SoU 1984/85:33

Socialutskottets betänkande
1984/85:33

om patientjournallag m. m. (prop. 1984/85:189)

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i betänkandet regeringens förslag till patientjournallag
med vissa ändringar. Med anledning av motioner (fp, m) föreslår
utskottet att det i lagen skrivs in ett uttryckligt krav på att journalanteckningar
skall signeras av den som svarar för uppgiften om det inte möter synnerligt
hinder. Utskottet föreslår vidare viss begränsning av möjligheten att
meddela närmare föreskrifter enligt lagen.

Utskottet avstyrker olika andra motionsförslag om tillägg eller ändringar i
patientjournallagen, bl. a. vad gäller den minsta tid som skall föreskrivas för
bevarande av journalhandlingar.

Utskottet avstyrker vidare ett antal motionsförslag rörande användningen
av personnummer samt data-, integritets- och sekretessfrågor med hänvisning
till arbetet i data- och offentlighetskommittén (DOK).

Utskottets m-, c- och fp-ledamöter reserverar sig i fråga om användning av
personnummer som identifikationsuppgift inom hälso- och sjukvården. Fpoch
m-ledamöterna reserverar sig till förmån för en rätt för patienten att få
rättelse införd i patientjournalen. M-ledamöterna reserverar sig i fråga om
gallringsföreskrifter och anser att regeringen skall återkomma till riksdagen
med förslag i ämnet. C- och fp-ledamöterna avger ett särskilt yttrande om
bevarande av journalhandlingar.

Propositionen

I proposition 1984/85:189 har regeringen föreslagit riksdagen att anta de av
lagrådet granskade förslagen till

1. Patientjournallag,

2. Lag om ändring i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen
m. fl.

Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga 1.

Motioner

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1985

I motion 1984/85:1010 av Jörn Svensson (vpk) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av gällande lagstiftning rörande patientjournaler
i syfte att förstärka dess verkan i enlighet med vad som anförs i motionen.

1 Riksdagen 1984185. 12 sami Nr 33

SoU 1984/85:33

I motion 1984/85:1495 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hemställs att
riksdagen begär förslag om regler rörande identifikation i centrala sjukvårdsregister
i enlighet med motionens förslag.

Motivering till yrkandet finns i motion 1984/85:1493.

I motion 1984/85:1547 av Karin Ahrland (fp) och Björn Molin (fp)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om personnummer och uppgifter angående patienter i
sjukvården.

Motionen har överflyttats från konstitutionsutskottet.

I motion 1984/85:1768 av Ove Eriksson (m) och Gunnar Biörck i Värmdö
(m) hemställs att riksdagen beslutar att landstingens patientdatabaser inte
skall få baseras på fullständigt personnummer.

I motion 1984/85:2720 av Gunnar Hökmark (m) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående rätten att begära att den egna patientjournalen ej förs på data.

Motivering till yrkandet finns i motion 1984/85:2717.

Motioner väckta med anledning av propositionen

I motion 1984/85:3176 av Hans Petersson i Röstånga (fp) hemställs att
riksdagen beslutar att 15 § 1 stycket i förslaget till patientjournallag
omformuleras så att den överensstämmer med motiveringen.

I motion 1984/85:3177 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) hemställs

1. att riksdagen beslutar att i regeringens förslag till patientjournallag sista
meningen i 3 § ordet ”uppgift” ersätts av ”bestyrkt uppgift”,

2. att riksdagen beslutar att i regeringens förslag till patientjournallag 7 §
omformuleras så att det klart framgår vem som har ansvaret för journalhanteringen”
och vem som är ”behörig” (alternativt ”obehörig”) att ta del
av en journal,

3. att riksdagen avslår 15 § i den föreslagna patientjournallagen,

4. att riksdagen beslutar begära att regeringen i fråga om bevarande resp.
gallring av journaler återkommer till riksdagen med kompletterande förslag.

I motion 1984/85:3178 av Kerstin Anér (fp) hemställs

1. att riksdagen beslutar att till 3 § i patientjournallagen tillägga:

Anteckning i journalen skall alltid signeras av den som är ansvarig för

anteckning. Genom föreskrift kan undantag från kravet på signering ges
inom akutsjukvården. Signering skall dock alltid ske av anteckning om
läkemedelsordination,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om sekretessproblemen vid journalföring.

I motion 1984/85:3179 av Karin Israelsson (c) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att bevarandetiden för journalhandling
skall vara minst tio år.

SoU 1984/85:33

I motion 1984/85:3180 av Margareta Persson (s) hemställs

1. att riksdagen beslutar att ortopedingenjörer får skyldighet att föra
journal enligt 9 § i patientjournallagen,

2. att riksdagen uttalar att även patientvård som utförs av entreprenör
skall omfattas av bestämmelserna vad gäller skyldigheten för den medicinskt
ledningsansvariga att bestämma hur journalföringen skall ske i de fall
patientvården efter delegation utförs av personal som inte är skyldig att föra
journal.

1 motion 1984/85:3181 av Björn Molin (fp) hemställs

1. att riksdagen beslutar att 8 § ändras så att bevarandetiden i första
meningen sätts till tio år,

2. att riksdagen beslutar att en särskild paragraf införs i anslutning till 6 §
om rätt till införande av rättelse i journalhandling,

3. att riksdagen beslutar att i 3 § införs en bestämmelse om signering av
journaluppgift,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om datorisering av journaluppgifter.

Utskottet

Propositionens huvudsakliga innehåll

De bestämmelser som i dag finns om förande av patientjournal är spridda
på ett flertal författningar som beslutats av riksdag, regering och olika
förvaltningsmyndigheter. Det finns inte några allmänna bestämmelser om
hur en journal skall vara utformad eller hur den skall förvaras. Regeringens
förslag i proposition 1984/85:189 innebär att de grundläggande bestämmelserna
om patientjournaler, skyldigheten att föra dem, deras utformning,
innehåll och hantering samlas i en lag. Den skall gälla för all hälso- och
sjukvård, både allmän och enskild. Propositionen bygger på journalutredningens
huvudbetänkande (SOU 1984:73) Patientjournalen.

Med patientjournal avses i förslaget en samling av upprättade eller
inkomna journalhandlingar med uppgifter om en enskild patients hälsotillstånd
och andra personliga förhållanden samt andra uppgifter som rör vården
av patienten. Också intyg som utfärdats över vård och behandling skall
betraktas som journalhandling. Lagen skall gälla all individinriktad vård av
patienter inom hälso- och sjukvården. Patientjournal skall föras för varje
patient och får inte vara gemensam för flera patienter.

Patientjournallagen föreslås vara ”teknik-neutral”. Den skall gälla oavsett
framställningens form, således både för uppgifter i handlingar av konventionellt
slag och uppgifter på andra informationsbärande medier.

Som skäl för förslaget till patientjournallag framhålls i första hand
patientens intresse av en god och säker vård. Patientjournalen är enligt
propositionen ett viktigt hjälpmedel och skall först och främst kunna

SoU 1984/85:33

användas av hälso- och sjukvårdspersonalen som ett arbetsinstrument för
planering, genomförande och uppföljning av vården. Journaluppgifter
utnyttjas också i flera andra för hälso- och sjukvården viktiga sammanhang,
t. ex. i klinisk och epidemiologisk forskning. Journalen ger även viktig
information om bakgrunden till olyckor eller misstag i vården.

För att journalen skall kunna fylla sin uppgift krävs att den innehåller
tillräcklig, väsentlig och korrekt information. Utgångspunkten är att journalen
skall tjäna patientens intresse av en god och säker vård samtidigt som den
måste tillgodose kraven på rättssäkerhet och integritet. Även forskningens
behov av välgrundade uppgifter från den kliniska verksamheten bör enligt
propositionen beaktas där så är möjligt.

Enligt 3 § i lagförslaget skall varje patientjournal ta upp

- uppgift om patientens identitet,

- väsentliga uppgifter om bakgrunden till vården,

- uppgift om ställd diagnos och anledning till mera betydande åtgärder,

- väsentliga uppgifter om vidtagna och planerade åtgärder,

- uppgift om vem som gjort en viss anteckning i journalen och när

anteckningen gjorts.

För journalhandlingar som upprättas inom hälso- och sjukvården skall
vidare gälla att varje uppgift i en journalhandling skall utformas på ett sådant
sätt att patientens integritet respekteras samt att varje journalhandling skall
vara skriven på svenska språket och vara tydligt utformad och så långt möjligt
förståelig för patienten.

Alla journalhandlingar skall hanteras och förvaras så, att obehöriga inte
får tillgång till dem. När en journalhandling eller en avskrift eller kopia av
handingen lämnas ut skall anteckning göras i patientjournalen om vem som
fått handlingen, avskriften eller kopian och när den har utlämnats. Uppgifter
i en journalhandling får inte utplånas eller göras oläsliga såvida inte beslut
har fattats om förstöring. Vid rättelse av en journalhandling skall anges
tidpunkt för rättelsen och vem som gjort denna.

