SkU 1984/85:17

Skatteutskottets betänkande
1984/85:17

om statlig fastighetsskatt m. m. (prop. 1984/85:18, prop. 1983/
84:178 delvis, 1984/85:23 delvis och prop. 1984/85:80 delvis)
Sammanfattning

I proposition 1984/85:18 föreslås att den nuvarande hyreshusavgiften
ersätts med en statlig fastighetsskatt. Den nya skatten skall bl. a. träffa även
småhus.

Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker samtliga motioner med
yrkanden om avslag på eller ändringar i förslaget. Reservationer har
avgivits av samtliga borgerliga ledamöter.

En i propositionen föreslagen detaljändring med avseende på skogsvårdsavgiften
avstyrks av utskottet.

I betänkandet har vissa lagförslag i proposition 1984/85:18 samordnats
näts med lagförslag som avser samma lagar i andra propositioner.

Propositionerna

Proposition 1984/85:18

Regeringen (finansdepartementet) föreslår i proposition 1984/85:18 att
riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag om statlig fastighetsskatt,

2. lag om upphävande av lagen (1982:1194) om hyreshusavgift,

3. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

4. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

5. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

6. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),

7. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343).

I propositionen läggs fram förslag till bl. a. en lag om statlig fastighetsskatt.
Skatten skall träffa hyreshus, kontorshus, småhus samt bostadsbyggnader
på lantbruk.

Underlaget för skatten skall för småhus vara en tredjedel av taxeringsvärdet
och för övriga fastigheter hela taxeringsvärdet. Skattesatsen skall
vara 1,4 % för schablonbeskattade fastigheter och 2 % för övriga fastigheter.
Fastighetsskatten skall vara avdragsgill utom i fråga om schablonbeskattade
fastigheter. Samtidigt som fastighetsskatten införs, avvecklas den
nuvarande hyreshusavgiften. Den nya ordningen föreslås träda i kraft den
1 januari 1985. Fastighetsskatten skall under åren 1985 och 1986 utgå med
0,5 % resp. 1 % i fråga om schablonbeskattade småhus samt 0,7 % resp.

1,4 % i fråga om övriga småhus och hyreshus på lantbruksenhet.

1 Riksdagen 1984/85. 6 sami. Nr 17.

SkU 1984/85:17

Proposition 1983/84:178

Regeringen (finansdepartementet) föreslår i proposition 1983/84:178 —
såvitt nu är i fråga — att riksdagen antar ett vid propositionen fogat förslag
till lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69).

Förslaget innebär att 1 § skattebrottslagen kompletteras med lagen
(1976:338) om vägtrafikskatt på vissa fordon, som icke är registrerade i
riket. Utskottet har i sitt betänkande 1983/84:40 i princip tillstyrkt den
föreslagna ändringen i skattebrottslagen men ansett den författningsmässiga
regleringen böra anstå till ett senare tillfälle.

Proposition 1984/85:23

Regeringen (Finansdepartementet) föreslår i proposition 1984/85:23 —
såvitt nu är i fråga — att riksdagen antar ett vid propositionen fogat förslag
till ändring i 41 § kommunalskattelagen (1928:370).

Enligt förslaget skall den nu gällande tidsbegränsningen av förbudet att
göra avdrag för ränta som erlagts i förskott slopas. Utskottet har i sitt av
riksdagen godkända betänkande (1984/85:11) i princip tillstyrkt förslaget
men uppskjutit den författningsmässiga regleringen av 41 § kommunalskattelagen
till behandlingen av proposition 1984/85:18.

Proposition 1984/85:80

Regeringen (finansdepartementet) föreslår i proposition 1984/85:80 —
såvitt nu är i fråga — att riksdagen antar ett vid propositionen fogat förslag
till lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343).

Förslaget innebär att bestämmelsen i 7 § 12 skatteregisterlagen utvidgas
till att omfatta även kontrolluppgifter enligt 42 § 1 och 3 mom. taxeringslagen
(1956:623).

Utskottet har beslutat tillstyrka förslaget men uppskjutit den författningsmässiga
regleringen av skatteregisterlagen till behandlingen av proposition
1984/85:18.

Lagförslagen

Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen i proposition
1984/85:18 har såvitt avser 41 § sammanfogats med den i proposition
1984/85:23 föreslagna ändringen i samma lagrum.

Förslaget till lag om ändring i skattebrottslagen i proposition 1984/
85:18 har sammanfogats med den i proposition 1983/84:178 föreslagna
ändringen i samma lag. Vidare har beaktats den ändring i lagen som träder
i kraft den 1 december 1984 (SFS 1984:854).

Förslaget till lag om ändring i skatteregisterlagen i proposition 1984/
85:18 har sammanfogats med den i proposition 1984/85:80 föreslagna

SkU 1984/85:17

ändringen. Härvid har de ändringar i lagen beaktats som riksdagen nyligen
beslutat om genom sitt bifall till proposition 1984/85:22.

Med de redaktionella ändringar som föranleds av det sagda har lagförslagen
följande lydelse.

SkU 1984/85:17

1 Förslag till

Lag om statlig fastighetsskatt

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Den som vid taxering tili kommunal inkomstskatt skall ta upp garantibelopp
för fastighet som inkomst skall betala fastighetsskatt för fastigheten
om den vid fastighetstaxeringen betecknas som småhusenhet, hyreshusenhet
eller lantbruksenhet om på lantbruksenheten finns vad som vid
fastighetstaxeringen betecknas som småhus, hyreshus, tomtmark för småhus
eller tomtmark för hyreshus.

2 § Fastighetsskatten utgör för varje beskattningsår

a) 2 procent av taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten beräknas enligt
24 § I mom. kommunalskattelagen (1928:370) och fastigheten utgör hyreshusenhet,

b) 2 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten
beräknas enligt 24 § I mom. kommunalskattelagen och fastigheten utgör
småhusenhet.

c) 1.4 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten
beräknas enligt 24 § 2 mom. kommunalskattelagen,

d) 1,4 procent av taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten beräknas
enligt 24 § 3 mom. kommunalskattelagen och fastigheten utgör hyreshusenhet,

e) 1,4 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten
beräknas enligt 24 § 3 mom. kommunalskattelagen och fastigheten
utgör småhusenhet,

0 2 procent av bostadsbyggnadsvärde och tomtmarksvärde avseende
hyreshus på lantbruksenhet,

g) 2 procent av en tredjedel av bostadsbyggnadsvärde och tomtmarksvärde
avseende småhus på lantbruksenhet,

h) 2 procent av taxeringsvärdet om hyreshusenhet enligt 4 kap. 11 §
andra stycket fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall ha beskattningsnaturen
jordbruksfastighet,

i) 2 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om småhusenhet enligt 4
kap. 11 § andra stycket fastighetstaxeringslagen skall ha beskattningsnaturen
jordbruksfastighet,

j) 2 procent av taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten utgör intäkt av
rörelse enligt kommunalskattelagen och fastigheten utgör hyreshusenhet,

k) 2 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten
utgör intäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen och fastigheten utgör
småhusenhet.

Till den del taxeringsvärdet av en fastighet, som ägs av en i 30 § 2 eller 5
mom. kommunalskattelagen angiven livförsäkringsanstalt, belöper på
verksamhet avseende sådana pensionsförsäkringar eller avgångsbidragsförsäkringar
som nämns i 30 § 2 morn. samma lag, skall dock procenttalet,
i stället för vad som därom föreskrivs i första stycket j eller k, utgöra 1,4.

Om fastighetsskatt skall beräknas enligt olika grunder för skilda delar av
fastigheten skall underlaget för beräkningen av fastighetsskatten för dessa
delar utgöras av den del av värdet som belöper på respektive fastighetsdel.

Med taxeringsvärde, bostadsbyggnadsvärde och tomtmarksvärde avses
de värden som legat till grund för eller ingått i beräkning av garantibeloppet.

SkU 1984/85:17

Har garantibeloppet jämkats enligt bestämmelserna i 47 § sjätte stycket
kommunalskattelagen skall också underlaget för beräkning av fastighetsskatten
jämkas.

3 § Bestämmelserna i denna lag om fastighet som är småhusenhet, hyreshusenhet
eller lantbruksenhet gäller också beträffande del av fastighet,
flera fastigheter eller delar av fastigheter som utgör sådan enhet.

4 § Vad som föreskrivs i 15 § 2 mom. första stycket lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt om ansvarighet för sådan skatt gäller också beträffande
fastighetsskatt.

5 § Fastighetsskatt utgår i helt antal kronor. Skattebeloppet avrundas till
närmast lägre hela krontal.

6 § I fråga om debitering och uppbörd av fastighetsskatt gäller bestämmelserna
i uppbördslagen (1953:272).

7 § Fastighetsskatt tillfaller staten.

8 § Beteckningar i denna lag som används även i fastighetstaxeringslagen
(1979: 1152) eller kommunalskattelagen (1928: 370) har samma betydelse
som i dessa lagar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången
vid 1986 års taxering. Ingår fastighet i förvärvskälla för vilken beskattningsåret
har börjat före ikraftträdandet skall skatten vid 1986 års taxering
påföras med så stor del som svarar mot förhållandet mellan den del av
beskattningsåret som infaller efter ikraftträdandet och hela beskattningsåret.

I stället för vad som därom föreskrivs i 2 § första stycket b, f, g, i och k
skall procenttalet vid 1986 års taxering utgöra 0,7 och vid 1987 års taxering
1,4. I stället för vad som därom föreskrivs i 2 § första stycket c och e skall
procenttalet vid 1986 års taxering utgöra 0,5 och vid 1987 års taxering I.

SkU 1984/85:17

2 Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1982:1194) om hyreshusavgift

Härigenom föreskrivs att lagen (1982:1194) om hyreshusavgift skall
upphöra att gälla vid utgången av år 1984.

Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om beskattningsår
som har påbörjats före den I januari 1985. Därvid skall avgift påföras med
så stor del som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret
som infaller före den 1 januari 1985 och hela beskattningsåret.

SkU 1984/85:17

3 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370)'
dels att i 25 § 1 mom. och punkt 3 av anvisningarna till 20 § ordet
”hyreshusavgift’’ skall bytas ut mot ”statlig fastighetsskatt",
dels att 41 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

41 §2

Inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse skall beräknas enligt bokföringsmässiga
grunder, i den mån dessa icke stå i strid med särskilda
bestämmelser i denna lag. Även inkomst av annan fastighet beräknas enligt
bokföringsmässiga grunder i de fall som angivas i punkt I av anvisningar -

na.

I andra fall än som nu sagts eller
som anges i punkt 4 a av anvisningarna
skall intäkt anses hava åtnjutits
det beskattningsår, under vilket
intäkten blivit för den skattskyldige
tillgänglig för lyftning, och skall utgift
eller omkostnad anses belöpa
på det beskattningsår, varunder utgiften
betalats eller omkostnaden
ägt rum. Sådan speciell skatt, avgift
eller ränta, som ingår i slutlig eller
tillkommande skatt enligt uppbördslagen,
ävensom ränta å kvarstående
skatt enligt samma lag
anses dock belöpa på det beskattningsår
då den slutliga eller tillkommande
skatten påförts.

