Skatteutskottets betänkande
1984/85:60

om förenklad självdeklaration m. m. (prop 1984/85:180)
Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens förslag om förenklad deklaration och
de i anslutning härtill väckta motionerna. Dessutom behandlas ett antal
motioner (motionsyrkanden) från den allmänna motionstiden i år och några
motioner från allmänna motionstiden vid förra riksmötet avseende inkomstskattefrågor
av varierande slag, exempelvis samtaxering av B-inkomst och
förmögenhet, faktisk sambeskattning, skatteläjtnader för barnfamiljer,
avdrag för adoptionskostnader, beskattningen av vårdbidrag, familjevårdsersättning
och barnpension, beräkning av underlag för tilläggsbelopp och
olika skattepliktsfrågor. Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker
samtliga motionsyrkanden.

Vid betänkandet har fogats 35 reservationer och tre särskilda yttranden.

Propositionen

Regeringen (finansdepartementet) föreslår i proposition 1984/85:180 att
riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

3. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

4. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

5. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),

6. lag om ändring i lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet
beträffande vissa uppdragsersättningar,

7. lag om upphävande av lagen (1977:1071) om basenhet,

8. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

9. lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall.

I propositionen föreslås att ett starkt förenklat deklarations- och taxeringsförfarande
införs för huvuddelen av landets löntagare och pensionärer.

Först och främst föreslås att skattskyldiga med enkla inkomst- och
förmögenhetsförhållanden skall få lämna en förenklad självdeklaration.
Den skattskyldige behöver i normalfallet inte redovisa inkomsterna i deklarationen.
Han får i stället bekräfta att de uppgifter som skattemyndigheterna
får kännedom om genom kontrolluppgifter eller kan inhämta genom
befintliga register är riktiga. Uppgifter som skattemyndigheterna inte har

1 Riksdagen 1984/85. 6 sami. Nr 60

SkU 1984/85:60

2

kännedom om, t.ex. avdragsyrkanden, måste dock redovisas i deklarationen.
Det förenklade deklarationsförfarandet skall enligt förslaget i princip
omfatta skattskyldiga som har inkomst av tjänst, kapital eller schablonbeskattad
annan fastighet, smärre aktievinster och som har endast vissa
allmänna avdrag. En ytterligare begränsning i rätten att lämna förenklad
självdeklaration är beträffande inkomst av tjänst att den skattskyldige inte
yrkar avdrag utöver schablonavdraget.

För att underlätta genomförandet av det förenklade deklarationssystemet
förelås ändringar av vissa materiella beskattningsregler. Det nuvarande
schablonavdraget om 1 000 kr. under inkomst av tjänst höjs till 3 000 kr.
men omfattar då även avdrag för resekostnader till och från arbetet.
Samtidigt avskaffas den begränsning i avdragsrätten för sådana resekostnader,
som innebär att den skattskyldige själv får stå för de första 1 000
kronorna. Avdraget på 100 kr. under inkomst av tjänst för den som har
andra inkomster än arbetsinkomster slopas också.

Sparavdraget under inkomst av kapital på 800 kr. för ensamstående och
1 600 kr. för sambeskattade gemensamt individualiseras och höjs till 1 600
kr. Samtidigt med denna höjning görs i förenklingssyfte den ändringen
under inkomst av kapital att avdrag för förvaltningskostnader medges
endast till den del de överstiger 1000 kr. Vidare görs också i förenklingssyfte
räntan på överskjutande skatt skattefri samtidigt som räntesatsen
halveras.

Ett nytt avdrag på 1 000 kr. under inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet
införs, vilket får utnyttjas mot vinster vid försäljning av aktier som
innehafts mindre än två år. Det nuvarande avdraget vid försäljning av äldre
aktier som är på 3000 kr. för såväl ensamstående som makar gemensamt
omvandlas till ett individuellt avdrag på 2 000 kr.

Det förenklade förfarandet bygger på förutsättningen att den skattskyldige
och skattemyndigheterna i stor utsträckning har tillgång till samma
information. 1 det nya systemet måste därför skyldigheten att lämna kontrolluppgifter
utökas. Bl.a. föreslås att banker och andra kreditinstitut
skall lämna kontrolluppgifter i fråga om räntor.

Det nya förfarandet förelås bli tillämpat första gången vid 1987 års
taxering.

I propositionen föreslås vidare att skattetillägg normalt inte skall tas ut
vid rättelse av oriktig uppgift i fråga om inkomst av tjänst eller kapital. När
det gäller inkomst av tjänst avses detta gälla redan fr.o.m. 1985 års taxering.

Till sist föreslås att den automatiska indexregleringen i statsskatteskaian
avskaffas.

Lagförslagen har följande lydelse.

SkU 1984/85:60

3

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 19§, 33 § 1 och 2 morn., 35 § 3 morn., 39§ 1 och
3 morn., 46§ 2 morn., punkt 4 av anvisningarna till 33 § samt punkt 2 av
anvisningarna till 50 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §'

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:

vad som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt tillfallit make
eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller
gåva;

vinst vid icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som
avses i 35 § 3-4 morn.;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade
premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid
vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100
kronor;

ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen
(1976: 380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen
grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp
för år eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag
eller särskild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring,
som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller
under militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977: 265) om statligt
personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän
om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller
högre belopp för år, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall
tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband
med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av
pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt
32 § 1 eller 2 morn., så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring
eller, med nedan angivet undantag, annan ansvarighetsförsäkring eller
på grund av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig
natur;

ersättning på grund av ansvarighetsförsäkring enligt grunder som fastställts
i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till
den del ersättningen utgår under de första trettio dagarna av den tid den
skadade är arbetsoförmögen och beräknas så att ersättningen uppgår för
insjuknandedagen till högst 30 kronor och för övriga dagar till högst 6
kronor för dag;

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen
utgått på grund av kapitalförsäkring;

försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock
att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser driftbyggnad på
jordbruksfastighet, byggnad på fastighet som avses i 24 § 1 morn., byggnad
som är avsedd för användning i ägarens rörelse eller sådan del av värdet av
markanläggning som får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag, dels
i den mån köpeskilling, som skulle ha influtit om den försäkrade eller
skadade egendomen i stället hade sålts, hade varit att hänföra till intäkt av
fastighet eller av rörelse och dels i den mån ersättningen eljest motsvarar

SkU 1984/85:60

4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skattepliktig intäkt av eller avdragsgill omkostnad för fastighet eller rörelse,

vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av
annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller
olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel,
som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund
av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;

ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om icke
ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp
för år;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke
utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20 § eller
punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för utgivet
belopp;

stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller eljest avsedda
för mottagarens utbildning;

studiestöd enligt 2, 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973: 349), internatbidrag,
återbetalningspliktiga studiemedel och resekostnadsersättning enligt
6 och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen
eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i
arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda,
och äger i följd härav den bidragsberättigade icke göra avdrag för
kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;
allmänt barnbidrag;

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen
(1958: 295) om sjömansskatt;

kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av
statsmedel;

handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän försäkring,
sådan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4§ samma lag som utgör ersättning
för merkostnader samt hemsjukvårdsbidrag. som utgår av kommunala
eller landstingskommunala medel till den vårdbehövande;

kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension:
kommunalt bostadstillägg till handikappade:

bostadsbidrag som avses i för- bostadsbidrag som avses i förordningen
(1976:263) om statliga ordningen (1976:263) om statliga

bostadsbidrag till barnfamiljer, för- bostadsbidrag till barnfamiljer eller

ordningen (1976: 262) om statskom- förordningen (1976:262) om stats munala

bostadsbidrag eller förord- kommunala bostadsbidrag;

ningen (1977:392) om statskommunala
bostadsbidrag till vissa
folkpensionärer m.fl.;

sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från
personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid
första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;

gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del
stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka
avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;

kompensation av staten för bensinskatt
på bensin som förbrukats

SkU 1984/85:60

5

Nuvarande lydelse

vid yrkesmässig användning av motorsåg; intäkter

av försäljning av vilt
växande bär och svampar som den
skattskyldige själv plockat till den
del intäkterna under ett beskattningsår
inte överstiger 5 000 kronor,
såvida intäkterna inte kan hänföras
till rörelse som den skattskyldige
driver eller utgör lön eller liknande
förmån.

Föreslagen lydelse

intäkter av försäljning av vilt
växande bär och svampar som den
skattskyldige själv plockat till den
del intäkterna under ett beskattningsår
inte överstiger 5 000 kronor,
såvida intäkterna inte kan hänföras
till rörelse som den skattskyldige
driver eller utgör lön eller liknande
förmån;

ränta enligt 69§ I mom. uppbördslagen
(1953:272).

Beträffande vissa försäkringsbelopp som utgår till lantbrukare, yrkesfiskare
m.fl. gäller särskilda bestämmelser i punkt 16 av anvisningarna till
21 § och i punkt 11 av anvisningarna till 28 $.

(Se vidare anvisningarna.)

33 §

1 morn.1 Från intäkt av tjänst må avdrag göras för samtliga utgifter, vilka
äro att anse som kostnader för fullgörande av tjänsten, såvitt icke för
samma kostnader anvisats särskilt anslag, som. på sätt i 32§ 3 mom. är
sagt, ej skall upptagas såsom intäkt. Avdrag får i enlighet härmed ske för,
bland annat:

avgifter som den skattskyldige erlagt för sjuk- eller olycksfallsförsäkring,
som tagits i samband med tjänst, så och avgifter som den skattskyldige
i samband med tjänsten erlagt för egen eller efterlevandes pensionering
annorledes än genom försäkring;

hyra eller annan kostnad för tjänste- eller arbetslokal, för vilken den
skattskyldige haft att själv vidkännas utgift;

kostnad för arbetsbiträde, som den skattskyldige använt för tjänsts
utförande och som han själv avlönat;

förlust å medel, för vilka den skattskyldige varit på grund av sin tjänst
redovisningsskyldig;

kostnad för resor i tjänsten, där ej, vad angår statstjänst, särskild ersättning
varit därför anvisad;

kostnad för facklitteratur, instrument och dylikt, som varit nödigt för
tjänstens fullgörande.

Har den skattskyldige för sin ut- I fråga om rätt till avdrag för

bildning eller eljest i och för tjäns- ränta på skuld som den skattskyldi ten

ådragit sig gäld, må ock ränta å ge ådragit sig för sin utbildning eller

sådan gäld avdragas. annars i och för tjänsten gäller 39 §

I mom.

2 momf Skattskyldig, som haft 2 mom. Skattskyldig, som haft

intäkt av tjänst i form av kontant intäkt av tjänst i form av kontant

lön eller sådan annan ersättning, lön eller sådan annan ersättning,

som enligt 11 kap. 2§ lagen som enligt 11 kap. 2§ lagen

(1962:381) om allmän försäkring (1962:381) om allmän försäkring

skall anses som inkomst av anställ- skall anses som inkomst av anställ -

2 Senaste lydelse 1975: 1347.

J Senaste lydelse 1982:421.

SkU 1984/85:60

6

Nuvarande lydelse

ning, skall utöver kostnader som
avses i punkterna 3 och 4 av anvisningarna
anses ha haft utgifter till
ett belopp av minst 1 000 kronor.
Avdraget får dock inte överstiga
fern procent av intäkten avrundat
till närmast högre hundratal kronor.

Skattskyldig, som haft intäkt av
tjänst, i annat fall än som avses i
första stycket, skall anses ha haft
utgifter som avses i I mom. till ett
belopp av minst 100 kronor.

Vad i första och andra styckena
sägs skall inte gälla, om summan
av utgifterna uppgår till eller överstiger
summan av intäkterna, och
inte heller i den mån avdraget genom
tillämpning av nämnda stycken
skulle komma att överstiga
summan av intäkterna.

3 morn.4 Realisationsvinst på
grund av avyttring av aktie, andel
i aktiefond, delbevis eller
teckningsrätt till aktie
eller andel i ekonomisk
förening eller i handelsbolag
eller annan rättighet som är
jämförlig med här avsedd andelsrätt
eller aktie är i sin helhet skattepliktig,
om den skattskyldige innehaft
egendomen mindre än två år. Detsamma
gäller realisationsvinst vid
avyttring av konvertibelt skuldebrev,
optionsrätt eller företrädesrätt
till teckning av
konvertibelt skuldebrev eller
skuldebrev förenat med
optionsrätt. Med optionsrätt avses
rätt till nyteckning eller köp av
aktie som blivit utfäst i förening med
skuldebrev. För vissa aktier och andelar
tillämpas bestämmelserna i 3 a
mom.

Föreslagen lydelse

ning, skall utöver kostnader som
avses i punkt 3 av anvisningarna
anses ha haft utgifter till ett belopp
av minst 3000 kronor. Avdraget får
dock inte överstiga tio procent av
intäkten avrundat till närmast högre
hundratal kronor, och ej heller ensamt
eller tillsammans med kostnader
som avses i punkt 3 av anvisningarna
överstiga intäkten.

3 mom. Realisationsvinst på
grund av avyttring av aktie, andel
i aktiefond, delbevis eller
teckningsrätt till aktie
eller andel i ekonomisk
förening eller i handelsbolag
eller annan rättighet som är
jämförlig med här avsedd andelsrätt
eller aktie är i sin helhet skattepliktig,
om den skattskyldige innehaft
egendomen mindre än två år. Detsamma
gäller realisationsvinst vid
avyttring av konvertibelt skuldebrev,
optionsrätt eller företrädesrätt
till teckning av
konvertibelt skuldebrev eller
skuldebrev förenat med
optionsrätt. Med optionsrätt avses
rätt till nyteckning eller köp av
aktie som blivit utfäst i förening med
skuldebrev. Från sammanlagda beloppet
av skattepliktig realisationsvinst
enligt detta stycke under ett
beskattningsår, minskat med avdragsgill
förlust vid avyttring samma
år av egendom som avses i detta
stycke, får den skattskyldige göra
avdrag med 1 000 kronor. Avdraget
får dock inte överstiga vad som sva -

4 Senaste lydelse i prop. 1984/85:193, SkU 62.

SkU 1984/85:60

7

Nuvarande lydelse

Avyttrar skattskyldig egendom
som avses i detta moment och som
den skattskyidige innehaft två år eller
mera, är 40 procent av vinsten
skattepliktig. Från sammanlagda
beloppet av skattepliktig realisationsvinst
enligt detta stycke under
ett beskattningsår, minskat med avdragsgill
del av förlust vid avyttring
samma år av egendom som avses i
detta stycke, äger skattskyldig åtnjuta
avdrag med 3 000 kronor. Har
den skattskyldige under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans
med sin make, får sådant avdrag
åtnjutas för dem båda gemensamt
med 3 000 kronor. I intet fall
får dock skattskyldig åtnjuta avdrag
med högre belopp än som svarar
mot sammanlagda beloppet av
skattepliktig realisationsvinst enligt
detta stycke minskat med avdragsgill
del av förlust som nyss nämnts.

Kan tillämpning av föregående stycke antas hindra strukturrationalisering
som är önskvärd från allmän synpunkt, kan regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer medge befrielse därifrån helt eller delvis,
om företag som berörs av strukturrationaliseringen gör framställning om
detta senast den dag avyttringen sker.

Har egendom som avses i detta moment avyttrats genom sådan tvångsförsäljning
som anges i 2§ första stycket 1) lagen (1978:970) om uppskov
med beskattning av realisationsvinst, är — oavsett tidpunkten förförvärvet
— endast 40 procent av vinsten skattepliktig.

Bestämmelsen i 2 mom. tredje stycket äger motsvarande tillämpning på
egendom som avses i detta moment.

Har fastighet överlåtits på aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk
förening genom fång på vilket lagfart sökts efter den 8 november 1967 av
någon som har ett bestämmande inflytande över bolaget eller föreningen,
beräknas skattepliktig realisationsvinst vid hans avyttring av aktie eller
andel i bolaget eller föreningen som om avyttringen avsett mot aktien eller
andelen svarande andel av fastigheten. Vad nu sagts får inte föranleda att
skattepliktig realisationsvinst beräknas lägre eller att avdragsgill realisationsförlust
beräknas högre än enligt reglerna i detta moment. Bestämmelserna
i detta stycke gäller endast om sådan fastighet utgör bolagets eller
föreningens väsentliga tillgång. De gäller dock inte vid avyttring av aktie i
sådant bostadsaktiebolag eller andel i sådan bostadsförening som avses i
punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 38 §, om avyttringen avser

Föreslagen lydelse

rar mot sammanlagda beloppet av
skattepliktig realisationsvinst enligt
detta stycke, minskat med avdragsgill
förlust som nyss nämnts. För vissa
aktier och andelar tillämpas bestämmelserna
i 3 a mom.

Avyttrar skattskyldig egendom
som avses i detta moment och som
den skattskyldige innehaft två år eller
mera, är 40 procent av vinsten
skattepliktig. Från sammanlagda
beloppet av skattepliktig realisationsvinst
enligt detta stycke under
ett beskattningsår, minskat med avdragsgill
del av förlust vid avyttring
samma år av egendom som avses i
detta stycke, får den skattskyldige
göra avdrag med 2000 kronor. Avdraget
får dock inte överstiga vad
som svarar mot sammanlagda beloppet
av skattepliktig realisationsvinst
enligt detta stycke, minskat
med avdragsgill del av förlust som
nyss nämnts.

SkU 1984/85:60

8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

endast rätt till viss eller vissa men ej alla bostadslägenheter i fastigheten.
Lika med lagfartsansökan anses annan ansökan hos myndighet om viss
åtgärd med åberopande av fångeshandlingen. Om vinsten vid försäljning
av aktie eller andel på grund av bestämmelserna i detta stycke beräknas
enligt de regler, som gäller för beräkning av vinst vid avyttring av fastighet,
skall avyttringen anses ha avsett den mot aktien eller andelen svarande
andelen av fastigheten. Motsvarande gäller vid avyttring av konvertibelt
skuldebrev som utgivits eller optionsrätt som utfästs av aktiebolag som nu
sagts. Har aktiebolaget utgivit konvertibla skuldebrev eller utfäst optionsrätter
skall aktiens, skuldebrevets eller optionsrättens andel av fastigheten
anses motsvara aktiens, skuldebrevets eller optionsrättens andel av summan
av dels alla aktier i bolaget, dels alla aktier till vilka de konvertibla
skuldebreven kan utbytas och dels alla aktier vilka kan nytecknas med stöd av
optionsrätterna.

Avyttrar skattskyldig aktie i aktiebolag och finns vid avyttringen obeskattade
vinstmedel i bolaget till följd av att större delen av dess tillgångar
före avyttringen av aktien överlåtits på den skattskyldige eller annan, skall
som skattepliktig realisationsvinst räknas vad den skattskyldige erhåller
för aktien. Vid bedömande av frågan om överlåtelse av större delen av
bolagets tillgångar ägt rum skall även beaktas tillgång i bolaget som inom
två år efter avyttringen av aktien, direkt eller genom förmedling av annan,
överlåts på den skattskyldige eller honom närstående person eller på
aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening, vari den skattskyldige
eller honom närstående person har ett bestämmande inflytande. Har överlåtelse
av tillgång i bolaget ägt rum efter utgången av det beskattningsår då
skattskyldighet för realisationsvinst vid avyttringen av aktie i bolaget
uppkom, skall realisationsvinst enligt detta stycke tas till beskattning på
samma sätt som vid eftertaxering för nämnda beskattningsår. Vad nu sagts
äger motsvarande tillämpning vid avyttring dels av konvertibelt skuldebrev
som utgivits eller optionsrätt som utfästs av sådant aktiebolag som avses i
första meningen av detta stycke, dels av andel i handelsbolag eller ekonomisk
förening. Riksskatteverket får medge undantag från detta stycke, om det kan
antas att avyttringen av aktien eller andelen skett i annat syfte än att erhålla
obehörig förmån vid beskattningen. Mot beslut av verket i sådan fråga får
talan inte föras.

Avyttrar skattskyldig aktie i ett aktiebolag, vari aktierna till huvudsaklig
del ägs eller på därmed jämförligt sätt innehas - direkt eller genom
förmedling av juridisk person - av en fysisk person eller ett fåtal fysiska
personer (fåmansbolag), till ett annat fåmansbolag, vari aktie - direkt eller
genom förmedling av annan - ägs eller inom två år efter avyttringen vid
något tillfälle kommer att ägas av den skattskyldige eller honom närstående
person, skall som skattepliktig realisationsvinst räknas vad den
skattskyldige erhåller för aktien. Lika med aktieinnehav i det bolag, som
förvärvat aktien, anses den skattskyldiges aktieinnehav i ett annat fåmansbolag,
som inom två år efter avyttringen förvärvar större delen av tillgångarna
i något av fåmansbolagen. Har överlåtelse av aktie i det förvärvande
bolaget eller i bolag, som förvärvat större delen av tillgångarna i något av
fåmansbolagen, ägt rum efter utgången av det beskattningsår då skattskyldighet
för realisationsvinst enligt detta stycke uppkom, får realisationsvinsten
tas till beskattning på samma sätt som vid eftertaxering för nämnda
beskattningsår. Vad nu föreskrivits i fråga om avyttring av aktie i fåmansbo -

SkU 1984/85:60

9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lag äger beträffande sådant bolag motsvarande tillämpning i fråga om
avyttring dels av konvertibelt skuldebrev eller optionsrätt, dels av teckningsrätt
till aktie, dels av företrädesrätt till teckning av konvertibelt skuldebrev
eller skuldebrev förenat med optionsrätt och dels av annan rättighet
jämförlig med aktie. Bestämmelserna i detta stycke äger motsvarande
tillämpning också i fråga om handelsbolag eller ekonomisk förening och
avyttring av andel i sådant bolag eller sådan förening. Sker avyttringen av
organisatoriska eller marknadstekniska skäl eller föreligger andra synnerliga
skäl, kan regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, för särskilt
fall medge undantag från tillämpning av detta stycke.

Som närstående person räknas i detta moment föräldrar, far- eller morföräldrar,
make, avkomling eller avkomlings make, syskon eller syskons
make eller avkomling samt dödsbo vari den skattskyldige eller någon av
nämnda personer är delägare. Med avkomling avses jämväl styvbarn och
fosterbarn.

I rnom.5 Från bruttointäkt som
avses i 38§ 1 mom. får avdrag
göras för förvaltningskostnad samt
för gäldränta, som inte skall dras
av enligt bestämmelserna i 22, 25,
29. 33 och 36 §§ samt i 2 mom. av
denna paragraf.

3 momf Fysisk person, som
haft intäkt varom i 38 § 1 mom .förmötes,
äger, där bruttointäkten
överstiger sammanlagda beloppet
av de / 1 mom. avsedda kostnaderna,
utöver avdrag för dessa
kostnader åtnjuta extra avdrag med
800 kronor. Har den skattskyldige
under beskattningsåret varit gift
och levt tillsammans med andra
maken, må nu avsett avdrag för
dem båda gemensamt åtnjutas med
1600 kronor. / intet fall må dock
skattskyldig åtnjuta extra avdrag
med högre belopp än som svarar
mot skillnaden mellan bruttointäkten
och summan av de i 1 mom.
avsedda kostnaderna.

/ mom. Från bruttointäkt som
avses i 38S 1 mom. får avdrag
göras för förvaltningskostnader, för
ränta som avses i 33 § I mom. andra
stycket samt för annan ränta,
som inte skall dras av enligt bestämmelserna
i 22, 25, 29 eller 36 §
eller i 2 mom. av denna paragraf.

Fysisk person får göra avdrag för
förvaltningskostnader endast till
den del dessa överstiger 1000 kronor
under beskattningsåret.

3 mom. Fysisk person, som haft
intäkt som anges i 38 § 1 morn., har
rätt till extra avdrag med 1600 kronor
om bruttointäkten överstiger
sammanlagda beloppet av de enligt
1 mom. avdragsgilla kostnaderna.
Avdraget får dock inte överstiga
vad som svarar mot skillnaden mellan
bruttointäkten och summan av
de enligt 1 mom. avdragsgilla kostnaderna.

5 Senaste lydelse 1979:612.

6 Senaste lydelse 1975:312.

SkU 1984/85:60

10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

46 §

2 morn.7 I hemortskommunen får skattskyldig, som varit bosatt här i
riket under hela beskattningsåret, dessutom göra avdrag:

1) för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,
som inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla, i den utsträckning
som framgår av punkt 5 av anvisningarna;

2) för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter som
inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla;

4) för belopp som den skattskyl- 4) för belopp som den skattskyldige
enligt vid självdeklarationen dige under beskattningsåret har be fogat

intyg eller annat skriftligt be- talat för eller tillgodoräknats som

vis under beskattningsåret har beta- underhåll av icke hemmavarande

lat för eller tillgodoräknats som un- barn intill dess barnet fyllt 18 år

derhåll av icke hemmavarande barn eller intill dess det fyllt 21 år om det

intill dess barnet fyllt 18 år eller genomgår grundskola, gymnasie intill

dess det fyllt 21 år om det ge- skola eller därmed jämförlig grund nomgår

grundskola, gymnasieskola utbildning, dock högst med 3000

eller därmed jämförlig grundutbild- kronor för varje barn;

ning, dock högst med 3000 kronor
för varje barn;

6) för avgift som den skattskyldige har betalat under beskattningsåret för
annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, som ägs av arbetsgivare,
om försäkringen ägs av den skattskyldige.

Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig att betala sjömansskatt,
medges avdrag för periodiskt understöd, avgift för pensionsförsäkring
och underhållsbidrag, som anges i första stycket 4) och 6), endast i
den mån hänsyn inte tagits till understödet, avgiften eller underhållsbidraget
vid beräkningen av sjömansskatt.

Om skattskyldig varit bosatt här i riket endast under en del av beskattningsåret,
medges avdrag som nu sagts bara i den mån det belöper på
nämnda tid.

Avdrag för avgift som avses i första stycket 6) får inte överstiga den
skattskyldiges A-inkomst för antingen beskattningsåret eller året närmast
dessförinnan och beräknas med hänsyn till storleken av sådan inkomst. I
fråga om sådan A-inkomst som hänför sig till jordbruksfastighet eller
rörelse eller som hänför sig till anställning, om den skattskyldige helt
saknar pensionsrätt i anställning och inte är anställd i aktiebolag eller
ekonomisk förening vari han har sådant bestämmande inflytande som
avses i punkt 2e femte stycket av anvisningarna till 29 §, får avdraget
uppgå till sammanlagt högst 35 procent av inkomsten till den del den inte
överstiger tjugo gånger det basbelopp som enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring bestämts för året närmast före taxeringsåret samt högst
25 procent av den del av inkomsten som överstiger tjugo men inte trettio
gånger nämnda basbelopp. I fråga om övrig A-inkomst får avdraget uppgå
till högst 10 procent av inkomsten till den del den tillsammans med A-inkomst
enligt föregående mening inte överstiger tjugo gånger nämnda basbelopp.
I stället för vad som angivits i andra och tredje meningarna av
detta stycke får avdraget beräknas till högst ett belopp motsvarande angi -

7 Senaste lydelse 1982:421.

SkU 1984/85:60

11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vet basbelopp jämte 30 procent av inkomst som hänför sig till jordbruksfastighet
eller rörelse intill en sammanlagd A-inkomst motsvarande tre gånger
samma basbelopp. Avdraget beräknas i sin helhet antingen på inkomst som
skall tas upp till beskattning under beskattningsåret eller på inkomst året
närmast dessförinnan. Med A-inkomst avses inkomst som enligt 9 § 3
mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt är att anse
som A-inkomst. Till A-inkomst räknas även inkomst ombord enligt lagen
(1958:295) om sjömansskatt samt enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig
dagpenning.

Om särskilda skäl föreligger får riksskatteverket efter ansökan besluta
att avdrag för avgift för pensionsförsäkring får medges med högre belopp
än som följer av bestämmelserna i föregående stycke. Därvid skall dock
följande gälla. För skattskyldig, som redovisar inkomst som är att anse
som A-inkomst endast av tjänst men som i huvudsak saknar pensionsrätt i
anställning, får avdrag medges högst med belopp, beräknat som för inkomst
av jordbruksfastighet eller rörelse på det sätt som föreskrivits i
föregående stycke. Har sådan skattskyldig erhållit särskild ersättning i
samband med att anställning upphört och har han ej skaffat sig ett betryggande
pensionsskydd, får dock avdrag medges med högre belopp. Avdrag
som avses i de två närmast föregående meningarna får dock inte beräknas
för inkomst som härrör från aktiebolag eller ekonomisk förening vari den
skattskyldige har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 2e
femte stycket av anvisningarna till 29 §. Har skattskyldig, som - själv eller
genom förmedling av juridisk person — drivit jordbruk, skogsbruk eller
rörelse, upphört med driften i förvärvskällan och har han under verksamhetstiden
ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får avdrag beräknas
även på sådan inkomst som enligt 9 § 3 mom. andra stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt är att anse som B-inkomst. Avdraget
får i detta fall beräknas med beaktande av det antal år den skattskyldige
drivit jordbruket, skogsbruket eller rörelsen, dock högst för tio år. Hänsyn
skall vid bedömningen av avdragets storlek tas till den skattskyldiges
övriga pensionsskydd och andra möjligheter till avdrag för avgift som
avses i första stycket 6). Avdraget får dock inte överstiga ett belopp som
för varje år som driften pågått motsvarar tio gånger det basbelopp som
enligt lagen om allmän försäkring bestämts för det år driften i förvärvskällan
upphört och ej heller summan av de belopp som under beskattningsåret
redovisats som nettointäkt av förvärvskällan och sådan inkomst av tillfällig
förvärvsverksamhet som är att hänföra till vinst med anledning av överlåtelse
av förvärvskällan. Har riksskatteverket enligt punkt 1 tredje stycket
av anvisningarna till 31 § medgivit att dödsbo tar pensionsförsäkring, anger
riksskatteverket det högsta belopp varmed avdrag för avgift för försäkringen
får medges. Härvid iakttas i tillämpliga delar bestämmelserna i detta
stycke om avdrag för skattskyldig som upphört med driften i en förvärvskälla.
Mot beslut av riksskatteverket i fråga som avses i detta stycke får
talan inte föras.

Har skattskyldig erlagt avgift som avses i första stycket 6) men har
avdrag för avgiften helt eller delvis inte kunnat utnyttjas enligt bestämmelserna
i fjärde stycket, medges avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxering
för det påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag medges dock inte med
belopp som tillsammans med erlagd avgift sistnämnda år överstiger vad
som anges i fjärde stycket.

SkU 1984/85:60

12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena medges avdrag för avgift
som avses i första stycket 6) i hemortskommunen inte med högre belopp än
skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomster från förvärvskällor,
som är skattepliktiga i kommunen, och övriga avdrag enligt denna paragraf.
Kan avdrag för avgift som avses i första stycket 6) inte utnyttjas i
hemortskommunen, medges avdrag för återstoden i annan kommun med
belopp intill den där redovisade inkomsten, i förekommande fall efter
andra avdrag enligt denna paragraf som medges vid taxeringen i kommunen.
Avdrag, som på grund av vad nu sagts inte kunnat utnyttjas vid
taxeringen för det beskattningsår då avgiften betalades, får utnyttjas senast
vid taxering för sjätte beskattningsåret efter betalningsåret. Inte heller i
sistnämnda fall får avdraget överstiga vad som återstår sedan övriga avdrag
enligt denna paragraf gjorts.

Anvisningar

till 33 §

4.8 Även för det fall, att skattskyldig enligt punkt 3 här ovan icke är
berättigad till avdrag för ökade levnadskostnader, äger han dock rätt
avdraga skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen, där denna varit
belägen på sådant avstånd från hans bostad, att han behövt anlita och även
anlitat särskilt fortskaffningsmedel.

Om avståndet mellan den skattskyldiges bostad och arbetsplats uppgår
till minst fem kilometer och det klart framgår att användandet av egen bil
för resa till och från arbetsplatsen regelmässigt medför en tidsvinst på
minst två timmar i jämförelse med allmänt kommunikationsmedel medges
avdrag för kostnader för resa med egen bil. Sådant avdrag medges också
om den skattskyldige använder bilen i tjänsten under minst 60 dagar för år
räknat för de dagar som bilen används i tjänsten. Om bilen används i
tjänsten under minst 160 dagar för år räknat medges avdrag under alla de
dagar som bilen används för resor mellan bostad och arbetsplats. Användning
i tjänsten beaktas dock endast om den uppgår till minst 300 mil för år
räknat. Avdraget skall bestämmas enligt schablon på grundval av genomsnittliga
kostnader för mindre bil och med hänsyn till de kostnader, som är
direkt beroende av körd vägsträcka (milbundna kostnader). Regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer för varje taxeringsår
föreskrifter för beräkningen av avdrag i dessa fall.

För skattskyldig som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är
nödsakad att använda bil tillämpas inte bestämmelserna i andra stycket.
Detsamma gäller skattskyldig som är tvungen att använda större bil på
grund av skrymmande last.

Avdrag för kostnader för resor
till och från arbetsplatsen medges
bara för den del av kostnaderna
som överstiger 1000 kronor under
beskattningsåret.

8 Senaste lydelse 1983: 1051

SkU 1984/85:60

13

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

till 50 §

2.9 Vid bedömningen av om
skattskyldigs inkomst till icke obetydlig
del utgjorts av folkpension
iakttages följande. Som folkpension
räknas icke barnpension eller vårdbidrag.
Den omständigheten att
folkpension under ett beskattningsår
utgått med ett ringa belopp, t.ex.
till följd av att folkpensionen icke
åtnjutits under hela året, utgör icke
hinder mot att medgiva den skuttskyldige
avdrag. Avgörande för bedömningen
i detta fall är huruvida
folkpensionen, om den utgått i full
utsträckning, utgjort en icke obetydlig
del av inkomsten. Som folkpension
behandlas även tilläggspension
i den mån den enligt lagen
om pensionstillskott föranlett avräkning
av pensionstillskott.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer närmare
föreskrifter för avdragsberäkningen enligt nedan angivna grunder.

2. Vid bedömningen av om skattskyldigs
inkomst till icke obetydlig
del utgjorts av folkpension iakttages
följande. Som folkpension
räknas icke barnpension eller vårdbidrag.
Folkpension skall anses utgöra
en icke obetydlig del av den
skattskyldiges inkomst, om den
uppgått till minst 6000 kronor eller
minst en femtedel av den sammanräknade
inkomsten. Som folkpension
behandlas även tilläggspension
i den män den enligt lagen
(1969:205) om pensionstillskott föranlett
avräkning av pensionstillskott.

Avdraget skall i första hand bestämmas
med hänsyn till storleken
av den skattskyldiges taxerade inkomst
enligt lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt. Överstiger
denna inkomst inte visst högsta belopp,
skall avdraget beräknas till
vad som behövs för att den skattskyldige
inte skall påföras högre
statligt beskattningsbar inkomst än
7 500 kronor. Detta högsta inkomstbelopp
motsvarar taxerad inkomst
för skattskyldig som under beskattningsåret
inte haft annan inkomst
än ålderspension enligt 6 kap. 2§
första stycket lagen (1962:381) om
allmän försäkring och pensionstillskott
enligt 2§ lagen om pensionstillskott
samt åtnjutit avdrag endast
med 100 kronor enligt 335 2
mom. andra stycket. För gift skattskyldig,
som uppburit folkpension
med belopp som tillkommer gift
vars make uppbär folkpension, beräknas
det högsta inkomstbeloppet

Avdraget skall i första hand bestämmas
med hänsyn till storleken
av den skattskyldiges taxerade inkomst
enligt lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt. Överstiger
denna inkomst inte visst högsta belopp,
skall avdraget beräknas till
vad som behövs för att den skattskyldige
inte skall påföras högre
statligt beskattningsbar inkomst än
7500 kronor. Detta högsta inkomstbelopp
motsvarar taxerad inkomst
för skattskyldig som under beskattningsåret
inte haft annan inkomst
än ålderspension enligt 6 kap. 2§
första stycket lagen (1962:381) om
allmän försäkring och pensionstillskott
enligt 2§ lagen om pensionstillskott.
För gift skattskyldig, som
uppburit folkpension med belopp
som tillkommer gift vars make uppbär
folkpension, beräknas det högsta
inkomstbeloppet med utgångspunkt
från en pension utgörande
78.5 procent av basbeloppet. För

9 Senaste lydelse 1983:970.

SkU 1984/85:60

14

Nuvarande lydelse

med utgångspunkt från en pension
utgörande 78,5 procent av basbeloppet.
För övriga skattskyldiga beräknas
det med utgångspunkt från
en pension utgörande 96 procent av
basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgrund
gäller också om gift
skattskyldig under viss del av beskattningsåret
uppburit folkpension
med belopp som tillkommer gift
vars make uppbär folkpension, och
under återstoden av året uppburit
folkpension med belopp som tillkommer
gift vars make saknar folkpension.

