SoU 1984/85:22

Socialutskottets betänkande
1984/85:22

om anslag till omsorg om äldre och handikappade (prop. 1984/85:100
bil. 7 delvis)

I betänkandet behandlas regeringens i prop. 1984/85:100 bil. 7 (socialdepartementet)
framlagda förslag om anslag för budgetåret 1985/86 under
avsnitt G. Omsorg om äldre och handikappade jämte motioner.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i betänkandet regeringens förslag till statsbudget i vad
avser medelsanvisningen till omsorg om äldre och handikappade (avsnitt G).
Utskottets m-ledamöter reserverar sig mot medelsanvisningen såvitt avser
bidrag till färdtjänst (anslaget G 2) och bidrag till driften av särskolor m. m.
(anslaget G 3).

Utskottet behandlar i anslutning till budgetpropositionen i aktuell del ett
stort antal motionsyrkanden om äldre- och handikappomsorgens innehåll.
Utskottet avstyrker samtliga motioner. I en gemensam reservation behandlar
m-, c- och fp-ledamöterna frågan om statsbidrag till kommunala
ålderdomshem. Utskottets m-ledamöter reserverar sig vidare beträffande
frågor om utbildning av hemvårdens personal, den enskildes ställning inom
äldreomsorgen m. m. och fristående vårdalternativ. Utskottets c-ledamöter
reserverar sig såvitt avser omsorgen om äldre invandrare och gemensamt
med utskottets ordförande (fp) beträffande anhörig vårdarnas situation.
Utskottets vpk-ledamot reserverar sig såvitt avser hemtjänsttaxor och
färdtjänst samt avger ett särskilt yttrande såvitt avser små handikappgruppers
förhållanden.

FEMTE HUVUDTITELN

Proposition 1984/85:100 bil. 7

Regeringen har under punkterna G 1-G 10 (s. 130-151) föreslagit
(G 1) att riksdagen till Bidrag till social hemhjälp för budgetåret 1985/86
anvisar ett förslagsanslag av 1 662 000 000 kr.,

(G 2) att riksdagen till Bidrag till färdtjänst för budgetåret 1985/86 anvisar
ett förslagsanslag av 360 000 000 kr.,

(G 3) att riksdagen till Bidrag till driften av särskolor m. m. för budgetåret
1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 488 639 000 kr.,

(G 4) att riksdagen till Kostnader för viss utbildning av handikappade
m. m. för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 26 132 000 kr.,

1 Riksdagen 1984/85. 12 sami. Nr 22

SoU 1984/85:22

(G 5) att riksdagen till Ersättning till televerket för texttelefoner för
budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 20 180 000 kr.,

(G 6) att riksdagen till Ersättning till postverket för befordran av blindskriftsförsändelser
för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av
32 084 000 kr.,

(G 7) att riksdagen till Kostnader för viss verksamhet för synskadade och
döva för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 19 133 000 kr.,

(G 8) att riksdagen till Statens hundskola för budgetåret 1985/86 anvisar
ett förslagsanslag av 2 200 000 kr.,

(G 9) att riksdagen till Statens handikappråd för budgetåret 1985/86
anvisar ett förslagsanslag av 2 923 000 kr.,

(G 10) att riksdagen till Bidrag till handikapporganisationer för budgetåret
1985/86 anvisar ett reservationsanslag av 43 000 000 kr.

Motioner

I motion 1984/85:299 av Elis Andersson m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag att regler utarbetas så att handikappade som har
texttelefon kan använda den på samma villkor som andra använder en vanlig
telefon.

I motion 1984/85:384 av Elis Andersson m. fl. (c) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär att minst en förmedlingscentral för
texttelefon måste hålla öppet dygnet runt,

2. att riksdagen hos regeringen begär att televerket övertar finansieringen
av texttelefonverksamheten när anslaget via statsbudgeten går ut 1985.

I motion 1984/85:431 av Inga Lantz m. fl. (vpk) föreslås

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om en utredning av små
handikappgruppers förhållanden, varvid berörda handikapporganisationer
bör ges möjlighet till deltagande i utredningsarbetet i enlighet med vad som
anförs i motionen,

2. att riksdagen uttalar sig för att vid utredningsarbetet om små handikappgruppers
förhållanden särskilt bör beaktas

a) nödvändigheten av att höja kunskapsnivån om de berörda handikappgruppernas
förhållanden hos olika myndigheter,

b) att uppnå en likvärdig behandling hos olika myndigheter och i olika
delar av landet,

c) att studera och föreslå åtgärder med anledning av förekommande
diskriminerande och inhumana bestämmelser och praxis,

d) att vid behov utarbeta förslag till allmänna rekommendationer för
behandling och rehabilitering,

e) att utarbeta förslag för att förbättra de berörda gruppernas sociala och
ekonomiska situation,

SoU 1984/85:22

f) att utarbeta förslag till ekonomiskt stöd till de små handikapporganisationerna
i syfte att trygga deras arbete.

I motion 1984/85:665 av Elis Andersson (c) och Bengt Kindbom (c)
hemställs

1. att riksdagen beslutar att uttala sig för att den kontinuerliga utbyggnaden
inom handikappområdet skall fullföljas,

2. att riksdagen beslutar att vid utbyggnad inom handikappområdet
särskilt beaktas astmatikers/allergikers situation.

I motion 1984/85:858 av Stina Gustavsson (c) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående
lokal skolutveckling inom särskolan.

I motion 1984/85:861 av Margareta Persson m. fl. (s) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen anhåller om en kartläggning av de
cp-skadades situation i Sverige,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om riktlinjer för kommunernas
uppsökande verksamhet för att cp-skadade skall kunna erbjudas service från
socialtjänsten,

3. att riksdagen uttalar sig för överläggningar mellan staten, Landstingsförbundet
och Kommunförbundet med syfte att få till stånd en samordnad
habilitering för cp-skadade över 20 år.

I motion 1984/85:998 av Olle Aulin (m) hemställs, såvitt här är i fråga (del
av yrkandet), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förbättrad utbildning för hemvårdens personal.

I motion 1984/85:999 av Lennart Bladh m.fl. (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
behovet av åtgärder för att förbättra de hörselskadades möjligheter till
kommunikation via texttelefon.

I motion 1984/85:1001 av Ulla Johansson m. fl. (s) hemställs att riksdagen
uttalar att de medel som i budgeten avsatts för lokalt utvecklingsarbete på
lågstadiet även skall komma särskolan till del.

I motion 1984/85:1002 av Ella Johnsson m. fl. (c) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om
kravet på ett finansieringsförslag som minskar den ekonomiska styrningen av
den kommunala äldreomsorgen.

I motion 1984/85:1007 av Margareta Persson m.fl. (s) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen

SoU 1984/85:22

anförts om möjlighet för allergiker, som måste sanera sitt hem, att få
bosättningslån.

I motion 1984/85:1290 av Bengt Lindqvist (s) hemställs att riksdagen
beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen sagts om
behovet av ett bättre kunskapsunderlag om situationen för vissa handikappgrupper.

I motion 1984/85:1764 av Ingvar Björk (s) och Börje Nilsson (s) hemställs
att riksdagen hos regeringen anhåller om att statsbidragen till hemtjänst och
färdtjänst blir förknippade med vissa villkor i syfte att utjämna de stora
ekonomiska skillnaderna i kommunernas taxesättning.

I motion 1984/85:1769 av Elisabeth Fleetwood (m) och Erik Olsson (m)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
televerket bör beakta de i motionen anförda synpunkterna på den enskildes
kostnader för textförmedlade telefonsamtal.

I motion 1984/85:1778 av Gunnel Jonäng (c) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär åtgärder för att på olika sätt förbättra anhörigvårdarnas
situation.

I motion 1984/85:2191 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) hemställs, såvitt här
är i fråga (yrkande 3), att riksdagen hos regeringen begär förslag till
reformerat statsbidrag för äldreomsorgen på sätt som i motionen anförts.

I motion 1984/85:2306 av Karin Andersson m. fl. (c) hemställs, såvitt här är
i fråga (yrkande 3), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om äldre invandrares situation och om behovet av
särskild statistikbearbetning för att kartlägga behov inom olika invandrargrupper.

I motion 1984/85:2448 av Nils Carlshamre m. fl. (m) hemställs, såvitt här är
i fråga (yrkandena 1 och 2),

1. att riksdagen vid behandlingen av proposition 1984/85:100, bil. 7,
beslutar att för budgetåret 1985/86 under anslaget G 2. Bidrag till färdtjänst
anvisa 180 000 000 kr.,

2. att riksdagen vid behandlingen av proposition 1984/85:100, bil. 7,
beslutar att för budgetåret 1985/86 under anslaget G 3. Bidrag till driften av
särskolor m. m. anvisa 244 320 000 kr.

I motion 1984/85:2451 av Pär Granstedt m. fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar hemställa hos regeringen om initiativ i syfte att nå fram till en
ordning där färdtjänstbiljetter kan utnyttjas också vid resor utanför den egna
kommunen eller det egna landstingsområdet.

SoU 1984/85:22

I motion 1984/85:2454 av Göte Jonsson (m) och förste vice talman
Ingegerd Troedsson (m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag
i enlighet med vad som i motionen anförts om åtgärder för att öka valfriheten
inom äldre- och handikappvården.

I motion 1984/85:2462 av Karin Söder (c) och Pär Granstedt (c) hemställs
att riksdagen beslutar hos regeringen begära att åtgärder snarast vidtas för att
förbättra de dövblindas situation i enlighet med vad i motionen anförts om
tolkservice, utbildning, sysselsättning och utbildningskonsulenter.

I motion 1984/85:2794 av Gunnel Jonäng (c) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att hemtjänstpersonal får utbildning om hörselapparaters
handhavande.

I motion 1984/85:2815 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) hemställs, såvitt här är i
fråga (yrkandena 1-4),

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder som förmår
kommuner och landsting att leva upp till lagstiftarens intentioner i HSL och
SoL för att stärka den enskilda människans ställning i förhållande till sociala
myndigheter,

2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn över utbildning m. m. av
hemvårdspersonal för att bättre anpassa utbildningen till dagens behov och
krav,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att statsbidraget
skall utformas så att det inte styr kommunernas val mellan ålderdomshem
och servicehus,

4. att riksdagen uttalar vad i motionen anförts beträffande behovet av väl
fungerande enheter inom akutsjukvården.

Utskottet

I anslutning till anslag för omsorg om äldre och handikappade behandlar
utskottet ett stort antal motionsyrkanden rörande olika insatser inom äldreoch
handikappomsorgen. De olika förslagen tas i det följande upp under
särskilda sakrubriker.

Utbildning av hemvårdens personal

I motion 1984/85:998 (delvis) av Olle Aulin (m) och i motion 1984/85:2815
(yrkande 2) av Ulf Adelsohn m.fl. (m) hemställs om en förbättrad utbildning
av hem vårdspersonalen. Motionärerna anför bl. a. att hemvårdspersonalen
ofta består av mycket unga människor som kan ha svårt för att sätta sig in i de
äldres situation. Det är viktigt, framhåller motionärerna, att handikappade
och äldre som är beroende av hemhjälp inte förödmjukas eller trakasseras.
Motionärerna anför vidare att det på vissa håll förekommer täta personalbyten,
som bl. a. motiveras av att alla i vårdlaget skall arbeta hos alla
1* Riksdagen 1984/85.12 sami. Nr 22

SoU 1984/85:22

hemtjänstbrukare. Sådana rutiner är inhumana och visar på behovet av
utbildning för nya rutiner, anser motionärerna.

I motion 1984/85:2794 av Gunnel Jonäng (c) hemställs om en enklare
utbildning bland hemtjänstpersonal om handhavande av hörselapparater.

Av bestämmelserna i 19-21 §§ socialtjänstlagen (1980:620) följer att
socialnämnden skall verka för att äldre och handikappade får det stöd och
den hjälp som behövs för att de skall kunna leva och bo självständigt. Detta
innebär bl. a. att de skall kunna få en differentierad service i hemmet.
Verksamheten skall enligt 1 § samma lag bygga på respekt för människors
självbestämmanderätt och integritet.

Socialstyrelsen har år 1983 publicerat ett underlag för utbildningsplanering
beträffande bl. a. omsorger om äldre och handikappade i rapporten Från
socialvård till socialtjänst (Socialstyrelsen redovisar 1983:10). I rapporten
framhålls att de ökade kraven på hemhjälpspersonalen medför ett behov av
bättre utbildning. Det anges särskilt att det krävs att personalen känner till
vilka olika hjälpmedel som finns och att personalen ser till att de används på
rätt sätt.

