Socialutskottets betänkande
1984/85:12

om tandvårdslag, m. m. (prop. 1984/85:79 delvis)

I betänkandet behandlas proposition 1984/85:79 jämte med anledning av
propositionen väckta motioner, såvitt propositionen och motionerna hänvisats
till socialutskottet. Vidare behandlas två motioner som väckts under den
allmänna motionstiden 1985. Förslaget till ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring har behandlats av socialförsäkringsutskottet (SfU 1984/
85:7).

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i betänkandet det förslag till tandvårdslag som läggs
fram i propositionen. Lagförslaget har utarbetats med hälso- och sjukvårdslagen
som förebild och är alltså en s. k. ramlag. Tandvårdslagen omfattar, till
skillnad mot den nuvarande folktandvårdslagen, all tandvård, dvs. både
offentlig och privat. Målet för och kraven på tandvården definieras.
Därutöver finns vissa föreskrifter om skyldighet för landstingen att själva
bedriva tandvård enligt angiven inriktning och omfattning - folktandvård.

Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (m) om avslag på lagförslaget i
dess helhet. Utskottet avstyrker vidare motionsyrkanden (m, c och fp)
rörande barn- och ungdomstandvården, specialisttandvården, sjukhustandvården
samt riktlinjer för samverkan. En motion (s) om oral galvanism
avstyrks också. Slutligen avstyrks de båda motioner som väckts under den
allmänna motionstiden 1985, nämligen dels en motion (c) om den decentraliserade
specialisttandvården i Malmöhus län, dels en motion (m) om amalgam
som tandlagningsmaterial.

Utskottets m-, c- och fp-ledamöter reserverar sig mot utskottets beslut
angående barn- och ungdomstandvården, angående specialisttandvården,
angående folktandvårdens utbyggnad samt beträffande sjukhustandvården.
M-ledamöterna reserverar sig emellertid i första hand för ett uppskjutande
av lagstiftningsfrågan, dvs. avslag på hela lagförslaget. Utskottets c-ledamöter
reserverar sig även beträffande specialisttandvården i Malmöhus län.

Propositionen

Regeringen (socialdepartementet) har i här aktuella delar av propositionen dels

föreslagit riksdagen att anta ett i propositionen framlagt och av
lagrådet granskat förslag till tandvårdslag,

1 Riksdagen 1984185.12sami Nr 12

SoU 1984/85:12

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som i propositionen anförts
om dimensioneringen av utbildningen av tandvårdspersonal.

Lagförslaget framgår av bilaga.

Motioner

Motioner som väckts med anledning av propositionen

I motion 1984/85:219 av Ingemar Eliasson m. fl. (fp) hemställs, såvitt här är
i fråga (yrkandena 4-6),

4. att riksdagen beslutar att 7 § p. 2 och 3 tandvårdslagen ersätts av:

2. specialisttandvård och övrig tandvård för vuxna i den omfattning som
landstingskommunen bedömer lämplig,

5. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
forn i motionen anförs om folktandvårdens utbyggnad, om samverkan med
privatpraktiserande tandläkare i barn- och ungdomsvården och vid institutioner
samt om möjligheten för barn och ungdomar att anlita annan tandläkare
än folktandvården,

( 6. att riksdagen uttalar att någon procentsiffra för folktandvårdens andel
av tandvården för vuxna inte skall anges.

I motion 1984/85:220 av Rune Gustavsson m. fl. (c) hemställs, såvitt här är
i fråga (yrkandena 1 och 3),

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att fasta riktlinjer
för samverkan mellan samhällsorgan, organisationer och enskilda bör
fastslås,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att landstinget
inte bör ges det totala behandlingsansvaret för barn- och ungdomstandvård.

I motion 1984/85:221 av Nils Carlshamrem. fl. (m) hemställs, såvitt här är i
fråga (yrkandena 1 och 3),

l.Jatt riksdagen beslutar avslå förslaget till tandvårdslag,

3. att riksdagen beslutar att 3 § i folktandvårdslagen (1973:457) skall
upphöra att gälla i och med utgången av 1984.

I motion 1984/85:222 av Lennart Pettersson (s) och Wivi-Anne Cederqvist
(s) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om ett mera generöst tillmötesgående från samhällets sida mot de
tandvårdspatienter som lider av oral galvanism.

Motioner som väckts under den allmänna motionstiden 1985

I motion 1984/85:1782 av Sven Munke (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en utredning om riskerna med amalgam som tandlagningsmaterial
samt, därest utredningen skulle visa att amalgam avger kvicksilver i
munhålan, förbjuda dess användning.

SoU 1984/85:12

I motion 1984/85:2105 av Bertil Fiskesjö m. fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen sagts
om den decentraliserade specialisttandvården i Malmöhus län.

Utskottet

Bakgrund

År 1973 fattade riksdagen beslut om en genomgripande tandvårdsreform
(prop. 1973:45, SfU 1973:20, rskr 1973:212). Reformen, som trädde i kraft
den 1 januari 1974, bestod av två delar. Den ena innebar att statsmakterna
ålade landstingen ett lagfäst ansvar för barn- och ungdomstandvård och för
specialisttandvård samt lade fast ett utbyggnadsprogram för den landstingskommunal
tandvården - folktandvården. Den andra delen innebar att en
allmän tandvårdsförsäkring för vuxna infördes.

I en ny folktandvårdslag (1973:457) gavs landstingen vårdansvaret för alla
barn och ungdomar t. o. m. 19 års ålder. Dessa skulle erbjudas en regelbunden
och fullständig behandling samt akuttandvård. T andvården skulle i dessa
fall vara avgiftsfri. I folktandvårdslagen gavs landstingen ansvaret även för
specialisttandvård för vuxna.

Det av statsmakterna fastlagda utbyggnadsprogrammet innebar att folktandvården
skulle byggas ut i sådan omfattning att den kunde erbjuda en
avgiftsfri organiserad tandvård till samtliga barn och ungdomar t. o. m. 19 års
ålder. Målsättningen var att folktandvården skulle tillföras sådana vårdresurser
att utbyggnadsprogrammet för barn- och ungdomstandvården kunde
fullföljas under 1970-talet. Fr.o.m. år 1982 uppfyller samtliga landsting
denna skyldighet. Vidare angavs att folktandvårdens allmäntandvård för
vuxna vid 1970-talets utgång i första hand skulle omfatta ca 35 % av
vuxentandvården i landet.

Landstingen skulle enligt propositionen också erbjuda tandvård på sina
vårdinstitutioner för långtidssjuka och handikappade. Detta ansvar blev
dock inte lagfäst.

En parlamentarisk utredning - 1978 års tandvårdsutredning (TU 78)
(S 1978:01) - som haft i uppdrag att göra en översyn av den allmänna
tandvårdsförsäkringen m. m., avlämnade under år 1982 betänkandet (SOU
1982:4) Tandvården under 80-talet. Detta betänkande, som har remissbehandlats,
innehåller förslag till utformning av den framtida tandvården med
bl. a. en ny tandvårdslag.