I fråga om inkomst av annan fastighet
som inte skall beräknas enligt
bokföringsmässiga grunder samt inkomst
av kapital gäller beträffande
ränta som har erlagts i förskott att
avdrag vid 1982-1985 års taxeringar
inte medges för den del av räntan
som belöper på tid efter taxeringsårets
utgång. För ränta som enligt

I andra fall än som nu sagts eller
som anges i punkt 4 a av anvisningarna
skall intäkt anses hava åtnjutits
det beskattningsår, under vilket
intäkten blivit för den skattskyldige
tillgänglig för lyftning, och skall utgift
eller omkostnad anses belöpa
på det beskattningsår, varunder utgiften
betalats eller omkostnaden
ägt rum. Sådan speciell skatt, avgift
eller ränta, som ingår i slutlig eller
tillkommande skatt enligt uppbördslagen.
anses dock belöpa på
det beskattningsår då den slutliga
eller tillkommande skatten påförts.
Skogsvårdsavgift och statlig fastighetsskatt
skall emellertid anses
belöpa pä det beskattningsår till
vilket avgiften och skatten hänför
sig.

I fråga om inkomst av annan fastighet
som inte skall beräknas enligt
bokföringsmässiga grunder samt inkomst
av kapital gäller beträffande
ränta som har erlagts i förskott att
avdrag inte medges för den del av
räntan som belöper på tid efter
taxeringsårets utgång. För ränta
som enligt denna bestämmelse inte

1 Senaste lydelse av

25 § I mom. 1982: 1195

punkt 3 av anvisningarna till 20 § 1982: 1195.

* Senaste lydelse 1983:452.

SkU 1984/85:17

denna bestämmelse inte kunnat
dras av omedelbart medges avdrag
med lika stora belopp vatje år under
återstoden av den tid som förskottsbetalningen
har avsett.

kunnat dras av omedelbart medges
avdrag med lika stora belopp vaije
år under återstoden av den tid som
förskottsbetalningen har avsett.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången
vid 1986 års taxering. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga
om hyreshusavgift.

SkU 1984/85:17

4 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)

Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen (1956:623)'
dels att i 68 § ordet "hyreshusavgift" skall bytas ut mot "statlig fastighetsskatt".

dels att 25 och 72 a §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 §:

Allmän självdeklaration skall upptaga:

1) den skattskyldiges namn och postadress, hemortskommun, där sådan
finnes, och hemvist därstädes, personnummer samt nummer å för honom
utfärdad skattsedel å preliminär skatt för året näst före taxeringsåret ävensom
beträffande utlänning nationalitet, beträffande utländsk juridisk person
det land. där styrelsen haft sitt säte. samt beträffande skattskyldig,
som allenast under någon del av beskattningsåret varit i riket bosatt,
uppgift om den tid. han sålunda haft bostad härstädes.

2) alla förvärvskällor, beträffande vilka skattskyldighet för beskattningsåret
åligger den skattskyldige; och skall därvid i fråga om förvärvskälla.
i vilken skattepliktig fastighet ingått, särskilt angivas dels beskaffenheten
av den skattskyldiges innehav av fastigheten, dels fastighetens taxeringsvärde
året näst före taxeringsåret eller, om sådant värde det året icke
varit fastigheten åsatt, dess eljest antagliga värde vid taxeringsårets ingång.
dels ock. därest fastigheten icke ingått i förvärvskällan under hela
beskattningsåret eller fastigheten ingått däri endast till viss del. huru lång
tid eller till vilken del fastigheten sålunda ingått i förvärvskällan.

3) de intäkter och de avdrag, som äro att hänföra till varje förvärvskälla,
dock att ersättning, som enligt bestämmelserna i 37 § I mom. 1. g) icke
behöver upptagas i kontrolluppgift, ej heller behöver upptagas i deklarationen
såsom intäkt.

4) de allmänna avdrag, som den skattskyldige yrkar få tillgodonjuta vid
taxeringen,

5) den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskattningsåret.
ändå att förmögenheten icke uppgår till skattepliktigt belopp, dock
endast om och i den mån skattskyldighet för förmögenhet åligger honom,

6) beloppet av den preliminära skatt, som genom skatteavdrag erlagts
för året näst före taxeringsåret, ävensom

7) garantibclopp. dock för annan skattskyldig än fysisk person, dödsbo
eller familjestiftelse endast om beloppet skall tas upp som skattepliktig
inkomst i den skattskyldiges hemortskommun,

8) om deklarationen avser fåmansföretag, delägares eller honom närstående
persons namn. personnummer och adress och i förekommande fall
aktie- eller andelsinnehav tillika med angivande av röstvärde, om olika
röstvärden förekomma, dock att uppgifter icke behöva lämnas för när 1

Lagen omtryckt 1971:199.

Senaste lydelse av

68 § 1983: 1091
lagens rubrik 1974:77.3.

2 Senaste lydelse 1984: 360.

SkU 1984/85:17

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

stående person, som ej uppburit ersättning från, träffat avtal eller haft
annat därmed jämförligt förhållande med företaget,

9) räntetillägg som skall beaktas vid fastställande av underlag för tillläggsbelopp
samt grunderna för beräkning av räntetillägget.

Allmän självdeklaration skall Allmän självdeklaration skall

därjämte innehålla de uppgifter, därjämte innehålla de uppgifter,

som för särskilda fall föreskrivas i som för särskilda fall föreskrivas i

denna lag eller som erfordras för denna lag eller som erfordras för

beräkning av pensionsgrundande beräkning av pensionsgrundande

inkomst enligt lagen om allmän för- inkomst enligt lagen om allmän försäkring.
säkring eller för beräkning av fas tighetsskatt

enligt lagen (1984:000)
om statlig fastighetsskatt.

Ha makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och
under detta år levt tillsammans, var för sig inkomst att taxera enligt lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt, skall vardera maken uppgiva huruvida
inkomst av förvärvskälla är A-inkomst eller B-inkomst enligt 9 § 3 mom.
nämnda lag. Vad nu sagts om makar skall i tillämpliga delar jämväl gälla i
fråga om skattskyldiga som avses i 65 § sista stycket kommunalskattelagen
(1928:370).

Har skattskyldig under beskattningsåret varit gift, skall han jämväl uppgiva
sådan boets eller andra makens inkomst och förmögenhet, över vilken
förvaltningen rättsligen tillkommit honom. Åligger skattskyldigheten andra
maken, skall uppgiften lämnas å särskild blankett. Då skattskyldig skall
taxeras för barns eller annans förmögenhet, skall uppgift lämnas jämväl om
sådan förmögenhet.

Belopp, som upptagas i självdeklaration, skola utföras i hela krontal, så
att överskjutande öretal bortfalla.

72 a §3

Har taxering för inkomst eller förmögenhet som har beslutats av taxeringsnämnd
icke införts i skattelängd inom föreskriven tid eller har sådan
taxering införts för annan än den taxeringen avsett eller eljest uppenbarligen
införts felaktigt i sådan längd, får länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten
besluta om rättelse av längden i denna del. Har beskattningsbar
inkomst enligt 2 § lagen (1958:295) om sjömansskatt eller enligt I § 2
mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning eller det antal perioder om
trettio dagar för vilka skattskyldig uppburit sådan inkomst ändrats, skall
myndigheten vidtaga härav betingad rättelse av längden.

Länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten får vidare, om inte
särskilda skäl talar för att länsrätten bör avgöra frågan, besluta om rättelse
av taxeringen i den mån denna blivit oriktig till följd av

1) uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i
deklaration.

3 Senaste lydelse 1984: 349.

SkU 1984/85:17

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2) uppenbar felaktighet i fråga 2) uppenbar felaktighet i fråga
om uppgift till ledning för påfö- om uppgift till ledning för påförande
av skogsvårdsavgift eller om rande av skogsvårdsavgift eller

fastighets taxeringsvärde, statlig fastighetsskatt eller om

fastighets taxeringsvärde,

3) uppenbar felaktighet i fråga om beräkning av intäkt av annan fastighet
enligt 24 § 2 mom. kommunal skattelagen (1928: 370), beräkning av avdrag
enligt 45 § första stycket kommunalskattelagen eller beräkning av garantibelopp
enligt 47 § kommunalskattelagen,

4) uppenbar felaktighet i fråga om schablonavdrag för egenavgift och
avstämning av sådant avdrag eller avdrag som annars medges skattskyldig
utan särskild utredning,

5) uppenbar felaktighet i fråga om avdrag, vars rätta belopp framgår av
debitering, eller avräkning enligt 46 § 4 mom. kommunalskattelagen av
allmänt avdrag,

6) uppenbar felaktighet i fråga om grundavdrag eller avräkning enligt
50 § 3 mom. andra stycket kommunalskattelagen av sådant avdrag,

7) uppenbar felaktighet i fråga om sådana förutsättningar för skattereduktion.
som enligt 68 § skall antecknas i skattelängd,

8) uppenbar felaktighet i fråga om förutsättningar för tillämpning av
bestämmelserna i 11 § 3 mom. lagen om statlig inkomstskatt om uppdelning
av A-inkomst och B-inkomst,

9) uppenbar felaktighet i fråga om beräkning av makars och hemmavarande
barns förmögenhet enligt 12 § lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

10) uppenbar felaktighet varigenom A-inkomst enligt 9 § 3 mom. lagen
om statlig inkomstskatt har betecknats som B-inkomst eller inkomst av
tjänst, till den del denna utgörs av periodiskt understöd eller därmed
jämförlig periodisk intäkt, har betecknats som A-inkomst,

11) uppenbarligen för lågt avdrag enligt 50 § 2 mom. fjärde stycket
kommunalskattelagen eller motsvarande avdrag enligt lagen om statlig
inkomstskatt.

Länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten får också, om inte
särskilda skäl talar för att länsrätten bör avgöra frågan, besluta om rättelse
av taxeringen i de fall då denna uppenbarligen blivit för hög till följd av

1) att den skattskyldige på grund av ett felaktigt eller ofullständigt
underlag, som lämnats av annan än honom själv, har taxerats för en intäkt
som han inte har haft,

2) att den skattskyldige först efter taxeringsperiodens utgång har styrkt
sin rätt till ett i självdeklarationen eller hos taxeringsnämnden yrkat avdrag,

3) att taxeringsnämnden inte har prövat uppgifter som varit tillgängliga
för skattemyndigheterna.

Föreligger felaktighet av angivna slag får myndigheten även besluta om
därav föranledd ändring av den skattskyldiges eller makens taxering i ovan
angivna hänseenden.

Efter utgången av maj månad året efter taxeringsåret får rättelse enligt
denna paragraf beslutas endast om anmärkning i fråga om felaktighet av
den art som denna paragraf avser dessförinnan har gjorts hos den som har
att besluta om rättelsen.

Innan rättelse beslutas skall, om det behövs, yttrande inhämtas från

SkU 1984/85:17

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

taxeringsnämndens ordförande. Innebär ifrågasatt åtgärd enligt andra eller
fjärde stycket höjning av taxering, skall den skattskyldige beredas tillfälle
yttra sig innan rättelse sker, om hinder härför ej möter.

Beslutas rättelse eller vägras rättelse som den skattskyldige har yrkat,
skall, om detta ej är uppenbart överflödigt, beslutet inom två veckor
tillställas den skattskyldige i den ordning som i 69 § 4 mom. föreskrivs i
fråga om underrättelse beträffande taxeringsnämnds beslut.

