SoU 1984/85:17
Socialutskottets betänkande
1984/85:17
om vissa anslag till omsorg om barn och ungdom (prop. 1984/85:100,
bil. 7 delvis)
I betänkandet behandlas i proposition 1984/85:100 bil. 7 framlagda förslag
under F 2-F 4; Bidrag till hemspråksträning i förskolan, B arn miljörådet
samt Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA).
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning för hemspråksträning
i förskolan, barnmiljörådet och NIA. Ett motionsförslag (m)
om avveckling av barnmiljörådet avstyrks. M-ledamöterna reserverar sig till
förmån för motionsförslaget.
Utskottet avstyrker vidare motionsförslag om friare användning av
statsbidraget för hemspråksträning (s) och om utvidgad modersmålsundervisning
för invandrarbarn i förskoleåldern (vpk). Vpk-ledamoten reserverar
sig på den sistnämnda punkten samt utvecklar i ett särskilt yttrande sin
mening om obligatorisk modersmålsundervisning för invandrarbarn i förskoleåldern.
Utskottet avstyrker också motionsförslag om ett övergripande
handlingsprogram för att förbättra barns och ungdomars villkor (c) och om
utredning eller andra åtgärder i syfte att begränsa de enskildas kostnader i
samband med en internationell adoption (s, c, fp, vpk). Utskottet hänvisar i
sistnämnda fall till att regeringen redan avser att tillsätta en utredning i denna
fråga. Utskottet uttalar som sin mening att utredningens uppgift bör vara att
utarbeta förslag till ekonomiskt stöd till enskilda för utgifter i samband med
en internationell adoption.
FEMTE HUVUDTITELN
Omsorg om barn och ungdom
1. F 2. Bidrag till hemspråksträning i förskolan. Regeringen har under punkt
F 2 (s. 118 och 119) föreslagit riksdagen att till Bidrag till hemspråksträning i
förskolan för budgetåret 1985/86 anvisa ett förslagsanslag av 30 600 000 kr.
Motioner
I motion 1984/85:1149 av Sylvia Pettersson (s) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att kommunerna bör ges möjlighet till en
friare användning av statsbidraget till hemspråksträning i förskolan.
Motivering till motionen finns i motion 1984/85:1148.
1 Riksdagen 1984185.12 sami. Nr 17
SoU 1984/85:17
2
I motion 1984/85:2460 av Björn Samuelson m. fl. (vpk) föreslås
1. att riksdagen hos regeringen begär att förslag snarast framläggs om
modersmålsundervisning för invandrarbarn i förskoleåldern i huvudsak på
grundval av SOU 1982:43,
2. att riksdagen uttalar att därvid även invandrarbarn som inte har plats i
samhällets barnomsorg från tidig ålder skall beredas möjlighet till modersmålsundervisningen,
3. att riksdagen uttalar att modersmålsundervisningen för invandrarbarn i
förskoleåldern skall vara obligatorisk i enlighet med vad som anförs i
motionen,
4. att riksdagen med ändring i proposition 1984/85:100, bil. 7, Socialdepartementet,
till F 2. Bidrag till hemspråksträning i förskolan anvisar ett i
förhållande till regeringens förslag med 15 000 000 kr. förhöjt belopp.
Utskottet
Statsbidrag till hemspråksträning för sexåringar inom den kommunala
barnomsorgen infördes den 1 juli 1977. Den 1 juli 1979 utvidgades bidraget
till att omfatta även femåringar. Kommunerna har emellertid inte någon
lagfäst skyldighet att bedriva hemspråksträning för förskolebarn. För varje
bidragsberättigat barn som deltar i grupp där hemspråksträning bedrivs
minst fyra timmar per vecka utgår bidrag med 3 375 kr.
I samråd med statsrådet Göransson presenterar socialministern - utifrån
förslag som lagts fram av språk- och kulturarvsutredningen i betänkandena
Olika ursprung - Gemenskap i Sverige (SOU 1983:57) och Kunskap för
gemenskap - Läromedel för språklig och kulturell mångfald (SOU 1983:58)
samt av utredningen om språkminoriteter i förskoleåldern i betänkandet
Språk- och kulturstöd för invandrar- och minoritetsbarn i förskoleåldern
(SOU 1982:43) - ett förslag angående rätten till hemspråksträning i
förskolan, som ansluter till de förslag som läggs fram för hemspråksundervisningen
i skolan under åttonde huvudtiteln. Socialministern anför därvid bl. a.
följande (budgetprop. s. 119).
Målet för hemspråksträningen i förskolan bör även fortsättningsvis vara att
främja en aktiv tvåspråkighet. Förutsättningen för att få hemspråksstöd skall
vara att språket är ett för barnet dagligt umgängesspråk i hemmet med minst
en förälder/vårdnadshavare. Detta krav bör dock inte gälla för samiska barn
och vissa utländska adoptivbarn som har ett etablerat språk när de kommer
till Sverige och som har behov av språkstöd i förskolan. Hemspråksstödet bör
gälla endast ett språk per barn. Språkstödet i förskolan bör också omfatta ett
första språkstöd i svenska. Enligt socialministern bör det ankomma på
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att, med
utgångspunkt i det anförda, utfärda riktlinjer till stöd för kommunerna
avseende vilka förskolebarn som skall omfattas av hemspråksträningen.
