Skatteutskottets betänkande 1984/85:20

om räntetillägg för räntefritt eller lågförräntat lån (prop. 1984/85:71)

Sammanfattning

I betänkandet tillstyrker utskottet förslaget i propositionen all frigränsen för räntelillägg på grund av räntefritt eller lågförräntat lån från arbetsgivare höjs från 100 kr. till 2000 kr.

Mol utskottets beslut reserverar sig utskottets borgerliga representanter. (M) och (fp) yrkar i en gemensam reservation att räntelillägg för ränteförmånliga lån slopas, medan (c) reserverar sig för en frigräns på 10 000 kr..

Propositionen

Regeringen (finansdepartementet) föreslår i proposition 1984/85:71 att riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

2. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623).

I propositionen föreslås att frigränsen för förmän av räntefritt eller lågförräntat län från arbetsgivare vid beskattningen höjs från 100 kr. till 2000 kr.

Lagförslagen har följande lydelse.

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs all lOS 6mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 S

6 mom.- Skall den skattskyldige la upp värde av bostadsförmån om intäkt av jordbruksfastighet skall vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp tillägg göras med ell belopp motsvarande den del av räntekostnaderna pä läneskulderna i förvärvskällan som belöper på bostaden, om den tillhör honom. På bostadsbyggnaden och därtill hörande tomtmark skall anses belöpa så stor del av dessa räntekostnader som byggnadens och tomtmarkens taxeringsvärde utgör av värdet av samtliga tillgångar i förvärvskällan.

Vid tillämpning av första stycket skall räntelilläggel minskas med

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 770. -Senasre lydelse 1983: 44.V

1 Riksdagen 1984/85. ösaml. Nr20

SkU 1984/85:20

Har den skallskyldige erhållit lån från arbetsgivare eller uppdragsgivare och understiger den faktiskt eriagda räntan i fråga om lån från en och samma arbetsgivare eller uppdragsgivare sedvanlig ränta med mer än 100 kronor, skall tillägg göras med ett belopp motsvarande skillnaden. Sådant tillägg skall göras även om lånet har lämnats till sådan den skatiskyldige närslående person som avses i 35 § I a mom. nionde stycket kommunalskattelagen (1928:370). Med lån från arbetsgivare eller uppdragsgivare likställs annat lån om det finns anledning anta alt denne har förmedlat länet. Bestämmelserna i delta stycke tillämpas inte i fall som avses i fjärde stycket av nyssnämnda moment.

Har den skatiskyldige erhållit lån från arbetsgivare eller uppdragsgivare och understiger den faktiskt erlagda räntan i fråga om lån från en och samma arbetsgivare eller uppdragsgivare sedvanlig ränta med mer än 2000 kronor, skall tillägg göras med ett belopp motsvarande skillnaden. Sådant tillägg skall göras även om lånet har lämnats till sådan den skattskyldige närstående person som avses i 35 § I a mom. nionde stycket kommunalskattelagen (1928:370). Med lån från arbetsgivare eller uppdragsgivare likställs annat lån om del finns anledning anta att denne har förmedlat lånet. Bestämmelserna i detta stycke tillämpas inte i fall som avses i fjärde stycket av nyssnämnda moment.

SkU 1984/85:20 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

mäles, endast en del av året, skall upplysning meddelas om den tidrymd, för vilken förmånen utgått.