Om skattskyldigs statligt taxerade inkomst överstiger det högsta inkomstbeloppet
enligt föregående stycke, reduceras avdraget med belopp
motsvarande 66 2/3 procent av taxerad inkomst mellan det belopp vid
vilket högsta extra avdrag utgår och ett belopp som är 3 basenheter större,
med 40 procent av taxerad inkomst inom ett därpå följande inkomstskikt
av 1,5 basenheters bredd och med 33 1/3 procent av taxerad inkomst
därutöver.

Det avdrag som beräknas med hänsyn till skattskyldigs statligt taxerade
inkomst jämkas, om värdet av skattepliktig förmögenhet överstiger 90000
kronor. Om förmögenhetsvärdet överstiger 150000 kronor, skall avdrag
inte medges. Fastighet, som avses i 24§ 2 morn., samt sådan bostadsbyggnad
med tillhörande tomt på jordbruksfastighet, som används som bostad
av den skattskyldige, skall inräknas i förmögenhetsvärdet med belopp som
motsvarar 1/10 av skillnaden mellan fastighetens respektive bostadsbyggnadens
och tomtens taxeringsvärde året före taxeringsåret och lånat kapital,
som nedlagts i fastigheten respektive i bostadsbyggnaden och tomten i
den mån skillnaden inte överstiger 250000 kronor. Är skillnaden större
beräknas värdet till 25000 kronor jämte den del av skillnaden som överstiger
250000 kronor. Vid beräkning av hur stort lånat kapital som lagts ner
i bostadsbyggnaden och tomten, skall på dessa anses belöpa så stor del av
låneskulderna i förvärvskällan som byggnadens och tomtmarkens taxeringsvärde
utgör av det sammanlagda värdet av tillgångarna i förvärvskällan
inklusive byggnaden och tomtmarken. Flar den skattskyldige eller hans
make flera sådana fastigheter, som avses här, gäller bestämmelserna endast
för en fastighet och då i första hand för fastighet som utgör stadigvarande
bostad för den skattskyldige.

Här ovan angivna grunder för avdragsberäkningen får frångås, när särskilda
omständigheter föranleda det.

Vid beräkning av avdrag för gift skattskyldig iakttages bestämmelserna i
52 § 1 mom. sista stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986 och tillämpas första gången
vid 1987 års taxering.

Föreslagen lydelse

övriga skattskyldiga beräknas det
med utgångspunkt från en pension
utgörande 96 procent av basbeloppet.
Sistnämnda beräkningsgrund
gäller också om gift skattskyldig
under viss del av beskattningsåret
uppburit folkpension med belopp
som tillkommer gift vars make uppbär
folkpension och under återstoden
av året uppburit folkpension
med belopp som tillkommer gift
vars make saknar folkpension.

SkU 1984/85:60

15

2 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen (1956: 623)'

dels att 2 S 2 morn., 25 och 36 §§. 37 § 1,2 och 5 morn.. 39 § 1 morn., 43 §
2 morn., 100§, 101 § 1 mom. samt 116f, 116g och 120§S skall ha nedan
angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas nya bestämmelser, 24, 25d och 28 §§, 37 § 8
mom. samt 66a, 66b och 70§§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

2 inom.2 Beteckningarna taxeringsår, beskattningsår och hemortskommun
hava i denna lag samma innebörd som i kommunalskattelagen
(1928:370).

Vidare skola vid taxering enligt denna lag bestämmelserna i 4§ andra
stycket kommunalskattelagen äga motsvarande tillämpning.

Huruvida någon är att anse såsom bosatt här i riket, skall avgöras efter
de i anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen stadgade grunderna.

Vad i denna lag stadgas om person, som varit här i riket bosatt, skall äga
tillämpning jämväl å person, som i Sverige stadigvarande vistats utan att
vara härstädes bosatt.

Vad i denna lag sägs om makar skall i tillämpliga delar jämväl gälla i
fråga om skattskyldiga som avses i 65 § sista stycket kommunalskattelagen.

Med att skattskyldig samtaxeras
förstås i denna lag att den skattskyldige
taxeras med tillämpning
av52§ I mom. kommunalskattelagen
och II § I mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.

24 §J

1 m o m. Självdeklaration är allmän
självdeklaration eller förenklad
självdeklaration. Förenklad
självdeklaration får avlämnas av
fysisk person under de förutsättningar
som anges i 2 och 3 mom.

2 m o m. Fysisk person får, om
inte annat föijer av 3 morn., avlämna
förenklad självdeklaration,
om vad som skall redovisas ifråga
om intäkter och avdrag avser endast '

Lagen omtryckt 1971:399.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 773.

2 Senaste lydelse 1974: 773.

3 Förutvarande 24 § upphävd genom 1984: 1081.

SkU 1984/85:60

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

16

1. inkomst av annan fastighet beträffande
högst två fastigheter
vilka den skattskyldige innehaft
hela beskattningsåret och för vilka
dels intäkten skall beräknas enligt
24 § 2 mom. kommunalskattelagen
(1928:370), dels taxeringsvärde har
bestämts för beskattningsåret,

2. inkomst av tjänst samt intäkten
utgått i pengar och annat avdrag
än som avses i 33 § 2 mom.
kommunalskattelagen inte yrkas
för kostnader för fullgörande av
tjänsten,

3. inkomst av kapital samt avdrag
för kostnader yrkas endast för
ränta och intäkten utgörs av

a) ränta,

b) utdelning på svenska aktier
och andelar i svenska aktiefonder
eller ekonomiska föreningar eller

c) sådan förmån av fastighet som
skall tas upp som skattepliktig intäkt
enligt punkt 2 andra stycket av
anvisningarna till 38§ kommunalskattelagen
och förmånen inte har
överlåtits under beskattningsåret,

4. allmänt avdrag för underhåll
av icke hemmavarande barn eller
för avgift för pensionsförsäkring,

5. sådant avdrag för nedsatt
skatteförmåga som avses i 50 § 2
mom. andra eller fjärde stycket
kommunalskattelagen.

3 m o m. Förenklad självdeklaration
får inte avlämnas, om

1. den skattskyldige eller den
med vilken den skattskyldige skall
samtaxeras inte varit bosatt här i
riket under hela bekattningsåret,

2. den skattskyldige under beskattningsåret
haft inkomst av anställning
i utlandet eller annars
från utlandet haft inkomst eller vid
utgången av beskattningsåret där
ägt skattepliktig förmögenhet,

3. den skattskyldige under beskattningsåret
varit skyldig att betala
sjömansskatt enligt lagen
(1958:295) om sjömansskatt.

SkU 1984/85:60

17

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4. den skattskyldige är företagsledare
i fåmansföretag, närstående
till sådan person eller delägare i
fåmansföretag,

5. den skattskyldige skall samtaxeras
med person som är skyldig
att i självdeklaration lämna uppgift
om inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet
eller av annan fastighet,
för vilken intäkten skall beräknas
enligt 24 § 1 mom. kommunalskattelagen
(1928:370) eller

6. den skattskyldige skall redovisa
sådant räntetillägg som avses i
10§ 6mom. fjärde stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.

25 §4

Självdeklaration skall uppta: Allmän självdeklaration skall

uppta

1) den skattskyldiges namn och postadress, hemortskommun, där sådan
finnes, och hemvist därstädes, personnummer samt nummer å för honom
utfärdad skattsedel å preliminär skatt för året näst före taxeringsåret ävensom
beträffande utlänning nationalitet, beträffande utländsk juridisk person
det land, där styrelsen haft sitt säte, samt beträffande skattskyldig,
som allenast under någon del av beskattningsåret varit i riket bosatt,
uppgift om den tid, han sålunda haft bostad härstädes,

2) alla förvärvskällor, beträffande vilka skattskyldighet för beskattningsåret
åligger den skattskyldige; och skall därvid i fråga om förvärvskälla, i
vilken skattepliktig fastighet ingått, särskilt angivas dels beskaffenheten av
den skattskyldiges innehav av fastigheten, dels fastighetens taxeringsvärde
året näst före taxeringsåret eller, om sådant värde det året icke varit
fastigheten åsatt, dess eljest antagliga värde vid taxeringsårets ingång, dels
ock, därest fastigheten icke ingått i förvärvskällan under hela beskattningsåret
eller fastigheten ingått däri endast till viss del, huru lång tid eller till
vilken del fastigheten sålunda ingått i förvärvskällan,

3) de intäkter och de avdrag, som äro att hänföra till varje förvärvskälla,
dock att ersättning, som enligt bestämmelserna i 37 § 1 mom. 1. g) icke
behöver upptagas i kontrolluppgift, ej heller behöver upptagas i deklarationen
såsom intäkt,

4) de allmänna avdrag, som den skattskyldige yrkar få tillgodonjuta vid
taxeringen,

5) den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskattningsåret,
ändå att förmögenheten icke uppgår till skattepliktigt belopp, dock
endast om och i den mån skattskyldighet för förmögenhet åligger honom,

6) beloppet av den preliminära skatt, som genom skatteavdrag erlagts för
året näst före taxeringsåret, ävensom

4 Senaste lydelse 1984: 1081.

2 Riksdagen 1984185. 6 sami. Nr 60

SkU 1984/85:60

18

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7) garantibelopp,

8) om deklarationen avser fåmansföretag, delägares eller honom närstående
persons namn, personnummer och adress och i förekommande fall
aktie- eller andelsinnehav tillika med angivande av röstvärde, om olika
röstvärden förekomma, dock att uppgifter icke behöva lämnas för närstående
person, som ej uppburit ersättning från, träffat avtal eller haft
annat därmed jämförligt förhållande med företaget,

9) räntetillägg som skall beaktas vid fastställande av underlag för tillläggsbelopp
samt grunderna för beräkning av räntetillägget.

Självdeklaration skall därjämte Allmän självdeklaration skall

innehålla de uppgifter, som för sär- därjämte innehålla de uppgifter,

skilda fall föreskrivs i denna lag el- som för särskilda fall föreskrivs i

ler som erfordras för beräkning av denna lag eller som erfordras för

pensionsgrundande inkomst enligt beräkning av pensionsgrundande

lagen om allmän försäkring eller för inkomst enligt lagen (1962:381) om

beräkning av skogsvårdsavgift en- allmän försäkring eller för beräk ligt

lagen (1946:324) om skogs- ning av skogsvårdsavgift enligt la vårdsavgift

eller fastighetsskatt en- gen (1946:324) om skogsvårdsav ligt

lagen (1984: 1052) om statlig fas- gift eller fastighetsskatt enligt lagen

tighetsskatt. (1984:1052) om statlig fastighets skatt.

Ha makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och
under detta år levt tillsammans, var för sig inkomst att taxera enligt lagen
(1947: 576) om statlig inkomstskatt, skall vardera maken uppgiva huruvida
inkomst av förvärvskälla är A-inkomst eller B-inkomst enligt 9 § 3 mom.
nämnda lag. Vad nu sagts om makar skall i tillämpliga delar jämväl gälla i
fråga om skattskyldiga som avses i 65 § sista stycket kommunalskattelagen
(1928:370).

Har skattskyldig under beskattningsåret varit gift, skall han jämväl uppgiva
sådan boets eller andra makens inkomst och förmögenhet, över vilken
förvaltningen rättsligen tillkommit honom. Åligger skattskyldigheten andra
maken, skall uppgiften lämnas å särskild blankett. Då skattskyldig skall
taxeras för barns eller annans förmögenhet, skall uppgift lämnas jämväl om
sådan förmögenhet.

Belopp, som upptagas i självdeklaration, skola utföras i hela krontal, så
att överskjutande öretal bortfalla.

25 d§

I självdeklaration behöver uppgift
inte lämnas beträffande

1) avyttring i fall som avses i 35 §
3 mom. första stycket kommunalskattelagen
(1928:370). om det
sammanlagda försäljning sbeloppet
under beskattningsåret uppgått till
högst 1000 kronor eller

2) avyttring i fall som avses i 35 §
3 mom. andra stycket kommunalskattelagen,
om det sammanlagda
försäljningsbeloppet under beskatt -

SkU 1984/85:60

19

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

ningsåret uppgått till högst 6600
kronor.

28 §5

Förenklad självdeklaration skall
uppta

1) den skattskyldiges namn, personnummer,
postadress och hemortskommun,

2) de uppgifter som behövs för
att bestämma huruvida den skattskyldige
skall samtaxeras eller inte,

3) de intäkter och avdrag som är
att hänföra till inkomst av annan
fastighet, varvid särskilt skall
anges fastighetens taxeringsvärde
för beskattningsåret,

4) de intäkter som är att hänföra
till inkomst av tjänst och som den
skattskyldige inte har fått meddelande
om enligt 37§ 5morn., med
undantag av ersättning som enligt
37§ 1 mom. 1 g inte behöver tas upp
i kontrolluppgift,

5) de intäkter som är att hänföra
till inkomst av kapital och som den
skattskyldige inte har fått meddelande
om enligt 37§ 5morn., jämfört
med 8 mom. fjärde stycket,
samt de avdrag för ränta som den
skattskyldige yrkar,

6) garantibelopp,

7) de avdrag som den skattskyldige
yrkar för underhåll av icke hemmavarande
barn, för avgift för pensionsförsäkring
eller för nedsatt
skatteförmåga enligt 50§ 2 mom.
andra stycket kommunalskattelagen
(1928:370),

8) den skattskyldiges skattepliktiga
tillgångar och hans skulder vid
utgången av beskattningsåret, om
hans skattepliktiga förmögenhetstil
Igångar uppgick till minst 90000
kronor eller, om beskattningsbar
förmögenhet skall beräknas gemensamt
för den skattskyldige och
hans make eller barn enligt 12 § 1

5 Förutvarande 28 § upphävd genom 1984: 1081.

SkU 1984/85:60

20

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

mom. lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt, de sammanlagda
skattepliktiga förmögenhetstillgångarna
uppgick till minst
180000 kronor,

9) de uppgifter som behövs för
beräkning av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring eller av fastighetsskatt
enligt lagen (1984:1052)
om statlig fastighetsskatt.

Skall den skattskyldige taxeras
för barns eller annans förmögenhet,
skall uppgift lämnas också om
sådan förmögenhet som om den
tillhörde den skattskyldige. Härvid
tillämpas första stycket 8.

Om uppgiftsskyldighet i fråga om
skuldbelopp och långivare föreskrivs
i 25c§.

36 §6

Deklarationsskyldig, från vilken Den som inte har fullgjort sin
självdeklaration icke har inkommit deklarationsskyldighet i rätt tid får

inom föreskriven tid, får anmanas anmanas att avge självdeklaration,

att avge självdeklaration.

Är avlämnad självdeklaration icke så upprättad, som i denna lag föreskrivs,
får den deklarationsskyldige anmanas att inkomma med felande
uppgift eller, där deklarationen är i väsentliga avseenden bristfällig, med
ny, på behörigt sätt upprättad deklaration.

37 §

Nuvarande lydelse

1 morn.1 Till ledning vid inkomsttaxering och registrering av preliminär
A-skatt, som har innehållits genom skatteavdrag, skall vatje år utan anmaning
avlämnas uppgifter (kontrolluppgifter) för det föregående
kalenderåret enligt följande uppställning.

Uppgiftsskyldig

l.a) Statlig och kommunal
myndighet,

b) aktiebolag, ekonomisk
förening, fond, stiftelse och
annan juridisk person än
dödsbo,

c) fysisk person och
dödsbo, som bedrivit rörelse

Vem uppgiften skall avse
Den som hos den uppgiftsskyldige
innehaft anställning
eller uppdrag eller utfört
tillfälligt arbete eller som av
den uppgiftsskyldige åtnjutit
pension, livränta eller periodiskt
utgående ersättning,
ävensom den som åtnjutit

Vad uppgiften skall avse
Avlöning, arvode, annan
ersättning eller förmån, oavsett
huruvida denna utgått
kontant eller såsom naturaförmån
samt oavsett om densamma
utgör ersättning för
kostnader, som mottagaren
haft att bestrida. Har motta -

6 Senaste lydelse 1979:490.

7 Senaste lydelse 1984: 841.

SkU 1984/85:60

21

eller jordbruk, däri inbegripet
skogsbruk, i fråga om
förmåner, som utgått från sådan
förvärvskälla, samt

d) fysisk person och
dödsbo, som innehaft annan
fastighet, i fråga om förmåner
som utgått från sådan
förvärvskälla.

4 a. Den som utbetalt utdelning
å aktie i svenskt aktiebolag,
på vilket 3 kap. 8 §
aktiebolagslagen (1975:1385)
eller lagen (1970:596) om förenklad
aktiehantering är tillämplig,
liksom bank, som
avses i 1 § aktiefondslagen
(1974:931), vilken utbetalt
utdelning å andel i svensk
aktiefond för vilken register
föres enligt 31 § sistnämnda

förmån från personstiftelse
eller annan stiftelse.

Den som är berättigad att
lyfta utdelning för egen del
vid utdelningstillfället.

garen haft att erlägga vederlag
för åtnjuten naturaförmån,
skal! uppgift om förmånen
och vederlaget lämnas.
Avser livränta skadestånd till
följd av personskada skall
angivas om livräntan utgör
skattepliktig inräkt.

Undantag:

a) folkpension, när tillläggspension
enligt lagen om
allmän försäkring icke åtnjutes,

b) ersättning och förmån i
anledning av tillfälligt arbete,
om det som mottagaren sammanlagt
åtnjutit haft ett lägre
värde än 100 kronor för hela
året,

g) ersättning för resa i
tjänsten, motsvarande gjorda
utlägg som sammanlagt icke
överstiga 500 kronor, och representationsersättning,

motsvarande gjorda utlägg,
sammanlagt icke överstigande
500 kronor, samt därjämte
traktamentsersättning vid
vistelse i tjänsten utom
tjänstgöringsorten, som sammanlagt
icke överstiger 500
kronor eller icke avser mer
än 24 dagar för år räknat,
därest i kontrolluppgiften anmärkes,
att traktamentsersättning
utgått (se även 2
mom. fjärde stycket),

Den utbetalda utdelningen.

SkU 1984/85:60

22

lag samt den som utbetalt utdelning
från utländsk juridisk
person, om utdelningen utbetalats
genom Värdepapperscentralen
VPC Aktiebolags
försorg.

Föreslagen lydelse

1 mom. Till ledning vid inkomsttaxering, förmögenhetstaxering och registrering av preliminär
A-skatt, som har innehållits genom skatteavdrag, skall vaije år utan anmaning avlämnas uppgifter
(kontrolluppgifter) för det föregående kalenderåret enligt följande uppställning.

Uppgiftsskyldig

1. a) Statlig och kommunal
myndighet,

b) aktiebolag, ekonomisk
förening, fond, stiftelse och
annan juridisk person än
dödsbo,

c) fysisk person och
dödsbo, som bedrivit rörelse
eller jordbruk, däri inbegripet
skogsbruk, i fråga om
förmåner, som utgått från sådan
förvärvskälla, samt

d) fysisk person och
dödsbo, som innehaft annan
fastighet, i fråga om förmåner
som utgått från sådan
förvärvskälla.

Vem uppgiften skall avse
Den som hos den uppgiftsskyldige
innehaft anställning
eller uppdrag eller utfört
tillfälligt arbete eller som av
den uppgiftsskyldige åtnjutit
pension, livränta eller periodiskt
utgående ersättning,
ävensom den som åtnjutit
förmån från personalstiftelse
eller annan stiftelse.

Vad uppgiften skall avse

Avlöning, arvode, annan
ersättning eller förmån, oavsett
huruvida denna utgått
kontant eller såsom naturaförmån
samt oavsett om densamma
utgör ersättning för
kostnader, som mottagaren
haft att bestrida. Har mottagaren
haft att erlägga vederlag
för åtnjuten naturaförmån,
skall uppgift om förmånen
och vederlaget lämnas.
Avser livränta skadestånd till
följd av personskada av personskada
skall angivas om
livräntan utgör skattepliktig
intäkt.

Undantag:

b) ersättning och förmån i
anledning av tillfälligt arbete,
om det som mottagaren sammanlagt
åtnjutit haft ett lägre
värde än 100 kronor för hela
året,

g)

kostnadsersättning för
resa i tjänsten inom riket med
allmänt kommunikationsmedel
eller taxi, motsvarande
gjorda utlägg, annan kostnadsersättning
för resa i
tjänsten som inte överstiger
sammanlagt 1000 kronor,
och representationsersättning,
motsvarande gjorda utlägg,
sammanlagt icke överstigande
500 kronor, samt

SkU 1984/85:60

23

därjämte traktamentsersättning
vid vistelse i tjänsten
utom tjänstgöringsorten,
som sammanlagt icke överstiger
500 kronor eller icke
avser mer än 24 dagar för år
räknat, om i kontrolluppgiften
anmärkes att ersättning
av nämnda slag utgått (se
även 2 mom. fjärde stycket),

4 a. Den som utbetalt utdelning
på aktie i svenskt aktiebolag,
på vilket 3 kap. 8 §
aktiebolagslagen (1975: 1385)
eller lagen (1970: 596) om förenklad
aktiehantering är tillämplig,
liksom bank, som
avses i 1 § aktiefondslagen
(1974:931), vilken utbetalt
utdelning på andel i svensk
aktiefond för vilken register
förs enligt 31 § sistnämnda
lag samt den som utbetalt utdelning
från utländsk juridisk
person, om utdelningen utbetalats
genom Värdepapperscentralen
VPC Aktiebolags
försorg.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 morn.9 Vid avlämnande av uppgifter, varom stadgas i 1 morn., skall
iakttagas följande.

Avser sådan förmån, varom i 1 mom. första och andra punkterna förmäles,
endast en del av året, skall upplysning meddelas om den tidrymd,
för vilken förmånen utgått.

I kontrolluppgift, som upptager särskild resekostnads- och traktamentsersättning,
skall angivas beloppet av dels resekostnadsersättning och dels
traktamentsersättning jämte tid för vilken traktamentsersättning utgått.
Därvid skola uppgifter lämnas om traktamentsersättning dels för förrättningar
inom riket i enlighet med vad nedan sägs och dels för förrättningar
utom riket. I fråga om förrättningar inom riket skola uppgifter lämnas
särskilt för förrättningar som icke varit förenade med övernattning (endagsförrättningar),
förrättningar som varit förenade med övernattning men
icke medfört vistelse mer än femton dygn i följd på en och samma ort
(korttidsförrättningar) samt övriga resor (långtidsförrättningar). För endagsförrättningar
uppgives utgiven traktamentsersättning och antal dagar.

Den som är berättigad att
lyfta utdelning för egen del
vid utdelningstillfället.

Den utbetalda utdelningen
samt för fysisk person också
aktieinnehavet vid årets utgång.

8 Senaste lydelse 1984:917.

SkU 1984/85:60

24

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vid beräkning av antalet dagar för endagsförrättningar medräknas icke
sådan endagsförrättning, som varat högst fyra timmar; förrättning som
varat mer än fyra timmar men högst tio timmar räknas som halv dag; längre
förrättning räknas som hel dag. För korttids- och långtidsförrättningar
uppgives utgiven traktamentsersättning och antal nätter övernattning
skett. De första femton dygnen av varje långtidsförrättning uppgivas såsom
korttidsförrättning. - I kontrolluppgift skall i förekommande fall särskilt
anmärkas, att arbetsgivaren utöver traktamentsersättningen, haft utgifter
för den anställdes bostad eller uppehälle under förrättningen.

Om skattechefen i det län där arbetsgivarens hemortskommun är belägen
medger det, behöver arbetsgivaren, i stället för att lämna uppgift enligt
tredje stycket om traktamentsersättning vid förrättning inom riket, endast
anmärka i kontrolluppgiften att sådan ersättning utgått. Förutsättning för
medgivande är att ersättning utgår enligt sådana grunder att den kan
antagas icke komma att överstiga avdragsgill ökning i levnadskostnaderna.
Motsvarande medgivande kan lämnas även beträffande resekostnadsersättning
för färd med allmänt kommunikationsmedel. Medgivande lämnas
endast om arbetsgivaren har ett större antal anställda, som mera regelbundet
företager tjänsteresor, och medgivandet bedömes vara utan olägenhet
för taxeringsarbetet. Medgivande får ej lämnas fåmansföretag i fråga om
uppgifter rörande företagsledaren och honom närstående personer samt
delägare i företaget. Lämnat medgivande gäller tills vidare. Det kan begränsas
till viss grupp av anställda. — Ansökan om medgivande göres hos
länsstyrelsen senast den 31 oktober året före taxeringsåret. Talan mot
beslut, varigenom ansökan om medgivande avslagits eller medgivande
återkallats, föres hos riksskatteverket genom besvär som skola ha inkommit
till verket inom en månad från den dag då klaganden erhöll del av
beslutet. Mot riksskatteverkets beslut får talan icke föras.

Därest vid avlönings utbetalande avdrag skett för löntagares eller hans
efterlevandes pensionering, skall i kontrolluppgiften upptagas bruttolön
och vad som avdragits.

Av kontrolluppgift enligt 1 mom. första, andra eller sjunde punkten skall
framgå om arbetsgivaren har att för utgivet belopp betala arbetsgivaravgifter
enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. I kontrolluppgift som nu har
sagts skall särskilt för sig tas upp representationsersättning och särskilt för
sig annan kostnadsersättning än resekostnads- och traktamentsersättning.

I kontrolluppgift skall särskilt för sig tas upp sådant avdrag som har
gjorts för preliminär A-skatt eller enligt lagen (1982: 1006) om avdrags- och
uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar.

I kontrolluppgift skall anges namn och postadress samt personnummer
eller organisationsnummer för såväl den uppgiftsskyldige som den uppgiften
avser. Kan personnummer inte anges för den som uppgiften avser skall
redovisas dennes födelsetid. Har den uppgiftsskyldige tilldelats särskilt
redovisningsnummer enligt 53 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272) skall
detta anges i stället för den uppgiftsskyldiges personnummer eller organisationsnummer.
I kontrolluppgift som lämnas av fåmansföretag skall anges
om personen är företagsledare eller honom närstående person eller delägare
i företaget.

Kontrolluppgift, som i 1 mom. tredje punkten sägs och som avser
pensionsförsäkring tagen annorledes än i samband med tjänst, skall innehålla
uppgift om tidigare och nuvarande ägare till försäkringen och, om

SkU 1984/85:60

25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

möjligt, fång varigenom äganderätten övergått samt, i förekommande fall,
den som erhållit förfoganderätten till försäkringen. Kontrolluppgift, som
avser pensionsförsäkring tagen i samband med tjänst, skall innehålla uppgift
om den som enligt tjänsteavtalet skall åtnjuta pensionsförmånen.

I kontrolluppgift skall lämnas uppgift om lån som har lämnats räntefritt,
eller mot ränta understigande sedvanlig ränta, till arbets- eller uppdragsta -

gare, om det sammanlagda vardet av 1
än 2000 kronor. Uppgiften skall avse

Kontrolluppgift enligt 1 mom.
punkterna 1-3, 3b—3f eller# skall
avfattas på blankett enligt fastställt
formulär. Särskild uppgiftshandling
skall lämnas för varje person.

Riksskatteverket får på ansökan av
bestämmelserna i elfte stycket. Mot
föras.

5 morny Den som har att avlämna
kontrolluppgift enligt 1 mom.
punkterna 1, 2, 3 b—3f, 7 eller 9
skall senast den 31 januari under
taxeringsåret till inkomsttagaren
översända uppgift med de upplysningar
som lämnas i kontrolluppgiften.

av detta slag uppgar till mer
lånebeloppet och erlagd ränta.

Kontrolluppgift enligt 1 mom.
punkterna 1—3, 3 b—3h, 4a eller
7—9 skall avfattas på blankett enligt
fastställt formulär. Särskild uppgiftshandling
skall lämnas för varje
person.

uppgiftsskyldig medge undantag från
riksskatteverkets beslut får talan ej

5 mom. Den som har att avlämna
kontrolluppgift enligt 1 mom. punkterna
1-i, 3b-J/i, 4a eller 7-9
skall senast den 31 januari under
taxeringsåret till inkomsttagaren
översända meddelande med de
upplysningar som lämnas i kontrolluppgiften.

Föreslagen lydelse

8 mom. Till ledning vid inkomsttaxering och förmögenhetstaxering skall varje år utan anmaning
avlämnas kontrolluppgifter för det föregående kalenderåret enligt följande uppställning.

Uppg if lss ky Idig

Värdepapperscentralen
VPC Aktiebolag,
den som yrkesmässigt bedrivit
inlåning eller på annat
sätt yrkesmässigt ombesörjt
att pengar blivit räntebärande,

den som gett ut skuldförbindelse
för den allmänna
marknaden och
förening som från medlemmar
mottagit pengar för
förräntning.

Vem uppgiften skall
avse

Den som gottskrivits ränta
eller till vilken ränta utbetalats
{borgenär).

Undantag:

Bank, hypoteksinstitut,
försäkringsanstalt och aktiebolag
samt förening som tilldelats
organisationsnummer.

Vad uppgiften skall
avse

Ränta som den uppgiftsskyldige
sammanlagt gottskrivit
eller utbetalat till borgenären
samt dennes sammanlagda
fordran på den
uppgiftsskyldige vid årets utgång.

Undantag:

a) Ränta som i fråga om
värdepapperscentralen inte
avser bolagets verksamhet
beträffande skuldförbin -

9 Senaste lydelse 1983: 318.

SkU 1984/85:60

26

delser för den allmänna
marknaden och som i fråga
om övriga uppgiftsskyldiga
inte hänför sig till sådan
verksamhet som avses under
rubriken Upp giftsskyldig.

b) Ränta som inte utgör
skattepliktig inkomst enligt
3 § lagen (1978:423) om
skattelättnader för vissa
sparformer eller lagen
(1983:891) om skattelättnader
för allemanssparande.

c) Ränta och fordran på
konto, för vilket inte finns
person- eller organisationsnummer
och som öppnats
före den 1 januari 1985, om
räntan för kontohavaren
uppgår till mindre än 100
kronor. Innehas ett konto av
mer än en person, skall uppgift
lämnas för samtliga kontohavare,
om räntan för någon
av dem uppgår till minst
100 kronor.

I kontrolluppgift skall anges namn och postadress samt person- eller
organisationsnummer för såväl den uppgiftsskyldige som borgenären. För
dödsbo får i stället för organisationsnummer den avlidnes personnummer
anges. Kan person- eller organisationsnummer inte anges för en borgenär,
skall såvitt möjligt dennes födelsetid redovisas eller, om borgenären
är en juridisk person, namn och postadress samt personnummer för
den som får förfoga över ränta eller fordran.

Innehas ett konto av mer än en person skall ränta och fordran fördelas
lika mellan innehavarna, om inte annat förhållande är känt för den uppgiftsskyldige.

Bestämmelserna i 2 mom. elfte och tolfte styckena, 4 mom. första och
andra styckena samt 5 mom. skall tillämpas på kontrolluppgift enligt detta
moment.

SkU 1984/85:60

27

39 §

Nuvarande lydelse

1 mom. I särskilda fall skola efter anmaning kontrolluppgifter för nästföregående kalenderår
avlämnas på sätt framgår av följande uppställning:

Uppgiftsskyldig

Vem uppgiften skall avse

Vad uppgiften skall avse

3. Bankaktiebolag, sparbank
eller annan penninginrättning.

Namngiven skattskyldig.

Gottgjord ränta ävensom
beloppet av den skattskyldiges
innestående medel vid
viss angiven tidpunkt.

5. Fysisk eller juridisk person,
som haft fordran.

6. Försäkringsanstalt eller
understödsförening.

Namngiven skattskyldig.

Namngiven skattskyldig.

Ränteinkomst från den
skattskyldige ävensom beloppet
av den skattskyldiges
skuld vid viss angiven tidpunkt.

Arten av uppgiven försäkring,
beloppet av premie eller
annan avgift, tid då sådan
mottagits, utbetalt försäkringsbelopp
samt värdet och
arten av åtnjutna förmåner i
övrigt, som icke enligt annan
föreskrift uppgivits.

8. Den som bedrivit förmedlingsverksamhet
eller
därmed jämförlig verksamhet,
om uppgift icke skolat
lämnas utan anmaning.

Namngiven skattskyldig.

Ersättning eller vederlag
som förmedlats eller varom
uppgift elljest finnes tillgänglig -

Föreslagen lydelse

1 mom. I särskilda fall skola efter anmaning kontrolluppgifter för nästföregående kalenderår
avlämnas på sätt framgår av följande uppställning:

Uppgiftsskyldig

3. Bankaktiebolag, sparbank
eller annan penninginrättning.

5. Fysisk eller juridisk person,
som haft fordran

6. Försäkringsanstalt eller
understödsförening.

Vem uppgiften skall avse

Namngiven person.

Namngiven person.

Namngiven person.

Vad uppgiften skall avse

Gottgjord ränta och beloppet
av innestående medel vid
viss angiven tidpunkt.

Ränteinkomst från gäldenären
och beloppet av hans
skuld vid viss angiven tidpunkt.

Arten av uppgiven försäkring,
beloppet av premie eller
annan avgift, tid då sådan
mottagits, utbetalt försäkringsbelopp
samt värdet och
arten av åtnjutna förmåner i
övrigt, som icke enligt annan
förskrift uppgivits.

SkU 1984/85:60

28

8. Den som bedrivit för- Namngiven person. Ersättning eller vederlag

medlingsverksamhet eller som förmedlats eller varom

därmed jämförlig verksam- uppgift eljest finnes tillgänghet,
om uppgift icke skolat lig.

lämnas utan anmaning.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

43 §

2 inom.'0 Med uppgifter, som har avgivits enligt 1 mom. och rör utdelning
på svenska aktier eller andelar i svensk aktiefond, skall förfaras enligt

kupongskattelagen.

Övriga enligt 1 mom. avgivna uppgifter, som avser utdelning, skall för
varje år senast den 31 januari nästföljande år av den som har mottagit
uppgifterna avlämnas i enahanda ordning som gäller för avlämnande av
kontrolluppgifter, som avses i 37 § 1 mom. punkterna 1-4. Har i något fall
utbetalning av utdelning skett utan att uppgiftsskyldighet vederbörligen
har fullgjorts, skall vid uppgifternas avlämnande lämnas upplysning härom.

Enligt 1 mom. avgivna uppgifter,
som avser ränta, skall avlämnas i
den omfattning och ordning som
föreskrivs av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer.

Har avlämnade uppgifter icke inom
fem år infordrats får de förstöras.

Värdepapperscentralen skall
lämna uppgift angående utbetalning
av ränta på sådan förskrivning,
som anges i 1 mom. första
stycket b), i den omfattning och
ordning som föreskrivs av regeringen
eller myndighet som regeringen
bestämmer. Uppgift angående sådan
utbetalning skall bevaras av
värdepapperscentralen under fem
år.

66 a §

Vid inkomsttaxeringen skall särskilt
iakttas att den skattskyldige
utan yrkande medges de avdrag
som han har rätt till enligt 33 § 2
morn., 39§ 3 morn., 45§, 46§ 1
mom. och 50§ 2 mom. fjärde
stycket kommunalskattelagen
(1928:370).

66b§

Taxering får beslutas på grund10
Senaste lydelse 1979:490. va^av en förenklad självdeklaration

SkU 1984/85:60

29

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

utan att den som avgett deklarationen
underrättats om och beretts
tillfälle att yttra sig över

1. vad som från folkbokföringsmyndighet
har inhämtats i fråga
om förutsättningarna för sådan
skattereduktion enligt 2§ 4 mom.
uppbördslagen (1953:272) som får
åtnjutas av ogift skattskyldig eller

2. kontrolluppgift som den lokala
skattemyndigheten fått enligt 37 §
och som avser inkomst av tjänst eller
kapital.

Har den skattskyldige lämnat en
förenklad självdeklaration, får taxering
beslutas på grundval av denna,
även om förutsättningarna enligt
24 § 2 och 3 mom. för en sådan
självdeklaration inte föreligger i
alla delar. Detta gäller dock inte
om uppgift skall lämnas om inkomst
av rörelse eller jordbruksfastighet
eller av annan fastighet, för
vilken intäkten skall beräknas enligt
24§ I mom. kommunalskattelagen
(1928:370).

