionen avslogs på förslag av skatteutskottet (SkU 1980/81:23).
Utskottet ansåg att den föreslagna lagstiftningen var komplicerad och
svårkontrollerbar och att det med hänsyn till olika omständigheter som
redovisades i betänkandet enligt utskottets mening knappast fanns något
avgörande argument för det föreslagna förbudet.

Då förbudsfrågan åter aktualiserades 1983 genom motionsvis framförda
yrkanden härom anförde utskottet (SkU 1982/83:47) följande (s. 19).

Vid förra riksmötet visade utskottet förståelse för ett förslag i en motion
om beskattning av snabbvinsatser. Utskottet ansåg dock att en beskattning
knappast var meningsfull, eftersom snabbvinsatserna enligt utskottets uppfattning
utan svårighet kunde säljas i olika beståndsdelar, var för sig
skattefria.

Den nu aktuella motionen innehåller inte några förslag till nya lösningar av
de problem som är förenade med att effektivt ingripa mot snabbvinsatserna
utan att samtidigt förbjuda all hemtillverkning av vin. Utskottet är därför inte
berett att nu ompröva sina tidigare ställningstaganden till dessa frågor, även
om utskottet nu liksom tidigare instämmer i uppfattningen att snabbvinsatserna
kan bli ett allvarligt alkoholpolitiskt problem. Möjligheterna till en
laglig och så enkel och snabb hemtillverkning som dessa vinsatser medger
innebär att syftet med alkoholbeskattningen lätt kan kringgås. En fortsatt
ökning kan skapa ett utbrett beteendemönster som inte kan godtas i längden
men som kan vara svårt att bryta. Som socialutskottet anfört i sitt yttrande
innebär försäljningen av billiga snabbvinsatser också att alkohol finns lätt
tillgänglig även för ungdomar. Utskottet utgår från att regeringen och
socialstyrelsen uppmärksamt följer utvecklingen och på nytt lägger fram
förslag till åtgärder mot snabbvinsatserna om försäljningen visar samma
oroande utveckling som nu är fallet.

När det gäller marknadsföringen av snabbvinsatser bör också ett utslag av
marknadsdomstolen nämnas. Ett företag som marknadsför snabbvinsatser,
bl. a. genom direktreklam, hade på begäran av konsumentverket gått med

SkU 1984/85:1

på att inte sända ut sådan reklam till barn under 20 år (se NU 1982/83:23 s. 8).
Sedan bolaget fortsatt som tidigare och KO därför fört frågan till marknadsdomstolen
slog domstolen fast att det inte är tillåtet att marknadsföra
snabbviner genom direktreklam till ungdomar under 20 år (1984:1, MD
1983:25).

Tillverkning av cider

När utskottet under våren 1980 behandlade ett motionsyrkande om
åtgärder i syfte att underlätta tillverkning och försäljning av svensk cider
anförde utskottet (SkU 1979/80:44) bl. a. följande (s. 7, 8).

Frågan om cider är inte ny för riksdagen, som under 1950-talet och början
av 1960-talet prövade ett flertal motioner med liknande yrkanden. Att dessa
så småningom avfördes från dagordningen sammanhängde med att en
kommitté - 1959 års utskänkningsutredning - fick i uppdrag att pröva
ciderfrågan. Utredningen föreslog att cider skulle få tillverkas och säljas på
samma villkor som maltdrycker men att ciderdryckerna skulle beskattas
något lägre än maltdryckerna med hänsyn till deras högre framställningskostnader.
Motivet för införandet av cider var främst att åtgärden skulle utgöra
ett stöd för fruktodlingen.

När riksdagen 1963 avvisade tanken på att införa ciderdrycker skedde det
med motiveringen att frågan främst borde bedömas från nykterhetspolitiska
synpunkter och att dessa talade mot en sådan åtgärd. Man befarade att
införandet av en ny typ av alkoholdrycker skulle bidra till ökad alkoholkonsumtion
och sprida alkoholvanorna till nya grupper, främst ungdomen.
Åtgärder till stöd för fruktodlingen borde prövas i annat sammanhang.

Såvitt utskottet kan finna har motionärerna inte framfört några nya
argument till stöd för en introduktion av alkoholstarkare ciderdrycker på den
svenska marknaden. Importerad s. k. lättcider finns redan att tillgå.
Alkoholforskningen har visat att nya sorter som regel inte kommer in i stället
för andra utan att de tenderar att utgöra en tilläggskonsumtion. Härtill
kommer att starkare ciderdrycker främst kan antas intressera ungdomliga
konsumentgrupper. Utskottet finner att förslaget framstår som oförenligt
med den alkoholpolitiska målsättningen att begränsa den alltför höga
konsumtionen och avstyrker därför motion 1574.

Etablering av systembutiker

1977 års alkoholpolitiska beslut innebar bl. a. att butiksnätet skulle
kompletteras där det var glesast och med butiker som har begränsat
öppethållande på orter med litet befolkningsunderlag och långa avstånd till
närmaste butik. Det var enligt utskottets mening (SkU 1976/77:40) dock inte
lämpligt att låsa etableringen vid ett bestämt antal butiker årligen eller att
införa någon annan form av kvotering. Prioriteringen borde ske efter de nu
angivna riktlinjerna och med beaktande av de alkoholpolitiska och kommunala
intressena. En sådan etableringspolitik skulle innebära att kommuner
som har centralort med ett befolkningsunderlag som åtminstone motiverar

SkU 1984/85:1

en butik med begränsat öppethållande skulle kunna få en egen systembutik
inom rimlig tid om de så önskade. Samtidigt anförde utskottet att den
fortsatta etableringen inte fick leda till ett överdimensionerat butiksnät med
ökade risker från alkoholpolitisk synpunkt som följd.

Då frågan behandlades på våren 1982 anförde utskottet (SkU 1981/82:40)
att den utbyggnadstakt som redovisats i den då aktuella propositionen - i
genomsnitt knappt två nya butiker per år-innebar en viss utsträckning i tiden
av den etableringspolitik som riksdagen beslutat. Utskottet kunde för sin del
ansluta sig till socialministerns uttalanden att etableringen måste genomföras
på ett sådant sätt att man i möjligaste mån förhindrar såväl alkoholpolitiska
som sociala olägenheter. Detta borde enligt utskottets mening inte hindra att
man såvitt möjligt också tog hänsyn till de kommunala önskemålen.
Utskottet fann att de framställda motionsyrkandena inte borde föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Enligt vad som då gällde skulle utbyggnaden av butiksnätet i första hand
ske i kommuner där centralorten var belägen på ett vägavstånd till närmaste
ort med systembutik om minst 40 km. Genom ett tillägg den 23 september
1982 till avtalet mellan staten och Systembolaget har bestämmelserna om
vägavstånd nu ändrats till 30 km. Beslut om etablering i de kommuner i
denna grupp som har gjort framställning om inrättande av systembutik skall
fattas i sådan takt att beslut beträffande samtliga kommuner föreligger senast
under år 1987 eller, om ansökan inkommer till bolaget år 1986 eller senare,
inom två år från inkomstdagen.

När frågan ånyo behandlades 1983 redovisade utskottet (SkU 1982/83:47
sina tidigare synpunkter och anförde (s. 20, 21) följande.

Utskottet har inte f. n. något att erinra mot den takt i vilken utbyggnaden
av butiksnäten sker. När det gäller kommuner med kortare vägavstånd utgår
utskottet från att prövningen av etableringsfrågan sker med beaktande av
utskottets synpunkter tidigare år vid behandlingen av denna fråga.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 311.

Inköpsåldern

När myndighetsåldern 1974 sänktes från 20 till 18 år gjordes inte någon
motsvarande sänkning av åldersgränsen för inköp i systembutik. Vid 1977 års
alkoholpolitiska reform föreslogs i proposition 1976/77:108 att ett ställningstagande
till frågan om sänkning av denna åldersgräns till myndighetsåldern
borde anstå tills följderna för ungdomen av mellanölets avskaffande kunde
överblickas. Utskottet (SkU 1976/77:40) anslöt sig till förslaget i propositionen
men uttalade beträffande motiveringen att en ändring av inköpsåldern
inte borde anstå enbart med hänsyn till erfarenheterna av mellanölets
avskaffande utan att man borde avvakta verkningarna av de beslutade
alkoholpolitiska åtgärderna i sin helhet. Då frågan väcktes på nytt 1979
hänvisade utskottet (SkU 1978/79:33) endast till sitt och riksdagens tidigare
ställningstagande.