I kontrolluppgift, som upplager särskild resekostnads- och iraklaments-ersätlning, skall angivas beloppet av dels resekostnadsersällning och dels traktamenlsersällning jämle lid för vilken trakiameniser;sätining utgått. Därvid skola uppgifter lämnas om traklamenlseisältning dels för förrättningar inom riket i enlighet med vad nedan sägs och; dels för förrättningar utom riket. I fråga om förrättningar inom riket skola uppgifter lämnas särskilt för förrättningar som icke varit förenade med övernattning (en-dagsförrätlningar), förrättningar som varit förenade med övernattning men icke medfört vistelse mer än femton dygn i följd på ,en och samma ort (korllidsförrätlningar) saml övriga resor (långtidsförräiiningar). För en-dagsförrältningar uppgives utgiven Iraktamenlsersättning och anlal dagar. Vid beräkning av antalet dagar för endagsförrättningar medräknas icke sådan endagsförrätlning. som var-al högst fyra timmar; förrättning som varat mer än fyra timmar men högst tio timmar riiknas som halv dag: längre förrättning räknas som hel dag. För korttids- och långtidsförräiiningar uppgives utgiven iraktamenlsersättning och anlal nätter övernattning skett. De första femlon dygnen av varje långlidsförrältning uppgivas såsom korttidsförrättning. - 1 kontrolluppgift skall i förekommande fall särskilt anmärkas, att arbetsgivaren utöver traktamenlsersåliningen. haft utgifter för den anställdes bostad eller uppehälle under förrättningen.

Om skattechefen i del län där arbetsgivar-ens hemor-tskommun är belägen medger del, behöver arbetsgivaren, i stället tor att lämna uppgift enligt tredje stycket om trakiamentsersättning vid förrättning inom riket, endast anmärka i kontrolluppgiften att sådan ersättning ulgäti. Förutsättning för medgivande är att ersättning utgär enligt sådana grunder att deri kan antagas icke komma att överstiga avdragsgill ökning i levnadskostnaderna. Motsvarande medgivande kan lämnas även beträffande resekostnadsersällning för färd med allmänt kommuirikationsmedel. Medgivande lämnas endast om arbetsgivaren har ett större antal anställda, som mera regelbundet företager tjänsteresor-, och medgivandet bedömes vara utan olägenhet för laxeringsarbelet. Medgivande får ej lämnas fåmansföretag i fråga om uppgifter r-örande företagsledaren och honom närstående personer saml delägare i förelaget. Lämnat medgivande gäller lills vidare. Del kan be-gr-årisas tril vrss grupp av anställda. — Ansökan om medgivande göres.hos lansstyrelsen senast den 31 oktober året före taxeringsåret. Talan mol bcskit. varigenom ansökan om medgi\ande avslagils eller medgivande äicrkallais. föres hos riksskatteverket genom besvär som skola ha inkommit lill verket inoni en månad från der-r dag då klaganden erhöll del av beslutet. Mot riksskatleverkets beslut fär talan icke föras.

Därest vid avlönings ulbctalande avdrag skett för löntagares eller hans cfte]-leva'idcs pcnsioner-ing. skal; i kontrolluppgiften upptagas bruttolön-och vad som avdr'agils.

Av konlrolluppgill enligl I mom. försur, andra eller sjunde punkten skall framc;i om arbetsgivaren har all för utgivet belopp betala arbetsgivaravgifter-enligt higen 11981:6911 om socialuvgiftei-. I kontrolluppgift som nu hiir sagts sk;ill särskilt för sig las upp i-cprcscnt;itionsersältning och särskilt för sig annan kosin;idscrsätlning än rcsekiislnads- och traktamentsersållning.

I kuniiolluppgifi skall särskilt för sig tas upp sådar-rt avdrag som liai-gjorts iör prelir-riinär .-skail eller enligt lagen (1982: 10061 om avdrags- och

r Riksdagen 1984/85. ösaml. Nr20

SkU 1984/85:20 ' 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

uppgiflsskyldighet beträffande vissa uppdragsersältningar.

1 kontrolluppgift skall anges r imn och postadress saml personnummer eller organisationsnummer för såväl den uppgiflsskyldige som den uppgiften avser. Kan personnummer inte anges för den som uppgiften avser skall redovisas dennes födelselid. Har den uppgiftsskyldige tilldelals särskilt redovisningsnummer enligl 53§ Imom. uppbördslagen (1953:272) skall detta anges i stället för den uppgiflsskyldiges personnummer eller organisationsnummer. I kontrolluppgift som lämnas av fåmansföretag skall anges om personen är företagsledare eller honom närslående person eller delägare i företaget.

