SoU 1984/85:5

Socialutskottets betänkande
1984/85:5

om vissa frågor rörande internationella adoptioner (prop. 1984/85:16)

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1984/85:16 om vissa frågor rörande
internationella adoptioner jämte fyra motioner som väckts med anledning av
propositionen.

Propositionens förslag innebär bl. a. att den förmedling som föregår en
internationell adoption och som sker utan medverkan av en auktoriserad
organisation skall göras säkrare än den är i dag. I detta syfte föreslås att
socialnämnden skall kunna vägra sitt medgivande till att ta emot ett utländskt
barn för adoption om det kan befaras att barnet inte blivit tillgängligt för
adoption på ett tillförlitligt sätt. I frågan om tillförlitligheten i förmedlingssättet
skall socialnämnden inhämta yttrande från statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor (NIA). Utskottet tillstyrker propositionens förslag.

Utskottet avstyrker två motionsyrkanden (c, fp) om privata adoptioner via
de auktoriserade organisationernas kontakter. Vidare avstyrks ett motionsyrkande
(c) om överklagande av socialnämndens beslut att vägra medgivande
att ta emot ett adoptivbarn. Ett motionsyrkande (s) om att särskild
sakkunnig med erfarenhet av handikappfrågor bör ingå i NIA avstyrks också.

Slutligen avstyrker utskottet två motionsyrkanden (fp och s) om en
utredning av hur kostnaderna för adoptivföräldrar vid internationella
adoptioner skall kunna nedbringas. Utskottet understryker dock det angelägna
i att kostnaderna för en internationell adoption hålls nere så att detta
inte blir en möjlighet bara för de ekonomiskt starka. Enligt utskottet bör det
dock åvila NIA att svara för en aktiv kostnadsuppföljning när det gäller de
internationella adoptionerna och om så erfordras initiera åtgärder från
regeringens sida. Även de auktoriserade organisationerna bör enligt utskottet
uppmärksamt följa kostnadsutvecklingen och försöka nedbringa sådana
kostnader som de själva råder över. Utskottet har vidare under hand
inhämtat att regeringen avser att återkomma till adoptionskostnaderna i
årets budgetproposition.

Mot utskottets beslut angående en utredning om adoptionskostnaderna
reserverar sig utskottets ordförande (fp) samt vpk-ledamoten.

Propositionen

I proposition 1984/85:16 om vissa frågor rörande internationella adoptioner
har regeringen (socialdepartementet) föreslagit riksdagen att anta vid
propositionen fogade förslag till

1 Riksdagen 1984185. 12 sami. Nr 5

SoU 1984/85:5

1. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),

2. lag om ändring i lagen (1979:552) om internationell adoptionshjälp.

Lagförslagen framgår av bilaga.

Företrädare för utskottet har i ärendet uppvaktats av företrädare för
Föreningen Adoptionscentrum (AC), vilka även ingivit en skrivelse.

Motioner

I motion 1984/85:64 av Elis Andersson (c) hemställs

1.att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om privat adoption,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen i övrigt anförts.

I motion 1984/85:65 av Börje Nilsson (s) och Ingvar Björk (s) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att särskild sakkunnig
med erfarenhet av handikappfrågor bör ingå i nämnden för internationella
adoptioner.

I motion 1984/85:66 av Ingemar Eliasson m. fl. (fp) hemställs

Latt riksdagen bifaller proposition 1984/85:16,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om s.k. privata adoptioner,

3. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av vilka möjligheter som
finns att uppnå lägre adoptionskostnader.

I motion 1984/85:67 av Lennart Pettersson m. fl. (s) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär en utredning för att se över kostnaderna för adoptivföräldrar
vid internationella adoptioner.

Utskottet

Allmänt

Sedan mitten av 1960-talet har sammanlagt ca 25 000 utländska barn
anlänt till Sverige för att bli adopterade av svenska föräldrar. Från början
kom de flesta barnen hit genom vad som numera kallas "privata kontakter”,
dvs. genom svenskar som arbetat utomlands eller genom familjer som
adopterat själva och som hjälpt vänner eller släktingar. Sedan 1969 har ett
antal enskilda organisationer förmedlat kontakt mellan dem som önskar
adoptera ett utländskt barn och myndigheter, organisationer eller enskilda i
barnets hemland.

