Socialutskottets betänkande
1984/85:16

om anslag till arbetsmiljö m. m. (prop. 1984/85:100 bil. 12 delvis)

I betänkandet behandlas regeringens förslag i proposition 1984/85:100
bil. 12 (arbetsmarknadsdepartementet) såvitt avser avsnitt C. Arbetslivsfrågor
punkterna C 1 och C 2. Förslagen under punkterna C 3-C 6 i propositionen
behandlas av arbetsmarknadsutskottet i betänkande AU 1984/85:11.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i betänkandet regeringens förslag till medelsanvisningar
för arbetarskyddsverket (arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen).
Utskottet tillstyrker även den föreslagna nya anslagskonstruktionen
för verket, viss finansiering genom arbetarskyddsfonden m. m. Utskottet
förutsätter att regeringen överväger om det nya systemet bör föranleda
lagändring och i så fall återkommer till riksdagen i den frågan.

Utskottet behandlar vidare ett antal motionsyrkanden (s, c och vpk) om
olika insatser på arbetsmiljöns område. Samtliga motionsyrkanden avstyrks.

Vpk-ledamoten har avgett 14 reservationer till förmån för olika motionsförslag
(vpk, s).

TIONDE HUVUDTITELN

Proposition 1984/85:100 bil. 12

Regeringen har under avsnitt C punkterna C 1 och C 2 (s. 118-131)
föreslagit riksdagen

(Cl) 1. att godkänna den av departementschefen förordade anslagskonstruktionen
för och finansieringen av arbetarskyddsverket,

2. att till Arbetsmiljö - Tillsyn och forskning för budgetåret 1985/86 anvisa
ett förslagsanslag av 274 067 000 kr.,

(C 2) 1. att godkänna de av departementschefen föreslagna årliga överföringarna
om 3 000 000 kr. i fem år från fonden för arbetsmiljöförbättringar
till statens inkomstbudget,

2. att till Arbetarskyddsstyrelsen: Anskaffning av vetenskaplig apparatur
för budgetåret 1985/86 anvisa ett reservationsanslag av 3 000 000 kr.

1 Riksdagen 1984/85.12sami. Nr 16

SoU 1984/85:16

2

Motioner

I motion 1984/85:320 av Erik Johansson m. fl. (s) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär en översyn av riktlinjerna för utbildningen av yrkesinspektörer.

I motion 1984/85:604 av Anita Modin (s) och Barbro Evermo (s) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts för
att förbättra arbetsmiljön för trafiklärarna.

I motion 1984/85:605 av Anita Modin (s) och Barbro Evermo (s) hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om värme i trafikskolornas bilar i syfte att verka för att arbetarskyddsstyrelsens
anvisning 41:3 skall utfärdas som bestämmelse för alla fordon använda i
yrkesmässig trafik.

I motion 1984/85:1005 av Berit Löfstedt (s) och Inge Carlsson (s) hemställs
att riksdagen hos regeringen anhåller att utredningen om översyn av
yrkesinspektionen och den kommunala tillsynen får i uppdrag att utreda
frågan om tillskapande av ett enhetligt och generellt rapporteringssystem.

I motion 1984/85:1116 av Nils Nordh m. fl. (s) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna det i motionen anförda motivet för en
översyn om samordning och effektivisering av medel för arbetsplatsers
ombyggnad i skadeförebyggande syfte.

I motion 1984/85:1289 av Bengt Lindqvist (s) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående
datateknikens tillgänglighet för handikappade.

I motion 1984/85:1783 av Börje Nilsson (s) hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller att åtgärder vidtas i syfte att asbest med det snaraste
avvecklas ur produktionen.

I motion 1984/85:2215 av Tage Sundqvist m. fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts om
inriktning av och regler för arbetarskyddsverksamheten.

Motivering till motionsyrkandet finns i motion 1984/85:2214.

I motion 1984/85:2257 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås, såvitt nu är i
fråga (yrkandena 1-6, 8-13 och 18),

1. att den lokala fackföreningen får vetorätt angående löneform vid
arbeten som är förenade med olycksfallsrisk,

2. att en parlamentarisk utredning tillsätts för att analysera orsakerna till
de få fällande domarna i arbetsmiljömål och för att föreslå åtgärder,

3. att preciserade säkerhetsmarginaler vid fastställande av hygieniska
gränsvärden tillämpas, utgående från lägsta kända nivå som misstänks ge
akut eller kronisk skadlig påverkan samt att överväganden bakom varje
gränsvärde offentliggörs,

SoU 1984/85:16

3

4. att användning av diesel- och andra förbränningsmotordrivna arbetsmaskiner
i fartygsrum, slutna lokaler och gruvor samt vid andra underjordsarbeten
förbjuds,

5. att en lista över ämnen som misstänks medföra graviditetsstörningar och
fosterskador publiceras tillsammans med de hygieniska gränsvärdena,

6. att kvinnor som planerar graviditet eller är gravida får lagstadgad rätt till
omplacering eller ledighet med bibehållen lön vid misstänkt risk för
fosterskada i arbetsmiljön,

8. att juridiskt bindande gränsvärden införs för buller och sätts till högst 75
decibel (A) samt att föreskrifter utarbetas för belysning och icke joniserande
strålning,

9. att en datamiljökommission tillsätts för att övervaka risker med den
snabbt tilltagande datoriseringen och ge förslag till riktlinjer för en bra
arbetsmiljö där datorer och bildskärmar används,

10. att forskning och åtgärder mot belastningssjukdomar fortsätter att
prioriteras i arbetsmiljöarbetet,

11. att de fackliga representanterna får kvalificerad majoritet i såväl
arbetarskyddsverkets styrelse som yrkesinspektionsnämnderna,

12. att den lokala fackföreningen ges beslutanderätten om när arbete kan
återupptas efter det att skyddsombud stoppat arbetet på grund av fara,

13. att en utredning tillsätts för att värdera arbetsmiljölagens effekter och
svagheter och föreslå förbättringar i lagen och dess tillämpning,

18. att de fackliga organisationerna och yrkesinspektionen ges lagstadgad
rätt att från företag erhålla information som behövs för forskningsändamål
och att denna information tillställs forskare på begäran.

Yrkande 7 i motionen har behandlats i utskottets betänkande SoU
1984/85:15, yrkandena 14-16 i betänkande SoU 1984/85:13 och yrkande 17 i
betänkande SoU 1984/85:19.

Utskottet

Inledning

Utskottet behandlade under föregående riksmöte i sitt av riksdagen
godkända betänkande SoU 1983/84:29 ett flertal motioner rörande olika
arbetsmiljöfrågor, bl. a. de frågor som nu på nytt tas upp i motion
1984/85:2257 (vpk). I betänkandet lämnades relativt utförliga bakgrundsuppgifter
om bl. a. arbetarskyddets organisation, fackligt inflytande i arbetsmiljöfrågor,
information för forskningsändamål, sanktioner vid arbetsmiljöbrott,
omplacering eller ledighet för graviditet och gränsvärdebestämningar.
Dessa uppgifter återges i viss utsträckning nedan i samband med att
kompletterande uppgifter lämnas. I övrigt hänvisas till de redogörelser som
lämnats i det angivna betänkandet.

SoU 1984/85:16

4

Yrkesinspektionens verksamhet

I motion 1984185:320 av Erik Johansson m.fl. (s) diskuteras yrkesinspektörernas
utbildning. Motionärerna anser att det är viktigt att yrkesinspektörerna,
av vilka 75 % är tekniker, har en så god och allsidig utbildning som
möjligt för att kunna möta de problem som uppstår inom olika verksamhetsområden.
Enligt motionärerna ökar de psykosociala arbetsmiljöproblemen.
I arbetarskyddsstyrelsens inspektörsutbildning om 8 veckor ingår emellertid
endast 8 timmars psykosocial utbildning. Med hänvisning härtill hemställer
motionärerna att riksdagen hos regeringen begär en översyn av riktlinjerna
för utbildningen av yrkesinspektörer.

Den särskilda utredaren (A 1983:04) som har haft till uppgift att se över
yrkesinspektionen och den kommunala tillsynen har nyligen avgett betänkandet
Samlad tillsyn av arbetsmiljön (Ds A 1985:1). I betänkandet påpekas
att arbetsmiljölagens huvudtanke är att en helhetssyn skall läggas på
arbetsmiljön. Detta synsätt bör enligt utredningens mening också avspeglas i
arbetsmiljöförordningens tillsynsbestämmelser. I 15 § arbetsmiljöförordningen
(1977:1166) anges bl. a. att tillsynsmyndigheten genom upplysningar,
råd och anvisningar eller genom föreläggande eller förbud skall verka för att
en tillfredsställande arbetsmiljö åstadkoms. Utredningen föreslår ett tillägg
till denna bestämmelse av innehåll att tillsynsmyndigheterna skall eftersträva
att grunda sina ställningstaganden på en helhetsbedömning av arbetsmiljöförhållandena.
En sådan helhetsbedömning innefattar exempelvis inte bara
en kontroll av hur arbetsplatsen är utformad med hänsyn till fysisk risk, utan
hänsyn tas också till lämpligheten ur psykologiska och sociala aspekter
(betänkandet s. 72). Bedömningen måste givetvis i hög grad utgå även från
den anställdes upplevelse av sin arbetssituation, sägs det vidare. I avsnittet
om personalutbildning/personalutveckling (s. 118) framhålls att de föreslagna
ändringarna i arbetsformer och arbetsmetoder kräver en ökad utbildning i
utredningsmetoder för den inspekterande personalen samt att behovet av
kontinuerlig fortbildning också ökar.

Betänkandet skall nu skickas ut på remiss. En proposition kommer
eventuellt i höst.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att yrkesinspektörerna bör ha
en gedigen och allsidig utbildning och att större uppmärksamhet måste riktas
mot de psykosociala problemen. Regeringens överväganden med anledning
av utredningsförslaget bör emellertid avvaktas. Med hänsyn härtill bör
motion 1984/85:320 (s) inte föranleda någon åtgärd av riksdagen.

I motion 1984/85:1005 hemställer Berit Löfstedt (s) och Inge Carlsson (s)
att utredningen om översyn av yrkesinspektionen och den kommunala
tillsynen ges i uppdrag att utreda frågan om tillskapande av ett enhetligt och
generellt rapporteringssystem för anmälan till tillsynsmyndigheten om att ett
nytt företag startats. Motionärerna anser att det är av stor betydelse för dem
som arbetar i små, nystartade företag att tillsynsmyndigheten snabbt får

SoU 1984/85:16

5

kännedom om resp. företag så att arbetsmiljöfrågorna kan följas upp på ett
riktigt sätt.

Bestämmelser om att arbetsgivare skall göra anmälan till yrkesinspektionen
när arbetslokal eller personalrum skall tas i bruk för stadigvarande
användning i verksamhet där arbetsmiljölagen är tillämplig finns i 1 §
arbetsmiljöförordningen (1977:1166). Yrkesinspektionen har för närvarande
ett manuellt kortregister, MARY, över de arbetsställen som ligger direkt
under yrkesinspektionens tillsyn. Registren används bl. a. för anteckningar
om besöksverksamheten. Totalt fanns år 1980 ca 93 000 arbetsställen
registrerade.

Riksdagen ställde sig år 1981 positiv till en utveckling av ADB-verksamheten
vid arbetarskyddsverket (prop. 1980/81:100 bil. 15, SoU 1980/81:24,
rskr. 263). Avsikten var att två ADB-system (ISA - informationssystemet
om arbetsskador och SARA - samordnat arbetsställeregister för arbetarskyddsverket)
skulle byggas ut och därigenom bl. a. ge arbetarskyddsstyrelsen
ett betydligt förbättrat underlag för författningsarbetet. Genom utbyggnaden
av SARA kommer alla yrkesinspektionsdistrikt att få enhetliga
ADB-baserade arbetsställeregister där information registreras och tas ut via
bildskärmar. SARA är för närvarande under utveckling. För att täcka de
viktigaste samordningsbehoven mellan ISA och SARA har arbetarskyddsstyrelsen
föreslagit införandet av ett för verket gemensamt arbetsställeregister,
A-BAS, som skall förse ISA och SARA med basuppgifter om
arbetsställena. A-BAS är i sin tur avsett att anslutas till ett förbättrat centralt
företagsregister (CFR) benämnt BASUN, som kommer att administreras av
statistiska centralbyrån (prop. 1981/82:118 s. 24). Regeringen har genom
beslut den 5 april 1984 godkänt huvuddragen i arbetarskyddsstyrelsens
förslag om utformning och införande av datorstöd för arbetarskyddsverket
(budgetpropositionen s. 21).

Utredningen om yrkesinspektionen och den kommunala tillsynen har som
ovan nämnts slutfört sitt uppdrag. När den föreslagna datoriseringen
genomförts torde emellertid yrkesinspektionens tillgång till uppgifter om
nystartade företag förbättras avsevärt. Utskottet anser inte att det finns
anledning för riksdagen att nu ta initiativ till ytterligare utredningsinsatser på
området. Utskottet avstyrker därför motion 1984/85:1005 (s).

I motion 1984/85:2215 av Tage Sundqvist m.fl. (c) hemställs med
hänvisning till vad som anförts i motion 1984/85:2214, att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts om inriktning av och regler
för arbetarskyddsverksamheten. Enligt motionärerna måste arbetarskyddet
koncentreras kring de centrala miljöfrågor som rör de anställdas trygghet och
säkerhet. Frågor som rör trivsel, personalutrymmen och liknande kan med
fördel överföras till det avtalsreglerade området. Detta skulle innebära att
yrkesinspektionen kunde inrikta sitt arbete på frågor av betydelse för liv och
hälsa.

En motion med liknande innehåll behandlades av utskottet våren 1984.1
sitt av riksdagen godkända betänkande (SoU 1983/84:29) avstyrkte utskottet

SoU 1984/85:16

6

motionen och hänvisade bl. a. till vad arbetsmarknadsministern uttalat under
anslaget C 1 Arbetarskyddsstyrelsen i budgetpropositionen (s. 148):

Regeringens målsättning är att upprätthålla en hög ambitionsnivå i
arbetsmiljöarbetet trots det kärva statsfinansiella läget. Det innebär att
skärpta krav måste ställas på arbetarskyddsverket när det gäller att utnyttja
resurserna effektivt och ändamålsenligt. Det gäller såväl föreskrifts- och
forskningsverksamheten vid styrelsen som inspektions- och tillsynsarbetet
ute på fältet. Detta kan åstadkommas dels genom att omfördela resurserna så
att insatserna i första hand koncentreras till de områden där åtgärder
framstår som allra mest angelägna, dels genom att förbättra underlaget för
planering och styrning av verksamheten. En viktig utgångspunkt vid
prioriteringen är enligt min mening att resurserna styrs till de områden där de
största riskerna och allvarligaste problemen finns inom arbetsmiljön.

Under anslaget C 3 Yrkesinspektionen hade arbetsmarknadsministern
vidare anfört (s. 155):

Det förhållandet att stora arbetsmiljöproblem fortfarande finns gör det
angeläget att de knappa resurserna används ändamålsenligt och att yrkesinspektionens
insatser koncentreras till de områden där behovet av arbetsmiljöförbättrande
åtgärder är störst. Strävandena att öka effektiviteten i den
regionala tillsynsverksamheten måste fortsätta.