70 §"

För skattskyldig, vars taxeringar
har beslutats eller kan antas bli beslutade
på grundval av en förenklad
självdeklaration, skall utfärdas
ett särskilt meddelande (taxeringsmeddelande)
med upplysning om
det underlag som föreligger för
hans taxeringar samt de ytterligare
upplysningar som föreskrivs av regeringen
eller den myndighet som
regeringen bestämmer.

Taxeringsmeddelandet skall utfärdas
av den lokala skattemyndighet
som skall införa taxeringarna
i skattelängd.

Taxeringsmeddelandet skall sändas
till den skattskyldige före utgången
av juni under taxeringsåret.
Är det påkallat av särskilda skäl,
får taxeringsmeddelandet sändas
efter denna tidpunkt.

11 Förutvarande 70 § upphävd genom 1978: 316.

SkU 1984/85:60

30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

100 §12

Besvär må jämväl i särskild ordning anföras av den skattskyldige,

1) om han taxerats för inkomst eller förmögenhet, som icke är av
skattepliktig natur,

2) om han taxerats för inkomst eller förmögenhet, för vilken han icke är
skattskyldig,

3) om han taxerats till kommunal inkomstskatt för garantibelopp för
fastighet, vilket icke bort för honom upptagas såsom skattepliktig inkomst,

4) om han taxerats för samma inkomst eller förmögenhet på mer än en
ort eller eljest taxerats å orätt ort,

5) om hans taxering blivit oriktig 5) om hans taxering blivit oriktig

på grund av felräkning, misskriv- på grund av felräkning, misskrivning
eller annat uppenbart förbi- ning eller annat uppenbart förbiseende,
seende eller på grund av att kon 6)

om han, till följd av underlå- trolluppgift enligt 37§, som avser

tenhet att avgiva deklaration eller inkomst av tjänst eller kapital, sakannan
uppgift eller på grund av fel- näts eller varit felaktig,

aktighet i deklaration eller i annan 6) om han, till följd av underlåuppgift
från honom eller i kontroll- tenhet att avgiva deklaration eller
uppgift eller i handling som legat till annan uppgift eller på grund av fe grund

för sådan deklaration eller laktighet i deklaration eller i annan

uppgift, taxerats till väsentligt hög- uppgift från honom eller i annan

re belopp än som svarar mot hans kontrolluppgift än som avses vid 5)

inkomst eller förmögenhet, eller i handling som legat till grund

för sådan deklaration eller uppgift,
taxerats till väsentligt högre belopp
än som svarar mot hans inkomst
eller förmögenhet,

7) om han eljest kan åberopa omständighet eller bevis som bort föranleda
väsentligt lägre taxering eller väsentligt lägre skatt på grund av taxeringen,

8) om han icke erhållit avräkning av utländsk skatt som han är berättigad
tili.

I de fall som angivas i första stycket vid 6) och 7) må besvärstalan ej
tagas upp till prövning, med mindre den kan grundas på omständighet eller
bevis, varom kännedom saknats vid fastställandet av den taxering vari
rättelse sökes, och det framstår såsom ursäktligt att den skattskyldige icke
i annan ordning åberopat omständigheten eller beviset till vinnande av
riktig taxering.

Besvär som avses i denna paragraf må anföras inom fem år efter taxeringsåret.

101 §

/ mom. Taxeringsintendent må I mom. Taxeringsintendent får

inom tid, som angives i 100§, i där inom tid, som anges i 100§, i där

avsedda fall anföra besvär till den avsedda fall anföra besvär till den
skattskyldiges förmån samt i det skattskyldiges förmån samt i de vid
vid 5) i första stycket av samma 5 i första stycket av samma para -

12 Senaste lydelse 1982: 1100.

SkU 1984/85:60

31

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

paragraf omförmälda fallet jämväl
anföra besvär med yrkande om
ändring i taxering till den skattskyldiges
nackdel.

graf angivna fallen även anföra besvär
med yrkande om ändring i taxering
till den skattskyldiges nackdel.
Besvär till den skattskyldiges
nackdel får dock ej anföras, om den
skatt som inte påförts är att anse
som ringa.

116 f §

Skattetillägg utgår ej i samband
med rättelse av felräkning eller
misskrivning som uppenbart framgår
av deklaration eller annat skriftligt
meddelande från den skattskyldige.

Skattetillägg utgår ej i samband
med rättelse av felräkning eller
misskrivning, som uppenbart framgår
av deklaration eller annat skriftligt
meddelande från den skattskyldige.
Detsamma gäller vid rättelse
av oriktig uppgift i fråga om inkomst
av tjänst eller kapital, om
rättelsen har gjorts eller hade kunnat
göras med ledning av kontrolluppgift
enligt 37 § som var tillgänglig
för taxeringsnämnden före taxeringsperiodens
utgång.

Skattetillägg utgår ej heller i den mån avvikelse avser bedömning av i
skriftligt meddelande framställt yrkande, såsom fråga om yrkat avdrag
eller värde av naturaförmån eller tillgång, och avvikelsen icke gäller uppgift
i sak.

Har skattskyldig frivilligt rättat oriktig uppgift utgår ej skattetillägg.

116 g §14

Har skattskyldig underlåtit att
avlämna självdeklaration, som
skall avgivas utan anmaning, eller
avlämnas sådan deklaration först
efter utgången av den i34 § I mom.
eller med stöd av 34 § 2 mom. föreskrivna
tiden, påförs honom särskild
avgift (förseningsavgift).
Sådan avgift påförs annan skattskyldig
än aktiebolag med en procent
av den högsta beskattningsbara
inkomsten vid taxeringen av den
skattskyldige för inkomst i kommunen,
samt med tre tiondels procent
av den vid taxeringen fastställda
skattepliktiga förmögenheten
i den mån den överstiger skatte -

Har skattskyldig, som utan anmaning
skall avge självdeklaration,
inte kommit in med självdeklaration
inom föreskriven tid, påförs
honom särskild avgift (förseningsavgift).
Sådan avgift påförs
annan skattskyldig än aktiebolag
med en procent av den högsta
beskattningsbara inkomsten vid
taxeringen av den skattskyldige för
inkomst i kommunen, samt med tre
tiondels procent av den vid taxeringen
fastställda skattepliktiga förmögenheten
i den mån den överstiger
skattefritt belopp som tillkommer
den skattskyldige vid förmögenhetsbeskattningen,
dock

13 Senaste lydelse 1978: 196.

’4 Senaste lydelse 1978: 196.

SkU 1984/85:60

32

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

fritt belopp som tillkommer den
skattskyldige vid förmögenhetsbeskattningen,
dock med högst 300
kronor för en skattskyldig vid en
och samma taxering. Aktiebolag
påförs förseningsavgift enligt detta
stycke med 500 kronor.

Har skattskyldig trots anmaning
icke avgivit självdeklaration inom
föreskriven tid, bestäms förseningsavgiften
till två gånger det belopp
som utgår enligt första
stycket, dock lägst till 100 kronor
för annan skattskyldig än aktiebolag.

med högst 300 kronor för en skattskyldig
vid en och samma taxering.
Aktiebolag påförs förseningsavgift
enligt detta stycke med 500 kronor.

Har skattskyldig trots anmaning
icke avgivit självdeklaration inom
föreskriven tid. bestäms förseningsavgiften
till två gånger det belopp
som utgår enligt första
stycket, dock lägst till 100 kronor
för annan skattskyldig än aktiebolag.

Detsamma gäller, om skattskyldig
som avgivit förenklad självdeklaration
har att fullgöra sin deklarationsskyldighet
genom att avlämna
en allmän självdeklaration
och han inte efterkommit en anmaning
att avge sådan deklaration
inom den tid som föreskrivs i ånman
ingen.

Har skattskyldig inom föreskriven tid avlämnat deklarationshandling,
som ej är behörigen undertecknad, utgår förseningsavgift endast om handlingen
icke fullständigas med underskrift inom tid som föreskrivs i anmaning.
I sådant fall beräknas avgiften enligt andra stycket.

120 §15

Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet underlåter att fullgöra
skyldighet enligt 37 eller 38 §
dömes till böter.

Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet underlåter att fullgöra
skyldighet enligt 37 eller 38 §
skall dömas till böter eller fängelse
i högst sex månader.

Till böter, högst femhundra kronor, dömes

1) den som ej fullgör skyldighet enligt 30 § 1 mom. eller 34 § 3 mom. att
avlämna där avsedda handlingar eller uppgifter,

2) den som ej fullgör skyldighet att utan anmaning avlämna uppgift, som
avses i 33 §, rörande inkomst och förmögenhet, som icke i självdeklaration
uppgivits till beskattning,

3) den som ej fullgör vad honom åligger på grund av förordnande, som i
40 § sägs,

4) den som ej fullgör i 42 § eiler 42 a§ 1 mom. föreskriven skyldighet att
utan anmaning avlämna särskilda uppgifter från bostadsförening eller bostadsaktiebolag
eller sådan juridisk person som förvaltar samfällighet.

5) den som ej fullgör i 43 § 1
morn., 2 mom. andra och tredje

5) den som ej fullgör i 43 § 1
morn., 2 mom. andra stycket samt 3

15 Senaste lydelse 1975: 264.

SkU 1984/85:60

33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

styckena samt 3 mom. föreskriven mom. föreskriven skyldighet att avskyldighet
att avlämna uppgifter lämna uppgifter om utdelningar och

om utdelningar och räntor, samt räntor, samt

6) den som ej fullgör skyldighet enligt 44 § att lämna uppgift till ledning
vid beskattning utom riket.

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt första eller andra stycket.

Ansvar enligt första eller andra stycket inträder ej, om gärningen är
belagd med straff i skattebrottslagen.

1. 116 f § i sin nya lydelse träder i kraft dagen efter den dag då lagen
enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling.
Övriga bestämmelser träder i kraft den 1 juli 1985.

2. 116 f § i sin nya lydelse tillämpas första gången vid 1985 års taxering
såvitt avser oriktig uppgift i fråga om inkomst av tjänst och första gången
vid 1989 års taxering såvitt avser oriktig uppgift i fråga om inkomst av
kapital. Övriga bestämmelser - utom 39 § 1 mom. — tillämpas första
gången vid 1987 års taxering.

3. I fråga om 1987 och 1988 års taxeringar tillämpas följande.

a) I stället för vad som i 28 § första stycket 5 anges om intäkter, som skall
upptas i den förenklade självdeklarationen, gäller att alla intäkter som är
att hänföra till inkomst av kapital skall upptas.

b) Skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt 37 § 8 mom. föreligger
endast om den ränta som sammanlagt gottskrivits eller utbetalats till borgenären
uppgår till minst 500 kronor. Härvid medräknas inte ränta som är
undantagen från uppgiftsskyldighet enligt samma moment första stycket c.
I stället för beloppet 100 kronor i första stycket c skall gälla ett belopp av
1000 kronor.

c) Vad som sägs i 66 b § första stycket 2 skall inte tillämpas såvitt avser
kontrolluppgift om inkomst av kapital.

3 Riksdagen 1984/85. 6 sami. Nr 60

SkU 1984/85:60

34

3 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272)1

dels att 3§ 2 morn., 4§ 1 morn., 32§ och 69§ 1 mom. skall ha nedan
angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 12§, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

2 moni} Preliminär skatt utgår såsom preliminär A-skatt eller preliminär
B-skatt.

1. Preliminär A-skatt skall med de undantag, som framgår av vad nedan i
detta moment och i 10 § sägs, utgöras för sådan inkomst av tjänst, vilken
helt eller delvis utgår i penningar och vilken hänför sig till den skattskyldiges
huvudsakliga arbetsanställning eller eljest utgör hans huvudsakliga
inkomst av tjänst. För inkomst av sådan huvudsaklig arbetsanställning hos
fysisk person eller dödsbo, som är avsedd att vara kortare tid än en vecka,
skall dock preliminär A-skatt erläggas endast om vad som utbetalas utgör
utgift i en av arbetsgivaren bedriven rörelse.

Med tjänst likställes i denna lag rätt till pension, livränta, som utgår på
grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annorledes än på
grund av försäkring och inte utgör vederlag vid avyttring av egendom,
ersättning, som i annan form än livränta utgår på grund av sjuk- eller
olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst, samt undantagsförmåner
ävensom sådant periodiskt understöd eller sådan därmed jämförlig periodisk
intäkt, varför givaren enligt 22, 25 eller 29 § kommunalskattelagen är
berättigad till avdrag.

Preliminär A-skatt skall utgå en- Preliminär A-skatt skall utgå enligt
skattetabell, som avses i 4 §, el- ligt skattetabell, som avses i 4 §, eller
enligt de grunder som angivas i 7 ler enligt de grunder som angivas i

eller 40 §. Beträffande preliminär 7, 12 eller 40 §. Beträffande prelimi A-skatt

för inkomst som avses un- när A-skatt för inkomst som avses

der 1 andra stycket eller punkt 12 under 1 andra stycket eller punkt 12

av anvisningarna till 32 § kommu- av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen
må regeringen före- nalskattelagen må regeringen föreskriva
särskild beräkningsgrund. skriva särskild beräkningsgrund.

För enskilda fall må lokal skatte- För enskilda fall må lokal skattemyndighet
föreskriva särskild be- myndighet föreskriva särskild beräkningsgrund,
exempelvis att skat- räkningsgrund, exempelvis att skatten
skall beräknas å viss del av in- ten skall beräknas å viss del av inkomsten
eller å inkomsten minskad kornsten eller å inkomsten minskad

med visst belopp eller att skatten med visst belopp eller att skatten

skall utgå med särskilt angiven pro- skall utgå med särskilt angiven procent
av inkomsten. cent av inkomsten.

1 Lagen omtryckt 1972:75.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.

2 Lydelse enligt prop. 1984/85:144, SkU 53.

SkU 1984/85:60

35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Är den, sorn åtnjuter ovan avsedd inkomst av tjänst, skattskyldig jämväl
för annan inkomst, för garantibelopp för fastighet eller för förmögenhet må
lokal skattemyndighet, då särskilda skäl därtill föranleda, föreskriva att
preliminär A-skatt skall erläggas jämväl för sistnämnda inkomst eller för
garantibeloppet eller förmögenheten. Därvid skall den skattskyldiges preliminära
skatt beräknas antingen till viss procent av den huvudsakliga inkomsten
av tjänst eller enligt skattetabell å nämnda inkomst ökad med
visst belopp eller ock utgå med visst belopp utöver vad i skattetabellen
angives för den huvudsakliga inkomsten av tjänst.

Är i fall varom i föregående stycke sägs inkomsten vid sidan av den
huvudsakliga inkomsten av tjänst betydande i förhållande till denna eller
föreligga eljest särskilda omständigheter, må lokal skattemyndighet föreskriva,
att preliminär B-skatt skall erläggas i stället för preliminär A-skatt.

Öretal som uppkommer vid beräkning av skatteavdrag skall jämnas till
närmast högre hela krontal.

2. Preliminär B-skatt skall för inkomståret betalas av skattskyldig, som
inte skall betala preliminär A-skatt enligt 1. Preliminär B-skatt skall betalas
för inkomster från den skattskyldiges samtliga förvärvskällor samt för
garantibelopp för fastighet och för förmögenhet. Preliminär B-skatt skall
betalas enligt särskild debitering.

Den lokala skattemyndigheten får besluta att fysisk person, som har
inkomst av sådan uppdragsverksamhet som avses i 4§ lagen (1982:1006)
om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar,
skall betala preliminär A-skatt i stället för preliminär B-skatt. Ett sådan
beslut får meddelas om den för inkomståret beräknade slutliga skatten kan
antas till huvudsaklig del bli betald genom avdrag för skatt.

4§

I mom? För inkomst av tjänst som hänför sig till bestämd tidsperiod och
uppbärs vid regelbundet återkommande tillfällen eller till arbetsanställning
som är avsedd att vara kortare tid än en vecka skall preliminär A-skatt utgå
med belopp, som anges i skattetabeller, om inte lokal skattemyndighet har
bestämt annat. Skattetabellerna skall ange den preliminära skatt som belöper
på olika inkomstbelopp, beräknade för månad eller den kortare tid
som anges i tabellerna. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
fastställer för varje inkomstår sådana tabeller.

Tabellerna skall grundas på följande förutsättningar, nämligen

att inkomsten är oförändrad under inkomståret,

att den skattskyldige endast kommer att taxeras för den inkomst som
anges i tabellen,

att den skattskyldige inte skall erlägga annan skatt eller avgift som avses
i denna lag än statlig inkomstskatt och kommunal inkomstskatt,

att skattskyldig som avses i 2 mom. första stycket 2 erhåller skattereduktion,

att den skattskyldige vid taxering att den skattskyldige vid taxering
för inkomsten inte erhåller andra för inkomsten inte erhåller andra
avdrag än grundavdrag. avdrag än grundavdrag samt av drag

som avses i 33§ 2 mom. kom -

3 Senaste lydelse 1984:348.

SkU 1984/85:60

36

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

munalskattelagen (1928:370) med
ett belopp av 1500 kronor, dock
högst fem procent av inkomsten.

12 §A

I fråga om inkomst som inte berättigar
till avdrag som avses i 33 §
2 mom. kommunalskattelagen
(1928:370) skall preliminär A-skatt i
fall som avses i 4 och 40 §§ utgå
enligt de grunder som anges i sistnämnda
paragrafer med beaktande
av att rätt till sådant avdrag inte
föreligger.

32 §5

På tillkommande skatt skall På tillkommande skatt skall
skattskyldig betala ränta (respit- skattskyldig betala ränta (respitränta).
Räntebelopp som under- ränta). Räntebelopp som understiger
femtio kronor påförs inte. stiger femtio kronor påförs inte.

Ränta utgår för visst kalenderår ef- Ränta utgår för visst kalenderår efter
den räntesats som vid den årliga ter en räntesats som motsvarar det

debiteringen det året gäller vid be- av riksbanken fastställda diskonto

räkning av ö-skatteränta med til- som gällde vid utgången av när lägg

av tre procentenheter. Vid be- mast föregående kalenderår med

räkning av ränta för tid som infaller tillägg av tre procentenheter. Vid
efter utgången av det år då skatten beräkning av ränta för tid som infal debiteras

tillämpas dock den ränte- ler efter utgången av det år då skat sats

som gäller för debiteringsåret. ten debiteras tillämpas dock den

räntesats som gäller för debiteringsåret.

Vid beräkning av respitränta gäller,

att i den tillkommande skatten icke inräknas skattetillägg eller förseningsavgift
enligt taxeringslagen och ej heller kvarskatteavgift, respitränta
och anståndsränta;

att ränta utgår från och med den 1 april året näst efter taxeringsåret,
dock att ränta på ö-skatteränta, restitutionsränta och skatt, som återbetalts
enligt 68 § 2 mom. och ingår i tillkommande skatt, skall utgå från utgången
av den månad, då beloppet utbetalts;

att ränta utgår till och med den månad, då skatten förfaller till betalning
eller, om skatten skall betalas under två uppbördsmånader, till och med
den första uppbördsmånaden, dock ej i något fall för längre tid än två år,
samt

att ränta utgår i helt krontal, varvid öretal bortfaller.

Ändras debitering av tillkommande skatt sker ny beräkning av ränta.

Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall tillämpas på
respitränta.

4 Förutvarande 12 § upphävd genom 1978:927.

5 Senaste lydelse 1983:977.

SkU 1984/85:60

37

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

69 §

l morn.6 Om preliminär skatt, som har inbetalats eller som, utan att så
har skett, skall gottskrivas skattskyldig på grund av att arbetsgivaren gjort
skatteavdrag, överstiger den slutliga skatten skall ränta (ö-skatteränta)
beräknas på det överskjutande beloppet. Vid ränteberäkningen gäller bestämmelserna
i 27 § 3 mom. andra och tredje styckena i tillämpliga delar.

Ränta utgår för en beräknad tid
av tolv månader. Har preliminär
skatt, som avses i 27§ 2 mom. 3,
betalats efter den 18 januari året efter
inkomståret men senast den 30
april samma år, skall dock ränta på
sådan skatt utgå för en tid av sex
månader. Räntebeloppen får sammanlagt
inte överstiga 100000 kronor.
Öretal som uppkommer vid
ränteberäkningen bortfaller.

Ränta beräknas enligt den räntesats
som motsvarar det av riksbanken
fastställda diskonto som gäller
vid utgången av december året före
taxeringsåret.

Bestämmelserna i
ö-skatteränta.

Ränta utgår för en beräknad tid
av tolv månader. Har preliminär
skatt, som avses i 27 § 2 mom. 3,
betalats efter den 18 januari året efter
inkomståret men senast den 30
april samma år, skall dock ränta på
sådan skatt utgå för en tid av sex
månader. Öretal som uppkommer
vid ränteberäkningen bortfaller.

Ränta beräknas på den del av
överskjutande belopp som inte
överstiger 20000 kronor enligt en
räntesats som motsvarar halva det
av riksbanken fastställda diskonto
som gällde vid utgången av året
före taxeringsåret och på övrig del
enligt en räntesats som motsvarar
fjärdedelen av diskontot.

Räntesatserna bestäms till procenttal
med högst en decimal, som
i förekommande fall avrundas uppåt.

denna lag om tillkommande skatt skall tillämpas på

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986 och tillämpas första gången i
fråga om preliminär skatt för år 1986 och i fråga om ränta som beräknas
enligt den årliga debiteringen år 1986.

6 Senaste lydelse 1983:977.

SkU 1984/85:60

38

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring1 skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§2

Vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst skall, utöver vad som
framgår av lagen om allmän försäkring, gälla följande.

Värdet av naturaförmån i form av kost, bostad eller bil till arbetstagare,
som skall betala sjömansskatt, skall uppskattas i enlighet med vad som
föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Värdet av bilförmån skall uppskattas enligt de grunder som gäller för
värdering av förmånen vid uppbörd av arbetsgivaravgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter. Vad nyss sagts gäller också beträffande
förmån av kost, bostad eller bil i fall som avses i 3 § första stycket.

Vid beräkning av inkomst av an- Vid beräkning av inkomst av anställning
skall avdrag göras för ställning skall avdrag göras för

kostnader som arbetstagaren haft kostnader som arbetstagaren haft

att bestrida i innehavd anställning, i att bestrida i innehavd anställning, i

den mån kostnaderna, minskade den mån kostnaderna, minskade

med erhållen kostnadsersättning, med erhållen kostnadsersättning,

överstiger ettusen kronor. överstiger tretusen kronor.

Riksförsäkringsverket får meddela särskilda föreskrifter angående beräkning
av sådan inkomst av anställning, som enligt lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt hänförs till intäkt av jordbruksfastighet eller intäkt av
rörelse.

Vid beräkning av inkomst av annat förvärvsarbete får från inkomst av en
viss förvärvskälla inte dras av underskott i annan förvärvskälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för år 1985 eller
tidigare år.

1 Lagen omtryckt 1976: 1015.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1976: 1015.

2 Senaste lydelse 1984:672.

SkU 1984/85:60

39

5 Förslag till

Lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Härigenom föreskrivs att 2§ skattebrottslagen (1971:69) skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

Den som till ledning för myndighets beslut i fråga om skatt eller avgift
uppsåtligen avger handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder
att skatt eller avgift påföres med för lågt belopp eller tillgodoräknas med
för högt belopp dömes för skattebedrägeri till fängelse i högst två år.

Detsamma gäller den som med avsikt att skatt eller avgift skall påföras
med för lågt belopp underlåter att avge deklaration eller därmed jämförlig
handling och därigenom föranleder att för lågt belopp påföres honom eller
den han företräder.

För skattebedrägeri skall också
den dömas som med avsikt att skatt
skall påföras med för lågt belopp
överenskommer med sin arbetsgivare
eller annan som är uppgiftsskyldig
enligt 37 § taxeringslagen
(1956:623), att denne skall underlåta
att fullgöra sin uppgiftsskyldighkt,
och som därigenom föranleder
att skatt på grundval av förenklad
självdeklaration påförs honom
medför lågt belopp.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

SkU 1984/85:60

40

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet
beträffande vissa uppdragsersättningar

Härigenom föreskrivs att 8§ lagen (1982: 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet
beträffande vissa uppdragsersättningar skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse

Den som i sin allmänna självdeklaration
skall redovisa fastighet,
för vilken intäkten skall beräknas
schablonmässigt enligt 24 § 2 mom.
kommunalskattelagen (1928:370),
aktie i bostadsaktiebolag eller andel
i bostadsförening skall för varje
uppdragstagare, till vilken under
beskattningsåret ersättning betalats
för uppdrag enligt 4 § 1-3 beträffande
fastigheten eller bostadslägenhet
som hör till aktien eller andelen, i
deklarationen lämna uppgift om

1. namn och postadress samt i
förekommande fall registreringsnummer
till mervärdeskatt;

2. ersättningens storlek.

Föreslagen lydelse

Den som i sin självdeklaration
skall redovisa fastighet, för vilken
intäkten skall beräknas schablonmässigt
enligt 24 § 2 mom. kommunalskattelagen
(1928:370), aktie
i bostadsaktiebolag eller andel i
bostadsförening skall för varje uppdragstagare,
till vilken under beskattningsåret
ersättning betalats
för uppdrag enligt 4 § 1-3 beträffande
fastigheten eller bostadslägenhet
som hör till aktien eller andelen, i
deklarationen lämna uppgift om

1. namn och postadress samt i
förekommande fall registreringsnummer
till mervärdeskatt;

2. ersättningens storlek.

Uppgiftsskyldighet enligt första stycket föreligger inte, om ersättningen
är mindre än 1 000 kronor.

I ersättningen skall inte räknas in vad som utgör betalning för material
och dylikt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

1 Senaste lydelse 1983:856.

SkU 1984/85:60

41

7 Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1977:1071) om basenhet

Härigenom föreskrivs att lagen (1977:1071) om basenhet skall upphöra
att gälla vid utgången av juni 1985. Den upphävda lagen gäller dock
fortfarande i fråga om basenhet vid 1986 och tidigare års taxeringar.

SkU 1984/85:60

42

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt1 dels

att 10 § 1 mom. skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas ett nytt moment, 10§ 2 morn., av nedan
angivna lydelse.

10§

Nuvarande lydelse
1 morn.2 För fysiska personer och dödsbon beräknas grundbelopp och
tilläggsbelopp enligt följande skalor.

Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst inte överstiger 9 basenheter enligt lagen
(1977:1071) om basenhet:

4 procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger
1 basenhet;

när beskattningsbar inkomst överstiger

9 men inte 10 basenheter: grundbeloppet för 9 basenheter och 15 % av återstoden

10” ” 18” : ” ” 10” ” 20%” ”

18 ” ” 21 ” : ” ” 18 ” ” 24% ” ”

21 basenheter :” ” 21” ” 20%” ”

Tilläggsbeloppet utgör:

när underlaget för tilläggsbelopp enligt 3 mom. inte överstiger 19 basenheter: 5

procent av den del av underlaget som överstiger 16 basenheter; när
underlaget överstiger

tilläggsbeloppet för 19 basenheter och 10% av återstoden

” 21 ” ” 15%” ”

” 23” ” 20%” ”

” 26” ” 25%” ”

” 45” ” 30%” ”

19 men inte 21 basenheter

21” ” 23”

23” ” 26”

26 ” ” 45 ”

45 basenheter

Föreslagen lydelse
1 mom. För fysiska personer och dödsbon beräknas grundbelopp och
tilläggsbelopp enligt följande skalor.

Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst inte överstiger 9 basenheter:

4 procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger
1 basenhet;
när beskattningsbar inkomst överstiger

9 men inte 10 basenheter
10” ” 18”

18” ” 21”

21 basenheter

grundbeloppet för 9 basenheter och 15 % av återstoden

” 10” ” 20%” ”

” 18” ” 24%” ”

” 21” ” 20%” ”

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770.
2 Senaste lydelse 1984: 1061.

SkU 1984/85:60

43

Tilläggsbeloppet utgör:

när underlaget för tilläggsbelopp enligt 3 mom. inte överstiger 19 basenheter: 5

procent av den del av underlaget som överstiger 16 basenheter; när
underlaget överstiger

19 men inte 21 basenheter	tilläggsbeloppet för 19 basenheter och 10% av återstoden
21” ” 23”	” 21 ”	15%” ” ;
23 ” ” 26 ”	” 23”	20%” ” ;
26 ” ” 45 ”	” 26”	25%” ” ;
45 basenheter	” 45”	30%” ”
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse

2 morn} En basenhet är 7800
kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985 och tillämpas första gången vid
1987 års taxering.

3 Förutvarande 10§ 2 mom. upphävd genom 1984: 1061.

SkU 1984/85:60

44

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa
fall

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1970:172) om begränsning av skatt i
vissa fall1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §2

Vid prövning av skattebegränsningen fastställs ett spärrbelopp med hänsyn
till den beskattningsbara inkomst och det underlag för tilläggsbelopp
som beräknats för den skattskyldige enligt lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt, i förekommande fall efter sådan justering som skall ske
enligt andra och tredje styckena.

Den beskattningsbara inkomsten och underlaget för tilläggsbelopp skall
ökas med vid taxeringen medgivet särskilt investeringsavdrag.

Om den skattskyldige erlagt sjömansskatt under beskattningsåret, skall
den beskattningsbara inkomsten och underlaget för tilläggsbelopp ökas
med den till sjömansskatt beskattningsbara inkomsten och dagpenning
som är skattepliktig enligt 1 § 2 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt.

Spärrbeloppet utgörs av summan av

1. 50 procent av den justerade beskattningsbara inkomsten,

2. 25 procent av det justerade 2. 25 procent av det justerade

underlaget för tilläggsbelopp till underlaget för tilläggsbelopp till

den del detta underlag inte över- den del detta underlag inte överstiger
45 basenheter enligt lagen stiger 45 basenheter enligt 10 § 2

(1977:1071) om basenhet, mom. lagen (1947:576) om statlig

inkomstskatt,

3. 30 procent av det justerade un- 3. 30 procent av det justerade underlaget
för tilläggsbelopp till den derlaget för tilläggsbelopp till den

del detta underlag överstiger 45 del detta underlag överstiger 45

basenheter enligt nämnda lag. basenheter enligt nämnda moment.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985 och tillämpas första gången vid
1987 års taxering.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:772.

2 Senaste lydelse 1982:419.

SkU 1984/85:60

45

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1984/85:3170 av Rune Torwald (c) och Anna Wohlin-Andersson (c)

I motionen yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande behovet av en kontinuerlig anpassning till inflation och
diskonto etc. när det gäller beskattning av kapitalinkomster och förmögenhet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande behovet av ett moratorium, när det gäller utnyttjande av
bl. a. bestämmelserna i 114-116 §§ om eftertaxering i syfte att stimulera till
en riktig redovisning av kapitalinkomster och förmögenhet vid upprättandet
av självdeklaration för inkomståret 1985.

1984/85:3171 av Lars Ulander m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
en översyn bör göras för att rätta till de brister som motionärerna pekat på.

1984/85:3172 av Karin Söder m.fl. (c)
såvitt avser yrkandena

1. att riksdagen beslutar avslå förslaget om ändring av kommunalskattelagen
(1928:370) med undantag av förslaget om ändring av 39 § 3 mom.
(höjningen av sparavdraget),

2. att riksdagen beslutar att i övrigt avslå propositionen,

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om inriktningen av skattepolitiken,

4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts beträffande slopad begränsning av reseavdraget.

1984/85:3173 av Ove Karlsson m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om att kommunen obligatoriskt skall lämna
kontrolluppgift till lokala skattemyndigheten för alla förmyndare/gode män
som uppburit arvode beslutat av överförmyndarnämnd/överförmyndare.

1984/85:3174 av Ulf Adelsohn m.fl. (m)

I motionen yrkas

1. att riksdagen avlår propositionen utom såvitt avser att räntan på
överskjutande preliminär skatt görs skattefri, förbättringen av sparavdraget,
ändringen rörande avdraget för förvaltningskostnader, avdraget för korttidsaktier,
den höjda redovisningsgränsen för resekostnadsersättning, det slopade
100-kronorsavdraget och den ändrade avdragsmöjligheten för den som
inte uppburit pension under hela beskattningsåret,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en ändring av den s. k.

SkU 1984/85:60

46

schablonregeln vid realisationsvinstbeskattning av aktier i enlighet med vad
som anförts i motionen,

3. att riksdagen därest yrkandet under punkt 2 inte skulle bifallas begär
förslag hos regeringen om ett individuellt avdrag på 3 000 kr. för tvåårsaktier,

4. att riksdagen anhåller att regeringen skyndsamt återkommer med nytt
förslag om förenklad självdeklaration efter de riktlinjer som ovan anförts.

1984/85:3175 av Bengt Westerberg m. fl. (fp)

1. att riksdagen med avslag på propositionen beslutar återinföra det fulla
inflationsskyddet,

2. att riksdagen avslår propositionens förslag om förändringar i fråga om
schablonavdraget under inkomst av tjänst i enlighet med vad som sägs i
motionen,

3. att riksdagen beslutar avskaffa återstående sambeskattning av Binkomster,

4. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del beslutar att
avdraget vid försäljning av s. k. äldre aktier bibehålls på 3000 kr. och
individualiseras,

5. att riksdagen avslår förslaget om ändring i taxeringslagen (120 §) i vad
avser straffskärpning,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om komplettering av statligt anställdas lönebesked med uppgifter om
inbetalda socialförsäkringsavgifter,

7. att riksdagen i övrigt godkänner förslagen i propositionen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kontrolluppgift på inkomst från kapital skall lämnas först om
inkomsten överstiger 500 kr.

Motioner väckta vid riksmötet 1983/84

1983/84:437 av Jörn Svensson (vpk) och Tommy Franzén (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär skydsamt förslag om
avskaffande av den allmänna självdeklarationen och taxeringsnämnderna
och införande av nytt deklarationssystem enligt i motionen anförda riktlinjer.

1983/84:756 av Hans Wachtmeister (m)

I motionen yrkas att riksdagen antar följande

SkU 1984/85:60

47

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 19 och 20
skall ha nedan angivna lydelse.

kommunalskattelagen (1928:370)

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

19 §

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:
vad som av motorsåg;

intäkter vid försäljning av vilt
växande bär och svampar som den
skattskyldige själv plockat till den
del intäkterna under ett beskattningsår
inte överstiger 5 000 kr.
såvida intäkterna inte kan hänföras
till rörelse som den skattskyldige
driver eller utgör lön eller liknande
förmån.

intäkter vid försäljning av vilt
växande bär och svampar som den
skattskyldige själv plockat eller av
hemslöjdsalster som han själv tillverkat
till den del intäkterna under ett
beskattningsår inte överstiger 5 000
kr. såvida intäkterna inte kan
hänföras till rörelse som den skattskyldige
själv driver eller utgör lön

eller liknande förmån.
Beträffande vissa till 21 §.

20 §

Vid beräkningen

kostnader i samband med plockning
av vilt växande bär och svampar
till den del kostnaderna inte överstiger
de intäkter som är skattefria
enligt 19 §;

värdet av ■

sitt hushåll;

kostnader i samband med plockning
av vilt växande bär och svampar
eller i samband med tillverkning av
hemslöjdsalster till den del kostnaderna
inte överstiger de intäkter som
är skattefria enligt 19 §;

enligt 36 §.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag då lagen enligt uppgift på
den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första
gången vid 1984 års taxering.

1983/84:946 av Kjell Mattsson m.fl. (c)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att bestämmelsen om avdrag med 1000 kr. utan
samband med kostnader slopas,

2. att riksdagen beslutar att avdragsgränsen 1 000 kr. för resor slopas och
ersätts med en 1000-kronorsgräns för det sammanlagda avdragsbeloppet,

3. att riksdagen beslutar att om yrkandena under 1 och 2 ej vinner bifall
begränsningen av avdragsrätt för resor endast till den del de överstiger 1 000
kr. slopas.

1983/84:1452 av tredje vice talman Karl Erik Eriksson (fp)

I motionen yrkas att riksdagen begär att regeringen vidtar åtgärder för att
införa en ny, förenklad deklarationsblankett så att den kan användas vid
avgivandet av självdeklaration 1985.

SkU 1984/85:60

48

1983/84:2153 av Margareta Gard (m) och Erik Olsson (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om åtgärder för att
åstadkomma skatteregler som jämställer kottplockning med bär- och svampplockning
i skattehänseende.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1984/85

1984/85:294 av Martin Olsson (c) och Gunhild Bolander (c)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag
syftande till att i skattehänseende likställa barn som uppbär barnpension med
övriga barn.