Socialministern understryker vidare vikten av att insatserna i förskolan och
SoU 1984/85:17
3
skolan blir bedömda i ett sammanhang. Detta förutsätter enligt socialministern
att man på lokal nivå planerar hemspråksinsatserna utifrån en samsyn
mellan insatserna i förskolan och i skolan. Ett samarbete mellan socialnämnd
och skolstyrelse i dessa frågor anses därför nödvändigt.
I motion 1984185:1149 av Sylvia Pettersson (s) hemställs att regeringen ges
till känna att kommunerna bör ges möjlighet till en friare användning av
statsbidraget till hemspråksträning i förskolan. Enligt motionären borde
kommunernas samlade resurser för hemspråksstöd kunna användas effektivare
om de fick disponeras friare i förskola resp. grundskola efter lokala
behov i resp. kommun.
Statsbidraget till hemspråksträningen i förskolan är prestationsbundet,
dvs. det utgår i efterskott och är beräknat på grundval av antalet barn som
deltagit i undervisningen. Bidraget utgår för fem- och sexåringar som deltar i
hemspråksträning anordnad av kommunen i daghem, kommunalt familjedaghem
och deltidsgrupp minst fyra timmar per vecka. Bidrag utgår även för
hemspråksträning i annan förskola, om den bedrivs av kommunalt anställd
hemspråkstränare och om förskolan ingår i kommunens barnomsorgsplan (1
och 2 §§ förordningen 1977:628 om statsbidrag till hemspråksträning i
förskolan, ändrad 1979:266).
Enligt utskottets mening har kommunerna således redan enligt nuvarande
bestämmelser stor frihet när det gäller utformningen av hemspråksträningen
i förskolan. Kommunen kan exempelvis välja att anordna hemspråksträning i
daghem, familjedaghem, deltidsförskola eller öppen förskola osv.
När det gäller frågan om att disponera hemspråksstödet i förskola och
grundskola efter de lokala behoven i resp. kommun vill utskottet anföra
följande.
Utskottet har inledningsvis i detta avsnitt återgivit vad socialministern
anfört om en samlad syn på insatserna i förskolan och grundskolan.
Socialministern har därvid understrukit vikten av ett ökat samarbete på det
lokala planet när det gäller planeringen av hemspråksinsatserna. Härutöver
kan nämnas att skolöverstyrelsen (SÖ) föreslås få i uppdrag att genomföra en
översyn av det nuvarande statsbidragssystemet för hemspråksundervisningen
i grundskolan (budgetprop. bil. 10 s. 103). Utbildningsutskottet uppger i
sitt av riksdagen godkända betänkande (UbU 1984/85:12) att avsikten är att
det skall ingå i SÖ:s bidragsöversyn att i samråd med socialstyrelsen överväga
vilka möjligheter som finns att i viss mån samutnyttja statsbidragen vad gäller
hemspråksträningen i förskolan resp. hemspråksundervisningen i grundskolan.
Mot bakgrund av det anförda saknas anledning för riksdagen att ta något
sådant initiativ som begärs i motionen. Utskottet avstyrker alltså motion
1984/85:1149 (s).
I motion 1984/85:2460 av Björn Samuelson m.fl. (vpk) föreslås att
riksdagen hos regeringen begär att förslag snarast framläggs om modersmåls
-
SoU 1984/85:17
4
undervisning för invandrarbarn i förskoleåldern i huvudsak på grundval av
SOU 1982:43 {yrkande 1), att riksdagen uttalar att därvid även invandrarbarn
som inte har plats i samhällets barnomsorg från tidig ålder skall beredas
möjlighet till modersmålsundervisning {yrkande 2), att riksdagen uttalar att
modersmålsundervisningen för invandrarbarn skall vara obligatorisk i enlighet
med vad som anförs i motionen (yrkande 3) samt att riksdagen till
anslaget F 2. Bidrag till hemspråksträning i förskolan anvisar ett i förhållande
till regeringens förslag med 15 milj. kr. förhöjt belopp {yrkande 4).
Motionärerna understryker vikten av att även de barn som inte har plats i
daghem redan från mycket tidig ålder bereds möjlighet att delta i modersmålsundervisningen.
Enligt motionärerna är nämligen viktiga delar av
barnets språkutveckling avslutade redan i 4-5-årsåldern.
Den särskilda kommitté (S 1979:03) som såg över frågan om språksituationen
för invandrarbarn i förskoleåldern redovisade i sitt slutbetänkande
(SOU 1982:43) Språk- och kulturstöd för invandrar- och minoritetsbarn i
förskoleåldern förslag till åtgärder som rörde verksamheten med hemspråksstöd.
Utredningen föreslog en lagreglering av hemspråksstödet genom ett
tillägg till socialtjänstlagen. Lagförslaget innebar att invandrar- och minoritetsgruppers
barn skulle garanteras ett hemspråksstöd under viss tid.