SkU 1984/85:1

Systembutikernas öppethållande

När riksdagen 1982 beslutade att systembutikerna skulle hållas stängda
under lördagarna byggde beslutet på erfarenheterna från en försöksverksamhet
med lördagsstängning under perioden juni-september 1981. Vid behandlingen
av förslaget om en fortsatt lördagsstängning anförde utskottet (SkU
1981/82:50) bl. a. följande (s. 10, 11).

Utskottet vill inte övervärdera den alkoholpolitiska betydelsen av lördagsstängda
systembutiker. Det förhållandet att man kunnat redovisa vissa
positiva effekter under en kort försöksperiod måste inte med nödvändighet
innebära att dessa vinster blir bestående om systemet permanentas. Blir
resultatet på sikt i stället en väsentlig ökning av langningen som vissa
motionärer befarar kan självfallet värdet av lördagsstängningen diskuteras.
Mot denna bakgrund är det givetvis angeläget att en ny och mera grundlig
utvärdering av de alkoholpolitiska verkningarna av lördagsstängningen
kommer till stånd när man fått mera bestående erfarenheter av systemet. Det
är enligt utskottets mening inte lämpligt att nu fastställa någon ny och längre
försöksperiod som skall följas av nya utvärderingar och diskussioner. En
avgjort enklare väg är att nu besluta om lördagsstängningen och sedan noga
följa upp verkningarna, vilket enligt socialministerns uttalanden också skall
ske. Skulle de kommande erfarenheterna ge vid handen att lördagsstängningen
på sikt medför fler alkoholpolitiska nackdelar än fördelar kan beslutet
ändras med kort varsel.

De fördelar som kunnat redovisas som resultat av försöksverksamheten
finner utskottet vara av sådant värde att det skulle framstå som ansvarslöst
om man inte fullföljer försöket med en permanent lördagsstängning.
Utskottet kan följaktligen inte biträda yrkandena om avslag på propositionen
i denna del eller om ytterligare försöksverksamhet. Inte heller finner
utskottet skäl att tillstyrka förslaget om kvällsöppethållande av systembutikerna.
Yrkandet om utvärdering av den permanenta lördagsstängningen
anser utskottet tillgodosett genom vad som ovan anförts medan övriga
yrkanden torde vara tillgodosedda genom propositionen, som utskottet alltså
tillstyrker i denna del.

Den ovannämnda uppföljningen av verkningarna av lördagsstängningen
redovisas i en utvärdering som socialdepartementet publicerat under våren
1984, Effekterna av lördagsstängda systembutiker (Ds S 1984:8). I denna
utvärdering sammanfattas resultatet sålunda.

De effekter av lördagsstängningen som kunde konstateras i samband med
försöket sommaren 1981 kvarstår i stora drag. Även under sommaren 1982
och sommaren 1983 har lördagstängningen lett till ett minskat antal
ingripanden mot berusade personer, ett minskat antal polisingripanden med
anledning av lägenhetsbråk och ett minskat antal anmälda misshandelsfall.
Dessutom visar utvärderingen att också antalet anmälda skadegörelser
minskar under sommarmånaderna, såväl 1981 som 1982 och 1983. Att detta
inte gick att påvisa i samband med utvärderingen av försöket sommaren 1981
beror på att analysen vid det tillfället inte gjordes på dygnsuppdelade data.

Lördagsstängningens effekter under övriga delar av året är inte lika
entydiga. Resultatet för hela den hittillsvarande stängningsperioden

SkU 1984/85:1

(t. o. m. december 1983) visar att fylleri, lägenhetsbråk och misshandel
inomhus mellan bekanta minskar till följd av lördagsstängningen oberoende
av årstid. När det gäller misshandel utomhus mellan obekanta samt
skadegörelse, som också i huvudsak sker utomhus, föreligger ingen positiv
effekt totalt sett. Med de beräkningsmetoder som använts blir resultatet i
stället att lördagstängningen lett till en ökning.

Systembolagets information

Yrkanden om att Systembolagets informations- och propagandaverksamhet
skall övertas av socialstyrelsen har behandlats av riksdagen vid flera
tillfällen. Då frågan senast behandlades under våren 1982 anförde utskottet
(SkU 1981/82:50) följande (s. 17, 18).

Utskottet vill för sin del vidhålla sin tidigare uppfattning att en bättre
samordning av informationsinsatserna bör komma till stånd på sikt. Som ett
första steg mot en bättre samordning av frågorna borde ett närmare
samarbete kunna etableras mellan alkoholnämnden och Systembolaget.
Utskottet, som förutsätter att regeringen följer dessa problem med uppmärksamhet,
är inte berett att för egen del ta något initiativ i frågan. Med det
anförda avstyrker utskottet bifall till de nu behandlade motionsyrkandena.

Återinförande av mellanöl

Sedan riksdagen i samband med 1977 års alkoholpolitiska reform beslutat
förbjuda försäljning av mellanöl i den allmänna handeln har endast enstaka
röster höjts för ett återinförande av mellanölet. Vid behandlingen under
våren 1979 av motionsyrkanden om återinförande av mellanölet och om
utvärdering av mellanölsförbudet anförde utskottet (SkU 1978/79:33, s. 6)
bl. a. följande.

Vad angår ungdomens alkoholvanor efter mellanölsförbudet vill utskottet
uttala att resultaten av hittills verkställda undersökningar måste betecknas
som osäkra. Det finns också anledning erinra om att åtskilliga röster i den
tidigare mellanölsdebatten gjorde gällande att ett förbud skulle leda till ökad
konsumtion av såväl det svagare öl som skulle få säljas i allmänna handeln
som av de starkare alkoholdryckerna. Mot dessa invändningar anfördes då
och kan enligt utskottets mening alltjämt göras gällande, att de väsentligaste
vinsterna av mellanölets slopande är att man kunnat förhindra ett ölmissbruk
som tenderade att börja i allt lägre åldrar och i många fall syntes skapa ett
alkoholberoende redan i tidiga tonår. Däremot har inte någon realistisk
alkoholpolitiker räknat med att mellanölsförbudet i ett slag skulle på något
genomgripande sätt kunna förändra ungdomens alkoholvanor i övrigt, så
länge man inte lyckats ändra de vuxnas dryckesvanor.

Utskottet, som med hänvisning till det anförda varken finner skäl förorda
att mellanölet återinförs eller att mellanölsförbudet utvärderas, avstyrker
bifall till motionerna 219, 496 och 562.

SkU 1984/85:1

Försäljningstiderna för öl

Före 1977 års alkoholpolitiska reform fick öl, alltså även mellanöl, säljas i
butik på vardagar mellan kl. 8.00 och 20.00 men kommunerna hade rätt att
medge försäljning på annan tid. I proposition 1976/77:108 föreslogs att
tidsbegränsningen skulle slopas med hänsyn till att den främst varit motiverad
av mellanölsproblemen. I motioner yrkades bibehållen tidsbegränsning.
Socialutskottet tillstyrkte dessa yrkanden i sitt yttrande över motionerna och
skatteutskottet (SkU 1976/77:40), som biträdde socialutskottets uppfattning,
fann inte särskilda dispensmöjligheter erforderliga. Riksdagen godkände
skatteutskottets förslag.

Servering m. m.

Återkallande av serveringstillstånd vid ekonomisk misskötsamhet eller
brottslighet

När riksdagen under våren 1982 behandlade ett förslag om att i lagen
(1977:293) om handel med drycker (LHD) ta in bestämmelserom återkallelse
av serveringstillstånd vid ekonomisk misskötsamhet yrkades motionsvis
såväl avslag på som ändringar av det framlagda lagförslaget. Utskottet
anförde (SkU 1981/82:50) i denna fråga bl. a. (s. 12, 14) följande.

Motionärernas invändningar knyter an till en mångårig diskussion av
frågan hur långt länsstyrelserna borgå vid omprövning av serveringstillstånd
på grund av ekonomisk misskötsamhet. Frågan som tidigare också behandlats
av näringsutskottet har i och för sig stor principiell räckvidd. Utskottet
vill inte bestrida att det kan ligga viss fara i att tillämpa en lagstiftning med ett
rent alkoholpolitiskt syfte för att bekämpa ekonomisk misskötsamhet eller
brottslighet enbart på den grunden att anmärkningarna av ekonomisk art
skulle kunna medföra risker för alkoholpolitiska olägenheter. Det skulle
enligt utskottets mening ha varit av värde om lagrådet funnit anledning att
närmare belysa dessa frågeställningar.