1984/85:313 av Rolf Rämgård (c) och Elis Andersson (c)
såvitt avser yrkande

1. att riksdagen hos regeringen begär att ideella organisationer undantas
från uppgiftskyldighet för arvoden som understiger 5000 kr,

2. att riksdagen beslutar att schablonavdraget höjs till 5 000 kr. för ideellt
arbetande personer.

1984/85:335 av Sten Andersson i Malmö (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att inkomst av otuktigt levnadssätt
inte skall upptas till beskattning.

1984/85:336 av Margareta Gard (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring i taxeringslagen
(1956:623) att otjänliga försök inte medför skattetillägg.

1984/85:378 av Bertil Jonasson (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar höja gränsen för sparavdraget till
3000 kr. för enskild och 6000 kr. för makar.

1984/85:404 av Anita Bråkenhielm (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till utformning
av regler som möjliggör skatteavdrag för oundgängliga kostnader i samband
med adoption av utländskt barn.

1984/85:655 av Thorbjörn Fälldin m.fl. (c)
såvitt avser yrkande

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om befrielse från löneavgift
för de lägsta delarna av egenföretagarnas inkomster i enlighet med det
anförda.

1984/85:681 av Gullan Lindblad (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopande
av sambeskattningen av förmögenhet och B-inkomst.

SkU 1984/85:60

49

1984/85:686 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m.fl. (m)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar upphäva sambeskattningen av fosterföräldrars
och fosterbarns förmögenhet från taxeringsåret 1986,

2. att riksdagen beslutar att makar och jämställda medges vardera ett
schablonavdrag vid försäljning av aktier,

3. att riksdagen beslutar att den s. k. faktiska sambeskattningen av makar
som arbetar inom eget jordbruk eller egen rörelse helt avskaffas,

4. att riksdagen beslutar att intäkt av annan fastighet räknas som
A-inkomst när ägaren och/eller dennes make deltar i dess skötsel i inte blott
ringa omfattning,

5. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag om ändring av
övriga i motionen nämnda inkomst- och förmögenhetsskatteregler, som
missgynnar äktenskapet som samlevnadsform, eller, för samboende par,
tillkomsten av gemensamt barn.

1984/85:826 av Hugo Hegeland (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att samma undantagsregel som
gäller vid beskattning av vissa utländska forskare i vårt land även skall gälla
svenska forskare verksamma i Sverige, uppfyllande motsvarande kvalitetskrav.

1984/85:832 av Anders Svärd (c)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär sådan ändring av
skattereglerna att fosterföräldrar och fosterbarn inte framdeles drabbas av
förmögenhetsskatt beroende av annan persons förmögenhet.

1984/85:954 av Ove Eriksson (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär en förutsättningslös
utredning och förslag om åtgärder för en ökad rörlighet på arbetsmarknaden.

1984/85:962 av Bo Nilsson (s) och Gunnar Nilsson i Eslöv (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om en ändring av skattesystemet, så att i
konstruktionen av inkomstskatten för enskilda fysiska personer inarbetas ett
s. k. servicebelopp, på vilket skatt alltid skall betalas så snart den beskattningsbara
inkomsten överstiger existensminimum.

1984/85:1140 av Thorbjörn Fälldin m.fl. (c)

I motionen yrkas - med hänvisning till motion 1138—

1. att riksdagen beslutar att höja skattereduktionen för ensamförälder och
hemmamake, vad gäller barnfamiljer, till 4000 kr.,

2. att riksdagen beslutar att för privata dagmammor införa ett avdrag vid
taxeringen som kostnadsersättning med 6000 kr./barn.

4 Riksdagen 1984185. 6 sami. Nr 60

SkU 1984/85:60

50

1984/85:1143 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c)
såvitt avser yrkandena

1. att riksdagen beslutar ansluta sig till en målsättning för vissa grupper om
minst 15% sänkt marginaleffekt i skatte- och bidragssystemet genom
förändring av statsskatten,

2. att riksdagen beslutar att basenheten för år 1986 fastställs med
utgångspunkt i 1982 års skattereform, dvs. 8100 kr. och med ett fullständigt
inflationsskydd,

5. att riksdagen beslutar att höja skattereduktionen för hemmamake och
ensamstående i en första etapp och att den från 1986 höjs till 4 000 kr. för dem
som har hemmavarande barn under 18 år.

1984/85:1154 av Margo Ingvardsson m. fl. (vpk)

I motionen yrkas - med hänvisning till motion 1153 - att riksdagen hos
regeringen hemställer om utvärdering av beskattningsreglerna för merkostnadsdelen
inom vårdbidraget.

1984/85:1191 av Elis Andersson (c) och Gunhild Bolander (c)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär att beskattningsreglerna
ändras för ensamstående person vars barn avlider.

1984/85:1193 Jan Bergqvist (s)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till begränsning
av avdragsrätten för pensionsförsäkringar så att pensionsförsäkringspremie
i fortsättningen ingår i underlaget för tilläggsbeloppet vid inkomstbeskattningen.

1984/85:1211 av Stig Josefson m. fl. (c)
såvitt avser yrkande

2. att riksdagen hos regering begär att räntetillägg för bil eller liknande
tillgång som ingår i enskild näringsverksamhet skall beräknas på bilens värde
efter avskrivning.

1984/85:1213 av Marianne Karlsson (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att snarast avveckla nuvarande
system med skattesubventionerade måltider för de anställda.

1984/85:1218 av Ewy Möller (m) och Bertil Danielsson (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar avskaffa lagen (1983:447) om viss
skattefrihet för stipendier enligt 19 § kommunalskattelagen (1928:370).

1984/85:1234 av Birthe Sörestedt (s) och Margit Sandéhn (s)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär att pensionsutredningen
får i uppdrag att också ta upp frågan om beskattning av barnpension.

1984/85:1236 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m.fl. (m)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar i enlighet med vad som i motionen anförts om
kvittningsrätten mellan makar,

SkU 1984/85:60

51

2. att riksdagen beslutar i enlighet med vad som i motionen anförts om
kvittningsrätten mellan under- och överskott mellan olika förvärvskällor
inom och mellan inkomstslagen jordbruk och rörelse,

3. att riksdagen beslutar slopa räntetilläggen för s. k, ränteförmånliga lån,

4. att riksdagen begär skyndsamt förslag till ändrade regler för räntetillägg
för mangårdsbyggnad och bil.

1984/85:1596 av Ivar Franzén (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag
på förenkling av beskattning av bankräntor i huvudsak enligt de riktlinjer
som redovisas i motionen.

1984/85:1619 av Bo Lundgren (m) och Rolf Dahlberg (m)
såvitt avser yrkande

1. att riksdagen beslutar att ett schablonavdrag för kostnader i samband
med idrottsutövning på 5000 kr. införs fr. o. m. taxeringen 1986 i enlighet
med vad som i motionen anförts.

1984/85:1624 av Martin Olsson (c) och Gunhild Bolander (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära
skyndsam utredning och förslag om särbeskattning av barns och föräldrars
förmögenheter.

1984/85:1629 av Christer Skoog (s) och John Johnsson (s)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om en översyn av
skattereglerna i syfte att vissa yrkesgrupper med stora personliga omkostnader
för inkomsternas förvärvande medges högre skatteavdrag.

1984/85:1647 av Nils Åsling (c)
såvitt avser yrkande

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om utredning och förslag till
försöksverksamhet till frivillig samtaxering av äkta makar inom stödområde
A.

1984/85:1648 av Nils Åsling (c)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam
utredning av skattemässiga och andra omständigheter av betydelse för
användningen av s. k. semestercheckar för att bredda möjligheterna till
rekreation i Sverige.

1984/85:2173 (jfr 2172) av Bengt Westerberg m.fl. (fp)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning i syfte att
snarast införa fullständig särbeskattning.

SkU 1984/85:60

52

1984/85:2182 (jfr 2181) av Nils Åsling (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla att
skatteförenklingskommittén ges uppdraget att skyndsamt utarbeta förslag
om förenklad skattedeklaration av små aktieinnehav.

1984/85:2296 (jfr 2295) av Bengt Westerberg m. fl. (fp)
såvitt avser yrkandena

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för skattepolitiken på lång sikt som
redovisas i motionen,

2. att riksdagen beslutar om marginalskattesänkningar fr. o.m. den 1
januari 1986 enligt vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar återinföra det fulla inflationsskyddet i inkomstskatteskalan
fr. o. m. den 1 januari 1986,

4. att riksdagen beslutar återinföra skattereduktion för aktieutdelningar
enligt tidigare gällande regler.

1984/85:2361 av Ingemar Eliasson (c) och Kjell Johansson (fp)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om sambeskattning av fosterföräldrars och
fosterbarns förmögenhet.

1984/85:2367 av Stig Josefson m. fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att gränsen för beskattning av
räntetillägg vid räntefria eller lågförräntade lån, bostadsbyggnad på jordbruksfastighet
och privat utnyttjande av bil eller dylikt i näringsverksamhet,
endast skall ifrågakomma när räntetillägget överstiger 10000 kr.

1984/85:2373 av Bo Lundgren (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrade
regler för beskattning av familjevårdsersättning i enlighet med vad som
anförs i motionen.

1984/85:2376 av Martin Olsson (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla om
förslag till införande av särbeskattning av makars förmögenhet och Binkomst.

1984/85:2382 av Kenth Skårvik m. fl. (fp)

I motionen yrkas att riksdagen uttalar sig för att en översyn snarast görs
beträffande barnpensionernas skatterregler samt att en eventuell ändring
skulle kunna gälla under den tid barnpensionärerna studerar.

1984/85:2384 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar om skyndsam lagändring innebärande
att den del av vårdnadsbidraget för handikappade barn som används
för att bekosta en ersättare undantas från beskattning.

SkU 1984/85:60

53

1984/85:2386 av Lars Werner m.fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts beträffande ytterligare begränsningar inom
avdragssystemet.

1984/85:2690 (jfr 2689) av Ulf Adelsohn m. fl. (m)

såvitt avser yrkandena

1. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag om höjda
grundavdrag för barnfamiljer vid den kommunala beskattningen i enlighet
med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen hos regeringen begär skyndsam utredning och förslag om
avdragsrätt upp till en viss nivå för nödvändiga barntillsynskostnader,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om avdragsrätten för underhållsskyldiga.

1984/85:2754 av Ulf Adelsohn m. fl. (m)

såvitt avser yrkandena

1. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande den långsiktiga inriktningen av skattepolitiken,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om statlig inkomstskatteskala
för 1986 i enlighet med de riktlinjer som anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om återinfört inflationsskydd
av den statliga inkomstskatteskalan fr. o. m. beskattningsåret 1986 i enlighet
med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en omläggning av
grundavdraget vid kommmunal beskattning så att hänsyn tas till försörjningsbördan
enligt vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett successivt avskaffande
av begränsningen av underskottsavdragens skattemässiga värde med början
beskattningsåret 1986,

6. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande utredning om otillbörliga underskottsavdrag,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avskaffande av uppdelningen
av inkomster i A- resp. B-inkomster i enlighet med vad som anförts i
motionen,

12. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avskaffande av
sambeskattningen av förmögenhet i enlighet med vad som anförts i motionen,

SkU 1984/85:60

54

31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om förenklingar i skattesystemet och deklarationsförfarandet.

1984/85:2824 av Marianne Karlsson (c)

I motionen yrkas

1. att riksdagen hos regeringen skyndsamt begär förslag till ändring av
lagstiftningen så att löneförmåner blir jämställda med annan skatte- och
avgiftspliktig inkomst,

2. att riksdagen hos regeringen skyndsamt begär förslag till ändring av
lagstiftningen så att försäkringspremier betalas med medel på vilket arbetsgivaravgift
och inkomstskatt erlagts,

3. att riksdagen hos regeringen skyndsamt begär förslag till ändring av
lagstiftningen så att nuvarande möjlighet att senarelägga inkomstbeskattning
begränsas,

4. att riksdagen hos regeringen skyndsamt begär förslag till ändring av
lagstiftningen så att staten inför och förvaltar räntefria skattejämkningskonton
där inkomsttagare fritt får sätta in beskattningsbar inkomst och ta ut för
beskattning under annat beskattningsår i inkomstutjämnande syfte.

Yttrande från annat utskott

Finansutskottet har beretts tillfälle att yttra sig över propositionen och
motionerna. Yttrandet (FiU 1984/85:5 y) har fogats som bilaga 1 till
betänkandet.

Skrivelse

Med anledning av propositionen har riksgäldskontoret inkommit med en
skrivelse (bilaga 2).

Utskottet

Allmänt

Förslagen i propositionen, som bygger på ett av skatteförenklingskommittén
i mars 1984 avlämnat delbetänkande (SOU 1984:21), innebär bl. a. att
skattskyldiga med okomplicerade inkomst- och förmögenhetsförhållanden
får möjlighet använda en starkt förenklad självdeklaration. I denna behöver
de endast redovisa sådana uppgifter som skattemyndigheterna inte redan har
kännedom om, medan de i fråga om sådana uppgifter som framgår av
kontrolluppgifter från tredje man, dvs. arbetsgivare m. fl., eller på annat sätt
finns tillgängliga i skattemyndigheternas register (exempelvis uppgifter om
fastighetsinnehav) bara har att bekräfta uppgifternas riktighet. Det förenkla -

SkU 1984/85:60

55

de deklarationsförfarandet skall i princip omfatta skattskyldiga som har
inkomst av tjänst, kapital eller schablonbeskattad annan fastighet, eller som
har bara smärre aktievinster och endast vissa allmänna avdrag. I fråga om
inkomst av tjänst gäller den ytterligare begränsningen i rätten att lämna
förenklad självdeklaration att den skattskyldige inte får yrka avdrag utöver
schablonavdraget.

För att praktiskt underlätta genomförandet av ett förenklat deklarationssystem
föreslås ändringar av vissa materiella beskattningsregler. Det nuvarande
schablonavdraget om 1000 kr. under inkomst av tjänst höjs till
3000 kr. inklusive kostnader för resor till och från arbetet. Samtidigt
avskaffas den begränsning i avdragsrätten som innebär att den skattskyldige
själv får stå för 1000 kr. av kostnaderna. Schablonavdraget på 100 kr. i
inkomstslaget tjänst för dem som inte har arbetsinkomst slopas.

I inkomstslaget kapital höjs sparavdraget - för närvarande 800 kr. för
ensamstående och 1600 kr. för sambeskattade gemensamt - till 1600 kr. och
individualiseras, vilket innebär att en make i fortsättningen inte kan
tillgodoräkna sig andre makens outnyttjade avdrag. I fråga om kapital
föreslås i förenklingssyfte att förvaltningskostnader skall vara avdragsgilla
endast till den del de överstiger 1000 kr. och att ränta på överskjutande skatt
skall vara skattefri. För att förhindra ett inkomstbortfall för staten till följd av
denna skattefrihet föreslås att nuvarande räntesatser halveras.

I inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet införs ett avdrag på 1000 kr.
som får utnyttjas mot vinster vid försäljning av aktier som innehafts mindre
än två år. Slutligen omvandlas det nuvarande avdraget vid försäljning av
aktier som innehafts två år eller mera (äldre aktier) - 3 000 kr. för såväl
ensamstående som makar gemensamt — till ett individuellt avdrag på
2000 kr.

Det förenklade deklarationsförfarandet förutsätter att den skattskyldige
och skattemyndigheterna i stor utsträckning har tillgång till samma information.
I propositionen föreslås därför en väsentlig utvidgning av skyldigheten
att lämna kontrolluppgifter. Bl. a. skall det åligga banker och andra
kreditinstitut att lämna uppgifter i fråga om räntor. Uppgiftsskyldigheten
gäller också Värdepapperscentralen och förening som mottagit pengar för
förräntning.

I propositionen föreslås slutligen också att den automatiska indexregleringen
av skatteskalan avskaffas.

I två motioner från förra riksmötet, 437 av Jörn Svensson och Tommy
Franzén (båda vpk) och 1452 av tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson
(fp) framställs yrkanden i syfte att förenkla deklarations- och taxeringsförfarandet.
Det bör enligt motionärerna i den förra motionen ske genom att man
avskaffar deklarationen och taxeringsnämnderna och inför ett helt automatiserat
taxeringsförfarande, medan motionären bakom motion 1452 avser ett
taxeringsförfarande som i allt väsentligt överensstämmer med det som
föreslås i propositionen. Denna motion får således anses vara tillgodosedd.

SkU 1984/85:60

56

Då detsamma kan sägas i huvudsak gälla i fråga om syftet med motion 437 bör
dessa motioner inte föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet avstyrker
följaktligen bifall till dem.

Med anledning av propositionen har väckts ett flertal motioner med
yrkanden om avslag på och ändringar i de olika förslagen. Även motioner
från den allmänna motionstiden i år innehåller yrkanden som direkt eller
indirekt har anknytning till frågor som behandlas i propositionen och som
därför tas upp i det här sammanhanget. Inledningsvis behandlar utskottet
vissa yrkanden avseende inflationsskyddet och skatteskalans utformning,
vilka delvis kan ses som alternativ till förslaget om en förenklad deklaration.
Utskottet behandlar därefter de olika förslagen i propositionen och de i
anslutning därtill väckta motionerna. Av innehållet i centerns motion får
anses framgå att partiet godtar vissa förslag i propositionen. Utskottet
behandlar därför med anledning av denna motion i huvudsak endast de
frågor där partiet uttryckligen ställt krav på ändringar i regeringsförslaget.
Slutligen behandlar utskottet vissa motioner om familjebeskattning m. m.,
vilka med hänsyn till sitt innehåll ansetts lämpligen böra tas upp i detta
betänkande.

I partimotionerna 3174 (m), 3172 (c) och 3175 (fp) kritiseras i olika
hänseenden förslagen i propositionen. Ett återkommande tema i motionerna
är att den statliga inkomstskatteskalan bör indexregleras fullt ut och att
inflationsskyddet bör kombineras med sänkta marginalskatter och andra
skatteskalor. Man kritiserar också schablonavdraget i tjänst som man menar
kommer att gynna vissa skattskyldiga på andras bekostnad.

Också i borgerliga partimotioner från allmänna motionstiden i år (2754 av
m, 1143 av c och 2296 av fp) ställs yrkanden om såväl återinförande av fullt
inflationsskydd som sänkta marginalskatter. (M) begär omedelbar lagstiftning
om skattesänkningar för skattskyldiga i inkomstskikt fr. o. m. 70 000 kr.
och uppåt och menar bl. a. att den statliga inkomstskatten på sikt bör
avskaffas atom för skattskyldiga med höga inkomster. (Fp) yrkar att
marginalskatten under åren 1986—1988 för inkomster upp till 200000 kr.
sänks till högst 50 % och att marginalskattetaket sätts vid 70 % av inkomsten.
Motionärerna bakom partimotionen från (c) slutligen anser att en målsättning
bör vara att den statliga inkomstskatten för vissa grupper ändras så att
den samlade marginaleffekten av skatter och bidrag blir minst 15 % lägre än
för närvarande. Motionärerna yrkar också att basenheten för 1986 fastställs
med utgångspunkt i 1982 års skattereform dvs. till 8100 kr. och med ett
fullständigt inflationsskydd.

Det svenska skattesystemet har inte minst under det senaste årtiondet
kommit att bli alltmer invecklat och svåröverskådligt. Detta gäller särskilt i
fråga om näringsidkares beskattning. Också för löntagare med okomplicerade
inkomstförhållanden har emellertid deklarations- och taxeringsarbetet i
många fall blivit omständligt och invecklat. Som finansministern framhåller
torde förklaringen härtill vara att söka främst i en strävan att tillgodose olika
rättvisekrav vid beskattningen. Denna i och för sig vällovliga strävan har å

SkU 1984/85:60

57

andra sidan nödvändiggjort detaljregleringar i en omfattning som gjort det
svårare att tolka bestämmelserna, och detta i sin tur har lett till merarbete och
irritation hos såväl skattskyldiga som taxeringsmyndigheter. Ett av flera
bevis härpå utgör de många skatteprocesser, ofta gällande obetydliga
belopp, som belastar skattedomstolarna. Detaljregleringen i skattelagstiftningen
har, paradoxalt nog, inte sällan kommit att motverka sitt syfte att
skapa materiellt riktiga, rättvisa och likformiga taxeringar. Brister i systemet
utnyttjas av vissa skattskyldiga för att vinna fördelar som lagstiftaren inte
avsett, andra skattskyldiga förstår inte innebörden av bestämmelserna och
kan inte utnyttja dem på åsyftat sätt. Mångfalden av skatteregler har med
nödvändighet också medfört att gransknings- och kontrollresurserna hos
skattemyndigheterna kommit att i hög grad låsas vid detaljfrågor i stället för
att - i enlighet med 1975 års riksdagsbeslut om riktlinjerna för en
omläggning av den årliga taxeringen — koncentreras på fall av väsentligt
skatteundandragande.

Sammanfattningsvis kan konstateras att skattesystemet i sin nuvarande
utformning inte fungerar tillfredsställande. De rationaliseringar i form av
bl. a. slopad utbotaxering för fysiska personer och slopad kommunal skatt för
juridiska personer som riksdagen nyligen beslutat innebär naturligtvis
förenklingar som kommer att underlätta taxeringarbetet men torde vara
långt ifrån tillräckliga, om man vill skapa förutsättningar för en verklig
förbättring av kvaliteten på taxeringarna. Härför krävs andra och mer
genomgripande åtgärder.

Mot den bakgrunden är det med tillfredsställelse utskottet konstaterar att
regeringen nu lägger ett förslag som för en betydande majoritet av landets
löntagare och pensionärer innebär ett starkt förenklat deklarations- och
taxeringsförfarande. Propositionen bygger som tidigare nämnts på ett
delbetänkande av skatteförenklingskommittén, som vid remissbehandlingen
i sina huvuddelar bemötts mycket positivt. Också skatteutskottet finner de i
propositionen föreslagna bestämmelserna väl avvägda. Av vad utskottet
tidigare anfört framgår att frågan om ett förenklat deklarations- och
taxeringsförfarande enligt utskottets mening har hög angelägenhetsgrad sett
ur såväl de skattskyldigas som skattemyndigheternas synvinkel. Med hänsyn
bl. a. till att det helt övervägande antalet heltidsarbetande inkomsttagare
genom 1982 års skattereform erhållit betydande marginalskattelättnader för
inkomståren 1983-1985 anser utskottet att en förenklingsreform nu bör
prioriteras framför ytterligare sänkningar av den statliga inkomstskatten.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om att enligt en undersökning utförd av
riksrevisionsverket och åberopad av finansutskottet i dess yttrande (jfr.
s. 110 nedan) 59 % av inkomsttagarna erhåller en större skattelättnad
genom förslagen i propositionen än genom en uppräkning av basenheten och
att skattelättnaden har sin tyngdpunkt i mellan- och låginkomstskikten. En
höjning av basenheten gynnar däremot i första hand inkomsttagare med
högre inkomster. Även fördelningspolitiska skäl talar således för förslaget i

SkU 1984/85:60

58

propositionen. Härtill kommer, som finansutskottet påpekar, att effekterna
av 1982 års reform till följd av dämpningarna under år 1985 av såväl
inflationstakt som löneökningar kommer att i huvudsak bestå under 1986,
även om basenheten ligger kvar på nuvarande nivå.

Kostnaderna för förslagen i propositionen har beräknats till drygt 3,6
miljarder kr. Skattelättnader av den här omfattningen inkräktar naturligtvis
väsentligt på utrymmet för andra angelägna åtgärder, bl. a. på skatteområdet.
Som utskottet redan framhållit måste emellertid förenklingsåtgärder
inom beskattningen anses så angelägna att de måste ges företräde.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet bifall till propositionen
och avstyrker samtliga i detta avsnitt behandlade motionsyrkanden. Vad
särskilt angår frågan om att återställa inflationsskyddet i skatteskalan finns
det, som finansministern påpekar, ingenting som hindrar att skatteskalan för
åren efter 1986 anpassas till löne- och prisutvecklingen så att marginalskatterna
kan hållas på en rimlig nivå.

Inkomst av tjänst m. m.

De avdragsgilla kostnaderna i inkomstslaget tjänst är för närvarande
uppdelade i tre grupper, kostnader i samband med tjänsteresor (ökade
levnadskostnader och resekostnader), kostnader för resor mellan bostad och
arbetsplats (arbetsresor) och övriga kostnader. För de två förstnämnda
medges, med vissa förbehåll, avdrag med belopp motsvarande faktiska
kostnader med den begränsningen att arbetsresorna är avdragsgilla bara till
den del kostnaderna överstiger 1000 kr. För övriga kostnader medges avdrag
antingen enligt schablon med 1 000 kr. eller för de faktiska kostnaderna om
dessa är högre. Den som inte har någon arbetsinkomst är berättigad till ett
schablonavdrag på 100 kr.

Förslaget i propositionen innebär att sistnämnda avdrag slopas och att det
nuvarande schablonavdraget på 1000 kr. höjs till 3 000 kr. inkl. kostnader för
arbetsresor. Samtidigt slopas den nuvarande avdragsbegränsningen på
1000 kr. För övriga kostnader får man avdrag antingen med belopp
motsvarande verkliga, styrkta kostnader eller inom ramen för schablonen på
3 000 kr. Schablonavdraget är dock maximerat till 10 % av tjänsteintäkterna.

I de med anledning av propositionen väckta partimotionerna 3174 (m),
3172 (c) och 3175 (fp) yrkas avslag på förslaget om en uppräkning av
schablonavdraget. (M) godtar dock slopandet av 100-kronorsavdraget,
medan (c) anser att man med bibehållande av den nuvarande uppdelningen
av avdragsgrupperna bör jämställa avdraget för arbetsresor med övriga
avdrag för tjänsteintäkternas förvärvande och slopa den nuvarande begränsningen
i avdragsrätten.

Ett av de skäl för avslag som framförs i motionerna är att ett schablonavdrag
på 3 000 kr. särskilt gynnar dem som har tillgång till allmänna kommunikationsmedel
och — utöver kostnader för arbetsresor - inte behöver

SkU 1984/85:60

59

vidkännas några större utgifter för intäkternas förvärvande.

Även i andra motioner tar man upp frågan om schablonavdraget. I den
med anledning av propositionen väckta motionen 3171 framhåller sålunda
Lars Ulander m. fl. (s) att byggnadsarbetare — jämfört med andra löntagargrupper
— i sin tjänst åsamkas särskilda kostnader - mätnings- och
granskningskostnader och utgifter för inköp av verktyg - vilka inte ersätts av
arbetsgivarna och därför konsumerar hela schablonavdraget. Motionärerna
begär en översyn i syfte att byggnadsarbetarna skall kunna medges ett högre
skatteavdrag. Med i huvudsak samma motivering har Christer Skoog och
John Johnsson ställt ett liknande yrkande i motion 1629 från den allmänna
motionstiden i år.

Rolf Rämgård och Elis Andersson (båda c) yrkar i motion 313 att ideellt
arbetande personer - motionärerna tänker bl. a. på idrottsledare och andra
verksamma inom idrotten - skall vara berättigade till ett schablonavdrag på
5 000 kr. Ett yrkande av samma innehåll men avseende lagstiftning fr. o. m.
1986 års taxering ställs av Bo Lundgren och Rolf Dahlberg (båda m) i motion
1619.

I en motion från förra riksmötet, 946, yrkar Kjell Mattsson m. fl. (c) att
bestämmelsen om avdrag med 1000 kr. utan samband med kostnader slopas
och att avdraget för arbetsresor ersätts med ett schablonavdrag på 1000 kr.
för de sammanlagda kostnaderna. Om detta yrkande inte vinner bifall yrkar
motionärerna att begränsningen i fråga om avdraget för arbetsresor slopas.

Utskottet har tidigare uttalat att förslagen i propositionen får anses väl
avvägda. Vill man genomföra en förenklingsreform som skall omfatta
majoriteten av inkomsttagarna måste man med nödvändighet uppge kravet
på millimeterrättvisa och arbeta med schabloner som inte är för snävt
tilltagna. Genom förslaget i propositionen kommer — som framhålls i
partimotionerna - vissa skattskyldiga att erhålla en överkompensation. För
andra kan schablonen bli mindre förmånlig. Denna nackdel måste emellertid
vägas mot de betydande fördelar för såväl enskilda som skattemyndigheter
som ett förenklat deklarations- och taxeringsförfarande otvivelaktigt kommer
att innebära. Utskottet tillstyrker med det anförda att schablonavdraget
i tjänst räknas upp till 3 000 kr. Utskottet anser det, inte minst av förenklingsskäl,
också motiverat att låta kostnaderna för arbetsresor ingå i schablonavdraget
och att slopa den nuvarande begränsningen när det gäller rätten till
avdrag för sådana resor.

Vad särskilt angår frågan om högre schablonavdrag för ideellt verksamma
personer och för vissa yrkesgrupper med särskilda kostnader för intäkternas
förvärvande anser utskottet sig inte kunna medverka till en lagstiftning som
generellt medger en särbehandling av vissa yrkesgrupper eller verksamhetsformer.
En skattskyldig kan även i fortsättningen välja mellan att begränsa
sina avdrag i inkomstslaget tjänst till belopp motsvarande schablonavdraget,
i vilket fall han omfattas av det förenklade deklarationsförfarandet, eller att
yrka avdrag med de faktiska kostnaderna. Som finansministern framhåller

SkU 1984/85:60

60

torde den i propositionen föreslagna schablonen ge de allra flesta inkomsttagare
en bättre kompensation för kostnader för intäkternas förvärvande än för
närvarande. Vad särskilt angår frågan om kompensation för vissa yrkesgruppers
speciella omkostnader är den enligt utskottets mening av den arten att
den i normalfallen bör lösas genom förhandlingar mellan berörda parter på
arbetsmarknaden.

Med det anförda avstyrker utskottet partimotionerna 3172, 3174 och 3175
såvitt nu är i fråga liksom motionerna 313,1619,1629 och 3171. Den vid förra
riksmötet väckta motionen 946 av Kjell Mattsson avstyrks också.

I en partimotion, väckt under den allmänna motionstiden i år, 655, yrkar
(c) — med hänvisning till att löntagare är berättigade till ett schablonavdrag
på 1000 kr. i inkomstslaget tjänst - att en egenföretagare vid beräkning av
sina egenavgifter skall vara berättigad till ett avgiftsfritt grundbelopp
utformat så, att motsvarande skattelättnad som för löntagare uppnås. Det
kan enligt motionärerna ske genom att man befriar inkomster på upp till
50000 kr. från den tvåprocentiga löneavgiften.

Utskottet behandlade ett yrkande av samma innebörd så sent som i höstas
(SkU 1984/85:2). I samband därmed hänvisade utskottet till att företagsskattekommittén
lagt fram förslag om en modell för behandling av enskilt
bedriven näringsverksamhet som innebär en skattemässig uppdelning av
årsresultatet av sådan verksamhet i en företagsdel (inkomst av näringsverksamhet)
och en persondel (inkomst av eget företag). Med en sådan modell för
beskattning av enskild näringsverksamhet måste enligt utskottets mening
också frågan om ett schablonavdrag från inkomst av eget företag - som ju
närmast kan jämföras med ett löneuttag - komma att aktualiseras.
Utskottet, som vidhåller denna uppfattning, anser att frågan om schablonavdrag
för egenföretagare bör anstå i avvaktan på resultatet av de överväganden
i fråga om beskattning av enskild näringsverksamhet som f. n. pågår
inom regeringskansliet. Utskottet avstyrker följaktligen motion 655 i denna
del.

Inkomst av kapital

Det s. k. sparavdraget utgör för närvarande 800 kr. för ensamstående och
1600 kr. för makar gemensamt.

I propositionen föreslås att avdraget individualiseras, vilket innebär att en
make i fortsättningen inte kan tillgodogöra sig andre makens outnyttjade
avdrag. Vidare föreslås en höjning av avdraget till 1600 kr.

Motionärerna bakom centerns partimotion 3172 godtar höjningen av
sparavdraget men anser att makar gemensamt bör ha rätt till avdrag med
3200 kr. I motion 3170 framhåller Rune Torwald och Anna WohlinAndersson
(båda c) att skatt på kapitalinkomster och förmögenhet kontinuerligt
bör anpassas till inflationsutvecklingen och diskontot. De begär ett
tillkännagivande av den innebörden. Kapitalbeskattningen berörs också i två

SkU 1984/85:60

61

motioner från den allmänna motionstiden i år. Bertil Jonasson (c) yrkar
sålunda i motion 378 att sparavdraget skall räknas upp till 3000 kr. för
ensamstående och 6 000 kr. för makar gemensamt, medan Ivar Franzén (c) i
motion 1596 begär förslag om förenklad beskattning av bankränta i form av
en skattereduktion på upp till 1500 kr. per skattskyldig.

Enligt utskottet innebär en individualisering av sparavdraget så avsevärda
fördelar från förenklingssynpunkt att propositionen i denna del bör accepteras,
särskilt som sparavdraget nu fördubblas. En uppräkning av avdraget
utöver den i propositionen föreslagna anser utskottet inte motiverad och
utskottet är inte heller berett medverka vare sig till en indexering av
sparavdraget eller till att avdraget kontinuerligt anpassas till gällande
diskonto.

Enligt utskottets mening tillgodoser förslaget i propositionen bättre syftet
med det i motion 1596 framställda kravet på en förenkling av beskattningen
av bankräntor än en skattereduktion utformad i enlighet med motionärens
förslag. Med det anförda avstyrker utskottet samtliga i detta avsnitt
behandlade motionsyrkanden.

Förslaget i propositionen innebär att nuvarande avdrag för räntor i
inkomstslaget tjänst flyttas till inkomstslaget kapital. Syftet härmed är att
söka undvika att värdet av schablonavdraget i förstnämnda förvärvskälla
urholkas.

I moderaternas partimotion 3174 yrkas avslag på propositionen i denna
del.

Redan i dag torde många räntor som egentligen borde hänföras till
inkomstslaget tjänst redovisas under inkomst av kapital, beroende bl. a. på
svårigheten att avgöra i vilket inkomstslag räntorna hör hemma. En
förflyttning av avdraget för räntor i förstnämnda förvärvskälla till inkomstslaget
kapital innebär således en förenkling av reglerna. Utskottet anser sig
därför böra tillstyrka propositionen och avstyrker följaktligen motionen i
denna del.

Aktieförsäljning

Enligt gällande regler är realisationsvinst vid försäljning av aktier och
liknande tillgångar som innehafts kortare tid än två år i sin helhet
skattepliktig. Har egendom innehafts två år eller mer (s. k. äldre aktier)
beskattas 40% av vinsten. Från vinsten, minskad med eventuella realisationsförluster,
medges ett schablonavdrag med 3 000 kr. För makar och andra
sambeskattade är avdraget gemensamt.

I propositionen föreslås - i enlighet med skatteförenklingskommitténs
förslag — ett schablonavdrag på 1000 kr. vid försäljning av aktier som
innehafts kortare tid än två år. Det nuvarande avdraget vid försäljning av
äldre aktier omvandlas till ett individuellt avdrag på 2000 kr.

SkU 1984/85:60

62

Motionärerna bakom partimotionen 3174 (m) godtar propositionen under
förutsättning att riksdagen beslutar återinföra de regler om realisationsvinst
vid försäljning av äldre aktier som gällde i fråga om försäljningar före den 24
oktober 1983 och som innebar att anskaffningskostnaden för sådana aktier
fick bestämmas till 50 % i stället för som nu till 25 % av försäljningspriset
efter avdrag för kostnader för försäljningen. Om detta yrkande inte bifalls,
yrkar man i andra hand att avdraget bibehålls på nuvarande nivå. Också (fp)
godtar i sin motion 3175 att schablonavdraget vid försäljning av äldre aktier
individualiseras men anser att avdragsbeloppet inte bör nedsättas. I den
under allmänna motionstiden väckta motionen 686 av förste vice talmannen
Ingegerd Troedsson m. fl. (m) yrkas att makar och jämställda skall vara
berättigade till vardera ett schablonavdrag om 3 000 kr. vid försäljning av
äldre aktier. Nils Åsling (c) slutligen begär i motion 2182, också den från
allmänna motionstiden, att skatteförenklingskommittén skall erhålla uppdrag
att skyndsamt utarbeta förslag om förenklad deklaration av små
aktieinnehav.

Som finansministern framhåller torde en förutsättning för att vinst vid
aktieförsäljningar skall kunna omfattas av ett förenklat deklarationsförfarande
vara att avdraget individualiseras och att ett avdrag också införs för
vinster vid försäljning av korttidsaktier.

