SfU 1984/85:3

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1984/85:3

om rehabiliteringsfrågor
Motionerna

I motion 1983/84:311 av Rune Torwald (c) och Elving Andersson (c)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av
möjlighet för lokal försäkringskassa att i vissa fall kräva läkarintyg utfärdat
av viss föreskriven läkare redan från första dagen vid kommande sjukdomsfall.

I motion 1983/84:398 av Rune Torwald (c) och Inger Josefsson (c)
hemställs att riksdagen beslutar om lagändring i syfte att socialnämnden skall
kunna omhänderta och fövalta missbrukares sjukpenning i enlighet med det
anförda.

I motion 1983/84:539 av Kersti Johansson (c) och Ulla Ekelund (c)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär att rätt till ledighet och
ersättning för vård av anhörig införs i likhet med vad i motionen anförs.

I motion 1983/84:774 av Bengt Lindqvist (s) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av reglerna för att möjliggöra ytterligare en
ersättningsnivå för sjukpenning och förtidspension i enlighet med vad som
sägs i motionen.

I motion 1983/84:775 av Bengt Lindqvist (s) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär utredning om ersättning för förlorad arbetsinkomst till
anhöriga som deltar i rehabilitering i enlighet med vad som sägs i motionen.

I motion 1983/84:1185 av Görel Bohlin (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en utredning för att åstadkomma en avgränsning av
sjukdomsbegreppet i den allmänna försäkringen.

I motion 1983/84:1187 av Görel Bohlin (m) och Gullan Lindblad (m)
hemställs att riksdagen hos regeringen föreslår ändring i lagen om allmän
försäkring så att ersättning för resor till och från arbetet kan utges som ett
alternativ till sjukpenning.

I motion 1983/84:1201 av Kenth Skårvik (fp) och Lars Ernestam (fp)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär en översyn av gällande regler
innebärande att resebidrag i stället för sjukpenning kan utgå till person som
drabbas av olycksfall men ändå kan fullgöra sitt arbete.

I motion 1983/84:1202 av Marianne Stålberg (s) och Margareta Winberg
(s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i lagen

1 Riksdagen 1984/85.11 sami. Nr 3

SfU 1984/85:3

om allmän försäkring så att sjukpenningplacering av människor som upphört
att erhålla sjukbidrag görs i nivå med det gamla etablerade yrkets lönenivå.

I motion 1983/84:1359 av Lars Werner m. fl. (vpk) (yrk. 1 och 2 a) föreslås

1. att riksdagen hemställer att regeringen låter utreda förutsättningarna
för att införa en allmän socialförsäkring som täcker alla former av inkomstbortfall
enligt motionens intentioner,

2.a) att riksdagen hemställer att regeringen - i avvaktan på förslag om
genomgripande reform av socialförsäkringssystemet - till riksdagen framlägger
förslag som innebär att rehabiliteringsersättning utgår för att underlätta
återgång till arbetsmarknaden efter skada eller sjukdom. (Motionen i övrigt
behandlades i utskottets betänkanden 1983/84:19, 22, 24 och 26.)

I motion 1983/84:2494 av Nils Carlshamre m. fl. (m) (motivering i 2493)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan komplettering
av socialtjänstlagen att den medger möjligheter för socialnämnd eller
anhörig att förvalta missbrukares medel i enlighet med i motion 2493 angivna
riktlinjer.

Utskottet

Inledning

Utskottet behandlar i detta betänkande ett flertal motioner väckta under
den allmänna motionstiden vid riksmötet 1983/84. Motionerna tar upp olika
frågor som rör rehabilitering och behandlas under skilda rubriker.

I sammanhanget bör nämnas att socialministern i budgetpropositionen
förutskickat att en utredning skall tillsättas för att se över vissa grundläggande
regler inom sjukförsäkringen i syfte att ge försäkringen en mer aktiv roll i
både det sjukdomsförebyggande och det rehabiliterande arbetet. Därvid
skall även vissa resurs-, ansvars- och samordningsfrågor avseende rehabiliteringsinsatserna
ses över.

