SoU 1984/85:27

Socialutskottets betänkande
1984/85:27

om ny omsorgslag (prop. 1984/85:176)

I betänkandet behandlas förslagen i proposition 1984/85:176 med förslag
till lag om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. jämte
motioner.

Utskottet har i ärendet uppvaktats av företrädare för Svenska facklärarförbundet,
Handikappförbundens Centralkommitté, HCK, och dess medlemsförbund,
FUB Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och
vuxna, RBU Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar, SRF
Synskadades riksförbund och Riksföreningen för cystisk fibrös (RFCF) m. fl.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker med vissa ändringar regeringens förslag till lag om
särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.

Med anledning av motionsyrkanden (m, c, fp) om annan avgränsning av
personkretsen uttalar utskottet att det behövs ett fortsatt utredningsarbete
som skall inriktas på att precisera vilka grupper som bör omfattas av lagen
och belysa behovet av kompletterande särskilda omsorger. Utskottet
understryker att utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt och att syftet bör
vara att utvidga omsorgslagen att gälla alla barn och ungdomar som har
behov av särskilda omsorger. Detta föreslås riksdagen ge regeringen till
känna.

Med anledning av motionsyrkanden (s, fp) föreslår utskottet att benämningen
”grupphem” i lagförslagen ändras till ”gruppbostad” för att markera
att det är fråga om en integrerad boendeform som inte skall jämställas med
en vårdinrättning.

Med anledning av olika motionsförslag (s, c, fp, vpk) föreslår utskottet
vidare att landstingskommunerna får rätt att ta ut skäliga avgifter för kost och
logi av psykiskt utvecklingsstörda som har hel pension eller inkomst av eget
arbete. Härigenom undanröjs ett formellt hinder för erhållande av kommunalt
bostadstillägg (KBT). Mot rätten att ta ut avgift bör vidare enligt
utskottet svara en rätt för den enskilde att själv uppbära sin pension och
betala avgiften i vanlig ordning. Utskottet anser därför att landstingskommunen
inte skall kunna uppbära pensionen för utvecklingsstörda som får
särskilda omsorger enligt den nya lagen. Detta föreslås riksdagen ge
regeringen till känna. De utvecklingsstörda som är ur stånd att själva ta del i
ansvaret för sin ekonomi bör enligt utskottets mening kunna få hjälp av
landstinget på frivillig basis eller, om så erfordras, biträde genom god man
eller förmyndare.

1 Riksdagen 1984185.12 sami. Nr27

SoU 1984/85:27

Utskottet avstyrker motionsyrkanden (c, vpk) om fortsatt landstingskommunalt
huvudmannaskap för särförskolan. Häremot reserverar sig utskottets
c- och vpk-ledamöter. Vidare avstyrks ett motionsyrkande (m) om återhållsamhet
med avveckling av vårdhemmen. Häremot reserverar sig m-ledamöterna.
Utskottet avstyrker också ett motionsyrkande (m) om utvidgning av
den s. k. tillsynslagens ansvarsregler till att omfatta omsorgsverksamhetens
personal på samma sätt som personal inom hälso- och sjukvården. Utskottet
understryker dock att det är angeläget att regeringen överväger den frågan i
samband med viss annan översyn av tillsynslagen. M-ledamöterna reserverar
sig till förmån för motionsförslaget.

Propositionen

Regeringen (socialdepartementet) har föreslagit riksdagen att
dels anta ett i propositionen framlagt och av lagrådet granskat förslag till
lag om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.,
dels anta ett i propositionen framlagt och av lagrådet granskat förslag till
lag om införande av lagen (1985:000) om särskilda omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda m.fl.,
dels anta ett i propositionen framlagt och av lagrådet granskat förslag till
lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),
dels godkänna vad som föreslagits i fråga om regionala insatser på
skolområdet.

Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga 1.

Motioner

Motion som väckts under allmänna motionstiden 1985

I motion 1984/85:709 av Gullan Lindblad och Siri Häggmark (båda m)
föreslås att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till ändring av
lagen om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen så att även omsorgsvårdens
personal kommer att stå under socialstyrelsens tillsyn.

Motioner som väckts med anledning av propositionen

I motion 1984/85:3133 av Nils Olof Gustafsson och Marianne Stålberg
(båda s) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att boende i grupphem för psykiskt utvecklingsstörda
skall jämställas med ett eget boende och ej med boende på vårdinrättning,

2. att riksdagen beslutar att bestämmelsen enligt 13 § den föreslagna lagen
ges en lydelse som överensstämmer med den praxis som tillämpas inom
omsorgsverksamheten.

SoU 1984/85:27

I motion 1984/85:3134 av Ulla Tillander m. fl. (c) hemställs

1. att riksdagen beslutar att i den kommande omsorgslagen personkretsen
för särskilda omsorger utvidgas i enlighet med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen beslutar att landstingskommunerna tills vidare skall
bibehålla huvudmannaskapet för förskolan för de barn som omfattas av
omsorgslagen,

3. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförts angående handikappade förskolebarns integrering,

4. att riksdagen beslutar att den handikappade ges möjlighet att själv
uppbära sin pension och betala ersättning för kost och logi till landstingskommunen.

I motion 1984/85:3135 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de former av
självständigt boende som kan komma i fråga för psykiskt handikappade skall
berättiga till KBT om de ekonomiska villkoren för detta uppfylls,

2. att riksdagen avvisar förslaget om att särförskolan inordnas i den
kommunala barnomsorgen.

I motion 1984/85:3136 av Ingemar Eliasson m.fl. (fp) hemställs

1. att riksdagen beslutar att lagen om särskilda omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda m.fl. även skall innefatta rörelsehindrade barn och
ungdomar under 20 år och kallas Lag om vissa handikappomsorger,

2. att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam översyn av vilka
grupper av barn och ungdomar som denna lag härutöver bör omfatta,

3. att riksdagen beslutar att beteckningen gruppbostad skall användas i
stället för grupphem i omsorgslagen,

4. att riksdagen beslutar att den handikappade skall ha möjlighet att själv
uppbära sin pension och betala hyra och ersättning för mat m.m. till
landstinget.

I motion 1984/85:3137 av Nils Carlshamre m.fl. (m) hemställs

1. att riksdagen beslutar att den i proposition 1984/85:176 föreslagna nya
omsorgslagen, utöver den i propositionen angivna personkretsen, skall
omfatta alla handikappade barn och ungdomar under 20 år som har behov av
de i lagen angivna särskilda omsorgerna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande vårdhem för vuxna psykiskt utvecklingsstörda.

Utskottet

Bakgrund

Regler om skolundervisning, vård och omsorger i övrigt åt psykiskt
utvecklingsstörda finns för närvarande i lagen (1967:940) angående omsorger
om vissa psykiskt utvecklingsstörda (omsorgslagen). Lagen avser psykiskt

SoU 1984/85:27

utvecklingsstörda, som på grund av hämmad förståndsutveckling för sin
utbildning eller anpassning i samhället eller i övrigt behöver särskilda
omsorger genom det allmänna. Lagen har undergått endast smärre ändringar
av formell karaktär under de år den har varit i kraft. Samtidigt har emellertid
den faktiska omsorgsverksamheten undergått, och undergår alltjämt, stora
förändringar.

I augusti 1977 beslöt den dåvarande regeringen att tillkalla en kommitté
med uppdrag att utreda frågorna om omsorgerna för psykiskt utvecklingsstörda,
psykotiska barn och flerhandikappade.

Kommittén, som antog namnet omsorgskommittén, avlämnade i juni 1981
sitt betänkande (SOU 1981:26) Omsorger om vissa handikappade. I
betänkandet lades fram förslag bl. a. till en ny lag om handikappomsorger
samt till ändring i skollagen (1962:319) och vissa andra lagar, vilka förslag
tillsammans syftade till att ersätta bl. a. 1967 års omsorgslag. I betänkandet
behandlades också en rad andra frågor med anknytning till handikappområdet,
t. ex. arbetsmarknaden, fritid och kultur, handikappades inflytande och
invandrare med handikapp. Vidare lades fram vissa förslag om stöd till
begåvningshandikappade föräldrar och deras barn. Betänkandet har remissbehandlats.

I december 1983 tillkallade socialministern, efter regeringens bemyndigande,
en arbetsgrupp förden fortsatta beredningen av ärendet. Arbetsgruppen,
som kallade sigomsorgsberedningen, avlämnade den 18 december 1984
en rapport med förslag till ny lagreglering på området, vilken ligger till grund
för propositionen.

Allmänt om förslaget till ny omsorgslag

Den föreslagna nya omsorgslagen skall tillsammans med planerade
ändringar i skolförfattningarna fr. o. m. den 1 juli 1986 ersätta den nuvarande
omsorgslagen. Utgångspunkten för förslagen kan sägas vara de i handlingsprogrammet
i handikappfrågor angivna grundsatserna om integrering och
normalisering (jfr SoU 1982/83:27). Omsorgerna syftar till att ge den
enskilde större möjligheter till delaktighet och gemenskap i samhället och
skall inriktas på att utveckla den enskildes egna resurser.

Den nya lagen föreslås omfatta dels psykiskt utvecklingsstörda, dels
personer som på grund av en hjärnskada, föranledd av yttre våld eller
kroppslig sjukdom, har fått ett betydande och bestående begåvningshandikapp,
dels slutligen personer med barndomspsykos. Lagen reglerar de
insatser som de angivna grupperna behöver utöver dem som socialtjänstlagen
och hälso- och sjukvårdslagen ger. Dessa extra insatser kallas särskilda
omsorger och skall uttryckligen vara en rättighet. De särskilda omsorgerna
föreslås vara

1. rådgivning, annat personligt stöd samt stöd av en kontaktperson,

2. daglig verksamhet för dem som inte förvärvsarbetar eller utbildar sig,

SoU 1984/85:27

3. korttidsvistelse utanför det egna hemmet i syfte främst att avlösa
anhöriga i vård och tillsyn,

4. bostad i familjehem eller i elevhem för barn och ungdomar som behöver
bo utanför föräldrahemmet,

5. bostad i grupphem för vuxna som inte kan bo självständigt.

Rätt till omvårdnad, fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter skall
garanteras vissa grupper.

Landstingskommunerna skall enligt förslaget behålla ansvaret för de
särskilda omsorgerna, men en möjlighet öppnas att genom avtal föra över
uppgifter från landstingskommun till kommun.

För dem som inte kan bo i det egna hemmet skall således i stället finnas
möjlighet att bo i familjehem eller elevhem (barn och ungdomar) eller
grupphem (vuxna). De nuvarande vårdhemmen för barn och ungdom skall
avvecklas skyndsamt och nyintagningen skall upphöra. Vårdhemmen för
vuxna och specialsjukhusen föreslås bli avvecklade i den takt de ekonomiska
förutsättningarna och hänsynen till dem som bor där medger. Nyintagning
skall få ske endast om synnerliga skäl föreligger.

Beträffande undervisningen föreslås att reglerna om särskolan skall tas in i
en ny skollag, som förbereds inom regeringskansliet. Landstingskommunerna
skall enligt förslaget ändock behålla huvudmannaskapet för särskolan.
Ansvaret för förskoleverksamheten för utvecklingsstörda barn föreslås
däremot bli överfört till primärkommunerna.

Vård oberoende av samtycke skall inte längre kunna ges enligt omsorgslagen.
De särskilda omsorgerna skall således ges endast på den utvecklingsstördes
eller i vissa fall hans vårdnadshavares, förmyndares eller gode mans
begäran. Beslut om särskilda omsorger enligt den föreslagna lagen, föreslås
kunna överklagas till länsrätt. Socialstyrelsen föreslås liksom hittills ha tillsyn
över omsorgsverksamheten.

