SoU 1984/85:28

Socialutskottets betänkande
1984/85:28

om utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården (prop. 1984/85:181)

I betänkandet behandlas proposition 1984/85:181 om utvecklingslinjer för
hälso- och sjukvården, m. m. jämte de motioner som väckts med anledning
av propositionen. Dessutom behandlas tolv motioner angående hälso- och
sjukvård som väckts under den allmänna motionstiden år 1985.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i betänkandet att riksdagen godkänner regeringens
förslag till riktlinjer för hälso- och sjukvårdspolitiken. M-ledamöterna
reserverar sig och vill ha en ny utredning som skall analysera organisationsoch
planeringsfrågorna.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en ettårig förlängning av lagen
om förtroendenämnder inom hälso- och sjukvården. Utskottet tillstyrker
vidare med vissa tekniska förändringar regeringens förslag till ändring i
hälso- och sjukvårdslagen. Ändringen syftar till att betona vikten av
förebyggande insatser.

1 anslutning till förslagen i propositionen behandlar utskottet ett antal
motionsyrkanden (s, m, c, fp, vpk). Ett motionsyrkande (m) tillgodoses
genom den av utskottet föreslagna lydelsen av ändringen i hälso- och
sjukvårdslagen. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

Utskottets ordförande (fp) har avgett reservation mot utskottets motivering
när det gäller privatpraktikernas roll i hälso- och sjukvården. Utskottets
ordförande och m-ledamöterna reserverar sig till förmån för ett motionsyrkande
om fri etableringsrätt för läkare. Utskottets vpk-ledamot reserverar
sig såvitt avser mål fram till år 2000 för hälsopolitiken, hälsostatistik, anslag
till forskning, kartläggning av rehabiliteringsbehov hos handikappade,
informationsinsats mot tobaksbruket, specialisttjänster inom primärvården
och mödra- och barnhälsovården. M-ledamöterna reserverar sig till förmån
för ett motionsförslag om återskapande av en medicinalstyrelse.

Fem särskilda yttranden har avgivits. M-ledamöterna avger särskilda
yttranden beträffande huvudmannaskap för primärvården, beträffande
specialistkompetens inom primärvården och beträffande cancervården.
C-ledamöterna avger särskilt yttrande beträffande specialistkompetens inom
primärvården. Utskottets ordförande och vpk-ledamoten avger ett särskilt
yttrande om cancervården.

1 Riksdagen 1984/85. 12 sami. Nr28

SoU 1984/85:28

2

Propositionen

I proposition 1984/85:181 om utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården,
m.m. föreslår regeringen (socialdepartementet) - efter föredragning av
statsrådet Sigurdsen - att riksdagen

dels antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),

2. lag om fortsatt giltighet av lagen (1980:17) om förtroendenämnder inom
hälso- och sjukvården,

dels godkänner de i propositionen förordade riktlinjerna för hälso- och
sjukvårdspolitiken.

Lagförslagen framgår av bilaga I.

Regeringen har vidare berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i
propositionen anförts om det förebyggande arbetet, vårdens inriktning,
struktur och planering samt om personalutbildning, forskning och statistik.

Motioner

Motioner väckta under den allmänna motionstiden år 1985

I motion 1984/85:859 av Inga Lantz m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen uttalar att specialistmedverkan i form av gynekologer och
barnläkare bör finnas inom primärvården även i framtiden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att mödrahälsovårdens
kvalitet bör bibehållas genom medverkan av läkare med specialutbildning
i gynekologi samt att vården skall utvecklas genom ett ökat
samarbete med primärvårdens övriga medarbetare.

I motion 1984/85:860 av Berit Löfstedt m.fl. (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
offensiv hälsopolitik.

I motion 1984/85:863 av Rosa Östh m. fl. (c) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande
den psykiatriska vården.

I motion 1984/85:1287 av Lars Hjertén m. fl. (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen hemställer om en utredning som har till uppgift att överväga
möjligheterna av ett överförande av primärvården till kommunerna

I motion 1984/85:1291 av Wivi-Anne Radesjö (s) och Tyra Johansson (s)
hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att en översyn görs
av gällande regler och rutiner rörande ambulanssjukvården, så att största
möjliga effektivitet och trygghet uppnås.

I motion 1984/85:1781 av Gullan Lindblad (m) och Siri Häggmark (m)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
specialistläkare inom gynekologi/obstetrik och barnsjukdomar samt övrig

SoU 1984/85:28

3

specialutbildad vårdpersonal, t. ex. barnsjuksköterskor, barnmorskor och
kuratorer, skall ha sin givna plats inom primärvården.

I motion 1984/85:2191 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) hemställs, såvitt här
är i fråga (yrkande 1), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förändring av långtidssjukvården.

I motion 1984/85:2278 av Ingemar Eliasson (fp) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad
läkarkontinuitet i slutenvården.

Motivering till yrkandet finns i motion 1984/85:2277.

I motion 1984/85:2306 av Karin Andersson m. fl. (c) hemställs, såvitt här är
i fråga (yrkande 2), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen sagts angående omsorg och sjukvård för invandrare.

1 motion 1984/85:2450 av Lars Ernestam (fp) hemställs att riksdagen
beslutar att hos regeringen begära förslag om att försöksverksamheten med
förtroendenämnder skall permanentas.

I motion 1984/85:2452 av Paul Jansson (s) och Bengt Lindqvist (s)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av ökad forskning och förbättrad vård för
diabetessjuka.

I motion 1984/85:2456 av Gunnel Jonäng (c) hemställs att riksdagen uttalar
vikten av att erforderlig specialistkompetens inom gynekologin bör finnas
inom primärvården.

Motioner väckta med anledning av proposition 1984185:181

I motion 1984/85:3141 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) hemställs

1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1984/85:181,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om nytt förslag till utvecklingslinjer
för hälso- och sjukvården i enlighet med vad som anförts i motionen.

1 motion 1984/85:3142 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om åtgärder för att bättre tillgodose vården av barn som drabbas av
blod- och tumörsjukdomar.

I motion 1984/85:3143 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) hemställs att
riksdagen av regeringen begär förslag till återskapande av en medicinalstyrelse
med i huvudsak de uppgifter och den sammansättning den tidigare hade.

I motion 1984/85:3144 av Frida Berglund m. fl. (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
behovet av en omfördelning av resurser från den etablerade medicinska
forskningen till omvårdnadsforskning.

SoU 1984/85:28

4

I motion 1984/85:3145 av Karin Israelsson (c) och Elis Andersson (c)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om insatser för att förebygga AIDS och på sådant sätt
konkret följa upp förslaget i proposition 1984/85:181 om förebyggande av
ohälsa.

I motion 1984/85:3146 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen uttalar att målet för hälsopolitiken fram till år 2000 bör
vara en kraftig sänkning av dödlighet och sjukdomsförekomst enligt motionens
riktlinjer,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för en kraftig
förbättring av statistiken när det gäller hälsoförhållanden och deras koppling
till sociala bakgrundsdata,

3. att riksdagen uttalar sig för att medicinska forskningsrådet genomför en
grundlig omstrukturering av sina anslag så att minst 50 % går till forskning
med klar samhällsmedicinsk inriktning,

4. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för en kartläggning
av behovet av kontinuerlig, uppföljande rehabilitering för olika handikappgrupper.

I motion 1984/85:3147 av Tyra Johansson m. fl. (s, m, c, fp, vpk) hemställs

1. att riksdagen beslutar begära att regeringen genom policy-uttalanden
och på andra sätt fastställer en officiell, aktiv tobakspolitik så att arbetet för
minskat tobaksbruk får en klart markerad, egen identitet som ett i det
förebyggande hälsovårdsarbetet ingående delområde för vilket man ange»
väl definierade kort- och långsiktiga mål,

2. att riksdagen uttalar sig för att ämnesområdet ”Minskat tobaksbruk” får
bli ett av de områden för vilka man utarbetar särskilt hälsopolitiskt
sektorsprogram.

I motion 1984/85:3148 av Margareta Winberg m.fl. (s, m, c, fp, vpk)
hemställs att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna

1. vad i motionen anförts beträffande en massiv informationsinsats om
tobakens skadeverkningar,

2. vad i motionen anförts om informationsinsatsens finansiering genom
uttag av en hälsovårdsavgift av 2 öre per cigarettpaket,

3. vad i motionen anförts beträffande en höjning av tobakspriset i
konsumtionsdämpande syfte.

Yrkande 4 i motionen har överflyttats till lagutskottet.

I motion 1984/85:3149 av Ulla Tillander m. fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts om den framtida sjukvårsorganisationens utformning och inriktning.

I motion 1984/85:3150 av Margareta Winberg m.fl. (s) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den
medicinska och biologiska kvinnoforskningen ges en uttalad prioritet,

SoU 1984/85:28

5

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att forskningen
för att framställa ett p-medel mot både oönskad graviditet och infektioner
därvid uppmärksammas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att diagnostik och
behandling av sexuellt överförbara sjukdomar förbättras,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en
tvärvetenskaplig forskning angående psykologisk och teknisk utveckling i
samband med förlossning och graviditet knyts till den i socialdepartementet
påbörjade utvärderingen av teknisk apparatur,

5. att riksdagen uttalar sig för att varje kvinna har rätt till en kostnadsfri
bröstrekonstruktion efter borttagande av hela eller del av bröst.

I motion 1984/85:3151 av Ingemar Eliasson m. fl. (fp) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om inriktningen av hälso- och sjukvården.

I motion 1984/85:3152 av Nils Carlshamre m. fl. (m) hemställs

1. att riksdagen beslutar anta det till propositionen fogade förslaget till lag
om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) med följande ändring i
2 a §:

2a §

Hälso- och sjukvården skall bedrivas så att den uppfyller kraven på en god
vård. Detta innebär särskilt att den skall

1. inriktas mot att bota sjukdom och förebygga ohälsa,

2. vara av god kvalitet och tillgodose patientens behov av trygghet i vården
och behandlingen,

3. vara lätt tillgänglig,

4. bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet,

5. främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen.

Vården och behandlingen skall så långt det är möjligt utformas och
genomföras i samråd med patienten.

Patienten skall ges upplysningar om sitt hälsotillstånd och om de metoder
för att förebygga, utreda och behandla sjukdom och skada som står till buds.
Om upplysningarna inte kan lämnas till patienten skall de i stället lämnas till
en nära anhörig till honom. Upplysningar får dock inte lämnas till patienten
eller någon anhörig i den mån det finns hinder för detta i 7 kap. 3 § eller 6 §
sekretesslagen (1980:100) eller i 6 § andra stycket eller 6 a § första stycket
lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl.

2. att riksdagen med avslag på propositionen i vad avser begäran om
godkännande av de i propositionen angivna riktlinjerna för hälso- och
sjukvårdspolitiken beslutar hos regeringen begära en ny utredning, som kan
ligga till grund för den framtida sjukvårdsplaneringen och som beaktar de
synpunkter som anförts i motionen.

SoU 1984/85:28

6

I motion 1984/85:3153 av Ing-Marie Hansson m.fl. (s) hemställs

1. att riksdagen som sin mening uttalar att den kompletteringsutbildning
det blir frågan om för att höja kompetensnivån för biträden till undersköterska/skötare
beaktar behovet av högskoleförberedande utbildning,

2. att riksdagen som sin mening uttalar att det pågående arbetet med de
långsiktiga personal- och utbildningsbehoven för den framtida hälso- och
sjukvården beaktar vad som anförs i denna motion.

Utskottet

Bakgrund

I proposition 1984/85:181 om utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården
m. m. redovisas regeringens syn på inriktningen och utvecklingen av hälsooch
sjukvården.

Bakgrunden till propositionen är i korthet följande:

Socialdepartementets sjukvårdsdelegation (S 1966:39) tog med utgångspunkt
i principprogrammet Hälso- och sjukvård inför 1980-talet (HS 80)
initiativ till arbetet med ett samlat underlag för ett nytt principprogram inför
1990-talet (HS 90). Arbetet har - sedermera under hälso- och sjukvårdsberedningen
(S 1983:02) - letts av en arbetsgrupp med företrädare för staten,
Landstingsförbundet och de centrala fackliga organisationerna. Arbetsgruppen
har överlämnat huvudrapporten (SOU 1984:39) Hälso- och sjukvård
inför 90-talet. Inom ramen för HS 90-arbetet har vidare publicerats ett
femtontal underlagsstudier. Cancerkommittén (S 1979:07) har överlämnat
betänkandet (SOU 1984:67) Cancer-orsaker, förebyggande m. m. jämte ett
stort antal expertrapporter (Ds S 1984:1 - 6) m. m. Det anknyter, i vad avser
cancerfrågorna, nära till det hälsopolitiska synsätt som förespråkas i HS 90.
En arbetsgrupp inom socialdepartementet har utvärderat verksamheten
enligt lagen (1980:12) om förtroendenämnder inom hälso- och sjukvården
och avgett rapporten (Ds 1984:16) Förtroendenämnder inom hälso- och
sjukvården. Socialberedningen (S 1980:07) har avgett betänkandet (SOU
1984:64) Psykiatrin, tvånget och rättssäkerheten. Frågan om en reviderad
psykiatrisk tvångslagstiftning bereds f. n. inom socialdepartementet. I betänkandet
behandlas även den allmänna psykiatrins inriktning och utveckling.
Spri, socialstyrelsen, Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet
har gemensamt lagt fram rapporten (Spri-rapport 1984/176) Psykiatri i
samverkan. I propositionen har beaktats rapporten och socialberedningens
förslag i fråga om psykiatrins allmänna inriktning och utveckling. Vidare har
statens kulturråd till regeringen överlämnat rapporten (1982:7) Kultur i
vården. Riksrevisionsverket (RRV) har i revisionsrapporten (Dnr 1982:719)
Kostnadsutveckling och resursutnyttjande inom hälso- och sjukvården
behandlat frågor om planerings- och uppföljningsansvaret inom hälso- och
sjukvården. Vidare har RRV i februari 1985 till regeringen överlämnat
revisionsrapporten (Dnr 1984:235) Personal- och utbildningsplaneringen i

SoU 1984/85:28

7

hälso- och sjukvården. En granskning av socialstyrelsens ansvar och uppgifter.

En särskild utredningsman har i betänkandet (Ds S 1984:12) Vissa
ansvarsfrågor i hälso- och sjukvård analyserat innebörden av bestämmelserna
i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) om det medicinska ledningsansvaret
och föreslagit vissa författningsändringar. I betänkandet har också
redovisats ansvarsfördelningen mellan skilda yrkesgrupper inom hälso- och
sjukvården. I propositionen anmäler föredragande statsrådet att hon avser
att i annat sammanhang återkomma angående formerna för de fortsatta
övervägandena beträffande ansvarsfrågorna.

Allmänna utgångspunkter
Propositionsförslagen

I propositionen hemställs om riksdagens godkännande av de riktlinjer för
hälso- och sjukvårdspolitiken som preciserats i avsnitt 9 i propositionen.

Föredragande statsrådet utvecklar vidare sin egen syn på det förebyggande
arbetet, vårdens inriktning och struktur m. m. Härav bereds riksdagen
tillfälle att ta del.

Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) anger det övergripande målet för
hälso- och sjukvården i termer av god hälsa och en vård på lika villkor för hela
befolkningen. En viktig utgångspunkt för förslagen i propositionen är att
försöka skapa förbättrade förutsättningar för en positiv hälsoutveckling för
hela befolkningen. Ett centralt mål är därvid att säkerställa att alla
befolkningsgrupper vid behov får en god vård. De som oftare än andra har
svårt att få god vård återfinns särskilt bland glesbygdsbor, invandrare,
ensamstående äldre samt långvarigt arbetslösa och förtidspensionärer. Målet
att förbättra dessa gruppers möjligheter att få en god vård förutsätter en
fördelning av tillgängliga finansiella och personella resurser som utgår från
befolkningens behov av vård.

Enligt propositionen skall hälso- och sjukvården till helt övervägande del
bedrivas inom den gemensamma sektorn och baseras på ett offentligt ansvar.
Den skall även i framtiden väsentligen finansieras genom skatter och
obligatoriska försäkringar. Landstingen är bäst lämpade att svara för
huvudmannaskapet för huvuddelen av hälso- och sjukvården. Den privata
hälso- och sjukvården, främst genom heltidspraktiserande läkare och
sjukgymnaster, är ett värdefullt komplement. Den privata verksamheten
måste dock underordnas kravet på en rättvis fördelning av vårdresurserna,
anförs det i propositionen.

Patienten skall stå i centrum. I propositionen anges vissa ansträngningar
som görs för att öka vårdens tillgänglighet: direkta telefonkontakter med
ansvarig personal, utbyggd jourservice med hembesök och kontinuitet i
vården mellan vårdpersonal och patienter. Det erinras om att regeringen
nyligen gett Spri och socialstyrelsen i uppdrag att stödja två landsting i en

SoU 1984/85:28

8

försöksverksamhet med mindre krav på remisser och andra regler när det
gäller att välja vårdinstitution. Det erinras också om att en utredning om den
alternativa medicinens roll nyligen tillsatts. Vården av de långtidssjuka skall i
allt större utsträckning ske i patientens eget hem eller i lokala sjukhem. De
skall stödjas genom hemtjänst och hemsjukvård. Detta gäller även de
handikappade och psykiskt sjuka.