I lagförslaget anges också vem som skall vara skyldig föra journal.
Skyldigheten bör enligt vad som sägs i propositionen i första hand kopplas till
legitimationsbestämmelserna i lagen (1984:542) om behörighet att utöva
yrke inom hälso- och sjukvården m. m. Detta innebär att följande grupper
omfattas av journalföringsskyldigheten: legitimerade barnmorskor, glasögonoptiker.
logopeder, läkare, psykologer, psykoterapeuter, sjukgymnaster,
sjuksköterskor och tandläkare samt barnmorskor, läkare och tandläkare
som med stöd av särskilt förordnande är behöriga att utöva yrket.

Skyldigheten att föra journal föreslås också omfatta dem som utan att vara
legitimerade arbetar som logopeder, psykologer eller psykoterapeuter inom
allmän hälso- och sjukvård eller inom enskild hälso- och sjukvård som
biträde åt legitimerad yrkesutövare. Därutöver föreslås att arbetsterapeuter,
kuratorer och sjukhusfysiker inom den allmänna hälso- och sjukvården
omfattas av skyldigheten.

SoU 1984/85:33

Den som är skyldig att föra journal ansvarar för de uppgifter han för in i
journalen.

Med journalföringsskyldigheten följer en skyldighet att på patientens
begäran utfärda intyg om vården.

I propositionen föreslås vidare att bestämmelserna om förstöring av
patientjournaler förs över från lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och
sjukvårdspersonalen m. fl. (tillsynslagen) och får ett vidgat tillämpningsområde
så att de även omfattar journaler som förvaras utanför hälso- och
sjukvården. Även andra än patienten skall kunna begära att få en patientjournal
förstörd.

Beträffande bevarandetid föreslås att samtliga journalhandlingar -1 säval
allmän som enskild hälso- och sjukvård - skall bevaras i minst tre år innan
någon gallring får göras. Regeringen föreslås kunna föreskriva att de
handlingar som behövs främst i tillsyns-, ansvars-, skadestånds- och ersättningsärenden
samt för forskningsändamål skall bevaras i minst tio år.

I propositionen föreslås ytterligare en ändring i tillsynslagen. Denna avser
att ge hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd möjlighet att till sjukvårdshuvudmännen
överlämna ärenden som rör klagomål över brister i kontakten
mellan patient och hälso- och sjukvårdspersonalen eller något annat liknande
förhållande, då det är uppenbart att någon disciplinär åtgärd enligt tillsynslagen
inte kan komma i fråga.

Utskottet ställer sig principiellt positivt till att reglerna om journalföring
samlas till en särskild lag, gemensam för hela hälso- och sjukvården.
Förslaget är ägnat att stärka patienternas integritet och öka säkerheten i
vården.

Utskottet tar i det följande upp de delar av förslaget som berörs av
motionsyrkanden.

Sekretesskydd m. m.

Enligt 3 § andra stycket 1 i förslaget till patientjournallag skall patientjournal
innehålla uppgift om patientens identitet. I propositionen anförs
bl. a. att en god och säker vård förutsätter att åtminstone vissa fundamentala
uppgifter dokumenteras i journalen. Huvudsaken är då att man kan hänföra
den medicinska informationen till rätt person. Något utrymme för anonymitet
i vården kan inte ges. Eftersom personnumret är unikt för varje individ är
detta enligt propositionen den bästa identifikationsuppgiften. För att förhindra
förväxlingar kan det av vårdskäl vara motiverat med fullständigt
personnummer, eftersom det emellanåt inträffar att patienter har samma
namn och födelsetid. Föredragande statsrådet erinrar emellertid om att dataoch
offentlighetskommittén (DOK) har i uppdrag att se över användningen
av personnummer inom olika sektorer av samhället. I avvaktan på resultatet
av DOK:s arbete säger hon sig inte vara beredd att föreslå ett lagstadgat krav
på personnummer i patientjournalen (prop. s. 18).

SoU 1984/85:33

Användningen av personnummer i olika sammanhang inom hälso- och
sjukvården tas upp i flera motioner.

I motion 1984/85:1495 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) begärs förslag om
regler om identifikation i centrala sjukvårdsregister. Motionärerna kritiserar
den registrering av känsliga uppgifter, identifierade med personnummer,
som görs av socialstyrelsen som ju inte svarar för någon vård. Enligt
motionärerna kan man använda annan identifieringsmetod, t. ex. journalnummer.
I motion 1984185:1547 av Karin Ahrland och Björn Molin (båda fp)
anförs liknande synpunkter (motionen delvis). Detsamma gäller motion
1984185:3181 av Björn Molin (fp) (yrkande 4 delvis). I motion 1984/85:1768
av Ove Eriksson och Gunnar Biörck i Värmdö (båda m) yrkas att
landstingens patientdatabaser inte skall få baseras på personnummer.
Motionärerna anser att man i stället kan relatera uppgifterna till patienternas
födelseår, eventuellt kompletterat med journalnummer. Detta bör enligt
motionärerna ge samma underlag för sjukvårdsplanering och klinisk forskning.

Utskottet anser det viktigt att slå fast att de invändningar som självfallet
kan resas mot att registrera en mängd känsliga uppgifter på personnummer
inte innebär att kravet på säker identifikation av journaluppgifter kan
eftersättas. Det får inte i något läge kunna uppstå oklarhet om vem som avses
med en journal. Utskottet är i likhet med föredragande statsrådet benäget att
se personnummer som den bästa och säkraste lösningen på detta problem.
Utskottet vill emellertid understryka att utskottet inte därmed tar ställning
för en användning av personnummer i andra sammanhang, t. ex. de olika
register som omnämns i motionerna. Enligt utskottets mening bör, särskilt
när det gäller dataregistrerade uppgifter, eftersträvas att finna andra
metoder för identifikation som inte på samma sätt kan knytas direkt till en
viss person och till andra uppgifter om den personen. Utskottet förutsätter
att DOK beaktar de särskilda integritetsproblem som föreligger inom hälsooch
sjukvårdens område.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna 1495 (fp), 1547 (fp)
delvis, 1768 (m) och 3181 (fp) yrkande 4 delvis.

I motion 1984/85:2720 av Gunnar Hökmark (m) yrkas att riksdagen skall
uttala sig för en rätt att begära att den egna patientjournalen inte skall föras
pä data. Motionären anför att med den snabba övergång till dataregistrering
av patientjournaler som i dag sker kommer riskerna för obehörig insyn att
öka. Vidare skapar dataregistreringen en oro för hur uppgifterna kan komma
att användas. Den enskilde patienten bör kunna kräva att patientjournal inte
förs på data, i enlighet med synsättet att personuppgifter i första hand tillhör
den enskilde. I motion 1984/85:3181 av Björn Molin (fp) anförs i här aktuell
del (yrkande 4 delvis) att datalagda patientjournaler endast bör få användas
undantagsvis i olika sjukvårdsenheter eller för forskningsändamål.

Utskottet anser det vara av största vikt att de som vänder sig till hälso- och
sjukvården kan känna trygghet för att känsliga personliga uppgifter inte

SoU 1984/85:33

kommer till obehörigas kännedom. Frågan om ADB-användning inom
hälso- och sjukvården och om tekniska lösningar på olika sekretessproblem
måste dock tas upp i ett vidare sammanhang. Som anförs i propositionen bör
de särskilda integritets- och sekretessfrågor som uppkommer vid dataregistrering
av personuppgifter inom hälso- och sjukvården göras till föremål för
ytterligare analys inom ramen för DOK:s arbete (se prop. s. 11). Utskottet
förutsätter att regeringen så snart det kan ske återkommer till riksdagen i
dessa frågor. I avvaktan härpå avstyrker utskottet motionerna 2720 (m) samt
3181 (fp) såvitt nu är i fråga (yrkande 4 delvis).

Innebörden av begreppet "självständig verksamhetsgren” enligt sekretesslagen
och dess betydelse för patienternas integritetsskydd tas upp i motion
1984185:1547 (delvis) av Karin Ahrland och Björn Molin (båda fp). I
motionen anförs att varje sjukhusklinik bör betraktas som en sluten enhet,
från vilken journaler inte får lämnas ut, vare sig på data eller manuellt, utan
en noggrann undersökning i varje speciellt fall. Liknande synpunkter anförs
även i motion 1984/85:3177 av Gunnar Biörck i Värmdö (m), som i här
aktuell del (yrkande 2) behandlas på s. 10.

Avgränsningen av ”självständig verksamhetsgren” på hälso- och sjukvårdsområdet
skall också övervägas av DOK. I avvaktan härpå är utskottet
inte berett att göra några uttalanden i frågan. Motion 1547 (fp) avstyrks alltså
i här aktuell del.

I motion 1984/85:3178 av Kerstin Anér (fp) tas också upp vissa sekretessproblem
i samband med journalföring (yrkande 2). Motionären påtalar att i
och med att journal förs på data många personer med huvudsakligen tekniska
arbetsuppgifter såsom dataoperatörer också får tillgång till journaluppgifterna.
Dessa personer har varken tystnadsplikt eller etisk utbildning. Detta
leder till krav på kryptering o. d. för att förhindra att uppgifterna kan läsas.
Riksdagen bör enligt motionären uttala att sjukvårdshuvudmännen och
socialstyrelsen måste vara uppmärksamma på denna punkt.