Utredningen föreslog även vissa ändringar i statsbidragsreglerna.
Utskottet ansluter sig till de principer som nu anges i budgetpropositionen
angående hemspråksverksamheten för förskolebarn och som för skolområdets
del redan lämnats utan erinran av riksdagen (UbU 1984/85:12, rskr.
149). Dessa principer innebär att de ovan redovisade bestämmelserna om
statsbidrag till hemspråksträning för fem- och sexåringar kvarstår oförändrade
men att en precisering görs med innebörd att hemspråksträning endast
skall ges i det språk som är barnets dagliga umgängesspråk i hemmet med
minst en förälder/vårdnadshavare.
Det sagda innebär att utskottet inte kan tillstyrka motionärernas förslag
om en lagfäst skyldighet för kommunerna att ordna hemspråksträning vilket
också föreslogs i betänkandet SOU 1982:43. Utskottet avstyrker därför
yrkande 3 i motion 1984/85:2460 (vpk). Enligt utskottets mening saknas
vidare för närvarande statsfinansiella förutsättningar för en sådan utbyggnad
av hemspråksträningen som motionärerna förordar. Det bör dessutom
framhållas att föräldrarna själva har ett stort ansvar för att träna barnen i det
språk som används i hemmet. Utskottet avstyrker motion 1984/85:2460 (vpk)
(yrkandena 1, 2 och 4) och tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.
Utskottet hemställer
1. beträffande en friare användning av statsbidraget till hemspråksträning
att
riksdagen avslår motion 1984/85:1149,
2. beträffande obligatorisk modersmålsundervisning för invandrarbarn
i förskoleåldern
SoU 1984/85:17
5
att riksdagen avslår motion 1984/85:2460 yrkande 3,
3. beträffande förslag grundade på betänkandet SOU 1982:43
att riksdagen avslår motion 1984/85:2460 yrkande 1,
4. beträffande utvidgad rätt till modersmålsundervisning
att riksdagen avslår motion 1984/85:2460 yrkande 2,
5. beträffande medelsanvisningen
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1984/85:2460 yrkande 4 till Bidrag till hemspråksträning i
förskolan för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av
30 600 000 kr.
2. F 3. Barnmiljörådet. Regeringen har under punkt F 3 (s. 120 och 121)
föreslagit riksdagen att till Barnmiljörådet för budgetåret 1985/86 anvisa ett
förslagsanslag av 2 975 000 kr.
Motioner
I motion 1984/85:2449 av Nils Carlshamre m.fl. (m) hemställs att
riksdagen vid behandlingen av proposition 1984/85:100, bil. 7, beslutar att
under F 3. Barnmiljörådet för budgetåret 1985/86 anslå 1 488 000 kr. samt
att rådet i och med utgången av innevarande år skall vara avvecklat.
I motion 1984/85:2464 av Karin Söder (c) och Olof Johansson (c)
hemställs, såvitt nu är i fråga (yrkandena 1 och 3),
1. att riksdagen beslutar begära att regeringen låter barnmiljörådet med
beaktande av vad som anförts i motionen utarbeta ett samlat och övergripande
handlingsprogram för att förbättra barns och ungdomars villkor,
3. att riksdagen beslutar hos regeringen begära att förslag på grundval av
omsorgskommitténs betänkande snarast framläggs och att därvid behovet av
stöd för alla handikappade barn och ungdomar beaktas.
Utskottet
Barnmiljörådet, som inrättades den 1 juli 1980, är en central förvaltningsmyndighet
med uppgift att handlägga frågor rörande barns miljö och barns
säkerhet. Rådet har övertagit de uppgifter som tidigare handlades av
socialstyrelsens lekmiljöråd. Enligt den resultatanalys barnmiljörådet redovisat
för budgetåret 1983/84 har rådet alltmer inriktat sin verksamhet på olika
samordningsprojekt inom barnsäkerhets- och barmiljöområdet. Vidare har
rådet satsat på information genom skrifter, konferenser, utställningar,
seminarier m. m. Referensgrupper för barnsäkerhet och för barnmiljö är
knutna till rådet i syfte att samla in erfarenheter, stimulera till och samordna
olika insatser, sprida information och uppmärksamma brister i barns miljö.
SoU 1984/85:17
6
Rådet samarbetar också med de övriga nordiska länderna i barnsäkerhetsfrågor.
I budgetpropositionen föreslås ett i stort sett oförändrat anslag på
2 975 000 kr. I motion 1984/85:2449 av Nils Carlshamre m.fl. (m) yrkas att
anslaget halveras och att rådet därmed skall upphöra från den 1 januari 1986.
Motionärerna anser, i likhet med i tidigare motioner med samma syfte, att
statsbudgeten inte genom särskilda anslag bör belastas med kostnader för
uppgifter som lika väl kan ombesörjas av redan etablerade myndigheter.
Barnmiljörådets uppgifter bör enligt motionärerna kunna övertas av socialstyrelsen
inom ramen för de resurser som tillförts myndigheten, i den mån de
inte kan genomföras decentraliserat genom den kommunala socialtjänstens
försorg.