Det väsentliga med förslaget är att det ger myndigheterna bättre information
när det föreligger risk för sådan ekonomisk misskötsamhet eller
brottslighet som kan ändra förutsättningarna för tillståndet. Vid en eventuell
omprövning av tillståndet får sedan hänsyn tas till alla faktorer som inverkar
på bedömningen, bl. a. i vad mån tillständsinnehavaren ansträngt sig för att
klara upp sina affärer.

Ett annat problem i detta sammanhang är risken för vitt skilda bedömningar
vid olika länsstyrelser. Det bör enligt utskottets mening ankomma på
socialstyrelsen att skyndsamt lämna anvisningar om den nya lagstiftningens
tillämpning. Utskottet anser sig under de angivna förutsättningarna inte böra
avvisa lagförslaget men väl förorda viss försiktighet vid dess tillämpning.

SkU 1984/85:1

Prissättningen av alkoholdrycker vid servering

Restaurangpriserna på alkoholdrycker har riksdagen behandlat vid olika
tillfällen och då dessa frågor senast aktualiserades uttalade utskottet (SkU
1982/83:47, s. 20) följande.

Reglerna om prissättningen av olika drycker på restauranger innebär att
priset på dryckerna minst skall motsvara inköpspriset plus skäligt tillägg
(25 %) för serveringskostnaderna. Priset skall sättas så att försäljningen av
drycker med starkare alkoholhalt inte främjas.

Utskottet instämmer i och för sig i motionärens uppfattning att det kan
vara önskvärt att begränsa de nuvarande i allmänhet mycket höga restaurangpriserna
på drycker av olika slag. Utskottet vill dock framhålla att
restaurangpriserna regelmässigt är väsentligt högre än som följer av lagstiftningen
och socialstyrelsens rekommendationer.

Enligt utskottets uppfattning bör man inte tillåta en prissättning som
gynnar starkare drycker. Med hänsyn härtill och då det inte är möjligt att
komma till rätta med problemet enbart genom att slopa reglerna om
prissättningen, avstyrker utskottet motionen i denna del.

Tillståndsreglerna för servering av öl i personalmatsalar

Enligt 34 § LHD är all servering av alkoholdrycker med undantag för
mässar på örlogsfartyg underkastad tillståndstvång. Före 1977 års reform fick
öl serveras utan tillstånd i personalmatsalar. De nya bestämmelserna ledde
till vissa praktiska komplikationer som motiverade motionsyrkanden och
även förslag från regeringen (prop. 1978/79:111) om upphävande av desamma
i fråga om personalmatsalarna, som föreslogs få servera alla slags
alkoholdrycker utan tillstånd. Regeringsförslaget avvisades på utskottets
hemställan (SkU 1979/80:44) med följande motivering.

På grund av vissa olyckliga omständigheter kom tillståndstvånget för öl i
personalmatsalar m. m. att medföra ett icke obetydligt administrativt
krångel för dem som avsåg att bedriva sådan servering efter bestämmelsernas
ikraftträdande. När skatteutskottet på våren 1978 behandlade motionsyrkanden
om slopande av tillståndstvånget för ölservering i personalmatsalar
kunde utskottet emellertid konstatera att tillståndsfrågorna var avklarade
och att ett slopande av tillståndstvånget för tillkommande personalmatsalar
närmast vore ägnat att skapa nya gränsdragningsproblem. Utskottet avstyrkte
därför dessa yrkanden. Då frågan återkom i motioner under den allmänna
motionstiden 1979 vidhöll utskottet denna ståndpunkt. Riksdagen hade
därför två gånger på utskottets hemställan avvisat ett slopande av tillståndstvånget
för ölservering i personalmatsalar när den dåvarande regeringen i
syfte att minska krånglet på detta område lade fram förslag härom i
proposition 1978/79:111.

Såvitt utskottet kan finna gäller alltjämt utskottets tidigare invändningar,
och a-nämnden har i sitt yttrande med hänvisning till de tidigare riksdagsbesluten
avstyrkt ändring av bestämmelserna. Propositionen tar i detta
sammanhang emellertid inte upp enbart ölfrågan utan där läggs också fram
ett förslag om att alla alkoholdrycker skall få serveras i personalmatsal utan

SkU 1984/85:1

tillstånd. Denna åtgärd går alltså mycket längre än vad den tidigare
lagstiftningen tillät och strider direkt mot den remissopinion som ledde till att
ett motsvarande förslag av APU inte blev framlagt för riksdagen. Enligt
utskottets mening skulle ett bifall till propositionen i denna del kunna leda till
uppkomsten av svårkontrollerade serveringsrörelser som skulle bereda
tillsynsmyndigheterna betydande problem. Myndigheterna måste nämligen
kunna leda i bevis att rörelsen inte skall anses vara personalmatsal eller att
försäljningen inte sker till slutet sällskap innan de kan påfordra tillstånd och
vidta andra erforderliga åtgärder. Utskottet finner därför att de alkoholpolitiska
nackdelarna av förslaget måste anses väga avsevärt tyngre än det
merarbete som tillståndsprövningen kan medföra. Härtill kommer att även i
dessa fall tillståndsfrågorna redan är prövade för flertalet personalmatsalar,
varför ändringen knappast kommer att leda till något minskat krångel.

1 enlighet med det anförda avstyrker utskottet bifall till propositionen i här
behandlade delar.

Riksdagen har på hemställan av utskottet, som främst motiverat sitt
ställningstagande med hänvisning till de tidigare besluten, också senare
avvisat motsvarande motionsyrkanden beträffande avskaffande av tillståndstvånget
för personalmatsalar.

Beskattningsfrågor

Beskattningen av vissa lättviner m. m.

Under en lång följd av år har frågan om lättnader i beskattningen av vissa
lättviner - s. k. kvalitetsviner, varit föremål för riksdagens prövning.
Förslagen till åtgärder i sådant syfte har under senare år preciserats till en
sänkning av procentavgiften för viner i prislägen upp till 60-70 kr. Utskottet
har genomgående avstyrkt sådana yrkanden, men under våren 1983 biföll
riksdagen en reservation av skatteutskottets minoritet med begäran om
förslag till en sålunda ändrad vinbeskattning. 1 proposition 1983/84:7 med
förslag om bl. a. skärpt vinbeskattning anförde emellertid finansministern
att han inte funnit någon acceptabel lösning som utan olägenheter av skilda
slag sänker priset på viner i mellanprisläget. Någon ändring av beskattningsprinciperna
föreslogs därför inte.

Utskottet (SkU 1983/84:7) anslöt sig till uttalandet i propositionen och
sammanfattade sitt ståndpunktstagande i frågan sålunda.

Yrkanden om lättnader i beskattningen av kvalitetsviner har behandlats av
riksdagen vid upprepade tillfällen. Dessa yrkanden har grundat sig på
uppfattningen att inköpspriserna på kvalitetsviner stigit snabbare än i fråga
om annat vin och att beskattningsreglerna förstärkt prisskillnaderna på ett
sätt som inte kan motiveras av alkoholpolitiska skäl. En annan utformning av
beskattningen skulle enligt denna ståndpunkt kunna göra kvalitetsvinerna
åtkomliga även för normala inkomsttagare och främja en övergång till
alkoholsvaga drycker.

SkU 1984/85:1

Utskottet har vid sin återkommande prövning av denna fråga avvisat de
framställda kraven. Som utskottet då framhållit slår skatten redan i dag
väsentligt hårdare mot det prisbilliga sortimentet, om man ser till försäljningspriset
i förhållande till inköpspriset. Härtill kommer att prisökningarna
för dessa viner under en följd av år hållits på en högre nivå än som föranleds
av den allmänna prisutvecklingen. Detta medför att utskottet - med hänsyn
bl. a. till den oroande utvecklingen i fråga om hemtillverkning-inte är berett
att förorda skatteskärpningar för detta sortiment utöver vad som följer av de
principer som hittills har tillämpats i fråga om denna prissättning. Utrymmet
för skattehöjningar är av motsvarande skäl begränsat även när det gäller
spritdrycker. Eftersom beskattningen av de billigaste dryckerna bör avvägas
med hänsyn till vad som är lämpligt från alkoholpolitiska utgångspunkter
saknas enligt utskottets uppfattning utrymme för att därutöver vidta
skattehöjningar inom detta sortiment för att finansiera skattelättnader för
andra drycker.