För att få ökad insyn i verksamheten med internationella adoptioner har
staten inrättat en särskild nämnd, statens nämnd för internationella adoptionsfrågor
(NIA). NIA, som sedan år 1981 är en egen myndighet, beslutar
enligt lagen (1979:552) om internationell adoptionshjälp om auktorisation av

SoU 1984/85:5

organisationer som har till huvudsakligt syfte att lämna internationell
adoptionshjälp (jfr prop. 1978/79:108, SoU 41). Sex ideella organisationer
harf. n. auktorisation. Andra än auktoriserade organisationer får inte lämna
internationell adoptionshjälp annat än i enstaka fall. Andelen adoptioner av
utländska barn som har genomförts med hjälp av dessa organisationer har
ökat för varje år. Av de ca 1 600 utländska barn som under år 1983 lämnades
till svenska föräldrar för adoption kom 85 % via auktoriserade organisationer.

Den som avser att ta emot ett utländskt barn i syfte att adoptera det måste
ha ett medgivande från socialnämnden i sin hemkommun, [25 § socialtjänstlagen
(1980:620)]. Som underlag för medgivandet görs i kommunen en
utredning om de sökandes situation och en bedömning av deras lämplighet
att ta emot ett utländskt barn. Några särskilda regler om vilka krav som bör
ställas på personer som önskar adoptera ett barn från ett annat land finns inte
i socialtjänstlagen. Allmänna regler om socialnämndens skyldighet att vaka
över barns och ungdomars förhållanden och om nämndens ansvar för s.k.
familjehem finns dock i lagen. Frågan om internationella adoptioner har
behandlats i Råd och anvisningar från socialstyrelsen (1974 nr 34) och i ett par
handböcker från NIA. Ett medgivande gäller i ett år. Ett beslut att vägra
medgivande kan av de sökande överklagas genom förvaltningsbesvär till
länsrätt och kammarrätt och eventuellt regeringsrätt (73 § socialtjänstlagen).
De sökande skall enligt 37 § socialtjänstförordningen (1981:750) i samband
med ansökan om medgivande uppge hur de har kommit eller planerar att
komma i förbindelse med ett utländskt barn. När medgivande från socialnämnden
erhållits går det att välja mellan att söka internationell adoptionshjälp
hos en auktoriserad organisation och att söka barn på egen hand i
utlandet. År 1983 adopterades 254 utländska barn på privat väg, dvs. utan
medverkan av en auktoriserad organisation.

Propositionens förslag

NIA har i en skrivelse till regeringen framfört att det i samband med
privata adoptioner kan vara mycket oklart hur barn lämnas för adoption i sitt
hemland, vem som är barnets vårdnadshavare, om barnet är avsett för
adoption av utländska adoptionssökande, om pengar betalats för barnet osv.
Enligt NIA borde samhällets kontroll över privata adoptioner förbättras.
Inom ramen för bl. a. Nordiska rådets arbete har dessutom framförts
önskemål om en harmonisering av den nordiska lagstiftningen om internationell
adoptionshjälp. Inom FN har vidare behandlats förslag om bättre
kontroll av adoptionsplaceringar över gränserna.

Med anledning av dessa framställningar utarbetades inom socialdepartementet
en promemoria (Ds S 1983:14) Internationella adoptioner, översyn
och förslag till åtgärder. Promemorian, vari presenterades tre alternativa
förslag till hur problemen skulle lösas, har remissbehandlats. På grundval av

SoU 1984/85:5

det förslag i promemorian som fått stöd av de flesta remissinstanserna
föreslås i propositionen vissa ändringar i verksamheten med internationella
adoptioner i syfte att säkerställa att de privata adoptionerna sker under mer
betryggande former än i dag. Propositionens huvudsakliga innehåll beskrivs
med viss komplettering på följande sätt.

För att åstadkomma en ökad säkerhet vid den förmedling som föregår en
adoption och som sker utan medverkan av en auktoriserad organisation
föreslås att socialnämnden skall kunna vägra sitt medgivande till att ta emot
ett utländskt barn för adoption om det kan befaras att barnet inte blivit
tillgängligt för adoption på ett tillförlitligt sätt. I fråga om tillförlitligheten i
förmedlingssättet skall socialnämnden regelmässigt inhämta yttrande från
NIA. NIA:s uppgift blir då att försöka få information om huruvida de
förmedlande organen arbetar i enlighet med lagar och regler som gäller i
barnets hemland. Det förmedlande organet anses dessutom om möjligt böra
kunna uppvisa ett godkännande från berörd myndighet i landet. Socialnämnden
skall dock inte behöva inhämta NIA:s yttrande när det är uppenbart
obehövligt, något som anses vara fallet t. ex. när adoptionshjälp har sökts
genom en auktoriserad organisation eller när det klart framgår att det rör sig
om ett släktingbarn. Socialnämnden skall i sitt beslut om medgivande ange
för vilket förmedlingssätt beslutet gäller. Ett medgivande som avser förmedling
genom en auktoriserad organisation skall inte behöva ange mer än detta,
dvs. det behöver inte begränsas till att avse en viss organisation.

