SoU 1984/85:19

Socialutskottets betänkande
1984/85:19

om bidrag till allmän sjukvård m. m. (prop. 1984/85:100 bil. 7 delvis)

I betänkandet behandlas regeringens i proposition 1984/85:100 bil. 7
(socialdepartementet) framlagda förslag om anslag för budgetåret 1985/86
till hälso- och sjukvård, såvitt avser punkterna E 18-E 22 samt E 24.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning för bidrag till
sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri),
bidrag till allmän sjukvård m. m., vidareutbildning av läkare m. m., beredskapslagring
och utbildning m. m. för hälso- och sjukvård i krig, driftkostnader
för beredskapslagring m. m. samt lån till Stockholms läns landstingskommun
för vissa investeringar.

I anslutning till anslaget till bidrag till allmän sjukvård m. m. (E 19)
behandlas ett motionsyrkande (m) om minskat statsbidrag till den allmänna
sjukvårdsersättningen till sjukvårdshuvudmännen. Motionsförslaget avstyrks
med hänvisning till att ersättningsbeloppen för åren 1985 och 1986 har
fastställts genom en överenskommelse mellan staten och representanter för
sjukvårdshuvudmännen. Mot utskottets beslut i denna del reserverar sig
m-ledamöterna.

Utskottet behandlar vidare ett antal motionsyrkanden (s, c, fp, vpk) om
olika insatser på hälso- och sjukvårdsområdet. Även dessa motionsyrkanden
avstyrks. Utskottets ordförande (fp) reserverar sig beträffande inrättande av
ett thoraxkirurgiskt centrum i Umeå. Vpk-ledamoten reserverar sig beträffande
utbyggnaden av yrkes- och miljömedicinska enheter vid region- och
länssjukhus.

FEMTE HUVUDTITELN
E. Hälso- och sjukvård m. m.

1. E 18. Bidrag till Sjukvårdens och socialvårdens planerings-och rationaliseringsinstitut.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten E 18
(s. 97-98) och hemställer

att riksdagen till Bidrag till Sjukvårdens och socialvårdens planeringsoch
rationaliseringsinstitut för budgetåret 1985/86 anvisar ett anslag
av 18 600 000 kr.

2. E 19. Bidrag till allmän sjukvård m.m. Regeringen har under punkten
E 19 (s. 98-99) föreslagit riksdagen att till Bidrag till allmän sjukvård m. m.
för budgetåret 1985/86 anvisa ett förslagsanslag av 4 524 600 000 kr.

1 Riksdagen 1984185.12 sami. Nr 19

SoU 1984/85:19

Motioner

I motion 1984/85:603 av Agne Hansson (c) och Gösta Andersson (c)
hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära åtgärder som syftar
till att den fasta paviljongen vid Västerviks sjukhus som hittills behålls som
riksenhet för den psykiatriska vården.

I motion 1984/85:1765 av Kerstin Ekman (fp) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av länsstyrelsernas behov av medicinsk sakkunskap
enligt vad som anförts i motionen.

I motion 1984/85:1779 av Inger Josefsson (c) och Kersti Johansson (c)
hemställs att riksdagen beslutar uttala att man vid uppgörande av regionala
sjukvårdsplaner beaktar vad som i motionen framförts angående vård av
reumatikersjuka barn.

I motion 1984/85:1785 av Arne Nygren m. fl. (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen sagts om att
förlägga thoraxkirurgisk verksamhet till regionsjukhuset i Umeå.

I motion 1984/85:2257 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås, såvitt här är i
fråga (yrkande 17), att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om
förslag som innebär att yrkes- och miljömedicinska enheter vid region- och
länssjukhus fastställs i lag och att ersättningen till landstingen kopplas till
inrättandet av sådana enheter.

I motion 1984/85:2448 av Nils Carlshamre m. fl. (m) hemställs, såvitt här är
i fråga (yrkande 3), att riksdagen vid behandlingen av proposition 1984/
85:100, bil. 7 beslutar att för budgetåret 1985/86 under anslaget E 19 Bidrag
till allmän sjukvård m. m. anvisa 3 613 600 000 kr.

I motion 1984/85:2459 av Margareta Palmqvist m. fl. (s) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av demokratisering av den psykiatriska vårdlagstiftningen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
om det angelägna i ett skyndsamt genomförande av reformen.

I motion 1984/85:2467 av Rune Ångström (fp) och Tore Nilsson (m)
hemställs att riksdagen ändrar tidigare fattat beslut om indelning av landet i
fyra thoraxkirurgiska centra samt att den framtida resursförstärkningen inom
det thoraxkirurgiska området i första hand får ske inom Umeå sjukvårdsregion,
i syfte att där etablera ett femte centrum för thoraxkirurgisk verksamhet.

SoU 1984/85:19

Utskottet

I samband med behandlingen av regeringens framställning om anslag till
bidrag till allmän sjukvård m. m. behandlar utskottet ett motionsyrkande om
minskning av den föreslagna medelsanvisningen. Vidare behandlas motionsyrkanden
om bibehållande av den fasta paviljongen vid Västerviks sjukhus,
den psykiatriska tvångslagstiftningen, vården av reumatiskt sjuka barn,
thoraxkirurgisk verksamhet vid regionsjukhuset i Umeå, återupprättande av
en statlig länsläkarfunktion samt yrkes- och miljömedicinska enheter vid
region- och länssjukhus.

Bibehållande av den fasta paviljongen vid Västerviks sjukhus

Den s. k. fasta paviljongen vid de psykiatriska klinikerna vid Västerviks
sjukhus är en enhet som används för vård av särskilt vårdkrävande
kriminalpatienter. Enheten är en s. k. riksenhet, dvs. den har inte ett
begränsat, geografiskt upptagningsområde utan tar emot patienter i enlighet
med de avtal som slutits mellan respektive sjukvårdshuvudmän.