Talan mot beslut i fråga om rättelse enligt denna paragraf förs genom
besvär över den taxering som avses med rättelsebeslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången i
fråga om 1986 års taxering. Äldre bestämmelser om hyreshusavgift gäller
dock fortfarande i fråga om hyreshusavgift vid taxering för beskattningsår
som börjat före ikraftträdandet.

SkU 1984/85:17

5 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att i I § och 3 § 1 mom. uppbördslagen
(1953:272)' ordet "hyreshusavgift” skall bytas ut mot "statlig fastighetsskatt".

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången i
fråga om preliminär skatt för år 1985 och slutlig skatt på grund av 1986 års
taxering. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om hyreshusavgift.

' Lagen omtryckt 1972:75.
Senaste lydelse av
I § 1983:1090
3 § I mom. 1983: 1090
lagens rubrik 1974: 771.

SkU 1984/85:17

6. Förslag till

Lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Härigenom föreskrivs att 1 § skattebrottslagen (1971:69) skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §'

Denna lag gäller i fråga om skatt eller avgift enligt

1. lagen (1908:128) om bevillningsavgifter
för särskilda förmåner
och rättigheter, förordningen
(1927:321) om skatt vid utskiftning
av aktiebolags tillgångar, kommunalskattelagen
(1928:370), förordningen
(1933:395) om ersättningsskatt,
lagen (1941:4l6)om arvsskatt
och gåvoskatt, lagen (1946:324) om
skogsvårdsavgift, lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt, lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,
lagen (1958:295) om sjömansskatt,
lagen (1982:1194) om
hyreshusavgift, lagen (1983:219) om
tillfällig vinstskatt, lagen (1983:1086)
om vinstdelningsskatt,

2. lagen (1928:376) om skatt på
lotterivinster, lagen (1941:251) om
särskild varuskatt, lagen (1957:262)
om allmän energiskatt, lagen

(1961:372) om bensinskatt, lagen
(1961:394) om tobaksskatt, stämpelskattelagen
(1964:308), lagen

(1968:430) om mervärdeskatt, lagen
(1972:266) om skatt på annonser
och reklam, lagen (1972:820)
om skatt på spel, lagen (1973:37)
om avgift på vissa dryckesförpackningar,
vägtraflkskattelagen (1973:
601), lagen (1973:1216) om särskild
avgift för oljeprodukter och kol,
bilskrotningslagen (1975:343), lagen
(1977:306) om dryckesskatt, lagen
(1978:69) om försäljningsskatt

1. lagen (1908:128) om bevillningsavgifter
för särskilda förmåner
och rättigheter, förordningen
(1927:321) om skatt vid utskiftning
av aktiebolags tillgångar, kommunalskattelagen
(1928:370), förordningen
(1933:395) om ersättningsskatt,
lagen (1941:416) om arvsskatt
och gåvoskatt, lagen (1946:324) om
skogsvårdsavgift, lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt, lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,
lagen (1958:295) om sjömansskatt,
lagen (1983:219) om tillfällig
vinstskatt, lagen (1983:1086)
om vinstdelningsskatt, lagen (1984:
000) om statlig fastighetsskatt,

2. lagen (1928:376) om skatt på
lotteri vinster, lagen (1941:251) om
särskild varuskatt, lagen (1957:262)
om allmän energiskatt, lagen
(1961:372) om bensinskatt, lagen
(1961:394) om tobaksskatt, stämpelskattelagen
(1964:308), lagen
(1968:430) om mervärdeskatt, lagen
(1972:266) om skatt på annonser
och reklam, lagen (1972:820)
om skatt på spel, lagen (1973:37)
om avgift på vissa dryckesförpackningar,
vägtrafikskattelagen (1973:
601), lagen (1973:1216) om särskild
avgift för oljeprodukter och kol,
bilskrotningslagen (1975:343), lagen
(1976:338) om vägtrafikskatt på
vissa fordon, som icke är registrera -

1 Senaste lydelse 1984:854

SkU 1984/85:17

Nuvarande lydelse'

på motorfordon, lagen (1978:144)
om skatt på vissa resor, lagen
(1982:691) om skatt på vissa kassettband,
lagen (1982:1200) om
skatt på videobandspelare, lagen
(1982:1201) om skatt på viss elektrisk
kraft, lagen (1983:1053) om
skatt på omsättning av vissa värdepapper,
lagen (1983:1104) om särskild
avgift för elektrisk kraft från
kärnkraftverk, lagen (1984:351) om
totalisatorskatt, lagen (1984:355)
om skatt på vissa dryckesförpackningar,
lagen (1984:404) om stämpelskatt
vid inskrivningsmyndigheter,
lagen (1984:405) om stämpelskatt
på aktier, lagen (1984:409) om
avgift på gödselmedel, lagen
(1984:410) om avgift på bekämpningsmedel,
lagen (1984:852) om
lagerskatt på viss bensin,

Föreslagen lydelse

de i riket, lagen (1977:306) om dryckesskatt,
lagen (1978:69) om försäljningsskatt
på motorfordon, lagen
(1978:144) om skatt på vissa
resor, lagen (1982:691) om skatt på
vissa kassettband, lagen (1982:
1200) om skatt på videobandspelare,
lagen (1982:1201) om skatt på
viss elektrisk kraft, lagen
(1983:1053) om skatt på omsättning
av vissa värdepapper, lagen
(1983:1104) om särskild avgift för
elektrisk kraft från kärnkraftverk,
lagen (1984:351) om totalisatorskatt,
lagen (1984:355) om skatt på
vissa dryckesförpackningar, lagen
(1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter,
lagen (1984:
405) om stämpelskatt på aktier, lagen
(1984:409) om avgift på gödselmedel,
lagen (1984:410) om avgift
på bekämpningsmedel, lagen (1984:
852) om lagerskatt på viss bensin.

3. lagen (1981:691) om socialavgifter.

Lagen gäller även preliminär skatt, kvarstående skatt och tillkommande
skatt som avses i uppbördslagen (1953:272).

Lagen tillämpas inte om skatten eller avgiften fastställts eller uppbärs i
den ordning som gäller för tull och inte heller beträffande restavgift,
skattetillägg eller liknande avgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om avgift enligt lagen (1982:1194) om hyreshusavgift.

SkU 1984/85:17

7 Förslag till

Lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)

Härigenom föreskrivs att 7 och 10 §§ skatteregisterlagen (1980:343)'
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §

För fysisk och juridisk person får, utöver de uppgifter som anges i 5 och
6 §§, det centrala skatteregistret innehålla följande uppgifter.

1. Sådana uppgifter om ägarförhållandena i fåmansföretag som avses i
25 § 8) taxeringslagen (1956: 623).

2. Uppgifter angående avslutad revision, verkställt taxerings- eller mervärdeskattebesök
eller annat sammanträffande enligt 31 § 2 morn. tredje
stycket taxeringslagen eiler 26 a § lagen (1968: 430) om mervärdeskatt. För
varje sådan åtgärd får anges tid. art, beskattningsperiod, skatteslag, myndighets
beslut om beloppsmässiga ändringar av skatt eller underlag för
skatt med anledning av åtgärden samt uppgift huruvida bokföringsskyldighet
har fullgjorts.

3. Uppgift om registrering av skyldighet att betala skatt, uppgifter som
behövs för att bestämma skatt enligt uppbördslagen (1953:272) och lagen
om mervärdeskatt eller avgift enligt lagen (1982:423) om allmän löneavgift
och lagen (1984: 668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare samt
uppgifter om redovisning, inbetalning och återbetalning av sådana skatter
eller avgifter.

4. Uppgift om maskinellt framställt förslag till sådant beslut som enligt
lag eller förordning skall antecknas i skattelängd.

5. Uppgift om beslut om anstånd med avgivande av deklaration och med
betalning av skatt, dock ej skälen för besluten, samt uppgift om att laga
förfall föreligger för underlåtenhet att fullgöra deklarationsskyldighet.

6. Administrativa och tekniska uppgifter som behövs för beskattningen.

7. Uppgifter som skall lämnas i självdeklaration i sammanställningarna
för statlig och kommunal inkomstskatt samt i förmögenhetsredovisningen
om skattepliktig förmögenhet.

8. Uppgift om beslut om beskattning, dock ej skälen för beslutet, samt
uppgift om utmätning enligt 68 § 6 mom. uppbördslagen.

9. Uppgift om att fordran mot personen registrerats hos kronofogdemyndighet,
uppgift om indrivningsresultat, uppgift om beslut om ackord, likvidation
eller konkurs samt uppgift om betalningsinställelse.

10. Uppgift om antal anställda och de anställdas personnummer.

11. Uppgift om telefonnummer samt särskild adress för skattsedelsförsändelse.

12. Uppgift från kontrolluppgift 12. Uppgift från kontrolluppgift

enligt 37 § 1 mom. 1—3, 3 b —3 f, 4 enligt 37 § 1 mom. 1—3, 3 b —3 f, 4

och 8 taxeringslagen samt från så- och 8 samt 42 § 1 mom. och 3 mom.

dan särskild uppgift som avses i 3 § första stycket taxeringslagen samt

1 Lagen omtryckt 1983: 143.

SkU 1984/85:17

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lagen (1959:551) om beräkning av från sådan särskild uppgift som av pensionsgrundande

inkomst enligt ses i 3 § lagen (1959:551) om beräk lagen

(1962:381) om allmän försäk- ning av pensionsgrundande inring.
komst enligt lagen (1962:381) om

allmän försäkring.

13. Uppgift om beteckning, tax- 13. Uppgift om beteckning, taxeringsvärde,
delvärde och beskatt- eringsvärde, delvärde och beskattningsnatur
för fastighet som ägs el- ningsnatur för fastighet som ägs eller
innehas av personen, andelens ler innehas av personen, andelens

storlek om fastigheten har flera storlek om fastigheten har flera

ägare samt sådan uppgift om fastig- ägare samt sådan uppgift om fastigheten
som behövs för bedömning heten som behövs för bedömning

huruvida inkomst av fastigheten huruvida inkomst av fastigheten

skall beräknas med tillämpning av skall beräknas med tillämpning av

24 § 2 mom. kommunalskattelagen 24 § 2 mom. kommunalskattelagen

(1928:370) och uppgift om intäkt (1928:370) och uppgift om intäkt

som har beräknats med tillämpning sorn har beräknats med tillämpning

av nämnda lagrum. av nämnda lagrum samt övriga upp gifter

som behövs för beräkning av
statlig fastighetsskatt.

14. Uppgift om tid och art för planerad eller pågående revision samt
beskattningsperiod och skatteslag som denna avser samt uppgift om lid för
planerat taxerings- eller mervärdeskattebesök eller annat sammanträffande
enligt 31 § 2 mom. tredje stycket taxeringslagen eller 26 a § lagen om
mervärdeskatt.

15. Uppgift om postgiro- och bankgironummer, om personen är näringsidkare.

16. Uppgift om bruttointäkt av tjänst och dennas fördelning på olika
kategorier av tjänst samt summan av avdrag från intäkten och dennas
fördelning på kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats å ena sidan
och övriga kostnader å andra sidan.