Av propositionen framgår att enligt en uppskattning av skatteförenklingskommittén
ytterligare 200000- 300000 skattskyldiga kan omfattas av det
förenklade deklarationssystemet, om man genomför en schablonisering i
enlighet med kommitténs förslag. Även i övrigt innebär förslaget förenklingar
genom att redovisning av små vinster kan slopas. Yrkandet i motion 2182
får härigenom anses vara i huvudsak tillgodosett. Utskottet är inte berett att
medverka till att man återinför de regler vid försäljning av äldre aktier som
gällde före 1983 års lagändring och utskottet anser sig inte heller kunna
medverka till att man vid en individualisering av avdraget för sådana aktier
bibehåller avdraget på dess nuvarande nivå. Det skulle nämligen innebära att
två makar, som båda äger aktier, tillsammans skulle kunna erhålla dubbelt så
stort avdrag som nu.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till samtliga i detta avsnitt
behandlade motionsyrkanden.

Pensionsgrundande inkomst

Förslaget i propositionen innebär att vid beräkning av pensionsgrundande
inkomst avdrag skall göras för kostnader som arbetstagaren haft i anställningen
i den mån kostnaderna minskade med erhållen kostnadsersättning
överstiger 3000 kr. Beloppsgränsen är för närvarande 1000 kr.

I partimotionen 3174 från (m) förordas - i överensstämmelse med partiets
uppfattning i fråga om schablonavdraget i inkomstslaget tjänst - att
beloppsgränsen ligger kvar på 1000 kr.

SkU 1984/85:60

63

Utskottet har godtagit att schablonavdraget i tjänst skall utgöra 3000 kr.
och avstyrker därför motionen i denna del.

Uppgiftsskyldighet m. m.

Som tidigare nämnts bygger förslaget om ett förenklat deklarationsförfarande
på en utvidgning av kontrolluppgiftsskyldigheten så att en detaljredovisning
kan undvikas också när det gäller intäktssidan. Förfarandet förutsätter
nämligen att beskattningen till största delen sker med utgångspunkt i
kontrolluppgifter från tredje man och bara i begränsad utsträckning med
ledning av uppgifter som den skattskyldige själv redovisar i deklarationen.
För kreditinstitut och andra som yrkesmässigt ombesörjer att pengar blir
räntebärande införs enligt förslaget en obligatorisk skyldighet att lämna
kontrolluppgift på ränta som i den penningförvaltande verksamheten
gottskrivits eller utbetalats till en borgenär.

Moderaterna anser detta förslag utgöra en så omfattande uppluckring av
banksekretessen att det från integritetssynpunkt inte kan godtas. De yrkar
därför i motion 3174 avslag på propositionen i denna del. De begär också ett
nytt förslag om förenklad deklaration som bl. a. innebär att systemet med att
varje deklarant själv fyller i uppgifterna i första hand behålls. Den
skattskyldige får - menar motionärerna — inte förlora det faktiska inflytandet
över sin deklaration. Ett yrkande av liknande innebörd återfinns i den
under allmänna motionstiden väckta moderatmotionen 2754. Centerpartiet
godtar i sin motion 3172 i princip propositionen men menar att beslut om en
utvidgning av uppgiftsskyldigheten bör anstå i avvaktan på resultatet av den
utredning om integritetsfrågor m.m. vid användande av personnummer i
ADB-systemet som nyligen tillsatts av regeringen. Folkpartiet anser i likhet
med regeringen att kontrolluppgifter bör kunna lämnas i fråga om inkomster
av kapital lika väl som på inkomster av arbete men menar att man bör sätta en
nedre gräns för det belopp för vilket kontrolluppgift skall lämnas. Gränsen
bör enligt fp:s partimotion 3175 ligga vid 500 kr.

Det förenklade deklarationssystemet skall bygga på en deklarationsblankett
som är enkel för de skattskyldiga att fylla i och lätt för myndigheterna att
hantera och granska. Utredningar och skriftväxling skall i möjligaste mån
undvikas. Om detta syfte skall kunna tillgodoses och det förenklade systemet
omfatta också kapitalinkomster, kan en obligatorisk uppgiftskyldighet för
bankerna inte undvaras. Endast med en sådan uppgiftsskyldighet blir det
möjligt att på ett avgörande sätt förenkla redovisningen och kontrollen av
intäkter i inkomstslaget kapital.

Som finansministern framhåller föreligger ingen principiell skillnad mellan
bankernas uppgifter och andra uppgifter, exempelvis löneuppgifter, aktieutdelningsuppgifter
m.m. Det rör sig i samtliga fall om uppgifter som den
skattskyldige är skyldig ange i deklarationen, och uppgifterna ingår dessutom
i bokföringen hos dem som skall tillhandahålla uppgifterna. I sammanhanget

SkU 1984/85:60

64

bör beaktas att skattemyndigheterna sedan femtio år tillbaka har rätt att
infordra kontrolluppgifter i fråga om inte namngivna räntetagare och den
rätten har också många gånger utnyttjats för att genomföra generella
räntekontroller. Förslaget i propositionen om skyldighet för banker m. fl.,
att självmant lämna uppgifter om räntor kan enligt utskottets mening därför
inte sägas innebära någon principiell nyhet i skattelagstiftningen. Mot
bakgrund av det anförda finner utskottet att några från integritetssynpunkt
befogade invändningar inte kan riktas mot förslaget i propositionen.
Utskottet avstyrker följaktligen motion 3174 i denna del. Med hänsyn till att
det föreslagna systemet väl tillgodoser kravet på enkelhet avstyrker utskottet
också yrkandet i samma motion om att ett nytt förslag skall föreläggas
riksdagen. Också motion 2754 avstyrks i motsvarande del. I sammanhanget
vill utskottet erinra om att det nya systemet, innan kontrolluppgifterna med
räntetillgodohavanden läggs till grund för den förenklade deklarationshanteringen,
skall prövas ett par år och att under den tiden en begränsad
uppgiftsskyldighet skall gälla.

Genom vad utskottet nu anfört anser utskottet sig ha besvarat också
motion 3172 och utskottet avstyrker följaktligen den motionen i den här
delen. Vad härefter angår yrkandet i motion 3175 om en gräns för
uppgiftsskyldigheten vid ränteinkomster på 500 kr. kan utskottet bara
konstatera att en sådan regel inte skulle innebära någon förenkling, eftersom
den förutsätter att den skattskyldige i sin deklaration själv uppger ränteinkomster
understigande det beloppet. Utskottet avstyrker därför också detta
yrkande.

I motion 313 av Rolf Rämgård och Elis Andersson yrkas att ideella
organisationer inte skall vara uppgiftsskyldiga för arvoden som understiger
5000 kr. Yrkandet sammanhänger med det i samma motion framställda
kravet att ideellt arbetande personer skall ha rätt till schablonavdrag i
inkomstslaget tjänst med motsvarande belopp. Detta yrkande har utskottet
tidigare avstyrkt (jfr s. 59 f.). I enlighet härmed avstyrker utskottet också den
av motionärerna begärda begränsningen av uppgiftsskyldigheten.

I partimotionen 3175 från (fp) framhålls att många inkomsttagare genom
den i propositionen föreslagna förenklingen inte kommer att behöva göra
egna beräkningar av inkomster och skatter. Motionärerna anser därför att —
som en information — lönebeskeden bör kompletteras med uppgifter om de
socialförsäkringsavgifter arbetsgivaren betalat.

Ett yrkande av liknande innebörd har nyligen avstyrkts av riksdagen i
enlighet med utskottets hemställan i betänkande SkU 1984/85:49. Som
utskottet där framhåller är en arbetsgivare alltid oförhindrad att till sina
anställda lämna information i sådana frågor som motionärerna avser. Någon
obligatorisk skyldighet att lämna sådan information bör enligt utskottets
mening inte komma i fråga, varför utskottet avstyrker motionen även i denna
del.

Ove Karlsson m. fl. (s) yrkar i motion 3173 att riksdagen skall som sin

SkU 1984/85:60

65

mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om obligatorisk
skyldighet för kommun att lämna uppgift till lokala skattemyndigheten om
arvoden som betalats ut till förmyndare och gode män enligt beslut av
överförmyndarnämnd/överförmyndare. Bakgrunden till yrkandet torde vara
att kontrolluppgift normalt inte behöver lämnas i fråga om lön eller arvode
som utan samband med förvärvskälla betalas ut av enskild person till någon
som har en annan huvudarbetsgivare än den som betalar ut ersättningen.

Ett yrkande av samma innehåll avstyrktes av utskottet i höstas med
hänvisning till att uppgiftsskyldighetens omfattning hade grundläggande
betydelse för en förenklad löntagarbeskattning och att denna och liknande
frågor torde komma att uppmärksammas i samband med kommande
ställningstaganden till kommitténs förslag.

Utskottet vidhåller sin uppfattning att reglerna om uppgiftsskyldighet bör
vara så heltäckande som möjligt om systemet med ett förenklat deklarationsförfarande
skall fungera i praktiken. Enligt vad utskottet erfarit är det
riksskatteverkets avsikt att göra en översyn av uppgiftsbestämmelserna i
taxeringslagen (TL). Utskottet förutsätter att man i det fortsatta arbetet
också kommer att beakta problem, av den art som berörs i motionen. Någon
särskild åtgärd med anledning av motionen finner utskottet inte påkallad
varför utskottet avstyrker bifall till den.

Riksgäldskontoret har i en till skatteutskottet ingiven skrivelse begärt att
någon kontrolluppgiftsskyldighet inte skall föreligga i fråga om statskuldväxlar
och skattkammarväxlar. Som skäl härför åberopas att inlösen av dessa
innehavarpapper, vilka har en minsta valör av 1 milj. kr., enbart sker genom
återförsäljares försorg. För att den bank eller det fondkommissionsbolag
som förmedlar inlösen skall kunna lämna uppgift krävs att de vet till vilken
ränta (kurs) växeln köpts. Det är emellertid — framhåller riksgäldskontoret
— bara innehavaren som har kännedom om detta.

Med hänsyn till statsskuldväxlarnas och skattkammarväxlarnas höga
valörer torde man kunna utgå från att de mera sällan förvärvas av andra än
banker, försäkringsanstalter och aktiebolag. När sådana juridiska personer
är borgenärer föreligger enligt förslaget i propositionen inte någon uppgiftsskyldighet.
Det problem riksgäldskontoret aktualiserat torde sålunda ha
begränsad räckvidd.

Enligt vad utskottet erfarit förekommer också andra värdepapper exempelvis
bankcertifikat och skattkammarväxelcertifikat, som har lägre valörer
och där samma problem kan göra sig gällande som i fråga om statsskuld-och
skattkammarväxlar.

Utskottet vill med anledning av riksgäldskontorets framställning ånyo
understryka angelägenheten av att reglerna om uppgiftsskyldighet får en
utformning som gör dem så heltäckande som möjligt. I övrigt hänvisar
utskottet till vad utskottet anfört i närmast föregående avsnitt.

5 Riksdagen 1984/85. 6 sami. Nr 60

SkU 1984/85:60

66

Straffsanktioner m. m.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter sin skyldighet
att lämna kontrolluppgift kan enligt 120 § TL i dess nuvarande lydelse dömas
till böter.

I propositionen föreslås att straffskalan utvidgas till att omfatta också
fängelse i högst sex månader.

I partimotionen från fp, 3175, yrkas avslag på propositionen i denna del.
Samma yrkande men utan särskild motivering återfinns i partimotionerna
3172 (c) och 3174 (m).

Enligt utskottets mening måste det anses rimligt att i ett system med
förenklad deklaration, som i hög grad bygger på att arbetsgivare och andra
fullgör sin skyldighet att lämna kontrolluppgifter, något skärpa straffsanktionerna
för dem som åsidosätter denna skyldighet. Genom att straffskalan
kommer att omfatta också fängelse får - som finansministern framhåller -sanktionen en preventiv funktion och understryks betydelsen av att lämnade
uppgifter är korrekta. Utskottet avstyrker därför motionerna i denna del.

Enligt gällande bestämmelser i TL (116 a §) skall skattetillägg utgå om en
skattskyldig i ett skriftligt meddelande till ledning för sin taxering lämnar
uppgift som befinns vara oriktig. Skattetillägget beräknas normalt efter
40%. Om den oriktiga uppgiften rättats eller kunnat rättas med ledning av
kontrollmaterial som normalt är tillgängligt vid taxeringen utgår skattetillägg
med 20%.

I propositionen (jfr 116 f§TL) föreslås att något skattetillägg inte skall
utgå i sistnämnda fall.

I en under allmänna motionstiden väckt motion, 336, av Margareta Gard
har ställts ett yrkande som överensstämmer med förslaget i propositionen.
Eftersom motionen således numera är tillgodosedd, bör den enligt utskottets
mening inte föranleda någon åtgärd.

I motion 3170 av Rune Torwald och Anna Wohlin-Andersson ställs ett
yrkande som går ut på att riksdagen skall ge regeringen till känna att det i
samband med genomförande av det utvidgade uppgiftsförfarandet finns
behov av ett moratorium när det gäller att påföra skattskyldiga eftertaxering
och skattetillägg. Syftet med motionen är att stimulera de skattskyldiga att
lämna en riktig redovisning av kapitalinkomster och förmögenhet när de
deklarerar för inkomståret 1985.

Motionen synes bygga på förutsättningen att skattskyldiga allmänt skulle
ha underlåtit att lämna uppgifter om sina kapitalinkomster och förmögenhetstillgodohavanden
i deklarationen.

Oavsett hur härmed förhåller sig är enligt utskottets mening åtgärder av
den art motionärerna avser olämpliga. Utskottet avstyrker följaktligen
motionen.

SkU 1984/85:60

67

Mot de delar av propositionen som utskottet inte tagit upp till särskild
behandling har utskottet inte funnit anledning till erinran. Inte heller har
utskottet något att invända mot författningsförslagen.

Sammanfattningsvis tillstyrker således utskottet bifall till propositionen.

Samtaxering

Yrkanden om förslag eller utredning om slopande av sambeskattningen av
makars B-inkomst och förmögenhet m. m. och av föräldrars och barns
förmögenhet framställs bl. a. i motionerna 681 av Gullan Lindblad (m), 2173
av Bengt Westerberg m. fl. (fp), 2376 av Martin Olsson (c) och 2754 av Ulf
Adelsohn m. fl. Ett yrkande om slopande av sambeskattningen av makars
B-inkomster återfinns också i den med anledning av propositionen väckta
motionen 3175 av Bengt Westerberg m. fl. (fp). Martin Olsson (c) och
Gunhild Bolander (c) vänder sig i motion 1624 särskilt mot sambeskattningen
av föräldrars och barns förmögenhet. Motsvarande fråga när det gäller
fosterbarn tas upp av Anders Svärd (c) i motion 832 samt av Ingemar Eliasson
och Kjell Johansson (båda fp) i motion 2361. Ett omedelbart slopande av
denna sambeskattning yrkas i motion 686 av förste vice talmannen Ingegerd
Troedsson (m). Andra lagstiftningsyrkanden i den sistnämnda motionen är
att den faktiska sambeskattningen av makars inkomst av jordbruk och
rörelse, som kvarstår om den ena av makarna utfört arbete i förvärvskällan
mindre än 400 timmar, slopas helt och att inkomst av annan fastighet skall
kunna hänföras till A-inkomst om den skattskyldige varit verksam i
förvärvskällan. Vidare yrkas i denna motion förslag från regeringen om
slopande av övriga skatteregler som missgynnar äktenskapet eller — i fråga
om samboende - tillkomsten av barn. Yrkandet innebär bl. a. att sambeskattningen
av makars B-inkomster skall slopas. Vissa detaljer rörande
denna sambeskattning som tas upp i motionen behandlar utskottet senare i
samband med frågor rörande tilläggsbelopp vid den statliga beskattningen.

Andra yrkanden rörande sambeskattning m. m. framställs i motionerna
1647 av Nils Åsling (c) om frivillig sambeskattning inom stödområde A och
954 av Ove Eriksson (m) om åtgärder för att uppnå en ökad rörlighet på
arbetsmarknaden. Yrkandet i den sistnämnda motionen ställs i avvaktan på
att moderata samlingspartiets skatteprogram rörande marginalskattesänkningar,
vårdnadsersättning för barn och barnavdrag genomförs.

Utskottet har vid sin återkommande behandling av motioner om slopande
av sambeskattningen av B-inkomster genomgående intagit den ståndpunkten
att, även om principiella skäl talar för en sådan åtgärd, en ändring bör
anstå i avvaktan på det slutliga resultatet av familjelagssakkunnigas arbete
och att det dessförinnan saknas anledning att ta upp frågan om särbeskattning.
Utskottet vidhåller denna uppfattning. Enligt utskottets mening finns

SkU 1984/85:60

68

det inte heller anledning att nu ompröva sambeskattningen av föräldrar och
barn i förmögenhetshänseende. I sammanhanget kan framhållas att de skäl
som lett fram till en individuell beskattning av arbetsinkomster är av annan
art än som kan åberopas i fråga om kapitalinkomster o.d. Även om
huvudprincipen bör vara att beskattning sker individuellt, kan det finnas
anledning att i vissa sammanhang se till familjens gemensamma ekonomi för
att begränsa fördelarna av att dela upp en förmögenhetsmassa mellan flera
familjemedlemmar.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 681, 686
yrkande 5 i denna del, 1624, 2173, 2376 och 2754 yrkandena 7 och 12 samt
motion 3175 i denna del.

Vad angår sambeskattningen av fosterföräldrars och fosterbarns förmögenhet
vill utskottet erinra om att fosterbarn genomgående jämställts med
egna barn i beskattningshänseende. Vad som numera kvarstår av de
förmåner som detta i regel har inneburit är i stort sett att en ensamstående
med fosterbarn kan bli berättigad till skattereduktion. Utskottet har inte
något att erinra mot att frågan hur ett fosterbarn bör inverka på fosterföräldrarnas
beskattning omprövas i lämpligt sammanhang. Tillräckliga skäl för att
göra avsteg från gällande principer enbart i fråga om förmögenhetsskatten
föreligger emellertid inte enligt utskottets uppfattning. Med hänsyn härtill
avstyrker utskottet även motion 686 yrkande 1 och motionerna 832 och 2361.

Den s. k. faktiska sambeskattningen av makar som tillsammans drivit
jordbruk eller rörelse avvecklades i princip 1976, och enighet rådde då och
vid senare ändringar av reglerna om att den medhjälpande maken måste ha
arbetat ett visst minsta antal timmar för att en uppdelning av makarnas
inkomster av verksamheten skulle kunna godtas. Reglerna innebär i princip
att vinstresultatet kan delas upp inom ramen för marknadsmässigt vederlag,
och enligt utskottets mening saknas skäl att ändra reglerna på sätt som yrkats
i motion 686 (yrkande 3).

Inkomst av annan fastighet betraktas för närvarande alltid som B-inkomst.
Frågan om inkomst av fastighetsförvaltning i vissa fall skall kunna behandlas
som A-inkomst har överlämnats till företagsskattekommittén. Med hänvisning
härtill avstyrker utskottet motion 686 även i denna del (yrkande 4).

Vad härefter angår Ove Erikssons yrkande i motion 954 överensstämmer
detta med ett yrkande som han ställde vid förra riksmötet. Han ansåg då att
en ökad rörlighet på arbetsmarknaden borde åstadkommas genom någon
form av tudelning av familjeinkomsten under en övergångstid när båda
makarna inte kan beredas arbete på den nya arbetsorten. Utskottet avstyrkte
motionen, eftersom utskottet inte var berett att medverka till en återgång till
sambeskattning av arbetsinkomster. Vad som nu anförs i motionen utgör
enligt utskottets uppfattning inte någon grund för utredning om ett provisorium
i avvaktan på en ändrad skattepolitik. Utskottet avstyrker således motion
954.

Utskottet kan inte heller tillstyrka att principen om en individuell

SkU 1984/85:60

69

beskattning av arbetsinkomster överges i vissa delar av landet, varför
utskottet också avstyrker motion 1647.

I detta sammanhang tar utskottet upp en annan motion med ett yrkande
om skattelättnader grundat på arbetsmarknadspolitiska skäl, nämligen
motion 826 av Hugo Hegeland (m). Han yrkar att samma undantagsregler
som gäller för beskattningen av vissa utländska forskare i vårt land skall gälla
även för svenska forskare som är verksamma här och som har motsvarande
kvalifikationer. Att dessa undantagsregler diskriminerar svenska forskare
innebär enligt motionären att vi riskerar att de flyttar ut ur landet.

De särskilda skattelättnader som avses i motionen genomfördes i höstas
för vissa högt kvalificerade utländska forskare på tillfälligt arbete här i
landet. Reglerna innebär sammanfattningsvis att en nämnd i särskilda fall
skall kunna besluta att under en begränsad tid — normalt högst två år —
endast 70 % av lönen till den utländske forskaren skall beskattas. Vid sin
behandling av denna fråga anförde utskottet betänkligheter mot att införa
särregler för vissa kategorier men tillstyrkte de aktuella reglerna med
hänvisning till den enighet som rådde om att skyndsamma åtgärder behövdes
för att industrin skulle kunna behålla sin internationella konkurrenskraft och
för att angelägna forskningsprojekt skulle kunna komma till stånd inom
landet. Även om skäl av delvis samma art enligt utskottet kunde åberopas för
en likartad behandling av många andra kategorier, menade utskottet att
berättigade invändningar kunde riktas mot att utvidga kretsen av de personer
som kunde komma att åtnjuta förmåner av detta slag.

Utskottet vidhåller denna uppfattning. Med anledning av vad som anförs i
den nu aktuella motionen vill utskottet tillägga att sådana tidsbegränsade
skattelättnader under två år, som det här är fråga om, inte på sikt kan antas
motverka de problem som sägs ligga till grund för motionen. Utskottet
avstyrker således motion 826.

Familjebeskattningen i övrigt

Gift skattskyldig vars make saknar inkomst och ogift med hemmavarande
barn under 18 år är f. n. berättigad till skattereduktion med 1 800 kr.
Thorbjörn Fälldin m.fl. yrkar i motionerna 1140 och 1143 att denna
skattereduktion i en första etapp höjs till 4 000 kr. för barnfamiljer. Ulf
Adelsohn m. fl. (m) yrkar i motionerna 2690 och 2754 att ett barnavdrag om
15 000 kr. per barn införs vid kommunal taxeringen, kombinerat med en
kontantutbetalning till dem som på grund av låga inkomster inte kan utnyttja
avdraget. De yrkar vidare i motion 2690 utredning och förslag om rätt till
avdrag för nödvändiga barntillsynskostnader. De anser att det är naturligt att
betrakta sådana kostnader som en utgift för intäkternas förvärvande och
menar att föräldrar med en avdragsrätt skulle kunna betala mer för
barnomsorg i såväl enskild som kommunal regi.

SkU 1984/85:60

70

Som utskottet framhållit när denna fråga prövats tidigare är det förenat
med svårigheter att via beskattningen söka kompensera barnfamiljer för
deras speciella kostnader utan att komma i konflikt med strävandena att
uppnå enkelhet i deklarations- och taxeringarbetet. Därtill kommer att
kostnader för barn sedan länge har ansetts vara av sådan natur att de i första
hand bör beaktas på annat sätt än genom avdrag vid beskattningen, en
inställning som bekräftats senast förra året genom att förvärvsavdraget då
slopades. Med hänsyn härtill och med hänvisning till att frågan om
förbättringar för barnfamiljerna kommer att prövas i ett vidare familjepolitiskt
sammanhang avstyrker utskottet motionerna 1984/85:1140 yrkande 1,
1984/85:1143 yrkande 5, 1984/85:2690 yrkandena 1 och 2 och 1984/85:2754
yrkande 4.

I detta sammanhang tar utskottet upp yrkandet i motion 1140 av Thorbjörn
Fälldin m.fl. (c) om ett omkostnadsavdrag för privata dagmammor med
6000 kr. per barn.

I riksskatteverkets handledning för taxering 1985 anges (s. 120) att
dagbarnvårdare som inte är kommunalt anställda skall beskattas för uppburen
ersättning i sin helhet och att man i sådana fall i regel bör kunna medge
avdrag med högst 20 kr. per barn för hel dag. Avdrag får dock inte medges
med högre belopp än bruttointäkten av verksamheten. Samma betraktelsesätt
bör enligt handledningen gälla om utgående kommunal ersättning inte
delats upp på lön respektive kostnadsersättning. Enligt utskottets uppfattning
får denna schablon i brist på närmare utredning om de verkliga
omkostnaderna för verksamheten tills vidare anses tillräcklig. Med hänvisning
härtill avstyrker utskottet yrkande 2 i motion 1140.

I motion 404 yrkar Anita Bråkenhielm (m) att kostnader i samband med
adoption av barn skall vara avdragsgilla.

Enligt utskottets uppfattning är kostnader av detta slag inte av sådan natur
att de bör beaktas vid beskattningen. Utskottet avstyrker således denna
motion.

Frågan om en skattskyldig haft barn eller inte skall enligt gällande regler
avgöras med hänsyn till förhållandena den 1 november året före taxeringsåret,
dvs. den dag som är avgörande för mantalsskrivningen.

Elis Andersson och Gunhild Bolander (båda c) yrkar i motion 1191 att
dessa regler ändras för den som haft ett barn som avlidit före den 1 november
taxeringsåret, så att en ensamstående som drabbats på detta sätt inte skall
råka ut för oförutsedda skatteskärpningar.

Utskottet kan i och för sig ha förståelse för syftet med motionen. Med
hänsyn till fördelarna med en enkel och klar regel i detta hänseende som kan
gälla för alla skattskyldiga, finner utskottet sig emellertid böra avstyrka
motionen.

SkU 1984/85:60

71

Motion 2690 innehåller bl. a. ett yrkande om att skatteförenklingskommitténs
förslag att slopa avdragsrätten för underhållsbidrag till barn inte skall
genomföras. Enligt propositionen bör denna avdragsrätt behållas. Utskottet
delar denna uppfattning och finner att motionen är tillgodosedd i denna del.
Eftersom något vidare uttalande i frågan inte erfordras, anser utskottet att
motionen bör avslås i denna del.

Vårdbidrag

Vårdbidrag för handikappat barn utgör skattepliktig och pensionsgrundande
inkomst. Bidraget utgår till föräldrarna allt efter tillsyns- och
vårdbehovets omfattning och merkostnadernas storlek med ett belopp som
motsvarar hel eller halv förtidspension till ensamstående jämte pensionstillskott.
En viss del av bidraget, högst 65 % av basbeloppet, kan utgå såsom
skattefri ersättning för merkostnader.

I motion 1154 yrkar Margo Ingvardsson m. fl. (vpk) att beskattningsreglerna
för omkostnadsdelen av vårdbidraget utvärderas. Enligt motionärerna
finns det tecken som tyder på att dessa regler inte fått avsedd effekt. Bo
Lundgren (m) hemställer i motion 2373 att reglerna ändras så att avdrag för
s. k. familjevård medges för styrkta kostnader utöver omkostnadsersättningen,
eftersom vården utformas olika från fall till fall. Vidare yrkar förste vice
talman Ingegerd Troedsson (m) i motion 2384 att den del av vårdbidraget
som vårdnadshavaren använder för att bekosta en ersättare för att ta hand
om barnet, exempelvis under den tid då vårdnadshavaren själv förvärvsarbetar,
skall undantas från beskattning.

Att vårdbidraget utgår till vårdnadshavaren som en delvis skattepliktig
ersättning skall ses mot bakgrund av önskemålet att bidraget skall berättiga
till sjukpenning och pension. Vårdbidraget är inte jämförbart med anställningsinkomst
utan utgör en ersättning till vårdnadshavaren med anledning av
det arbete och de kostnader som barnets handikapp medför. I den mån
vårdbidraget kan anses otillräckligt för att täcka omkostnaderna för vården
bör — som utskottet anfört vid tidigare års prövning av liknande frågor - den
skattefria delen av bidraget räknas upp. Frågan om bidragets storlek och
utformning ligger utanför skatteutskottets bedömning, men enligt vad
utskottet inhämtat kan samtliga sådana kostnader som avses i motionerna
beaktas vid beräkningen av bidraget. Enligt vad socialförsäkringsutskottet
anfört i sitt betänkande SfU 1984/85:18 kan det förutsättas att en utvärdering
av reglerna om rätt till vårdbidrag nu kommer till stånd inom riksförsäkringsverket.
I sammanhanget bör nämnas att avdrag för nedsatt skatteförmåga
också kan komma i fråga om kostnadsersättningen i särskilda fall varit
otillräcklig (jfr. RSV Dt 1982:15) eller om vårdbehovet inte varit så
omfattande att vårdbidrag utgått. Mot den här bakgrunden är utskottet inte
berett att medverka till att skattereglerna ändras och avstyrker således
motionerna 1154, 2373 och 2384.

SkU 1984/85:60

72

Barnpension

Barnpension utgör skattepliktig intäkt av tjänst. Bidrag till barns underhåll
är däremot inte skattepliktigt, vare sig det utgår som underhållsbidrag eller i
form av bidragsförskott.

I tre motioner, 294 av Martin Olsson och Gunhild Bolander (båda c), 1234
av Birthe Sörestedt och Margit Sandéhn (båda s) samt 2382 av Kenth Skårvik
m. fl. (fp) anförs bl. a. att bestämmelserna i sin nuvarande utformning leder
till orättvisor, eftersom barn med barnpension — i motsats till andra barn —
måste betala en del av sin ferieinkomst i skatt. Motionärerna anser att detta
problem bör lösas och att frågan, som behandlats av pensionskommittén i
betänkandet SOU 1981:61, bör utredas på nytt.

Pensionkommittén fann sammanfattningsvis att - även om vissa skäl
talade för en enhetlig behandling i skattehänseende av barn med pension från
folkpensioneringen och barn med bidragsförskott - det inte var motiverat att
genomföra någon förändring av innebörd att barnpensionen helt eller delvis
befriades från skatteplikt. Mot tanken kunde anföras principiella betänkligheter,
och även kostnadsaspekten borde enligt kommittén beaktas i
sammanhanget. Fördelningseffekterna vid ett genomförande av ändringar
med denna innebörd skulle också bli sådana att kommittén inte ansåg sig
kunna acceptera dem, detta i all synnerhet som de problem till vilka ofta
hänvisats, nämligen beskattningen av ferieinkomster för barn som uppbär
barnpension, enligt kommitténs mening inte var så allvarliga att de skulle
kunna motivera en så vittsyftande reform som en inskränkning över hela
linjen av skattskyldigheten för barnpension. Kommittén lade således inte
fram något förslag till ändring av beskattningsreglerna.

Vid sin behandling av frågan våren 1984 konstaterade utskottet att det var
regeringens avsikt att ytterligare utreda frågan om efterlevandepensioneringens
utformning och avstyrkte i avvaktan på resultatet av detta arbete de
då föreliggande motionerna. I den översyn av vissa frågor inom den allmänna
pensioneringen som numera har tillsatts (S 1984:03, dir. 1984:02) ingår bl. a.
efterlevandepensioneringen. Av direktiven framgår att utredningsarbetet
skall bedrivas skyndsamt. Enligt vad utskottet erfarit kommer utredningen
vid sin bedömning av behovet av reformer på detta område att beakta även
sådana synpunkter som anläggs i de aktuella motionerna.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 294,1234
och 2382.

Tilläggsbelopp

1982 års skattereform innebär bl. a. att statlig inkomstskatt utgår i form av
grundbelopp och tilläggsbelopp. Underlaget för tilläggsbelopp (UTB) utgör
den beskattningsbara inkomsten ökat med underskottsavdrag, förlustavdrag
och räntetillägg. Underskott av en schablonbeskattad villa får dock kvittas

SkU 1984/85:60

73

mot överskott av kapital intill ett belopp av 30 000 kr. Tilläggsbelopp utgår
endast i den mån underlaget överstiger en viss nivå, den s. k. brytpunkten
som vid 1986 års taxering uppgår till 124 800 kr. Det anförda innebär bl. a. att
underskottsavdragens skattemässiga värde begränsats till högst 50%.

I motion 2754 yrkar Ulf Adelsohn m. fl. att begränsningen av underskottsavdragens
skattemässiga värde slopas och att underskottsavdragskommitténs
avbrutna arbete med att komma till rätta med otillbörliga underskottsavdrag
återupptas. Lars Werner (vpk) yrkar däremot i motion 2386
ytterligare begränsningar i fråga om underskottsavdragen.

Utskottet har vid sin återkommande prövning av likartade yrkanden
anfört att inte något framkommit som bör föranleda en ändrad ståndpunkt i
dessa frågor och att underskottsavdragskommitténs arbete med underskottsavdragen
övertagits av företagsskattekommittén och bostadskommittén.
Utskottet vidhåller sin uppfattning och avstyrker motionerna 2386 och 2754
yrkandena 5 och 6.

I motionerna 686 och 1236 av förste vice talman Ingegerd Troedsson (m)
yrkas bl. a. att reglerna för makar i fråga om rätten att kvitta underskott av
schablontaxerad villa mot överskott av kapital ändras så att kapitalinkomster
inte beskattas helt olika eller kvittningsrätten går förlorad beroende på hur
tillgångarna fördelas mellan makarna. Ett annat yrkande i den sistnämnda
motionen är att underskott av jordbruksfastighet eller rörelse skall få kvittas
mot inkomst av dessa slag.

Utskottet har avstyrkt likartade yrkanden senast förra året. Enligt
utskottets uppfattning bör rätten till kvittning vara individualiserad, dvs.
tillkomma den skattskyldige personligen, framför allt därför att reglerna
annars skulle bli alltför svårtillämpade. Beträffande underskott av jordbruksfastighet
och av rörelse strider det mot syftet med reglerna att utöka
kvittningsrätten på det sätt som yrkats i motion 1236. Utskottet vidhåller sin
ståndpunkt i dessa frågor. När det gäller detaljutformningen i övrigt utgår
utskottet från att skatteförenklingskommittén och riksskatteverket i sin
översyn av reglerna utan särskild framställning kommer att ta upp frågan om
sådana förbättringar av reglerna som går att förena med kravet på förenklingar
av beskattningen. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 686
yrkande 5 i denna del och 1236 yrkandena 1 och 2.

Vidare yrkas i motion 1236 att räntetillägget för förmånliga lån slopas och
att regeringen skyndsamt lägger fram förslag om ändrade regler i fråga om
räntetillägg för mangårdsbyggnad och för bil som tillgodoser kravet på
likformighet och rättvisa i taxeringen. Stig Josefson (c) tar också upp frågan
om räntetilläggen och yrkar i motion 1211 att räntetillägg för bil eller
liknande tillgång som ingår i enskild näringsverksamhet skall beräknas på
tillgångens värde efter avskrivning och inte som nu på 80 % av inköpspriset. I
motion 2367 yrkar han dessutom att en frigräns på 10000 kr. skall införas.

Vid sin prövning av motsvarande frågor våren 1984 fann utskottet att man

SkU 1984/85:60

74

från olika utgångspunkter kunde rikta kritik mot de nya bestämmelserna och
underströk angelägenheten av att vissa frågor omprövades inom riksskatteverket.
Med anledning av en delrapport från verket har frigränsen för förmån
av räntefritt eller lågförräntat lån höjts hösten 1984 från 100 till 2000 kr. Som
framgår av propositionen har verket nyligen slutredovisat sin översyn av
reglerna om räntetillägg. Denna redovisning remissbehandlas f. n.

Enligt utskottets uppfattning bör ställningstagandena till motionärernas
yrkanden rörande räntetilläggen anstå i avvaktan på en närmare prövning av
verkets förslag. Utskottet utgår från att regeringen kommer att behandla
dessa frågor skyndsamt. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna
1211 yrkande 2, 1236 yrkandena 3 och 4 och motion 2367.

Pensionsförsäkringspremier

Jan Bergqvist (s) yrkar i motion 1193 att det skattemässiga värdet av
avdrag för pensionsförsäkringspremier begränsas genom att avdragsbeloppen
tas upp i underlaget för tilläggsbelopp. Han anser att avdragsmöjligheterna
för sådana premier - trots de begränsningar som har genomförts — i
alltför hög grad utnyttjas för skatteundandraganden.

