SkU 1984/85:26

Skatteutskottets betänkande
1984/85:26

om anslag för budgetåret 1985/86 till tullverket m. m.

(prop. 1984/85:100 bil. 9, finansdepartementet)
Sammanfattning

I betänkandet behandlas budgetpropositionen såvitt avser anslag till
tullverket m. m. samt vissa motioner om tullverksamheten. I propositionen
anges bl. a. att s. k. tullförrättningsavgifter enligt ett regeringsbeslut kommer
att tas ut i ökad omfattning. Med anledning härav begärs riksdagens
godkännande för ett nytt debiteringsförfarande avseende dessa avgifter. I ett
antal motioner yrkas att denna ökning inte skall genomföras.

Utskottet uttalar att det nya avgiftssystemet inte bör omfatta passagerartrafiken.
I övrigt tillstyrks propositionen och avstyrks motionerna.

Samtliga borgerliga ledamöter har i en reservation yrkat avslag på
propositionen såvitt avser olika tullavgifter. Dessutom har reservationer
avgivits av (m) i fråga om en frihamn på Arlanda, av (c) beträffande en
regional ledningscentral i Karlskrona och av (fp) angående en stationering på
Gotland av utsjöbevakningsfartyget Tv 172.

SJUNDE HUVUDTITELN

D. Vissa centrala myndigheter m. m.
D 3. Tullverket: Förvaltningskostnader

Propositionen

Regeringen har i proposition 1984/85:100 bilaga 9 (finansdepartementet)
under punkt D 3 (s. 68-77) föreslagit

1. att riksdagen bemyndigar regeringen att meddela föreskrifter om
avgifter för tullupplag, avgifter för tillsyn av transitläger och registreringsavgifter
för kreditimportörer och hemtagare samt medger att regeringen
överlåter åt generaltullstyrelsen att meddela föreskrifter om sådana avgifter,

2. att riksdagen godkänner de i propositionen redovisade principerna för
debitering av tullförrättningsavgifter,

3. att riksdagen godkänner förslaget till driftsstat för budgetåret 1985/86
för förvaltning av tullverkets fastigheter.

4. att riksdagen till Tullverket: Förvaltningskostnader för budgetåret
1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 724102000 kr.

1 Riksdagen 1984185. 6sami. Nr26

SkU 1984/85:26

Motionerna

1984/85:462 (jfr 461) av Rune Torwald m. fl. (c)
såvitt avser yrkande

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående tullverkets avgifter.

1984/85:486 av Anna Wohlin-Andersson m. fl. (c)

I motionen yrkas

1. att riksdagen avslår tullverkets äskande om 450000 kr. till försöksverksamhet
med regional ledningscentral,

2. att riksdagen beslutar att samma pengar skall användas dels för att
utveckla nuvarande verksamhet med samma bemanningstäthet och uppgiftsstruktur,
dels till en av de nya tjänster tullverket behöver med anledning
av att verket beviljats en ny båt.

1984/85:1207 av Per Olof Håkansson (s)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära initiativ i syfte att
åstadkomma en samordning av den rutinmässiga kontroll som görs av tulloch
passpolis vid inresa till riket i enlighet med vad som anges i motionen,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en utredning i frågan om
ett kvantitativt kapacitetsmått för rutinmässig pass- och tullkontroll i enlighet
med vad som anges i motionen.

1984/85:1585 av Karin Ahrland (fp)

I motionen yrkas att riksdagen avslår regeringens hemställan i budgetpropositionen
under bilaga 9 avsnitt D3 punkterna 1 och 2.

1984/85:1598 av Margit Gennser (m)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om tullens avgiftsbeläggning av tullförrättningar
utom normal förrättningstid och förrättningsplats.

1984/85:1606 av Kjell Johansson (fp) och Kerstin Ekman (fp)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
utsjöbevakningsfartyget Tv 172 bör stationeras vid Gotland.

1984/85:1617 av Ralf Lindström m.fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen vid en gemensam organisation för
sjöfartsverket och kustbevakningen beslutar att lokalisera den regionala
myndigheten för södra regionen till Karlskrona.

1984/85:1621 av Per-Richard Molén (m)

I motionen yrkas att riksdagen begär att regeringen närmare klargör
gränsdragningen mellan statsförvaltningens myndighetsutövande funktion
och servicefunktion och att i avvaktan på denna utredning riksdagen avslår
regeringens förslag om införande av tullförrättningsavgifter.

SkU 1984/85:26

1984/85:1625 av Birger Rosqvist (s)

I motionen yrkas

1. att riksdagen uttalar sig för att åtgärder prövas i syfte att minska
kostnaden för tullförrättning,

2. att riksdagen uttalar sig för att uttag av viss avgift för tullförrättning
införs endast etappvis och under noggrann utvärdering av effekten på
berörda trafikföretag.

1984/85:1633 av Sten Svensson (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag i vad
avser ökade avgifter för tullförrättning utom normal tid och plats samt därvid
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om åtgärden i fråga
i motionen.

1984/85:2178 (jfr 2177) av Rolf Clarkson m. fl. (m)
såvitt avser yrkande

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag beträffande s. k. frizon vid
Arlanda flygplats.

1984/85:2375 av Kerstin Nilsson m.fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om rörliga kontrollgrupper i de norra bevakningsområdena
samt om att tullverket genom omfördelningar bör tillföra
dessa områden ytterligare resurser för narkotikabekämpning.

1984/85:2380 av Rune Rydén m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag om debitering av
tullförrättningsavgifter.

1984/85:2381 av Kenth Skårvik (fp)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär åtgärder som ger
tullverket informationsplikt beträffande förbudet att införa trådlösa telefoner.

1984/85:2383 av Karin Söder m. fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till
principer för debitering av tullförrättningsavgifter.

1984/85:2731 av Göran Riegnell m. fl. (m)
såvitt avser yrkande

5. att riksdagen ej godkänner de principer för debitering av tullförrättningsavgifter
för vilka regeringen redogjort i propositionen.

Yttranden från andra utskott

Konstitutionsutskottet (KU 1984/85:5 y) och näringsutskottet (NU 1984/
85:6y) har beretts tillfälle att yttra sig över propositionen och motionerna
såvitt avser olika avgifter. Yttrandena fogas som bilagor till betänkandet.
1* Riksdagen 1984/85. 6 sami. Nr 26

SkU 1984/85:26

Utskottet

Inledning

I propositionen behandlas dels anslaget för tullverkets förvaltningskostnader,
dels vissa avgifter inom tullverkets verksamhetsområde. Vidare redovisas
regeringens syn på tullverksamhetens inriktning i vissa avseenden.
Utskottet inleder med det sistnämnda där på somliga punkter invändningar
gjorts eller alternativa förslag lagts fram i de motioner som väckts med
anledning av propositionen.

Tullverksamhetens inriktning

I budgetförslaget har 3,9 milj. kr. beräknats för nya kontrollgrupper i
Göteborg, Malmö, Helsingborg och Trelleborg samt vissa förstärkningar till
bl. a. tullkriminalsektionerna i Helsingborg och på Arlanda. Åtgärderna
utgör ett led i den intensifierade kampen mot narkotikasmugglingen.

Enligt Kerstin Nilsson m.fl. (s) behövs fler rörliga kontrollgrupper i de
norra bevakningsområdena för att avhjälpa de brister som enligt deras
mening föreligger i fråga om bevakningen av de långa landgränserna där. De
begär i motion 2375 ett riksdagsuttalande härom och att tullverket genom
omfördelningar bör tillföra dessa områden ytterligare resurser för narkotikabekämpning.

Utskottet anser i likhet med departementschefen och tullverket att
behovet av förstärkningar är störst på de platser som nämnts i propositionen.
Utskottet avstyrker därför motionen.

Budgetförslaget innebär vidare bl. a. att medel anslås för tio nya tjänster
för utredning av grövre tullbedrägerier m.m. och att 450000 kr. av
investeringskaraktär anslås för en försöksverksamhet med en ständigt
bemannad ledningscentral i östra regionen. Två tjänster som frigörs härigenom
tillförs kustbevakningen för bemanning av ett nytt bevakningsfartyg.

I motion 486 av Anna Wohlin-Andersson m. fl. (c) yrkas att det föreslagna
anslaget till en regional ledningscentral i stället används till att utveckla
nuvarande verksamhet med bl. a. samma bemanningstäthet och till att
finansiera den ena av de två nya tjänsterna för den nya båten. Den andra
tjänsten bör enligt motionärerna tas av de tio som föreslagits för utredning av
tullbedrägerier etc. Motionärernas motivering är att en ytterligare uttunning
av personalen i kustband och skärgårdar inte kan accepteras.

Utskottet vill framhålla att projektet i östra regionen avser en försöksverksamhet
som av generaltullstyrelsen (GTS) bedömts kunna avsevärt öka
effektiviteten inom kustbevakningscentralerna. Utskottet finner ingen anledning
att nu ifrågasätta denna bedömning och anser därför att det är
motiverat att anslå erforderliga medel för att fullfölja verksamheten. Vad
beträffar de nya tjänsterna för utredning av tullbedrägerier etc. vill utskottet

SkU 1984/85:26

betona att GTS begärt medel för 31 tjänster. En minskning av det i
propositionen föreslagna antalet tjänster kan utskottet inte biträda och
utskottet avstyrker därför motion 486.

Kustbevakningens framtida organisation, verkstillhörighet och verksamhet
ärf. n. föremål för olika utredningar. GTS har betonat vikten av att beslut
i de olika frågorna fattas så snart som möjligt och i ett övergripande
sammanhållet perspektiv.

I motion 1617 av Ralf Lindström m. fl. (s) yrkas att riksdagen vid en
gemensam organisation för sjöfartsverket och kustbevakningen beslutar att
lokalisera den regionala myndigheten för södra regionen till Karlskrona.
Motionärerna åberopar i huvudsak regionalpolitiska skäl.

Utskottet anser i likhet med GTS att frågor om kustbevakningens
organisation etc. bör ses i ett större sammanhang. Ett ställningstagande till
den av motionärerna aktualiserade frågan bör således anstå tills ett samlat
underlag föreligger. Utskottet, som förutsätter att utredningsarbetet rörande
dessa frågor bedrivs skyndsamt, avstyrker därför motionen.

Kjell Johansson och Kerstin Ekman (båda fp) begär i motion 1606 en
omstationering till Gotland av utsjöbevakningsfartyget Tv 172, som nu är
stationerat i Nynäshamn.

Utskottet har tidigare uttalat att fartyget så snart som möjligt bör
stationeras på Gotland men samtidigt tvingats konstatera att förutsättningar
för en omstationering saknas då fartyget inte kunnat bemannas med
kompetent personal som vill bosätta sig på Gotland. Enligt vad utskottet
erfarit har förhållandena i detta hänseende inte ändrats. Utskottet anser
därför att riksdagen inte för närvarande bör uttala sig till förmån för en
omedelbar omplacering men förutsätter - nu liksom tidigare - att tullverket
fortlöpande bevakar alla möjligheter att så snart förutsättningar finns
genomföra den avsedda omstationeringen till Gotland. Med det anförda
avstyrker utskottet motion 1606.