Utskottet kan inte heller vitsorda att skatten på de dyrare vinerna är
oskäligt hög. Höjningarna av skatten på lättviner har alltsedan början av
1960-talet utformats så att skattehöjningarna i kronor räknat blivit lika stora
för alla viner. Procentavgiften har hela tiden varit oförändrad, och Vin- &
Spritcentralens och Systembolagets prispålägg i övrigt är förhållandevis små.
Enligt vad utskottet erfarit är inte heller prisläget för kvalitetsvinerna
anmärkningsvärt högt här jämfört med Europa i övrigt.

Utskottet finner - nu liksom tidigare - att en sänkning av procentavgiften
för lättviner inte kan motiveras och avstyrker motionerna. Utskottet har inte
heller i övrigt något att erinra mot de förslag rörande dryckesbeskattningen
som läggs fram i propositionen.

Resandes skattefria införsel

När frågan om beskattning av resandeinförseln av alkoholdrycker senast
behandlades av riksdagen anförde utskottet (SkU 1982/83:47) följande (s.
19, 20).

Utskottet har vid sin behandling av likartade frågor förra året avstyrkt
bifall till då föreliggande motioner med hänvisning till vissa uttalanden i den
alkoholpolitiska propositionen våren 1981. Enligt dessa uttalanden borde
vissa alkoholpolitiska begränsningar i den legala införseln inte uteslutas.
Utskottet har också hänvisat till Nordiska rådets rekommendation till
regeringarna i de nordiska länderna att på ett internationellt plan samfällt
verka för sådana begränsningar.

Utskottet vill framhålla att den skattefria införseln vilar på internationell
praxis och att speciella lösningar av denna fråga för Sveriges del såvitt möjligt
bör undvikas. Frågan är fortfarande aktuell i Nordiska rådet. I avvaktan på
de resultat som möjligen kan uppnås i det pågående arbetet med denna fråga
avstyrker utskottet motionen.

SkU 1984/85:1

Skatteförmåner för viss likörtillverkning

I nyssnämnda betänkande avstyrkte utskottet också en motion om ändrad
beskattning för att möjliggöra tillverkning av likör på norrländska bär och om
lokaliserande av en statlig likörfabrik till Norrland.

Utredningsdirektiv m. m.

Med anledning av bl. a. frågor som aktualiserats i vissa av de i detta
betänkande behandlade motionerna har regeringen tillkallat en särskild
utredare med uppdrag att göra en översyn av vissa regler inom alkohollagstiftningen.
Direktiven (Dir. 1984:30) för utredningen har följande lydelse.

I riksdagens alkoholpolitiska beslut år 1977 lades grunderna fast för den
svenska alkoholpolitiken (prop. 1976/77:108, SkU 40, rskr 231). Beslutet
innebar bl. a. omfattande förändringar av alkohollagstiftningen. Denna
lagstiftning är i huvudsak samlad i lagen (1977:292) om tillverkning av
drycker, lagen (1977:293) om handel med drycker, lagen (1961:181) om
försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat och lagen (1977:306)
om dryckesskatt.

Under senare tid har från flera håll förts fram krav på vissa ändringar av
reglerna på alkoholområdet.

Riksrevisionsverket (RRV) har nyligen genomfört en kartläggning av hur
reglerna för servering av alkoholdrycker tillämpas och kommit med förslag
till vissa ändringar. I promemorian (1984-02-14) Servering av alkoholdrycker
konstaterar RRV att serveringsfrågorna omgärdas av ett förhållandevis
krångligt regelsystem och en omfattande administration. I promemorian
berör RRV också reglerna om tillstånd för detaljhandel med öl. Promemorian
utmynnar i en rekommendation att en rad frågor borde ses över mer
ingående.

Även i andra sammanhang har olika brister i alkohollagstiftningen
aktualiserats. Det gäller främst tillståndsgivningen vid servering och försäljning
samt svårigheter och inkonsekvenser vid tolkningen av vissa bestämmelser.
En rad förändringar har bl. a. efterlysts i olika riksdagsmotioner.

Riksdagen har vid flera tillfällen uttalat att de restriktioner som finns på
alkoholområdet måste begränsas till sådana som allmänheten uppfattar som
meningsfulla. Det finns risk för att förtroendet för alkoholpolitikens grunder
minskar om regelsystemet är onödigt krångligt eller om alkohollagstiftningen
uppfattas som föråldrad.

Grunderna för alkoholpolitiken enligt 1977 års riksdagsbeslut bör ligga
fast. Det finns emellertid skäl att se över vissa regler i lagstiftningen på
alkoholområdet. Som grund för detta arbete bör ligga de synpunkter som
förts fram av bl. a. RRV. Översynsarbetet kommer därmed främst att beröra
frågor om servering och annan handel med alkoholdrycker. Syftet bör vara
att åstadkomma förenklingar och rationaliseringar - och därmed en minskad
byråkrati - i det alkoholpolitiska regelsystemet. Lagen om dryckesskatt bör
inte omfattas av översynen.

Kommittén mot ekonomisk brottslighet har i ett delbetänkande (SOU
1984:8) Näringstillstånd lagt fram förslag bl. a. om förutsättningarna för
etablering i restaurangbranschen. Betänkandet bereds f. n. i regeringskansliet.
Utgången av denna beredning bör beaktas i översynsarbetet. Översy -

2 Riksdagen 1984/85. 6 sami. Nr 1

SkU 1984/85:1

nen har vidare beröringspunkter med stämpelskatteutredningen (Dir. B
1977:06).

För översynsarbetet gäller kommittédirektiv (Dir. 1984:5) till samtliga
kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning.

Översynen skall slutföras under första halvåret 1985.

Vidare kan nämnas att regeringen aviserat en proposition under hösten
angående öppethållande och ölförsäljning.

Utskottet

Alkoholpolitikens allmänna målsättning m. m.

•

Alkoholpolitiken har i sina huvuddrag varit oförändrad efter 1977 års
alkoholpolitiska reform och vissa av de önskemål om preciseringar och
skärpningar av denna politik som utskottet behandlar i detta betänkande
avvisades redan i samband med reformens genomförande.

Utskottet uttalade i samband med reformen att målsättningen borde vara
att begränsa den totala, alltför höga alkoholkonsumtionen och att komma till
rätta med alkoholmissbruket. Vad som nu kan konstateras är att den mätbara
konsumtionen av alkohol sjunkit väsentligt under de senaste åren men att
missbruksproblemen ännu inte reducerats i motsvarande mån. En följd av
det effektivare utnyttjande av skatteinstrumentet för att dämpa konsumtionen
som reformen innebar, är att hembränningen och hemtillverkningen av
vin har ökat. Som socialutskottet framhållit i sitt yttrande tyder en viss
nedgång i alkoholskadorna under senare år på att totalkonsumtionen och
inte endast den registrerade försäljningen minskat. På sikt bör en fortsatt
utveckling i denna riktning också kunna leda till en reducering av missbruket,
som främst kan konstateras hos gruppen storkonsumenter.

Ser man alltså till utvecklingen i stort är det enligt utskottets mening inte
någon överdrift att påstå att verkningarna av 1977 års reform hittills i
huvudsak motsvarat förväntningarna. Det som främst återstår att åstadkomma,
förutom en fortsatt konsumtionsminskning, finner utskottet vara att
långsiktigt ändra attityderna till alkoholbruket genom bl. a. ökad information
till ungdomen och att på alla sätt hjälpa alkoholproblematikerna ur deras
svåra situation. Det fortsatta arbetet bör i huvudsak kunna bedrivas efter de
riktlinjer som gäller och utan några väsentliga ändringar av försäljnings- eller
beskattningsregler. När den alkoholpolitiska utvecklingen i stora drag
överensstämmer med statsmakternas intentioner saknas enligt utskottets
mening anledning att tillgripa åtgärder som inte har stöd i någon bredare
opinion för att påskynda utvecklingen, särskilt som sådana ingripanden kan
skapa negativa attityder mot de alkoholpolitiska strävandena överlag. De
motionärer som förordar införandet av en alkoholransonering gör det främst
i det vällovliga syftet att begränsa storkonsumenternas alkoholförbrukning.
Det är möjligt men långt ifrån säkert att en ransonering skulle vara till gagn
för denna grupp. Däremot är det helt okänt hur övriga konsumenter kommer
att reagera. Några av de bärande skälen för motbokens avskaffande var att

SkU 1984/85:1

den inte visat sig kunna skydda dem den var avsedd att skydda - främst
ungdomen - och att man ville avveckla den suggestionseffekt som ansågs
ligga i ransoneringssystemet och som antogs verka så att ett flertal konsumenter
köpte ut sin ranson och drack upp den för att den inte skulle frysa inne.
Aven med den - jämfört med motbokstiden - väsentligt lägre ranson som
förordas av rikskommittén för alkoholransonering kan det inte uteslutas att
ett ransoneringssystem kan medverka till att öka konsumtionen hos vissa
grupper. En ransonering kan också bidra till att konservera alkoholvanorna
och till att bibringa konsumenterna den uppfattningen att alkoholförtäring
inom gränserna för den fastställda ransonen alltid är riskfri.