Socialförsäkringsförmåner till missbrukare

I samband med att riksdagen vid 1981/82 års riksmöte antog en ny lag om
vård av missbrukare i vissa fall (LVM) antogs också med verkan fr. o. m. den
1 januari 1982 ändringar i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL)
rörande utbetalning av alkoholmissbrukares socialförsäkringsförmåner.
Ändringarna innebar att de dittillsvarande möjligheterna för försäkringskassa
att på ansökan av nykterhetsnämnd eller styrelse för vårdanstalt för
alkoholmissbrukare utbetala sjukpenning, pension m.fl. ersättningar till
kommun, make eller annan slopades. Däremot bibehölls en bestämmelse om
att försäkringskassa kan betala ut pensionsförmåner till annan än den
berättigade om denne är ur stånd att själv ha hand om pensionen.
Bestämmelsen förtydligades samtidigt så att det klart framgår att den gäller

SfU 1984/85:3

även i de fall den pensionsberättigade på grund av långvarigt missbruk av
beroendeframkallande medel är ur stånd att själv ha hand om sin pension. På
detta sätt kom även narkotikamissbrukare att omfattas av bestämmelsen.

Två motioner tar upp frågan om ett återinförande av möjligheten att
omhänderta och förvalta en missbrukares socialförsäkringsförmåner. I
motion 1983/84:398 av Rune Torwald och Inger Josefsson begärs att
riksdagen beslutar om en lagändring i syfte att ge socialnämnd rätt att
omhänderta och förvalta missbrukares sjukpenning. En sådan åtgärd är
enligt motionärerna nödvändig för att möjliggöra en rehabilitering av
missbrukaren. Motionärerna i motion 1983/84:2494 av Nils Carlshamre m. fl.
begär förslag till sådan komplettering av socialtjänstlagen att möjlighet ges
för socialnämnd eller anhörig att förvalta missbrukares socialförsäkringsförmåner
och studiestöd.

Utskottet har tidigare avstyrkt bifall till motioner med samma syfte som de
förevarande (se senast SfU 1983/84:7). Utskottet hänvisade därvid till att
socialberedningen i sitt fortsätta arbete kommer att göra en genomgång av
missbruksvården i landet och i samband därmed också kommer in på frågan
om socialförsäkringsförmåner, och utskottet ansåg att resultatet av detta
arbete borde avvaktas.

Enligt vad utskottet erfarit väntas resultatet av socialberedningens arbete
med en genomgång av missbruksvården föreligga inom kort. Utskottet
vidhåller sin tidigare inställning att resultatet av detta arbete bör avvaktas
och utskottet avstyrker bifall till motionerna 398 och 2494.

Enligt 3 kap. 7 § utgår sjukpenning vid sjukdom som förorsakar nedsättning
av arbetsförmågan med minst hälften.

Görel Bohlin tar i motion 1983/84:1185 upp frågan om en avgränsning av
sjukdomsbegreppet i den allmänna försäkringen. Enligt motionären är
sjukdomsbegreppet oklart vilket har medfört att sjukpenningen på ett inte
önskvärt sätt övergått till att bli ersättning för minskat välbefinnande eller för
bristande social anpassning. Exempelvis bör enligt motionären alkoholism
och narkomani inte betraktas som sjukdom och grunda rätt till sjukpenning. I
motionen begärs därför en utredning för att åstadkomma en avgränsning av
sjukdomsbegreppet i den allmänna försäkringen.

Också den nu aktuella frågan ryms inom ramen för socialberedningens
pågående arbete med en genomgång av missbruksvården. Socialberedningen
skall nämligen enligt sina direktiv allsidigt överväga frågan om sjukpenningrätt
för missbrukare och om beredningen kommer fram till att nuvarande
regler helt eller delvis bör förändras, bör den överväga en annan ersättningsform.
Med hänsyn härtill anser utskottet att motion 1185 inte påkallar någon
riksdagens åtgärd.