Den av motionären aktualiserade frågan omfattas av DOK:s uppdrag.
Utskottet anser sig vidare kunna utgå från att såväl sjukvårdshuvudmännen
som socialstyrelsen med stor uppmärksamhet följer utvecklingen på detta
område. Motionsyrkandet påkallar därför ingen riksdagens åtgärd och
avstyrks.

Signering av journalanteckning

I 3 § tredje stycket i förslaget till patientjournallag anges att patientjournal
skall innehålla uppgift om vem som har gjort en viss anteckning i journalen
och när anteckningen gjordes. Bestämmelsen innebär att uppgifter om
joumalförarens identitet och yrkeskompetens bör finnas i journalen. Däremot
uppställs inte något krav på att en journalanteckning skall kontrolläsas
och signeras av den ansvarige.

SoU 1984/85:33

Flera motionärer tar upp frågan om signering av journalanteckning som ett
säkerhetskrav för patienten och anser att regler härom borde tas in i
patientjournallagen. I motion 1984/85:3177av Gunnar Biörck i Värmdö (m)
yrkas att i 3 § uttrycket ”uppgift” skall ändras till ”bestyrkt uppgift”
(yrkande 1). Motionären anför bl. a. att kontrolläsning och signering av
utskrifter från indikterade journaler eller handskrivna koncept ovillkorligen
måste krävas som rutin inom sjukvården. Detta är nödvändigt inte för att
kunna straffa en läkare, vars koncept eller diktamen givit upphov till
felaktigheter i bedömning eller behandling, utan för patientens säkerhets
skull. I motion 1984/85:3178 av Kerstin Anér (fp) föreslås en liknande ändring
av 3 § (yrkande 1). Motionären anser emellertid att undantag från signeringskravet
skall kunna göras för akutsjukvårdens del. I motionen anförs att
det där kan finnas situationer då man får acceptera en motsvarighet till
”dikterat men ej läst”. I sådana fall bör enligt motionären anteckningen
kontrasigneras av annan vårdansvarig i efterhand. I fråga om läkemedelsordinationer
bör enligt motionen signering alltid krävas.

I motion 1984/85:3181 av Björn Molin (fp) begärs också en komplettering av
3 § beträffande signering av journaluppgift (yrkande 3). Motionären anför
att flera remissinstanser ansett att ett krav på signering bör tas in i
patientjournallagen.

Journalutredningen, vars förslag ligger till grund för förslagen i propositionen,
anförde i sitt betänkande (s. 170) att man av säkerhetsskäl ansåg att det
vore önskvärt att införa ett generellt krav på genomläsning och signering av
varje journalanteckning. Utredningen ansåg sig dock på grund av kostnadsskäl
och givna direktiv förhindrad att lägga fram ett sådant förslag.

Som framgått togs denna fråga upp av flera remissinstanser. Bl. a. ansåg
hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) att det borde finnas ett
generellt krav på signering av journalanteckningar om läkemedelsordinationer,
eftersom skrivfel eller otydlig skrift beträffande dosering givit upphov
till ett inte ringa antal anmälningar om skador och dödsfall. Socialstyrelsen
ansåg att s. k. epikriser alltid borde signeras (en i sluten vård upprättad
sammanfattning efter vårdperiodens slut). Svenska läkaresällskapet anförde
att signering av journalutskrifter efter genomläsning är en från ansvarssynpunkt
ytterligt angelägen uppgift.

I propositionen anförs (s. 19) att det på sjukhus och andra större
vårdinrättningar numera är regel att den som för journal dikterar journaluppgifterna,
som sedan skrivs ut på maskin av en läkarsekreterare. Ibland
läser journalföraren igenom utskriften och brukar då signera uppgifterna
som en bekräftelse på att de blivit korrekt införda, men tiden medger inte
alltid detta. I själva verket tycks, enligt propositionen, kontrolläsning
snarare vara undantag än regel. Handlingen läggs ändå i journalen och blir
att anse som allmän handling. Signeringen saknar således betydelse i fråga
om journalhandlingen skall anses upprättad eller ej.

I propositionen anförs vidare att även om kontrollsigneringen saknar

SoU 1984/85:33

betydelse för tillämpning av offentlighetsprincipen den ändå kan ha värde
som bevis i t. ex. ett ansvarsärende. Fel eller förväxlingar i samband med
utskriften kan påverka förutsättningarna vid den fortsatta vården. Det finns
enligt propositionen flera allvarliga exempel på detta i ansvarsnämndens
verksamhet. Kontrolläsning är därför enligt föredragande statsrådets uppfattning
motiverad av säkerhetsskäl. Det vore således önskvärt att ställa upp
ett krav på genomläsning och signering av varje journalanteckning. Statsrådet
anser det dock av bl. a. praktiska och ekonomiska skäl inte vara möjligt
att föreskriva en obligatorisk skyldighet för den som svarar för journalanteckningen
att också signera denna. Socialstyrelsen bör dock enligt statsrådet
ha möjlighet att överväga signeringskrav för vissa anteckningar i patientjournalen.

Utskottet gör följande bedömning.

Utgångspunkten för patientjournallagen är att det skall finnas ett tillförlitligt
underlag för den vård och behandling som ges patienten. Sådana regler
som är av särskilt stor betydelse för patientens trygghet bör tas in i själva
lagen. Till dessa viktiga regler måste enligt utskottets mening räknas ett krav
på genomläsning av anteckningar som läggs till grund för behandlingsåtgärder
och medicinering. Missförstånd och felskrivningar kan här bli ödesdigra.
Utskottet har förståelse för att ett sådant krav i vissa lägen kan ge upphov till
praktiska problem. Detta får dock inte hindra en regel som är så starkt
motiverad av hänsyn till patientens säkerhet. Utskottet vill dessutom erinra
om att signeringskrav i vissa fall redan finns inskrivet i andra författningar. I
socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS[M] 1980:80) om åtgärder för att förhindra
förväxlingar inom sjukvården - bakgrunden till föreskrifternas
tillkomst framgår av beteckningen - finns sålunda regler om signering av
läkemedelsordinationer i sluten vård. Om signering inte kan ske vid
ordinationstillfället skall enligt föreskrifterna ordinationen i efterhand
noteras i orginalhandling och signeras.

Enligt utskottets mening bör det vara möjligt att utan alltför stora
svårigheter utveckla rutiner där signering kommer in som ett naturligt led.
All vård ges inte på stora akutsjukhus. På många håll torde ett signeringskrav
inte innebära några egentliga problem. Att det kan bli nödvändigt att ändra
vissa rådande rutiner på sjukhusen är ofrånkomligt med hänsyn till att dessa
utformats utan hänsyn till krav på kontrolläsning och signering. Detta måste
dock accepteras. Administrativa och ekonomiska hänsyn får inte skymma
vad som är grundläggande krav på hälso- och sjukvården.

Utskottet anser sålunda att en principiell skyldighet att signera journalanteckningar
bör tilläggas i 3 § i lagförslaget. I kravet på signering ligger
självfallet att den som signerar en anteckning bekräftar dess riktighet, dvs.
han skall kontrollera innehållet så att han kan gå i god för det. Utskottet har
emellertid inte velat göra denna regel helt undantagslös. Det finns situationer
då det är i det närmaste praktiskt omöjligt att uppfylla ett krav på
efterföljande kontrolläsning. Dessa speciella undantagssituationer har beak1*
Riksdagen 1984185. 12sami Nr33

Soll 1984/85:33

tats genom att signering inte behöver ske om det möter ”synnerligt hinder”.
Härmed avses mycket starka skäl, vilka skall föreligga i det konkreta fallet.
Utskottet anser alltså inte att man kan acceptera ett generellt undantag för
vissa typer av vård, t. ex. akutsjukvård, som nämns i en av motionerna. Från
säkerhetssynpunkt finns ofta skäl till särskilt noggranna journalrutiner inom
akutsjukvården, där det kan vara fråga om omfattande medicinska ingrepp
med många olika personer inblandade i vården.

Har den som gjort en journalanteckning inte möjlighet att själv kontrollera
och bekräfta denna bör tillskapas rutiner för att säkerställa att i vart fall
någon annan med erforderlig medicinsk kompetens läser igenom innehållet.
I fråga om läkemedelsordinationer måste dock krävas att de alltid signeras av
läkaren själv. Utskottet förutsätter att socialstyrelsen utfärdar närmare
föreskrifter om signering av olika slag av handlingar.

Utskottet förordar sålunda att 3 § i lagförslaget ges den lydelse som
framgår av bilaga 2 till betänkandet. Utskottets förslag tillgodoser motionerna
1984/85:3177 (m) yrkande 1, 3178 (fp) yrkande 1 och 3181 (fp) yrkande 3.

Behörighet att ta del av patientjournal m. m.

Enligt 7 § första stycket i förslaget till patientjournallag skall varje
journalhandling hanteras och förvaras så, att obehöriga inte får tillgång till
den.