F. n. gäller att om en auktoriserad organisation finner att den bör vägra
adoptionshjälp frågan skall överlämnas till NIA för avgörande. För att
minska handläggningstiden i dessa ärenden föreslås att varje organisation
under vissa förutsättningar själv skall kunna vägra att lämna adoptionshjälp.
En adoptionssökande som är missnöjd med ett sådant beslut skall dock
kunna få frågan prövad av NIA.

I propositionen anmäls vidare att NIA avses få en parlamentarisk
sammansättning samt därutöver ledamöter med särskild sakkunskap.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1985.

Utskottet delar den uppfattning som framförs i propositionen att det är ett
samhälleligt intresse att utländska barn som lämnas till svenska föräldrar
förmedlas under betryggande former. Det kan inte accepteras att barn
förmedlas på illegal väg, att stora penningsummor betalas till personer som
förmedlar barn etc. Utskottet anser att den lösning av problemen vid privata
adoptioner som föreslås i propositionen förefaller väl ägnad att förbättra
säkerheten för de barn som lämnas för adoption och minska risken för att
svenskar blir inblandade i illegal förmedlingsverksamhet i utlandet. På sikt
torde den föreslagna lösningen innebära att antalet privata adoptioner
minskar. Från säkerhetssynpunkt är det att föredra att så stor andel
adoptioner som möjligt sker via de auktoriserade organisationerna. Utskottet
tillstyrker alltså i princip propositionens förslag. Motion 1984/85:66
yrkande 1 av Ingemar Eliasson m. fl. (fp), vari hemställs att propositionen

SoU 1984/85:5

bifalls, påkallar därför ingen riksdagens åtgärd.

Utskottet kommer i det följande att uppehålla sig vid motionsyrkanden
som tar upp privata adoptioner via de auktoriserade organisationernas
kontakter, rätten att besvära sig över socialnämndens beslut att vägra
medgivande, NIA:s sammansättning, tillsättande av en utredning om hur
lägre adoptionskostnader kan uppnås samt de delar av propositionen som har
direkt anknytning till dessa frågor.

Privata adoptioner via de auktoriserade organisationernas kontakter

I propositionen anges att privata adoptioner bör kunna komma i fråga när
de blivande adoptivföräldrarna i samband med utlandstjänstgöring själva har
kommit i kontakt med ett barn som de skulle kunna adoptera eller när de
genom vänner, släktingar eller genom en annan personlig och nära kontakt i
ett annat land får erbjudande om att adoptera ett visst barn. Privata
adoptioner bör enligt propositionen även kunna ske när de sökande har
direktkontakt med ett utländskt förmedlande organ eller ett barnhem under
förutsättning att dessa instanser har rätt att förmedla barn för adoption till
andra länder. Därvid måste enligt propositionen gälla att det förmedlande
organet - såvitt det går att bedöma - arbetar enligt de lagar och regler som
gäller för förmedling av barn för adoption i barnets hemland. Dessutom bör
det förmedlande organet om möjligt kunna uppvisa ett godkännande från
berörd myndighet i landet (s. 11).

NIA och de auktoriserade organisationerna framförde i sina remissyttranden
att det inte borde vara möjligt för adoptivsökande att på privat väg
använda sig av ett sådant förmedlande organ som en svensk organisation
samarbetar med i utlandet. Det framhölls att detta skulle innebära en
uppenbar risk för konkurrens om de barn som finns för adoption och bidra till
att driva upp kostnaderna.

I propositionen (s. 12) bemöts dessa påpekanden med att det inte är
möjligt att från Sverige reglera hur de utländska förmedlande organen skall
arbeta. Enligt föredragande statsrådets mening måste denna fråga i stället
regleras genom överenskommelser mellan de auktoriserade organisationerna
och de förmedlande organ som organisationerna samarbetar med i
utlandet. I propositionen pekas vidare på NIA:s roll i medgivandeprövningen.
Genom att NIA föreslås få i uppgift att undersöka hur de förmedlande
organen arbetar vid privata adoptioner kommer NIA att kunna underrätta en
auktoriserad organisation om att dess utländska kontakt förmedlar barn även
på privat väg.

I två motioner tas upp frågan om privata adoptioner via auktoriserade
organisationers kontakter.

I motion 1984185:64 av Elis Andersson (c) påpekas att de auktoriserade
organisationerna lagt ner mycket arbete på att bygga upp sina kontakter och
att tidigare adoptivföräldrar genom sina avgifter till organisationerna

SoU 1984/85:5

finansierat det kostnadskrävande utlandsarbetet. Varför skall då privatadoptanter
med statens hjälp kunna åka snålskjuts på de många adoptanternas
samlade kapital, frågar motionären. Riksdagen bör därför uttala att privata
adoptioner vid organisationskontakter bara skall få förekomma i undantagsfall.
NIA bör utarbeta riktlinjer för dessa fall. Detta bör ges regeringen till
känna (yrkande 1).

