SoU 1984/85:21

Socialutskottets betänkande
1984/85:21

om anslag m. m. till Hälsoupplysning (prop. 1984/85:100 bil. 7 delvis)

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i betänkandet regeringens förslag till medelsanvisning
för anslaget E 16. Hälsoupplysning. Utskottets vpk-ledamot reserverar sig
till förmån för ett i förhållande till regeringens 2 000 000 kr. högre anslag.

Utskottet behandlar vidare motionsyrkanden (s, m, c, vpk) om bl. a.
information om vissa hälsorisker, kostnadsfria preventivmedel och information
om sjukdomen AIDS. Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.

Utskottets vpk-ledamot reserverar sig beträffande sex- och samlevnadsinformation
för handikappade, kostnadsfria preventivmedel och information
om sjukdomen AIDS.

FEMTE HUVUDTITELN
Propositionen

Regeringen har under punkt E 16 (s. 94-97) föreslagit riksdagen att till
Hälsoupplysning för budgetåret 1985/86 anvisa ett reservationsanslag av
5 276 000 kr.

Motioner

I motion 1984/85:712 av Birthe Sörestedt och Margit Sandéhn (båda s)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om information för att förebygga hörselskador.

I motion 1984/85:801 av Margo Ingvardsson och Björn Samuelson (båda
vpk) föreslås att riksdagen hos regeringen hemställer om initiativ för att det
på varje rehabiliteringsklinik skall finnas en ansvarig för information om sex,
samlevnad, sexhjälpmedel och handikapp.

Motivering till motionen finns i motion 1984/85:800.

I motion 1984/85:1011 av Jörn Svensson m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen
hos regeringen begär ett samlat program på sexualpolitikens område med
den inriktning och i den andra som uttrycks i motionen.

I motion 1984/85:1284 av Anita Bråkenhielm (m) hemställs, såvitt här är i
fråga (yrkande 2), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförs om upplysningsverksamhet med avseende på AIDS.

1 Riksdagen 1984185.12sami. Nr21

SoU 1984/85:21

I motion 1984/85:1292 av Birthe Sörestedt m. fl. (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
informationsbehovet för nickelallergikerna.

I motion 1984/85:1786 av Martin Olsson och Kersti Johansson (båda c)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om vikten av utarbetande av åtgärdsprogram och insatser
för upplysning om tobakens skadeverkningar.

I motion 1984/85:1791 av Margareta Winberg och Margareta Persson
(båda s) föreslås att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som anförts beträffande översyn av preventivmedelskostnader och uttalar att
målet med översynen skall vara kostnadsfria preventivmedel.

I motion 1984/85:2466 av Margo Ingvardsson och Inga Lantz (båda vpk)
hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att enligt förslag i
motionen skyndsamt öka informationen om AIDS,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om ett i förhållande till
regeringens förslag i proposition 1984/85:100 bil. 7, E 16 Hälsoupplysning,
höjt anslag med 2 000 000 kr.

Utskottet

Hälsoupplysning och annan individinriktad förebyggande vård är i första
hand en uppgift för primärvården. Socialstyrelsens uppgift beträffande
hälsoupplysning är att prioritera viktiga områden för hälsoupplysningsarbetet
och förse sjukvårdshuvudmännen med visst underlag för deras hälsoupplysning
(jfr. SoU 1979/80:45). Socialstyrelsen skall vidare stimulera
sjukvårdshuvudmännens upplysningsverksamhet och verka för att innehållet
uppfyller sakliga krav.

Under anslaget beräknas medel för socialstyrelsens särskilda informationsprojekt
och för sammanställning av informationsmaterial m.m. om
hälsoupplysning. Från anslaget bekostas också upplysningsverksamhet genom
vissa organisationer, bl. a. Nationalföreningen för upplysning om
tobakens skadeverkningar (NTS) och Riksförbundet för sexuell upplysning
(RFSU).

I anslutning till behandlingen av regeringens framställning om medelsanvisning
för hälsoupplysning behandlar utskottet motioner om disposition och
storlek av anslaget samt vissa andra motionsförslag på hälsoupplysningens
område.

Frågan om hälsoupplysningens roll och allmänna inriktning får stort
utrymme i regeringen nyligen framlagda proposition 1984/85:181 om utvecklingslinjer
för hälso- och sjukvården m. m. Utskottet får anledning att
återkomma härtill i samband med behandlingen av propositionen.

