SoU 1984/85:15

Socialutskottets betänkande
1984/85:15

om anslag till Socialstyrelsen m. m. (prop. 1984/85:100 bil. 7 delvis)

I betänkandet behandlas regeringens i proposition 1984/85:100 bil. 7
(socialdepartementet) framlagda förslag om anslag för budgetåret 1985/86
till hälso- och sjukvård, såvitt avser punkterna El-E 10.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning för socialstyrelsen,
statlig kontroll av läkemedel m. m., statens rättskemiska laboratorium,
statens rättsläkarstationer, rättspsykiatriska stationer och kliniker,
statens miljömedicinska laboratorium (SML), statens giftinformationscentral,
hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, WHO-enheten för rapportering
av läkemedelsbiverkningar samt statens institut för psykosocial miljömedicin.

Utskottet behandlar vidare ett antal motionsyrkanden (m, c, fp, vpk)
rörande aktuella utrednings- och författningsfrågor på hälso- och sjukvårdsområdet
samt ett motionsyrkande (vpk) om den bostadshygieniska forskningen
vid SML.

Samtliga motionsyrkanden avstyrks.

M-ledamöterna reserverar sig mot utskottets beslut beträffande enskilda
vårdhem. Utskottets ordförande (fp) reserverar sig beträffande differentierade
vårdavgifter. Vpk-ledamoten reserverar sig beträffande differentierade
vårdavgifter, smärtlindring vid förlossning samt beträffande medelsanvisningen
till SML. Vidare har särskilda yttranden avgivits, dels av
m-ledamöterna beträffande differentierade vårdavgifter och beträffande
försöksverksamhet med kiropraktorer, dels av vpk-ledamoten beträffande
klinisk prövning av läkemedel m. m.

FEMTE HUVUDTITELN
E. Hälso- och sjukvård m. m.

1. E 1. Socialstyrelsen. Regeringen har under punkt E 1 (s. 73-76) föreslagit
riksdagen att till Socialstyrelsen för budgetåret 1985/86 anvisa ett förslagsanslag
av 133 977 000 kr.

Motioner

I motion 1984/85:369 av Lars Werner m.fl. (vpk) föreslås att riksdagen
beslutar att hos regeringen hemställa om förslag som innebär att de
1 Riksdagen 1984185.12sami. Nr 15

SoU 1984/85:15

differentierade vårdavgifterna avskaffas och att regeringen vid överläggningar
med Landstingsförbundet verkar för att högkostnadsskydd införs vid
behov av långvarig sluten vård för dem som tidigare omfattats av differentierade
vårdavgifter.

Motiveringen till motionsyrkandet finns i motion 1984/85:368.

I motion 1984/85:430 av Gunnel Jonäng (c) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en utredning om den medicintekniska säkerheten.

I motion 1984/85:507 av Gullan Lindblad (m) och Allan Åkerlind (m)
hemställs att riksdagen beslutar sådan ändring av 14 § lagen om tillsyn över
hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl. att det är till fyllest om anmälan
inkommit till hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd inom två år efter
förseelsen.

I motion 1984/85:862 av Mona Saint Cyr (m) och Gullan Lindblad (m)
hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att legitimering av Doetors of
Chiropractic omgående föranleder konkreta åtgärder för att fullfölja intentionerna
i tidigare riksdagsbeslut.

I motion 1984/85:1004 av Inga Lantz m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen hos
regeringen hemställer om lagförslag, innebärande att riksdagens beslut från
1971 förverkligas, så att alla kvinnor som vill ha en effektiv smärtlindring vid
förlossning också skall garanteras det.

I motion 1984/85:1758 av Karin Andersson (c) hemställs att riksdagen som
sin mening ger till känna vad i motionen anförts om matmissbrukare, de s. k.
hetsätarna.

1 motion 1984/85:2191 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) hemställs, såvitt här
är i fråga (yrkande 2), att riksdagen uttalar att landsting och kommuner bör
tillämpa enhetliga avgifter i sjukvård och hemvård.

I motion 1984/85:2446 av Bo Arvidson (m) och Rune Rydén (m) hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
angående en översyn av stadgan för enskilda vårdhem.

I motion 1984/85:2453 av Kjell Johansson (fp) hemställs

1. att riksdagen måtte uttala att utbildning av akupunktörer enligt vad som
sägs i motionen bör genomföras,

2. att riksdagen beslutar att nu utbildade akupunktörer, efter behörighetsprov,
bör få legitimation för dylik behandling,

3. att riksdagen beslutar att patient som remitterats från läkare till sådan
behandling och den behandlande akupunktören erhåller ersättning från
försäkringskassan enligt samma regler som gäller för annan sjukvårdande
behandling.

I motion 1984/85:2461 av Kenth Skårvik (fp) hemställs att riksdagen
beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen

SoU 1984/85:15

anförts angående utformningen av de allmänna råd socialstyrelsen skall
utfärda om kompetenskrav för arbetsterapeuter.

I motion 1984/85:2815 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) hemställs, såvitt här är i
fråga (yrkande 16), att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådana
ändringar av berörda lagar och bestämmelser att enskilda vårdhem kan
utnyttjas i större omfattning i enlighet med vad i motionen anförts.

Utskottet

I samband med behandlingen av regeringens framställning om anslag till
socialstyrelsen för nästa budgetår behandlar utskottet motionsyrkanden om
differentierade vårdavgifter, medicinteknisk säkerhet, preskription av disciplinpåföljd,
legitimation för Doetors of Chiropractic, akupunktur, kompetenskrav
för arbetsterapeuter, enskilda vårdhem, smärtlindring vid förlossning
samt behandlingen av sjukdomen bulimia, s. k. hetsätande.

Differentierade vårdavgifter

Möjligheten för sjukvårdshuvudmännen att tillämpa differentierade vårdavgifter
vid sjukhusvård för pensionärer infördes genom ett beslut av
riksdagen under riksmötet 1981/82 (prop. 1981/82:22, SoU 1981/82:12, rskr
1981/82:57). Riksdagen förutsatte därvid att tillämpningen av de nya
reglerna skulle följas upp och i lämpligt sammanhang redovisas för riksdagen.
I januari 1983 tillsattes en arbetsgrupp inom socialdepartementet med
uppgift att följa upp tillämpningen av differentierade vårdavgifter vid
sjukhusvård. Gruppen har överlämnat delrapporten Tillämpningen av
differentierade vårdavgifter (Ds S 1983:13) och slutrapporten Pensionärernas
vårdavgifter vid sjukhusvård (Ds S 1984:10). I slutrapporten har
arbetsgruppen belyst två grundalternativ för avgifter vid sjukhusvård för
pensionärer, dels ett system med fasta avgifter, dels ett system med
differentierade vårdavgifter enligt modifierade regler. Slutrapporten har
remissbehandlats.

Systemet med differentierade vårdavgifter tas upp i två motioner. I motion
1984185:369 av Lars Werner m.fl. (vpk) föreslås att riksdagen beslutar att hos
regeringen hemställa om förslag som innebär att de differentierade vårdavgifterna
avskaffas och att regeringen vid överläggningar med Landstingsförbundet
verkar för att högkostnadsskydd införs vid behov av långvarig sluten
vård för dem som tidigare omfattats av differentierade vårdavgifter. I
motionen framhålls att vid utformningen av ett nytt avgiftssystem, som enligt
vpk:s mening bör grundas på en låg och fast avgift, man bör överväga att
införa ett högkostnadsskydd även inom den slutna vården för att reducera
vårdkostnaderna för den enskilde vid långvarigt behov av sluten vård.