Socialstyrelsen har redovisat en särskild utredning i betänkandet (Ds S
1983:4) Sjukhustandvårdens omfattning, inriktning och arbetsuppgifter.
Betänkandet har remissbehandlats.

Allmänt om förslaget till tandvårdslag

I propositionen läggs fram förslag till en tandvårdslag som skall ersätta
folktandvårdslagen (1973:457). Den nya lagen har utformats med hälso- och

SoU 1984/85:12

sjukvårdslagen (1982:763) som förebild. Ett par viktiga skillnader finns dock.
Enligt tandvårdslagen omfattar bestämmelserna om vårdens kvalitet och
patientens rättigheter både den offentliga och privata tandvården, medan
motsvarande bestämmelser i hälso- och sjukvårdslagen endast gäller den
offentliga vården. Vidare finns det i tandvårdslagen föreskrifter om skyldighet
för landstinget att självt bedriva tandvård av angiven inriktning och
omfattning - folktandvård. Motsvarande föreskrifter finns inte i hälso- och
sjukvårdslagen.

I förhållande till folktandvårdslagen skiljer sig tandvårdslagen därigenom
att den i princip gäller all tandvård, dvs. både landstingens och de privata
vårdgivarnas tandvård. Målet för och kraven på tandvården definieras.
Målet för tandvården är en god tandhälsa och en tandvård på lika villkor för
hela befolkningen. Tandvården skall bedrivas så att den uppfyller kravet på
en god tandvård. Detta innebär att den skall lägga särskild vikt vid
förebyggande åtgärder, vara lätt tillgänglig och vara av god kvalitet. En god
tandvård innebär också att patientens behov av trygghet i vården och
behandlingen tillgodoses, att vården bygger på respekt för patientens
självbestämmande och integritet och att vården främjar goda kontakter
mellan patienten och tandvårdspersonalen. Vården och behandlingen skall
så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten och
patienten skall upplysas om sitt tandhälsotillstånd och om de behandlingsmetoder
som står till buds. Innan en behandlingsperiod påbörjas, skall
patienten upplysas om vad behandlingen kan komma att kosta.

Landstingen ges ett utvidgat ansvar för befolkningens tandhälsa. De skall
planera all tandvård inom landstingsområdet, både den egna och de privata
vårdgivarnas. De skall samverka med de privata vårdgivarna samt med
berörda samhällsorgan, organisationer och enskilda.

Liksom i dag skall landstingen själva bedriva tandvård - folktandvård.
Folktandvården skall liksom f. n. svara för tandvård för barn och ungdomar
under 20 år, för specialisttandvård för vuxna samt för allmäntandvård för
vuxna i den omfattning som landstinget bedömer lämplig. Vidare bör
landstingen, som hittills, erbjuda tandvård åt patienter som är intagna för
vård vid landstingens vårdinrättningar och åt handikappade, vilkas handikapp
förutsätter särskilda kunskaper och erfarenheter hos tandvårdspersonalen,
särskilt anpassade lokaler eller särskild utrustning. Frågan om ett
lagfäst ansvar för landstingen att svara för sådan vård avser regeringen att
behandla i ett senare sammanhang.

Tillsynen över folktandvården skall även i fortsättningen ligga på socialstyrelsen
.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1986.

Utskottet konstaterar att den föreslagna nya lagen skiljer sig från den
nuvarande folktandvårdslagen främst genom att den slår fast grundläggande
mål för och krav på tandvården och genom att patientens behov och
rättigheter betonas. Till skillnad från folktandvårdslagen gäller vidare den
nya tandvårdslagen för såväl offentlig som privat tandvård. Om denna
principiella inriktning råder det en bred uppslutning. Utskottet ser det för sin

SoU 1984/85:12

del som värdefullt att dessa riktlinjer slås fast i lag. Detta är bl. a. ägnat att
främja utvecklingen av en varierad och behovsanpassad tandvård och stärka
patienternas ställning i vården. Utskottet ställer sig alltså i princip positivt till
huvudlinjerna i den föreslagna nya lagen. Dessa har inte heller ifrågasatts i
några motioner. Utskottet behandlar i det följande frågan om att uppskjuta
lagstiftningsfrågan i avvaktan på förslag även om ersättningssystemet för
tandvården. Vidare behandlas olika frågor rörande räckvidden av landstingens
ansvar för olika delar av tandvården m. m.

Uppskjutande av lagstiftningsfrågan

I motion 1984185:221 av Nils Carlshamre m.fl. (m) hemställs att riksdagen
avslår förslaget till tandvårdslag (yrkande 1). Grunden för detta yrkande är
föredragande statsrådets uttalande i propositionen att det finns skäl att pröva
formerna för samverkan mellan tandvårdshuvudmännen och de privata
vårdgivarna och undersöka förutsättningarna för ett förändrat ersättningssystem
för tandvården. Enligt motionärerna torde det vara ställt utom allt
tvivel att den aviserade översynen skall ta fasta på det ersättningssystem som
för hälso- och sjukvårdens del brukar kallas ”Dagmaröverenskommelsen”. I
avvaktan på att riksdagen föreläggs förslag om ett nytt system för ersättning
till tandvård från den allmänna försäkringen, motsätter sig motionärerna att
ta slutlig ställning till förslaget till tandvårdslag. De yrkar därför avslag på
lagförslaget. Vad gäller det sakliga innehållet i lagförslaget förklarar sig
motionärerna inte ha någon invändning mot den föreslagna lagtexten, med
undantag för stadgandet att folktandvården skall svara för specialisttandvård
för vuxna (7 § första stycket 2.).

Som redan tidigare nämnts har förslaget till tandvårdslag utformats med
hälso- och sjukvårdslagen (HSL) som förebild. Även tandvårdslagen är
således en s. k. ramlag som i huvudsak endast anger grundläggande mål och
regler men inte innehåller några detaljföreskrifter. Det förtjänar att nämnas
att socialutskottet enhälligt stod bakom det av riksdagen senare godkända
betänkandet om införande av HSL (prop. 1981/82:97, SoU 1981/82:51, rskr
1981/82:381). Enligt utskottets mening finns det i princip lika bärande skäl
att införa den föreslagna tandvårdslagen som det fanns för den tidigare
införda hälso- och sjukvårdslagen. Den föreslagna tandvårdslagen går
nämligen främst ut på att dels stärka patientens ställning, dels utvidga
landstingets ansvar för befolkningens tandhälsa. Det är alltså för tandvården
grundläggande principer - vilka med det angivna undantaget för specialisttandvården
inte i sak ifrågasatts av motionärerna - som här slås fast. Enligt
utskottets mening finns det inte någon anledning att skjuta upp en
lagstiftning av detta slag i avvaktan på en översyn av ersättningssystemet för
tandvården. Utskottet avstyrker därför motion 1984/85:221 yrkande 1.