SoU 1984/85:21

Information om vissa hälsorisker

I motion 1984185:712 av Birthe Sörestedt och Margit Sandéhn (bådas) yrkas
ett tillkännagivande av vad som anförts om information för att förebygga
hörselskador. Motionärerna framhåller att det kunnat konstateras att det allt
vanligare bruket av s. k. free-style-apparater kan medföra hörselskador.
Enligt motionärernas mening bör information om riskerna ges genom
socialstyrelsen och konsumentverket.

Forskning om hörselskador på grund av användning av s. k. free-styleapparater
pågår som motionärerna har anfört vid Sahlgrenska sjukhuset i
Göteborg. Enligt vad utskottet inhämtat föreligger dock för närvarande inga
forskningsresultat som direkt bevisar att användandet av free-style-apparater
skulle medföra hörselskador. Vissa egenskaper hos apparaterna samt
vanliga sätt att utnyttja dessa ger dock misstankar om att skador skulle kunna
uppkomma av bruket. Så har t. ex. de nya apparaterna en utmärkt teknik
som gör det möjligt att återge även s. k. impulsljud - dvs. mycket höga ljud,
som också är mycket korta - som ”lurar” örat att inte reagera på ljudnivån.
Lättheten att bära utrustningen med sig möjliggör för användaren att under
lång tid utsätta sig för en hög ljudnivå. Användarnas vanor att utnyttja
apparaterna t. ex. i trafik medför att ljudnivån ökas ytterligare för att
överrösta trafikbruset. - De inledande undersökningar som gjorts visar att
användarna får flera tillfälliga hörselnedsättningar än andra. Dessa nedsättningar
läker dock snabbt ut och man vet ingenting om hur stor risken för
bestående skador är. Det har dessutom visat sig att apparaterna sällan
används under längre sammanhängande tid än en timme, vilket sannolikt
inte medför risk för bestående hörselskador.

Enligt utskottets mening finns anledning att följa utvecklingen av bruket
av free-style-apparater. Mot bakgrund av vad som redovisats om kunskapsläget
på området anser utskottet dock att underlag saknas för något riksdagens
initiativ med anledning av motion 1984/85:712 (s). Denna avstyrks därför.

I motion 1984185:1292 av Birthe Sörestedt m.fl. (s) framhålls att nickelallergierna
ökar kraftigt och i dag är den vanligaste kontaktallergin. 10 % av de
vuxna kvinnorna har allergin och inte mindre än 16 % av åttaåringar med hål
i öronen. Enligt motionärerna måste informationen om nickelallergi och
riskerna med hål i öronen spridas mer aktivt. Informationen måste dessutom
finnas på de vanligaste invandrarspråken.

Som motionärerna framhållit är en av de avgörande orsakerna till utbrott
av nickeallergi håltagning i öronen. Nickel från håltagningsstiftet - som även
sitter kvar viss tid i örat - kommer vid ingreppet i direkt kontakt med ett
öppet sår och kan på så sätt orsaka ett allergiutbrott. Socialstyrelsen och
konsumentverket gav 1983 ut en broschyr i ämnet där man varnade för
riskerna med hål i öronen. Socialstyrelsen har vidare i oktober 1984 i en
skrivelse till samtliga barnavårdscentraler erinrat om broschyren. Det kan
också anmärkas att socialstyrelsen i sitt remissvar över betänkandet Ädelme -

SoU 1984/85:21

tallkontroll (Ds I 1984:11) framhållit, att det enligt styrelsens uppfattning är
angeläget att ett reviderat kontrollsystem för ädelmetall tillgodoser behovet
av beteckningar på ädelmetallarbeten som anger varans sammansättning
med avseende på eventuellt nickelinnehåll.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt att sprida
information om nickelallergi och om de risker som är förenade med
håltagning i öronen. Barnavårdscentralerna måste också kunna informera
härom på andra språk än svenska. Som framgår av ovan lämnade redogörelse
är emellertid såväl socialstyrelsen som konsumentverket medvetna om
problemen. Enligt utskottets mening erfordras därför inte något initiativ av
riksdagen med anledning av motion 1984/85:1292 (s). Denna avstyrks
således.

I motion 1984185:1786 av Martin Olsson och Kersti Johansson (båda c)
yrkas ett tillkännagivande av vad som anförts om vikten av utarbetande av
åtgärdsprogram och insatser för upplysning om tobakens skadeverkningar. I
motionen framhålls att tobaksbruket är ett av nutidens största hälsoproblem
och att ungefär vart tionde dödsfall i landet beräknas ha samband med
tobaksbruket. Samhället måste enligt motionärerna stödja all upplysning och
information som syftar till att skapa ökad kännedom om tobakens skadeverkningar
och kanske främst försöka ändra attityderna, så att det inte upplevs
som populärt och ”riktigt” att röka. Även om landstingen har ett övergripande
ansvar för hälsoupplysningen finns enligt motionärerna behovet av
centrala initiativ och insatser kvar. Det är därför viktigt att ett samlat
åtgärdsprogram utarbetas för upplysning om tobakens skadeverkningar.