En arbetsgrupp inom socialstyrelsen, (ASV-gruppen), som tillsattes för att
planera framtida vårdformer för särskilt vårdkrävande patienter, överlämnade
i mars 1981 en rapport till socialdepartementet med förslag till rättspsykiatrisk
regionsjukvård. I rapporten föreslås att benämningen ”särskilt vårdkrävande”
skall utgå. I stället för att ge dessa patienter en särskild beteckning
anser arbetsgruppen att det är mer ändamålsenligt att definiera den speciella
kompetens och organisatoriska utformning som vårdområdet måste ges.
Arbetsgruppen har funnit att en lämplig benämning för detta särskilda
vårdområde är ”rättspsykiatrisk regionsjukvård”. Den rättspsykiatriska
regionsjukvården föreslås ansvara för rättspsykiatriska undersökningar,
vård av undersökta patienter för kortare eller längre tidsperioder, konsultinsatser
inom kriminalvården samt övertagande av patienter från hemortspsykiatrin.
Hela denna verksamhet föreslås samlas under gemensamt landstingskommunalt
huvudmannaskap. De nuvarande fem rättspsykiatriska klinikerna,
vilka samtliga är lokaliserade till orter med regionsjukhus, bör enligt
rapporten bli centra för den rättspsykiatriska regionsjukvården. Då de
rättspsykiatriska klinikerna platsmässigt inte beräknas räcka till för att svara
för behandling av patienter med längre vårdtider, måste det enligt rapporten
finnas ytterligare vårdplatser inom varje region. Beträffande användningen
av de nuvarande riksenheterna, räknar arbetsgruppen med att Västerviksenheten
kommer att fortsätta som riksenhet under det närmaste decenniet.

I motion 1984/85:506 av Arne Andersson i Gamleby (s) och Lena Öhrsvik
(s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär åtgärder som syftar till att
den fasta paviljongen i Västervik även i fortsättningen skall ingå i den
övergripande sjukvårdsplanen. Motionärerna anför bl. a. att den fasta
paviljongen i Västervik genom åren visat en mycket god effekt i vårdarbetet.

I motion 1984/85:603 av Agne Hansson (c) och Gösta Andersson (c)
1* Riksdagen 1984/85.12sami. Nr 19

SoU 1984/85:19

hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära åtgärder som syftar
till att den fasta paviljongen vid Västerviks sjukhus som hittills behålls som
riksenhet för den psykiatriska vården. Enligt motionärerna talar såväl
vårdpolitiska som regionalpolitiska skäl för att Västerviksenheten bör vara
kvar som riksenhet. Vid en organisationsförändring bör regeringen - som
ansvarig för riksintresset - verka för en sådan lösning, anser motionärerna.

Utskottet behandlade motioner av samma innebörd under föregående
riksmöte. I utskottets betänkande lämnades då en tämligen utförlig redogörelse
för såväl gällande som föreslagen organisation beträffande vården av
särskilt vårdkrävande patienter (SoU 1983/84:15 s. 15-17). Utskottet erinrade
vidare om att utomstående sjukvårdshuvudmäns rätt att utnyttja vårdplatser
vid bl. a. riksenheten i Västervik grundas på bestämmelser i de s. k.
mentalsjukvårdsavtalen. Utskottet avstyrkte därför de då aktuella motionerna
med hänvisning till att frågor om den framtida användningen av de
nuvarande riksenheterna - med eller utan anknytning till organiserandet av
en rättspsykiatrisk regionsjukvård - i första hand var frågor för sjukvårdshuvudmännen
(s. 18)

Utskottet får med anledning av de nu aktuella motionerna hänvisa till sitt
tidigare uttalande i denna fråga. Ingenting har framkommit som motiverar en
ändrad bedömning från riksdagens sida. Det kan tilläggas att frågan om
regionalisering av den rättspsykiatriska sjukvården, som fortfarande är
under beredning i regeringskansliet, enligt uppgift kommer att behandlas i
den proposition om den psykiatriska tvångslagstiftningen som regeringen
avser att lägga fram senare under innevarande år (jfr. nedan s. 5).

Med hänvisning till vad som anförts anser utskottet inte att motion
1984/85:506 (s) och motion 1984/85:603 (c) bör föranleda någon riksdagens
åtgärd. Motionerna avstyrks således.

Den psykiatriska tvångslagstiftningen

I motion 1984/85:2459 av Margareta Palmqvist m.fl. (s) hemställs dels att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av demokratisering av den psykiatriska vårdlagstiftningen
(yrkande 1), dels att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som anförts om det angelägna i ett skyndsamt genomförande av reformen
(yrkande 2). Enligt motionärerna är den nu gällande psykiatriska tvångslagen,
lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall
(LSPV), så föråldrad att den utgör ett allvarligt problem från demokratiska
utgångspunkter. Motionärerna anser att lagen bygger på patriarkaliska
principer och att dess rättssäkerhetsbestämmelser är undermåliga. I motionen
framhålls vidare att socialberedningen (S 1980:07) har lagt fram
lagförslag som i det stora hela kombinerar kravet på ökad rättssäkerhet för
patienten med kravet på att utforma lagen så att den lägger grunden för och
stimulerar till en fortsatt demokratisk utveckling av den psykiatriska vården.

SoU 1984/85:19

Motionärerna syftar här uppenbarligen på socialberedningens förslag i
betänkandet Psykiatrin, tvånget och rättssäkerheten (SOU 1984:64).

Statsrådet Gertrud Sigurdsen upplyste i ett interpellationssvar i riksdagen
den 22 februari 1985 att socialberedningens nyss nämnda betänkande varit
ute på en mycket bred remiss. I början av februari 1985 hade 92 remissinstanser
yttrat sig över betänkandet. Flertalet remissyttranden var omfångsrika
och innehöll många synpunkter på de olika delfrågorna. Statsrådet upplyste
vidare att beredningen av betänkandet kommer att pågå under våren och
sommaren 1985 och att hennes målsättning är att kunna föreslå regeringen att
lägga fram en proposition i ämnet under innevarande år.

Med hänsyn till vad statsrådet Sigurdsen uppgivit om beredningen av
förslaget till ny psykiatrisk vårdlagstiftning anser utskottet inte att motion
1984/85:2459 (s) påkallar något uttalande från riksdagens sida. Motionen
avstyrks därför.

Vården av reumatiskt sjuka barn

I motion 1984185:1779 av Inger Josefsson (c) och Kersti Johansson (c)
framhålls att det behövs ökade resurser för specialistvård av reumatiskt sjuka
barn. Motionärerna påpekar att det f. n. endast finns en sådan enhet, belägen
i Lund. En utbyggnad av specialistvården för barnreumatiker bör ske i
decentraliserad form, så att exempelvis Stockholm och Umeå får sådana
enheter, anser motionärerna. I motionen framhålls också att det är viktigt att
barnhabiliteringsklinikerna får tillräckliga resurser och att den personal som
arbetar inom barnreumatologien får god utbildning. Motionärerna hemställer
att riksdagen beslutar uttala att man vid uppgörande av regionala
sjukvårdsplaner beaktar vad de i motionen framfört angående vård av
reumatikersjuka barn.