Även motion 1984/85:66 av Ingemar Eliasson m.fl. (fp) riktar uppmärksamheten
på denna fråga. Motionärerna säger sig dock inte vara beredda att
tillstyrka ett förbud mot att ge medgivande för privata adoptioner via
organisationernas utlandskontakter. En sådan utlandskontakt kan vilja
förmedla ett adoptivbarn till en viss familj, utan medverkan av den
auktoriserade organisationen, t. ex. därför att familjen i samband med en
längre tids utlandsvistelse har kommit i kontakt med denna. Detta bör enligt
motionärerna vara möjligt. NIA bör i dessa fall ha möjlighet att begära att
den familj som söker medgivande visar att utlandskontakten vill förmedla ett
adoptivbarn till dem. I motionen hemställs att vad som anförts om s. k.
privata adoptioner ges regeringen till känna (yrkande 2).

Det är naturligtvis inte bra om det uppstår konkurrens mellan privata
adoptanter och de auktoriserade organisationerna om de barn som finns för
adoption. Det kan innebära en risk för höjda kostnader och även för oetiskt
agerande. Emellertid föreslås NIA i propositionen yttra sig över det
förmedlingssätt som de privata adoptanterna vill använda. NIA får därigenom
möjlighet att följa hur de utländska kontakterna arbetar och kan
underrätta en auktoriserad organisation om och i vilken utsträckning en
sådan kontakt förmedlar barn vid sidan av samarbetet med den auktoriserade
organisationen. De auktoriserade organisationerna bör också försöka
träffa avtal med sina utländska kontakter om formerna för eventuell
förmedling av barn för privat adoption. Att det bör höra till undantagen att
privata adoptioner förmedlas genom kontakter som redan har ett utvecklat
samarbete med en svensk auktoriserad organisation anser utskottet självklart.
Detta kommer säkerligen också att bli fallet med den i propositionen
förordade ordningen. Motion 1984/85:64 (c) (yrkande 1) bör inte föranleda
någon riksdagens åtgärd och avstyrks.

Beträffande vad som anförs i motion 1984/85:66 (fp) (yrkande 2) anser
även utskottet att NIA bör söka förvissa sig om att den privata kontakten
verkligen vill förmedla ett barn till de sökande liksom om att den inte
påverkats av otillbörliga hänsyn. Den närmare tillämpningen bör dock
ankomma på NIA. Motionsyrkandet avstyrks.

Utskottet vill i detta sammanhang också beröra en fråga som inte tagits upp
i motionerna, nämligen omfattningen av NIA:s prövning i medgivandeärendena.
I propositionen sägs (s. 14) att NIA:s uppgift blir att söka få
information om huruvida de förmedlande organen arbetar i enlighet med
lagar och regler som gäller i barnets hemland samt (s. 19) att exempel på när
förmedlingssättet kan befaras vara otillförlitligt är att förmedlaren arbetar

SoU 1984/85:5

oseriöst, med oklara handlingar, mot oskälig betalning osv. För tydlighetens
skull vill utskottet därför framhålla att NIA bör kunna avstyrka medgivande
inte bara i fall då det förmedlande organet bryter mot lagar och regler utan
också då förmedlingen på andra sätt sker under oetiska former.

Rätten att besvära sig över socialnämndens beslut att vägra medgivande

Ett beslut av socialnämnden att inte lämna medgivande enligt 25 §
socialtjänstlagen att ta emot ett utländskt barn för adoption kan enligt 73 §
samma lag av de sökande överklagas genom förvaltningsbesvär till länsrätt,
kammarrätt och eventuellt regeringsrätt. Den nu föreslagna ändringen av
25 § socialtjänstlagen innebär ingen ändring i detta hänseende.

I motion 1984185:64 av Elis Andersson (c) ifrågasätts förvaltningsdomstolarnas
möjligheter att kontrollera de utländska adoptionskontakterna.
Bakgrunden till motionsyrkandet är att föredragande statsrådet inte ansett
att NIA:s yttrande över tillförlitligheten hos ett förmedlande organ skall var
bindande för socialnämndens beslut. Statsrådet har dock sagt sig utgå från att
nämnden normalt kommer att följa NIA:s yttrande och inte lämna ett
medgivande i sådana fall där NIA har bedömt att förmedlingssättet inte är
tillförlitligt (prop. s. 14). Motionären undrar nu om socialministern förutsätter
att NIA:s rekommendation följs även av överinstanserna. Resultatet av
ett överklagande till länsrätt och kammarrätt kan enligt motionären annars
bli att familjen/makarna får ett medgivande att anlita en av staten olämpligförklarad
kontakt. Motionären hemställer att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i motionen (yrkande 2).