Kontrolluppgift, som i I mom. tredje punkten sägs och som avser pensionsförsäkring tagen annorledes än i samband med tjänst, skall innehålla uppgift om tidigare och nuvarande ägare lill försäkringen och, om möjligt, fång varigenom äganderätten övergått saml, i förekommande fall, den som erhållit förfoganderätten till försäkringen. Kontrolluppgift, som avser pensionsförsäkring lagen i samband med tjänst, skall innehålla uppgift om den som enligt ijänsieavialet skall åtnjuta pensionsförmånen.

I kontrolluppgift skall lämnas 1 kontrolluppgift skall lämnas
uppgift om lån som har lämnats rån- uppgift om l"n som har lämnats rän
tefritt, eller mol ränta undersli- lefritl, eller mot ränta understi
gande sedvanlig länta. till arbets- gande sedvanlig ränta, till arbets
dier uppdragstagare, om del sam- eller uppdragstagare, om det sam
manlagda värdet av förmåner av maniagda värdet av förmåner av
detta slag uppgår till mer än 100 detta slag uppgår lill mer än 2000
kronor. Uppgiften skall avse läne- kronor. Uppgiften skall avse låne
beloppet och eriagd ränta. beloppet och eriagd ränta.

Kontrolluppgift enligt 1 rnom. punkterna 1-3, 3 b-3 f eller 8 skall avfattas på blankett enligt fastställt formulär. Särskild uppgiftshandling skall lämnas för varje person.

Riksskatteverket får på ansökan av uppgiflsskyldig medge undanlag från bestämmelserna i elfte stycket. Mol riksskatleverkets beslut får talan ej föras.

Denna lag iräder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gängen i fråga om kontrolluppgift till ledning vid 1985 års taxering.

Motionerna

1984/85:216 av Kjell Johansson m.fl. (fp)

I motionen yrkas all riksdagen beslutar om sådana ändringar i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och i taxeringslagen (1956:623) all förmånen av räntefritt eller lågförräntat lån från arbetsgivare ej beskattas.

1984/85:217 av Stig Josefson m. fl. (c)

I motionen yrkas all riksdagen med ändring av propositionen beslutar att de vid propositionen fogade lagförslagen skall antas med den ändringen all orden "2000 kronor" byts ul mol "10000 kronor".

SkU 1984/85:20 5

1984/85:218 av Knut Wachtmeister m. fl. (m) I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar all ränletillägg för räntefritt eller lågförräntat lån skall slopas,

2. att riksdagen, därest yrkandet under 1 icke skulle bifallas, beslutar att frigränsen för förmån av räntefritt eller lågförräntat lån från arbetsgivare höjs ftån 100 kronor till 10 000 kronor.

Utskottet

Riksdagen antog våren 1982 ett förslag till skallereform att genomföras i tre etapper inkomståren 1983, 1984 och 1985. Reformen innebär bl. a. alt underskoltsavdragens skattemässiga värde, när reformen vid 1986 års taxering är fullt utbyggd, begränsats lill ca 50% av avdragsbeloppel. Begränsningen åstadkoms genom alt den statliga inkomstskatten delas upp i två delar, ett grundbelopp och ett tilläggsbelopp med skilda skatteskalor och med ohka underlag för beräkningen. Underiagel för grundbelopp bestäms på det traditionella sätt som gäller för beräkning av beskattningsbar inkomst, medan tilläggsbelopp endast utgår i inkomstskikl över den s. k. brytpunkten vid 16 basenheter (124800kr. vid 1986 och 1987 års taxeringar).

Underlag för tilläggsbelopp (UTB) utgör den beskattningsbara inkomsten ökad med främst sådant underskott i egen eller samtaxerad makes förvärvskälla, som dragils av vid bestämmande av den skatlskyldiges beskattningbara inkomst. Vid beräkning av UTB skall hänsyn också tas till vissa förmåner som en skatlskyldig åtnjutit. Tillägg skall sålunda göras bl. a. när en skatlskyldig av sin arbetsgivare fåll ett räntefritt lån eller ett lån mot lägre ränta än normall.

I samband med att riksdagen våren 1983 antog viss följdlagstiftning till inkomslskatlereformen beslöts med anledning av ett motionsyrkande att ränteförmån som uppgick till högst 100 kr. inte skulle föranleda ränletillägg.