I propositionen betonas att hälso- och sjukvårdens insatser för att
förebygga ohälsa skall öka. På central nivå skall utarbetas hälsopolitiska
program mot folksjukdomar och hälsorisker. Hälsoupplysningen blir viktig.
Här spelar myndigheter och organisationer stor roll. Upplysningen om
kostvanor och droger är viktig.

Primärvården skall enligt propositionen ugöra basen i hälso- och sjukvårdssystemet.
Primärvården bör genom egna resurser tillhandahålla all
sjukvård som inte av medicinska skäl bör vara förlagd till länssjukvården.
Primärvården skall tillhandahålla ett brett serviceutbud.

Primärvården får ett samordningsansvar och skall svara för en stor del av
de samhällsinriktade och allmänt förebyggande insatserna. Lokala hälsobeskrivningar
skall tas fram. Det förutsätts ett omfattande samarbete med
hälsoskyddet i kommunerna. Primärvården skall också ta ansvar för de
långtidssjuka och en stor del av psykiatrin. Detta kräver samverkan med
socialtjänsten.

Efter hand som primärvården får ett större ansvar kommer, enligt
propositionen, länssjukvårdens platsantal att kunna minska. Det sägs att en
omfördelning av resurser kan och bör göras för att uppnå en mera
behovsrelaterad fördelning av vårdresurserna. Läns- och regionsjukvården
kommer också i framtiden att spela en stor roll när det gäller den
specialiserade vården och forsknings- och utvecklingsarbete. Läns- och
regionsjukvården utgör en viktig resurs också i det förebyggande arbetet
genom dess kunskaper om olika sjukdomars uppkomst och förlopp. Hur
omstruktureringen skall utformas avstår statsrådet från att precisera. Det
sägs att någon enhetlig organisationsmodell inte kan förordas. Tvärtom finns
skäl för olika modeller. Behovet av samarbete över specialistgränserna
betonas.

I propositionen anförs vidare att den långsiktiga planeringen bör vidareutvecklas
liksom metoder för behovsbaserad resursfördelning. En folkhälsorapport,
som ger en helhetsbild av hälsorisker, hälsoförhållanden och
vårdbehov inom olika befolkningsgrupper bör regelbundet sammanställas.
Personal- och utbildningsplanering bör relateras mera till målen för hälsooch
sjukvården. Den medicinska forskningen skall vidareutvecklas och i
högre grad inriktas mot prevention, allmänmedicin, epidemiologi, omvårdnad
och rehabilitering i ett tvärvetenskapligt perspektiv.

SoU 1984/85:28

9

Frågan om avslag på propositionen i dess helhet och begäran
om nya riktlinjer

I motion 1984185:3141 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) yrkas avslag på hela
propositionen (yrkande 1) och begärs ett nytt förslag till utvecklingslinjer för
hälso- och sjukvården (yrkande 2). Motionären anser att akutsjukvården
nedrustas genom förslagen i propositionen. Enligt motionären bör regeringen
uppdra åt UHÄ att efter hörande av de medicinska fakulteterna lägga
fram ett bättre förslag under hänsynstagande till hälso- och sjukvårdens
verkliga uppgifter.

I motion 1984185:3152 av Nils Carlshamre m.fl. (m) yrkas avslag på
propositionen i vad avser riktlinjerna för hälso- och sjukvårdspolitiken och
begärs en ny utredning om den framtida sjukvårdsplaneringen (yrkande 2).
Motionärerna anför bl. a. att utbyggnaden av primärvården bör ske genom
privatpraktiker och finansieringen av sjukvården ske genom ett försäkringssystem.

Utskottet gör följande överväganden.

I propositionen anges att läns- och regionsjukvården skall vidareutvecklas
mot specialiserad sjukvård, vissa förebyggande insatser samt forsknings- och
utvecklingsarbete.

Enligt utskottets mening skall de i propositionen föreslagna utvecklingslinjerna
inte uppfattas så som att akutsjukvården skulle minska i betydelse. Hög
kvalitet, stor kapacitet, effektivitet och beredskap skall, enligt utskottets
mening, fortfarande utgöra självklara utgångspunkter för läns- och regionsjukvården.
En annan sak är att länssjukvårdens vårdplatsantal sannolikt
kan även fortsättningsvis minskas i takt med att primärvården inkl. de lokala
sjukhemmen byggs ut. Erfarenheterna visar t. ex. att en stor del av
medicinklinikernas platser är belagda med patienter som anmälts för
långtidssjukvård eller som skulle kunna vårdas med hjälp av hemsjukvård
och hemtjänst. Den i propositionen förordade omfördelningen av resurser
skall således inte hindra länssjukvårdens kvalitativa utveckling. Det är
tvärtom angeläget att utvecklingen mot nya och förbättrade metoder för
diagnostik och behandling fortsätter. Länssjukvårdens roll kommer dock att
förändras efter hand i riktning mot mera specialiserad sjukvård, forskningsoch
utvecklingsarbete samt kunskapsförmedling.

Inte heller skall satsningen på förebyggande av sjukdomar och skador
ställas i motsats till en god akutsjukvård. Det förebyggande hälso- och
sjukvårdsarbetet skall på sikt dels åstadkomma en minskning i skillnader i
hälsa mellan olika befolkningsgrupper, dels åstadkomma att människor lever
friska längre. De vinster som kan göras gäller livskvalitet. Utskottet är
självfallet medvetet om att det oavsett omfattningen av förebyggande
åtgärder alltid kommer att finnas ett behov av kvalificerad akutsjukvård. Det
är inte frågan om annat än att detta behov skall tillgodoses.

När det gäller privatpraktikernas roll m. m. framhålls i propositionen att
en grundläggande princip sedan länge är att ali yrkesmässigt bedriven hälso -

SoU 1984/85:28

10

och sjukvård, oavsett vem som är huvudman och praktiskt utför verksamheten,
skall stå under offentlig insyn, tillsyn och kontroll. En utveckling mot ett
privatiserat och mer marknadsorienterat hälso- och sjukvårdssystem skulle
enligt propositionen innebära minskade möjligheter att uppnå en god hälsa
och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Ett privat vinstbaserat
system gör en åtskillnad mellan olika grupper i samhället utifrån andra
kriterier än att tillgängliga resurser skall fördelas efter behovet av vård.
Större tätorter ger i ett marknadsorienterat system bättre underlag för en
lönsam verksamhet än vård och service i glesbygden. Hälften av alla
privatpraktiserande läkare finns också i de tre största städerna med omkring
en fjärdedel av befolkningen. Lättbehandlade sjukdomar och patienter är
ofta mer lönsamma än de som kräver en lång tids vård eller mycket
kostnadskrävande vård. I en privatfinansierad verksamhet har människor
med goda ekonomiska resurser större möjlighet än de med små resurser att få
sina vårdbehov tillgodosedda. Hälso- och sjukvården passar därför, enligt
föredragande statsrådet, inte in i marknadsekonomin, eftersom vårdbehoven
ofta är störst hos dem som har sämst möjlighet att hävda sina intressen.

En annan grundläggande princip för den svenska hälso- och sjukvården är
enligt propositionen att den skall finansieras solidariskt av medborgarna
genom skatter och socialförsäkringsavgifter eller andra allmänna medel. Den
andel av kostnaderna för hälso- och sjukvård som finansieras genom direkta
patientavgifter i samband med vårdbesök etc. måste, enligt propositionen,
hållas så låg att den inte utgör hinder för behövlig vård.

Enligt utskottets mening måste fördelningen av hälso- och sjukvårdens
resurser utgå från hela befolkningens behov av vård. Utskottet ansluter sig
därför till vad som anförs i propositionen om ett offentligt ansvar för hälsooch
sjukvården. Vad som anförs i motion 3152 (m) om utbyggnad av
primärvården genom privatpraktiker föranleder inte till annan bedömning.
Utskottet kan inte heller dela motionärernas uppfattning när det gäller
finansieringen av hälso- och sjukvården. Som anförs i propositionen är det en
grundläggande princip för den svenska hälso- och sjukvården att den skall
finansieras solidariskt av medborgarna genom skatter och socialförsäkringsavgifter
eller andra allmänna medel. Den enskildes andel av kostnaderna
som betalas genom direkta patientavgifter måste hållas så låg att den inte
avhåller någon från att söka behövlig vård.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motionerna 1984/
85:3141 (m) och 3152 (m) yrkande 2.

Riktlinjernas allmänna innehåll

I motion 1984/85:3151 (delvis) av Ingemar Eliasson m.fl. (fp) begärs fri
etableringsrätt för läkare. Motionärerna kritiserar dets. k. Dagmarsystemet.

Riksdagen (prop. 1983/84:190, SfU 1983/84:31) beslöt föregående årom
nya regler för anslutning av privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster till

SoU 1984/85:28

11

sjukförsäkringens ersättningssystem. Den verksamhet som bedrivs av privatpraktiserande
vårdgivare som är anslutna till den allmänna sjukförsäkringens
ersättningsregler samordnades planerings- och verksamhetsmässigt med
sjukvårdshuvudmännens egen verksamhet. Det nya regelsystemet innebär
inte någon ändring i privatpraktiserande vårdgivares rätt att utöva yrket,
men särskilda regler skall gälla för anslutning till den allmänna försäkringens
ersättningssystem. För att en försäkringskassa skall ansluta en ny praktiker
till försäkringen skall fr. o. m. år 1985 krävas att sjukvårdshuvudmannen
tillstyrker detta. Detta förutsätts normalt ske genom att ett samverkansavtal
träffas mellan den enskilde vårdgivaren och sjukvårdshuvudmannen. Möjligheten
att ansluta sig till försäkringssystemet skall inte gälla läkare och
sjukgymnast som vid sidan av anställning hos sjukvårdshuvudman bedriver
fritidspraktik. Ersättningen till fritidspraktiker bör enligt överenskommelsen
vara en angelägenhet mellan fritidspraktikern och sjukvårdshuvudmannen/
arbetsgivaren.

Socialutskottet (SoU 1983/84:4 y) tillstyrkte i yttrande till socialförsäkringsutskottet
den nya ordningen bl. a. mot bakgrund av önskemålen om
mera rättvis geografisk fördelning av läkarresurserna.

Utskottet konstaterar att systemet inte innebär någon ändring av privatpraktiserande
vårdgivares rätt att utöva sitt yrke. Vad det gäller är i vilken
utsträckning ersättning skall utgå från sjukförsäkringen för vård som lämnas
utan samordning med den för vårdplaneringen ansvariga landstingskommunen.
Utskottet vidhåller i den delen sin uppfattning att det inte är orimligt att
det allmänna ställer vissa villkor för utgivande av sådan ersättning till privata
vårdgivare.

Utskottet avstyrker därför motion 1984/85:3151 (fp) såvitt nu är i fråga.

I motion 1984185:3149 av Ulla
de om vad som i motionen anförs om den framtida sjukvårdsorganisationens
utformning och inriktning. Motionärerna förespråkar bl. a. valfrihet i
läkarval, lika rätt till vård oavsett bostadsort, hembesök av läkare, samrådsorgan
mellan landsting och privata vårdgivare samt upplysning och information
i skolorna om kost och motion.

I motion 1984/85:3151 (delvis) av Ingemar Eliasson m. fl. (fp) begärs också
ett tillkännagivande av vad som i motionen anförs om inriktningen av hälsooch
sjukvården. I motionen tas bl. a. upp frågor om vård på lika villkor, ökad
kontinuitet i vården och en ökad effektivitet för att minska köerna.

Utskottet konstaterar att det inte råder några principiella motsättningar
mellan de nu angivna önskemålen och vad som anförs i dessa frågor i
propositionen. I propositionen anges som ett centralt mål att alla skall få en
god vård på lika villkor, oavsett bl. a. bostadsort. Patientens behov skall
sättas i centrum. Hembesök i primärvården är därvid av mycket stor
betydelse liksom det utvecklingsarbete som inriktas mot att skapa kontinuitet
i kontakterna mellan vårdgivare och den enskilde patienten. Samverkan
mellan primärvård och andra vårdgivare framhålls.

SoU 1984/85:28

12

Utskottet vill dock understryka vad som anförs i motion 3151 (fp) om en
förbättrad planering i syfte att få bort köerna till vissa behandlingar. Som
ovan nämnts ingår det emellertid i riktlinjerna att den långsiktiga planeringen
måste förbättras, liksom metoder för behovsbaserad resursfördelning.

Med hänsyn till det nu anförda och till vad som ovan upplysts om innehållet
i propositionen påkallar motionerna 1984/85:3149 (c) samt 1984/85:3151 (fp)
i här aktuell del inte något riksdagens uttalande och avstyrks.

I motion 1984185:3146 av Lars Werner m. fl. (vpk) begärs ett uttalande om
att det fram till år 2 000 bör vara möjligt att uppnå samma dödlighet och
sjukdomsförekomst inom hela befolkningen som i dag gäller för de mest
gynnade folkgrupperna (yrkande 1).

I propositionen anges att det är väsentligt att utjämna skillnaderna mellan
olika gruppers möjligheter att få en god vård. Målet är en god hälsa och vård
på lika villkor för hela befolkningen. Man har i dag kunskaper om vad som
ligger bakom många av folkhälsoproblemen, t. ex. alkohol, tobak, olämplig
kost, påfrestande arbetsförhållanden eller arbetslöshet. En nationell offensiv
hälsopolitik mot detta förordas. På central nivå skall utarbetas underlag för
hälsopolitiska program inriktade mot vissa sjukdomar eller hälsorisker.
Hälsoupplysningen skall intensifieras. Särskilda åtgärder skall vidtas mot
hjärt- och kärlsjukdomar, cancer och olycksfall. Dessa står kvantitativt sett
för en mycket stor del av ohälsan. Under den närmaste femtonårsperioden
torde det vara realistiskt att uppnå en minskning av dödligheten i hjärt- och
kärlsjukdomar och genom olycksfall. Insatserna mot bruk av tobak och
alkohol och mot olämpliga kostvanor är betydelsefulla led i en offensiv
hälsopolitik. Sjukvårdens inriktning på att förebygga ohälsa bör på sikt bidra
till en bättre hälsa för hela befolkningen.

Enligt utskottets mening är det troligt att de i propositionen förordade
insatserna på sikt leder till en bättre folkhälsa och till ökade möjligheter att
förebygga för tidig död till följd av sjukdom eller skada. Något uttalande om
hur långt man kan nå under de närmaste femton åren är emellertid inte
möjligt att göra. Motion 1984/85:3146 (vpk) avstyrks därför (yrkande 1).

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet att riksdagen ansluter sig till de
allmänna riktlinjer för utvecklingen av hälso- och sjukvården som statsrådet
Sigurdsen preciserat i avsnitt 9 i propositionen. Utskottet återkommer i det
följande till vissa särskilda frågor som aktualiserats genom motioner och som
i vissa delar även berör de angivna riktlinjerna.

Fortsatt utvecklingsarbete

I motion 1984/85:860 av Berit Löfstedt m. fl. (s) anförs bl. a. att Sverige står
inför en förändring av de hälsopolitiska målen. Grundläggande för förändringsarbetet
är betoningen av den förebyggande vården och strävan efter en
lägsta effektiv omvårdnadsnivå. Sjukhusen kommer därvid att spela en viktig
roll som kunskapskälla för primärvårdspersonalen och som centrum för

SoU 1984/85:28

13

forskning. Arbetet inom sjukhusen måste enligt motionärerna stödjas med
informationssystem mer inriktade på de bredare behoven i samhället. För att
kunna främja såväl framgång för svenskt näringsliv i full konkurrens med
omvärlden inom det informationsteknologiska området som utveckling av en
offensiv hälsopolitik, enligt de intentioner som skisseras i HS 90, behövs
enligt motionärerna en nationell kraftsamling kring ett fullskaleprojekt i
Sverige.

I propositionen framhålls att hälso- och sjukvården har stor näringspolitisk
betydelse. Sektorn upphandlar för ca 14 miljarder kr. årligen från det
svenska näringslivet. Sektorn har därför stor betydelse för att upprätthålla
inhemsk efterfrågan och stödja näringslivets hemmamarknad. Föredragande
statsrådet framhåller vidare att hälso- och sjukvården innebär ett incitament
och stöd för den tekniska utvecklingen. Viktiga utvecklingsprojekt beträffande
t. ex. datautrustning och sjukvårdsteknisk utrustning har initierats
genom hälso- och sjukvårdssektorns behov. Detta har lett till att sektorn
också har betydelse från exportsynpunkt. Sverige är nettoexportör av
medicinsk-teknisk utrustning. Svensk läkemedelsindustri exporterar för mer
än 1 miljard kr. årligen.

Utskottet delar uppfattningen i propositionen att hälso- och sjukvårdssektorn
har stor samhällsekonomisk betydelse och spelar en viktig roll för
sysselsättningen och de regionalpolitiska målen. Utskottet är också ense med
motionärerna att databaserade informationssystem är nödvändiga för utvecklingen
av en offensiv hälso- och sjukvård. I propositionen redovisas t. ex.
hur man med hjälp av ADB-teknik kan sammanställa landstingens databaser
till ett nationellt täckande diagnosregister. Väl fungerande datasystem är
viktiga såväl för det dagliga arbetet som för utvecklingsarbetet. Det
ankommer emellertid på sjukvårdshuvudmännen att avgöra vilka datasystem
som de vill anskaffa. Utskottet vill dessutom erinra om att data- och
integritetsfrågorna på hälso- och sjukvårdsområdet kräver ytterligare analys
och överväganden, vilket avses ske inom ramen för arbetet i data- och
offentlighetskommittén (Ju 1984:06) (DOK). Med hänvisning härtill avstyrker
utskottet motion 1984/85:860 (s).