I fråga om passkontrollanter har GTS presenterat ett förslag som innebär
att den internordiska passkontrollen på vissa orter överförs till tullverket.
Ärendet bereds för närvarande inom regeringskansliet.

I motion 1207 av Per Olof Håkansson (s) begärs en samordning av den
rutinmässiga pass- och tullkontrollen vid inresa till riket. Vidare begärs en
utredning om ett kvantitativt kapacitetsmått för rutinmässig pass- och
tullkontroll. Syftet skulle enligt motionären vara bl. a. att kunna lägga fast
tidtabeller för anslutande trafikmedel med ”garantier” om att hinna med.

Enligt utskottets uppfattning är det av värde att pass- och tullkontrollen vid
inresa till Sverige sker så snabbt och friktionsfritt som möjligt. Vissa fördelar
från samordningssynpunkt torde stå att vinna med det förslag GTS lagt fram,
men utskottet anser att ett ställningstagande i frågan bör anstå tills resultatet
av övervägandena inom regeringskansliet föreligger. Vad särskilt angår

SkU 1984/85:26

förslaget i motionen om ett ”kvantitativt kapacitetsmått” ställer sig utskottet
skeptiskt, eftersom tullen inte lämpligen bör åläggas att inskränka sin
kontrollutövning av tidtabellsskäl. Med det sagda avstyrker utskottet
motionen.

I motion 2381 av Kenth Skårvik (fp) begärs att tullverket skall informera
om att det råder införselförbud mot trådlösa telefoner.

Utskottet konstaterar att tullverkets broschyr om tullbestämmelser för
resande till Sverige innehåller en upplysning om att trådlösa telefoner inte får
föras in i landet utan televerkets tillstånd. Motionären är således redan
tillgodosedd, varför utskottet avstyrker motionen.

I motion 2178 av Rolf Clarkson m. fl. (m) begärs — med hänvisning till
motivering i motion 2177 - förslag om en s. k. frizon vid Arlanda flygplats.
Motionärerna pekar på att företagen, om en sådan frizon inrättas, kan göra
räntevinster genom att uppskjuta införtullningen till Sverige och att det
administrativa arbetet kan minimeras för varor som skall reexporteras.
Frågan är enligt motionärerna av riksintresse.

Att inrätta en frizon — eller frihamn — kan enligt utskottets uppfattning
medföra vissa olägenheter från kontrollsynpunkt. Det är också tveksamt om
näringslivet har några större fördelar av en frihamn, eftersom företagens
behov av att uppskjuta införtullningen i dag kan tillgodoses på annat sätt,
t. ex. genom hemtagning eller genom förvaring på tullupplag eller tullager.
Under senare år har regeringen på ansökan av Norrköpings kommun
medgett att en ny frihamn får inrättas i anslutning till Norrköpings flygplats.
Någon motsvarande ansökan från Märsta kommun, där Arlanda flygplats är
belägen, har enligt vad utskottet erfarit inte inlämnats. Att riksdagen skulle
ta ett initiativ i frågan finner utskottet inte tillrådligt och utskottet avstyrker
därför motionen.

Tullverkets fastigheter

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner ett förslag till driftstat för
budgetåret 1985/86 för förvaltning av tullverkets fastigheter.

Utskottet har inte funnit anledning till erinran häremot utan tillstyrker
propositionen i denna del.

Avgifter och anslag

I propositionen begärs att regeringen eller, om regeringen så bestämmer,
GTS skall få meddela föreskrifter om avgifter för tullupplag, avgifter för
tillsyn av transitläger och registreringsavgifter för kreditimportörer och
hemtagare. Dessa avgifter beräknas ge inkomster på tillsammans 7 milj. kr.
per år, varav merparten — 5 milj. kr. — faller på tullupplagsavgiften.
Registreringsavgifterna beräknas inbringa 1 milj. kr. årligen.

Härutöver föreslås att riksdagen godkänner att s. k. tullförrättningsavgif -

SkU 1984/85:26

ter tas ut efter vissa nya principer, i huvudsak i enlighet med ett förslag som
GTS lagt fram och som regeringen genom beslut i november 1984 ställt sig
bakom. Sådana avgifter får i dag tas ut med stöd av 80 § tullstadgan
(1973:671) av den som föranleder en tullförrättning på obekväm tid eller på
plats där tullverket inte har någon station eller postering. Den principiella
nyheten är att trafikföretagen eller i vissa fall flygplatsförvaltningen skall bli
betalningsskyldiga.

Förutom omläggningen av avgiftsdebiteringen innebär regeringens beslut
en väsentlig utökning av avgiftsuttaget, som budgetåret 1982/83 uppgick till
3,9 milj. kr. och till största delen härrörde från förrättningar utom förrättningsplats.
För närvarande är nämligen en stor del av trafiken undantagen,
främst tidtabellbunden trafik och annan trafik efter på förhand uppgjord
turlista.

I huvudsak innebär det ökade avgiftsuttaget att i stort sett all klarering
utom förrättningstid - härmed avses helgfri måndag-fredag kl. 07.00-16.00
— och förrättningsplats avgift beläggs. Avgiften skall beräknas med utgångspunkt
i den personalstyrka som normalt åtgår för tullklarering av skilda
transportmedel och i flertalet fall debiteras efter en tidtaxa, 125 kr. per man
och halvtimme vid övertid. För kontrollinsatser som initieras av tullverket
skall dock ingen avgift debiteras. GTS har beräknat att avgiften medför en
inkomstförstärkning i storleksordningen 50-100 milj. kr.

Vad slutligen gäller anslaget till tullverkets förvaltningskostnader har i
propositionen föreslagits att riksdagen anvisar 724102 000 kr. Vid beräkningen
av anslagsbehovet har en avräkning gjorts av vissa inkomster som
tullverket avses uppbära och få tillgodogöra sig för egen del. Av de tidigare
nämnda registreringsavgifterna har, jämte en del av tullverkets inkomster
från försäljning av statistiktryck och informationsmaterial, sammanlagt
1,5 milj. kr. avräknats på detta sätt. Vidare har från inkomsterna av
tullförrättningsavgifterna 8milj. kr. räknats av. För innevarande budgetår
uppgår avräkningen för tullförrättningsavgifter till 3,3 milj. kr. Ökningen
med 4,7 milj. kr. har motiverats av tullverkets behov att kunna tillgodose
ytterligare krav från trafikens sida.

I motion 1585 av Karin Ahrland (fp) yrkas avslag på propositionen såvitt
avser såväl de nya avgifterna som de utökade förrättningsavgifterna. Avslag i
fråga om förrättningsavgifterna yrkas även i motionerna 2380 av Rune Rydén
m.fl. (m), 2383 av Karin Söder m.fl. (c) och 2731 av Göran Riegnell m.fl.
(m). Även yrkandena i motionerna 1598 av Margit Gennser (m), 1621 av
Per-Richard Molén (m) och 1633 av Sten Svensson (m) går ut på att den
utökade avgiftsbeläggningen inte genomförs. Motionärerna åberopar principiella
skäl och hänvisar till att avgifterna är skatter varom riksdagen skall
besluta. De åberopar också internationella handelspolitiska aspekter och
kostnadsaspekter och menar att det ökade avgiftsuttaget är ägnat att leda till
konkurrenssnedvridningar.

SkU 1984/85:26

Förslaget om tullförrättningsavgifter bemöts i två motioner på annat sätt
än genom avslagsyrkanden. I motion 1984/85:462 av Rune Torwald m. fl. (c)
understryks med hänvisning till motion 461 vikten av att dessa avgifter avvägs
så att de inte blir större än tullverkets kostnader vid förrättningarna och så att
det inte i realiteten blir fråga om en beskattning av dessa transporter. Enligt
motion 1984/85:1625 av Birger Rosqvist (s) bör riksdagen uttala att åtgärder
som syftar till minskade kostnader för tullförrättningar bör prövas och att
avgifter för tullförrättning bör införas endast etappvis och under noggrann
utvärdering av effekten på berörda trafikföretag. Enligt motionärerna kan de
ekonomiska konsekvenserna bli svåra, särskilt för vissa delar av svensk
sjöfart.

Beträffande de föreslagna avgifterna för tullupplag, tillsyn av transitläger
och registrering av kreditimportörer och hemtagare har konstitutionsutskottet
ansett att det föreligger ett sådant samband mellan betalning och vederlag
i form av tillstånd, tillsyn och registrering att det är fråga om avgifter i
regeringsformens mening. Eftersom tullverket åsamkas vissa kostnader för
sina göromål i dessa sammanhang anser skatteutskottet att det är rimligt att
ta ut en avgift som bidrar till att täcka dessa kostnader.

Även förrättningsavgifterna är enligt konstitutionsutskottet att hänföra till
avgifter i regeringsformens mening, eftersom trafikföretagen i gengäld får
tullförrättningar utförda på icke ordinarie arbetstid eller på annan plats än
där tullverket har någon station eller postering. Skatteutskottet instämmer i
konstitutionsutskottets uppfattning att några formella anmärkningar inte
kan riktas mot regeringens förslag. Utskottet vill dessutom framhålla att
tullverket redan i dag har befogenhet att ta ut tullförrättningsavgifter. Vad
saken nu gäller är vissa ändringar av principerna för dessa avgifter och av
reglerna för debiteringsförfarandet.

Transportföretagen och deras kunder har berättigade anspråk på att kunna
förlägga sina ankomst- och avgångstider även till kvällar och nätter. Dessa
anspråk tillgodoses för närvarande i stor utsträckning avgiftsfritt. Flera
omständigheter talar emellertid för att kostnaderna för denna service från
tullverkets sida bör finansieras genom en skälig avgift. Tullverket är i dag i
stort behov av resurser. Möjligheterna till omprioriteringar inom tullverksamheten
utan att särskilt angelägna områden, t. ex. gränskontrollen,
eftersätts torde vara i stort sett uttömda. Ett ökat nettotillskott genom
statsanslag till tullverket bör med hänsyn till statsfinanserna enligt utskottets
mening inte heller komma i fråga. Mot denna bakgrund finner utskottet att
ett ökat avgiftsuttag är en lämplig lösning som kan göra det möjligt för
tullverket att upprätthålla och förbättra sin service till näringslivet och
tillgodose nya anspråk från trafikföretagens sida. Ett ökat avgiftsuttag ligger
också i linje med statsmakternas önskan att myndigheterna tar till vara
möjligheterna att i ökad utsträckning ta ut avgifter i sin verksamhet.