Utskottet påpekade vidare att arbetarskydsstyrelsen i sin anslagsframställning
anfört att de områden där risker och belastningar bedömdes som särskilt
allvarliga skulle komma att prioriteras, men problem av komfortkaraktär få
stå tillbaka. Arbetsmarknadsministern hade i budgetpropositionen anfört att
denna prioritering enligt hennes mening var viktig.

I årets budgetproposition (s. 119) återges arbetarskyddsstyrelsens uttalande
att planeringen för det regionala tillsynsarbetet bygger på den allmänna
förutsättningen att åtgärder mot skaderisker skall ha prioritet före frågor av
komfortkaraktär. Därvid skall en koncentration av tillsynsinsatserna ske till
områden där de största riskerna finns för arbetsskador.

Den ovan nämnda utredningen om yrkesinspektionen och den kommunala
tillsynen understryker i sitt betänkande att yrkesinspektionens resurser bör
ägnas de områden där de gör störst nytta (betänkandet s. 13). Utredningen
anför vidare att arbetarskyddsstyrelsen tydligare måste uttala vad man anser
att yrkesinspektionen skall prioritera. Därigenom kan styrelsen bättre
försäkra sig om att yrkesinspektionen koncentrerar sig på de mest väsentliga
områdena. Ökas styrningen via måluttalanden är det samtidigt viktigt att
yrkesinspektionsdistrikten inte binds upp av detaljbeslut om hur verksamheten
skall utformas. Det är angeläget att distrikten får disponera resurserna
friare och ges större möjlighet att påverka verksamhetens utformning, anser
utredningen (s. lil).

En proposition på grundval av betänkandet kan som ovan nämnts
eventuellt komma hösten 1985.

Med hänvisning till den här lämnade redovisningen anser utskottet att det
inte är påkallat med någon riksdagens åtgärd med anledning av motion
1984/85:2215 (c).

SoU 1984/85:16

7

Trafiklärarnas arbetsmiljö

Två motioner tar upp frågor som rör arbetsmiljön i trafikskolornas
övningsbilar.

I motion 1984185:604 yrkar Anita Modin (s) och Barbro Evermo (s) att
riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts för att
förbättra arbetsmiljön för trafiklärarna. Enligt motionärerna omfattas inte
trafiklärarna till alla delar av arbetsmiljölagen, på grund av att övningsbilen
inte betraktas som arbetslokal. Motionärerna uppger att framställningar
gjorts hos arbetarskyddsstyrelsen beträffande bestämmelser om dels minsta
tillåtna invändiga mått för övningsbilar, dels justerbar lärarstol. Dessa
framställningar har emellertid inte givit något resultat. Motionärerna
konstaterar att utvecklingen inom trafikskolebranschen går mot allt mindre
bilar. Därmed utsätts lärarna i ökad grad för drag, kallras, nedkylning och
buller, samtidigt som riskerna för personskador till följd av krockar ökar. En
lärarstol som är justerbar avseende svankstöd behövs enligt motionärerna för
att förhindra varaktiga led- och skelettsjukdomar till följd av undermålig
sittkomfort.

I motion 1984185:605 hemställer samma motionärer att riksdagen ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts om värme i trafikskolornas
bilar i syfte att verka för att arbetarskyddsstyrelsens anvisning 71:3 skall
utfärdas som bestämmelse för alla fordon använda i yrkesmässig trafik.
Anvisningen, som numera ersatts av kungörelsen AFS 1983:18, värme i
taxibilar, föreskriver att förarutrymme i taxibil som används vid kylig
väderlek skall kunna hållas varmt då förare uppehåller sig i bilen. Motionärerna
anser att eftersom bilar som används av trafikskolor knappast är bättre
än de som taxi begagnar bestämmelsen bör gälla även för övningsbilar.

Arbetsmiljölagen är enligt huvudregeln i 1 kap. 1 § tillämplig i varje
verksamhet där arbetstagare utför arbete för arbetsgivares räkning. I viss
utsträckning är lagen tillämplig även beträffande ensamföretagare. Detta
framgår av bestämmelserna i 3 kap. 5 §. Trafiklärare som inte är ensamföretagare
omfattas av lagens huvudregel. Övningsbil betraktas i arbetsmiljöhänseende
inte som arbetslokal utan som en teknisk anordning (2 kap. 5 §).
Arbetsgivaren har huvudansvaret för arbetsmiljön. Dessutom har tillverkare
m. fl. av tekniska anordningar ett kompletterande ansvar (3 kap. 8 §).

Trafiksäkerhet anses inte primärt vara en arbetarskyddsfråga utan regleras
i särskild lagstiftning. Arbetsmiljölagen är emellertid övergripande i förhållande
till annan lagstiftning när det gäller skyddet mot ohälsa och olycksfall i
arbetet. Arbetarskyddsstyrelsen samverkar med trafiksäkerhetsverket
(TSV) för lösning av fordonsfrågor som rör yrkeschaufförernas säkerhet.
TSV har utfärdat bestämmelser om förarplats och passagerarutrymme som
är tillämpliga på personbilar, bussar och lastbilar.

Allmänna bestämmelser om arbetsställningar, arbetsrörelser och fysisk
belastning finns i arbetarskyddsstyrelsens kungörelse AFS 1983:6 om

SoU 1984/85:16

8

arbetsställningar och arbetsrörelser. Enligt 1 § första stycket i kungörelsen
skall arbetet utformas så att onödigt tröttande eller på annat sätt påfrestande
arbetsställningar och arbetsrörelser undviks. I andra stycket föreskrivs att
när bl. a. en teknisk anordning anskaffas det skall beaktas att den är utformad
så att arbetet kan utföras enligt första stycket.

I arbetsmiljölagens 6 kap. 4 och 9 §§ finns regler om skyddsombuds och
skyddskommittés medverkan vid anskaffning av bl. a. tekniska anordningar.

Inom arbetarskyddsstyrelsen utarbetas för närvarande en kungörelse,
Tekniska anordningar, med generella föreskrifter för alla typer av tekniska
anordningar. Den beräknas kunna skickas på externremiss i april i år.

Bestämmelser om utformningen av tekniska anordningar finns således
redan i arbetsmiljölagen och kommer snart också att behandlas i föreskrifter
från arbetarskyddsstyrelsen. Föreskrifter om arbetsställningar har utfärdats.
Med hänvisning till den här lämnade redovisningen anser utskottet inte att
motion 1984/85:604 (s) påkallar någon åtgärd av riksdagen.

Syftet med arbetarskyddsstyrelsens föreskrift om värme i taxibilar är att
förebygga besvär och ohälsa som följd av att bilen är otillräckligt uppvärmd,
t. ex. då förare väntar på köruppdrag vid s. k. stolpstation. I kommentaren
till kungörelsen sägs bl. a. att det är önskvärt att luften i utrymmet kring
förarplatsen kan hållas vid en temperatur av minst ca 15°C. För att
förarutrymmet skall kunna hållas tempererat vid kyligt väder utan att motorn
är i gång, behöver bilen, om dess standardutrustning inte är tillräcklig för
detta ändamål, förses med särskild anordning för varmhållning. Kungörelsen
har föranletts av att förare i taxibilar ofta tvingas vänta på köruppdrag i
stillastående bil.

Arbetarskyddsstyrelsen överväger för närvarande att utarbeta föreskrifter
för fordon som yrkesmässigt används i distributionstrafik .Dessa bilar får ofta
vänta på köruppdrag med avslagen motor, och problemen med varmhållningen
är desamma som de som föranlett styrelsen att utfärda särskilda
föreskrifter om värme i taxibilar.

Utskottet förutsätter att arbetarskyddsstyrelsen, om det visar sig påkallat,
även tar upp frågan om föreskrifter för trafikskolornas övningsbilar. Motion
1984/85:605 (s) avstyrks.

Ombyggnad av arbetsplatser i skadeförebyggande syfte

I motion 1984185:1116 av Nils Nordh m.fl. (s) hemställs att riksdagen ger
regeringen till känna det i motionen anförda motivet för en översyn om
samordning och effektivisering av medel för arbetsplatsers ombyggnad i
skadeförebyggande syfte. Enligt motionärerna finns det i dag möjlighet att
erhålla bidrag från bl. a. arbetsmiljöfonden, arbetarskyddsfonden och länsarbetsnämnden
för att rätta till missförhållanden på arbetsplatsen. Till detta
kommer försäkringskassans möjlighet att använda medel i rehabiliteringssyfte.
Motionärerna anser att man nu allvarligt måste överväga en samordning

SoU 1984/85:16

9

av de olika medelsanvisningarna. Länsarbetsnämnden är enligt motionen
den myndighet som är bäst lämpad att disponera hela summan för att genom
lån och bidrag medverka till att undanröja yrkesskaderisker.

Det utgår inte längre några statliga bidrag eller lån till arbetsmiljöförbättringar.
Vid två tillfällen har särskilt stöd till arbetsmiljöförbättringar utgått:
dels enligt lagen (1974:325) om avsättning till arbetsmiljöfond under år 1974,
dels med hjälp av arbetsmiljögarantilånen, de s. k. AG-lånen, under
perioden september 19751, o. m. december 1978. Den senare stödformen var
främst inriktad mot mindre och medelstora företag (prop. 1975:66, SoU
1975:16, rskr. 191).

Arbetarskyddsfonden lämnar enligt lagen (1981:691) om socialavgifter
bidrag till forskning och utveckling samt utbildning och upplysning beträffande
arbetarskydd, medbestämmande i arbetslivet och andra arbetslivsfrågor.
Bidrag lämnas också till kostnader för skyddsarbete som utförs av regionala
skyddsombud, utbildning av styrelserepresentanter samt för arbetstagarorganisationernas
forskningsinitierande verksamhet. Återstående del täcker
en del av statsverkets kostnader för arbetarskyddsmyndigheternas verksamhet
(se även nedan s. 31).

Länsarbetsnämnderna är länsmyndigheter under arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS) för allmänna arbetsmarknadsfrågor och för arbetsförmedlingen.
..Länsarbetsnämnderna disponerar medel för handikappanpassning av arbetsplatser.
Bidragen lämnas till arbetsgivare som anställer en handikappad
person och avser kostnader för inköp och installation av särskilda anordningar
på arbetsplatsen. Om särskilda skäl föreligger kan bidrag lämnas även för
anställd som blivit handikappad.

Arbetarskyddsfondens och länsarbetsnämndernas medel går således till
skilda ändamål. De avser inte heller sådana åtgärder som torde åsyftas i
motionen. Statsmakterna har vidare vid ett flertal tillfällen slagit fast att
kostnader för att förbättra arbetsmiljön måste ingå som en naturlig del av
företagens produktionskostnader och att de därför måste betalas av produktionen
(se bl. a. prop. 1976/77:149, SoU 1977/78:81).

Detta synsätt omfattas även av arbetsmarknadens parter. Med hänvisning
till det anförda avstyrker utskottet motion 1984/85:1116 (s).

Datateknikens tillgänglighet för handikappade

I motion 1984/85:1289 hemställer Bengt Lindqvist (s) att riksdagen ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts angående datateknikens
tillgänglighet för handikappade. I motionen citeras dataeffektutredningens
(A 1978:05) rapport Datatekniken och handikappades arbetsliv (Ds A
1983:13) där det bl. a. sägs följande om datateknikens möjligheter att
förbättra handikappades arbetsmarknadssituation.

SoU 1984/85:16

10

Någon form av tillgänglighetskrav måste ställas. Byggnadsstadgan § 42 a
anger att alla byggnader utom enskilda skall vara tillgängliga för personer
med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Samma krav borde kunna
ställas vid införande av ny teknik i arbetslivet. Kravet skall gälla hård- såväl
som programvara. Det innebär att dessa är antingen anpassade eller går att
anpassa, utan alltför komplicerade ingrepp.

Motionären anser att den rättsliga grunden för ett tillgänglighetskrav enligt
utredningsrapporten borde finnas i arbetsmiljölagen. Denna lag uttrycker
mycket klart kravet på att arbetsmiljön skall anpassas efter den enskildes
förutsättningar, anför motionären, och i begreppet arbetsmiljö måste
arbetsplatsens olika arbetshjälpmedel inkluderas. Frågan om datateknikens
tillgänglighet bör beaktas i arbetarskyddsstyrelsens föreskriftsarbete.

I dataeffektutredningens slutbetänkande Datorer och arbetslivets förändring
(SOU 1984:20) föreslås inrättandet av ett särskilt utvecklingsprogram
för att göra datatekniken tillgänglig för handikappade (betänkandet s. 99).
Där föreslås också att frågan om datateknikens tillgänglighet för handikappade
tas upp i arbetarskyddsstyrelsens pågående föreskriftsarbete rörande
datateknik och arbetsmiljö.

Betänkandet behandlas i budgetpropositionen, dels på s. 45-49, dels
under anslaget C 4. Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning
(s. 138-139). Föredragande statsrådet anför bl. a. att ny teknik - bl. a.
mikrodatorer - kommer att få stor betydelse för handikappades möjligheter
att förvärvsarbeta och att samhället genom en effektiv upphandling av
mikrodatorer kan göra betydande besparingar. Regeringen har därför
genom beslut den 13 december 1984 tilldelat arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS) medel för att inleda ett projekt inom detta område.

Propositionen har i de delar som rör betänkandet SOU 1984:20 lagts till
handlingarna utan något riksdagens uttalande (AU 1984/85:11, rskr. 188).

Enligt 3 kap. 3 § andra stycket arbetsmiljölagen (1977:1160) åligger det
arbetsgivaren att ta hänsyn till arbetstagarens särskilda förutsättningar för
arbetet. Arbetsgivaren skall vid arbetets planläggning och anordnande
beakta att människors förutsättningar att utföra arbetsuppgifter är olika.
Enligt lagens förarbeten innebär bestämmelsen att man vid planering av
arbetsmiljön måste beakta att människor är olika och att arbetshandikapp är
vanliga i arbetslivet. Arbetsplatserna skall utformas så att inte stora grupper
av arbetstagare utestängs (prop. 1976/77:149 s. 258). Vidare har arbetarskyddsstyrelsen
att vid meddelande av föreskrifter om arbetsmiljön beakta
att olika tekniska anordningar skall utformas så, att hinder inte i onödan
reses mot möjlighet för personer med arbetshandikapp att verka inom
arbetslivet. Motsvarande överväganden har arbetarskyddsstyrelsen att göra
vid meddelande av föreskrifter om arbetsprocesser, arbetsmetoder och
kemiska produkter som används på arbetsplatserna (a.a. s. 248).

Arbetarskyddsstyrelsen arbetar för närvarande med att utforma allmänna
råd om datorstöd i arbetet, vilka berör de mer allmänna arbetsmiljöaspekter

SoU 1984/85:16

11

som bör tas med i bedömningen och planeringen av införandet av ett
datoriserat system. I de allmänna råden, som beräknas kunna komma ut till
sommaren 1985, uppmärksammas även datateknikens tillgänglighet för
handikappade. På ett förberedande stadium är också en kungörelse med
allmänna råd rörande handikappade i arbetslivet.

Redan på grund av gällande lagstiftning skall arbetarskyddsstyrelsen
således i sitt föreskriftsarbete beakta att hinder inte i onödan reses mot
möjligheterna för personer med arbetshandikapp att verka inom arbetslivet.
Med hänvisning härtill och till den ovan lämnade redovisningen avstyrker
utskottet motion 1984/85:1289 (s).