Utskottet har sedan 1978/79 varje år behandlat och avstyrkt motionsyrkanden
från moderata samlingspartiet om avskaffande av barnmiljörådet resp.
det tidigare lekmiljörådet, senast i betänkande SoU 1983/84:18. Utskottet
har bl. a. anfört att det inte råder några delade meningar om att man så långt
möjligt bör begränsa byråkratin, men att barnmiljörådet inte utgör ett
lämpligt mål då byråkratin skall angripas. Utskottet har vidare erinrat om att
barnen är en utsatt grupp och att rådets verksamhet måste bedömas med
hänsyn härtill. Rådet vill stödja och inspirera barn och föräldrar och
motverka det kommersiella tryck som familjen är utsatt för. Barnmiljörådet
är numera även ett centralt organ för säkerhetsfrågor bland barn och
ungdom.
I den nu aktuella motionen anförs inga nya skäl varför man skulle avskaffa
barnmiljörådet. Utskottet får därför hänvisa till riksdagens tidigare ställningstaganden
i denna fråga.
Utskottet avstyrker således motion 1984/85:2449 (m) och tillstyrker den i
budgetpropositionen föreslagna medelsanvisningen för rådet.
I motion 1984185:2464 av Karin Söder (c) och Olof Johansson (c) begärs att
regeringen låter barnmiljörådet, med beaktande av vad som anförts i
motionen, utarbeta ett samlat och övergripande handlingsprogram för att
förbättra barns och ungdomars villkor (yrkande 1). Enligt motionärerna
krävs åtgärder på såväl övergripande plan som på detaljområden för att
förbättra barns och ungdomars situation i samhället. I motionen tar
motionärerna upp flera områden där de anser att insatser krävs, t. ex.
boende- och fritidsmiljön, arbetslivet, arbetstiderna för småbarnsföräldrar
och TV-film- och videoutbudet.
Motioner med liknande innehåll - ett samlat program för att förbättra
barns och ungdomars förhålladen - har behandlats tidigare av utskottet i
olika sammanhang. I betänkande SoU 1982/83:25 avstyrkte utskottet ett
motionsyrkande (c) om uppdrag till barnmiljörådet att på grundval av visst
statistiskt material m. m. föreslå åtgärder i riktning mot ett barnvänligare
samhälle. Utskottet hänvisade i första hand till arbetet i den av regeringen
tillkallade barn- och ungdomsdelegationen, varom mera nedan. Våren 1984
SoU 1984/85:17
7
avstyrkte utskottet en motion (vpk) med hänvisning till att en rad initiativ
tagits det senaste året i syfte att förbättra uppväxtvillkoren för barn och
ungdomar och öka deras känsla av delaktighet på skilda områden av
samhällslivet. Utskottet hänvisade också till att barn- och ungdomsdelegationen,
som har en samordnande funktion, följde detta arbete.
Även under det gångna året har stora satsningar gjorts för att främja en
gynnsam utveckling och goda uppväxtförhållanden för barn och unga.
FN:s generalförsamling antog hösten 1979 en resolution i vilken år 1985
proklamerades som internationellt ungdomsår. Ungdomsårets teman är
delaktighet, utveckling och fred. Syftet med världsungdomsåret är att skapa
ökad uppmärksamhet kring ungdomars situation, att medverka till att stärka
deras delaktighet i samhället samt att öka deras kunskaper och medvetande
om grundläggande mänskliga rättigheter, utvecklingsfrågor och fredssträvanden.
Regeringen tillsatte hösten 1983 en beredningsgrupp som skall svara för
planering, genomförande och uppföljning av olika insatser med anledning av
världsungdomsåret. Regeringen beslutade samtidigt att anvisa 30 milj. kr. ur
allmänna arvsfonden att disponeras med högst 10 milj. kr. för försöks- och
utvecklingsarbete inom barn- och ungdomsorganisationerna, högst 10 milj.
kr. för försöksverksamhet i lokala miljöer samt högst 10 milj. kr. för insatser
av bildningsförbund, handikapporganisationer, kommuner och landstingskommuner
m. fl. Hittills har ca 19 milj. kr. fördelats till ett stort antal projekt
med olika inriktningar.
Under åttonde huvudtiteln i budgetpropositionen anför utbildningsministern
som sin mening att det är viktigt att arbetet i anslutning till världsungdomsåret
får sin tyngdpunkt i lokala aktiviteter. Utbildningsministern uttalar
vidare (prop. bil. 10 s. 91).
För Sveriges del kommer verksamheten i huvudsak att inriktas på
utvecklingsarbete på lokal nivå. Syftet är bl. a. att föreningslivet skall ges
möjlighet att utvecklas och förnyas så att föreningarna kan nå nya ungdomsgrupper.
Det handlar också om att finna former för samverkan mellan
statliga myndigheter, kommunala förvaltningar och föreningslivet. Syftet är
att genom utvecklingsarbete förbättra barns och ungdomars uppväxtvillkor i
deras vardagsmiljö, i skolan, på fritiden och i bostadsmiljön. Beredningsgruppen
skall dokumentera och sprida goda erfarenheter av verksamheten i
anslutning till ungdomsåret.