I avvaktan på att vårdhemmen och specialsjukhusen avvecklats förs
bestämmelserna angående dessa vårdformer över till en promulgationslag
med övergångsbestämmelser till den föreslagna omsorgslagen. 1 den lagen
föreslås även de nuvarande reglerna om vård oberoende av samtycke ingå i
avvaktan på ny lagstiftning om tvångsvård för psykiskt störda.

Utskottet behandlar i det följande propositionsförslagen under särskilda
sakrubriker.

Personkretsen

I propositionen föreslås som nämndes ovan att den nya omsorgslagen skall
gälla förutom psykiskt utvecklingsstörda även personer som på grund av en
hjärnskada, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, har fått ett
betydande och bestående begåvningshandikapp samt personer med barndomspsykos
(1 §). Omsorgskommittén föreslog i sitt betänkande en väsentligt
större personkrets, nämligen dels alla handikappade barn och ungdomar

1* Riksdagen 1984185.12 sami. Nr27

Rättelse: S. 35, 4 § vänster och höger spalt, nedersta raderna
Står: 13 och 14 §§ Tillkommer: samt 16 §

SoU 1984/85:27

under 20 år, dels vuxna människor med psykisk utvecklingsstörning eller
barndomspsykos eller med annan bestående eller betydande funktionsnedsättning
som inte beror av åldrande eller psykisk sjukdom.

Socialministern anför att remissopinionen varit splittrad beträffande
bestämningen av personkretsen samt att omsorgsberedningens förslag
sammanfaller med det av regeringen framlagda. Som skäl för den avgränsning
som föreslås i propositionen framhåller socialministern bl. a. att de två
nya grupper som föreslås föras in under omsorgslagens bestämmelser har
behov som ligger mycket nära dem som psykiskt utvecklingsstörda har.
Beträffande omsorgskommitténs förslag instämmer socialministern med
invändningar från en del remissinstanser. Å ena sidan uppfattas det som en
godtycklig avgränsning att till gruppen psykiskt utvecklingsstörda - som får
livslånga omsorger enligt lagen - föra andra handikappade under 20 års
ålder. Dessa kritiker hävdar, att den tillkommande gruppen inte bör
begränsas på detta sätt, utan att den bör få behålla sina rättigheter även som
vuxna. Å andra sidan kritiseras omsorgskommittén för att den föreslagit en
handikapplag med särbestämmelser för handikappade, som rubbar förutsättningarna
för den jämställdhet med andra medborgargrupper som håller på
att utvecklas enligt riktlinjerna om normalisering och delaktighet.

Socialministern anför vidare att han anser det framlagda förslaget väl ägnat
för en revision av omsorgslagen för psykiskt utvecklingsstörda och att
riksdagen bör beredas möjlighet att besluta om en sådan lag under
innevarande riksmöte. Emellertid anmäler socialministern att han även tagit
upp frågan om att utreda behovet av åtgärder för andra barn och ungdomar
än dem som nu föreslås ingå i omsorgslagens personkrets och att han avser att
senare återkomma till regeringen i denna fråga (prop. s. 128).

Frågan om avgränsningen av personkretsen tas upp i tre motioner. I
motionerna 1984185:3137 av Nils Carlshamre m.fl. (m) och 1984185:3134 av
Ulla Tillander m.fl. (c) hemställs att den kommande omsorgslagen, utöver
den i propositionen angivna personkretsen, skall omfatta alla handikappade
barn och ungdomar under 20 år som har behov av de i lagen angivna särskilda
omsorgerna (yrkande 1 i båda motionerna). Motionärerna, som i denna del
anknyter till omsorgskommitténs förslag, framhåller att många landsting är i
färd med att bygga upp en gemensam habiliteringsorganisation för alla
handikappade barn och ungdomar oavsett diagnos och med rätten till stöd
grundad på behov. Med en sådan avgränsning av personkretsen som föreslås
i lagen skulle endast omkring hälften av de barn och ungdomar som behöver
särskilt stöd få det enligt lag, vilket enligt motionärerna vore olyckligt.

I motion 1984/85:3136 av Ingemar Eliasson m.fl. (fp) begärs dels att lagen
om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. även skall
innefatta rörelsehindrade barn och ungdomar under 20 år och kallas Lag om
vissa handikappomsorger (yrkande 1), dels att en skyndsam översyn av vilka
grupper av barn och ungdomar som denna lag härutöver bör omfatta skall
göras (yrkande 2). Enligt motionärerna råder det tämligen bred enighet om

SoU 1984/85:27

att personkretsen bör utvidgas och motionärerna anser att det kan finnas
anledning att överväga införandet av en allmän handikapplag. Motionärerna
framför samma kritik som den ovan anförda mot att endast vissa barn och
ungdomar som behöver särskilda omsorger kommer att få det med stöd av lag
och med rätt att överklaga fattade beslut. Enligt motionärerna har dock
regeringens beredning av frågan medfört att oklarheter uppstått. Motionärerna
föreslår av det skälet att lagen omedelbart utsträcks att gälla även
rörelsehindrade barn och ungdomar och att en skyndsam utredning av vilka
ytterligare grupper som dessutom bör ingå måste göras.

Utskottet gör följande bedömning.

Frågan om vilken personkrets som skall omfattas av lagstiftningen är av
central betydelse för lagens innehåll och utformning. Frågeställningen
inskränker sig nämligen inte enbart till avgränsningen av vilka grupper som
kan behöva särskilda omsorger utan måste också innefatta en genomgång av
vilka omsorger som behövs för resp. grupp. Det arbete som har utförts av
omsorgskommittén och fullföljts av omsorgsberedningen har haft som
huvudsaklig utgångspunkt att göra en översyn av 1967 års omsorgslag. De
särskilda omsorger som föreslås i propositionen tar därför framför allt sikte
på de behov som finns hos de utvecklingsstörda. Utskottet konstaterar även
att propositionens förslag till personkrets innebär en utvidgning så att två
grupper - vissa hjärnskadade samt personer med barndomspsykos - vilka
stått utanför den nuvarande lagens personkrets, men som har behov som
ligger mycket nära de utvecklingsstördas, nu inordnas i omsorgssystemet.

Utskottet delar uppfattningen att den nuvarande omsorgslagen bör
revideras och utvidgas. Utskottet biträder därför propositionens förslag.
Den i propositionen föreslagna utvidgningen av personkretsen bör emellertid
ses som ett första steg i reformarbetet. Utskottet anser att alla
handikappade barn och ungdomar borde ges samma stöd som nu föreslås för
de ovan angivna grupperna. Som anförs i motionerna (m, c, fp) talar starka
humanitära skäl för att också övriga grupper av handikappade barn som har
behov av särskilda omsorger kommer i åtnjutande av den reviderade
omsorgslagens rättigheter.

Som framkommit vid beredningsarbetet förutsätter emellertid en sådan
utvidgning ytterligare utredningsarbete. I propositionen framhålls att socialministern
har för avsikt att senare återkomma till regeringen i frågan om att
utreda behovet av åtgärder för andra grupper av barn och ungdomar än dem
som nu föreslås ingå i omsorgslagens personkrets. Detta utredningsarbete
skall enligt utskottets mening inriktas på att precisera vilka grupper som bör
omfattas av lagen och belysa behovet av kompletterande särskilda omsorger.
Utskottet vill vidare kraftigt understryka att utredningsarbetet bör bedrivas
skyndsamt. Syftet bör vara att utvidga omsorgslagen att gälla alla barn och
ungdomar som har behov av särskilda omsorger. Detta bör med anledning av
motionerna 1984/85:3134 (c) yrkande 1, 3136 (fp) yrkandena 1 och 2 samt
3137 (m) yrkande 1 ges regeringen till känna.

SoU 1984/85:27

Gruppbostad för vuxna

En av de särskilda omsorger som föreslås i propositionen är bostad i
grupphem för vuxna som inte kan bo självständigt, 4 § första stycket 5.

I propositionen framhålls (s. 32) att vuxna psykiskt utvecklingsstörda
liksom andra vuxna skall ha möjlighet att lämna föräldrahemmet och skapa
sig ett eget hem. Det är ett led i en normalisering av psykiskt utvecklingsstördas
villkor. Tidpunkten för en flyttning till egen bostad kan variera. Resurser
måste ställas till förfogande för att medge att den som så önskar kan flytta till
en enskild eller kollektiv bostad, men det måste också finnas olika former av
stöd och service till den som för kortare eller längre tid bor kvar hos föräldrar
eller nära anhöriga.

Ett hinder i utvecklingen mot att vuxna utvecklingsstörda flyttar hemifrån
har varit bristen på alternativa bostäder med individuellt avpassade stödresurser.
Då nu möjligheten för vuxna utvecklingsstörda att flytta hemifrån
framhålls, måste även möjligheterna för dem att göra detta skapas. Små
gruppbostäder i den vanliga bostadsmiljön, i propositionen kallade grupphem,
anges då i propositionen vara ett bra alternativ. Grupphemmen bör
således vara integrerade i den vanliga miljön och utgöra bostad för fyra till
sex vuxna. Kraven på tillsyn i bostaden kommer enligt socialministern att
variera, beroende på de enskildas behov. Vid vissa hem kan det enligt
propositionen krävas vakande nattpersonal, andra kan klara sig med sovande
nattpersonal och i många fall kan det räcka med att någon finns till hands i
närheten. I propositionen framhålls vidare att grupphemmen skall vara de
utvecklingsstördas bostad och att det är väsentligt att de som bor där känner
att de inte bor i en institution. De personer som skall ge hjälp och stöd av
olika slag till dem som bor i grupphemmen måste ge detta under hänsynstagande
till att de utför sitt arbete i vad som är de psykiskt utvecklingsstördas
hem. I arbetsuppgifterna kommer att ingå att utföra alla i ett hem vanligt
förekommande sysslor tillsammans med dem som bor där.

Grupphemmen skall ersätta såväl nuvarande inackorderingshem som - på
sikt - vårdhem och specialsjukhus. Det understryks i propositionen att
avsikten inte är att grupphemmen skall byggas, utrustas och drivas som
mycket små institutioner/vårdhem. Avsikten är i stället att landstingen skall
tillhandahålla denna alternativa boendeform för vuxna som inte klarar av en
helt egen bostad och de skall även se till att de boende får det stöd och den
stimulans som de behöver för att leva ett värdigt liv.

I motion 1984185:3136 av Ingemar Eliasson m.fl. (fp) hemställs att
beteckningen gruppbostad skall användas i stället för grupphem
(yrkande 3). Motionärerna anför att många utvecklingsstörda reagerar mot
benämningen grupphem som lätt för tanken till institutioner. Då enligt
motionärerna boendet för psykiskt utvecklingsstörda så långt det är möjligt
skall vara ett självständigt boende bör beteckningen gruppbostad användas. I
motion 1984185:3133 av Nils-Olof Gustafsson och Marianne Stålberg (bådas)

SoU 1984/85:27

framhålls att boende i grupphem för psykiskt utvecklingsstörda skall
jämställas med ett eget boende och inte med boende på en vårdinrättning
(yrkande 1). Bakgrunden är att försäkringsöverdomstolen i en dom likställt
inackorderingshem/grupphem med vård på vårdinrättning och bl. a. som
följd därav vägrat kommunalt bostadstillägg (KBT).

