SfU 1984/85:27

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1984/85:27

om flyktingpolitiken (skr. 1984/85:185)

Sammanfattning

I betänkandet behandlas dels regeringens skrivelse 1984/85:185 om
flyktingpolitiken, dels ett antal under den allmänna motionstiden 1984/85
väckta motioner rörande såväl frågor om flyktingmottagning som frågor
om utlänningslagen.

Regeringens skrivelse ger inte anledning till något särskilt uttalande från
utskottets sida. Utskottet avstyrker bifall till samtliga motioner.

Reservation har avgivits av m-ledamöterna beträffande utvisning på
grund av brott och av fp-ledamoten beträffande juridisk hjälp vid gränsen.

Regeringens skrivelse 1984/85:185

Genom skrivelsen bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande
statsrådet anfört om Sveriges flyktingpolitik. I skrivelsen redovisas
såväl internationellt skydd och bistånd till flyktingar utanför Sverige som
insatser i samband med flyktingmottagande i Sverige.

Motioner

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1984/85

I motion 1984/85:346 av Allan Ekström (m) hemställs att riksdagen
beslutar att upphäva andra meningen i 41 § utlänningslagen.

I motion 1984/85:1715 av Sten Andersson i Malmö (m) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag om att asylsökande som saknar
pass skall avvisas vid gränsen om inte godtagbara skäl kan anföras för att
passet saknas.

I motion 1984/85:2440 av Gunnel Liljegren m. fl. (m) hemställs att
riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla om åtgärder för nordiskt
samarbete i fråga om flyktingmottagning.

I motion 1984/85:2759 (motivering i 1984/85:2758) av Kenth Skårvik
m. fl. (fp) hemställs

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om ändring
i utlänningslagen av innebörd att förbud införs mot att placera barn under
16 år i kriminalvårdsanstalt eller allmänt häkte,

2. att riksdagen beslutar begära att regeringen tar initiativ till överlägg -

1 Riksdagen 1984/85. II sami. Nr 27

SfU 1984/85:27

ningar med övriga nordiska länder om inrättande av flyktingkontor i
Norden,

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförs om juridisk hjälp vid gränsen.

Utskottet

Regeringens skrivelse

Invandrarpolitiska kommittén föreslog i sitt delbetänkande (SOU
1983:29) om invandringspolitiken att en samlad redovisning av Sveriges
flyktingpolitikårligen skulle överlämnas till riksdagen. Till förslaget har
regeringen anslutit sig och riksdagen givit sitt bifall (prop. 1983/84:144,
SfU 30, rskr. 410). Genom den nu föreliggande regeringsskrivelsen lämnas
för första gången en sådan redovisning.

Redovisningen inleds med en kort sammanfattning av de grundläggande
principerna för den samlade svenska flyktingpolitiken, såsom de utformats
genom ovan nämnda riksdagsbeslut. I det följande redovisas bl. a.
den praktiska tillämpningen av dessa principer med tonvikt på år 1984.

Flyktingsituationen i världen är oförändrat svår. Sett ur ett globalt
perspektiv har emellertid en viss stabilisering inträtt under senare år. Det
totala antalet flyktingar i världen beräknas uppgå till 12 miljoner. Därtill
kommer ett stort antal människor som har hamnat i en flyktingliknande
situation på grund av bl. a. inbördesstrider och svält, faktorer som fått
särskilt allvarliga konsekvenser i Afrika.

De snabba skiftningarna i världens flyktingproblem som har ägt rum
under de senaste decennierna har även påverkat inriktningen av FN:s
flyktingkommissaries (UNHCR:s) arbete. När UNHCR inledde sin verksamhet
år 1951, med ett mandat på tre år, var det för att finna nya hem för
tiotals miljoner flyktingar i Europa efter andra världskriget. Det europeiska
flyktingproblemet kunde emellertid i huvudsak lösas inom några år.
Sedan dess har nya flyktinggrupper tillkommit och UNHCR:s mandat
förlängts med fem år i taget. UNHCR har under åren fått vidgade arbetsuppgifter,
bl. a. genom resolutioner i FN:s generalförsamling. Flertalet av
dessa har uppmanat till ökade insatser för flyktingar och hemlösa i Afrika,
vilka tvingats lämna sitt land.