Frågor om åtgärder mot tobaksbruket har behandlats av socialutskottet
sedan år 1971. I betänkande SoU 1983/84:15 s. 10-11 har redogjorts för
frågans tidigare behandling. I nämnda betänkande erinrades om att riksdagen
under riksmötet 1982/83 givit regeringen till känna att regeringen även i
fortsättningen måste ta ett samlat ansvar för utvecklingen av tobaksbruket.
Utskottet hänvisade vidare till att socialstyrelsen hos regeringen aktualiserat
ytterligare åtgärder mot tobaksbruket och ansåg inte erforderligt med något
riksdagens initiativ med anledning av då aktuell motion om ett åtgärdsprogram
för upplysning om tobakens skadeverkningar. I årets budgetproposition
understryks att socialstyrelsens insatser för information om tobakens
skadeverkningar behöver intensifieras.

I proposition (1984/85:181) om utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården
m. m. redovisar vidare regeringen sin syn på de fortsatta åtgärderna mot
tobaksbruket, en fråga som får stort utrymme i propositionen. Bl. a. förordas
en intensifierad informationsverksamhet om tobakens skadeverkningar
inriktad mot barn och ungdom, samt särskilda uppföljningsåtgärder vad
gäller rökvanorna och därtill knutna hälsoeffekter. Den framlagda redovisningen
- vartill utskottet för övrigt inte tar ställning i detta sammanhang -tillgodoser enligt utskottets mening syftet med motion 1984/85:1786 (c) som
därför avstyrks.

SoU 1984/85:21

Sex- och samlevnadsinformation m. m.

I motion 1984/85:801 av Margo Ingvardsson och Björn Samuelson (båda
vpk) anförs bl. a. att de medicinska kunskaperna om möjligheterna till
sexualliv vid olika rörelsehinder har ökat men att vårdpersonalens kunskaper
inom området fortfarande är bristfälliga. Enligt motionärerna är informationen
till patienterna på rehabiliteringsklinikerna också eftersatt. För att
berörda yrkesgrupper skall kunna informera patienterna om sex, samlevnad,
sexhjälpmedel och handikapp krävs enligt motionärerna att de får kontinuerlig
utbildning i ämnet. Motionärerna begär att regeringen skall ta initiativ för
att det på varje rehabiliteringsklinik skall finnas en ansvarig för informationen
i nu berörda ämnen.

Handikappinstitutet har sedan 1970 en tjänst som är inriktad enbart på
information om sex och samlevnad och handikapp. Institutet, som under
åren givit ut eller distribuerat informationslitteratur och studiematerial på
området, anordnar kontinuerligt seminarier för olika yrkesgrupper om de
aktuella frågorna. Under 1970-talet anordnades tre symposier om sex och
samlevnad och handikapp. Ett nordiskt symposium i ämnet kommer att
hållas under våren.

Enligt utskottets mening är det en självklar målsättning att handikappade i
så stor utsträckning som möjligt skall kunna leva ett normalt liv. I denna
målsättning ingår naturligen rätten till ett sexualliv. För att denna rätt skall få
ett reellt innehåll behövs en nyanserad information om sex och samlevnad
och handikapp. Som utskottet ovan redovisat finns såväl informations- och
studiematerial på området som möjlighet för personalen att delta i utbildning
med inriktning på dessa frågor.

Enligt vad som inhämtats från Handikappinstitutet börjar ansvariga vid
rehabiliteringsklinikerna att i större utsträckning beakta behovet av information
på sex- och samlevnadsområdet. En formellt ansvarig befattningshavare
har utsetts vid åtminstone en klinik, medan vid ett par andra kliniker en viss
befattningshavare av hävd anses ansvarig. Det är enligt utskottets mening
värdefullt och nödvändigt att sjukvårdshuvudmännen har en generös inställning
till frågan om fortbildning för personal vid rehabiliteringsklinikerna, så
att patienterna verkligen kan få en meningsfull information. Frågan om vem
som skall ansvara för informationen måste emellertid avgöras av resp.
sjukvårdshuvudman. Motion 1984/85:801 (vpk) avstyrks därför.