När det gäller utformningen av avgifterna har näringsutskottet understru -

SkU 1984/85:26

kit betydelsen av att de nya avgifterna inte kommer att strida mot Sveriges
internationella åtaganden och att de inte skapar negativa handelspolitiska
effekter eller försvårar nordisk samordning. Näringsutskottet har åberopat
att avgifter vid förrättningar utom förrättningstid och förrättningsplats
förekommer i flertalet västeuropeiska länder och i USA, dock ej vid
tullkontroll av passagerare. Inom Norden innefattar tullförrättningsavgiften
inte i något land resandetrafiken. För att underlätta en harmonisering på
detta område inom Norden bör enligt näringsutskottet tullkontrollen av
passagerare inte omfattas av det svenska avgiftssystemet. Härmed uppnår
man enligt näringsutskottet också att konkurrensproblemet minskar i
betydelse, eftersom — om avgiften skulle omfatta även passagerartrafiken -mindre färjerederier inriktade i huvudsak på passagerartrafik skulle missgynnas
i förhållande till konkurrerande större färjerederier som kan slå ut
avgifterna på en väsentligt större resandevolym och som också har godstransporter
som kostnadsbärare. Näringsutskottet anser vidare att avgiftsökningen
inte innebär någon positiv särbehandling av SJ, vilket vissa motionärer
gjort gällande, och att avgiftens kostnadshöjande effekter är relativt
obetydliga sedda i relation till importens och exportens omfattning.

Skatteutskottet delar i allt väsentligt näringsutskottets uppfattning. Utskottet
förordar således att den förutskickade ökningen^v avgiftsbeläggningen
begränsas till att omfatta godstrafiken men i övrigt genomförs på det sätt
som angetts i propositionen. Med denna begränsning kan den föreslagna
avgiften beräknas inbringa ca 40milj. kr.

När det gäller avgiftsuttagets totala storlek och den närmare utformningen
av bestämmelserna bör, som näringsutskottet också framhållit, hänsyn tas till
förutsättningarna att uppnå större överensstämmelse mellan de nordiska
länderna. Denna fråga bör enligt utskottets uppfattning i lämpligt sammanhang
tas upp på det nordiska planet. Utskottet finner det också angeläget att
avgiften utformas så att den tillgodoser kravet på konkurrensneutralitet
mellan olika trafikslag, regioner och orter. Särskild hänsyn bör tas till att det
finns orter där färjetrafik bedrivs med små och få fartygsenheter och med
anlöp utspridda över dygnet. Man bör söka undvika att sådan färjetrafik
kommer i ett sämre konkurrensläge än annan mera intensiv färjetrafik på
näraliggande orter. Ett problem som bör beaktas i sammanhanget är frågan i
vad mån tullpersonalen kan sysselsättas med meningsfulla arbetsuppgifter i
väntan på ett kommande anlöp, något som GTS enligt egen uppgift kommer
att ägna särskild uppmärksamhet. Utskottet förutsätter slutligen att regeringen
noga beaktar vad som här har anförts och uppmärksamt följer de
praktiska erfarenheterna. Utskottet har i övrigt inte något att erinra mot
förslagen.

Sammanfattningsvis förordar utskottet således i fråga om tullförrättningsavgifter
att tullkontroll av passagerare inte bör omfattas av avgiftssystemet.
Vad utskottet anfört i fråga om avgifterna och deras utformning bör ges

SkU 1984/85:26

regeringen till känna. I övrigt tillstyrker utskottet propositionen i denna del
och avstyrker motionerna i den mån de inte blivit tillgodosedda genom vad
utskottet anfört.

Vad gäller anslaget för tullverkets förvaltningskostnader tillstyrker utskottet
propositionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande kontrollgrupper

att riksdagen avslår motion 1984/85:2375,

2. beträffande en regional ledningscentral m. m.
att riksdagen avslår motion 1984/85:486,

3. beträffande viss lokalisering till Karlskrona
att riksdagen avslår motion 1984/85:1617,

4. beträffande utsjöbevakningsfartyget Tv 172
att riksdagen avslår motion 1984/85:1606,

5. beträffande samordning av tull och passpolis m. m.
att riksdagen avslår motion 1984/85:1207,

6. beträffande trådlösa telefoner

att riksdagen avslår motion 1984/85:2381,

7. beträffande frihamn vid Arlanda flygplats

att riksdagen avslår motion 1984/85:2178 yrkande 3,

8. beträffande tullverkets fastigheter

att riksdagen med bifall till propositionen godkänner förslaget till
driftsstat för budgetåret 1985/86 för förvaltning av tullverkets
fastigheter,

9. beträffande avgifter

a) att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1984/85:1585 i denna del bemyndigar regeringen att
meddela föreskrifter om avgifter för tullupplag, avgifter för tillsyn
av transitläger och registreringsavgifter för kreditimportörer och
hemtagare samt medger att regeringen överlåter åt generaltullstyrelsen
att meddela föreskrifter om sådana avgifter,

b) att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna
1984/85:1585 i denna del, 1984/85:2380, 1984/85:2383, 1984/
85:2731 yrkande 5, 1984/85:1598, 1984/85:1621, 1984/85:1633,
1984/85:1625 och 1984/85:462 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört angående principerna för
debitering av tullförrättningsavgifter,

10. beträffande anslag

att riksdagen till Tullverket: Förvaltningskostnader för budgetåret
1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 724102000 kr.

SkU 1984/85:26

D 4. Tullverket: Drift och underhåll av teknisk materiel m. m.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt D 4 (s. 77) och
hemställer

att riksdagen till Tullverket: Drift och underhåll av teknisk materiel
m. m. för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av
55608000 kr.

D 5. Tullverket: Anskaffning av viss materiel

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt D 5 (s. 78) och
hemställer

att riksdagen till Tullverket: Anskaffning av viss materiel för budgetåret
1985/86 anvisar ett reservationsanslag av 15 825 000 kr.

D 6. Tullverket: Vissa byggnadsarbeten vid tullverket

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt D 6 (s. 78-79) och
hemställer

att riksdagen till Tullverket: Vissa byggnadsarbeten vid tullverket för
budgetåret 1985/86 anvisar ett reservationsanslag av 800 000 kr.

Stockholm den 7 maj 1985

På skatteutskottets vägnar
RUNE CARLSTEIN

Närvarande: Rune Carlstein (s), Stig Josefson (c), förste vice talman
Ingegerd Troedsson (m)*, Olle Westberg (s), Hagar Normark (s), Bo
Lundgren (m), Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s), Egon Jacobsson (s)*,
Karl Björzén (m), Kjell Johansson (fp), Anita Johansson (s), Lars Hedfors
(s), Ewy Möller (m) och Bruno Poromaa (s)*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

En regional ledningscentral m. m. (mom. 2)

1. Stig Josefson och Ingemar Hallenius (båda c) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 4 med ”Utskottet
vill” och slutar på s. 5 med ”motion 486” bort ha följande lydelse:
Utskottet befarar att en ständigt bemannad ledningscentral på sikt leder
till en ytterligare uttunning av mänskliga resurser i kustband och skärgårdar.

1 * * Riksdagen 1984/85. 6sami. Nr 26

SkU 1984/85:26

En sådan utveckling vill utskottet inte medverka till, eftersom den erfarenhetsmässigt
innebär en sämre bevakning och tillsyn. Försöksverksamheten
bör därför enligt utskottets uppfattning avbrytas. De därtill avsedda medlen
bör som motionärerna föreslagit i stället användas till att utveckla den
nuvarande verksamheten på fältet och till att bekosta den ena av de två nya
tjänster som behövs för det nya bevakningsfartyget. Den andra tjänsten bör
tas av de tio som föreslagits för utredning av tullbedrägerier. Vad här anförts
bör ges regeringen till känna. Med det sagda tillstyrker utskottet motion 486.

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:486 som sin mening
ger regeringen till känna vad som har anförts ovan beträffande en
regional ledningscentral m. m.

Utsjöbevakningsfartyget Tv 172 (mom. 4)

2. Kjell Johansson (fp) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”motion 1606” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning skulle en stationering av fartyget vid Gotland
vara lämpligast från driftsynpunkt, eftersom fartygets bevakningsområde till
största delen är förlagt till området öster om Gotland. Redan innan fartyget
levererades under hösten 1981 uttalade sig riksdagen positivt för en
stationering på Gotland och har härefter vid flera tillfällen vidhållit denna
uppfattning. Det är anmärkningsvärt att kompetent personal på Gotland inte
kunnat rekryteras under alla dessa år och regeringen bör enligt utskottets
uppfattning öka sina ansträngningar att finna en lösning på frågan i enlighet
med riksdagens intentioner. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Utskottet tillstyrker följaktligen motion 1606.

dels att utskottet under morn. 4 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:1606 sorn sin mening ger
regeringen till känna vad som har anförts ovan angående en
omstationering till Gotland av utsjöbevakningsfartyget Tv 172.

Frihamn vid Arlanda flygplats (mom. 7)

3. Förste vice talman Ingegerd Troedsson, Bo Lundgren, Karl Björzén och
Ewy Möller (alla m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Att
inrätta” och slutar med ”därför motionen” bort ha följande lydelse:

För den svenska importhandeln innebär förekomsten av en frihamn
fördelar genom att företagen kan uppskjuta införtullningen i Sverige och
därigenom göra räntevinster. Även transiteringshandeln skulle ha nytta av

SkU 1984/85:26

en frihamn, där gods som är avsett för reexport med små kostnader och
minimalt administrativt arbete kan läggas upp och tas ut vid lastning och
lossning. Som tullupplagsinstitution ger en frihamn uppenbarligen större
rörelsefrihet än vad som kan erbjudas genom hemtagning och förvaring på
tullager. En frihamn kan också vara exportfrämjande genom att man dit kan
förlägga industrier för tullfri exportbearbetning av utländska varor med
tillförande av svenskt material.

De fördelar frihamnsväsendet bereder näringslivet är enligt utskottets
uppfattning från allmän synpunkt värda att beaktas, inte minst då det kan
förutsättas att importhandeln i avsaknad av en frihamn kan komma att söka
sig till utländska omlastningshamnar för lagring av oförtullat importgods.
Mot bakgrund härav anser utskottet att regeringen bör undersöka förutsättningarna
att förlägga en frihamn till landets största och viktigaste flygplats
Arlanda. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Med
det sagda tillstyrker utskottet motion 2178 i denna del.

dels att utskottet under mom. 7 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2178 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad som har anförts ovan
beträffande en frihamn vid Arlanda flygplats.

Avgifter (mom. 9)

4. av Stig Josefson (c), förste vice talman Ingegerd Troedsson (m), Bo
Lundgren (m), Ingemar Hallenius (c), Karl Björzén (m), Kjell Johansson
(fp) och Ewy Möller (m) som

dels anför följande:

Vi anser att generaltullstyrelsens förslag om avgifter för tullupplag, för
tillsyn över rörelsen på transitläger och för registrering som kreditimportör
och som hemtagare inte bör genomföras. Som representanterna för m, c och
fp i näringsutskottet framhållit ingår tullverkets insatser på dessa områden
som led i en statlig kontroll och bör således av principiella skäl inte beläggas
med avgifter. Det är också angeläget att antalet pålagor på företagen inte
ökas ytterligare. Det bemyndigande att meddela föreskrifter härom som
regeringen begär av riksdagen bör alltså inte lämnas.