1* Riksdagen 1984/85.12saml. Nr 12

SoU 1984/85:12

Barn- och ungdomstandvården

Enligt lagförslaget i propositionen skall folktandvården, dvs. den tandvård
som landstinget självt bedriver, svara för regelbunden och fullständig
tandvård för barn och ungdomar t. o. m. det år de fyller 19 år (7 § första
stycket 1.). Denna vård skall vara avgiftsfri för patienten (7 § andra stycket).

I motion 1984/85:219 av Ingemar Eliasson m.fl. (fp) hemställs att
riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförs om folktandvårdens samverkan med privatpraktiserande
tandläkare i barn- och ungdomstandvården och om möjligheten för barn och
ungdomar att anlita annan tandläkare än folktandvårdens (yrkande5 delvis).
Motionärerna framhåller bl. a. att det avgörande inte får vara i vilken regi
vården ges, utan att vården ges så bra och effektivt som möjligt. Det bör
därför vara naturligt att landstingen organiserar denna verksamhet utan
några pekpinnar från riksdag och regering. Vidare menar motionärerna att
det i vissa fall kan vara motiverat att barn och ungdomar behandlas av annan
tandläkare än folktandvårdens eller privatpraktiserande tandläkare som
landstinget slutit avtal med. I dessa fall bör landstingen inta en generös
attityd till att betala vårdkostnaderna, menar motionärerna.

I motion 1984185:220 av Rune Gustavsson m.fl. (c) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att landstinget inte bör ges det totala
behandlingsansvaret för barn- och ungdomstandvården (yrkande 3). Motionärerna
förklarar sig instämma med de remissinstanser som anser att
landstingen själva bör få avgöra hur vårdåläggandet skall uppfyllas - med
enbart egna resurser eller med både egna resurser och överenskommelser
med privattandläkare.

Enligt nuvarande 2 § folktandvårdslagen skall landstingskommun svara
för tandvård för barn och ungdomar som är bosatta inom landstingskommunen
t. o. m. det år de fyller 19 år, i den mån inte behovet av tandvård
tillgodoses i särskild ordning. Barn och ungdomar skall erbjudas regelbunden
och fullständig behandling. De skall även få behövlig vård vid akuta
tandbesvär.

Den närmare innebörden av den nu föreslagna nya bestämmelsen är enligt
propositionen att landstingen, liksom f. n., skall ha ansvaret för barn- och
ungdomstandvården och att det ansvaret skall omfatta såväl allmäntandvård
som specialisttandvård. Ansvaret skall också omfatta såväl akut tandvård
som regelbundna hälsokontroller och behandling. Skyldigheten för landstinget
att självt svara för vården måste emellertid inte nödvändigtvis innebära
att vården bedrivs i egna lokaler och av landstingsanställd personal. Om
landstinget skulle finna det mest ändamålsenligt att i ett visst fall genom
överenskommelse med en privat tandläkare uppdra åt denne att svara för den
faktiska vården, möter detta inte något formellt hinder. Det förutsätts dock
att landstinget i huvudsak självt svarar för den faktiska vården (prop.
s. 32-33, 65).

Utskottet delar den i propositionen framförda uppfattningen att landsting -

SoU 1984/85:12

en skall ha ett totalansvar för barn- och ungdomstandvården och att
landstingen själva - genom folktandvården - också i huvudsak skall utföra
den faktiska vården. Som har framgått av det föregående har dock
landstingen enligt förslaget viss möjlighet att genom avtal överlåta den
faktiska vården till privattandläkare i de situationer där en sådan lösning
befinns vara mest ändamålsenlig. De synpunkter som framförs i motionerna
1984/85:219 (fp) och 1984/85:220 (c) i här aktuella delar får härigenom anses
delvis tillgodosedda. Utskottet anser det dock viktigt att slå fast att
folktandvården har ett primärt ansvar för barn- och ungdomstandvården. I
barnens intresse kan det emellertid, som framhålls i propositionen, vara
lämpligt att göra undantag från principen att vården skall ges av folktandvårdens
egen personal i t. ex. en glesbygd, där det annars skulle kunna bli
mycket långa resor för barnen. Detta måste vederbörande landsting bedöma
på eget ansvar. Utgångspunkten bör emellertid vara att landstinget självt
skall sörja för att det finns en uppbyggd och fungerande barn- och
ungdomstandvård med tillräckligt utrymme även för förebyggande och
uppsökande verksamhet. Detta är motiverat bl. a. av kravet på att vården,
och då inte minst den förebyggande vården, skall nå alla barn, även sådana
med t. ex. sociala problem i hemmiljön eller med långvarig sjukdom eller
handikapp (jfr prop. s. 33). Med denna syn kan utskottet inte heller dela den
i motion 1984/85:219 (fp) framförda ståndpunkten att landstingen i vissa fall
bör inta en generös attityd till att betala tandvårdskostnaderna för barn och
ungdomar som behandlas av andra tandläkare än folktandvårdens eller
privattandläkare som landstingen slutit avtal med.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motion 1984/85:219
yrkande 5 i här aktuella delar samt motion 1984/85:220 yrkande 3.

Specialisttandvården för vuxna

Enligt lagförslaget i propositionen skall folktandvården svara för specialisttandvård
för vuxna (7 § första stycket 2.).

I motion 1984/85:219 av Ingemar Eliasson m.fl. (fp) hemställs att
förevarande bestämmelse utformas på så sätt att folktandvården skall svara
för specialisttandvård (och övrig) tandvård för vuxna i den omfattning som
landstingskommunen bedömer lämplig (yrkande 4). Motionärerna framhåller
att det enligt folkpartiets uppfattning är viktigt att det finns valmöjligheter
och konkurrens även inom specialisttandvården.

I motion 1984185:221 av Nils Carlshamre m. fl. (m) hemställs att riksdagen
beslutar att 3 § i den nu gällande folktandvårdslagen (1973:457) skall
upphöra att gälla i och med utgången av 1984 (yrkande 3). Denna
bestämmelse motsvaras av bestämmelsen i 7 § första stycket 2. i det nu
föreliggande förslaget till tandvårdslag, vilken motionärerna som ovan
nämnts också motsatt sig (se s. 5). Motionärerna ansluter sig i denna fråga
till vad de borgerliga reservanterna i tandvårdsutredningen har anfört
beträffande specialisttandvårdens framtid. Reservanterna har bl. a. uttalat

SoU 1984/85:12

att de vid bedömningen av samtliga faktorer kommit till slutsatsen att det
saknas anledning att bibehålla landstingens lagfästa ansvar för specialisttandvården
åt vuxna.

Enligt nuvarande 3 § folktandvårdslagen skall landstingskommun, utöver
den specialisttandvård som behövs för barn och ungdomar, svara för
specialisttandvård för vuxna som är bosatta inom landstingskommunen.

