SkU 1984/85:20
Skatteutskottets betänkande
1984/85:20
om räntetillägg för räntefritt eller lågförräntat lån (prop. 1984/85:71)
Sammanfattning
I betänkandet tillstyrker utskottet förslaget i propositionen att frigränsen
för räntetillägg på grund av räntefritt eller lågförräntat lån från arbetsgivare
höjs från 100 kr. till 2000 kr.
Mot utskottets beslut reserverar sig utskottets borgerliga representanter.
(M) och (fp) yrkar i en gemensam reservation att räntetillägg för ränteförmånliga
lån slopas, medan (c) reserverar sig för en frigräns på 10 000 kr..
Propositionen
Regeringen (finansdepartementet) föreslår i proposition 1984/85:71 att
riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till
1. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
2. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623).
1 propositionen föreslås att frigränsen för förmån av räntefritt eller
lågförräntat lån från arbetsgivare vid beskattningen höjs från 100 kr. till
2000 kr.
Lagförslagen har följande lydelse.
1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
Härigenom föreskrivs att 10S 6mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt1
skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 §
6 morn.2 Skall den skattskyldige ta upp värde av bostadsförmån som
intäkt av jordbruksfastighet skall vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp
tillägg göras med ett belopp motsvarande den del av räntekostnaderna
på låneskulderna i förvärvskällan som belöper på bostaden, om den tillhör
honom. På bostadsbyggnaden och därtill hörande tomtmark skall anses
belöpa så stor del av dessa räntekostnader som byggnadens och tomtmarkens
taxeringsvärde utgör av värdet av samtliga tillgångar i förvärvskällan.
Vid tillämpning av första stycket skall räntetillägget minskas med
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 770.
2Senaste lydelse 1983:443.
1 Riksdagen 1984/85. 6 sami. Nr 20
SkU 1984/85:20
2
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
dels underskott som har uppkommit i den ifrågavarande förvärvskällan,
dels den vid taxeringen fastställda inkomsten av kapital, dock högst
30000 kronor, till den del denna inkomst inte har avräknats enligt 4 mom.
Har den skattskyldige vid beräkning av inkomst av fastighet eller rörelse
yrkat avdrag för kostnader för en i räkenskaperna upptagen bil, båt eller
liknande tillgång skall tillägg göras med ett belopp motsvarande en beräknad
ränta på tillgångens värde i den mån denna har använts för privat bruk.
Har den skattskyldige erhållit lån Har den skattskyldige erhållit lån
från arbetsgivare eller uppdragsgi- från arbetsgivare eller uppdragsgivare
och understiger den faktiskt vare och understiger den faktiskt
erlagda räntan i fråga om lån från en erlagda räntan i fråga om lån från en
och samma arbetsgivare eller upp- och samma arbetsgivare eller uppdragsgivare
sedvanlig ränta med dragsgivare sedvanlig ränta med
mer än 100 kronor, skall tillägg gö- mer än 2000 kronor, skall tillägg
ras med ett belopp motsvarande göras med ett belopp motsvarande
skillnaden. Sådant tillägg skall gö- skillnaden. Sådant tillägg skall göras
även om lånet har lämnats till ras även om lånet har lämnats till
sådan den skattskyldige närstående sådan den skattskyldige närstående
person som avses i 35§ lamom. person som avses i 35§ lamom.
nionde stycket kommunalskattela- nionde stycket kommunalskattelagen
(1928:370). Med lån från ar- gen (1928:370). Med lån från arbetsgivare
eller uppdragsgivare lik- betsgivare eller uppdragsgivare likställs
annat lån om det finns anled- ställs annat lån om det finns anledning
anta att denne har förmedlat ning anta att denne har förmedlat
lånet. Bestämmelserna i detta styc- lånet. Bestämmelserna i detta stycke
tillämpas inte i fall som avses i ke tillämpas inte i fall som avses i
Qärde stycket av nyssnämnda mo- fjärde stycket av nyssnämnda moment.
ment.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången
vid 1985 års taxering.
2 Förslag till
Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)
Härigenom föreskrivs att 37 § 2 mom. taxeringslagen (1956: 623)1 skall ha
nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
37 §
2 morn.2 Vid avlämnande av uppgifter, varom stadgas i 1 morn., skall
iakttagas följande.