Nuvarande regler om avdrag för pensionsförsäkringar genomfördes 1975
och innebär sammanfattningsvis att avdrag för premierna medges med högst
10 % av A-inkomsten av tjänst och högst 30 % av A-inkomsten av jordbruk
eller rörelse. Reglerna bygger på uppfattningen att systemet med frivilliga
pensionsförsäkringar fortfarande fyller ett angeläget behov. För att motverka
att denna försäkringsform utnyttjas för ej avsedda skattelättnader
genomfördes avsevärda skärpningar av villkoren för att en försäkring skall
kunna godtas som pensionsförsäkring och dessutom beloppsmässiga begränsningar
av avdragsrätten för erlagda premier.

Utskottet vill inte bestrida att reglerna fortfarande kan utnyttjas utan att
något framträdande behov av en förstärkt pensionering föreligger. Eftersom
de utfallande försäkringsbeloppen skall beskattas är dock de skattelättnader
som kan uppstå i sådana fall tämligen begränsade. Utskottet vill också
framhålla att sådana ändringar i avdragsrätten som föreslås i motionen
innebär att denna försäkringsform inte längre kommer att kunna utnyttjas.
Utskottet avstyrker därför motionen.

Skattepliktsfrågor

Stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller för annan
utbildning är i allmänhet inte skattepliktiga. Stipendier från arbetsgivare till
anställda har dock behandlats som ersättning för arbete och således
beskattats. Sedan det visat sig att också stipendier från fackliga organisationer
för deltagande i fackliga kurser skulle beskattas, om mottagaren hade
någon form av förtroendeuppdrag inom organisationen, ändrades reglerna

SkU 1984/85:60

75

våren 1983 så att sådana stipendier blev skattefria vid 1984 och 1985 års
taxeringar. Giltighetstiden för denna lagstiftning förlängdes hösten 1984 med
två år (SkU 1984/85:11).

I motion 1218 yrkar Ewy Möller och Bertil Danielsson (båda m) att den
särskilda lagstiftningen om fackliga stipendier upphävs. De anser att lagen
strider mot grundläggande principer i skattesystemet och syftar till att stärka
fackföreningsrörelsen ekonomiskt.

Samma synpunkter som motionärerna nu anlägger prövades av utskottet
när bestämmelserna tillkom 1983 och i samband med förlängningen 1984.
Som utskottet anförde i höstas är erfarenheterna hittills av den nya
lagstiftningen begränsade, och de ger inte något stöd för uppfattningen att
bestämmelserna har missbrukats. Med anledning av vad som anförs i
motionen bör också tilläggas att lagstiftningen tillkommit för att undanröja
besvärliga tillämpningsproblem i ett oklart gränsområde.

Utskottet vidhåller sin uppfattning i denna fråga och avstyrker motion
1218.

I motion 1983/84:756 yrkar Hans Wachtmeister (m) att försäljning av
hemslöjd skall skattebefrias till den del intäkterna inte överstiger 5000 kr.
Margareta Gard och Erik Olsson (båda c) begär i motion 1983/84:2153
förslag från regeringen om motsvarande regler i fråga om kottplockning, som
enligt motionärerna är en bisyssla i glesbygden för att bidra till skogsbrukets
behov av frö. Till stöd för yrkandena åberopar motionärerna den särskilda
lagstiftning om en sådan skattefrihet för tillfälliga inkomster vid försäljning
av vilda bär och svampar som genomfördes 1981 (SkU 1980/81:50).

Det undantag från gällande principer som gäller i fråga om vilda bär och
svampar tillkom för att lösa vissa särskilda problem som uppstått såväl för
plockarna och uppköparna som för de tillämpande myndigheterna. Utskottet
kan inte förorda att detta speciella undantag utvidgas. Utskottet avstyrker
således dessa båda motioner.

Sten Andersson i Malmö (m) yrkar i motion 335 att inkomst av prostitution
inte skall beskattas. Att inkomster av detta slag enligt gällande praxis är
skattepliktiga kan enligt motionären medföra stora sociala problem. I vissa
fall då en beskattning blivit aktuell har skatteskulden blivit så stor att den
drabbade saknat möjlighet att någonsin betala den, och detta har i praktiken
gjort en rehabilitering omöjlig.

Utskottet är medvetet om att beskattningsreglerna kan medföra problem i
dessa fall och har förståelse för syftet med motionen. Att genom en
specialreglering i skattelagstiftningen uttryckligen undanta inkomster av
detta slag från beskattning kan — som motionären också framhåller - inte
antas medföra något nämnvärt skattebortfall. En sådan åtgärd är emellertid
förenad med sådana problem av annat slag att utskottet inte är berett att
tillstyrka motionen. Det bör framhållas att man här rör sig på ett i
skattelagstiftningen oreglerat gränsområde, och det kan enligt utskottets
uppfattning knappast anses lämpligt att specialreglera endast en av alla de

SkU 1984/85:60

76

likartade situationer som förekommer. Det kan tilläggas att den föreslagna
lagstiftningsåtärden torde avse ett trots allt mycket begränsat antal personer
och att tillämpningsproblemen av uppenbara skäl kan antas få betydande
räckvidd.

Vad som föranlett motionen är närmast de problem som uppkommer
sedan skatten restförts. Enligt vad utskottet erfarit kommer härmed sammanhängande
frågor att tas upp av skatteindrivningsutredningen.

Med det anförda avstyrker utskottet motion 335.

I motion 1648 begär Nils Åsling (c) en skyndsam utredning av skattemässiga
och andra konsekvenser av ett system med s. k. semestercheckar för att
bredda möjligheterna till rekreation i Sverige. Tanken är att arbetsgivarna
skall subeventionera dessa checkar med t. ex. 3000 kr.

Som utskottet anförde vid sin bedömning av ett likartat motionsyrkande
förra året kan en skattefrihet för subventioner av detta slag väntas medföra
ett mycket betydande skattebortfall. Frågan torde emellertid komma att
uppmärksammas av förmånsbeskattningskommittén. Med hänvisning härtill
avstyrker utskottet motionen.

Marianne Karlsson (c) yrkar i motion 1213 att riksdagen beslutar att
snarast avveckla nuvarande system med skattesubventionerade måltider för
de anställda.

I motionen har inte anförts några nya synpunkter på frågan om beskattningen
av fria eller subventionerade måltider. Med hänvisning till att denna
fråga ingår i förmånsbeskattningskommitténs uppdrag avstyrker utskottet
motionen.

Övriga motionsyrkanden

I detta sammanhang tar utskottet upp ett yrkande som kvarstår i motion
2296 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) av innebörd att den skattereduktion
med 30% av mindre aktieutdelningar som medgavs vid 1982 och 1983 års
taxeringar återinförs.

Utskottet har tidigare i år (SkU 1984/85:45) avstyrkt andra motionsyrkanden
av samma innebörd. Med hänvisning till vad utskottet då anförde
avstyrker utskottet även det nu aktuella yrkandet.

Bo Nilsson och Gunnar Nilsson i Eslöv (båda s) framhåller i motion 962 att
ingen med inkomst av tjänst eller kapital bör ha rätt att genom avdrag eller
s. k. nolltaxering helt undandra sig betalningsansvar för samhällets allmänna
service. Enligt motionärerna bör man fastställa ett allmänt servicebelopp så
utformat, att det inte kan underskridas genom någon form av avdrag. På
detta belopp skall alltid betalas skatt så snart den beskattningsbara inkomsten
överstiger existensminimum.

Skattereglerna är så utformade att en skattskyldig är berättigad att från
sina intäkter av olika inkomstslag dra av — förutom - alla kostnader

SkU 1984/85:60

77

nödvändiga för intäkternas förvärvande, vissa allmänna avdrag, extra avdrag
och, vid den kommunala taxeringen, också grundavdrag. Skillnaden tas alltid
till beskattning. Enligt utskottets mening finns det, med hänsyn till den
grundläggande principen att skatt skall utgå efter förmåga inte något
utrymme för en skattekonstruktion i enlighet med motionärernas förslag,
och utskottet avstyrker därför motionen.

Marianne Karlsson (c) yrkar i motion 2824 bl. a. ett skyndsamt förslag från
regeringen av innebörd att löneförmåner av olika slag skall beskattas på
samma sätt som annan skatte- och avgiftspliktig inkomst, försäkringspremier
betalas med medel på vilka arbetsgivaravgift och inkomstskatt erlagts och
nuvarande möjligheter att senarelägga inkomstbeskattningen begränsas. I
motionen framhålls att systemet med förmåner av olika slag till den anställde
inte endast kan innebära omotiverade lättnader i dennes inkomstbeskattning.
Systemet innebär också att arbetsgivaren i regel undgår arbetsgivaravgift
på dessa löneförmåner. Motionären vänder sig särskilt mot att reglerna
utnyttjas för att uppnå ej avsedda skattelättnader genom kollektiva försäkringar
av olika slag. Hon kritiserar också effekterna av den förmån som
uppkommer genom att beskattningen av medel som fonderas i pensionssparande
skjuts upp till dess att pensionen utbetalas.

När det gäller arbetsgivaravgifterna är det en grundläggande princip att
avgifter inte tas ut på pension och inte heller på arbetsgivarnas kostnader
härför i form av arbetsgivaravgifter till den allmänna försäkringen eller
avgifter för kompletteringsförmåner. Enligt utskottets uppfattning kan
motionärens yrkande om en ändring av denna ordning inte anses realistiskt. I
sammanhanget vill utskottet erinra om att utskottet i sitt nyligen avgivna
betänkande angående företagsbeskattningen m. m. uttalat att motsvarande
regler bör tillämpas i fråga om premier för egenföretagares pensionering och
att regeringen så snart som möjligt bör överlämna ett förslag härom till
riksdagen. Det kan också nämnas att arbetsgivaravgifter tas ut på förmån av
bostad och numera även på bilförmåner.

Det anförda innebär inte att nuvarande regler angående beskattningen av
förmåner av olika slag enligt utskottets uppfattning är till alla delar
tillfredsställande. Utskottet utgår emellertid från att problemen kommer att
uppmärksammas i samband med förmånsbeskattningskommitténs utredningsuppdrag.
Utskottet finner att ett närmare ställningstagande till de
aktuella frågorna bör anstå i avvaktan på kommitténs förslag. Med hänvisning
härtill avstyrker utskottet motionen i nu angivna delar.

I motion 2824 framställs utan närmare motivering också ett yrkande om att
inkomsttagarna skall få uppskov med beskattningen med belopp som sätts in
på ett statligt skattejämkningsskonto.

Frågan om resultatutjämningskonton har sedan lång tid uppmärksammats
av riksdagen och har behandlats av utskottet senast i betänkandet 1984/
85:41. Utskottet vill i detta sammanhang endast erinra om att olika frågor

SkU 1984/85:60

78

rörande resultatutjåmning ingår i företagsskattekommitténs utredningsuppdrag
och också har samband med de problem som behandlas av utgiftsskattekommittén.
Utskottet finner inte skäl att förorda någon åtgärd med
anledning av motionen utan avstyrker den även i denna del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande deklarationsförfarandet, m.m.

att riksdagen bifaller proposition 1984/85:180 i denna del och avslår
motionerna 1984/85:3174 yrkande 4 i denna del, 1984/85:2754
yrkande 31, 1983/84:1452 och 1983/84:437,

2. beträffande inflationsskyddet och skatteskalan

att riksdagen bifaller propositionen i denna del och avslår motionerna
1984/85:3174 yrkande 4 i motsvarande del, 1984/85:3172
yrkande 3, 1984/85:3175 yrkande 1, 1984/85:2754 yrkandena 1-3,
1984/85:1143 yrkandena 1 och 2 och 1984/85:2296 yrkandena 1-3,

3. beträffande schablonavdraget i tjänst, m. m.

att riksdagen bifaller propositionen i denna del och avslår motionerna
1984/85:3174 yrkande 1 i motsvarande del, 1984/85:3172
yrkande 1 i motsvarande del och yrkande 4, 1984/85:3175 yrkande
2 och 1983/84:946,

4. beträffande idrottslig verksamhet

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:313 yrkande 2 och 1984/
85:1619 yrkande 1,

5. beträffande större skatteavdrag för vissa yrkesgrupper

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:3171 och 1984/85:1629,

6. beträffande avgiftsfritt bottenbelopp för egenföretagare
att riksdagen avslår motion 1984/85:655 yrkande 5,

7. beträffande sparavdraget

att riksdagen bifaller propositionen i denna del och avslår motionerna
1984/85:3172 yrkande 1 i motsvarande del, 1984/85:378 och
1984/85:1596,

8. beträffande överflyttning av ränteavdraget i inkomstslaget tjänst till
inkomstslaget kapital

att riksdagen bifaller propositionen i denna del och avslår motion
1984/85:3174 yrkande 1 i motsvarande del,

9. beträffande indexering av sparavdraget m. m.

att riksdagen avslår motion 1984/85:3170 yrkande 1,

10. beträffande schablonavdrag för äldre aktier

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:686 yrkande 2
bifaller propositionen i denna del och avslår motionerna 1984/
85:3174 yrkandena 2 och 3 samt 1984/85:3175 yrkande 4,

11. beträffande enklare deklarationsregler ifråga om små aktieinnehav
att riksdagen avslår motion 1984/85:2182,

SkU 1984/85:60

79

12. beträffande pensionsgrundande inkomst

att riksdagen bifaller propositionen i denna del och avslår motion
1984/85:3174 yrkande 1 i motsvarande del,

13. beträffande uppgiftsskyldighet för kreditinstitut m.fl.

att riksdagen bifaller propositionen i denna del och avslår motionerna
1984/85:3174 yrkande 1 i motsvarande del, 1984/85:3172
yrkande 2 i motsvarande del och 1984/85:3175 yrkande 8,

14. beträffande uppgiftsskyldighet för ideella organisationer
att riksdagen avslår motion 1984/85:313 yrkande 1,

15. beträffande skyldighet att lämna kontrolluppgift ifråga om arvode
till överförmyndare m. fl.

att riksdagen avslår motion 1984/85:3173,

16. beträffande uppgifter om socialförsäkringsavgifter
att riksdagen avslår motion 1984/85:3175 yrkande 6,

17. beträffande straffskalan i 120 § TL

att riksdagen bifaller propositionen i denna del och avslår motionerna
1984/85:3172 yrkande 2 i denna del, 1984/85:3174 yrkande 1 i
motsvarande del och 1984/85:3175 yrkande 5,

18. beträffande slopande av skattetillägg i vissa fall

att riksdagen bifaller propositionen i denna del och avslår motion
1984/85:336,

19. beträffande ”moratorium”

att riksdagen avslår motion 1984/85:3170 yrkande 2,

20. beträffande samtaxering, m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:681 i denna del, 1984/
85:686 yrkande 5 i denna del, 1984/85:1624, 1984/85:2173, 1984/
85:2376, 1984/85:2754 yrkandena 7 och 12 och 1984/85: 3175
yrkande 3,

21. beträffande fosterbarns förmögenhet

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:681 i denna del, 1984/
85::686 yrkande 1, 1984/85:832 och 1984/85:2361,

22. beträffande inkomstuppdelning mellan makar i näringsverksamhet
att riksdagen avslår motion 1984/85:686 yrkande 3,

23. beträffande inkomst av fastighetsförvaltning

att riksdagen avslår motion 1984/85:686 yrkande 4,

24. beträffande ökad rörlighet på arbetsmarknaden
att riksdagen avslår motion 1984/85:954,

25. beträffande frivillig samtaxering inom vissa regioner
att riksdagen avslår motion 1984/85:1647 yrkande 1,

26. beträffande sänkt skatt för svenska forskare
att riksdagen avslår motion 1984/85:826,

27. beträffande skattelättnader för barnfamiljer (skattereduktion eller
grundavdrag)

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:2690 yrkande 1, 1984/

SkU 1984/85:60

80

85:2754 yrkande 4, 1984/85:1140 yrkande 1 och 1984/85:1143
yrkande 5,

28. beträffande kostnader för barntillsyn

att riksdagen avslår motion 1984/85:2690 yrkande 2,

29. beträffande kostnadsersättning för dagmamma

att riksdagen avslår motion 1984/85:1140 yrkande 2,

30. beträffande adoptionskostnader

att riksdagen avslår motion 1984/85:404,

31. beträffande beskattningen av vissa ensamstående i samband med
barns död

att riksdagen avslår motion 1984/85:1191,

32. beträffande underhållsbidrag

att riksdagen avslår motion 1984/85:2690 yrkande 4,

33. beträffande vårdbidrag

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:2384 och 1984/85:1154,

34. beträffande familjevårdsersättning

att riksdagen avslår motion 1984/85:2373,

35. beträffande barnpension

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:294, 1984/85:1234 och
1984/85:2382,

36. beträffande underskottsavdrag

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:2754 yrkande 5 och
1984/85:2386,

37. beträffande utredning om otillbörliga underskottsavdrag
att riksdagen avslår motion 1984/85:2754 yrkande 6,

38. beträffande räntetillägg för ränteförmånliga lån

att riksdagen avslår motion 1984/85:1236 yrkande 3 och 1984/
85:2367 i motsvarande del,

39. beträffande räntetillägg för mangårdsbyggnad i jordbruk och för bil
att riksdagen avslår motionerna 1984/85:1236 yrkande 4 och
1984/85:2367 i motsvarande del,

40. beträffande underlag för räntetillägg för bil

att riksdagen avslår motion 1984/85:1211 yrkande 2,

41. beträffande kvittning mellan makar m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:686 yrkande 5 i denna del
och 1984/85:1236 yrkandena 1 och 2,

42. beträffande pensionförsäkringspremier
att riksdagen avslår motion 1984/85:1193,

43. beträffande försäljning av hemslöjdsalster
att riksdagen avslår motion 1983/84:756,

44. beträffande inkomst av kottplockning

att riksdagen avslår motion 1983/84:2153,

45. beträffande inkomst av prostitution

att riksdagen avslår motion 1984/85:335

SkU 1984/85:60

81

46. beträffande skattesubventionerade måltider
att riksdagen avslår motion 1984/85:1213,

47. beträffande fackliga stipendier

att riksdagen avslår motion 1984/85:1218,

48. beträffande semestercheckar

att riksdagen avslår motion 1984/85:1648,

49. beträffande "servicebelopp”

att riksdagen avslår motion 1984/85:962,

50. beträffande skattereduktion för aktieutdelning

att riksdagen avslår motion 1984/85:2296 yrkande 4,

51. beträffande skattejämkningskonton m.m.
att riksdagen avslår motion 1984/85:2824.

52. beträffande lagförslagen

att riksdagen med anledning av vad utskottet ovan anfört och
hemställt antar regeringens här ovan (s. 3-44) återgivna förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:379),

2. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

3. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

4. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

5. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),

6. lagom ändring i lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet
beträffande vissa uppdragsersättningar,

7. lag om upphävande av lagen (1977:1071) om basenhet,

8. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

9. lagom ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa
fall.

Stockholm den 14 maj 1985

På skatteutskottets vägnar
RUNE CARLSTEIN

Närvarande: Rune Carlstein (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c),
förste vice talman Ingegerd Troedsson (m), HagarNormark (s), Bo Forslund
(s), Egon Jacobsson (s), Karl Björzén (m), Kjell Johansson (fp), Anita
Johansson (s), Anna Lindh (s). Ewy Möller (m), Karl-Anders Petersson (c),
Erkki Tammenoksa (s) och Torgny Larsson (s).

6 Riksdagen 1984/85. 6 sami Nr 60

SkU 1984/85:60

82

Reservationer

Deklarationsförfarandet, m. m. (mom. 1 och 52 i motsvarande del)

1. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), förste vice talman Ingegerd
Troedsson (m), Karl Björzén (m), Ewy Möller (m) och Karl-Anders
Petersson (c) anser

dels att utskottet i fråga om deklarationsförfarandet m. m. bort anföra
följande:

Det svenska skattesystemet har särskilt under senare år blivit alltmer
komplicerat och svårt att överblicka. En förenkling av deklarations- och
taxeringsförfarandet är därför angelägen. Den förutsätter att också skattesystemet
i sig förenklas.

Självdeklarationen måste vara så enkel att varje skattskyldig utan problem
kan upprätta sin deklaration och därigenom få en rättvis behandling från
skattesynpunkt. Deklarations- och taxeringsförfarandet får emellertid inte
utformas så att den enskilde skattebetalaren förlorar det faktiska inflytandet
över sin deklaration. Inte heller får orättvisor skapas genom alltför stora
schabloniseringar. Förslaget i propositionen brister i båda dessa hänseenden.
Det torde inte i första hand ha tillkommit för att tillgodose den enskildes
berättigade krav på ett förenklat deklarationsförfarande. Avgörande synes i
stället ha varit att nå förenklingar för skattemyndigheterna. Som framhålls i
centerns partimotion torde som en följdeffekt härav förtroendemannaorganisationen
i taxeringarbetet komma att uttunnas, vilket i sin tur förstärker
myndighetsintrycket och minskar allmänhetens intresse för och kunskaper
om taxeringsarbetet.

Ett system som bygger på att den skattskyldige skall skriva under att han
godtar utsända kontrolluppgifter utan att veta om alla kommit honom till
handa eller inte är dessutom helt oacceptabelt.

Av det anförda drar utskottet den slutsatsen att man, i vart fall tills vidare,
bör ha kvar ett system där löntagarna i deklarationen uppger sina inkomster
och de kostnader de fått vidkännas för intäkternas förvärvande. Om det
framdeles skulle visa sig möjligt att framställa en enkel blankett, där
uppgifterna från lönebesked m. m. redan är förtryckta, kan frågan tas upptill
förnyat övervägande.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet yrkandet i motion 3174 att
regeringen skyndsamt återkommer med förslag om förenklad deklaration i
enlighet med vad utskottet anfört.

dels att utskottet under mom. 1 och 52 i motsvarande del bort hemställa
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:3174 yrkande 4 i denna
del, med anledning av motion 1984/85:2754 yrkande 31 samt med
avslag på motionerna 1983/84:1452 och 1983/84:437
dels avslår propositionen i vad avser ändring i taxeringslagen

SkU 1984/85:60

83

(1956:623), dels hos regeringen begär skyndsamt förslag om
förenklad deklaration i enlighet med vad som har anförts ovan.

Inflationsskyddet och skatteskalan (mom. 2 och 52 i motsvarande del)

2. Knut Wachtmeister, förste vice talman Ingegerd Troedsson, Karl Björzén
och Ewy Möller (alla m) anser

dels att utskottet i fråga om inflationsskyddet och skatteskalan bort anföra
följande:

Enligt utskottets mening får skattetrycket inte vara hårdare än att familjer
och enskilda normalt skall kunna leva på sina inkomster och ha möjlighet att
förbättra sin ekonomiska situation genom egna arbetsinsatser. Detta kan inte
åstadkommas utan en marginalskattesänkning. En betydande sådan måste
också ingå som en central del i arbetet på att varaktigt förbättra den svenska
ekonomins produktionsförmåga, stärka svensk industris konkurrenskraft
gentemot utlandet och återställa balansen i den svenska ekonomin. Endast
genom en rejäl marginalskattesänkning torde man också kunna varaktigt
förbättra sysselsättningsläget.

På sikt bör enligt utskottets mening målet vara att helt avskaffa den statliga
inkomstskatten utom vid höga inkomster. Inkomstskatten skulle därigenom
bli proportionell i vanliga inkomstlägen. Progressiviteten i övrigt skulle
minska, och marginalskatterna för de flesta uppgå till ca 30%.

Ett första etappmål, som bör kunna nås senast inkomståret 1988, är att
sänka marginalskatten i vanliga inkomstlägen till 40 % med ett marginalskattetak
på 70%. Skatteskalan bör utformas så att 35% marginalskatt gäller
upp till 10 basenheter (1985 78000 kr.), medan den för inkomster mellan 10
och 16 basenheter uppgår till 40 % (vid en genomsnittlig kommunal
utdebitering). Härigenom får så gott som samtliga helårsarbetande behålla
60 % av sina inkomstökningar efter skatt. Att detta kommer att ha en positiv
inverkan på avtalsrörelserna säger sig självt.

Vid 1987 års taxering (beskattningsåret 1986) bör 40 % av marginalskattesänkningen
genomföras.

Hösten 1977 infördes genom riksdagsbeslut ett inflationsskydd för den
statliga inkomstskatteskalan som innebar att skiktgränserna i skalan skrevs
upp i takt med inflationen. Därmed tilläts inte skattetrycket att som tidigare
automatiskt stiga med inflationen. Hösten 1984 beslöt riksdagen i enlighet
med ett regeringsförslag att inte räkna upp basenheten inför inkomståret
1986.

Av vad finansministern nu säger i propositionen förefaller det som om
regeringen bestämt sig för att slutgiltigt avskaffa inflationsskyddet i skatteskalan.
En sådan åtgärd innebär i praktiken att varje procents ökning av
inflationen kommer att höja inkomstskatten med en hundralapp för en vanlig
inkomsttagare. Om inflationen under tiden augusti 1984—augusti 1985 blir 5

SkU 1984/85:60

84

å 6 % ökar skatten med över 600 kr. för skattskyldiga i inkomstskikten
80000-120000 kr. Totalt skärps skatteuttaget med ca 2,6 miljarder kr. eller
— om inflationen ligger kvar på nuvarande 8 % — med 4 miljarder kr.
Dessutom kommer marginalskatterna att stiga redan nästa år för alla som
ligger nära ett trappsteg i skatteskalan. Utan inflationsskydd kommer alla att
på sikt få högre marginalskatt.

En sådan utveckling kan enligt utskottets mening inte accepteras. Utskottet
föreslår därför att fullt inflationsskydd återinförs fr. o. m. inkomståret
1986. Med den bedöming av inflationsutvecklingen som nu kan göras torde
basenheten för nämnda år härigenom komma att uppgå till 8200 kr.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till moderaternas partimotioner
2754 och 3174 såvitt avser skatteskalan och inflationsskyddet. För inkomståret
1986 bör — i enlighet med motionärernas krav - 40 % av marginalskattesänkningen
genomföras. Genom utskottets ställningstagande får partimotionerna
från (c) och (fp) anses vara tillgodosedda.

dels att utskottet under mom. 2 och 52 i motsvarande del bort hemställa
att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:3174 yrkande 4 i
denna del och 1984/85:2754 yrkandena 1—3, med anledning av
motionerna 1984/85:3172 yrkande 3, 1984/85:3175 yrkande 1,
1984/85:1143 yrkandena 1 och 2 och 1984/85:2296 yrkandena 1-3
samt med avslag på propositionen i vad avser lagförslagen 7-9

a) som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts
beträffande den långsiktiga inriktningen av skattepolitiken,

b) hos regeringen begär förslag om statlig inkomstskatteskala för
inkomståret 1986 i enlighet med ovan angivna riktlinjer,

c) hos regeringen begär förslag om återinförande av fullt inflationsskydd
vid beskattningen fr. o. m. inkomståret 1986 i enlighet
med vad som har anförts ovan.

3. Stig Josefson och Karl-Anders Petersson (båda c) anser

dels att utskottet i fråga om inflationsskyddet och skatteskalan bort anföra
följande:

Målet med den skattereform som 1985 borde ha genomförts till fullo var att
90 % av alla skattskyldiga och 80 % av dem som har heltidsinkomster, vid en
kommunal utdebitering av 30 kr., skulle ha en marginalskatt om högst 50 %.
Detta mål har inte nåtts. Den s. k. brytpunkten borde då ha legat på en
inkomst av ca 128000 kr. i stället för som nu 124000 kr. Enligt utskottets
mening bör basenheten för år 1986 fastställas med beaktande av ett
fullständigt inflationsskydd, så att skattereformens mål kan nås. För
innevarande år borde basenheten ha fastställts till 8100 kr. och brytpunkten
därmed vara 129600 kr. För den fortsatta utvecklingen krävs att den
urholkning av inflationsskyddet som socialdemokraterna ensidigt genomfört
under reformperioden först måste undanröjas och att målsättningen i
reformarbetet därmed upprätthålls.

SkU 1984/85:60

85

Socialdemokratins förändring av inkomstskattereformen innebär att enbart
i skiktet 18-21 basenheter statlig inkomstskatt utgår med mer än 20 %.
Enligt utskottets mening skulle en besvärlig marginaleffekt kunna elimineras
om skattesatsen i detta skikt återställdes till den ursprungliga.

Enligt utskottets mening är det rimligt att, inom en reformpolitik där de
sammantagna marginaleffekterna begränsas, gå vidare med sänkningar av
den statliga inkomstskatten.

dels att utskottet under mom. 2 och 52 i motsvarande del bort hemställa
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:3172 yrkande 3 och
1984/85:1143 yrkandena 1 och 2, med anledning av motionerna
1984/85:3174 yrkande 4 i motsvarande del, 1984/85:2754 yrkandena
1-3, 1984/85:3175 yrkande 1 och 1984/85:2296 yrkandena 1-3
samt med avslag på propositionen i vad avser lagförslagen 7—9

a) beslutar ansluta sig till en målsättning som innebär att vissa
inkomsttagargrupper skall erhålla en sänkt marginaleffekt i skatteoch
bidragssystemet om minst 15 % genom förändring av statsskatten,

b) hos regeringen begär förslag om återinförande av fullt
inflationsskydd vid beskattningen fr. o. m. inkomståret 1986 med
utgångspunkt i 1982 års skattereform, dvs. i en basenhet om 8 100
kr.

c) hos regeringen begär förslag snarast om sänkning av den statliga
inkomstskatten i enlighet med vad som har anförts ovan.

4. Kjell Johansson (fp) anser

dels att utskottet i fråga om inflationsskyddet och skatteskalan bort anföra
följande:

Skattepolitikens utformning är av största intresse för lönebildningen.
Löntagarnas intresse knyts rimligen i första hand till utvecklingen av löner
efter skatt.

Lägre marginalskatter är ett viktigt medel för att dämpa kraven på
nominella löneökningar under de kommande åren. Det är därför angeläget
att gå vidare efter 1985 och fortsätta att sänka marginalskatterna. Det är
också viktigt att de uppnådda sänkningarna säkerställs genom att skatteskalan
ges ett fullständigt inflationsskydd.

Skattekvoten i Sverige, dvs. de totala skatterna och avgifterna som andel
av BNP, har ökat från ca 20 % 1950 till ca 50 % i dag. Denna nivå uppnåddes
1977. De omfattande skattehöjningar som regeringen initierat under senare
år har lett till att skattetrycket i realiteten åter ökat.

Det torde inte kunna bestridas att marginaleffekterna har starkt snedvridande
effekter på samhällsekonomin. För att komma till rätta härmed är det
enligt utskottets mening nödvändigt att förändra skattesystemet i riktning
mot större proportionalitet. Enligt utskottets mening bör marginalskatterna
under perioden 1986-1988 sänkas till högst 50 % upp till inkomster omkring

SkU 1984/85:60

86

200000 kr. (26 basenheter). Samtidigt bör marginalskattetaket sänkas till
70%.

Utskottet finner det också angeläget att skatteskalan inflationsskyddas.
Ett sådant inflationsskydd infördes i slutet av 1970-talet. Den lag som
reglerar inflationsskyddet gäller fortfarande. I skatteuppgörelsen 1981/82
mellan (s), (c) och (fp) ingick emellertid att särskilda övergångsregler skulle
gälla för åren 1983 — 1985. Skatteskalan skulle då få ett på förhand bestämt
”inflationsskydd” på i genomsnitt 5,5%. 1 uppgörelsen låg också ett
åtagande från partiernas sida att medverka till en prisstabiliseringspolitik
som höll prisstegringarna nere kring denna nivå så att inflationsskyddet blev
effektivt.

Efter 1982 års devalvering har regeringen ensidigt justerat skattereformen
dels genom att införa en avdragsrätt för fackliga medlemsavgifter, dels
genom att för inkomståren 1984 och 1985 ytterligare sänka inflationsskyddet
till 4,1 resp. 2,8 %. Dessutom har en puckel lagts in i inkomstskiktet mellan
ca 140000 kr. och ca 165 000 kr. I detta skikt har alltså skett en marginalskatteskärpning
i förhållande till 1982 års beslut. För inkomståret 1986 har det
inflationsskydd som eljest automatiskt skulle ha gällt redan upphävts. Och av
förslaget i propositionen torde man kunna dra slutsatsen att regeringen nu
bestämt sig för att slutgiltigt avskaffa inflationsskyddet i skatteskalan. Detta
kan inte accepteras. Enligt utskottets mening är det orimligt att inflationen
skall tillåtas att automatiskt skärpa skattetrycket, och utskottet tillstyrker
därför att inflationsskyddet av skatteskalan omedelbart återinförs.

Sammanfattningsvis förordar utskottet att basenheten för inkomståret
fastställs på grundval av inflationen mellan augusti 1984 och augusti 1985 och
att skatteskalan även fortsättningsvis ges ett sådant inflationsskydd. I ett
senare skede bör marginalskatterna successivt sänkas till 40 % för nästan alla
heltidsarbetande och marginalskattetaket begränsas till 60%.

Utskottets ställningstagande innebär bifall till motionerna 3175 och 2296
såvitt nu är i fråga. Motionerna 3172, 3174,1143 och 2754 får i motsvarande
delar anses vara i huvudsak tillgodosedda.

dels att utskottet under mom. 2 och 52 i motsvarande del bort hemställa
att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:3175 yrkande 1 och
1984/85:2296 yrkandena 1—3, med anledning av motionerna
1984/85:3174 yrkande 4 i motsvarande del, 1984/85:2754 yrkandena
1—3,1984/85:3172 yrkande 3 och 1984/85:1143 yrkandena 1 och
2 samt med avslag på propositionen i vad avser lagförslagen 7—9

a) godkänner de riktlinjer för skattepolitiken på lång sikt som har
angivits ovan,

b) hos regeringen begär förslag om marginalskattesänkningar och
inflationsskydd fr. o. m. inkomståret 1986 i enlighet med vad som
har anförts ovan.

SkU 1984/85:60

87

Schablonavdraget i tjänst m. m. (morn. 3 och moni. 52 i motsvarande del)
såvitt avser omedelbara lagändringar

5. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c) förste vice talman Ingegerd
Troedsson (m), Karl Björzén (m), Kjell Johansson (fp), Ewy Möller (m) och
Karl-Anders Petersson (c) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 59 som börjar med
”Utskottet har” och slutar med ”sådana resor” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening talar rättviseskäl med betydande styrka mot att
schablonavdraget i tjänst ges den utformning det har i propositionen. Den
föreslagna schablonen gynnar dem som har nära till arbetet eller tillgång till
billiga allmänna kommunikationsmedel på bekostnad av egenföretagare,
långpendlare och glesbygdsbor. Eninkomstfamiljerna missgynnas i förhållande
till dem som har två inkomster, vilket är särskilt anmärkningsvärt om
man tänker på att det blir allt vanligare med en enda inkomst ju fler barn det
finns i en familj.

En inkomsttagare som reser till och från arbetet med allmänna kommunikationer
och i övrigt inte har några större avdrag än det nuvarande
schablonbeloppet på 1 000 kr. får genom förslaget i propositionen en ökning
av avdragsbeloppet på ca 1200 kr., vilket - med 50% marginalskatt —
motsvarar en skattelättnad på 600 kr. Att indexregleringen avskaffas
motsvarar emellertid för många heltidsarbetande en skattehöjning på ett
mycket större belopp. Höjningen av schablonavdraget innebär, tillsammans
med att inflationsskyddet avskaffas, att den som redan har höga kostnader
för sitt arbete får skärpt skatt medan den som inte har högre kostnader
möjligen får en viss skattesänkning. Det strider mot skatteförmågeprincipen.
En sänkning av marginalskatterna och en indexreglering av skatteskalan är
enligt utskottets mening därför en angelägnare reform sett ur skattebetalarnas
synvinkel än en ytterligare höjning av schablonavdraget i tjänst.
Utskottet hänvisar i sammanhanget till vad utskottet tidigare anfört i fråga
om skatteskalan och inflationsskyddet.

Med det anförda tillstyrker utskottet yrkandet i partimotionerna från (m),
(c) och (fp) om avslag på propositionen i denna del.

dels att i andra stycket på s. 60 avsnittet ”partimotionerna 3172, 3174 och
3175 såvitt nu är i fråga liksom” utgår

dels att utskottet under mom. 3 och 52 i motsvarande del bort hemställa
att riksdagen med anledning av motionerna 1984/85:3174 yrkande 1 i
motsvarande del, 1984/85:3172 yrkande 1 i motsvarande del och
1984/85:3175 yrkande 2 avslår motion 1983/84:946 och det i
propositionen framlagda förslaget rörande ändring i 33 § 2 mom.
kommunalskattelagen (1928:370) och anvisningarna till samma
paragraf.