Regeringens beslut i fråga om tullförrättningsavgifter innebär att i stort
sett all klarering utom normal förrättningstid och tullklareringsområde blir
belagd med avgift. I likhet med företrädarna för m, c och fp i konstitutionsutskottet
anser vi att avgifterna med denna utformning måste hänföras till en
form av beskattning, eftersom förrättningarna inte sker i de kontrollerades
utan i det allmännas intresse och då alla tullförrättningar, även de på
obekväm tid, får anses ingå i tullverkets allmänna uppgifter. Redan av denna
anledning bör enligt vår mening den aviserade avgiftsökningen inte genomföras.

SkU 1984/85:26

Även utrikeshandelspolitiska skäl talar enligt vår uppfattning mot en
avgiftsbeläggning som uppenbarligen går utöver vad som tillämpas av våra
närmaste handelspartner. Även om ökningen begränsas till godstrafiken går
åtgärden stick i stäv mot Sveriges i andra sammanhang uttalade strävan att
medverka till att undanröja den här typen av handelshinder i Västeuropa.
Det föreligger också enligt vår mening en uppenbar risk för att avgifterna
kommer att störa det nordiska samarbetet på området.

Även om avgiften begränsas till godstrafik torde påtagliga brister i
konkurrenshänseende uppkomma, eftersom det knappast kan undvikas att
avgifterna i praktiken kommer att belasta transportmedlen olika. Bl. a. torde
SJ komma att slippa att betala avgiften på grund av de särskilda rutiner som
införts för järnvägstransporter och som innebär att järnvägsgodset inte blir
föremål för någon klarering från tullens sida på övertid. Vidare blir
konsekvenserna i form av ökade kostnader sannolikt speciellt kännbara för
små och medelstora företag, som kan ha svårt att föra dem vidare. Härtill
kommer att avgiften särskilt drabbar vissa hamnkommuner som gjort stora
investeringar i hamnanläggningar och där mycket av landets importerade
gods passerar in. Vi tänker bl. a. på hamnarna i Skåne och Varberg som kan
komma att belastas i oproportionerligt hög grad av avgifterna. Dessutom
kommer konkurrensförhållandet mellan vissa glest trafikerade hamnar och
hamnar som ligger i närheten av dessa och som har större trafik att snedvridas
till förfång för de förra. Det kan inte uteslutas att avgifterna tvingar vissa
färjelinjer till nedläggning eller inskränkningar med allt vad det innebär av
försämrade transportmöjligheter, förlorade sysselsättningstillfällen etc.

Utskottsmajoriteten synes medveten om dessa problem men har trots allt
valt att godta en ökning av avgiftsuttaget. Därvid har man överlåtit åt
tullverket att finna praktiska lösningar på problemen utan att veta om detta
låter sig göra.

Mot bakgrund av vad anförts bör enligt vår mening den aviserade
avgiftsökningen inte genomföras.

När det gäller anslaget har vi i och för sig inget att erinra mot beräkningen
av tullverkets totala resursbehov. Vad tullverket för egen del beräknats
tillgodogöra sig av registreringsavgifterna - i budgetpropositionen upptaget
till 1,5 milj. kr. tillsammans med inkomsterna från försäljning av statistiktryck
m. m. — måste emellertid mot bakgrund av vår uppfattning i fråga om
dessa avgifter i stället täckas genom en ökning av anslaget samtidigt som
tullverkets avräkningsbara intäkter minskas i motsvarande mån. Detta gäller
även det ytterligare belopp om 4,7 milj. kr. av tullförrättningsavgifterna som
tullverket enligt propositionen skulle ha fått tillgodoräkna sig. Liksom hittills
bör vad tullverket skall få tillgodoräkna sig av tullförrättningsavgifterna
stanna vid 3,3 milj. kr.

Sammanfattningsvis avstyrker vi således propositionen i vad avser nya
avgifter, liksom ökningen av tullförrättningsavgifterna. Till följd härav
tillstyrker vi avslagsyrkandena i motionerna 1585, 2380, 2383 och 2731.

SkU 1984/85:26

Övriga motioner angående tullförrättningavgifter avstyrker vi också i den
mån de ej kan anses tillgodosedda. Vad gäller anslaget till tullverkets
förvaltningskostnader förordar vi en ökning i förhållande till vad regeringen
föreslagit med 6,2 milj. kr., samtidigt som tullverkets avräkningsbara
intäkter minskas med motsvarande belopp.

dels anser att under mom. 9 bort hemställas

a) att riksdagen med avslag på propositionen och med bifall till
motion 1984/85:1585 i denna del avslår regeringens förslag såvitt
avser avgifter för tullupplag, avgifter för tillsyn av transitläger och
registreringsavgifter för kreditimportörer och hemtagare,

b) att riksdagen med avslag på propositionen och motion 1984/
85:1625, med bifall till motionerna 1984/85:1585 i denna del,
1984/85:2380, 1984/85:2383 och 1984/85:2731 yrkande 5 samt med
anledning av motionerna 1984/85:462 yrkande 4, 1984/85:1598,
1984/85:1621 och 1984/85:1633 avslår regeringens förslag såvitt
avser tullförrättningsavgifter,

Anslag (mom. 10)

5. Stig Josefson (c), förste vice talman Ingegerd Troedsson (m), Bo
Lundgren (m), Ingemar Hallenius (c), Karl Björzén (m), Kjell Johansson
(fp) och Ewy Möller (m) anser att under mom. 10 bort hemställas

att riksdagen - under förutsättning av bifall till reservanternas
hemställan under mom. 9 a och b -

dels godkänner vad de reservanterna anfört angående beräkningen
av tullverkets anslagsbehov,

dels till Tullverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1985/86
anvisar ett förslagsanslag av 730 302 000 kr.

SkU 1984/85:26

Bilaga 1

Konstitutionsutskottets yttrande
1984/85:5 y

om tullförrättningsavgifter m. m. (prop. 1984/85:100, bil. 9, D 3,
jämte motioner)

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har berett konstitutionsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1984/85:100, bil. 9 D 3, såvitt avser momenten 1 och 2 i
hemställan samt över de motioner som väckts i ärendet, allt i den mån det rör
frågor inom konstitutionsutskottets beredningsområde.

I propositionen föreslås att riksdagen bemyndigar regeringen att meddela
föreskrifter om avgifter för tullupplag, avgifter för tillsyn av transitläger och
registreringsavgifter för kreditimportörer och s. k. hemtagare samt att
riksdagen medger att regeringen överlåter åt generaltullstyrelsen att meddela
föreskrifter om sådana avgifter. Vidare föreslås att riksdagen godkänner
de principer för debitering av tullförrättningsavgifter som redogjorts för i
propositionen. Beträffande tullförrättningsavgifterna hänvisas i propositionen
till ett tidigare av riksdagen givet bemyndigande (prop. 1975:8, KU 10,
rskr 62).

Enligt det förslag från generaltullstyrelsen som ligger till grund för
propositionen bör tullupplag beläggas med en avgift om 15 000 kr. per år och
tillstånd, vilket skulle täcka en del av de kostnader tullverket har för
tillsynen. Vidare föreslås att en avgift införs för tullverkets tillsyn över
rörelsen på transitläger i likhet med vad som gäller för tullkreditlager och
provianteringslager. Avgiften beräknas motsvara kostnaden för tillsynen.
Även de föreslagna registreringsavgifterna beräknas motsvara de kostnader
verket har för registreringen. Förslaget om förrättningsavgifter innebär att
tullverket ges möjlighet att ta ut avgifter av de transportföretag som fraktar
de personer och fordon som skall tullklareras vid förrättningar som sker på
obekväm tid eller på plats där tullverket inte har någon station eller
postering. Ett något annorlunda men i princip likartat system föreslås för
flygtrafikens del.

I flera av de motioner som väckts med anledning av propositionen hävdas
att de föreslagna pålagorna är att anse som skatter i regeringsformens
mening. Utskottet behandlar i sitt yttrande endast denna fråga och tar
således inte i övrigt ställning till propositionens förslag.

I motion 1984/85:1585 av Karin Ahrland (fp) föreslås att riksdagen avslår
propositionens förslag av principiella skäl. Enligt motionen får den som
betalar tull inte i gengäld någon specifik tjänst av det allmänna. Tullar är
därför statsrättsligt sett detsamma som skatter. Motionären anser att
förslaget i praktiken skulle innebära ett system med avgifter på skatter och att

SkU 1984/85:26 Bilaga 1

detta inte kan godtas. I motion 1984/85:1598 av Margit Gennser (m) hävdas
att tullklarering är en myndighetsuppgift för att tillgodose statens och inte
den enskildes intressen och att de föreslagna tullklareringsavgifterna är
avgifter av fiskal karaktär och inte avgifter i den betydelse regeringsformen
lägger i begreppet avgift. Liknande synpunkter anläggs i motionerna
1984/85:1621 av Per-Richard Molén (m), 1984/85:1633 av Sten Svensson (m),
1984/85:2380 av Rune Rydén m. fl. (m) och 1984/85:2731 av Göran Riegnell
m. fl. (m). Även i motion 1984/85:2383 av Karin Söder m. fl. (c) yrkas avslag
på propositionens förslag.

Konstitutionsutskottet får för sin del anföra följande.

I förarbetena till regeringsformen (RF) (prop. 1973:90, s. 219 ff.) karaktäriseras
skatt som ett tvångsbidrag till det allmänna utan direkt motprestation
från det allmännas sida. Med avgift i RF:s bemärkelse avses enligt
propositionen i allmänhet en penningprestation för vilken det utgår ett
specificerat vederlag. Även i vissa andra fall får dock en penningpålaga anses
ha karaktär av avgift och inte av skatt. Ett sådant fall föreligger t. ex. när
penningprestationen tas ut endast i näringsreglerande syfte och i sin helhet
tillförs näringsgrenen i fråga enligt särskilda regler, t. ex. avgifterna inom
prisregleringen på jordbruksområdet.

RF förutsätter att riksdagen normalt skall besluta om sådant som är att
beteckna som skatter. Möjligheterna till delegation är inskränkta till några
särskilda fall. Beträffande avgifter gäller delvis annorlunda regler för
riksdagens medverkan. I princip innebär dessa att riksdagen i någon form
alltid skall medverka när det gäller olika slags påtvingade avgifter, medan
avgifter som erläggs frivilligt för varor och tjänster ofta ligger inom
regeringens beslutssfär i enlighet med 8 kap. 13 § första stycket 2 RF. Av
förarbetena framgår att den avgränsning som gjordes i RF mellan riksdagens
och regeringens beslutanderätt på avgiftsområdet innebär att föreskrifter om
avgifter skall beslutas av riksdagen, om föreskrifterna avser åligganden för
enskilda eller ingrepp i deras ekonomiska förhållanden och således i detta
hänseende är att jämställa med skatter.

