SfU 1984/85:1

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1984/85:1

om läkemedelskostnader

Motioner

I motion 1983/84:442 av Lars Werner m.fl. (vpk) föreslås att riksdagen
hemställer hos regeringen om en översyn av förordningen till lagen om
begränsning av läkemedelskostnader och därvid uppför samtliga kroniska
sjukdomar och funktionsstörningar som kräver regelbundet livslångt behov
av läkemedel på förteckningen över sjukdomar som berättigar till för
patienten kostnadsfria läkemedel.

I motion 1983/84:1200 (yrk. 2) av Margit Sandéhn (s) och Maj-Lis
Landberg (s) hemställs att riksdagen begär att regeringen prövar förutsättningarna
för att utöka listan över kostnadsfria läkemedel och hjälpmedel till
att omfatta de psoriasissjuka. (Motionen i övrigt behandlas i betänkande SfU
1984/85:2.)

I motion 1983/84:1600 av Bengt Lindqvist (s) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av nuvarande regler för kostnadsfria läkemedel
och förbrukningsartiklar i syfte att tillgodose förbisedda grupper och att
därvid beakta behovet av regler som är anpassade till dagens snabba
utveckling inom här aktuella områden.

I motion 1983/84:2231 av Bengt Kronblad (s) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag om besvärsrätt över läkares beslut om rätten till
prisnedsatt läkemedel.

I motion 1983/84:2471 av Elis Andersson (c) och Bengt Kindbom (c)
(motivering i 2470) hemställs att riksdagen uttalar sig för att kostersättningsmedel
kommer in under läkemedelsförordningen och utskrivs till personer
över 16 år med multipla födoämnesallergier efter kvalificerad diagnostisering.

Utskottet

Rätten till läkemedelsförmåner regleras i lagen (1981:49) om begränsning
av läkemedelskostnader, m. m. Förmånerna utgår i form av antingen
prisnedsättning eller kostnadsfrihet för läkemedel eller skydd mot höga
kostnader för läkemedel och sjukvård. Lagen innehåller dessutom bestämmelser
om rätt till prisnedsättning på vissa livsmedel och födelsekontrollerande
medel samt kostnadsfrihet för vissa förbrukningsartiklar.

Prisnedsättning på läkemedel och födelsekontrollerande medel sker

1 Riksdagen 1984185.11 sami. Nr 1

SfU 1984/85:1

genom att hälften av kostnaden mellan 20 och 80 kr. och hela kostnaden
därutöver vid varje expeditionstillfälle betalas av den allmänna försäkringen.
Patientens kostnad blir därigenom högst 50 kr. per expeditionstillfälle.
Prisnedsättningen gäller också vissa livsmedel till barn under 16 år enligt vad
som finns angivet i särskild förordning (1979:1132). Kostnadsfria läkemedel
utges till den som lider av långvarig och allvarlig sjukdom i enlighet med vad
som anges i förordning (1981:353) med förteckning över kostnadsfria
läkemedel. Förordningen har senast ändrats fr. o. m. den 1 maj 1984.
Kostnadsfria förbrukningsartiklar som tillhandahålls vid allvarliga sjukdomstillstånd
finns också angivna i särskild ordning (kungörelse (1972:189)
om kostnadsfria förbrukningsartiklar vid sjukdom).

Det särskilda högkostnadsskyddet, som avser såväl sjukvårdskostnader
som läkemedelskostnader, innebär att en patient som gjort 15 läkarvårdsbesök
och/eller läkemedelsinköp är befriad från ytterligare kostnader för
läkarvård eller läkemedel under en tid av ett år räknat från första besöket
eller inköpet. Högkostnadsskyddet omfattar också kostnader för sjukvårdande
behandlingar varvid två sådana behandlingstillfällen jämställs med ett
läkarvårdsbesök. För barn i samma familj gäller ett gemensamt högkostnadsskydd.

Tre motioner berör frågor om kostnadsfria läkemedel. I motion 442 av
Lars Werner m.fl. begärs en översyn av bestämmelserna för kostnadsfria
läkemedel i syfte att alla kroniska sjukdomar och funktionsstörningar som
kräver regelbundet livslångt behov av läkemedel skall berättiga till kostnadsfrihet.
Motionärerna nämner särskilt att läkemedel som förskrivs vid
sjukdomarna psoriasis, reumatoid artrit och förhöjt blodtryck inte finns med
bland de sjukdomar som berättigar till kostnadsfrihet. En översyn av
bestämmelserna om kostnadsfria läkemedel och förbrukningsartiklar begärs
också i motion 1600 av Bengt Lindqvist. Motionären anför att de nuvarande
reglerna utesluter vissa grupper som logiskt sett borde ha rätt till kostnadsfrihet.
Motionären vänder sig också mot att endast vissa läkemedel som
förskrivs vid en sjukdom som i sig berättigar till kostnadsfrihet kan lämnas ut
kostnadsfritt. Han anser att behovet av regler som är anpassade till den
snabba utvecklingen beträffande läkemedel och behandlingstekniker måste
beaktas vid den begärda översynen. Motion 1200 (yrk. 2) av Margit Sandéhn
och Maj-Lis Landberg berör särskilt kostnaderna vid sjukdomen psoriasis
och motionärerna begär en prövning av förutsättningarna för att ge även
psoriasissjuka kostnadsfria läkemedel och hjälpmedel.