Valet av benämningen grupphem för den beskrivna boendeformen
diskuteras inte i propositionen. Statsrådet anför endast (s. 31) att ”för
vuxnas boende i kollektiva former används i det följande termen grupphem”
och (s. 33) ”Vuxna bör, likaväl som barn och ungdomar, i största möjliga
utsträckning bo i mindre grupper integrerade i samhället. Samma riktmärke
för gruppstorlek (dvs. fyra till sex personer) skall gälla för dessa som för
elevhem men de bör alltså kallas grupphem.” I regeringens proposition
1984/85:142 om förbättrade boendeförhållanden för gamla, handikappade
och långvarigt sjuka används begreppet gruppbostad för kollektivt boende
som betingas av gemensamma önskemål om stöd, hjälp och vård samt där de
boende har tillgång till vissa gemensamma ytor och funktioner. Enligt vad
utskottet har sig bekant använder även många landsting benämningen
gruppbostad för de i propositionen avsedda bostäderna. I sammanhanget vill
utskottet också nämna att FUB i en skrivelse till utskottet hemställt att
beteckningen ”grupphem" för den angivna bostadstypen byts ut mot ”bostad
med service” eller ”gruppbostad”. Även HCK tillstyrker att beteckningen på
de avsedda bostäderna blir ”gruppbostäder”.

Mot bakgrund av vad i propositionen anförs om att den angivna
boendeformen för vuxna inte skall vara en form av liten institution/vårdhem
och till att beteckningen gruppbostad används såväl av många landsting som i
regeringens proposition 1984/85:142 anser utskottet övervägande skäl tala
för att även i omsorgslagen använda benämningen gruppbostad. Detta
klargör bättre karaktären på det avsedda boendet.

Utskottet förordar också att uttrycket ”sorn inte kan bo självständigt”
ändras till ”sorn inte kan bo i en egen bostad” (jfr. prop. s. 61). Syftet är att
markera att även boende i gruppbostad skall utformas med sikte på största
möjliga självständighet för den enskilde.

Av språkliga skäl bör vid angivna förhållanden omsorgerna i p. 4 resp. 5
benämnas boende i elevhem etc. resp. boende i gruppbostad.

Med anledning av motionerna 1984/85:3133 (s) yrkande 1 och 3136 (fp)
yrkande 3 föreslår utskottet sålunda att propositionens lagförslag (4 § första
stycket 4. och 5. och andra stycket) ändras på sätt som framgår av bilaga 2.
En motsvarande ändring bör göras i 8 § promulgationslagen (se bilaga 3).

Avgifter för boende m. m.

I motion 1984/85:3133 av Nils-Olof Gustafsson och Marianne Stålberg
(båda s) anförs att begreppen normalisering och integrering är vägledande
för all omsorgsverksamhet och att den övergripande utgångspunkten är att

SoU 1984/85:27

alla människor skall ha samma rättigheter i samhället och ges möjlighet till ett
meningsfullt liv. Bestämmelsen i 56 § i nuvarande omsorgslag, som återfinns
oförändrad i 13 § i den föreslagna lagen, och som innebär att psykiskt
utvecklingsstörda personer som är berättigade till folkpension inte har någon
kostnad för sitt boende, riskerar dock att motverka propositionens i övrigt
långtgående ambitioner mot en normalisering av villkoren för psykiskt
utvecklingsstörda personer. Praxis är nämligen sedan flera år att flertalet
utvecklingsstörda som bor på inackorderingshem/grupphem själva uppbär
sin pension och erlägger hyra för bostaden. Detta är i enlighet med en
önskvärd strävan att bryta passivisering och i stället utveckla självkänsla och
egenvärde. Motionärerna begär att bestämmelsen enligt 13 § den föreslagna
lagen ges en lydelse som överensstämmer med den praxis som tillämpas inom
omsorgsverksamheten (yrkande 2).

Liknande tankegångar förs fram i motion 1984/85:3134 av Ulla Tillander
m.fl. (c) (yrkande 4) och i motion 1984185:3136 av Ingemar Eliasson m.fl.
(fp) (yrkande 4). Motionärerna anför att det under senare år har blivit allt
vanligare att huvudmännen i stället för att utnyttja sin rätt att uppbära
pensionen låter den handikappade själv disponera över den och betala avgift
för kost och logi. Erfarenheterna av detta system är enligt motionärerna
goda, då den handikappade genom detta tillvägagångssätt får en bostad som
han själv ansvarar och betalar hyra för. Den nya omsorgslagen bör enligt
motionärerna ge uttrycklig möjlighet för den handikappade att få sin pension
och betala för mat och logi.

I motion 1984185:3135 av Lars Werner m.fl. (vpk) tas upp rätten till
kommunalt bostadstillägg (KBT) vid boende i grupphem (yrkande 1).
Motionärerna anför bl. a. att de som bor i grupphem så långt förutsättningar
för detta finns bör sköta sin egen ekonomi. Grupphemsboende bör vara så
likt eget boende som möjligt.

I propositionen föreslås som ovan nämnts att gruppbostäder skall ersätta
såväl de nuvarande inackorderingshemmen som vårdhemmen och specialsjukhusen.
Gruppbostäderna skall inte drivas som mycket små institutioner
eller vårdhem utan fungera som den utvecklingsstördes hem där han dock
kan få det stöd och den hjälp han i det enskilda fallet kan ha behov av.
Gruppbostaden skall vara den alternativa boendeformen för vuxna utvecklingsstörda
som inte kan bo i en egen bostad.

Bestämmelsen om avgifter för de särskilda omsorgerna finns i 13 § första
stycket i den föreslagna lagen. Bestämmelsen överensstämmer i sak med 56 §
i 1967 års omsorgslag. Huvudregeln är att de särskilda omsorgerna är
avgiftsfria. Liksom hittills får dock huvudmannen ta ut skäliga avgifter för
kost och logi av dem som har stadigvarande bostad på huvudmannens
bekostnad, om de inte har rätt till hel förtidspension, helt sjukbidrag eller hel
ålderspension samt har inkomst av eget arbete. I propositionen framhålls att
liksom avsikten har varit med nuvarande bestämmelse bör regeringen vid
behov kunna meddela föreskrifter om avgifternas storlek på det sättet att de

SoU 1984/85:27

boende garanteras att få behålla medel till sina personliga behov. Dessa
bestämmelser bör enligt socialministern motsvara reglerna om förbehållsbelopp
i 47 § socialtjänstförordningen (1981:750), vilka gäller vid helinackordering
i servicehus för äldre. I 13 § andra stycket erinras om landstingskommunernas
rätt att enligt 10 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i
vissa fall uppbära folkpension som ersättning för vården enligt regeringens
bestämmande. Regeringen har i 2 § kungörelsen (1962:393) om rätt i vissa
fall för kommun eller annan att uppbära folkpension föreskrivit att
landstingskommunen får uppbära pension för någon som åtnjuter omsorger
enligt nuvarande omsorgslag om den pensionsberättigade under hel månad
bor kostnadsfritt i elevhem, vårdhem, specialsjukhus eller inackorderingshem
eller i enskilt hem på bekostnad av landstingskommunen. I kungörelsen
föreskrivs vidare (4 §) bl. a. att den som uppbär folkpension i annan form än
barnpension skall för den pensionsberättigades personliga behov tillhandahålla
denna ett belopp som motsvarar förbehållsbeloppet vid helinackordering
i servicehus.

De två frågor som aktualiseras genom motionerna är dels huvudmannens
rätt att alls ta ut avgifter av pensionsberättigade utvecklingsstörda, dels
rätten för den pensionsberättigade att själv uppbära sin pension och därefter
betala de bestämda avgifterna till huvudmannen.

Enligt utskottets mening är det i de allra flesta fall till gagn för de
handikappolitiska strävandena mot normalisering och integrering att där så
är möjligt låta den utvecklingsstörde själv uppbära sin pension och därefter
betala fastställda avgifter till huvudmannen. Redan nu är det som anförts
bl. a. i propositionen vanligt att utvecklingsstörda på inackorderingshem
själva uppbär sin pension och därefter betalar den avgift för mat och husrum
som fastställts för sådana handikappade som enligt 56 § nuvarande omsorgslag
kan åläggas att betala för den delen av omsorgerna. I propositionen
diskuteras huruvida det beskrivna förfarandet överensstämmer med omsorgslagens
regler. Socialministern anför (s. 71) att ”det endast kan framhållas
att så länge huvudmannen håller sig inom ramen för det tillåtna belopp
som denne har rätt att tillgodogöra sig ur pensionen, kan ett sådant
förfaringssätt inte anses stå i strid med första stycket.” Utskottet anser det
emellertid önskvärt att lagligheten av ett sådant tillvägagångssätt inte skall
kunna sättas i fråga. Enligt utskottets mening bör dessutom lagtexten ge
uttryck åt synen att den utvecklingsstörde så långt det är praktiskt möjligt och
rimligt skall uppmuntras att själv ta ansvar för sin ekonomi och betala utgifter
som inte framstår som alltför komplicerade. Av den nya lagen bör sålunda
klart framgå att skäliga avgifter för kost och logi får tas ut av den som bor i
gruppbostad för vuxna.

Det kan diskuteras om en sådan regel endast bör avse gruppbostäder för
vuxna eller ha generell räckvidd. Bl. a. finns anledning att beröra frågan om
motsvarande regler bör gälla för elevhemsboende. Elevhem skall, enligt vad
som framhålls i propositionen, vara ett alternativ för främst barn i tonåren,

SoU 1984/85:27

som behöver bo utanför föräldrahemmet. Elevhemmen skall vara de
boendes hem på vardagar under skoltid, medan barnen på lov och under
helger normalt skall vistas i föräldrahemmet. Elevhemmen fyller således i
allmänhet inte den funktion som definitiv och enda bostad som gruppbostaden
gör för den vuxne utvecklingsstörde. Utskottet anser emellertid inte att
det finns tillräckliga skäl att ha olika regler i detta hänseende, särskilt som
ungdomarna i många fall kommer att vara över 18 år. Träning i att sköta egna
utgifter är ett viktigt led i utvecklingen mot större självständighet.

En annan fråga i detta sammanhang är huruvida en ny regel om avgift för
kost och logi även skall avse boende vid vårdhem för vuxna och specialsjukhus.
Den successiva avvecklingen av dessa institutioner innebär enligt
utskottets uppfattning att de boende som har förutsättningar att klara av att
bo i gruppbostad kommer att flyttas till sådana. För den återstående
gruppen, som troligen tillbringat en stor del av sitt liv i den avskilda miljö
institutionerna utgjort, torde en förändring i dessa avseende inte vara till
gagn. Utskottet anser därför inte att det tills vidare finns skäl att utsträcka
den nya regeln om avgifter till utvecklingsstörda som vistas på vårdhem för
vuxna eller specialsjukhus.

Om landstingskommunen sålunda ges rätt att ta ut avgifter för kost och logi
av utvecklingsstörda som är pensionärer uppkommer frågan om inte häremot
bör svara en rätt för de pensionsberättigade att själva uppbära sin pension.

Enligt förslaget till ny omsorgslag skall verksamheten vara grundad på
respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet (3 § andra
stycket). Ett sådant synsätt är enligt utskottet mening principiellt oförenligt
med en allmän rätt för landstingen att inskränka samtliga utvecklingsstördas
rätt att uppbära sin pension. Landstingskommunens nuvarande rätt att
uppbära de utvecklingsstördas pensioner har sin grund i ett numera övergivet
synsätt då det gäller omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. I sammanhanget
kan erinras om att rätten för kommun att uppbära folkpension som
tillkommer äldre människor som bor i ålderdomshem, avskaffades såsom
otidsenlig och oförenlig med målen för äldreomsorgen då socialtjänstlagen
antogs (jfr SoU 1979/80:44 s. 119).