Föredragande statsrådet pekar i propositionen på vissa faktorer som hon
anser tala för att landstingen också i fortsättningen bör svara för specialisttandvården
för vuxna. Specialisttandläkaren utför mer komplicerade arbeten
efter remiss från folktandvårdens distriktsvård. En annan väsentlig
uppgift för specialisttandläkarna är att vara konsulter åt samt att utbilda
tandläkarna inom allmäntandvården. Specialisterna kan - om de är knutna
till folktandvården - på ett avgörande sätt medverka till att effektiva
vårdprogram utarbetas och genomförs. Landstingens hittillsvarande ansvar
för specialisttandvården har vidare enligt statsrådet medfört att den begränsade
men efter hand ökande tillgången på specialister har kunnat spridas över
landet. Det är enligt hennes mening önskvärt att denna utveckling fortsätter.
Det är också viktigt att se till att den resurs som specialisttandläkarna utgör
utnyttjas så effektivt som möjligt.

Även utskottet anser övervägande skäl tala för att landstingen även i
fortsättningen svarar för specialisttandvården för vuxna. Liksom föredragande
statsrådet anser utskottet vidare att specialisttandvården i huvudsak bör
bedrivas i landstingens egen regi genom folktandvården. Det möter dock
inget hinder för ett landsting att t. ex. i ett visst fall genom avtal överlåta den
faktiska vården till en privat verksam tandläkare (prop. s. 65). I sammanhanget
kan nämnas att det endast är ett fåtal privattandläkare som ägnar sig
åt specialisttandvård.

Det är enligt utskottets mening viktigt att slå fast landstingens primära
ansvar för att befolkningens behov av specialisttandvård blir tillgodosett.
Utskottet tillstyrker därför den i propositionen föreslagna utformningen av
7 § första stycket 2. och avstyrker motion 1984/85:219 yrkande 4. I konsekvens
härmed avstyrker utskottet också motion 1984/85:221 yrkande 3.

I den under allmänna motionstiden 1985 väckta motionen 1984185:2105 av
Bertil Fiskesjö m. fl. (c) hemställs att riksdagen beslutar att som sin mening ge
regeringen till känna vad som i motionen sagts om den decentraliserade
specialisttandvården i Malmöhus län. Enligt motionärerna har det kommit
till deras kännedom att man har för avsikt att koncentrera specialisttandvården
till Malmö på bekostnad av den decentraliserade specialistvård som
under senare år byggts upp på ett flertal orter i Malmöhus län. Motionärerna
motsätter sig en sådan utveckling som man menar skulle innebära en klar
försämring från allmänhetens synpunkt, bl. a. genom ökade reseavstånd för
patienterna. En sådan omläggning skulle också föra med sig stora kostnader.

Under vårsessionen 1984 beslutade riksdagen att utbildningen av tandläkare
vid tandläkarhögskolan i Malmö skulle avvecklas med början höstterminen
1984 (UbU 1983/84:21, rskr 1983/84:239). I sitt betänkande anförde

SoU 1984/85:12

utbildningsutskottet bl. a. följande (s. 12).

Utskottet förutsätter att man i planeringsarbetet för den odontologiska
forskningen kommer att ta hänsyn till den betydelse som universitetets i
Lund samlade kompetens och resurser även framgent kan ha för den
regionala tandvårdsverksamheten. I samverkan med tandvårdshuvudmannen,
Malmö kommun, bör övervägas åtgärder som inom den förändrade
forskningsorganisationens ram kan gagna tandvården. Sålunda bör övervägas
om specialisttandvården till viss del kan repliera på denna forskningsorganisation.

Från Malmöhus läns landstings centralförvaltning har inhämtats att man
inom förvaltningen avser att utreda möjligheten att av tandläkarhögskolan
köpa tjänster inom specialisttandvården till ett värde av ca 4 milj. kr. årligen.
En förutsättning härför skulle vara att landstingets egen tandvård skulle
minskas i motsvarande grad, en resursminskning på ca 25 %. Utredningsarbetet
har nyligen påbörjats.

Enligt utskottets mening är den i motionen aktualiserade frågan av sådan
art att det måste ankomma på Malmöhus läns landsting att ta ställning till
den. Utskottet utgår från att frågan kan bringas till en positiv lösning på
landstingsnivå. Någon åtgärd från riksdagens sida är inte påkallad. Utskottet
avstyrker således motion 1984/85:2105.

Folktandvårdens utbyggnad och andel av allmäntandvården för vuxna

Enligt lagförslaget i propositionen skall folktandvården svara för övrig
tandvård (allmän tandvård) för vuxna i den omfattning som landstingskommunen
bedömer lämplig (7 § första stycket 3.). En bestämmelse av
motsvarande innehåll finns i nuvarande 4 § folktandvårdslagen.

Hur stor andel av allmäntandvården för vuxna som folktandvården skall
svara för anges inte i lagtexten, utan det får ankomma på landstingen själva
att besluta härom. Av propositionen framgår att folktandvårdens andel av
allmäntandvården för vuxna uppgår till ca 26 %, räknat i tandläkartimmar.
De regionala skillnaderna är emellertid stora, från 11 % i Malmö kommun
till närmare 70 % i Norrbottens län. Föredragande statsrådet framhåller i
propositionen att det enligt hennes mening finns flera skäl som talar för att
bibehålla 1973 års målsättning i denna fråga. Hon pekar bl. a. på att
folktandvården har spelat en framträdande roll vid satsningen på förebyggande
tandvård och att folktandvården har särskilt goda förutsättningar att
medverka till uppsökande verksamhet bland patientgrupper som annars inte
skulle få någon tandvård. I specialmotiveringen till förevarande bestämmelse
anges, med hänvisning till vad som sagts under den allmänna motiveringen,
att folktandvården på sikt bör svara för minst 35 % av allmäntandvården för
vuxna.

I motion 1984185:219 av Ingemar Eliasson m.fl. (fp) hemställs dels att
riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om folktandvårdens utbyggnad (yrkande 5 delvis), dels att

SoU 1984/85:12

riksdagen uttalar att någon procentsiffra för folktandvårdens andel av
tandvården för vuxna inte skall anges (yrkande 6). Motionärerna förklarar
bl. a. att folkpartiet hälsar med tillfredsställelse att lagförslaget inte innehåller
någon bestämmelse om folktandvårdens minsta andel av allmäntandvården
för vuxna, men de vill samtidigt påtala att föredragande statsrådet på
flera ställen i propositionen hävdar att det är naturligt att folktandvården
byggs ut. Det påpekas att 1973 års målsättning innebar en utbyggnad till
35 % och inte till minst 35 %. Avgörande för folktandvårdens omfång måste
bli hur väl den hävdar sig i konkurrensen. Enligt motionärernas mening
saknas det anledning att uttala sig för någon viss procentsiffra.

Samma fråga berörs också i motion 1984/85:220 av Rune Gustavsson m. fl.
(c), vari anförs att centerpartiet inte anser att det finns någon anledning att
sträva efter 35-procentsmålet när samarbetet mellan landsting och privata
tandläkare fungerar bra. Motionärerna framställer dock inget yrkande på
denna punkt.