Under år 1980 nådde UNHCR:s verksamhet sin största omfattning
någonsin med en budget på nära 500 miljoner dollar. Sedan dess har
utvecklingen stabiliserats och flyktingflödet avtagit, vilket har möjliggjort
för UNHCR att reducera sina program för år 1983. År 1984 ökade emellertid
budgeten igen, och för år 1985 beräknas att medelsbehovet kommer
att överstiga 500 miljoner dollar. Det är framför allt utvecklingen i Afrika,
i synnerhet i torkbältet, som tvingar fram budgetökningar.

Sveriges totala bidrag till FN:s flyktingkommissaries verksamhet uppgick
år 1984 till ca 95 milj. kr. Därmed ligger Sverige på sjunde plats bland

SfU 1984/85:27

givarländerna. Det svenska bidraget till FN:s organisation för palestinaflyktingar
(UNRWA) uppgick år 1984 till 60 milj. kr., vilket gör Sverige till
den tredje största bidragsgivaren. Därutöver har under år 1984 från biståndsanslaget
drygt 250 milj. kr. tagits i anspråk för bistånd till flyktingar
och hemlösa genom andra organisationer med humanitär inriktning. Sveriges
samlade bidrag under år 1984 till flyktingar och hemlösa utanför
Sverige uppgick därmed till drygt 400 milj. kr.

Under år 1984 har flera initiativ tagits i flyktingfrågor på det internationella
planet. FN:s flyktingkommissarie har i en skrivelse till utrikesministern
i juni 1984 gjort en framställning om att få upprätta ett regionalt
kontor i Stockholm med de fem nordiska länderna som verksamhetsområde.
Alla kostnader för kontoret skulle täckas av UNHCRis administrativa
budget. Flyktingkommissariens initiativ Fick ett positivt mottagande
från svensk och nordisk sida, och förberedelser för kontorets upprättande
har nu inletts. Vidare har regeringen tagit kontakter med andra europeiska
länder i syfte att bl. a. diskutera ansvarsfördelningen för flyktingproblemen.
Den andra flyktingkonferensen för Afrika, ICARA 11, som hölls
sommaren 1984 var ett viktigt steg mot bestående lösningar av flyktingproblem
i Afrika. Vidare planerar UNHCR, med aktivt stöd från bl. a. Sverige,
att hålla konsultationer i maj 1985 om det ökande antalet asylsökande
i Europa.

I de flesta länder i Europa har antalet asylsökande ökat. Sammanlagt
sökte år 1984 ca 100 000 personer, främst från länder i Asien, asyl i
Västeuropa, varav drygt en tredjedel i Förbundsrepubliken Tyskland. I
Sverige sökte år 1984 drygt 7 000 personer asyl, främst iranier, irakier,
libaneser och pakistaner. Med anledning av det ökade antalet asylsökande
har polisen, invandrarverket och regeringskansliet fått förstärkningar för
att inte handläggningstiderna skall förlängas. Sedan regeringen fattat vägledande
beslut om bl. a. pakistaner och libaneser har emellertid antalet
asylansökningar minskat. För att motverka medhjälp till illegal invandring
i vinningssyfte har nya bestämmelser införts. Vidare har åtgärder
vidtagits för att förhindra att pass och andra resedokument förstörs före
ankomsten till Sverige och för att kunna utföra passkontroll på färjor.

Sammanlagt fick år 1984 4 600 utlänningar stanna i Sverige som flyktingar
eller därmed jämställda (3, 5, 6 §§ i utlänningslagen). Detta är
mindre än under år 1982 (6 200) men något mer än under år 1983 (3 800).
Därav fördes drygt 1 000 hit inom ramen för flyktingkvoten. Av dessa kom
hälften från Syd- och Centralamerika, 300 från östeuropeiska stater och
200 från Mellanöstern.