Avser sådan förmån, varom i 1 mom. första och andra punkterna för -
1 Lagen omtryckt 1971:399.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 773.
2 Senaste lydelse 1983: 444.
SkU 1984/85:20
3
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
mäles, endast en del av året, skall upplysning meddelas om den tidrymd,
för vilken förmånen utgått.
1 kontrolluppgift, som upptager särskild resekostnads- och traktamentsersättning,
skall angivas beloppet av dels resekostnadsersättning och dels
traktamentsersättning jämte tid för vilken traktamentsersättning utgått.
Därvid skola uppgifter lämnas om traktamentsersättning dels för förrättningar
inom riket i enlighet med vad nedan sägs och dels för förrättningar
utom riket. I fråga om förrättningar inom riket skola uppgifter lämnas
särskilt för förrättningar som icke varit förenade med övernattning (endagsförrättningar),
förrättningar som varit förenade med övernattning men
icke medfört vistelse mer än femton dygn i följd på en och samma ort
(korttidsförrättningar) samt övriga resor (långtidsförrättningar). För endagsförrättningar
uppgives utgiven traktamentsersättning och antal dagar.
Vid beräkning av antalet dagar för endagsförrättningar medräknas icke
sådan endagsförrättning. som varat högst fyra timmar; förrättning som
varat mer än fyra timmar men högst tio timmar räknas som halv dag; längre
förrättning räknas som hel dag. För korttids- och långtidsförrättningar
uppgives utgiven traktamentsersättning och antal nätter övernattning
skett. De första femton dygnen av varje långtidsförrättning uppgivas såsom
korttidsförrättning. - 1 kontrolluppgift skall i förekommande fall
särskilt anmärkas, att arbetsgivaren utöver traktamentsersättningen, haft
utgifter för den anställdes bostad eller uppehälle under förrättningen.
Om skattechefen i det län där arbetsgivarens hemortskommun är belägen
medger det, behöver arbetsgivaren, i stället för att lämna uppgift enligt
tredje stycket om traktamentsersättning vid förrättning inom riket, endast
anmärka i kontrolluppgiften att sådan ersättning utgått. Förutsättning för
medgivande är att ersättning utgår enligt sådana grunder att den kan
antagas icke komma att överstiga avdragsgill ökning i levnadskostnaderna.
Motsvarande medgivande kan lämnas även beträffande resekostnadsersättning
för färd med allmänt kommunikationsmedel. Medgivande lämnas
endast om arbetsgivaren har ett större antal anställda, som mera regelbundet
företager tjänsteresor, och medgivandet bedömes vara utan olägenhet
för taxeringsarbetet. Medgivande får ej lämnas fåmansföretag i fråga om
uppgifter rörande företagsledaren och honom närstående personer samt
delägare i företaget. Lämnat medgivande gäller tills vidare. Det kan begränsas
till viss grupp av anställda. — Ansökan om medgivande göres hos
länsstyrelsen senast den 31 oktober året före taxeringsåret. Talan mot
beslut, varigenom ansökan om medgivande avslagits eller medgivande
återkallats, föres hos riksskatteverket genom besvär som skola ha inkommit
till verket inom en månad från den dag då klaganden erhöll del av
beslutet. Mot riksskatteverkets beslut får talan icke föras.
Därest vid avlönings utbetalande avdrag skett för löntagares eller hans
efterlevandes pensionering, skal; i kontrolluppgiften upptagas bruttolön
och vad som avdragits.
Av kontrolluppgift enligt 1 mom. första, andra eller sjunde punkten skall
framgå om arbetsgivaren har att för utgivet belopp betala arbetsgivaravgifter
enligt lagen 11981; 691) om socialavgifter. 1 kontrolluppgift som nu har
sagts skall särskilt för sig tas upp representationsersättning och särskilt för
sig annan kostnadsersättning än resekostnads- och traktamentsersättning.
1 kontrolluppgift skall särskilt för sig tas upp sådant avdrag som har
gjorts för preliminär A-skatt eller enligt lagen (1982: 1006) om avdrags- och
1* Riksdagen 1984/85. b sami. Nr20
SkU 1984/85:20
4
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar.