I motion 1984/85:1011 av Jörn Svensson m.fl. (vpk) anförs att senare års
sexuella frigörelse från trånghet och falsk moralism inte har motsvarats av en
tillräcklig frigörelse till något nytt. Det är därför enligt motionärernas
uppfattning nödvändigt att samhällets politiska institutioner, liksom olika
folkrörelser, tar ett större och aktivare ansvar för sexualpolitiken. Motionärerna
pekar på några viktiga fält där en socialpolitisk offensiv är naturlig och
behövlig, t. ex. skolans sexualundervisning, förskolebarnens upplevelse av
och begreppsbildning kring sexualiteten, socialarbetarnas utbildning och
fortbildning samt landstingens aktiviteter med sex- och samlevnadsprojekt.

SoU 1984/85:21

Motionärerna begär ett samlat program på sexualpolitikens område med den
inriktning och i den anda som uttrycks i motionen.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att socialstyrelsen alltsedan abortlagen
trädde i kraft den 1 januari 1975 har bedrivit sex- och samlevnadsupplysning.
Socialstyrelsen skall enligt årets budgetproposition (s. 95) även framgent
i sin hälsoupplysning satsa på födelsekontroll, sexualitet och samlevnad.
Arbetet vid socialstyrelsen på detta område har under de år som gått vidgats
och omfattar numera förutom renodlad sex- och samlevnadsupplysning bl. a.
en satsning på jämställdhet och kvinnofrågor i samband med familjeplaneringsarbetet
och arbete för att förebygga prostitution och hjälpa prostituerade.
Socialstyrelsen har vidare ekonomiskt bidragit till boken ”Barnens
kärleksliv” utgiven av RFSU, som behandlar barn och sexualitet, samt
förbereder en skrift om sex- och samlevnad för invandrarbarn. Då det gäller
skolans sexualundervisning fick skolöverstyrelsen i oktober 1984 regeringens
uppdrag att med utgångspunkt i abortkommitténs betänkande (Ds S 1982:8)
Lära Leva Tillsammans, efter samråd med bl. a. socialstyrelsen, överväga
behovet av åtgärder för att stödja och förbättra samlevnadsundervisningen i
skolan.

Inom socialstyrelsen planeras för närvarande enligt vad utskottet inhämtat
en rapport och sammanfattning av det arbete som utförts på sex- och
samlevnadsområdet under åren sedan 1975. Rapporten, som beräknas vara
färdigställd till kommande årsskifte, kan ses dels som en ”programförklaring”,
dels som en grund för det fortsatta arbetet på området, vilket kommer
att inriktas på insamling av material samt på utbildning och metodutveckling i
ett långsiktigt perspektiv.

Enligt utskottets mening tillgodoser de insatser på sex- och samlevnadsområdet
som redan gjorts eller som kan förväntas bli genomförda, i allt
väsentligt de önskemål om ett program på sexualpolitikens område som
framförs i motion 1984/85:1011 (vpk). Något riksdagens initiativ med
anledning av motionen erfordras därför inte. Motionen avstyrks.

Kostnadsfria preventivmedel

I motion 1984185:1791 av Margareta Winberg och Margareta Persson (båda
s) föreslås att en översyn skall göras av preventivmedelskostnaderna och att
målet med översynen skall vara kostnadsfria preventivmedel. Motionärerna
framhåller att preventivmedlen haft en avgörande del i den nedåtgående
utvecklingen beträffande antalet aborter. Det är då enligt motionärerna
ologiskt att spiral är kostnadsfri medan p-piller fås mot recept och betalning.

Kostnaderna för läkemedel ersätts delvis av staten enligt lagen (1981:49)
om begränsning av läkemedelskostnader, m. m. Vissa livsviktiga läkemedel
är dessutom enligt särskilda beslut gratis. Bestämmelserna i lagens 3 § om
prisnedsättning för läkemedel tillämpas enligt 4 § samma lag även i fråga om
preventivmedel som föreskrivs i enbart födelsekontrollerande syfte. -

SoU 1984/85:21

Preventivmedel som utlämnas i samband med rådgivning i födelsekontrollerande
syfte skall enligt 2 § lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande
verksamhet, m. m. (ändrad senast 1984:687) vara kostnadsfria
för den enskilde, om huvudmannen skall vara berättigad till ersättning
från sjukförsäkringen för rådgivningen. - Andra preventivmedel än de i
motionen nämnda omfattas inte av någon form av rabattsystem.