Vid förra riksmötet väcktes ett flertal motioner rörande ränletillägg vid beräkning av UTB. I motionerna kritiserades reglerna från såväl materiella som formella utgångspunkter. Skatteulskottet framhöll med anledning härav att del måste vara ett krav att de skatteintäkter som reglerna om UTB medförde för statsverket stod i rimlig proportion till de betydande administrativa och andra kostnader som det nya systemet drog med sig. Utskottet fann del också angelägel alt kravet på rättvisa och likformighet vid taxeringen så långt möjligt tillgodosågs och menade all man frän dessa utgångspunkter kunde rikta kritik mol bestämmelserna, bl. a. när det gällde räntetillägg för län mot låg eller ingen ränta. I enlighet med utskottets hemställan resulterade motionerna i ett tillkännagivande av riksdagen att riksskatteverket (RSV) genom olika åtgärder borde söka underlätta uppgiflslämnandet samt föreslå de ändringar i regelsystemet och vidta de justeringar av verkets anvisningar som kunde visa sig påkallade.

SkU 1984/85:20 6

Detta tillkännagivande föranledde regeringen att ge (RSV) i uppdrag alt göra en översyn av reglerna om räntetillägg. I en delrapport i oktober i år lade RSV fram förslag om vissa omedelbara åtgärder avseende ränletillägg för räntefritt eller lågförräntat lån från arbetsgivare.

Förslaget i propositionen innebär all frigränsen för ränletillägg på grund av sådant lån höjs från 100 kr. lill 2000 kr.

I motionerna 218 av Knut Wachtmeister m.fl. (m) och: 216 av Kjell Johansson m.fl. (fp) yrkas all räntelillägg för räntefritt eller lågförräntat lån slopas. I förstnämnda motion begär motionärerna alternativt att frigränsen för förmån av räntefritt eller lågförräntat län höjs från 100 kr. till 10000 kr. Krav på en uppräkning av frigränsen till 10 000 kr. ställs också i motion 217 av Stig Josefson m.fl. (c). Ell genomgående argument i motionerna är all bestämmelserna om räntetillägg kräver arbetsinsatser och innebär kostnader som inte står i rimlig proportion, till beskaliningsresullaiet och att den i propositionen föreslagna uppräkningen av frigränsen endast kommer alt medföra marginella administrativa förenklingar.

Skatteutskottet delar finansmirrislerns uppfattning att reglerna om ränletillägg för räntefritt eller lågförräntat lån från arbetsgivare,bygger på en i och för sig riklig princip, eftersom man genom ett sådant lån åstadkommer en tyst kvittning mellan Ijänsteinkomst och ränteutgift.

I likhet med finansministern finner ulskotlel del också synnerligen angelägel all man lar lill vara alla tillfällen alt förenkla taxeringsförfarandel för de skattskyldiga och skattemyndigheterna. Som utskottet påpekade vid förra riksmötet måste det vara ett krav att de intäkter som en skatteregel medför för statsverket står i rimlig proportion till de administrativa och andra kostnader som en tillämpning av regeln medför.

Bestämmelserna om räntelillägg för lån mot låg eller ingen ränta tillgodo
ser enligl utskottets mening inte detta krav. Av RS V:s delrapport, fogad som
bilaga till propositionen, framgår att anlalet skallskyldiga, som påförts
ränletillägg för lån ulan eller mot låg ränta, enligt en undersökning
genomförd per den 28 september 1984 uppgick till ca 149000, att lånen i
allmänhet avsett obetydliga belopp och alt den uträknade skallen från
räntelilläggen då 1982 års skallereform är fullt genomförd 1985 (1986 års
taxering) kan beräknas till ungefär 9,8 milj. kr. Merarbetei lill följd av
bestämmelserna om räntelillägg för ränleförmånliga lån står således inte i
någon rimlig proportion till .beskattningsresultalel. Även i övrigt är enligl,
RSV erfarenheterna av tillämpningen av ränlelilläggsbesiämmelserna vid
1984 års taxering negativa. ,

Mot den bakgrunden är det tillfredsställande all RSV så snabbi kunnat la fram material till stöd för en ändring ay den gällande ordningen. RSV, som redovisar alternativa förslag till lösningar, anser att man i första hand bör avslå från alt,beskatta förmån av ränlefria.eller lågförränlade lån och all man, om dagens regler bibehålls, bör införa en frigräns om 5000kr.