Utskottet vill avslutningsvis tillägga att det är angeläget med ett fortsatt
forsknings- och utvecklingsarbete som kan ge ytterligare underlag för en
hälso- och sjukvårdspolitik med utgångspunkt i HS 90-utredningens förslag.

Ändring av hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

I propositionen föreslås att de allmänna krav på hälso- och sjukvården,
som för närvarande än intagna i 3 § andra-fjärde styckena hälso- och
sjukvårdslagen och enbart gäller landstingskommunal vård, skall gälla all
hälso- och sjukvård. Bestämmelserna föreslås därför flyttade till en ny
paragraf, 2 a §. I den nya bestämmelsen föreslås tillägg av en särskild punkt
om att vården skall inriktas mot att förebygga ohälsa.

SoU 1984/85:28

14

I motion 1984/85:3152 av Nils Carlshamre m. fl. (m) framhålls att uppgiften
att bota sjukdom inte får inskränkas genom en överbetoning av det i och för
sig viktiga arbetet att förebygga ohälsa. Motionärerna anser att detta bör
markeras i lagtexten. De föreslår därför att bestämmelsen ges lydelsen att
hälso- och sjukvården skall ”inriktas mot att bota sjukdom och förebygga
ohälsa” (yrkande 1).

Enligt 1 § första stycket hälso- och sjukvårdslagen avses med hälso- och
sjukvård i lagen åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla
sjukdomar och skador.

I specialmotiveringen till bestämmelsen (prop. 1981/82:97 s. 110 och lil)
uppges att de förebyggande åtgärderna bör vara både miljöinriktade och
individinriktade. Av förarbetena (SoU 1981/82:51 s. 10) framgår vidare att
ordet ”medicinskt” tillagts definitionen av hälso- och sjukvård inte för att
begränsa omfattningen av begreppet utan för att undvika en alltför vid
tolkning av begreppet. Hälso- och sjukvården sägs skola omfatta sådan
verksamhet som bedöms kräva medicinskt utbildad personal eller sådan
personal i samarbete med viss annan personal.

I andra stycket av 3 § anges vissa krav på vården.

Som föreslås i propositionen bör kraven på hälso- och sjukvården gälla all
hälso- och sjukvård och inte endast den landstingskommunala hälso- och
sjukvården (jfr den nyligen beslutade tandvårdslagen). Utskottet anser det
därför riktigt att flytta den nuvarande bestämmelsen i 3 § andra stycket till en
ny 2 a § med rubriken Krav på hälso- och sjukvården. Enligt utskottets
mening är det dock mindre lämpligt att i denna bestämmelse ta in
markeringen att vården skall inriktas mot att förebygga ohälsa, vilka åtgärder
enligt prop. 1984/85:181 s. 95 kan vara såväl samhälls- som individinriktade.
De krav som anges i nuvarande 3 § tar främst sikte på sjukvårdens relationer
till den enskilde patienten och patientens rätt till insyn och inflytande över
den behandling som ges. Utskottet vill därför förorda att de nya reglerna om
hälso- och sjukvårdens förebyggande arbete tas in i en särskild 2 b §. På detta
sätt markeras hälso- och sjukvårdens dubbla roll - dels att behandla
sjukdomar och skador som redan uppkommit, dels att förebygga att sjukdom
eller skada uppkommer eller förvärras.

Utskottet förordar samtidigt viss omformulering jämfört med propositionens
förslag. Uttrycket ”inriktas mot” är enligt utskottets mening alltför
onyanserat och kan uppfattas som en överbetoning av den förebyggande
verksamheten jämfört med annan verksamhet (3 § tandvårdslagen använder
inte detta uttryckssätt). Inom hälso- och sjukvården kommer man alltid att
behöva vårda och behandla allvarliga tillstånd som inte kan förebyggas. Som
utskottet ovan anfört har hälso- och sjukvården en dubbel roll, både att
behandla och att förebygga. Detta är egentligen självklart. Bestämmelsens
avfattning bör således modifieras. Utskottet föreslår därför att ”inriktas
mot” ändras till ”arbeta för”. Utskottet vill vidare när det gäller de
individinriktade insatserna i andra punkten inskjuta orden ”när det är

SoU 1984/85:28

15

lämpligt”. Meningen är inte att förminska betydelsen av upplysning om hur
sjukdomar och skador kan förebyggas utan endast att inte göra kravet
generellt för alla patientkontakter. Det goda omdömet bör få avgöra när en
patient som söker behandling skall få information om förebyggande av
sjukdom eller skada.

Utskottet förordar sålunda den ändring i hälso- och sjukvårdslagen som
anges i bilaga 2. Utskottets förslag tillgodoser syftet med motion 1984/
85:3152 (m) yrkande 1.

Huvudmannaskap för primärvården

Enligt socialtjänstlagen (1980:620) har kommunen det yttersta ansvaret
för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver.
För att fullgöra kommunens uppgifter inom socialtjänsten skall det i varje
kommun finnas en socialnämnd. Socialnämnden skall bl. a. verka för att
äldre människor får goda bostäder och ge dem som behöver det stöd och
hjälp i hemmet och annan lättåtkomlig service. För äldre människor med
behov av särskilt stöd skall kommunen inrätta bostäder med gemensam
service.

Enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) skall varje landstingskommun
- varmed i lagen jämställs kommun som inte ingår i en landstingskommun -erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem som är bosatta inom landstingskommunen.
Om någon som vistas inom landstingskommunen utan att vara
bosatt där behöver omedelbar hälso- och sjukvård, skall landstingskommunen
erbjuda sådan vård.

I motion 1984/85:1287av Lars Hjertén m.fl. (m) hemställs om en utredning
som har till uppgift att överväga möjligheterna av ett överförande av
primärvården till primärkommunerna. Motionärerna anför att primärvårdens
ökande ansvar för hemsjukvård, psykiatri och förebyggande hälsovårdsarbete
kräver ett mycket nära samarbete med kommunerna. Ett
primärkommunalt ansvar för primärvården bör därför övervägas.

Socialutskottet har tidigare behandlat liknande motionsförslag, senast i
betänkande SoU 1983/84:21 s. 30-32. Utskottet har bl. a. ansett att en
ändrad uppgiftsfördelning skulle medföra nya gränsdragnings- och samordningsproblem.
Samtidigt har utskottet understrukit betydelsen av samverkan
mellan de olika huvudmännen. Utskottet har vidare anfört:

Primärvården utgör tillsammans med länssjukvården och regionsjukvården
en enhetlig organisation för hälso- och sjukvården i vårt land. Primärvården
har förstahandsansvaret men skall kunna repliera på länssjukvården och
regionsjukvården. Denna enhetlighet i organisationen av hälso- och sjukvården
är nödvändig för en effektiv användning av resurserna för hälso- och
sjukvården och till fördel för den enskilde patienten, som kan få behov av
olika slag av hälso- och sjukvård tillgodosedda inom samma organisation.
Utskottet motsätter sig därför tanken på att skilja ut primärvården från
denna organisation och överföra den till annan huvudman.

SoU 1984/85:28

16

I propositionen framhålls att landstingskommunerna är bäst lämpade att
svara för huvuddelen av den offentliga vården. Det betonas att samverkan
mellan olika huvudmän är av central betydelse. Landstingsförbundet,
Svenska kommunförbundet, socialstyrelsen och Spri redovisade år 1978 ett
antal gemensamma skrifter med stark inriktning på samverkansfrågor när det
gäller framför allt primärvård och äldreomsorger (Spri S 43, s. 100-107). I
dessa behandlas primärvård - innehåll och utveckling; sjukvård i hemmet -social hemtjänst; boende, service och vård för äldre; långtidssjukvård i
samverkan; omhändertagande av åldersdementa samt dagsjukvård inom
primärvården. Det är vidare enligt propositionen nödvändigt med en väl
fungerande samverkan mellan primärvården och socialtjänsten. I så gott som
samtliga län finns samverkansavtal mellan kommun och landsting om
sjukvård i hemmet och social hemtjänst. Landstingsförbundet och Svenska
kommunförbundet har i januari 1984 gemensamt utfärdat en rekommendation
om samarbete socialtjänst - psykiatri.

Enligt utskottets mening är den grundläggande ansvarsfördelningen
mellan primärkommuner och landsting väl avvägd. Det kan visserligen, som
motionärerna anför, uppstå samordningsproblem. Dessa problem skulle
emellertid också uppkomma vid en ändrad uppgiftsfördelning. Härtill
kommer att primärvården i medicinskt och organisatoriskt hänseende måste
kunna repliera på länssjukvården och regionsjukvården. Behovet av samverkan
och samordning mellan primärvården och primärkommunala organ bör
enligt utskottets mening i stället tillgodoses på det sätt som redan förekommer,
nämligen genom olika samverkansavtal och modeller. Utskottet
noterar härvidlag att samarbetet mellan landstingskommunerna och kommunerna
har utvecklats alltmer under senare år. Den pågående försöksverksamheten
med ökad kommunal självstyrelse (prop. 1983/84:152, KU 32, SFS
1984:382) ger möjligheter att pröva en närmare samverkan och nya vägar i
den kommunala verksamheten. Utskottet har inhämtat att det i sammanhanget
har framkommit förslag om att på försök överföra primärvården till
några av de i projektet ingående kommunerna. Frågan om formerna för ett
sådant försök är föremål för överväganden inom civil- och socialdepartementen.

Med hänsyn till det anförda bör motion 1984/85:1287 (m) inte föranleda
någon åtgärd av riksdagen.

Specialistkompetens inom primärvården

I motion 1984/85:859 av Inga Lantz m.fl. (vpk) begärs att riksdagen skall
uttala att specialistmedverkan i form av gynekologer och barnläkare bör
finnas inom primärvården även i framtiden (yrkande 1) samt att mödrahälsovårdens
kvalitet bör bibehållas genom medverkan av läkare med specialutbildning
i gynekologi samt att vården skall utvecklas genom ett ökat
samarbete med primärvårdens övriga medarbetare (yrkande 2).

SoU 1984/85:28

17

I motion 1984185:1781 av Gullan Lindblad (m) och Siri Häggmark (m)
begärs att specialistläkare inom gynekologi/obstetrik och barnsjukdomar
samt övrig specialutbildad vårdpersonal, t. ex. barnsjuksköterskor, barnmorskor
och kuratorer, skall ha sin givna plats inom primärvården.

I motion 1984/85:2456 av Gunnel Jonäng (c) betonas vikten av att
erforderlig specialistkompetens i gynekologi finns inom primärvården.

I propositionen sägs att huvuddelen av primärvårdens insatser kommer att
ske genom vårdlag där allmänläkaren, distriktssjuksköterskan och undersköterskan
i kontakt med åtskilliga andra personalkategorier svarar för insatserna
och förmedling av kontakt med andra specialister. Föredragande statsrådet
bedömer att det framför allt i vissa tätbefolkade områden kan vara en
praktisk lösning att specialister i t. ex. gynekologi och pediatrik arbetar på
heltid vid en vårdcentral. I andra fall kan tjänstgöring vissa dagar, men med
organisatorisk knytning till länssjukvården, vara en bättre lösning. Ibland
kan sjukhusanknuten mottagning vara den bästa modellen. Föredragande
statsrådet anser att den enskilde dock bör ha möjlighet att utan administrativa
hinder få söka specialist om önskemål därom finns.

Utskottet har under de senaste riksmötena behandlat motionsförslag som
varit likartade med de här aktuella motionsförslagen, senast i betänkande
SoU 1983/84:21. Utskottet erinrade om att det i socialstyrelsens Allmänna
råd (1981:4) om hälsovård för mödrar och barn inom primärvården förutsätts
att för denna hälsovård skall svara antingen specialister i pediatrik och i
gynekologi/obstetrik eller läkare i allmänmedicin med vidgad erfarenhet
inom nämnda specialistområden. Utskottet nämnde vidare att enligt socialstyrelsens
beräkningar torde i mitten av 1980-talet ca 300-350 specialister i
gynekologi och ca 400-450 specialister i pediatrik vara disponibla för
tjänstgöring i primärvården.

Utskottet delar uppfattningen i propositionen att det bör finnas tillgång till
specialistläkare i primärvården och kan inte se att det i denna del föreligger
någon motsättning mellan propositionen och motionerna. Utskottet konstaterar
vidare att tillgången på läkare med specialistkompetens inom gynekologi/obstetrik
och pediatrik gör det möjligt för ett betydande antal av dem att
arbeta inom primärvården. Som anförs i propositionen bör dock de lokala
förhållandena få avgöra på vilket sätt specialisterna skall knytas till primärvården.

Utskottet vill vidare understryka att de kvinnor som så önskar bör ha
möjlighet att få konsultera en gynekolog utan att först behöva gå till en
allmänläkare. Detsamma bör gälla föräldrar som vill vända sig direkt till en
barnläkare. Detta överensstämmer med föredragande statsrådets uppfattning
i frågan (se prop. s. 102).

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna 859 (vpk) yrkande 1,
1781 (m) delvis samt 2456 (c).

Inom primärvården bör det givetvis - anpassat efter de lokala förhållandena-
även finnas tillgång till annan specialutbildad personal än läkare, t. ex.
2 Riksdagen 1984185.12 sami. Nr 28

SoU 1984/85:28

18

psykologer, barnmorskor, barnsköterskor och kuratorer. Enligt socialstyrelsens
ovannämnda Allmänna råd bör behovet av medverkan av psykologer
och kuratorer tillgodoses genom konsultationer från länssjukvården och
socialtjänsten. Det förutsätts vidare att barnmorskor i stor utsträckning skall
ha hand om hälsovården för blivande mödrar.

Utskottet, som förutsätter att mödrahälsovårdens kvalitet härigenom
kommer att bibehållas, avstyrker med hänvisning härtill även yrkande 2 i
motion 859 (vpk) samt motion 1781 (m) i återstående del.

Åtgärder mot tobaksbruket

I motion 1984185:3147 av Tyra Johansson m.fl. (s, m, c, fp, vpk) framhålls
bl. a. att regeringen genom policy-uttalanden och på andra sätt bör fastställa
en officiell, aktiv tobakspolitik. Arbetet för minskat tobaksbruk bör, anför
motionärerna, få en klart markerad, egen identitet som ett i det förebyggande
hälsovårdsarbetet ingående delområde. Enligt motionärerna bör såväl
kortsiktiga som långsiktiga mål definieras för arbetet mot tobaksbruk
(yrkande 1). I motionen begärs vidare att ämnesområdet Minskat tobaksbruk
får bli ett av de områden för vilka man utarbetar ett särskilt
hälsopolitiskt sektorsprogram (yrkande 2).

Imotion 1984185:3148 av Margareta Winberg m.fl. (s, m, c, fp, vpk) begärs
en massiv informationsinsats om tobakens skadeverkningar (yrkande 1).
Motionärerna begär att en särskild hälsovårdsavgift om 2 öre per cigarettpaket
skall införas för att bekosta informationen (yrkande 2). Enligt motionärerna
bör tobakspriset i konsumtionsdämpande syfte höjas med 2-3 kr. per
cigarettpaket (yrkande 3).

I propositionen framhålls att mycket tyder på att rökvanorna i en
befolkning är påverkbara. Vissa positiva effekter har noterats under senare
år, bl. a. en allmän attitydförändring gentemot rökning i gemensamhetslokaler,
transportmedel m. m. I propositionen föreslås att en intensifierad
informationsverksamhet om tobakens skadeverkningar genomförs. Huvudsyftet
med verksamheten bör vara att hindra rökdebut hos barn och ungdom.
Formerna för informationsverksamheten skall övervägas närmare. Möjligheterna
till utvärdering av de beslutade åtgärderna skall därvid noggrant
prövas. Verksamheten bör bedrivas i nära samverkan med berörda myndigheter
och organisationer.

Med hänsyn till de skadliga effekter som tobaksbruket konstaterats ge
upphov till är det, enligt föredragande statsrådet, angeläget att även i fråga
om tobaksvaror se beskattningen som ett instrument för att nedbringa
tobakskonsumtionen. Priset på tobaksvaror bör i vart fall följa den allmänna
prisutvecklingen. Föredragande statsrådet säger sig dock inte vara beredd att
nu föreslå att priset höjs med mellan 2 och 3 kr. för ett paket cigaretter.

För att få ett underlag för en fortsatt systematisk satsning mot tobakskonsumtionen
erfordras särskilda uppföljningsåtgärder inriktade på att bedöma

SoU 1984/85:28

19

effekten på rökvanor m. m. av ett åtgärdsprogram. Det får enligt propositionen
anses åvila socialstyrelsen att kontinuerligt följa förändringar i rökvanor.
Detta är ett naturligt led i den fortlöpande epidemiologiska bevakningen av
olika riskfaktorers effekter på befolkningens hälsa som socialstyrelsen har ett
övergripande ansvar för.

Frågor om åtgärder mot tobaksbruket har fortlöpande behandlats av
socialutskottet ända sedan år 1971, senast i betänkande SoU 1983/84:15.
Utskottet har därvid framhållit vikten av att få till stånd en systematisk
satsning mot tobaksbruket.