Ett nytt system för kommunalt mottagande av flyktingar trädde i kraft
den 1 januari 1985. Samtidigt övertog statens invandrarverk (SIV) ansvaret
för flyktingöverföringen från arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). Ett nytt
system för utredning och tillfälligt mottagande av asylsökande har även
införts.

1* Riksdagen 1984/85. 11 sami. Nr 27

SfU 1984/85:27

Efter regeringens bemyndigande har föredragande statsrådet i juni 1984
tillkallat en flyktingpolitisk beredning. Beredningen är ett organ för informationsutbyte
och samråd om Sveriges samlade insatser på flyktingområdet
inkl. Sveriges möjligheter att ta emot flyktingar. I beredningen ingår
företrädare för samtliga riksdagspartier samt för berörda frivilligorganisationer
och FN :s flyktingkommissarie. Vidare har regeringen i oktober 1984
tillsatt en utredning om asylförfarandet vid gränsen och om klagorätt i
verkställighetsärenden. Den särskilde utredaren skall inom ramen för den
invandrings- och flyktingpolitik som har lagts fast i proposition 1983/
84:144 bl. a. klargöra hur utlänningslagens bestämmelser om polismyndigheternas
skyldighet att i vissa fall överlämna ärenden om asylansökningar
till SIV tillämpas i praktiken och om gällande regler bör ändras. Utredaren
skall också pröva om det bör införas klagorätt över en polismyndighets
beslut att inte överlämna ett visst verkställighetsärende till SIV. Utredarens
arbete beräknas pågå under hela år 1985.

Vad som framhållits i skrivelsen ger inte anledning till något särskilt
uttalande från utskottets sida.

Motionerna

Sten Andersson i Malmö anför i motion 1715 att det måste anses som
klart bevisat att passhandlingar förstörs av det skälet att ett uppvisat pass
skulle ha minskat möjligheten för att få asyl i vårt land. Många av dem som
söker asyl och som saknar pass avslöjar under polisförhör att skälet till att
de söker asyl i Sverige inte i första hand beror på förtryck och förföljelse
i hemlandet, utan asylskälet är i många fall vår sociala standard. Motionären
begär därför förslag om att asylsökande som saknar pass skall
avvisas vid gränsen om inte godtagbara skäl kan anföras för att passet
saknas.

Enligt utskottets mening skulle ett införande av en regel om att asylsökande
som saknar pass skall avvisas vid gränsen om inte godtagbara skäl
kan anföras för att passet saknas strida mot flyktingkonventionen. Däremot
anser utskottet att det är viktigt att stora ansträngningar görs för att
hindra utlänningar från att förstöra sina pass under resan till Sverige.
Såsom framgår av regeringens ovan redovisade skrivelse har regeringen
efter överläggningar med Tyska Demokratiska Republiken i början av år
1985 åstadkommit ett arrangemang som syftar till att förhindra förstöring
av pass under överfarten från Sassnitz till Trelleborg. Justitiekanslern (JK)
har också i ett beslut den 22 februari 1985 redogjort för vad som gäller i
fråga om passkontroll i färjetrafiken mellan Sassnitz och Trelleborg och
därvid inte funnit anledning till någon kritik mot de särskilda kontrollåtgärder
polisen företagit i början av detta år. Problemet med passförstöring
har även diskuterats med bl. a. FN:s flyktingkommissarie. Frågan har
vidare tagits upp inom European Civic Aviation Committee (ECAC) av en

SfU 1984/85:27

arbetsgrupp där Sverige innehar ordförandeskapet. Utskottet vill i detta
sammanhang också erinra om den av regeringen tillsatta utredningen om
asylförfarandet vid gränsen, vars arbete beräknas pågå under hela år 1985.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 1715.