SoU 1984/85:15

I motion 1984185:2191 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hemställs att
riksdagen uttalar att landsting och kommuner bör tillämpa enhetliga avgifter
i sjukvård och hemvård (yrkande 2). Motionärerna påtalar att den utvärdering
som har gjorts av systemet med differentierade vårdavgifter visar att
systemet inte fungerar bra. Folkpartiet anser därför att systemet med
inkomstrelaterade avgifter bör avvecklas. Riksdagen bör enligt motionärerna
uttala att sjukvårdshuvudmännen bör tillämpa enhetliga avgifter i
sjukvården. 1 motionen anförs vidare att man i möjligaste mån bör förhindra
att skillnaderna i olika avgiftssystem blir avgörande för vilken vårdform som
väljs. Behovet av vård och vårdens innehåll måste vara avgörande. Det är
därför angeläget att landsting och kommuner använder sig av likartade
system av enhetliga avgifter i sjukvård och hemvård.

Föredragande statsrådet konstaterar i budgetpropositionen (bil. 7, s. 69-70) att remissopinionen beträffande utvärderingen av systemet med differentierade
vårdavgifter visar en klart negativ inställning till att bevara det
nuvarande systemet. De remissinstanser som stöder tanken på en differentiering
vill ha modifieringar av systemet. Med hänsyn härtill har statsrådet
kommit till slutsatsen att det nuvarande systemet med differentierade
vårdavgifter bör avskaffas i och med 1985 års utgång. Ett nytt och enhetligt
avgiftssystem bör enligt statsrådet utarbetas i kontakt med Landstingsförbundet
och utformas så att man tar särskild hänsyn till utsatta grupper, t. ex.
handikappade och människor med låga pensioner. För huvudparten av
patienterna räknar statsrådet med att avgiften kommer att utgå med ett
enhetligt belopp. Avgiftssystemet bör vidare utformas så att sjukvårdshuvudmännens
ekonomi inte försämras. Föredragande statsrådet avser att efter
närmare överväganden återkomma med förslag till regeringen om en
proposition i dessa frågor till riksdagen under år 1985.

Riksdagen kommer således att under innevarande år föreläggas en
proposition med förslag till ett nytt avgiftssystem för sjukhusvård för
pensionärer. I avvaktan härpå finns enligt utskottets mening inte skäl för
riksdagen att nu göra några uttalanden om lösningen på dessa problem.
Utskottet avstyrker således motion 1984/85:369 (vpk) och motion 1984/
85:2191 (fp) yrkande 2.

Medicinteknisk säkerhet

Socialutskottet behandlade under hösten 1984 ett antal motioner om
medicinteknisk säkerhet. I sitt betänkande SoU 1984/85:3 uttalade utskottet
bl. a. att det fanns behov av en övergripande översyn av de medicintekniska
säkerhetsfrågorna sedda i ett långsiktigt perspektiv. Med hänsyn till att
frågan om en särskild utredning på det medicintekniska området redan
övervägdes inom regeringskansliet, ansåg emellertid utskottet det inte
erforderligt med något riksdagens initiativ i denna fråga (s. 30-31).

I motion 1984/85:430 av Gunnel Jonäng (c) ifrågasätts om någon sådan
utredning övervägts inom regeringskansliet eftersom den - när motionen

SoU 1984/85:15

väcktes i januari 1985 - ännu inte hade tillsatts. Motionären hemställer att
riksdagen hos regeringen begär en utredning om den medicintekniska
säkerheten.

Utskottet har erfarit att regeringen inom kort kommer att tillsätta den
efterfrågade utredningen. Vad som anförs i motionen påkallar därför inte
någon riksdagens åtgärd. Utskottet avstyrker motion 1984/85:430 (c).

Preskription av disciplinpåföljd

Frågor om disciplinansvar för arbetstagare som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen
regleras i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och
sjukvårdspersonalen m. fl. (tillsynslagen) och prövas av hälso- och sjukvårdens
ansvarsnämnd. Enligt nu gällande regler får disciplinpåföljd inte
åläggas någon som inte inom två år efter den påstådda förseelsen erhållit
underrättelse om att disciplinpåföljd ifrågasätts (14 och 29 §§ tillsynslagen).

I motion 1984/85:507 av Gullan Lindblad (m) och Allan Åkerlind (m)
hemställs att riksdagen beslutar om sådan ändring av 14 § lagen om tillsyn
över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl. att det är till fyllest om anmälan
inkommit till hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd inom två år efter
förseelsen. Motionärerna framhåller att nuvarande ordning i flera fall har
visat sig otillfredsställande vid nämndens praktiska arbete med ärendena.
Människor kan bringas den uppfattningen att det räcker med att anmälan
inkommit till nämnden. Enligt motionärernas mening borde det räcka med
att ärendet inkommit till nämnden inom två år efter ifrågasatt förseelse.

Riksdagen avslog under 1981/82 års riksmöte ett motionsförslag av
innebörd att redan ingivandet av en anmälan till hälso- och sjukvårdens
ansvarsnämnd skulle avbryta preskription av disciplinpåföljd. Förslaget hade
dessförinnan enhälligt avstyrkts av justitieutskottet med hänvisning till att
förslaget inte tillgodosåg grundläggande rättssäkerhetskrav på att den mot
vilken åtgärd ifrågasätts måste få veta om försummelsen preskriberas eller
inte (JuU 1981/82:4 s.7).

Socialutskottet har redan tidigare förklarat sig dela denna uppfattning och
uttalat att preskriptionsavbrott således inte bör få ske på annat sätt än genom
att den enskilde i viss ordning får del av vad som anförts emot honom (SoU
1983/84:2 s. 6). Utskottet har alltjämt samma principiella inställning och kan
således inte biträda motionärernas förslag. Utskottet avstyrker därför
motion 1984/85:507 (m).

Legitimation för Doetors of Chiropractic

Socialutskottet har vid flera tillfällen tidigare behandlat motionsförslag om
legitimation av personer som i utlandet erhållit utbildning till Doetors of
Chiropractic, senast i betänkandet SoU 1983/84:32. Utskottet avstyrkte
därvid den då aktuella motionen med hänvisning till att en försöksverksam -

1 * Riksdagen 1984185.12 sami. Nr 15

SoU 1984/85:15

het med kiropraktorer inom den offentliga sjukvården var förestående. I
avvaktan på resultatet av denna försöksverksamhet förklarade sig utskottet
inte vara berett att föreslå att legitimation infördes för Doetors of Chiropractic.
Försöksverksamheten skulle inledas under maj månad 1984 med en
pilotstudie om tre månader vid Huddinge sjukhus. Därefter skulle en
huvudstudie inledas vid fyra andra sjukhus och där pågå under sex månader
(s. 8—9).

I motion 1984185:862 av Mona Saint Cyr (m) och Gullan Lindblad (m)
framhålls att någon försöksverksamhet ännu inte har kommit i gång och att
det därför finns anledning att kräva att något nu sker på kiropraktorområdet
med omedelbar verkan. Motionärerna hemställer att riksdagen hos regeringen
anhåller att legitimering av Doetors of Chiropractic omgående föranleder
konkreta åtgärder för att fullfölja intentionerna i tidigare riksdagsbeslut.