Verksamheter som startar under världsungdomsåret bör inte bli isolerade
företeelser av mera tillfällig karaktär. Ungdomsåret bör i stället bidra till att
insatser för ungdomar inom befintliga resurser och verksamheter samordnas
och ges en speciell uppmärksamhet och därmed också genomslagskraft.
Därigenom kan världsungdomsåret bidra till att även mer långsiktigt ett ökat
utrymme skapas för ungdomsinsatser i den ordinarie verksamheten inom
olika områden.
Socialministern redogör under femte huvudtiteln för flera andra satsningar
som regeringen beslutat genomföra för att förbättra barns och ungdomars
SoU 1984/85:17
8
levnadsförhållanden (prop. bil. 7 s. 154-156). Av redogörelsen framgår
bl. a. följande.
Den 1 september 1983 beslutade regeringen att tillsätta en arbetsgrupp för
utvecklingsarbete vid fritidsgårdar (ungdomsgårdar). I arbetsgruppen ingår
företrädare för socialdepartementet, barn- och ungdomsdelegationen, socialstyrelsen,
statens ungdomsråd, statens kulturråd och Svenska kommunförbundet.
Regeringen har för en treårig försöksperiod anvisat 30 milj. kr. ur
allmänna arvsfonden för nämnda utvecklingsarbete.
Ca 15 milj. kr. har fördelats till olika projekt över hela landet. I ett mycket
stort antal projekt har strävan varit att bredda och fördjupa kulturarbetet vid
gårdarna. Man prövar olika former av film- och videoproduktion, musik,
teater och dans. Många av projekten är utformade i samverkan mellan främst
fritidsnämnder och kulturnämnder. I andra projekt prövas samverkan
mellan gårdar och föreningslivet på orten. I utvecklingsarbetet ingår vidare
försök med olika metoder för att stärka ungdomarnas demokratiska träning
och att göra det möjligt för dem att delta i beslutsprocesserna vid gårdarna
och att ta ansvar för verksamheten och dess utformning.
Generellt har man strävat efter att göra verksamheten intressant för
ungdomar i de äldre tonåren. Detta medverkar till att göra gårdarna till ett
alternativ till kommersialismen.
I vissa projekt har särskilt beaktats invandrarungdomarnas behov av en
aktiv fritid. Jämställdhetsaspekten har vidare givits stort utrymme i projektverksamheten.
Vidare har ytterligare 30 milj. kr. avsatts för ett utvecklingsarbete inom
idrottsrörelsens barn- och ungdomsverksamhet. I riktlinjerna för utvecklingsarbetet
har bl. a. angivits att frågor om barns och ungdomars inflytande och
träning i demokratiska arbetsformer bör prövas, liksom idrottsrörelsens
sociala ansvar, idrottsrörelsen som alternativ till kommersialismen samt
jämställd idrott.
Den ovan nämnda barn- och ungdomsdelegationen, som är rådgivande och
samordnande i barn- och ungdomsfrågor inom regeringskansliet, är representerad
bl. a. i beredningsgruppen för världsungdomsåret och i arbetsgrupper
för de nyss nämnda utvecklingsarbetena vid fritidsgårdar resp. idrottsrörelsens
barn- och ungdomsverksamhet.
Vid barn- och ungdomsdelegationen finns vidare en arbetsgrupp som har i
uppdrag att stödja idéer och uppslag som arbetslösa ungdomar själva vill
genomföra för att skapa meningsfulla arbeten. Budgetåret 1983/84 fördelades
20 milj. kr. till 350 olika projekt. I boken Arbetslust presenteras ett
tjugotal av de olika verksamheter som beviljats bidrag.
Barn- och ungdomsdelegationen har även publicerat andra böcker som
innehåller ”goda exempel” på hur barns och ungdomars uppväxtvillkor kan
förbättras på olika sätt. Som exempel kan nämnas Tro på oss som beskriver
olika initiativ som tagits av ungdomar, organisationer och kommuner i
kampen mot droger. Under arbete är Barns och ungdomars delaktighet,
SoU 1984/85:17
9
ansvar och inflytande som sammanställs i samarbete med skolöverstyrelsen
(SÖ) och som kommer att ge exempel på hur barn och ungdomar kan bli mer
delaktiga i de verksamheter som de deltar i och det samhälle som närmast
omger dem. Boken Kultur i skolan - också under utarbetande tillsammans
med SÖ - kommer att ge exempel på hur konstnärliga uttrycksmedel och eget
skapande kan stimulera elever i skolarbetet och skapa ökad gemenskap.
Sammanfattningsvis har under det gångna året en rad åtgärder vidtagits för
att på skilda områden förbättra barns och ungdomars förhållanden. Uppgiften
att samordna de olika insatserna och ta mera övergripande initiativ bör
enligt utskottets mening snarare åvila barn- och ungdomsdelegationen än -såsom motionärerna förordar - barnmiljörådet. Som framgått av den här
lämnade redogörelsen är barn- och ungdomsdelegationen representerad i en
rad olika arbetsgrupper som stöder försöks- och utvecklingsarbete som gäller
barn och ungdom. Delegationen har därutöver samordnande och övergripande
uppgifter. Ett uppdrag till barnmiljörådet i enlighet med motionen
skulle mot denna bakgrund knappast tillföra något nytt.