Under 1982/83 års riksmöte behandlade utskottet en motion med i princip
samma innehåll vilken då avstyrktes (SoU 1982/83:36 s. 26-27). Utskottet
hänvisade därvid till att det inom socialstyrelsen pågick ett utredningsarbete
som syftade till att färdigställa ett sektorsprogram för vårdsektorn rörelseorganens
sjukdomar. Inom ramen för detta utredningsarbete förelåg vid
tidpunkten för utskottets beslut ett antal expertrapporter som skulle
remissbehandlas, varpå socialstyrelsen sedermera skulle ta ställning till
frågan om sektorsprogrammet. Utskottet ansåg därför inte att något
riksdagens initiativ var påkallat, men uttalade samtidigt följande.

I överensstämmelse med vad utskottet uttalat senast i betänkandet SoU
1982/83:10 understryker utskottet det angelägna i att när ett sektorprogram
föreligger kraftfulla åtgärder vidtas för att förstärka reumatikervården och
för att tillskapa särskilda resurser i olika delar av landet för vård av
reumatiska barn. Det sistnämnda är, som utskottet tidigare påpekat, bl. a.
motiverat av hänsyn till att föräldrarna skall kunna upprätthålla en nära
kontakt med sina barn under de ofta långvariga sjukhusvistelserna.

SoU 1984/85:19

Här kan även nämnas att expertrapporterna publicerats i socialstyrelsens
PM-serie (PM 57/83 Rörelseorganens sjukdomar-problem och strategi inför
90-talet). Häri ingår bl. a. en särskild rapport om barnreumatologi, med
redovisning av vårdsituationen, analys av problemen, synpunkter på framtida
organisation m. m.

Utskottet har inhämtat att man inom socialstyrelsen beräknar att arbetet
med programmet om rörelseorganens sjukdomar kommer att bli klart under
det första halvåret 1985. I avvaktan härpå anser utskottet inte att riksdagen
har anledning att överväga något initiativ i frågan. Utskottet avstyrker därför
motion 1984/85:1779 (c).

Thoraxkirurgisk verksamhet i Umeå

Enligt de av riksdagen under 1980/81 års riksmöte godkända riktlinjerna
för den framtida regionsjukvården (prop. 1980/81:9, SoU 1980/81:6, rskr.
1980/81:123) skall vårt land för högspecialiserad vård och för vård som kräver
samverkan mellan flera sjukvårdshuvudmän vara indelat i sex sjukvårdsregioner,
nämligen Umeåregionen, Uppsala-Örebroregionen, Stockholmsregionen,
Linköpingsregionen, Göteborgsregionen och Lund-Malmöregionen.
En koncentration av regionenheterna för vissa medicinska verksamhetsområden
har förutsatts. Enligt riktlinjerna anses det nödvändigt att bl. a.
koncentrera antalet enheter för thoraxkirurgi till fyra platser i landet.

I samband med att riktlinjerna för den framtida regionsjukvården
godkändes intogs i den dåvarande sjukvårdslagen ett bemyndigande för
regeringen att föreskriva att riket skall indelas i regioner för hälso- och
sjukvård som berör flera sjukvårdshuvudmän och ett åläggande för sjukvårdshuvudmännen
att samverka i frågor som rör sådan hälso- och sjukvård.
Motsvarande bestämelse finns i nuvarande 9 § hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763).

Enligt riktlinjerna bör det ankomma på sjukvårdshuvudmännen själva att
överenskomma om hur planeringssamverkan skall läggas upp och genomföras
samt om inriktningen och omfattningen av samarbetet inom och mellan
regionerna. Det förordas emellertid att en samordning av de regionala
planerna sker på riksnivå genom socialstyrelsen och Landstingsförbundet.
Genomförandet av de förändringar av regionsjukvården som riktlinjerna
innebär förutsätts vara i första hand en fråga för sjukvårdshuvudmännen.
Det förordas att Landstingsförbundet utfärdar rekommendationer beträffande
utformningen av regionsjukvårdsavtal samt initierar ett riksavtal.

Fullständig thoraxkirurgisk verksamhet bedrivs f. n. vid fyra kliniker,
nämligen vid lasarettet i Lund, Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, Karolinska
sjukhuset i Stockholm samt Akademiska sjukhuset i Uppsala. Patienter
från Umeåregionen hänvisas - enligt avtal mellan berörda sjukvårdshuvudmän
- till Akademiska sjukhuset i Uppsala.

I motion 1984/85:1785 av Arne Nygren m.fl. (s) hemställs att riksdagen

SoU 1984/85:19

som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen sagts om att
förlägga thoraxkirurgisk verksamhet till regionsjukhuset i Umeå. Motionärerna
framhåller bl. a. att senare tids prognoser visar på ett ökande behov av
thoraxkirurgisk kapacitet i landet. Enligt motionärerna bör planeringen
härvidlag inriktas på att inrätta ytterligare en thoraxkirurgisk klinik,
lokaliserad till regionsjukhuset i Umeå.

I motion 1984185:2467 av Rune Ångström (fp) och Tore Nilsson (m)
hemställs att riksdagen ändrar tidigare fattat beslut om indelning av landet i
fyra thoraxkirurgiska centra och förordas en utbyggnad inom i första hand
Umeå sjukvårdsregion. Motionärerna framhåller att de beräkningar av
behovet av thoraxkirurgisk verksamhet i vårt land som låg till grund för ovan
nämnda riktlinjer redan nu är inaktuella. Nya beräkningar pekar enligt
motionärerna mot en fördubbling av antalet operationer år 1985 i förhållande
till de förstnämnda beräkningarna. Fördelningen av thoraxkirurgiska vårdresurser
är vidare mycket ojämn över landet med den sämsta tillgången i de
norra delarna. Hjärtinfarkt och kranskärlsjukdom synes samtidigt vara
vanligare i norra än i södra Sverige. Ett kardiovaskulärt (dvs. avseende hjärta
och kärl) forsknings- och utvecklingscentrum i Umeå anser motionärerna
därför vara välmotiverat.