Utskottet delar uppfattningen att hälso- och sjukvårdens förebyggande
arbete bör vidareutvecklas. Av central betydelse i arbetet med att förebygga
ohälsa och främja en god hälsa är hälsoupplysningen. Ett mycket viktigt
område för hälsoupplysningen är tobakens skadeverkningar. Enligt utskottets
mening bör man satsa på fortsatt upplysning i syfte att förhindra
rökdebut och minska rökares konsumtion av tobak. Redan vidtagna
informationsinsatser har visat sig ge resultat. Det är angeläget att den
förändrade attityden för rökfria miljöer befästs så att det faller sig naturligt
för rökare att undvika rökning i gemensamhetslokaler, transportmedel och i
andra sammanhang där icke-rökare vistas. Särskilt viktigt är det att barn och
allergiker slipper besväras av tobaksrök.

Mot denna bakgrund är det angeläget att de i propositionen förutskickade
informationsinsatserna och uppföljningsåtgärderna kommer till stånd. Någon
riksdagens åtgärd med anledning av motion 1984/85:3148 (s, m, c, fp,
vpk) yrkande 1 är inte påkallad med hänsyn till de åtgärder som redan
övervägs. Utskottet förutsätter att regeringen även överväger om insatserna
bör finansieras genom en hälsovårdsavgift eller på annat sätt och om så
erfordras återkommer till riksdagen i den frågan. Utskottet avstyrker därför
även yrkande 2 i motionen.

Vad gäller förslaget i samma motion yrkande 3 om en höjning av
tobakspriset i konsumtionsdämpande syfte noterar utskottet att det i
propositionen förordas att beskattningen skall användas i konsumtionsbegränsande
syfte i likhet med vad som redan gäller för alkoholvaror. Det kan
enligt utskottets mening antas att prissättningen har viss betydelse när det
gäller att dämpa tobakskonsumtionen. Utskottet vill därför understryka att
priset på tobaksvaror i vart fall bör följa den allmänna prisutvecklingen.
Utskottet är i övrigt inte berett att göra några uttalanden angående
tobaksbeskattningen, utan förslag därom från regeringen får prövas av
riksdagen i vanlig ordning. Motion 1984/85:3148 (s, m, c, fp, vpk) yrkande 3
avstyrks därför.

I propositionen har åtgärder mot tobaksbruket fått en utförlig behandling
(s. 57-68). Enligt utskottets mening har regeringen därigenom också tillgodosett
önskemålet i motion 1984/85:3147 (s, m, c, fp, vpk) yrkande 1 om en
officiell aktiv tobakspolitik.

Enligt propositionen bör underlag till hälsopolitiska program för förebyg -

SoU 1984/85:28

20

gande insatser mot olika hälsoproblem regelbundet tas fram. HS 90 och
cancerkommittén har redan redovisat underlag till hälsopolitiska program
beträffande bl. a. hjärt- och kärlsjukdomar, skador genom olycksfall och
cancersjukdomarna. 1 motion 1984/85:3147 hemställs även att ämnesområdet
Minskat tobaksbruk får bli ett av de områden för vilka man utarbetar
särskilt sektorsprogram (yrkande 2).

Med hänsyn till att de aviserade hälsopolitiska programmen skall inriktas
inte bara mot vissa sjukdomar utan även mot vissa hälsorisker kan det enligt
utskottets mening antas att på sikt program rörande tobaksbruket kommer
att tas fram. Utskottet vill erinra om att i de hälsopolitiska handlingsprogram
som redan tagits fram beträffande cancer och hjärt-kärlsjukdomar tobaksrökningen
fått stor uppmärksamhet då den utgör en särskilt betydelsefull
faktor för utveckling av dessa sjukdomar. Utskottet anser därför inte att
motion 1984/85:3147 (s, m, c, fp, vpk) yrkande 2 påkallar något riksdagens
initiativ.

Den psykiatriska vården

I motion 1984/85:863 av Rosa Östh m.fl. (c) tas upp frågor rörande den
psykiatriska vården. Motionärerna framhåller bl. a. att det behövs insatser i
form av hjälp med boende, utbildning och arbete liksom rådgivning i
ekonomiska och andra frågor. Ett nära samarbete mellan landsting och
socialtjänst är en förutsättning för ett gott resultat. Motionärerna tar också
upp frågor rörande den psykiatriska tvångsvården.

Socialberedningen har avgett betänkandet (SOU 1984:64) Psykiatrin,
tvånget och rättssäkerheten. Frågan om en reviderad psykiatrisk tvångslagstiftning
bereds för närvarande inom socialdepartementet. En proposition i
ämnet har aviserats till senare i år. På grund härav anser utskottet inte att
riksdagen nu bör gå in på motionsförslaget i här aktuella delar. Riksdagen får
anledning att återkomma till dessa frågor inom kort, varför motionen inte nu
bör föranleda någon riksdagens åtgärd i här aktuell del.

När det gäller den allmänna utvecklingen inom den psykiatriska vården
erinras i propositionen om de positiva förändringar som har ägt rum under
senare år. Antalet vårdplatser har minskat kraftigt. En genomgående strävan
är att verksamheten skall bedrivas i så öppna och hemliknande former som
möjligt. Vården skall bedrivas decentraliserat i anslutning till patientens
normala boendemiljö. Helhetssynen är utgångspunkten för hur man skall
betrakta individens totala situation och omgivning. Helhetssynen sätter in
psykiatrin i ett sammanhang tillsammans med övriga samhällsinsatser som
t. ex. övrig hälso- och sjukvård, socialtjänst, arbetsförmedling, försäkringskassa,
skola, kyrka och föreningsliv. Behandlingsformerna måste anpassas
till den enskilde patientens behov och hjälpa honom att mobilisera de egna
och omgivningens resurser.

Utskottet kan helt ansluta sig till vad som sägs i motionen om den frivilliga

SoU 1984/85:28

21

psykiatriska vården. Detta står också i överensstämmelse med vad som sägs i
propositionen. I propositionen konstateras också att samarbetet mellan
landstingen och primärkommunerna när det gäller psykiskt sjuka har
utvecklats positivt. Rapporten Psykiatri i samverkan, som gemensamt
utarbetats av socialstyrelsen, Spri, Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet,
är ett dokument som visar på enighet om de grundläggande
principerna för en förnyelse av psykiatrin. Ett annat viktigt dokument är den
rekommendation som Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet
gemensamt utfärdade till landsting och kommuner i januari 1984. Till
rekommendationen är fogat ett underlag om samarbete socialtjänst -psykiatri.

Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om proposition 1984/85:142
om förbättrade boendeförhållanden för gamla, handikappade och långvarigt
sjuka. I den slås fast att kommunen har ett ansvar för att alla i kommunen får
en egen bostad av god kvalitet. Detta innebär bl. a. att kommunen måste ta
ett förstahandsansvar för att tillgodose bostadsbehovet hos de patienter som
saknar bostad. De bostadssociala inventeringarna bör därför enligt propositionen
omfatta även dem som bor på institutioner inom kommunen.

Med det anförda får motion 1984/85:863 (c) i återstående del anses
tillgodosedd. Motionsyrkandet om ett särskilt uttalande i denna del avstyrks
därför.

Sjukvård för invandrare

I motion 1984185:2306 yrkande 2 av Karin Andersson m.fl. (c) framhålls
angelägenheten av tvåspråkig personal inom hälso- och sjukvården. Enligt
motionärerna behöver dessutom all personal inom sjukvården grundläggande
utbildning i invandrarkunskap.

HS 90 har låtit utarbeta en särskild underlagsstudie (SOU 1984:45)
Invandrarna i hälso- och sjukvården. I den anges åtgärder som skulle kunna
förbättra invandrarnas situation i hälso- och sjukvården. Det talas om
behovet av flerspråkig personal liksom utbildningsinsatser för personalen så
att omvårdnaden blir anpassad till patientens kulturella och etniska förutsättningar
och traditioner.

I propositionen framhålls att tillgång till flerspråkig och kulturkompetent
personal många gånger är en förutsättning för att invandrare med otillräckliga
kunskaper i svenska skall få del av vården på samma villkor som andra.
Det erinras också om att UHÄ fått i uppdrag att utreda hur tillgången på
tvåspråkig personal med högskoleutbildning skall kunna ökas.

Utskottet vill i detta sammanhang även erinra om invandrarpolitiska
kommitténs slutbetänkande (SOU 1984:58) Invandrar- och minoritetspolitiken.
I det betonas (s. 162) vikten av att personalen inom vårdsektorn på ett
systematiskt sätt, genom utbildning och fortbildning, får grundläggande
kunskaper om invandrarna och deras situation i Sverige.

SoU 1984/85:28

22

I sammanhanget kan vidare nämnas att Landstingsförbundet nyligen tagit
fram ett studiematerial om invandrare i hälso- och sjukvården, ”Olika men
jämlika - om invandrare i hälso- och sjukvården”. Materialet vänder sig till
dem som redan arbetar inom vården men är även tänkt att kunna användas i
vårdyrkesutbildningen och av andra som arbetar med invandrarfrågor.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att all
personal har goda grundläggande kunskaper om invandrarna och att det
finns tillgång till flerspråkig personal. Frågan är emellertid väl uppmärksammad
av bl. a. socialstyrelsen och statens invandrarverk samt, som ovan
framgått, av Landstingsförbundet. I propositionen aviseras vidare en översyn
av vårdutbildningarna och betonas att vid sidan av patientperspektivet
befolknings- och samhällsperspektiven också måste framhållas i vårdyrkesutbildningen.
Det finns sålunda skäl att anta att någon riksdagens åtgärd inte är
påkallad.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motion 1984/85:2306 (c)
yrkande 2.

Kartläggning av behovet av rehabilitering för handikappade

I motion 1984185:3146 av Lars Werner m.fl. (vpk) hemställs om åtgärder
för en kartläggning av behovet av kontinuerlig, uppföljande rehabilitering
för olika handikappgrupper (yrkande 4). Motionärerna framhåller att många
vuxna handikappade inte har fått möjlighet till rehabilitering.

I propositionen uppges att rehabiliteringsinsatserna för handikappade
successivt har byggts ut. I många landsting har medicinska rehabiliteringskliniker
inrättats. Habiliteringen för främst rörelsehindrade barn och ungdomar
har byggts ut successivt. Habiliterings- och rehabiliteringsinsatserna
anges vara viktiga led i arbetet för att skapa delaktighet och jämlikhet för
handikappade. Både mänskligt och samhällsekonomiskt är det välmotiverat
att satsa på rehabilitering.

I propositionen uppges vidare att socialministern avser att tillsätta en
särskild utredning som skall ha till uppgift bl. a. att ge sjukförsäkringen en
mera aktiv roll i samband med rehabilitering. Utredningen skall ta initiativ
till en breddad och fördjupad försöksverksamhet på rehabiliteringsområdet
med forskare och praktiskt verksamma.

Utskottet har nyligen i det av riksdagen godkända betänkandet SoU
1984/85:22 (s. 27-29) behandlat motionsförslag om kartläggning av funktionshindrade
ungdomars och vuxnas situation. Utskottet får hänvisa till det
betänkandets redogörelse för vidtagna och planerade åtgärder på området.
Utskottet avstyrkte motionerna under hänvisning till pågående arbete och
utgick från att man inom kommunerna kommer att intensifiera sina
ansträngningar att genom uppsökande och kartläggande verksamhet fånga
upp dolda behov av stöd och hjälp. Utskottet upplyste också om att
socialstyrelsen avser att under år 1985 utge allmänna råd på handikappom -

SoU 1984/85:28

23

sorgens område, vilka enligt vad utskottet erfarit kommer att behandla bl. a.
uppsökande verksamhet, samordnings- och samverkansfrågor.

Utskottet vill understryka att vuxna handikappade kan ha icke tillgodosedda
rehabiliteringsbehov som bör uppmärksammas av hälso- och sjukvården.
Särskilt viktigt är att fånga upp sådana personer som tidigare inte fått del av
någon rehabilitering och som kanske numera kan behandlas med modernare
metoder och uppnå betydande förbättring. Utskottet vill här framhålla den
viktiga uppgift som primärvården kommer att fylla som kontaktyta och som
förmedlare av olika former av vård- och rehabiliteringsinsatser. Primärvården
skall också själv ge medicinsk rehabilitering. Möjligheterna att nå och
följa människor med ett kvarstående rehabiliteringsbehov ökar härigenom. I
sammanhanget bör erinras om att många handikappade har ett stort behov av
sjukvård och därför har anledning att vända sig till primärvården.

Utskottet vill i sammanhanget även erinra om det fortsatta utredningsarbete
om olika handikappgruppers behov av särskilda omsorger som utskottet
nyligen uttalat sig för i samband med behandlingen av propositionen om ny
omsorgslag (prop. 1984/85:176, SoU 27).

Med hänvisning till vad som sålunda anförts avstyrker utskottet motion
1984/85:3146 (vpk) yrkande 4.

Läkarkontinuitet i slutenvården

I motion 1984/85:2278 av Ingemar Eliasson (fp) begärs ökad läkarkontinuitet
i slutenvården. Motionären framhåller vikten av att svårt sjuka människor
inom slutenvården får möta färre olika läkare. Denna fråga berörs även i
motion 1984/85:3151 av Ingemar Eliasson m. fl. (fp), (se ovan s. 11).

I propositionen betonas (s. 18) betydelsen av det utvecklingsarbete som
inriktas på att skapa kontinuitet i kontakterna mellan läkare och annan
vårdpersonal i förhållande till den enskilde patienten. Föredragande statsrådet
uttalar vidare att hon anser det särskilt viktigt att också undanröja
administrativa hinder för hälso- och sjukvårdens tillgänglighet och erinrar
om att socialstyrelsen och Spri nyligen fått i uppdrag att stödja en
försöksverksamhet med begränsning av remisskrav m. m. i syfte att förbättra
valfriheten för patienterna.

Under senare år har de psykologiska aspekterna på vården av sjuka
människor fått ökad uppmärksamhet. Cancerkommittén framhåller i betänkandet
(SOU 1984:67) Cancer vikten av att personalen får psykologisk
utbildning för att ta hand om svårt sjuka människor. Utskottet delar denna
uppfattning. I en god vård ligger förmågan att lindra patientens oro och att
skapa en trygghetskänsla trots den svåra situationen. Utskottet är ense med
motionären om att en god kontinuitet i kontakten läkare-patient är av
mycket stor betydelse för patientens trygghet. Ofta kan man med små
förändringar i organisationen och med en god vilja åstadkomma effektiva
rutiner som ökar kontinuiteten. Utskottet vill starkt understryka angelägen -

SoU 1984/85:28

24

heten av att dessa frågor beaktas i planeringen av hälso- och sjukvården.
Utskottet noterar dock att det pågår utvecklingsarbete för att förbättra
vården härvidlag samt att omvårdnadsforskningen ges en hög prioritet.

Enligt utskottets mening bör man med hänsyn till det anförda kunna utgå
från att saken uppmärksammas av socialstyrelsen utan någon riksdagens
åtgärd. Utskottet avstyrker därför motion 1984/85:2278 (fp).

Långtidssjukvården

I motion 1984185:2191 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hemställs om
förändringar i långtidssjukvården (yrkande 1). Motionärerna framhåller
angelägenheten av att situationen för de äldre på olika sjukvårdsinstitutioner
förbättras. Även i långvården bör ett eget rum vara en självklar rättighet.
Möjligheterna till rehabilitering bör förbättras och de äldres medbestämmande
förbättras, framhåller motionärerna. Också i motion 1984/85:3151 av
Ingemar Eliasson m. fl. (fp) framhålls att alla bör ha rätt till ett eget rum (se
ovan s. 11).

I propositionen anförs att fram till år 2000 beräknas antalet personer som
är över 80 år att öka med närmare 30 % eller med ca 85 000 personer. Vi kan
alltså se fram emot en fortsatt ökning av behovet av sjuk vårdsservice för de
äldre. Utöver behovet av medicinskt inriktad behandling och rehabilitering
finns även ett behov av allmänna sociala insatser. Det pågår ett omfattande
utvecklingsarbete när det gäller hemsjukvården och hemtjänst. Inom
regeringskansliet bedrivs utvecklingsarbete på området. Inom äldreberedningen
(S 1981:01) pågår för närvarande arbetet med ett idéprogram om livet
som äldre. Ett flertal rapporter har redan publicerats. Under år 1985 skall
beredningen publicera sitt huvudbetänkande, i vilket kommer att visas på
framtida utvecklingsvägar för äldreomsorgen.

I propositionen nämns även det utredningsarbete som bedrivs av en för
bostads- och socialdepartementet gemensam arbetsgrupp. Arbetsgruppen
har publicerat betänkandet (SOU 1984:78) Bo på egna villkor, vilket legat till
grund för förslag i proposition 1984/85:142 om förbättrade boendeförhållanden
för gamla, handikappade och långvarigt sjuka. Enligt föredragande
statsrådet skall arbetsgruppen fortsätta sitt arbete och skall därvid särskilt
uppmärksamma boendeförhållanden och livsvillkor för dem som under en
längre tid vistas inom den slutna långtidssjukvården. Det erinras också om att
Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet har beslutat om ett
gemensamt samarbetsprojekt för att studera konsekvenserna av strukturförändringar
mot ett minskat instititutionsboende i vad gäller äldre, långtidssjuka,
missbrukare, psykiskt utvecklingsstörda och psykiskt sjuka.