Utskottet anser sålunda att landstingskommunens nuvarande möjlighet att
uppbära pensionen för utvecklingsstörda som får vård eller försörjning på
landstingets bekostnad bör upphöra. Den ersätts av den angivna rätten för
landstinget att i motsvarande fall ta ut skälig avgift för kost och logi. Avgiften
bör inte få bestämmas högre än vad som svarar mot nuvarande regler om
uppbärande av pensionen med avdrag för s.k. förbehållsbelopp.

Då det gäller de boende på vårdhem för vuxna samt på specialsjukhus bör
som ovan anförts avgifter inte få tas ut. Landstingskommunernas rätt att
uppbära pensionen för dessa utvecklingsstörda bör därför bibehållas under
den övergångsperiod som institutionerna finns kvar.

Utskottet är självfallet medvetet om att inte alla psykiskt utvecklingsstörda
är i stånd att själva uppbära sin pension och svara ens för mycket enkla

SoU 1984/85:27

utgifter. Denna omständighet bör dock inte föranleda att alla utvecklingsstörda
som får bostad på landstingets bekostnad berövas den principiella
rätten till sin egen pension. De fall där den utvecklingsstörde är ur stånd att
själv förvalta pensionen bör enligt utskottets mening lösas antingen genom
att landstinget lämnar hjälp på frivillig basis eller genom att pensionen
utbetalas till en ställföreträdare för den utvecklingsstörde, dvs. god man eller
förmyndare. Ett sådant system stärker också den enskildes rättssäkerhet.

Regeringen bör i samband med annan följdlagstiftning till omsorgslagen
utarbeta förslag till författningsreglering i fråga om utbetalningen av pension
så att en lagändring kan träda i kraft samtidigt med omsorgslagen. Detta bör
med anledning av motionerna 1984/85:3134 (c) yrkande 4 i motsvarande del
och 3136 (fp) yrkande 4 i motsvarande del ges regeringen till känna.

Utskottet vill tillägga att utskottets ställningstagande självfallet inte får tas
till intäkt för att inskränka på landstingskommunernas service till de
utvecklingsstörda beträffande t. ex. hjälp från huvudmannens sida med att
lyfta pensionen och bestrida vissa kostnader. Detta bör emellertid bygga på
frivilliga överenskommelser mellan den pensionsberättigade och huvudmannen.

Utskottets ställningstagande innebär, som tidigare framgått, att 13 § i
lagförslaget föreslås ändrad så att bestämmelsen tillåter landstingskommunen
att ta ut skälig avgift för kost och logi även av utvecklingsstörda som har
pension. Härigenom undanröjs ett formellt hinder för KBT till utvecklingsstörda
som bor i gruppbostad (jfr nedan). Utskottet förutsätter som ovan
nämnts att de pensionsberättigade själva skall uppbära sin pension, antingen
personligen eller, genom någon ställföreträdare. Upplysningen i andra
stycket i paragrafen fyller då inte längre någon större praktisk funktion och
föreslås utgå. Det kan i det sammanhanget erinras om att utskottet tidigare i
år enhälligt uttalat sig för att regeringen skyndsamt skall överväga gällande
regler för barnbidrag till handikappade barn i specialskola med sikte på ett
avskaffande av nuvarande system (SoU 1984/85:18 s. 14).

Med anledning av motionerna 1984/85:3133 (s) yrkande 2, 3134 (c)
yrkande 4 i motsvarande del, 3135 (vpk) yrkande 1 och 3136 (fp) yrkande 4 i
motsvarande del föreslår utskottet sålunda att 13 § i lagförslaget får den
lydelse som anges i bilaga 2.

Som ovan anförts bör de nu angivna reglerna inte gälla för utvecklingsstörda
som bor på vårdhem för vuxna eller specialsjukhus. För att de hittillsvarande
reglerna skall kunna tillämpas under avvecklingsperioden föreslår
utskottet att 4 § i förslaget till promulgationslag får den lydelse som anges i
bilaga 3.

Som ovan nämnts tas i motion 1984/85:3135 av Lars Werner m.fl. (vpk)
upp rätten till KBT för utvecklingsstörda som bor i gruppbostad.

Enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till
folkpension skall kommunalt bostadstillägg, KBT, där kommun så beslutat,
utgå till den som åtnjuter folkpension i form av bl. a. ålderspension eller

1** Riksdagen 1984/85. 12sami. Nr27

SoU 1984/85:27

förtidspension och är mantalsskriven inom kommunen samt i övrigt enligt de
grunder kommunen bestämmer. I Svenska kommunförbundets normalgrunder
för KBT sägs bl. a. att KBT utgår inte till pensionär som stadigvarande
vårdas på offentlig eller privat vårdinrättning. Frågan om huruvida de
hittillsvarande inackorderingshemmen skall betraktas som vårdinrättningar
och inte berättiga till KBT eller om KBT skall utgå för boendekostnader för
pensionärer som bor i inackorderingshem har enligt vad utskottet inhämtat
lösts olika i landets kommuner. - Gruppbostad enligt 4 § första stycket 5. är
enligt vad utskottet tidigare anfört inte att anse som en form av vårdinstitution.
Enligt vad utskottet ovan förordat kommer vidare skälig avgift att
kunna tas ut för kost och logi i här aktuella fall. De hinder som tidigare
förelegat för att låta KBT utgå torde därmed vara undanröjda. Utskottet vill
för sin del understryka att utvecklingsstörda som bor i gruppbostad bör
jämställas med andra boende i kommunen vad beträffar rätten till KBT. Det
ankommer dock enligt 2 § andra stycket lagen (1962:392) om hustrutillägg
och kommunalt bostadstillägg till folkpension på vederbörande kommun att
fastställa de närmare grunderna för när KBT skall utgå.

Motion 1984/85:3135 (vpk) yrkande 1 får alltså enligt utskottets mening
anses tillgodosedd genom de ändringar i lagförslaget som utskottet ovan
förordat.

Avveckling av vårdhem och specialsjukhus

I propositionen föreslås att specialsjukhusen och vårdhemmen avvecklas.
Socialministern framhåller att avvecklingsperiodens längd kommer att
bestämmas av flera faktorer, såsom möjligheterna att genom olika åtgärder
förhindra nyintagningar och påskynda utskrivningar genom att bygga
bostäder, ordna service och daglig verksamhet. Då det gäller barn och
ungdom kan enligt propositionen ett vårdhem inte vara en lämplig uppväxtmiljö.
Nyintagningar av barn och ungdom för varaktigt boende i vårdhem
skall därför enligt förslaget inte få äga rum varför avvecklingen torde kunna
ske relativt snabbt. Även vårdhem för vuxna bör avvecklas, men det anses
inte praktiskt möjligt att genomföra en total avveckling av dessa förrän på
längre sikt. Socialministern framhåller att många psykiskt utvecklingsstörda
under mycket lång tid har bott på vårdhem, som är det enda hem de känner
till. Det är därför väsentligt att en utflyttning från värdhemmen sker med
varsamhet och med hänsynstagande till och efter samråd med varje enskild
individ. Avvecklingen måste även ske med beaktande av de personella,
ekonomiska och andra resurser som vid varje tidpunkt kan avdelas för detta
ändamål. Enligt socialministerns bedömning går det inte att helt undvika
nyintagningar under avvecklingsperioden, men som förutsättning för detta
skall gälla att det föreligger synnerliga skäl. Socialministern föreslår slutligen
att även specialsjukhusen skall avskaffas som vårdform inom omsorgerna.
Mot bakgrund av de förberedelser som redan vidtagits eller är planerade

SoU 1984/85:27

torde avvecklingsperioden kunna bli ganska kort. Nyintagningar på specialsjukhusen
bör under avvecklingsperioden kunna ske endast om det föreligger
synnerliga skäl. Bestämmelserna om vårdhemmen och specialsjukhusen
under avvecklingsperioden föreslås tas in genom övergångsbestämmelser i
promulgationslagen till omsorgslagen.

I motion 1984185:3137 av Nils Carlshamre m.fl. (m) framhålls att det inte
är välbetänkt att planera för en total avveckling av vårdhemmen för vuxna
utvecklingsstörda, då det alltid kommer att finnas behov av mindre vårdhem
med kvalificerade resurser för vissa gravt störda. Motionärerna framhåller
också att det alltid kommer att finnas behov av föreskrifter om vård utan
samtycke av personer som är så gravt störda att de inte är i stånd att lämna
samtycke. Enligt motionärernas mening måste det finnas institutioner där
den nödvändiga vården kan ges om inte dessa utvecklingsstörda skall bli helt
hänvisade till mentalsjukhusen. I detta sammanhang anför motionärerna
även att de finner den föreslagna regeln i promulgationslagen om att
nyintagning av vuxna utvecklingsstörda i specialsjukhus eller vårdhem skall
få ske endast om det finns synnerliga skäl alltför restriktiv. Motionärerna
förordar att nyintagning skall få ske om särskilda skäl föreligger (yrkande 2).

Målet för omsorgsverksamheten är normalisering och integrering. Att bo
på ett vårdhem är som framhålls i propositionen ofta att leva helt utanför det
vanliga samhället. Vårdhemmen varken ser ut eller fungerar som ett hem och
de intagna har svårt att delta i samhällets gemenskap. Utskottet delar därför
socialministerns uppfattning att vårdhem och specialsjukhus efter hand bör
avvecklas. Då det gäller vårdhem för barn bör detta kunna ske skyndsamt.
Då det gäller vårdhemmen för vuxna vill utskottet understryka socialministerns
ord att utflyttning från vårdhemmen måste ske med varsamhet och med
hänsynstagande till och efter samråd med varje enskild individ. Det får inte
bli så att utvecklingsstörda mot sin vilja tvingas flytta från sin invanda miljö
till en ny och kanske skrämmande omgivning. Utskottet avstyrker sålunda
bifall till motion 1984/85:3137 (m) yrkande 2 i vad rör avvecklingen av
vårdhem för vuxna utvecklingsstörda (dvs. reglerna i den föreslagna 3 §
promulgationslagen).

Mot bakgrund av utskottets principiella ställningstagande att specialsjukhus
och vårdhem bör avvecklas anser utskottet det rimligt att det utnyttjande
av befintliga institutioner som övergångsvis måste ske, begränsas så mycket
som möjligt. Man bör försöka undvika att ytterligare människor tas in och
vänjer sig vid miljön för att senare kanske få omställningssvårigheter i
samband med en utflyttning från institutionen. Utskottet tillstyrker därför
propositionens förslag om att nyintagning i specialsjukhus eller i vårdhem för
vuxna får ske endast om det finns synnerliga skäl (5 § promulgationslagen)
och avstyrker motion 1984/85:3137 (m) yrkande 2 i motsvarande del.

SoU 1984/85:27

Huvudmannaskapet för särförskolan m. m.

Förskola utgör enligt 1967 års omsorgslag en del av särskolan för psykiskt
utvecklingsstörda. Nu föreslås att förskolan skall upphöra att vara en del av
särskolan, varför psykiskt utvecklingsstörda förskolebarn skall beredas plats
i kommunernas förskolor på samma sätt som andra barn. Socialministern
framhåller att tidiga pedagogiska insatser har särskilt stor betydelse för
psykiskt utvecklingsstörda barn. Sådana insatser kan ges i hemmet för barn i
de lägsta åldrarna och därefter lämpligen i förskola. Den kommunala
barnomsorgens ökande insatser för dessa barn är helt i linje med den
moderna synen på människor med funktionsnedsättning. Barnens förutsättningar
att som vuxna delta i samhällslivet är enligt socialministerns övertygelse
beroende av att integreringen börjar så tidigt som möjligt.