SkU 1984/85:60

88

Schablonavdraget i tjänst m. m. (mom. 3) i övrigt

6. Stig Josefson och Karl-Anders Petersson (båda c) anser

dels att utskottet i fråga om yrkande 4 i motion 3172 bort anföra följande:
När det gäller uppdelning av de nuvarande avdragen i inkomstslaget tjänst
är det rimligt att jämställa reseavdraget med övriga avdrag för intäkternas
förvärvande och slopa den nuvarande ”självrisken” om 1000 kr. när det
gäller kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen.

dels att utskottet under mom. 3 i denna del bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:3172 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i fråga om
avdraget för resor till och från arbetet.

Avgiftsfritt bottenbelopp för egenföretagare (mom. 6)

7. Stig Josefson och Karl-Anders Petersson (båda c) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 60 som börjar med
”Utskottet behandlade” och slutar med ”denna del” bort ha följande
lydelse:

Enligt skatteutskottets mening är det av rättviseskäl angeläget att egenföretagare
erhåller ett fribelopp vid beräkning av egenavgiften. Utskottet
tillstyrker därför motionärernas yrkande att ett sådant fribelopp införs. För
att åstadkomma jämställdhet mellan egenföretagare och löntagare bör
fribeloppet beräknas till 2 % av ett avgiftsunderlag om högst 50 000 kr., dvs.
till högst 1000 kr.

dels att utskottet under mom. 6 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:655 yrkande 5 hos
regeringen begär förslag om ett fribelopp för egenföretagare i
enlighet med vad utskottet anfört.

Sparavdraget (mom. 7 och 52 i motsvarande del)

8. Stig Josefson och Karl-Anders Petersson (båda c) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med ”Enligt
utskottet” och slutar med ”gällande diskonto” bort ha följande lydelse:
Plöjningen av sparavdraget från 800 kr. till 1600 kr. innebär en välbehövlig
stimulans till ökat sparande och är därför välmotiverat från ekonomiskpolitiska
utgångspunkter. Om man verkligen vill förbättra hushållssparande!
bör man emellertid enligt utskottets mening avstå från att individualisera
avdraget. Utskottet vill särskilt erinra om att flera remissinstanser motsatte
sig skatteförenklingskommitténs förslag att individualisera avdraget och att
många också förordade en uppräkning av avdragsbeloppet.

SkU 1984/85:60

89

Med hänsyn till det anförda och då det nuvarande sparavdraget har
tillämpats sedan 1976 års taxering finns det enligt utskottets mening
anledning att även i fortsättningen låta en make tillgodogöra sig andra
makens outnyttjade sparavdrag. En sådan utvidgning av avdragsrätten torde
kunna ske utan att taxeringsarbetet nämnvärt kompliceras.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion 3172 i denna del. Utskottet är
däremot inte berett att medverka vare sig till en indexreglering av sparavdraget
eller till att avdraget kontinuerligt anpassas till gällande diskonto, varför
utskottet avstyrker motion 3170 i denna del.

dels att utskottet under mom. 7 och 52 i motsvarande del bort hemställa
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:3172 yrkande 1 i denna del
och med anledning av propositionen i denna del och motion
1984/85:378 samt med avslag på motion 1984/85:1596 beslutar att
make och i beskattningshänseende därmed jämställd skall ha rätt
att tillgodogöra sig andra makens outnyttjade sparavdrag och att
följaktligen 39 § 3 mom. kommunalskattelagen (1928:370) skall ha
sin nuvarande lydelse med den ändringen att talet 800 ersätts med
talet 1 600 och talet 1 600 med talet 3 200.

Överflyttning av ränteavdraget i inkomstslaget tjänst till inkomstslaget
kapital (mom. 8 och 52 i motsvarande del)

9. Knut Wachtmeister, förste vice talman Ingegerd Troedsson, Karl Björzén
och Ewy Möller (alla m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med ”Redan
i” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

En överflyttning av avdraget för räntekostnader i inkomstslaget tjänst till
inkomstslaget kapital kan innebära en skatteskärpning genom att sparavdraget
påverkas. Utskottet anser sig därför böra tillstyrka motion 3174 i denna
del.

dels att utskottet under mom. 8 och 52 i motsvarande del bort hemställa
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:3174 yrkande 1 i denna del
beslutar att räntekostnader hänförliga till inkomstslaget tjänst
även i fortsättningen skall tillgodoföras den skattskyldige i förvärvskällan
tjänst och att riksdagen följaktligen avlår det i propositionen
framlagda förslaget rörande ändring i 33 § 1 mom. och 39 § 1
mom. kommunalskattelagen (1928:370).

Schablonavdrag för äldre aktier (mom. 10 och 52 i motsvarande del)

10. Knut Wachtmeister (m), förste vice talman Ingegerd Troedsson (m), Karl
Björzén (m). Kjell Johansson (fp) och Ewy Möller (m) anser

SkU 1984/85:60

90

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 62 som börjar med ”Av
propositionen” och slutar med ”behandlade motionsyrkanden” bort ha
följande lydelse:

Den minskning från 3000 kr. till 2000 kr. av schablonavdraget vid
försäljning av äldre aktier som föreslås i propositionen innebär en klar
försämring för många aktiesparare. Med nuvarande regler kan försäljning
ske för ett belopp om 10000 kr. utan att skatt behöver erläggas. Med
förslaget i propositionen minskas detta belopp till 6667 kr. vilket kan väntas
medföra en inlåsning på aktiemarknaden och ytterligare försämringar för det
enskilda aktiesparandet. Avdraget bör enligt utskottets mening därför
behållas på nuvarande nivå 3000 kr. även efter individualisering. Härför
talar också inte minst det förhållandet att genom en skärpning av realisationsvinstreglerna
år 1983 anskaffningskostnaden för äldre aktier vid schablonmässig
beskattning sänktes från tidigare 50 % till 25 % av försäljningspriset.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motionerna 3174 och 3175 i
denna del. Härigenom är också motion 686 tillgodosedd i denna del. Också
motion 2182 får anses besvarad genom vad utskottet anfört. Någon särskild
åtgärd med anledning av denna motion finner utskottet inte påkallad.

dels att utskottet under mom. 10 och 52 i motsvarande del bort hemställa
att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:686 yrkande 2,
1984/85:3174 yrkandena 2 och 3 samt 1984/85:3175 yrkande 4 och
med anledning av propositionen i denna del beslutar att schablonavdraget
vid försäljning av aktier som innehafts två år eller mer
även i fortsättningen skall utgöra 3 000 kr. och att riksdagen således
antar det i propositionen framlagda förslaget rörande ändring i 35 §
3 mom. kommunalskattelagen (1928:370) med den ändringen att i
andra stycket talet 2000 ersätts med talet 3000.

Pensionsgrundande inkomst (mom. 12 och 52 i motsvarande del)

11. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), förste vice talman Ingegerd
Troedsson (m), Karl Björzén (m), Kjell Johansson (fp), Ewy Möller (m) och
Karl-Anders Petersson (c) anser

dels att första stycket av utskottets yttrande på s. 63 bort ha följande
lydelse:

Utskottet har tidigare tillstyrkt motionsyrkanden om avslag på propositionen
såvitt avser uppräkning av schablonavdraget i tjänst från 1 000 till 3 000
kr. Med hänsyn härtill tillstyrker utskottet också motion 3174 yrkande 1 i
motsvarande del.

dels att utskottet under mom. 12 och 52 i motsvarande del bort hemställa
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:3174 yrkande 1 i denna del
avslår det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
lagen (1959:551) om beräkning av pensiongrundande inkomst
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

SkU 1984/85:60

91

Uppgiftsskyldighet för kreditinstitut m. fl. (moni. 13 och 52 i motsvarande del)

12. Knut Wachtmeister, förste vice talman Ingegerd Troedsson, Karl
Björzén och Ewy Möller (alla m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 63 med ”Det
förenklade" och slutar på s. 64 med ”detta yrkande” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare förordat att ett förenklat deklarationssystem införs i
en annan ordning än som föreslås i propositionen och utan så omfattande
kontrollmoment som aktualiserats av regeringen. Skulle riksdagen likväl
finna att ett nytt system bör genomföras redan nu, bör uppgiftslämnandet
emellertid begränsas.

Den i propositionen föreslagna uppgiftsskyldigheten för kreditinstitut
omfattar samtliga banker, postgirot, fondkommissionsbolag, bankirer, bankirföretag,
finansbolag, finansieringsföretag, försäkringsföretag, jordbrukets
organisationer, kooperativa företag, riksgäldskontoret, VPC m.fl.
Uppgiftslämnandet kommer att helt baseras på personnumret.

Utskottet kan inte dela finansministerns uppfattning att det inte skulle
innebära något otillbörligt från integritetssynpunkt att man tar ADBtekniken
till hjälp vid skattekontrollerna. Dataregistren kan nämligen
komma att användas till annat än som ett hjälpmedel i det förenklade
deklarationsförfarandet. Förslaget i propositionen måste mot den bakgrunden
anses innebära en så omfattande uppluckring av banksekretessen att det
av integritetsskäl bör avvisas.

Regeringen har nyligen tillkallat en parlamentarisk kommitté för att
utreda användningen av personnummer i samhället. Det är mot den
bakgrunden anmärkningsvärt och oroande att regeringen framlägger ett
förslag som förutsätter en kraftig ökning av användningen av personnummer.
Regeringsförslaget innebär bl. a. att Konsum, HSB, OK och andra som
förvaltar pengar utan att ha använt personnummer kommer att tvingas göra
det.

Kontroll av medborgare som bygger på datasamkörningar bör av principiella
skäl avvisas och användningen av personnummer som underlättar
datasamkörningar av personregister begränsas.

Enligt utskottets mening får effektivitets- och förenklingskrav inte bilda
utgångspunkt för åtgärder som urholkar integritetsskyddet. Tvärtom måste
den enskildes krav på integritet och sekretess vara styrande för lagstiftningen
och myndigheternas praktiska hantering av olika dataregister. Bland så
många konton det här är fråga om - drygt 15 miljoner - av vilka många
saknar personnummer kommer, liksom vid VPC-rapportering om aktieinnehavet,
vid årsskiftena med nödvändighet att uppstå en mängd fel. Många av
de aktieförsäljningar och aktieköp som sker vid ett årsskifte kommer t. ex.
inte att hinna registreras. Problem kan vidare uppkomma när makar har
gemensamt bankkonto eller när någon förvaltar föreningsmedel. Förutom
svårigheten att vinna rättelse kommer detta att medföra att de som omfattas

SkU 1984/85:60

92

av de nya reglerna noga måste kontrollera uppgifter från banker, kreditinstitut
m. fl. Härigenom minskar enkelheten i deklarationsförfarandet.

Med det anförda tillstyrker utskottet yrkandet i motion 3174 om avslag på
propositionen såvitt avser den utvidgade uppgiftsskyldigheten för kreditinstitut
m. fl. Genom utskottets ställningstagande är motion 3172 tillgodosedd i
denna del. Motion 3175 avstyrks såvitt nu är i fråga.

dels att utskottet under mom. 13 och 52 i motsvarande del bort hemställa
att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:3174 yrkande 1 i
denna del och 1984/85:3172 yrkande 2 i denna del avslår motion
1984/85:3175 yrkande 8 och det i propositionen framlagda förslaget
avseende 37 § 8 mom. taxeringslagen (1956:623).

13. Stig Josefson och Karl-Anders Petersson (båda c) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar i första stycket på s. 64
med ”Utskottet avstyrker” och slutar på samma sida med ”detta yrkande”
bort ha följande lydelse:

Trots sin principiella inställning till frågan om uppgiftslämnande finner
utskottet det mindre lämpligt att nu fatta beslut i enlighet med förslaget i
propositionen. Anledningen härtill är att regeringen nyligen tillkallat en
parlamentariskt förankrad kommitté med uppgift att pröva integritetsfrågor
m. m. i samband med användningen av personnummer i ADB-systemet.
Utskottet anser det viktigt att man genom en sådan utredning kan utforma
precisa regler för när personnummer får och inte får användas. I det
sammmanhanget bör också prövas om det är möjligt och rimligt att dra en
absolut gräns vid sådana frågor som rör den enskildes förhållande till
myndigheter i skatte- och bidragshänseende.

I avvaktan på resultatet av den nya utredningens arbete anser utskottet att
nu gällande regler i fråga om uppgiftsskyldighet bör bibehållas och att således
propositionen i denna del bör avslås. Härigenom är motion 3174 såvitt nu är i
fråga tills vidare tillgodosedd. Motion 3175 avstyrks däremot såvitt gäller den
nu behandlade frågan.

dels att utskottet under mom. 13 och 52 i motsvarande del bort hemställa
att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:3172 yrkande 2 i
denna del och 1984/85:3174 yrkande 1 i denna del avslår motion
1984/85:3175 yrkande 8 och det i propositionen framlagda förslaget
avseende 37§ 8 mom. taxeringslagen (1956:623).

14. Kjell Johansson (fp) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 64 som börjar med ”Genom
vad” och slutar med ”detta yrkande” bort ha följande lydelse:

Av det anförda framgår att enligt utskottets uppfattning kontrolluppgift
bör kunna lämnas på inkomster av kapital lika väl som på arbetsinkomster. I
likhet med motionärerna bakom motion 3175 anser utskottet att en undre

SkU 1984/85:60

93

gräns bör gälla i fråga om det belopp för vilket kontrolluppgift skall lämnas.
Denna gräns bör som motionärerna framhåller sättas vid 500 kr. Förslag
härom bör föreläggas riksdagen.

dels att utskottet under mom. 13 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:3175 yrkande 8 och
propositionen i denna del samt med avslag på motionerna 1984/
85:3174 yrkande 1 i motsvarande del och 1984/85:3172 yrkande 2 i
motsvarande del hos regeringen begär förslag av innebörd att
fr. o. m. 1989 års taxering kontrolluppgift för gottskriven eller
utbetald ränta skall lämnas bara om räntan uppgår till minst 500 kr.

Uppgifter om socialförsäkringsavgifter (mom. 16)

15. Kjell Johansson (fp) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 64 som börjar med "Ett
yrkande” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner vad motionärerna anfört värt beaktande. Med den
komplettering av uppgiftsbestämmelserna som motionärerna förordar kan
inkomsttagarna direkt se hur stor preliminärskatt och hur stora indirekta
avgifter som betalats in för honom. Detta måste anses vara till fördel i ett
förenklat deklarationsförfarande där inkomsttagaren inte har samma anledning
göra egna beräkningar av inkomster, skatter och avgifter. Utskottet
tillstyrker därför motionen i denna del, vilket innebär att staten som
arbetsgivare bör införa denna information på de anställdas lönebesked.

dels att utskottet under mom. 16 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:3175 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i fråga om
uppgifter om socialförsäkringsavgifter.

Straffskalan i 120§ TL (mom. 17 och 52 i motsvarande del)

16. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), förste vice talman Ingegerd
Troedsson (m), Karl Björzén (m). Kjell Johansson (fp), Ewy Möller (m) och
Karl-Anders Petersson (c) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 66 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med "denna del” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är fängelse knappast en rimlig sanktion för
åsidosättande av skyldighet att lämna uppgifter till ledning för annans
taxering. Utskottet tillstyrker därför partimotionerna i denna del.

dels att utskottet under mom. 17 och 52 i motsvarande del bort hemställa
att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:3172 yrkande 2 i

SkU 1984/85:60

94

denna del, 1984/85:3174 yrkande 1 i denna del och 1984/85:3175
yrkande 5 avslår det i propositionen framlagda förslaget rörande
ändring i 120 § taxeringslagen (1956:623).

Samtaxering m. m. (mom. 20)

17. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), förste vice talman Ingegerd
Troedsson (m), Karl Björzén (m), Kjell Johansson (fp), Ewy Möller (m) och
Karl-Anders Petersson (c) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 67 med
”Utskottet har” och slutar på s. 68 med "denna del” bort ha följande lydelse:

Som en princip i skattesystemet gäller sedan länge att beskattningen sker
individuellt. Att denna princip ännu inte har genomförts fullt ut är beklagligt
och medför en rad problem för de skattskyldiga. Enligt utskottets mening är
det från rättvisesynpunkt otillfredsställande att makars förmögenhet sambeskattas,
och efter de senaste skärpningarna av förmögenhetsskatten drabbas
gifta personer eller samboende med barn även om de har en relativt liten
förmögenhet. Det skattebortfall som kan bli följden av att sambeskattningen
av makars förmögenhet slopas torde vara helt försumbar i statsbudgeten.
Denna sambeskattning bör därför slopas. Motsvarande invändningar gäller i
viss utsträckning också sambeskattningen av föräldrar och barn i förmögenhetshänseende.

När det gäller B-inkomster gör sig nackdelarna med den nuvarande
sambeskattningen gällande i hög grad. Denna sambeskattning, som numera
sker endast vid beräkning av tilläggsbelopp vid taxeringen till statlig
inkomstskatt, är tekniskt komplicerad och medför i många fall en orimlig
skattebelastning jämfört med vad som gäller för ensamstående. Reglerna
medför också att äktenskapet såsom samlevnadsform och samboende
personer som får barn missgynnas vid beskattningen. Regler med denna
innbörd bör inte accepteras i ett modernt samhälle.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet kraven i de aktuella
motionerna om utredning och förslag rörande en individuell beskattning av
arbetsinkomster och förmögenhet.

dels att utskottet under mom. 20 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:681 i denna del,
1984/85:686 yrkande 5 i denna del. 1984/85:1624, 1984/85:2173,
1984/85:2376, 1984/85:2754 yrkandena 7 och 12 samt med anledning
av motion 1984/85:3175 yrkande 3 hos regeringen begär
utredning och förslag om en individuell beskattning av B-inkomster
och förmögenhet.

SkU 1984/85:60

95

Fosterbarns förmögenhet (mom. 21)

18. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), förste vice talman Ingegerd
Troedsson (m), Karl Björzén (m), Kjell Johansson (fp), Ewy Möller (m) och
Karl-Anders Petersson (c) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 68 som börjar med ”Vad
angår” och slutar med "och 2361” bort ha följande lydelse:

Den omständigheten att fosterföräldrars och fosterbarns förmögenheter
skall sambeskattas kan leda till att personer som inte har egen beskattningsbar
förmögenhet blir skattskyldiga till förmögenhetsskatt. Detta kan inte
anses tillfredsställande, bl. a. eftersom fosterföräldrar - i motsats till
biologiska föräldrar — inte får disponera över fosterbarns förmögenhet.
Sambeskattningen är i detta fall särskilt olycklig, eftersom den kan försvåra
ensamstående barns möjligheter att få fosterföräldrar. Utskottet tillstyrker
således att sambeskattningen slopas. Regeringen bör så snart som möjligt
återkomma med förslag i ärendet. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till
känna.

dels att utskottet under mom. 21 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:681 i denna del,
1984/85:832 och 1984/85:2361 samt med anledning av motion
1984/85:686 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört i fråga om sambeskattningen av fosterföräldrars
och fosterbarns förmögenhet.

Inkomstuppdelning mellan makar i näringsverksamhet (mom. 22)

19. Knut Wachtmeister (m), förste vice talman Ingegerd Troedsson (m). Karl
Björzén (m). Kjell Johansson (fp) och Ewy Möller (m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 68 som börjar med "Den
s. k.” och slutar med ”(yrkande 3)” bort ha följande lydelse:

De begränsade möjligheterna till uppdelning mellan makar av inkomster
från ett fåmansföretag kan leda till en sammanlagd skattebelastning för
makarna som från rättvisesynpunkt måste anses oacceptabel. Redan 1970
infördes individuell beskattning av makar. Numera sambeskattas uteslutande
B-inkomster och endast till den del de överstiger 5 000 kr. Enligt utskottets
mening saknas anledning att sambeskatta inkomster av eget arbete. Utskottet
anser därför i likhet med motionärerna bakom motion 686 att begränsningsregeln
bör upphävas. Utskottet tillstyrker följaktligen motionen i denna
del. Förslag om de författningsändringar som föranleds härav bör så snart
som möjligt föreläggas riksdagen. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till
känna.

dels att utskottet under mom. 22 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:686 yrkande 3 som sin

SkU 1984/85:60

96

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i fråga om
inkomstuppdelning mellan makar i näringsverksamhet.

Inkomst av fastighetsförvaltning (mom. 23)

20. Knut Wachtmeister, förste vice talman Ingegerd Troedsson, Karl
Björzén och Ewy Möller (alla m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 68 som börjar med ”Inkomst
av” och slutar med ”(yrkande 4)” bort ha följande lydelse:

Inkomst av annan fastighet är för närvarande att anse som B-inkomst.
Denna regel gäller utan undantag. Sådan inkomst kan således aldrig
särbeskattas eller utgöra underlag för sociala förmåner. Utskottet delar den i
motion 686 framförda uppfattningen att det är naturligt att - på samma sätt
som gäller i fråga om jordbruksfastighet och rörelse — hänföra inkomst av
annan fastighet till A-inkomst i de fall inkomsten härrör från verkligt arbete
med fastigheten. Ett förslag av denna innebörd bör snarast föreläggas

riksdagen. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

tSé...

dels att utskottet under mom. 23 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:686 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i fråga om
inkomst av annan fastighet i det fall ägaren eller hans/hennes make
deltagit i fastighetens skötsel i inte blott ringa omfattning.

Skattelättnader för barnfamiljer (skattereduktion eller grundavdrag — mom.
27)

21. Knut Wachtmeister, förste vice talman Ingegerd Troedsson, Karl
Björzén och Ewy Möller (alla m) anser

dels att utskottet i fråga om skattelättnader för barnfamiljer bort anföra
följande:

Vid beskattningen måste beaktas att familjer med olika antal barn har
olika förmåga att betala skatt. Inkomstskattereglerna bör därför - vilket
framhålls i motion 2689 som innehåller motiveringen för yrkandet i motion
2690 - innehålla bestämmelser om ett avdrag för varje barn. Därmed sker
beskattningen med hänsyn till familjernas försörjningsbörda. Frågan är då i
vad mån avdraget bör utformas som ett avdrag vid beskattningen eller som en
skattereduktion. Därvid kan konstateras att en skattereduktion, som motsvarar
en rimlig kompensation för barnkostnader — om den finaniseras inom
ramen för den statliga beskattningen - skulle leda till en skärpning av den
statliga inkomstskatten och av marginalskatterna. Med hänsyn härtill och då
det långsiktiga målet bör vara att avskaffa den statliga inkomstskatten utom
för de allra högsta inkomsterna bör hänsyn till barnfamiljernas försörjningsbörda
tas inom ramen för den kommunala beskattningen.

SkU 1984/85:60

97

Det i motionerna 2690 och 2754 föreslagna grundavdraget om 15000 kr.
per barn finner utskottet vara förenat med uppenbara fördelar och väl
avvägt. Utskottet tillstyrker därför motionerna i denna del.

Som motionärerna framhåller bör avdragsrätten även omfatta hemmavarande
barn mellan 18 och 20 år. Skattebortfallet för kommunerna bör
motverkas genom att det nu utgående kommunala grundavdraget minskas
med 4 500 kr. Den skattehöjning som härvid uppkommer kompenseras för
flertalet inkomsttagare genom de sänkningar av den statliga inkomstskatten
som utskottet tidigare tillstyrkt. Pensionärer med låga inkomster och
studerande som arbetar för att finansiera studier kompenseras särskilt.

dels att utskottet under mom. 27 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:2690 yrkande 1 och
1984/85:2754 yrkande 4 samt med anledning av motionerna
1984/85:1140 yrkande 1 och 1143 yrkande 5 hos regeringen begär
förslag om grundavdrag för barn vid taxeringen till kommunal
inkomstskatt i enlighet med vad som anförts i motion 1984/85:2689.

22. Stig Josefson och Karl-Anders Petersson (båda c) anser

dels att utskottet i fråga om skattelättnader för barnfamiljer bort anföra
följande:

En grundläggande princip inom svensk skatterätt är att skatt skall utgå
efter förmåga. Den svenska familjebeskattningen tar inte tillräcklig hänsyn
till försörjningsbörda eller antalet inkomster i en familj.

I likhet med motionärerna bakom motionerna 1140 och 1143 anser
utskottet det vara en rättvisefråga att återställa värdet av skattereduktionen,
som varit beloppsmässigt oförändrad sedan 1970-talets början, till den
ursprungliga nivån. Det innebär en höjning från 1 800 kr. till ca 6000 kr. 1 en
första etapp — fr. o. m. 1987 års taxering — bör skattereduktionen höjas till
4000 kr. Förslag härom bör föreläggas riksdagen. Vad utskottet anfört bör
ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 27 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1984/85:1140 yrkande 1
och 1984/85:1143 yrkande 5, 1984/85:2690 yrkande 1 och 1984/
85:2754 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört i fråga om skattereduktion för ensamstående och
barnfamiljer med hemmamake.

Kostnader för barntillsyn (mom. 28)

23. Knut Wachtmeister, förste vice talman Ingegerd Troedsson, Karl
Björzén och Ewy Möller (alla m) anser

dels att utskottet i fråga om kostnader för barntillsyn bort anföra följande:

Motiveringen för yrkandet i motion 2690 återfinns i motion 2689. De
7 Riksdagen 1984185. 6 sami. Nr 60

SkU 1984/85:60

98

synpunkter som i denna motion framförs till stöd för motionärernas krav på
avdrag för nödvändiga och styrkta kostnader för barntillsyn finner utskottet
värda beaktande. Utskottet anser således att det finns skäl betrakta sådana
kostnder som en utgift för intäkternas förvärvande på samma sätt som
exempelvis resor till och från arbetet.

Med en avdragsrätt vid taxeringen skulle dessutom kunna vinnas den
fördelen att en förvärvsarbetande förälder kunde betala mer än som nu är
möjligt för enskild barnomsorg eller motsvarande högre avgift till den
kommunala barnomsorgen. Detta i sin tur skulle minska behovet av stöd till
den kommunala barnomsorgen.

På dessa och övriga av motionärerna anförda skäl anser utskottet sig böra
tillstyrka utredningsyrkandet i motion 2690 om avdrag för barntillsyn.

dels att utskottet under mom. 28 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2690 yrkande 2 hos
regeringen begär skyndsam utredning och förslag om avdragsrätt
upp till en viss nivå för nödvändiga och styrkta kostnader för
barntillsyn.

Kostnadsersättning för dagmamma (mom. 29)

24. Stig Josefson och Karl-Anders Petersson (båda c) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 70 som börjar med ”1
riksskatteverkets” och slutar med ”motion 1140” bort ha följande lydelse:

Som motionärerna bakom motion 1140 (jfr 1138) framhåller torde man
inte ens med ett utvecklat statsbidragssystem kunna nå all barnomsorg med
statsbidrag. Det finns enligt utskottets mening därför skäl som talar för att
man vid taxeringen och vid beräkning av arbetsgivaravgifter bör betrakta
ersättning till privat dagmamma eller motsvarande som kostnadsersättning
till den del som inte överstiger 6 000 kr. per barn. Härigenom skulle man få en
skattesituation som är rimlig för den enskilde. Detta kan i sin tur positivt
påverka barnomsorgen. Utskottet anser sig därför böra tillstyrka motion
1140 i denna del. Förslag i ämnet bör så snart som möjligt föreläggas
riksdagen.

dels att utskottet under mom. 29 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:1140 yrkande 2 hos
regeringen begär förslag om att ersättning om högst 6 000 kr. per
barn till privat dagmamma skall betraktas som kostnadsersättning.

Vårdbidrag (mom. 33)

25. Knut Wachtmeister, förste vice talman Ingegerd Troedsson, Karl
Björzén och Ewy Möller (alla m) anser

SkU 1984/85:60

99

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 71 som börjar med ”Att
vårdbidraget” och slutar med "och 2384” bort ha följande lydelse:
Utskottet har förståelse för de i motionerna framförda synpunkterna. Som
förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m) framhåller i motion 2384
torde visst förvärvsarbete ofta vara en förutsättning för att gravt handikappade
barns föräldrar psykiskt skall orka med att själva ta hand om barnen. Det
måste därför anses vara ett rimligt krav att de under tid då de förvärvsarbetar
har möjlighet att överlämna en del av vårdbidraget som lön till en ersättare
utan att först beskattas för detta. Med hänsyn härtill och då inte alla
handikappade barn kan erhålla vård i den kommunala barnomsorgen måste
det enligt utskottets mening anses angeläget från rättvisesynpunkt att utgifter
för vård och tillsyn av de handikappade barnen blir avdragsgilla från
vårdbidraget i de fall föräldrarna förvärvsarbetar. Utskottet tillstyrker därför
bifall till motion 2384. Genom utskottets ställningstagande får motion 1154
anses tillgodosedd. Vad särskilt angår den i motion 2373 aktualiserade frågan
om familjevårdsersättning anser utskottet i likhet med motionären att det är
orimligt att omkostnader i samband med vården inte kan skattemässigt
kompenseras till den del kostnaderna överstiger ersättningen. Utskottet
tillstyrker därför yrkandet i motionen att ersättning för familjevård skall
utgöra icke skattepliktig intäkt men att avdrag för styrkta kostnader i
samband med vården skall kunna medges även till den del de överstiger
ersättningsbeloppet.

dels att utskottet under mom. 33 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2384 och med anledning
av motion 1984/85:1154 hos regeringen begär skyndsam lagändring
innebärande att den del av vårdbidraget för handikappat barn som
används för att bekosta en ersättare undantas från beskattning.

Familjevårdsersättning (mom. 34)

26. Knut Wachtmeister, förste vice talman Ingegerd Troedsson, Karl
Björzén och Ewy Möller (alla m) anser - med åberopande av motiveringen i
reservation 25 - att riksdagen under mom. 34 bort hemställa:

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2373 hos regeringen begär
förslag till ändrade regler för beskattning av familjevårdsersättning
i enlighet med vad utskottet anfört.

Barnpension (mom. 35)

27. Stig Josefson (c), Kjell Johansson (fp) och Karl-Anders Petersson (c)
anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 72 som börjar med
”Pensionskommittén fann” och slutar med ”och 2382” bort ha följande
lydelse:

SkU 1984/85:60

100

Nuvarande beskattningsregler är från rättvisesynpunkt inte tillfredsställande.
Det kan inte anses rimligt att två barn med samma inkomst av
feriearbete skall behandlas olika i skattehänseende beroende på om ett av
dem förlorat en eller båda föräldrarna. Enligt utskottets mening bör den i
motionen påtalade orättvisan undanröjas.

Redan 1972 års skatteutredning uttalade att samma skatteregler borde
gälla vare sig samhället trädde in genom bidragsförskott eller genom
barnpension och att likställdhet i beskattningshänseende kunde åstadkommas
genom att man undantog pensionförmåner till barn från beskattning.

Med hänsyn inte minst till den tid som förflutit från det att skatteutredningen
lämnade sitt betänkande är det enligt utskottets mening anmärkningsvärt
att regeringen ännu inte ansett det lämpligt att föreslå någon lösning på det i
motionerna aktualiserade problemet.

Med det anförda tillstyrker utskottet att frågan om barnpensionens
skattemässiga behandling blir föremål för skyndsam översyn och att förslag i
ämnet så snart som möjligt föreläggs riksdagen. Vad utskottet anfört bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 35 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:294 samt med anledning
av motionerna 1984/85:1234 och 1984/85:2382 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört i fråga om beskattningen
av barnpension.

Underskottsavdrag (mom. 36)

28. Knut Wachtmeister, förste vice talman Ingegerd Troedsson, Karl
Björzén och Ewy Möller (alla m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 73 som börjar med
”Utskottet har vid” och slutar med ”och 6” bort ha följande lydelse:

Den begränsning av rätten till underskottsavdrag som beslutades i
samband med 1982 års skattereform och som träder i full tillämpning fr. o. m.
1986 års taxering strider mot grundläggande principer i det svenska
skattesystemet. Avdragsbegränsningen mötte också mycket stark kritik av
nästan samtliga instanser vid remissbehandlingen av det ursprungliga
förslaget till skatteomläggning.

Utvecklingen efter 1982 visar att avdragsbegränsningen haft negativa
effekter i flera avseenden. Den har lett till prisfall på småhusmarknaden,
vilket medfört att många småhusägare förlorat hela eller delar av sitt i
fastigheten nedlagda kapital. Den missgynnar personer som har sin verksamhet
i olika förvärvskällor mellan vilka kvittning ej kan ske och motverkar
härigenom produktivt företagande. Den leder också till följd av sin
konstruktion till ett ökat krångel vid deklarations- och taxeringsarbetet och
motverkar således strävandena efter större enkelhet i detta arbete.

SkU 1984/85:60

101

Med det anförda tillstyrker utskottet motion 2754 såvitt nu är i fråga. I
likhet med motionärerna bakom denna motion anser utskottet att det finns
skäl att motverka otillbörliga underskottsavdrag vid taxeringen. Utskottet
biträder därför yrkandet i motionen om att det utredningarbete som tidigare
pågick inom underskottsavdragskommittén återupptas. Vad utskottet anfört
bör ges regeringen till känna.

Någon anledning att ytterligare begränsa underskottsavdragen finns enligt
utskottets mening inte, varför utskottet avstyrker motion 2386.

dels att utskottet under mom. 36 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2754 yrkande 5 och med
avslag på motion 1984/85:2386 hos regeringen begär förslag om att
begränsningen av underskottsavdragens skattemässiga värde successivt
avvecklas fr. o.m. inkomståret 1986.

Utredning om otillbörliga underskottsavdrag (mom. 37)

29. Knut Wachtmeister, förste vice talman Ingegerd Troedsson, Karl
Björzén och Ewy Möller (alla m) anser — under åberopande av motiveringen
i reservation 28 — att utskottet under mom. 37 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2754 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i fråga om
utredning om otillbörliga underskottsavdrag.

Räntetillägg för ränteförmånliga lån m. m. (mom. 38 och 39)

30. Knut Wachtmeister, förste vice talman Ingegerd Troedsson, Karl
Björzén och Ewy Möller (alla m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 73 med ”Vid sin”
och slutar på s. 74 med ”motion 2367” bort ha följande lydelse:

Av en delrapport upprättad av RSV i oktober 1984 framgår att en mycket
betydande del av de räntetillägg som gällt lån mot låg eller ingen ränta avsett
skattskyldiga med inkomster under brytpunkten. Dessa skall inte beskattas
för räntetillägg men eftersom underlag för tilläggsbelopp enligt gällande
bestämmelser skall fastställas för i princip alla skattskyldiga belastar också
deras räntetillägg skatteadministrationen. I övrigt utvisar RSV:s delrapport
att antalet skattskyldiga, som påförts räntetillägg för lån utan eller mot låg
ränta, enligt en undersökning genomförd per den 28 september 1984 uppgick
till endast 149 000, att lånen i allmänhet avsett obetydliga belopp och att den
uträknade skatten från räntetilläggen, då 1982 års skattereform är fullt
genomförd 1985 (1986 års taxering), kan beräknas till ungefär 9,8 milj. kr.
Bestämmelserna om räntetillägg för lån mot låg eller ingen ränta står således
inte i någon rimlig proportion till beskattningsresultatet.

RSV, som redovisade alternativa förslag till lösningar, ansåg att man i

SkU 1984/85:60

102

första hand borde avstå från att beskatta förmån av räntefria eller lågförräntade
lån. Det skattebortfall som en avveckling av ränteförmånsbeskattningen
kommer att medföra torde även på sikt vara mycket marginellt och
detsamma gäller också de skattelättnader som en sådan avveckling i enstaka
fall kan innebära. Genom en avveckling av räntetilläggen för ränteförmånliga
lån kan man ytterligare förenkla deklarations- och taxeringsförfarandet
och man undanröjer också den orättvisa i dagens system som innebär att man
kan påföras tilläggsbelopp för ränteförmånligt lån även om räntan vid
marknadsmässig nivå hade kunnat kvittas mot överskott av kapital.

Även bestämmelserna om räntetillägg för jordbrukares bostäder leder
enligt utskottets mening till effekter som från rättvisesynpunkt inte kan
accepteras. Bestämmelserna kritiserades också mycket hårt vid remissbehandlingen
av de nya reglerna, bl. a. därför att de ansågs sakligt omotiverade.