Såsom ovan nämnts utgår sjukpenning vid sjukdom som förorsakar
nedsättning av arbetsförmågan med minst hälften. Försäkringskassan kan,
när det finns skäl därtill, påfordra att nedsättning av arbetsförmågan styrks
med läkarintyg. Riksförsäkringsverket har i kungörelsen RFFS 1979:16 om

1* Riksdagen 1984185.11 sami. Nr 3

SfU 1984/85:3

kontroll i sjukförsäkrings- och föräldraförsäkringsärenden föreskrivit att
åläggande för försäkrad att förete läkarintyg får gälla tidigast fr. o. m. den
sjunde dagen efter sjukanmälningsdagen. Undantag härifrån gäller dock i de
fall en försäkrad under en tolvmånadersperiod uppburit sjukpenning vid
sammanlagt sex tillfällen för kortare tid än sju dagar i följd och utan att förete
intyg av läkare. I dessa fall får försäkringskassan ålägga den försäkrade att
vid framtida sjukdomsfall förete läkarintyg från första dagen då sjukpenning
kan utgå.

Vidare har försäkringskassan möjlighet att under pågående sjukfall kräva
att den försäkrade skall låta sig undersökas av en av försäkringskassan
angiven läkare.

Bestämmelserna om läkarintyg vid sjukskrivning har tidigare från försäkringskassehåll
i vissa fall tillämpats så att försäkringskassan föreskrivit att
läkarintyg från en av kassan angiven läkare vid framtida sjukdomsfall skall
företes fr. o.m. första sjukpenningdagen. Förfarandet har emellertid av
justitieombudsmannen ansetts sakna stöd i gällande lagstiftning, en bedömning
som delats av riksförsäkringsverket.

I motion 1983/84:311 av Rune Torwald och Elving Andersson begärs ett
tillkännagivande om behovet av möjlighet för lokal försäkringskassa att i
vissa fall kräva läkarintyg utfärdat av viss föreskriven läkare redan från första
dagen vid kommande sjukdomsfall. Motionärerna anser att en sådan åtgärd
skulle vara mycket verkningsfull för att komma till rätta med missbruk av
försäkringen och för att kunna se till att en sjuk person snabbt får adekvat
behandling för sina besvär. Enligt motionärerna kan denna målsättning inte
uppnås inom ramen för nu gällande regelsystem. I motionen hänvisas till en
rapport som avgivits i juni 1983 av en arbetsgrupp i Göteborg med deltagare
från såväl försäkringskassan som sjukvårds- och socialförvaltningarna och
vars uppgift är att följa upp missbrukares sjukskrivningar. Av rapporten
framgår att arbetsgruppen anser det mycket angeläget med en revidering av
nu gällande bestämmelser beträffande kassornas möjligheter att hänvisa till
viss läkare även i kommande sjukfall.

Utskottet behandlade vid föregående riksmöte en motion med samma
syfte (se SfU 1983/84:2). Utskottet hade då inhämtat yttranden över
motionen från riksförsäkringsverket och Försäkringskasseförbundet, vilka
båda hade avstyrkt bifall till motionen med hänvisning till att man inom nu
gällande regelsystem borde kunna uppnå motionens målsättning. Av verkets
yttrande framgick också att en modifierad verksamhet med läkarintygsföreläggande
utan ett absolut krav på att intyget skall företes från den anvisade
läkaren eller vissa bestämda kategorier av läkare tillämpades vid försäkringskassan
i Göteborg. Därmed hade det varit möjligt att anpassa rutinerna till
gällande regelsystem. Om en fortsatt utvärdering av åtgärderna visar att
dessa varit ändamålsenliga och har goda effekter i olika avseenden ansåg
verket att man borde överväga att införa generella rekommendationer i
frågan till försäkringskassorna. Mot denna bakgrund ansåg utskottet att
någon åtgärd med anledning av motionen inte var påkallad.