Asbestanvändning m. m.

Enligt en av arbetarskyddsstyrelsen i december 1981 utfärdad kungörelse
(AFS 1981:23), omtryckt i AFS 1983:13, trädde den 1 juli 1982 nya och
strängare bestämmelser om asbest och asbesthantering i arbetslivet i kraft.
Kungörelsen ersatte en rad specialbestämmelser - arbetarskyddsstyrelsens
anvisningar och meddelanden - som sedan mitten av 1960-talet reglerat
asbesthanteringen. I kungörelsen föreskrivs att asbest och asbesthaltigt
material inte får användas (3 §). Av bl. a. praktiska skäl finns vissa undantag
från denna huvudregel - utom för blå asbest, krokidolit - vilka gäller under
en ännu inte fastställd övergångstid. I kungörelsen stadgas bl. a. att
bromsbelägg och andra friktionselement som innehåller asbest får användas
om det inte finns godtagbara produkter av mindre hälsofarligt material att
tillgå (7 §). Enligt övergångsbestämmelserna till kungörelsen får, trots
bestämmelserna i 3 och 7 §§, asbesthaltiga friktionselement användas i
fordon eller maskiner fram till nästkommande bytestillfälle, då 7 § träder i
tillämpning.

I de i författningen intagna kommentarerna till kungörelsen anför
arbetarskyddsstyrelsen såvitt gäller friktionselement:

Ersättningsmaterial för asbesthaltiga friktionselement måste uppfylla de
prestanda som krävs för att fordon eller motsvarande fortfarande skall vara
typgodkända. Regler om detta utfärdas av trafiksäkerhetsverket. Nu gällande
regler återfinns i trafiksäkerhetsverkets publikation F 18-1971. Med
tillgång avses både teknisk och kommersiell tillgång.

Bestämmelsen innebär att om tillgång till godtagbara, mindre hälsofarliga
friktionselement finns skall dessa användas.

För ett antal tillämpningsområden finns i dag (1981) ersättningsprodukter
utan asbest. Det gäller främst vissa modeller av personbilar, motorcyklar
samt vissa typer av maskiner inom industrin.

Problem finns framför allt beträffande tyngre fordon, vissa speciella
konstruktionsdetaljer i tyngre maskiner samt generellt för kopplingsbelägg.

Vissa nytillverkade bilmodeller säljs redan i dag med asbestfria bromsbelägg.
Andra tillverkare har därutöver förutskickat övergång till sådana inom
en mycket snar framtid. Styrelsen utgår från att bilindustrin kommer att
fortsätta arbetet med att utveckla ersättningsmaterial både i bromsar och
kopplingsbelägg.

SoU 1984/85:16

12

I de fall det föreligger problem med en övergång till asbestfritt material
förefaller det normalt inte vara ersättningsmaterialet som sådant som vållar
svårigheterna. Snarare är det så att den nuvarande konstruktionen av
fordonen utgått ifrån de asbesthaltiga beläggens egenskaper. Det innebär att
nya bilmodeller bör kunna konstrueras för andra friktionsmaterial än asbest.
Ett totalt ersättande av asbesthaltiga friktionselement med element av
mindre hälsofarligt material kräver internationell samverkan. Styrelsen
kommer uppmärksamt att följa den internationella utvecklingen.

Genom en ändring av kungörelsen har införts bestämmelser om medicinsk
kontroll av dem som sysselsätts i vissa angivna arbeten. De nya bestämmelserna
trädde i kraft den 1 januari 1984. Föreskrift om läkarkontroll gäller
bl. a. arbete med byte eller renovering av bromsbackar och kopplingslameller
med asbesthaltiga friktionselement om tiden för dessa arbetsuppgifter
regelmässigt motsvarar minst halva arbetstiden för heltidsanställd (26 § 2).

I motion 1984/85:1783 yrkar Börje Nilsson (s) att riksdagen hos regeringen
anhåller att åtgärder vidtas i syfte att asbest med det snaraste avvecklas ur
produktionen. Enligt motionären sker fortfarande en omfattande produktion
av asbesthaltiga bromsbelägg till bilar och tyngre fordon trots att
fullgoda ersättningsmaterial finns på marknaden. I motionen uppges att
Svenska fabriksarbetareförbundet bedömer att ca 75 000 personer arbetar
med asbest i bilindustrin som mekaniker och reparatörer. Det är inte ovanligt
att företagens dispens för asbestanvändning förnyas utan att en plan
presenteras över hur företaget i fråga ämnar eliminera asbesten i sin
produktion, anförs det vidare i motionen. Motionären anser att asbesten
måste helt bort ur produktionen på grund av dess allvarliga hälsorisker.
Regeringen bör ge berörda myndigheter i uppdrag att snarast upprätta en
plan över den tidsperiod under vilken en avveckling skall ske.

Med anledning av ett antal motioner rörande asbestanvändning uttalade
utskottet våren 1984 bl. a. att det kunde övervägas att införa ett generellt
förbud mot att försälja nytillverkade fordon med asbesthaltiga bromsbelägg
och att regeringen skyndsamt borde undersöka denna fråga. Vidare ansåg
utskottet att den anknytning till minst halva arbetstiden för vissa arbetare
som angivits som förutsättning för rätten till läkarkontroll enligt 26 § 2 i
asbestkungörelsen var olycklig. Enligt utskottets mening borde utgångspunkten
i stället vara att alla som i sitt arbete utsattes för inandning av asbest
borde erbjudas läkarundersökning. När det gällde de slag av arbeten som
nämndes i den aktuella bestämmelsen - byten av bromsbackar etc. - fanns
enligt utskottets mening inte skäl att behålla det i 26 § asbestkungörelsen
angivna villkoret om minst halva arbetstiden. Vad utskottet anfört om förbud
mot försäljning av nytillverkade fordon med asbesthaltiga bromsbelägg samt
om rätt till läkarundersökning i vissa fall gavs regeringen till känna (SoU
1983/84:29 s. 36-37, rskr. 350).

Med anledning av riksdagens beslut gav regeringen arbetarskyddsstyrelsen
i uppdrag att utreda förutsättningarna för och konsekvenserna av att dels
införa ett generellt förbud mot att försälja nytillverkade fordon med

SoU 1984/85:16

13

asbesthaltiga bromsbelägg, dels införa en skyldighet för arbetsgivare att,
utan villkor om viss tids arbete med asbest, ombesörja läkarundersökning av
alla dem som sysselsätts i arbete med byte eller renovering av bromsbackar
och kopplingslameller med asbesthaltiga friktionselement.

Under den interpellationsdebatt om asbestrisker som ägde rum den 25
mars i år framkom följande beträffande de åtgärder regeringen planerar att
vidta för att komma till rätta med de problem och risker som är förenade med
användningen av asbest (Snabbprotokoll 1984/85 nr 105 s. 13).

Mot bakgrund av det utredningsmaterial som arbetarskyddsstyrelsen har
presenterat i anledning av riksdagens ovan nämnda beslut har regeringen
beslutat att föreslå ett generellt förbud mot försäljning av nytillverkade
personbilar och motorcyklar som är försedda med asbesthaltiga bromsbelägg.
Regeringens avsikt är vidare att föreslå ett förbud mot att tillhandahålla
asbesthaltiga bromsbelägg till fordon som har typgodkänts med asbestfria
belägg oavsett årsmodell. Förbuden är avsedda att träda i kraft den 1 januari
1987 och att för nytillverkade fordon gälla årsmodell som efter detta datum
typgodkänts enligt fordonskungörelsen. Arbetsmarknadsministern framhöll
att övergången till asbestfria bromsar inte skall medföra att prestandakraven
på bromsarna behöver sänkas.

Regeringen har uppdragit åt kommerskollegium att omedelbart inleda det
notifieringsförfarande som enligt gällande internationella överenskommelser
måste föregå ett sådant beslut.

Regeringen har vidare beslutat att upprepa det hälsoundersökningsprogram
som i slutet av 1970-talet genomfördes beträffande personer som
tidigare i sin anställning exponerats för asbest. Regeringens avsikt är således
att alla som så önskar och som i sitt arbete har varit exponerade för asbest
skall erbjudas en kostnadsfri hälsoundersökning.

I syfte att skapa förutsättningar för en kraftfull politik och snabba resultat
avseende hela asbestfrågan beslutade regeringen den 21 mars i år att tillsätta
en asbestkommission under arbetsmarknadsministerns ledning. Kommissionens
uppdrag är att lägga fram ett samlat handlingsprogram med förslag till
åtgärder mot asbest. Bland de frågor som kommissionen i första hand avses
behandla nämns särskilt

- förutsättningarna för att införa ett generellt förbud mot försäljning av
tunga fordon med asbesthaltiga bromsbelägg,

- förutsättningarna för att införa ett generellt förbud mot försäljning av såväl
personbilar som tunga fordon med kopplingar som innehåller asbest,

- förutsättningarna för att kräva asbestfria bromsbelägg även för de fordon
som är typgodkända med asbesthaltiga belägg,

- åtgärder för att komma till rätta med de risker som är förenade med asbest i
byggnader och på fartyg,

- åtgärder avseende övrig industriell användning av asbest, t. ex. i packningar
samt

SoU 1984/85:16

14

- frågan om eventuellt behov av ytterligare social- och sjukvårdspolitiska

insatser för personer som har drabbats av skada till följd av arbete med

asbest.

Arbetet med dessa frågor skall enligt planerna avslutas under hösten 1985.
Enligt vad utskottet erfarit kommer eventuellt en proposition med förslag till
åtgärder beträffande asbest därefter att läggas fram. Andra frågor som rör
asbest avses att tas upp senare av kommissionen. Det kan enligt uppgift gälla
exempelvis asbest i den yttre miljön och asbest i vattenledningar.

Här kan också nämnas att arbetarskyddsstyrelsen för närvarande ser över
de regler som gäller rivning av byggnader eller tekniska anordningar som
innehåller asbest.

Utskottet har tidigare, bl. a. vid riksmötet 1975/76, uttalat att mycket
långtgående åtgärder är befogade för att motverka hälsoriskerna i samband
med användningen av asbest och asbesthaltigt material i arbetslivet (bil. 2 till
prot. 1975/76:9). Utskottet har ansett att målet för åtgärderna bör vara att
asbest och asbestprodukter skall försvinna från arbetslivet. Arbetarskyddsstyrelsens
föreskrifter, vilka som huvudregel förbjuder användningen i
arbetslivet av asbest och asbesthaltigt material samt regeringens beslut att
tillsätta en asbestkommission i syfte att framlägga ett samlat handlingsprogram
hösten 1985, får anses till fyllest i dagens läge. I anledning därav och
med hänvisning till den övriga redovisning som här lämnats anser utskottet
inte att någon åtgärd är påkallad från riksdagens sida med anledning av
motion 1984/85:1783 (s).

Utskottet vill dock framhålla de allvarliga hälsorisker som föreligger och
behovet av snabba åtgärder.

Fackligt inflytande i arbetsmiljöfrågor
Facklig vetorätt vid vissa löneformer

I motion 1984185:2257 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås att den lokala
fackföreningen får vetorätt angående löneform vid arbeten som är förenade
med olycksfallsrisk (yrkande 1). Motionärerna anför att det finns ett klart
visat samband mellan ackordsarbete och allvarliga olyckor. Enligt motionärerna
minskade antalet olyckor i både gruvorna och skogen då tidion
infördes. De menar att det är ett självklart krav att fackföreningen skall ha
rätt att förbjuda prestationsersättning i arbete som är förenat med olycksfallsrisker.

Riksdagen har under de senaste åren efter förslag av socialutskottet flera
gånger avslagit motionsyrkanden från vänsterpartiet kommunisterna med
liknande innehåll (senast i SoU 1983/84:29). Utskottet har hänvisat till de
grundläggande principerna för skyddsarbetet, enligt vilka arbetsgivare och
arbetstagare i samförstånd bör försöka åstadkomma en tillfredsställande
arbetsmiljö. Utskottet har i anslutning därtill konstaterat att den metod

SoU 1984/85:16

15

vänsterpartiet kommunisterna anvisat har stått i klar motsats till den för
arbetsmiljölagstiftningen grundläggande principen om samverkan. Utskottet
har också erinrat om att skyddsombud och arbetstagare i vissa i
arbetsmiljölagen angivna fall kan avbryta farligt arbete.

Inga omständigheter har framkommit som motiverar att utskottet nu
ändrar sitt tidigare ställningstagande, varför motion 1984/85:2257 (vpk)
yrkande 1 avstyrks.

Beslut om återupptagande av arbete

16 kap. 7 § arbetsmiljölagen (1977:1160) stadgas att skyddsombud har rätt
att avbryta visst arbete om detta innebär omedelbar och allvarlig fara för
arbetstagares liv eller hälsa och rättelse inte genast kan uppnås genom
hänvändelse till arbetsgivaren. Yrkesinspektionen skall därefter avgöra om
arbetet skall återupptas eller inte. Beträffande ensamarbete gäller likartade
regler.

I motion 1984/85:2257 (vpk) föreslås att den lokala fackföreningen ges
beslutanderätten om när arbete kan återupptas efter det att skyddsombud
stoppat arbetet på grund av fara (yrkande 12).

Socialutskottet har i av riksdagen godkända betänkanden (bl. a. SoU
1981/82:42, 1982/83:29 och 1983/84:29) hänvisat dels till den principiella
inställningen att parterna på jämställd grund skall samarbeta i arbetarskyddsfrågor,
dels till den omständigheten att det ytterst ankommer på arbetarskyddsstyrelsen
och yrkesinspektionen att avgöra vilka krav som från
skyddssynpunkt bör ställas på arbetsmiljön.

Utskottet vidhåller sin tidigare framförda uppfattning och avstyrker
motion 1984/85:2257 (vpk) yrkande 12.

Facklig majoritet i arbetarskyddsverkets styrelse och i
yrkesinspektionsnämnderna

I motion 1984185:2257 (vpk) föreslås att de fackliga representanterna får
kvalificerad majoritet i såväl arbetarskyddsverkets styrelse som yrkesinspektionsnämnderna
(yrkande 11).

Motsvarande yrkanden har avslagits av riksdagen efter förslag av utskottet
flera gånger tidigare, senast i februari i år (se bl. a. SoU 1983/84:29 och SoU
1984/85:13).

Utskottet har bl. a. understrukit vikten av att de statliga tillsynsmyndigheterna
på detta område inte konstrueras som partsorgan. Om detta blev fallet
skulle enligt utskottet förutsättningarna för tillsynsverksamheten allvarligt
försämras, vilket i sista hand skulle skada såväl det allmännas som
arbetstagarnas och arbetsgivarnas intresse.

Utskottet har inte ändrat sin inställning i frågan och avstyrker därför
motion 1984/85:2257 (vpk) yrkande 11.

SoU 1984/85:16

16

Information för forskningsändamål

I motion 1984185:2257 (vpk) föreslås att de fackliga organisationerna och
yrkesinspektionen ges lagstadgad rätt att från företag erhålla information
som behövs för forskningsändamål och att denna information tillställs
forskare på begäran (yrkande 18).