Genom den utveckling som sålunda har skett har kommunerna i praktiken
ansvar för att även utvecklingsstörda barn bereds plats i den kommunala
barnomsorgen. Enligt socialministern är tiden därför mogen att bekräfta den
utveckling som ägt rum och skapa en gemensam förskola. Det framhålls dock
i propositionen att en förutsättning för den föreslagna förändringen är att
psykiskt utvecklingsstörda barn även i fortsättningen får det särskilda
pedagogiska stöd som de behöver. De specialpedagogiska och rådgivande
insatser som landstingen för närvarande förmedlar bör enligt propositionen
även fortsättningsvis utgöra ett landstingskommunalt ansvar. Socialministern
framhåller att sådana specialutbildade förskollärare, lärare 1, som för
närvarande arbetar inom omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda även
efter huvudmannaskapsförändringen utgör ett nödvändigt komplement som
rådgivare åt den kommunala förskolepersonalen och som stöd till det
enskilda barnet och dess familj. Särskilda förskolekonsulenter för rådgivning
i pedagogiska frågor och för annat stöd bör enligt propositionen ingå i den
landstingskommunala omsorgsverksamheten. De bör arbeta med bl. a.
tidiga pedagogiska insatser för barnet i hemmet och även stå till förfogande
för den kommunala förskolan i dess arbete med de psykiskt utvecklingsstörda
barnen. De insatser för förskolebarnen från psykolog, sjukgymnast och
arbetsterapeut, som nu ställs till förfogande av landstingskommunerna,
förutsätter socialministern skall fortsätta. Personliga assistenter för att
tillgodose barnens tillsyns- och omvårdnadsbehov vid kommunernas förskolor
är emellertid kommunens eget ansvarsområde.

I motion 1984/85:3134 av Ulla Tillander m. fl. (c) framhålls att förslaget att
förskolan skall brytas ur ramen för särskolan innebär att kontinuiteten bryts
för de barn och ungdomar som omfattas av omsorgslagen. Enligt motionärernas
uppfattning är det viktigt med en gemensam undervisningsideologi för
hela särskolan. De förskolebarn det här gäller garanteras i dag en pedagogik
och metodik som arbetats fram genom åren i en välutbyggd organisation.
Samverkan med den övriga särskolan är dessutom väl utvecklad, organisatoriskt
och personalmässigt. Landstingen bör enligt motionärernas uppfattning

SoU 1984/85:27

tills vidare behålla det totala ansvaret för de barn och ungdomar som
omfattas av omsorgslagen (yrkande 2).

Motionärerna framhåller vidare att integrering redan från förskolan är en
angelägen strävan som dock alltid måste vägas mot de berörda barnens och
ungdomarnas möjligheter att över huvud taget få en så gynnsam utveckling
som möjligt. Vad som är bäst måste enligt motionärerna prövas i varje enskilt
fall. Detta bör riksdagen enligt motionärernas mening ge regeringen till
känna (yrkande 3).

I motion 1984/85:3135 av Lars Werner m.fl. (vpk) hemställs att förslaget
om att särförskolan inordnas i den kommunala barnomsorgen skall avvisas
(yrkande 2). Motionärerna anför att integrering kan ske utifrån den
handikappades egna villkor eller utifrån de villkor som råder bland icke
handikappade i samhället. Om en integrering i undervisningen av förskolebarn
skall genomföras på den handikappades villkor skulle alla förskollärare
vara specialutbildade, då det finns ett eller flera psykiskt utvecklingsstörda
barn i gruppen. Intill dess att den kommunala barnomsorgen kan garantera
att det finns anställda förskollärare med specialutbildning för de grupper där
ett eller flera psykiskt utvecklingsstörda barn är inskrivna bör enligt
motionärernas mening särförskolan bibehållas.

Utskottet har tidigare understrukit att målen för handikappolitiken kan
sammanfattas i begreppen normalisering och integrering. Då det gäller
utvecklingsstörda barn tar detta sig kanske framför allt uttryck i en strävan att
barnen i möjligaste mån skall få växa upp i sina familjer. För att barnen som
vuxna skall ha förutsättningar att delta i samhällslivet är det som framhålls i
propositionen dessutom värdefullt att integreringen börjar tidigt. Som anges
i propositionen går så gott som alla psykiskt utvecklingsstörda föreskolebarn,
som har barnomsorg, i kommunens förskolor. Utskottet ser därför inga
större fördelar med att behålla ett i huvudsak formellt landstingskommunalt
huvudmannaskap för förskoleverksamheten. Däremot bör landstingen, som
anförs i propositionen, fortfarande svara för vissa specialistinsatser som kan
vara svåra att vidmakthålla inom ramen för den kommunala barnomsorgen.
Utskottet vill understryka att den pedagogiska verksamheten för förskolebarnen
inte får försämras genom att förskolan upphör att vara en del av
särskolan.

Omsorgsstadgan (1968:146) innehåller behörighetsvillkor för tjänst som
lärare för förskoleundervisning i särskolan. Några behörighetsvillkor för
tjänster i kommunen kan inte anges i den nu föreslagna lagen. Inte heller
finns någon direkt reglering av vilka resurser landstingen skall ställa till
förskolans förfogande. Den övergripande regeln om de särskilda omsorgerna
i 4 § första stycket 1. som innebär att den utvecklingsstörde har rätt till
rådgivning, annat personligt stöd samt stöd av en kontaktperson måste dock
enligt utskottets mening innebära att ett utvecklingsstört barns föräldrar eller
annan företrädare kan kräva att landstinget tillhandahåller erforderligt
expertstöd för barnet (jfr prop. s. 60). Utskottet avstyrker således motioner -

SoU 1984/85:27

na 1984/85:3134 (c) yrkande 2 samt 3135 (vpk) yrkande 2 och tillstyrker
propositionens förslag om att förskolan för utvecklingsstörda barn skall
inordnas i den kommunala barnomsorgen.

När det gäller den försiktighet vid integreringen av de utvecklingsstörda
barnen som anbefalls i motion 1984/85:3134 (c) vill utskottet framhålla att ett
utvecklingsstört barns individuella förutsättningar och behov måste ges
avgörande betydelse för barnets placering. Detta torde följa av barnets rätt
till individuellt anpassat bistånd enligt socialtjänstlagen. Strävan bör emellertid
vara att barnet tidigt får vänja sig vid en normal miljö. Utskottet anser inte
att motionsyrkandet påkallar något riksdagens uttalande och avstyrker
motionen i här aktuell del (yrkande 3).

Insatser pä skolområdet

I propositionen föreslås att även insatser för flerhandikappade elever i
särskolan skall ingå i arbetsområdet för de planeringsberedningar som finns
vid länsskolnämnderna i Malmö, Göteborg, Solna, Örebro och Umeå.
Planeringsberedningen har till uppgift att samordna insatserna i regionen för
i första hand elever med handikapp i grundskolan, sameskolan, specialskolan
och den kommunala gymnasieskolan. Socialministern erinrar om att det
inom särskolan finns ett stort antal flerhandikappade elever för vilka det ofta
behövs regionala insatser. I landstingskommunerna finns fem s. k. regionala
tjänster som BU-lärare (för blinda utvecklingsstörda) och lika många som
DU-lärare (för döva utvecklingsstörda). I propositionen föreslås att dessa tio
tjänster, för vilka statsbidrag utgår, knyts till de länsskolnämnder där
planeringsberedningar är inrättade.

Utskottet tillstyrker förslagen om regionala insatser på skolområdet.

Utskottet vill i detta sammanhang ta upp en annan fråga med anknytning
till särskolan, nämligen skolpliktsåldern.

I den föreslagna lagen regleras i och för sig inte skolundervisningen för
utvecklingsstörda barn och ungdomar. Socialministern anför att skolplikten
och skolundervisningen bör regleras i skollagen och att han i denna fråga är
ense med statsrådet Göransson. Av propositionen framgår att en sänkning av
den nuvarande särskolpliktsåldern, 21 eller i vissa fall 23 år, föreslagits av
såväl omsorgskommittén som omsorgsberedningen, i båda fallen kompletterat
med förslag om rätt för psykiskt utvecklingsstörda att erhålla ytterligare
undervisning upp till viss nivå/ålder. Många remissinstanser anser emellertid
att nuvarande särskolpliktsålder skall vara kvar.

Utskottet ställer sig positivt till att reglerna om särskolan förs över till den
planerade skollagen och även till att skolplikten regleras i det sammanhanget.
Frågan om tidpunkten för skolpliktens upphörande kan emellertid kräva
ytterligare överväganden. Det är viktigt att utvecklingsstörda ungdomar
verkligen får all den undervisning som de kan tillgodogöra sig. En regeländring
får inte ske på ett sådant sätt att vissa ungdomar i praktiken får mindre

SoU 1984/85:27

skolundervisning och träning än nu och därmed sämre möjligheter att
utveckla sina personliga resurser. Utskottet förutsätter att regeringen ägnar
särskild uppmärksamhet åt denna fråga i det fortsatta beredningsarbetet.

Tillsynen över omsorgsvårdens personal

Genom motion 1984185:709 av Gullan Lindblad och Siri Häggmark (båda
m), väckt under allmänna motionstiden 1985, väcks frågan om den s. k.
tillsynslagens tillämpning på omsorgsvårdens personal. Frågan har inte
behandlats i propositionen. I motionen begärs förslag till ändring av
tillsynslagen så att även omsorgsvårdens personal kommer att stå under
socialstyrelsens tillsyn. Motionärerna anför att den nuvarande omsorgslagen
inte annat än i vissa undantagsfall medger att disciplinansvar kan ådömas
personal inom omsorgsvården. Enligt motionärernas mening har utvecklingsstörda
en ställning i förhållande till personalen som är jämförbar med
patienter inom långvården, men de utvecklingsstörda har ofta sämre
möjligheter att hävda sina intressen. Visserligen kan personal som gör sig
skyldig till brottsliga handlingar ställas till ansvar i vanlig ordning, men enligt
motionärerna kan en handling utan att vara brottslig vara klandervärd och
lända den utvecklingsstörde till allvarligt men. Det är därför enligt motionärernas
uppfattning viktigt att stärka de utvecklingsstördas rättsskydd genom
att även omsorgspersonalen omfattas av tillsynslagen.

Lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl.
(tillsynslagen) trädde i kraft den 1 juli 1980. Lagen innhåller bl. a. bestämmelserom
allmänna åligganden för personalen, om ansvar för fel och försummelser
i vården, om ordningen för ansvarets utkrävande samt om återkallande av
legitimation m.m. Frågor om disciplinansvar handläggs av en särskild
nämnd, hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.

Enligt 1 § tillsynslagen omfattas främst tre grupper hälso- och sjukvårdspersonal
av tillsynen enligt lagen. Den första gruppen är personal vid sjukhus
och andra inrättningar för öppen och sluten vård av patienter som drivs av det
allmänna, av enskilda med bidrag från det allmänna eller efter särskilt
tillstånd. Den andra gruppen omfattar de legitimerade yrkesutövarna
utanför de nämnda inrättningarna samt den personal som biträder sådana
yrkesutövare i vården av patienter. Till den tredje gruppen hör den personal
som arbetar inom detaljhandeln med läkemedel.