Utskottet har nyligen behandlat motioner om kostnadsökningen för
p-piller. I sitt betänkande SoU 1984/85:11 yttrade utskottet bl. a.:

Som utskottet tidigare understrukit är en god och lättillgänglig preventivmedelsrådgivning
av stor betydelse för att hålla abortfrekvensen nere. Den
minskning av tonårsgraviditeterna och tonårsaborterna som kunnat konstateras
är synnerligen glädjande och har sannolikt till stor del sin grund bl. a. i
de lättillgängliga och billiga preventivmedlen. Utskottet ser därför socialstyrelsens
och riksförsäkringsverkets överenskommelse om att p-piller skall få
lämnas ut för ett års förbrukning som positiv. Som motionären anfört ligger
det dock en viss risk i att kostnaden för ett års p-pillerförbrukning nu mer än
fördubblats. Enligt vad utskottet inhämtat är regeringen medveten om
frågan och följer utvecklingen på området. Motionen är därmed tillgodosedd
och påkallar inte någon riksdagens åtgärd.

I föreliggande motion föreslås att en översyn av preventivmedelskostnaderna
skall göras och att målet skall vara kostnadsfria preventivmedel. Som
utskottet redovisat ovan, följer regeringen utvecklingen av p-pillerförsäljningen
efter den kostnadsökning som skedde under hösten 1984. Utskottet
förutsätter att regeringen snarast vidtar erforderliga åtgärder om abortfrekvensen
skulle öka som en följd av prisförändringen. Enligt utskottets
mening finns det för närvarande inte skäl att ta upp frågan om ytterligare
prisreduktioner för preventivmedel. Motion 1984/85:1791 (s) avstyrks.

Information om sjukdomen AIDS m. m.

I motion 1984185:1284 av Anita Bråkenhielm (m) framhålls att ett allvarligt
hot i sjukdomspanoramat för vårt land utgörs av den under senare år
importerade immunförsvarsnedbrytande infektion som kallas AIDS. Intensivt
arbete pågår för att söka botemedel mot denna mycket allvarliga
sjukdom och det är enligt motionären synnerligen angeläget att sprida
kunskap om den och om vägar att hindra ytterligare spridning. Motionären
anser att socialstyrelsens hälsovårdsbyrå bör disponera sina medel för en
informationssatsning riktad till sjukvårdspersonal och till allmänheten om
sjukdomen AIDS. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna (yrkande 2).

I motion 1984185:2466 av Margo Ingvardsson och Inga Lantz (båda vpk)
begärs tillkännagivande att enligt förslag i motionen skyndsamt öka informa- '
tionen om AIDS (yrkande 1) samt ett i förhållande till regeringens förslag i
proposition 1984/85:100, bil. 7, E 16 Hälsoupplysning, höjt anslag med
2 000 000 kr. (yrkande 2). Motionärerna framhåller att intill dess att
läkarvetenskapen lyckats nå en effektiv behandling för dem som redan

SoU 1984/85:21

smittats och vi får vaccin för dem som tillhör riksgrupperna, måste samhället
snabbt öka insatserna för att sprida kunskap om smittvägar och lämpliga
föreskrifter. Detta kan enligt motionärerna ske t. ex. genom direkt information
från vårdpersonal till den misstänkt smittade vid provtagningar, genom
allmän information och råd i skolan eller dagspressen.

Utskottet vill inledningsvis ge följande bakgrund.

Under senare år har i västvärlden, framför allt i USA, iakttagits ett
sjukdomstillstånd, som karaktäriseras av en nedsättning av kroppens immunförsvar.
Sjukdomen har internationellt fått benämningen AIDS (Acquired
Immune Definciency Syndrome) - på svenska ”Förvärvet immunbristsyndrom”.
De av sjukdomen drabbade utvecklar i vissa fall en elakartad
tumörform, Kaposis sarkom. I andra fall iakttas snabbt framåtskridande
infektioner, framför allt i lungorna. Sjukdomen har en hög dödlighet och
någon säker effektiv medicinsk behandling finns ännu inte.

AIDS förekommer främst bland bi- och homosexuella män. Sjukdomen
har dock visat sig kunna spridas även genom heterosexuella kontakter.
Smittämnet finns i blod, blodprodukter och andra kroppsvätskor samt i
sädesvätska hos smittbärare. Även blödarsjuka, personer som fått blodtransfusioner,
prostituerade kvinnor och narkotikamissbrukare samt barn till de
två senare grupperna har därför drabbats. I Afrika har sjukdomen troligen
förekommit under lång tid. Den torde där vanligtvis spridas genom
heterosexuellt könsumgänge. Könsfördelningen hos dem som drabbats av
AIDS i Zaire är 50 % män och 50 % kvinnor.