I motion 2759 av Kenth Skårvik m. fl. tas upp frågan om juridisk hjälp
vid gränsen. Motionärernas principiella inställning är att den som ansöker
om politisk asyl skall kunna få juridiskt biträde redan vid gränsen och
vidare möjlighet att överklaga ett eventuellt beslut om avvisning. Motionärerna
hänvisar till den av regeringen tillsatta utredningen om asylförfarandet
vid gränsen och utgår från att denna översyn leder fram till förslag
från regeringen i enlighet med det ovan anförda, och de begär i yrkande
3 ett tillkännagivande härom.

När utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande SfU 1983/84:30
avstyrkte ett likartat motionsyrkande förutsatte utskottet att frågan om
advokatberedskap i samband med asylprövning vid gränsen kunde komma
att aktualiseras i den aviserade utredningen om asylförfarandet vid
gränsen. Utskottet saknar anledning att nu frångå denna ståndpunkt. Vad
särskilt gäller frågan om rätt till offentligt biträde i samband med att
utlänningen vid ankomsten tas i förvar har denna behandlats av rättshjälpskommittén
i det nyligen avgivna betänkandet (SOU 1985:4) Rättshjälp.
Kommittén har därvid föreslagit att den tid om minst en veckas
förvarstagande som i dag sätts som gräns för när rättshjälp skall kunna
beviljas sänks till tre dagars förvarstagande. Betänkandet är föremål för
beredning inom regeringskansliet.

Utskottet anser sig inte böra föregripa nämnda utrednings- och beredningsarbete,
och yrkande 3 i motion 2759 bör därför inte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

1 motion 2759 av Kenth Skårvik m. fl. tas också upp frågan om inrättande
av ett flyktingkontor i Norden, och motionärerna begär i yrkande 2 att
regeringen tar initiativ till överläggningar med övriga nordiska länder i nu
angivet syfte.

Såsom ovan redovisats har FN:s flyktingkommissarie i en skrivelse till
utrikesministern i juni 1984 hemställt om att få upprätta ett regionalkontor
i Stockholm för Norden. Förslaget har mottagits positivt, och förhandlingar
pågår för närvarande om de praktiska detaljerna för inrättande av ett
sådant kontor. Enligt utskottets mening får yrkande 2 i motion 2759
härigenom anses vara tillgodosett.

Gunnel Liljegren m. fl. begär i motion 2440 åtgärder för nordiskt samarbete
i fråga om flyktingmottagning. Motionärerna anför att den harmonisering
av utlänningslagarna i Norden som skett borde leda till en likartad
tillämpning av reglerna, och regeringen bör genom sina organ, främst
invandrarverket, ta initiativ till ett samarbete med berörda myndigheter i

SfU 1984/85:27

Danmark, Norge och Finland i syfte att uppnå en likartad tillämpning av
utlänningslagarna i Nordens länder och ett samråd beträffande flyktingkvoterna.

Under senare år har utlänningslagstiftningen varit föremål för översyn
i Danmark, Finland, Norge och Sverige. De utredningar som i resp.
nordiskt land har arbetat fram förslag till ny lagstiftning har bedrivit sitt
arbete mot bakgrund av en rekommendation av Nordiska rådet om en
harmonisering av utlänningslagstiftningen mellan de nordiska länderna.
Eftersom länderna i Norden bl. a. utgör ett gemensamt passkontrollområde
är det enligt utskottets mening angeläget att länderna har en så likartad
utlänningslagstiftning som möjligt. De ansträngningar som har gjorts för
att harmonisera lagstiftningen har dock visat att det är svårt att nå en
fullständig överensstämmelse. De skillnader som finns kvar är emellertid
på flera punkter mer av formell än materiell natur. Ett organiserat samarbete
på myndighetsnivå förekommer mellan de nordiska länderna beträffande
flyktingfrågor. I det s. k. nordiska utlänningsutskottet bedrivs nämligen
fortlöpande ett samarbete och utbyte av erfarenheter mellan de
nordiska länderna på utlänningslagstiftningens område. Vid dessa möten,
som har ägt rum åren 1981, 1983 och 1984, har gemensamma frågor
diskuterats. Nästa möte kommer att hållas innevarande år i Finland. Även
i detta sammanhang vill utskottet erinra om att förberedelser pågår för
inrättande av ett flyktingkontor i Stockholm med de fem nordiska länderna
som verksamhetsområde. Utskottet anser med hänsyn till det anförda
att någon riksdagens åtgärd med anledning av motion 2440 inte är påkallad,
och utskottet avstyrker följaktligen bifall till motionen.