I propositionen konstateras vidare att utvecklingen går mot att en allt
större del av vården skall förmedlas i patientens eget hem, i olika former av
stödbostäder eller vid lokala sjukhem. När det gäller planeringen av
hemsjukvården och den instititutionsbundna långtidssjukvården betonas

SoU 1984/85:28

25

vikten av att valfrihet mellan olika former av service och vård garanteras den
enskilde. Också vid kvarboende i egen bostad måste alternativen anpassas till
den enskildes önskemål och kan omfatta olika kombinationer av bostadsanpassning,
hemsjukvård, hemtjänst, färdtjänst, handikapphjälpmedel, serviceboende
etc.

Angelägenheten av en stimulerande vårdmiljö betonas. Långvarig vistelse
på ett sjukhem eller en långvårdsklinik kräver stor hänsyn till patientens
personliga integritet och önskemål. Patientinflytandet bör stärkas och
kontakterna med folkrörelser, kulturliv m. m. breddas.

Utskottet delar den syn på vården av långtidssjuka som kommer till uttryck
såväl i propositionen som i den aktuella motionen. Det råder således en bred
enighet om att de långtidssjuka så långt det är möjligt skall kunna välja vilken
vård som passar dem själva bäst. Om de väljer hemsjukvård bör de få all den
hjälp och det stöd som sjukvård och socialtjänst i förening kan erbjuda. Om
det blir nödvändigt med institutionsvård bör den inriktas mot en individuellt
anpassad omsorg där patientens personliga önskemål får stort utrymme. Som
framhålls i propositionen (s. 77) är långvarig vistelse på ett sjukhem eller en
långvårdsklinik en form av boende, vilket måste vägas in i planeringen av
vården av gamla, långtidssjuka och handikappade. Utskottet anser det
angeläget att i planeringen utgå från att patienter i långtidssjukvården skall
kunna erbjudas eget rum. Utskottet vill samtidigt understryka att institutionsboende
aldrig kan bli en fullgod ersättning för ett självständigt boende.
Huvudinriktningen måste således vara att så många långtidssjuka som
möjligt skall få den hjälp som behövs för att kunna bo kvar i eller återvända
till sin egen bostad.

Utskottet noterar vidare att det pågår utrednings- och utvecklingsarbete
som har till syfte att förbättra de långtidssjukas situation. Här kan erinras
bl. a. om äldreberedningens arbete och det arbete som bedrivs av arbetsgruppen
för vissa boendefrågor avseende äldre och handikappade m. fl. I detta
sammanhang kan också nämnas att det inom ramen för ett projekt rörande
samordnad service och vård för äldre och långtidssjuka (SOSVÄL) pågår ett
utvecklingsarbete för den samlade sociala och medicinska äldreomsorgen i
socialstyrelsens regi. Arbetet syftar bl. a. till att ge huvudmännen planeringsunderlag
som stimulerar till samarbete och samordning. Utskottet har
inhämtat att socialstyrelsen avser att publicera resultatet av arbetet i serien
Allmänna råd våren 1986.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet det inte påkallat med något
initiativ från riksdagens sida med anledning av motion 1984/85:2191 (fp)
yrkande 1.

Forskningens allmänna inriktning

I propositionen anförs att inriktningen av forsknings- och utvecklingsarbetet
mot prevention, allmänmedicin, epidemiologi, omvårdnad och rehabili -

SoU 1984/85:28

26

tering behöver stärkas. Särskild uppmärksamhet bör ägnas forskning inriktad
mot att belysa risker för och orsaker till ohälsa och dess fördelning mellan
olika befolkningsgrupper. Forskning om arbetslöshetens hälsomässiga konsekvenser
anges vara mycket angelägen.

I motion 1984185:3144 av Frida Berglund m.fl. (s) sägs att omvårdnadsforskningen
måste prioriteras mer i framtiden. Resurser bör omfördelas från
den etablerade medicinska forskningen till omvårdnadsforskningen, anför
motionärerna.

I motion 1984/85:3146 av Lars Werner m.fl. (vpk) begärs att medicinska
forskningsrådet genomför en omstrukturering av sina anslag så att minst
50 % går till forskning med klar samhällsmedicinsk inriktning (yrkande 3).

I propositionen upplyses att såväl delegationen för social forskning som
medicinska forskningsrådet genom olika initiativ och anslag till forskningsprojekt
prioriterar forskning inom områden som samhällsmedicin, epidemiologi,
omvårdnadsforskning m. m. Det noteras att riksdagen genom beslut
år 1982 och 1984 har tilldelat medicinska forskningsrådet ett huvudansvar för
forskning inom följande prioriterade områden: medicinskt inriktad hälsooch
sjukvårdsforskning, epidemiologi, forskning om primärvård, forskning
om missbruksfrågor samt miljömedicinsk forskning. I propositionen betonas
att dessa områden är angelägna.

Utskottet vill inledningsvis framhålla vikten av att den etablerade medicinska
grundläggande forskningen får möjligheter att hålla en fortsatt mycket
hög nivå. I propositionen markeras också att den medicinska grundforskningen
och tillämpade forskningen inte skall eftersättas genom prioriteringen
av samhällsmedicin, omvårdnadsforskning m. m. Detta är i samklang med de
forskningspolitiska ställningstaganden som statsmakterna gjort i anslutning
till proposition 1983/84:107 om forskning.

Utskottet vill med anledning av motionerna framhålla att de av motionärerna
angivna områdena - omvårdnads- och samhällsmedicinsk forskning -redan är prioriterade och enligt propositionen skall få en ytterligare stärkt
ställning. Utskottet vill dessutom erinra om att enligt förslag i årets
budgetproposition (prop. 1984/85:100, bilaga 10 s. 356) en professur i
omvårdnadsforskning skall inrättas den 1 juli 1986 vid universitetet i
Linköping och att enligt förslag av utbildningsutskottet (UbU 1984/85:33)
ytterligare en professur i omvårdnadsforskning skall inrättas från den 1 juli
1986 vid universitetet i Umeå.

Motion 1984/85:3144 (s) får enligt utskottets mening anses tillgodosedd
genom det anförda. Förslaget i motion 1984/85:3146 (vpk) om att viss andel
av medicinska forskningsrådets anslag skall gå till samhällsmedicinsk forskning
kan utskottet inte biträda. Frågan om medel till olika projekt måste
ytterst bero av vilka forskningsprojekt som är aktuella vid en viss tidpunkt
och på kvalitet och innehåll i resp. projekt. Enligt utskottets mening får det
anses till fyllest med den prioritering av samhällsmedicin som redan
beslutats. Utskottet avstyrker sålunda vpk-motionen i här aktuell del
(yrkande 3).

SoU 1984/85:28

27

Kvinnoforskning m. m.

I motion 1984185:3150 av Margareta Winberg m.fl. (s) begärs att den
medicinska och biologiska kvinnoforskningen skall ges en uttalad prioritet
(yrkande 1), att forskningen för att framställa ett preventivmedel mot både
oönskad graviditet och infektioner därvid uppmärksammas (yrkande 2) samt
att diagnostik och behandling av sexuellt överförbara sjukdomar förbättras
(yrkande 3).

Enligt riksdagens beslut år 1982 och 1984 i anledning av propositionerna
om forskning (prop. 1981/82:106 och 1983/84:107) har som prioriterade
områden angetts alkohol- och narkotikaforskning, epidemiologi och forskning
om sjukvården som system samt även primärvårdsforskning och
forskning rörande effekterna av sociala och hälsopolitiska reformer. Miljömedicinsk
forskning i bred bemärkelse ansågs vidare vara mycket angelägen.

I propositionen föreslås en fortsatt inriktning av forskningen mot de
prioriterade områdena.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att medicinsk och biologisk
kvinnoforskning är ett angeläget forskningsområde och att därvid problemet
med sexuellt överförbara sjukdomar bör uppmärksammas så att möjligheterna
att upptäcka och behanda dessa sjukdomar förbättras. Utskottet noterar
att det med finansiering från medicinska forskningsrådet pågår projekt inom
de områden som motionärerna särskilt nämner. Ett stort sådant projekt är
studier rörande reproduktionsorganen och deras sjukdomar. Medicinska
forskningsrådet finansierar vidare en forskartjänst i experimentell smärtforskning.

Utskottet är för närvarande inte berett att tillstyrka att ytterligare
områden, utöver de redan prioriterade, bör prioriteras från forskningssynpunkt.
Riksdagens beslut år 1982 och 1984 och förslagen i propositionen
bygger på ett omfattande utredningsarbete. I en långsiktig planering är det
varken rimligt eller möjligt att göra nya prioriteringar varje år. Med hänsyn
härtill avstyrker utskottet motion 1984/85:3150 (s) yrkandena 1-3.

I samma motion yrkande 4 begärs att tvärvetenskaplig forskning rörande
psykologisk och teknisk utveckling i samband med förlossning och graviditet
knyts till den i socialdepartementet påbörjade utvärderingen av teknisk
apparatur.

Socialutskottet har i betänkandet SoU 1984/85:3 behandlat frågan om
medicinteknisk säkerhet. I betänkandet SoU 1984/85:4 har utskottet behandlat
vissa medicinskt-etiska frågor.

Med anledning bl. a. av utskottets behandling av dessa frågor har
regeringen tillsatt ett medicinskt-etiskt råd samt har tillkallat en särskild
utredning om medicinteknisk säkerhet. Utredningen skall behandla frågan
från rent tekniska utgångspunkter (dir. 1985:12).

I propositionen (s. 27) framhålls att det krävs ökade kunskaper och mer
allmänt tillgänglig information om de medicinska teknologiernas samlade
betydelse för människors hälsa och livskvalitet. Det finns därför ett behov av

SoU 1984/85:28

28

prövningar eller bedömningar på nationell nivå som kan tjäna som underlag
för de enskilda huvudmännens beslut i dessa frågor. Enligt föredragande
statsrådet har inom socialdepartementet initierats ett utvecklingsarbete som
syftar till att belysa metoder för utvärdering av olika typer av medicinska
teknologier. Enligt vad utskottet inhämtat avser man att vid den nämnda
utvärderingen ta upp frågor rörande teknik och etik. Med hänsyn härtill
påkallar motion 1984/85:3150 (s) yrkande 4 ingen åtgärd av riksdagen.

I motion 1984/85:3150 (s) hemställs vidare om ett uttalande att varje
kvinna har rätt till en kostnadsfri bröstrekonstruktion efter borttagande av
hela eller del av bröst (yrkande 5). Enligt motionärerna förekommer det på
vissa håll i landet att kvinnor som på grund av bröstcancer mist ett bröst inte
får kostnadsfri bröstrekonstruktion.

Enligt vad utskottet har inhämtat anses bröstrekonstruktion efter canceroperation
allmänt som en kostnadsfri rehabiliteringsåtgärd. Under senare år
har sådana rekonstruktioner blivit alltmer förekommande och röner ett
betydande medicinskt intresse. Vid Svenska läkaresällskapets riksstämma i
november 1985 skall bl. a. hållas ett symposium angående bröstrekonstruktion
i avsikt att dra upp riktlinjer för re konstruktionsverksamheten.

Utskottet har vidare inhämtat att det pågår en undersökning, finansierad
av Allmänna arvsfonden, rörande rehabiliteringsproblem i samband med
bröstcancer. Undersökningen kommer även att behandla frågan om möjligheten
till bröstrekonstruktion.

Utskottet anser att bröstrekonstruktion efter bröstcanceroperation måste
betraktas som en rehabilitering till normalt liv och självklart ingå i den
kostnadsfria sjukvården. Med hänsyn till vad som upplysts om gällande
ordning och då frågan kommer att uppmärksammas i andra sammanhang
anser utskottet dock inte att det är påkallat med någon riksdagens åtgärd.
Motion 1984/85:3150 (s) yrkande 5 avstyrks därför.

Statistikfrågor

I motion 1984185:3146 av Lars Werner m.fl. (vpk) begärs en kraftig
förbättring av statistiken när det gäller hälsoförhållanden och deras koppling
till sociala bakgrundsdata (yrkande 2).

I propositionen understryks starkt hälsostatistikens stora betydelse som
underlag för den epidemiologiska forskningen. Det föreslås vidare att
statistik tas fram för att skapa en helhetsbild av hälsoutvecklingen inom
befolkningen - en folkhälsorapport. En sådan folkhälsorapport bör publiceras
vart tredje år. Den skall innehålla bl. a. beskrivningar av levnadsvanor av
betydelse för hälsan samt hälsorisker, sjuklighet och dödlighet som finns i
befolkningen i olika hänseenden. Socialstyrelsen bör ha huvudansvaret för
att ta fram folkhälsorapporter.

I propositionen framhålls vidare att det är grundläggande för det förebyggande
arbetet att man har tillgång till och utgår från kunskaper om

SoU 1984/85:28

29

sambanden mellan miljöförhållanden i bred bemärkelse och dess effekter på
befolkningens hälsa. Sådan kunskap erhålls bl. a. genom vetenskapliga
epidemiologiska undersökningar av skilda slag eller en mera löpande
registrering av sjukdomarna i befolkningen på ett sådant sätt att man kan
påvisa deras samband med t. ex. skadliga faktorer i miljön. Därigenom kan
man få tidiga signaler på behovet av åtgärder mot de påvisade hälsoriskerna.

En sådan epidemiologisk bevakning är enligt propositionen också nödvändig
för att kunna påvisa och mäta effekter av de förebyggande insatserna.
Den epidemiologiska bevakningen sägs ha ett dubbelt syfte: att påvisa
hälsorisker som skulle kunna undanröjas eller begränsas och att belägga de
förebyggande insatsernas hälsoeffekter.

Föredragande statsrådet framhåller (s. 133) att det krävs ett betydande
utvecklingsarbete innan vi når fram till en epidemiologisk bevakning av
befolkningens hälsoförhållanden som kan göra anspråk på att täcka flertalet
hälsorisker och hälsoproblem. Det ankommer på företrädare för forskning
och myndigheter, framför allt socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, SML
och SCB att svara för det behövliga utvecklingsarbetet. Det betonas att en
utbyggnad av samhällsmedicinsk verksamhet i landstingen och de yrkesmedicinska
klinikerna är ett viktigt led i utvecklingen av den epidemiologiska
bevakningen.

Av propositionen framgår att siktet är inställt på att få fram en statistik som
uppfyller de krav motionärerna har. Den epidemiologiska bevakningen ges
en mycket hög prioritet. Med anledning härav bör motion 1984/85:3146 (vpk)
yrkande 2 inte föranleda någon åtgärd av riksdagen och avstyrks.

Utbildning av sjukvårdspersonal

I propositionen upplyses att flera landsting arbetar på att successivt
omvandla sjukvårdsbiträdestjänster till undersköterskebefattningar. Enligt
propositionen utgör i framför allt långtidssjukvård och hemsjukvård en
höjning av baskompetensen en viktig grund för arbete i olika former av
vårdlag. Denna utveckling förutsätter en kompletterande utbildning av
redan anställda sjukvårdsbiträden.

I motion 1984/85:3153 av Ing-Marie Hansson m.fl. (s) hemställs att den
kompletteringsutbildning det blir fråga om för att höja kompetensnivån
beaktar behovet av högskoleförberedande utbildning (yrkande 1).

Föredragande statsrådet uppger i propositionen att frågan om kompletterande
utbildning bör övervägas i samband med den översyn av vårdpersonalens
arbetsuppgifter och kunskapskrav som skall göras när HS 90 har
redovisat sin underlagsstudie om personal- och utbildningsfrågor. Underlaget
kommer att vara en utgångspunkt för en sådan översyn.

Utskottet förutsätter att den av motionärerna aktualiserade frågan kommer
att beaktas vid den aviserade översynen. Motion 1984/85:3153 (s)
yrkande 1 avstyrks därför.

SoU 1984/85:28

30

I samma motion yrkande 2 framhåller motionärerna att det pågående
arbetet med de långsiktiga personal- och utbildningsbehoven bör beakta att
förändringarna i vården kan komma att kräva flera sjuksköterskor.

I propositionen uppger föredragande statsrådet att det i dag tillgängliga
prognosmaterialet är otillräckligt och alltför osäkert som grund för att nu ta
ställning till de långsiktiga behoven av utbildade för olika uppgifter i den
framtida hälso- och sjukvården. I avvaktan på bl. a. att HS 90 slutför sin
utredning av personalbehoven m. m. i den framtida hälso- och sjukvården får
de bedömningar som redovisats i årets budgetproposition därför vara
vägledande tills vidare. I propositionen understryks sambandet mellan målen
för hälso- och sjukvården och utbildningen av den personal som behövs för
att förverkliga dessa mål. Socialstyrelsen har en viktig uppgift att i samarbete
med berörda utbildningsmyndigheter ge underlag härför. Personalprognosarbetet
på den nationella nivån måste förändras. Personalplanering, utbildningsplanering
och planering av hälso- och sjukvårdens innehåll och struktur
kan och får inte bedrivas fristående från varandra. De har ett nära samband
och beroende. Enligt propositionen skall formerna för de kvantitativa
personalprognoserna övervägas ytterligare efter det att frågan behandlats i
hälso- och sjukvårdsberedningen.

Med hänsyn till det anförda torde något riksdagens initiativ med anledning
av motion 1984/85:3153 (s) yrkande 2 inte vara erforderligt. Motionen
avstyrks således.

Diabetessjuka

I motion 1984185:2452 av Paul Jansson (s) och Bengt Lindqvist (s) begärs
ökad forskning och förbättrad vård för diabetessjuka.