Enligt vad utskottet inhämtat har socialstyrelsen påbörjat en kartläggning
av kommunernas utbildningsinsatser. En enkät har sänts ut till alla kommuner.
Enkäten, som skall redovisas under våren 1985, skall utgöra underlag för
socialstyrelsens fortsatta arbete med utarbetandet av allmänna råd i fråga om
hemtjänstpersonalens arbetsuppgifter, kompetens och utbildning. Dessa
allmänna råd avses färdigställas våren 1986.

I en nyligen framlagd proposition (1984/85:142) om förbättrade boendeförhållanden
för gamla, handikappade och långvarigt sjuka anges bl. a. vissa
riktlinjer för en regeringens arbetsgrupp, som överväger vissa frågor om
äldres och handikappades boende. Det anförs bl. a. att utvecklingen mot
öppna vårdformer medför behov av utbildning, och att kompetenskrav för
nya verksamheter behöver formuleras och omsättas i grundutbildning och
vidareutbildning för olika personalgrupper (prop. s. 41). Propositionen
behandlas f. n. i bostadsutskottet.

En viktig utgångspunkt för den sociala hemtjänsten måste vara respekten
för människors självbestämmanderätt och integritet. En klient kan visserligen
böra uppmuntras att själv utföra sådana sysslor som han klarar av, men
detta får självfallet inte övergå i att personalen övertar den enskildes rätt att
själv bestämma när och hur han skall göra något. Över huvud taget krävs hos
personalen en lyhördhet och respekt för klientens önskemål och behov och
en positiv inställning till arbetet med att hjälpa människor som på grund av
ålderdom, sjukdom eller handikapp inte kan klara sig själva.

För detta många gånger svåra arbete krävs utbildning, såväl vad gäller de
praktiska göromålen som beträffande personalens attityder till klienterna
och deras behov. Bland de praktiska göromålen bör självklart ingå kunskap
om olika hjälpmedel, såsom t. ex. hörapparater och deras skötsel. Lika
angeläget är att den ofta unga personalen lär sig visa respekt och förståelse

SoU 1984/85:22

för de äldre.

Utskottet vill starkt understryka angelägenheten av att ubildningsfrågorna
uppmärksammas i det fortsatta arbetet med att utveckla och förnya den
sociala hemhjälpen. Som framgått av det anförda har emellertid socialstyrelsen
nyligen inlett en kartläggning av kommunernas utbildningsinsatser.
Detta arbete kommer bl. a. att läggas till grund för utarbetande av allmänna
råd på området.

Motionerna 1984/85:998 (m) i här aktuell del, 1984/85:2794 (c) och
1984/85:2815 (m) yrkande 2 bör med hänsyn till det anförda inte föranleda
någon åtgärd från riksdagens sida och avstyrks.

Statsbidrag till kommunala ålderdomshem

I budgetpropositionen (s. 135) föreslås 1 662 milj. kr. under anslaget G 1
Bidrag till social hemhjälp. Från anslaget betalas statsbidrag till kommunernas
kostnader för social hemhjälp åt äldre, handikappade och barnfamiljer.
Statsbidraget består av två delar. Det är dels en prestationsrelaterad del i
form av ett bidrag av 30 000 kr. för varje årsarbetare inom den sociala
hemhjälpen, dels ett schablonbidrag av lägst 250 kr. och högst 350 kr. per
person i gruppen ålders- och förtidspensionärer. Enligt reglerna för bidraget
måste hemhjälpen avse personer som har egen bostad. Det innebär att bidrag
per årsarbetare inte utgår för personal vid sådana servicehus med helinackordering
som motsvarar de tidigare ålderdomshemmen. Schablonbidraget
påverkas dock inte.

I samband med beslutet om nya regler för statsbidrag till social hemhjälp
begärde riksdagen enligt socialutskottets (SoU 1983/84:12) hemställan, att
regeringen skyndsamt skulle redovisa sina överväganden beträffande ålderdomshemmens
finansiering i syfte att minska den ekonomiska styrningen av
den kommunala äldreomsorgen. I budgetpropositionen (s. 133) anmäler
socialministern sitt ställningstagande i frågan. Han anför härvid att äldreberedningen
(S 1981:01), som har berett frågan, har avstyrkt att statsbidrag
införs till ålderdomshemmen, eftersom detta skulle kunna verka hämmande
på förändringstakten i fråga om ålderdomshemsboendet. Enligt äldreberedningen
skulle totalkostnaderna för statsbidrag öka med 500-600 milj. kr. om
året vid införande av driftstöd till ålderdomshemmen på i övrigt oförändrade
statsbidragsvillkor. Socialministern anför att han är enig med äldreberedningen
om att det inte bör införas något driftstöd till ålderdomshemmen,
eftersom detta skulle bidra till att bromsa det förändringsarbete som nu är i
gång. Han understryker samtidigt angelägenheten av att det finansiella stöd
som utgår till ombyggnad av ålderdomshemmen används så att det ger
möjlighet till flexibilitet, och konstaterar att statsbidrag till social hemhjälp
utgår efter genomförd ombyggnad. Socialministern erinrar vidare om att
schablonbidraget per person i gruppen ålders- och förtidspensionärer
representerar ca 35 % av bidraget. Schablonbidraget infördes för att låta

SoU 1984/85:22

kommunerna själva bestämma inriktningen av insatserna. Konstruktionen
utgår från uppfattningen att kommunerna själva bäst bedömer hur en bra
omsorg skall ordnas och utvecklas efter lokala förhållanden. Socialministern
betonar att det självständiga boendet inte får utvecklas på bekostnad av dem,
som alltjämt bor i ålderdomshem. Statsbidraget till social hemhjälp kan
anlitas av kommunerna även för insatser inom ålderdomshemmen så länge
dessa är kvar. Den ekonomiska styrningen av äldreomsorgen har härigenom
minskat väsentligt, framhåller socialministern.

I motion 1984185:1002 av Ella Johnsson m.fl. (c), i motion 1984185:2191
(yrkande 3) av Bengt Westerberg m.fl. (fp) och i motion 1984/85:2815
(yrkande 3) av Ulf Adelsohn m.fl. (m) kritiseras det angivna statsbidragssystemet.
Enligt motionärerna bör statsbidrag utgå på grundval av all personal
inom äldreomsorgen, så att ålderdomshemmen kan få finnas kvar för dem
som behöver sådan service som dessa ger.

Vid socialtjänstens tillkomst förutsattes att utbudet av service i servicehus
skall variera med hänsyn till de boendes individuella behov och att servicehus
skall kunna avse olika former av boende med gemensam service (SoU
1979/80:44 s. 36).

Enligt utskottets mening bör man sträva efter att inom ett servicehus
kunna erbjuda olika omsorgsnivåer alltefter de boendes individuella behov
och önskemål. Härigenom kan de äldre bo kvar inom ett och samma
servicehus och där få en ökad grad av omsorg när så behövs. Servicehusen
bör på sikt kunna tillhandahålla en sådan omsorg att de utgör ett lämpligt
vårdalternativ mellan å ena sidan eget boende och å andra sidan långtidsjukvården.
Övergångsvis måste man dock räkna med att det fortfarande
kommer att behövas anläggningar inom äldreomsorgen där helinackordering
och tillsyn kan ges på ungefär samma sätt som på ålderdomshemmen.

Som anförs i propositionen är det vidare inget som hindrar att kommunerna
använder statsbidraget till social hemhjälp till insatser för att göra
ålderdomshemmen bra så länge de finns kvar. Kommunerna har härigenom
en betydande frihet att alltefter det lokala behovet erbjuda en god och
varierad vård för de äldre. Den ekonomiska styrningen av äldreomsorgen har
minskat väsentligt genom möjligheten för kommunerna att anlita statsbidraget
även för ålderdomshemmen.

Utskottet är med hänsyn till det anförda inte berett att förorda någon
ändring i nuvarande statsbidragsregler för social hemhjälp i syfte att öka det
ekonomiska stödet till ålderdomshemmen. Utskottet avstyrker därför motionerna
1984/85:1002 (c), 1984/85:2191 (fp) yrkande 3 och 1984/85:2815 (m)
yrkande 3.

Utskottet har inte något att erinra mot medelsanvisningen, såvitt avser
anslaget G 1 Bidrag till social hemhjälp.

SoU 1984/85:22

Den enskildes ställning inom äldreomsorgen m. m.

I motion 1984185:2815 av Ulf Adelsohn m.fl. (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag till åtgärder som förmår kommuner och
landsting att leva upp till lagstiftarens intentioner i hälso- och sjukvårdslagen
och socialtjänstlagen för att stärka den enskilda människans ställning i
förhållande till sociala myndigheter (yrkande 1) samt att riksdagen uttalar
vad i motionen anförts beträffande behovet av väl fungerande enheter inom
akutsjukvården (yrkande 4). Motionärerna anför bl. a. att det är nödvändigt
att på olika sätt stärka medvetenheten om de äldres rättigheter och behov.
Medbestämmande och inflytande bör vara självklara begrepp, anser motionärerna.
Motionärerna framhåller vidare vikten av att de äldre får tillgång till
en god och snabb akutvård. En utbyggd hemsjukvård i kombination med en
god akutvård minskar behovet av långvård, anför motionärerna.

Utskottet har tidigare ingående behandlat frågor om äldres levnads- och
boendeförhållanden, senast år 1984 i det av riksdagen godkända betänkandet
SoU 1983/84:14. Utskottet har därvid påtalat det angelägna i att omsorgen
om äldre människor kan anpassas till individuella behov och värdet av en väl
utvecklad samverkan mellan olika berörda huvudmän så att en individuell
prövning av insatser verkligen kan göras. Utskottet har understrukit vikten
av kraftfulla insatser för att åstadkomma en bättre samordning och snabbare
utveckling av insatserna inom äldreomsorgen. Vägledande bör vara att de
äldre själva skall kunna bestämma hur de vill leva sitt liv och välja vilken form
av hjälp de vill ha från samhällets sida. De måste få ett reellt inflytande över
sin situation. Utskottet har även erinrat om att äldreomsorgen har utvecklats
till en mångskiftande serviceinriktad socialtjänst. På flera håll i landet har
vårdplaneringsgrupper bildats, där t. ex. sjukvårdspersonal och hemhjälpspersonal
ingår i syfte att samordna insatserna inom äldreomsorgen. Sjukvårdens
och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri) redovisar
i sin rapport Sjukvård i hemmet (nr 155 1983) att en stark utveckling av
landstingens hemsjukvård pågår. Hemsjukvården utförs av medicinsk personal
i samarbete med kommunens hemtjänstpersonal.

Den parlamentariskt sammansatta äldreberedningen (S 1981:01) skall i
juni 1985 presentera riktlinjer för den framtida inriktningen av samhällets
insatser för de äldre. Beredningen har i sitt idéprogram, om livet som äldre, i
oktober 1984 i samarbete med demokratiberedningen (C 1983:03) publicerat
rapporten Vi vet själva bäst. Om äldre människors inflytande och delaktighet
i samhälle och omsorg. I februari 1985 presenterade äldreberedningen
ytterligare en delrapport (SOU 1985:3) Leva som äldre. Tolv intervjuer med
forskare, författare, politiker m. fl.

Utskottet konstaterar att det när det gäller inriktningen av äldreomsorgen
råder en bred politisk enighet. Äldre människor skall få möjlighet att leva
och bo självständigt och ha en aktiv och meningsfull tillvaro med andra. De
som behöver stöd och hjälp skall få den service de behöver. Utgångspunkten

SoU 1984/85:22

för stödinsatserna måste vara respekt för de äldres integritet och självbestämmande
i enlighet med socialtjänstlagens inledande målstadgande. För att
uppnå detta är det, som socialutskottet anfört i ett tidigare avsnitt (utbildning
av hemtjänstpersonal), viktigt att hos personalen skapas positiva attityder
gentemot de äldre. För den enskilde vårdtagaren är bemötandet från den
närmaste personalen ofta av avgörande betydelse för hur man upplever
vårdens kvalitet. Utskottet vill ånyo understryka vikten av utbildningsinsatser
och andra insatser för att stärka medvetenheten om de äldres rättigheter
och behov. De äldre måste även få ett reellt inflytande över sin situation i den
miljö de vistas. Hur man skall åstadkomma detta övervägs såväl av
socialstyrelsen som i den parlamentariskt tillsatta äldreberedningen. De
äldres inflytande och delaktighet i samhället i stort måste också ökas. I detta
sammanhang är folkrörelserna mycket viktiga. Pensionärsorganisationerna
och pensionärsråden gör en stor insats när det gäller att påverka utvecklingen.
Utskottet konstaterar att äldreberedningens arbete bl. a. är inriktat på
frågor om att stärka de äldres inflytande och delaktighet i samhälle och
omsorg. Det bör därför finnas goda förutsättningar att få fram förslag till
lämpliga åtgärder som kan stärka de äldres ställning i enlighet med vad som
anförs i motion 1984/85:2815 (m). Utskottet anser därför inte att motionen
påkallar någon riksdagens åtgärd i här aktuell del (yrkande 1).