I USA var antalet i oktober 1984 kända fall 6 720 och i Västeuropa 520.
Antalet sjukdomsfall har emellertid även därefter fortsatt att snabbt öka och
man beräknar att antalet fall i USA i slutet av år 1985 kommer att uppgå till
omkring 12 000.1 vårt land har t. o. m. februari månad 1985 anmälts 19 fall av
AIDS. Mellan 200 och 300 personer uppskattas vara under läkarkontroll för
symtom som kan vara förstadier till AIDS. Dessutom förmodas minst lika
många helt symtomfria män härbärgera smittämnet.

Ett blodburet smittämne är den troliga orsaken till AIDS. Numera har ett
retrovirus vanligen benämnt HTVL-III, som anses förorsaka sjukdomen,
påvisats. Detta virus angriper en undergrupp av vita blodkroppar som är
nödvändiga för ett normalt immunförsvar. Även antikroppar mot smittämnet
har påvisats. Till skillnad mot vad som är vanligt vid infektionssjukdomar
leder dock antikroppsbildning inte till att smittämnet försvinner hos personerna
i fråga. I stället måste man räkna med att personer med antikroppar
också bär på smittämnet och därför i framtiden kan förbli potentiella
smittbärare. Inkubationstiden för sjukdomen torde vara relativt lång,
sannolikt upp till fem år.

I vårt land finns möjligheter att vid statens bakteriologiska laboratorium
(SBL) utföra antikroppsbestämningar. Hittills har ca 1 000 sådana bestämningar
utförts. Det förväntas att inom något halvår relativt enkla metoder
skall finnas tillgängliga för antikroppsbestämning. Att isolera virus är

SoU 1984/85:21

däremot betydligt svårare, men man kan numera göra även detta vid SBL.
Metoden kommer dock att vara alltför omständlig och tidskrävande för att
kunna användas för undersökning av alla med antikroppar mot HTVL-1II.

Som bl. a. framgått av ett interpellationssvar den 22 februari 1985 av
statsrådet Gertrud Sigurdsen har vissa åtgärder redan vidtagits av socialstyrelsen
i syfte att sprida kunskaper om AIDS och begränsa spridningen av
sjukdomen. Inledningsvis kan nämnas att man inom socialstyrelsen dels har
tillsatt en medicinsk expertgrupp, dels har bildat en referensgrupp där olika
intresseorganisationer är representerade för att på bästa möjliga sätt kunna
bedriva arbetet för att begränsa spridningen av sjukdomen AIDS. Socialstyrelsen
har vidare tagit fram en skrift med vägledande information till
sjukvårdshuvudmännen och till hälso- och sjukvårdspersonalen. Förslag till
allmänna råd om personalskydd vid vård av patienter med misstänkt eller
säkerställd AIDS m. m. har arbetats fram samt överlämnats till arbetarskyddsstyreisen,
som den 12 mars 1985 har utfärdat allmänna råd om skydd
mot AIDS-smitta vid vård och omhändertagande. Dessa riktar sig bl. a. till
poliser, socialarbetare, personal inom tandvård, hälso- och sjukvård samt
personer som hanterar prov från misstänkta smittförande. Sjukdomen AIDS
har vidare gjorts anmälningspliktig genom socialstyrelsens föreskrifter
1983-03-08 (SOSFS 1983:6).

En rad ytterligare åtgärder beträffande sjukdomen AIDS förbereds av
socialstyrelsen. Bland dessa kan nämnas ett lättförståeligt informationsmaterial
till allmänheten och berörda riskgrupper om sjukdomens orsaker och
med råd om hur man undviker smitta samt informationsmaterial till
resenärer till vissa länder om riskerna för AIDS-smitta vid olika slag av
sexuella kontakter, även heterosexuella. Socialstyrelsen avser även att
engagera sig i en aktiv informationsverksamhet genom att till sig knyta
särskilda informatörer, som skall kunna medverka i möten, informationskampanjer
etc. Socialstyrelsern planerar härutöver att gå ut med särskilda
föreskrifter till hälso- och sjukvårdspersonalen beträffande behovet av
information och stöd till patienter som påvisats ha antikroppar mot
HTLV-III-virus. Ett handlingsprogram för psykologiskt omhändertagande
av sådana personer förbereds också.

För att förhindra att smitta överförs via blodtransfusioner avser socialstyrelsen
att tillsammans med bl. a. SBL utreda möjligheterna till mer omfattande
kontroll av blod och plasma. Styrelsen håller vidare på att ändra innehållet
i socialstyrelsens föreskrifter om blodgivning, blodtransfusion m. m. (SOSFS
1984:27) beträffande grupper som inte skall lämna blod.