Någon lagstadgad skyldighet för arbetsgivare att lämna uppgifter för
forskningsändamål föreligger inte. En utförlig redogörelse för vad som enligt
arbetsmiljölagen resp. sekretesslagen (1980:100) gäller härvidlag lämnades
förra våren i socialutskottets betänkande SoU 1983/84:29 s. 14-15, vartill
hänvisas.

LO och TCO framhöll i en gemensam framställning till regeringen år 1979
att löntagarorganisationerna på grund av gällande sekretessbestämmelser
inte i tillräcklig utsträckning kunde få tillgång till information om risker i
arbetsmiljön. Med anledning härav gavs utredningen (A 1979:01) rörande
information om risker i arbetsmiljön, INRA-utredningen, i uppdrag att
behandla möjligheterna att genom ändringar i sekretesslagen och arbetsmiljölagen
göra information om arbetsmiljörisker mer tillgänglig. Utredningen
föreslog i sitt betänkande Information om arbetsmiljörisker (SOU 1982:30)
vissa förändringar av lagstiftningen, men ansåg att förslagen borde övervägas
i särskild ordning. Med anledning härav tillsattes våren 1984 en arbetsgrupp
inom regeringskansliet med uppgift att granska sekretessbestämmelserna
inom arbetsmiljöområdet, inkl. de bestämmelser om tystnadsplikt för
skyddsombud och ledamot i skyddskommitté som finns i arbetsmiljölagen (se
budgetprop. 1983/84:100 bil. 12 s. 57).

Utskottet har vid tidigare riksmöten behandlat och avstyrkt likalydande
yrkanden (se bl. a. SoU 1982/83:29 och SoU 1983/84:29). Då frågan senast
var aktuell anförde utskottet att den nyss nämnda arbetsgruppens arbete
borde avvaktas innan riksdagen tog något initiativ i saken.

Enligt vad utskottet erfarit kommer arbetsgruppens arbete att övertas av
en utredning. Direktiv för utredningen är under utarbetande.

Utskottet vill framhålla att sekretessproblemen måste bli ingående belysta
och klarlagda innan ställning kan tas till de viktiga och komplicerade frågor
som motionsyrkandet aktualiserar. Utskottet vidhåller därför sin inställning
att arbetsgruppens resp. den kommande utredningens arbete bör avvaktas.
Motion 1984/85:2257 (vpk) yrkande 18 avstyrks således.

Sanktioner vid arbetsmiljöbrott

I motion 1984185:2257 (vpk) föreslås att en parlamentarisk utredning
tillsätts för att analysera orsakerna till de få fällande domarna i arbetsmiljömål
och för att föreslå åtgärder (yrkande2). Enligt motionärerna dog år 1983
mer än 100 människor i arbetsolyckor och omkring 100 000 skadades.
Motionärerna hänvisar till en artikel i Dagens Nyheter den 5 januari i år,
enligt vilken endast fem arbetsgivare dömdes till dagsböter under 1983 för

SoU 1984/85:16

17

vållande till annans död. Motionärerna anser att det förefaller synnerligen
troligt att arbetsgivarna försvårar utredningarna och att åklagarna uppfattar
"partssamverkan" som att arbetsgivare och arbetstagare också skall likställas
när det gäller ansvaret för säkerheten. En förutsättningslös utredning måste
tillsättas för att kartlägga orsakerna till att så få och lindriga straff utdelats.
Denna utredning bör självfallet inte företas av polis- och åklagarmyndigheten
själv, anför motionärerna avslutningsvis.

De föreskrifter sorn arbetarskyddsstyrelsen utfärdar med stöd av arbetsmiljölagen
är med vissa undantag inte direkt straffsanktionerade. Den som
uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett föreläggande eller förbud som
meddelats av yrkesinspektionen kan dock fällas till ansvar. Vitesförelägganden
följer särskilda regler. Vidare kati ansvar enligt 3 kap. brottsbalken
komma i fråga för arbetsgivare som vållat arbetstagares död, skada eller
sjukdom eller av grov oaktsamhet utsatt arbetstagare för risk att detta skulle
ske. Vållandet kan bestå exempelvis i åsidosättande av säkerhetsföreskrift.

Utskottet har vid tidigare riksdagsbehandlingar av frågor liknande den nu
aktuella framhållit att samhällsingripanden på arbetsmiljöområdet genom
kriminalisering och straffåtgärder spelar en relativt underordnad roll;
föreläggande och förbud från yrkesinspektionen bildar grundpelarna i
sanktionssystemet. Det sagda hindrar emellertid inte, enligt vad utskottet
anfört, att ansvarsreglerna och deras tillämpning måste ägnas uppmärksamhet
(se bl. a. SoU 1981/82:20). I enlighet med vad utskottet sagt sig utgå från
(SoU 1981/82:20 s. 9 och SoU 1981/82:42 s. 29) föranstaltade regeringen om
att riksåklagaren och rikspolisstyrelsen i sina budgetäskanden för 1983/84
redogjorde för utbildningsbehovet inom resp. yrkeskår vad avser arbetsmiljölagstiftningen
och dess ansvarsregler samt möjligheterna att införa en
särskild statistik avseende arbetsmiljöbrott.

I betänkande SoU 1982/83:29 har redogjorts för den kursverksamhet som
riksåklagaren resp. rikspolisstyrelsen anordnat avseende arbetsmiljölagstiftning
och utredning av arbetsmiljöbrott (s. 10-11). En handbok om arbetsmiljöbrott
har skrivits för polisen.

Fr. o. m. den 1 januari 1983 upprättas särskild statistik över polisanmälda
arbetsolyckor och arbetsmiljöbrott. Från nämnda tidpunkt sker specialredovisning
beträffande följande brott:

- Vållande till annans död i samband med arbetsolycka

- Vållande till kroppsskada eller sjukdom i samband med arbetsolycka

- Framkallade av fara för arbetstagare

- Brott mot arbetsmiljölagen (1977:1160).

Under år 1983 fördes 23 fall av vållande till annans död eller vållande till
kroppsskada eller sjukdom i samband med arbetsolycka till rättegång. Av
dessa ledde 15 fall till fällande dom.

Enligt vad utskottet inhämtat händer det att åklagarens beslut om att lägga
ned åtal eller utredningar om allvarliga arbetsolyckor ändras av riksåklaga 2

Riksdagen 1984185.12sami. Nr 16

SoU 1984/85:16

18

ren (RÅ) efter det att yrkesinspektionen, fackföreningen eller allmänheten
begärt överprövning. Från RÅ:s sida anser man dock inte att detta betyder
att polis eller åklagare gör ett dåligt arbete utan att det visar hur svåra
arbetsmiljömålen är och hur stora möjligheterna är att göra olika bedömningar.
Vid en arbetsolycka måste polisen nämligen ta reda på

- om det funnits brister i arbetarskyddet, i utrustning eller instruktioner

- om dessa brister varit den direkta orsaken till olyckan

- vem som var ansvarig för att rätt utrustning eller rätt instruktioner inte gavs

- om hans oaktsamhet varit så grov att det bör leda till åtal.

Den 1 april 1985 trädde nya bestämmelser om åtalsunderlåtelse i kraft. De
nya reglerna innebär att åklagarnas möjligheter att underlåta åtal och att
underlåta att inleda.och att nedlägga förundersökning avsevärt utvidgas. I
riksåklagarens cirkulär angående de nya åtalsbestämmelserna (RÅC 1:105)
erinras dock om att vid brott mot näringsrättsliga författningar eller
författningar angående arbetarskydd e. d., så starka allmänna intressen talar
för att dessa brott inte lämnas obeivrade att utrymmet för åtalsunderlåtelse är
begränsat. Åtalsunderlåtelse för sådana brott bör därför enligt riksåklagaren
förekomma endast undantagsvis.

När det gäller påföljder vid arbetsmiljöbrott kan här nämnas att det i 36
kap. 3 a § brottsbalken har intagits en bestämmelse som gör det möjligt att
förverka sådana företagsekonomiska vinster som har uppkommit hos en
näringsidkare med anledning av att brott begåtts i verksamheten. Bestämmelsen
gäller såväl vid brott mot brottsbalken som vid specialstraffrättsliga
överträdelser såsom arbetsmiljöbrott. Vidare har i arbetstidslagen
(1982:673) införts bestämmelser om övertidsavgift som skall tas ut av den
fysiska eller juridiska person i vars verksamhet överträdelsen har begåtts.
Kommissionen (Ju 1982:05) mot ekonomisk brottslighet, som nu har avslutat
sitt arbete, avlämnade förra året delbetänkandet (Ds Ju 1984:5) Företagsbot.
Enligt kommissionen finns det ett påtagligt behov av mer effektiva åtgärder
mot brott som begås inom ramen för näringsverksamhet. I betänkandet har
kommissionen därför föreslagit att de nuvarande sanktionerna i brottsbalken
kompletteras med en ny sanktion benämnd företagsbot. Avsikten är att böter
mellan 10 000 kr. och 3 milj. kr. skall kunna ådömas ett företag eller en
företagare som en särskild rättsverkan av brott, t. ex. vid grovt åsidosättande
av skyldigheter enligt arbetsmiljölagstiftningen. Betänkandet har remissbehandlats
och bereds för närvarande i regeringskansliet.

I detta sammanhang kan vidare nämnas att det i det ovan nämnda
betänkandet Samlad tillsyn av arbetsmiljön diskuteras yrkesinspektionens
användning av dess sanktionsmöjligheter enligt arbetsmiljölagen (s. 97-99).
Yrkesinspektionen har tillgripit förelägganden i ett hundratal fall varje år
sedan 1978, och antalet förbud har legat mellan 200 och 300 per år uppges det
i betänkandet. Enligt utredningens bedömning använder yrkesinspektionen
möjligheterna till sanktion alltför sällan. Utredningen understryker också

SoU 1984/85:16

19

betydelsen av att man vid användningen av sanktionsinstrumenten beaktar
krav på likhet i tillämpningen mellan olika distrikt. Som ett problem i
sammanhanget anges att en stor del av distriktens beslut om sanktioner för
närvarande inte står sig vid överprövning. Utredningen ser därför anledning
att betona vikten av utbildning och handledning till stöd för inspektionens
agerande i sanktionsärenden. Vidare understryks betydelsen av att inspektionen
uppträder med fasthet och konsekvens när man upptäcker överträdelser
mot gällande regler. Utredningen anser att det närmast ankommer på
distriktsledningen att se till att yrkesinspektionens resurser inte i onödan tas i
anspråk för att försöka övertala och övertyga när åtgärder oundgängligen
måste genomföras.

Även utskottet anser att samhället kraftigt måste markera att man ser
allvarligt på fall av vårdslöshet och underlåtenhet i fråga om arbetarskydd.
Den utbildning om arbetsmiljölagstiftning och utredning av arbetsmiljöbrott
som bedrivits av riksåklagarämbetet resp. rikspolisstyrelsen bör fortgå. Det
är också viktigt att - såsom utredningen om en samlad tillsyn av arbetsmiljön
framhållit - yrkesinspektionen uppträder med fasthet och konsekvens när
överträdelser mot gällande regler uppdagas. Enligt utskottets mening kan
mot bakgrund av vad utredningen anfört ifrågasättas om sanktionsmöjligheterna
enligt nuvarande lagstiftning utnyttjas till fullo. Det är angeläget att
regelsystemets innehåll och möjligheter får tillräckligt utrymme också i
yrkesinspektörernas utbildning. Utskottet förutsätter att regeringen överväger
dessa frågor i samband med sin beredning av utredningens förslag.

Mot bakgrund av den här lämnade redovisningen anser utskottet inte att
motion 1984/85:2257 (vpk) yrkande 2 påkallar någon riksdagens åtgärd.
Yrkandet avstyrks.

Översyn av arbetsmiljölagen

I motion 1984185:2257 (vpk) föreslås att en utredning tillsätts för att
värdera arbetsmiljölagens effekter och svagheter och föreslå förbättringar i
lagen och dess tillämpning (yrkande 13). I motionen anförs att vänsterpartiet
kommunisterna redan vid arbetsmiljölagens tillkomst var synnerligen kritiskt
mot själva principen att skriva en ramlag som överflyttar de konkreta
åtgärderna från de demokratiska organen till de administrativa. Lagen
bedömdes vidare som otillräcklig, eftersom den slog fast att det dagliga och
lokala arbetsmiljöarbetet skulle bygga på klassamarbete. En del av ansvaret
för lagens otillräcklighet måste enligt motionärerna läggas på arbetarskyddsstyrelsens
ledning som inte förmått fylla ramlagen med innehåll. Motionärerna
anser inte att arbetsmiljölagen haft avsedda effekter när mer än 100
dödsfall, 100 000 olycksfall, 20 000 arbetssjukdomar och 10 000-tals förtidspensioneringar
inträffar varje år. Riksdagen måste ta sitt politiska ansvar för
arbetsmiljön och omedelbart analysera lagens uteblivna effekter, heter det i
motionen.

SoU 1984/85:16

20

Arbetsmiljölagen, som trädde i kraft den 1 juli 1978, är till stor del en
ramlagstiftning, som förutsätts bli kompletterad genom av arbetarskyddsstyrelsen
utfärdade närmare föreskrifter för olika områden. Denna konstruktion
av lagstiftningen är bl. a. avsedd att underlätta en utveckling som tar
hänsyn till nya forskningsrön och till behovet av åtgärder inom olika
områden. Vid riksdagsbehandlingen framfördes från vänsterpartiet kommunisterna
motionsförslag som innebar att arbetet i arbetsmiljöfrågor borde
bedrivas genom en facklig kamp av arbetstagarna mot arbetsgivarna och att
arbetsmiljölagen borde ge arbetstagarna fackliga maktbefogenheter i olika
avseenden.

Utskottet avstyrkte motionen och anförde i sitt av riksdagen godkända
betänkande SoU 1977/78:1 att utskottet anslöt sig till den i propositionen
framförda uppfattningen att samverkan mellan arbetstagare och arbetsgivare
var en förutsättning för ett framgångsrikt arbete när det gällde att skapa en
god arbetsmiljö. Den metod som vänsterpartiet kommunisterna anvisade
stod i motsats till den för arbetsmiljölagstiftningen grundläggande principen
om samverkan, ansåg utskottet, som i sammanhanget även ville peka på de
möjligheter till inflytande över sin arbetsmiljö som arbetstagarna hade
genom den s. k. kvarlevande stridsrätten enligt medbestämmandelagen,
MBL.

Under år 1984 inträffade 101 arbetsolyckor med dödlig utgång (källa:
Arbetarskydd nr 4, April 1985). Det är den lägsta siffran någonsin. Antalet
dödade anställda har minskat med 47 sedan år 1978 och med mer än en
fjärdedel sedan år 1955. Antalet arbetsolycksfall sjönk gradvis fram till
mitten av år 1983, då en ökning åter kunde skönjas. Svårighetsgraden har
dock minskat markant. Sjukfrånvaron i anledning av arbetsolyckor har
nämligen gått ned med 40 % sedan år 1968.