17. Uppgift om omsättning i näringsverksamhet.

18. Uppgift angående varulager, resultat av bruttovinstberäkning, annan
beräkning av relationstal eller liknande, nettointäkt eller underskott av
förvärvskälla med angivande av den del därav som belöper på delägare,
skönsmässig beräkning, belopp som under beskattningsåret har stått till
förfogande för levnadskostnader, varuuttag, totala bilkostnader samt privat
andel därav, bilförmån, bostadsförmån eller annan sådan förmån,
avsättning till fond, investeringsreserv eller liknande, insättning på skogskonto
eller liknande, nedskrivning av fordringar samt av- och nedskrivning
med högsta möjliga belopp, dock endast uppgift om att här angivet förhållande
föreligger och om belopp, procenttal eller årtal.

19. Uppgift från centrala bilregistret om innehav av fordon samt om
fordonets registreringsnummer, märke, typ och årsmodell.

20. Uppgift för beräkning av skattereduktion för fackföreningsavgift.

2 Riksdagen 1984/85. 6sami. Nr 17.

SkU 1984/85:17

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §2

Terminalåtkomst till uppgifter i register enligt denna lag får finnas endast
för de ändamål som anges i 1 § och i den utsträckning i övrigt som anges i
andra-femte styckena.

Länsstyrelse och lokal skatte- Länsstyrelse och lokal skattemyndighet
får ha terminalåtkomst myndighet får ha terminalåtkomst
till uppgifter som avses i 5 och 6 §§, till uppgifter som avses i 5 och 6 §§,

7 § 1-6. 9, 15 och 17 samt de upp- 7 S 1-6. 9, 13, 15 och 17 samt de

gifter därutöver som behövs för ut- uppgifter därutöver som behövs för

färdande av skattsedel och dublett- utfärdande av skattsedel och dub skattsedel.

lettskattsedel.

Länsstyrelse och lokal skatte- Länsstyrelse och lokal skattemyndighet
får vidare ha terminalåt- myndighet får vidare ha terminalåtkomst
till uppgifter som avses i 7 § komst till uppgifter som avses i 7 §

7, 8, 10-14, 18 och 20 och som 7,8, 10-/2, 14, 18 och 20 och som

hänför sig till länet. hänför sig till länet.

Riksskatteverket får ha terminalåtkomst till uppgifter som avses i 5 och
6 §§ samt 7 § 1-15, 17, 18 och 20.

Kronofogdemyndighet får ha terminalåtkomst till det centrala skatteregistret
i fråga om uppgifter enligt 5 och 6 §§ samt 7 § 1, 3 och 4. Kronofogdemyndighet
i det län där ett mål är registrerat för exekutiva åtgärder får
vidare ha sådan terminalåtkomst i fråga om uppgifter enligt 7 § 7, 8, 12 och
13. Terminalåtkomsten lar avse den som är registrerad som gäldenär hos
kronofogdemyndighet eller make till gäldenären eller annan som sambeskattas
med gäldenären. I fråga om uppgifter enligt 7 § 1 får terminalåtkomsten
avse också den som är delägare i fåmansföretag där någon som
avses i tredje meningen är delägare.

nna lag träder i kraft

2 Senaste lydelse 1983:449.

SkU 1984/85:17

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition 1984/85:18

1984/85:57 av Bengt Westerberg m. fl. (fp)

I motionen yrkas

1. att riksdagen avslår propositionen såvitt avser införande av statlig
fastighetsskatt och följdlagstiftning (lagförslag 1, 3—7 i prop.),

2. att riksdagen godkänner förslaget till lag om upphävande av lagen
(1982:1194) om hyreshusavgift (lagförslag 2 i prop.).

1984/85:58 av Ulf Adelsohn m. fl. (m)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå förslaget till lag om statlig fastighetsskatt,

2. att riksdagen beslutar avslå förslaget till ändring i kommunalskattelagen
(1928:370),

3. att riksdagen beslutar avslå förslaget till lag om ändring i taxeringslagen
(1956:623),

4. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till lag om ändring i
uppbördslagen (1953:272) beslutar att ordet hyreshusavgift i 1 § och 3 § 1
mom. i uppbördslagen (1953:272) tas bort,

5. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till lag om ändring i
skattebrottslagen (1971:69) beslutar att orden ”lagen (1982:1124) om hyreshusavgift”
i 1 § i skattebrottslagen (1971:69) utgår,

6. att riksdagen beslutar avslå förslaget till lag om ändring i skatteregisterlagen
(1980:343).

1984/85:59 av Lars Werner m. fl. (vpk)
såvitt avser yrkandena

1. att riksdagen beslutar

a) att de allmännyttiga bostadsföretagens fastigheter undantas från fastighetsskatten,

b) att fastighetsskatten skall utgå även för industribyggnader,

c) att fastighetsskatten inte skall vara avdragsgill,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

a) att huvuddelen av intäkterna av fastighetsskatten skall användas på
bostadssektorn i avsikt att hålla boendekostnaderna nere och uppnå rättvisa
mellan olika upplåtelseformer.

1984/85:60 av Jan-Eric Virgin (m) och Bertil Danielsson (m)

I motionen yrkas

1. att riksdagen i första hand avslår propositionen angående en ny statlig
fastighetsskatt,

2. att riksdagen i andra hand med ändring av regeringens förslag beslu -

SkU 1984/85:17

tar att bostäder ingående i lantbruksföretag undantas från den föreslagna
fastighetsskatten.

1984/85:61 av Lennart Brunander (c) och Rune Torwald (c)

1 motionen yrkas

1. att riksdagen avslår propositionen,

2. att riksdagen — om yrkandet under 1 inte bifalls — beslutar sådan
ändring av bestämmelserna att jordbrukets bostäder erhåller samma beskattning
som småhus.

1984/85:62 av Knut Wachtmeister (m)

I motionen yrkas

1. att riksdagen avslår propositionen,

2. att, för den händelse ovanstående yrkande ej vinner bifall, riksdagen
hos regeringen begär förslag till befrielse från fastighetsskatt för Nobelstiftelsen
och andra jämförbara allmännyttiga stiftelser.

1984/85:63 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar avslå propositionen såvitt gäller
samtliga delar utom förslaget till lag om upphävande av lagen (1982:1194)
om hyreshusavgift och därav föranledda följdändringar.

Motioner väckta vid riksmötet 1983/84

1983/84:925 (jfr 923) av Ulf Adelsohn m. fl. (m)
såvitt avser yrkandena

1. att riksdagen beslutar upphäva hyreshusavgiften per den 1 januari
1984,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en ny
fastighetsskatt ej skall införas.

1983/84:1501 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp)
såvitt avser yrkande

13. att riksdagen uttalar att en ny fastighetsskatt ej bör införas.

1983/84:2032 (jfr 2031) av Ulf Adelsohn m. fl. (m)
såvitt avser yrkande

1. att riksdagen upphäver lagen om hyreshusavgift fr. o. m. den 1 januari
1984.

1983/84:2114 (jfr 2113) av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att ny fastighetsskatt ej skall införas.

1983/84:2472 av Sten Sture Paterson (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om att sådana
direktiv utfärdas att hyreshusavgiften, oberoende av redovisningssystem,
blir avdragsgill under inkomståret fr. o. m. 1984.

SkU 1984/85:17

1983/84:2525 (jfr 2524) av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c)

såvitt avser yrkande

8. att riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att någon statlig fastighetsskatt inte bör införas.

Yttranden från andra utskott m. m.

Konstitutionsutskottet (KU 1984/85:2 y) och bostadsutskottet (BoU
1984/85:2 y) har beretts tillfälle att yttra sig över proposition 1984/85:18
och motionerna. Yttrandena har fogats som bilaga 1 och 2 till detta
betänkande.

Med anledning av propositionen har utskottet begärt en utredning av
Kungl, tekniska högskolan om vissa frågor rörande kapitalkostnader
m. m. i flerbostadshus med hyresrätt. Utredningen har fogats som bilaga 3
till detta betänkande.

Skrivelser

Med anledning av propositionen har skrivelser inkommit från ICAförbundet
och Nobelstiftelsen.

Utskottet

Frågan att ersätta hyreshusavgiften med en statlig fastighetsskatt

Förslaget i propositionen innebär att den nuvarande hyreshusavgiften
den 1 januari 1985 ersätts med en statlig fastighetsskatt. I samband därmed
utvidgas skattebasen till att omfatta även vissa obebyggda fastigheter,
hotell- och restaurangbyggnader, byggnader med värdeår 1975 och senare,
småhus — både permanenthus och fritidshus — samt småhus och hyreshus
på lantbruksenheter. Fullt genomförd föreslås skatten utgå för schablonbeskattade
fastigheter med 1,4 % och för övriga fastigheter med 2 % av
taxeringsvärdet. För småhus skall skatten emellertid beräknas på endast en
tredjedel av taxeringsvärdet. För vissa fastigheter föreslås ett stegvis införande.
För schablonbeskattade småhus skall sålunda skatten tas ut med
0,5 % år 1985 och med 1 % år 1986, för övriga småhus och hyreshus på
lantbruksenhet med 0,7 % resp. l,4%åren 1985 och 1986. För alla konventionellt
beskattade fastigheter skall enligt förslaget skatten vara avdragsgill.

Syftet med fastighetsskatten är enligt bostadsministern främst att skapa
ett instrument som tillsammans med räntebidragssystemet för ny- och
ombyggnad svarar mot kravet på ett rättvist och solidariskt omfördelningssystem
inom bostadssektorn. Genom fastighetsskatten kommer —
menar han — alla fastighetsägare att bidra till den nödvändiga subventio -

SkU 1984/85:17

neringen av ny- och ombyggnadsåtgärder. Detta anser han nödvändigt för
att motverka fortsatta kostnadsökningar för staten till följd av subventioneringen.
Motiven för att låta skatten omfatta även andra fastigheter än
sådana som innehåller bostäder är däremot främst av fiskal natur.

Statens intäkter från fastighetskatten beräknas, om hänsyn tas till vissa
kompensationsåtgärder, för år 1985 till ca 2,6 miljarder kronor, vilket om
man beaktar bortfallet av hyreshusavgiften betyder en ökad intäkt om 1,1
miljarder kronor för detta år. Fr. o. m. år 1987 beräknas skatten ge intäkter
om ca 4,7 miljarder kronor utan hänsyn till erforderliga kompensationsåtgärder.

I sammanhanget bör nämnas att regeringen i proposition 1984/85:70
lagt fram förslag om slopad kommunal taxering av juridiska personer. I
propositionen, som kommer att behandlas senare i höst, föreslås bl. a. att
garantibeskattningen för fastigheter som tillhör juridiska personer avskaffas.
Vidare föreslås i proposition 1984/85:85 bl. a. vissa kompensationsåtgärder
med anledning av fastighetsskatten. Denna proposition kommer
bostadsutskottet att behandla senare i år.