Utskottet anser mot bakgrund härav inte att motion 1984/85:2464 (c)
yrkande 1 bör föranleda någon riksdagens åtgärd. Motionen avstyrks
således.
I samma motion (c) hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen
begära att förslag på grundval av omsorgskommitténs betänkande (SOU
1981:26) Omsorger om vissa handikappade snarast framläggs och att därvid
behovet av stöd för alla handikappade barn och ungdomar beaktas
(yrkande 3).
En proposition med förslag till ny omsorgslag har avlämnats den 29 mars.
Motionsyrkandet påkallar därför inget uttalande från riksdagens sida.
Utskottet avstyrker alltså motion 1984/85:2464 även i här aktuell del
(yrkande 3).
Utskottet hemställer
1. beträffande medelsanvisningen
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1984/85:2449 till Barnmiljörådet för budgetåret 1985/86
anvisar ett förslagsanslag av 2 975 000 kr.,
2. beträffande ett handlingsprogram för att förbättra barns och
ungdomars villkor
att riksdagen avslår motion 1984/85:2464, yrkande 1,
3. beträffande förslag på grundval av omsorgskommitténs betänkande
att riksdagen avslår motion 1984/85:2464 yrkande 3.
3. F 4. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor. Regeringen har
under punkt F 4 (s. 121-124) föreslagit riksdagen att till Statens nämnd för
internationella adoptionsfrågor för budgetåret 1985/86 anvisa ett förslagsanslag
av 3 496 000 kr.
SoU 1984/85:17
10
Motioner
I motion 1984/85:509 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) hemställs, såvitt här
är i fråga (yrkande 4),
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till stöd till internationella
adoptioner i enlighet med motionen.
I motion 1984/85:1003 av Inga Lantz (vpk) och Margö Ingvardsson (vpk)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär en översyn av adoptionskostnaderna
i syfte att sänka dessa kostnader för berörda adoptionsfamiljer.
I motion 1984/85:1008 av Lennart Pettersson m.fl. (s) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär en utredning för att se över kostnaderna för
adoptivföräldrar vid internationella adoptioner.
I motion 1984/85:2463 av Karin Söder (c) och Rune Gustavsson (c)
hemställs att riksdagen beslutar begära att regeringen gör en översyn av de
ekonomiska villkoren för blivande adoptivföräldrar.
Utskottet
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) är sedan den 1
juli 1981 central förvaltningsmyndighet med ansvar för information, tillsyn
och kontroll i frågor rörande internationella adoptioner. Den har övertagit
de uppgifter som tidigare åvilade socialstyrelsens nämnd för internationella
adoptioner och dessutom från socialstyrelsen frågor om auktorisation av
organisationer för internationell adoptionshjälp m. m. NIA beslutar också
om fördelningen av statsbidrag till sådana organisationer.
Enligt riksdagens beslut med anledning av proposition 1984/85:16 om vissa
frågor rörande internationella adoptioner m. m. (SoU 5, rskr. 68) skall
socialnämnderna från den 1 januari 1985 inhämta yttrande från NIA om
tillförlitligheten i förmedlingssättet när det är fråga om adoption av ett
utländskt barn utan medverkan av en auktoriserad organisation. De sökande
skall därvid i första hand själva styrka tillförlitligheten. NIA skall vid behov
undersöka hos utländska myndigheter eller berörda organ om det förmedlingssätt
som föreslagits av de adoptivsökande är tillförlitligt eller ej. Vidare
skall socialnämnden i sitt beslut om medgivande ange för vilket förmedlingssätt
beslutet gäller. En ändring i 25 § socialtjänstlagen (1980:620) har därvid
gjorts.
I ett antal motioner tas upp frågan om kostnaderna för en internationell
adoption, vilka ökat kraftigt under senare år. Som exempel härpå nämns att
det inte är ovanligt att adoptionskostnaderna uppgår till 50 000 kr., ibland
mer.
I motion 1984/85:509 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hemställs att
riksdagen begär förslag till stöd till internationella adoptioner i enlighet med
motionen (yrkande 4). Enligt motionärerna kan en sänkning med 10 000 kr.
SoU 1984/85:17
11
per adoption beräknas kosta ca 17 milj. kr. Sänkningen av adoptionskostnaderna
bör genomföras som ett led i den familjepolitiska reform som
folkpartiet föreslår i den aktuella motionen och genomföras under en
treårsperiod.
I tre motioner, motion 1984/85:1003 av Inga Lantz (vpk) och Margo
Ingvardsson (vpk), motion 1984/85:1008 av Lennart Pettersson m.fl. (s) samt
motion 1984/85:2463 av Karin Söder (c) och Rune Gustavsson (c), begärs
vidare en utredning angående kostnaderna för internationella adoptioner.