Rätten att överklaga socialnämndens beslut att avslå ett medgivande följer
samma regler som flertalet andra beslut enligt socialtjänstlagen. Besvärsordningen
har tillskapats för att tillgodose den enskildes krav på rättssäkerhet.
Det ligger i sakens natur att NIA:s rekommendationer säkerligen i de allra
flesta fall accepteras även av överinstanserna. Utskottet vill även erinra om
domstolarnas möjligheter att enligt 24 § förvaltningsprocesslagen (1971:291)
inhämta sakkunnigutlåtande över fråga som kräver särskild sakkunskap. Det
bör vidare framhållas att en socialnämnd som avslagit ansökan om medgivande
har möjlighet att själv överklaga ett beslut av högre instans varigenom
medgivande beviljas. Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda
motion 1984/85:64 yrkande 2.

NIA:s sammansättning samt handläggningen av vissa ärenden

I NIA ingår f. n. en riksdagsledamot (tillika ordförande), representanter
för social-, justitie- och utrikesdepartementen, socialstyrelsen och Svenska
kommunförbundet. Vidare ingår personer med särskild sakkunskap inom
socialtjänstens, barnavårdens och barnhälsovårdens områden.

I propositionen erinras om att NIA:s verksamhet berör kommuner, andra

SoU 1984/85:5

myndigheter, de auktoriserade organisationerna och utländska organ (s. 16).
Vidare påpekas att NIA har uppgifter av en karaktär där lekmannainflytande
är vanligt. Så har t. ex. de enskilda ärenden som överlämnas av de
auktoriserade organisationerna i ett tidigare skede behandlats av kommunernas
socialnämnder. Med hänvisning härtill anmäls det i propositionen att
NIA föreslås få ett ökat parlamentariskt inslag. Dessutom bör viss särskild
sakkunskap alltjämt vara representerad i nämnden.

NIA föreslås i propositionen, som ovan nämnts, att få i uppgift att pröva
och lämna yttrande i fråga om sådana utländska förmedlande organ som
sökande vill anlita i samband med privata adoptioner. NIA föreslås dessutom
behålla sina nuvarande uppgifter. Förutom att pröva frågor om giltigheten i
Sverige av utländska adoptionsbeslut m.m. i enlighet med förordningen
(1976:834) om prövning av utländskt beslut om adoption skall NIA utöva
tillsyn över verksamheten med internationell adoptionshjälp, förhandla med
myndigheter och organisationer i andra länder om avtal inom nämndens
verksamhetsområde och ingå sådana avtal, bedriva informationsverksamhet,
lämna upplysningar och biträde åt myndigheter och organisationer
m. m. I propositionen framhålls som angeläget att NIA kontinuerligt
utvecklar sin informationsverksamhet (s. 17). På sikt kan arbetet i NIA bli av
en ännu mer förebyggande och informerande karaktär än i dag, heter det
vidare.

NIA skall härutöver enligt lagen om internationell adoptionshjälp dels
besluta om auktorisation av de organisationer som vill lämna internationell
adoptionshjälp, dels besluta i sådana enskilda ärenden som överlämnas av de
auktoriserade organisationerna till NIA för avgörande. Den sistnämnda
ärendegruppen avser sådana fall där en organisation inte anser sig kunna
lämna förmedlingshjälp till ett par sökande, trots att dessa har medgivande
enligt 25 § socialtjänstlagen. Anledningen kan vara något förhållande
(exempelvis tidigare skilsmässa, handikapp, för hög ålder) som gör att de
sökande inte kan accepteras av barnets hemland. Sådana ärenden måste
enligt nuvarande bestämmelser överlämnas till NIA för ställningstagande.

I propositionen föreslås (s. 15) att när den auktoriserade organisationens
ledamöter och samhällsrepresentanter är överens om att organisationen inte
kan lämna förmedlingshjälp, de skall ha möjlighet att själva besluta om att
avslå en ansökan. Sökande som inte kan få hjälp av organisationen kan då
utan dröjsmål i stället vända sig till någon av de övriga organisationerna. För
att tillförsäkra sökandena en möjlighet till en annan bedömning föreslås att
de också skall ha möjlighet att ansöka hos NIA om att även NIA prövar
samma ansökan om adoptionshjälp, dvs. en begäran om att nämnden skall
uppdra åt den vägrande organisationen att lämna adoptionshjälp. Förslaget
innebär att 8 § i lagen om internationell adoptionshjälp måste ändras. En
föreskrift i samma lag om ett automatiskt överlämnande till NIA i de fall där
organisationen och någon av samhällsrepresentanterna är oense i frågan om
adoptionshjälp bör lämnas eller ej föreslås behållas.