I de vid förra riksmötet väckta partimotionerna 1983/84:925 av Ulf
Adelsohn m. fl. (m), 1983/84:1501 och 2114 av Jan-Erik Wikström m. fl.
(fp) samt 1983/84:2525 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) yrkas att någon
fastighetsskatt inte införs. M yrkar dessutom i förstnämnda motion och i
motion 1983/84: 2032 att hyreshusavgiften upphävs den 1 januari 1984.1
de med anledning av propositionen väckta partimotionerna 58 (m), 63 (c)
och 57 (fp) yrkas avslag på propositionen utom såvitt avser upphävandet
av hyreshusavgiften. Även i motionerna 60 av Jan-Eric Virgin och Bengt
Danielsson (båda m), 61 av Lennart Brunander och Rune Torwald (båda

c) och 62 av Knut Wachtmeister (m) — samtliga motioner väckta med
anledning av propositionen — yrkas avslag på propositionen.

I partimotionerna kritiseras propositionen från såväl formella som materiella
utgångspunkter. Motionärerna anmärker på att frågan inte varit
föremål för utredning och ordentligt remissförfarande, och de framhåller
att lagrådet härigenom haft begränsade möjligheter att bedöma förslaget.
Dessutom kritiseras regeringen för att den inte avvaktat resultatet av
bostadskommitténs överväganden i fråga om ett nytt bostadsfinansieringssystem.
Motionärerna underkänner genomgående bostadsministerns motiv
för att införa skatten och menar att den rimmar illa med principen att
skatt bör tas ut efter förmåga. Att undantaget för statligt belånade fastigheter
numera tagits bort ur förslaget ändrar enligt motionärerna inte denna
bedömning, eftersom endast ägare av sådana fastigheter skall få kompensation
för skatten. Andra av motionärerna framförda argument är att
skatten kommer att medföra stora kostnadsökningar för småhusägarna —
ofta barnfamiljer med ansträngd ekonomi —, att den brister i neutralitet
med hänsyn till ägarförhållandena och att den blir krånglig att tillämpa.
Dess huvudsakliga syfte torde enligt motionärerna vara att stärka statsfi -

SkU 1984/85:17

nanserna, och detta syfte kan, menar motionärerna, lätt förfelas då det inte
sällan inträffar att höjningen av en skatt leder till minskade inkomster från
andra skatter. Obalansen i landets ekonomi bör enligt motionärerna inte
angripas genom att man höjer det samlade skatteuttaget.

När det gäller kritiken mot beredningen av propositionen kan framhållas
att det förslag som förelädes lagrådet var uppbyggt i stort sett enligt
samma principer som hyreshusavgiften och att regeringen under ärendets
tidigare beredning och i samband med lagrådsremissen haft kontakt med
de berörda intresseorganisationerna. Frågeställningarna är enligt utskottets
uppfattning i princip av samma karaktär som tidigare, och parternas
uppfattning har åtminstone i stort sett varit kända. Med hänsyn också till
frågornas brådskande karaktär har utskottet förståelse för att en sedvanlig
remissbehandling, som givetvis skulle ha varit av värde inte minst för
riksdagens bedömning, uteblivit. Konstitutionsutskottet har i sitt yttrande
inte heller funnit anledning till anmärkning mot handläggningen. Utskottet
ansluter sig till konstitutionsutskottets bedömning men vill för sin del
också framhålla att de framtida konsekvenserna av de aktuella åtgärderna
bör följas noga av regeringen.

De allmänna motiveringa'- för införandet av skatten som bostadsministern
redovisar är som tidigare nämnts närmast av bostadspolitisk karaktär.
Bostadsutskottet framhåller i sitt yttrande att skatten bör betraktas som ett
led i en social bostadspolitik. Sammanfattningsvis ställer sig bostadsutskottet
bakom de av bostadsministern anförda motiven för att införa en
statlig fastighetsskatt med den utformning som förordas i propositionen.

Skatteutskottet delar denna uppfattning. Enligt utskottet måste bostadsinvesteringarna
med hänsyn till dagens höga kostnadsläge även i fortsättningen
subventioneras för att man skall undvika en nedgång i ny- och
ombyggnadsverksamheten och en för flertalet bostadskonsumenter oacceptabel
fördyring av nya och ombyggda bostäder. Samtidigt måste åtgärder
vidtas för att minska ökningstakten när det gäller statens kostnader för
subventionerna. Utskottet finnér fastighetsskatten utgöra ett lämpligt medel
att tillgodose det angivna syftet. Skatten tillgodoser också rimliga krav
på en rättvis fördelning av bördorna. Att innehavare av statsbelånade
fastigheter avses få kompensation för skatten ändrar inte utskottets uppfattning
härvidlag, eftersom denna kategori fastighetsägare enligt bostadsministerns
bedömning — som utskottet inte funnit anledning ifrågasätta
— får anses under de senaste åren ha drabbats hårdast av kapitalkostnadsökningar.
Den ökning av boendekostnaderna som skatten innebär för
småhusinnehavarna bör givetvis inte nedvärderas. Enligt utskottets mening
överdriver emellertid motionärerna de negativa effekterna. Av bostadsministerns
beräkningar — och utskottet har inte heller funnit anledning
ifrågasätta dem — framgår att kostnadsökningen för de flesta egnahemsägare
kommer att stanna under 100 kr. i månaden när skatten är

SkU 1984/85:17

slutligt genomförd. Med hänsyn till att skatten införs successivt kan
ökningen nästa år väntas understiga 35 kr. i månaden i flertalet fall.

Vad gäller den i somliga motioner framförda kritiken mot de olika
skattesatserna instämmer utskottet i att den föreslagna ordningen kan
synas besynnerlig mot bakgrund av det resonemang som fördes av såväl
bostadsministern som utskottet i samband med införandet av hyreshusavgiften.
Utskottet finner i princip inte skäl att överge sin tidigare intagna
ståndpunkt att en specialskatt av denna typ från neutralitetssynpunkt bör
vara lika för alla och avdragsgill för dem som har att ta upp det mot
kostnaden svarande beloppet som skattepliktig inkomst. Till saken hör
emellertid även de bidrag som utgår inom bostadssektorn, och frågan bör
därför bedömas i ett vidare bostadspolitiskt perspektiv. Som bostadsministern
framhåller bör de ekonomiska pålagorna i form av skatt och
minskade räntebidrag fördelas så rättvist som möjligt mellan olika fastighetsägare.
Mot den bakgrunden anser utskottet att de föreslagna skattesatserna
bör godtas.

Flera motionärer har med hänvisning till riksskatteverkets, datainspektionens
och lagrådets yttranden kritiserat förslaget för att det är alltför
krångligt och från integritetssynpunkt diskutabelt. Utskottet vill med anledning
härav framhålla att det föreliggande förslaget jämfört med det
yttrandena avser är avsevärt enklare, bl. a. genom att vissa svårtillämpade
undantag från skattskyldigheten utgått. Härigenom har, som konstitutionsutskottet
påpekat, även viktiga integritetsproblem kunnat lösas. I det
nu framlagda förslaget bygger utformningen på att deklarationerna skall
kunna förtryckas med erforderliga uppgifter i de flesta fall och att några
bedömningar utöver dem som ändå måste företas vid inkomsttaxeringen
inte skall behöva ske. Eventuella komplikationer i form av felaktigheter i
förtryckningen bör — som konstitutionsutskottet framhåller — kunna
undanröjas genom att de skattskyldiga senast i samband med att de får del
av de förtryckta deklarationsblanketterna informeras om att vissa uppgifter
kan vara oriktiga eller inaktuella. Utskottet vill inte bestrida att problem
kan uppkomma i initialskedet, bl. a. på grund av den korta förberedelsetid
som står myndigheterna till buds, men dessa problem torde enligt
utskottet vara relativt snabbt övergående.

Sammanfattningsvis anser utskottet att de påtalade olägenheterna av
skatten inte är av sådan styrka att man bör avstå från att införa den. Såvitt
utskottet kan bedöma saknas andra lämpliga finansieringskällor för de
insatser det här är fråga om. Utskottet tillstyrker således i princip att den
nuvarande hyreshusavgiften ersätts med en statlig fastighetsskatt med i
huvudsak den utformning som föreslås i propositionen. Utskottet förutsätter
samtidigt att regeringen uppmärksamt följer såväl de kostnadspolitiska
effekterna av skatten som lagstiftningens praktiska tillämpning. Härvid
bör, som konstitutionsutskottet betonat, särskild uppmärksamhet ägnas åt
registerföring m. m.

SkU 1984/85:17

På grund av det anförda avstyrker utskottet motionerna 1983/84:925,
1501 och 2525 i denna del samt motion 1983/84:2114 och motionerna
1984/85:57, 58 och 63 liksom även förstahandsyrkandena i motionerna
1984/85:60-62.

Yrkandena i motionerna 1983/84:925 och 2032 om en retroaktiv avveckling
av hyreshusavgiften fr. o. m. den 1 januari 1984 kan utskottet inte
biträda. En sådan ordning är enligt utskottet olämplig av statsfinansiella,
bostadspolitiska och administrativa skäl. Utskottet avstyrker följaktligen
även dessa motionsyrkanden.

Till utformningen av vissa detaljer i lagstiftningen som aktualiserats i
andra motioner återkommer utskottet i det följande.

Fastighetsskattens tillämpningsområde

Tillämpningsområdet omfattar enligt förslaget samtliga hyreshus och
småhus samt tomtmark som är avsedd att bebyggas med någon av dessa
hustyper. I begreppet hyreshus ingår exempelvis även vissa hus med lokaler
samt hotell- och restaurangbyggnader. Även för lantbruksenheternas
del omfattar skatten vad som benämns småhus och hyreshus samt tomtmark
till sådana byggnader. Ekonomibyggnader och övriga delar av lantbruksenheterna
berörs inte.

I vpk-motionen 59 föreslås att fastighetsskatten skall utgå även för
industribyggnader. Samtidigt yrkar motionärerna att de allmännyttiga
bostadsföretagens fastigheter skall undantas från skatten.

Frågan om att inlemma även industrifastigheter i fastighetsskatten finner
utskottet vara för tidigt väckt. Den bör, som bostadsministern framhåller,
övervägas i ett större sammanhang. Utskottet avstyrker därför
motionen i denna del.

När det gäller de allmännyttiga bostadsföretagen finns, som bostadsutskottet
framhåller i sitt yttrande, bostadspolitiska skäl att stödja deras
verksamhet. Bostadsutskottet har också pekat på andra förslag som regeringen
lagt fram och som är ägnade att förbättra de allmännyttiga bostadsföretagens
ekonomiska förhållanden. Dit hör förslaget att öka räntebidraget
till följd av fastighetsskatten m. m. (prop. 1984/85:85) och förslaget att
slopa den kommunala garantibeskattningen för juridiska personer (prop.
1984/85:70). Med hänsyn härtill avstyrker utskottet i likhet med bostadsutskottet
motionen även i denna del.

I motion 60 yrkar Jan-Eric Virgin och Bertil Danielsson (båda m) att
riksdagen, om fastighetsskatten införs, beslutar att från skatteplikt undanta
bostäder ingående i lantbruksföretag. Motionärerna pekar bl. a. på de
ökade kostnader som skatten medför för äldre bostadshus som inte längre
behövs för driften men som enligt motionärerna utgör en viktig resurs för
människor som önskar bo kvar på landsbygden, trots att de inte har sin
försörjning inom lantbruksföretagen.

SkU 1984/85:17

Sorn framgår av vad utskottet tidigare anfört är avsikten med den
föreslagna utformningen av fastighetsskatten att i princip alla fastighetsägare
skall bidra till en nödvändig subventionering inom bostadssektorn.
Det av motionärerna aktualiserade undantaget finner utskottet inte motiverat.
Utskottet avstyrker följaktligen motionen även i denna del.