Utskottet anser emellertid inte att det finns anledning att slå sig till ro med
detta. Arbetsskadorna medför lidande och välfärdsförluster för den enskilde
och stora kostnader för näringsliv och samhälle. I budgetpropositionen anför
arbetarskyddsstyrelsen att man i det regionala tillsynsarbetet kommer att
prioritera åtgärder mot skaderisker och att en koncentration av tillsynsinsatserna
skall ske till områden där de största riskerna finns för arbetsskador.
Efter det att arbetarskyddsstyrelsen avslutat sitt arbete med att arbeta om
tidigare anvisningar till föreskrifter som komplement till arbetsmiljölagen
kommer ett uppdämt behov av kompletterande regler och uppföljningsinsatser
av nya och omarbetade författningar att föreligga. I sammanhanget kan
vidare erinras om att riksdagen som ett led i strävandena att åstadkomma en
bättre arbetsmiljö nyligen beslutat om åtgärder för att påskynda utbyggnaden
av företagshälsovården (prop. 1983/84:89, SoU 1983/84:13).

Utskottet anser för sin del inte att det framkommit något som skulle
motivera en översyn av arbetsmiljölagen på det sätt motionärerna begärt.
Det sagda hindrar inte att specifika frågor, såsom t. ex. hur asbestskador skall
förhindras, kan behöva övervägas särskilt. Regeringen har sålunda nyligen

SoU 1984/85:16

21

tillsatt en asbestkommission med uppdrag att lägga fram ett samlat handlingsprogram
för åtgärder mot asbest (se vidare ovan s. 13). Kemikommissionen
(Jo 1983:2) har sett över kemikaliekontrollen samt en rad andra frågor
med anknytning till arbetsmiljöarbetet. En proposition på grundval av
kommissionens betänkande (prop. 1984/85:118) har nyligen avlämnats.
Översynen av yrkesinspektionens arbete har tidigare nämnts (s. 4). Sekretessfrågorna
inom arbetsmiljöområdet är föremål för utredning (s. 16).

Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motion 1984/85:2257
(vpk) såvitt nu är i fråga (yrkande 13).

Omplacering eller ledighet för graviditet

I motion 1984185:2257 (vpk) föreslås att kvinnor som planerar graviditet
eller är gravida får lagstadgad rätt till omplacering eller ledighet med
bibehållen lön vid misstänkt risk för fosterskada i arbetsmiljön (yrkande 6).
Enligt motionärernas uppfattning får kvinnor i fertil ålder inte diskrimineras
genom att de förbjuds att arbeta i riskmiljöer. Upptag av riskämnen måste i
stället minimeras genom tekniska åtgärder. Innan dessa krav tillgodosetts
kräver motionärerna att kvinnor som planerar graviditet eller blivit gravida
omplaceras utan löneförlust.

Enligt arbetsmiljölagen gäller att om ett visst slag av arbete innebär risk för
ohälsa eller olycksfall regeringen eller arbetarskyddsstyrelsen kan föreskriva
läkarundersökning samt meddela förbud att till arbetet anlita den som vid
undersökningen företett sjuklighet eller svaghet, som gör honom särskilt
mottaglig för sådan risk (3 kap. 15 §).

I den mån vissa grupper av arbetstagare kan bedömas vara särskilt utsatta
kan bl. a. förbud meddelas mot att arbetet utförs av arbetstagare som tillhör
sådan grupp (16 §). Arbetarskyddsstyrelsen har med stöd av 3 kap. 16 §
utfärdat föreskrifter om medicinsk kontroll vid blyarbete. I kungörelsen,
som trädde i kraft den 1 januari 1983, stadgas att kvinnliga arbetstagare som
är gravida eller ammar i princip inte får sysselsättas i blyarbete. Frågan om
ekonomisk ersättning till gravida kvinnor som på grund av risker för
fosterskador tvingats avstå från förvärvsarbete har tillfälligt lösts genom de
stödformer som är avsedda att ge ekonomisk grundtrygghet vid arbetslöshet.

En gravid kvinna som har fysiskt påfrestande arbetsuppgifter har enligt 3
kap. 9 § lagen (1962:381) om allmän försäkring fr. o. m. 60:e dagen före den
beräknade tidpunkten för nedkomsten rätt att bli omplacerad på arbetsplatsen
till ett mindre ansträngande arbete med bibehållen lön eller, om detta
inte är möjligt, att vara ledig och uppbära havandeskapspenning längst till
och med den elfte dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse.
Havandeskapspenningen motsvarar kvinnans sjukpenning.

Arbetsmarknadsministern framhöll i förra årets budgetproposition (s. 23)
att det var angeläget att arbetet med att kartlägga sambandet mellan olika
arbetsmiljöer och reproduktionsskador, inkl. fosterskador, fortsatte och att

3 Riksdagen 1984185.12suml. Nr 16

SoU 1984/85:16

22

detta arbete inriktades på såväl kvinnor som män. Målet måste enligt
arbetsmarknadsministern vara en i alla avseenden säker arbetsmiljö.

Genom att riksdagen nyligen antagit proposition 1984/85:78 med bl. a.
förslag inom föräldraförsäkringens och sjukpenningförsäkringens områden
(SfU 1984/85:12, rskr. 125) har frågan om ekonomisk ersättning till gravida
kvinnor i här aktuella situationer fått en permanent lösning. I propositionen
föreslogs att rätten till omplacering och havandeskapspenning utvidgas till att
omfatta kvinnor som avstängs från sitt arbete enligt föreskrifter som
meddelats med stöd av 3 kap. 16 § arbetsmiljölagen. Om omplacering på
grund av risker i arbetsmiljön inte kunnat ske när kvinnan avstängs från
arbetet skall möjligheten till omplacering fortlöpande prövas av arbetsgivaren.
Uppkommer då en möjlighet till en omplacering som bedöms kunna
avse minst en månad skall arbetsgivaren erbjuda kvinnan arbetet. Under den
tid kvinnan inte kunnat omplaceras till annat arbete ersätts inkomstbortfallet
genom havandeskapspenning. De nya reglerna träder i kraft den 1 juli 1985.

Beträffande gravida kvinnors rätt till omplacering från bildskärmsarbete
hänvisas dessutom till närmast följande avsnitt.

I en motion som väckts med anledning av propositionen om föräldraförsäkring
m. m. föreslog vänsterpartiet kommunisterna, i likhet med i den nu
aktuella motionen, att riksdagen hos regeringen skulle begära åtgärder som
gav gravida kvinnor rätt till omplacering eller havandeskapspenning om de
vistades i arbetsmiljöer där stark misstanke om risk för fosterskador förelåg,
Socialförsäkringsutskottet avstyrkte motionen och anförde (SfU 1984/85:12
s. 9).

I propositionen har framhållits att kunskaperna om sambandet mellan
påverkan av olika yttre faktorer och riskerna för fosterskador ännu så länge
är begränsade och att inte minst på arbetsmiljöområdet läget är oklart.
Föreskrifter om skydd för havande kvinnor finns för närvarande endast såvitt
gäller blyarbete. Inom arbetarskyddsstyrelsen pågår emellertid ett förberedande
arbete med föreskrifter som berör gravida kvinnor inom andra
arbetsområden. Utskottet anser mot denna bakgrund att den utökade rätten
till omplacering och havandeskapspenning bör avgränsas på sätt föreslagits i
propositionen och avstyrker bifall till motionen. Utskottet förutsätter därvid
att arbetarskyddsstyrelsen uppmärksamt följer det fortlöpande forskningsarbetet
på området och skyndsamt utfärdar föreskrifter i de fall risker för
fosterskador upptäcks i arbetsmiljön.

Riksdagen följde utskottet.

Utskottet anser inte att det sedan föregående riksdagsbehandling inträffat
något som skulle ge anledning tili ett ändrat ställningstagande och avstyrker
därför motion 1984/85:2257 (vpk) yrkande 6.

Dator- och bildskärmsarbete

I motion 1984185:2257 (vpk) föreslås att en datamiljökommission tillsätts
för att övervaka risker med den snabbt tilltagande datoriseringen och ge
förslag till riktlinjer för en bra arbetsmiljö där datorer och bildskärmar

SoU 1984/85:16

23

används {yrkande 9). Riktlinjerna bör inkludera synpunkter på arbetspassens
längd, synergonomiska krav m. m., heter det i motionen. Kommissionens
uppgift bör bl. a. vara att bevaka och värdera de forskningsrapporter
som rör arbetsmiljö och datorisering.

När det gäller normer för bildskärmsarbete finns det i dag anvisningar från
arbetarskyddsstyrelsen, Avläsning av bildskärmar, nr 136 från 1978, som
bl. a. innehåller bestämmelser om synhjälpmedel. Dessa bestämmelser
håller på att omarbetas till en föreskrift för arbete vid bildskärmar, som
kommer att röra den ergonomiska utformningen av såväl själva bildskärmen
som den omgivande miljön, inkl. vissa arbetsorganisatoriska frågor.

Ett förslag till föreskrifter har remitterats och en kungörelse beräknas
kunna utfärdas senare i vår.

Bestämmelser om bildskärmsarbete återfinns för närvarande även i AFS
1983:6 Arbetsställningar och arbetsrörelser och AFS 1983:9 Maskiner för
grafiskt arbete. Arbetarskyddsstyrelsen arbetar för närvarande även med att
utforma allmänna råd om datorer i arbetslivet, vilka berör de mer allmänna
arbetsmiljöaspekter som bör tas med i bedömningen och planeringen av
införandet av ett datoriserat system (se även ovan s. 10).

Dataeffektutredningen framlade förra året sitt slutbetänkande Datorer
och arbetslivets förändring (SOU 1984:20). I årets budgetproposition (bil. 12
s. 45) redovisas hur förslagen i slutbetänkandet har behandlats inom
regeringskansliet. Det konstateras att flera av förslagen ligger utanför
arbetsmarknadsdepartementets ansvarsområde och att de förslagen kommer
att redovisas för riksdagen i annat sammanhang. Till frågan om ett
åtgärdsprogram för kvinnor i samband med datorisering har regeringen
återkommit i den proposition om kvinnors villkor på arbetsmarknaden,
proposition 1984/85:130, som nyligen förelagts riksdagen. (Beträffande
utredningens förslag om datateknik och handikappades arbetsliv, se ovan
s. 10).

Riksdagen har inte funnit anledning att göra något uttalande med
anledning av den i propositionen lämnade redogörelsen för behandlingen av
dataeffektutredningens betänkande (AU 1984/85:11, rskr. 188).

Ett särskilt utvecklingsprogram för bättre arbetsmiljö och arbetsorganisation
vid utnyttjande av datorer och mikroelektronik i arbetslivet startades år
1982 av arbetarskyddsfonden på initiativ av LO, TCO och SAF. Programmet
omfattar bl. a. praktiskt utvecklingsarbete och försöksinvesteringar direkt i
produktionen i samband med att ny teknik introduceras i näringsliv och
förvaltning. Utvecklingsprogrammet, som arbetar inom en resursram om
54,5 milj. kr., beräknas pågå under fem år.

I proposition 1983/84:107 om forskning m. m. (bil. 7) uppgavs att det inom
arbetarskyddsstyrelsens forskningsavdelning planerades särskilda satsningar
på forskning om sambandet mellan ny teknik (främst datorteknik) och
arbetsorganisation. Satsningarna skulle ske i samarbete med bl. a. fysiologer
och tekniker (prop. s. 7).

SoU 1984/85:16

24

I detta sammanhang hör även nämnas den undersökning om sambandet
mellan bildskärmsarbete och graviditetsstörningar som bedrivits av arbetarskyddsstyrelsen
tillsammans med socialstyrelsen. Undersökningen, som
nyligen avslutats, baserades på två centrala hälsoregister, det medicinska
födelseregistret och patientregistret. Eftersom dessa register saknar uppgifter
om yrke kompletterades de med uppgifter härom från folk- och
bostadsräkningen (FoB). Tre grupper av kvinnor studerades, de som
bedömts ha haft hög, medelhög eller låg frekvens av arbete med dataskärmar
under sin graviditet. En kontrollgrupp som inte arbetat vid bildskärmar
undersöktes också. Ur de aktuella yrkesgrupperna valdes ut alla kvinnor som
fått missfall, fött barn som dött eller haft allvarliga missbildningar eller vägt
under 2 500 gram vid födelsen. En rad andra faktorer inom arbetslivet än
bildskärmsarbete analyserades, såsom kontakt med kemikalier, upplevelser
av stress, arbete med tunga lyft och arbete i rökiga lokaler. Hänsyn togs också
till kvinnans egen rökning under graviditeten. Det konstaterades att stress
och rökning förekom oftare hos kvinnor som hade mycket dataarbete
jämfört med dem som inte alls eller bara sporadiskt arbetade vid skärm. Ett
sannolikt samband mellan stress och fosterskador ansågs kunna anas. Den
tidigare kända effekten av rökning på barnets födelsevikt framkom också i
undersökningen. Enligt undersökarna var det emellertid det mest troliga att
inget orsakssamband över huvud taget förelåg mellan bildskärmsarbete och
det graviditetsutfall som konstaterats.

Slutsatserna av den här redovisade undersökningen (en utförligare redogörelse
ges bl. a. i Läkartidningen 15/85) har kritiserats av andra forskare.
Dessa har gjort gällande att undersökningens statistiska material visar att
kvinnorna i den s. k. högriskgruppen fött fler missbildade barn än riksgenomsnittet
och att detta hängt samman med bildskärmsarbetet.

Arbetsmarknadsministern anordnade den 9 april i år en hearing med bl. a.
forskare från arbetarskyddsstyrelsen, statens strålskyddsinstitut och de
medicinska fakulteterna i Lund och Göteborg om bildskärmsforskningens
resultat och framtid, varvid bl. a. den ovan redovisade undersökningen
diskuterades.

I en frågestund i riksdagen den 16 april där risken för fosterskador vid
bildskärmsarbete diskuterades, anförde arbetsmarknadsministern följande
angående vad som framkommit vid den aktuella hearingen.

Vid denna hearing framgick att det vetenskapliga underlaget på detta
område fortfarande är otillräckligt. I de studier som har genomförts i Sverige
och i andra länder har man inte kunnat påvisa att det föreligger ett
orsakssamband mellan bildskärmsarbete under graviditet och missfall eller
missbildningar hos de födda barnen. Som flera forskare framhöll betyder
detta emellertid inte att ett sådant samband kan uteslutas. Det är därför
ytterst angeläget att forskningen på detta område intensifieras. Såväl
arbetarskyddsstyrelsen som socialstyrelsen planerar att gå vidare och följa
upp de undersökningar som har gjorts. Även i andra länder, t. ex. i USA,
finns långtgående planer på omfattande studier över effekterna av bild -

SoU 1984/85:16

25

skärmsarbete på graviditet. I detta sammanhang vill jag också informera om
att socialstyrelsen för närvarande håller på att bearbeta resultaten från en
registerstudie över graviditetsutfallet under åren 1980-1983 bland samtliga
kvinnor anställda vid landets försäkringskassor. Resultatet av studien
beräknas kunna publiceras inom kort.

Jag har förståelse för och respekterar den oro och osäkerhet som många
gravida kvinnor känner som i dag arbetar framför bildskärm. Att vi i dag har
otillräckliga kunskaper på området är en klen tröst för dessa kvinnor. Jag
planerar därför att under våren ta kontakt med arbetsmarknadens parter för
att diskutera möjligheterna att avtalsvägen ge kvinnor som arbetar vid
bildskärm och som önskar det rätt till omplacering i samband med graviditet.