Som utskottet tidigare anfört skall äldreomsorgen bjuda ett differentierat
utbud av insatser. Servicehus som kan erbjuda olika omsorgsnivåer har redan
nämnts. Det är också angeläget att hemsjukvården byggs ut och utvecklas.
Hemsjukvården utförs enligt Spri i allt högre grad av medicinsk personal i
samarbete med kommunens hemtjänst. Genom Spri sker ett fortlöpande
utvecklingsarbete. Socialstyrelsen har i skriften Från socialvård till socialtjänst
framhållit bl. a. att samarbetet mellan socialtjänsten och sjukvården
bör förstärkas och utvecklas. I detta sammanhang måste, såsom anförs i
motionen, även de äldres behov av en god och snabb akutvård uppmärksammas.
Tillgången till akutvård är en betydelsefull del av omsorgerna om de
äldre. Det krävs både hemtjänst, hemsjukvård och vid behov tillgång till
akutvård för att äldre skall kunna ha ett självständigt boende med bibehållen
trygghet. Sambandet mellan hemsjukvården och akutsjukvården måste
sålunda uppmärksammas och utvecklas.

I detta sammanhang kan vidare nämnas att det inom ramen för ett projekt
rörande samordnad service och vård för äldre och långtidssjuka (SOSVÄL)
pågår ett utvecklingsarbete för den samlade sociala och medicinska äldreomsorgen
i socialstyrelsens regi. Arbetet syftar bl. a. till att ge huvudmännen
planeringsunderlag som stimulerar till samarbete och samordning. Utskottet
har inhämtat att socialstyrelsen avser att publicera resultatet av arbetet i
serien allmänna råd våren 1986.

På flera håll i landet har vidare vårdplaneringsgrupper bildats i syfte att
samordna insatserna från socialtjänst och sjukvård inom äldreomsorgen.
Detta är en positiv utveckling, som bör leda till ett förbättrat samband även

SoU 1984/85:22

mellan de olika typerna av sjukvårdsinsatser. Utskottet vill även hänvisa till
äldreberedningens uppdrag att behandla frågor om övergripande prioritering
och samordning av samhällets insatser för de äldre. Den närmare
utformningen och organisationen av vårdinsatserna ankommer det på resp.
huvudman att besluta om.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda även yrkande 4 i
motionen (m).

Fristående värdalternativ

I motion 1984/85:2454 av Göte Jonsson (m) och förste vice talman Ingegerd
Troedsson (m) begärs förslag till en lagstiftning enligt vilken kommunerna
åläggs att pröva även andra alternativ än med kommunalt huvudmannaskap
när det gäller service och vård på det sociala området. Motionärerna
framhåller bl. a. att kommunerna bör åläggas att, på motsvarande sätt som
enligt den statliga upphandlingsförordningen, alltid pröva om verksamheten
kan bedrivas bättre och effektivare i samarbete med eller av annan
huvudman samt att kommunerna inte bör ha rätt att gynna egen verksamhet
om det visar sig att annan kan tillhandahålla servicen och vården bättre och
billigare.

Ett liknande yrkande behandlades och avstyrktes av utskottet i dess av
riksdagen godkända betänkande SoU 1983/84:1. Utskottet erinrade om att
gällande lagstiftning lämnar ett betydande utrymme för enskilda insatser av
olika slag på det sociala vårdområdet. Socialutskottet anförde vidare bl. a.

(s. 41):

Det är givetvis i dagens ekonomiska klimat angeläget att den enskilde skall
kunna erbjudas en så bra vård och service som möjligt till en rimlig kostnad
för samhället. I vilka former och genom vilken vårdhuvudman vård skall
erbjudas måste emellertid avgöras av de för vården ytterst ansvariga
kommunala huvudmännen. Därtill kommer att uppfattningarna ofta kan gå
starkt i sär när det gäller vad som skall anses vara en god vård och därmed
även när det gäller bedömningen av vad som är skälig kostnad. En reell
valfrihet för den enskilde mellan olika vårdalternativ förutsätter dessutom en
viss överkapacitet på vårdplatser, vilket ter sig tämligen orealistiskt i dagens
ekonomiska situation.

Som riksdagen tidigare framhållit bör vidare starka skäl föreligga för att
införa regleringar som innebär ingrepp i den kommunala självstyrelsen.
Utskottet anser inte att sådana skäl föreligger i nu aktuellt hänseende. Det
kan dessutom erinras om att principerna för den kommunala upphandlingen i
stor utsträckning överensstämmer med vad som gäller inom den statliga
sektorn.

Utskottet har inte ändrat sin bedömning i denna fråga och avstyrker därför
motion 1984/85:2454 (m).

SoU 1984/85:22

Omsorgen om äldre invandrare

I motion 1984185:2306 (yrkande 3) av Karin Andersson m. fl. (c) hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om äldre invandrares situation och om behovet av särskild statistikbearbetning
för att kartlägga behov inom olika invandrargrupper. Enligt motionärerna
behövs särskilda bearbetningar av befintlig statistik för att få uppgifter
om antalet äldre i olika språkgrupper. Motionärerna framhåller vidare att
behovet av tvåspråkig personal är speciellt stort när det gäller äldre
invandrare.

Utskottet har tidigare behandlat frågan om invandrarna och äldreomsorgen
(se SoU 1979/80:44 s. 52, 1982/83:23 s. 8 och 1983/84:14 s. 10). I
betänkande SoU 1983/84:14 lämnade utskottet en ingående redogörelse för
olika projekt och utredningsarbeten som pågick på området. Utskottet får
hänvisa till redogörelsen i nämnda betänkande.

Efter utskottets senaste behandling av frågan om omsorger för äldre
invandrare har invandrarpolitiska kommittén lagt sitt slutbetänkande (SOU
1984:58) Invandrar- och minoritetspolitiken. Betänkandet innehåller ett
fylligt avsnitt om äldreomsorgen. Kommittén anför bl. a. (s. 157):

För att förbereda sig inför kommande behov inom äldreomsorgen är det
viktigt att kommunerna inventerar invandrarnas ålderssammansättning. Det
system med befolkningsregister och utförlig statistik som finns gör det
möjligt att ta fram uppgifter för kommuner och även för mindre områden.
Alla kommuner får årligen vissa befolkningsstatistiska tabeller från SCB. En
av dessa tabeller avser utländska medborgare, vilken dock är missvisande
som mått på antalet äldre invandrare. Planeringen bör i stället utgå från den
statistik för utrikes födda som SCB framställer och som kan erhållas med
fördelning på ålder och födelseland. Denna statistik ger en god belysning av
antalet invandrare av första generationen. Vill man ytterligare fördjupa sin
analys och ta reda på de enskilda personerna kan uppgifter erhållas från
länsstyrelsens register. Den statistik som kan tas fram är bara en allmän ram
för en första orientering. Det är naturligtvis inte enbart egenskapen att vara
född i ett annat land som gör att den äldre invandraren kan ha speciella behov
som samhället bör söka tillgodose. Det utslagsgivande är i stället om den
äldre har ett annat språk och i vissa fall annorlunda kulturella sedvänjor.
Sådana uppgifter kan troligen endast fås genom uppsökande verksamhet.

Kommittén anför vidare att det är viktigt att personer som talar samma
språk får bo tillsammans och får service av tvåspråkig personal.

Kommitténs betänkande har remissbehandlats och bereds för närvarande i
regeringskansliet. En proposition om invandrarpolitiken har aviserats till
maj 1985.

Utskottet vill i detta sammanhang även erinra om det arbete rörande
invandrarna och hälso- och sjukvården som bedrivits inom ramen för HS
90-projektet. I proposition 1984/85:181 om utvecklingslinjer för hälso- och
sjukvården m. m. anför statsrådet Sigurdsen bl. a. (s. 87) att tillgång till
flerspråkig och kulturkompetent personal många gånger är en förutsättning
för att invandrare på lika villkor skall få del av vården. Hon anser att det bör

SoU 1984/85:22

ankomma på socialstyrelsen att ha huvudansvaret för den centrala bevakningen
av invandrarnas hälsofrågor och ta fram kunskapsunderlag och
handlingsprogram till vägledning för huvudmännen. I propositionen erinras
vidare om att UHÄ 1983 fått i uppdrag att utreda hur tillgången på tvåspråkig
personal med högskoleutbildning skall kunna ökas. UHÄ skall redovisa sitt
uppdrag under året.

Tillgången till sådan statistik som motionärerna efterlyser har numera
förbättrats. Från SCB kan således erhållas kommunvisa statistiska uppgifter
på utrikes födda personer efter kön, ålder och födelseland. Utskottet anser
inte att det för närvarande finns behov av något riksdagens uttalande i denna
fråga.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att det finns
flerspråkig personal inom äldreomsorgen. För att kunna bryta social
isolering måste dessutom någon av personalen behärska det aktuella språket
väl. Det ankommer i första hand på socialstyrelsen att uppmärksamma
kommunerna på de krav som detta ställer för planeringen av äldreomsorgen.
Frågan är emellertid väl uppmärksammad av såväl socialstyrelsen som
statens invandrarverk, varför någon åtgärd av riksdagen inte är påkallad.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1984/85:2306
(c) yrkande 3.

Anhörigvårdarnas situation

I motion 1984/85:1778 av Gunnel Jonäng (c) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär åtgärder för att på olika sätt förbättra anhörigvårdamas
situation.

Anhörigvårdskommittén (S 1979:11) redovisade i betänkandet (SOU
1983:64) Ledighet för anhörigvård vissa förslag rörande anhörigvården.
Kommittén föreslog bl. a. att det skulle införas en lagstadgad rätt till ledighet
från förvärvsarbete för den arbetstagare som önskar vårda en sjuk eller
handikappad anhörig i hemmet. Ledigheten skulle inte vara kopplad till
någon rätt till ersättning från den allmänna försäkringen. Kommittén anför
bl. a. att det direkta stödet till anhörigvårdarna bör kunna förbättras i olika
avseenden, t. ex. genom anställningsförfarande, möjligheter till regelbunden
avlösning samt utbildning och psykosocialt stöd.

Kommitténs betänkande har remissbehandlats och övervägs fortfarande
inom regeringskansliet.

Landstingsförbundet och Svenska kommunalarbetareförbundet har träffat
en rekommendationsöverenskommelse angående ersättnings- och anställningsvillkor
för anhörig hemsjukvårdare.

I en Spri-rapport (nr 155) från år 1983 Sjukvård i hemmet - en uppföljningsstudie
uppges att möjlighet till anställning föreligger i 18 län. I övriga län
föreligger förslag om möjlighet till anställning eller pågår utredning om sådan
möjlighet. Enligt rapporten förekommer avlösning för att ge närstående

1** Riksdagen 1984/85.12sami. Nr22

SoU 1984/85:22

möjlighet till avkoppling och ledighet i många former. 115 län har utbildning
av närstående genomförts och förekommer kontinuerligt. Utbildningen
omfattar bl. a. kunskaper om lyftning och förflyttning, tekniska hjälpmedel,
kost och psykologiska kunskaper.

Motionsyrkanden om ökat stöd till anhörigvårdare har tidigare behandlats
av utskottet, senast i betänkande SoU 1982/83:23 (s. 10). Utskottet anförde
där följande.

Utskottet anser att de anhörigas insatser bör tas till vara inom äldreomsorgen.
Det är därför viktigt att den som vill hjälpa eller ta hand om en äldre
anförvant får samhällets stöd för detta. Han eller hon måste få ersättning för
sitt arbete och tillförsäkras samma sociala trygghet som andra. Anhörigas
villighet att göra en insats får alltså inte tas till intäkt för ett minskat
ansvarstagande från samhällets sida. Under dessa förutsättningar kan
anhörigvården bidra till att skapa en mera varierad och individuellt anpassad
äldreomsorg.

Utskottet vill med anledning av den nu aktuella motionen dessutom
framhålla att hemtjänst och hemsjukvård i samverkan kan spela en betydelsefull
roll genom att stödja och hjälpa anhörigvårdarna med avlösning och
hjälpmedel. Utskottet noterar med tillfredsställelse att utbildning av anhörigvårdare
förekommer på många håll. Det är viktigt att den som vårdar en
anhörig inte isoleras och lämnas ensam med sitt många gånger tunga arbete.

Här kan vidare nämnas att liknande synpunkter även framförs i den
nyligen framlagda propositionen 1984/85:181 om utvecklingslinjer för hälsooch
sjukvården m. m. Statsrådet Sigurdsen tar där bl. a. upp anhörigvårdarnas
behov av avlastning, tillgång till sjukvårdsmateriel och andra hjälpmedel
m. m. Hon anför vidare bl. a. (prop. s. 76) att självklart skall anhörigas vilja
att ställa upp och hjälpa till respekteras och tas till vara. Däremot strider det
mot grundläggande solidaritets- och kvalitetskrav att i någon form påtvinga
anhöriga betungande vårdinsatser.