Med hänsyn till del merarbele som bestämmelserna om räntelillägg för lån

SkU 1984/85:20 7

mot låg eller ingen ränta inneburit för såväl skattskyldiga och arbetsgivare som skatteförvaltningen saml de högst försumbara skatteintäkter som detta merarbele enligl RSV:s beräkningar kan väntas leda till finns det enligl utskottets mening från rent administrativa utgångspunkter skäl som talar för all man bör avstå från att beakta ränteförmånliga lån vid beräkning av UTB.

En sådan ordning skulle emellertid kunna leda lill betydande skattelättnader i enskilda fall.

Som RSV framhåller i sin delrapport kan inte förutsägas vilken omfattning de ränteförmånliga länen kommer all få i framliden om de inte beaktas i skatte- och avgiftssammanhang. Del finns enligt ulskoileis mening därför anledning all iaktta viss försiktighet när rrian bestämmer frigränsens belopp. I avvaktan pä mer långsiktiga förslag från RSV i fråga om räntetillägg för lån mol låg eller ingen ränta liksom i fråga om andra räntelillägg i UTB-syslemet anser utskottet sig böra biträda förslaget i propositionen. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till motionerna.

Utskottet hemställer

1. beträffande slopande av ränletillägg för ränteförmånliga lån

all riksdagen avslår motion 1984/85:218 yrkande 1 och motion 1984/85:216,

2. beträffande uppräkning av frigränsen till 10000 kr.

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:71 och med avslag på motion 1984/85:218 yrkande 2 och motion 1984/85:217 antar de vid propositionen fogade förslagen lill

1. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

2. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623).

Stockholm den 29 november 1984

Pä skatleulskoiiets vägnar RUNE CARLSTEIN

Närvarande: Rune Carlslein (s). Stig Josefson (c), förste vice talman Ingegerd Troedsson (m), Olle Weslberg (s). Hagar Normark (s), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius (c), Egon Jacobsson (s), Karl Björzén (m), Kjell Johansson (fp), Anita Johansson (s), Lars Hedfors (s), Ewy Möller (m), Bruno Poromaa (s) och Erkki Tammenoksa (s).

SkU 1984/85:20 8

Reservationer

Slopande av räntetillägg för ränteförmånliga lån (mom. 1)

1. Förste vice talman Ingegerd Troedsson (m), Bo Lundgren (m), Karl Björzén (m), Kjell Johansson (fp) och Ewy Möller (m) anser

dels att del avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 6 med "Skalteutskotlel delar" och slutar på s. 7 med "till motionerna" bort ha följande lydelse:

De praktiska erfarenheter man hittills har av tillämpningen av 1982 års skattereform visar entydigt alt de skatteintäkter som räntetilläggsreglerna medfört för statsverket inte slår i någon rimlig proportion till de administrativa och andra kostnader som dessa regler dragit med sig.

Av riksskatleverkets delrapport framgår att en mycket betydande del av de ränletillägg som gällt lån mot låg eller ingen ränta avsett skallskyldiga med inkomster under brytpunkten. Dessa skall inte beskattas för räntelillägg, men eftersom UTB enligl gällande bestämmelser skall fastställas för i princip alla skallskyldiga belastar också deras räntelillägg skatteadministrationen. I övrigt utvisar RSV:s delrapport att antalet skattskyldiga som påförts räntelillägg för lån utan eller mot låg ränta - enligl en undersökning genomförd per den 28 september 1984 - uppgick till endast ca 149000, att lånen i allmänhet avsett obetydliga belopp och att den uträknade skatten från räntetilläggen då 1982 års skaltereform är fullt genomförd 1985 (1986 års taxering) kan beräknas till ungefär 9,8 milj. kr. Bestämmelserna om räntetillägg för lån mot låg eller ingen ränta står således inte i någon rimlig proportion lill beskaltningsreslutatet.