Medicinalansvarskommittén föreslog i betänkandet Kiropraktorer m. fl.
(Ds S 1979:2) att en försöksverksamhet skulle startas med icke-legitimerade
utövare av manuell behandling vid några sjukhuskliniker i nära kontakt med
därtill avdelade läkare. I första hand borde kiropraktorer med utbildning
som Doetors of Chiropractic komma i fråga. Efter remissbehandling av
betänkandet uppdrog regeringen år 1980 åt socialstyrelsen att i samråd med
Landstingsförbundet utarbeta en projektplan för en försöksverksamhet med
kiropraktorer inom offentlig sjukvård. Sedan socialstyrelsen år 1981 överlämnat
en sådan projektplan uppdrog regeringen år 1982 åt styrelsen att
genomföra en sådan försöksverksamhet. En särskild projektgrupp bildades
för ändamålet. De långt framskridna planerna med en pilotstudie vid
Huddinge sjukhus 1984 kunde emellertid inte genomföras. Anledningen
härtill var, efter vad utskottet under hand fått upplyst, att det visade sig inte
finnas tillräckligt många patienter som var lämpade för studien. Projektgruppen
undersöker nu möjligheterna att få i gång studien vid något annat
sjukhus. Härför krävs bl. a. att det är fråga om en ortopedisk klinik som kan
ställa en vetenskapligt skolad läkare till förfogande och att försöksverksamheten
inte inkräktar på den ordinarie vården.

Frågan om en försöksverksamhet med kiropraktorer inom offentlig
sjukvård har länge varit aktuell. Det är beklagligt att det på grund av flera
samverkande faktorer ännu inte varit möjligt att komma i gång med ett
konkret projekt. Utskottet förutsätter emellertid att socialstyrelsen nu
intensifierar arbetet i denna fråga så att en försöksverksamhet snarast kan
komma till stånd.

Den nyligen tillsatta utredningen om alternativ medicin m. m., alternativmedicinkommittén
(S 1984:04), har vidare fått i uppdrag att se över bl. a.
kiropraktorernas verksamhet. Utredningen skall enligt direktiven bl. a. ta
del av utvärderingen av den planerade försöksverksamheten med kiropraktorer
och även överväga behörighetsfrågan för kiropraktorer (dir. 1984:46).
Att en försöksverksamhet snabbt kommer i gång är angeläget även av detta
skäl.

SoU 1984/85:15

Med hänvisning till vad som anförts ovan anser utskottet inte att motion
1984/85:862 (m) påkallar någon åtgärd från riksdagens sida. Motionen
avstyrks således.

Akupunktur

I motion 1984185:2453 av Kjell Johansson (fp) hemställs att riksdagen
måtte uttala att utbildning av akupunktörer bör genomföras i enlighet med
motionen (yrkande 1), att riksdagen beslutar att nu utbildade akupunktörer,
efter behörighetsprov, bör få legitimation för dylik behandling (yrkande 2)
samt att riksdagen beslutar att patient som remitterats från läkare till sådan
behandling och den behandlande akupunktören erhåller ersättning från
försäkringskassan enligt samma regler som gäller för annan sjukvårdande
behandling (yrkande 3).

Samtliga i motionen aktualiserade frågor omfattas av utredningsuppdraget
till den tidigare nämnda alternativmedicinkommittén (dir. 1984:46). Resultatet
av kommitténs arbete bör avvaktas. Utskottet avstyrker därför motion
1984/85:2453 (fp).

Kompetenskrav för arbetsterapeuter

Under förra riksmötet behandlade utskottet en motion med förslag om
behörighetsföreskrifter för arbetsterapeuter. Utskottet avstyrkte motionen
med hänvisning till att det inom regeringskansliet pågick en översyn av
förordningen (1982:771) om behörighet till vissa tjänster inom den landstingskommunal
hälso- och sjukvården och om tillsättning av sådana
tjänster. Enligt vad utskottet då hade inhämtat skulle frågan om behov av
behörighetsföreskrifter för arbetsterapeuter komma att behandlas vid den
översynen och utskottet förutsatte att de synpunkter som anfördes i
motionen övervägdes i det sammanhanget (SoU 1983/84:32 s. 13). Översynen
resulterade sedermera i att regeringen genom en ändring i nämnda
förordning (6§ andra stycket) föreskrev att socialstyrelsen skall meddela
allmänna råd om kompetenskrav för arbetsterapeuter (liksom för sjukhusfysiker,
sjukhusingenjörer, sjuksköterskor och ambulanspersonal). Ändringen
trädde i kraft den 1 juli 1984.

I motion 1984185:2461 av Kenth Skårvik (fp) hemställs att riksdagen
beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts angående utformningen av de allmänna råd socialstyrelsen skall
utfärda om kompetenskrav för arbetsterapeuter. Motionären framhåller att
det är angeläget att de allmänna råd som nu skall utarbetas så långt som
möjligt kommer att säkerställa patienternas säkerhet i vården och en i övrigt
god kvalitet på arbetsterapeuterna. Utbildning i förhållande till befattning
har i det sammanhanget stor betydelse, menar motionären.

Från socialstyrelsen har upplysts att arbetet med de allmänna råden för
arbetsterapeuter kommer att påbörjas under våren 1985. De allmänna råden

SoU 1984/85:15

kommer att utformas efter samråd med bl. a. utbildningsmyndigheter och
Landstingsförbundet.

Utskottet utgår från att de allmänna råden kommer att tillgodose
grundläggande krav på säkerhet i vården och tillfredsställande kompetens för
arbetsterapeuterna. Utskottet anser därför motion 1984/85:2461 (fp) tillgodosedd,
varför den avstyrks.

Enskilda vårdhem

Stadgan (1970:88) om enskilda värdhem m. m. (ändrad senast 1982:768)
innehåller bestämmelser om tillsyn och kontroll över enskilda sjukhem och
vissa andra enskilda vårdinrättningar. Då stadgan infördes 1970 var det
främst långtidssjukvård och åldringsvård som avsågs med regleringen.
Stadgan innehåller även bestämmelser om att patienter som inte lämpligen
kan vårdas vid ett vårdhem eller som väsentligen försvårar vården av andra
skall kunna förflyttas därifrån. Socialstyrelsen har senast 1978 utfärdat
anvisningar till stadgan (SOSFS 1978:80). I nu gällande anvisningar anges
bl. a. att svårt åldersdementa personer inte bör vårdas på enskilt vårdhem.
Enligt anvisningarna bör i regel inte heller långvarigt kroppssjuka med stort
vårdbehov eller höggradigt rörelsehindrade personer vårdas på sådant hem.

I motion 1984185:2446 av Bo Arvidson (m) och Rune Rydén (m) hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
angående en översyn av stadgan för enskilda vårdhem. Det kan enligt
motionärerna ses både som en rättvisefråga och som en fråga om valfrihet i
vården att enskilda vårdhem får ta emot samma patientgrupper som vårdhem
inom landstinget, om de uppfyller samma krav som man ställer på landstingets
vårdhem för motsvarande patientkategorier. Enligt motionärernas
uppfattning finns det därför skäl att se över stadgan och därmed anvisningarna
rörande vilka patienter som får vårdas på enskilt vårdhem.