Inom den medicinska expertgruppen pågår arbete med att ta fram ett
förslag till forskningsprogram rörande sjukdomen AIDS.

Den s. k. smittskyddsutredningen (S 1982:02) gör för närvarande en
översyn av smittskyddsförfattningarna. Frågan om behovet av eventuella
tvångsåtgärder för att begränsa spridningen av sjukdomen AIDS kommer att
prövas inom ramen för utredningens arbete.

SoU 1984/85:21

Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL) har mycket aktivt
engagerat sig i arbetet för att begränsa spridningen av AIDS. Förbundet
understryker tre delar i arbetet mot detta mål. Det gäller dels att informera
framför allt riskgrupperna om sjukdomen och om hur man själv kan begränsa
eller undvika smittan, dels att förbättra hälsokontrollmöjligheterna för
riskgrupperna samt dels att bygga upp en psykosocial rådgivningsverksamhet
för riskgrupperna. Enligt RFSL:s mening måste informationsinsatserna
också inriktas på en ändrad livsstil i riskgrupperna. Förbundet har nyligen
givit ut en egen faktabroschyr om AIDS med bl. a. olika praktiska råd. Övrig
verksamhet på området som förbundet bedriver är bl. a. telefonrådgivning
genom läkare, bildande av s. k. självhjälpsgrupper och stöd till drabbade
AIDS-patienter.

Utskottet ser utomordentligt allvarligt på den situation som uppkommit
genom att sjukdomen AIDS fått fäste i vårt land. Fakta som att ingen effektiv
medicinsk behandling mot sjukdomen finns, att inkubationstiden kan sträcka
sig över flera år och att fördubblingshastigheten av antalet kända fall i Sverige
är nio månader, talar sitt tydliga språk. Uppgiften för alla på något sätt
berörda är nu att begränsa vidare smittspridning samt att dämpa den antydan
till hysteri som förelegat i debatten om AIDS. Som utskottet har redovisat,
har ett omfattande arbete som syftar till information till riskgrupper,
sjukvårdspersonal och allmänhet redan kommit i gång inom socialstyrelsen
och arbetarskyddsstyrelsen och även inom RFSL. Socialstyrelsen förbereder
dessutom ytterligare föreskrifter beträffande blodgivning och - i samarbete
med SBL - kontroll av blod och plasma samt ytterligare forskning på
området. Smittskyddsutredningen kommer att pröva behovet av eventuella
tvångsåtgärder för att begränsa spridningen av sjukdomen.

Utskottet konstaterar emellertid att det nu finns åtskillig saklig och
praktisk information om sjukdomen AIDS. De informationsinsatser som
inletts synes väl avvägda och för närvarande tillräckliga för att upplysa om
sjukdomen, dess verkningar och smittvägar. Utskottet vill dock understryka
vikten av att informationen sprids på ett sådant sätt att den verkligen når
riskgrupperna. Något riksdagens initiativ för att ytterligare utöka informationen
torde således inte vara påkallat. Motion 1984/85:1284 (m) yrkande 2 och
motion 1984/85:2466 (vpk) yrkande 1 avstyrks därför.

Mot bakgrund av det ovan sagda finner utskottet heller inte skäl att biträda
förslaget i motion 1984/85:2466 (vpk) yrkande 2 om ett i förhållande till
regeringens förslag höjt anslag. Utskottet tillstyrker den av regeringen
föreslagna medelsanvisningen till anslaget E 16. Hälsoupplysning.

Utskottet vill slutligen i sammanhanget erinra om att vissa andra motionsförslag
rörande åtgärder mot AIDS kommer att behandlas av utskottet
senare under våren i samband med frågor om anslag till statens bakteriologiska
laboratorium (SBL).

SoU 1984/85:21

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande information om hörselskador
att riksdagen avslår motion 1984/85:712,

2. beträffande information om nickelallergier
att riksdagen avslår motion 1984/85:1292,

3. beträffande upplysning om tobakens skadeverkningar
att rikdagen avslår motion 1984/85:1786,

4. beträffande sex- och samlevnadsinformation för handikappade
att riksdagen avslår motion 1984/85:801,

5. beträffande ett sexualpolitiskt program
att riksdagen avslår motion 1984/85:1011,

6. beträffande kostnadsfria preventivmedel
att riksdagen avslår motion 1984/85:1791,

7. beträffande information om sjukdomen AIDS

att riksdagen avslår motion 1984/85:1284 yrkande 2 och motion
1984/85:2466 yrkande 1,

8. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1984/85:2466 yrkande 2 till Hälsoupplysning för budgetåret
1985/86 anvisar ett reservationsanslag av 5 276 000 kr.