En betydelsefull skillnad mellan beslutanderätten rörande skatter och
rätten att besluta tvingande avgifter föreligger därigenom att riksdagen
formellt alltid har möjlighet att delegera sin avgiftsmakt (8 kap. 9 § andra
stycket RF).

Beträffande gränsdragningsfrågan mellan skatter och avgifter vill utskottet
även hänvisa till den ingående analys av detta problem som utskottet gjort i
sitt betänkande KU 1983/84:24. Till betänkandet var fogat en gemensam
borgerlig reservation vari bl. a. krävdes en utvärdering av praxis på detta
område.

Beträffande de nu aktuella propositionsförslagen gör utskottet följande
bedömning.

Av den tidigare redogörelsen har framgått att avgörande för bedömningen
av om en pålaga skall betraktas som avgift är om det för penningprestationen

SkU 1984/85:26 Bilaga 1

utgår ett specificerat vederlag från det allmännas sida. Det har därvid ingen
betydelse om den enskilde befinner sig i en sådan situation att han rättsligt
eller faktiskt är tvingad att erlägga avgiften. Till avgift i RF:s mening kan
således även höra t. ex. avgifter för obligatorisk kontroll och för förrättningar
i samband med myndighetsutövning. Att avgiften inte är frivillig får däremot
till följd att den faller under 8 kap. 3 § RF och således inte får beslutas utan
riksdagens medverkan.

När det gäller tullförrättningsavgifterna har riksdagen redan genom ett
beslut år 1975 hänfört dessa till avgifter i RF:s mening och lämnat
bemyndigande till regeringen att besluta föreskrifter om avgifterna (prop.
1975:8, KU 10, rskr 62). Enligt utskottets mening medför de nu föreslagna
förändringarna inte att tullförrättningsavgifterna skall bedömas på annat
sätt. Ett sådant vederlag som enligt förarbetena till RF krävs för att det skall
vara fråga om avgift erhålls enligt utskottets mening av de berörda
trafikföretagen genom att de får tullförrättningar utförda på icke ordinarie
arbetstid eller på plats där tullverket inte har någon station eller postering.

Även beträffande övriga i propositionen föreslagna pålagor anser utskottet
att det föreligger ett sådant samband mellan penningprestation och
vederlag i form av tillstånd, tillsyn resp. registrering att det måste anses vara
fråga om avgift.

Utskottet har med hänvisning till det anförda från konstitutionella
utgångspunkter ingen erinran mot propositionens förslag i aktuella delar.

Stockholm den 19 februari 1985

På konstitutionsutskottets vägnar
OLLE SVENSSON

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Bertil Fiskesjö (c),
Wivi-Anne Cederqvist (s), Hans Nyhage (m), Kurt Ove Johansson (s),
Gunnar Biörck i Värmdö (m), Sven-Erik Nordin (c), Anita Modin (s), Karin
Ahrland (fp), Nils Berndtson (vpk), Ove Eriksson (m), Ove Karlsson (s),
Sören Lekberg (s) och Mona Sahlin (s).

Avvikande mening

av Anders Björck (m), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m), Gunnar
Biörck i Värmdö (m), Sven-Erik Nordin (c), Karin Ahrland (fp) och Ove
Eriksson (m) vilka anser att utskottets yttrande som på s. 17 börjar ”Av den”
och på s. 18 slutar ”aktuella delar.” bort ha följande lydelse:

Av den tidigare redogörelsen har framgått att avgörande för bedömningen
av om en pålaga skall betraktas som avgift är om det för betalningen utgått en
direkt motprestation från det allmännas sida.

SkU 1984/85:26 Bilagal

När det gäller de föreslagna pålagorna för tullupplag, tillsyn av transitläger
och registrering av kreditimportör och s. k. hemtagare föreligger enligt
utskottets mening ett sådant samband mellan betalning och vederlag i form
av tillstånd, tillsyn resp. registrering att fråga kan anses vara om avgifter i
regeringsformens mening. Propositionens förslag i dessa delar får alltså anses
godtagbara från konstitutionell synpunkt.

Beträffande tullförrättningsavgifterna däremot är att märka att ifrågavarande
förrättningar i huvudsak sker i det allmännas och inte i de kontrollerades
intresse. Som allmän princip bör enligt utskottet gälla att bevaknings- och
övervakningsverksamhet av denna karaktär såsom hittills skall vara skattefinansierad.
Tullklareringsverksamheten måste, även om den sker utom
ordinarie arbetstid, med hänsyn till utvecklingen på transportområdet anses
ingå i tullverkets allmänna uppgifter och kan inte ses som en sådan
motprestation från det allmännas sida som krävs för att det skall vara fråga
om en avgift i RF:s mening. Förrättningsavgifterna i fråga måste sålunda med
den utformning som nu föreslagits hänföras till en form av beskattning.
Härav följer att det inte är möjligt för riksdagen att lämna något bemyndigande
till regeringen att besluta om dessa. På grund av det anförda bör
propositionens förslag avslås såvitt avser tullförrättningsavgifterna.

Utskottet vill i detta sammanhang även erinra om vad som anförts i den
tidigare nämnda reservationen till betänkandet KU 1983/84:24 samt i en
avvikande mening till utskottets yttrande 1983/84:4 y angående sanktionsavgifter
på tullområdet. Vid dessa tillfällen har minoriteten ansett att de
aktuella förslagen varit tvivelaktiga från grundlagssynpunkt och framhållit
det angelägna i att klarhet skapas när det gäller gränsdragningen mellan
skatter och avgifter. Det nu aktuella ärendet understryker enligt utskottets
mening ytterligare behovet av en sådan översyn.

SkU 1984/85:26

Näringsutskottets yttrande
1984/85:6 y

om tullförrättningsavgifter m. m. (prop. 1984/85:100 delvis)

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1984/85:100 bilaga 9 punkt D 3, såvitt avser momenten 1 och 2 i
hemställan, och över de motioner som har väckts i ärendet, allt i den mån det
rör frågor inom näringsutskottets beredningsområde.

Upplysningar i ärendet har inför näringsutskottet lämnats av kommerserådet
Tore Gabrielsson, kommerskollegium.

Propositionen

Förslag

I propositionen föreslås, såvitt här är i fråga, att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att meddela föreskrifter om avgifter för
tullupplag, avgifter för tillsyn av transitläger och registreringsavgifter för
kreditimportörer och hemtagare samt medge att regeringen överlåter åt
generaltullstyrelsen att meddela föreskrifter om sådana avgifter,

2. godkänner de principer för debitering av tullförrättningsavgifter som
redovisas i propositionen.

Innebörd

Till grund för propositionen i här aktuell del ligger en framställning från
generaltullstyrelsen.

En avgift avses bli införd för tullverkets tillsyn över rörelsen på transitläger
i likhet med vad som nu gäller för tullkreditlager och provianteringslager.
Vidare införs en avgift om 15 000 kr. per år för tullupplagstillstånd och en
registreringsavgift om 400 kr. för registrering som kreditimportör och som
hemtagare.

Beträffande tullförrättningsavgifter innebär regeringens förslag att tullverket
ges möjlighet att ta ut förrättningsavgift av det transportföretag som har
fraktat de personer och fordon som skall tullklareras. Ett något annorlunda
utformat men i princip likartat system föreslås för flygtrafikens del. Förslaget
sägs i dessa delar delvis innebära en nyordning vad gäller avgiftsdebitering
och underställs därför riksdagen för godkännande. I propositionen anmäls i
övrigt (s. 74) att regeringen genom beslut den 22 november 1984 har ställt sig
bakom förslag från generaltullstyrelsen till utökat avgiftsuttag vid förrättningar
som sker på obekväm tid eller på plats där tullverket inte har någon

SkU 1984/85:26 Bilaga 2

station eller postering. Härvidlag hänvisas (s. 76) till ett tidigare av riksdagen
givet bemyndigande för regeringen att besluta om införande av tullförrättningsa
vgifter.

Motionerna

Nio motioner har väckts med anledning av propositionen i här aktuell

del.

I två av motionerna yrkas avslag, helt eller delvis, på regeringens förslag
(moment 1 i hemställan) om bemyndigande avseende vissa avgifter. Enligt
motion 1984/85:1585 (fp) bör detta förslag av principiella skäl helt avvisas. I
motion 1984/85:2380 (m) vänder man sig av bl. a. principiella skäl mot
införandet av tullupplagsavgift och avvisar med hänvisning till den ökade
kostnadsbelastningen också förslaget om registreringsavgifter.

I sju motioner (5 m, 1 c, 1 fp) yrkas direkt avslag på förslaget rörande
tullförrättningsavgifter eller görs annan hemställan av liknande innebörd.
Fyra huvudmotiv anförs som grund för avstyrkan: principiella skäl utgående
från att förrättningsavgifterna är skatter varom riksdagen skall besluta;
internationella handelspolitiska aspekter; bristande konkurrensneutralitet;
kostnadsaspekter.

De argument från principiella utgångspunkter som utvecklas i motionerna
redovisas närmare i konstitutionsutskottets yttrande KU 1984/85:5 y.

Från handelspolitisk synpunkt kritiseras tullförrättningsavgifterna med
hänsyn till de åtaganden Sverige har iklätt sig enligt det allmänna tull- och
handelsavtalet (GATT) och inom ramen för samarbetet med den europeiska
gemenskapen (EG) och inom den europeiska frihandelssammanslutningen
(EFTA). Förslagets förenlighet med GATT:s regler är tvivelaktig och det
står uppenbarligen i strid med GATT:s anda, sägs det t. ex. i motion
1984/85:2380 (m). Det olämpliga i att Sverige inför ökade förrättningsavgifter
framstår som uppenbart även i ljuset av det aktuella Europasamarbetet,
sägs det vidare i motionen. Genom två stora ministermöten under våren 1984
- ministermötet mellan EG och EFTA-länderna och EFTA-ländernas
toppmöte - har öppnats nya möjligheter till ett breddat och fördjupat
samarbete i Västeuropa. I de deklarationer som avgavs vid dessa båda möten
har förenkling och harmonisering av gränskontroller och handelsdokument i
Västeuropa prioriterats. Sverige var i hög grad drivkraft för tillkomsten av
dessa deklarationer. I motionen hänvisas också till ett av statsrådet Mats
Hellström initierat projekt att eliminera handelshinder i Norden. Även detta
projekt har förenklade tullprocedurer som en huvudpunkt. Liknande
synpunkter som i den nu refererade motionen anförs i motionerna 1984/
85:1598 (m), 1984/85:1621 (m), 1984/85:1633 (m) och 1984/85:2383 (c). 1 den
sistnämnda uttalas att Sveriges handelspartner torde stå frågande inför de
svenska avsikterna när kostnaderna vid gränsen genom de nya avgifterna
höjs långt mer än de reduceras genom den hösten 1984 beslutade tidigare -

SkU 1984/85:26 Bilaga 2

beslutade tidigareläggningen av tullsänkningarna enligt den s. k. Tokyorundan.
Också i motion 1984/85:1585 (fp) framhålls att avgifterna innebär
ytterligare ett hinder för fri handel.