SfU 1984/85:3

Enligt vad utskottet erfarit pågår f. n. inom riksförsäkringsverket en
översyn av sjukkontrollkungörelsen och således av reglerna för krav på
läkarintyg. Verket skall därvid också ta hänsyn till de erfarenheter som gjorts
vid olika studier i syfte att försöka belysa de resultat och konsekvenser ett
läkarintygsföreläggande medför. Utskottet, som vill understryka angelägenheten
av att översynen bedrivs med skyndsamhet, anser att resultatet av
denna översyn bör avvaktas innan riksdagen vidtar någon åtgärd i frågan.
Utskottet avstyrker följaktligen bifall till motion 311.

Ersättning för vård av anhörig

Förmåner inom den allmänna försäkringen som ersätter direkt inkomstbortfall
vid vård m. m. av anhörig kan f. n. endast utgå när det gäller vård av
barn, såsom föräldrapenning och vårdbidrag.

Till handikappade personer över 16 år kan utgå handikappersättning.
Ersättningen är avsedd att täcka merutgifter på grund av handikappet såsom
utgifter för att den försäkrade måste anlita hjälp av annan i sin dagliga
livsföring eller för att kunna förvärvsarbeta. Handikappersättning utgår med
65, 50 eller 34% av basbeloppet beroende på storleken av hjälpbehov och
merutgifter.

Anhörigvårdskommittén (S 1979:11), som tillkallades år 1979, skulle
enligt sina direktiv bl. a. förutsättningslöst bedöma behovet av och möjligheterna
att införa ett system med ersättning från den allmänna försäkringen för
vård i hemmet av äldre, handikappad eller sjuk anhörig. Kommittén har
numera avgivit sitt slutbetänkande (SOU 1983:62) Ledighet för anhörigvård.
I betänkandet föreslås en rätt till ledighet från arbetet för vård av anhörig i
vissa fall men av samhällsekonomiska skäl har kommittén inte ansett att det
finns förutsättningar att nu föreslå någon rätt till ersättning från försäkringen.

Motionärerna i motion 1983/84:539 av Kersti Johansson och Ulla Ekelund
anser att anhörigvårdskommitténs förslag om en lagfäst rätt till ledighet från
förvärvsarbetet för vård av anhörig måste kompletteras med rätt till
ersättning. Enligt motionärerna är det särskilt otillfredsställande att inte ens
vård i livets slutskede i hemmet kunnat bli föremål för förslag om ersättning.
Motionärerna framhåller att det finns beräkningar som visar att ett ersättningssystem
för vård av anhörig på sikt skulle leda till samhällsekonomiska
besparingar. De begär därför förslag om rätt till ledighet och ersättning för
vård av anhörig.

Anhörigvårdskommitténs ovannämnda slutbetänkande har remissbehandlats
och är f. n. föremål för beredning inom regeringskansliet. Utskottet
anser att denna beredning bör avvaktas och utskottet avstyrker bifall till
motion 539.

Bengt Lindqvist tar i motion 1983/84:775 upp frågan om ersättning till
anhörig som deltar i rehabilitering. Motionären framhåller angelägenheten

SfU 1984/85:3

av att de anhöriga, när en människa drabbas av ett handikapp, deltar direkt i
rehabiliteringen och i de kurser som anordnas för anhöriga. Härigenom får
de nödvändiga kunskaper om bl. a. hur en person som drabbas av handikapp
reagerar och vad olika skador/sjukdomar innebär. För att de anhöriga på ett
aktivt sätt skall kunna delta i rehabiliteringsarbetet krävs dock att ersättning
för förlorad arbetsinkomst utgår och motionären begär en utredning härom.

Såsom inledningsvis nämnts har socialministern aviserat att han har för
avsikt att tillsätta en utredning för att se över vissa grundläggande regler inom
sjukförsäkringen i syfte att bl. a. ge försäkringen en mer aktiv roll i
rehabiliteringsarbetet. Utskottet förutsätter därvid att den fråga som tagits
upp i motion 775 ryms inom ramen för den aviserade utredningens arbete och
motionen påkallar därför ingen riksdagens åtgärd.