Ett motionsförslag om att etablera en thoraxkirurgisk klinik i Umeå
behandlades av utskottet under föregående riksmöte (SoU 1983/84:6).
Utskottet, som avstyrkte motionen, hänvisade till att socialstyrelsen i början
av år 1983 hade gett ut skriften Thoraxkirurgi. Principprogram för 1980-talet
(socialstyrelsen redovisar 1983:5) och däri uttalat att det mot bakgrund av då
tillgängligt fakta- och prognosmaterial inte fanns några skäl att etablera
ytterligare centra för öppen hjärtkirurgi i Sverige. Socialstyrelsen förklarade
sig emellertid ha för avsikt att initiera en ny samlad översyn av thoraxkirurgin
i mitten av 1980-talet. I principprogrammet påpekades också att frågor om
kapacitet och upptagningsområden inom det thoraxkirurgiska vårdområdet
ligger inom sjukvårdshuvudmännens kompetensområde. Utskottet hänvisade
vidare till att en arbetsgrupp med anknytning till Landstingsförbundet
hade tillsatts under 1983 med uppgift att utarbeta planförslag för vissa
riksspecialiteter och flerregionala specialiteter inom sjukvårdsområdet.
Arbetsgruppen beräknades komma med förslag beträffande kapacitet och
upptagningsområden för den thoraxkirurgiska verksamheten under hösten
samma år. Utskottet var därför inte berett att då tillstyrka att ett centrum för
thoraxkirurgisk verksamhet inrättades i Umeå sjukvårdsregion. Frågan om
inrättande av ett sådant centrum fick enligt utskottets mening bli beroende av
det planeringsunderlag som sjukvårdshuvudmännen tog fram och på vad som
kunde komma fram vid den av socialstyrelsen förutskickade nya översynen
av thoraxkirurgisk verksamhet.

Sedan den ovan nämnda arbetsgruppen avgett en rapport om den
flerregionala planeringen beträffande thoraxkirurgin (huvudsakligen öppen
hjärtkirurgi för vuxna), har härefter Landstingsförbundets styrelse den 23

SoU 1984/85:19

februari 1984 beslutat rekommendera sjukvårdshuvudmännen att godkänna
ett förslag till upptagningsområden för öppen hjärtkirurgi för vuxna som
bl. a. innebär att Umeåregionens patienter skall hänvisas till Akademiska
sjukhuset i Uppsala. Vidare har förbundsstyrelsen vid samma tillfälle
beslutat att rekommendera berörda sjukvårdshuvudmän att träffa särskilda
samverkansavtal i enlighet med nämnda förslag.

Samverkansnämnden för norra sjukvårdsregionen (Umeåregionen) har
den 11 december 1984 beslutat att rekommendera regionlandstingen att - i
överensstämmelse med Landstingsförbundets rekommendation - sluta avtal
med Uppsala läns landsting om thoraxkirurgisk vård vid Akademiska
sjukhuset i Uppsala enligt ett föreliggande avtalsförslag. Till detta flerregionala
avtalsförslag har fogats en anteckning beträffande ett uttalande som
samverkansnämnden gjorde den 20 mars 1984 då nämnden uttalade ”att om
behovet av thoraxkirurgisk vård fortsätter att öka utöver vad som planerats
enligt socialstyrelsens program, skall frågan om etablering av thoraxkirurgisk
vård i Umeå åter aktualiseras. Hänsyn till detta uttalande skall tas vid
utformningen av avtalet med Uppsala/Örebroregionen”.

Enligt uppgift från samverkansnämndens kansli kan formella beslut om
samverkansavtal mellan berörda landsting förväntas inom kort.

Utskottet konstaterar således att Landstingsförbundet vid prövning av
arbetsgruppens för flerregional planering rapport om den thoraxkirurgiska
verksamheten inte funnit skäl att föreslå att i Umeå etablera ett femte
thoraxkirurgiskt centrum. Det kan dock i det sammanhanget nämnas att det i
en motion till Landstingsförbundets kongress i år har lagts fram förslag som
överensstämmer med de två nu aktuella riksdagsmotionerna. Samverkansnämnden
för Umeåregionen har förordat att regionens patienter - åtminstone
tills vidare - skall hänvisas till Akademiska sjukhuset i Uppsala. Det
ankommer härefter på berörda sjukvårdshuvudmän att besluta i denna fråga.

Mot bakgrund av vad som anförts är utskottet inte berett att förorda något
riksdagens initiativ med anledning av motionerna 1984/85:1785 (s) och
1984/85:2467 (fp, m) som alltså avstyrks.

Återupprättande av en statlig länsläkarfunktion

Utskottet vill inledningsvis lämna följande bakgrund angående avvecklingen
av den tidigare länsläkarorganisationen.

I proposition 1979/80:6 om socialstyrelsens uppgifter och organisation,
m.m. föreslogs riksdagen bl. a. godkänna ett i propositionen framlagt
förrslag om avveckling av länsläkarorganisationen. I propositionen anfördes
bl. a. att väsentliga delar av det som då inrymdes i länsläkarfunktionen i
framtiden normalt skulle komma att tillhöra landstingskommunernas arbetsfält
och att många av länsläkarnas uppgifter redan var stadda i kraftig
utveckling inom landstingen. Länsläkarorganisationen borde därför avvecklas
och vissa av dess arbetsuppgifter föras över till landstingskommunerna.

SoU 1984/85:19

En regional hälsovårdsorganisation inom landstingen borde enligt departementschefen
sålunda ersätta länsläkarorganisationens expertuppgifter inom
områdena miljömedicin, omgivningshygien, epidemiologi och smittskydd.
Departementschefen erinrade bl. a. om att det från Landstingsförbundet
föreslagits att en miljömedicinsk enhet skulle inrättas inom varje landsting
som komplement till sjukvårdens resurser.

Länsläkarorganisationens tillsynsuppgifter föreslogs fördelade mellan
socialstyrelsen, länsstyrelserna och deras sociala enheter samt landstingskommunerna.
Tillsynen över den vård som meddelas vid institutioner som
har en social vårdfunktion borde enligt propositionen utövas av länsstyrelserna
och deras sociala enheter. Tillsynen över privat sjukvård och sjukvård som
bedrivs av annan personal än medicinalpersonal borde tills vidare vara en
statlig uppgift. För denna tillsyn beräknades ett behov av fyra läkartjänster,
som antingen skulle kunna placeras centralt på socialstyrelsen eller på vissa
orter ute i landet. I detta tillsynsarbete borde enligt propositionen också
inordnas den apotekstillsyn som länsläkarna svarade för och som främst
omfattade en uppföljning av föreskrivningen av alkoholhaltiga, narkotiska
och andra läkemedel, som var föremål för särskild kontroll för att förhindra
missbruk.

Länsstyrelsernas behov av medicinsk expertis för myndighetsutövning
förutsattes i propositionen kunna tillgodoses på olika sätt.

På förslag av socialutskottet i betänkande 1979/80:45 godkände riksdagen
(rskr. 1979/80:386) förslaget om avveckling av länsläkarorganisationen.