Som framhålls i motion 1236 kan med den utformning bestämmelserna har
även räntekostnader som avser investeringar i jordbruksdriften bli föremål
för räntetillägg. Mot bestämmelserna kan också riktas den kritiken att de
behandlar jordbrukarens och villaägarens räntekostnader för den egna
bostaden olika. Underskottet på en villa motsvaras inte i sin helhet av
räntekostnader. I stället är det räntekostnaderna minskade med schablonintäkten
som utgör underskottet. Detta är en omständighet som inte alls
beaktas när det gäller räntetillägget för jordbrukets bostäder. Även räntetillägget
för bostad leder till ett avsevärt merarbete för såväl skattskyldiga som
taxeringsmyndigheter.

Om en personbil eller liknande tillgång, som utgör inventarium i enskild
näringsverksamhet, används privat sker i allmänhet en uppdelning av
kostnaderna mellan den del som avser den skattskyldiges användning av
tillgången för privat bruk och den del som avser utnyttjandet i rörelsen.
Oftast tar man då ingen hänsyn till räntekostnaderna, eftersom dessa är
under alla förhållanden avdragsgilla antingen i inkomstslaget kapital eller i
inkomstslaget rörelse eller jordbruk.

När det gäller bil skall man vid bestämmande av underlag för tilläggsbelopp
göra ett schablonmässigt tillägg motsvarande en beräknad räntekostnad
för förvärvet av tillgången till den del denna används för privat bruk. Att en
schablon av den här arten orättvist drabbar den som inte har någon
räntekostnad säger sig självt. Detta i förening med den omständigheten att
tillägget måste baseras på mer eller mindre osäkra uppskattningar av
privatkörningens omfattning m. m. ger med nödvändighet upphov till
åtskilliga skatterättsliga tvister.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet kravet i motion 1236 att räntetilläggen
för förmånliga lån slopas. Förslag härom bör så snart som möjligt
föreläggas riksdagen. Reglerna om räntetillägg för bostadsbyggnad i rörelse
och för bil bör ändras så att de bättre tillgodoser kravet på rättvisa och
likformighet i taxeringen.

SkU 1984/85:60

103

Genom utskottets ställningstagande får motion 2367 anses vara tillgodosedd
i denna del.

dels att utskottet under mom. 38 och 39 bort hemställa

att riksdagen - för det fall att reservation 28 inte bifalls — med bifall
till motion 1984/85:1236 yrkandena 3 och 4 och med anledning av
motion 1984/85:2367

a) hos regeringen begär skyndsamt förslag om slopande av
räntetilläggen för ränteförmånliga lån i enlighet med vad utskottet
anfört,

b) hos regeringen begär skyndsamt förslag om ändrade regler för
räntetillägg för mangårdsbyggnad i jordbruk och för bil i enlighet
med vad utskottet anfört.

31. Stig Josefson och Karl-Anders Petersson (båda c) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 73 med ”Vid sin”
och slutar på s. 74 med ”motion 2367” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till det merarbete som bestämmelserna om räntetillägg för lån
mot låg eller ingen ränta inneburit för såväl skattskyldiga och arbetsgivare
som skatteförvaltningen samt de högst försumbara skatteintäkter som detta
merarbete enligt RSV:s beräkningar kan väntas leda till finns det enligt
utskottets mening från administrativa utgångspunkter skäl som talar för att
man bör helt avstå från att beakta ränteförmånliga lån vid beskattningen.

Med hänsyn till att frågan huruvida ränteförmån skall ingå i underlaget för
arbetsgivaravgifter för närvarande är föremål för utredning och till att ett
slopande av ränteförmånsbeskattningen i enskilda fall kan leda till skattelättnader
som från rättvisesynpunkt kan ifrågasättas, finns det enligt utskottets
mening anledning att, i avvaktan på det slutliga resultatet av skatteförenklingskommitténs
arbete, behålla beskattningen av ränteförmånliga lån.
Frigränsen bör emellertid ligga väsentligt högre än för närvarande. En rimlig
nivå kan enligt utskottets mening vara 10000 kr.

I fråga om jordbrukets bostadsbyggnader är det viktigt att notera att
reglerna endast påverkar jordbrukarnas taxering om vederbörande har
inkomster över brytpunkten. Inkomsterna från räntetilläggen för bostadsbyggnader
är också mycket blygsamma, enligt beräkningar av RSV troligen
högst hälften av 1,7 milj. kr. Beskattningen bör enligt utskottets mening
ifrågakomma endast när räntetilläggen överstiger 10000 kr. I fråga om
räntetilläggen för bil bör gälla samma regler.

Förslag om nya räntetilläggsregler i enlighet med vad utskottet anfört bör
så snart som möjligt föreläggas riksdagen. Genom utskottets ställningstagande
torde syftet med motion 1236 vara i huvudsak tillgodosett såvitt nu är i
fråga.

dels att utskottet under mom. 38 och 39 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2367 och med anledning
av motion 1984/85:1236 yrkandena 3 och 4 hos regeringen begär

SkU 1984/85:60

104

förslag om ändrade regler i fråga om räntetillägg vid beräkning av
tilläggsbelopp i enlighet med vad utskottet anfört.

Underlag för räntetillägg för bil (morn. 40)

32. Stig Josefson och Karl-Anders Petersson (båda c) anser

dels att utskottet i fråga om beräkning av räntetillägg för bil bort anföra
följande.

Som underlag för räntetillägg för bil skall för närvarande tas upp 80 % av
anskaffningsvärdet, och den beräknade räntan skall motsvara riksbankens
diskonto vid beskattningsårets ingång + 2 procentenheter. Räntetilläggets
storlek är sedan beroende av i vilken omfattning tillgången använts för privat
bruk.

En sådan beräkningsmetod anser utskottet orimlig. Det kan inte accepteras
att räntetillägg skall utgå för en bil ända till dess den skrotas, till yttermera
visso för 80% av inköpspriset. Räntetillägget bör inte beräknas på något
annat än bilens värde efter avskrivningar och den räntesats som skall utgå bör
relateras till det vid beskattningsårets ingång gällande diskontot.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionen.

dels att utskottet under mom. 40 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:1211 yrkande 2 hos
regeringen begär förslag om att räntetillägg för bil eller liknande
tillgång som ingår i enskild näringsverksamhet skall beräknas på
bilens värde efter avskrivning.

Kvittning mellan makar m. m. (mom. 41)

33. Knut Wachtmeister, förste vice talman Ingegerd Troedsson, Karl
Björzén och Ewy Möller (alla m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 73 som börjar med
”Utskottet har avstyrkt” och slutar med ”och 2" bort ha följande lydelse:

Vid remissbehandlingen av det förslag på vilket 1982 års skattereform
bygger riktades särskild kritik mot att bestämmelserna inte gav makar
möjlighet att sinsemellan kvitta underskott på annan fastighet mot överskott
av kapital. Enligt utskottets mening är det ett rättvisekrav att reglerna är så
utformade att de fungerar på samma sätt oavsett vilken av makarna som står
för skulderna resp. tillgångarna. Eljest kan effekterna - särskilt för makar
som inte har möjlighet att vidta interna transaktioner eller omfördela
tillgångar - bli stötande. För undvikande av rättsförluster och/eller transaktioner
mellan makarna som har till enda syfte att neutralisera skatteeffekter
av angivet slag bör enligt utskottets mening makar ha rätt att kvitta
underskott emellan sig.

I princip bör det föreligga rätt att kvitta underskott mot överskott i olika

SkU 1984/85:60

105

förvärvskällor. I vart fall bör enligt utskottets mening kvittning medges
mellan olika förvärvskällor inom och mellan inkomstslagen rörelse och
jordbruk. Förslag i enlighet härmed bör så snart som möjligt föreläggas
riksdagen. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 41 bort hemställa

att riksdagen - för det fall att reservation 28 inte bifalls - med bifall
till motionerna 1984/85:1236 yrkandena 1 och 2 och motion
1984/85:686 yrkande 5 i denna del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört i fråga om kvittningsrätt.

Fackliga stipendier (mom. 47)

34. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), förste vice talman Ingegerd
Troedsson (m), Karl Björzén (m), Kjell Johansson (fp), Ewy Möller (m) och
Karl-Anders Petersson (c) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 75 som börjar med ”Samma
synpunkter” och slutar med ”motion 1218” bort ha följande lydelse:

Bestämmelserna om skattefrihet för stipendier tillkom uteslutande för att
möjliggöra kursdeltagande för sådana anställda som inte har rätt till ledighet
för studier med bibehållen lön. Stipendierna är avsedda att täcka inkomstbortfallet
efter skatt.

Skattefriheten innebär att en arbetsgivare alltid skall anses ha gett ut ett
stipendium som ersättning för utfört arbete eller uppdrag, medan en facklig
utgivare av stipendium inte skall anses som arbetsgivare i den meningen att
han drar någon nytta av den utbildning som är syftet med stipendiet.
Reglerna innebär således ett väsentligt avsteg från allmänt tillämpade
principer vid beskattningen. Från rättvisesynpunkt måste också en skatteregel
med sådant innehåll anses mycket otillfredsställande.

Utskottet vill erinra om att RSV i samband med lagstiftningens tillkomst
riktade mycket allvarlig kritik mot den och uttalade principiella betänkligheter
av avsevärd tyngd mot skattefriheten för vissa stipendier. RSV:s
invändningar var också av materiell och formell natur.

Utskottet anser att lagstiftningen bör upphävas fr. o. m. inkomståret 1986
och tillstyrker således motionen.

dels att utskottet under mom. 47 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:1218 antar följande

8 Riksdagen 1984185. 6sami. Nr 60

SkU 1984/85:60

106

Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1983:447) om viss skattefrihet för stipendier
enligt 19 § kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom förskrivs att lagen (1983:447) om viss skattefrihet för stipendier
enligt 19 § kommunalskattelagen (1928:370) skall upphöra att gälla den 1
januari 1986. Den upphävda lagen gäller dock alltjämt i fråga om 1986 och
tidigare års taxeringar.

Skattereduktion för aktieutdelning (mom. 50)

35. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), förste vice talman Ingegerd
Troedsson (m), Karl Björzén (m), Kjell Johansson (fp), Ewy Möller (m) och
Karl-Anders Petersson (c) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 76 som börjar med
”Utskottet har” och slutar med ”aktuella yrkandet” bort ha följande lydelse:
Lagstiftningen om skattefrihet för aktieutdelning tillkom bl. a. i det viktiga
syftet att skapa gynnsamma förutsättningar särskilt för konkurrensutsatta
sektorer av svensk industri. Beslutet att slopa lagstiftningen kort efter dess
tillkomst måste, såvitt utskottet kan bedöma, ha rakt motsatt effekt.
Skattereduktionen var också avsedd att, i avvaktan på en permanent lösning
av frågan hur dubbelbeskattningen i princip kan elimineras, lindra dubbelbeskattningen
av aktieutdelningar. Mot den bakgrunden och med hänsyn till
att företagens villkor genom olika lagstiftningsåtgärder på skatteområdet
under senare år försämrats är det anmärkningsvärt att regeringen med vpk:s
hjälp ansett lagstiftningen om skattereduktion för aktieutdelning böra
upphävas.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion 2296 i denna del.

dels att utskottet under mom. 50 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2296 yrkande 4 antar
följande

Förslag till

Lag om skattereduktion för aktieutdelning

Härigenom föreskrivs följande

1 § Skattereduktion för aktieutdelning medges fysiska personer och dödsbon
enligt bestämmelserna i denna lag.

2 § Med aktieutdelning avses i denna lag utdelning i pengar som utgår på

1. aktie i svenskt aktiebolag, om aktien vid den tidpunkt då utdelningen
blir tillgänglig för lyftning är inregistrerad vid Stockholms fondbörs,

2. andel i svensk aktiefond, om fonden vid ingången av det år då
utdelningen blir tillgänglig för lyftning till minst två tredjedelar består av vid
Stockholms fondbörs inregistrerade aktier i svenska aktiebolag.

SkU 1984/85:60

107

3 § Aktieutdelning medför rätt till skattereduktion endast om

1. utdelningen utgör intäkt av kapital för den skattskyldige och

2. denne är skattskyldig för utdelningen enligt 53 § kommunalskattelagen
(1928:370) och 6 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

En delägare i ett handelsbolag eller i ett dödsbo, som i beskattningshänseende
behandlas som ett handelsbolag, har inte rätt till skattereduktion för
utdelning som har uppburits av bolaget eller boet.

4 § Underlag för beräkning av skattereduktion är summan av de aktieutdelningar
som har blivit tillgängliga för lyftning under beskattningsåret, dock
högst 7 500 kronor. I fråga om makar gäller att underlaget för den ena maken
får överstiga 7 500 kronor i samma mån som den andra makens underlag
understiger detta belopp.

Underlaget avrundas nedåt till helt hundratal kronor.

5 § Skattereduktion för aktieutdelning uppgår till 30 procent av underlaget.

6 § I fråga om skattereduktion för aktieutdelning tillämpas 2 § 4 mom. femte
och sjätte styckena uppbördslagen (1953:272). Skattereduktion för aktieutdelning
skall tillgodoräknas den skattskyldige före skattereduktion enligt 2 §
4 mom. uppbördslagen.

Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig att erlägga sjömansskatt
och har denna nedsatts enligt 12 § 4 mom. lagen (1958:295) om
sjömansskatt på grund av bestämmelserna i denna lag. skall reduktionsbeloppet
minskas med det belopp varmed nedsättning har skett.

7 § Bestämmelserna i denna lag om makar tillämpas på skattskyldiga som
taxeras med tillämpning av 52 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370)
och 11 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985 och tillämpas första gången i fråga
om utdelning som tas till beskattning vid 1986 års taxering.

Särskilda yttranden
Idrottslig verksamhet (mom. 4)

1. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), förste vice talman Ingegerd
Troedsson (m), Karl Björzén (m), Kjell Johansson (fp), Ewy Möller (m) och
Karl-Anders Petersson (c) anför:

De ersättningar idrottsutövare, domare, tränare och ledare erhåller för sitt
arbete är skattepliktig inkomst. Eftersom denna inkomst i de flesta fall är
sidoinkomst kommer den att träffas av de höga marginalskatterna. Det
innebär att den lilla, ofta symboliska ersättning som erhålls blir mycket högt
beskattad.

SkU 1984/85:60

108

Den långsiktiga lösningen för att komma till rätta med detta problem är att
sänka marginalskatterna för alla typer av inkomster. Detta föreslås också i
motioner från alla de borgerliga partierna.

I avvaktan på ytterligare marginalskattesänkningar måste speciella regler
användas. I dag kan enligt anvisningar av RSV medges ett schablonavdrag
för kostnader vid idrottsutövning på högst 3 000 kr. Detta schablonavdrag
avses täcka anskaffningskostnaderna för idrottsredskap och annan utrustning
i samband med idrottsverksamheten. Vid sidan om avdraget ligger
avdrag för resekostnader i samband med träningar och tävlingar enligt
normalt gällande skatteregler.

För att underlätta det ideella arbete som bedrivs inom bl. a. idrottsrörelsen
bör enligt vår mening avdrag kunna medges med ett högre belopp än enligt
den av RSV anvisade schablonen. Vi förutsätter att verket snarast omprövar
sina anvisningar i denna fråga.

Skattelättnader för barnfamiljer (mom. 27)

2. Kjell Johansson (fp) anför:

Tillgängliga utredningar visar att barnfamiljernas situation i dag är mycket
ansträngd. Värdet av den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet har
sjunkit mer än vad summan av olika bidrag har kompenserat. Högst
disponibel inkomst per konsumtionsenhet har ensamstående och sammanboende
utan barn i de yrkesaktiva åldrarna. Bland barnfamiljer ligger endast
familjer med ett barn över genomsnittet, medan övriga barnfamiljer ligger
under genomsnittet för samtliga hushåll.

Ett skattesystem som endast i begränsad omfattning tar hänsyn till
försörjningsbördan har medverkat till denna utveckling. Jag anser därför att
det är angeläget att man inom ramen för skattesystemet gör sådana
hänsynstaganden att det sker en utjämning över tiden i hushållens konsumtionsstandard.

Folkpartiet har därför i motion 1984/85:509 bl. a. föreslagit införande av
ett vårdnadsbidrag/småbarnstillägg samtidigt med en kraftig höjning av
barnbidraget och flerbarnstillägget.

De åtgärder på skattesidan som har anknytning till denna familjepolitiska
reform bör genomföras samtidigt med förbättringarna för barnfamiljerna
varför jag i detta sammanhang avstått från att ställa något särskilt yrkande.

Barnpension (mom. 35)

3. Knut Wachtmeister, förste vice talman Ingegerd Troedsson, Karl Björzén
och Ewy Möller (alla m) anför:

Redan 1972 års skatteutredning uttalade att samma beskattningsregler
borde gälla oavsett om samhället trädde in genom bidragsförskott eller

SkU 1984/85:60

109

genom barnpension.

Vi finner det i likhet med reservanterna bakom reservation 27 anmärkningsvärt
att denna rättvisefråga ännu inte kunnat lösas och förutsätter att
utredningen om efterlevandepensioneringen behandlar den i motionerna
294, 1234 och 2382 aktualiserade frågan med förtur.

SkU 1984/85:60

110

Finansutskottets yttrande Bilaga i

1984/85:7 y

över proposition 1984/85:180 om förenklad självdeklaration

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har den 16 april 1985 beslutat bereda finansutskottet
tillfälle att avge yttrande över proposition 1984/85:180 om förenklad
självdeklaration jämte de med anledning av propositionen väckta motionerna.

I propositionen föreslås att ett starkt förenklat deklarations- och taxeringsförfarande
införs för huvuddelen av landets löntagare och pensionärer.
Förenklingen uppnås bl. a. genom att schablonavdragen under inkomst av
tjänst och inkomst av kapital räknas upp. De höjda avdragen medför att
skatten på framför allt arbetsinkomster sänks med betydande belopp. I syfte
att motverka det inkomstbortfall reformen leder till föreslås i propositionen
att basenheten för år 1986 inte skall höjas.

Kostnaderna för reformen och valet av finansieringsmetod utgör ett av de
främsta skälen till att den föreslagna lösningen i allt väsentligt avvisas i
motionerna 3172 (c), 3174 (m) och 3175 (fp). I stället för en höjning av
schablonavdraget under inkomst av tjänst förespråkas i dessa motioner att
inflationsskyddet av skatteskalan behålls.

Finansutskottet får anföra följande. Det har länge framstått som angeläget
att kunna förenkla deklarations- och taxeringsförfarandet för flertalet
skattskyldiga. Det svenska skattesystemet är komplicerat och svårt att
överblicka. Det skapar osäkerhet hos inkomsttagarna och förorsakar merarbete
inte bara för de skattskyldiga utan också för skattemyndigheterna. De
många detaljregleringarna bidrar till att stora resurser ägnas åt mindre
betydelsefulla frågor. Det uppstår ofta rättstillämpningsfrågor, vilket i sin tur
ger upphov till ökad arbetsbelastning i domstolar. Enligt finansutskottets
mening talar bl. a. dessa skäl för att deklarations- och taxeringsförfarandet
bör förenklas på ett mer genomgripande sätt. Det skulle leda till att
granskningsresurser frigörs och kan inriktas på mer betydelsefulla uppgifter
och mer komplicerade fall. Därigenom okar också rättvisan i beskattningen.

Den i propositionen valda lösningen vilar på två grundförutsättningar,
nämligen dels att en rad svårkontrollerade mindre avdrag ersätts av
schablonavdrag, dels att även banker, kreditinstitut och liknande institutioner
åläggs att lämna kontrolluppgift på kapitalinkomster. För de skattskyldiga
kan härigenom uppgiftslämnandet begränsas. I flera fall räcker det att de
bekräftar riktigheten i de lämnade kontrolluppgifterna. Myndigheterna kan
å sin sida i ökad utsträckning utnyttja maskinella kontroller i granskningsar -

SkU 1984/85:60 Bilagal

lil

betet och frigör därigenom resurser för granskning av mer komplicerade
deklarationer. De rationaliseringsvinster och andra fördelar som reformen
kan ge upphov till är således betydande och bör enligt utskottets mening tas
till vara. Den ökade användningen av maskinellt framställda och beräknade
kontrolluppgifter skärper emellertid kravet på att dessa uppgifter kan
kontrolleras på ett någorlunda enkelt sätt av de skattskyldiga. I annat fall
försvåras inkomsttagarnas arbete med deklarationen och stora delar av de
åsyftade vinsterna går förlorade. Utskottet vill därför bestämt hävda att
denna fråga bör ägnas särskild uppmärksamhet i det fortsatta utvecklingsarbetet.

Ändringen i beskattningsreglerna uppges i propositionen leda till ett
skattebortfall på uppemot 3,8 miljarder kronor. Merparten härav, eller 3,2
miljarder kronor, är en följd av att schablonavdraget under inkomst av tjänst
höjs och att avdragsbegränsningen för arbetsresor slopas. Bortfallet torde
dock bli något mindre eftersom beräkningen i denna del grundar sig på
förhållandena vid 1985 års taxering, medan förslagen är avsedda att träda i
kraft först två år senare.

Bortfallet begränsas dessutom av ytterligare två omständigheter. För det
första väntas kreditinstitutens utvidgade uppgiftsskyldighet leda till ökade
skatteintäkter. Effekten av detta förslag kan inte med säkerhet fastställas,
men gjorda undersökningar tyder på att inkomstförstärkningen kommer att
överstiga 400 milj. kr. per år. För det andra erhålls en mycket betydande
förstärkning genom att basenheten för år 1986 inte räknas upp. Den
uteblivna skattelättnad som detta ger upphov till kan, enligt beräkningar som
riksrevisionsverket (RRV) gjort, uppskattas till 2,8 miljarder kronor. RRV
har därvid utgått från att basenheten för inkomståret 1986 skulle ha höjts från
7800 kr. till 8200 kr.

Finansutskottet vill i denna fråga framhålla följande. I nuvarande ekonomiska
läge kan ett skattebortfall av den omfattning som den föreslagna
reformen ger upphov till inte fullt ut tillåtas öka budgetunderskottet.
Bortfallet måste begränsas genom budgetförstärkningar. Den i propositionen
föreslagna lösningen med en temporärt utebliven inflationsjustering av
skatteskalan framstår därför som välmotiverad.

Under åren 1983-1985 har inkomstskatten reformerats i betydande
utsträckning. Marginalskatten sänktes då i stort sett i alla inkomstlägen och
uppgår nu för det helt övervägande antalet skattskyldiga till högst 50 %.
Endast var fjärde heltidsarbetande har nu en marginalskatt som överstiger
denna nivå. Vid periodens början var det ca 85 % av de heltidsarbetande som
hade en så hög marginalskatt.

Eftersom såväl inflationstakten som de nominella inkomstökningarna
kommer att dämpas väsentligt under år 1985 kommer marginalskattereformens
effekter i huvudsak att bestå under nästa år även om basenheten inte
höjs.

De senaste årens marginalskattesänkningar har i första hand tillfallit

SkU 1984/85:60 Bilaga 1

112

skattskyldiga med högre inkomster. Den nu föreslagna förenklingsreformen
har emellertid en annan och bättre fördelningsprofil. Detta framgår av en
undersökning som RRV har gjort och som finns intagen i verkets reviderade
inkomstberäkning (se prop. 1984/85:150, bilaga 1.4, s. 28-31).

I undersökningen har effekterna av en utebliven höjning av basenheten
med 400 kr. ställts i relation till effekterna av de ändrade rese- och
schablonavdragen samt sparavdraget. Resultatet har RRV sammanfattat i en
tabell som återges nedan. Av den framgår att 59% av inkomsttagarna
erhåller en större skattelättnad med de föreslagna avdragsändringarna
jämfört med om basenheten skulle höjas från 7800 kr. till 8200 kr. Dessa
personer erhåller en skattelättnad som är totalt 1547 milj. kr. större än vid en
höjning av basenheten. Återstoden eller 41 % av inkomsttagarna skulle
däremot få en större skattelättnad genom en ökning av basenheten i stället
för de föreslagna avdragsändringarna. Denna grupps uteblivna skattelättnad
uppgår till 1164 milj. kr. Den genom förenklingsreformen framkomna
skattelättnaden har sin tyngdpunkt i mellan- och låginkomstskikten. Höjningen
av basenheten gynnar däremot i första hand inkomsttagare i de högre
inkomstskikten.

Tabell. Jämförelse mellan föreslagna avdragsändringar och en höjning av
basenheten 1986 från 7 800 kr. till 8 200 kr.

Samman- räknad inkomst Tkr.	Antal personer	Avdragen sänker skatten mer än höjningen av basenheten	Avdragen sänker skatten mindre än höjningen av basenheten
Antal per- soner	Differens		Antal per- soner	Differens
kr.	milj. kr.	kr.	milj. kr.
- 30	813715	564 055	-304	- 172	150787	60	9
30- 40	588 603	389956	-369	- 144	197912	43	9
40- 50	563926	402 027	-417	- 168	160995	43	7
50- 60	464 748	359569	-469	- 168	104339	40	4
60- 70	430428	333 492	-514	- 172	96936	41	4
70- 80	478060	308808	-450	- 139	168 836	201	34
80- 90	493415	271781	-414	- 113	221634	368	82
90-100	559 825	337437	-399	- 135	222 388	388	86
100-120	948 387	541737	-409	— 222	406650	386	157
120-140	513 549	239433	-371	- 89	274116	493	135
140-160	269 377	78 527	-265	- 21	190850	663	126
160-180	123 562	13212	-268	4	110350	966	107
180-200	81837	6 309	-361	_ i	75 528	1268	96
200-500	163664	1788	-139	Ö	161 876	1806	292
500-	6723	2	-143	0	6721	2407	16
Totalt	6 499 819	3848133	-402	-1547	2549 918	456	I 164

Källa: RRV:s reviderade inkomstberäkning.

SkU 1984/85:60 Bilagal

113

Slutligen måste man enligt finansutskottets mening också beakta att den
föreslagna förenklingen av deklarations- och taxeringsförfarandet har en
långsiktig och strukturell innebörd. Den ger en bestående lösning på ett
gammalt och för många skattskyldiga mycket påtagligt problem. Denna
varaktiga förbättring uppnås genom att man temporärt avstår från att justera
skatteskalan för inflationen under år 1986. Det är dock angeläget att de
uppnådda fördelarna med marginalskattereformen blir bestående. Såsom
sägs i propositionen kan detta bl. a. åstadkommas genom att basenheten
efter inkomståret 1986 åter anpassas till löne- och prisutvecklingen.

Det finns också som utskottet ser det andra fördelar i förslagets olika delar
nämligen att sparavdraget individualiseras och därigenom fördubblas samt
att avdraget för realisationsvinster på aktier införs. Dessa åtgärder bör
underlätta och stimulera det enskilda sparandet. Det är som utskottet
uttryckt i andra sammanhang en viktig uppgift för skattesystemet att
stimulera det enskilda sparandet. Ett ökat hushållssparande är väsentligt för
en positiv utveckling av samhällsekonomin.

En sammanfattande slutsats av vad som här anförts är att finansutskottet
från sina utgångspunkter tillstyrker bifall till proposition 180 och avstyrker
motionerna 3172 (c), 3174 (m) och 3175 (fp).

Stockholm den 9 maj 1985

På finansutskottets vägnar
ARNE GADD

Närvarande: Arne Gadd (s), Björn Molin (fp), Per-Axel Nilsson (s), Rune
Rydén (m), Roland Sundgren (s), Christer Nilsson (s), Rolf Rämgård (c),
Torsten Karlsson (s), Hugo Hegeland (m), Gunnar Nilsson i Eslöv (s),
Margit Gennser (m), Gerd Engman (s), Britta Hammarbacken (c) och Ingrid
Bolin (m).

Avvikande mening

Björn Molin (fp), Rune Rydén (m), Rolf Rämgård (c), Hugo Hegeland
(m), Margit Gennser (m), Britta Hammarbacken (c) och Ingrid Bolin (m)
anser att den del av utskottets yttrande som på s. 1 börjar med ”Finansutskottet
får” och på s. 4 slutar med ”3175 (fp)” bort ha följande lydelse:

Finansutskottet får anföra följande. Det svenska skattesystemet är utomordentligt
komplicerat och därför mycket svårt att överblicka. Detta
sammanhänger med att många olika regler har lagts ovanpå varandra vid
olika tidpunkter. Detta är en konsekvens av att skattetrycket totalt sett är
mycket högt i Sverige. Det är därför en angelägen uppgift att förenkla
deklarations- och taxeringsförfarandet.

SkU 1984/85:60 Bilaga 1

114

Förenklingen av deklarations- och taxeringsförfarandet har i propositionen
kopplats ihop med ett förslag om att det automatiska inflationsskyddet
av skatteskalan skall avskaffas. Det finns som utskottet ser det inte någon
anledning att göra en sådan bindning. Inflationen får inte tillåtas höja
skatterna. Om inflationsskyddet avvecklas leder det till att varje procentenhets
ökning av inflationen kommer att höja inkomstskatten med ca 100 kr.
per inkomsttagare. Detta motverkar en lugn avtalsrörelse, eftersom löntagarna
i ett sådant läge tvingas begära större bruttolöneökningar för att
kompensera sig för prisökningarna än vad som skulle krävas om skattesystemet
hade ett inbyggt inflationsskydd. Dessa löneökningar nödvändiggör i sin
tur nya prisökningar och driver då ånyo upp inflationen, vilket åtföljs av nya
kompensationskrav. Om detta onda mönster skall kunna brytas måste
således det fulla inflationsskyddet av skatteskalan återinföras. Detta är en
grundläggande förutsättning för att man skall kunna nå framgång med
stabiliseringspolitiken, och detta synsätt bör bilda utgångspunkt för en
prövning av det nu aktuella förslaget.

Det är av flera skäl önskvärt att skattesystemet förenklas, men det bör inte
ske till priset av ökad orättvisa. Kan dessutom förenklingen genomföras
endast till priset av ett uteblivet inflationsskydd bör den enligt utskottets
mening avvisas. I propositionen redovisas inte någon alternativ finansieringsform.
Förslaget att höja schablonavdraget under inkomst av tjänst till 3000
kr. innebär dessutom totalt sett en alltför stor finansiell belastning.

Vad beträffar den föreslagna höjningen av sparavdraget till 1600 kr. kan
utskottet ansluta sig till en sådan lösning. Ett ökat hushållssparande är
väsentligt för en positiv utveckling av samhällsekonomin. Denna åtgärd bör
kunna underlätta och stimulera det enskilda sparandet.

Av samma anledning kan utskottet biträda förslaget om ett nytt avdrag på
1000 kr. för realisationsvinster gjorda vid försäljning av aktier som innehafts
kortare tid än två år. Motsvarande avdrag vid försäljning av mer långvariga
aktieinnehav bör dock inte sänkas men däremot i likhet med vad som föreslås
i propositionen individualiseras.

Sammanfattningsvis vill finansutskottet med hänvisning till det anförda
föreslå skatteutskottet att tillstyrka bifall till motionerna 3172 (c), 3174 (m)
och 3175 (fp) och avstyrka proposition 180 i här återgivna delar.

SkU 1984/85:60

115

Bilaga 2

Till Skatteutskottet

Synpunkter pä propositionen Förenklad självdeklaration 1984/85:180

I propositionen om förenklad självdeklaration föreslås bl. a. att riksgäldskontoret
skall ha uppgiftsskyldighet för gottskrivna räntor och fordringar på
riksgäldskontoret. För de allra flesta av riksgäldskon tore ts upplåningsinstrument
finns det förutsättningar för detta. För vissa upplåningsformer som
omnämns i kommentarerna till 37 § 8 mom. taxeringslagen saknar dock
riksgäldskontoret möjlighet att lämna de önskade uppgifterna.

Statsskuldväxlar och skattkammarväxlar är innehavarepapper med en
minsta valör om 1 milj. kr. Vid köpet betalar man ett lägre belopp än det
nominella. Vid inlösen erhåller innehavarna det nominella beloppet. Statsskuldväxlarna
säljs genom ett anbudsförfarande där resp. återförsäljare
lämnar anbud för egen och för kunders räkning. Efter emissionen sker en
omfattande handel i dessa växlar. Inlösen på förfallodagen sker enbart
genom återförsäljarnas försorg. För att den bank eller fondkommissionsbolag
som förmedlar inlösen skall kunna lämna uppgift krävs att de vet till
vilken ränta (kurs) som växeln köptes. Detta vet enbart innehavaren. Vi
föreslår därför att både skattkammarväxlar och statsskuldväxlar undantas
från uppgiftsskyldigheten. Växlarna innehas till allra största delen av banker,
företag, stiftelser m.fl. som ändå inte omfattas av uppgiftsskyldigheten.

Sparobligationer finns av två slag. De lån som emitteras fr. o.m. 1979
består av s. k. enhetsobligationer och registren är datoriserade. Lånen
emitterade före 1979 består av olika littera. Varje innehavare kan ha flera
obligationer i varje lån. Register förs helt manuellt. De icke datoriserade är 6
st och det utelöpande värdet är i dag 5,6 miljarder av totalt hela stocken på 30
miljarder. För att vi skall kunna lämna uppgifter om innehavarna av dessa sex
lån krävs att vi registrerar upp emot 13 år gamla uppgifter. Vi måste dels
registrera de emitterade obligationerna och dels de under 13 år inlösta
sparobligationerna för att kunna säga vilka som fortfarande är utelöpande.
Därtill måste man registrera vem som innehar resp. obligation. Detta kan
inte vara rimligt då dessa lån successivt kommer att inlösas.

Vi har liksom andra värdepappersemittenter viss eftersläpning i registrering
av äganderättsförändringar. Redovisning av inlösta sparobligationer
från olika banker sker oftast med flera månaders eftersläpning. Detta medför
att kontrolluppgiften som kommer att lämnas av riksgäldskontoret om
innehavet kan vara felaktig. I detta fall kommer enligt propositionen
kontrolluppgifter dels från riksgäldskontoret och dels från den inlösande
banken. Detta innebär att skattemyndigheterna måste vara observanta och
inse att ränteuppgifterna avser samma värdepapper. I annat fall riskerar
sparobligationsägarna att bli felaktigt taxerade.

SkU 1984/85:60 Bilaga 2

116

Vi förutsätter att riksgäldskontoret kommer att få särskilt anslag till
utökad datakapacitet och nödvändig programmering. Kostnaden beräknas
till 3,5-5 milj. kr. för att riksgäldskontoret skall kunna lämna de begärda
uppgifterna.

RIKSGÄLDSKONTORET

Upplåningsenheten

Gösta Almgren

SoU 1984/85:28

117

Innehåll

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Lagförslagen 3

Motionerna 45

Yttrande från annat utskott 54

Skrivelse 54

Utskottet

Allmänt 54

Inkomst av tjänst 58

Inkomst av kapital 60

Tillfällig förvärvsverksamhet 61

Pensionsgrundande inkomst 62

Uppgiftsskyldighet m. m 63

Straffsanktioner m.m 66

Samtaxering 67

Familj ebeskattningen i övrigt 69

Vårdbidrag 71

Barnpension 72

Tilläggsbelopp 72

Pensionsförsäkringspremier 74

Skattepliktsfrågor 74

Övriga motionsyrkanden 76

Hemställan 78

Reservationer

Deklarationsförfarandetm. m 82

Inflationsskyddet och skatteskalan 83

Schablonavdraget i tjänst m.m 87

Avgiftsfritt bottenbelopp för egenföretagare 88

Sparavdraget 88

Överflyttning av ränteavdraget i inkomstslaget tjänst till inkomstslaget
kapital 89

Schablonavdrag för äldre aktier 89

Pensionsgrundande inkomst 90

Uppgiftsskyldighet för kreditinstitut m. fl 91

Uppgifter om socialförsäkringsavgifter 93

Straffskalan i 120 §TL 93

Samtaxering m. m 94

Fosterbarns förmögenhet 95

Inkomstuppdelning mellan makar i näringsverksamhet 95

Inkomst av fastighetsförvaltning 96

Skattelättnader för barnfamiljer (grundavdrag eller skattereduktion)
96

Kostnader för barntillsyn 97

SoU 1984/85:28 118

Kostnadsersättning för dagmamma 98

Vårdbidrag 98

Familjevårdsersättning 99

Barnpension 99

Underskottsavdrag 100

Utredning om otillbörliga underskottsavdrag 101

Räntetillägg för ränteförmånliga lån m. m 101

Underlag för räntetillägg för bil 104

Kvittning mellan makar m. m 104

Fackliga stipendier 105

Skattereduktion för aktieutdelning 106

Särskilda yttranden

Idrottslig verksamhet 107

Skattelättnader för barnfamiljer 108

Barnpension 108

Bilagor

Yttrande från finansutskottet 110

Skrivelse från riksgäldskontoret 115

minab/gotab Stockholm 1985 82919