Mot denna bakgrund och med instämmande i vad socialutskottet anfört i
denna fråga anser skatteutskottet att man i första hand bör fortsätta den
hittills förda politiken, helst med intensifierade insatser i fråga om alkoholproblematikerna
och ungdomen och att restriktionsåtgärder alltså bör
övervägas först om utvecklingen mera påtagligt försämras.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna
304 av Rune Torwald (c) och Rune Gustavsson (c), 347 av Marianne
Karlsson (c) och 1138 av Börje Stensson (fp) och Olle Grahn (fp) om
införande av alkoholransonering. Vad utskottet uttalat i denna fråga torde
också i huvudsak tillgodose yrkande 3 i motion 2100 av Jan-Erik Wikström
m. fl. (fp) i samma fråga. Vad utskottet här anfört om ett fullföljande av 1977
års alkoholpolitiska beslut innebär också att utskottet inte kan tillstyrka
yrkande 3 i motion 752 av Birger Hagård (m) om utredning i syfte att avskaffa
resp. minska de alkoholpolitiska restriktionerna.

I nyssnämnda motion 2100 och i motionerna 1132 av Thure Jadestig (s) och
Barbro Nilsson i Örnsköldsvik (s) och 1454 av tredje vice talmannen Karl
Erik Eriksson m. fl. (fp) begärs en utvärdering av 1977 års alkoholpolitiska
beslut. Lars Werner m. fl. (vpk) begär i motion 1499 tillsättandet av en statlig
alkoholkommission, som skall svara för en mer medveten och utvecklad
alkoholpolitik.

Enligt utskottets mening torde det vara förenat med utomordentliga
svårigheter att inom rimlig tid göra en meningsfull utvärdering av ett så
vittomfattande beslut som 1977 års alkoholpolitiska reform. Även om man
begränsar utvärderingen - vilket föreslås i motion 1132 - till enskilda beslut
som information, reklamförbud m. m. är det knappast troligt att man
därigenom skulle nå några resultat av större värde för den kommande
alkoholpolitiken. Inte ens i de fall då en utvärdering startar samtidigt med att
den åtgärd som skall utvärderas sätts i kraft - såsom skedde i fråga om
lördagsstängningen av systembutikerna - blir resultatet alltid entydigt. Att i
efterhand försöka fastställa exempelvis effekterna av reklamförbudet förefaller
under sådana förutsättningar inte meningsfullt. I stället bör det
ankomma på en central ledningsgrupp att följa upp alkoholpolitiken och ta
de initiativ som erfordras. Vid 1977 års reform förutsattes att den till
socialstyrelsen knutna a-nämnden skulle ha denna funktion. I syfte att skapa

SkU 1984/85:1

en bättre samordning av bl. a. alkoholinformationen har i en särskild
utredning föreslagits att a-nämnden avskaffas och att en del av dess uppgifter
överförs till ett särskilt råd med direkt anknytning till regeringen. Regeringen
väntas - som framgår av socialutskottets yttrande - i höst lägga fram en
proposition rörande bl. a. denna fråga. Skatteutskottet anser att de nu
förväntade förslagen bör kunna leda till bredare och bättre samordnade
informationsinsatser på alkoholområdet. Utskottet finner en sådan verksamhet
mera angelägen än ytterligare utredningar eller statistik i alkoholfrågan
eller tillsättande av en särskild alkoholkommission. Med det anförda
avstyrker utskottet bifall till motionerna 1132, 1454,1499 samt yrkandena 1
och 5 i motion 2100.

I motion 2100 yrkande 2 återkommer frågan om uppställande av krav på
ett preciserat delmål för alkoholpolitiken, nämligen att sänka alkoholkonsumtionen
med 20 % för en kommande tioårsperiod. Socialutskottet avstyrker
nu liksom tidigare detta yrkande med hänvisning bl. a. till svårigheterna
att fastställa den totala alkoholkonsumtionen. Skatteutskottet ansluter sig till
socialutskottets bedömning och avstyrker också detta yrkande.

I yrkande 4 i nyssnämnda motion tas upp en annan av riksdagen tidigare
behandlad fråga, nämligen sambandet mellan konsumentprisindex (KPI)
och alkoholbeskattningen. Utskottet har vid sin tidigare behandling av
motsvarande yrkanden framhållit att det saknas anledning att befara att
alkoholpriserna mera bestående skall ligga under KPI. Det är enligt
utskottets mening angeläget att understryka vikten av att alkoholbeskattningen
ändras i sådan takt att alkoholpriserna inte ligger efter KPIutvecklingen.
Utskottet finner inte skäl att tillstyrka yrkande 4 i motion 2100 i
den mån yrkandet inte är tillgodosett genom vad utskottet här uttalat.

Tillverkningsfrågor

En fråga som varit föremål för riksdagens prövning vid åtskilliga tillfällen
är hemtillverkningen av vin med användande av s. k. snabbvinsatser.
Marianne Karlsson (c) yrkar i motion 346 förbud mot försäljning av sådana
vinsatser och Elver Jonsson (fp) och Olle Grahn (fp) vill i motion 2160 ha
förslag om åtgärder i samma syfte. Socialutskottet delar motionärernas
uppfattning att syftet med alkohollagstiftningen allvarligt motverkas av
försäljningen av snabbvinsatser och finner det särskilt oroande att ungdomen
kan befaras lägga grunden till alkoholproblem genom sådan vintillverkning.
Socialutskottet förutsätter att regeringen i lämpligt sammanhang ånyo
överväger denna fråga.

Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har riksdagen på
skatteutskottets hemställan 1981 avslagit ett av regeringen framlagt förslag
om förbud mot försäljning av snabbvinsatser. Utskottet anförde bl. a. att
lagstiftningen var komplicerad och svårkontrollerbar. De svårigheter som är
förenade med en lagstiftning av angivet slag hänger närmast samman med att

SkU 1984/85:1

alla de komponenter som ingår i snabbvinsatserna, med undantag av
fruktsaften, normalt funnits att köpa i de affärer som tillhandahållit tillbehör
för vanlig hemtillverkning av vin. Snabbvinsatsen innebär alltså bara att man
gjort ett paket som innehåller saft, vissa kemikalier och en bruksanvisning.
Utan tvivel underlättar vinsatserna hemtillverkningen av vin, särskilt som de
numera saluförs i flertalet större varuhus och genom postorderfirmor, men
det torde vara svårt att fastställa i vilken omfattning snabbvinerna bidragit till
en ökad totalkonsumtion. Den i början snabbt ökande försäljningen av
vinsatser synes numera ha avtagit. Verkställda undersökningar tyder på att
snabbvinsatserna svarar för en tredjedel av hemtillverkningen av vin. Den
som anskaffat utrustning för tillverkning av snabbvin kan vid ett förbud mot
vinsatserna lätt övergå till ordinär hemtillverkning på samma sätt men med
billigare råvara. Utskottet vill med dessa synpunkter inte försvara det
kommersiella utnyttjandet av hemtillverkningsreglerna som snabbvinsatserna
innebär utan endast framhålla svårigheterna att med bibehållen rätt till
hemtillverkning av vin förbjuda saluförandet av vinsatser. Utskottet förutsätter
att socialstyrelsen följer utvecklingen med uppmärksamhet och
föreslår de åtgärder som påkallas därav. Med det anförda avstyrker utskottet
bifall till motionerna 346 och 2160.

Lars Ahlmark (m) begär i yrkande 1 i motion 1439 en översyn av
dryckeslagstiftningen i syfte att svensk cider skall få tillverkas och försäljas på
samma villkor som öl och starköl.

Utskottet vill i denna fråga, som har gamla anor, först konstatera att om
man godtar de föreslagna villkoren för svensk cider måste man av handelspolitiska
skäl medge import av cider på samma villkor. Det är under sådana
förutsättningar osäkert om förslaget kommer att medföra det stöd för den
svenska fruktodlingen som motionären vill skapa. Enligt utskottets mening
måste frågan emellertid bedömas främst från alkoholpolitiska utgångspunkter,
och utskottet finner nu liksom tidigare att förslaget är oförenligt med
strävandena att dämpa alkoholkonsumtionen. Utskottet avstyrker således
detta yrkande.