Om avtal med arbetsmarknadens parter inte skulle komma till stånd,
kommer regeringen, enligt vad utskottet erfar, att överväga en författningsreglering.

Enligt i dagarna framlagda uppgifter i massmedia visar registerstudien
över graviditetsutfallet bland försäkringskasseanställda att dessa kvinnor
under år 1983 födde betydligt högre andel allvarligt missbildade barn än
andra kvinnor i Sverige. Undersökningens resultat har ännu inte utvärderats.

En motion med samma innehåll som den nu aktuella behandlades av
utskottet våren 1984. Utskottet avstyrkte motionen med hänvisning bl. a. till
det föreskrifts- och forskningsarbete på området som då pågick.

En föreskrift om arbete vid bildskärmar beräknas, som ovan nämnts,
kunna utfärdas inom kort. Arbete pågår med allmänna råd om datorstöd i
arbetslivet. Forskningen om eventuella risker med bildskärmsarbete kommer
att intensifieras. Regeringen har särskild uppmärksamhet riktad på
denna fråga. Forskning om förändrade krav på människan i samband med
införande av ny teknik är även ett av arbetarskyddsstyrelsen prioriterat
forskningsområde.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet inte att det finns behov av att
tillsätta en sådan datamiljökommission som begärts i motion 1984/85:2257
(vpk). Motionen avstyrks därför såvitt nu är i fråga (yrkande 9).

Forskning om belastningssjukdomar

I motion 1984185:2257 (vpk) begärs att forskning och åtgärder mot
belastningssjukdomar fortsätter att prioriteras i arbetsmiljöarbetet (yrkande
10). Ryggvärk, nedsatt muskelkraft och förslitna leder är mindre dramatiska
effekter än död och cancer men utgör likafullt plågsamma, invalidiserande
och utdragna lidanden, anför motionärerna. Dessutom är de synnerligen
utbredda i befolkningen och drabbar särskilt dem som har tunga arbeten i
dåliga arbetsställningar. I motionen anförs att arbetarskyddsstyrelsen och
arbetsmarknadsministern prioriterar forskning om belastningssjukdomar
och att riksdagen bör uttala ett särskilt stöd härför liksom för utvärderingar
av förändringsåtgärder.

SoU 1984/85:16

26

Arbetarskyddsstyrelsen uttalade i sin anslagsframställning för budgetåret
1984/85 att den typ av forskning som har väsentlig betydelse från hälsosynpunkt
i första hand måste prioriteras. Prioriteringarna måste göras med
hänsyn till såväl skadefrekvens som skadornas svårighetsgrad. Styrelsen
uppgav att man på grundval av den aktuella och den förväntade risksituationen
prioriterat bl. a. belastningsskador som forskningsområde under den
närmaste femårsperioden (budgetpropositionen 1983/84 s. 146).

Arbetsmarknadsministern förklarade dels i förra årets budgetproposition,
dels i den forskningsproposition, 1983/84:107 bilaga 7, som behandlats av
utskottet i betänkandet SoU 1983/84:24 att de av styrelsen föreslagna
prioriteringarna samt de överväganden som redovisats som grund för dessa
enligt hennes mening synes vara väl avvägda och motiverade (budgetpropositionen
1983/84 s. 148, forskningspropositionen bil. 7 s. 9).

Våren 1984 väckte vänsterpartiet kommunisterna en motion med samma
innehåll som den nu aktuella. Utskottet avstyrkte motionen med hänvisning
till arbetsmarknadsministerns ovan återgivna uttalande (SoU 1983/84:29
s. 27).

Även i årets budgetproposition uppger arbetarskyddsstyrelsen att åtgärder
för att förebygga belastningsskador av olika slag fortfarande är ett högt
prioriterat område. Arbetet härmed bedrivs bl. a. i form av ett riksomfattande
tillsynsprojekt, i vilket såväl tillsynsavdelningen som yrkesinspektionen
medverkar (budgetpropositionen s. 119). När det gäller forskning anför
styrelsen att den typ av forskning som har väsentlig betydelse från hälsosynpunkt
i första hand måste prioriteras. Bland särskilt prioriterade forskningsområden
anges belastningssjukdomar (s. 120).

Utskottet delar motionärernas uppfattning om angelägenheten av forskning
och åtgärder för att förebygga och minska belastningsskador. Med
hänvisning till den här lämnade redovisningen anser utskottet dock inte att
motion 1984/85:2257 (vpk) yrkande 10 påkallar något uttalande från
riksdagens sida.

Gränsvärden

Utskottet har vid tidigare behandling av motionsyrkanden rörande
arbetarskyddsstyrelsens föreskriftsarbete redogjort för överväganden bakom
och de problem som är förknippade med fastställande av gränsvärden
beträffande kemiska ämnen, buller, strålning, ljus m. m. samt det arbete som
pågår inom arbetarskyddsstyrelsen på dessa områden (se bl. a. SoU 1981/
82:15 och 42, SoU 1983/84:29 samt mera utförligt i betänkandet SoU
1977/78:1 med anledning av proposition 1976/77:149 om arbetsmiljölag).
Utskottet får när det gäller den allmänna bakgrunden hänvisa till där
lämnade redogörelser. Beträffande det rent praktiska arbetet med framtagande
av gränsvärdelistan har utskottet inhämtat följande.

Två arbetsgrupper medverkar i arbetet med att ta fram listan-föreskrifts -

SoU 1984/85:16

27

gruppen och kriteriegruppen för hygieniska gränsvärden. Föreskriftsgruppen
- där representanter för arbetarskyddsstyrelsen och arbetsmarknadens
parter ingår - prioriterar förslag om önskvärda förändringar av olika
gränsvärden eller införandet av nya ämnen i gränsvärdesförteckningen.
Därefter beställer man vetenskapligt dokumentationsunderlag från kriteriegruppen.
Kriteriegruppen, som är sammansatt av forskare, har en rent
vetenskaplig funktion.

Kriteriegruppen sammanställer vetenskaplig dokumentation om det aktuella
ämnet. Särskild vikt läggs vid samband mellan förekomst av ämnet och
effekter på hälsan samt vid cancerframkallande, genetiska och fosterskadande
effekter m. m. Dokumentationen bygger på såväl svenska som utländska
forskningsresultat. Kriteriegruppen gör därefter ett uttalande som tillsammans
med bakgrundsmaterialet överlämnas till föreskriftsgruppen.

I föreskriftsgruppen diskuteras sedan kriteriegruppens dokumentation.
Där görs också en bedömning av hur näringslivet ser ut på det speciella
området, hur stora mängder av det aktuella ämnet som hanteras, hur stora
arbetstagargrupper som är utsatta, vilka metoder som används, dagens
exponering, tekniska möjligheter att minska exponeringen (inkl. beräkningar
av nödvändiga kostnader och investeringar), kontrollmöjligheter, metoder
samt kostnader för mätning och analys.

Därefter överlämnar föreskriftsgruppen sitt förslag till arbetarskyddsstyrelsens
styrelse för behandling. Gruppen bör då helst ha enats om lägsta
möjliga praktiskt tillämpliga risk, dvs. den nivå där det är en betryggande
marginal mellan gränsen och den nivå där oacceptabla skadeeffekter kan
uppstå. Samtidigt skall gränsvärdet vara praktiskt med hänsyn till tekniska
och ekonomiska begränsningar. Verksstyrelsen fattar beslut om utfärdande
av en kungörelse.

Säkerhetsmarginaler för gränsvärden

I motion 1984185:2257 (vpk) föreslås att preciserade säkerhetsmarginaler
vid fastställande av hygieniska gränsvärden tillämpas utgående från lägsta
kända nivå som misstänks ge akut eller kronisk skadlig påverkan samt att
överväganden bakom varje gränsvärde offentliggörs (yrkande 3).

Yrkanden identiska med det nu aktuella har tidigare avstyrkts av utskottet,
senast i betänkande SoU 1983/84:29, och avslagits av riksdagen.

Utskottet har i sitt av riksdagen godkända betänkande SoU 1977/78:1
framhållit vikten av att gränsvärdessystemet utsträcks så snart förutsättningarna
föreligger samt att kriterierna för gränsvärden bör vara stränga, bl. a.
med hänsyn till människors olika känslighet. De gällande gränsvärdena
revideras ständigt. En ny gränsvärdeslista, AFS 1984:5, där drygt 30
gränsvärden reviderats och där ett drygt tjugotal nya förts in trädde i kraft
den 1 januari i år. Arbetarskyddsstyrelsens dokumentation beträffande
gränsvärdesbestämningar är offentliga handlingar i den mån annat inte följer
av sekretesslagen.

SoU 1984/85:16

28

Mot bakgrund av vad här anförts anser utskottet inte att motion
1984/85:2257 (vpk) yrkande 3 påkallar någon åtgärd av riksdagen.

Fosterskadande och graviditetsstörande ämnen

I kungörelsen med den nya gränsvärdeslistan, AFS 1984:5, ingår ett avsnitt
om reproduktionsstörande kemiska ämnen, dvs. kemiska ämnen som utövar
skadliga effekter på mannens och kvinnans fortplantningsförmåga samt på
fostret. Där nämns anestesigaser och organiska lösningsmedel som exempel
på ämnen som satts i samband med fosterskada eller andra reproduktionsstörningar
till följd av yrkesexposition. Hit hänförs också bly, vilket föranlett
föreskrifter om att kvinnor, som i sitt arbete exponeras för bly och som
omfattas av medicinsk kontroll, inte får sysselsättas i blyarbete under
graviditet och amning (se även ovan s. 21). I kungörelsen anförs att
sambanden mellan fosterskador och yrkesexposition för kemiska ämnen är
svåra att studera. Expositionsförhållandena är ofta oklara, och uppgifter om
t. ex. missfall som inträffar tidigt under graviditeten är mycket osäkra.
Vidare framhålls att ett reproduktionsstörande ämne kan ge upphov till flera
olika effekter, beroende på när expositionen äger rum. Man har dock
konstaterat att flertalet cancerframkallande ämnen är reproduktionsstörande
(kungörelsen s. 50).

I motion 1984185:2257 (vpk) föreslås att en lista över ämnen som misstänks
medföra graviditetsstörningar och fosterskador publiceras tillsammans med
de hygieniska gränsvärdena (yrkande 5). Motionärerna anser inte att det är
tillräckligt att bara allmänt beröra frågeställningen, som skett i den senaste
versionen av gränsvärdesföreskriften.

I tidningen Arbetsmiljö nr 6/1983 har publicerats en lista över faktorer i
arbetsmiljön som påverkar reproduktionen. Listan, som omfattar 13 ämnen
eller ämnesgrupper, har sammanställts vid Institutet för arbetshygien i
Helsingfors år 1982.

Vidare har Sveriges kemiska industrikontor (Kemikontoret) i rapporten
Reproduktionsstörande effekter utarbetat rekommendationer för industriell
hantering av kemiska ämnen med möjlig reproduktionsstörande verkan. I
rapporten, som kom ut år 1984, ges en översikt av vad som i dagsläget är känt
om kemiska ämnen och reproduktionsstörande effekter. Exempel ges på
ämnen eller grupper av ämnen med känd eller eventuell reproduktionsstörande
verkan. Avsikten med exemplen uppges vara inte att utpeka ett antal
erkända och väldokumenterade reproduktionsstörande ämnen, utan att
snarare ange ett antal ämnen som varit särskilt uppmärksammade i sammanhanget
och för vilka möjligheten av reproduktionsstörande effekter hos
människa inte förefaller osannolik.

I proposition 1983/84:107 om forskning m. m. (bil. 7) uppgavs att bristen
på kunskaper ännu är mycket stor om sambandet mellan arbetsmiljöfaktorer
och fosterskador. Vidare uppgavs att arbetarskyddsstyrelsen under den

SoU 1984/85:16

29

närmaste femårsperioden har prioriterat bl. a. forskning om ämnen som kan
skada foster och arvsanlag (s. 9). Arbetsmarknadsministern har godtagit den
föreslagna inriktningen av forskningen.

Utskottet har erfarit att man vid arbetarskyddsstyrelsens forskningsavdelning
ägnar största uppmärksamhet åt frågan om reproduktionsskador som
följd av förhållanden i arbetsmiljön. Enligt uppgift övervägs att komplettera
gränsvärdeslistan med uppgift om vilka ämnen som anses fosterskadande.
Troligen kommer en informationsskrift i frågan att ges ut redan till
sommaren 1985.

Utskottet behandlade och avstyrkte en motion med samma lydelse som
den nu aktuella våren 1984. Utskottet uttalade då (SoU 1983/84:29) att det är
ytterst viktigt att det bedrivs forskning om sambandet mellan arbetsmiljöfaktorer
och reproduktionsskador. Utskottet förutsatte vidare att arbetarskyddsstyrelsen
skulle ge offentlighet åt vilka ämnen som kan befaras ge
sådana skador så snart det fanns vetenskapligt belägg härför.

Utskottet vill även nu understryka vikten av forskning om sambandet
mellan arbetsmiljöfaktorer och reproduktionsskador. Det är tillfredsställande
att arbetarskyddsstyrelsen ägnar frågan särskild uppmärksamhet och även
avser utge en översikt av vilka reproduktionsskadande ämnen som för
närvarande är kända.

Mot bakgrund av det anförda påkallar motion 1984/85:2257 (vpk) ingen
åtgärd i här aktuell del (yrkande 5).

Föreskrifter angående buller m. m.

I samma motion (vpk) föreslås att juridiskt bindande gränsvärden införs
för buller och sätts till högst 75 decibel (A) samt att föreskrifter utarbetas för
belysning och icke joniserande strålning (yrkande 8).

De nu gällande anvisningarna beträffande buller är från år 1976 (nr 110).
Dessa anger bl. a. att risk för bullerskada efter lång tids exponering för buller
normalt inte anses föreligga vid ljudnivåer under 85 decibel (A). Om
ljudnivån är högre under en typisk arbetsdag skall enligt anvisningarna
bullerbekämpning ske och hörselskyddande åtgärder vidtas.

En ny kungörelse med föreskrifter om buller antas inom kort. Enligt vad
utskottet erfar införs där bl. a. ett hörselskadekriterium och nya gränsvärden
för s. k. impulsljud.

I vad gäller icke joniserande strålning föreligger anvisningar om radiofrekvent
strålning från 1976 (nr lil). Dessa anvisningar håller nu på att
omarbetas till föreskrifter. Ett förslag till föreskrifter om högfrekventa
elektromagnetiska fält har nyligen skickats på remiss.

Vad slutligen beträffar belysning pågår för närvarande ett arbete med
föreskrifter även på detta område. Förslag till föreskrifter har remitterats
internt inom arbetarskyddsstyrelsen. Avsikten är att de skall skickas på
remiss även externt.

4 Riksdagen 1984185.12 sami. Nr 16

SoU 1984/85:16

30

Föreskrifter för buller kommer således inom kort att utfärdas. Inom
arbetarskyddsstyrelsen pågår arbete med föreskrifter på övriga angivna
områden. Utskottet anser med hänsyn härtill inte att någon åtgärd är
påkallad från riksdagens sida med anledning av motion 1984/85:2257 (vpk)
yrkande 8.

Förbränningsmotordrift i slutna rum

I motion 1984185:2257 (vpk) föreslås att användning av diesel- och andra
förbränningsmotordrivna arbetsmaskiner i fartygsrum, slutna lokaler och
gruvor samt vid andra underjordsarbeten förbjuds (yrkande 4).