Ersättning för resor till och från arbetet som alternativ till sjukpenning

Motionerna 1983/84:1187 av Görel Bohlin och Gullan Lindblad och
1983/84:1201 av Kenth Skårvik och Lars Ernestam syftar till införande av en
reseersättning som alternativ till sjukpenning i de fall den försäkrade
härigenom skulle kunna utföra sitt arbete. I motion 1187 begärs förslag om
lagändring för att uppnå detta syfte medan i motion 1201 begärs en översyn
av gällande regler på så sätt att resebidrag i stället för sjukpenning kan utgå
till person som drabbas av olycksfall men ändå kan fullgöra sitt arbete.

Enligt motionärerna i motion 1187 är det vid skador i de nedre extremiteterna
inte ovanligt att hel sjukpenning utges av det skälet att den skadade inte
kan ta sig till och från sitt arbete trots att någon egentlig förlust av
arbetsförmågan inte föreligger. Om i stället ersättning för resan kunde utgå
från försäkringen skulle det innebära såväl fördelar för den försäkrade som
vissa besparingar i sjukpenningförsäkringen. Även i motion 1201 framhålls
besparingseffekten och motionärerna påpekar vidare att bedömningen av
behovet av reseersättning bör göras av läkare.

I sitt av riksdagen godkända betänkande SfU 1982/83:23 behandlade
utskottet ett motionsyrkande om en översyn av försäkringskassornas reseersättningsnormer
så att resa till och från arbetet kunde ersättas av försäkringskassan
i de fall man därmed kunde nedsätta sjukskrivningstiden. Utskottet
uttalade därvid att nuvarande regler om ersättning för sjukresor gäller
resekostnader som patienten har haft i samband med läkarvård och
sjukhusvård. Förslaget i motionen förutsatte således en genomgripande
förändring av regelsystemet och medförde också enligt utskottets mening
betydande avgränsningssvårigheter. Mot bakgrund härav var utskottet då
inte berett att förorda en översyn av ersättningsreglerna med i motionen
angivet syfte.

Med anledning av en i riksdagen framställd fråga till socialministern om
denne ämnade vidta några åtgärder i fråga om ersättning för resa till och från
arbetet som alternativ till sjukpenning uttalade socialministern den 21
februari 1984 bl. a. följande. Såsom förutskickats i budgetpropositionen

SfU 1984/85:3

avser han att se över vissa grundläggande regler då det gäller att ge
sjukförsäkringen en mera aktiv roll i rehabiliteringsarbetet och han anser att
det finns anledning att i det sammanhanget pröva åtgärder av det slag som
tagits upp i frågan.

Mot bakgrund av socialministerns uttalande utgår utskottet från att den i
motionerna 1187 och 1201 aktualiserade frågan kommer att behandlas i den
aviserade översynen. Motionerna påkallar därför inte någon riksdagens
åtgärd.

Ersättningsnivån för sjukpenning och förtidspension

Vid fullständig nedsättning av arbetsförmågan utgår hel sjukpenning och i
annat fall utgår halv sjukpenning. Vad gäller förtidspension utgår hel sådan
när arbetsförmågan är nedsatt så att endast en ringa del därav återstår. Är
arbetsförmågan nedsatt i mindre grad men med avsevärt mer än hälften utgår
två tredjedelar av hel förtidspension och i övriga fall utgår halv förtidspension.

Bengt Lindqvist anför i motion 774 att det är mycket angeläget både ur
rättvise- och rehabiliteringssynpunkt att ytterligare en ersättningsnivå snarast
införs för sjukpenning och förtidspension och han begär en översyn av
gällande regler i detta syfte. I motionen framhålls att en person som har
kapacitet att arbeta exempelvis 75 % av normal arbetstid inte är berättigad
till sjukpenning eller förtidspension och således inte får någon kompensation
för sitt inkomstbortfall på 25 %. Denna konstruktion motverkar rehabilitering
och återgång i arbete och innebär - förutom negativa effekter för den
enskilde - högre kostnader för samhället.