Utöver de angivna begränsningarna till tre kategorier finns en ytterligare
bestämning för att ange den åsyftade personkretsen. Enligt 1 § avses "hälsooch
sjukvårdspersonal”. Uttrycket "hälso- och sjukvård” är emellertid inte
entydigt. I tillsynslagen avses endast den individuellt inriktade vården till
förebyggande, uppspårande, utredning eller behandling av sjukdom, skada
eller kroppsfel samt vård i samband med barnsbörd. Denna begränsning har i
lagen kommit till uttryck genom att man i lagtexten talar om värd av
patienter. Vård enligt lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt

SoU 1984/85:27

utvecklingsstörda räknas inte i sig till hälso- och sjukvård. Personalen i denna
verksamhet hänförs under lagen endast i de fall den är verksam vid en
sjukvårdsinrättning, exempelvis ett specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda,
eller under en legitimerad yrkesutövares överinseende utför sådana
arbetsuppgifter som är att hänföra till hälso- och sjukvård i den betydelse som
anförts ovan.

I tillsynslagen stadgas att den på ovan beskrivet sätt bestämda kretsen av
hälso- och sjukvårdspersonal i yrkesutövningen står under tillsyn av socialstyrelsen
och omfattas av det särskilda disciplinansvaret enligt lagens
12-14 §§. Detta ansvar innebär att om den som tillhör, eller i vissa fall
tillhört, hälso- och sjukvårdspersonalen uppsåtligen eller av oaktsamhet
åsidosätter vad som åligger honom i hans yrkesutövning, och felet inte är
ringa, disciplinpåföljd i form av erinran eller varning får åläggas honom.

Bestämmelserna i tillsynslagen innebär att all hälso- och sjukvårdspersonal
som omfattas av lagen - således även privata yrkesutövare - är underkastad
ett särskilt offentligrättsligt ansvar.

Bestämmelser om disciplinansvar finns även i lagen (1976:600) om offentlig
anställning (LOA), som gäller anställda hos staten, kommuner, landstingskommuner,
allmänna försäkringskassor m.fl.; beträffande anställda hos
kommuner och landstingskommuner dock endast om anställningen är statligt
reglerad (1 kap. 1 och 5 §§ samt 10 kap. 1 och 4 §§). Om tillsynslagen är
tillämplig har den företräde framför LOA. Vidare gäller givetvis brottsbalkens
bestämmelser. Hälso- och sjukvårdspersonal kan således ställas till
ansvar i vanlig ordning för allmänna brott som begåtts i tjänsten.

Utskottet behandlade senast frågan om avgränsningen av den krets som
omfattas av tillsynslagens ansvarsregler i betänkande SoU 1984/85:2. Frågan
gällde då ansvarsreglerna för förtroendeläkare och utskottet uttalade att
regeringen borde överväga om nuvarande regler om ansvar för förtroendeläkare
är lämpligt utformade och tillräckliga med hänsyn till patienternas
intressen. Detta gav riksdagen regeringen till känna.

Som motionärerna anfört har socialstyrelsen gjort en framställan till
regeringen om att personalen inom omsorgsvården skulle föras in under
tillsynslagens bestämmelser. Skrivelsen har remissbehandlats, men inte
föranlett någon åtgärd.

Frågan om utsatta gruppers skydd mot olämplig behandling och/eller
övergrepp från viss vårdande personal är av principiell betydelse. Det gäller
inte minst i fråga om utvecklingsstörda, som inte sällan kan vara mycket
beroende av personalen samtidigt som de har särskilt svårt att hävda sina
rättigheter eller påkalla hjälp utifrån. Enligt vad utskottet har inhämtat
kommer emellertid frågan om ansvarsreglerna för förtroendeläkarna att tas
upp av regeringen under kommande höst. I samband därmed avser man även
att överväga frågan om att eventuellt föra in vissa andra grupper under
tillsynslagens bestämmelser. Utskottet vill understryka det angelägna i att
regeringen i det sammanhanget också överväger frågan om ansvaret för olika

SoU 1984/85:27

personalkategorier inom omsorgsverksamheten. Med hänvisning härtill
avstyrker utskottet motion 1984/85:709 (m).

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande personkretsen i omsorgslagen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med anledning
av motion 1984/85:3134 yrkande 1, motion 1984/85:3136 yrkandena
1 och 2 samt motion 1984/85:3137 yrkande 1

a) antar i propositionen framlagt förslag till lydelse av 1 § i förslaget
till lag om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. fl.,

b) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande gruppbostad

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion
1984/85:3133 yrkande 1 och motion 1984/85:3136 yrkande 3 antar

a) den såsom Utskottets förslag betecknade och i Bilaga 2 upptagna
lydelsen av 4 § i förslaget till lag om särskilda omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda m.fl.,

b) den såsom Utskottets förslag betecknade och i Bilaga 3 upptagna
lydelsen av 8 § i förslaget till lag om införande av lagen (1985:000)
om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. fl.,

3. beträffande avgifter för boende

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion
1984/85:3133 yrkande 2, motion 1984/85:3134 yrkande 4 i motsvarande
del, motion 1984/85:3135 yrkande 1 och motion 1984/
85:3136 yrkande 4 i motsvarande del antar

a) den såsom Utskottets förslag betecknade och i Bilaga 2 upptagna
lydelsen av 13 § i förslaget till lag om särskilda omsorger om
psykiskt utvecklingsstörda m.fl.,

b) den såsom Utskottets förslag betecknade och i Bilaga 3 upptagna
lydelsen av 4 § i förslaget till lag om införande av lagen (1985:000)
om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.,

4. beträffande rätten att uppbära sin pension

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:3134 yrkande 4 i
motsvarande del och motion 1984/85:3136 yrkande 4 i motsvarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande avveckling av vårdhemmen för vuxna utvecklingsstörda
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1984/85:3137 yrkande 2 i motsvarande del antar i propositionen
föreslagen lydelse av 3 § i förslaget till lag om införande av
lagen (1985:000) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda
m. fl.,

SoU 1984/85:27

6. beträffande nyintagning i specialsjukhus och vårdhem för vuxna
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1984/85:3137 yrkande 2 i motsvarande del antar i propositionen
föreslagen lydelse av 5 § i förslaget till lag om införande av
lagen (1985:000) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda
m. fl.,

7. beträffande huvudmannaskapet för särförskolan

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1984/85:3134 yrkande 2 och motion 1984/85:3135 yrkande 2
antar i propositionen framlagt förslag till 2 § i förslaget till lag om
särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.,

8. beträffande integrering av förskolebarn

att riksdagen avslår motion 1984/85:3134 yrkande 3,

9. beträffande regionala insatser på skolområdet

att riksdagen godkänner vad som föreslagits i propositionen,

10. beträffande tillsynslagens tillämpningsområde
att riksdagen avslår motion 1984/85:709,

11. att riksdagen antar i propositionen framlagt förslag till lag om
särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. fl. i den mån
förslaget inte behandlats under mom. 1, 2, 3 och 7,

12. att riksdagen antar i propositionen framlagt förslag till lag om
införande av lagen (1985:000) om särskilda omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda m. fl. i den mån förslaget inte behandlats under
mom. 2, 3, 5 och 6,

13. att riksdagen antar i propositionen framlagt förslag till lag om
ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).

Stockholm den 21 maj 1985

På socialutskottets vägnar

INGEMAR ELIASSON

Närvarande: Ingemar Eliasson (fp), Evert Svensson (s), John Johnsson (s),
Blenda Littmarck (m), Stig Alftin (s), Lilly Bergander (s), Ann-Cathrine
Haglund (m), Ulla Tillander (c), Maria Lagergren (s), Anita Persson (s),
Ingvar Eriksson (m), Inga Lantz (vpk). Göran Ericsson (m), Rosa Östh (c)
och Bengt Lindqvist (s).

SoU 1984/85:27

Reservationer

Avveckling av vårdhemmen för vuxna utvecklingsstörda m. m. (mom. 5 och 6
i hemställan)

1. av Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund, Ingvar Eriksson och Göran
Ericsson (samtliga m) som anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 15 som börjar med "Målet för” och
som slutar med "i motsvarande del" bort ha följande lydelse:

Målet för omsorgsverksamheten är normalisering och integrering. Utskottet
har därför uppfattningen att vårdhem och specialsjukhus i huvudsak bör
avvecklas. Då det gäller vårdhem för barn bör detta kunna ske skyndsamt.
Då det gäller vårdhemmen för vuxna vill utskottet understryka socialministerns
ord att utflyttning från vårdhemmen måste ske med varsamhet och med
hänsynstagande till och efter samråd med varje enskild individ. Det får inte
bli så att utvecklingsstörda mot sin vilja tvingas flytta till en ny och kanske
skrämmande omgivning. Emellertid kommer det enligt utskottets mening
dessutom alltid att finnas behov av mindre vårdhem med kvalificerade
resurser för vissa gravt utvecklingsstörda. Planeringen kan därför enligt
utskottets uppfattning inte inriktas på en total avveckling av vårdhemmen för
vuxna utvecklingsstörda utan målsättningen bör vara utflyttning från vårdhemmen
i möjligaste mån. Med anledning av motion 1984/85:3137 yrkande 2
i motsvarande del förordar utskottet därför en ändrad lydelse av 3 § lagen om
införande av lagen (1985:000) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda
m. fl.

Utskottet anser även att den föreslagna bestämmelsen att nyintagning i
vårdhem för vuxna eller i specialsjukhus får ske endast om det finns
synnerliga skäl är alltför restriktiv och förordar i stället med anledning av
motion 1984/85:3137 (m) yrkande 2 i motsvarande del att 5§ lagen om
införande av lagen (1985:000) om särskilda omsorger om utvecklingsstörda
m.fl. skall ändras så att nyintagning får ske om särskilda skäl föreligger.

dels att utskottet under mom. 5 och 6 bort hemställa

5. beträffande avveckling av vårdhemmen för vuxna utvecklingsstörda
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion
1984/85:3137 yrkande 2 i motsvarande del antar den i bilaga 4
upptagna och såsom Reservanternas förslag betecknade lydelsen av
3 § lagen om införande av lagen (1985:000) om särskilda omsorger
om psykiskt utvecklingsstörda m. fl.,

6. beträffande nyintagning i specialsjukhus och vårdhem för vuxna
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion
1984/85:3137 yrkande 2 i motsvarande del antar den i bilaga 4
upptagna och såsom Reservanternas förslag betecknade lydelsen av
5 § lagen om införande av lagen (1985:000) om särskilda omsorger
om psykiskt utvecklingsstörda m. fl.

SoU 1984/85:27

Huvudmannaskapet för särförskolan (mom. 7 i hemställan)

2. av Ulla Tillander (c), Inga Lantz (vpk) och Rosa Östh (c) som anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 17 som börjar med ”Utskottet har”
och som slutar på s. 18 med ”kommunala barnomsorgen” bort ha följande
lydelse:

Propositionens förslag innebär att landstingskommunerna behåller huvudmannaskapet
för de särskilda omsorgerna och för särskolan. Däremot
föreslås att kommunerna skall överta ansvaret för förskoleverksamheten för
de utvecklingsstörda barnen och att dessa skall integreras i kommunernas
vanliga barnomsorg. Utskottet delar uppfattningen att den tidiga integreringen
av de psykiskt utvecklingsstörda barnen är angelägen för att barnen
som vuxna skall kunna delta i samhällslivet. Integreringen måste dock ske på
de berörda barnens villkor. Enligt utskottets mening är det viktigt att de
förskolebarn det här gäller garanteras en pedagogik och metodik som utgår
från deras förutsättningar och som under åren arbetats fram i hittillsvarande
organisation. Utskottet anser att intill dess det kan garanteras att den
kommunala förskolan har samma specialresurser för de utvecklingsstörda
förskolebarnen som landstingskommunerna har i dag, bör landstingskommunerna
behålla ansvaret även för särförskolan.