Anhörigvårdskommitténs betänkande är som ovan nämnts fortfarande
föremål för överväganden inom regeringskansliet. Något uttalande från
riksdagens sida i här aktuella frågor kan inte anses påkallat. Utskottet
avstyrker därför motion 1984/85:1778 (c).

Hemtjänsttaxor

I motion 1984185:1764 (delvis) av Ingvar Björk (s) och Börje Nilsson (s)
hemställer motionärerna, såvitt nu är i fråga, att statsbidraget till hemtjänst
skall förknippas med villkor som förhindrar att taxorna varierar så stort
mellan olika kommuner.

Enligt socialtjänstlagen får en kommun ta ut skäliga avgifter för bl. a.
social hemhjälp enligt grunder som kommunen bestämmer. Avgiften får inte
överstiga kommunens självkostnad. Svenska kommunförbundet har rekommenderat
landets kommuner en särskild avgiftstaxa för hemhjälp till

SoU 1984/85:22

pensionärer. Taxan, som senast reviderats den 17 januari 1985, varierar
beloppsmässigt i olika inkomstlägen mellan 0 och 660 kr. per månad, alltefter
omsorgsnivå.

Frågan om utformning av taxor för social hemhjälp behandlades av
utskottet föregående riksmöte i betänkandena SoU 1983/84:13 (s. 3) och
SoU 1983/84:14 (s. 32). Utskottet framhöll därvid bl. a. att frågan om
utformningen av taxor för social hemhjälp ligger inom ramen för den
kommunala självstyrelsen och att kommunförbundet till vägledning för
kommunerna utformat en allmän rekommendation om sådana avgiftstaxor.
Enligt utskottets mening saknades det därför anledning för riksdagen att gå
närmare in på innehållet i dessa.

Utskottet anser inte att det finns något skäl till ändrat ställningstagande i
frågan. Utskottet vill dessutom erinra om att statens handikappråd sommaren
1985 skall redovisa en kartläggning av det ekonomiska stödet till
handikappade, i vilken kartläggning även hemtjänsttaxorna kommer att
redovisas.

Med det anförda avstyrker utskottet motion 1984/85:1764 (s) i här aktuell
del.

Färdtjänst

I budgetpropositionen (s. 136) föreslås 360 000 000 kr. under anslaget G 2
Bidrag till färdtjänst. Från anslaget betalas statsbidrag till landstingskommuner
och kommuner för färdtjänst åt handikappade. Bidraget är 35 % av
bruttodriftskostnaderna. Bidraget får dock inte öka med mer än ett belopp
som står i visst förhållande till antalet personer som är 65 år och äldre samt
utvecklingen av konsumentprisindex (den s. k. begränsningsregeln). Begränsningsregeln
infördes fr. o. m. den 1 januari 1981 i syfte att begränsa
ökningstakten för bidraget. Begränsningen avsågs i första hand ske hos
kommuner som redan hade en väl utbyggd färdtjänstservice.

I motion 1984185:2448 av Nils Carls hamre m. fl. (m) hemställs att riksdagen
beslutar att för budgetåret 1985/86 under anslaget G 2 Bidrag till färdtjänst
anvisa 180 000 000 kr. (yrkande 1). Motionärerna framhåller att volymökningen
i kommuner och landsting år 1984 beräknas uppgå till 2 % och anför
att det är oacceptabelt med en fortsatt ökning av den kommunala verksamheten
i ett läge med högt budgetunderskott. För att den kommunala volymökningen
skall upphöra är det enligt motionärerna nödvändigt att minska
statsbidragen. Det ankommer i stället på kommuner och landsting att göra
den omfördelning mellan olika verksamhetsområden som de anser nödvändig.
Statsbidraget till färdtjänst bör enligt motionärerna halveras nu för att
sedan helt avvecklas.

Vid föregående riksmöte avstyrkte socialutskottet en likalydande motion

SoU 1984/85:22

och anförde i sitt av riksdagen godkända betänkande SoU 1983/84:14 bl. a.
följande (s. 27).:

Utskottet anser inte att förhållandena är sådana att en avveckling av den
stimulans till utbyggd och förbättrad färdtjänst som statsbidraget till
kommunerna utgör bör övervägas med anledning av vad som anförts i motion
1983/84:2239 (yrkande 1). Enligt utskottets mening får begränsningsregeln
tills vidare vara tillräcklig som medel att begränsa ökningstakten av
statsbidraget.

Det finns fortfarande stora skillnader mellan kommunerna i fråga om
färdtjänstens utbyggnad. Enligt uppgift från socialstyrelsen ligger ett stort
antal kommuner avsevärt under bidragstaket enligt begränsningsregeln.
Utskottet vidhåller därför sin uppfattning att någon avveckling av statsbidraget
till färdtjänsten inte bör övervägas. Utskottet tillstyrker således propositionens
förslag till medelsanvisning och avstyrker motion 1984/85:2448 (m)
yrkande 1.

I motion 1984/85:1764 (delvis) av Ingvar Björk (s) och Börje Nilsson (s)
begärs i här aktuell del av motionen att statsbidraget till färdtjänst blir
förknippat med villkor som förhindrar olikheter i taxesättningen mellan
kommunerna. Enligt motionärerna bör färdtjänstkostnaderna för den enskilde
inte överstiga vad ett månadskort för kollektivtrafik kostar andra
resenärer i kommunen.

Statens handikappråd skall före juli 1985 presentera en kartläggning av det
ekonomiska stödet till handikappade. Kartläggningen omfattar även färdtjänsttaxorna.

Svenska kommunförbundet avser att ge ut en skrift med vägledning till
kommunerna vad avser taxor för färdtjänsten. Skriften skall innehålla en
redogörelse för olika taxesystem.

Efter vad utskottet inhämtat finns på flera håll i landet taxesystem med
koppling till kostnaderna för lokaltrafikens månadskort. Den närmare
utformningen varierar mellan olika kommuner. På några håll betalar
resenären för de enskilda resorna med högst ett totalbelopp per månad som
är lika med vad det ordinarie månadskortet kostar. På andra håll betalar
resenären motsvarande belopp per månad oavsett hur mycket han reser.

Som utskottet ovan framhållit beträffande taxor för social hemhjälp ligger
frågan om avgifternas storlek och om taxans utformning inom ramen för den
kommunala självstyrelsen. Som en följd härav kommer taxorna att variera
med hänsyn till de lokala förhållandena. Kommunförbundet har emellertid
tagit upp frågan om vägledning till kommunerna vad gäller färdtjänsttaxorna
vilket bör leda till en större enhetlighet. I övrigt kan hänvisas till handikapprådets
kartläggning som bör ge en bättre belysning av den enskildes
kostnader för färdtjänst.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motion 1984/85:1764
(s) såvitt nu är i fråga.

SoU 1984/85:22

I motion 1984185:2451 av Pär Granstedt m.fl. (c) hemställs om initiativ i
syfte att nå fram till en ordning där färdtjänstbiljetter kan utnyttjas också vid
resor utanför den egna kommunen eller det egna landstingsområdet.
Motionärerna anför bl. a. att grundtanken bakom färdtjänsten är att
handikappade skall få i princip samma resmöjligheter som människor har
som kan använda kollektiva färdmedel. Det är enligt motionärerna nu
nödvändigt att få till stånd enhetliga och enkla regler. Socialtjänstlagen
förutsätter att färdtjänsthuvudmännen skall stå för all färdtjänst inom sitt
område. Detta innebär att en handikappad som besöker annan ort således
skall ansöka om färdtjänst i varje ort han/hon besöker. Enligt motionärerna
bör i första hand möjligheterna att nå en frivillig överenskommelse mellan
kommunerna prövas ytterligare. I andra hand bör socialtjänstlagen ändras.

Enligt socialtjänstlagen har kommunen det yttersta ansvaret för att de som
vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Det yttersta
ansvaret innebär bl. a. att socialnämnden skall svara för omsorg och service,
upplysningar, råd, stöd och vård, ekonomisk hjälp och annat bistånd till
familjer och enskilda som behöver det. Den enskilde som vistas i kommunen
har vidare rätt till bistånd för sin försörjning och sin livsföring i övrigt, om
hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Rätten till bistånd inbegriper
även färdtjänst.

Socialtjänstlagen gör inte någon åtskillnad mellan dem som är bosatta
inom kommunen och dem som utan att vara bosatta där vistas i kommunen
(tillfällig vistelse).

I regeringens proposition 1979/80:1 om socialtjänsten anförs beträffande
kommunens ansvar bl. a. att det är vistelsekommunen som skall lämna den
enskilde stöd och hjälp och att det således är den kommun där den enskilde
befinner sig, när hjälpbehovet inträder, som har ansvaret för att den enskilde
får den hjälp som han behöver.

Socialberedningen (S 1980:07) har uppdraget att följa och utvärdera
socialtjänstreformen. Enligt vad utskottet inhämtat pågår inom beredningen
för närvarande en översyn av det s. k. vistelsebegreppet, som utgör den
rättsliga grunden för vistelsekommunens skyldigheter. Resultatet av översynen
kommer att redovisas i beredningens slutbetänkande som beräknas
avges under år 1985.

Svenska kommunförbundet beslutade den 25 februari 1983 att anta en
rekommendation beträffande vistelsekommuns kostnadsansvar för bistånd i
form av färdtjänst (s. k. interkommunal färdtjänst). Genom beslutet rekommenderas
kommunerna att anta vissa regler om kostnadsfördelning kommuner
emellan för färdtjänstresor. Rekommendationen innebär att den färdtjänstberättigades
mantalsskrivningskommun svarar för kostnaderna för
färdtjänstresa i annan kommun, att mantalsskrivningskommunen bestämmer
hur många färdtjänstresor som får företas i annan kommun samt att i
övrigt vistelsekommunens regler gäller för färdtjänst, dvs. i fråga om resans
längd, egenavgift, typ av resa etc.

SoU 1984/85:22

Den interkommunala färdtjänsten bedrivs försöksvis. Enligt Svenska
kommunförbundets cirkulär (1984:121) om kostnadsansvar för färdtjänstresa
i annan kommun har minst 236 kommuner anslutit sig till rekommendationen.
Enligt cirkuläret har handikapprörelsens företrädare uttalat att man
tycker att den rekommenderade ordningen har fungerat bra. Försöksverksamheten
utvärderas för närvarande. Som ett led i utvärderingen har
förbundet sänt ut en enkät till kommunerna.

En motsvarande motion avstyrktes av utskottet förra året med hänvisning
till socialberedningens arbete och det initiativ som tagits av kommunförbundet
(SoU 1983/84:14 s. 29).

Utskottet anser att utvärderingen av kommunförbundets försöksverksamhet
med frivillig överenskommelse nu bör avvaktas. Likaså måste resultatet
av socialberedningens överväganden rörande bl. a. vistelsekommuns ansvar
avvaktas innan några ändringar i socialtjänstlagen kan övervägas. Motion
1984/85:2451 (c) avstyrks därför.

Särskolan

I budgetpropositionen (s. 138) föreslås 488 639 000 kr. under anslaget G 3
Bidrag till driften av särskolor m. m. Från anslaget betalas lönekostnader för
särskolechefer, rektorer, studierektorer och lärare vid särskolan. Bidraget är
95 % av sådana kostnader. Även till särskoleverksamhet som ordnas av
enskilda, föreningar och stiftelser utges statsbidrag om det finns särskilda
skäl. Från anslaget betalas även byggnadsbidrag samt statsbidrag till en
försöksverksamhet med undervisning för vuxna psykiskt utvecklingsstörda.
Socialstyrelsen och skolöverstyrelsen erhåller vidare medel för viss kurs- och
konferensverksamhet.

I motion 1984/85:2448 av Nils Carls hamre m. fl. (m) hemställs att riksdagen
för budgetåret 1985/86 under nämnda anslag anvisar 244 320 000 kr.
(yrkande 2). Motionärerna anför bl. a. att kostnaden för särskolan bör
bekostas av landstingen själva utan statsbidrag och att det nu är lämpligt att
företa en sådan förändring med anledning av rådande ekonomiska situation.
Anslaget bör enligt motionärerna nu halveras för att sedan helt upphöra.

I motion 1984/85:858 av Stina Gustavsson (c) erinrar motionären om att det
sedan den 1 juli 1982 utgår ett särskilt statsbidrag inom det allmänna
skolväsendet för fortbildning och lokal skolutveckling. Enligt motionären
bör medel för utvecklingsarbete i särskolan ställas till förfogande. I dag
saknar ca 30 % av klasslärarna föreskriven behörighet, vilket innebär att
tillgängliga medel tas i anspråk för utbildning, framhåller motionären.