En utlänning kan enligt utlänningslagen (40—42 §§) utvisas ur riket om
han har begått ett brott på vilket kan följa fängelse i mer än ett år. Som
ytterligare förutsättning gäller att det skall föreligga risk för fortsatt brottslig
verksamhet eller att brottet är så allvarligt att han inte bör få stanna
kvar. Utvisning på grund av brott beslutas av den domstol som handlägger
brottmålet. När domstolen överväger utvisning skall den ta hänsyn till
utlänningens levnads- och familjeförhållanden samt till hur länge han har
vistats i Sverige.

En utlänning som hade permanent uppehållstillstånd sedan minst två år
när åtalet väcktes eller som då var bosatt i riket sedan minst tre år får
utvisas bara om det föreligger synnerliga skäl. För medborgare i ett annat
nordiskt land har vistelsetidens längd satts till två år innan den begränsning
inträder som ligger i synnerliga skäl. Ett sådant skäl kan vara att
brottsligheten är särskilt allvarlig.

Allan Ekström anför i motion 346 att den naturliga utgångspunkten
borde vara att en utlänning som begått ett allvarligt brott förlorar sin rätt
att uppehålla sig i Sverige. Motionären hänvisar till att det av en rapport
från brottsförebyggande rådet framgår att av de personer som satt i fäng -

SfU 1984/85:27

else 1981 med utdömda straff på två år eller mer var en tredjedel utlänningar,
och av dem som dömts till fem år eller mer var varannan utlänning.
Enligt motionären visar högsta domstolens praxis att nuvarande utvisningsregler
inte är tillräckliga, och motionären anser därför att det skulle
vara bättre om den utlänning som begått ett allvarligt brott skulle vara
skyldig att åberopa de skäl som bör föranleda att han likväl skall ha rätt att
få bo kvar i Sverige. En sådan ändring kan åstadkommas genom att andra
meningen i 41 § utlänningslagen utgår, och motionären begär ett beslut i
enlighet härmed.

Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden med samma syfte
som det nu förevarande (se senast SfU 1983/84:30). Utskottet har därvid
ansett att de invandrarpolitiska skälen mot att införa särregler för invandrare
— som var vägledande vid utarbetandet av nuvarande utlänningslag
— alltjämt har stor bärkraft. Utskottet har dock framhållit att det är viktigt
att regeringen följer utvecklingen av praxis på området. Utskottet har
vidare ansett att man inte kan dra några generella slutsater av den hittillsvarande
tillämpningen av lagstiftningen, eftersom det i varje mål där
domstolen överväger utvisning sker en prövning av många omständigheter
som kan påverka utvisningsfrågan.

Utskottet finnér inte anledning för riksdagen att frångå sitt tidigare
ställningstagande i frågan, och utskottet avstyrker bifall till motion 346.

En utlänning får enligt 50 § utlänningslagen under vissa förutsättningar
tas i förvar i avvisnings- och utvisningsärenden eller när det är fråga om
verkställighet av ett sådant beslut. Fr. o. m. den 1 januari 1985 får barn
under 16 år och en av barnets vårdnadshavare inte tas i förvar utan att
synnerliga skäl föreligger. Den som har tagits i förvar får enligt 81 §
utlänningsförordningen tas in i kriminalvårdsanstalt, allmänt häkte eller
polisarrest. Barn under 16 år får enligt dessa bestämmelser inte tas in i
sådana förvarslokaler utan att det föreligger synnerliga skäl.