Med anledning av motionerna 1984/85:3134 (c) yrkande 2 och 3135 (vpk)
yrkande 2 föreslår utskottet sålunda att propositionens lagförslag (2 §) ändras
så att landstingskommunerna skall behålla ansvaret för förskoleverksamheten
för de utvecklingsstörda barnen.

dels att utskottet under mom. 7 bort hemställa

7. beträffande huvudmannaskapet för särförskolan
att riksdagen med anledning av motion 1984/85:3134 yrkande 2 och
motion 1984/85:3135 yrkande 2 beslutar anta följande såsom
Reservanternas förslag betecknade lydelse av 2 § i förslaget till lag
om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.

Propositionens förslag Reservanternas förslag

2§

I socialtjänstlagen (1980:620) och i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
finns förskrifter om kommunernas och landstingskommunernas ansvar för
socialtjänst respektive hälso- och sjukvård åt alla.

Det ansvar för förskole- och fritidshemsverksamhet
som enligt 13 -18 §§ socialtjänstlagen (1980:620)
åvilar kommun skall dock åvila
landstingskommun såvitt avser barn
med rätt till särskilda omsorger enligt
denna lag.

SoU 1984/85:27

Tillsynslagens tillämpningsområde (mom. 10 i hemställan)

3. av Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund, Ingvar Eriksson och Göran
Ericsson (samtliga m) som anser

dels att det avsnitt i betänkandet som börjar på s. 20 med ”Frågan om” och
som slutar på s. 21 med ”motion 1984/85:709 (m)” bort ha följande lydelse:

Frågan om utsatta gruppers skydd mot olämplig behandling och/eller
övergrepp från vårdande personal är av principiell betydelse. Det gäller inte
minst i fråga om utvecklingsstörda, som inte sällan kan vara mycket beroende
av personalen samtidigt som de har särskilt svårt att hävda sina rättigheter
elier påkalla hjälp utifrån. Enligt vad utskottet inhämtat kommer frågan om
ansvarsreglerna för förtroendeläkarna att tas upp av regeringen under
kommande höst. Enligt utskottets mening bör regeringen då även ge förslag
till sådan ändring av tillsynslagen att omsorgsvårdens personal kommer att
omfattas av lagens ansvarsregler. Detta bör riksdagen med anledning av
motion 1984/85:709 (m) ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 10 bort hemställa

10. beträffande tillsynslagens tillämpningsområde

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:709 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

SoU 1984/85:27

Bilaga 1

I proposition 1984/85:176 framlagda lagförslag
1 Förslag till

Lag om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag innehåller föreskrifter om särskilda omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda.

Vad i lagen sägs om psykiskt utvecklingsstörda gäller även personer som på
grund av hjärnskada, föranledd av yttre väld eller kroppslig sjukdom, har fått
ett betydande och bestående begåvningshandikapp samt personer med
barndomspsykos.

2 § I socialtjänstlagen (1980:620) och i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
finns föreskrifter om kommunernas och landstingskommunernas ansvar för
socialtjänst respektive hälso- och sjukvård åt alla.

Verksamhetens mål

3 § De särskilda omsorgerna skall syfta till att ge psykiskt utvecklingsstörda
möjlighet att leva som andra och i gemenskap med andra. Omsorgerna skall
vara inriktade på att utveckla den enskildes egna resurser.

Verksamheten skall vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmanderätt
och integritet.

De särskilda omsorgerna

4 § De särskilda omsorgerna är

1. rådgivning, annat personligt stöd samt stöd av en särskild kontaktperson,

2. daglig verksamhet i dagcenter eller annan sysselsättning för dem över
skolåldern, som saknar förvärvsarbete och inte utbildar sig,

3. korttidsvistelse utanför det egna hemmet i syfte främst att avlösa
anhöriga i vård och tillsyn, samt korttidstillsyn utanför hemmet av
skolungdom över 12 år,

4. bostad i familjehem eller elevhem för barn och ungdomar som behöver
bo utanför föräldrahemmet.

5. bostad i grupphem för vuxna som inte kan bo självständigt.

I de särskilda omsorgerna enligt första stycket 2-5 ingår också omvårdnad.
I de särskilda omsorgerna bostad i elevhem och bostad i grupphem ingår
vidare fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter.

SoU 1984/85:27

Rätten till särskilda omsorger

5 § Psykiskt utvecklingsstörda har rätt till särskilda omsorger enligt denna
lag, om de behöver sådant stöd och sådan hjälp i sin livsföring och deras
behov inte tillgodoses på något annat sätt.

Psykiskt utvecklingsstörda skall genom de särskilda omsorgerna tillförsäkras
goda levnadsvillkor.

De särskilda omsorgerna skall anpassas till mottagarens individuella behov
samt utformas så att de är lätt tillgängliga för de människor som behöver dem
och stärker deras förmåga att leva ett självständigt liv.

6 § Särskilda omsorger skall ges den psykiskt utvecklingsstörde endast om
han begär det. Om han är under 15 år eller, i annat fall, om han uppenbart
saknar förmåga att på egen hand ta ställning i frågan, skall de särskilda
omsorgerna ges på begäran av vårdnadshavare, förmyndare eller god
man.

Landstingskommunens ansvar

7 § Varje landstingskommun skall svara för de särskilda omsorgerna åt
psykiskt utvecklingsstörda som är bosatta inom landstingskommunen.
Psykiskt utvecklingsstörda som vistas i landstingskommunen under en
kortare tid skall ges det stöd och den hjälp som de omedelbart behöver.

Vad som i denna lag sägs om landstingskommuner gäller också kommuner
som inte ingår i en landstingskommun. Föreskrifter om förvaltningsutskottet
skall därvid avse kommunstyrelsen.

8 § Till landstingskommunens uppgifter hör att

1. göra sig förtrogen med psykiskt utvecklingsstördas levnadsförhållanden
samt verka för att de får sina behov allsidigt tillgodosedda,

2. informera om verksamhetens mål och medel,

3. i samverkan med kommunerna i landstingskommunen samordna den
verksamhet som behövs för psykiskt utvecklingsstörda och deras familjer
samt verka för att den utvecklas på ett tillfredsställande sätt,

4. medverka till att psykiskt utvecklingsstörda får en meningsfull
sysselsättning genom förvärvsarbete,

5. samverka med organisationer som företräder psykiskt utvecklingsstörda,

6. verka för att det allmänna fritids- och kulturutbudet blir tillgängligt för
psykiskt utvecklingsstörda.

9 § Landstingskommunen skall efter samråd med kommunerna inom
landstingskommunen planera för de särskilda omsorgerna om psykiskt
utvecklingsstörda.

10 § Samråd skall fortlöpande ske med den psykiskt utvecklingsstördes
närstående.

SoU 1984/85:27

] 1 § Landstingskommunen skall anmäla till överförmyndaren när en psykiskt
utvecklingsstörd kan antas behöva förmyndare eller god man samt när en
omyndighetsförklaring bör kunna hävas eller ett godmanskap kunna
upphöra.

12 § Landstingskommunen får till kommun i landstingskommunen överlåta
uppgift enligt denna lag beträffande psykiskt utvecklingsstörda som är
bosatta i kommunen eller vistas där under kortare tid, om landstingskommunen
och kommunen har kommit överens om det samt regeringen medger
det.

Om en sådan överlåtelse sker, skall föreskrifterna i denna lag om
landstingskommun i tillämpliga delar gälla för kommunen.

Avgifter

13 § Avgift skall inte tas ut för särskilda omsorger enligt denna lag. Av dem
som inte är berättigade till folkpension i form av hel förtidspension eller hel
ålderspension och som har inkomst av eget arbete får dock, när de har
stadigvarande bostad på landstingskommunens bekostnad, skäliga avgifter
för kost och logi tas ut enligt de grunder som landstingskommunen
bestämmer. Avgifterna skall bestämmas så att de boende förbehålls
tillräckliga medel försina personliga behov. Regeringen meddelar ytterligare
föreskrifter om sådana avgifter.

Om rätt för landstingskommunen att i vissa fall uppbära folkpension och
barnbidrag finns särskilda bestämmelser.

Nämnder

14 § Ledningen av omsorgsverksamheten skall utövas av en omsorgsnämnd i
den mån inte annat följer av sådant beslut som avses i 3 kap. 14 §
kommunallagen (1977:179).

Landstingskommunen får tillsätta en särskild omsorgsnämnd eller uppdra
åt en annan nämnd att vara omsorgsnämnd. Har detta inte skett, är
förvaltningsutskottet omsorgsnämnd.

15 § 1 fråga om särskild omsorgsnämnd gäller i tillämpliga delar bestämmelserna
i 3 kap. 2 §, 3 § första stycket, 4 §, 5 § första och tredje styckena,
6-8 §§, 9 § första stycket och 10-12 §§ kommunallagen (1977:179).

Utan hinder av 2 § 2 förvaltningslagen (1971:290) tillämpas bestämmelserna
om jäv i 4 och 5 §§ nämnda lag i samtliga ärenden hos omsorgsnämnd.

Personal

16 § För verksamheten enligt denna lag skall det finnas den personal som
behövs för att meddela god omsorg.

SoU 1984/85:27

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om behörighet till
tjänster inom omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda och om tjänsternas
tillsättning. Regeringen får överlåta åt socialstyrelsen att meddela sådana
föreskrifter.

Enskild omsorgsverksamhet

17 § Om en enskild yrkesmässigt vill bedriva sådan verksamhet för psykiskt
utvecklingsstörda som anges i 4 § första stycket 2-5, skall den enskilde söka
tillstånd hos socialstyrelsen. Tillstånd får inte lämnas utan att omsorgsnämnden
i den landstingskommun där verksamheten skall bedrivas har tillstyrkt
det.

Enskild verksamhet skall stå under tillsyn av omsorgsnämnden. Nämnden
har rätt att inspektera verksamheten.

Tillsyn

18 § Socialstyrelsen har tillsyn över verksamhet enligt denna lag. Styrelsen
skall därvid följa och stödja verksamheten. Styrelsen har rätt att inspektera
verksamheten.

Ytterligare föreskrifter

19 § Regeringen bemyndigas att i fråga om verksamhet enligt denna lag
meddela ytterligare föreskrifter till skydd för enskilda.

Regeringen får överlåta åt socialstyrelsen att meddela sådana föreskrifter.

Överklagande

20 § Omsorgsnämndens beslut om särskilda omsorger ät enskilda enligt 4 §
får överklagas hos länsrätten.

Socialstyrelsens beslut i fråga om tillstånd enligt 17 § eller om föreläggande
eller förbud enligt 21 § får överklagas hos kammarrätten.

De beslut som omsorgsnämnden, socialstyrelsen, länsrätten eller kammarrätten
meddelar i frågor som avses i första och andra styckena gäller
omedelbart. Länsrätten eller kammarrätten får dock förordna att dess beslut
skall gälla först sedan det har vunnit laga kraft.

Övriga bestämmelser

21 § Om det föreligger något missförhållande inom enskild omsorgsverksamhet
som avses i 17 §, skall socialstyrelsen förelägga den som har ansvaret för
verksamheten att avhjälpa missförhållandet.

Om missförhållandet är allvarligt och socialstyrelsens föreläggande inte
följs, får socialstyrelsen förbjuda verksamheten.

Soll 1984/85:27

22 § Den som är eller har varit verksam inom enskild omsorgsverksamhet
som avses i 17 § får inte obehörigen röja vad han därvid har erfarit om någons
personliga förhållanden.

I det allmännas omsorgsverksamhet tillämpas bestämmelserna i sekretesslagen
(1980:100).

Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen (1985:000)
om införande av lagen (1985:000) om särskilda omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda m.fl.