Socialstyrelsens vårdprogramnämnd presenterade år 1977 ett underlag för
vårdprogram för diabetiker. Huvudlinjen i vårdprogrammet är att diabetesvården
i stor utsträckning bör bedrivas inom primärvården. Inom länssjukvården
skall finnas diabetescentra med uppgifter främst inom utbildning,
forskning och utvecklingsarbete samt med en mottagningsenhet som utgör
remissinstans för primärvården.

Socialutskottet har tidigare (SoU 1983/84:19) understrukit angelägenheten
av tidiga insatser mot ögonskador hos diabetiker. Utskottet har därvid
framhållit att det för de diabetiker som har drabbats av ögonskada är
angeläget med förbättrad tillgång till s. k. glaskroppskirurgi.

Utskottet har inhämtat att det bedrivs en intensiv forskning rörande
diabetes. Det pågår projekt bl. a. om diabetes hos barn och projekt för att
förbättra möjligheterna att inom primärvården spåra upp diabetes i syfte att
uppnå en tidig behandling och kontroll av sjukdomen.

I propositionen föreslås att underlag till hälsopolitiska program tas fram
regelbundet. Program skall på sikt tas fram beträffande flertalet folksjukdomar.
Enligt propositionen bör underlag för program mot psykisk ohälsa och
rörelseorganens sjukdomar tas fram med förtur.

SoU 1984/85:28

31

Diabetes är en vanligt förekommande sjukdom. Den är i allmänhet
livslång och kan utan förebyggande åtgärder medföra svåra komplikationer.
Mot bl. a. denna bakgrund anser utskottet det angeläget att ett underlag för
hälsopolitiskt program beträffande diabetes tas fram. I detta bör man
beskriva förekomsten och fördelningen bland befolkningen av sjukdomen
och försöka identifiera de bakomliggande uppkomstmekanismerna och ange
möjligheter att reducera eller eliminera orsaker till sjukdomen och till de
komplikationer den kan medföra.

Utskottet anser att motion 1984/85:2452 (s) med det anförda får anses
besvarad. Den avstyrks således.

Cancervården

I motion 1984185:3142 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) hemställs om
åtgärder för att bättre tillgodose vården av barn som drabbats av blod- och
tumörsjukdomar. Motionären hänvisar till vad Riksförbundet för barn med
blod- och tumörsjukdomar anfört i yttrande över cancerkommitténs betänkande
(SOU 1984:67) Cancer beträffande barnonkologivårdens organisation
och resurser samt frågan om ekonomiskt stöd till familjer i samband med
vård av sådant barn.

I propositionen anges att uppbyggnaden av regionala onkologiska centra
bör fullföljas enligt socialstyrelsens allmänna råd (1974:32) Planering av
onkologisk sjukvård. Föredragande statsrådet förutsätter att socialstyrelsen
följer utvecklingen på området.

Enligt cancerkommittén som hade till uppgift att överväga uppbyggnaden
av vården av cancersjuka har ingenting framkommit som talar för behovet av
en översyn eller förändring av de år 1974 fastlagda principerna för cancervårdens
organisation. Cancerkommittén framhöll att samordning av befintliga
resurser med hjälp av onkologiska centra i enlighet med socialstyrelsens
allmänna råd är nödvändig för att tillgodose den moderna cancervårdens
behov.

Utskottet är mot bakgrund av att cancervårdens organisation helt nyligen
utretts inte berett att för närvarande förorda något riksdagens initiativ såvitt
avser organisationen.

Vad gäller det ekonomiska stödet till familjer med barn som lider av blodeller
tumörsjukdom noterar utskottet att möjligheterna att få föräldrapenning
för vård av sjukt barn vidgas den 1 juli 1985 (prop. 1984/85:78, SfU
1984/85:12). Åldersgränsen höjs således från 12 till 16 år när barn vid
sjukdom är i behov av särskild vård eller tillsyn. Föräldrapenning för tillfällig
vård av barn kan utgå under högst 60 dagar per barn och år. Riksdagen har
nyligen (SfU 1984/85:12) avslagit ett motionsyrkande om att tidsgränsen 60
dagar skall slopas. Socialförsäkringsutskottet hänvisade vid sin behandling
av motionen till att föräldrapenningens syfte var att täcka ett behov av
ersättning i mer akut uppkomna vårdsituationer. Vid längre tids vårdbehov
blev det fråga om vårdbidrag.

SoU 1984/85:28

32

Vårdbidrag utges till föräldrar för vård av barn under 16 år som på grund av
sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat handikapp under minst sex
månader är i behov av särskild tillsyn och vård. Vid bedömningen av rätten
till vårdbidrag beaktas förutom vårdbehovet även merkostnader på grund av
barnets sjukdom och handikapp. Vårdbidraget kan utgå med belopp
motsvarande hel eller halv förtidspension jämte pensionstillskott (för
närvarande 41 856 resp. 20 928 kr. per år). Vårdbidraget är skattepliktigt och
ATP-grundande inkomst. En del av vårdbidraget - 17, 34, 50 eller 65 % av
basbeloppet - kan dock räknas som en icke skattepliktig merkostnadsdel.
Riksdagen (SfU 1984/85:18) har innevarande riksmöte behandlat motionsyrkanden
om att införa ytterligare en nivå, en fjärdedels vårdbidrag och om en
generösare tillämpning av reglerna. Socialförsäkringsutskottet avstyrkte
motionsförslagen och hänvisade bl. a. till rådande ekonomiska förutsättningar
samt förutsatte att en utvärdering av tillämpningen av reglerna för rätt till
vårdbidrag nu kommer till stånd.

Socialutskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motion 1984/
85:3142 (m).

Åtgärder mot sjukdomen AIDS

I motion 1984/85:3145 av Karin Israelsson (c) och Elis Andersson (c) begärs
insatser för att förebygga sjukdomen AIDS.

Utskottet har nyligen behandlat motionsyrkanden rörande sjukdomen
AIDS i betänkandena SoU 1984/85:21 och SoU 1984/85:24. I samband
därmed har redogjorts för sjukdomen, dess verkningar och smittvägar samt
för myndigheternas vidtagna och planerade åtgärder för att informera om
sjukdomen och hindra vidare spridning.

Vidare bör nämnas att regeringen nyligen beslutat tillsätta en särskild
delegation för att samordna insatserna mot AIDS. I delegationen kommer
att ingå företrädare för de största politiska partierna, socialstyrelsen, statens
bakteriologiska laboratorium, Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet.
Ordförande blir statsrådet Sigurdsen. Delegationens uppgift blir
bl. a. att göra kommunikationsvägarna korta mellan forskning, myndigheter
och huvudmän så att åtgärder kan genomföras snabbt.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1984/85:3145
(c).

Återskapande av en medicinalstyrelse

I motion 1984/85:3143 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) begärs förslag till
återskapande av en medicinalstyrelse med i huvudsak de uppgifter och den
sammansättning den tidigare hade.

Genom statsmakternas beslut år 1967 (prop. 1967:68, SU 1967:105)
övertog från den 1 januari 1968 socialstyrelsen de arbetsuppgifter som

SoU 1984/85:28

33

ankommit på den dåvarande socialstyrelsen, medicinalstyrelsen och medicinalstyrelsens
sjukvårdsberedskapsnämnd. Den allmänna målsättningen var
att en myndighet skulle skapas som inom hela verksamhetsområdet stod i
nära kontakt med utvecklingen och hade tillräckliga resurser och auktoritet
för att utöva en allmän ledning och ta erforderliga initiativ i olika fackfrågor.
De medicinska och sociala funktionerna inom verket skulle integreras. Som
ett ytterligare led i den allmänna målsättningen ingick att säkerställa nära
kontakt och förtroendefullt samarbete mellan den nya myndigheten och de
kommunala huvudmännen.

Den 1 januari 1981 trädde en ny organisation av socialstyrelsen i kraft. Vid
tillkomsten av den nya organisationen framhölls (prop. 1979/80:6 s. 20) att
den år 1968 genomförda sammanslagningen av de centrala ämbetsverken
inom socialvården och hälso- och sjukvården hade förbättrat förutsättningarna
att från statens sida driva på och utveckla den nödvändiga samverkan
mellan dessa vårdområden. En naturlig utgångspunkt för övervägandena i
propositionen angavs därför vara att frågor som på det statliga myndighetsplanet
rör såväl socialtjänsten som hälso- och sjukvården även i framtiden
skulle handläggas och samordnas av en och samma myndighet.

Vid riksdagsbehandlingen (SoU 1979/80:45) av förslaget framkom ingen
avvikande mening beträffande integreringen av socialtjänst och hälso- och
sjukvård i en och samma organisation.

Utskottet kan konstatera att 1981 års omfattande omorganisation av
socialstyrelsen nyligen har avslutats. Redan av denna anledning ter det sig
olämpligt att nu innan man fått tillräckliga erfarenheter av den nya
organisationen överväga en ändrad organisation. Härtill kommer att en
offensiv hälsopolitik kräver att det utvecklas samverkan mellan hälso- och
sjukvård, socialtjänst och hälsoskydd. Inriktningen av hälso- och sjukvården
mot förebyggande arbete och helhetssynen inom såväl socialtjänst som hälsooch
sjukvård talar starkt för en integrering på det centrala myndighetsplanet
av dessa frågor.

Någon riksdagens åtgärd med anledning av motion 1984/85: 3143 (m) är
därför inte påkallad. Motionen avstyrks.

Ambulanssjukvården

I motion 1984185:1291 av Wivi-Anne Radesjö (s) och Tyra Johansson (s)
begärs en översyn av ambulanssjukvården. Motionärerna påpekar att
oklarheter i det medicinska ledningsansvaret hämmar ambulanssjukvården.

En särskild utredningsman har i betänkandet (Ds S 1984:12) Vissa
ansvarsfrågor i hälso- och sjukvård analyserat innebörden av bestämmelserna
i hälso- och sjukvårdslagen om det medicinska ledningsansvaret och
föreslagit vissa författningsändringar. I betänkandet har också redovisats
ansvarsfördelningen mellan skilda yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården,
däribland ambulanspersonal (s. 165-168).

3 Riksdagen 1984185.12sami. Nr 28

SoU 1984/85:28

34

Betänkandet har remissbehandlats. I propositionen framhålls att det av
remissutfallet framgår att det finns starka önskemål bl. a. från vissa
huvudmän och personalorganisationer att analyserna i betänkandet snarast
läggs till grund för ytterligare överväganden om hur ansvarsfrågorna bör vara
reglerade inom hälso- och sjukvården. Enligt propositionen avser föredragande
statsrådet att inom kort i annat sammanhang återkomma angående
formerna för de fortsatta övervägandena beträffande ansvarsfrågor.

Med hänsyn härtill bör enligt utskottets mening motion 1984/85:1291 (s)
inte föranleda någon riksdagens åtgärd. Den avstyrks således.

Förtroendenämnder

I motion 1984185:2450 av Lars Ernestam (fp) begärs att försöksverksamheten
med förtroendenämnder skall permanentas.

Den 1 juli 1980 inleddes en femårig försöksverksamhet med förtroendenämnder
inom hälso- och sjukvården.

En utvärdering av verksamheten har genomförts av en arbetsgrupp inom
socialdepartementet. Den har redovisats i en rapport (Ds S 1984:16) om
förtroendenämnder inom hälso- och sjukvården.

I propositionen sägs att socialberedningen i betänkandet (SOU 1984:64)
Psykiatrin, rättssäkerheten och tvånget har föreslagit särskilda insynsnämnder
för den psykiatriska tvångsvården. Enligt föredragande statsrådet bör
frågan om förtroendenämnder beredas i ett sammanhang med frågan om
insynsnämnder. Under den tid beredningen pågår bör försöksverksamheten
fortsätta. I propositionen läggs därför fram förslag om fortsatt giltighet av
lagen (1980:12) om förtroendenämnder inom hälso- och sjukvården till
utgången av juni 1986.

Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet förslaget i propositionen
och avstyrker motion 1984/85:2450 (fp).

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande frågan om avslag på förslaget om utvecklingslinjer för
hälso- och sjukvården och begäran om nytt förslag

att riksdagen avslår motion 1984/85:3141 och motion 1984/85:3152
yrkande 2,

2. beträffande etableringsrätt för läkare

att riksdagen avslår motion 1984/85:3151 i motsvarande del,

3. beträffande samverkan m. m. inom hälso- och sjukvården
att riksdagen avslår motion 1984/85:3149,

4. beträffande husläkare m. m.

att riksdagen avslår motion 1984/85:3151 i den mån den inte
behandlats under mom. 2,

SoU 1984/85:28

35

5. beträffande mål för hälsoarbetet fram till år 2000
att riksdagen avslår motion 1984/85:3146 yrkande 1,

6. beträffande fortsatt utvecklingsarbete

att riksdagen avslår motion 1984/85:860,

7. beträffande ändring i hälso- och sjukvårdslagen

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion
1984/85:3152 yrkande 1 antar det i bilaga 2 upptagna och såsom
Utskottets förslag betecknade förslaget till lag om ändring i hälsooch
sjukvårdslagen (1982:763),

8. beträffande huvudmannaskap för primärvården
att riksdagen avslår motion 1984/85:1287,

9. beträffande specialister inom primärvården

att riksdagen avslår motion 1984/85:859 yrkande 1, motion 1984/
85:1781 i motsvarande del och motion 1984/85:2456,

10. beträffande mödrahälsovårdens kvalitet m. m.

att riksdagen avslår motion 1984/85:859 yrkande 2 och motion
1984/85:1781 i motsvarande del,

11. beträffande informationsinsats mot tobaksbruket

att riksdagen avslår motion 1984/85:3148 yrkande 1,

12. beträffande en hälsovårdsavgift för tobak

att riksdagen avslår motion 1984/85:3148 yrkande 2,

13. beträffande tobakspriset

att riksdagen avslår motion 1984/85:3148 yrkande 3,

14. beträffande en officiell tobakspolitik

att riksdagen avslår motion 1984/85:3147 yrkande 1,

15. beträffande ett sektorsprogram för minskat tobaksbruk
att riksdagen avslår motion 1984/85:3147 yrkande 2,

16. beträffande den psykiatriska vården

att riksdagen avslår motion 1984/85:863,

17. beträffande sjukvård för invandrare

att riksdagen avslår motion 1984/85:2306 yrkande 2,

18. beträffande kartläggning av rehabiliteringsbehovet för handikappade att

riksdagen avslår motion 1984/85:3146 yrkande 4,

19. beträffande läkarkontinuitet i slutenvården
att riksdagen avslår motion 1984/85:2278,

20. beträffande långtidssjukvården

att riksdagen avslår motion 1984/85:2191 yrkande 1,

21. beträffande omvårdnadsforskning

att riksdagen avslår motion 1984/85:3144,

22. beträffande anslag till samhällsmedicinsk forskning
att riksdagen avslår motion 1984/85:3146 yrkande 3,

23. beträffande kvinnoforskning m. m.

att riksdagen avslår motion 1984/85:3150 yrkandena 1-3,

SoU 1984/85:28

36

24. beträffande teknikanvändning i samband med förlossning m. m.
att riksdagen avslår motion 1984/85:3150 yrkande 4,

25. beträffande kostnadsfri bröstrekonstruktion

att riksdagen avslår motion 1984/85:3150 yrkande 5,

26. beträffande hälsostatistiken

att riksdagen avslår motion 1984/85:3146 yrkande 2,

27. beträffande kompletteringsutbildning för sjukvårdspersonal
att riksdagen avslår motion 1984/85:3153 yrkande 1,

28. beträffande prognoser om personalbehov

att riksdagen avslår motion 1984/85:3153 yrkande 2,

29. beträffande diabetessjuka

att riksdagen avslår motion 1984/85:2452,

30. beträffande cancervården

att riksdagen avslår motion 1984/85:3142,

31. beträffande åtgärder mot sjukdomen AIDS
att riksdagen avslår motion 1984/85:3145,

32. beträffande återskapande av en medicinalstyrelse
att riksdagen avslår motion 1984/85:3143,

33. beträffande ambulanssjukvården

att riksdagen avslår motion 1984/85:1291,

34. beträffande förtroendenämnder

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1984/85:2450 antar i propositionen framlagt förslag till lag
om fortsatt giltighet av lagen (1980:12) om förtroendenämnder
inom hälso- och sjukvården,

35. beträffande riktlinjer för hälso- och sjukvårdspolitiken

att riksdagen godkänner i propositionen (avsnitt 9) förordade
riktlinjer för hälso- och sjukvårdspolitiken i den mån de inte
behandlats under föregående moment,

36. att riksdagen beslutar att vad i övrigt anförts i propositionen
angående det förebyggande arbetet, vårdens inriktning, struktur
och planering samt personalutbildning, forskning och statistik inte
skall föranleda något riksdagens uttalande.

Stockholm den 28 maj 1985

På socialutskottets vägnar
INGEMAR ELIASSON

Närvarande: Ingemar Eliasson (fp), Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m),
Kjell Nilsson (s), Blenda Littmarck (m), Stig Alftin (s), Lilly Bergander (s),
Ann-Cathrine Haglund (m), Maria Lagergren (s), Anita Persson (s), Inga
Lantz (vpk), Rosa Östh (c), Aina Westin (s), Bo Arvidson (m) och Gunnar
Elm (c).