I budgetpropositionen 1981 anmäldes att länsläkarorganisationen skulle
upphöra den 1 juli 1981. Frågor om vissa författningsändringar med
anledning av länsläkarorganisationens avveckling m. m. togs upp i proposition
1980/81:177, vari bl. a. redovisades en överenskommelse i mars 1981
mellan statens förhandlingsnämnd och företrädare för Landstingsförbundet
om frågor i samband med länsläkarorganisationens avveckling. Överenskommelsen
innebar att Landstingsförbundet skulle rekommendera sjukvårdshuvudmännen
att fr. o. m. den 1 juli 1981 genom miljömedicinska
enheter eller på annat sätt dels tillgodose länsstyrelsernas behov av medicinsk
expertis, dels samverka med statliga organ om hälso- och miljömässiga
och andra därmed sammanhängande frågor. Landstingsförbundet skulle
vidare rekommendera sjukvårdshuvudmännen att erbjuda länsläkare, biträdande
länsläkare och länssjuksköterskor anställning fr. o. m. den 1 juli 1981
hos sjukvårdshuvudmännen. Riksdagen hade inte något att erinra (SoU
1980/81:43, rskr. 1980/81:403).

I motion 1984/85:1765 av Kerstin Ekman (fp) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av länsstyrelsernas behov av medicinsk sakkunskap
enligt vad som anförts i motionen. Motionären anser att avvecklingen av
länsläkarorganisationen inte har medfört att organisationens arbetsuppgifter
har övertagits på ett tillfredsställande sätt av landstingen eller andra organ.

SoU 1984/85:19

Det är framför allt tillsynsuppgifterna inom det medicinska och paramedicinska
vårdområdet samt kontrollen av läkemedelsmissbruk och förskrivningsmissbruk
som inte har kunnat ersättas. Även om landstingen är i färd med att
bygga upp miljömedicinska enheter så är det enligt motionärens uppfattning
inte tillräckligt för att ersätta bortfallet av länsläkarorganisationen.

I betänkande SoU 1983/84:10 behandlade utskottet en motion (m) som
också rörde konsekvenserna av länsläkarfunktionens avveckling. Utskottet,
som avstyrkte motionen i aktuell del, hänvisade dels till de åtgärder som
socialstyrelsen hade vidtagit för att stimulera en uppbyggnad av miljömedicinsk/samhällsmedicinsk
verksamhet hos sjukvårdshuvudmännen, bl. a. genom
utbildning och konferenser, dels till att socialstyrelsen i ett policydokument
för budgetåret 1983/84-1984/85 angett att en utbyggnad av tillsynen av
hälso- och sjukvården utanför sjukhus skulle prioriteras av styrelsen.
Utskottet underströk emellertid angelägenheten av att den statliga tillsynen
över den privata sjukvården m. m. inte försummas som följd av socialstyrelsens
ändrade organisation (betänkandet s. 18-19).

I årets budgetproposition (bil. 7 s. 68) anmäls att socialstyrelsen i samverkan
med Landstingsförbundet och Sjukvårdens och socialvårdens planerings-
och rationaliseringsinstitut (Spri) skall klarlägga den planerade och
faktiska utvecklingen av landstingens förebyggande insatser. Utvärderingen
skall vara klar till den 1 oktober 1985. Enligt uppgift från socialstyrelsen har
den arbetsgrupp som bildats för detta projekt beslutat att en enkätundersökning
skall göras beträffande bl. a. landstingens miljömedicinska/samhällsmedicinska
enheter.

Här kan även nämnas att statsrådet Sigurdsen i den nyligen framlagda
propositionen 1984/85:181 om utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården
m. m. uttalar att hon anser det synnerligen angeläget att landstingens
samhällsmedicinska verksamhet vidareutvecklas (prop. s. 52).

Beträffande tillsynsfunktionen kan erinras om att man i samband med
avveckling av länsläkarorganisationen beräknade att det skulle behövas fyra
läkartjänster vid socialstyrelsen för att fullgöra den statliga tillsynsfunktionen.
Hittills har det emellertid på grund av olika övergångsanordningar i
organisationen endast funnits medel tillgängliga för en sådan tjänst, vilken
placerats vid läkemedelsavdelningen. Utskottet har under hand inhämtat att
socialstyrelsen under våren 1985 kommer att förstärka tillsynsverksamheten i
en omfattning som motsvarar en läkartjänst genom att omfördela medel
inom styrelsen. I styrelsens handlingsprogram för budgetåren 1985/86-1987/
88 har vidare angivits att man beträffande hälso- och sjukvårdsavdelningen
avser att prioritera en vidareutveckling av former och innehåll i styrelsens
tillsyn. Detta gäller inte minst i fråga om vårdens effektivitet och patienternas
säkerhet, integritet och rättigheter i vården, anförs det i programmet (s. 37).

Utskottet har redan i det tidigare nämnda betänkandet understrukit
betydelsen av en fungerande miljömedicinsk/samhällsmedicinsk verksamhet
hos sjukvårdshuvudmännen liksom angelägenheten av att den statliga

SoU 1984/85:19

tillsynen över den privata sjukvården m. m. inte försummas. Det är möjligt
att dessa frågor behöver övervägas ytterligare. Resultatet av socialstyrelsens
ovannämnda utvärdering av landstingens förebyggande insatser bör emellertid
avvaktas. Motion 1984/85:1765 (fp) bör därför inte föranleda någon
riksdagens åtgärd och avstyrks.

Utbyggnad av yrkes- och miljömedicinska enheter

I motion 1984185:2257 av Lars Werner m.fl. (vpk) föreslås att riksdagen
beslutar att hos regeringen hemställa om förslag som innebär att yrkes- och
miljömedicinska enheter vid region- och länssjukhus fastställs i lag och att
ersättningen till landstingen kopplas till inrättandet av sådana enheter
(yrkande 17).

Utskottet har redan tidigare haft anledning att ta ställning till motionsyrkanden
av samma innehåll, senast i betänkandet SoU 1983/84:21, då
yrkandet avstyrktes. Utskottet förklarade då - liksom tidigare - att det inte
kunde komma i fråga att lagstiftningsvägen ålägga sjukvårdshuvudmännen
att bygga ut yrkesmedicinen i viss omfattning. Enligt utskottet fanns det inte
heller skäl att överväga någon särskild lagstiftning på det miljömedicinska
området. Beträffande ersättningen till sjukvårdshuvudmännen framhöll
utskottet att utvecklingen gått mot alltmer schabloniserade ersättningsformer
och pekade därvid på den s. k. Dagmaröverenskommelsen. Att ställa
upp villkor om utbyggnad av vissa enheter e. d. låter sig inte väl förenas med
ett sådant ersättningssystem, ansåg utskottet (s. 37-38).