I motion 1984185:1001 av Ulla Johansson m. fl. (s) begärs att de medel som i
budgeten avsatts för lokalt utvecklingsarbete på lågstadiet även skall komma
särskolan till del. Enligt motionärerna är det angeläget att den stimulans för

SoU 1984/85:22

utveckling sorn grundskolan fått genom det särskilda anslaget även kommer
särskolan till del.

Av budgetpropositionen bil. 7 (s. 137) framgår att skolöverstyrelsen
begärt statsbidrag för särskolan avseende lokal skolutveckling och utveckling
av lågstadiet. Socialministern hänvisar till att en proposition byggd på
omsorgskommitténs betänkande (SOU 1981:26) Omsorger om vissa handikappade
skall läggas under år 1985 och att han därför inte är beredd att
föreslå någon ändring beträffande statsbidraget till särskolan.

Det är otillfredsställande att många lärare inom särskolan saknar föreskriven
behörighet. Frågor om fortbildning och lokal skolutveckling måste
därför få ökad uppmärksamhet. Regeringen har emellertid i dagarna lagt
fram en proposition (1984/85:176) med förslag till lag om särskilda omsorger
om psykiskt utvecklingsstörda m. fl. De särskilda reglerna om undervisning
för psykiskt utvecklingsstörda bör enligt propositionen i fortsättningen
regleras tillsammans med grundskolan och gymnasieskolan i en kommande
ny skollag. Propositionen skall senare under riksmötet behandlas av
riksdagen. Med hänsyn härtill bör motion 1984/85:858 (c) och motion
1984/85:1001 (s) inte föranleda någon riksdagens åtgärd. De avstyrks
således.

Utskottet är av samma anledning inte berett att nu överväga ändrat
statsbidrag till driften av särskolor m. m. Utskottet tillstyrker därför propositionens
förslag till medelsanvisning och avstyrker motion 1984/85:2448 (m)
såvitt nu är i fråga (yrkande 2).

Texttelefoner m. m.

I budgetpropositionen (s. 142) föreslås 20 180 000 kr. under anslaget G 5
Ersättning till televerket för texttelefoner. Från anslaget ersätts televerket dels
för tillhandahållande av texttelefoner åt döva, gravt hörselskadade, dövblinda
och talskadade, dels för förmedlingstjänst för samtal mellan texttelefoner
och vanliga telefoner. Ersättningen betalas budgetårsvis i efterskott och
innefattar ränta på nedlagt kapital.

I motion 1984185:299 av Elis Andersson m.fl. (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag att regler utarbetas så att handikappade som har
texttelefon kan använda den på samma villkor som andra använder en vanlig
telefon.

I motion 1984185:999 av Lennart Bladh m.fl. (s) framställs önskemål om
att även anhöriga till döva och gravt hörselskadade skall bli berättigade till
bidrag till texttelefon. Motionärerna vill vidare att televerkets förmedlingscentral
för texttelefoner skall ha förlängt öppethållande. De anser också att
den extra kvartalsavgiften om 65 kr. som texttelefoninnehavare betalar, skall
slopas.

SoU 1984/85:22

I motion 1984185:1769 av Elisabeth Fleetwood (m) och Erik Olsson (m)
framhålls att användandet av texttelefon inte bör betinga högre kostnader än
vad som gäller för hörande abonnenter.

I motion 1984/85:384 av Elis Andersson m.fl. (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att minst en förmedlingscentral för texttelefon måste
hållas öppen dygnet runt (yrkande 1) samt att televerket övertar finansieringen
av texttelefonverksamheten när anslaget via statsbudgeten går ut
1985 (yrkande 2).

Vad gäller frågan om förmedlingscentralernas öppettider konstaterar
utskottet med tillfredsställelse att televerket fr. o. m. den 15 mars 1985 har
förlängt förmedlingscentralernas öppethållande till hela dygnet. Motion
1984/85:384 (c) yrkande 1 och motion 1984/85:999 (s) är således redan
tillgodosedda såvitt nu är i fråga.

Berättigade att kostnadsfritt erhålla texttelefon är personer, vilka på grund
av dövhet, grav hörselskada, dövblindhet eller talskada inte kan använda
vanlig telefon eller kan göra det endast med stor svårighet. I motion
1984/85:999 (s) framställs önskemål om att även anhöriga till dessa kategorier
skulle bli bidragsberättigade.

Vid tillkomsten av systemet med texttelefon förekom ett likalydande
motionsyrkande. Socialutskottet avstyrkte motionen och hänvisade i sitt av
riksdagen godkända betänkande SoU 1980/81:41 (s. 5) till att samtal kunde
utväxlas mellan abonnent med texttelefon och abonnent med vanlig telefon
genom förmedlingscentralerna.

Med hänsyn härtill och till att förmedlingscentralerna nu har öppet dygnet
runt anser utskottet att det inte är erforderligt med en sådan utbyggnad av
stödet som föreslås i motion 1984/85:999 (s). Motionen avstyrks därför i
denna del.

I motionerna 1984/85:299 (c), 1984/85:999 (s) (delvis) och 1984/85:1769
(m) föreslås vidare att kostnaderna för samtal med texttelefon skall anpassas
till kostnaderna för vanlig telefon. Motionärerna anser bl. a. att den extra
kvartalsavgift om 65 kr., som texttelefoninnehavare betalar, skall slopas.

Enligt vad utskottet inhämtat är frågan om extra kvartalsavgift för
texttelefon för närvarande föremål för överväganden inom televerket.
Texttelefonen utgör alltmer en integrerad del av televerkets totala service till
abonnenterna. Televerket överväger därför att låta nya texttelefoner tillhöra
abonnenten. Någon extra kvartalsavgift kommer då inte att utgå för dessa
telefoner. Enligt televerkets undersökningar tar ett samtal med texttelefon
längre tid än samtal med vanlig telefon. För att i viss mån utjämna
kostnaderna tillämpar därför televerket även på dagtid den lägre taxenivån
för samtal med texttelefon.

Enligt utskottets mening bör abonnentens kostnader för texttelefon inte
överstiga kostnaderna för en vanlig telefon. Utskottet konstaterar med
tillfredsställelse att televerkets förmedlingstjänst gradvis blir en alltmer
integrerad del i televerkets service åt abonnenterna. Frågan om den extra

SoU 1984/85:22

kvartalsavgiften är föremål för överväganden inom televerket och televerket
tillämpar redan en lägre taxa för samtal med texttelefon. Någon riksdagens
åtgärd är därför inte påkallad. Utskottet avstyrker med hänvisning till det
anförda motion 1984/85:299 (c), 1984/85:999 (s) i motsvarande del samt
motion 1984/85:1769 (m).

I motion 1984/85:384 (c) (yrkande 2) begär motionärerna att televerket
övertar finansieringen av texttelefonverksamheten när anslaget via statsbudgeten
går ut 1985.

I prop. 1980/81:181 om förmedling av samtal med texttelefoner föreslogs
att systemet skulle byggas upp successivt och vara fullt utbyggt budgetåret
1984/85. Beträffande finansieringsfrågan sades att verksamheten skulle
finansieras genom anslag på statsbudgeten under uppbyggnadsskedet men
att finansieringsfrågan därefter kunde komma att tas upp till förnyad
prövning.

Socialutskottet hade i betänkande SoU 1980/81:41 (s. 3-4) inget att erinra
mot att finansieringen under uppbyggnadsskedet skedde på sätt som
föreslogs men ansåg att starka principiella skäl talade för att ett permanent
system finansierades genom televerkets normala avgifter.

Ersättningen till televerket för texttelefoner betalas budgetårsvis i efterskott.
Det anslag som riksdagen nu har att ta ställning till avser televerkets
kostnader för budgetåret 1984/85. Regeringens överväganden rörande den
fortsatta finansieringen torde komma att redovisas nästa år. Det kan erinras
om att i det år 1982 presenterade Handlingsprogram i handikappfrågor (SOU
1982:46, Skr. 1982/83:131 och SoU 1982/83:27) anförs bl. a. följande
beträffande texttelefonverksamheten:

Sedan uppbyggnadsskedet passerats, kan enligt riksdagens beslut finansieringen
av texttelefonverksamheten, som nu sker över statsbudgeten,
komma att omprövas. En naturlig lösning för att finansiera nytillkommande
installationer och den framtida förmedlingstjänsten synes därvid vara att
televerkets kostnader slås ut på kostnaderna för det totala telefonnätet och
att innehavare av texttelefon betalar samma installations-, abonnemangsoch
samtalsavgifter som övriga abonnenter.

Med det anförda avstyrker utskottet motion 1984/85:384 (c) i här aktuell
del (yrkande 2).

Utskottet har inte något att erinra mot medelsanvisningen såvitt avser
anslaget G 5 Ersättning till televerket för texttelefoner.

Vissa åtgärder för allergiker m. fl.

I motion 1984/85:665 av Elis Andersson (c) och Bengt Kindbom (c)
hemställs att riksdagen uttalar sig för att den kontinuerliga utbyggnaden
inom handikappområdet skall fullföljas (yrkande 1) och att därvid särskilt
beaktas astmatikers/allergikers situation (yrkande 2). Enligt motionärerna
är astma/allergisjukdomar ett område där ökade resurser måste sättas in.

SoU 1984/85:22

Motionärerna pekar bl. a. på förebyggande insatser i förskolan och skolan,
forskning och födoämnesallergier bland barn.

I motion 1984/85:1006 av Gunnar Olsson (s) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
nödvändigheten av förslag för att förbättra allergikernas situation i samhället.
Enligt motionären behövs bl. a. en kraftigt utbyggd forskning, översyn
och regler för utformning av offentliga lokaler och utbildning av och
information till personal i barnomsorg och skolor.

I motion 1984/85:1007 av Margareta Persson m.fl. (s) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om möjlighet för allergiker som måste sanera sitt hem, att få
bosättningslån. Enligt motionärerna kan människor som får svåra allergier
tvingas göra sig av med en stor del av sin hemutrustning. För många kan
behovet av en helt ny möbel- och textilutrustning bli ekonomiskt omöjligt att
klara av. För de allergiker som tvingas totalsanera sitt hem skulle enligt
motionärerna möjligheten att få bosättningslån vara av stor betydelse.

Utskottet har tidigare behandlat motioner om åtgärder mot allergisjukdomar
och åtgärder för allergiker, senast i sitt av riksdagen godkända
betänkande SoU 1983/84:14. Utskottet redogjorde därvid för olika utredningsprojekt
inom området samt uttalade bl. a. följande (s. 23-24):

Som utskottet tidigare uttalat är det av största vikt att man gör allt vad som
rimligen kan krävas från samhällets sida för att olägenheter för personer med
allergiska/astmatiska besvär skall elimineras eller i vart fall så långt möjligt
minskas. Hela samhället berörs av detta problem, och det finns i stort sett
inte något samhällsområde som är undantaget. Detta leder i sin tur till krav
på samverkan mellan flera organ på olika nivåer. På riksnivå berörs bl. a.
socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, livsmedelsverket och arbetarskyddsstyrelsen.
Som exempel på framgångsrik samverkan på allergiområdet kan
nämnas arbetarskyddsstyrelsens och socialstyrelsens allmänna råd om begränsning
av tobaksrökning i lokaler av gemensamhetskaraktär (AFS
1983:10). Det är enligt utskottets mening angeläget att fortsatta ansträngningar
görs i fråga om att förbättra allergikers/astmatikers situation varvid
särskilt bör framhållas behovet av ökad kunskap om allergi/astmasjukdomars
uppkomst och mekanismer. Sådan kunskap är en förutsättning för
verksamma förebyggande åtgärder och för utveckling av effektivare läkemedel.
Utskottet vill i övrigt hänvisa till det ovan redovisade programarbete som
pågår på allergivårdens område och som kan väntas inom kort ge bättre
underlag för samhällets insatser på såväl central som lokal nivå.

Arbetsgruppen för barnallergifrågor publicerade 1983 betänkandet De
allergiska barnen i samhället (Ds S 1983:3). Arbetsgruppen föreslog bl. a. att
kommunerna skulle kartlägga och utarbeta handlingsprogram vad gäller
arbetet mot allergiframkallande faktorer. Arbetsgruppen föreslog vidare att
socialstyrelsen skulle leda arbetet med information och utbildning. I
betänkandet togs också upp frågor om forskning, djurhållning, rökning,
skolmiljöer m. m.

SoU 1984/85:22

Utskottet har inhämtat att socialstyrelsen har beslutat att ta upp arbetsgruppens
förslag såvitt avser socialstyrelsens ansvarsområde i syfte att
förslagen skall förverkligas.