SoU 1984/85:28

37

Reservationer

Frågan om avslag på propositionen i dess helhet och begäran om nya riktlinjer
(mom. 1 i hemställan)

1. av Göte Jonsson, Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund och Bo
Arvidson (alla m) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 9 med ”1
propositionen” och slutar på s. 10 med ”yrkande 2.” bort ha följande lydelse:

Propositionen framhåller betydelsen av en förändring av vårdstrukturen
så, att den öppna vården ökar på bekostnad av den slutna. Detta gäller såväl
somatisk som psykiatrisk vård. När det gäller den somatiska vården föreslås
”kraftfulla resurstillskott” till utbyggnad av primärvården. Detta, i kombination
med satsningar på sjukhemsvård och hemsjukvård, skulle möjliggöra en
minskning av länssjukvården. Denna förutsätts ske främst vid de mindre
sjukhusen.

Utskottet ställer sig tveksamt till denna utveckling av såväl sjukvårdsmässiga
som ekonomiska skäl. Primärvården kan knappast ersätta mer än en del
av den sjukvård som i dag sker vid läns- och länsdelssjukhusen. En utbyggd
primärvård i form av offentligt drivna vårdcentraler är dessutom kostsam för
landstingen och en utbyggnad tar lång tid.

Mot denna bakgrund är det olyckligt att möjligheterna till en mer
patientanpassad och billigare utbyggnad av närsjukvården inte alls belysts.
En sådan öppen vård såsom komplement till den offentligt drivna primärvården
kan t. ex. nås genom avtal med privatpraktiserande läkare och sannolikt
bekostas genom smärre besparingar inom den slutna vården. För utbyggd
primärvård bör, enligt utskottets mening, i första hand enskilda vårdgivare
anlitas.

Utbyggnaden av hemsjukvård har stor betydelse för möjligheterna att
genomföra strukturförändringar inom sjukvården. Gränsdragningen mellan
landstingens och primärkommunernas insatser för vård och omvårdnad i
hemmet kan skapa stora problem. Ett intimt samarbete med primärkommunerna
är nödvändigt.

Satsningen på traditionell långtidsvård har visat sig vara svårförenlig med
såväl humanitära som ekonomiska målsättningar. Framtidens vård av äldre
skall i väsentligt större utsträckning ske i deras egna hem eller på servicehus
med helinackordering och utbyggda sjukvårdsresurser.

Även om utskottet starkt tillskyndar den pågående utvecklingen mot
hemsjukvård, lokal sjukhemsvård, dagvård och hälsovård för äldre får man
emellertid inte dra slutsatsen att länslångvården nästintill kan avskaffas helt.

I propositionen uttalas att länssjukvårdens vårdplatsandel kan förväntas
minskas i takt med att primärvårdens utvecklas.

Utskottet anser att i propositionen redovisas en kraftigt överdriven tilltro
till vad folkhälsopolitik och en starkt utbyggd primärvård kan åstadkomma
och att kvalificerad sjukvård vid läns- och länsdelssjukhus är något som i

SoU 1984/85:28

38

betydande utsträckning kan och bör ersättas av primärvård. Utskottet anser
att primärvård inte är ett alternativ till länssjukvård annat än i gränsskiktet
där länssjukvårdens kvalificerade insatser inte behövs. Resultatet av förebyggande
insatser kan sannolikt inte skönjas förrän på mycket lång sikt. Man
kan inte anpassa sjukvården inom den närmaste tioårsperioden till ett
folkhälsotillstånd som kanske i bästa fall kan uppnås om 20-30 år.

Propositionen tar upp enskild hälso- och sjukvård mest i förbigående och
då huvudsakligen med negativa förtecken. Visserligen säger sig föredragande
statsråd betrakta den privat bedrivna hälso- och sjukvården ”främst
genom heltidspraktiserande läkare och sjukgymnaster” som ”ett värdefullt
komplement till den offentliga hälso- och sjukvården”.

Utskottet anser emellertid att den enskilda hälso- och sjukvården skall
finansieras genom den allmänna sjukförsäkringen och ges möjlighet att
arbeta på samma villkor som motsvarande offentligt bedrivna vård så att
patienterna oberoende av privatekonomiska förutsättningar medges valfrihet
i fråga om vårdgivare och vårdform. I propositionen konstateras
visserligen att den nu bedrivna enskilda vårdverksamheten (främst heltidspraktiker
avses) bidrar till valfrihet i vården och att den valfriheten bör
bibehållas och utvecklas. Men några förslag till hur det skall gå till lämnas
inte.

Utskottet anser att det är en allvarlig brist att i propositionen inte gjorts en
analys av alternativ till dagens organisation av den svenska sjukvården.
Nytänkande saknas på avgörande punkter och mycket av det som konkret
föreslås har närmast karaktären av en katalog över pågående arbete ute i
landstingen.

Enligt utskottets mening har man också försuttit tillfället att göra en kritisk
granskning av en verksamhet som omfattar 10 % av landets samlade
ekonomiska resurser - 65 miljarder kronor. Organisations- och finansieringsfrågorna
har inte behandlats. Enligt utskottets uppfattning hade det varit
värdefullt med ett avsnitt om alternativa finansieringsformer som t. ex. ett
heltäckande försäkringssystem.

I flertalet länder i västvärlden är det vanligt med ett primärvårdssystem
byggt på privatpraktiserande läkare. Den svenska satsningen på offentligt
bedriven primärvård är nästan unik. Det finns all anledning att dra lärdom av
vår omvärld i detta avseende.

Utskottet anser att utbyggnaden av den öppna vården utanför sjukhusen
till övervägande del bör ske genom privatpraktiker. Kostnaderna är inte bara
betydligt lägre än för den motsvarande offentliga vården. Mindre läkarmottagningar
i enskild regi innebär också att vården kan ges närmare patienterna
och att den enskilde patienten får träffa samma läkare vid sina olika
sjukbesök.

Det innebär också att patienterna garanteras valfrihet i fråga om sådana
specialiteter där detta är synnerligen angeläget. Att således gynekologin skall
företrädas i primärvården är enligt utskottets mening självklart, oavsett

SoU 1984/85:28

39

huvudmannaskap. Men den bästa garantin för en utveckling mot en
primärvårdsorganisation där detta kan infrias är att låta i huvudsak privatpraktiker
svara för en betydande del av primärvårdsverksamheten.

Den flexibla organisation som möjliggörs i privatläkarnas verksamhet,
t. ex. när det gäller hembesök, ger goda möjligheter till snabb insats. En
satsning på hembesök ökar primärvårdens tillgänglighet. Och det är privatläkarna
som har de bästa förutsättningarna att infria tillgänglighetskraven.

Utskottet anser att de små enskilda sjukhemmen fyller en viktig funktion.
Inom långtidsvården ger de ofta den hemlika karaktär som bör känneteckna
framtidens vård av framför allt äldre. Samtidigt drivs de ofta också till
betydligt lägre kostnader än landstingens egna institutioner. En satsning på
enskilda sjukhem skulle därför frigöra resurser som landstingen kan använda
för andra ändamål.

Enligt utskottets mening bör sjukförsäkringen vara uppdelad i en sjukvårdsförsäkring
och en sjukpenningförsäkring. Sjukvårdsförsäkringen skall
omfatta alla och ersätta landstingsskatten som den främsta finansieringskällan
för hälso- och sjukvården. I ett första steg skall sjukvårdsförsäkringen
omfatta den öppna vården, i ett andra även vården vid sjukhem och
vårdhem, för att på litet längre sikt fullt utbyggd även omfatta sjukhusvård.

Som en följd av minskad landstingsskatt kan avgiften till den allmänna
sjukvårdsförsäkringen betalas av den enskilde och vara proportionell mot
inkomsten. Ersättningen via sjukvårdsförsäkringen skall gå till vårdgivaren
och vara likvärdig för vård i offentlig och enskild regi. Därigenom ges
patienten frihet att själv välja vårdform och vårdmiljö. Alternativa vårdformer
och nya metoder uppmuntras. Försäkringen skall också täcka kostnader
för hemsjukvård, då denna ersätter vård vid institution.

Det försäkringssystem, som utskottet förordar, skulle medföra stora
fördelar:

o Patienternas ställning blir starkare. Valfriheten ökar.
o Alternativa vårdformer skapas som ökar framåtskridandet inom vårdsektorn.

o Mer och bättre vård kan ges till en given kostnad,
o Sjukvårdspersonal kan välja mellan arbete i offentlig eller enskild vård och
mellan arbete som egna företagare eller som anställda,
o En fungerande vårdkedja skapas med vård av god kvalitet i rätt tid och på
rätt vårdnivå.

o Landstingen avlastas uppgifter till förmån för den specialiserade slutna
vård som främst måste ske i offentlig regi.

Utskottet anser vidare att de handikappades särskilda krav på en god
hälso- och sjukvård inte tillräckligt beaktats.

Sammanfattningsvis anser utskottet att planeringen av hälso- och sjukvården
i framtiden måste göras till föremål för ny utredning. Därvid bör
organisations- och finansieringsfrågorna analyseras. Utbyggnaden av primärvården
bör till övervägande del ske genom privatpraktiker. Ett heltäck -

SoU 1984/85:28

40

ande försäkringssystem bör prövas, där den allmänna sjukförsäkringen delas
in i sjukvårds- och sjukpenningförsäkring med den förstnämnda som främsta
finansieringskälla för hälso- och sjukvården. Utskottet avstyrker således
bifall till propositionens förslag om godkännande av de i propositionen
angivna riktlinjerna för hälso- och sjukvårdspolitiken. Riksdagen bör i stället
hos regeringen begära en ny utredning, som kan ligga till grund för den
framtida sjukvårdsplaneringen och som beaktar de synpunkter utskottet
anfört.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa

1. beträffande frågan om avslag påförslaget om utvecklingslinjer för
hälso- och sjukvården och begäran om nytt förslag
att riksdagen med avslag på propositionen i motsvarande del och
med bifall till motion 1984/85:3141 och motion 1984/85:3152
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

Motiveringen till mom. 1 i hemställan

2. av Ingemar Eliasson (fp) som anser att det avsnitt i utskottets yttrande som
börjar på s. 9 med ”När det gäller” och som slutar på s. 10 med ”sina
intressen” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att alla människor har rätt till en god vård oavsett inkomst
och bostadsort. Detta står inte i motsatsställning till att verksamheten drivs i
enskild regi som ett komplement till den offentliga hälso- och sjukvården.
Propositionen ger enligt utskottets mening en för negativ bild av vård i
enskild regi som komplement till vården i offentlig regi.

Enligt utskottets mening kan en fri etableringsrätt för läkare, även för
fritidspraktiker, medverka till att skapa ett utbud av sjukvård som bättre
motsvarar människors önskemål. Besvärliga köer, som finns i den offentliga
sjukvården, kan lättare minskas genom tillgång till fritidspraktiserande
läkare. Vård i enskild regi kan visa på nya metoder och sätt att organisera
verksamheten som kan vara stimulerande även för den vård som ges i
offentlig regi. Enligt utskottets mening bör det vara en grundläggande
princip för svensk hälso- och sjukvård att privat och offentlig sjukvård skall
komplettera varandra.

Etableringsrätt för läkare (mom. 2 i hemställan)

3. av Ingemar Eliasson (fp), Göte Jonsson (m), Blenda Littmarck (m),
Ann-Cathrine Haglund (m) och Bo Arvidson (m) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 11 som börjar med
”Socialutskottet” och slutar med ”nu är i fråga” bort ha följande lydelse:

En uppenbar effekt av det nya systemet är att många fritidspraktiserande

SoU 1984/85:28

41

läkare har tvingats upphöra med sin verksamhet, då de inte längre är anslutna
till försäkringskassan och inte fått träffa avtal med landstinget. Det innebär
att dessa privatpraktiserande vårdgivare har mist rätten att på lika villkor
utöva sitt yrke. För de patienter som tidigare gått till dessa läkare betyder
bortfallet givetvis en klar försämring. Patienternas valfrihet har härigenom
minskat. För att uppnå en bättre regional fördelning av läkare bör enligt
utskottets mening stimulanser införas i stället för regleringar och förbud.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion 1984/85:3151 (fp)
såvitt nu är i fråga bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa

2. beträffande etableringsrätt för läkare

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:3151 i motsvarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Mål för hälsoarbetet fram till år 2000 (mom. 5 i hemställan)

4. av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”(yrkande 1)” bort ha följande lydelse:

De hälsopolitiska mål som framförs i propositionen uttrycks i mycket
allmänna termer. Något försök att kvantifiera målen görs inte, och det blir
också ganska oklart vilken ambitionsnivå man skall lägga sig på. HS 90-utredningen visar med all önskvärd tydlighet att åtskilliga tusen människor
varje år blir allvarligt sjuka eller dör en för tidig död på grund av sjukdomar
eller skador som sammanhänger med yttre miljöfaktorer eller med den
sociala situationen. Att så är förhållandet framgår bl. a. av de stora regionala
skillnaderna i dödlighet och sjukdomsförekomst, liksom av de stora skillnaderna
mellan dem som arbetar i olika yrken och framför allt mellan
arbetande och långvarigt arbetslösa.

Fram till år 2000 bör det, enligt utskottets mening, vara möjligt att uppnå
samma dödlighet och sjukdomsförekomst inom hela befolkningen som i dag
gäller för de mest gynnade grupperna i vårt land. En sådan målsättning
kräver givetvis att särskilda insatser sätts in mot ungdomsarbetslöshet,
utslagning ur arbetslivet, hälsofarliga arbetsmiljöer, förstörelse av den yttre
miljön, olika former av kommersialism, utbudet av alkohol och andra droger
samt andra förhållanden som har en stor och känd inverkan på befolkningens
hälsotillstånd.

Utskottet tillstyrker därför bifall till motion 1984/85:3146 yrkande 1.

dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa

5. beträffande mål för hälsoarbetet fram till år 2000
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:3146 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4 Riksdagen 1984185.12 sami. Nr28

SoU 1984/85:28

42

Specialister inom primärvården (mom. 9 i hemställan)

5. av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”samt 2456 (c)” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening måste det finnas tillgång till läkare med specialistkompetens
inom gynekologi/obstetrik och pediatrik i primärvården. Kravet
måste ställas på landstingen att de garanterar tillgång på dessa specialister i
den öppna vården.

Utskottet vill vidare understryka att de kvinnor som så önskar skall ha rätt
att få konsultera en gynekolog utan att först gå till en allmänläkare.
Detsamma skall gälla föräldrar som vill vända sig direkt till en barnläkare.

Vad utskottet nu anfört med anledning av motion 859 (vpk) yrkande 1 bör
ges regeringen till känna. Därigenom tillgodoses även motion 1781 (m) delvis
och 2456 (c).

dels att utskottet under mom. 9 bort hemställa

9. beträffande specialister inom primärvården

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:859 yrkande 1 och med
anledning av motion 1984/85:1781 i motsvarande del och motion
1984/85:2456 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

Mödrahälsovårdens kvalitet m. m. (mom. 10 i hemställan)

6. av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Inom
primärvården” och slutar på s. 18 med ”återstående del” bort ha följande
lydelse:

Tanken att föra över mödra- och barnhälsovården till primärvården bör
enligt utskottets mening inte förverkligas. Då finns risker för att mödra- och
barnhälsovården försämras. Den har, organiserad enligt normalreglementet,
fungerat alldeles utmärkt under tiotals år.

I överensstämmelse med vad som begärs i motion 1984/85:859 (vpk)
yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna att
mödrahälsovården fortsättningsvis skall behålla den organisatoriska form
den haft sedan lång tid tillbaka och att barnhälsovården bör bedrivas vid
barnavårdscentralerna av läkare och sjuksköterskor med specialistkompetens.

Ett sådant tillkännagivande innebär bl. a. att vikten av medverkan av
specialistutbildad personal i hälsovården för mödrar och barn understryks
och tillgodoser därigenom syftet med motion 1984/85:1781 (m) (delvis).

SoU 1984/85:28

43

dels att utskottet under mom. 10 bort hemställa

10. beträffande mödrahälsovårdens kvalitet m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:859 yrkande 2 och med
anledning av motion 1984/85:1781 i motsvarande del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Informationsinsats mot tobaksbruket (mom. 11 i hemställan)

7. av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Mot
denna” och slutar med ”redan övervägs” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att en massiv informationsinsats
om tobakens skadeverkningar kommer till stånd. Detta bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 11 bort hemställa

11. beträffande informationsinsats mot tobaksbruket

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:3148 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Kartläggning av rehabiliteringsbehovet för handikappade (mom. 18 i hemställan) 8.

av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Utskottet
vill understryka” och slutar med ”yrkande 4” bort ha följande lydelse:
Statens handikappråd framhåller i sitt remissyttrande över HS 90-utredningens
huvudrapport Hälso- och sjukvård inför 90-talet att i denna rapport
har rehabiliteringsfrågorna förbigåtts. Utskottet kan konstatera att inte
heller propositionen tar upp detta område annat än i förbigående. I Rapport
nr 41 år 1984 från statistiska centralbyrån framkommer att handikappade har
sämre hälsa än befolkningen i övrigt. De har vårdats på sjukhus eller sjukhem
i långt större utsträckning än vad enbart deras ålder motiverat. Bland de svårt
rörelsehindrade har t. ex. nästan var fjärde person varit inlagd på någon
sjukvårdsinrättning under en tremånadersperiod. Vidare visar rapporten att
levnadsförhållandena i övrigt är sämre för dem som är hårdast drabbade av
olika sjukdomar och handikapp. För barn och ungdomar och nyskadade har
vi en fungerande rehabilitering trots att det i dag saknas rehabiliteringskliniker
i många landsting. Men för den vuxenhandikappade, som inte behöver
akut sjukvård, finns ingen kontinuerlig, uppsökande rehabiliteringsverksamhet.
Den vuxenhandikappade, som inte befinner sig i ett akut sjukdomsstadium,
är hänvisad till att på egen hand informera sig om eventuella framsteg
inom den medicinska rehabiliteringen och vilka möjligheter det finns att få

SoU 1984/85:28

44

del av detta. Många vuxenhandikappade som drabbats av skador då den
medicinska rehabiliteringen inte hade de kunskaper som finns i dag, har ej
fått chans till rehabilitering efter sina faktiska förutsättningar.