Det har inte inträffat något som ger utskottet anledning att nu ändra
ståndpunkt. Utskottet får därför hänvisa till vad utskottet anfört i här
aktuella frågor i det nyss angivna betänkandet. När det gäller miljömedicinen
vill utskottet också hänvisa till vad som anförts i närmast föregående avsnitt
angående socialstyrelsens utvärdering av landstingens förebyggande insatser.

Utskottet avstyrker således motion 1984/85:2257 (vpk) yrkande 17.

Medelsanvisningen

Utskottet vill inledningsvis lämna följande bakgrund beträffande anslaget
Bidrag till allmän sjukvård m. m. i årets budgetproposition.

Sedan statsmakterna beslutat att huvudmannaskapet för den av staten
drivna mentalsjukvården m. m. skulle överföras till sjukvårdshuvudmännen
den 1 januari 1967, godkände regeringen - med stöd av bemyndigande av
riksdagen - dels den 28 oktober 1966 avtal med landstingskommunerna om
övertagande av statens mentalsjukvård den 1 januari 1967, dels den 24
februari 1967 avtal med dåvarande städerna Stockholm, Göteborg och
Malmö om deras övertagande av hela den psykiatriska sjukvården i dessa
städer. Enligt nämnda avtal - mentalsjukvårdsavtalen - skulle sjukvårdshu -

SoU 1984/85:19

vudmännen för övertagandet av mentalsjukvården erhålla ekonomisk kompensation
dels i form av driftbidrag, dels i form av byggnadsbidrag m. m. för
upprustning och nybyggnad av anläggningar för vården.

Efter förhandlingar mellan parterna träffades år 1981 en överenskommelse
om att staten fr. o. m. år 1982 skall lämna bidrag till sjukvårdshuvudmännen
för den psykiatriska vården i form av ett allmänt och ett särskilt bidrag.
Dessa bidrag ersatte samtliga bidrag enligt tidigare avtal utom ersättning för
pensionsåtaganden. Det särskilda bidraget skall utgå t. o. m. år 1991 och
innebär att staten på tio år avlöser de tidigare byggnads- och utrustningsbidragen.
Bidragen har härefter bestämts i tvååriga avtal som godkänts av
riksdagen.

Genom riksdagens beslut våren 1984 om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen,
den s. k. Dagmarreformen, (prop. 1983/84:190, SfU 31, rskr.
393) har det allmänna statsbidraget till den psykiatriska vården inlemmats i
den allmänna sjukvårdsersättningen till sjukvårdshuvudmännen. Det särskilda
bidraget till den psykiatriska vården regleras fortfarande i ett separat
avtal.

Det nya ersättningssystemet bygger på en överenskommelse mellan
representanter för staten och sjukvårdshuvudmännen om ändrade regler för
vissa statsbidrag och ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen
fr. o. m. år 1985 och om ersättningsbelopp m. m. för åren 1985 och
1986. Överenskommelsen innebär att det tidigare allmänna statsbidraget till
den psykiatriska vården samt de olika försäkringsersättningar som tidigare
utgick för åtgärder inom den öppna sjukvården har omvandlats till en
schablonberäknad allmän sjukvårdsersättning. Denna ersättning, som
främst är avsedd för primärvård och övrig öppen vård, grundas på en
fördelning per invånare inom sjukvårdsområdet. Från detta ersättningsbelopp
avräknas sjukförsäkringens utgifter för läkarvård och annan sjukvårdande
behandling hos privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster. För att
underlätta utvecklingen av hemsjukvården, öppnare vårdformer inom
psykiatrin samt förebyggande åtgärder inom hälso- och sjukvårdsområdet
utgår särskilda ersättningsbelopp för dessa ändamål.

Den allmänna sjukvårdsersättningen betalas dels via sjukförsäkringen - i
vilken del det enligt lagen om allmän försäkring överlämnats åt regeringen att
bestämma grunden för ersättning - dels via statsbidrag från förevarande
anslag, i sak motsvarande det tidigare avtalade bidraget till den psykiatriska
vården.

I budgetpropositionen föreslås i enlighet härmed att förutvarande förslagsanslag
Bidrag till anordnande av kliniker för psykiskt sjukam. m. och Bidrag
till driften av kliniker för psykiskt sjuka m. m. ersätts av ett nytt förslagsanslag,
benämt Bidrag till allmän sjukvård m. m. Från det nya anslaget bör enligt
propositionen utbetalas dels statsbidraget till den allmänna sjukvårdsersättning
som utges till sjukvårdshuvudmännen, dels överenskomna bidrag till
den psykiatriska vården. Detta motsvarar de tidigare allmänna resp.

SoU 1984/85:19

särskilda bidragen till den psykiatriska vården. Anslagsbehovet för budgtetåret
1985/86 beräknas till 4 524 600 000 kr. Av detta anslag föreslås riksförsäkringsverket
få diponera 4 300 milj. kr. som statsbidrag till den allmänna
sjukvårdsersättningen. Socialstyrelsen föreslås få disponera 224 600 000 kr.
för främst det särskilda bidraget (148 milj. kr.).

I motion 1984185:2448 av Nils Carlshamn m.fl. (m) hemställs att riksdagen
vid behandlingen av proposition 1984/85:100, bil. 7 beslutar att för budgetåret
1985/86 under anslaget E 19 Bidrag till allmän sjukvård m. m. anvisa
3 613 600 000 kronor [yrkande 3). Yrkandet innebär en minskning med 911
milj. kr. jämfört med regeringens förslag. Motionärerna framhåller att det är
oacceptabelt med en fortsatt expansion av den kommunala sektorn i ett läge
med ett mycket stort statligt budgetunderskott och en alltför stor offentlig
sektor. För att den kommunala volymökningen skall upphöra är en
minskning av statsbidragen nödvändig. Kommuner och landsting skall dock
själva göra den omfördelning mellan olika verksamhetsområden som de
anser nödvändig, menar motionärerna, I motionen föreslås att den allmänna
sjukvårdsersättningen till sjukvårdshuvudmännen för nästa budgetår minskas
med 911 milj. kr.