I detta sammanhang kan nämnas att frågan om de stigande adoptionskostnadema
även aktualiserats på skatteområdet genom motion 1984/85:404 av
Anita Bråkenhielm (m). I denna motion begärs förslag till utformning av
regler som möjliggör skatteavdrag för oundgängliga kostnader i samband
med adoption av utländskt barn. Motionen avses bli behandlad av skatteutskottet
senare i vår i samband med proposition 1984/85:180 med förslag till
förenklad självdeklaration.
Frågan om hur lägre adoptionskostnader skall kunna uppnås har behandlats
tidigare av riksdagen, senast i december 1984 då proposition 1984/85:16
om vissa frågor rörande internationella adoptioner antogs av riksdagen.
Socialutskottet avstyrkte då två motioner i vilka begärdes en utredning om
adoptionskostnaderna och uttalade följande (SoU 1984/85:5 s. 11).
Utskottet vill åter understryka det angelägna i att kostnaderna för att
genomföra en internationell adoption hålls nere så att detta inte blir en
möjlighet bara för de ekonomiskt starka. Utskottet vill också peka på risken
för att - om kostnaderna blir för höga - fler adoptanter anlitar privata och
kanske mindre lämpliga adoptionsvägar i tro att de på så sätt får ner
kostnaderna.
Frågan om adoptionskostnadernas utveckling är emellertid inte bara en
fråga om att införa nya former av ekonomiskt stöd. Det gäller i lika hög grad
att få kontroll över orsakerna till de stigande kostnaderna och noga överväga
olika möjligheter till besparingar. NIA har särskilda möjligheter att bedöma
kostnadsutvecklingen såväl i barnens hemländer som inom ramen för de
auktoriserade organisationernas verksamhet. Det bör därför åvila NIA att
svara för en aktiv kostnadsuppföljning när det gäller de internationella
adoptionerna och om så erfordras initiera åtgärder från regeringens sida.
Även de auktoriserade organisationerna själva har anledning att uppmärksamt
följa kostnadsutvecklingen och försöka nedbringa sådana kostnader
som de själva råder över. Utskottet utgår från att alla sådana möjligheter att
få ned adoptionskostnaderna kommer att tas till vara. Utskottet har vidare
under hand inhämtat att regeringen avser att återkomma till frågan om
adoptionskostnaderna i årets budgetproposition. Mot denna bakgrund finns
inte skäl att nu inleda en särskild översyn på området.
Regeringen har i budgetpropositionen (s. 124) framhållit att det är en
naturlig uppgift för NIA att noggrant följa kostnadsutvecklingen och finna
olika vägar för begränsning av kostnaderna både i Sverige och utomlands.
Enligt vad utskottet inhämtat har NIA härefter i en skrivelse till regeringen
hemställt att regeringen låter utreda frågan om ekonomiskt stöd för att
minska den enskildes kostnader i samband med adoption av ett utländskt
SoU 1984/85:17
12
barn. NIA har därvid anfört bl. a. att man flera gånger - senast i sin
anslagsframställning för budgetåret 1985/86 - till regeringen framfört att ett
särskilt stöd till dem som adopterar ett utländskt barn borde diskuteras. NIA
har gjort detta med stöd av uppgifter från de auktoriserade organisationerna
som till NIA framfört att det hänt att sökande måste avstå från adoption på
grund av kostnaderna. NIA har också påtalat skillnaden i ekonomiska villkor
för dem som väljer mellan å ena sidan någon form av medicinsk behandling
för att få ett biologiskt barn och å andra sidan adoption av ett utländskt barn.
I skrivelsen anför NIA vidare att man sedan länge sett som en av sina
huvuduppgifter att granska adoptionskostnaderna och att det är erfarenheterna
av denna granskning som föranlett NIA att göra de nämnda framställningarna
till regeringen. NIA uppger i skrivelsen följande beträffande sin
granskning av adoptionskostnaderna.
Nämnden har den senaste tiden ökat sina insatser på området. Således
beslöt nämnden i december förra året att genomföra en revision beträffande
verksamheten hos kontakter i Sri Lanka som samarbetar med de svenska
organisationer som auktoriserats för landet. Nämnden har också begärt
tilläggsredovisningar från organisationerna. Nämnden avser att även fortsättningsvis
ta initiativ för att tillsammans med organisationerna finna vägar
att hejda kostnadsökningarna. Organisationerna arbetar emellertid redan
med små marginaler. De har trots detta i vissa fall lyckats minska
kostnaderna för adoptionerna. NIA hoppas likväl att tillsammans med
organisationerna finna ytterligare möjligheter att begränsa kostnaderna så
långt dessa går att påverka från svensk sida.
Avslutningsvis anför NIA att om internationella adoptioner inte skall bli
en möjlighet bara för de ekonomiskt starka måste ett stöd för att minska
kostnaderna i samband med sådana adoptioner riktas direkt till den enskilde
som adopterar.
Som utskottet tidigare framhållit är det viktigt att adoptionskostnaderna
hindras från att stiga till nivåer där många människor av ekonomiska skäl kan
tvingas avstå från adoption. Statsmakterna måste ta ett ansvar för denna
utveckling. Frågan om en utredning rörande adoptionskostnaderna har
emellertid redan aktualiserats hos regeringen. Enligt vad utskottet erfarit
avser regeringen att tillsätta en utredning i denna fråga. Enligt utskottets
mening bör utredningens uppgift vara att utarbeta förslag till ekonomiskt
stöd till enskilda för utgifter i samband med en internationell adoption.