I motion 1984185:3177 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) yrkas att 7 §
omformuleras så att det klart framgår vem som har ansvaret för journalhanteringen
och vem som är behörig att ta del av en journal (yrkande 2).
Motionären anför att oavsett om man har klinikvis förda och arkiverade
journaler eller journaler gemensamma för flera kliniker, så är det den
(över)läkare som vid det aktuella vårdtillfället är ansvarig för patienten som
också är ansvarig för patientens journal. Obehörig att ta del av journalen är
då i princip envar som inte har ett aktuellt medicinskt vårdansvar för
patienten, anför motionären.

I propositionen anförs (s. 43) att vid vården av en patient på t. ex. en klinik
är det endast en begränsad del av personalen som i sitt arbete behöver
tillgång till patientens journal. Respekten för patientens integritet kräver att
ingen utanför denna krets får tillgång till journalen. Läsning i en patientjournal
av ren nyfikenhet kan aldrig godtas. Det ankommer på den som
svarar för verksamheten att se till att sådana rutiner tillämpas att endast den
som behöver journalen i sitt arbete får tillgång till den. Vidare anför
föredragande statsrådet (prop. s. 23) att hon ansluter sig till journalutredningens
uppfattning att klinikchefen eller motsvarande har ansvaret för att
slentrian motverkas vid det dagliga journalutnyttjandet.

I journalutredningens betänkande anges (s. 112) att det som en konsekvens
av det medicinska ledningsansvaret åvilar överläkaren/distriktsläkaren
att inom de ramar som följer av huvudmannens administrativa driftsansvar ta

SoU 1984/85:33

de initiativ som behövs för att uppnå gemensamma mål för journalföringen
på kliniken (motsvarande), t. ex. val av journaltyp, uppföljning av sekretessrutiner
m. m.

De angivna uttalandena bekräftar enligt utskottets mening motionärens
uppfattning om att chefen för kliniken eller öppenvårdsmottagningen har ett
övergripande ansvar för journalföring och journalhantering. Kretsen av
personer som är behöriga att ta del av en journal synes också överensstämma
med motionärens åsikt.

När det gäller vad som inom sjukvården skall förstås med ”självständig
verksamhetsgren” enligt sekretesslagen - dvs. om en journal utan prövning
kan lämnas ut till en annan klinik eller avdelning än där patienten vårdas - vill
utskottet erinra om att dessa frågor anses kräva ytterligare analys, vilket skall
ske inom ramen för arbetet i data- och offentlighetskommittén (DOK) (se
ovan s. 7).

Motion 3177 (m) yrkande 2 får anses besvarad genom det nu anförda och
bör inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Bevarande av journalhandlingar

I 8 § i förslaget till patientjournallag anges att en journalhandling skall
bevaras i minst tre år efter det den sista uppgiften fördes in i handlingen.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att
vissa slags handlingar skall bevaras minst tio år. Här avses handlingar som
behövs främst i tillsyns-, ansvars-, skadestånds- och ersättningsärenden samt
för forskningsändamål. Tidsgränserna anger ett minimibevarande och utgör
inte riktmärke för när gallring skall ske.

I motion 1984185:3177 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) yrkas att riksdagen
skall begära att regeringen i fråga om bevarande resp. gallring av journaler
återkommer till riksdagen med kompletterande förslag (yrkande 4). Motionären
anför att det inte kan vara en landstingskommunal angelägenhet att
bestämma gallringsföreskrifter i fråga om patientjournaler. Motionären
anför vidare att journalerna vid de medicinska fakulteternas undervisningssjukhus
utgör grundmaterial för vetenskaplig forskning, vilket är en statlig
angelägenhet.

I motion 1984/85:3179 av Karin Israelsson (c) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att bevarandetiden för journalhandling
skall vara minst tio år. Motionären framhåller att åtskilliga remissinstanser
förordat en minsta bevarandetid av tio år, t. ex. JK och HSAN som framhållit
rättssäkerhetssynpunkter. När det gäller att tillgodose forskningens behov
kan det enligt motionären också finnas skäl att förespråka en bevarandetid av
tio år.

I motion 1984/85:3181 av Björn Molin (fp) framställs samma förslag
(yrkande 1).

Enligt gällande bestämmelser ankommer det på landstingskommunerna

SoU 1984/85:33

att besluta om vården och därmed också gallringen av sina arkiv. Detta gäller
även de medicinska arkiven. Allmänna råd om gallring i vissa medicinska
arkiv utfärdades av riksarkivet i samråd med socialstyrelsen och Landstingsförbundet
år 1978. Råden har dock utsatts för stark kritik och har därför inte
tillämpats av sjukvårdshuvudmännen.

Inom socialdepartementet utarbetades år 1983 ett förslag i fråga om
bevarande och gallring av journaler som remissbehandlades tillsammans
med journalutredningens delbetänkande (Ds S 1982:5) Bevarande av
journaler m. m.

I proposition 1984/85:189 ställer sig föredragande statsrådet bakom ett
förslag som i korthet innebär följande. Utgallring av journaler bör kunna ske
fem år efter patientens död (eller 100 år efter hans födelse, om uppgift om
tidpunkten för hans död saknas). Huvudmännen bör dock kunna ges
möjlighet att redan tre år efter sista anteckningen i journalen gallra
dokument som bedöms sakna betydelse från vård-, rättssäkerhets-, forsknings-
och ansvarssynpunkt. En tioårig gallringsfrist skall gälla för dokumentation
som upprättats och förvaras hos konsulter, serviceavdelningar
eller laboratorier. För att tillgodose forskningsintressena föreslås ett allmänt
undantag från gallring beträffande ca 10 % av totalmaterialet. Enligt
statsrådets uppfattning kan detta förslag ligga till grund för nya rekommendationer
till huvudmännen.

Det ingår i data- och offentlighetskommitténs uppdrag att undersöka om
de bestämmelser som gäller om arkivering och gallring av ADB-upptagningar
fyller de krav som kan ställas med utgångspunkt i att insynsmöjligheterna
inte skall komma i fara. Kommittén bör vidare uppmärksamma om de
ändringar som kommittén i övrigt kan komma att föreslå i fråga om
offentlighetsprincipens tillämpning på ADB-upptagningar för med sig behov
av ändringar i reglerna om arkivering och gallring. I det sammanhanget kan
det enligt direktiven också finnas skäl att överväga frågan huruvida
principerna för arkivering och gallring bör ges förankring i de grundläggande
bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet i 2 kap. tryckfrihetsförordningen
eller i vanlig lag.

Här kan vidare nämnas att direktiv nyligen meddelats för en särskild
utredare att se över vissa arkivfrågor (dir. 1985:17). Statsrådet Göransson
har angivit ramarna för uppdraget på följande sätt. Utredningen bör avse
hela den offentliga arkivverksamheten. Utgångspunkter skall bl. a. vara
tryggande av insyns- och kontrollmöjligheterna vad gäller förvaltningen och
beaktande av forskningens behov. Arkivverksamheten har, anför statsrådet,
samband med frågor av mycket olika dignitet, alltifrån grundlagreglerade
frågor om bl. a. offentlighetsprincipens tillämpning till tekniska frågor.
Samtliga frågor är ekonomiskt betydelsefulla. En central fråga är förhållandet
mellan reglerna om allmän handling och arkivhandling. Dessa frågor
övervägs av data- och offentlighetskommittén, anför statsrådet, som anvisar
utredaren att samråda med denna utredning. Utredaren bör sträva efter

SoU 1984/85:33

lösningar som är ägnade att begränsa volym- och kostnadstillväxten samt
förbättra förutsättningarna för att (arkiv-)verksamheten skall kunna bedrivas
effektivt och rationellt under iakttagande av de krav som offentlighetsprincipen
och forskningens behov ställer.

Den princip som i första hand bör vara styrande för bestämmandet av
bevarandetiden för en patientjournal är enligt utskottets mening intresset av
en god och säker vård för patienten. Från denna utgångspunkt ser utskottet
inte någon fara i de i propositionen förordade tidsfristerna. Att vissa
handlingar bör kunna utgallras redan efter tre år såsom betydelselösa från
vård-, rättssäkerhets-, ansvars- och forskningssynpunkt är uppenbart. Utskottet
förutsätter att det i rekommendationerna till huvudmännen kommer
att noga beskrivas vilka slag av handlingar som måste bevaras under längre
tid. Utskottet vill tillägga att viss gallring även är i patienternas intresse.
Oöverskådliga mängder material ökar risken för att uppgifter sprids okontrollerat.

Utskottet anser sålunda att de i propositionen angivna riktlinjerna för
bevarandetider och gallring bör godtas och att det inte finns anledning att i
lagen slå fast en bevarandetid av minst tio år för alla journalhandlingar, även
om det, som framgår av riktlinjerna, ofta blir fråga om att bevara vissa slag av
handlingar under denna tid och längre. Utskottet avstyrker sålunda motionerna
3179 (c) och 3181 (fp) yrkande 1. Utskottet anser det inte heller
erforderligt för riksdagen att ånyo gå in på denna fråga innan nytt underlag
föreligger. I det sammanhanget erinras om de ovannämnda utredningsuppdragen,
vilka utskottet förutsätter kommer att i sinom tid redovisas för
riksdagen. Utskottet avstyrker alltså även motion 3177 (m) yrkande 4.