Enligt 2 kap. 4 § arbetsmiljölagen skall luft-, ljud- och ljusförhållanden
samt övriga arbetshygieniska förhållanden vara tillfredsställande. Mot
bakgrund härav har arbetarskyddsstyrelsen utfärdat anvisningar och föreskrifter
avseende bl. a. förekomsten av dieselavgaser i vissa slutna lokaler
(bergrum, utrymmen i hamnar).

Vid arbetarskyddsstyrelsen har bedrivits flera forskningsprojekt om
effekterna av yrkesmässig exponering för motoravgaser. Resultaten av
forskningen rapporterades på läkarstämman 1983. För närvarande bedrivs
inom arbetarskyddsstyrelsen ett forskningsprojekt som gäller stuveriarbetare
i Göteborg, vilka utsätts för exponering av avgaser vid lastning av bilar på
transportfartyg.

Riksdagen har flera gånger behandlat motionsyrkanden som rört användningen
av diesel- och andra förbränningsmotordrivna fordon under jord och i
slutna utrymmen (se bl. a. SoU 1979/80:5 s. 19,1979/80:34 s. 9,1981/82:15 s.
29, 1981/82:42 s. 36, 1982/83:29 s. 17 och 1983/84:29 s.31). I betänkande
1979/80:5 anförde utskottet bl. a. följande.

Utskottet anser att det är angeläget att åtgärder vidtas för att eliminera de
hälsorisker och olägenheter som är förenade med användningen av dieseldrivna
fordon. Arbetarskyddsstyrelsens berganvisningar och hamnarbetsanvisningar
innehåller särskilda anvisningar om ventilation, luftkontroll och
avgaskontroll vid bruket av förbränningsmotordrivna arbetsfordon. Enligt
anvisningarna bör vidare eldrivna fordon användas där så kan ske. I syfte att
skapa förutsättningar för att kunna minska bruket av förbränningsmotordrivna
arbetsmaskiner i utrymmen med begränsad friskluftstillförsel bedrivs
olika forsknings- och försöksprojekt. Dessutom arbetar arbetarskyddsstyrelsen
med att få fram ett bättre underlag för nya eller ändrade föreskrifter inom
de aktuella områdena.

Ett förbud mot dieseldrivna fordon som yrkas i motionen skulle i nu
aktuella arbetsmiljöer innebära ett så drastiskt ingrepp i arbetsprocesserna
att produktionen sannolikt skulle omöjliggöras. Mot den redovisade bakgrunden
avstyrker utskottet motionsyrkandet men vill uttala att pågående
åtgärder i syfte att komma till rätta med de arbetsmiljörisker som är
förknippade med dieseldrift i slutna utrymmen bör intensifieras.

Vid motsvarande behandling våren 1984 anförde utskottet att arbetarskyddsstyrelsens
föreskriftsgrupp konstaterat att även om besvär uppkom -

SoU 1984/85:16

31

mer vid exposition för bensin- och dieselavgaser, expositionen vid mätningar
ändå visat sig ligga under tillämpliga hygienska gränsvärden. Föreskriftsgruppen
hade därför bett kriteriegruppen vid arbetarskyddsstyrelsens forskningsavdelning
utreda om det var möjligt att via någon "referenssubstans”
som ingår i avgaser fastlägga en högsta expositionsnivå för avgaser. Med
hänsyn till eventuell samverkan mellan de olika komponenter som ingår i
avgaser var det enligt föreskriftsgruppen nämligen möjligt att gränsvärdet för
en sådan ”referenssubstans” skulle ligga lägre när den ingick i avgaser än när
den förekom ensam. Enligt vad utskottet inhämtat är denna fråga nu under
utredning med hjälp av statens miljömedicinska laboratorium (SML).

Utskottet vill i år liksom tidigare understryka vikten av att åtgärder vidtas
för att eliminera de hälsorisker som är förenade med förbränningsmotordrivna
arbetsmaskiner. Om det finns möjligheter till det bör förbränningsmotorerna
ersättas med eldrift. Annars måste god utsugning av avgaserna
anordnas.

I avvaktan på att det pågående forskningsarbetet slutförs finner utskottet i
övrigt inte anledning till något uttalande från riksdagens sida. Motion
1984/85:2257 (vpk) yrkande 4 avstyrks således.

Medelsanvisning m. m. för arbetarskyddsverket

De under budgetåret 1984/85 upptagna anslagen C 1 Arbetarskyddsstyrelsen
och C 3 Yrkesinspektionen föreslås i budgetpropositionen slås samman
till ett gemensamt anslag benämnt C 1 Arbetsmiljö - Tillsyn och forskning.

Regeringen har under avsnittet C1 punkt 1 i budgetpropositionen (bil. 12
s. 130) hemställt att riksdagen godkänner den av arbetsmarknadsministern
förordade anslagskonstruktionen för arbetarskyddsverket. Vidare hemställs
att riksdagen godkänner en ny konstruktion av arbetarskyddsfondens
bidragsgivning till arbetarskyddsstyrelsen.

Arbetarskyddsfonden finansieras genom en arbetsgivaravgift benämnd
arbetarskyddsavgift. Denna avgift uppgår till 0,155 % av summan av vad
arbetsgivarna utger i löner och naturaförmåner. Enligt 4 kap. 8 § första
stycket lagen (1981:691) om socialavgifter förs 16,5 % därav till staten som
bidrag till kostnaderna för arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens
verksamhet medan återstoden förs till arbetarskyddsfonden.

Enligt 4 kap. 8 § andra stycket lagen om socialavgifer (senaste lydelse
1983:393) skall fondens tillgångar utgöra bidrag till kostnader för (1)
forskning och utveckling samt utbildning och information beträffande
arbetarskydd, (2) forskning och utveckling samt utbildning och information
beträffande medbestämmande i arbetslivet och arbetslivsfrågor i övrigt, (3)
skyddsarbete som utförs av skyddsombud som har utsetts enligt 6 kap. 2 §
tredje stycket arbetsmiljölagen, (4) utbildning av styrelserepresentanter för
de anställda samt (5) arbetstagarorganisationernas forskningsinitierande
verksamhet.

Rättelse: S. 31, rad 8 nedifrån Står: enligt rskr. 1984/85:172) Rättat till: 1983:393)
rad 14 nedifrån Står: 0,35 % Rättat till: 0,155 %

SoU 1984/85:16

32

Ur arbetarskyddsfonden har årligen utgått bidrag till verksamheten vid
arbetarskyddsstyrelsen med ett belopp som fastställts av regeringen. Huvuddelen
har utgjort bidrag till styrelsens forskningsavdelning och återstoden
bidrag till särskilda arbetarskyddsprojekt m. m. I propositionen uppges att
fondens finansiering av styrelsens verksamhet har expanderat kraftigt under
senare år. Innevarande år uppgår de sammanlagda bidragen till 42 milj. kr.
Denna markanta ökning av bidragsgivningen uppges ha lett till en svåröverblickbar
anslagskonstruktion. Statsmakternas insyn i omfattningen och
fördelningen av de samlade medel som arbetarskyddsstyrelsen förfogar över
uppges därmed ha försvårats. Bl. a. mot den bakgrunden föreslås att bidraget
till arbetarskyddsstyrelsen ur fonden i fortsättningen skall utgöra en viss fast
procentuell andel av fondens årliga intäkter av arbetarskyddsavgiften. I
propositionen anförs att det bör ankomma på regeringen att vidta erforderliga
ändringar av fondens instruktion samt att föreskriva vilken procentandel
av fondens intäkter av arbetarskyddsavgiften som skall utgå till arbetarskyddsstyrelsen.
Enligt arbetsmarknadsministerns mening bör huvudprincipen
vara att medel ur arbetarskyddsfonden även i fortsättningen skall
användas för arbetarskyddsstyrelsens forsknings- och utredningsverksamhet.

Några till denna punkt hänförliga motioner föreligger inte. Utskottet -som erinrar om att bidraget från arbetarskyddsfonden inte genom den nya
konstruktionen får användas för andra ändamål än sådana som anges i 4 kap.
8 § andra stycket lagen om socialavgifter - har inga invändningar mot
förslagen. Utskottet förutsätter att regeringen vid utformandet av närmare
föreskrifter för medelsanvändningen överväger om det nya systemet bör
föranleda ändring av ifrågavarande lagbestämmelse och i så fall återkommer
till riksdagen i den frågan.

Under avsnitt C 1 punkt 2 har regeringen vidare hemställt att till
Arbetsmiljö - Tillsyn och forskning för budgetåret 1985/86 anvisas ett
förslagsanslag av 274 067 000 kr. Utskottet har ingen erinran mot den
föreslagna medelsanvisningen.

Anskaffning av vetenskaplig apparatur för arbetarskyddsstyrelsen

Regeringen har under avsnittet C2 punkt 1 i budgetpropositionen (bil. 12
s. 131) hemställt att riksdagen godkänner av arbetsmarknadsministern
föreslagna årliga överföringar om 3 000 000 kr. i fem år från fonden för
arbetsmiljöförbättringar till statens inkomstbudget.

Arbetsmarknadsministern anför i propositionen (s. 130) att arbetarskyddsstyrelsen
under senare år tilldelats särskilda medel för anskaffning av
modern vetenskaplig apparatur. Det är enligt hennes mening angeläget att
investeringsnivån för vetenskaplig apparatur även fortsättningsvis kan
upprätthållas. Detta bör, enligt arbetsmarknadsministern, finansieras med
medel ur fonden för arbetsmiljöförbättringar. Fonden inrättades för att täcka

SoU 1984/85:16

33

statens ekonomiska åtaganden för garantilån för arbetsmiljöförbättringar,
s. k. AG-lån (se även ovan s. 9). AG-lånen kunde tecknas fram till december
1978. Fondens tillgångar uppges uppgå till betydligt högre belopp än de
utestående garantierna. I samband med att fonden inrättades anfördes att
eventuellt kvarstående medel skulle användas för andra insatser inom
arbetsmiljöområdet. Att tillgodose arbetarskyddsstyrelsens behov av investeringar
i mer kostnadskrävande vetenskaplig apparatur är enligt arbetsmarknadsministerns
mening en sådan insats för vilken fondens medel kan
utnyttjas. Bl. a. med hänsyn till vikten av riksdagens insyn i arbetarskyddsstyrelsens
verksamhet föreslås medlen från fonden överföras till statsbudgetens
inkomsttitel Lagstadgade socialavgifter: Inkomster av arbetsgivaravgifter
till arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens verksamhet och
sedan anvisas arbetarskyddsstyrelsen över detta anslag. Det föreslås ankomma
på regeringen att föranstalta om de årliga överföringarna.

Under avsnitt C 2 punkt 2 hemställer regeringen vidare att till Arbetarskyddsstyrelsen:
Anskaffning av vetenskaplig apparatur för budgetåret
1985/86 anvisas ett reservationsanslag av 3 000 000 kr.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utbildningen av yrkesinspektör
att riksdagen avslår motion 1984/85:320,

2. beträffande yrkesinspektionens rapporteringssystem
att riksdagen avslår motion 1984/85:1005,

3. beträffande yrkesinspektionens verksamhet
att riksdagen avslår motion 1984/85:2215,

4. beträffande trafiklärarnas arbetsmiljö
att riksdagen avslår motion 1984/85:604,

5. beträffande värme i trafikskolebilar

att riksdagen avslår motion 1984/85:605,

6. beträffande ombyggnad av arbetsplatser i skadeförebyggande syfte
att riksdagen avslår motion 1984/85:1116,

7. beträffande datateknikens tillgänglighet för handikappade
att riksdagen avslår motion 1984/85:1289,

8. beträffande förbud mot asbest

att riksdagen avslår motion 1984/85:1783,

9. beträffande facklig vetorätt vid vissa löneformer

att riksdagen avslår motion 1984/85:2257 yrkande 1,

10. beträffande beslut om återupptagande av arbete
att riksdagen avslår motion 1984/85:2257 yrkande 12,

Rättelse: S. 40, rad 19 och rad 24 under 12. Står: yrkande 4 Rättat till: yrkande 5

SoU 1984/85:16

34

11. beträffande facklig majoritet i arbetarskyddsverkets styrelse och i
yrkesinspektionsnämnderna

att riksdagen avslår motion 1984/85:2257 yrkande 11,

12. beträffande information för forskningsändamål

att riksdagen avslår motion 1984/85:2257 yrkande 18,

13. beträffande sanktioner vid arbetsmiljöbrott

att riksdagen avslår motion 1984/85:2257 yrkande 2,

14. beträffande översyn av arbetsmiljölagen

att riksdagen avslår motion 1984/85:2257 yrkande 13,

15. beträffande omplacering eller ledighet för graviditet
att riksdagen avslår motion 1984/85:2257 yrkande 6,

16. beträffande tillsättande av en datamiljökommission
att riksdagen avslår motion 1984/85:2257 yrkande 9,

17. beträffande forskning om belastningssjukdomar

att riksdagen avslår motion 1984/85:2257 yrkande 10,

18. beträffande säkerhetsmarginaler för gränsvärden

att riksdagen avslår motion 1984/85:2257 yrkande 3,

19. beträffande lista över fosterskadande ämnen

att riksdagen avslår motion 1984/85:2257 yrkande 5,

20. beträffande föreskrifter angående buller m. m.

att riksdagen avslår motion 1984/85:2257 yrkande 8,

21. beträffande förbränningsmotordrift i slutna rum

att riksdagen avslår motion 1984/85:2257 yrkande 4,

22.att riksdagen godkänner den i propositionen under punkt Cl
föreslagna anslagskonstruktionen för och finansieringen av arbetarskyddsverket,

23. att riksdagen till Arbetsmiljö - Tillsyn och forskning för budgetåret
1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 274 067 000 kr.,

24. att riksdagen godkänner de i proposition 1984/85:100 bil. 12
föreslagna överföringarna av medel från fonden för arbetsmiljöförbättringar
till statens inkomstbudget,

25. att riksdagen till Arbetarskyddsstyrelsen: Anskaffning av vetenskaplig
apparatur för budgetåret 1985/86 anvisar ett reservationsanslag
av 3 000 000 kr.

Stockholm den 23 april 1985

På socialutskottets vägnar
INGEMAR ELIASSON

Närvarande: Ingemar Eliasson (fp), Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m),
Kjell Nilsson (s), Blenda Littmarck (m), Stig Alftin (s), Ann-Cathrine
Haglund (m), Ulla Tillander (c), Maria Lagergren (s), Anita Persson (s),
Ingvar Eriksson (m), Rosa Östh (c), Aina Westin (s), Yvonne SandbergFries
(s) och Lars-Ove Hagberg (vpk).