I motion 1984185:2815 av Ulf Adelsohn m.fl. (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag till sådana ändringar av berörda lagar och
bestämmelser att enskilda vårdhem kan utnyttjas i större omfattning i
enlighet med vad i motionen anförts (yrkande 16). Motionärerna framhåller
bl. a. att ett utvidgat samarbete mellan myndigheter och enskilda vårdhem
bör eftersträvas. Regeringen bör enligt motionärerna lägga fram förslag som
innebär att lagstiftning och bestämmelser gör det möjligt att i större
utsträckning utnyttja enskilda vårdhem inom skilda vårdområden. Som
exempel nämns missbruksvård, åldringsvård och psykiatrisk vård. I motionen
anförs vidare att för ändamålet lämpade enskilda vårdhem också bör
kunna användas i samband med tvångsomhändertaganden inom psykiatrin
och inom socialtjänsten.

Utskottet har tidigare under riksmötet behandlat ett motionsyrkande av
samma innehåll som motion 1984/85:2446. Utskottet avstyrkte den då
aktuella motionen med hänvisning till att socialstyrelsen höll på med en

SoU 1984/85:15

översyn av anvisningarna till stadgan om enskilda vårdhem m. m. Utskottet
utgick från att socialstyrelsen, om översynen gav anledning till det, även
skulle aktualisera frågan om eventuella ändringar i stadgan. Utskottet ansåg
det därför inte motiverat att då göra en särskild översyn av stadgan i enlighet
med motionens förslag (SoU 1984/85:2 s.7-8).

Från socialstyrelsen har upplysts att arbetet med översynen av anvisningarna
till stadgan är inne i ett slutskede. Remissyttranden har inhämtats från
bl. a. de enskilda vårdhemmens organisationer och Landstingsförbundet.
Arbetet beräknas bli klart under våren 1985.

Socialstyrelsens översyn av anvisningarna till stadgan slutförs inom kort.
Som utskottet tidigare anfört bör det ankomma på styrelsen att i samband
härmed hos regeringen aktualisera ändringar i stadgan om sådana ter sig
motiverade. Riksdagen har därför inte anledning att nu begära någon allmän
översyn av stadgan.

Motion 1984/85:2815 yrkande 16 aktualiserar emellertid också allmänna
frågor om användning av enskilda vårdhem för nya ändamål, främst
tvångsomhändertaganden inom psykiatri och socialtjänst. Utskottet vill med
anledning härav erinra om riksdagens ställningstagande i samband med
antagandet av lagen (1981:1243) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM)
att enskilda vårdinstitutioner inte bör anförtros sådana tvångsbefogenheter
(se SoU 1981/82:22 s.24ff.). Den praktiska vården kan genomföras vid
enskilda vårdinstitutioner som ett led i LVM-vården, men de kan inte besluta
om frihetsberövande åtgärder. Utskottet vill vidare i denna del hänvisa till
socialberedningens ännu inte avslutade utvärdering av bl. a. LVM och till
den kommande behandlingen av de förslag som kan förväntas med anledning
av beredningens arbete.

Med hänvisning till vad som sålunda anförts avstyrker utskottet såväl
motion 1984/85:2446 (m) som motion 1984/85:2815 (m) yrkande 16.

Smärtlindring vid förlossning

Riksdagen uttalade år 1971 på förslag av socialutskottet bl. a. att smärtlindring
vid förlossning är ett rimligt krav som varje kvinna som så önskar
skall få uppfyllt (SoU 1971:40). I betänkandet diskuterades relativt ingående
de problem som lade hinder i vägen för att man skulle nå det uppställda målet
och de åtgärder som från samhällets sida borde vidtas härvidlag.

Fr. o. m. år 1974 har så gott som årligen väckts motioner rörande
förlossningsvården vilka i huvudsak tagit sikte på frågan hur 1971 års
uttalande skall förverkligas.

Mot bakgrund av bl. a. uttalanden av utskottet under 1976/77 års riksmöte
(SoU 1976/77:6) uppdrog regeringen år 1977 åt socialstyrelsen att kontinuerligt
inhämta, sammanställa och redovisa uppgifter om utvecklingen och
planerna inom de olika sjukvårdsområdena i fråga om resurser för smärtlindring
vid förlossning, att följa forskningen inom området och fortlöpande

SoU 1984/85:15

informera sjukvårdshuvudmännen om nya rön och hur de kan förverkligas i
det praktiska sjukvårdsarbetet samt att jämväl i övrigt beakta vad utskottet
anfört i betänkande SoU 1976/77:6.

Under 1980/8! års riksmöte (SoU 1980/81:11) underströk utskottet
betydelsen av att socialstyrelsen noggrant följer och stimulerar utvecklingen
på området och framhöll vikten av att sjukvårdshuvudmännen informeras
om utvecklingen på olika håll i landet. Riksdagen beslutade ge regeringen till
känna vad utskottet anfört. Regeringen överlämnade genom beslut den 12
mars 1981 riksdagsskrivelsen i ärendet till socialstyrelsen för att beaktas vid
fullgörandet av det år 1977 lämnade uppdraget.

I motion 1984185:1004 av Inga Lantz m.fl. (vpk) föreslås att riksdagen hos
regeringen hemställer om lagförslag, innebärande att riksdagens beslut från
1971 förverkligas, så att alla kvinnor som vill ha en effektiv smärtlindring vid
förlossning också skall garanteras det. Motionärerna påtalar bl. a. att under
1983 endast ca 28 % av de födande kvinnorna fick effektiv smärtlindring -paracervikalblockad eller epiduralanestesi - under den fas av förlossningen
då det är mest angeläget med smärtlindring, nämligen under det ofta
långvariga värkarbetet. Den vanligast förekommande smärtlindringsmetoden,
pudendusblockad, används endast under själva utdrivningsskedet,
framhåller motionärerna.

De metoder för smärtlindring som särskilt varit aktuella i diskussionen om
smärtlindring vid förlossning är pudendusblockad (bedövning av en nerv i
bäckenbotten), paracervikalblockad (bedövning av området kring livmoderhalsen)
samt epiduralanestesi (ryggbedövning). Användningen av dessa
smärtlindringsmetoder jämte s. k. infiltrationsanestesi, som används då
vävnadsbristningar uppkommit i samband med framfödandet av barnet,
framgår av nedanstående tabell. Redovisningen är grundad på uppgifter i
socialstyrelsens medicinska födelseregister och visar i procenttal andelen
kvinnor, hos vilka nämnda metoder kommit tili användning, av totalantalet
förlösta kvinnor under nedan angivna år.

Metoder	1973	1975	1977	1980	1981	1983
Pudendusblockad	34	48	58	62	62,2	57,1
Paracervikalblockad		4	5,5	8,3	8,7	11,6
Epiduralanestesi	1	2	5	10,2	12	16,0
Infiltrationsanestesi	12	14	16	15,5	16	18,1

Utskottet vill särskilt fästa uppmärksamheten på den ökande användningen
av de av motionärerna nämnda metoderna paracervikalblockad och
epiduralanestesi. I sammanhanget bör erinras om att komplikationer i
samband med förlossningar, liksom personliga önskemål m. m., kan ha viss
betydelse för hur ofta olika smärtlindringsmetoder kommer till användning.