Utskottet delar föredragande statsrådets uppfattning i fråga om folktandvårdens
betydelse för den förebyggande tandvården och den uppsökande
verksamheten inom tandvården. Det är därför önskvärt att folktandvården
själv svarar för en beaktansvärd del av allmäntandvården för vuxna. Även av
hänsyn till landstingens ansvar för den samlade planeringen av tandvården är
det av värde att landstingen själva har god erfarenhet av vuxentandvård.
Utskottet instämmer därför i uttalandet i propositionen att folktandvården
på sikt bör svara för minst 35 % av allmäntandvården för vuxna. I de
landstingskommuner där folktandvården ännu inte har en så stor andel av
vuxentandvården bör en utbyggnad av denna ske. Lokala variationer i fråga
om tandläkartäthet o. d. kan dock, i varje fall övergångsvis, motivera såväl
högre som lägre andel folktandvård. Det får således ankomma på resp.
landsting att bestämma takten i utbyggnaden med beaktande av de regionala
förutsättningar som råder.

Utskottet anser med hänsyn till det anförda att motion 1984/85:219
yrkande 5 delvis och yrkande 6 inte påkallar någon riksdagens åtgärd.

I sammanhanget kan vidare nämnas att utskottet i betänkandet SoU
1983/84:7 (s. 15-16) konstaterade att tandvården för de äldre var ett hittills
eftersatt område och uttalade att det var angeläget att åtgärder snarast kom
till stånd för att förbättra de äldres tandvård. Utskottet vill erinra om detta
uttalande och tillägga att folktandvården här kan göra viktiga insatser genom
olika former av uppsökande verksamhet.

Tandvården vid sjukhus och andra institutioner m. m.

Landstingen har f. n. inte något lagstadgat ansvar för tandvården för
patienter som är intagna vid landstingens vårdinrättningar. Så blir heller inte
fallet enligt det nu föreliggande lagförslaget. Av propositionen framgår
emellertid att frågan om ett lagfäst ansvar för landstingen för sjukhustand -

SoU 1984/85:12

vården kommer att behandlas i samband med prövningen av ett förändrat
ersättningssystem för tandvården. Det sägs vidare i propositionen att det
finns en bred uppslutning kring att sjukhustandvården byggs ut så att den
täcker tandvårdsbehoven hos de patienter som vårdas vid landstingens
vårdinrättningar. Föredragande statsrådet anser att denna vård liksom
hittills i huvudsak bör ges av folktandvårdens egen personal. Om vården skall
utföras av privatpraktiserande tandläkare bör, enligt statsrådet, ett vårdavtal
slutas, där bl. a. frågor om revisionsintervall och vårdens inriktning regleras.
- Motsvarande synsätt anläggs f. ö. beträffande landstingens ansvar för viss
handikapptandvård.

I motion 1984185:219 av Ingemar Eliasson m.fl. (fp) hemställs att
riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförs om folktandvårdens samverkan med privatpraktiserande
tandläkare i tandvården vid institutioner (yrkande 5 delvis). Motionärerna
framhåller att även när det gäller tandvård vid sjukhus och andra institutioner
bör samverkan kunna ske med privatpraktiserande tandläkare. Enligt
motionärerna finns det inte någon anledning att förorda att den faktiska
vården skall ges av folktandvårdens egen personal.

Utskottet vill för sin del peka på att tandvårdsutredningen har föreslagit att
landstingen skall få ett lagfäst ansvar för de patienter som är intagna vid
landstingens vårdinrättningar. Frågan skall nu övervägas inom regeringskansliet.
I avvaktan härpå instämmer utskottet i föredragande statsrådets
uttalande att ifrågavarande vård liksom hittills i huvudsak bör ges av
folktandvårdens egen personal, men att det även på detta område skall finnas
visst utrymme för vårdavtal med privata tandläkare. Utskottet avstyrker
därför motion 1984/85:219 yrkande 5 delvis.

Riktlinjer för samverkan

Landstingen skall enligt lagförslaget planera tandvården med utgångspunkt
i befolkningens behov av tandvård och därvid väga in såväl folktandvården
som den privata tandvården (8 §). Vidare föreskrivs att landstingen i
planeringen och utvecklingen av tandvården skall samverka med samhällsorgan,
organisationer och enskilda (9 §).

^ *

I motion 1984185:220 av Rune Gustavsson m. fl. (c) hemställs att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna att fasta riktlinjer för samverkan
mellan samhällsorgan, organisationer och enskilda bör fastslås (yrkande 1).
Enligt motionärerna kan man inte i propositionen utläsa vilken status ordet
samverkan har. Inte heller framgår det om olika samhällsorgan och
organisationer skall ha lika eller olika status. Vidare sägs det i motionen att
propositionen inte heller har något förslag om hur samverkan skall ske eller
vilka frågor som kan bli föremål för samverkan.

I propositionen anför föredragande statsrådet bl. a. att hon anser det
självklart att planering och utveckling sker i samverkan med samhällsorgan,

SoU 1984/85:12

organisationer och enskilda i de fall dessa berörs av tandvårdsplaneringen.
Samarbetspartner kan vara t. ex. handikapp- och patientorganisationer.
Vidare anförs att tandvårdsutredningen förutsatt att det behöver ske en
samverkan mellan landstingen och de privata vårdgivarna på flera olika
punkter. Utredningen anser att denna samverkan kan ske genom frivilliga
överenskommelser, samverkansavtal mellan folktandvården och de privat
verksamma vårdgivarna eller deras intresseorganisationer. Som exempel på
frågor som kan vara lämpliga för samverkan har utredningen nämnt principer
för prioritering av vårdmål, tillämpningen av vårdprogram, planeringssamverkan,
joursamverkan och principer för insamlande av vårdstatistik. En
annan samverkansform som nämns i propositionen är de samrådsgrupper
som inrättades i samtliga landsting i samband med införandet av tandvårdsförsäkringen.
Grupperna består av representanter för landsting, lokala
tandläkarföreningar och försäkringskassor och är rådgivande organ för dessa
huvudmän. Föredragande statsrådet förklarar sig dela den av tandvårdsutredningen
uttryckta uppfattningen att erfarenheterna av samrådsgruppernas
verksamhet är goda och att de bör kunna vidareutvecklas - bl. a. genom en
breddad sammansättning - och få ytterligare uppgifter. Det ankommer enligt
statsrådet på huvudmännen för samrådsgrupperna att fatta beslut i dessa
frågor.

Genom dessa uttalanden i propositionen får de synpunkter som framförs i
motion 1984/85:220 i här aktuell del anses besvarade. Ytterligare anvisningar
från statsmakternas sida om hur samverkansfrågorna skall lösas bör enligt
utskottets mening inte ges, utan detta får bedömas med hänsyn till de
skiftande lokala förutsättningar som kan föreligga. Utskottet avstyrker med
hänvisning till det anförda motion 1984/85:220 yrkande 1.