1 motion 2759 av Kenth Skårvik m. fl. begärs i yrkande 1 att ett förbud
mot att placera barn under 16 år i kriminalvårdsanstalt eller allmänt häkte
införs i utlänningslagen.

Frågan om förvar av barn i utlänningsärenden behandlades av riksdagen
under föregående riksmöte (prop. 1983/84:144, SfU 30 och rskr. 410).
1 propositionen föreslogs att barn under 16 år och en av barnets vårdnadshavare
inte utan synnerliga skäl skulle få tas i förvar. En uttrycklig bestämmelse
om detta föreslogs intagen i utlänningslagen. Dessutom föreslogs att
barn under 16 år och barnets vårdnadshavare i de fall ett förvarsbeslut i
undantagsfall fattats inte skulle få tas in i kriminalvårdsanstalt eller allmänt
häkte. 1 undantagsfall kunde dock ett omhändertagande i polisarrest
få ske under några timmar, t. ex. i samband med direktavvisning. Utskottet
behandlade i detta sammanhang även ett motionsyrkande av samma innehåll
som det nu aktuella. Därvid fann utskottet att det självfallet var

SfU 1984/85:27

önskvärt att utlänningar, vuxna såväl som barn, i nu berörda situationer
över huvud taget inte skulle tas in i lokaler som var avsedda för helt andra
ändamål. Emellertid fanns det i huvudsak inga andra lokaler att tillgå, och
enligt propositionen gick det inte heller av resursskäl att ordna särskilda
förvarslokaler även om det var önskvärt att denna fråga löses på sikt.
Utskottet erinrade om att behovet av att omhänderta barn i en så normal
miljö som möjligt i viss utsträckning hade kunnat tillgodoses, även om de
hittillsvarande lösningarna på detta problem inte var idealiska. Fram till
dess att andra förvarslokaler har anskaffats var det emellertid enligt utskottets
uppfattning nödvändigt att med kraft fortsätta ansträngningarna
att för de undantagsfall där barn i framtiden tas i förvar finna en så normal
miljö som möjligt för barnen och för åtminstone en av vårdnadshavarna.
Det fick ankomma på berörda myndigheter att i detta senare hänseende ta
erforderliga initiativ. Utskottet ansåg att det i yttersta undantagsfall tills
vidare måste accepteras att barn tas in tillsammans med vårdnadshavarna
i polisarrest under några timmar och att det av rent praktiska skäl inte
torde vara möjligt att vid t. ex. direktavvisning lösa lokalproblemen på
annat sätt.

Enligt utskottets mening är det mycket angeläget att så långt möjligt
undvika att placera barn, som tagits i förvar enligt utlänningslagen, i
kriminalvårdsanstalt, allmänt häkte eller polisarrest. Utskottet anser att
ansträngningarna för att anskaffa andra förvarslokaler måste intensifieras.
I yttersta undantagsfall måste det dock under ytterligare en tid accepteras
att barn — exempelvis i samband med en direktavvisning — tas in tillsammans
med vårdnadshavare i polisarrest under några timmar. Mot denna
bakgrund kan utskottet för närvarande inte ställa sig bakom ett absolut
förbud på sätt som begärts i motionen, och utskottet avstyrker bifall till
motion 2759 yrkande 1.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1984/85:185 till handlingarna,

2. beträffande asylsökande som saknar pass
att riksdagen avslår motion 1984/85:1715,

3. beträffande juridisk hjälp vid gränsen

att riksdagen avslår motion 1984/85:2759 yrkande 3,

4. beträffande inrättande av flyktingkontor i Norden

att riksdagen avslår motion 1984/85:2759 yrkande 2,

5. beträffande nordiskt samarbete i fråga om flyktingmottagning
att riksdagen avslår motion 1984/85:2440,

6. beträffande utvisning pä grund av brott
att riksdagen avslår motion 1984/85:346,

SfU 1984/85:27

7. beträffande förvar av barn

att riksdagen avslår motion 1984/85:2759 yrkande 1.