Mot bakgrund av den kontinuerliga utbyggnaden av verksamheten med
smärtlindring vid förlossning har utskottet tidigare avstyrkt liknande motionskrav
(vpk) om lagstiftning på området (senast i betänkande SoU

SoU 1984/85:15

1983/84:21 s. 37). Utskottet, som vill understryka angelägenheten av att
sjukvårdshuvudmännen även fortsättningsvis prioriterar denna verksamhet,
anser inte heller nu att riksdagen har anledning att överväga lagstiftningsåtgärder.
Utskottet avstyrker således motion 1984/85:1004 (vpk).

Behandlingen av sjukdomen bulimia (s. k. hetsätande)

I motion 1984/85:1758 av Karin Andersson (c) framhålls att sjukdomen
bulimia, s. k. hetsätande, bland flickor behöver uppmärksammas. Sjukdomen
yttrar sig på motsatt sätt som den mer kända sjukdomen anorexia
nervösa, tvångsmässig svält. Enligt motionären behöver större behandlingsresurser
sättas in mot sjukdomen bulimia. Motionären anser att problemet
med sjukdomen i första hand är en fråga för landstingen men att det också
behöver uppmärksammas av socialstyrelsen. I motionen hemställs att
riksdagen som sin mening ger till känna vad i motionen anförts om
matmissbrukare, de s. k. hetsätarna.

Från socialstyrelsen har upplysts att sjukdomen bulimia är uppmärksammad
sedan flera år tillbaka. Tillståndet kräver behandling liknande den vid
anorexia nervösa. Ofta behövs långvarig psykoterapi.

Som anförs i motionen ankommer det på sjukvårdshuvudmännen att
tillhandahålla den vård som behövs för patienter med sjukdomen bulimia,
liksom för patienter med andra sjukdomar. Utskottet, som utgår från att
socialstyrelsen följer utvecklingen inom ramen för den allmänna tillsynen
över hälso- och sjukvården, anser det inte påkallat med något riksdagens
initiativ i frågan. Motion 1984/85:1758 (c) avstyrks således.

Medelsanvisningen

Utskottet har inte något att erinra mot den föreslagna medelsanvisningen
under anslaget El Socialstyrelsen.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande differentierade vårdavgifter

att riksdagen avslår motion 1984/85:369 och motion 1984/85:2191
yrkande 2,

2. beträffande medicinteknisk säkerhet

att riksdagen avslår motion 1984/85:430,

3. beträffande preskription av disciplinpåföljd
att riksdagen avslår motion 1984/85:507,

4. beträffande legitimation för Doetors of Chiropractic
att riksdagen avslår motion 1984/85:862,

SoU 1984/85:15

5. beträffande akupunktur

att riksdagen avslår motion 1984/85:2453,

6. beträffande kompetenskrav för arbetsterapeuter
att riksdagen avslår motion 1984/85:2461,

7. beträffande enskilda vårdhem

att riksdagen avslår motion 1984/85:2446 och motion 1984/85:2815
yrkande 16,

8. beträffande smärtlindring vid förlossning
att riksdagen avslår motion 1984/85:1004,

9. beträffande behandlingen av sjukdomen bulimia
att riksdagen avslår motion 1984/85:1758,

10. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1985/86 anvisar ett
förslagsanslag av 133 977 000 kr.

2. E2. Statlig kontroll av läkemedel m. m. Regeringen har under punkt E2
(s. 76-78) föreslagit riksdagen att till Statlig kontroll av läkemedel m. m. för
budgetåret 1985/86 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.

Motioner

I motion 1984/85:300 av Kerstin Anér (fp) hemställs

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att
också sådana naturmedel resp. naturmedel för injektion som endast tillhandahålls
patienter efter läkares ordination skall undantas från läkemedelsförordningens
bestämmelser om vad som är att anse som läkemedel,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att
under en övergångstid, i enlighet med vad jag i motionen anfört, de läkare
som godkänts av LAOM skall ha rätt att utan anmälan eller avgift till
socialstyrelsen använda naturmedel resp. naturmedel för injektion vid
behandlingen av patienter samt att dessa medel skall på samma villkor kunna
tillhandahållas på Vidarkliniken,

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att den
av regeringen tillsatta kommittén om alternativ medicin bör få tilläggsdirektiv
att lämna sådana förslag som möjliggör för läkare och patienter att fritt
använda naturmedel resp. naturmedel för injektion,

4. att riksdagen beslutar att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att den bör föranstalta om sådana ändringar i socialstyrelsens
förordningar med stöd av lagen (1981:50) om vissa medel avsedda för
injektion att dessa bringas i bättre överensstämmelse med lagens anda.

I motion 1984/85:1000 av Margö Ingvardsson m.fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om lagförslag som innebär att
resultaten av den kliniska prövningen av läkemedel skall vara offentliga,

SoU 1984/85:15

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om lagförslag som innebär att
läkemedlens försäljningsdata skall vara offentliga,

3. att riksdagen hos regeringen hemställer om lagförslag som innebär att
läkemedlens fantasinamn ersätts med generiska namn.

I motion 1984/85:1009 av Börje Stensson (fp) och Lars Ernestam (fp)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
denna motion och handlingsprogram sägs om utbildning och information i
medicineringsfrågor för äldre.

I motion 1984/85:1285 av Pär Granstedt m. fl. (c, m) föreslås att riksdagen
beslutar att hos regeringen hemställa om åtgärder så att antroposofiska och
andra naturmedel kan tillhandahållas på apotek mot recept från läkare utan
krav på avgift till socialstyrelsen.

Utskottet

I samband med behandlingen av regeringens framställning om anslag till
statlig kontroll av läkemedel m. m. för nästa budgetår behandlar utskottet
motionsyrkanden rörande naturmedel, klinisk prövning av läkemedel samt
läkemedel till äldre.

Naturmedel

I motion 1984/85:300 av Kerstin Anér (fp) yrkas att riksdagen skall uttala
sig för att också sådana naturmedel resp. naturmedel för injektion som
endast tillhandahålls patienter efter läkares ordination skall undantas från
läkemedelsförordningens bestämmelser om vad som är att anse som
läkemedel (yrkande 1), att under en övergångstid de läkare som godkänts av
LAOM (se nedan) skall ha rätt att utan anmälan eller avgift till socialstyrelsen
använda naturmedel resp. naturmedel för injektion vid behandlingen av
patienter, samt att dessa medel skall på samma villkor kunna tillhandahållas
på Vidarkliniken (se nedan) (yrkande 2), att alternativmedicinkommittén
bör få tilläggsdirektiv att lämna förslag som möjliggör för läkare och
patienter att fritt använda naturmedel resp. naturmedel för injektion
(yrkande 3) och att regeringen bör föranstalta om sådana ändringar i
socialstyrelsens förordningar med stöd av lagen (1981:50) om vissa medel
avsedda för injektion att dessa bringas i bättre överensstämmelse med lagens
anda (yrkande 4). LAOM är förkortning för Läkarföreningen för antroposofiskt
orienterad medicin. Vidarkliniken är ett antroposofiskt sjukhus som är
under byggnad i Järna.