Inom socialstyrelsen pågår vidare arbete med att utarbeta ett vårdprogram
beträffande astma hos barn. Arbetet beräknas bli klart i april 1985. En
rapport om allergivården i stort beräknas bli klar under sommaren 1985.

Utskottet vill åter framhålla angelägenheten av att man på olika områden
gör allt vad som rimligen kan krävas från samhällets sida för att olägenheter
för personer med allergiska/astmatiska besvär skall elimineras eller i vart fall
så långt möjligt minskas. Utskottet vill särskilt betona behovet av ökad
kunskap om dessa sjukdomars uppkomst. Sådan kunskap är en förutsättning
för verksamma förebyggande åtgärder och utvecklande av effektivare
läkemedel. Utskottet vill i övrigt hänvisa till det arbete som pågår på
allergi/astmaområdet.

När det gäller den allmänna utbyggnaden på handikappområdet kan
dessutom erinras om regeringens skrivelse 1982/83:131 om handlingsprogram
i handikappfrågor, vari redovisades regeringens överväganden med
anledning av betänkandet (SOU 1982:46) Handlingsprogram i handikappfrågor.
Regeringen anförde bl. a. att satsningarna inom handikappområdet
skulle fortsätta och att handikappfrågorna skulle få en hög prioritet även i det
rådande läget med en ansträngd samhällsekonomi. Socialutskottet konstaterade
i sitt betänkande 1983/84:27 med anledning av skrivelsen att det rådde
en bred politisk enighet om handlingsprogrammet.

Med det anförda får motion 1984/85:665 (c) och motion 1984/85:1006 (s)
anses besvarade. De avstyrks därför.

Möjligheten att få statligt bosättningslån upphörde den 1 januari 1982. I
det av riksdagen godkända betänkandet 1982/83:25 (s. 12) uttalade socialutskottet
att statliga bosättningslån hade en klart social funktion och behövdes
som ersättning för andra mindre förmånliga krediter. Enligt utskottet borde
det ankomma på regeringen att närmare överväga omfattning och villkor för
en sådan lånegivning. Med anledning av riksdagens begäran infördes fr. o. m.
den 1 januari 1985 bestämmelser som skall underlätta för ungdomar att få lån
till bosättning. Till allemanssparande! har sålunda knutits en lånerätt för
ungdomar mellan 18 och 28 år. Rätten till lån förutsätter att sparande har
skett.

Arbetsgruppen för vissa boendefrågor rörande äldre och handikappade
har i betänkandet Bo på egna villkor (SOU 1984:78) behandlat frågan om
bostadsanpassningsbidrag för allergisanering. Arbetsgruppen konstaterar
att bostadsanpassningsbidrag inte lämnas för lösa inventarier. Vad gäller
allergisanering lämnas bidrag för att byta ut sådant material som innehåller
allergiframkallande ämnen, t. ex. heltäckningsmattor och tapeter, men inte
lösa inventarier som t. ex. möbler. Enligt arbetsgruppens bedömning kan
behov föreligga även för andra handikappade, t. ex. rörelsehindrade och
synskadade, att behöva byta ut möbler och vissa inventarier. De svårigheter

SoU 1984/85:22

som är förknippade med att kunna bedöma det faktiska behovet i det
enskilda fallet talar enligt arbetsgruppens mening för att bidrag liksom hittills
inte skall lämnas för utbyte av lösa inventarier. Enligt arbetsgruppen bör
socialtjänsten här erbjuda ekonomiskt bistånd i den mån en handikappad
person saknar ekonomiska möjligheter att inreda sin bostad på ett tillfredsställande
sätt.

Utskottet konstaterar att allergiker som tvingas sanera sitt hem kan få
bidrag till utbyte av heltäckningsmattor och tapeter. När det gäller utbyte av
lösa inventarier delar utskottet arbetsgruppens bedömning att svårigheterna
att i det enskilda fallet avgöra det faktiska behovet talar mot en utvidgning av
bidragsrätten. Enligt 6 § socialtjänstlagen har emellertid den enskilde rätt till
bistånd av socialnämnden för sin försörjning och sin livsföring i övrigt, om
hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Med stöd av socialtjänstlagen
kan därför den enskilde få ekonomiskt bistånd att byta lösa inventarier om
han inte har ekonomiska möjligheter att själv bekosta det. Utskottet vill
dessutom tillägga att många av de personer som här avses är vuxna med fasta
inkomster av förvärvsarbete eller pension, vilka ofta bör ha möjlighet att
uppta lån i bank på i huvudsak samma villkor som skulle få uppställas vid ett
statligt lån. Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motion
1984/85:1007 (s).

Små handikappgruppers förhållanden

I motion 1984185:431 av Inga Lantz m.fl. (vpk) begärs en utredning av små
handikappgruppers förhållanden, varvid berörda handikapporganisationer
bör ges möjlighet till deltagande i utredningsarbetet (yrkande 1) samt att
utredningsarbetet särskilt bör beakta nödvändigheten av att höja kunskapsnivån
om de berörda handikappgruppernas förhållanden hos olika myndigheter,
att uppnå en likvärdig behandling hos olika myndigheter och olika
delar av landet, att studera och föreslå åtgärder med anledning av förekommande
diskriminerande och inhumana bestämmelser och praxis, att vid
behov utarbeta förslag till allmänna rekommendationer för behandling och
rehabilitering, att utarbeta förslag för att förbättra de berörda gruppernas
sociala och ekonomiska situation och att utarbeta förslag till ekonomiskt stöd
till de små handikapporganisationerna i syfte att trygga deras arbete
(yrkande 2). De handikappgrupper motionärerna avser är blödarsjuka,
ileo-, colo- och urostomiopererade, laryngektomerade, kronisk njursvikt,
cystisk fibrös, epilepsi och celiaki (glutenintolerans).

I motion 1984185:1290 av Bengt Lindqvist (s) framhålls behovet av ett
bättre kunskapsunderlag om situationen för vissa handikappgrupper. Motionären
anför att statistiska centralbyrån (SCB) i sin år 1984 avgivna rapport
nr 41 om handikappades levnadsförhållanden redovisar situationen för
rörelsehindrade, synskadade, hörselskadade och personer med höggradigt
nedsatt arbetsförmåga. De små handikappgrupperna omfattas inte av

SoU 1984/85:22

undersökningen. Eftersom kunskaperna om dessa grupper är bristfälliga
vore det enligt motionären naturligt att motsvarande kunskaper, som de
SCB-rapporten ger, tas fram också för de små handikappgrupperna.

Utskottet avstyrkte föregående år en motion likalydande med motion
1984/85:431 (vpk). I sitt av riksdagen godkända betänkande SoU 1983/84:14
(s. 20) anförde utskottet bl. a. följande:

Utskottet vill till att börja med framhålla att de grupper som motionärerna
nämner och som drabbas av angivna funktionsnedsättningar har samma
rättigheter som övriga medborgare att få sina behov av social och medicinsk
vård och service tillgodosedda. Erfarenheten att handlägga de speciella
medicinska, psykologiska och sociala problem som är förknippade med dessa
handikapp är emellertid ofta otillräcklig. De olika grupperna skiljer sig dock i
flera avseenden. Sålunda varierar typ av funktionsnedsättning och kunskapen
härom. Även behovet av forskning och ytterligare resurser för medicinska
och sociala åtgärder varierar. Enligt utskottets mening finns det mot
bakgrund härav otvivelaktigt behov av att inventera de olika gruppernas
problem och behov så att man får en bättre utgångspunkt för planering av
olika insatser. Ett särskilt problem är att de specifika vårdbehov det här är
fråga om inte så lätt kan tillgodoses inom t. ex. en alltmer decentraliserad
hälso- och sjukvård. Detta aktualiserar bl. a. frågan om en idébank och
informationscentral för tillgodoseendet av olika service- och vårdbehov.

Utskottet hänvisade vidare till att det pågick insatser på området och
avstyrkte under hänvisning till dessa motionen.

Nordiska nämnden för handikappfrågor sammanställer för närvarande på
Nordiska rådets uppdrag en redogörelse för små handikappgrupper i de
nordiska länderna. Nämnden framställer en guide som beskriver ett 20-tal
små handikappgrupper. Guiden innehåller en medicinsk beskrivning, en
redogörelse för nordiska organisationer och en sammanställning av informationsmaterial.
Guiden ingår som ett led i nämndens fortsatta arbete på
området, vilket inriktas på informationsspridning.

Nio av de små riksförbunden i Sverige har bildat en kanslikartell inom
Handikappförbundens centralkommitté (HCK). Genom kanslikartellen har
förbundet fått ökade möjligheter att bevaka sina gruppers intressen. Två
ombudsmän och en sekreterare är anställda på kartellen. Viktiga målgrupper
för kartellens informationsinsatser är handikappråden på läns- och kommunnivå.

Enligt vad utskottet inhämtat ingår i socialstyrelsens verksamhetsplanering
ett projekt att kartlägga de mindre handikappgrupperna. En pilotstudie
skall genomföras före sommaren 1985. Avsikten är att i samarbete med
berörda organisationer utifrån en helhetssyn beskriva små handikappgruppers
problem med boende, fritid, arbete m. m. Kartläggningen skall användas
dels för att öka socialstyrelsens egen kunskap på området, dels för att
kunna sprida information till olika samhällsorgan om de små gruppernas
förhållanden.

Statistiska centralbyrån (SCB) har i juni 1984 gett ut en rapport (nr 41) om
handikappades levnadsförhållanden. Den handlar om människor som är

SoU 1984/85:22

rörelsehindrade, har nedsatt syn eller hörsel eller som på grund av något
annat handikapp fått sin arbetsförmåga kraftigt nedsatt. Från SCB har
utskottet inhämtat att urvalet i grundmaterialet omfattat alltför få personer
från de små handikappgrupperna för att man skulle kunna redovisa även
dessa. SCB har planerat att 1988-1989 göra en ny s. k. ULF-undersökning,
dvs. en sådan undersökning av svenska folkets levnadsförhållanden på vilket
bl. a. rapporten om de handikappades levnadsförhållanden bygger.

Utskottet vill starkt framhålla betydelsen av att situationen för de små
handikappgrupperna bättre uppmärksammas. En kartläggning av de små
handikappgruppernas särskilda problem och behov är angelägen. Utskottet
konstaterar därför med tillfredsställelse att socialstyrelsen planerar att
genomföra en sådan undersökning. Även insatser på andra håll pågår.

Det kan t. ex. erinras om den kartläggning av det ekonomiska stödet till
handikappade som statens handikappråd genomför. Inom ramen för den kan
även de små handikappgruppernas svårigheter belysas. Det nordiska arbetet
kan också bidra till att rikta uppmärksamheten på de små handikappgruppernas
problem. SCB:s rapport om vissa större handikappgruppers levnadsförhållanden
ger viktig information. Om SCB i framtida liknande undersökningar
finner det möjligt att utvidga urvalet till att omfatta även vissa mindre
handikappgrupper kan även detta bidra till att höja kunskapsnivån.

Utskottet är med hänvisning till det anförda inte berett att förorda något
initiativ från riksdagens sida. Motion 1984/85:431 (vpk) och motion 1984/
85:1290 (s) avstyrks således.

Dövblindas situation

I motion 1984/85:2462 av Karin Söder (c) och Pär Granstedt (c) begärs
snabba åtgärder för att förbättra de dövblindas situation i fråga om
tolkservice, utbildning, sysselsättning och utbildningskonsulenter. Enligt
motionärerna föreligger stora brister i arbetet för de dövblinda. De saknar
bl. a. erforderlig tolkservice, tillräckligt med tekniska hjälpmedel och
utbildningskonsulenter.

Statens handikappråd har år 1984 genomfört en stor undersökning
Dövblinda i Sverige. Undersökningen har gjorts för att ta reda på hur många
människor i landet som är dövblinda och hur deras förhållanden ser ut.
Projektet har varit inriktat på att spåra upp samtliga dövblinda och intervjua
dem om deras situation. Intervjuerna visar på ett stort otillfredsställt behov
av tolkservice, utbildning och sysselsättning. Utskottet har inhämtat att
statens handikappråd avser att under hösten 1985 komplettera undersökningen
med ett program innehållande förslag till åtgärder. Handikapprådet
genomför för närvarande ett projekt angående dövblindas boende.

Dövblinda är en grupp handikappade vilkas förhållanden det är angeläget
att särskilt uppmärksamma. Den dövblinde kommer i kontakt med sin
omgivning med hjälp av en tolk. Genom tolken får den dövblinde de intryck

SoU 1984/85:22

som förmedlas till andra genom syn och hörsel. Enligt utskottets mening
måste de dövblindas behov av tolkservice tillgodoses så långt det är möjligt.
Även andra insatser för de dövblinda behövs, enligt undersökningen från
statens handikappråd. Utskottet noterar emellertid att statens handikappråd
avser att i det fortsatta arbetet med projektet Dövblinda i Sverige anvisa
närmare åtgärder för att förbättra de dövblindas situation. I avvaktan härpå
finns inte skäl för någon riksdagens åtgärd med anledning av motion
1984/85:2462 (c).