Oral galvanism och amalgam som tandlagningsmaterial

I motion 1984/85:222 av Lennart Pettersson (s) och Wivi-Anne Cederqvist
(s) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförs i
motionen om ett mer generöst tillmötesgående från samhällets sida mot de
tandvårdspatienter som lider av oral galvanism. Enligt motionen saknas det i
propositionen uttalanden om vissa bestämda krav på vården som direkt kan
påverka förhållandet mellan patient och tandläkare. De konkreta krav som
bör ställas i detta sammanhang är enligt motionärerna följande:

1. I varje landsting bör finnas en specialmottagning för patienter med
problem med oral galvanism.

2. Patienter med oral galvanism klagar ofta på att de tvingas genomgå vad
de kallar för trakasserande och utdragna medicinska och psykologiska
utredningar. Det är angeläget att tandläkarna i stället går dessa patienter till
mötes och visar en förstående inställning.

3. En patient bör slutligen kunna avböja lagning med kvicksilveramalgam
och också ha rätt att byta ut sådana lagningar mot annat lagningsmaterial

SoU 1984/85:12

med sedvanlig ersättning från försäkringskassan. Det finns numera allt bättre
kompositplastmaterial att tillgå som, även om de inte fullt ut har samma
hårdhet och varaktighet som amalgamet, ändå ligger ganska nära detta.

Motionärerna framhåller att det är angeläget att socialstyrelsen utformar
anvisningar som så långt som möjligt tillmötesgår dessa krav.

I den under den allmänna motionstiden väckta motionen 1984185:1782 av
Sven Munke (m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning
om riskerna med amalgam som tandlagningsmaterial samt, därest utredningen
skulle visa att amalgam avger kvicksilver i munhålan, förbjuda dess
användning. Motionären framhåller att riskerna med amalgamfyllningar i
tänder nu håller på att omvärderas och refererar därvid till uttalanden som
forskare har gjort vid ett symposium på läkarsällskapets riksstämma i
november 1984. I motionen sägs att allt fler läkare och tandläkare omvärderar
amalgamet som tandlagningsmaterial och att vetenskapligt bedrivna
forskningar påvisar utläckage av kvicksilver. Enligt motionären är det på
tiden att amalgam förbjuds som tandlagningsmaterial om inte dess ofarlighet
eller kvicksilvrets nyttighet på ett övertygande sätt bevisas.

Utskottet har vid flera tillfällen tidigare behandlat motioner som rört oral
galvanism, senast i betänkandet SoU 1983/84:19 s. 11-13. Liksom tidigare
vill utskottet understryka att det är viktigt att patienter som lider av oral
galvanism tas om hand på ett adekvat sätt, helst av personal med erfarenhet
av behandling av sådana patienter. Utskottet är också medvetet om att det på
senare tid gjorts allt fler rön kring amalgamets verkningar på människan och
att vissa av dessa rön ger anledning till oro. Som framgår redan av motion
1984/85:1782 bedrivs det forskning på området och det måste förutsättas att
man inom odontologin gör vad som är möjligt för att klarlägga amalgamets
eventuella skadeverkningar och för att få fram fullgoda, alternativa tandlagningsmaterial.

I propositionen redovisas vidare flera uppdrag som regeringen har gett
socialstyrelsen med anknytning till problemen med oral galvanism och
tandlagningsmaterial (prop. s. 27). Socialstyrelsen har fått i uppdrag att
utreda förutsättningarna för en skyldighet för fabrikanter och importörer att
uppge innehållet i tandersättningsmaterial samt upprättande av ett produktregister
och ett biverkningsregister. I uppdraget ingår också att överväga en
begränsning av materialsortimentet. Vidare skall socialstyrelsen ange ytterligare
behov av forskning och annan kunskapsutveckling om materialens
lokala och generella biverkningar. Socialstyrelsen skall även utarbeta ett
underlag till vårdprogram för patienter med tandbesvär, vilka kan sättas i
samband med tandersättningsmaterial. Regeringen har slutligen uppdragit åt
socialstyrelsen att utforma och genomföra utbildning av s. k. hänvisningstandläkare
inom varje landstingsområde beträffande tandersättningsmaterialens
användningsområde samt riskerna för olika former av biverkningar och
tekniska komplikationer.

SoU 1984/85:12

Utskottet vill också erinra om att socialstyrelsen har gett ut ett meddelandeblad
(nr 5/84) som bär rubriken Kompositionsplast som möjligt alternativ
till dentala amalgam och som sänts ut till landets samtliga tandläkare. I
meddelandebladet återges ett yttrande av socialstyrelsens vetenskapliga råd i
barntandvård, professor Lars Granath. Enligt socialstyrelsen har det vetenskapliga
rådets yttrande, som är förankrat hos internationell och nationell
expertis, i allt väsentligt sin tillämpning även inom vuxentandvården.

Som framgår av den nu lämnade redogörelsen har flera initiativ tagits som
är ägnade att bringa problemen med tandlagningsmaterial och oral galvanism
närmare sin lösning. Med hänsyn härtill anser utskottet att det f. n. inte är
påkallat med något initiativ också från riksdagens sida och avstyrker därför
motion 1984/85:222 och motion 1984/85:1782.

Dimensioneringen av utbildningen av tandvårdspersonal

Vad som anförs i propositionen i här aktuell del påkallar enligt utskottets
mening inte något riksdagens uttalande.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande frågan om avslag på förslaget till tandvårdslag i dess
helhet

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:221 yrkande 1 godkänner
vad utskottet anfört,

2. beträffande anlitande av privattandläkare för barn- och ungdomstandvård
m. m.

att riksdagen avslår motion 1984/85:219 yrkande 5 i motsvarande
del,

3. beträffande behandlingsansvaret inom barn- och ungdomstandvården att

riksdagen avslår motion 1984/85:220 yrkande 3,

4. beträffande specialisttandvården för vuxna

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:219 yrkande 4 och
motion 1984/85:221 yrkande 3 godkänner vad utskottet anfört,

5. beträffande den decentraliserade specialisttandvården i Malmöhus
län

att riksdagen avslår motion 1984/85:2105,

6. beträffande folktandvårdens utbyggnad och andel av allmäntandvården
för vuxna

att riksdagen avslår motion 1984/85:219 yrkande 5 i motsvarande
del samt yrkande 6,

7. beträffande tandvården vid sjukhus och andra institutioner m. m.
att riksdagen avslår motion 1984/85:219 yrkande 5 i motsvarande
del,

SoU 1984/85:12

8. beträffande riktlinjer för samverkan

att riksdagen avslår motion 1984/85:220 yrkande 1,

9. beträffande oral galvanism

att riksdagen avslår motion 1984/85:222,

10. beträffande amalgam som tandlagningsmaterial
att riksdagen avslår motion 1984/85:1782,

11. beträffande lagförslaget

att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till
tandvårdslag,

12. beträffande dimensioneringen av utbildningen av tandvårdspersonal att

riksdagen beslutar att vad som anförts i propositionen i denna
del inte skall föranleda något riksdagens uttalande.