SoU 1984/85:5

I motion 1984/85:65 av Börje Nilsson (s) och Ingvar Björk (s) erinras om att
allt fler personer med handikapp i dag ansöker om adoption av utländska
barn. För att kunna göra en rätt bedömning av de handikappade sökandes
möjligheter att klara skötseln av ett barn fordras, enligt motionärerna, att
kommunens socialsekreterare, de auktoriserade organisationerna samt NIA
är väl insatta i levnadsförhållandena för personer med handikapp. Det kan
t. ex. gälla kännedom om tekniska hjälpmedel, stödresurser, ekonomiska
bidrag m. m. Motionärerna hänvisar till att en av NIA:s viktigaste framtida
uppgifter enligt propositionen blir att sprida information. Att utarbeta en
saklig och allsidig information till socialnämnderna och adoptionsorganisationerna
om utredning och bedömning av sökande med handikapp blir enligt
motionärerna en viktig uppgift för NIA. Med hänvisning härtill och till att
många av NIA:s överprövningsärenden troligen kommer att avse sökande
med handikapp hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att särskild sakkunnig med erfarenhet av handikappfrågor bör ingå i
NIA.

Som ovan nämnts har NIA givit ut två handböcker om internationella
adoptionsfrågor, en som vänder sig till adoptionsorganisationerna och en
som vänder sig till socialnämnderna. Den senare, som utarbetats i samråd
med socialstyrelsen, innehåller bl. a. information för bedömning av hems
lämplighet som adoptivhem. I ett särskilt avsnitt behandlas de sökandes
hälsotillstånd. Socialnämnden måste vid sin prövning bl. a. beakta om en
sökande har någon allvarlig sjukdom eller handikapp. I handboken poängteras
att de länder som lämnar barn för adoption till Sverige sinsemellan kan ha
mycket olika krav beträffande barnens föräldrar. Såsom delvis framgått ovan
har vissa länder en negativ inställning till att låta personer med handikapp
adoptera.

I proposition 1978/79:108 om organisationen av verksamhet med internationella
adoptioner m. m. (s. 17) angavs beträffande NIA:s sammansättning
bl. a. att barnhälsovård och barnpsykologi borde representeras i nämnden.
Däremot ansågs inte representanter för auktoriserade adoptionsorganisationer
böra ingå. Dåvarande socialministern anförde att nämnden skall vara ett
samhällsorgan och därmed företräda allmänintresset. Propositionens uttalanden
godtogs av riksdagen (SoU 1978/79:41). Som ovan nämnts ingår f. n. i
NIA - förutom representanter för berörda myndigheter samt Svenska
kommunförbundet - personer med särskild sakkunskap inom socialtjänstens,
barnavårdens och barnhälsovårdens områden.

Det är givetvis angeläget att information om levnadsförhållandena för
människor med handikapp i Sverige sprids både inom landet och till barnens
hemländer så att inte vissa sökande med handikapp felaktigt bedöms sakna
förutsättningar att ta hand om barn. Med hänsyn till den allmänna
sakkunskap på det sociala området som redan finns företrädd i NIA finns
dock knappast behov av särskild expertis i handikappfrågor. Utskottet vill
dessutom erinra om att det är socialnämnderna och inte NIA som har

SoU 1984/85:5

ansvaret för bedömningen av en sökandes förutsättningar som adoptivförälder.

Socialnämnderna har enligt socialtjänstlagen ålagts ett särskilt ansvar för
att människor med handikapp får de särskilda omsorger som de behöver
(21 §). Nämnderna är alltså redan på grund härav skyldiga att göra sig väl
förtrogna med handikappades levnadsförhållanden. I nästan alla kommuner
finns dessutom numera kommunala handikappråd som är organ för samarbete
mellan socialtjänsten och de lokala handikapporganisationerna. Utskottet
vill även erinra om att statens handikappråd enligt sin instruktion (1979:421)
har skyldighet bl. a. att bedriva upplysningsverksamhet i handikappfrågor.
Motion 1984/85:65 avstyrks därför.

Kostnaderna för en internationell adoption

I två motioner begärs att riksdagen hos regeringen skall begära en översyn
resp. utredning av hur kostnaderna för adoptivföräldrar vid internationella
adoptioner skall kunna nedbringas.