Detaljhandel med alkoholdrycker

Etablering av systembutiker

Frågan i vilken takt och under vilka förutsättningar Systembolaget skall
bygga ut sitt butiksnät har sedan länge varit kontroversiell på grund av att de
kommunala önskemålen om en snabb utbyggnad i många fall inte kunnat
förenas med de alkoholpolitiska synpunkterna, som talat för en mättfull
utbyggnadstakt. I de tre motioner som behandlas här framförs i huvudsak
önskemål om att de kommuner som saknar men begärt att få systembutik
skall tillgodoses i snabbare takt än vad som hittills skett. I motion 953 av Knut
Wachtmeister m. fl. (m) och i motion 1480 av Hans Pettersson i Helsingborg

3 Riksdagen 1984/85. ösarn!. Nr 1

SkU 1984/85:1

m. fl. (s) åberopas främst förhållandena i Skåne, medan Björn Körlof (m) i
motion 1472 hänvisar till förhållandena i Dalarna. I den förstnämnda
motionen nämns att 70 kommuner saknade egen systembutik 1975 och att
f. n. 72 kommuner är utan sådan service. Man kan av dessa siffror få den
uppfattningen att någon butiksetablering inte förekommit under den angivna
tiden. Systembolaget har efter 1977 års alkoholpolitiska beslut, då nu
gällande riktlinjer för butiksetableringen fastställdes, beslutat om nyetablering
i 19 kommuner. Sex av dessa kommuner har dock ännu inte hunnit få
någon butik. Det kan i sammanhanget konstateras att bolaget i överensstämmelse
med gällande tilläggsavtal med staten prioriterat glesbygdskommuner
med långa avstånd till närmaste butik.

Utskottet finner att bolagets etableringspolitik står i god samklang med
riksdagens uttalanden i frågan, men Systembolaget bör vid sin fortsatta
etableringspolitik enligt utskottets mening vara oförhindrad att något öka
etableringstakten. Härvid bör bolaget tillgodose önskemål som inte enbart
grundas på avstånd till närmaste butik utan även beakta befolkningsmängden
i kommunerna och deras centralorter. Samtidigt måste givetvis serviceönskemålen
avvägas mot de företagsekonomiska synpunkter som bolaget skall
iaktta i sin verksamhet. I vissa fall kan etablering i folkrika kommuner
motiveras med att man därigenom lättar på trycket i närmaste butiksort.
Utskottet finner alltså att motionärernas önskemål till viss del kan tillgodoses
inom ramen för gällande tilläggsavtal mellan staten och Systembolaget
rörande butiksetableringen. Med hänsyn till att vad utskottet här uttalat
innebär en viss uppmjukning av tolkningen av nu gällande regler finner
utskottet det motiverat att riksdagen ger regeringen detta till känna. Med det
anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 953, 1472 och 1480 i den
mån de inte är tillgodosedda genom vad utskottet anfört.

Minimiåldern för inköp av alkoholdrycker i systembutik

Att minimiåldern för systeminköp är 20 år när myndighetsåldern är 18 år
finner Sten Andersson (m) inkonsekvent och begär därför i motion 384 en
sänkning av inköpsåldern till 18 år. När frågan senast behandlades hänvisade
utskottet till ett tidigare uttalande att man borde avvakta inte bara
erfarenheterna av mellanölets avskaffande utan också verkningarna av de
1977 beslutade alkoholpolitiska åtgärderna innan man övervägde en samordning
av dessa åldersgränser. Utskottet anser inte att man ännu i erforderlig
omfattning kunnat begränsa ungdomens alkoholkonsumtion och finner
därför inte skäl tillstyrka bifall till motionen.

Systembutikernas öppethållande

Systembutikernas lördagsstängning. som beslutades av riksdagen 1982
efter en tidigare försöksverksamhet med lördagsstängning, kritiseras av

SkU 1984/85:1

Birger Hagård (m) som i yrkande 2 i motion 752 begär öppethållande på
lördagar alternativt kvällsöppet någon dag i veckan. Utskottet har inledningsvis
redovisat vissa delar av sammanfattningen av den utvärdering som
gjorts i fråga om effekterna av lördagsstängda systembutiker (Ds S 1984:8).
Resultatet kan i huvudsak sägas vara att de positiva effekterna är påtagliga
under sommarmånaderna. Effekterna är inte lika entydiga under resten av
året men även här kan vissa fördelaktiga verkningar iakttas. Det saknas
därför enligt utskottets mening anledning att nu ompröva beslutet om
lördagsstängning. I fråga om det alternativa yrkandet om förlängt öppethållande
någon dag i veckan har utskottet erfarit att regeringen f. n. prövar
denna fråga och att resultatet härav kommer att redovisas för riksdagen
under hösten. Utskottet avstyrker därför bifall till yrkande 2 i motion 752.

Systembolagets information

Bengt Silfverstrand (s) och Hans Pettersson i Helsingborg (s) yrkar i
motion 950 att ansvaret för information kring alkoholens risker och
skadeverkningar förs över från Systembolaget till socialstyrelsen. Vid
tidigare behandling av samma fråga har socialutskottet i yttrande till
skatteutskottet framhållit att det för en effektiv information är av värde att
den sprids på olika sätt och från flera håll samtidigt och att monopolbolagen
just genom sin verksamhet torde ha möjlighet att nå många som man inte kan
informera genom vanliga kanaler. I sitt nu föreliggande yttrande hänvisar
socialutskottet till detta uttalande och avstyrker motionen samt erinrar om
att en proposition inom kort väntas rörande bl. a. ansvaret för droginformationen.
Riksdagen kan i samband därmed - enligt socialutskottets mening -behandla hithörande frågor i ett bredare perspektiv.

Skatteutskottet, som ansluter sig till socialutskottets uppfattning, avstyrker
bifall till motionen.

Återinförande av mellanöl

I fråga om yrkande 1 i motion 752 av Birger Hagård (m) om återinförande
av mellanöl vill utskottet fatta sig kort. Erfarenheterna under mellanölstiden
visade ett ökande missbruk bland ungdom i allt lägre åldrar. Utskottet finner
inte skäl att åter utsätta ungdomen för de risker mellanölet kan medföra och
avstyrker därför detta yrkande.

Detaljhandel med öl

I tre motioner begärs ändring av försäljningstiderna för öl. Göthe Knutson
m. fl. (m) i motion 945, Lars Ahlmark i yrkande 2 i motion 1439 och Alf
Wennerfors (m) i motion 1498 yrkar alla upphävande av förbudet mot

SkU 1984/85:1

söndagsförsäljning av öl. Utskottet, som har starka sympatier för motionärernas
krav, har erfarit att denna fråga är föremål för regeringens överväganden
och förutsätter att den tas upp i den proposition som väntas under
hösten. Med hänsyn härtill finner utskottet inte skäl tillstyrka dessa
motionsyrkanden.

Servering av alkoholdrycker

Av de inledningsvis återgivna direktiven för den nyssnämnda översynen av
alkohollagstiftningen framgår att utredningen skall granska reglerna om
tillståndsgivningen vid servering och försäljning samt svårigheter och inkonsekvenser
vid tolkningen av vissa bestämmelser. Direktiven synes till denna
del tillgodose yrkandet i motion 1124 av Lars Andersson (s) och Göran
Persson (s) om översyn av serveringsbestämmelserna i alkohollagstiftningen.
Utskottet avstyrker därför bifall till motionen.

I direktiven sägs vidare att i översynsarbetet bör beaktas beredningen i
regeringskansliet av ett förslag som kommittén mot ekonomisk brottslighet
lagt fram om bl. a. förutsättningarna för etablering i restaurangbranschen.
Detta förslag innebär att reglerna i alkohollagstiftningen om återkallelse av
serveringstillstånd vid ekonomisk misskötsamhet eller brottslighet utgår och
att frågor av denna art i stället behandlas i särskild lagstiftning.

Gullan Lindblad (m) och Göthe Knutson (m) har i motion 386 hävdat att
serveringstillstånd inte bör få återkallas på grund av ekonomisk brottslighet
utan endast av alkoholpolitiska skäl, medan Knut Wachtmeister (m) och
förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m) i motion 951 vill ha en
utvärdering av bestämmelserna härom. Med hänsyn till att motionsyrkandena
blir prövade vid den pågående översynen finner utskottet inte skäl
tillstyrka motionerna.