Stockholm den 12 februari 1985

På socialutskottets vägnar
EVERT SVENSSON

Närvarande: Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m), Kjell Nilsson (s), Blenda
Littmarck (m), Stig Alftin (s), Ann-Cathrine Haglund (m), Ulla Tillander
(c), Maria Lagergren (s), Anita Persson (s), Rosa Östh (c), Aina Westin (s),
Bo Arvidson (m), Yvonne Sandberg-Fries (s) och Kenth Skårvik (fp).

Reservationer

Frågan om avslag på förslaget till tandvårdslag i dess helhet (mom. 1 i
hemställan)

1. av Göte Jonsson, Blenda Littmarck, Ann-Cathrine Haglund och Bo
Arvidson (alla m) som anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 5 som börjar med ”Sorn redan” och
slutar med ”yrkande 1” bort ha följande lydelse:

Utskottet är inte nu berett att föreslå bifall till ett förslag till ny
tandvårdslag. En synnerligen väsentlig del saknas nämligen och det är
förslaget till nytt system för den allmänna försäkringens ersättning för
tandvård, som aviseras i propositionen.

Utskottet motsätter sig därför att nu ta slutlig ställning till förslaget till
tandvårdslag. I avvaktan på att riksdagen föreläggs förslag om nytt system för
ersättning till tandvård från den allmänna försäkringen avstyrker utskottet
lagförslaget och tillstyrker motion 1984/85:221 yrkande 1. Motionerna
1984/85:219 och 1984/85:220 påkallar då inte något uttalande från utskottets
sida.

SoU 1984/85:12

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa

1. beträffande frågan om avslag på förslaget till tandvårdslag i dess
helhet

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:221 yrkande 1 avslår
det i propositionen framlagda förslaget till tandvårdslag,

Anlitande av privattandläkare för barn- och ungdomstandvård m. m.
(mom. 2 och 3 i hemställan)

2. av Göte Jonsson (m), Blenda Littmarck (m), Ann-Cathrine Haglund (m),
Ulla Tillander (c), Rosa Östh (c), Bo Arvidson (m) och Kenth Skårvik (fp)
som anser

dels att det avsnitt i betänkandet som börjar på s. 6 med ”Utskottet delar”
och slutar på s. 7 med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

Det är av största vikt att barn och ungdomar, liksom hittills, har en lagfäst
rätt till tandvård och att denna vård är avgiftsfri för patienten. Liksom hittills
bör också landstingen - genom folktandvården - ha ett lagfäst ansvar för
denna vård. Därmed är dock inte sagt att folktandvården också i huvudsak
måste utföra den faktiska vården, såsom det förutsätts i propositionen.
Utskottet anser att landstingen själva och utan anvisningar från statsmakterna
bör få avgöra hur vårdansvaret skall uppfyllas med avseende på
fördelningen mellan egna resurser och överenskommelser med privattandläkare.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 2 och 3 bort hemställa

2. beträffande anlitande av privattandläkare för barn- och ungdomstandvård
m. m.

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:219 yrkande 5 i
motsvarande del och motion 1984/85:220 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

(3. utgår)

Specialisttandvården för vuxna (mom. 4 i hemställan)

3. av Göte Jonsson (m), Blenda Littmarck (m), Ann-Cathrine Haglund (m),
Ulla Tillander (c), Rosa Östh (c), Bo Arvidson (m) och Kenth Skårvik (fp)
som anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 8 som börjar med ”Även utskottet”
och slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening saknas anledning att behålla landstingens (folktandvårdens)
lagfästa ansvar för specialisttandvården för vuxna. I likhet med
vad som gäller för allmäntandvården för vuxna, anser utskottet att det även
beträffande specialisttandvården för vuxna är viktigt att det finns valmöj -

SoU 1984/85:12

ligheter och konkurrens mellan offentlig och privat tandvård. Regeringen
bör framlägga förslag till erforderliga lagändringar på denna punkt. Detta
bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottet mom. 4 bort hemställa

4. beträffande specialisttandvården för vuxna

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:219 yrkande 4 och
motion 1984/85:221 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

Den decentraliserade specialisttandvården i Malmöhus län (mom. 5 i hemställan) 4.

av Ulla Tillander och Rosa Östh (båda c) som anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 9 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”motion 1984/85:2105” bort ha följande lydelse:
Som följd av beslutet om nedläggning av tandläkarutbildningen i Malmö
har problem uppstått. I motionen påtalas att det inom Malmöhus läns
landsting finns planer på att förlägga ca 25 % av specialisttandvården till
tandläkarhögskolan i Malmö på bekostnad av den decentraliserade specialisttandvård
som under senare år byggts upp på ett flertal orter i länet.
Utskottet anser att en sådan utveckling skulle innebära en klar försämring
från allmänhetens synpunkt, bl. a. genom ökade reseavstånd för patienterna.
Härtill kommer att en sådan utveckling också skulle föra med sig stora
kostnader. Utskottet tillstyrker därför motion 1984/85:2105.

dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa

5. beträffande den decentraliserade specialisttandvården i Malmöhus
län

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2105 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Folktandvårdens utbyggnad och andel av allmäntandvården för vuxna
(mom. 6 i hemställan)

5. av Göte Jonsson (m), Blenda Littmarck (m), Ann-Cathrine Haglund (m),
Ulla Tillander (c), Rosa Östh (c), Bo Arvidson (m) och Kenth Skårvik (fp)
som anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 10 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:
Föredragande statsrådet framhåller i propositionen att det enligt hennes
mening finns flera skäl som talar för att bibehålla 1973 års målsättning
beträffande folktandvårdens andel av allmäntandvården för vuxna. I specialmotiveringen
till förevarande bestämmelse anges sedan att folktandvården

SoU 1984/85:12

på sikt bör svara för minst 35 % av allmäntandvården för vuxna.

Utskottet vill här erinra om att 1973 års målsättning innebar en utbyggnad
till 35 % och inte till minst 35 % (prop. 1973:45 s. 59, SfU 1973:20s. 16, rskr
1973:212). Enligt utskottets mening saknas det emellertid anledning att
uttala sig för någon viss procentsiffra över huvud taget. Avgörande för
folktandvårdens omfång måste i stället bli hur väl den hävdar sig i konkurrens
med den privata tandvården.

dels att utskottet under mom. 6 bort hemställa

6. beträffande folktandvårdens utbyggnad och andel av allmäntandvården
för vuxna

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:219 yrkande 5 i
motsvarande del och yrkande 6 godkänner vad utskottet anfört,

Tandvården vid sjukhus och andra institutioner m. m. (mom. 7 i hemställan)

6. av Göte Jonsson (m), Blenda Littmarck (m), Ann-Cathrine Haglund (m),
Ulla Tillander (c), Rosa Östh (c), Bo Arvidson (m) och Kenth Skårvik (fp)
som anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 11 som börjar med ”Utskottet vill”
och slutar med ”5 delvis” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning finns det inte någon anledning att förorda att
tandvården vid sjukhus och andra institutioner skall ges av folktandvårdens
personal. Även beträffande denna vård bör samverkan ske med privatpraktiserande
tandläkare. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 7 bort hemställa

7. beträffande tandvården vid sjukhus och andra institutioner m. m.
att riksdagen med anledning av motion 1984/85:219 yrkande 5 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

SoU 1984/85:12

Bilaga

I proposition 1984/85:79 framlagt förslag till tandvårdslag, vilket
tillstyrkts av socialutskottet

Förslag till
Tandvårdslag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

1 § Med tandvård avses i denna lag åtgärder för att förebygga, utreda och
behandla sjukdomar och skador i munhålan.