Kartläggning av funktionshindrade ungdomars och vuxna cp-skadades situation
m. m.

I motion 1984/85:1784 av Börje Nilsson (s) och Ingvar Björk (s) hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en kartläggning av funktionshindrade
ungdomars behov av kompletterande samhällsåtgärder. Enligt motionärerna
har funktionshindrade ungdomar svårt att leva integrerat i samhället. Det är
därför enligt motionärerna angeläget att frågan om hur funktionshindrade
ungdomar skall få del av samhällets lokala service kartläggs i ett utvecklingsprojekt.
Det bör kunna ske genom kartläggning av ett antal kommuner och
utvärdering av problemen, anför motionärerna.

I motion 1984/85:861 av Margareta Persson m.fl. (s) begärs en kartläggning
av de cp-skadades situation i Sverige (yrkande 1) och att riksdagen hos
regringen anhåller om riktlinjer för kommunernas uppsökande verksamhet
för att cp-skadade skall kunna erbjudas service från socialtjänsten (yrkande
2) samt att riksdagen uttalar sig för överläggningar mellan staten, Landstingsförbundet
och kommunförbundet med syfte att få till stånd en samordnad
habilitering för cp-skadade över 20 år (yrkande 3). Motionärerna erinrar om
att tillföljd av bl. a. bättre förlossningsvård föds i dag endast ca 140 barn, som
får cp. Upp till 20-årsåldern fungerar habiliteringen bra, men efter denna
ålder blir enligt motionärerna så gott som alla cp-skadade utestängda från
habiliteringsmöjligheter. Motionärerna vill att man kartlägger de vuxna
cp-skadades situation. Kommunerna måste aktiveras så att de bedriver en
uppsökande verksamhet för att nå glömda cp-skadade.

Statens handikappråd fungerar när det gäller flerhandikappade som en
särskild handikappberedning. Rådet samlar in och sprider information till
kommuner och landsting i syfte att initiera insatser för flerhandikappade.
Bland rådets pågående projekt ingår den tidigare nämnda kartläggningen av
det ekonomiska stödet till handikappade. I uppdraget ingår att utreda olika
handikappgruppers och olika åldersgruppers stöd i ekonomiskt hänseende.

Socialstyrelsen har kartlagt kommunernas handikappomsorg. Syftet med
kartläggningen var att ge socialstyrelsen en överblick av vad kommunerna
gjort och planerar att göra på området. Kartläggningen har redovisats i
rapporten Kommunernas handikappomsorg (PM 47183). Rapporten utgör
ett led i utarbetandet av allmänna råd vad gäller handikappomsorgen. De

SoU 1984/85:22

allmänna råden skall täcka samtliga samhällssektorer, bl. a. utbildning,
fritid, arbete och övergången från skola till vuxenliv.

Under årens lopp har på olika håll genomförts undersökningar av
flerhandikappades situation. Ett exempel är projektet Flerhandikappade i
Norrbotten, som presenteras i rapporten Socialstyrelsen redovisar 1983:9.1
rapporten lämnas en redogörelse för hur man gjort en fullständig inventering
av flerhandikappade, hur habiliteringsarbetet kan utvecklas och hur samverkan
mellan staten, landsting och kommuner byggts upp.

Omsorgskommittén belyste de flerhandikappades situation i betänkandet
Vissa frågor rörande flerhandikappade (SOU 1980:16). I betänkandet
Omsorger om vissa handikappade (SOU 1981:26) behandlade omsorgskommittén
olika samverkansfrågor när det gäller barn, ungdomar och vissa vuxna
handikappade. Bl. a. föreslogs en särskild habiliteringsorganisation.

Styrelsen för vårdartjänst har skaffat sig en ansenlig samlad erfarenhet av
svårt handikappades dagliga livsföring, studiesituation, problem och behov.
Styrelsen har i samråd med handikappforskningen i Göteborg tagit fram
redogörelser för unga handikappades skolsituation i samhället och bl. a.
kartlagt rörelsehindrade elever i årskurs 9 inför övergången till gymnasium.
Handikappforskningen i Göteborg har även publicerat en rapport om
situationen för svårt rörelsehindrade med ofullständig skolgång och uppföljningsrapporten
Vad finns det för framtid - försöksverksamhet för svårt
rörelsehindrade med ofullständig skolgång.

Det år 1982 presenterade Handlingsprogram i handikappfrågor (SOU
1982:46) behandlade bl. a. frågor om habilitering. Enligt den beredningsgrupp,
som utformade programmet, prioriterades för närvarande de yngre
handikappade. Vuxenhabiliteringen borde därför tillföras ökade resurser.
Beredningsgruppen framhöll att det vid försäkringskassorna fanns s. k.
rehabiliteringsgrupper och att försäkringskassan fanns med i bilden vid
nästan all rehabilitering och habilitering.

Riksdagen beslutade under föregående riksmöte om åtgärder för elever
med handikapp i det allmänna skolväsendet (prop. 1983/84:27, UbU
1983/84:8, rskr 1983/84:112). Föredragande statsrådet anförde (prop. s. 13)
att de i propositionen föreslagna planeringsberedningarna borde ha möjlighet
att vid behov samordna insatser för handikappade elever inom kommunal
vuxenutbildning (komvux) och grundutbildning för vuxna (grundvux).
För att hålla ihop beredningens arbete borde det enligt föredragandens
mening finnas en samordnare inom varje region, som också skulle vara
ansvarig för att samarbetet mellan skolan och landstingskommunerna
fungerade. Det framhölls (s. 34) beträffande den framtida handikappforskningen
bl. a. att barnens övergång från förskola till skola borde bli föremål
för ökad forskning samt att forskningen också borde inrikta sig på uppföljningar
av hur det går för ungdomar när de efter skolan träder ut på
arbetsmarknaden.

Kommunerna har enligt socialtjänstlagen det yttersta ansvaret för att den

SoU 1984/85:22

sorn vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver. När det gäller
omsorgen om handikappade människor skall socialnämnden verka för att
handikappade får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och leva som
andra. Socialnämnden skall vidare medverka till att handikappade får
meningsfull sysselsättning och bostäder anpassade efter deras behov av
särskilt stöd.

Enligt vad utskottet inhämtat har många kommuner inventerat problem
och behov vad gäller handikappade ungdomar och flerhandikappade.
Genom de under föregående år beslutade åtgärderna för elever med
handikapp i det allmänna skolväsendet krävs i större utsträckning att
kommunerna bedriver en uppsökande och kartläggande verksamhet på
handikappområdet. Utskottet utgår därför från att man inom kommunerna
kommer att intensifiera sina ansträngningar härvidlag. Med hänsyn härtill är
utskottet f. n. inte berett att tillstyrka förslaget i motion 1984/85:1784 (s) om
en särskild kartläggning av funktionshindrade ungdomars behov av kompletterande
samhällsåtgärder eller förslaget i motion 1984/85:861 (s) om en
kartläggning av de cp-skadades situation (yrkande 1). Dessa avstyrks
således. Utskottet vill emellertid framhålla angelägenheten av att situationen
för de i motionerna nämnda grupperna uppmärksammas. Detta bör i första
hand ske på det lokala planet.

Utskottet har vidare inhämtat att socialstyrelsen avser att under år 1985
utge allmänna råd på handikappomsorgens område, vilka enligt vad utskottet
erfarit kommer att behandla bl. a. uppsökande verksamhet, samordningsoch
samverkansfrågor.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda även yrkandena 2 och 3
i motion 1984/85:861 (s).

Övriga anslagsfrågor

Utskottet tillstyrker den medelsanvisning som föreslås i budgetpropositionen,
såvitt avser övriga under avsnitt G. upptagna anslag (G 4 och G 6-G 10).

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utbildning av hemvårdens personal

att riksdagen avslår motion 1984/85:998 i motsvarande del, motion
1984/85:2794 och motion 1984/85:2815 yrkande 2,

2. beträffande statsbidrag till ålderdomshem

att riksdagen avslår motion 1984/85:1002, motion 1984/85:2191
yrkande 3 och motion 1984/85:2815 yrkande 3,

3. beträffande bidrag till social hemhjälp

att riksdagen till Bidrag till social hemhjälp för budgetåret 1985/86
anvisar ett förslagsanslag av 1 662 000 000 kr.,

4. beträffande den enskildes ställning inom äldreomsorgen

SoU 1984/85:22

att riksdagen avslår motion 1984/85:2815' yrkande 1, .

5. beträffande behovet av god akutsjukvård för äldre
att riksdagen avslår motion 1984/85:2815 yrkande 4,

6. beträffande fristående vårdalternativ

att riksdagen avslår motion 1984/85:2454,

7. beträffande äldre invandrare

att riksdagen avslår motion 1984/85:2306 yrkande 3,

8. beträffande anhörigvård

att riksdagen avslår motion 1984/85:1778,

9. beträffande hemtjänsttaxor

att riksdagen avslår motion 1984/85:1764 i motsvarande del,

10. beträffande bidrag till färdtjänst

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1984/85:2448 yrkande 1 till Bidrag till färdtjänst för
budgetåret 1985/86 anvisar ett förslaganslag av 360 000 000 kr.,

11. beträffande färdtjänsttaxor

att riksdagen avslår motion 1984/85:1764 i motsvarande del,

12. beträffande interkommunal färdtjänst

att riksdagen avslår motion 1984/85:2451,

13. beträffande lokal skolutveckling

att riksdagen avslår motion 1984/85:858 och motion 1984/85:1001,

14. beträffande bidrag till särskolan

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1984/85:2448 yrkande 2 till Bidrag till driften av särskolor
m. m. för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av
488 639 000 kr.,

15. beträffande förmedlingscentraler för texttelefon

att riksdagen avslår motion 1984/85:384 yrkande 1 och motion
1984/85:999 i motsvarande del,

16. beträffande texttelefon till anhöriga

att riksdagen avslår motion 1984/85:999 i motsvarande del,

17. beträffande avgifter m. m. för texttelefon

att riksdagen avslår motion 1984/85:299, motion 1984/85:999 i
motsvarande del och motion 1984/85:1769,

18.beträffande framtida finansiering av texttelefonverksamheten
att riksdagen avslår motion 1984/85:384 yrkande 2,

19.att riksdagen till Ersättning till televerket för texttelefoner för
budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 20 180 000 kr.,

20.beträffande vissa åtgärder för allergiker m.fl.

att riksdagen avslår motion 1984/85:665 och motion 1984/85:1006,

21.beträffande bosättningslän vid allergisanering
att riksdagen avslår motion 1984/85:1007,

SoU 1984/85:22

22.beträffande utredning om små handikappgruppers förhållanden
att riksdagen avslår motion 1984/85:431 och motion 1984/85:1290,

23.beträffande dövblindas situation

att riksdagen avslår motion 1984/85:2462,

24. beträffande kartläggning av funktionshindrade ungdomars situation
att riksdagen avslår motion 1984/85:1784,

25.beträffande de cp-skadades situation

att riksdagen avslår motion 1984/85:861,

26. att riksdagen till Kostnader för viss utbildning av handikappade
m. m. för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av
26 132 000 kr.,

27. att riksdagen till Ersättning till postverket för befordran av
blinds kriftsförsändelser för budgetåret 1985/86 anvisar ett
förslagsanslag av 32 084 000 kr.,

28. att riksdagen till Kostnader för viss verksamhet för synskadade och
döva för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av
19 133 000 kr.,

29. att riksdagen till Statens hundskola för budgetåret 1985/86 anvisar
ett förslagsanslag av 2 200 000 kr.,

30. att riksdagen till Statens handikappråd för budgetåret 1985/86
anvisar ett förslagsanslag av 2 923 000 kr.,

31. att riksdagen till Bidrag till handikapporganisationer för budgetåret
1985/86 anvisar ett reservationsanslag av 43 000 000 kr.

Stockholm den 16 april 1985

På socialutskottets vägnar
INGEMAR ELIASSON

Närvarande: Ingemar Eliasson (fp), Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m),
Blenda Littmarck (m), Stig Alftin (s), Lilly Bergander (s), Ann-Cathrine
Haglund (m), Ulla Tillander (c), Maria Lagergren (s), Anita Persson (s),
Ingvar Eriksson (m), Inga Lantz (vpk), Rosa Östh (c), Aina Westin (s) och
Yvonne Sandberg-Fries (s).