Prissättningen av alkoholdrycker vid servering

I motion 1463 yrkar Birger Hagård (m) att restaurangerna skall få köpa
alkoholdrycker till reducerat pris för att de höga serveringspriserna på
drycker skall kunna sänkas. Som socialutskottet tidigare framhållit beror de
höga serveringspriserna på drycker huvudsakligen på de påslag som restauratörerna
gör utöver vad som är möjligt enligt alkohollagstiftningen. Där
föreskrivs att serveringspriset skall motsvara inköpspriset plus skäligt tillägg,
f. n. fastställt till 25 %, för serveringskostnaderna och att priserna inte får
främja försäljningen av starkare alkoholdrycker.

Utskottet vill inte bestrida att de höga restaurangpriserna på drycker
medför vissa alkoholpolitiska olägenheter såsom smygkonsumtion och
benägenhet att förlägga tillställningar av olika slag till andra mera slutna
lokaler. De höga restaurangpriserna på alkoholdrycker motverkar också
strävandena att skapa alkoholfria miljöer genom att de gör de alkoholserve -

SkU 1984/85:1

rande restaurangerna mer lönsamma än de alkoholfria. Det kan dock enligt
utskottets mening inte komma i fråga att man löser detta problem genom
skattefavörer för restauratörerna med mindre man samtidigt återinför det
tidigare tillämpade ganska krångliga systemet med utskänkningsskatt och
fastställda serveringspriser. En annan metod, som tillämpas i Finland, är att i
administrativ ordning fastställa maximipriser på dryckerna. Utan att ta
någon ställning i frågan förutsätter utskottet att den pågående utredningen
om bl. a. serveringsreglerna är oförhindrad att ta upp detta problem till
prövning. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 1463.

Tillstånd att servera öl i personalmatsalar

När Sten Andersson (m) i motion 941 begär slopande av tillståndstvånget
för servering av öl i personalmatsalar tar han upp en gammal tvistefråga som
egentligen saknar alkoholpolitisk betydelse men berör principerna för
alkohollagstiftningens utformning. Utskottet har i tidigare sammanhang
gjort gällande att det generella tillståndstvånget inte innebär nämnvärt
krångel men att olika undantag skulle skapa gränsdragningsproblem för de
administrativa myndigheterna. Då frågan kan förväntas bli prövad på nytt i
sammanhang med den pågående översynen av alkohollagstiftningen avstyrker
utskottet bifall till motionen.

Beskattning

Kvalitetsviner m. m.

Utskottet har inledningsvis utförligt redovisat motiveringen för sitt
avstyrkande hösten 1983 av förslagen om lättnader i beskattningen av
lättviner i vissa mellanprislägen och förslagen att mera generellt knyta
beskattningen enbart till dryckernas alkoholhalt.

När Lennart Brunander (c) och Kjell Mattsson (c) i motion 942 liksom Bo
Lundgren (m) och Karin Ahrland (fp) i motion 2166 och Lars Ahlmark (m) i
yrkande 3 i motion 1439 nu återkommer till dessa frågor finner utskottet inte
anledning att gå in på en förnyad sakprövning utan utskottet inskränker sig
till att med hänvisning till sitt tidigare ställningstagande avstyrka bifall till
motionerna.

Resandes skattefria inköp av alkoholdrycker

I fråga om den skattefria provianteringen och resandeinförsel av alkoholvaror
föreligger två sinsemellan oförenliga motionsyrkanden. Birger Hagård
(m) och Barbro Nilsson i Visby (m) förordar i motion 385 att skattefri
försäljning skall få äga rum på båtar i trafik mellan svenska fastlandet och
Gotland, medan tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp) i motion 1453

SkU 1984/85:1

vill beskatta all resandeinförsel av alkoholhaltiga drycker.

Utskottet har i olika sammanhang uttalat oro för den betydande ökning av
den skattefria resandeinförseln som ägt rum under senare decennier på grund
av charterresornas och färjetrafikens expansion och även förordat begränsningar
av möjligheterna att utnyttja färjetrafiken för olovlig skattefri
införsel. I sådant sammanhang har utskottet också uttalat sig för att man skall
begränsa tillkomsten av nya färjelinjer genom att förklara dem vara att anse
som korta rutter, som inte berättigar till skattefri proviantering. Mot denna
bakgrund och med hänsyn till de konsumtionsbegränsande strävandena inom
alkoholpolitiken finner utskottet det uteslutet att nu förorda skattefri
försäljning på Gotlandsbåtarna.

Utskottet har från de angivna utgångspunkterna större förståelse för
kravet att beskatta all resandeinförsel men är samtidigt medvetet om att en
sådan åtgärd knappast kan räkna på stöd från någon bredare opinion. Vid
tidigare behandling av motsvarande yrkanden har utskottet också framhållit
angelägenheten av att söka nordiska samförståndslösningar på detta problem.
Framhållas bör dock att möjligheterna att nå sådana lösningar synes
vara begränsade. Under sådana förutsättningar anser utskottet att en
fullständig avveckling av resandeinförseln för i Sverige bosatta personer
endast kan bli aktuell om den alkoholpolitiska situationen förvärras så att
man måste överväga att införa ett ransoneringssystem. Med hänvisning till
att utskottet i det föregående avvisat tanken på att nu införa ransonering
finner utskottet inte skäl tillstyrka bifall till motion 1453.

Skattelättnader för viss likörtillverkning

Utskottet behandlar slutligen ett yrkande i motion 757 av Anna WohlinAndersson
m. fl. (c) om ändrad beskattning för att gynna tillverkning av
likör på norrländska bär och om lokalisering av en statlig likörfabrik till
Norrland. Med anledning av dessa yrkanden finns anledning påpeka att det
skulle vara oförenligt med våra handelspolitiska åtaganden att införa
förmånligare skatteregler för svensk likör än för utländsk. Det bör även
framhållas att konsumtionen av de bärlikörer som skulle kunna komma i
fråga inte är av den storleksordningen att den motiverar en särskild fabrik.
Utskottet har förståelse för de regionalpolitiska strävanden som ligger
bakom motionen men anser inte att det finns förutsättningar för att på detta
sätt trygga avsättningen av de norrländska bären. Utskottet avstyrker bifall
till motion 757.

SkU 1984/85:1

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ransonering

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:304, 1983/84:347, 1983/
84:1138 och 1983/84:2100 yrkande 3,

2. beträffande utvärdering av 1977års alkoholpolitiska beslut m. m.
att riksdagen avslår motionerna 1983/84:1132, 1983/84:1454 och
1983/84:2100 yrkandena 1 och 5,

3. beträffande delmål för alkoholpolitiken

att riksdagen avslår motion 1983/84:2100 yrkande 2,

4. beträffande en statlig alkoholkommission
att riksdagen avslår motion 1983/84:1499,

5. beträffande minskade restriktioner

att riksdagen avslår motion 1983/84:752 yrkande 3,

6. beträffande snabbvinsatser

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:346 och 1983/84:2160,

7. beträffande cider

att riksdagen avslår motion 1983/84:1439 yrkande 1,

8. beträffande etablering av systembutiker

att riksdagen med anledning av motionerna 1983/84:953, 1983/
84:1472 och 1983/84:1480 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört i denna fråga,

9. beträffande inköpsåldern

att riksdagen avslår motion 1983/84:384,

10. beträffande systembutikernas öppethållande

att riksdagen avslår motion 1983/84:752 yrkande 2,

11. beträffande systembolagets information
att riksdagen avslår motion 1983/84:950,

12. beträffande återinförande av mellanöl

att riksdagen avslår motion 1983/84:752 yrkande 1,

13. beträffande söndagsförsäljning av öl

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:945, 1983/84:1439 yrkande
2 och 1983/84:1498,

14. beträffande serveringsvillkor

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:386, 1983/84:951 och
1983/84:1124,

15. beträffande prissättning på alkoholdrycker vid servering
att riksdagen avslår motion 1983/84:1463,

16. beträffande tillstånd för ölservering i personalmatsalar
att riksdagen avslår motion 1983/84:941,

17. beträffande skattelättnader för vissa lättviner m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:942, 1983/84:1439 yrkande
3 och 1983/84:2166,

SkU 1984/85:1

18. beträffande skattefri proviantering och resandeinförsel

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:385 och 1983/84:1453,

19. beträffande skattelättnader för viss likörtillverkning mm.
att riksdagen avslår motion 1983/84:757.