Med anledning av vad som anförs i propositionen (s. 16) angående
minnesanteckningar m. m. vill utskottet slutligen erinra om att utkast och
koncept som inte expedierats och inte tas om hand för arkivering inte anses
som allmän handling, liksom inte heller minnesanteckning som inte tas om
hand för arkivering. Anteckningar som i och för sig har karaktären av stöd för
minnet men som bevaras vid kliniken eller motsvarande blir dock att betrakta
som allmänna handlingar även om anteckningarna inte tillförs själva
journalen. Det går alltså inte att föra privata ”minnesanteckningar” vid sidan
av journal. Lösa anteckningar för minnet kan bara användas som ett tillfälligt
stöd intill dess en formell journalanteckning färdigställts.

Felaktigheter i journal

Enligt 13 § i förslaget till patientjournallag får socialstyrelsen på ansökan
av patienten eller någon annan som omnämns i en patientjournal förordna att
journalen helt eller delvis skall förstöras. Förutsättning för detta är dels att
godtagbara skäl anförs för ansökan, dels att journalen eller den del därav som
skall förstöras uppenbarligen inte behövs för patientens vård och att det inte
heller från allmän synpunkt finns skäl att bevara journalen.

SoU 1984/85:33

Nuvarande regler om förstöring av journal finns i 11 § första stycket lagen
(1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. (tillsynslagen)
och är mera begränsade. Propositionens lagförslag innebär dels att även
annan än patienten kan begära förstöring, dels att inte bara journaler som
förvaras inom hälso- och sjukvården omfattas utan även journalkopior och
avskrifter som finns på annat håll.

I motion 1984/85:1010 av Jörn Svensson (vpk) begärs en översyn av
gällande lagstiftning om patientjournaler i syfte att förstärka dess verkan i
enlighet med vad som anförs i motionen. Motionären anser att nuvarande
regler har brister i både tillämpning och räckvidd samt att reglerna bör
omfatta även journalkopior som förvaras hos andra myndigheter.

Som framgått av det inledningsvis anförda innebär propositionsförslaget
en utvidgning av här aktuella regler bl. a. i fråga om journalkopior som
förvaras utanför hälso- och sjukvården. Motionärens önskemål får därigenom
anses tillgodosedda. Motion 1010 (vpk) bör därför inte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

I motion 1984185:3181 av Björn Molin (fp) begärs att en ny bestämmelse
om rätt till införande av rättelse i journalanteckning skall införas i patientjournallagen
(yrkande 2). Motionären anser att reglerna om förstöring
är otillräckliga och att patienten bör ha rätt att på begäran få en felaktig
uppgift om sig själv rättad.

Då reglerna om förstöring av journal infördes framhölls i propositionen att
förordnandet om förstöring kan avse hela journalen eller en del därav. Det
sistnämnda innebär att t. ex. bara ett ord, en mening eller kanske patientens
persondata tas bort ur journalen (prop. 1978/79: 220 s. 49).

Den patient som konstaterat att hans journal innehåller en uppgift som är
felaktig har alltså under alla omständigheter möjlighet att - om han har skäl
för sin åsikt - få uppgiften borttagen ur journalen. Självfallet kan patienten
också vända sig till den som för journalen och påtala felet. Om det rör sig om
ett lätt konstaterbart faktiskt fel finns enligt utskottets mening ingen
anledning att anta annat än att journalföraren är villig att rätta uppgiften på
det sätt som beskrivs i 6 §, dvs. den ursprungliga felaktiga texten måste då
fortfarande vara möjlig att läsa.

Utskottet vill vidare framhålla att den som för en journal har ett personligt
ansvar för riktigheten av vad som antecknas. En patient har inte rätt att
bestämma vad som skall stå i journalen, lika litet som enskilda kan bestämma
innehållet i andra officiella handlingar rörande dem (jfr prop. 1979/80:1 om
socialtjänsten del A s. 563). Om någon som för journal gör sig skyldig till
medvetna felaktigheter eller annan försummelse kan detta beivras.

Utskottet har med hänsyn till det anförda svårt att se att en regel om rätt att
få rättelse införd i journalen skulle fylla något praktiskt behov. Eftersom en
felaktig uppgift kan tas bort med stöd av reglerna om förstöring skulle vidare
en regel av det slag motionären föreslår närmast innebära en rätt att få viss
anteckning gjord till journalen. Utskottet, som anser patientens integritets -

SoU 1984/85:33

skydd väl tillgodosett genom propositionen, är inte berett att biträda ett
sådant förslag. Utskottet avstyrker sålunda motion 3181 (fp) yrkande 2.

Skyldigheten att föra patientjournal

De yrkeskategorier som föreslås bli skyldiga att föra journal anges i 9 § i
förslaget till patientjournallag. Det gäller (1) yrkesutövare med legitimation
eller motsvarande, dvs. barnmorskor, glasögonoptiker, logopeder, läkare,
psykologer, psykoterapeuter, sjukgymnaster, sjuksköterskor och tandläkare.
Vidare omfattas (2) de som utan att ha legitimation arbetar som logoped,
psykolog eller psykoterapeut inom den allmänna hälso- och sjukvården eller
inom den enskilda vården såsom biträde åt legitimerad utövare. Slutligen
omfattas (3) arbetsterapeuter, kuratorer och sjukhusfysiker som är verksamma
inom den allmänna hälso- och sjukvården.

I motion 1984185:3180 av Margareta Persson (s) begärs att även ortopedingenjörer
skall ha skyldighet att föra journal {yrkande 1). Motionären
framhåller vikten av rätt utprovade och väl fungerande handikapphjälpmedel
som en förutsättning för rehabilitering, och understryker att ortopedingen
jören har en viktig roll i vårdkedjan. Journalföringsskyldighet enligt 9 §
bör därför föreligga.

Ortopedingenjörer är verksamma inom hjälpmedelsverksamheten, i regel
på sjukhusens ortopedtekniska avdelningar eller på särskilda hjälpmedelscentraler.
De svarar för detaljspecifikation av tekniska handikapphjälpmedel
samt utför avgjutningar, mätningar och protesutprovningar på patienter.
Vissa hjälpmedel kan vid oriktig hantering eller brist på information orsaka
skador. Av journalutredningens betänkande (s. 100) framgår att journalföringsrutinerna
skiljer sig både mellan olika landsting och mellan olika delar
av verksamheten hos samma huvudman. På en del sjukhus för ortopedingenjörerna
egna journaler om vidtagna åtgärder med uppgifter om typ av
hjälpmedel, protes osv.

Journalutredningen, vars förslag ligger till grund för propositionen, valde
att i första hand knyta journalföringsskyldigheten till de yrkeskategorier som
omfattas av regler om legitimation i lagen (1984:542) om behörighet att utöva
yrke inom hälso- och sjukvården m.m. Beträffande arbetsterapeuter,
kuratorer och sjukhusfysiker angav utredningen särskilda skäl för att även
dessa skulle ha journalföringsskyldighet. När det gällde bl. a. ortopedingenjörer
konstaterade emellertid utredningen (s. 121) att deras arbete är av
huvudsakligen teknisk karaktär och att utvecklingen inom medicinsk service
går mot en ökad datorisering som successivt ersätter behovet av manuell
dokumentation. Journalutredningen sade sig ha gjort ett urval av yrkesgrupper
enligt strama principer, som valts för att inte medföra en större
detaljreglering av huvudmännens verksamhet än vad som var absolut
nödvändigt. Flera yrkesgrupper med viktiga uppgifter hade härigenom ställts
utanför regleringen.

SoU 1984/85:33

Utskottet ansluter sig till det anförda och är alltså inte berett att nu förorda
en utvidgning av den lagstadgade journalföringsskyldigheten till ytterligare
yrkeskategorier. Skulle det visa sig att behörighetsreglerna bör utvidgas till
ytterligare personalkategorier inom hälso- och sjukvården såsom t. ex.
ortopedingenjörer får frågan om journalföringsskyldighet eventuellt prövas
på nytt.

Utskottet vill slutligen tillägga att det anförda självfallet inte hindrar att
vederbörande sjukvårdshuvudman beslutar om att journal skall föras i
samband med protesutprovning m. m.

Utskottet avstyrker således motion 3180 (s) yrkande 1.

I samma motion begärs även att riksdagen skall uttala sig angående
ansvaret för journalföringen då vårduppgifter utförs av entreprenör som inte
själv är skyldig att föra journal (yrkande 2). Motionären vill få klarlagt att
skyldigheten för den medicinskt ledningsansvarige att bestämma hur journalföringen
skall ske även omfattar patientvård som lämnas av entreprenör.