SoU 1984/85:27

2 Förslag till

Lag om införande av lagen (1985:000) om särskilda omsorger om
psykiskt utvecklingsstörda m.fl

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Lagen (1985:000) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda
m.fl. och denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

Vid ikraftträdandet skall lagen (1967:940) angående omsorger om vissa
psykiskt utvecklingsstörda upphöra att gälla med de undantag som framgår
av denna lag.

I fråga om annan undervisning för psykiskt utvecklingsstörda än undervisning
i förskola skall utfärdas särskilda bestämmelser.

2 § Den som vid lagens ikraftträdande erhåller omsorger enligt den upphävda
lagen skall utan särskilt beslut anses ha fortsatt rätt till motsvarande särskilda
omsorger enligt den nya lagen. Om någon erhåller omsorger i former som
saknar motsvarighet i den nya lagen, är landstingskommunen skyldig att
tillhandahålla den enskilde samma omsorger så länge behovet kvarstår.

3 § Landstingskommunerna skall, i samband med att planeringen enligt 9 § i
den nya lagen görs, även planera för avveckling av befintliga specialsjukhus
och vårdhem.

Intill dess avveckling av specialsjukhus och vårdhem har ägt rum får
omsorg alltjämt tillhandahållas vid sådana institutioner. Ledningen av
verksamheten skall utövas av den nämnd som är omsorgsnämnd enligt den
nya lagen.

4 § För innehållet i verksamheten vid specialsjukhus och vårdhem och för
verksamhetens bedrivande i övrigt under avvecklingstiden gäller den nya
lagens bestämmelser i tillämpliga delar. För specialsjukhusen tillämpas
därutöver bestämmelserna i 13 och 14 §§ samt 16 § första stycket hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763).

5 § Nyintagning i vårdhem för barn och ungdom får inte ske. Nyintagning i
specialsjukhus eller i vårdhem för vuxna får ske om det finns synnerliga
skäl.

Med avseende på den som bor i specialsjukhus eller i vårdhem skall
omsorgsnämnden regelbundet och minst en gång om året överväga om
boendet kan fortsätta i någon boendeform enligt den nya lagen.

6 § För specialsjukhus och vårdhem för vuxna gäller fortfarande i tillämpliga
delar 35 § om beredande av vård oberoende av samtycke samt därtill
anslutande bestämmelser i 36-37 a §§ och 39-54 §§ i den upphävda lagen.

7 § Uppgifter som enligt den upphävda lagen har ålegat överläkaren och
vårdchefen hos omsorgsstyrelsen skall utföras av tjänstemän som landstingskommunen
utser.

SoU 1984/85:27

Beslut som enligt den upphävda lagen skulle ha fattats av beslutsnämnden
skall i stället fattas av utskrivningsnämnd enligt lagen (1966:293) om
beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall.

Vid handläggning inför utskrivningsnämnden tillämpas 29, 30 och
32-34 §§ lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Därjämte
skall 23 § i den upphävda lagen tillämpas.

Regeringen meddelar föreskrifter om ärendenas fördelning mellan
utskrivningsnämnderna.

8 § Inackorderingshem och elevhem som nämns i den upphävda lagen skall
anses vara grupphem respektive elevhem enligt den nya lagen.

9 § Den som har erhållit godkännande att driva enskild verksamhet enligt

10 § i den upphävda lagen skall anses ha tillstånd att på de villkor som angivits
i godkännandet bedriva verksamheten enligt 17 § i den nya lagen.

10 § Om det i lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som har
ersatts genom en bestämmelse i lagen (1985:000) om särskilda omsorger om
psykiskt utvecklingsstörda m.fl. eller i denna lag, skall hänvisningen i stället
avse den nya bestämmelsen.

11 § Beslut om omsorger, som överklagas hos socialstyrelsen enligt 44 §
andra stycket i den upphävda lagen, prövas enligt bestämmelserna i den
lagen.

12 § Omsorgsstyrelser som tillsatts med stöd av den upphävda lagen skall
fram till utgången av år 1988 fullgöra de uppgifter som enligt den nya lagen
ankommer på omsorgsnämnd, om inte landstingskommunen dessförinnan
beslutar annat.

SoU 1984/85:27

3 Förslag till

Lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

Härigenom föreskrivs att 1 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§

Med hälso- och sjukvård avses i denna lag åtgärder för att medicinskt
förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Till hälso- och
sjukvården hör sjuktransporter.

I fråga om omsorger om vissa
psykiskt utvecklingsstörda finns bestämmelser
i lagen (1967:940) angående
omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsstörda.

I fråga om tandvård finns särskilda bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

SoU 1984/85:27

Bilaga 2

Av utskottet föreslagen lydelse av 4 och 13 §§ i förslaget till lag om särskilda

omsorger för psykiskt utvecklingsstörda m. fl.

Propositionens förslag Utskottets förslag

4 §

De särskilda omsorgerna är

1. rådgivning, annat personligt stöd samt stöd av en särskild kontaktperson,

2. daglig verksamhet i dagcenter eller annan sysselsättning för dem över
skolåldern, som saknar förvärvsarbete och inte utbildar sig,

3. korttidsvistelse utanför det egna hemmet i syfte främst att avlösa
anhöriga i vård och tillsyn, samt korttidstillsyn utanför hemmet av skolung -

dom över 12 år,

4. bostad i familjehem eller elevhem
för barn och ungdomar som
behöver bo utanför föräldrahemmet,

5. bostad i grupphem för vuxna
som inte kan bo självständigt.

I de särskilda omsorgerna enligt
första stycket 2-5 ingår också omvårdnad.
I de särskilda omsorgerna
bostad i elevhem och bostad i grupphem
ingår vidare fritidsverksamhet
och kulturella aktiviteter.

Avgift skall inte tas ut för särskilda
omsorger enligt denna lag. Av dem
som inte är berättigade till folkpension
i form av hel förtidspension eller
hel ålderspension och som har inkomst
av eget arbete får dock, när de
har stadigvarande bostad på landstingskommunens
bekostnad, skäliga
avgifter för kost och logi tas ut enligt
de grunder som landstingskommunen
bestämmer. Avgifterna skall bestämmas
så att de boende förbehålls
tillräckliga medel för sina personliga
behov. Regeringen meddelar ytterligare
föreskrifter om sådana avgifter.

Om rätt för landstingskommunen
att i vissa fall uppbära folkpension
och barnbidrag finns särskilda bestämmelser.

4. boende i familjehem eller elevhem
för barn och ungdomar som
behöver bo utanför föräldrahemmet,

5. boende i gruppbostad för vuxna
som inte kan bo i en egen bostad.

I de särskilda omsorgerna enligt
första stycket 2-5 ingår också omvårdnad.
I de särskilda omsorgerna
boende i elevhem och boende i
gruppbostad ingår vidare fritidsverksamhet
och kulturella aktiviteter.

Avgift skall inte tas ut för särskilda
omsorger enligt denna lag. Av dem
som uppbär folkpension i form av
hel förtidspension eller hel ålderspension
eller som har inkomst av
eget arbete får dock, när de har
stadigvarande bostad på landstingskommunens
bekostnad, skäliga avgifter
för kost och logi tas ut enligt de
grunder som landstingskommunen
bestämmer. Avgifterna skall bestämmas
så att de boende förbehålls
tillräckliga medel för sina personliga
behov. Regeringen meddelar ytterligare
förskrifter om sådana avgifter.

SoU 1984/85:27

Bilaga 3

Av utskottet föreslagen lydelse av 4 och 8 §§ i förslaget till lag om införande av

lagen (1985:000) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. fl.

Propositionens förslag

För innehållet i verksamheten vid
specialsjukhus och vårdhem och för
verksamhetens bedrivande i övrigt
under awecklingstiden gäller den
nya lagens bestämmelser i tillämpliga
delar. För specialsjukhusen tilllämpas
därutöver bestämmelserna i
13 och 14 §§ samt 16 § första stycket
hälso- och sjukvårdslagen (1982:
763).

Inackorderingshem och elevhem
som nämns i den upphävda lagen
skall anses vara grupphem respektive
elevhem enligt den nya lagen.

Utskottets förslag

För innehållet i verksamheten vid
specialsjukhus och vårdhem och för
verksamhetens bedrivande i övrigt
under awecklingstiden gäller den
nya lagens bestämmelser i tillämpliga
delar. Beträffande avgifter gäller i
stället för 13 § i den nya lagen 56 § i
den upphävda lagen. För specialsjukhusen
tillämpas därutöver bestämmelserna
i 13 och 14 §§ samt
16 § första stycket hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763).

Inackorderingshem och elevhem
som nämns i den upphävda lagen
skall anses vara gruppbostad respektive
elevhem enligt den nya lagen.

SoU 1984/85:27

Bilaga 4

I reservation nr 1 föreslagen lydelse av 3 och 5 §§ i förslaget till lag om

införande av lagen (1985:000) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklings störda

m. fl.

Propositionens förslag Reservanternas förslag

3§

Landstingskommunerna skall, i
samband med att planeringen enligt
9 § i den nya lagen görs, även planera
för avveckling av befintliga specialsjukhus
och vårdhem för barn och
ungdom samt för en utflyttning från
vårdhem för vuxna.

Intill dess avveckling av specialsjukhus
och vårdhem för barn och
ungdom har ägt rum får omsorg
alltjämt tillhandahållas vid sådana
institutioner. Ledningen av verksamheten
skall utövas av den nämnd
som är omsorgsnämnd enligt den
nya lagen.

Ledningen för verksamheten vid
återstående vårdhem för vuxna skall
utövas av den nämnd som är omsorgsnämnd
enligt den nya lagen.

5 §

Nyintagning i vårdhem för barn Nyintagning i vårdhem för barn

och ungdom får inte ske. Nyintag- och ungdom får inte ske. Nyintag ning

i specialsjukhus eller i vårdhem ning i specialsjukhus eller i vårdhem

för vuxna får ske om det finns syn- för vuxna får ske om det finns sär nerliga

skäl. skilda skäl.

Landstingskommunerna skall, i
samband med att planeringen enligt
9 § i den nya lagen görs, även planera
för avveckling av befintliga specialsjukhus
och vårdhem.

Intill dess avveckling av specialsjukhus
och vårdhem har ägt rum får
omsorg alltjämt tillhandahållas vid
sådana institutioner. Ledningen av
verksamheten skall utövas av den
nämnd som är omsorgsnämnd enligt
den nya lagen.

SoU 1984/85:27

Innehåll

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Motioner 2

Utskottet 3

Bakgrund 3

Allmänt om förslaget till ny omsorgslag 4

Personkretsen 5

Gruppbostad för vuxna 8

Avgifter för boende m. m 9

Avveckling av vårdhem och specialsjukhus 14

Huvudmannaskapet för särförskolanm. m 16

Insatser på skolområdet 18

Tillsynen över omsorgsvårdens personal 19

Utskottets hemställan 21

Reservationer 23

1. Avveckling av vårdhemmen för vuxna utvecklingsstörda m.m.

(mom. 5 och 6 i hemställan) av m 23

2. Huvudmannaskapet för särförskolan (mom. 7 i hemställan) av c

och vpk 24 24

3. Tillsynslagens tillämpningsområde (mom. 10 i hemställan) av m 25

Bilagor 26

1. Propositionens lagförslag 26

2. Utskottets förslag till lydelse av 4 och 13 §§ i förslaget till lag om
särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. fl 34

3. Utskottets förslag till lydelse av 4 och 8 §§ i förslaget till lag om
införande av lagen (1985:000) om särskilda omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda m.fl 35

4. I reservation nr 1 föreslagen lydelse av 3 och 5 §§ i förslaget till lag
om införande av lagen (1985:000) om särskilda omsorger om
psykiskt utvecklingsstörda m. fl 36

minab/gotab Stockholm 1985 82900