Utskottet vill mot bakgrund av vad som anförs i motionen erinra om att
den träffade överenskommelsen mellan staten och sjukvårdshuvudmännen
bl. a. omfattar erättningsbeloppen för åren 1985 och 1986, dvs. hela
nästkommande budgetår. Det finns inget utrymnme för att under löpande
avtalsperiod minska den överenskomna ersättningen om inte avtalet mellan
staten och sjukvårdhuvudmännen skall rivas upp. Detta är enligt utskottets
mening helt uteslutet. Detta måste beaktas vid den nu aktuella medelsanvisningen.
Utskottet vill dessutom erinra om det särskilda sambandet mellan
detta statsbidrag och sjukvårdshuvudmännens övertagande av den tidigare
statliga mentalvården. Riksdagen får anledning att återkomma till frågan om
bestämmande av ersättningen för tiden efter 1986 såvitt avser de medel som
utgår vid sidan av den allmänna försäkringen.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet den av regeringen
föreslagna medelsanvisningen under anslaget E 19 Bidrag till allmän sjukvård
m.m. och avstyrker motion 1984/85:2448 (m) yrkande 3.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande bibehållande av den fasta paviljongen vid Västerviks
sjukhus

att riksdagen avslår motion 1984/85:506 och motion 1984/85:603,

2. beträffande den psykiatriska tvångslagstiftningen
att riksdagen avslår motion 1984/85:2459,

3. beträffande värden av reumatiskt sjuka barn
att riksdagen avslår motion 1984/85:1779,

SoU 1984/85:19

4. beträffande thoraxkirurgisk verksamhet i Umeå

att riksdagen avslår motion 1984/85:1785 och motion 1984/85:2467,

5. beträffande återupprättande av en statlig länsläkarfunktion
att riksdagen avslår motion 1984/85:1765,

6. beträffande utbyggnad av yrkes- och miljömedicinska enheter
att riksdagen avslår motion 1984/85:2257 yrkande 17,

7. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1984/85:2448 yrkande 3 till Bidrag till allmän sjukvård
m. m. för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av
4 524 600 000 kr.

3. E 20. Vidareutbildning av läkare m. m. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkten E 20 (s. 99-105) och hemställer

att riksdagen till Vidareutbildning av läkare m. m. för budgetåret
1985/86 anvisar ett reservationsanslag av 33 423 000 kr.

4. E 21. Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälso- och sjukvård i
krig. Regeringen har under punkten E 21 (s. 105-107) föreslagit riksdagen
att till Beredskapslagring och utbildning m. m. för hälso- och sjukvård i krig
för budgetåret 1985/86 anvisa ett reservationsanslag av 76 600 000 kr.

Motion

I motion 1984/85:1787 av Yvonne Sandberg-Fries m. fl. (s) hemställs att
riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande behovet av klarläggande regler när det gäller kostnadsansvaret
för beredskapsinsatser inom sjukvården under fredskriser.

Utskottet

I motion 1984185:1787 av Yvonne Sandberg-Fries m.fl. (s) framhålls att
enligt gällande ordning sjukvårdshuvudmännen har såväl planerings- som
kostnadsansvaret för sjukvården i fred samt dessutom planeringsansvaret för
krigssjukvården, medan staten har kostnadsansvaret för beredskapsplaneringen
och krigssjukvården. Under senare år har gränsen mellan fred och
krig alltmer suddats ut vid vissa tillfällen. Fredskriser och s. k. skymningslägen
med stridshandlingar under tid, som formellt betecknas som fred, blir allt
vanligare, påpekar motionärerna. Vidare sägs att en viss tveksamhet tycks
finnas i fråga om kostnadsansvaret för beredskap och sjukvårdsplanering
under t. ex. ”ubåtsincidenter” då landstingets fredsresurser inte är tillräckliga
eller inte kan utnyttjas av exempelvis säkerhetsskäl. Enligt motionärerna
bör kostnadsansvaret för denna form av beredskap och utbyggnad av
sjukvårdsresurserna ligga på staten. Avslutningsvis framhåller motionärerna

SoU 1984/85:19

att det saknas bestämmelser angående sjukvårdshuvudmännens skyldigheter
att tillgodose sjukvårdsbehov under dessa speciella förhållanden och om
sådan skyldighet endast föreligger då personalresurserna - vilka dimensionerats
för en normal fredssjukvård - så medger. Motionärerna begär därför ett
riksdagens tillkännagivande om vad som anförts i motionen beträffande
behovet av klarläggande regler när det gäller kostnadsansvaret för beredskapsinsatser
inom sjukvården under fredskriser.

Totalförsvarets chefsnämnd (TCN) fick i september 1983 i uppdrag att
utreda hur totalförsvarets intressen skulle kunna tillgodoses i den fredstida
samhällsplaneringen. TCN har i september 1984 avgett betänkandet Beredskapshänsyn
i samhällsplaneringen (Ds Fö 1984:4). I betänkandet sägs bl. a.
att det råder viss oklarhet om fördelningen mellan staten och sjukvårdshuvudmännen
när det gäller kostnadsansvaret för beredskapsåtgärder inom
hälso- och sjukvården (s. 154-159). Betänkandet har nyligen remissbehandlats.

Vidare kan nämnas att enligt direktiven till 1984 års försvarskommitté (Fö
1984:3) kommittén i samband med överväganden om planeringsriktlinjerna
för det ekonomiska försvaret bör göra motsvarande överväganden för
försörjningsberedskapen för hälso- och sjukvården. Det bör också, enligt
direktiven, ankomma på kommittén att pröva formerna för sjukvårdshuvudmännens
medverkan i totalförsvaret (dir. 1984:14).

Utskottet anser att det finns anledning att förvänta sig att den fråga som tas
upp i motionen kommer att beröras under den fortsatta beredningen av
TCN:s ovan nämnda betänkande och/eller av 1984 års försvarskommitté.
Utskottet anser det därför inte påkallat med något riksdagens initiativ i
frågan och avstyrker således motion 1984/85:1787 (s).

Utskottet har inte något att erinra mot den av regeringen föreslagna
medelsanvisningen under anslaget E 21 Beredskapslagring och utbildning
m. m. för hälso- och sjukvård i krig.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande kostnadsansvaret för beredskapsinsatser inom sjukvården
under fredskriser

att riksdagen avslår motion 1984/85:1787,

2. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen till Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälsooch
sjukvård i krig för budgetåret 1985/86 anvisar ett reservationsanslag
av 76 600 000 kr.

5. E 22. Driftkostnader för beredskapslagring m.m. och E 24. Lån till
Stockholms läns landstingskommun för vissa investeringar. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkterna E 22 och E 24 (s. 107-108,
109-110) och hemställer

SoU 1984/85:19

att riksdagen för budgetåret 1985/86 anvisar

1. till Driftkostnader för beredskapslagring m. m. ett förslagsanslag av
52 400 000 kr.,

2. till Lån till Stockholms läns landstingskommun för vissa investeringar
ett reservationsanslag av 20 000 000 kr.