I kontrolluppgift skall anges r imn och postadress samt personnummer
eller organisationsnummer för saväl den uppgiftsskyldige som den uppgiften
avser. Kan personnummer inte anges för den som uppgiften avser skall
redovisas dennes födelsetid. Har den uppgiftsskyldige tilldelats särskilt
redovisningsnummer enligt 53§ 1 mom. uppbördslagen (1953:272) skall
detta anges i stället för den uppgiftsskyldiges personnummer eller organisationsnummer.
I kontrolluppgift som lämnas av fåmansföretag skall anges
om personen är företagsledare eller honom närstående person eller delägare
i företaget.
Kontrolluppgift, som i 1 mom. tredje punkten sägs och som avser pensionsförsäkring
tagen annorledes än i samband med tjänst, skall innehålla
uppgift om tidigare och nuvarande ägare till försäkringen och, om möjligt,
fång varigenom äganderätten övergått samt, i förekommande fall, den som
erhållit förfoganderätten till försäkringen. Kontrolluppgift, som avser pensionsförsäkring
tagen i samband med tjänst, skall innehålla uppgift om den
som enligt tjänsteavtalet skall åtnjuta pensionsförmånen.
I kontrolluppgift skall lämnas I kontrolluppgift skall lämnas
uppgift om lån som har lämnats rän- uppgift om l’n som har lämnats rän
tefritt,
eller mot ränta understi- tefritt, eller mot ränta understigande
sedvanlig ränta, till arbets- gande sedvanlig ränta, till arbets
eiler
uppdragstagare, om det sam- eller uppdragstagare, om det sammanlagda
värdet av förmåner av manlagda värdet av förmåner av
detta slag uppgår till mer än 100 detta slag uppgår till mer än 2000
kronor. Uppgiften skall avse låne- kronor. Uppgiften skall avse lånebeloppet
och erlagd ränta. beloppet och erlagd ränta.
Kontrolluppgift enligt 1 mom. punkterna 1-3, 3 b—3f eller 8 skall avfattas
på blankett enligt fastställt formulär. Särskild uppgiftshandling skall
lämnas för varje person.
Riksskatteverket får på ansökan av uppgiftsskyldig medge undantag från
bestämmelserna i elfte stycket. Mot riksskatteverkets beslut får talan ej
föras.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången i
fråga om kontrolluppgift till ledning vid 1985 års taxering.
Motionerna
1984/85:216 av Kjell Johansson m. fl. (fp)
I motionen yrkas att riksdagen beslutar om sådana ändringar i lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt och i taxeringslagen (1956:623) att
förmånen av räntefritt eller lågförräntat lån från arbetsgivare ej beskattas.
1984/85:217 av Stig Josefson m. fl. (c)
I motionen yrkas att riksdagen med ändring av propositionen beslutar att
de vid propositionen fogade lagförslagen skall antas med den ändringen att
orden ”2000 kronor” byts ut mot ”10000 kronor”.
SkU 1984/85:20
5
1984/85:218 av Knut Wachtmeister m. fl. (m)
I motionen yrkas
1. att riksdagen beslutar att räntetillägg för räntefritt eller lågförräntat lån
skall slopas,
2. att riksdagen, därest yrkandet under 1 icke skulle bifallas, beslutar att
frigränsen för förmån av räntefritt eller lågförräntat lån från arbetsgivare
höjs från 100 kronor till 10 000 kronor.
Utskottet
Riksdagen antog våren 1982 ett förslag till skattereform att genomföras i
tre etapper inkomståren 1983, 1984 och 1985. Reformen innebär bl. a. att
underskottsavdragens skattemässiga värde, när reformen vid 1986 års
taxering är fullt utbyggd, begränsats till ca 50% av avdragsbeloppet.
Begränsningen åstadkoms genom att den statliga inkomstskatten delas upp i
två delar, ett grundbelopp och ett tilläggsbelopp med skilda skatteskalor och
med olika underlag för beräkningen. Underlaget för grundbelopp bestäms på
det traditionella sätt som gäller för beräkning av beskattningsbar inkomst,
medan tilläggsbelopp endast utgår i inkomstskikt över den s. k. brytpunkten
vid 16 basenheter (124 800kr. vid 1986 och 1987 års taxeringar).