Enligt motionerna 1984/85:1598 (m) och 1984/85:2380 (m) särbehandlas
statens järnvägar (SJ) på ett positivt sätt enligt de nya avgiftsreglerna, som
därigenom riskerar att få konkurrenssnedvridande effekter. Motionärerna
anför att SJ har det totala godsansvaret och själv ombesörjer s. k. järnvägsanmälan
som går med godset till den plats där godset anmäls till förtullning.
Därigenom kommer enligt motionärerna järnvägsgods aldrig att klareras på
s. k. övertid.

De kostnadsökningar som transportföretagen måste täcka kommer sannolikt
att i särskild grad drabba små och medelstora företag, sägs det i motion
1984/85:1598 (m). Dessa företag har sämre möjligheter till prisförhandlingar
än stora företag med betydande fraktvolym. I motion 1984/85:2731 (m)
uttrycks oro över effekterna för sjöfarten. Det är inte självklart, menar
motionärerna, att de ökade kostnaderna till fullo kan föras vidare på
transportkunderna. En redovisning av de kostnadshöjande effekterna av
förslaget efterlyses i motion 1984/85:2383 (c).

Förslaget om tullförrättningsavgifter bemöts i två motioner på annat sätt
än genom avslagsyrkanden. I motion 1984/85:462 (c) understryks vikten av
att dessa avgifter avvägs så att de ger täckning för tullverkets kostnader vid
förrättningarna. Avgifterna får, säger motionärerna, inte sättas så högt att
det i realiteten blir fråga om en beskattning av dessa transporter, något som
skulle snedvrida konkurrensen. Enligt motion 1984/85:1625 (s) bör riksdagen
i ett uttalande till regeringen ange att åtgärder bör prövas i syfte att minska
kostnaderna för tullförrättning och att uttag av viss avgift för tullförrättning
bör införas endast etappvis och under noggrann utvärdering av effekten på
berörda trafikföretag. Enligt motionärerna kan de ekonomiska konsekvenserna
bli svåra, särskilt för berörda delar av svensk sjöfart.

Näringsutskottet

Tullförrättningsavgifter

Inledning och bakgrund

Näringsutskottet redogör inledningsvis i korthet för gällande ordning med
avseende på tullförrättningsavgifter och för det förslag till utökade avgifter
som har framlagts av generaltullstyrelsen och i sina huvuddrag godkänts av
regeringen.

Varor och transportmedel som förs till landet står under tullkontroll till
dess att de har anmälts till en tullanstalt och anmälningen har handlagts och
resulterat i fritt förfogande. Klarering är de åtgärder som vidtas i anslutning
till en anmälan om in- eller utförsel av vara eller transportmedel. I det
följande används gemensamt för dessa funktioner begreppet tullförrättning.

SkU 1984/85:26 Bilaga 2

Tullförrättning sker på bestämda platser, tullplatser. Tullplatsorganisationen
fastställs av regeringen. Tullverket kan efter regeringens bemyndigande
inrätta ytterligare tullplatser.

På tullplats sker enligt 80 § tullstadgan (1973:571) tullförrättning utan
kostnad för allmänheten inom område och på tid som generaltullstyrelsen
fastställer. Styrelsen kan efter samråd med kommerskollegium besluta att
tullförrättning som äger rum i samband med mer regelbunden passagerartrafik
eller annan trafik av särskild beskaffenhet eller annan tullförrättning än
som sagts skall ske utan kostnad för allmänheten. Annan tullförrättning är i
princip avgiftsbelagd om den begärs av trafikant. Avgifterna fastställs av
generaltullstyrelsen efter samråd med riksrevisionsverket. Avgifterna för
s. k. obekväm klarering uppgick budgetåret 1982/83 till 3,9 milj. kr. De
härrörde till största delen från förrättningar utom förrättningsplats.

1234 § tullordningen (tullverkets författningssamling 1973:159) har generaltullstyrelsen
med stöd av nyssnämnda 80 § tullstadgan föreskrivit en rad
undantag från huvudregeln om avgiftsbeläggning av förrättningar utom
förrättningstid eller förrättningsområde. Det viktigaste undantaget gäller
tullkontroll och klarering av färjor och passagerarfartyg som går i regelbunden
trafik enligt på förhand kungjord turlista. Undantaget gäller också
tullkontroll och klarering av transportmedel, passagerare och varor som
medförs. Flygtrafiken är helt fritagen från förrättningsavgifter på Arlanda,
Landvetter och Sturup och dessutom vid ankomster till andra flygplatser som
utgör förrättningsområde (B-flygplatser) i regelbunden trafik eller om
ankomsten har anmälts minst 24 timmar i förväg. Järnvägståg är undantagna
från förrättningsavgifter. Lastbilstrafiken över landgränserna mot Norge och
Finland undantas från avgifter då resp. tullanstalt hålls öppen. Vissa
ytterligare undantag finns.

I skrivelse till regeringen den 19 september 1984 har generaltullstyrelsen
lämnat förslag till inkomstförstärkningar inom sitt verksamhetsområde.
Förslaget avser bl. a. utökad avgiftsbeläggning vid tullförrättning utom
normal förrättningstid och förrättningsplats. Styrelsen föreslår att i stort sett
all klarering utom förrättningstid och tullklareringsområde med vissa mindre
undantag blir belagd med avgift. Undantag skulle göras bl. a. för klarering
och därtill hörande kontroll av resgods och fordon som medförs av resande
som kommer i eget fordon över landgränsen, i fritidsbåt eller med privatflygplan.
Den avgiftsfria förrättningstiden bör enligt styrelsens mening fastställas
till vad som anses vara normal arbetstid, nämligen helgfri måndag - fredag kl.
07.00 - 16.00. Styrelsen föreslår vidare att trafikföretagen eller i vissa fall
flygplatsförvaltningen skall bli betalningsskyldiga. Avgiften beräknas med
utgångspunkt i den personalstyrka som normalt åtgår för tullklarering av
skilda transportmedel. För kontrollinsatser som initieras av tullverket
debiteras ingen avgift. Enligt styrelsens förslag kommer avgiften i flertalet
fall att debiteras efter en tidtaxa, 125 kr. för man och halvtimme vid övertid.
Taxan fastställs i samråd med riksrevisionsverket. Förslaget beräknas

SkU 1984/85:26 Bilaga 2

medföra en inkomstförstärkning i storleksordningen 50-100 milj. kr. För att
servicen till näringslivet skall kunna upprätthållas och för att arbetet med
uppbörden skall finansieras bör enligt generaltullstyrelsen vissa delar av
inkomstförstärkningen stanna hos tullverket.

Regeringen har genom beslut den 22 november 1984 uppdragit åt
generaltullstyrelsen att i huvudsaklig överensstämmelse med sitt förslag i
ökad utsträckning avgiftsbelägga tullförrättningar utom normal förrättningstid
och förrättningsplats. I regeringsbeslutet erinras om att regeringen och
riksdagen i skilda sammanhang har uttalat att det är nödvändigt att
myndigheterna tar till vara möjligheterna att i ökad utsträckning ta ut
avgifter i sin verksamhet.

Inledande kommentar

Regeringen önskar att riksdagen skall godkänna de principer för debitering
av tullförrättningsavgifter som redovisas i propositionen (s. 76). Innebörden
härav är att tullverket skall få ta ut förrättningsavgift av det
transportföretag som fraktar de personer och fordon som skall tullklareras.
Ett något annorlunda utformat men i princip likartat system föreslås för
flygtrafikens del. Förslaget i budgetpropositionen avser sålunda inte, såsom
näringsutskottet har uppfattat det, det ökade uttaget av avgifter i sig utan
tekniken att ta ut avgifterna indirekt via transportföretagen. Bakgrunden
härtill synes vara formuleringen i tullstadgan att ”den som föranleder

tullförrättning som ej är avgiftsfri skall betala avgift för förrättningen

Riksdagens bemyndigande för regeringen år 1975 att föreskriva om avgifter
enligt bl. a. 80 § tullstadgan (prop. 1975:8, KU 1975:10, rskr. 1975:62) utgick
från nu nämnda lydelse på den aktuella paragrafen.

Den kritik mot och de yrkanden om avslag på regeringens förslag som
framförs i motionerna avser, med något undantag, inte den debiteringsprincip
som regeringen nu önskar få godkänd utan förrättningsavgifterna i sig.

Från konstitutionsutskottets sida har det föreslagna debiteringsförfarandet
inte gett anledning till erinran. Utskottet anför i sitt yttrande (KU
1984/85:5 y) att de berörda trafikföretagen får ett sådant vederlag som enligt
förarbetena till regeringsformen krävs för att det skall vara fråga om avgift.
Det sker genom att de får tullförrättningar utförda på icke ordinarie arbetstid
eller på plats där tullverket inte har någon station eller postering.

Från näringsutskottets utgångspunkt är det speciellt två aspekter på den
indirekta debiteringsprincipen som det finns skäl att påtala. Den ena är en
risk för konkurrenssnedvridning som uppkommer därigenom att vissa
trafikföretag lättare än andra torde kunna kompensera sig för de höjda
kostnaderna genom att i sin tur belasta gods- och persontrafiken. Den andra
är att det samband mellan avgift och prestation som ofta är uttalat i de
internationella regelsystemen på utrikeshandelns område för att en avgift av
här aktuellt slag skall vara tillåtlig blir svårare att fastställa när en indirekt

SkU 1984/85:26 Bilaga 2

debiteringsprincip tillämpas och det inte går att närmare följa hur kostnaderna
förs vidare på trafikföretagens kunder.

Näringsutskottet anser dock inte att det som här har sagts utgör något
avgörande hinder mot att ett indirekt debiteringsförfarande tillämpas.
Utskottet vill däremot, med anledning av vad som sägs i motionerna,
framföra vissa synpunkter på frågan om ökade tullförrättningsavgifter i sig.

Övergripande synpunkter

I flertalet av de motioner som har väckts i frågan hävdas att de tilltänkta
tullförrättningsavgifterna har karaktär av skatt, inte avgift, och att de därför
måste beslutas av riksdagen. Denna principiella kritik har - med reservation
från företrädarna för de borgerliga partierna - tillbakavisats av konstitutionsutskottet
i dess yttrande KU 1984/85:5 y. Näringsutskottet har inte anledning
att kommentera denna principfråga.