SoU 1984/85:16

35

Reservationer

1. Förbud mot asbest (mom. 8 i hemställan)

av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 14 som börjar med
”Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter” och slutar med ”motion 1984/
85:1783 (s)” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar alltså motionärens uppfattning att åtgärder nu måste vidtas
i syfte att asbest med det snaraste avvecklas ur produktionen. För att
asbesthanteringen skall kunna stoppas måste enligt utskottets uppfattning
följande punktprogram genomföras.

o Totalförbud mot försäljning av nytillverkade personbilar och motorcyklar
försedda med asbesthaltiga bromsbelägg från den 1 januari 1986.
o Tillverkning och försäljning av asbesthaltiga bromsbelägg på den s. k.
eftermarknaden förbjuds omgående; förbudet verkställs inom produktionen
inom ett kvartal,
o Den generella dispensen för Svenska Bromsbandsfabriken för import av
råasbest stoppas; eventuella dispenser får enbart följa en fastställd
avvecklingsplan inom produktionen,
o För lastbilar, bussar m. m. skall en avvecklingsplan fastställas, så att
asbesthaltiga bromsband skall vara ersatta inom 2-3 år.
o Andra friktionselement, bl. a. kopplingslameller, som innehåller asbest,
byts ut inom 1-2 år liksom asbesthaltiga packningar,
o Alla som arbetat eller fortfarande arbetar med asbest skall erbjudas
läkarundersökning,
o En inventering görs av all befintlig asbest och följs av ett program för
avveckling och utbyte till annat material i vattenledningar, byggnader,
isolering, ventilationsanläggningar m. fl. platser där det kan finnas risk för
asbesthaltig luft.

o Till dess att all asbest försvunnit måste hanteringen ske under betryggande
former. En allmän skärpning av efterlevnaden av asbestanvisningarna
måste påbjudas. Arbetsgivare som underlåter att informera om asbest på
arbetsplatsen måste ställas till ansvar,
o Gränsvärdet för asbest bör sättas till (0) noll.

Vad utskottet här anfört om konkreta åtgärder mot asbest bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 8 bort hemställa

8. beträffande förbud mot asbest

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:1783 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

SoU 1984/85:16

36

2. Facklig vetorätt vid vissa löneformer (mom. 9 i hemställan)

av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Inga
omständigheter” och slutar med ”yrkande 1 avstyrks” bort ha följande
lydelse:

Trots höga olycksfallssiffror och det påvisade sambandet med löneformen
ackord är arbetsgivarna ej beredda att i större utsträckning övergå till tidlön.
Vid detta förhållande måste utskottet frångå sin tidigare uttalade uppfattning
och i stället förorda att fackföreningar ges rätt att förbjuda prestationsersättning
i arbete som är förenat med olycksfallsrisker. Regeringen bör därför låta
utarbeta ett lagförslag av denna innebörd att föreläggas riksdagen.

dels att utskottet under mom. 9 bort hemställa

9. beträffande facklig vetorätt vid vissa löneformer
att riksdagen med anledning av motion 1984/85:2257 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Beslut om återupptagande av arbete (mom. 10 i hemställan)

av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Utskottet
vidhåller” och slutar med ”yrkande 12” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner emellertid att senare utveckling givit belägg för att
arbetstagarnas säkerhet därigenom ej i tillräcklig grad tillgodoses. För att så
skall ske måste fackföreningarna själva få beslutanderätten i vad avser dessa
riskbedömningar. Regeringen bör därför föranstalta om erforderlig utredning
och förelägga riksdagen ett lagförslag av denna innebörd.

dels att utskottet under mom. 10 bort hemställa

10. beträffande beslut om återupptagande av arbete

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:2257 yrkande 12
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Facklig majoritet i arbetarskyddsverkets styrelse och i yrkesinspektionsnämnderna
(mom. 11 i hemställan)

av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Utskottet
har bl. a.” och slutar med ”yrkande 11” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare uttalat sig till förmån för principen att inte
konstruera de statliga tillsynsmyndigheterna som partsorgan. Utvecklingen
inom arbetsmiljöområdet har emellertid visat att arbetstagarnas rätt till en
god arbetsmiljö ej tillräckligt tillgodoses med nuvarande sammansättning av

SoU 1984/85:16

37

arbetarskyddsstyrelsens styrelse och yrkesinspektionsnämnderna. Regeringen
bör därför föranstalta om erforderliga ändringar i instruktionerna för
arbetarskyddsstyrelsen resp. för yrkesinspektionen så att de fackliga organisationernas
representanter tillförsäkras kvalificerad majoritet i dessa organ.

dels att utskottet under mom. 11 bort hemställa

11. beträffande facklig majoritet i arbetarskyddsverkets styrelse och i
yrkesinspektionsnämnderna

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:2257 yrkande 11
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Information för forskningsändamål (mom. 12 i hemställan)

av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Utskottet
vidhåller” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

För att forskningen inom arbetsmiljöområdet ej skall ske på arbetsgivarens
villkor, vilket hittills varit fallet, måste de fackliga organisationerna ha
en lagstadgad rätt att tillkalla expertis och få tillgång till erforderligt
utredningsmaterial. Skäl att avvakta eventuella åtgärder från regeringen
med anledning av den ovan nämnda utredningens kommande förslag
föreligger ej. Regeringen bör låta utarbeta lagförslag av denna innebörd att
föreläggas riksdagen. Behovet av skydd för den personliga integriteten och
även företagshemligheter bör därvid beaktas.

dels att utskottet under mom. 12 bort hemställa

12. beträffande information för forskningsändamål

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:2257 yrkande 18
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Sanktioner vid arbetsmiljöbrott (mom. 13 i hemställan)

av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Mot
bakgrund av” och slutar med ”Yrkandet avstyrks” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att regeringen bör låta särskilt
utreda orsakerna till att åtal väcks i så ringa omfattning och att så få fällande
domar avkunnas i arbetsmiljömål. Utredningen bör också föreslå åtgärder
som skall syfta till att de sanktionsmöjligheter som finns verkligen utnyttjas.
Detta bör riksdagen med anledning av motion 1984/85:2257 yrkande 2 ge
regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 13 bort hemställa

13. beträffande sanktioner vid arbetsmiljöbrott

SoU 1984/85:16

38

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:2257 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Översyn av arbetsmiljölagen (mom. 14 i hemställan)

av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 20 med ”Utskottet
anser för” och slutar på s. 21 med ”(yrkande 13)” bort ha följande lydelse:
Det kan enligt utskottets mening ifrågasättas om principen att överlämna
de övergripande arbetsmiljöproblemen till förhandlingar enligt medbestämmandelagen
är en ändamålsenlig väg att komma till rätta med arbetsmiljöns
risker. Utskottet är kritiskt mot själva metoden att skriva en ramlag som
överflyttar de konkreta åtgärderna från de demokratiska organen till de
administrativa. En del av ansvaret för lagens otillräcklighet måste läggas på
arbetarskyddsstyrelsen som inte förmått fylla ramlagen med innehåll.
Utskottet anser att, såsom föreslås i den nu aktuella motionen, en utredning
bör tillsättas för att utvärdera arbetsmiljölagens effektivitet, speciellt mot
bakgrund av dess karaktär av ramlag.

dels att utskottet under mom. 14 bort hemställa

14. beträffande översyn av arbetsmiljölagen

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:2257 yrkande 13
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Omplacering eller ledighet för graviditet (mom. 15 i hemställan)

av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 22 som börjar med ”Utskottet
anser inte” och slutar med ”yrkande 6” bort ha följande lydelse:

Det beslut som fattades av riksdagen i februari i år om gravida kvinnors rätt
till omplacering löser bara en del av de problem som påtalats i motion
1984/85:2257 yrkande 6. Regeringen bör därför med förtur låta utarbeta och
förelägga riksdagen ett lagförslag som tillgodoser motionsyrkandet. När det
gäller bildskärmsarbete anser utskottet att så länge det råder oklarhet om
huruvida det är skadligt för fostret om modern arbetar vid en bildskärm det är
en självklarhet att alla gravida kvinnor och alla kvinnor som planerar en
graviditet skall ha en ovillkorlig rätt till omplacering och till att slippa
bildskärmsarbete. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 15 bort hemställa

15. beträffande omplacering eller ledighet för graviditet

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:2257 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

SoU 1984/85:16

39

9. Tillsättande av en datamiljökommission (morn. 16 i hemställan)

av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”Med
hänsyn till” och slutar med ”(yrkande 9)” bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan uttalat sig för rätten för alla gravida kvinnor och
kvinnor som planerar graviditet att omplaceras från bildskärmsarbete (se res.
8)

Utskottet anser att riskerna med den snabbt tilltagande datoriseringen
skyndsamt bör utredas. Regeringen bör därför tillsätta en datamiljökommission
med denna uppgift. Kommissionen bör dessutom, såsom föreslås i
motionen, ge förslag till riktlinjer för en bra arbetsmiljö där datorer och
bildskärmar används.

dels att utskottet under mom. 16 bort hemställa

16. beträffande tillsättande av en datamiljökommission

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:2257 yrkande 9
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Forskning om belastningssjukdomar (mom. 17 i hemställan)

av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 26 som börjar med ”Med
hänvisning till” och slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:
Utskottet hälsar med tillfredsställelse att arbetarskyddsstyrelsen kommer
att särskilt satsa på belastningsskador som forskningsområde. Utskottet vill
understryka att forskning kring och åtgärder mot belastningssjukdomar
måste utgöra prioriterade områden med hänsyn till den stora utbredning
dessa sjukdomar har i befolkningen. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 17 bort hemställa

17. beträffande forskning om belastningssjukdomar

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:2257 yrkande 10
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Säkerhetsmarginaler för gränsvärden (mom. 18 i hemställan)

av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 28 som börjar med ”Mot
bakgrund av” och slutar med ”åtgärd av riksdagen” bort ha följande lydelse:
Det förhållandet att gränsvärden bestäms efter förhandlingar med bl. a.
Arbetsgivareföreningen samt fastställs av arbetarskyddsstyrelsens styrelse
efter en omfattande remissbehandling gör arbetet med nya föreskrifter
tidsödande. Det innebär vidare att de gränsvärden som fastställs utgör en

SoU 1984/85:16

40

kompromiss mellan arbetsgivarnas vinstintresse och arbetstagarnas berättigade
krav på en riskfri arbetsmiljö. Utskottet hävdar bestämt att målsättningen
för arbetarskyddsstyrelsens föreskriftsverksamhet måste vara en
riskfri arbetsmiljö utan hänsyn till företagens profiter. I enlighet med
yrkande 3 i motion 1984/85:2257 bör därför lägsta kända halt av ett ämne som
misstänks ge akut eller kronisk skada fastställas som hygieniskt gränsvärde
samt övervägandena bakom varje gränsvärde offentliggöras. Detta bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 18 bort hemställa

18. beträffande säkerhetsmarginaler för gränsvärden

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:2257 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Lista över fosterskadande ämnen (mom. 19 i hemställan)

av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”(yrkande 5)” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det är ytterst viktigt att det bedrivs forskning om
sambandet mellan arbetsmiljöfaktorer och reproduktionsskador. Såsom
föreslås i motion 1984/85:2257 yrkande 5 bör en lista över de ämnen som
misstänks medföra graviditetsstörningar och fosterskador publiceras tillsammans
med de hygieniska gränsvärdena. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 19 bort hemställa

19. beträffande lista över fosterskadande ämnen

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:2257 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Föreskrifter angående buller m. m. (mom. 20 i hemställan)

av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 30 som börjar med
”Föreskrifter för” och slutar med ”yrkande 8” bort ha följande lydelse:

I enlighet med vad som anförts i motionen är det speciellt angeläget att
föreskriftsarbetet inom arbetarskyddsstyrelsen påskyndas beträffande belysning
och icke-joniserande strålning och att föreskrivet gränsvärde för buller
snarast sänks till 75 decibel (A) samt att dessa föreskrifter görs bindande.
Regeringen bör tillse att arbetarskyddsstyrelsens fortsatta föreskriftsarbete
sker i enlighet med dessa riktlinjer.

dels att utskottet under mom. 20 bort hemställa

20. beträffande föreskrifter angående buller m. m.

SoU 1984/85:16

41

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:2257 yrkande 8
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Förbränningsmotordrift i slutna rum (mom. 21 i hemställan)

av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 31 som börjar med "Utskottet
vill" och slutar med "avstyrks således” bort ha följande lydelse:

En 1981 presenterad studie beträffande svenska skorstensfejare visar en
kraftig överdödlighet för denna yrkeskår, speciellt i vad gäller cancer,
hjärtsjukdomar och lungsjukdomar. En 1982 företagen dansk undersökning
bekräftade detta. Skorstensfejarna utsätts för förbränningsavgaser med
många kemiska föroreningar gemensamma med dem som finns i dieselavgaser.
Med hänsyn härtill samt till att dieselavgaser givit "positivt utslag" i olika
cancertestsystem bör användning av diesel- och förbränningsmotordrivna
maskiner omedelbart förbjudas i sådana slutna lokaler som anges i motionsyrkandet.
Resultaten av redovisat pågående forskningsarbete bör ej avvaktas
med hänsyn till vad som redan är känt om de hälsorisker exponering för
bensin- och dieselavgaser innebär. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 21 bort hemställa

21. beträffande förbränningsmotordrift i slutna rum

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:2257 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

SoU 1984/85:16 42

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motioner 2

Utskottet 3

Inledning 3

Yrkesinspektionens verksamhet 4

Trafiklärarnas arbetsmiljö 7

Ombyggnad av arbetsplatser i skadeförebyggande syfte 8

Datateknikens tillgänglighet för handikappade 9

Asbestanvändningm. m 11

Fackligt inflytande i arbetsmiljöfrågor 14

Facklig vetorätt vid vissa löneformer 14

Beslut om återupptagande av arbete 15

Facklig majoritet i arbetarskyddsverkets styrelse och i yrkesin spektionsnämnderna

15

Information för forskningsändamål 16

Sanktioner vid arbetsmiljöbrott 16

Översyn av arbetsmiljölagen 19

Omplacering eller ledighet för graviditet 21

Dator-och bildskärmsarbete 22

Forskning om belastningssjukdomar 25

Gränsvärden 26

Säkerhetsmarginaler för gränsvärden 27

Fosterskadande och graviditetsstörande ämnen 28

Föreskrifter angående buller m. m 29

Förbränningsmotordrift i slutna rum 30

Medelsanvisningm. m. för arbetarskyddsverket 31

Anskaffning av vetenskaplig apparatur för arbetarskyddsstyrelsen. 32

Utskottets hemställan 33

Reservationer av vpk 35

1. Förbud mot asbest (mom. 8 i hemställan) 35

2. Facklig vetorätt vid vissa löneformer (mom. 9 i hemställan) 36

3. Beslut om återupptagande av arbete (mom. 10 i hemställan) .... 36

4. Facklig majoritet i arbetarskyddsverkets styrelse och i yrkesinspektionsnämnderna
(mom. 11 i hemställan) 36

5. Information för forskningsändamål (mom. 12 i hemställan) 37

6. Sanktioner vid arbetsmiljöbrott (mom. 13 i hemställan) 37

7. Översyn av arbetsmiljölagen (mom. 14 i hemställan) 38

8. Omplacering eller ledighet för graviditet (mom. 15 i hemställan)
38

9. Tillsättande aven datamiljökommission (mom. 16i hemställan). . 39

10. Forskning om belastningssjukdomar (mom. 17 i hemställan) .... 39

11. Säkerhetsmarginaler för gränsvärden (mom. 18 i hemställan) ... 39

SoU 1984/85:16

43

12. Lista över fosterskadande ämnen (mom. 19 i hemställan) 40

13. Föreskrifter angående buller m. m. (mom. 20 i hemställan) 40

14. Förbränningsmotordrift i slutna rum (mom. 21 i hemställan) .... 41