I propositionen anförs (s. 26) att det ställs större krav på den medicinskt
ledningsansvarige i de situationer där patientvården efter delegation utförs
av personal som inte är skyldig att föra journal. Det ankommer då på den som
har det medicinska ledningsansvaret att bestämma hur journalföringen skall
ske. Vilka åtgärder som skall dokumenteras kan variera och den ledningsansvarige
får bedöma denna fråga med utgångspunkt i uppgifternas betydelse
för en god och säker vård.

Det medicinska ledningsansvaret innefattar alltså i och för sig ansvar för att
journal förs i vederbörlig ordning. Frågan i motionen är emellertid om det
medicinska ledningsansvaret sträcker sig lika långt vid entreprenörförhållanden.
Det är också en fråga om läkarens möjligheter att bestämma hur
entreprenören skall fullgöra sin uppgift. Dessa frågor synes inte kunna
besvaras enbart med utgångspunkt i patientjournallagen. I betänkandet
(Ds S 1984:12) Vissa ansvarsfrågor inom hälso- och sjukvård diskuteras
frågan om vem som har det medicinska ledningsansvaret över en konsult när
denne tjänstgör som sådan. Utredningen anför (s. 89) att konsulten inte är
skyldig att rätta sig efter läkarens direktiv eller råd vid fullgörandet av sina
konsultuppgifter. Det yttersta vårdansvaret kvarligger emellertid hos överläkaren
(motsvarande). Vad som nu sagts om konsulters ställning i förhållande
till den medicinskt ledningsansvarige gäller enligt utredningen all konsultmedverkan,
oavsett verksamhetsområde.

Ovannämnda betänkande, vilket rör såväl innebörden av det medicinska
ledningsansvaret som ansvarsfördelningen mellan olika yrkesgrupper inom
hälso- och sjukvården, övervägs för närvarande inom regeringskansliet. I
proposition 1984/85:181 om utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården
m. m. anför föredragande statsrådet (s. 10) att remissutfallet visat att det
finns starka önskemål att analyserna i betänkandet snarast läggs till grund för
ytterligare överväganden om hur ansvarsfrågorna i framtiden bör vara
reglerade inom hälso- och sjukvården. Hon har för avsikt att inom kort

SoU 1984/85:33

återkomma i annat sammanhang angående formerna för de fortsatta
övervägandena i dessa frågor.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet även yrkande 2 i
motion 3180 (s).

Rätten att meddela närmare föreskrifter

Enligt 15 § i förslaget till patientjournallag får regeringen meddela
ytterligare föreskrifter ”i de frågor som avses i denna lag”. Regeringen får
överlåta åt myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter
om en journalhandlings innehåll, utformning och hantering. Ytterligare
bestämmelser om rätt för regeringen att meddela föreskrifter finns på andra
ställen i lagen. Det gäller bevarandetider för journalhandlingar (8 §),
undantag från kravet på användande av svenska språket (14 §) och patientjournaler
i krig eller krigsfara (16 §).

I motion 1984185:3176 av Hans Petersson i Röstånga (fp) yrkas att 15 § i
lagförslaget omformuleras så att det stämmer med motiveringen (dvs.
avseende föreskrifter om patientjournaler och journalhandlingar inkl. intyg
om vården). Motionären anser det föreslagna bemyndigandet alltför vidsträckt
och i strid med grundlagen. I motion 1984185:3177av Gunnar Biörck i
Värmdö (m) yrkas avslag på den föreslagna 15 § (yrkande 3). Motionären
anser att ändringar eller tillägg till patientjournallagen med förarbeten bör
underställas riksdagen för förnyad prövning. Det finns enligt motionären
ingen anledning att överlåta denna rätt till regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer.

Enligt 8 kap. 7 § regeringsformen kan regeringen efter bemyndigande i lag
genom förordning meddela föreskrifter som avser vissa uppräknade ämnen,
däribland skydd för liv, personlig säkerhet och hälsa (punkten 1).

I propositionen om ny regeringsform (prop. 1973:90 s. 209) anförde
justitieministern följande.

En fråga som har uppmärksammats under remissbehandlingen gäller hur
riksdagen skall utforma sina bemyndiganden till regeringen. Farhågor har
uttryckts för att bemyndigandena skulle bli så allmänt hållna att de inte
mycket skulle skilja sig från grundlagstextens beskrivningar av de ämnen i
fråga om vilka delegation är möjlig. Enligt min mening skulle så allmänt
hållna bemyndiganden stå i uppenbar strid med de intentioner som ligger
bakom grundlagens regler. Hur detaljerade bemyndigandena skall vara bör
emellertid få avgöras av riksdagen från fall till fall. Är det fråga om från
medborgarnas synpunkt mindre ingripande föreskrifter bör man kunna ge
tämligen vidsträckta bemyndiganden. När det gäller föreskrifter, t. ex. på
näringsrättens område, där mera väsentliga medborgarintressen kan komma
att beröras av regleringen, bör riksdagen däremot mera preciserat ange de
ramar inom vilka regeringen skall få röra sig.

I proposition 1975:8 anförde justitieministern följande (s. 43).

SoU 1984/85:33

I stället anser jag att det ligger närmast till hands att, där så låter sig göra,
föra in bemyndigandena i sådana lagar som innehåller centrala materiella
föreskrifter inom ett ämnesområde. Gränsdragningen kring bemyndigandena
kan med denna metod lätt få den önskvärda fastheten genom att anknyta
till lagens bestämmelser och i den använda begrepp.

Vilka handlingsramar som skall ges regeringen i bemyndigandena får
avgöras från fall till fall. Jag vill här i första hand hänvisa till mina i det
föregående omnämnda uttalanden i grundlagsärendet. Av avgörande betydelse
är självfallet i vilken grad och i vilken omfattning som föreskrifter,
meddelade med stöd av bemyndigandet, kan gripa in i intressen som framstår
som väsentliga från medborgarnas synpunkt. Vid utformningen av bemyndigandena
bör helt naturligt vägledning också kunna hämtas från innehållet i
de författningar som regeringen hittills har ansetts behörig att besluta.

Utskottet har under hand erfarit att de föreskrifter som förutses behöva
kunna meddelas med stöd av bemyndigandet i 15 § avser journalhandlingars
innehåll, utformning och hantering, dvs. de frågor som behandlas i 3-7 §§ i
lagförslaget. Som inledningsvis nämnts innehåller lagförslaget ytterligare
bemyndiganden. Något praktiskt behov av ett allmänt formulerat bemyndigande
i 15 § föreligger egentligen inte.

Mot denna bakgrund och med beaktande av vad som anförts i förarbetena
till regeringsformen anser utskottet inte att det finns skäl att ge 15 § en vidare
avfattning än som nu sagts. Utskottet förordar sålunda att rätten för
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela
föreskrifter enligt nämnda paragraf begränsas till frågor om journalhandlings
innehåll, utformning och hantering. Utskottets förslag, som återfinns i bilaga
2 till betänkandet, tillgodoser motion 3176 (fp). Även motion 3177 (m)
yrkande 3 får anses delvis tillgodosedd.

Lagförslagen i övrigt

Utskottet tillstyrker sammanfattningsvis det i propositionen framlagda
förslaget till patientjournallag i den mån det inte behandlats i det föregående.

De i propositionen föreslagna ändringarna i lagen (1980:11) om tillsyn över
hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. (tillsynslagen) innebär dels att vissa
nuvarande regler om patientjournaler förs över till den nya patientjournallagen,
dels att möjlighet öppnas för hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd
(HSAN) att till vederbörande sjukvårdshuvudman överlämna vissa klagomål
av mera bagatellartad karaktär som uppenbart inte kan föranleda disciplinansvar
enligt tillsynslagen. Utskottet tillstyrker förslagen.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande personnummer som identifikationsuppgift inom hälsooch
sjukvården

SoU 1984/85:33

att riksdagen avslår motion 1984/85:1495, motion 1984/85:1547 i
motsvarande del, motion 1984/85:1768 och motion 1984/85:3181
yrkande 4 i motsvarande del,

2. beträffande patientjournal på data

att riksdagen avslår motion 1984/85:2720 och motion 1984/85:3181
yrkande 4 i motsvarande del,

3. beträffande sekretesskydd

att riksdagen avslår motion 1984/85:1547 i motsvarande del och
motion 1984/85:3178 yrkande 2,

4. beträffande signering av anteckning i patientjournal

att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1984/
85:3177 yrkande 1, motion 1984/85:3178 yrkande 1 och motion
1984/85:3181 yrkande 3 antar den i bilaga 2 upptagna och som
Utskottets förslag betecknade lydelsen av 3 § i förslaget till
patientjournallag,

5. beträffande behörighet att ta del av journalhandling m. m.