I motion 1984185:1285 av Pär Granstedt m. fl. (c, m) föreslås att riksdagen
beslutar att hos regeringen hemställa om åtgärder så att antroposofiska och
andra naturmedel kan tillhandahållas på apotek mot recept från läkare utan
krav på avgift till socialstyrelsen.

SoU 1984/85:15

I båda dessa motioner påtalas bl. a. att nu gällande regler för anmälningsavgift
och årlig avgift för naturmedel (inkl. naturmedel avsedda för
injektion) medför så stora kostnader för den anmälningsskyldige, att
avgifterna i praktiken hindrar användandet av naturmedel i den utsträckning
som statsmakterna tidigare avsett och som vore önskvärt. I motion 1984/
85:1285 anförs att det finns anledning att förmoda att den nyligen tillsatta
alternativmedicinkommitténs arbete kommer att leda till att de nu aktuella
problemen för bl. a. antroposofiska medel undanröjs. Enligt motionärerna
finns det emellertid ett stort behov av provisoriska åtgärder, eftersom det
kommer att ta tid innan några beslut kan förväntas med anledning av
kommitténs arbete.

Som framgår redan av motionerna omfattas frågor om behandling med
naturmedel och liknande av alternativmedicinkommitténs utredningsuppdrag
(dir. 1984:46). Enligt utskottets mening bör riksdagen inte föregripa
kommitténs arbete genom att redan nu ta ställning i sak till de förslag som
framförs i motionerna. Det bör i det här sammanhanget särskilt nämnas att
kommittén skall göra en utvärdering av lagen (1981:50) med bestämmelser
om vissa medel avsedda för injektion och redovisa förslag till framtida
reglering i detta ämne redan till den 1 oktober 1985.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna 1984/85:300 (fp) och
1984/85:1285 (c).

Klinisk prövning av läkemedel

I motion 1984/85:1000 av Margo Ingvardsson m.fl. (vpk) hemställs att
riksdagen hos regeringen hemställer om lagförslag som innebär dels att
resultaten av den kliniska prövningen av läkemedel skall vara offentliga
(yrkande 1), dels att läkemedlens försäljningsdata skall vara offentliga
(yrkande 2), dels att läkemedlens fantasinamn ersätts med generiska namn
(yrkande 3).

Hösten 1983 tillsatte regeringen en kommitté för att se över läkemedelslagstiftningen
m. m., 1983 års läkemedelsutredning (S 1983:04). Enligt
direktiven (dir. 1983:59) ingår i utredningsuppdraget bl. a. att överväga i
vilken omfattning sekretess bör gälla vid prövning och registrering av
läkemedel samt att överväga olika former av s. k. generisk förskrivning av
läkemedel. Utskottet har inhämtat att utredningen avser att under innevarande
år presentera ett betänkande som bl. a. behandlar de frågor som här är
aktuella. Resultatet av utredningens arbete bör avvaktas. Utskottet avstyrker
därför motion 1984/85:1000 (vpk).

Läkemedel till äldre

I motion 1984185:1009 av Börje Stensson (fp) och Lars Ernestam (fp)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i

SoU 1984/85:15

motionen anförs om utbildning och information i medicineringsfrågor för
äldre. För att minska äldre patienters medicineringsproblem bör, enligt
motionärerna, åtgärder vidtas som syftar till att 1) förenkla medicineringen,
2) förstärka patientens motivation och förmåga att på egen hand sköta
medicineringen, 3) stötta patienter som inte kan sköta medicineringen på
egen hand med praktisk hjälp, 4) öka informationsgivarnas förmåga och
möjligheter att ge rätt information på ett för äldre anpassat sätt.

Läkemedelsinformationsrådet (LIR) är ett organ bestående av ledamöter
utsedda av regeringen, socialstyrelsen, konsumentverket, Landstingsförbundet,
Apoteksbolaget, Läkemedelsindustriföreningen och Representantföreningen
för utländska farmacevtiska industrier. Målet för LIR:s verksamhet
är att öka läkemedelskunskapen i samhället och därigenom skapa förutsättningar
för en bättre användning av läkemedel. I oktober 1984 publicerade
LIR ett handlingsprogram med åtgärder för att underlätta och förbättra
äldres medicinering, kallat Äldre och läkemedel. De fyra punkter som tas
upp i förevarande motion går tillbaka på detta handlingsprogram. Programmet
har distribuerats i ca 15 000 ex., bl. a. till flertalet vårdgivare inom hälsooch
sjukvården och inom socialtjänsten. I sammanhanget kan också nämnas
att socialstyrelsen inom kort utger allmänna råd om läkemedelshanteringen
inom sociala hemtjänsten och servicehus med helinackordering.

Frågan om hur läkemedelsinformationen kan förbättras ingår vidare i
uppdraget för 1983 årsläkemedelsutredning. Kommittén skall även utvärdera
Läkemedelsinformationsrådets verksamhet.

Flera initiativ har således redan tagits i den riktning som begärs i motionen.
Något riksdagens uttalande kan därför inte anses påkallat. Utskottet
avstyrker motion 1984/85:1009 (fp).

Medelsanvisningen

Utskottet har inte något att erinra mot den av regeringen föreslagna
medelsanvisningen under anslaget E 2. Statlig kontroll av läkemedel m. m.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande naturmedel

att riksdagen avslår motion 1984/85:300 och motion 1984/85:1285,

2. beträffande klinisk prövning av läkemedel
att riksdagen avslår motion 1984/85:1000,

3. beträffande läkemedel till äldre

att riksdagen avslår motion 1984/85:1009,

4. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen till Statlig kontroll av läkemedel m. m. för budgetåret
1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.

SoU 1984/85:15

3. E 3-E 5. Statens rättskemiska laboratorium m. fl. anslag. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag under punkterna E 3-E 5 och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1985/86 anvisar

1.till Statens rättskemiska laboratorium ett förslagsanslag av
19 910 000 kr.,

2. till Statens rättsläkarstationer ett förslagsanslag av 20 300 000 kr.,

3. till Rättspsykiatriska stationer och kliniker ett förslagsanslag av
79 550 000 kr.

4. E 6. Statens miljömedicinska laboratorium. Regeringen har under punkt
E 6 (s. 84-85) föreslagit riksdagen att till Statens miljömedicinska laboratorium
för budgetåret 1985/86 anvisa ett förslagsanslag av 19 468 000 kr.

Motion

I motion 1984/85:2257 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs, såvitt här är i
fråga (yrkande 7), att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om
förslag som innebär att medel anslås för utvidgad bostadshygienisk forskning
och att denna forskningsinriktning erhåller ett flertal tjänster vid statens
miljömedicinska laboratorium (SML).

Utskottet

Inom SML utförs den bostadshygieniska forskningen huvudsakligen inom
den allmänhygieniska enheten som bl. a. har en sektion för bostadshygien.
För denna sektion beräknas under anslaget till SML medel för tre tjänster. På
grund av vissa övergångsanordningar i samband med inrättandet av SML har
emellertid endast medel för två tjänster kunnat disponeras för bostadshygienisk
verksamhet. Den tredje tjänsten disponeras av enheten för epidemiologi.
Bland de forskningsområden som SML prioriterar under 1980-talet
ingår miljöeffekter på luftvägarna, effekter på sinnesorganen och nervsystemet
samt hälsoskydd i byggnader.