Mål för tandvården

2 § Målet för tandvården är en god tandhälsa och en tandvård på lika villkor
för hela befolkningen.

Krav på tandvården

3 § Tandvården skall bedrivas så att den uppfyller kravet på en god tandvård.
Detta innebär att den skall

1. vara av god kvalitet och lägga särskild vikt vid förebyggande
åtgärder,

2. tillgodose patientens behov av trygghet i vården och behandlingen,

3. vara lätt tillgänglig,

4. bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet,

5. främja goda kontakter mellan patienten och tandvårdspersonalen.
Vården och behandlingen skall så långt det är möjligt utformas och

genomföras i samråd med patienten.

Patienten skall upplysas om sitt tandhälsotillstånd och om de behandlingsmetoder
som står till buds.

4 § Innan en behandlingsperiod påbörjas skall tandläkaren eller den som
annars utför tandvården lämna patienten upplysning om den ungefärliga
kostnaden för den valda behandlingen. Om förutsättningarna för behandlingsförslaget
eller kostnadsberäkningen ändras under behandlingsperioden
skall patienten upplysas om detta och om anledningen till ändringen.

Den landstingskommunala tandvården

Landstingskommunens ansvar

5 § Varje landstingskommun skall erbjuda en god tandvård åt dem som är
bosatta inom landstingskommunen. Även i övrigt skall landstingskommunen
verka för en god tandhälsa hos befolkningen. Tandvård som landstingskommunen
själv bedriver benämns i denna lag folktandvård.

Vad som i denna lag sägs om landstingskommuner gäller också kommuner
som inte ingår i en landstingskommun. Föreskrifter om förvaltningsutskottet
skall därvid avse kommunstyrelsen.

SoU 1984/85:12

6 § Om någon som vistas i landstingskommunen utan att vara bosatt där
behöver omedelbar tandvård, skall landstingskommunen erbjuda sådan
tandvård.

7 § Folktandvården skall svara för

1. regelbunden och fullständig tandvård för barn och ungdomar till och
med det år då de fyller nitton år,

2. specialisttandvård för vuxna,

3. övrig tandvård för vuxna i den omfattning som landstingskommunen
bedömer lämplig.

Tandvård som avses i första stycket 1. skall vara avgiftsfri för patienten.

8 § Landstingskommunen skall planera tandvården med utgångspunkt i
befolkningens behov av tandvård.

Planeringen skall avse även den tandvård som erbjuds av annan än
landstingskommunen.

9 § I planeringen och utvecklingen av tandvården skall landstingskommunen
samverka med samhällsorgan, organisationer och enskilda.

10 § Landstingskommunerna skall samverka i tandvårdsfrågor som berör
flera landstingskommuner.

Tandvårdsnämnd

11 § Ledningen av folktandvården utövas av en tandvårdsnämnd, i den mån
inte annat följer av sådant beslut som avses i 3 kap. 14 § kommunallagen
(1977:179).

Landstingskommunen får tillsätta en särskild tandvårdsnämnd eller
uppdra åt en annan nämnd att vara tandvårdsnämnd. Har detta inte skett, är
förvaltningsutskottet tandvårdsnämnd.

12 § I fråga om särskild tandvårdsnämnd gäller bestämmelserna i 3 kap.
2-12 §§ kommunallagen (1977:179) i tillämpliga delar.

Personal

13 § I folktandvården skall det finnas den personal som behövs för att
meddela en god tandvård.

Om åligganden för den personal som hänförs till hälso- och sjukvårdspersonal
och om tillsynen över denna personal finns särskilda bestämmelser.

14 § Tandläkare under allmäntjänstgöring eller specialistutbildning enligt
lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården
m.m. skall förordnas för viss tid.

15 § Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om behörighet till och
tillsättning av tjänster inom folktandvården. Regeringen får överlåta på
socialstyrelsen att meddela sådana föreskrifter.

SoU 1984/85:12

Tillsyn

16 § Socialstyrelsen har tillsynen över folktandvården. Styrelsen skall därvid
följa och stödja verksamheten. Vid utövandet av sin tillsyn har styrelsen rätt
att företa inspektioner.

Ytterligare föreskrifter

17 § Regeringen bemyndigas att i fråga om folktandvården meddela
ytterligare föreskrifter till skydd för enskilda eller beträffande verksamhetens
bedrivande i övrigt.

Regeringen får överlåta åt socialstyrelsen att meddela föreskrifter till
skydd för enskilda.

Tandvården i krig m.m.

18 § Regeringen bemyndigas att meddela särskilda föreskrifter om tandvården
i krig, vid krigsfara eller under sådana utomordentliga förhållanden som
är föranledda av att riket har befunnit sig i krig eller krigsfara.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986, då folktandvårdslagen
(1973:457) skall upphöra att gälla.

2. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till en föreskrift
som har ersatts genom bestämmelse i denna lag tillämpas i stället den nya
bestämmelsen.

SoU 1984/85:12

Innehållsförteckning s

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motioner ' 2

Motioner som väckts med anledning av propositionen 2

Motioner som väckts under den allmänna motionstiden 1985 2

Utskottet 3

Bakgrund 3

Allmänt om förslaget till tandvårdslag 3

Uppskjutande av lagstiftningsfrågan 5

Barn-och ungdomstandvården 6

Specialisttandvården för vuxna 7

Folktandvårdens utbyggnad och andel av allmäntandvården för

vuxna 9

Tandvården vid sjukhus och andra institutioner m. m 10

Riktlinjer för samverkan 11

Oral galvanism och amalgam som tandlagningsmaterial 12

Dimensioneringen av utbildningen av tandvårdspersonal 14

Utskottets hemställan 14

Reservationer 15

1. Frågan om avslag på förslaget till tandvårdslag i dess helhet
(mom. 1 i hemställan) 15

2. Anlitande av privattandläkare för barn- och ungdomstandvård

m. m. (mom. 2 och 3 i hemställan) 16

3. Specialisttandvården för vuxna (mom. 4 i hemställan) 16

4. Den decentraliserade specialisttandvården i Malmöhus län
(mom. 5 i hemställan) 17

5. Folktandvårdens utbyggnad och andel av allmäntandvården för
vuxna (mom. 6 i hemställan) 17

6. Tandvården vid sjukhus och andra institutioner m. m. (mom. 7 i
hemställan) 18

Bilaga 19