Utskottet har tidigare behandlat motioner med samma syfte som den
förevarande (se senast SfU 1982/83:19). Utskottet hänvisade därvid till att
frågan tillhörde sjukpenningkommitténs ämnesområde.

Sjukpenningkommittén har därefter avgivit sitt slutbetänkande (SOU
1983:48) Egenföretagares sjukpenning m. m., vari frågan diskuteras. Kommittén
har emellertid inte lagt fram något förslag om ytterligare nivå mot
bakgrund av att ett sådant förslag skulle kräva närmare utredning såväl
beträffande sjukdomsbegreppet som det allmänna syftet med sjukpenningförsäkringen.
Kommittén har dock framhållit det angelägna i att frågan får en
snar lösning.

Även denna fråga kan enligt utskottets mening rymmas inom ramen för
den av socialministern aviserade rehabiliteringsutredningen och någon
riksdagens åtgärd med anledning av motion 774 är därför f. n. inte påkallad.

Sjukpenninggrundande inkomst i samband med sjukbidrag

I samband med beviljande av helt sjukbidrag sänks den tidigare sjukpenninggrundande
inkomsten till noll kronor.

SfU 1984/85:3

I motion 1983/84:1202 av Marianne Stålberg och Margareta Winberg
begärs förslag om ändring i lagen om allmän försäkring i syfte att göra den
sjukpenninggrundande inkomsten vilande under den tid sjukbidrag utgår.
Motionärerna ger ett exempel på vad nuvarande regler kan medföra. En
försäkrad som varit yrkesverksam i flera år blir sjuk och får helt sjukbidrag,
varvid försäkringskassan nollklassar personen i sjukpenninghänseende. Den
försäkrade blir därefter så pass återställd att sjukbidraget dras in men kan av
något skäl inte återgå till sitt gamla arbete. Vederbörande anmäler sig då till
arbetsförmedlingen och har rätt till arbetslöshetsersättning enligt det gamla
yrkets lönenivå, men om personen blir sjuk under denna tid utgår sjukpenning
endast i de fall den försäkrade är hemmamake och då med 8 kr. per dag.
Detta exempel visar enligt motionärerna på en brist i sjukförsäkringssystemet
som måste rättas till.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att sjukbidrag är en pensionsförmån
som avlöser sjukpenningen efter en längre tids sjukdom. Enligt utskottets
mening är det därför principiellt felaktigt att bibehålla den sjukpenninggrundande
inkomsten när sjukbidrag börjat utgå. Med hänsyn härtill och till att
den i motion 1202 påtalade situationen torde höra till ovanligheterna är
utskottet inte berett att förorda en sådan ändring som begärts i motionen.

Rehabiliteringsersättning m. m.

Lars Werner m. fl. anför i motion 1983/84:1359 att genom socialförsäkringssystemet
skall medborgarna vara garanterade en allmän grundtrygghet
och ersättning för inkomstbortfall vid sjukdom, arbetslöshet, handikapp och
på ålderdomen. Trots omfattande socialpolitiska åtgärder finns det emellertid
tillfällen när socialförsäkringssystemet inte ersätter inkomstbortfallet.
Arbetslöshetsförsäkringen har stora brister och sjukförsäkringen ger heller
ingen fullständig trygghet vid sjukdom. Även om förbättringar givetvis kan
ske inom ramen för den nuvarande socialpolitiken skulle enligt motionärerna
den bästa lösningen vara ett enhetligt socialförsäkringssystem, finansierat
över statsbudgeten, som täcker alla tillfällen av inkomstbortfall. Mot denna
bakgrund begärs i yrkande 1 en utredning av förutsättningarna för att införa
en allmän socialförsäkring som täcker alla former av inkomstbortfall. I
avvaktan på förslag om en genomgripande reform av socialförsäkringssystemet
begärs i yrkande 2 a förslag som innebär att rehabiliteringsersättning
utgår för att underlätta återgång till arbetsmarknaden efter skada eller
sjukdom.