Underlag för tilläggsbelopp (UTB) utgör den beskattningsbara inkomsten
ökad med främst sådant underskott i egen eller samtaxerad makes förvärvskälla,
som dragits av vid bestämmande av den skattskyldiges beskattningbara
inkomst. Vid beräkning av UTB skall hänsyn också tas till vissa förmåner
som en skattskyldig åtnjutit. Tillägg skall sålunda göras bl. a. när en
skattskyldig av sin arbetsgivare fått ett räntefritt lån eller ett lån mot lägre
ränta än normalt.
I samband med att riksdagen våren 1983 antog viss följdlagstiftning till
inkomstskattereformen beslöts med anledning av ett motionsyrkande att
ränteförmån som uppgick till högst 100 kr. inte skulle föranleda räntetillägg.
Vid förra riksmötet väcktes ett flertal motioner rörande räntetillägg vid
beräkning av UTB. I motionerna kritiserades reglerna från såväl materiella
som formella utgångspunkter. Skatteutskottet framhöll med anledning härav
att det måste vara ett krav att de skatteintäkter som reglerna om UTB
medförde för statsverket stod i rimlig proportion till de betydande administrativa
och andra kostnader som det nya systemet drog med sig. Utskottet
fann det också angeläget att kravet på rättvisa och likformighet vid
taxeringen så långt möjligt tillgodosågs och menade att man från dessa
utgångspunkter kunde rikta kritik mot bestämmelserna, bl. a. när det gällde
räntetillägg för lån mot låg eller ingen ränta. I enlighet med utskottets
hemställan resulterade motionerna i ett tillkännagivande av riksdagen att
riksskatteverket (RSV) genom olika åtgärder borde söka underlätta uppgiftslämnandet
samt föreslå de ändringar i regelsystemet och vidta de
justeringar av verkets anvisningar som kunde visa sig påkallade.
SkU 1984/85:20
6
Detta tillkännagivande föranledde regeringen att ge (RSV) i uppdrag att
göra en översyn av reglerna om räntetillägg. I en delrapport i oktober i år lade
RSV fram förslag om vissa omedelbara åtgärder avseende räntetillägg för
räntefritt eller lågförräntat lån från arbetsgivare.
Förslaget i propositionen innebär att frigränsen för räntetillägg på grund av
sådant lån höjs från 100 kr. till 2000 kr.
I motionerna 218 av Knut Wachtmeister m. fl. (m) och 216 av Kjell
Johansson m. fl. (fp) yrkas att räntetillägg för räntefritt eller lågförräntat lån
slopas. I förstnämnda motion begär motionärerna alternativt att frigränsen
för förmån av räntefritt eller lågförräntat lån höjs från 100 kr. till 10000 kr.
Krav på en uppräkning av frigränsen till 10 000 kr. ställs också i motion 217 av
Stig Josefson m.fl. (c). Ett genomgående argument i motionerna är att
bestämmelserna om räntetillägg kräver arbetsinsatser och innebär kostnader
som inte står i rimlig proportion till beskattningsresultatet och att den i
propositionen föreslagna uppräkningen av frigränsen endast kommer att
medföra marginella administrativa förenklingar.
Skatteutskottet delar finansministerns uppfattning att reglerna om räntetillägg
för räntefritt eller lågförräntat lån från arbetsgivare bygger på en i och
för sig riktig princip, eftersom man genom ett sådant lån åstadkommer en tyst
kvittning mellan tjänsteinkomst och ränteutgift.
I likhet med finansministern finner utskottet det också synnerligen
angeläget att man tar till vara alla tillfällen att förenkla taxeringsförfarandet
för de skattskyldiga och skattemyndigheterna. Som utskottet påpekade vid
förra riksmötet måste det vara ett krav att de intäkter som en skatteregel
medför för statsverket står i rimlig proportion till de administrativa och andra
kostnader som en tillämpning av regeln medför.
Bestämmelserna om räntetillägg för lån mot låg eller ingen ränta tillgodoser
enligt utskottets mening inte detta krav. Av RSV:s delrapport, fogad som
bilaga till propositionen, framgår att antalet skattskyldiga, som påförts
räntetillägg för lån utan eller mot låg ränta, enligt en undersökning
genomförd per den 28 september 1984 uppgick till ca 149000, att lånen i
allmänhet avsett obetydliga belopp och att den uträknade skatten från
räntetilläggen då 1982 års skattereform är fullt genomförd 1985 (1986 års
taxering) kan beräknas till ungefär 9,8milj.kr. Merarbetet till följd av
bestämmelserna om räntetillägg för ränteförmånliga lån står således inte i
någon rimlig proportion till beskattningsresultatet. Även i övrigt är enligt
RSV erfarenheterna av tillämpningen av räntetilläggsbestämmelserna vid
1984 års taxering negativa.