Ett annat undantag föreslås av Knut Wachtmeister (m) som i motion 62
yrkar att skatten, om den införs, inte skall utgå för fastigheter som tillhör
Nobelstiftelsen eller andra jämförbara stiftelser. Motionären pekar på
dessa stiftelsers särställning, som bl. a. motiverat att de befriats från statlig
inkomstskatt och förmögenhetsskatt. Motionären finner det ologiskt att
belasta dessa stiftelser med en skatt som enligt hans mening är att betrakta
som en förmögenhetsskatt.

Inte heller i fråga om fastigheter som tillhör Nobelstiftelsen och andra
jämförbara allmännyttiga stiftelser anser utskottet att man bör göra avsteg
från skattens generella utformning. Det bör framhållas att de fastigheter
som kommer att omfattas av beskattningen ingår i stiftelsernas kapitalförvaltning
och utnyttjas för uthyrning eller liknande och att det allmänna
hyresläget givetvis kommer att påverkas på samma sätt för stiftelserna som
för andra fastighetsägare. Det skäl som föranlett skattebefrielse från statlig
inkomstskatt och förmögenhetsskatt kan inte heller åberopas som grund
för befrielse från en specialskatt av denna typ. Utskottet avstyrker därför
motionen även i denna del.

Skatteuttaget och avdragsrätten

I vpk-motionen 59 yrkas att skatten inte skall vara avdragsgill för konventionellt
beskattade fastigheter. Syftet med motionen är att motverka en
förmögenhetsomfördelning från bl. a. allmännyttiga bostadsföretag till
privata fastighetsägare.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att specialskatter av den typ
det nu är fråga om normalt är avdragsgilla vid taxeringen. De föreslagna
skattesatserna är avvägda med hänsyn härtill. Mot bakgrund härav tillstyrker
utskottet propositionen och avstyrker motionen i denna del.

I motion 61 av Lennart Brunander och Rune Torwald (båda c) yrkas att
skatten, om den införs, av rättviseskäl skall utformas så att jordbrukets
bostäder erhåller samma beskattning som schablonbeskattade småhus,
dvs. med 1,4% på en tredjedel av taxeringsvärdet och utan avdragsrätt.

Den utformning av skatten som föreslagits för bostäder på lantbruksenheter
innebär att skatten tas ut på samma sätt som för andra konventionellt
beskattade hus. Denna ordning finner utskottet naturlig med hänsyn till de
beskattningsregler som gäller för jordbruk. Utskottet avstyrker följaktligen
motionen.

I detta sammanhang behandlar utskottet även motion 2472 av Sten Sture
Paterson (m) från föregående riksmöte, vari yrkas att hyreshusavgiften

SkU 1984/85:17

oberoende av redovisningssystem skall vara avdragsgill under inkomståret
fr. o. m. 1984. Motionären kritiserar det förhållandet att de fastighetsägare
som redovisar sina inkomster enligt kontantprincipen inte får göra avdrag
för hyreshusavgiften förrän den påförts.

Utskottet vill inte bestrida att reglerna om beskattningsår då det gäller
hyreshusavgiften kan vålla vissa problem för dem som redovisar sin inkomst
enligt kontantprincipen. Utskottet finner det emellertid inte lämpligt
att nu göra ändringar i reglerna avseende inkomståret 1984, som nu
snart är till ända. Till saken hör också att hyreshusavgiften slopas fr. o. m.
nästa årsskifte om riksdagen antar förslaget om en ny fastighetsskatt. När
det gäller den nya skatten vill utskottet framhålla att reglerna utformats så
att skattskyldiga med redovisning enligt kontantprincipen skall få göra
avdrag för fastighetsskatten för det beskattningsår till vilket skatten hänför
sig, dvs. det år skatten ingår i den preliminära skatten. Motionärens syfte
torde därmed vara i viss utsträckning tillgodosett. 1 den mån så icke kan
anses vara fallet avstyrker utskottet motionen.

Enligt propositionen bör den nyssnämnda bestämmelsen avseende beskattningsår
omfatta även skogsvårdsavgiften. Eftersom skogsvårdsavgift
endast erläggs av skattskyldiga som redovisar enligt bokföringsmässiga
grunder är emellertid detta förslag obehövligt. Utskottet avstyrker därför
bifall till propositionen i denna del.

övrigt

I vpk-motion 59 yrkas att huvuddelen av intäkterna av fastighetsskatten
skall användas till att hålla boendekostnaderna nere och uppnå rättvisa
mellan olika boendeformer.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att syftet med fastighetsskatten är
att kunna tillgodose det av motionärerna angivna önskemålet inom ramen
för rimliga kostnader för statsverket. Med hänvisning härtill och till innehållet
i bostadsutskottets yttrande avstyrker utskottet motionen i denna
del.

Mot de delar av propositionen som utskottet inte tagit upp till särskild
behandling har utskottet inte funnit anledning till erinran. Utskottet tillstyrker
också i princip förslagen till författningstext med det undantag i
fråga om skogsvårdsavgiften som berörts i det föregående. Förslagen bör
emellertid samordnas med annan lagstiftning som föreslås i de övriga
propositioner som utskottet behandlar i detta sammanhang.

I proposition 1984/85:70 föreslås att den kommunala taxeringen av
juridiska personer slopas, något som föranleder följdändringar även i den
nu aktuella lagstiftningen. Dessa följdändringar är av formell natur och
behöver inte beaktas nu.

SkU 1984/85:17

Proposition 1983/84:178

1 prop. 1983/84:178 om ändringar i vägtrafikbeskattningen, som utskottet
behandlade i våras, föreslogs bl. a. en ändring i 1 § skattebrottslagen
(1971:69), avsedd att träda i kraft den 1 januari 1985. I sitt betänkande
1983/84:40 tillstyrkte utskottet i princip den föreslagna ändringen men
sköt upp den författningsmässiga regleringen till ett senare tillfälle. Då en
ändrad lydelse med samma ikraftträdandetidpunkt också föreslås i prop.
1984/85:18 bör en samordning ske nu. Därvid bör också beaktas den
ändring i paragrafen som träder i kraft den 1 december 1984 (SFS
1984:854).

Proposition 1984/85:23

1 proposition 1984/85:23 om avdrag för förskottsräntor samt om vissa
andra frågor rörande inkomstskatt och folkbokföring, som utskottet behandlat
tidigare i höst, har bl. a. föreslagits en ändring i 41 § kommunalskattelagen
(1928:370). Ändringen är avsedd att träda i kraft den 1 januari
1985. Utskottet har i sitt betänkande 1984/85:11 tillstyrkt förslaget men
uppskjutit den författningsmässiga regleringen, eftersom en ändring i detta
lagrum avsedd att träda i kraft vid samma tidpunkt föreslagits i proposition
1984/85:18. En samordning bör således ske nu.

Proposition 1984/85:80

I proposition 1984/85:80 om beskattningen av anställdas förvärv av
aktier i vissa fall, m. m., som utskottet behandlar i sitt betänkande 1984/
85:21, har bl. a. föreslagits en ändring i 7 § skatteregisterlagen (1980:343)
avsedd att träda i kraft den 1 januari 1985. Utskottet har tillstyrkt förslaget
men uppskjutit den författningsmässiga regleringen, eftersom en ändring
i samma lagrum avsedd att träda i kraft vid samma tidpunkt aktualiserats
i proposition 1984/85:18. En samordning bör således ske nu. Därvid bör
beaktas att en ändring av denna paragraf, som också träder i kraft den 1
januari 1985, redan beslutats (SFS 1984:860). De i proposition 18 och 80
föreslagna ändringarna av 7 § skatteregisterlagen bör således genomföras
genom en lag om ändring i den nyssnämnda ändringslagen. Övriga föreslagna
ändringar i skatteregisterlagen kan däremot utfärdas i form av en
lag om ändring i den lagen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande frågan att ersätta hyreshusavgiften med en statlig
fastighetsskatt den 1 januari 1985

att riksdagen bifaller proposition 1984/85:18 i denna del och

SkU 1984/85:17

avslår motionerna 1983/84:925 yrkandena 1 och 2, 1983/
84:1501 yrkande 13, 1983/84:2032 yrkande 1, 1983/84:2114,
1983/84:2525 yrkande 8 samt motionerna 1984/85:57, 1984/
85:58, 1984/85:60 yrkande 1, 1984/85:61 yrkande 1, 1984/85:62
yrkande 1 och 1984/85:63,

2. beträffande industrifastigheter

att riksdagen bifaller proposition 1984/85:18 i denna del och
avslår motion 1984/85:59 yrkande 1 b,

3. beträffande de allmännyttiga bostadsföretagens fastigheter

att riksdagen bifaller proposition 1984/85:18 i denna del och
avslår motion 1984/85:59 yrkande 1 a,

4. beträffande bostäder i lantbruksföretag

a) att riksdagen avslår motion 1984/85:60 yrkande 2 och bifaller
proposition 1984/85:18 i motsvarande del,

b) att riksdagen avslår motion 1984/85:61 yrkande 2 och bifaller
proposition 1984/85:18 i motsvarande del,

5. beträffande fastigheter tillhöriga Nobelstiftelsen m.fl.
att riksdagen avslår motion 1984/85:62 yrkande 2,

6. beträffande avdragsrätten

att riksdagen bifaller proposition 1984/85:18 i denna del och
avslår motion 1984/85:59 yrkande 1 c,

7. beträffande beskattningsår för hyreshusavgiften
att riksdagen avslår motion 1983/84:2472,

8. beträffande beskattningsår för skogsvårdsavgiften

att riksdagen avslår proposition 1984/85:18 i denna del,

9. beträffande användningen av skatteintäkterna

att riksdagen avslår motion 1984/85:59 yrkande 2 a,

10. beträffande övriga frågor i proposition 1984/85:18
att riksdagen bifaller propositionen i dessa delar,

11. beträffande proposition 1983/84:178 såvitt nu är i fråga
att riksdagen bifaller propositionen i denna del,

12. beträffande proposition 1984/85:23 såvitt nu är i fråga
att riksdagen bifaller propositionen i denna del,

13. beträffande proposition 1984/85:80 såvitt nu är i fråga
att riksdagen bifaller propositionen i denna del,

14. beträffande lagförslagen

att riksdagen till följd av vad utskottet ovan anfört och hemställt
dels antar de vid proposition 1984/85:18 fogade förslagen till

a. lag om statlig fastighetsskatt,

b. lag om upphävande av lagen (1982:1194) om hyreshusavgift,

c. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

d. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

dels antar de på s. 7 —8 och 14— 15 i detta betänkande återgivna
förslagen till

SkU 1984/85:17

e. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) med den
ändringen att 41 § erhåller nedan såsom utskottets förslag betecknade
lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

41 §

Inkomst av

I andra fall än som nu sagts eller
som anges i punkt 4 a av anvisningarna
skall intäkt anses hava åtnjutits
det beskattningsår, under vilket
intäkten blivit för den skattskyldige
tillgänglig för lyftning, och skall
utgift eller omkostnad anses belöpa
på det beskattningsår, varunder utgiften
betalats eller omkostnaden
ägt rum. Sådan speciell skatt, avgift
eller ränta, som ingår i slutlig eller
tillkommande skatt enligt uppbördslagen,
anses dock belöpa på
det beskattningsår då den slutliga
eller tillkommande skatten påförts.
Skogsvårdsavgift och statlig fastighetsskatt
skall emellertid anses belöpa
på det beskattningsår till vilket
avgiften och skatten hänför sig.