I motion 1984185:2257 (vpk) uppmärksammas de hygieniska olägenheter
på grund av olämpliga ventilationsanordningar och olämpliga material i
byggnader och inredning, som aktualiserats under 1980-talet och som brukar
sammanfattas i uttrycket ”sjuka byggnader”. Motionärerna framhåller bl. a.
att de medicinska utredningsresurserna visat sig vara synnerligen magra när
”sjuka byggnader” skall utredas, bl. a. på grund av att det endast finns ett
fåtal tjänster för bostadshygien vid SML, som är den centrala forskningsinstansen.

Ett motionsyrkande (vpk) av samma innehåll behandlades av utskottet i
samband med anslaget till SML för innevarande budgetår. Utskottet anförde
då (SoU 1983/84:15 s. 3) att det delade motionärernas uppfattning om vikten
av fortsatt forskning om problemet ”sjuka byggnader”. Inte minst angeläget i

SoU 1984/85:15

detta sammanhang var enligt utskottet att de medel under anslaget till SML
som beräknas för sektionen för bostadshygien verkligen kan användas för
SML:s verksamhet inom detta område. Med de prioriteringar SML gjort av
hithörande forskning ansåg utskottet emellertid inte någon riksdagens åtgärd
vara påkallad.

Ingenting har framkommit som motiverar en ändrad bedömning vad gäller
dispositionen av SML:s nuvarande resurser. Utskottet kan inte heller
förorda att ytterligare medel anslås för ändamålet. Motion 1984/85:2257
(vpk) yrkande 7 avstyrks därför.

Utskottet har inte något att erinra mot den av regeringen föreslagna
medelsanvisningen under anslaget E 6. Statens miljömedicinska laboratorium.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1984/85:2257 yrkande 7 till Statens miljömedicinska laboratorium
för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av
19 468 000 kr.

5. E 7-E 10. Statens giftinformationscentral m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkterna E 7-E 10 och hemställer
att riksdagen för budgetåret 1985/86 anvisar

1. till Statens giftinformationscentral ett förslagsanslag av 5 053 000
kr.,

2. till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd ett förslagsanslag av
4 021 000 kr.,

3. till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar ett
förslagsanslag av 1 437 000 kr.,

4. till Statens institut för psykosocial miljömedicin ett förslagsanslag av
2 664 000 kr.

Stockholm den 12 mars 1985

På socialutskottets vägnar
INGEMAR ELIASSON

Närvarande: Ingemar Eliasson (fp). Evert Svensson (s). Rune Gustavsson
(c), Blenda Littmarck (m), Stig Alftin (s), Lilly Bergander (s), Ann-Cathrine
Haglund (m), Maria Lagergren (s), Anita Persson (s), Ingvar Eriksson (m),
Inga Lantz (vpk), Göran Ericsson (m), Rosa Östh (c), Aina Westin (s) och
Yvonne Sandberg-Fries (s).

SoU 1984/85:15

Reservationer

Vid 1. El. Socialstyrelsen

Differentierade vårdavgifter (mot, l i hemställan)

1. av Ingemar Eliasson (fp) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 4 som börjar med
”Riksdagen kommer” och slutar med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:
Den utvärdering som har skett av systemet med differentierade vårdavgifter
visar att systemet inte fungerar bra. Det bör därför avvecklas och ersättas
av ett system med enhetliga avgifter inom sjukvården. Utskottet anser vidare
att man i möjligaste mån bör förhindra att skillnader i olika avgiftssystem blir
avgörande för valet av vårdform, sjukvård eller hemvård. Det är därför
angeläget att landsting och kommuner använder sig av likartade system av
enhetliga avgifter inom sjukvård och hemvård. Detta bör ges regeringen till
känna i enlighet med vad som anförs i motion 1984/85:2191 (fp) i här aktuell
del (yrkande 2).

dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande differentierade vårdavgifter

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:2191 yrkande 2 och
motion 1984/85:369 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

2. av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 4 som börjar med
”Riksdagen kommer” och slutar med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:
Som en direkt följd av den massiva kritiken mot systemet med differentierade
vårdavgifter har regeringen nu uttalat att systemet skall avskaffas.
Regeringen måste snarast framlägga förslag härom. Härvid bör, i överensstämmelse
med vad som föreslås i motion 1984/85:369 (vpk), övervägas att
vid utformningen av ett nytt avgiftssystem - grundat på en låg och fast avgift -införa ett högkostnadsskydd även inom den slutna vården för att reducera
vårdkostnaderna för den enskilde vid långvarigt behov av sluten vård. Detta
bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande differentierade vårdavgifter

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:369 och motion
1984/85:2191 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

SoU 1984/85:15

Enskilda vårdhem (mom. 7 i hemställan)

3. av Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund, Ingvar Eriksson och Göran
Ericsson (alla m) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 9 som börjar med
”Socialstyrelsens översyn” och slutar med ”yrkande 16” bort ha följande
lydelse:

Enskilda vårdhem har sedan lång tid varit ett viktigt och välfungerande
komplement till landstingens vårdhem. Enligt utskottets mening saknas skäl
att särbehandla de enskilda vårdhemmen, då det gäller möjligheten att ta
emot vissa patientgrupper, om de enskilda vårdhemmen uppfyller samma
krav som man ställer på landstingens vårdhem för motsvarande patientkategorier.

De enskilda vårdhemmen utgör över huvud taget en för samhället
värdefull resurs som bör tas till vara också i ett vidare sammanhang. Ett
utvidgat samarbete mellan myndigheter och enskilda vårdhem bör eftersträvas
så att sådana hem kan utnyttjas för exempelvis missbruksvård, åldringsvård
och psykiatrisk vård. Stadgan om enskilda vårdhem bör ses över i
enlighet med det anförda, liksom de andra lagbestämmelser som är av
betydelse för hemmens verksamhet.

Detta bör med anledning av motionerna 1984/85:2446 (m) och 1984/
85:2815 (m) yrkande 16 ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande enskilda vårdhem
att riksdagen med anledning av motion 1984/85:2446 och motion
1984/85:2815 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

Smärtlindring vid förlossning (mom. 8 i hemställan)

4. av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 10 med
”Utskottet vill” och slutar pås. 11 med ”motion 1984/85:1004 (vpk)" bort ha
följande lydelse:

I en tabell på s. 10 i betänkandet redovisas utvecklingen i fråga om
användningen av olika metoder för smärtlindring vid förlossning. Att märka
är att pudendusblockad och infiltrationsanestesi är smärtlindringsmetoder
som kommer till användning först i slutskedet av förlossningen. Möjligheterna
för kvinnorna att få en effektiv smärtlindring på tidigare stadier av
förlossningen är fortfarande mycket små.

Nu måste kraftfulla åtgärder - lagstiftning - vidtas för att riksdagens
uttalande år 1971 snarast skall förverkligas.