Mot den bakgrunden är det tillfredsställande att RSV så snabbt kunnat ta
fram material till stöd för en ändring av den gällande ordningen. RSV, som
redovisar alternativa förslag till lösningar, anser att man i första hand bör
avstå från att beskatta förmån av räntefria eller lågförräntade lån och att
man, om dagens regler bibehålls, bör införa en frigräns om 5 000 kr.
Med hänsyn till det merarbete som bestämmelserna om räntetillägg för lån
SkU 1984/85:20
7
mot låg eller ingen ränta inneburit för såväl skattskyldiga och arbetsgivare
som skatteförvaltningen samt de högst försumbara skatteintäkter som detta
merarbete enligt RSV:s beräkningar kan väntas leda till finns det enligt
utskottets mening från rent administrativa utgångspunkter skäl som talar för
att man bör avstå från att beakta ränteförmånliga lån vid beräkning av UTB.
En sådan ordning skulle emellertid kunna leda till betydande skattelättnader
i enskilda fall.
Som RSV framhåller i sin delrapport kan inte förutsägas vilken omfattning
de ränteförmånliga lånen kommer att få i framtiden om de inte beaktas i
skatte- och avgiftssammanhang. Det finns enligt utskottets mening därför
anledning att iaktta viss försiktighet när man bestämmer frigränsens belopp.
I avvaktan på mer långsiktiga förslag från RSV i fråga om räntetillägg för lån
mot låg eller ingen ränta liksom i fråga om andra räntetillägg i UTB-systemet
anser utskottet sig böra biträda förslaget i propositionen. Utskottet avstyrker
följaktligen bifall till motionerna.
Utskottet hemställer
1. beträffande slopande av räntetillägg för ränteförmånliga lån
att riksdagen avslår motion 1984/85:218 yrkande 1 och motion
1984/85:216,
2. beträffande uppräkning av frigränsen till 10000 kr.
att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:71 och med avslag
på motion 1984/85:218 yrkande 2 och motion 1984/85:217 antar de
vid propositionen fogade förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
2. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623).
Stockholm den 29 november 1984
På skatteutskottets vägnar
RUNE CARLSTEIN
Närvarande: Rune Carlstein (s), Stig Josefson (c), förste vice talman
Ingegerd Troedsson (m), Olle Westberg (s), Hagar Normark (s), Bo
Lundgren (m), Ingemar Hallenius (c), Egon Jacobsson (s), Karl Björzén
(m), Kjell Johansson (fp), Anita Johansson (s), Lars Hedfors (s), Ewy
Möller (m), Bruno Poromaa (s) och Erkki Tammenoksa (s).
SkU 1984/85:20
8
Reservationer
Slopande av räntetillägg för ränteförmånliga lån (mom. 1)
1. Förste vice talman Ingegerd Troedsson (m), Bo Lundgren (m), Karl
Björzén (m), Kjell Johansson (fp) och Ewy Möller (m) anser
dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s.6 med
”Skatteutskottet delar” och slutar på s. 7 med ”till motionerna” bort ha
följande lydelse:
De praktiska erfarenheter man hittills har av tillämpningen av 1982 års
skattereform visar entydigt att de skatteintäkter som räntetilläggsreglerna
medfört för statsverket inte står i någon rimlig proportion till de administrativa
och andra kostnader som dessa regler dragit med sig.
Av riksskatteverkets delrapport framgår att en mycket betydande del av de
räntetillägg som gällt lån mot låg eller ingen ränta avsett skattskyldiga med
inkomster under brytpunkten. Dessa skall inte beskattas för räntetillägg,
men eftersom UTB enligt gällande bestämmelser skall fastställas för i princip
alla skattskyldiga belastar också deras räntetillägg skatteadministrationen. I
övrigt utvisar RSV:s delrapport att antalet skattskyldiga som påförts
räntetillägg för lån utan eller mot låg ränta - enligt en undersökning
genomförd per den 28 september 1984 - uppgick till endast ca 149000, att
lånen i allmänhet avsett obetydliga belopp och att den uträknade skatten från
räntetilläggen då 1982 års skattereform är fullt genomförd 1985 (1986 års
taxering) kan beräknas till ungefär 9,8 milj. kr. Bestämmelserna om räntetillägg
för lån mot låg eller ingen ränta står således inte i någon rimlig
proportion till beskattningsreslutatet.