I motion 1984/85:66 av Ingemar Eliasson m.fl. (fp) uppges att adoptionskostnaderna
ökat mycket kraftigt under 1980-talet, framför allt som en följd
av den höga dollarkursen. Vid början av 1980-talet var den normala
adoptionskostnaden inom Adoptionscentrum, som förmedlar en stor del av
de barn som kommer hit, ca 15 000 kr. Under 1984 sägs kostnaden vanligtvis
uppgå till 30 000-40 000 kr. Huvuddelen av kostnaderna utgörs enligt
motionärerna av resekostnader och kostnader för vård, advokat m.m. i
utlandet. De höga adoptionskostnaderna uppges medföra att vissa familjer
på grund av bristande ekonomiska resurser tvingas avstå från att adoptera.
Enligt motionärerna förefaller det särskilt vanligt att adoptivbarn inte får
några syskon därför att familjen inte har råd med ytterligare en adoption.
Riksdagen bör därför uppdra åt regeringen att göra en översyn av vilka
möjligheter det finns att hålla nere adoptionskostnaderna (yrkande 3).

Även i motion 1984185:67 av Lennart Pettersson m.fl. (s) uppges att
adoptionskostnaderna under 1980-talet mer än fördubblats. Resultatet har
enligt motionärerna blivit att barnlösa par med mindre och medelstora
inkomster slås ut ur adoptionskön just därför att de inte har råd att betala.
Samhället bör därför gå in med ett ekonomiskt stöd. Motionärerna anser att
en utredning för att se över kostnaderna för adoptivföräldrar vid internationella
adoptioner bör tillsättas omedelbart, så att förslag kan föreläggas
riksdagen våren 1986. Eftersom statens finanser är ansträngda är det enligt
motionärerna rimligt att olika varianter av ett selektivt stöd prövas. Kanske
måste man också i ett inledningsskede begränsa det ekonomiska stödet till att
bestrida kostnaderna för det första adoptivbarnet.

Frågan om hur lägre adoptionskostnader skall kunna uppnås har behandlats
tidigare av riksdagen, senast våren 1984. Socialutskottet uttalade då
följande (SoU 1983/84:18 s. 31).

SoU 1984/85:5

Utskottet vill liksom förra året understryka att det är angeläget att
kostnaderna för de internationella adoptionerna hålls nere så att inte bara de
ekonomiskt starka får råd att adoptera barn från utlandet.

Utskottet är emellertid inte berett att tillstyrka införandet av en lånekonstruktion
av det slag som föreslås i motion 1983/84:443. Denna motion
avstyrks således.

När det gäller andra sätt att begränsa kostnaderna för de enskilda vill
utskottet erinra om regeringskansliets pågående beredning av frågor rörande
internationella adoptioner. Utskottet anser sig inte i nuläget kunna förorda
något initiativ av riksdagen i syfte att ge ökat ekonomiskt stöd för denna
verksamhet. Utskottet utgår från att regeringen vid sin beredning beaktar
vilka möjligheter som finns att få en bättre kontroll över kostnadsutvecklingen.

Utskottet vill åter understryka det angelägna i att kostnaderna för att
genomföra en internationell adoption hålls nere så att detta inte blir en
möjlighet bara för de ekonomiskt starka. Utskottet vill också peka på risken
för att - om kostnaderna blir för höga - fler adoptanter anlitar privata och
kanske mindre lämpliga adoptionsvägar i tro att de på så sätt får ner
kostnaderna.

Frågan om adoptionskostnadernas utveckling är emellertid inte bara en
fråga om att införa nya former av ekonomiskt stöd. Det gäller i lika hög grad
att få kontroll över orsakerna till de stigande kostnaderna och noga överväga
olika möjligheter till besparingar. NIA har särskilda möjligheter att bedöma
kostnadsutvecklingen såväl i barnens hemländer som inom ramen för de
auktoriserade organisationernas verksamhet. Det bör därför åvila NIA att
svara för en aktiv kostnadsuppföljning när det gäller de internationella
adoptionerna och om så erfordras initiera åtgärder från regeringens sida.
Även de auktoriserade organisationerna själva har anledning att uppmärksamt
följa kostnadsutvecklingen och försöka nedbringa sådana kostnader
som de själva råder över. Utskottet utgår från att alla sådana möjligheter att
få ned adoptionskostnaderna kommer att tas till vara. Utskottet har vidare
under hand inhämtat att regeringen avser att återkomma till frågan om
adoptionskostnaderna i årets budgetproposition. Mot denna bakgrund finns
inte skäl att nu inleda en särskild översyn på området. Motionerna 1984/85:66
(fp) yrkande 3 och 1984/85:67 (s) avstyrks därför.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande privata adoptioner via de auktoriserade organisationernas
kontakter

att riksdagen avslår motion 1984/85:64 yrkande 1 och motion
1984/85:66 yrkande 2,

2. beträffande rätten att besvära sig över socialnämndens beslut
att riksdagen avslår motion 1984/85:64 yrkande 2,