Stockholm den 16 april 1985

På socialutskottets vägnar
INGEMAR ELIASSON

Närvarande: Ingemar Eliasson (fp), Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m),
Blenda Littmarck (m), Stig Alftin (s), Lilly Bergander (s), Ann-Cathrine
Haglund (m), Ulla Tillander (c), Maria Lagergren (s), Anita Persson (s),
Ingvar Eriksson (m), Inga Lantz (vpk), Rosa Östh (c), Aina Westin (s) och
Yvonne Sandberg-Fries (s).

Reservationer

Sex- och samlevnadsinformation för handikappade (mom. 4 i hemställan)

1. av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 5 som börjar med ”Enligt vad som
inhämtats” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:
Enligt vad som inhämtats från Handikappinstitutet börjar ansvariga vid
rehabiliteringsklinikerna att i större utsträckning beakta behovet av information
på sex- och samlevnadsområdet. En formellt ansvarig befattningshavare

SoU 1984/85:21

har emellertid endast utsetts vid en klinik. För att informationen till
patienterna och utbildningen av personalen skall bli tillfredsställande krävs
dock att det på varje rehabiliteringsklinik skall finnas en ansvarig för
information om sex, samlevnad, sexhjälpmedel och handikapp. Detta bör
riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa

4. beträffande sex- och samlevnadsinformation för handikappade
att riksdagen med anledning av motion 1984/85:801 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Kostnadsfria preventivmedel (mom. 6 i hemställan)

2. av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 7 som börjar med ”1 föreliggande
motion” och slutar med ”avstyrks” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening har tillgängligheten av preventivmedel haft en
avgörande betydelse för minskningen av aborttalen i landet. Det är viktigt att
den nedåtgående trenden då det gäller abortfrekvensen befästs. Utskottet
anser därför att en översyn av preventivmedelskostnaderna bör göras och att
målet med översynen skall vara kostnadsfria preventivmedel. Detta bör
riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 6 bort hemställa

6. beträffande kostnadsfria preventivmedel

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:1791 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Information om sjukdomen AIDS och medeisanvisningen (mom. 7 och 8 i
hemställan)

3. av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att de avsnitt i betänkandet på s. 10 som börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”E 16. Hälsoupplysning” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening är de informationsinsatser som inletts inte
tillräckliga för att upplysa om sjukdomen AIDS, dess verkningar och
smittvägar. Utskottet vill med anledning av motion 2466 yrkande 1 (vpk)
framhålla att den direkta informationen till de främsta riskgrupperna måste
öka samt att informationsinsatserna i skolan och via dagspressen ökas.
Socialstyrelsen bör enligt utskottets mening ges i uppdrag att i sitt hälsoupplysningsarbete
prioritera information om AIDS. Detta bör riksdagen
med bifall till motion 2466 yrkande 1 ge regeringen till känna. Därigenom är
även motion 1284 yrkande 2 tillgodosedd.

SoU 1984/85:21

Mot bakgrund av det ovan anförda bör riksdagen därför med bifall även till
motion 2466 yrkande 2 besluta att för budgetåret 1985/86 under anslaget E
16. Hälsoupplysning anvisa ett i förhållande till regeringen 2 000 000 kr.
högre anslag.

dels att utskottet under mom. 7 och 8 bort hemställa

7. beträffande information om sjukdomen AIDS

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2466 yrkande 1 och med
anledning av motion 1984/85:1284 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall
till motion 1984/85:2466 yrkande 2 till Hälsoupplysning för budgetåret
1985/86 anvisar ett reservationsanslag av 7 276 000 kr.

Särskilt yttrande

beträffande sexualpolitiskt program
Göte Jonsson (m), Blenda Littmarck (m), Ann-Cathrine Haglund (m),
Ulla Tillander (c), Ingvar Eriksson (m) och Rosa Östh (c) anför:

I betänkandet redovisas att från socialstyrelsen har inhämtats vilka
åtgärder som vidtagits eller planeras inom ramen för styrelsens sex- och
samlevnadsupplysning. Vi vill understryka att vi inte genom att redovisa
dessa åtgärder tagit ställning till innehållet. Detta gäller bl. a. den av RFSU
utgivna boken ”Barnens kärleksliv” som visat sig vara kontroversiell.