När det gäller det ökade uttag av avgifter som nu planeras vill näringsutskottet
inledningsvis anföra följande. Det finns ett naturligt motsatsförhållande
mellan å ena sidan näringslivets och turisternas intresse av att trafiken
över gränserna sker så obehindrat som möjligt vad gäller tid och plats, å
andra sidan statens intresse av att kontrollen av den gränsöverskridande
trafiken kan ske effektivt med utgångspunkt i gällande regler om införsel och
utförsel och samtidigt så koncentrerat och billigt som möjligt. Resultatet av
denna avvägning tar sig uttryck i bl. a. medelstilldelningen till generaltullstyrelsen
via statsbudgeten, regeringens beslut om tullplatsorganisation och
tullverkets beslut om förrättningstider och förrättningsområden. Avgiftsbeläggning
av tullverkets tjänster kan också utnyttjas som medel i denna
avvägning. Så sker i viss mån redan nu.

Näringsutskottet har förståelse för ambitionen att avgifter skall komma till
viss ökad användning som medel för att tullverkets service skall kunna
upprätthållas och utökas. Utskottet vill särskilt peka på att ökade möjligheter
för tullverket att ta ut avgifter för förrättningar också innebär ökade
möjligheter för verket att tillgodose nya anspråk från trafikföretagens sida.
Dessa möjligheter har hittills varit begränsade.

Näringsutskottet vill emellertid särskilt fästa uppmärksamheten på ett par
viktiga principer som måste beaktas vid den slutliga utformningen av ett
system för ökat uttag av tullförrättningsavgifter. En given utgångspunkt
måste vara att våra handelspolitiska åtaganden i formell mening uppfylls.
Det är också angeläget att systemet utformas så att några negativa
handelspolitiska effekter inte uppstår. Önskemålet av att de nordiska
integrationssträvandena på bl. a. det handelspolitiska området inte försvåras
bör vidare särskilt uppmärksammas.

SkU 1984/85:26 Bilaga 2

Internationella aspekter

Ett av de huvudargument som i motionerna framförs mot de ökade
tullförrättningsavgifterna är att avgifterna riskerar att vara oförenliga med
Sveriges internationella förpliktelser.

Av central betydelse i detta sammanhang är framför allt Sveriges
åtaganden enligt GATT och våra överenskommelser med länderna inom EG
och EFTA.

Enligt GATT:s artikel II är det förbjudet att pålägga varor upptagna i resp.
lands koncessionslista ”andra tullar och avgifter av vilket slag det må vara”.
Undantag från detta förbud medges dock bl. a. för ”avgifter motsvarande
kostnaden för lämnade tjänster” (art. 11:2 c). Någon närmare precisering
eller tolkning av innebörden av begreppet ”kostnaden för lämnade tjänster”
har inte gjorts. Undantaget bör emellertid ses i relation till bestämmelserna i
artikel VIII som utgör den GATT-legala grunden för nuvarande svenska
bestämmelser om avgift för extra tullförrättning. I denna artikel stadgas bl. a.
att avgifter som uttas i samband med import eller export skall till sitt belopp
begränsas till den ungefärliga kostnaden för lämnade tjänster och inte
innebära ett indirekt skydd för inhemska varor eller en beskattning av
import- eller exportvaror i statsfinansiellt syfte.

Enligt artikel 3 i EFTA-konventionen får medlemsstaterna inte belägga
importen av varor som är berättigade till områdesbehandling i tullhänseende
med tullar eller andra avgifter med motsvarande verkan. Enligt artikel 6 får
hskala avgifter inte tas ut på importerade varor utöver vad som direkt eller
indirekt tas ut på inhemska varor av samma slag. Enligt artikel 10 får
medlemsstaterna inte införa eller tillämpa kvantitativa restriktioner på
importen från andra medlemsstater. Med kvantitativa importrestriktioner
jämställs ”åtgärder med motsvarande verkan, däri inbegripna administrativa
åtgärder och bestämmelser som begränsar importen”.

I sak identiska bestämmelser finns i Sveriges frihandelsavtal med EG.

Av betydelse i sammanhanget är inte bara vad som föreskrivs i dessa
regelsystem. Väsentligt är också vad som eftersträvas. I GATT-avtalets
artikel VIII:1 b är inskriven en avsiktsförklaring av innebörd att avgifter i
samband med export och import skall minskas. Sverige har inom ramen för
samarbetet i GATT aktivt förespråkat borttagande och förenkling av
importformaliteter och avgifter. Ett fördjupat samarbete syftande till att
undanröja s. k. icke-tariffära handelshinder har vidare nyligen inletts mellan
EFTA-ländema och EG. Inte minst väsentliga är de intensifierade strävandena,
på svenskt initiativ, att avskaffa olika handelshinder i Norden.

Turismkommittén inom Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete
(OECD) behandlar för närvarande ett förslag till riktlinjer avsedda att
främja den internationella turismen. Detta s. k. turisminstrument, som
väntas bli antaget sommaren 1985, innehåller bl. a. bestämmelser om att
skatter och avgifter inte skall tas ut av resenärer annat än i den mån de direkt
hänför sig till kostnaden för särskilda tjänster.

SkU 1984/85:26 Bilaga 2

Näringsutskottet understryker starkt betydelsen av att det nya avgiftssystem
som tullverket avses tillämpa utformas på ett sådant sätt att det är
förenligt med Sveriges internationella åtaganden, inte skapar internationella
negativa handelspolitiska effekter och inte försvårar nordisk samordning.

En fråga som har nära anknytning till det nu sagda är om och i så fall i
vilken utsträckning tullförrättningsavgifter förekommer i andra länder med
vilka Sverige har ett nära handelsutbyte. Efter att ha studerat befintligt
underlag och tagit del av ytterligare upplysningar i denna fråga vill
näringsutskottet anföra följande.

Någon form av avgiftsbeläggning vid förrättningar utom förrättningstid
och förrättningsområde förekommer i flertalet västeuropeiska länder och i
USA. Väsentligt att notera är att tullkontroll av passagerare dock inte, såvitt
näringsutskottet har kunnat utröna, är avgiftsbelagd i andra länder.

Vad gäller Norden kan noteras att tullförrättningsavgifter förekommer i
Danmark, Finland och Norge. Avgiftsuttaget, som i alla tre länderna
exkluderar passagerartrafik, uppgick år 1983 till motsvarande ca 40 milj. kr. i
Danmark, ca 14 milj. kr. i Finland och ca 7 milj. kr. i Norge. Det svenska
avgiftsuttaget uppgick samtidigt till ca 4 milj. kr.

Det ligger ett värde i att nå en större grad av likformighet mellan de
nordiska länderna i fråga om uttaget av tullförrättningsavgifter. Näringsutskottet
finner att ett genomförande fullt ut av generaltullstyrelsens förslag
skulle innebära att Sverige på flera punkter går längre än övriga nordiska
länder.

En harmonisering på detta område bör ligga i linje med ansträngningarna
att skapa en gemensam nordisk hemmamarknad. Näringsutskottet vill därför
förorda initiativ från regeringens sida för att söka få enhetliga bestämmelser
till stånd i Norden. Ett utökat avgiftsuttag i Sverige bör inte utformas på ett
sådant sätt att det försvårar en sådan harmonisering.

Som framgått innefattar tullförrättningsavgiften inte i något nordiskt land
resandetrafiken. Näringsutskottet anser att tullkontroll av passagerare inte
bör omfattas av det svenska avgiftssystemet. Även vad gäller avgiftsuttagets
totala storlek och utformningen av bestämmelserna bör hänsyn tas till
förutsättningarna för att större överensstämmelse mellan de nordiska
länderna skall kunna uppnås på detta område.

Näringsutskottet noterar att regeringen i sitt uppdrag den 22 november
1984 åt generaltullstyrelsen angående utökade förrättningsavgifter föreskriver
samråd med bl. a. kommerskollegium. I budgetpropositionen (bil. 9
s. 74) förtydligas ytterligare att generaltullstyrelsen skall beakta de handelspolitiska
åtagandena gentemot andra länder. Näringsutskottet understryker
betydelsen av det samråd som har föreskrivits i regeringens uppdrag och av
de ytterligare direktiv som kommer till uttryck i budgetpropositionen.

SkU 1984/85:26 Bilaga 2

Konkurrensfrågor m. m.

Ett system för ökat avgiftsuttag vid tullförrättningar bör enligt näringsutskottets
mening utformas på ett sådant sätt att konkurrenssituationen mellan
olika trafikföretag och regioner inte i betydande utsträckning påverkas.
Enligt vad näringsutskottet har erfarit är det uppenbar risk för att ett
avgiftssystem av det slag som skisseras i generaltullstyrelsens förslag kommer
att leda till betydande svårigheter för framför allt mindre färjerederier
inriktade i huvudsak på passagerartrafik. De skulle missgynnas av systemet i
förhållande till konkurrerande större färjerederier som kan slå ut tullförrättningsavgifterna
på en väsentligt större resandevolym och också har godstransporter
som kostnadsbärare. Näringsutskottet har i det föregående
förordat att avgifter inte införs för tullkontroll av passagerare. Vid den
närmare utformningen av avgiftsuttaget för övriga tullförrättningar bör
beaktas att systemet så långt möjligt blir konkurrensneutralt.

I ett par av motionerna hävdas att det föreslagna avgiftssystemet inte är
konkurrensneutralt med avseende på godstransporter på järnväg, vilka
enligt motionärerna skulle gynnas på bekostnad av annan godstransport.
Detta sägs bli följden av den särskilda ordning som gäller för godstransport
med järnväg, innebärande att järnvägen har det totala godsansvaret och att
godset inte behöver bli föremål för klarering på s. k. övertid.

Det som näringsutskottet har anfört beträffande avgiftssystemets konkurrensneutralitet
gäller självfallet i lika mån i förhållandet mellan järnvägsföretag
och andra trafikföretag. Enligt vad utskottet har inhämtat innebär den
särskilda ordning som gäller för godstransport med järnväg att SJ av
tullverket har ålagts vissa tullklareringsuppgifter som beträffande andra
trafikslag ombesörjs av tullverkets egen personal. För att utföra dessa
uppgifter anlitar SJ egen särskilt utbildad personal eller en entreprenör (SJ
kommissionär). Någon positiv särbehandling av SJ skulle därmed inte
föreligga.

Bland de argument som i vissa motioner framförs mot ökade tullförrättningsavgifter
är att avgifterna verkar kostnadshöjande och att de kan leda till
problem framför allt för små och medelstora företag vilka inte lika lätt som
större företag kan förhandla med trafikföretagen om gynnsamma transportvillkor.
Detta argument synes emellertid ha underordnad betydelse med
hänsyn till att de inkomster från tullförrättningsavgifter avseende godstrafik
som generaltullstyrelsen har räknat med är relativt obetydliga sedda i
relation till importens och exportens omfattning, vardera på nivån 200-240
miljarder kronor.

Övriga avgifter

Näringsutskottet har inget att erinra mot att regeringen bemyndigas
meddela föreskrifter om avgifter för tullupplag, för tillsyn över rörelsen på
transitläger och för registrering som kreditimportör och som hemtagare.

SkU 1984/85:26 Bilaga 2

Några vägande skäl mot avgiftsbeläggning av dessa arbetsuppgifter inom
tullverket synes inte föreligga.