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:3177 yrkande 2 antar i
propositionen framlagt förslag till lydelse av 7 § i förslaget till
patientjournallag,

6. beträffande bevarandetid för journalhandlingar

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:3179 och motion
1984/85:3181 yrkande 1 antar i propositionen framlagt förslag till
lydelse av 8 § i förslaget till patientjournallag,

7. beträffande kompletterande förslag om gallring m. m.
att riksdagen avslår motion 1984/85:3177 yrkande 4,

8. beträffande förstöring av journal

att riksdagen avslår motion 1984/85:1010,

9. beträffande rättelse i journalhandling

att riksdagen avslår motion 1984/85:3181 yrkande 2,

10. beträffande journalföringsskyldighet

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:3180 yrkande 1 antar i
propositionen framlagt förslag till lydelse av 9 § i förslaget till
patientjournallag,

11. beträffande journalansvar vid entreprenaduppgifter
att riksdagen avslår motion 1984/85:3180 yrkande 2,

12. beträffande föreskrifter om journalhandlingar m. m.

att riksdagen med anledning av propositionen, motion 1984/
85:3176 och motion 1984/85:3177 yrkande 3 antar den i bilaga 2
upptagna och som Utskottets förslag betecknade lydelsen av 15 § i
förslaget till patientjournallag,

13. beträffande lagförslaget i övrigt

att riksdagen antar i propositionen framlagt förslag till patientjournallag
i den mån det inte behandlats under mom. 4-12,

SoU 1984/85:33

14. beträffande ändring i tillsynslagen

att riksdagen antar i propositionen framlagt förslag till lag om
ändring i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen
m. fl.

Stockholm den 28 maj 1985

På socialutskottets vägnar

INGEMAR ELIASSON

Närvarande: Ingemar Eliasson (fp), Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m),
Kjell Nilsson (s), Blenda Littmarck (m), Stig Alftin (s), Lilly Bergander (s),
Ann-Cathrine Haglund (m), Maria Lagergren (s), Anita Persson (s), Inga
Lantz (vpk), Rosa Östh (c), Aina Westin (s), Bo Arvidson (m) och Gunnar
Elm (c).

Reservationer

Personnummer som identifikationsuppgift inom hälso- och sjukvården
(mom. 1 i hemställan)

1. av Ingemar Eliasson (fp), Göte Jonsson (m), Blenda Littmarck (m),
Ann-Cathrine Haglund (m), Rosa Östh (c), Bo Arvidson (m) och Gunnar
Elm (c) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 6 som börjar med
”Utskottet anser” och slutar med ”yrkande 4 delvis” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att det är påkallat med stor försiktighet när det gäller
användande av personnummer som identifikationsuppgift inom hälso- och
sjukvården. Vad särskilt gäller de centrala dataregister som skall ligga till
grund för epidemiologiska studier och annan forskning menar utskottet att
starka skäl talar för att använda andra uppgifter än personnummer i den mån
det över huvud taget är nödvändigt med identifikationsuppgifter i dessa
sammanhang. När det gäller identifikationsuppgifter i patientjournaler är
det visserligen angeläget att motverka förväxlingsrisken. Utskottet vill dock
inte binda sig för vilken typ av identifikationsuppgift som här bör användas
innan DOK utrett frågan ytterligare.

Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motionerna 1495 (fp), 1547
(fp) delvis, 1768 (m) och 3181 (fp) yrkande 4 delvis ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa

1. beträffande personnummer som identifikationsuppgift inom hälsooch
sjukvården

SoU 1984/85:33

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:1495, motion
1984/85:1547 i motsvarande del, motion 1984/85:1768 och motion
1984/85:3181 yrkande 4 i motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

Kompletterande förslag om gallring m. m. (mom. 7 i hemställan)

2. av Göte Jonsson, Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund och Bo
Arvidson (samtliga m) som anser

dels att det avsnitt av utskottets betänkande på s. 13 som börjar med ”Den
princip” och slutar med ”yrkande 4” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att frågan om bevarandetider och gallringsfrister vad gäller
journalhandlingar har stort principiellt intresse. Hänsynen till rättssäkerheten
har central betydelse med tanke på skadeståndsärenden och ansvarsärenden.
Det finns vidare starka skäl att beakta forskningens behov på området.
Något slutligt förslag i fråga om gallringsfrister har inte lagts. Föredragande
statsrådet har i propositionen anfört (s. 34) att hon avser att återkomma till
regeringen i frågan om nya rekommendationer till huvudmännen vad gäller
gallringen av de medicinska arkiven. Utskottet anser att frågan har den
karaktären att riksdagen bör ta ställning i saken. Inte minst gäller detta
undervisningssjukhusens journalarkiv. Dessa utgör grundmaterial för forskning,
och forskning måste anses som en statlig angelägenhet. Detta bör ges
regeringen till känna. I avvaktan på ett förslag från regeringen finner dock
utskottet att lagförslaget om minsta bevarandetid för journalhandlingar kan
godtas. Utskottet avstyrker sålunda motionerna 3179 (c) och 3181 (fp)
yrkande 1 och tillstyrker bifall till motion 3177 (m) yrkande 4.

dels att utskottet under mom. 7 bort hemställa

7. beträffande kompletterande förslag om gallring m. m.
att riksdagen med anledning av motion 1984/85:3177 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Rättelse i journalhandling (morn. 9 i hemställan)

3. av Ingemar Eliasson (fp). Göte Jonsson (m), Blenda Littmarck (m),
Ann-Cathrine Haglund (m) och Bo Arvidson (m) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 14 med "Den
patient” och som slutar på s. 15 med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Det är en viktig rättssäkerhetsfråga att tillförsäkra patienten en formell
rätt att påkalla rättelse av sakfel i en patientjournal. Det kan inte anses
tillfredsställande att patienten är hänvisad till journalförarens goda vilja
härvidlag. Det kan heller inte anses tillfyllest, att patienten kan begära
förstöring av journalen eller delar av den. Saken bör enligt utskottets mening
utredas med sikte på att utveckla patientens rättigheter i de avseenden som

SoU 1984/85:33

här nämnts. Detta bör med anledning av motion 3181 (fp) yrkande 2 ges
regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 9 bort hemställa

9. beträffande rättelse i journalhandling
att riksdagen med anledning av motion 1984/85:3181 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande

beträffande bevarandetid för journalhandlingar

av Ingemar Eliasson (fp), Rosa Östh (c) och Gunnar Elm (c) som anför:
Flera skäl talar för en viss försiktighet vid utgallringen av journalhandlingar.
Särskilt bör framhållas rättssäkerhetssynpunkterna. Många handlingar
kan ha betydelse i skadeståndsärenden och i ansvarsärenden. Det måste
beaktas att preskriptionstiden för fordringar är tio år och vidare att det i ett
ansvarsärende kan uppkomma behov av att granska handlingar även från
tidigare behandlingstillfällen än som förekommit under de senaste två åren.
En kort bevarandetid kan också vara negativ från forskningssynpunkt, inte
minst när det gäller behovet av att kunna följa miljöfaktorers betydelse för
framkallande av sjukdom. Vi förutsätter att dessa synpunkter beaktas av
regeringen och att det i rekommendationer till huvudmännen kommer att
noga beskrivas vilka handlingar som måste bevaras under längre tid.

SoU 1984/85:33

Bilaga 1

I proposition 1984/85:189 framlagda lagförslag

1 Förslag till
Patientjournallag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Vid vård av patienter inom hälso- och sjukvården skall föras patientjournal.
Patientjournal skall föras för varje patient och får inte vara gemensam
för flera patienter.

Med vård avses i denna lag även undersökning och behandling.

2 § Med patientjournal avses i denna lag de anteckningar som görs och de
handlingar som upprättas eller inkommer i samband med vården och som
innehåller uppgifter om patientens hälsotillstånd eller andra personliga
förhållanden och om vardåtgärder (journalliandlingar).

Som journalhandling anses framställning i skrift eller bild samt upptagning
som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt
hjälpmedel.

Patientjournalens innehåll, utformning och hantering

3 § En patientjournal skall innehålla de uppgifter som behövs för en god och
säker vård av patienten. Uppgifterna skall föras in i journalen så snart det kan
ske.

Om uppgifterna föreligger, skall en patientjournal alltid innehålla

1. uppgift om patientens identitet,

2. väsentliga uppgifter om bakgrunden till vården,

3. uppgift om ställd diagnos och anledning till mera betydande åtgärder.

4. väsentliga uppgifter om vidtagna och planerade åtgärder.
Patientjournalen skall vidare innehålla uppgift om vem som har gjort en

viss anteckning i journalen och när anteckningen gjordes.

4 Varje uppgift i en journalhandling som upprättas inom hälso- och
sjukvården skall utformas sä, att patientens integritet respekteras.

5 S De journalhandlingar som upprättas inom hälso- och sjukvården skall
vara skrivna på svenska språket, vara tydligt utformade och så långt möjligt
förståeliga för patienten.

6 § Uppgifter i en journalhandling får inte utplånas eller göras oläsliga i andra
fall än som avses i 13 §. Vid rättelse av en felaktighet skall det anges när
rättelsen har skett och vem som har gjort den.

7 § Varje journalhandling skall hanteras och förvaras så, att obehöriga inte
får tillgång till den.

SoU 1984/85:33

Om en journalhandling eller en avskrift eller kopia av handlingen har
lämnats ut till någon, skall det antecknas i patientjournalen vem som har fått
handlingen, avskriften eller kopian och när denna har lämnats ut.