RSV, som redovisar alternativa förslag till lösningar, anser att man i första
hand bör avstå från att beskatta förmån av räntefria eller lågförräntade lån.
Med hänsyn till det merarbete som bestämmelserna om räntetillägg för
ränteförmånliga lån inneburit för såväl skattskyldiga och arbetsgivare som
skatteförvaltningen delar utskottet RSV:s uppfattning. Det skattebortfall
som en avveckling av ränteförmånsbeskattningen kommer att medföra torde
även på sikt vara mycket marginellt, och detsamma gäller de skattelättnader
som en sådan avveckling i enstaka fall kan innebära. Genom en avveckling av
räntetilläggen för ränteförmånliga lån underlättar man också en övergång till
ett förenklat deklarations- och taxeringsförfarande och undanröjer den
orättvisa i dagens system som innebär att man kan påföras tilläggsbelopp för
ränteförmånligt lån även om räntan vid marknadsmässig nivå hade kunnat
kvittas mot överskott av kapital. Utskottet tillstyrker med det anförda
motionerna 218 yrkande 1 och 216.
dels ansett att utskottet i mom. 1 bort hemställa
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:218 yrkande 1 och motion
1984/85:216 avslår de vid propositionen fogade lagförslagen och
antar följande
SkU 1984/85:20
9
1. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
Härigenom förskrivs att 10 § sista stycket lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt skall upphöra att gälla.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången vid
1985 års taxering.
2. Förslag till
Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)
Härigenom förskrivs att 37 § 2 mom. tionde stycket taxeringslagen
(1956:623) skall upphöra att gälla.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången vid
1985 års taxering.
Uppräkning av frigränsen till 10 000 kr, (mom. 2)
2. Stig Josefson och Ingemar Hallenius (båda c)1 anser
dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 6 med
”Skatteutskottet delar” och slutar på s. 7 med ”till motionerna” bort ha
följande lydelse:
De praktiska (= reservation 1.) till beskattningsresul
tatet.
RSV, som redovisar alternativa förslag till lösningar, anser att man i första
hand bör avstå från att beskatta förmån av räntefria eller lågförräntade lån.
Med hänsyn till det merarbete som bestämmelserna om räntetillägg för lån
mot låg eller ingen ränta inneburit för såväl skattskyldiga och arbetsgivare
som skatteförvaltningen samt de högst försumbara skatteintäkter som detta
merarbete enligt RSV:s beräkningar kan väntas leda till finns det enligt
utskottets mening från administrativa utgångspunkter skäl som talar för att
man bör helt avstå från att beakta ränteförmånliga lån vid beskattningen.
Med hänsyn till att frågan huruvida ränteförmån skall ingå i underlaget för
arbetsgivaravgifter f. n.är föremål för utredning och till att ett slopande av
ränteförmånsbeskattningen i enskilda fall kan leda till skattelättnader som
från rättvisesynpunkt kan ifrågasättas, finns det enligt utskottets mening
anledning att, i avvaktan på det slutliga resultatet av skatteförenklingskommitténs
arbete, behålla beskattningen av ränteförmånliga lån. Frigränsen bör
emellertid höjas väsentligt mer än enligt förslaget i propositionen. En rimlig
nivå kan enligt utskottets mening vara 10000 kr.
' Under förutsättning att riksdagen beslutar att räntetillägg för förmånliga lån skall
beskattas yrkar (m) i andra hand att frigränsen bestäms till 10 000 kr. = reservation 2.
SkU 1984/85:20
10
Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motion 217.
dels ansett att utskottet i mom. 2 bort hemställa
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:217 och motion 1984/
85:218 yrkande 2 och med anledning av proposition 1984/85:71
antar de vid propositionen fogade förslagen till
l.lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt med den
ändringen att i 10 § 6 mom. fjärde stycket ”2000 kronor” ersätts med ”10000
kronor”.
2. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623) med den ändringen att i 37 §
2mom. tionde stycket ”2000 kronor” ersätts med ”10000 kronor”.