I fråga

av anvisningarna.

I andra fall än som nu sagts eller
som anges i punkt 4 a av anvisningarna
skall intäkt anses hava åtnjutits
det beskattningsår, under vilket
intäkten blivit för den skattskyldige
tillgänglig för lyftning, och skall
utgift eller omkostnad anses belöpa
på det beskattningsår, varunder utgiften
betalats eller omkostnaden
ägt rum. Sådan speciell skatt, avgift
eller ränta, som ingår i slutlig eller
tillkommande skatt enligt uppbördslagen,
anses dock belöpa på
det beskattningsår då den slutliga
eller tillkommande skatten påförts.
Statlig fastighetsskatt skall emellertid
anses belöpa på det beskattningsår
till vilket avgiften och skatten
hänför sig.

har avsett.

f. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),
dels antar följande

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1984:860) om ändring i skatteregisterlagen
(1980:343)

Härigenom föreskrivs att 7 § skatteregisterlagen (1980:343), i den lydelse
paragrafen erhållit genom lagen (1984:860) om ändring i nämnda lag, skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §

För fysisk för skattsedelsförsändelse.

12. Uppgift från kontrolluppgift 12. Uppgift från kontrolluppgift

enligt 37 § 1 mom. 1 —3, 3 b —3 f, 4 enligt 37 § 1 mom. 1 —3, 3 b—3 f, 4

SkU 1984/85:17

och 8 taxeringslagen samt från sådan
särskild uppgift som avses i 3 §
lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring.

13. Uppgift om beteckning, taxeringsvärde,
delvärde och beskattningsnatur
för fastighet som ägs eller
innehas av personen, andelens
storlek om fastigheten har flera
ägare samt sådan uppgift om fastigheten
som behövs för bedömning
huruvida inkomst av fastigheten
skall beräknas med tillämpning av
24 § 2 mom. kommunalskattelagen
(1928:370) och uppgift om intäkt
som har beräknats med tillämpning
av nämnda lagrum.

och 8 samt 42 § I mom. och 3 mom.
första stycket taxeringslagen samt
från sådan särskild uppgift som avses
i 3 § lagen (1959:551) om beräkning
av pensionsgrundande inkomst
enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring.

14. Uppgift om — — — — — — — — — — — — — — — för
fackföreningsavgift.

och dels antar det på s. 16—18 i detta betänkande det återgivna
förslaget till lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343) med
den ändringen att 7 § utgår ur förslaget.

Stockholm den 29 november 1984

På skatteutskottets vägnar
RUNE CARLSTEIN

Närvarande: Rune Carlstein (s), Stig Josefson (c), förste vice talman Ingegerd
Troedsson (m), Olle Westberg (s), Hagar Normark (s), Bo Lundgren
(m), Ingemar Hallenius (c), Egon Jacobsson (s), Karl Björzén (m), Kjell
Johansson (fp), Anita Johansson (s), Lars Hedfors (s), Ewy Möller (m),
Bruno Poromaa (s) och Erkki Tammenoksa (s).

Reservationer

Frågan att ersätta hyreshusavgiften med en statlig fastighetsskatt utom såvitt
avser tidpunkten för avvecklingen av hyreshusavgiften (mom. 1 delvis)

1. Stig Josefson (c), förste vice talman Ingegerd Troedsson (m), Bo Lundgren
(m), Ingemar Hallenius (c), Karl Björzén (m), Kjell Johansson (fp)
och Ewy Möller (m) anser

SkU 1984/85:17

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på sid. 23 med ”När
det” och slutar på sid. 25 med ”i motionerna 1984/85:60—62” bort ha
följande lydelse.

Utskottet vill inledningsvis framhålla att utskottet i och för sig ställer sig
bakom tanken att avveckla hyreshusavgiften, eftersom det från bostadspolitisk
synpunkt saknas grund att behålla avgiften.

Vad därefter gäller förslaget att ersätta hyreshusavgiften med en statlig
fastighetsskatt vill utskottet betona att förslaget innebär en avsevärd utvidning
av den nu gällande hyreshusavgiften. Bl. a. berörs alla landets drygt
1,5 milj. småhusinnehavare. Mot bakgrund härav och med hänsyn till den
förödande kritik som riktats mot det tidigare förslaget av såväl riksskatteverket
och datainspektionen som lagrådet finner utskottet att ärendet bort
beredas med betydligt större grundlighet än som skett. Bl. a. borde det ha
föregåtts av en ordentlig utredning och remissbehandling. Att — som
bostadsministern gör — avfärda kravet på remissbehandling med hänvisning
till olika underhandskontakter vittnar enligt utskottet om en bristande
förståelse för riksdagsarbetet. Utskottet har inte haft tillgång till annat
material än de skrivelser som ingetts till bostadsdepartementet från vissa
intresseorganisationer inom bostadssektorn. Det förtjänar framhållas att
samtliga dessa organisationer ställt sig negativa till införandet av en fastighetsskatt
med den föreslagna utformningen.

Utskottet finner det dessutom betänkligt att regeringen föregripit bostadskommitténs
arbete. Bostadskommittén har bl. a. till uppgift att lägga
fram förslag om ett reformerat bostadsfinansieringssystem.

Enligt utskottet synes syftet med fastighetsskatten främst vara att nedbringa
underskottet i statens budget. Att de i prop. 1984/85:85 föreslagna
kompensationsåtgärderna beloppsmässigt vida understiger de förväntade
skatteinkomsterna ger — som de borgerliga ledamöterna i bostadsutskottet
framhållit — belägg härför. Utskottet anser det emellertid olämpligt att
tillgripa nya pålagor för att komma till rätta med underskottet i statens
budget, eftersom — vilket flera av motionärerna påpekat — en höjnig av
en skatt inte sällan leder till minskade inkomster från andra skatter.

På olika sätt finner utskottet att underlaget för förslagen i propositionen
är behäftat med svagheter. De siffror som läggs fram i tabellform på sid. 5
i propositionen över bostadssubventioner m. m. synes, som framhålls i
fp-motionen, vila på tvivelaktiga antaganden med avseende på den framtida
ränteutvecklingen. Vidare är beräkningsprinciperna för tabellen på
sid. 8 i propositionen oklara och det tillgängliga underlaget för den enskilda
sektorn bristfälligt. I fråga om den senare tabellen anser utskottet att
bl. a. även begränsningen av underskottsavdragens värde bort vägas in.
När det gäller de förväntade inkomsterna av skatten lämnas olika uppgifter
i prop. 18 och prop. 85.

Kritiken från lagrådet att den föreslagna skatten inte fördelar pålagan
efter bärkraft finner utskottet i likhet med flera motionärer relevant även

SkU 1984/85:17

för den nu föreliggande skatten. Till saken hör att de som innehar statsbelånade
hus förutskickas få kompensation för skatten. Konsekvensen blir
att de som redan har de dyraste boendekostnaderna — utskottet tänker
särskilt på småhusägare som finansierat sina hus utan statliga lån och
egnahemsägare som under senare år förvärvat ett äldre hus — drabbas
hårdast av skatten. Det rör sig ofta om flerbarnsfamiljer som redan har en
svår ekonomisk situation. Även för pensionärer som amorterat ner sina lån
kan skatten bli en kännbar pålaga. Lagrådets antagande att det bland de
fastighetsägare — särskilt ägare av småhus — som inte finansierat sitt
fastighetsinnehav genom statliga lån kan finnas åtskilliga som har fått
vidkännas kapitalkostnadsökningar jämförbara med dem som uppkommit
på grund av upptrappningen av de garanterade räntorna tillbakavisas
av bostadsministern med svepande formuleringar som utskottet inte kan
godta. Enligt utskottets uppfattning finns mycket som talar för att lagrådets
uppfattning har fog för sig, bl a. den snabba ökningen av det allmänna
ränteläget efter 1979.

Även i fråga om flerfamiljshus kommer den sammanlagda effekten av
skatten och bidragen att diskriminera fastigheter som inte är statligt belånade.
Därtill kommer att de olika skattesatserna — en högre för konventionellt
beskattade fastigheter och en lägre för schablonbeskattade fastigheter
som ofta tillhör allmännyttan — gör att de privata fastighetsägarna
till följd av bruksvärdesystemet inte ens kan ta ut tillräcklig hyra för att
erhålla kostnadstäckning för skatten. Hur detta samband fungerar utvecklades
ingående av bostadsministern i samband med hyreshusavgiftens
införande, och skatteutskottet biträdde då hans ståndpunkt i denna fråga.
I korthet gick resonemanget ut på att en neutral skatt måste vara lika stor
för alla och avdragsgill för dem som hade att ta upp ett mot skatten
svarande belopp som skattepliktig intäkt eller möjligen lägre för den
sistnämnda kategorin och icke avdragsgill för någon. Det förefaller utskottet
mycket märkligt att bostadsministern efter så kort tid lägger fram
förslag som går stick i stäv mot den uppfattning han tidigare framfört.
Enligt utskottet finns det ingen anledning att genom en skattedifferentiering
missgynna det enskilt ägda fastighetsbeståndet. Av den utredning som
Kungl, tekniska högskolan utfört på uppdrag av utskottet med anledning
av propositionen framgår att ökningen av kapitalkostnaderna och speciellt
räntekostnaderna för lånat kapital under perioden 1979—1982 varit snabbare
i det enskilda beståndet av bostadshyreshus än i det allmännyttigt
ägda och att ökningen varit speciellt accentuerad i det äldre enskilda
beståndet. Vidare påvisas i utredningen att direktavkastningen under den
första tioårsperioden av ett innehav till följd av räntekostnaderna ofta är
låg eller till och med negativ. Dessa uppgifter i utredningen vinner stöd av
andra uppgifter som läggs fram i Bostadskommitténs delbetänkande del 1
(SOU 1984:35). Att mot den bakgrunden belasta detta fastighetsbestånd
med en diskriminerande skatt förefaller mindre välbetänkt.

3 Riksdagen 1984/85. 6sami. Nr 17.

SkU 1984/85:17

Också i ett annat hänseende brister den föreslagna skatten i neutralitet.
Genom skattens konstruktion kommer t. ex. livsmedelsförsäljningen i bensinstationer
att gynnas framför livsmedelsförsäljning i butik.