Utskottet har senast i sitt av riksdagen godkända betänkande SfU
1982/83:22 behandlat en motion som syftade till en utvidgning av rätten till
kostnadsfria läkemedel. Utskottet avstyrkte bifall till motionen under
hänvisning till att riksförsäkringsverket och socialstyrelsen hade i uppdrag att
göra en samlad uppföljning och utvärdering av läkemedelsförmånerna, vari
bl. a. ingick att belysa hur förskrivningen av kostnadsfria läkemedel har
påverkats av högkostnadsskyddet. Utskottet lämnade samtidigt en närmare

SfU 1984/85:1

redogörelse för de överväganden beträffande rätten till fria läkemedel i
förening med ett högkostnadsskydd som gjorts såväl av socialpolitiska
samordningsutredningen i betänkandet SOU 1979:1, Utbyggt skydd mot
höga vård- och läkemedelskostnader, som av föredragande departementschefen
i proposition 1980/81:73 om ett utbyggt skydd mot höga sjukvårdsoch
läkemedelskostnader. I propositionen uttalades bl. a. att det samordnade
högkostnadsskyddet torde innebära att en majoritet av de personer som
hade kostnadsfria läkemedel fick antingen sänkta eller oförändrade totala
kostnader även om kostnadsfriheten för vissa läkemedel togs bort, eftersom
dessa personer också i stor utsträckning gjorde läkarbesök och inköp av
andra läkemedel än kostnadsfria. Även om många skäl talade för att
kostnadsfriheten togs bort förordade dock departementschefen att kostnadsfriheten
tills vidare skulle få kvarstå i avbidan på att verkningarna av det nya
systemet kunde överblickas.

Riksförsäkringsverkets och socialstyrelsens förenämnda utvärdering av de
ifrågavarande förmånerna har ännu inte slutförts. Med hänsyn härtill anser
utskottet att riksdagen bör vidhålla sitt tidigare beslut i frågan, och utskottet
avstyrker bifall till motionerna 442, 1200 (yrk. 2) och 1600.

I motion 2471 av Elis Andersson och Bengt Kindbom framhålls att
personer med multipla födoämnesallergier har stora utgifter för kostersättningsmedel.
Motionärerna vill att riksdagen skall uttala sig för att även vuxna
och ungdomar över 16 år skall erhålla prisnedsättning vid inköp av
kostersättningsmedel som förskrivits efter kvalificerad diagnostisering.

Vid behandlingen av proposition 1978/79:118, som innehöll förslag om
bl. a. prisnedsättning av s. k. specialdestinerade livsmedel till barn under 16
år, väcktes en motion om att även vuxna skulle erhålla denna förmån.
Propositionen behandlades av socialutskottet i betänkande SoU 1979/80:11.
I samband med behandlingen fick socialförsäkringsutskottet tillfälle avge
yttrande. Utskottet, som tillstyrkte förslaget om prisnedsättning av specialdestinerade
livsmedel till barn under 16 år, hänvisade såvitt gällde yrkandet
om motsvarande förmån för personer över denna ålder till att riksförsäkringsverket
hade i uppdrag att utreda frågan om vilka merutgifter som borde
beaktas vid prövningen av rätten till handikappersättning. Utskottet förutsatte
att även sjukdomar som medför behov av specialdestinerade livsmedel
skulle bli föremål för utredning och att det därvid skulle klarläggas i vilken
mån behov av ekonomisk hjälp förelåg som inte täcks av handikappersättningen.
På förslag av socialförsäkringsutskottet avstyrkte socialutskottet
bifall till motionsyrkandet, och riksdagen följde utskottet.

I riksförsäkringsverkets betänkande DsS 1981:16, Merutgifter m. m. inom
handikappersättningen påpekades att handikappersättningen i många fall
inte är någon adekvat ersättningsform för personer som har behov av
specialdestinerade livsmedel. Verket, som i sammanhanget erinrade om att
många landsting beviljade bidrag till sådana livsmedel men att möjligheterna
att få bidrag varierade starkt, ansåg att frågan om ersättning för specialdesti -

SfU 1984/85:1

nerade livsmedel inte kunde lösas inom ramen för det redovisade uppdraget
utan detta måste ske i något annat sammanhang.