Genom en kontinuerlig, uppföljande rehabilitering för vuxenhandikappade
kan man förebygga att handikappet förvärras och därmed minska behovet
av större sjukvårdsinsatser på längre sikt.

Enligt utskottets mening bör socialstyrelsen kartlägga behovet av kontinuerlig,
uppföljande rehabilitering för olika handikappgrupper. En sådan
uppföljande verksamhet överensstämmer med föreslagen lagändring om att
vården skall inriktas på att förebygga ohälsa.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion 1984/85:3146 (vpk)
yrkande 4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 18 bort hemställa

18. beträffande kartläggning av rehabiliteringsbehovet för handikappade att

riksdagen med bifall till motion 1984/85:3146 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Anslag till samhällsmedicinsk forskning (mom. 22 i hemställan)

9. av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 26 med ”Utskottet
vill inledningsvis” och slutar med ”(yrkande 3)” bort ha följande lydelse:

Propositionen uttalar sig i allmänhet i positiva ordalag om att utvidga den
samhällsmedicinska forskningen med inriktning på prevention, epidemiologi,
omvårdnad och rehabilitering. Regeringen föreslår dock inte att några
medel anvisas till denna typ av forskning, inte heller att det sker någon
omstrukturering av medel från annan medicinsk forskning. I själva verket är
det bara några procent av forskningsresurserna som i dag tillfaller forskning
med förebyggande och samhällsmedicinsk inriktning. Skall propositionens
riktlinjer kunna uppnås, krävs kraftigt utökade resurser till samhällsmedicinsk
forskning. Utskottet anser därför att medicinska forskningsrådet bör
göra en omstrukturering av sina anslag så att minst 50 % går till forskning
med klar samhällsmedicinsk inriktning. Detta bör riksdagen, i enlighet med
motion 1984/85:3146 yrkande 3, ge regeringen till känna.

Genom detta ställningstagande tillgodoses även motion 1984/85:3144.

dels att utskottet under mom. 22 bort hemställa

22. beträffande anslag till samhällsmedicinsk forskning

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:3146 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

SoU 1984/85:28

45

Hälsostatistiken (morn. 26 i hemställan)

10. av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Av
propositionen” och slutar med ”och avstyrks” bort ha följande lydelse:

Propositionens inriktning på förebyggande verksamhet kräver med nödvändighet
en bättre statistik över yttringar av ohälsa och dess samband med
sociala förhållanden. De register över dödlighet, sjukdomsförekomst och
sjukvårdsutnyttjande som existerar är ofullständiga och svåra att använda på
grund av små resurser hos registerhållande myndigheter. Uppgifterna
publiceras långt i efterhand. Resurser saknas till elementär bearbetning av
registren. En förment omtanke om den personliga integriteten har medfört
att åtskilliga arbetare mist livet i onödan, därför att man alltför sent har fått
kännedom om kopplingen mellan olika arbetsmiljöer och sjukdomar och
skador. Propositionen ställer det i och för sig positiva förslaget att man skall
ge ut folkhälsorapporter men anvisar samtidigt inga resurser till en förbättrad
hälsostatistik. Enligt utskottets mening bör regeringen vidta åtgärder för en
kraftig förbättring av statistiken när det gäller hälsoförhållanden och deras
koppling till sociala bakgrundsdata. Detta bör riksdagen med anledning av
motion 1984/85:3146 (vpk) yrkande 2 som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottet under mom. 26 bort hemställa

26. beträffande hälsostatistiken

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:3146 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Återskapande av en medicinalstyrelse (mom. 32 i hemställan)

11. av Göte Jonsson, Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund och Bo
Arvidson (alla m) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 33 som börjar med ”Vid
riksdagsbehandlingen” och slutar på med ”Motionen avstyrks” bort ha
följande lydelse:

Utvecklingen har visat att det i vissa fall var fel att slå ihop medicinalstyrelsen
och socialstyrelsen till ett verk. Utifrån gjorda erfarenheter finns det nu
anledning att på nytt överväga en uppdelning av socialstyrelsen.

Enligt utskottets mening bör riksdagen hos regeringen begära en utredning
beträffande lämpligheten av ett återställande av den tidigare ordningen
genom att medicinalstyrelsen återinrättas med i huvudsak de uppgifter och
den sammansättning den tidigare hade.

dels att utskottet under mom. 32 bort hemställa

32. beträffande återskapande av en medicinalstyrelse

SoU 1984/85:28

46

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:3143 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. beträffande huvudmannaskap för primärvården

av Göte Jonsson, Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund och Bo
Arvidson (alla m) som anför:

Vi anser att man inom ramen för den pågående försöksverksamheten med
ökad kommunal självstyrelse förutsättningslöst bör pröva den nuvarande
fördelningen av arbetsuppgifter mellan primärkommuner och landsting.
Utskottets uttalande innebärande att nuvarande ansvarsfördelning är väl
avvägd får tolkas som att det gäller tills vidare i avvaktan på utfallet av
försöksverksamheten.

2. beträffande specialister inom primärvården

av Göte Jonsson, Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund och Bo
Arvidson (alla m) som anför:

Vi vill hänvisa till vad vi anfört i vår reservation beträffande frågan om
avslag på propositionen. Genom den där förordade utbyggnaden av den
öppna vården genom privatpraktiker ökar den enskildes valfrihet i fråga om
specialiteter såsom gynekologi och pediatrik. Vi vill även understryka att
oaktat huvudmannaskap skall bl. a. gynekologin finnas tillgänglig i primärvården.

3. beträffande specialister inom primärvården

av Rosa Östh (c) och Gunnar Elm (c) som anför:

Möjligheterna för patienter att få anlita läkare med specialistkompetens i
gynekologi/obstetrik och pediatrik varierar mellan de olika landstingen.
Enligt vår mening bör det på alla håll finnas erforderlig specialistkompetens
inom primärvården. Vi vill särskilt framhålla vikten av att de kvinnor som så
önskar får möjlighet att få konsultera gynekolog utan att först behöva gå till
en allmänläkare.

4. beträffande cancervården

av Göte Jonsson, Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund och Bo
Arvidson (alla m) som anför:

Enligt vår uppfattning är det mindre tillfredsställande att familjer som
förorsakas återkommande ofrånkomliga merkostnader på grund av sjukdom
eller handikapp hos ett barn, vars behov av särskilda vårdinsatser är mindre
uttalat, i regel är uteslutna från möjligheten att få vårdbidrag på grund av de

SoU 1984/85:28

47

höga tröskeleffekter sorn finns inom denna bidragsform. Särskilt hårt slår,
enligt utskottets mening, nuvarande regler mot familjer där barnet har ett
mer eller mindre osynligt handikapp eller sjukdom. Förslag om förbättring
av vårdbidraget i form av ett fjärdedels vårdbidrag har fp, m och vpk nyligen
förordat i en gemensam reservation till sociaiförsäkringsutskottets betänkande
SfU 1984/85:18 i vilket betänkande motionsförslag härom avstyrktes. Vi
anser införandet av ett fjärdedels vårdbidrag vara en mycket angelägen
fråga.

5. beträffande cancervården

av Ingemar Eliasson (fp) och Inga Lantz (vpk) som anför:

Enligt vår uppfattning är det mindre tillfredsställande att familjer som
förorsakas återkommande ofrånkomliga merkostnader på grund av sjukdom
eller handikapp hos ett barn, vars behov av särskilda vårdinsatser är mindre
uttalat, i regel är uteslutna från möjligheten att få vårdbidrag på grund av de
höga tröskeleffekter som finns inom denna bidragsform. Särskilt hårt slår,
enligt utskottets mening, nuvarande regler mot familjer där barnet har ett
mer eller mindre osynligt handikapp eller sjukdom. Förslag om förbättring
av vårdbidraget i form av ett fjärdedels vårdbidrag har fp, m och vpk nyligen
förordat i en gemensam reservation till sociaiförsäkringsutskottets betänkande
SfU 1984/85:18 i vilket betänkande motionsförslag härom avstyrktes. Vi
anser införandet av ett fjärdedels vårdbidrag vara en mycket angelägen
fråga.

Vi vill även hänvisa till en gemensam reservation av vpk och fp i
sociaiförsäkringsutskottets betänkande 1984/85:21 om föräldraförsäkringen.
Det föreslogs i reservationen att när det gäller barn som på grund av
sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat handikapp är i behov av
särskild tillsyn och vård bör någon tidsgräns för tillfällig föräldrapenning inte
finnas.

SoU 1984/85:28

48

Bilaga 1

I proposition 1984/85:181 framlagda lagförslag
1 Förslag till

Lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

Härigenom föreskrivs i fråga om hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
dels att 3 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 2 a §, och närmast före 2 a § en
ny rubrik av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Krav på hälso- och sjukvården

2 a §

Hälso- och sjukvården skall bedrivas
sä att den uppfyller kraven på en
god vård. Detta innebär särskilt att
den skall

1. inriktas mot att förebygga ohälsa,

2. vara av god kvalitet och tillgodose
patientens behov av trygghet i
vården och behandlingen,

3. vara lätt tillgänglig,

4. bygga på respekt för patientens
självbestämmande och integritet,

5. främja goda kontakter mellan
patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen.

Vården och behandlingen skall så
långt det är möjligt utformas och
genomföras i samråd med patienten.

Patienten skall ges upplysningar
om sitt hälsotillstånd och om de
metoder för att förebygga, utreda och
behandla sjukdom och skada som
står till buds. Om upplysningarna
inte kan lämnas till patienten skall de i
stället lämnas till en nära anhörig till
honom. Upplysningar får dock inte
lämnas till patienten eller någon
anhörig i den mån det finns hinder för
detta i 7 kap. 3 § eller 6 § sekretesslagen
(1980:100) eller i 6 § andra stycket
eller 6 a § första stycket lagen
(1980:11) om tillsyn över hälso- och
sjukvårdspersonalen m.fl.

SoU 1984/85:28

49

3 §

Varje landstingskommun skall erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem
som är bosatta inom landstingskommunen. Även i övrigt skall landstingskommunen
verka för en god hälsa hos hela befolkningen. Vad som i denna
lag sägs om landstingskommuner gäller också kommuner som inte ingår i en
landstingskommun. Bestämmelser om förvaltningsutskott skall därvid avse
kommunstyrelsen. Vad här sagts utgör inte hinder för annan att bedriva
hälso- och sjukvård.

En god hälso- och sjukvård skall
särskilt

1. vara av god kvalitet och tillgodose
patientens behov av trygghet i
vården och behandlingen,

2. vara lätt tillgänglig,

3. bygga på respekt för patientens
självbestämmande och integritet,

4. främja goda kontakter mellan
patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen.

Vården och behandlingen skall så
långt det är möjligt utformas och
genomföras i samråd med patienten.

Patienten skall ges upplysningar
om sitt hälsotillstånd och om de
behandlingsmetoder som står till
buds. Om upplysningarna inte kan
lämnas till patienten skall de i stället
lämnas till en nära anhörig till
honom. Upplysningar får dock inte
lämnas till patienten eller någon
anhörig i den mån det finns hinder för
detta i sekretesslagen (1980:100).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

SoU 1984/85:28

50

2 Förslag till
Lag om fortsatt giltighet av lagen (1980:12) om förtroendenämnder
inom hälso- och sjukvården

Härigenom föreskrivs att lagen (1980:12) om förtroendenämnder inom
hälso- och sjukvården, som gäller till utgången av juni 1985, skall fortsätta att
gälla till utgången av juni 1986.

SoU 1984/85:28

51

Bilaga 2

Av utskottet framlagt förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763)

Förslag till

Lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

Härigenom föreskrivs i fråga om hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
dels att 3 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 2 a och 2 b §§, samt

närmast före 2 a § en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

Krav på hälso- och sjukvården

2 a §

Hälso- och sjukvården skall bedrivas
så att den uppfyller kraven på en
god värd. Detta innebär att den skall
särskilt

1. vara av god kvalitet och tillgodose
patientens behov av trygghet i
vården och behandlingen,

2. vara lätt tillgänglig,

3. bygga på respekt för patientens
självbestämmande och integritet,

4. främja goda kontakter mellan
patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen.

Vården och behandlingen skall så
långt det är möjligt utformas och
genomföras i samråd med patienten.

Patienten skall ges upplysningar
om sitt hälsotillstånd och om de behandlingsmetoder
som står till buds.
Om upplysningarna inte kan lämnas
till patienten skall de i stället lämnas
till en nära anhörig till honom. Upplysningar
får dock inte lämnas till
patienten eller någon anhörig i den
män det finns hinder för detta i 7 kap.

3 § eller 6 § sekretesslagen (1980:
100) eller i 6 § andra stycket eller
6 a § första stycket lagen (1980:11)
om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen
m.fl.

SoU 1984/85:28

52

2b§

Hälso- och sjukvården skall arbeta
för att förebygga ohälsa. Den som
vänder sig till hälso- och sjukvården
skall när det är lämpligt ges upplysningar
om metoder för att förebygga
sjukdom eller skada.

3 §

Varje landstingskommun skall erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem
som är bosatta inom landstingskommunen. Även i övrigt skall landstingskommunen
verka för en god hälsa hos hela befolkningen. Vad som i denna
lag sägs om landstingskommuner gäller också kommuner som inte ingår i en
landstingskommun. Bestämmelser om förvaltningsutskott skall därvid avse
kommunstyrelsen. Vad här sagts utgör inte hinder för annan att bedriva
hälso- och sjukvård.

En god hälso- och sjukvård skall
särskilt

1. vara av god kvalitet och tillgodose
patientens behov av trygghet i
vården och behandlingen,

2. vara lätt tillgänglig,

3. bygga på respekt för patientens
självbestämmande och integritet,

4. främja goda kontakter mellan
patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen.

Vården och behandlingen skall så
långt det är möjligt utformas och
genomföras i samråd med patienten.

Patienten skall ges upplysningar
om sitt hälsotillstånd och om de
behandlingsmetoder som står till
buds. Om upplysningarna inte kan
lämnas till patienten skall de i stället
lämnas till en nära anhörig till
honom. Upplysningar får dock inte
lämnas till patienten eller någon
anhörig i den mån det finns hinder för
detta i sekretesslagen (1980:100).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

Soll 1984/85:28

53

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Motioner 2

Motioner väckta under den allmänna motionstiden år 1985 2

Motioner väckta med anledning av prop. 1984/85:181 3

Utskottet 6

Bakgrund 6

Allmänna utgångspunkter 7

Propositionsförslagen 7

Frågan om avslag på propositionen i dess helhet och

begäran om nya riktlinjer 9

Riktlinjernas allmänna innehåll 10

Fortsatt utvecklingsarbete 12

Ändring av hälso-och sjukvårdslagen (1982:763) 13

Huvudmannaskap för primärvården 15

Specialistkompetens inom primärvården 16

Åtgärder mot tobaksbruket 18

Den psykiatriska vården 20

Sjukvård för invandrare 21

Kartläggning av behovet av rehabilitering för handikappade .... 22

Läkarkontinuitet i slutenvården 23

Långtidssjukvården 24

Forskningens allmänna inriktning 25

Kvinnoforskning m. m 27

Statistikfrågor 28

Utbildning av sjukvårdspersonal 29

Diabetessjuka 30

Cancervården 31

Åtgärder mot sjukdomen AIDS 32

Återskapande av en medicinalstyrelse 32

Ambulanssjukvården 33

Förtroendenämnder 34

Utskottets hemställan 34

Reservationer 37

1. Frågan om avslag på propositionen i dess helhet och begäran om

nya riktlinjer (mom. 1 i hemställan) av m 37

2. Motiveringen till mom. 1 i hemställan av fp 40

3. Etableringsrätt för läkare (mom. 2 i hemställan) av fp och m .... 40

4. Mål för hälsoarbetet fram till år 2000 (mom. 5 i hemställan) av

vpk 41

5. Specialister inom primärvården (mom. 9 i hemställan) av vpk ... 42

6. Mödrahälsovårdens kvalitet m. m. (mom. 10 i hemställan) av vpk 42

SoU 1984/85:28 54

7 Informationsinsats mot tobaksbruket (mom. 11 i hemställan) av

vpk 43

8. Kartläggning av rehabiliteringsbehovet för handikappade (mom.

18 i hemställan) av vpk 43

9. Anslag till samhällsmedicinsk forskning (mom. 22 i hemställan)

av vpk 44

10. Hälostatistiken (mom. 26 i hemställan) av vpk 45

11. Återskapande av en medicinalstyrelse (mom. 32 i hemställan) av

m 45

Särskilda yttranden 46

1. betr. huvudmannaskap för primärvården (av m) 46

2. betr. specialister inom primärvården (av m) 46

3. betr. specialister inom primärvården (av c) 46

4. betr. cancervården (av m) 46

5. betr. cancervården (av fp och vpk) 47

Bilagal:Ipropositionl984/85:181framlagdalagförslag 48

Bilaga 2: Av utskottet framlagt förslag till lag om ändring i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) 51