Vad gäller frågan om införande av en rehabiliteringsersättning förutsätter
utskottet att den frågan kommer att ingå i det aviserade utredningsuppdraget
om rehabiliteringsfrågor. Motionsyrkandet i denna del bör därför inte
föranleda någon riksdagens åtgärd. Beträffande frågan om att på sikt införa
en allmän socialförsäkring har utskottet tidigare behandlat denna fråga i sitt
av riksdagen godkända betänkande SfU 1982/83:14 med anledning av

SfU 1984/85:3

proposition 1982/83:3 om samordningsfrågor inom det socialpolitiska bidragssystemet.
Utskottet underströk därvid angelägenheten av en bättre
samordning inom bidragssystemet och ansåg att ett kommande samordningsarbete
borde syfta till ett successivt genomförande av en allmän socialförsäkring,
varvid man borde inrikta sig på att skapa enhetliga regler för
bidragssystemet. Med hänsyn till att denna målsättning för en allmän
socialförsäkring redan är fastlagd av riksdagen anser utskottet att ytterligare
utredning härom inte är erforderlig. Utskottet avstyrker följaktligen även
yrkande 1 i motion 1359.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förvaltning av missbrukares socialförsäkringsförmåner
att riksdagen avslår motionerna 1983/84:398 och 1983/84:2494,

2. beträffande missbrukares sjukpenningrätt
att riksdagen avslår motion 1983/84:1185,

3. beträffande läkarintyg vid sjukskrivning
att riksdagen avslår motion 1983/84:311,

4. beträffande rätt till ledighet och ersättning för vård av anhörig
att riksdagen avslår motion 1983/84:539,

5. beträffande ersättning till anhörig som deltar i rehabilitering
att riksdagen avslår motion 1983/84:775,

6. beträffande ersättning för resor till och från arbetet som alternativ till
sjukpenning

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:1187 och 1983/84:1201,

7. beträffande ersättningsnivån för sjukpenning och förtidspension
att riksdagen avslår motion 1983/84:774,

8. beträffande sjukpenninggrundande inkomst i samband med sjukbidrag att

riksdagen avslår motion 1983/84:1202,

9. beträffande en utredning om förutsättningarna för införande av en
allmän socialförsäkring

att riksdagen avslår motion 1983/84:1359 yrkande 1,

10. beträffande rehabiliteringsersättning

att riksdagen avslår motion 1983/84:1359 yrkande 2 a.

Stockholm den 6 november 1984

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

SfU 1984/85:3

Närvarande: Sven Aspling (s), Nils Carlshamre (m), Elis Andersson (c),
Börje Nilsson (s), Allan Åkerlind (m), Lars-Åke Larsson (s), Gullan
Lindblad (m), Karin Israelsson (c), Ulla Johansson (s), Siri Häggmark (m),
Gunhild Bolander (c), Margo Ingvardsson (vpk), Nils-Olof Gustafsson (s),
Ingegerd Elm (s) och Inger Hestvik (s).

Reservationer

1. Förvaltning av missbrukares socialförsäkringsförmåner (mom. 1)

Nils Carlshamre, Allan Åkerlind, Gullan Lindblad och Siri Häggmark
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Enligt vad”
och slutar med ”och 2494.” bort ha följande lydelse:

Utskottets moderata ledamöter har senast i en reservation till betänkande
SfU 1983/84:7 framhållit att det inte var välbetänkt att avskaffa möjligheten
att på framställning av socialnämnd låta allmän försäkringskassa utbetala
pension eller sjukpenning till annan än den försäkrade om denne på grund av
allvarligt missbruk av alkohol inte själv bör ha hand om medlen. Reservanterna
ansåg därför att regeringen borde lägga fram förslag som gav möjlighet
för försäkringskassa, att efter ansökan av socialnämnd, utbetala olika
socialförsäkringsförmåner till nämnden eller annan person och att denna
möjlighet skulle gälla förmåner som tillkom såväl alkoholmissbrukare som
narkotikamissbrukare. Utskottet delar reservanternas uppfattning och tillstyrker
därför bifall till motion 2494 som även innefattar en möjlighet att
omhänderta studiesociala förmåner. Härigenom får även motion 398 anses
tillgodosedd.