I proposition 1982/83:3 om samordningsfrågor inom det socialpolitiska
bidragssystemet förutskickades att en kartläggning skulle göras för att
klargöra vilka handikappstöd i kommuner och landsting som nu ligger
utanför den allmänna försäkringen men som skulle kunna samordnas i en
framtida socialförsäkring. Statens handikappråd har därefter fått i uppdrag
att göra en allsidig kartläggning av det ekonomiska stödet till handikappade.
Med hänsyn till att frågan om ekonomiskt stöd för kostnader för specialdestinerade
livsmedel ryms inom det nämnda uppdraget anser utskottet att
resultatet av kartläggningen bör avvaktas innan riksdagen uttalar sig för
någon bestämd lösning av frågan. Utskottet avstyrker sålunda bifall till
motion 2471.

Bengt Kronblad begär i motion 2231 förslag till bestämmelser om
besvärsrätt över läkares beslut i fråga om rätt till prisnedsatta läkemedel.
Motionären anser det orimligt att en läkare ensam, genom att ange om
förskrivningen är föranledd av sjukdom eller sker i förebyggande syfte, kan
avgöra om rätt till prisnedsättning och högkostnadsskydd föreligger. Han
exemplifierar detta med att en flerbarnsfamilj i ett aktuellt fall fått betala 357
kr. för penicillin som enligt läkaren gavs i förebyggande syfte.

Avsaknaden av besvärsrätt när det gäller rätt till läkemedelsförmåner
hänger samman med att förmånerna inte är konstruerade som sjukförsäkringsförmåner
utan endast i finansiellt hänseende anknutits till sjukförsäkringen.
Försäkringskassorna tar sålunda inte någon befattning med förmånerna.
Försäkringsersättningen betalas ut av riksförsäkringsverket till Apoteksbolaget
AB. Socialstyrelsen utövar en kontroll över att ersättningsbeloppen
är riktiga och att läkemedel och andra varor som lämnats ut kostnadsfritt
eller till nedsatt pris omfattas av lagen (1981:49) om begränsning av
läkemedelskostnader m. m.

Införandet av en besvärsrätt av samma slag som gäller för försäkringsförmånerna
förutsätter sålunda betydande ändringar i läkemedelsförmånernas
konstruktion, och utskottet är därför inte berett biträda motionärens förslag.
Detta utesluter emellertid inte att det kan finnas anledning överväga om man
på ett enklare sätt än genom en besvärsrätt skulle kunna i efterhand
kompensera patienten ekonomiskt om det visar sig att en felbedömning av
rätten till prisnedsättning skett vid förskrivningen av ett läkemedel. Eftersom
en utvärdering av rätten till läkemedelsförmåner f. n. pågår inom riksförsäkringsverket
och socialstyrelsen föreslår utskottet att frågan övervägs i det
sammanhanget och att motionen överlämnas till de båda verken. Vad
utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

SfU 1984/85:1

Utskottet hemställer

1. beträffande kostnadsfria läkemedel

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:442,1983/84:1200 yrkande
2 och 1983/84:1600,

2. beträffande kostersättningsmedel

att riksdagen avslår motion 1983/84:2471,

3. beträffande besvärsrätt vid läkemedelsinköp

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:2231 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 6 november 1984

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Nils Carlshamre (m), Elis Andersson (c),
Börje Nilsson (s), Lars-Ake Larsson (s), Gullan Lindblad (m), Karin
Israelsson (c), Ulla Johansson (s), Siri Häggmark (m), Gunhild Bolander (c),
Margö Ingvardsson (vpk), Nils-Olof Gustafsson (s), Barbro Nilsson i Visby
(m), Inger Hestvik (s) och Margareta Hemmingsson (s).

Reservation

Kostnadsfria läkemedel

Margö Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med ”Utskottet
har” och på s. 3 slutar med ”och 1600.” bort ha följande lydelse.

Utskottet delar uppfattningen att det är angeläget att få konsekventa
bestämmelser för vilka läkemedel som skall vara kostnadsfria och att därmed
skapa större rättvisa mellan olika sjukdomsgrupper. Den utvärdering som
pågår inom riksförsäkringsverket och socialstyrelsen syftar bl. a. till att
belysa hur förskrivningen av de kostnadsfria läkemedlen har påverkats av
högkostnadsskyddet och kommer därför att bedrivas från andra utgångspunkter
än de som åsyftas i motionerna. Eftersom övervägandena om
högkostnadsskyddets framtida konstruktion sannolikt kommer att pågå
under en avsevärd tid framöver anser utskottet att det finns anledning för
regeringen att snarast låta genomföra en översyn av bestämmelserna om
kostnadsfria läkemedel, så att alla kroniska sjukdomar och funktionsstörningar
som kräver regelbundet livslångt behov av läkemedel berättigar till
kostnadsfrihet.

SfU 1984/85:1

dels att utskottet under moment 1 bort hemställa
1. beträffande kostnadsfria läkemedel
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:442 och med anledning
av motionerna 1983/84:1200 yrkande 2 och 1983/84:1600 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en
översyn av bestämmelserna om kostnadsfria läkemedel.