Bevarande av journalhandling

8 § En journalhandling skall bevaras minst tre år efter det den sista uppgiften
fördes in i handlingen. Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får föreskriva att vissa slags journalhandlingar skall bevaras minst
tio år.

Om arkivvård av patientjournaler i det allmännas verksamhet finns det
särskilda bestämmelser.

Skyldighet att föra patientjournal

9 § Skyldig att föra patientjournal är

1. den som enligt lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälsooch
sjukvården m.m. har legitimation eller särskilt förordnande att utöva
visst yrke,

2. den som, utan att ha legitimation för yrket, är verksam som logoped,
psykolog eller psykoterapeut inom den allmänna hälso- och sjukvården
eller inom den enskilda hälso- och sjukvården som biträde åt legitimerad
yrkesutövare,

3. den som är verksam som arbetsterapeut, kurator eller sjukhusfysiker i den
allmänna hälso- och sjukvården.

Var och en som för patientjournal svarar för sina uppgifter i journalen.
Skyldighet att utfärda intyg om vården

10 § Den som enligt 9 § är skyldig att föra patientjournal skall på begäran av
patienten utfärda intyg om vården.

Offentlighet och sekretess m.m.

11 § Om rätten att ta del av journalhandlingar inom den allmänna hälso- och
sjukvården finns bestämmelser i tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen
(1980:100).

12 § En journalhandling inom enskild hälso- och sjukvård skall på begäran av
patienten så snart som möjligt tillhandahållas honom för läsning eller
avskrivning på stället eller i avskrift eller kopia, om inte annat följer av 6 §
andra stycket eller 6 a § första stycket lagen (1980:11) om tillsyn över hälsooch
sjukvårdspersonalen m.fl.

Frågor om utlämnande av en journalhandling enligt första stycket prövas
av den som är ansvarig för patientjournalen. Anser denne att journalhand -

SoU 1984/85:33

lingen eller någon del av den inte bör lämnas ut, skall han genast med eget
yttrande överlämna frågan till socialstyrelsen för prövning.

I fråga om överklagande av socialstyrelsens beslut enligt andra stycket
gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 15 kap. 7 § sekretesslagen
(1980:100).

13 § På ansökan av patienten' eller någon annan som omnämns i en
patientjournal får socialstyrelsen förordna att journalen helt eller delvis skall
förstöras. Förutsättning för detta är dels att godtagbara skäl anförs för
ansökan, dels att patientjournalen eller den del därav som skall förstöras
uppenbarligen inte behövs för patientens vård och dels att det från allmän
synpunkt uppenbarligen inte finns skäl att bevara journalen.

Innan ansökan slutligt prövas, skall den som ansvarar för patientjournalen
beredas tillfälle att yttra sig.

Om socialstyrelsen har avslagit en ansökan om förstöring av en patientjournal,
får beslutet överklagas hos kammarrätten genom besvär. Om
socialstyrelsens beslut innebär bifall till en sådan ansökan, får beslutet inte
överklagas.

Ytterligare föreskrifter

14 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om undantag från bestämmelsen i 5 § att en journalhandling som
upprättas inom hälso- och sjukvården skall vara skriven på svenska
språket.

15 § Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter i de frågor som avses i
denna lag.

Regeringen får överlåta åt den myndighet som regeringen bestämmer att
meddela föreskrifter om en journalhandlings innehåll, utformning och
hantering.

Patientjournaler i krig m.m.

16 § Regeringen får meddela särskilda föreskrifter om patientjournaler i
krig, vid krigsfara eller under sådana utomordentliga förhållanden som är
föranledda av att riket har befunnit sig i krig eller krigsfara.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

2. Bestämmelserna i 12 § första stycket gäller inte journalanteckningar som
har tillkommit före den 1 juli 1980.

3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om överklagande av
socialstyrelsens beslut angående förstöring av patientjournal när beslutet har
meddelats före den 1 januari 1986.

4. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till en föreskrift
som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag tilllämpas i stället den nya
bestämmelsen.

SoU 1984/85:33

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och
sjukvårdspersonalen m.fl.

Härigenom föreskrivs ifråga om lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och
sjukvårdspersonalen m.fl.1

dels att 8-11 §§ och punkt 1 övergångsbestämmelserna till lagen skall
upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 8 § skall utgå,

dels att 13, 38 och 43 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §2

Har åtgärder vidtagits för att åtala den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen,
får disciplinärt förfarande enligt denna lag ej inledas eller
fortsättas i fråga om den förseelse som avses med åtgärden. Underrättelse
enligt 29 § får dock ske.

Anmälan till åtal skall ske, om den mot vilken disciplinpåföljd ifrågasätts
är skäligen misstänkt för att i yrkesutövningen ha begått brott, för vilket
fängelse är föreskrivet.

Anmälan till åtal skall göras av Anmälan till åtal skall göras av

socialstyrelsen om annat inte följer socialstyrelsen om annat inte följer

av 38 § andra stycket. av 38 § tredje stycket.

38 §

Disciplinärende beträffande arbetstagare får överlämnas av ansvarsnämnden
till arbetsgivaren för den åtgärd som kan ankomma på honom, om det är
uppenbart att ärendets behandling i nämnden inte är påkallad från allmän
synpunkt eller för att tillvarata patientens rätt.

Innehåller en anmälan till ansvarsnämnden
klagomål över brister i
kontakten mellan en patient och
hälso- och sjukvårdspersonalen hos
en landstingskommun eller över
något annat liknande förhållande och
är det uppenbart att anmälan inte kan
föranleda disciplinansvar enligt denna
lag, får nämnden överlämna
anmälan i den delen till landstingskommunen
för åtgärd. Vad som sägs
om landstingskommmun gäller också
kommun som inte ingår i en
landstingskommun.

Finner ansvarsnämnden i ett där anhängigt ärende att förutsättningarna
enligt 13 § andra stycket för anmälan till åtal föreligger, skall nämnden
fullgöra anmälningsskyldigheten.

1 Senaste lydelse av 9 § 1980:989.

2 Senaste lydelse 1984:543.

SoU 1984/85:33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

43 §3

I fråga om talan mot socialstyrelsens
beslut enligt 10 § gäller i tillämpliga
delar 15 kap. 7 § sekretesslagen
(1980:100).

Om socialstyrelsen har avslagit en
ansökan om förstöring av en journal,
får beslutet överklagas hos regeringen
genom besvär.

Om socialstyrelsens beslut innebär
bifall till en sådan ansökan får
beslutet inte överklagas.

Socialstyrelsens beslut att förelägga vite enligt 7 § får överklagas hos
kammarrätten genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

3 Senaste lydelse 1981:1246.

SoU 1984/85:33

Bilaga 2

Av utskottet framlagt förslag till lydelse av 3 och 15 §§ i förslaget till
patientjournallag

Propositionens förslag Utskottets förslag

3 §

En patientjournal skall innehålla de uppgifter som behövs för en god och
säker vård av patienten. Uppgifterna skall föras in i journalen så snart det kan
ske.

Om uppgifterna föreligger, skall en patientjournal alltid innehålla

1. uppgift om patientens identitet,

2. väsentliga uppgifter om bakgrunden till vården,

3. uppgift om ställd diagnos och anledning till mera betydande åtgärder,

4. väsentliga uppgifter om vidtagna och planerade åtgärder.
Patientjournalen skall vidare innehålla uppgift om vem som har gjort en

viss anteckning i journalen och när anteckningen gjordes.

En journalanteckning skall om inte
synnerligt hinder möter signeras av
den som svarar för uppgiften.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får meddela
ytterligare föreskrifter om en
journalhandlings innehåll, utformning
och hantering.

ning och hantering.

Regeringen får meddela ytterligare
föreskrifter i de frågor som avses i
denna lag.

Regeringen får överlåta åt den
myndighet som regeringen bestämmer
att meddela föreskrifter om en
journalhandlings innehåll, utform -

Soli 1984/85:33

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motioner 1

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1985 1

Motioner väckta med anledning av propositionen 2

Utskottet 3

Propositionens huvudsakliga innehåll 3

Sekretesskydd m. m 5

Signering av journalanteckning 7

Behörighet att ta del av patientjournal m.m 10

Bevarande av journalhandlingar 11

Felaktigheter i journal 13

Skyldigheten att föra patientjournal 15

Rätten att meddela närmare föreskrifter 17

Lagförslagen i övrigt 18

Utskottets hemställan 18

Reservationer 20

1. Personnummer som identifikationsuppgift inom hälso- och sjukvården
(mom. 1 i hemställan) av fp, m och c 20

2. Kompletterande förslag om gallring m. m. (mom. 7 i hemställan)

av m 21

3. Rättelsei journalhandling (mom. 9 i hemställan) av fp och c) ... 21
Särskilt yttrande betr. bevarandetid för journalhandlingar av fp och c 22

Bilaga 1:1 proposition 1984/85:189 framlagda lagförslag 23

Bilaga 2: Av utskottet framlagt förslag till lydelse av 3 och 15 §§ i
förslaget till patientjournallag 28

minab/gotab Stockholm 1985 82946