SoU 1984/85:5

3. beträffande NIA:s sammansättning

att riksdagen avslår motion 1984/85:65,

4. beträffande kostnaderna för en internationell adoption

att riksdagen avslår motion 1984/85:66 yrkande 3 och motion
1984/85:67,

5. beträffande lagförslagen

att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

a) lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),

b) lag om ändring i lagen (1979:552) om internationell adoptionshjälp,

6. beträffande yrkanden som sammanfaller med propositionen

att riksdagen beslutar att motion 1984/85:66 yrkande 1 inte skall
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 29 november 1984

På socialutskottets vägnar
INGEMAR ELIASSON

Närvarande: Ingemar Eliasson (fp), Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m),
Rune Gustavsson (c), Kjell Nilsson (s), Blenda Littmarck (m), Stig Alftin
(s), Ulla Tillander (c), Maria Lagergren (s), Anita Persson (s), Ingvar
Eriksson (m). Inga Lantz (vpk), Göran Ericsson (m), Aina Westin (s) och
Yvonne Sandberg-Fries (s).

Reservation

Kostnaderna för en internationell adoption (mom. 4 i hemställan)
av Ingemar Eliasson (fp) och Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Frågan
om adoptionskostnadernas” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha
följande lydelse:

Det är inte acceptabelt att såsom framhålls i motion 1984/85:66 vissa
familjer på grund av bristande ekonomiska resurser tvingas avstå från att
adoptera eller att adoptivbarn inte får några syskon därför att familjen inte
har råd med ytterligare en adoption. I likhet med motionärerna anser
utskottet att det är angeläget med åtgärder för att sänka adoptionskostnaderna.
Enligt utskottets mening måste olika vägar prövas för att få lägre
kostnader. En utredning bör därför snarast tillsättas med uppdrag att göra en
översyn av vilka möjligheter som finns att hålla nere adoptionskostnaderna.
Utskottet tillstyrker således motionerna 1984/85:66 yrkande 3 och 1984/
85:67.

SoU 1984/85:5

dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa

4. beträffande kostnaderna för en internationell adoption
att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:66 yrkande 3 och
1984/85:67 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

SoU 1984/85:5

Bilaga

I proposition 1984/85:16 framlagda lagförslag, vilka tillstyrkts av
socialutskottet

1. Förslag till

Lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)

Härigenom föreskrivs att 25 § socialtjänstlagen (1980:620) skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 §

En underårig får inte utan socialnämndens medgivande tas emot för
stadigvarande vård och fostran i ett enskilt hem som inte tillhör någon av hans
föräldrar eller någon annan som har vårdnaden om honom. Som ett
medgivande anses socialnämndens beslut att bereda den underårige vård i ett
visst familjehem.

Är det fråga om att ta emot ett utländskt barn i syfte att adoptera det, skall
medgivandet inhämtas innan barnet lämnar sitt hemland. Medgivandet
upphör att gälla om inte barnet har tagits emot i hemmet inom ett år från det
medgivandet lämnades.

Innan socialnämnden beslutar i en
fråga om medgivande som avses i
andra stycket, skall nämnden pröva
om det förmedlingssätt som sökanden
kommer att använda sig av är
tillförlitligt eller ej. Nämnden skall i
denna fråga inhämta yttrande från
statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor (NIA), om det inte
är uppenbart obehövligt. Visar prövningen
att det kan befaras att förmedlingssättet
inte är tillförlitligt, skall
socialnämnden vägra sitt medgivande.
I ett beslut om medgivande skall
socialnämnden ange för vilket förmedlingssätt
medgivandet gäller.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

SoU 1984/85:5

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:552) om internationell adoptionshjälp Härigenom

föreskrivs att 8 § lagen (1979:552) om internationell adoptionshjälp
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8§‘

När en auktoriserad sammanslutning beslutar om internationell adoptionshjälp
skall lämnas, skall minst en samhällsrepresentant delta.

Finner sammanslutningen att den
bör vägra att lämna adoptionshjälp i
ett visst fall skall frågan överlämnas
till tillsynsmyndigheten för avgörande.
Detsamma gäller när sammanslutningen
vill lämna adoptionshjälp
trots att någon samhällsrepresentant
avstyrker.

Om en samhällsrepresentant har
en annan mening än sammanslutningen
i frågan om adoptionshjälp,
skall frågan överlämnas till tillsynsmyndigheten
för avgörande.

Om sammanslutningen har vägrat
adoptionshjälp i ett visst fall, får
tillsynsmyndigheten pä begäran av
den som söker adoptionshjälp uppdra
åt sammanslutningen att ändå
lämna hjälpen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

1 Senaste lydelse 1981:580.

minab/gotab Stockholm 1984 79391