Stockholm den 28 mars 1985

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Sten Svensson (m), Wivi-Anne Radesjö (s),
Karl-Erik Häll (s), Per Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp), Jörn Svensson
(vpk), Birgitta Johansson (s), Per-Richard Molén (m), Sivert Andersson (s),
Ivar Franzén (c), Bo Finnkvist (s), Lars Ahlström (m), Per-Ola Eriksson (c)
och Sylvia Pettersson (s).

Avvikande meningar

1. Tullförrättningsavgifter

Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp) Per-Richard
Molén (m), Ivar Franzén (c), Lars Ahlström (m) och Per-Ola Eriksson (c)
anser att yttrandet under rubriken Tullförrättningsavgifter fr. o. m. avsnittet
Inledande kommentar bort ha följande lydelse:

Inledande kommentar

Regeringen önskar (=näringsutskottet) trafikföretagens

kunder.

Övergripande synpunkter

I flertalet (=näringsutskottet) — - redan nu.

Den avgiftsbeläggning av tullverkets förrättningar som nu har föreslagits
av generaltullstyrelsen och som i sina huvuddrag har godkänts av regeringen
kan enligt näringsutskottets mening inte accepteras. Ett huvudargument mot
det föreslagna avgiftssystemet, som har framförts i flera av motionerna och
som har fått stöd i en reservation av de borgerliga partiernas företrädare i
konstitutionsutskottet, är att avgifterna är att betrakta som skatter och därför
måste beslutas av riksdagen. Näringsutskottet ansluter sig till denna uppfattning
men vill när det gäller uttaget av ersättning för tullverkets tjänster
framför allt understryka att tullklarering och tullkontroll genomförs inte i de
kontrollerades utan i det allmännas intresse och att dessa förrättningar därför
bör ske utan kostnad för den som kontrolleras. Samhället har intresse av att
person- och varutrafiken över landets gränser sker så obehindrat som
möjligt. Sättet att utöva kontrollen måste anpassas till trafikens funktion i

SkU 1984/85:26 Bilaga 2

dagens samhälle. Utvecklingen av alla slags kommunikationer under de
senaste decennierna har medfört att starkt ökade krav på en snabb och
rationell hantering av gods, transportmedel och människor nu ställs av
näringsliv och samhälle. Eftersom i dag en mycket stor del av flygtrafiken och
färjetrafiken sker utanför vad tullverket betecknar som normal förrättningstid,
måste det ingå i myndighetens allmänna villkor att anpassa sig härtill.
Avgiftsfriheten är sedan länge en fastlagd princip och bör enligt näringsutskottets
mening inte ändras nu när det har blivit nödvändigt att utnyttja allt
fler av dygnets timmar för transporter.

Internationella aspekter

Ett av (=näringsutskottet) särskilda tjänster.

Näringsutskottet understryker starkt betydelsen av att inga nya avgiftssystem
införs som strider mot Sveriges internationella åtaganden enligt vad som
har sagts i det föregående. Den genomgång som har gjorts visar enligt
näringsutskottets uppfattning att ett införande av ökade tullförrättningsavgifter
i enlighet med generaltullstyrelsens förslag knappast kan anses
förenligt med GATT:s regler. Utskottet har styrkts i denna uppfattning
genom de upplysningar som kommerskollegium inför utskottet har lämnat i
frågan. Uppenbarligen står förslaget i strid med de överenskommelser som
har träffats inom ramen för både det nordiska samarbetet och samarbetet
mellan EFTA-länderna och EG om att ett undanröjande av olika icketariffära
handelshinder skall eftersträvas. Det står vidare i bjärt kontrast till
Sveriges traditionella inställning och agerande i liknande frågor.

Av intresse är frågan om och i så fall i vilken utsträckning tullförrättningsavgifter
förekommer i andra länder med vilka Sverige har ett nära handelsutbyte.
Efter att ha studerat befintligt underlag och tagit del av ytterligare
upplysningar i denna fråga vill näringsutskottet anföra följande.

Någon form av avgiftsbeläggning vid förrättningar utom förrättningstid
och förrättningsområde förekommer i flertalet västeuropeiska länder och i
USA. Utan ingående utredning är det emellertid omöjligt att göra en
jämförelse mellan det nu föreslagna svenska avgiftsuttaget och vad som
faktiskt drabbar varu- och resandetrafiken i andra länder. Regelsystemen i en
del länder är ofullständigt kända. Definitions- och avgränsningsproblem
försvårar en analys. I en del länder tillämpas undantag från ett givet
avgiftssystem i form av generösa öppethållandetider vid vissa tullstationer
vilket gör att avgifter där inte kommer i fråga. Väsentligt att notera är att
tullkontroll av passagerare inte, såvitt näringsutskottet har kunnat utröna, är
avgiftsbelagd i andra länder.

Med anledning härav vill näringsutskottet göra följande påpekanden.

Ett system med tullförrättningsavgifter vilket i enlighet med generaltullstyrelsens
förslag omfattar även resandetrafik skulle uppenbarligen gå utöver
vad som tillämpas av våra närmaste handelspartner. Det bör särskilt sättas i

SkU 1984/85:26 Bilaga 2

fråga om Sveriges avgiftssystem på detta sätt skall ges en vidare omfattning
än vad som tillämpas i andra länder.

Till den del tullförrättningsavgifter förekommer i andra länder skulle detta
i och för sig kunna åberopas till stöd för ett avgiftsuttag av motsvarande slag
också i Sverige. I ett läge där Sverige, enligt vad som nyss sagts, aktivt söker
arbeta för att olika slags hinder för den internationella handeln undanröjs bör
Sverige emellertid inte åberopa detta argument till stöd för en anpassning
från svensk sida till vad andra länder gör. Mot ett reciprocitetsresonemang av
detta slag kan också anföras att avgiftsuttaget i andra länder i flera fall torde
ske sedan lång tid tillbaka och därigenom är internationellt accepterat på
annat sätt än när nya avgifter införs.

Frågan om avgiftssystemets förenlighet med Sveriges handelspolitiska
åtaganden och de övriga internationella aspekter som har tagits upp i det
föregående är enligt näringsutskottets mening av central betydelse. Vad som
här har anförts från internationell handelspolitisk synpunkt utgör enligt
näringsutskottets mening skäl nog för att regeringens förslag inte skall
genomföras.

Konkurrensfrågor

Näringsutskottet har i det föregående bestämt avstyrkt att en ökad
avgiftsbeläggning av tullverkets förrättningar skall genomföras. Därför
saknar utskottet anledning att gå in i en närmare diskussion om utformningen
av det tilltänkta avgiftssystemet. Näringsutskottet vill dock ansluta sig till vad
som sägs i vissa motioner beträffande den kostnadshöjande effekten av
avgifterna för företagen och härvid framhålla att den pålaga som dessa
avgifter utgör är en i en lång rad som har drabbat de svenska import- och
exportföretagen och vilkas sammantagna effekter blir kännbara. De planerade
avgifterna skulle vidare i särskild grad drabba sjöfarten, som i vissa fall har
begränsade möjligheter att föra de ökade kostnaderna vidare.

2. Tullförrättningsavgifter

Jörn Svensson (vpk) anser att yttrandet under rubriken Tullförrättningsavgifter
fr. o. m. avsnittet Inledande kommentar bort ha följande lydelse:

Inledande kommentar

Regeringen önskar (=näringsutskottet) trafikföretagens

kunder.

Övergripande synpunkter

I flertalet (=näringsutskottet) redan nu.

SkU 1984/85:26 Bilaga 2

Internationella aspekter

Ett av (=näringsutskottet) särskilda tjänster.

Överväganden

Utskottet finner inte att det i och för sig kan anses felaktigt med
avgiftsuttag för tullförrättning, förutsatt att ett sådant system tillämpas med
urskilning och att avgifterna är knutna till verkliga merkostnader för det
allmänna vilka klart överstiger de normala. Även den indirekta debiteringen
är som metod acceptabel.

I sin konkreta utformning väcker dock det föreliggande förslaget en rad
allvarliga invändningar. Att företag, kapitalägare och finansinstitut rent
allmänt bär en större del av skatter och avgifter än nu är av olika orsaker både
skäligt och riktigt. Men uttag bör, liksom då det gäller löntagare, ske efter
bärkraft eller någon annan grundsats som inte ger nyckfulla och diskriminerande
effekter.

Förslaget har i nämnda hänseenden en mycket olämplig utformning, då det
dels riskerar att verka diskriminatoriskt företag emellan, dels lägger den
ökade bördan på verksamheter koncentrerade till vissa orter och regioner.
Med tanke inte minst på det svåra ekonomiska läget i t. ex. Västskåne ter det
sig oacceptabelt att belägga vissa trafikföretag med avsevärda extra kostnader
och eventuellt riskera för trafikanterna negativa konsekvenser.

Den nutida trafikstrukturen torde göra det svårt att skilja ut avgiftsbelagda
förrättningar från avgiftsfria enbart med hänsyn till tidpunkten på dygnet. En
rimligare princip vore att avgiftsbelägga förrättningar som begärs i anslutning
till anlöp i speciell eller irreguljär ordning. All tidtabellsbunden trafik borde
lämpligen vara avgiftsfri.

Också oavsett de nu gjorda invändningarna föreligger en rad praktiska
problem som inte tas upp i förslaget och som oundgängligen måste lösas
innan något beslut kan fattas. Som exempel på sådana problem kan nämnas
frågan om tidpunkten för avgiftsbelagd förrättning skall räknas från anlöpet,
från förrättningens början eller med hänsyn till överskridande av ett visst
klockslag.

Slutligen vill näringsutskottet understryka att avgiftsbeläggning inte är den
enda eller alltid den bästa vägen att ekonomisera offentlig verksamhet. Det
är i detta fall angeläget att man också undersöker möjligheterna att med
tekniska och organisatoriska rationaliseringar göra förrättningarna mindre
belastande för trafikanterna och det allmänna. Detta kan tänkas ge positiva
budgeteffekter utan att medföra de kostnader som oundgängligen måste
följa av administreringen av ett mer omfattande avgiftssystem.

SkU 1984/85:26 Bilaga 2

3. Övriga avgifter

Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp), PerRichard
Molén (m), Ivar Franzén (c), Lars Ahlström (m) och Per-Ola
Eriksson (c) anser att näringsutskottet under rubriken Övriga avgifter bort
anföra:

Näringsutskottet anser att generaltullstyrelsens förslag om avgifter för
tullupplag, för tillsyn över rörelsen på transitläger och för registrering som
kreditimportör och som hemtagare inte bör genomföras. Det bemyndigande
att meddela föreskrifter härom som regeringen begär av riksdagen bör alltså
inte lämnas. Tullverkets insatser på dessa områden ingår som led i en statlig
kontroll och bör således av principiella skäl inte beläggas med avgifter. Det är
också angeläget att antalet pålagor på företagen inte ökas ytterligare.