Motionsyrkandena får därmed anses tillgodosedda och påkallar ingen åtgärd
av riksdagen. Utskottet avstyrker således samtliga här aktuella motioner,
dvs. motionerna 1984/85:509 (fp) yrkande 4, 1984/85:1003 (vpk), 1984/
85:1008 (s) och 1984/85:2463 (c).
Utskottet har ingen erinran mot den föreslagna medelsanvisningen till
NIA.
Utskottet hemställer
1. beträffande kostnaderna för internationella adoptioner
att riksdagen avslår motion 1984/85:509 yrkande 4, motion 1984/
SoU 1984/85:17
13
85:1003, motion 1984/85:1008 och motion 1984/85:2463,
2. beträffande medelsanvisningen
att riksdagen till Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor
för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 3 496 000 kr.
Stockholm den 9 april 1985
På socialutskottets vägnar
INGEMAR ELIASSON
Närvarande: Ingemar Eliasson (fp), Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m),
Kjell Nilsson (s), Blenda Littmarck (m), Stig Alftin (s), Ann-Cathrine
Haglund (m), Ulla Tillander (c), Maria Lagergren (s). Anita Persson (s),
Ingvar Eriksson (m), Inga Lantz (vpk), Göran Ericsson (m), Gunnar Ström
(s), Rosa Östh (c) och Aina Westin (s).
Reservationer
1. F 2. Bidrag till hemspråksträning i förskolan
Förslag grundade på betänkandet SOU 1982:43, utvidgad rätt till modersmålsundervisning
samt medelsanvisningen (mom. 3-5 i hemställan)
1. av Inga Lantz (vpk) som anser
dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”medelsanvisning” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att betänkandet Språk- och
kulturstöd för invandrar- och minoritetsbarn i förskoleåldern, SOU 1982:43,
snarast bör läggas till grund för en proposition från regeringen. Därvid bör
särskilt understrykas att även de barn som inte har plats i daghem redan från
mycket tidig ålder bör beredas möjlighet att delta i modersmålsundervisningen.
Om förslagen genomförs innebär det en ökning av statens utgifter med ca
15 milj. kr. Anslaget bör därför höjas med motsvarande belopp. Det sagda
innebär att utskottet tillstyrker motion 1984/85:2460 yrkandena 1, 2 och 4.
dels att utskottet under mom. 3-5 bort hemställa
3. beträffande förslag grundade på betänkandet SOU 1982:43
att riksdagen med anledning av motion 1984/85:2460 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. beträffande utvidgad rätt till modersmålsundervisning
att riksdagen med anledning av motion 1984/85:2460 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
SoU 1984/85:17
14
5. beträffande medelsanvisningen
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall
till motion 1984/85:2460 yrkande 4 till Bidrag till hemspråksträning
i förskolan för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av
45 600 000 kr.
2. F 3. Barnmiljörådet
2. av Göte Jonsson, Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund och Ingvar
Eriksson (alla m) som anser
dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”1 den nu”
och slutar med ”för rådet” bort ha följande lydelse:
Även utskottet anser att statsbudgeten inte genom särskilda anslag bör
belastas med kostnader för uppgifter som lika väl kan ombesörjas av redan
etablerade myndigheter. Utskottet delar således den av motionärerna
anförda uppfattningen och tillstyrker motionen.
dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa
1. beträffande medelsanvisningen
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall
till motion 1984/85:2449 till Barnmiljörådet för budgetåret 1985/86
anvisar ett förslagsanslag av 1 488 000 kr.,
Särskilt yttrande
beträffande obligatorisk modersmålsundervisning för invandrarbarn i förskoleåldern
av Inga Lantz (vpk) som anför:
Eftersom de praktiska förutsättningarna för att kunna förverkliga en
hemspråksträning för barn i förskoleåldern i dag saknas i många kommuner
är ett obligatorium för närvarande svårt att infria. Det bör emellertid
understrykas att kommunerna i största möjliga utsträckning bör bereda
barnen i förskoleåldern hemspråksträning, även om laglig skyldighet därtill
inte föreligger.
SoU 1984/85:17 15
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Omsorg om barn och ungdom 1
F 2. Bidrag till hemspråksträning i förskolan 1
Motioner 1
Utskottet 2
Utskottets hemställan 4
F 3. Barnmiljörådet 5
Motioner 5
Utskottet 5
Utskottets hemställan 9
F 4. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor 9
Motioner 10
Utskottet 10
Utskottets hemställan 12
Reservationer 13
1. F 2. Bidrag till hemspråksträning i förskolan (mom. 3-5 i hemstäl
lan)
av vpk 13
2. F 3. Bammiljörådet av m 14
Särskilt yttrande beträffande obligatorisk modersmålsundervisning
för invandrarbarn i förskoleåldern av vpk 14
minab/gotab Stockholm 1985 82551