RSV, som redovisar alternativa förslag lill lösningar, anser alt man i första hand bör avstå från all beskalla förmän av ränlefria eller lågförränlade lån. Med hänsyn till del merarbele som bestämmelserna om räntelillägg för ränleförmånliga lån inneburit för såväl skattskyldiga och arbetsgivare som skatteförvaltningen delar utskottet RSV:s uppfattning. Det skallebortfall som en avveckling av ränteförmånsbeskattningen kommer att medföra torde även på sikt vara mycket marginellt, och delsamma gäller de skattelättnader som en sådan avveckling i enstaka fall kan innebära. Genom en avveckling av räntetilläggen för ränteförmånliga lån underlättar man också en övergång till ett förenklat deklarations- och taxeringsförfarande och undanröjer den orättvisa i dagens system som innebär alt man kan påföras tilläggsbelopp för ränteförmånligl lån även om räntan vid marknadsmässig nivå hade kunnat kvittas mol överskott av kapital. Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna 218 yrkande 1 och 216.

dels ansett alt utskottet i mom. 1 bort hemställa

all riksdagen med bifall till motion 1984/85:218 yrkande 1 och motion 1984/85:216 avslår de vid propositionen fogade lagförslagen och antar följande

SkU 1984/85:20 9

1. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förskrivs alt 10 § sista stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall upphöra all gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången vid 1985 års taxering.

2. Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom förskrivs att 37 § 2 mom. tionde stycket taxeringslagen (1956:623) skall upphöra all gälla.

Denna lag iräder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången vid 1985 års taxering.

Uppräkning av frigränsen till 10000 kr, (mom. 2)

2. Stig Josefson och Ingemar Hallenius (båda c)' anser

dels all det avsnitt av utskottels yttrande som börjar på s. 6 med "Skatteutskottet delar" och slutar på s. 7 med "till motionerna" bort ha följande lydelse:

De praktiska---- (= reservation 1.)--------- till beskattningsresul
talel.

RSV, som redovisar alternativa förslag till lösningar, anser att man i första hand bör avstå från att beskatta förmån av ränlefria eller lågförränlade lån.

Med hänsyn till det merarbele som bestämmelserna om räntetillägg för lån mot låg eller ingen ränta inneburit för såväl skattskyldiga och arbetsgivare som skalleförvaltningen samt de högst försumbara skatteintäkter som detta merarbele enligt RSV:s beräkningar kan väntas leda lill finns det enligl utskottets mening från administrativa utgångspunkter skäl som talar för all man bör helt avstå från all beakta ränteförmånliga lån vid beskattningen.

Med hänsyn lill all frågan huruvida ränteförmån skall ingå i underlaget för arbetsgivaravgifter f. n.är föremål för utredning och lill all ett slopande av ränleförmånsbeskatlningen i enskilda fall kan leda till skattelättnader som från rättvisesynpunkt kan ifrågasättas, finns det enligt utskottels mening anledning all, i avvaktan på del slutliga resultatet av skatteförenklingskommitténs arbete, behålla beskattningen av ränleförmånliga län. Frigränsen bör emellertid höjas väsentligt mer än enligl förslaget i propositionen. En rimlig nivå kan enligt utskottets mening vara 10000 kr.

' Under förulsällning att riksdagen beslutar alt räntetillägg för förmånliga lån skall beskattas yrkar (m) i andra hand att frigränsen bestäms lill 10 000 kr. = reservation 2.

SkU 1984/85:20 10

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motion 217.

dels ansett att utskottet i mom. 2 bort hemställa

all riksdagen med bifall till motion 1984/85:217 och motion 1984/

85:218 yrkande 2 och med anledning av proposition 1984/85:71

antar de vid propositionen fogade förslagen lill

l.lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt med den

ändringen att i 10 § 6 mom. fjärde stycket "2 000 kronor" ersätts med "10000

kronor".

2. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623) med den ändringen all i 37 § 2mom. tionde stycket "2000 kronor" ersätts med "10000 kronor".