Stockholm den 9 maj 1985

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Börje Nilsson (s), Ralf Lindström (s),
Lars-Åke Larsson (s), Gullan Lindblad (m), Ulla Johansson (s), Lena
Öhrsvik (s), Siri Häggmark (m), Gunhild Bolander (c), Margo Ingvardsson
(vpk), Barbro Nilsson i Visby (m), Ingegerd Elm (s), Ella Johnsson (c),
Rune Backlund (c) och Kenth Skårvik (fp).

Reservationer

1. Juridisk hjälp vid gränsen (mom. 3)

Kenth Skårvik (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”När
utskottet” och slutar med ”riksdagens åtgärd.” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den principiella uppfattning som förs fram i motion 2759
om att den som söker politisk asyl bör kunna få juridiskt biträde redan vid
gränsen och dessutom möjlighet att överklaga ett eventuellt beslut om
avvisning. Enligt utskottets mening bör den numera tillsatta utredningen
om asylförfarandet vid gränsen och om klagorätt i verkställighetsärenden
ta upp dessa frågor i syfte att lägga fram förslag i enlighet med det anförda.
Vad utskottet med bifall tili motion 2759 yrkande 3 således anfört bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottet under moment 3 bort hemställa

3. beträffande juridisk hjälp vid gränsen

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2759 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Utvisning på grund av brott (mom. 6)

Gullan Lindblad, Siri Häggmark och Barbro Nilsson i Visby (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”motion 346.” bort ha följande lydelse:

Såsom framhållits i motion 346 kan en utlänning som vistats i Sverige

SfU 1984/85:27

minst två år och som begår ett allvarligt brott utvisas endast om synnerliga
skäl föreligger. Utskottet delar motionärens uppfattning om att en sådan
ordning är klart otillfredsställande. Den naturliga utgångspunkten borde
i stället vara att den utlänning som förövar ett allvarligt brott skulle vara
skyldig att åberopa de skäl som bör föranleda att han likväl skall ha rätt att
få bo kvar i Sverige. Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet bifall till
motion 346.

dels att utskottet under moment 6 bort hemställa

6. beträffande utvisning på grund av brott

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:346 antar följande
såsom Reservanternas förslag betecknade

Förslag till
Lag om ändring i utlänningslagen (1980:376)

Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (1980:376)
att 41 § skall ha nedan angivna lydelse:

Nuvarande lydelse

När en domstol överväger om en
utlänning bör utvisas enligt 40 §,
skall den ta hänsyn till utlänningens
levnads- och familjeförhållanden
samt till hur länge han har vistats
i Sverige. En utlänning, som hade
vistats i Sverige med permanent
uppehållstillstånd sedan minst två år
när åtalet väcktes eller som då var
bosatt i Sverige sedan minst tre år,
eller, i fråga om medborgare i annat
nordiskt land. sedan minst två år, får
utvisas endast om det föreligger synnerliga
skäl. Den som har en flyktingförklaring
eller den som annars
uppenbart är att anse som flykting
och har behov av fristad i Sverige
får utvisas endast om han har begått
sådana handlingar som anges i 78 §.
En utlänning som kom till Sverige
innan han fyllde femton år och som
när åtalet väcktes hade vistats här
sedan minst fem år får inte utvisas.

Reservanternas förslag

När en domstol överväger om en
utlänning bör utvisas enligt 40 §,
skall den ta hänsyn till utlänningens
levnads- och familjeförhållanden
samt till hur länge han har vistats
i Sverige. Den som har en flyktingförklaring
eller den som annars
uppenbart är att anse som flykting
och har behov av fristad i Sverige
får utvisas endast om han har begått
sådana handlingar som anges i 78 §.
En utlänning som kom till Sverige
innan han fyllde femton år och som
när åtalet väcktes hade vistats här
sedan minst fem år får inte utvisas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

Liber Tryck AB Stockholm 1985