Stockholm den 4 oktober 1984

På skatteutskottets vägnar
RUNE CARLSTEIN

Närvarande: Rune Carlstein (s). Knut Wachtmeister (m). Stig Josefson (c),
förste vice talman Ingegerd Troedsson (m), Olle Westberg (s). Hagar
Normark (s), Bo Forslund* (s), Egon Jacobsson* (s). Karl Björzén (m), Kjell
Johansson (fp), Anita Johansson (s), Lars Hedfors* (s) och Karl-Anders
Petersson (c).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

1. Delmål för alkoholpolitiken (mom. 3)

Kjell Johansson (fp) har
dels anfört följande.

I motion 2100 (fp) yrkande 2 återkommer frågan om uppställande av ett
preciserat delmål för alkoholpolitiken, nämligen att sänka alkoholkonsumtionen
med 20 % för en kommande tioårsperiod. I en avvikande mening av
Ingemar Eliasson (fp) i socialutskottets yttrande stöds detta förslag. Jag
ansluter mig till den bedömning som görs i denna avvikande mening i
socialutskottets yttrande.

Socialutskottets majoritet har avvisat yrkande 2 i motion 2100 med
hänvisning till svårigheterna att ange en exakt siffra för totalkonsumtionen,
eftersom storleken av den konsumtion som går vid sidan av Systembolagets
försäljning är okänd.

Det ligger i sakens natur att ett siffermässigt preciserat delmål i första hand
måste avse den mätbara konsumtionen. Samtidigt finner jag att det finns
stora fördelar med att ha ett preciserat delmål, inte minst i fråga om
informationskampanjer och attitydpåverkande arbete för att bekämpa vårt
största sociala problem. Självfallet får de åtgärder som sätts in för att nå ett
sådant 20-procentigt delmål inte medverka till att den oregistrerade konsumtionen,
dvs. hembränning eller smuggling, ökar. Det finns inte heller enligt
min mening någon anledning att befara att den oregistrerade konsumtionen i
nämnvärd grad påverkas av sådana samhällsinsatser för att uppfylla delmålet
för den mätbara konsumtionen som förordas i motionen, vilket skulle
innebära att effekterna på totalkonsumtionen i stort sett överensstämmer

SkU 1984/85:1

med effekterna på den mätbara konsumtionen.

dels ansett att utskottet under mom. 3 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motion 2100 yrkande 2 uttalar att
målet för sänkningen av den mätbara alkoholkonsumtionen bör
sättas till 20 % för en kommande tioårsperiod.

2. Cider (mom. 7)

Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), förste vice talman Ingegerd
Troedsson (m), Karl Björzén (m) och Karl- Anders Petersson (c) har

dels anfört följande.

I yrkande 1 i motion 1439 begär Lars Ahlmark (m) en översyn av
dryckeslagstiftningen för att svensk cider skall få säljas på samma villkor som
öl och starköl, dvs. att cider med en alkoholhalt av högst 2,8 viktprocent skall
få säljas i allmänna handeln och beskattas som ölet medan cider med en
alkoholhalt av högst 4,5 viktprocent skall beskattas som starkölet och säljas i
systembutiker. Syftet är att man därigenom bättre skulle kunna ta till vara
den inhemska fruktskörden och samtidigt skapa tilltalande dryckesalternativ.

Såvitt vi kan finna skulle förslaget inte medföra några alkoholpolitiska
olägenheter eftersom cidern främst skulle konkurrera med maltdrycker med
samma alkoholhalt. Om den starkare cidern får en viss del av lättvinets
marknadsandel bidrar den till att sänka totalkonsumtionen av alkohol. Även
om fruktodlarna i ett sådant läge antagligen kommer att få konkurrens av
importerad cider bör det dock finnas förutsättningar för att de inhemska
musterierna skall kunna anpassa sina produkter och sin marknadsföring så
att den svensktillverkade cidern blir en produkt av väsentlig betydelse för de
svenska fruktodlarnas avsättningsmöjligheter.

dels ansett att utskottet under mom. 7 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1983/84: 1439 yrkande 1 hos
regeringen begär förslag om sådana ändringar av alkohollagstiftningen
som erfordras för att cider skall få tillverkas och försäljas på
de villkor som anges i motionen.

3. Tillstånd för ölservering i personalmatsalar (mom. 16)

Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), förste vice talman Ingegerd
Troedsson (m), Karl Björzén (m), Kjell Johansson (fp) och Karl-Anders
Petersson (c) har

dels anfört följande.

I motion 941 begär Sten Andersson i Malmö (m) att bestämmelsen om
tillstånd för att servera öl i personalmatsalar slopas med hänsyn till att den

4 Riksdagen 1984185. 6 sami. Nrl

SkU 1984/85:1

inte fyller någon funktion. Utskottet har i denna fråga hänvisat till den
pågående översynen av alkohollagstiftningen och avstyrkt bifall till motionen.
Vi kan för vår del inte finna att frågan kräver någon utredning.
Ölservering i personalmatsalar var före 1977 års alkohollagstiftning undantagen
från tillståndstvång och sådan servering har aldrig medfört några
alkoholpolitiska problem. Riksdagen bör därför enligt vår mening utan att
avvakta resutatet av den pågående översynen begära omedelbar avveckling
av dessa helt överflödiga regler, som närmast bidrar till att kasta ett löjets
skimmer över alkohollagstiftningen.

dels ansett att utskottet under mom. 16 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:941 hos regeringen begär
förslag om omedelbart slopande av tillståndstvånget för servering
av öl i personalmatsalar.

4. Skattelättnader för vissa lättviner m. m. (mom. 17)

Knut Wachtmeister (m), förste vice talman Ingegerd Troedsson (m), Karl
Björzén (m) och Kjell Johansson (fp) har

dels anfört följande.

Riksdagen biföll under våren 1983 en reservation om utformning av
lättvinsbeskattningen som avgivits av skatteutskottets minoritet och som
innebar att skatten successivt skulle sänkas på kvalitetsviner i mellanprislägen.
I samband med de i proposition 1983/84:37 under hösten 1983 föreslagna
höjningarna av bl. a. dryckesbeskattningen förklarade finansministern att
han på grund av tekniska svårigheter inte var beredd att då föreslå några
ändringar av beskattningen. I ett särskilt yttrande till utskottsbetänkandet
över propositionen uttalade sig en minoritet inom utskottet för att arbetet
med att finna en tekniskt godtagbar utformning av vinbeskattningen i
enlighet med riksdagens tidigare beslut borde fortsätta och att förslag i frågan
snarast borde föreläggas riksdagen.

I motion 942 av Lennart Brunander (c) och Kjell A. Mattsson (c), motion
439 yrkande 3 av Lars Ahlmark (m) och i motion 2166 av Bo Lundgren (m)
och Karin Ahrland (fp) åberopas det tidigare riksdagsbeslutet till stöd för en
sänkning av skatten på lättviner i mellanprislägen.

Vi anser det alltjämt angeläget att göra det möjligt för människor med
ordinära inkomster att dricka ett bra vin. De obetydliga skatte justeringar
som erfordras för att successivt göra kvalitetsviner i mellanprislägena
tillgängliga för en bredare krets är ingalunda tekniskt ogenomförbara men
skulle bidra till att skapa en bättre dryckeskultur, vilket från alkoholpolitisk
synpunkt måste vara av värde.

SkU 1984/85:1

dels ansett att utskottet under mom. 17 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:942, 1983/84:1439,
yrkande 3 och 1983/84:2166 begär att regeringen utarbetar ett
förslag till vinbeskattning i enlighet med riksdagens beslut våren
1983 och att detta föreläggs riksdagen snarast möjligt.

Särskilda yttranden

1. Utvärdering av 1977 års alkoholpolitiska beslut m. m. (mom. 2)

Kjell Johansson (fp):

Det finns enligt min mening goda skäl att försöka klarlägga de närmare
sambanden mellan alkoholpolitikens medel och förändringarna i den totala
konsumtionen. Detta skulle kunna ske genom en utvärdering av 1977 års
alkoholpolitiska beslut. Likaså finns vissa brister i statistiken i fråga om t. ex.
alkoholskadornas utbredning. Båda dessa frågor tas upp bl. a. i motion 2100
(fp)-

Jag har dock avstått från att reservera mig till förmån för yrkandena 1 och 5
i motion 2100 och motionerna 1132 och 1454 i avvaktan på den proposition
som aviserats till hösten 1984 och som enligt uppgift bl. a. behandlar dessa
frågor.

2. Minskade restriktioner (mom. 5)