Stockholm den 16 april 1985

På socialutskottets vägnar
INGEMAR ELIASSON

Närvarande: Ingemar Eliasson (fp), Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m),
John Johnsson (s), Blenda Littmarck (m), Stig Alftin (s). Lilly Bergander (s),
Ann-Cathrine Haglund (m), Ulla Tillander (c), Maria Lagergren (s), Anita
Persson (s), Ingvar Eriksson (m), Inga Lantz (vpk), Rosa Östh (c) och Aina
Westin (s).

Reservationer

Vid E 19. Bidrag till allmän sjukvård m. m.

Thoraxkirurgisk verksamhet i Umeå (mom. 4 i hemställan)

1. av Ingemar Eliasson (fp) som anser
dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”alltså avstyrks” bort ha följande lydelse:
Utvecklingen inom kranskärlskirurgin, de gynnsamma resultat som rapporterats
från denna verksamhet i Sverige liksom i utlandet samt det påvisade
behovet kräver emellertid att verksamhetsområdet nu ses över vad resurstillgång
och lokalisation beträffar. Underlaget för riksdagens, så sent som 1980,
fattade beslut är i dag inaktuellt.

Fördelningen av thoraxkirurgiska vårdresurser är mycket ojämn över
landet, med sämsta tillgången i de norra delarna. Detta är med stor
sannolikhet orsaken till att många hjärtpatienter från övre Norrland kommer
till operation i ett sämre skick med större risker för komplikationer. Ur
sjukvårdssynpunkt kan detta i längden inte accepteras.

Utskottet anser därför att beslutet om indelning av landet i fyra thoraxkirurgiska
centra bör ändras samt att den framtida resursförstärkningen inom
det thoraxkirurgiska området i första hand bör ske inom Umeå sjukvårdsregion,
i syfte att där etablera ett femte centrum för thoraxkirurgisk verksamhet.

Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motionerna 2467 (fp, m) och
1785 (s) ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa

SoU 1984/85:19

4. beträffande thoraxkirurgisk verksamhet i Umeå

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:1785 och motion
1984/85:2467 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

Utbyggnad av yrkes- och miljömedicinska enheter (mom 6 i hemställan)

2. av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 11 som börjar med "Utskottet
har redan” och slutar med "yrkande 17" bort ha följande lydelse:

Som anförs i motionen har vpk och LO länge krävt utbyggnad av de
yrkesmedicinska klinikerna vid i första hand regionsjukhusen men även
länssjukhusen. Under 1980 presenterade 1976 års utredning om företagshälsovård
och yrkesmedicin ett delbetänkande som skulle tillgodose detta krav.

Yrkesmedicinska kliniker finns nu i alla regioner men har inte uppnått
avsedd storlek i flertalet fall. Än mindre sker uppbyggnad på länsplanet utom
i några fall. Yrkesmedicin på länsplanet skulle underlätta företagshälsovårdens
utbyggnad och förbättra det förebyggande arbetet.

I förhandlingarna med Landstingsförbundet om ersättning för vissa
vårdkostnader bör motprestationer i form av utbyggda yrkesmedicinska och
miljömedicinska kliniker resas.

Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 6 bort hemställa

6. beträffande utbyggnad av yrkes- och miljömedicinska enheter
att riksdagen med anledning av motion 1984/85:2257 yrkande 17
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Medelsanvisningen (mom 7 i hemställan)

3. av Göte Jonsson, Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund och Ingvar
Eriksson (alla m) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "Utskottet
vill mot” och slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motionen är det med ett mycket stort budgetunderskott och
en alltför stor offentlig sektor oacceptabelt med fortsatt expansion av den
kommunala sektorn. Ett primärt mål för den ekonomiska politiken måste
vara att nedbringa den kommunala volymökningen till s. k. nolltillväxt redan
1986.

Härtill kommer att kommunerna efter kontinuerlig ökning nu har mycket
god likviditet, över 30 miljarder kronor.

I detta läge kan det inte anses rimligt att staten med sitt mycket stora
budgetunderskott skulle tillskjuta över 50 miljarder kronor i statsbidrag till

SoU 1984/85:19

den kommunala sektorn. För att volymökningen skall upphöra är en
minskning av statsbidragen nödvändig. Eftersom dessa är specialdestinerade
kan den nödvändiga minskningen komma att uppfattas som riktad mot
nominellt berörda verksamheter. Utskottet vill understryka att detta ingalunda
är avsikten. Kommuner och landsting skall själva göra den omfördelning
mellan olika verksamhetsområden de anser nödvändig. Minskad statlig
detaljreglering ökar dessutom möjligheterna att utnyttja de egna resurserna
rationellt. I princip anser utskottet att huvudmannen för en verksamhet
också skall ha det ekonomiska ansvaret.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet att anslaget minskas
med 911 milj. kr. i enlighet med motionens förslag. Det får ankomma på
regeringen att aktualisera de ändringar i avtalen med sjukvårdshuvudmännen
som detta kan föranleda.

dels att utskottet under mom. 7 bort hemställa

7. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall
till motion 1984/85:2448 yrkande 3 till Bidrag till allmän sjukvård
m. m. för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av
3 613 600 000 kr.

SoU 1984/85:19

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

E 18. Bidrag till Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och

rationaliseringsinstitut 1

E 19. Bidrag till allmän sjukvård m. m 1

Motioner 2

Utskottet 3

Bibehållande av den fasta paviljongen vid Västerviks sjukhus .. 3

Den psykiatriska tvångslagstiftningen 4

Vården av reumatiskt sjuka barn 5

Thoraxkirurgisk verksamhet i Umeå 6

Återupprättande av en statlig länsläkarfunktion 8

Utbyggnad av yrkes- och miljömedicinska enheter 11

Medelsanvisningen 11

Utskottets hemställan 13

E 20. Vidareutbildning av läkare m.m 14

E 21. Beredskapslagring och utbildning m. m. för hälso- och sjukvård

i krig 14

Motion 14

Utskottet 14

Utskottets hemställan 15

E 22. Driftkostnader för beredskapslagring och E 24. Lån till Stockholms
läns landstingskommun för vissa investeringar 15

Reservationer 16

Vid E 19. Bidrag till allmän sjukvård m. m.

1. betr. thoraxkirurgisk verksamhet i Umeå (mom. 4 i hemställan)

av fp 16

2. betr. utbyggnad av yrkes- och miljömedicinska enheter (mom. 6 i
hemställan) av vpk 17

3. betr. medelsanvisningen (mom. 7 i hemställan) av m 17

minab/gotab Stockholm 1985 82606