dels att utskottet under moment 1 bort hemställa

1. beträffande förvaltning av missbrukares socialförsäkringsförmåner
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2494 och med anledning
av motion 1983/84:398 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

2. Rätt till ledighet och ersättning för vård av anhörig (mom. 4)

Elis Andersson, Karin Israelsson och Gunhild Bolander (alla c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Anhörigvårdskommitténs
ovannämnda” och slutar med ”motion 539.” bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser att samhällets insatser för äldre, sjuka och handikappade
måste inriktas på att underlätta för så många som möjligt att bo kvar i sin
bostad så länge som möjligt. Såsom framhållits i motion 539 finns det också
beräkningar som visar att ett ersättningssystem genom den allmänna
försäkringen för den som gör betydande vårdinsatser i hemmet på sikt skulle

SfU 1984/85:3

leda till samhällsekonomiska besparingar. Mot bakgrund härav bör enligt
utskottets mening regeringen komplettera anhörigvårdskommitténs förslag
om rätt till ledighet med förslag om rätt till ersättning.

dels att utskottet under moment 4 bort hemställa

4. beträffande rätt till ledighet och ersättning för vård av anhörig
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:539 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om rätt till ersättning för
vård av anhörig.

3. Ersättningsnivån för sjukpenning och förtidspension (mom. 7)

Margö Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Även
denna” och slutar med ”inte påkallad.” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som förs fram i motion 774 om att det är
mycket angeläget både ur rättvise- och rehabiliteringssynpunkt att ytterligare
en ersättningsnivå införs för sjukpenning och förtidspension. Regeringen bör
därför ge direktiv till den aviserade rehabiliteringsutredningen att utreda och
lägga fram förslag om en ytterligare, lägre ersättningsnivå för sjukpenning
och förtidspension.

dels att utskottet under moment 7 bort hemställa

7. beträffande ersättningsnivån för sjukpenning och förtidspension
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:774 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om ytterligare en
ersättningsnivå för sjukpenning och förtidspension.

4. En utredning om förutsättningarna för införande av en allmän socialförsäkring
(mom. 9)

Margö Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 8 med ”Beträffande
frågan” och slutar på s. 9 med ”motion 1359.” bort ha följande lydelse:

Såsom framhållits i motion 1359 är nuvarande socialförsäkringssystem inte
heltäckande utan har stora brister. Detta medför att många människor
hänvisas till att leva på socialbidrag, vilket innebär att såväl klassklyftorna
som den sociala utslagningen ökar. Dessutom överförs problemen på
kommunerna och socialtjänsten. I och för sig kan förbättringar göras inom
ramen för den nuvarande socialpolitiken, men detta får till följd att
bidragsdjungeln växer än mera och blir svåröverblickbar för den enskilde.
Utskottet delar därför motionärernas uppfattning om att det skulle vara
bättre att konstruera ett enhetligt socialförsäkringssystem, finansierat över
statsbudgeten, som täcker alla tillfällen av inkomstbortfall. En sådan allmän

SfU 1984/85:3

socialförsäkring innebär enligt utskottets mening minskad byråkrati och
reducerar socialhjälpsbehoven. Regeringen bör därför låta utreda förutsättningarna
för införande av en allmän socialförsäkring i enlighet med det
anförda.

dels att utskottet under moment 9 bort hemställa

9. beträffande en utredning om förutsättningarna för införande av en
allmän socialförsäkring

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1359 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en
utredning om förutsättningarna för att införa en allmän socialförsäkring.

mlnab/gotab Stockholm 1984 79219