Reservationer

Utbildning av hemvårdens personal (mom. 1 i hemställan)

1. av Göte Jonsson, Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund och Ingvar
Eriksson (samtliga m) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”och avstyrks” bort ha följande lydelse:

SoU 1984/85:22

Enligt utskottets mening är det därför nödvändigt med ökad utbildning av
hemvårdspersonalen i dessa hänseenden. Regeringen bör företa en översyn
av utbildningen av hemvårdspersonal för att bättre anpassa utbildningen till
dagens behov och krav. Detta bör riksdagen med anledning av motion
1984/85:998 (m) i här aktuell del och motion 1984/85:2815 (m) yrkande 2 ge
regeringen till känna. Härigenom tillgodoses även motion 1984/85:2794 (c).

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa:

1. beträffande utbildning av hemvårdens personal

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:998 i motsvarande
del, motion 1984/85:2794 och motion 1984/85:2815 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Statsbidrag till ålderdomshem (mom. 2 i hemställan)

2. av Ingemar Eliasson (fp), Göte Jonsson (m), Blenda Littmarck (m),
Ann-Cathrine Haglund (m), Ulla Tillander (c), Ingvar Eriksson (m) och
Rosa Östh (c) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Vid
socialtjänstens” och slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

Det finns en grupp äldre, framför allt i de högsta åldersgrupperna, som är i
behov av mera omfattande hjälp och tillsyn. Denna grupp ökar successivt
som en följd av befolkningsstrukturen. Enligt utskottets mening kommer
man därför också i fortsättningen att behöva servicehus med helinackordering
där löpande vård och tillsyn kan ges på samma sätt som på ålderdomshemmen.
Det vore olyckligt om denna grupp av äldre i ökad omfattning
skulle behöva tas om hand inom sjukvårdens ram som en följd av att det
saknas lämpliga vårdaltemativ mellan å ena sidan eget boende och å andra
sidan långtidssjukvården.

Inom primärkommunerna finns kunskap om de lokala behoven och
önskemålen. De statliga bidragen bör därför enligt utskottets mening få en
sådan utformning att flexibla lösningar tillåts. Detta bör riksdagen med
anledning av motion 1984/85:1002 (c), motion 1984/85:2191 (fp) yrkande 3
och motion 1984/85:2815 (m) yrkande 3 ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa:

2. beträffande statsbidrag till ålderdomshem

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:1002, motion
1984/85:2191 yrkande 3 och motion 1984/85:2815 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

SoU 1984/85:22

Den enskildes ställning inom äldreomsorgen (mom. 4 i hemställan)

3. av Göte Jonsson, Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund och Ingvar
Eriksson (samtliga m) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Det bör
därför” och slutar med ”(yrkande 1)” bort ha följande lydelse:

Det anförda är emellertid inte tillräckligt för att riksdagens intentioner
rörande äldreomsorgen skall fullföljas. Utskottet anser därför att regeringen
utan dröjsmål bör utarbeta förslag till åtgärder i syfte att stärka den enskildes
ställning inom äldreomsorgen. Detta bör riksdagen med anledning av motion
1984/85:2815 (m) yrkande 1 ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa:

4. beträffande den enskildes ställning inom äldreomsorgen

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:2815 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Behovet av god akutsjukvård för äldre (mom. 5 i hemställan)

4. av Göte Jonsson, Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund och Ingvar
Eriksson (samtliga m) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet
vill även” och slutar med ”i motionen (m)” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör alla människor oavsett ålder ha tillgång till en
god och snabb akutsjukvård. Utskottet anser därför att regeringen måste
överväga åtgärder i syfte att nedbringa äldre människors väntetider på akut
sjukvård. Detta bör riksdagen med anledning av motion 1984/85:2815 (m)
yrkande 4 ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa:

5. beträffande behovet av god akutsjukvård för äldre

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:2815 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Fristående vårdalternativ (mom. 6 i hemställan)

5. av Göte Jonsson, Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund och Ingvar
Eriksson (samtliga m) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Ett
liknande” och slutar med ”motion 1984/85:2454 (m)” bort ha följande
lydelse:

På motsvarande sätt som i upphandlingskungörelsen bör kommun (eller
landstingskommun) åläggas att alltid pröva om verksamheten kan bedrivas
bättre och effektivare i samarbete med eller av annan huvudman. En

SoU 1984/85:22

kommun bör inte ha rätt att gynna egen verksamhet om det visar sig att annan
kan tillhandahålla service eller vård bättre och billigare.

En lagstiftning bör således utarbetas, som ålägger kommunerna att pröva
även andra alternativ än med kommunalt huvudmannaskap när det gäller
service, vård och olika former av omsorg. Detta bör även gälla landstingskommunerna.
Till en början bör detta avse främst utvidgad eller ny
verksamhet.

Med ett sådant system skulle smådriftsfördelar bättre kunna tas till vara.
En personalintensiv verksamhet som vård och service blir billigare i smådrift,
där administration och organisation blir enklare. Samtidigt kan ofta ny
teknik införas snabbare, vilket beror på att beslutsprocessen blir enklare i
den lilla organisationen.

Vidare skulle pensionärer och handikappade få bättre möjligheter att
själva bestämma över sin tillvaro.

Det anförda bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 6 bort hemställa:

6. beträffande fristående vårdalternativ

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:2454 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Äldre invandrare (mom. 7 i hemställan)

6. av Ulla Tillander (c) och Rosa Östh (c) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 13 som börjar med
”Tillgången till” och slutar med ”(yrkande 3).” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det angeläget att särskilda bearbetningar görs
av befintlig statistik så att uppgifter om antalet äldre i olika språkgrupper kan
erhållas. Utskottet vill också framhålla betydelsen av att det finns tvåspråkig
personal inom äldreomsorgen. Det är viktigt att kommunerna uppmärksammas
på sitt ansvar att ge ett livsvärdigt omhändertagande av äldre invandrare.
Detta bör riksdagen med anledning av motion 1984/85:2306 (c) yrkande 3
som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 7 bort hemställa:

7. beträffande äldre invandrare

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:2306 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Anhörigvård (mom. 8 i hemställan)

7. av Ingemar Eliasson (fp), Ulla Tillander (c) och Rosa Östh (c) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 14 som börjar med
”Anhörigvårdskommitténs betänkande” och slutar med ”1984/85:1778 (c)”

SoU 1984/85:22

bort ha följande lydelse:

Anhörigvårdskommittén har som ovan nämnts redovisat konkreta åtgärder
för att förbättra situationen för anhörigvårdarna. Enligt utskottets
mening bör regeringen snarast lägga fram förslag för riksdagen på grund av
betänkandet. Detta bör riksdagen med anledning av motion 1984/85:1778 (c)
ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 8 bort hemställa:

8. beträffande anhörigvård

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:1778 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Hemtjänsttaxor (mom. 9 i hemställan)

8. av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Frågan
om” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Skillnaderna mellan de olika taxorna är oacceptabelt stora. Utskottet
anser att åtgärder bör vidtas i syfte att uppnå en hög och jämn servicenivå i
hela landet och en taxepolitik som inte hindrar någon att av ekonomiska skäl
avstå från service. Regeringen bör enligt utskottets mening överväga
åtgärder för att åstadkomma en större enhetlighet mellan de olika kommunernas
taxor.

Det anförda bör riksdagen med anledning av motion 1984/85:1764, såvitt
nu är i fråga, som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 9 bort hemställa:

9. beträffande hemtjänsttaxor

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:1764 i motsvarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Bidrag till färdtjänst (mom. 10 i hemställan)

9. av Göte Jonsson, Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund och Ingvar
Eriksson (samtliga m) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 15 med ”Vid
föregående” och slutar på s. 16 med ”yrkande 1” bort ha följande lydelse:
Det är enligt utskottets mening nödvändigt att med hänsyn till det
statsfinansiella läget minska statsbidragen till kommunerna. Det ankommer
på kommuner och landsting att göra den omfördelning mellan olika
verksamhetsområden som blir nödvändig vid nolltillväxt på ett socialt
acceptabelt sätt. Eftersom färdtjänsten nu är en etablerad verksamhet bör
det stimulansbidrag som utgått kunna slopas. Valet står mellan att göra
nedskärningar nu och i ordnade former eller att det sker dramatiskt i ett

SoU 1984/85:22

statsfinansiellt krisläge. Med hänsyn härtill bör statsbidraget till färdtjänst
halveras under budgetåret 1985/86 för att sedan helt upphöra. Utskottet
anser således att 180 000 000 kr. bör anvisas under anslaget G 2. Bidrag till
färdtjänst.

dels att utskottet under mom. 10 bort hemställa:

10. beträffande bidrag till färdtjänst

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall
till motion 1984/85:2448 yrkande 1 till Bidrag till färdtjänst för
budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 180 000 000 kr.,

Färdtjänsttaxor (mom. 11 i hemställan)

10. av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Sorn
utskottet” och slutar med ”är i fråga” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att åtgärder bör vidtas i syfte att uppnå en hög och jämn
servicenivå inom färdtjänsten i hela landet. Största möjliga jämlikhet mellan
handikappade och andra bör råda. För att minska skillnaderna i ekonomisk
standard kan bl. a. övervägas att låta statsbidraget till färdtjänst förknippas
med villkor som förhindrar skillnader i taxesättning mellan olika kommuner.
Färdtjänstkostnaderna bör för den enskilde inte överstiga kostnaderna för
ett månadskort i kommunerna.

Det anförda bör riksdagen med anledning av motion 1984/85:1764 (s)
såvitt nu är i fråga ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 11 bort hemställa

11. beträffande färdtjänsttaxor

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:1764 i motsvarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Bidrag till särskolan (mom. 14 i hemställan)

11. av Göte Jonsson, Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund och Ingvar
Eriksson (samtliga m) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Utskottet
är” och slutar med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att kostnaden för särskolan bör bekostas av landstingen
utan statsbidrag. Det är enligt utskottets mening lämpligt att nu företa en
sådan förändring med anledning av den rådande statsfinansiella situationen.
Särskoleverksamheten, som är en mycket angelägen verksamhet, är nu
etablerad i landstingen. Omfattningen och inriktningen av denna verksamhet
skall därför inte vara beroende av särskilt specialdestinerat bidrag. Statsbidraget
för denna verksamhet bör halveras under budgetåret 1985/86 för att

SoU 1984/85:22

sedan helt upphöra. Utskottet anser således att 244 320 000 kr. bör anvisas
under anslaget G 3. Bidrag till driften av särskolor m. m.

dels att utskottet under mom. 14 bort hemställa:

14. beträffande bidrag till särskolan

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall
till motion 1984/85:2448 yrkande 2 till Bidrag till driften av
särskolor m.m. för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av
244 320 000 kr.,

Särskilt yttrande

beträffande små handikappgruppers förhållanden

av Inga Lantz (vpk) som anför:

Socialstyrelsen planerar att i en s. k. pilotstudie kartlägga de små
handikappgruppernas förhållanden. Det är angeläget att detta arbete
kommer i gång och genomförs i samarbete med berörda handikapporganisationer.
Det är också viktigt att sedan gå vidare, eftersom kunskapsnivån om
de små handikappgrupperna måste höjas. Jag förutsätter att socialstyrelsens
pilotstudie kommer att följas upp med ytterligare utredning.

SoU 1984/85:22 38

Innehållsförteckning s.

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motioner 2

Utskottet 5

Utbildning av hemvårdens personal 5

Statsbidrag till kommunala ålderdomshem 7

Den enskildes ställning inom äldreomsorgen m.m 9

Fristående vårdalternativ 11

Omsorgen om äldre invandrare 12

Anhörigvårdarnas situation 13

Hemtjänsttaxor 14

Färdtjänst 15

Särskolan 18

Texttelefoner m. m 19

Vissa åtgärder för allergiker m.fl 21

Små handikappgruppers förhållanden 24

Dövblindas situation 26

Kartläggning av funktionshindrade ungdomars och vuxna cp skadades

situation m.m 27

Övriga anslagsfrågor 29

Utskottets hemställan 29

Reservationer 31

1. Utbildning av hemvårdens personal (mom. 1 i hemställan) av m 31

2. Statsbidrag till ålderdomshem (mom. 2 i hemställan) av fp, m och

c 32

3. Den enskildes ställning inom äldreomsorgen (mom. 4 i hemställan)
av m 33

4. Behovet av god akutsjukvård (mom. 5 i hemställan) av m 33

5. Fristående vårdalternativ (mom. 6 i hemställan) av m 33

6. Äldre invandrare (mom. 7 i hemställan) av c 34

7. Anhörigvård (mom. 8 i hemställan) av fp och c 34

8. Hemtjänsttaxor (mom. 9 i hemställan) av vpk 35

9. Bidrag till färdtjänst (mom. 10 i hemställan) av m 35

10. Färdtjänsttaxor (mom. 11 i hemställan) av vpk 36

11. Bidrag till särskolan (mom. 14 i hemställan) av m 36

Särskilt yttrande betr. små handikappgruppers förhållanden av vpk .. 37

minab/gotab Stockholm 1985 82608