I överensstämmelse med vad som begärs i motion 1984/85:1004 (vpk) bör

SoU 1984/85:15

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna att förslag till lagstiftning
bör föreläggas riksdagen innebärande att alla kvinnor som vill ha en effektiv
smärtlindring vid förlossning skall garanteras sådan.

dels att utskottets hemställan under mom. 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande smärtlindring vid förlossning

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:1004 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Vid 6. E 6. Statens miljömedicinska laboratorium

5. av Inga Lantz (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 17 som börjar med
”Ingenting har” och slutar med ”miljömedicinska laboratorium” bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av utvidgad bostadshygienisk
forskning. Det är därför angeläget att de medel under anslaget till
SML som beräknas för sektionen för bostadshygien verkligen kan användas
för SML:s verksamhet inom detta område. SML bör emellertid - i
överensstämmelse med vad som föreslås i motion 1984/85:2257 (vpk) i här
aktuell del (yrkande 7) - erhålla ytterligare resurser för bostadshygienisk
forskning. Utöver den medelsanvisning av 19 468 000 kr. under anslaget till
SML, som regeringen föreslagit för nästa budgetår, bör till kostnader för
löner för personal m. m. för bostadshygienisk forskning anvisas ett belopp av
800 000 kr. Detta belopp bör föras upp under en särskild delpost i staten för
SML för nästa budgetår.

Utskottet föreslår således att sammanlagt 20 268 000 kr. anvisas till SML.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion
1984/85:2257 yrkande 7 till Statens miljömedicinska laboratorium
för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 20 268 000 kr.

Särskilda yttranden

Vid 1. El. Socialstyrelsen

1. beträffande differentierade vårdavgifter

Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund, Ingvar Eriksson och Göran
Ericsson (alla m) anför:

Moderata samlingspartiet har flera gånger begärt skyndsamt förslag till
avskaffande av de differentierade vårdavgifterna på ett sätt som skulle ge i
stort sett oförändrade intäkter för landstingen.

Systemet med differentierade vårdavgifter har visat sig inte fungera på ett

SoU 1984/85:15

godtagbart sätt i vissa hänseenden. Det är exempelvis otillfredsställande att
pensionärer kan drabbas av ibland betydande vårdavgifter, sedan de blivit
utförsäkrade från den allmänna försäkringen efter periodvisa, kortare
sjukhusvistelser som tillsammans överstigit 365 dagar. I motion 1982/83:1291
(m) förordades ett system som innebär att den allmänna försäkringen betalar
all offentlig sjukhusvård även för utförsäkrade pensionärer, varvid avdrag
görs på pensionen enligt samma regler som gäller för avdrag på sjukpenningen
för patienter som inte är pensionärer. Den fasta vårdavgiften skulle kunna
sänkas efter individuell prövning.

Nu aviseras en proposition som syftar till att de differentierade avgifterna
skall upphöra vid utgången av 1985.1 avvaktan på propositionen avstår vi nu
från detaljerade förslag om hur avvecklingen skall ske.

2. beträffande försöksverksamhet med kiropraktorer

Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund, Ingvar Eriksson och Göran
Ericsson (alla m) anför:

Redan 1980 uppdrog regeringen åt socialstyrelsen att i samråd med
Landstingsförbundet utarbeta en projektplan för en försöksverksamhet med
kiropraktorer inom den offentliga sjukvården. Sedan en projektplan överlämnats
till regeringen uppdrog regeringen år 1982 åt socialstyrelsen att
genomföra försöksverksamheten. Medel för verksamheten anvisades.

Från socialstyrelsen uppgavs för ca ett år sedan att försöksverksamheten
skulle inledas under maj månad 1984. Likväl har någon försöksverksamhet
inte kommit i gång, vilket måste betecknas som minst sagt anmärkningsvärt.
Det måste förutsättas att socialstyrelsen nu tar krafttag för att fullgöra
försöksverksamheten i enlighet med statsmakternas beslut.

Vid 2. E 2. Statlig kontroll av läkemedel m. m.

3. beträffande klinisk prövning av läkemedel m. m.

Inga Lantz (vpk) anför:

De kliniska läkemedelsprövningar som görs på våra sjukhus i samarbete
med läkemedelsföretagen är hemliga. Allmänhet och läkare får därför inte
veta på vilka grunder ett läkemedel har godkänts för användning i Sverige.

I motion 1984/85:1000 (vpk) anförs att ett avskaffande av hemligstämpeln
på de kliniska prövningarna skulle medföra positiva verkningar i flera
hänseenden. Läkarna skulle då inte vara beroende av läkemedelsindustrins
konsulenter för att få information om läkemedel. En vetenskaplig debatt om
metodfrågor skulle kunna initieras, något som hittills omöjliggjorts av den
hemliga dokumentationen. Vidare skulle patienterna kunna få ökade
kunskaper om läkemedel.

Motionärerna anser också att det är angeläget att läkemedelsindustrins
försäljningsdata blir offentliga. Publicering av uppgifter om vilka preparat

SoU 1984/85:15

som är de mest använda i samband med missbruk och dödliga överdoseringar
skulle ge livsfarliga preparat negativ publicitet och därmed minska konsumtionen.
En ytterligare åtgärd för att begränsa den kommersiella informationen
om läkemedel och samtidigt begränsa kostnaderna är enligt motionen att
fantasinamnen på läkemedel slopas och att läkemedel förskrivs och säljs
under det kemiska namnet (det generiska). Nu används generiska namn i
utbildningen men varumärkesnamn i läkemedelsinformationen. Om enbart
det generiska namnet används kan det leda till mer ändamålsenliga
förskrivningar och därmed terapeutiska vinster.

När 1983 års läkemedelsutredning har slutfört sitt arbete är det ytterst
angeläget att regeringen lägger fram förslag för riksdagen i de frågor som
tagits upp i motion 1984/85:1000 (vpk).

SoU 1984/85:15 23

Innehållsförteckning

Sid.

Sammanfattning 1

E. Hälso- och sjukvård m. m 1

E 1. Socialstyrelsen 1

Motioner 1

Utskottet 3

Differentierade vårdavgifter 3

Medicinteknisk säkerhet 4

Preskription av disciplinpåföljd 5

Legitimation för Doetors of Chiropractic 5

Akupunktur 7

Kompetenskrav för arbetsterapeuter 7

Enskilda vårdhem 8

Smärtlindring vid förlossning 9

Behandlingen av sjukdomen bulimia (s. k. hetsätande) 11

Medelsanvisningen 11

Utskottets hemställan 11

E 2. Statlig kontroll av läkemedel m. m 12

Motioner 12

Utskottet 13

Naturmedel 13

Klinisk prövning av läkemedel 14

Läkemedel till äldre 14

Medelsanvisningen 15

Utskottets hemställan 15

E3-E 5. Statens rättskemiska laboratorium m. fl. anslag 16

E 6. Statens miljömedicinska laboratorium 16

Motion 16

Utskottet 16

Utskottets hemställan 17

E 7-E 10. Statens giftinformationscentral m. fl. anslag 17

Reservationer 18

Vidi.El. Socialstyrelsen 18

1. Differentierade vårdavgifter (mom. 1 i hemställan) avfp 18

2. d:oavvpk 18

3. Enskilda vårdhem (mom. 7 i hemställan) av m 19

4. Smärtlindring vid förlossning (mom. 8 i hemställan) av vpk 19

Vid 6. E 6. Statens miljömedicinska laboratorium av vpk 20

SoU 1984/85:15

Särskilda yttranden 20

Vid 1. E 1. Socialstyrelsen 20

1. Differentierade vårdavgifter av m 20

2. Försöksverksamhet med kiropraktorer av m 21

Vid 2. E 2. Statlig kontroll av läkemedel m. m 21

3. Klinisk prövning av läkemedel m. m. av vpk 21

minab/gotab Stockholm 1985 82313