Redan det nu anförda torde enligt utskottet utgöra tillräckliga skäl för
att avstyrka den nya skatten. Härtill kommer skattens krångliga konstruktion
och de betänkligheter den väcker i integritetshänseende. Utskottet
nöjer sig med att peka på två enskildheter som kommer att vålla särskilda
problem för myndigheter och enskilda vid tillämpningen. Den ena är de
många varianter och kombinationer som kan förekomma vid beräkningen
av fastighetsskatten och som i många fall kommer att medföra att olika
procentsatser och avdragsprinciper måste tillämpas för olika delar av
samma fastighet. Den andra är den eftersläpning i länsstyrelsernas datamedia
över fastigheter m. m. som i många fall kommer att medföra att de
förtryckta deklarationsblanketternas innehåll blir felaktigt. Det bör också
framhållas att riksskatteverket, vars yttrande fortfarande till stora delar
torde vara relevant även om det avser att ännu krångligare förslag än det
föreliggande, ansett att skattemyndigheternas arbete måste starta senast
den 15 maj 1984 om förslaget skall kunna genomföras vid nästa årsskifte.
Då något beslut av riksdagen inte kommer att föreligga förrän i mitten av
december talar enligt utskottets uppfattning även detta mot att nu införa
den nya fastighetsskatten.

Mot bakgrund av det anförda förordar utskottet att hyrehusavgiften
avvecklas men avstyrker införandet av en fastighetsskatt. Till följd härav
tillstyrker utskottet beträffande fastighetsskatten avslagsyrkandena i de
berörda motionerna och avstyrker bifall till propositionen i motsvarande
del.

dels att utskottet under mom. 1 och 14 såvitt avser införandet av en statlig
fastighetsskatt bort hemställa

att riksdagen med avslag på proposition 1984/85:18 i denna del och
med bifall till motionerna 1983/84:925 yrkande 2, 1983/84:1501
yrkande 13, 1983/84:2114, 1983/84:2525 yrkande 8 samt motionerna
1984/85:57 yrkande 1, 1984/85:58,1984/85:60 yrkande 1,
1984/85:61 yrkande 1, 1984/85:62 yrkande 1 och 1984/85:63
avslår det vid propositionen 1984/85:18 fogade förslaget till lag
om statlig fastighetsskatt.

Tidpunkten för avvecklingen av hyreshusavgiften (mom. 1 delvis)

2. förste vice talman Ingegerd Troedsson, Bo Lundgren, Karl Björzén och
Ewy Möller (alla m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med
”Yrkandena i” och slutar med ”dessa motionsyrkanden” bort ha följande
lydelse.

SkU 1984/85:17

Utskottet anser inte att det finns några bärande skäl att behålla hyreshusavgiften.
Avgiften bör därför avvecklas och utskottet förordar att det
sker med retroaktiv verkan fr. o. m. den 1 januari 1984. På grund härav
tillstyrker utskottet motionerna 1983/84:925 yrkande 1 och 2032.

dels att utskottet under mom. 1 och 14 såvitt avser avvecklingen av
hyreshusavgiften bort hemställa

att riksdagen med anledning av proposition 1984/85:18 i denna del
och motion 1984/85:57 yrkande 2 och med bifall till motionerna
1983/84:925 yrkande 1 och 1983/84:2032 yrkande 1 antar det vid
propositionen fogade förslaget till lag om upphävande av lagen
(1982:1194) om hyreshusavgift med den ändringen att lagen
erhåller nedan angivna såsom reservanternas förslag betecknade
lydelse.

Regeringens förslag

Härigenom föreskrivs att lagen
(1982:1194) om hyreshusavgift
skall upphöra att gälla vid utgången
av år 1984.

Den upphävda lagen gäller dock
fortfarande i fråga om beskattningsår
som har påbörjats före den 1
januari 1985. Därvid skall avgift
påföras med så stor del som svarar
mot förhållandet mellan den del av
beskattningsåret som infaller före
den 1 januari 1985 och hela beskattningsåret.

Reservanternas förslag

Härigenom föreskrivs att lagen
(1982:1194) om hyreshusavgift
skall upphöra att gälla vid utgången
av år 1983.

Den upphävda lagen gäller dock
fortfarande i fråga om beskattningsår
som har påbörjats före den 1
januari 1984. Därvid skall avgift
påföras med så stor del som svarar
mot förhållandet mellan den del av
beskattningsåret som infaller före
den 1 januari 1984 och hela beskattningsåret.

Fastigheter tillhöriga Nobelstiftelsen m. fl. (mom. 5)

3. Stig Josefson (c), förste vice talman Ingegerd Troedsson (m), Bo Lundgren
(m), Ingemar Hallenius (c), Karl Björzén (m), Kjell Johansson (fp)
och Ewy Möller (m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med ”Inte
heller” och slutar med ”Utskottet avstyrker motionen även i denna del”-bort ha följande lydelse.

De stiftelser som är undantagna från statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt
har erhållit denna befrielse på grund av sin höggradigt allmännyttiga
karaktär. Särskilt Nobelstiftelsen intar, som framhålls i motionen,
en unik särställning genom sitt syfte och sin verksamhet. Med hänsyn till
det anseende Nobelpriset har runt om i världen är det ett nationellt intresse
att betingelserna för en hög prissumma inte äventyras. Den föreslagna
fastighetsskatten är till sin karaktär att jämställa med förmögenhetsskatten
eftersom den skall beräknas på grundval av fastigheternas taxeringsvär -

SkU 1984/85:17

den, och den kan enligt utskottets uppfattning inverka negativt på stiftelsens
förmögenhetsinnehav på vars avkastning prissummans storlek är
beroende. Det finns därför enligt utskottets uppfattning anledning att
befria Nobelstiftelsen — och även andra jämförbara stiftelser —från den
nya pålagan. På grund härav tillstyrker utskottet yrkande 2 i motion 62 och
förordar att riksdagen, om riksdagen beslutar införa den föreslagna fastighetsskatten,
begär att regeringen skyndsamt lägger fram förslag om en
sådan skattebefrielse.

dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa

att riksdagen — för den händelse riksdagen inte avslår förslaget i
proposition 1984/85:18 att införa en statlig fastighetsskatt —
med bifall till motion 1984/85:62 yrkande 2 hos regeringen begär
förslag om befrielse från skatten för Nobelstiftelsen och andra
jämförbara stiftelser.

SkU 1984/85:17

Bilaga 1

Konstitutionsutskottets yttrande
1984/85:2 y

över proposition 1984/85:18 om statlig fastighetsskatt

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har beslutat att inhämta konstitutionsutskottets yttrande
över proposition 1984/85:18 om statlig fastighetsskatt och följdmotioner
såvitt avser integritetsfrågorna i sammanhanget.

Det förfarande som enligt det framlagda förslaget skall tillämpas i fråga
om fastighetsskatten förutsätter att skattemyndigheterna som hjälpmedel
för beräkning av skatten får använda ett register över fastigheter, vars
ägare skall betala sådan skatt.

Flertalet av de uppgifter som behövs för påföring av fastighetsskatt,
bl. a. uppgifter rörande fastighetsbeteckning, ägare, slag av fastighet och
taxeringsvärde, Finns redan tillgängliga på datamedium hos länsstyrelserna
och får enligt 7 § skatteregisterlagen (1980:343) ingå i det centrala
skatteregistret. Vissa ytterligare uppgifter behövs emellertid. 1 propositionen
föreslås därför att 7 § skatteregisterlagen utvidgas så att den medger att
det centrala skatteregistret skall få innehålla också de övriga uppgifter som
behövs för beräkning av statlig fastighetsskatt. Enligt vad utskottet erfarit
torde de nya uppgifter som kan behöva införas i registret begränsa sig till
uppgift om typkod enligt fastighetstaxeringsnämnds beslut samt eventuellt
uppgift om vid vilken tidpunkt under året fastigheten har förvärvats.

Som utgångspunkt för det nu framlagda förslaget har förelegat bl. a. en
inom regeringskansliet utarbetad promemoria om den tekniska utformningen
av en statlig fastighetsskatt. I sitt yttrande över promemorieförslaget
anförde datainspektionen (DI) erinringar i olika hänseenden. Bl. a.
framhöll Dl att det inte syntes vara möjligt att föra det register, som enligt
promemorian skulle användas, på ett sådant sätt att det vid varje tidpunkt
skulle innehålla korrekta uppgifter angående dels vilka som är skattskyldiga,
dels vilka fastigheter eller delar av fastigheter som skulle omfattas av
fastighetsskatten. Detta skulle enligt yttrandet komma att föranleda betydande
administrativa svårigheter och få konsekvenser från integritetssynpunkt.
De förtryckta deklarationsblanketterna skulle också komma att
bygga på uppgifter i registret som kunde vara inaktuella eller oriktiga. DI
betonade mot denna bakgrund vikten av ett noggrant förberedelsearbete
från skattemyndigheternas sida.

Utskottet gör följande bedömning.

Det förslag till en statlig fastighetsskatt som lagts fram i propositionen
är i jämförelse med det förslag som DI yttrat sig över avsevärt förenklat.
På viktiga punkter är därför de av DI gjorda erinringarna redan tillgodosedda.

SkU 1984/85:17

När det gäller frågan om aktualiteten hos registeruppgifterna har det
upplysts i propositionen att en korrekt förtryckning av deklarationsblanketterna
kan ske i flertalet fall. I vissa fall får emellertid nytillkomna
faktiska omständigheter eller taxeringsnämndens bedömningar avgörande
betydelse för beräkningen av fastighetsskatten, och beskattningen måste
således i dessa fall grundas på andra uppgifter än de förtryckta. En fastighet
kan t. ex. nyligen ha bytt ägare. Vidare kan fastighetsskatten påverkas
bl. a. av en sådan omständighet som om inkomsten för fastigheten vid
inkomsttaxeringen skall beräknas enligt konventionell metod eller schablonmetod.
Som framhållits i propositionen är det emellertid i dessa fall
inte fråga om några bedömningar utöver dem som ändå måste företas vid
inkomsttaxeringen. Skillnaden är bara den att uppgifterna skall läggas till
grund för beräkning också av statlig fastighetsskatt.

Utskottet kan inte finna att det föreslagna beskattningsförfarandet för
en statlig fastighetsskatt skulle kunna medföra andra komplikationer än
sådana som kan undanröjas genom att de skattskyldiga senast i samband
med att de får del av de förtryckta deklarationsblanketterna informeras om
att vissa uppgifter kan vara inaktuella eller oriktiga på annat sätt. Utskottet
vill samtidigt erinra om att förfarandet med förtryckning av deklarationsblanketter
på grundval av uppgifter som registrerats på datamedium ligger
i linje med önskemålen om ett förenklat deklarationsförfarande för löntagare.
Utskottet utgår från att regeringen med hänsyn till vad DI anfört
också i fortsättningen särskilt uppmärksammar eventuellt uppkommande
problem vad gäller registerföringen m. m.

Med anledning av vad som anförts i vissa följdmotioner och i lagrådets
yttrande rörande skatteförslagets beredning i regeringskansliet vill utskottet
erinra om att regeringsformen innehåller en bestämmelse som tar sikte
på remissbehandlingen av regeringsärenden (7 kap. 2 §). Enligt vad utskottet
uttalat i ett tidigare yttrande till skatteutskottet (KU 1982/83:8 y) följer
av denna bestämmelse att det i varje särskilt fall får bedömas i vad mån det
finns behov av att inhämta upplysningar och yttranden från myndigheter
och sammanslutningar.

Utskottet finner inte anledning till erinran mot regeringens remissbehandling
eller beredning i övrigt av ifrågavarande ärende.

Stockholm den 15 november 1984
På konstitutionsutskottets vägnar
OLLE SVENSSON

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Yngve Nyquist (s),
Wivi-Anne Cederqvist (s), Kurt Ove Johansson (s), Kerstin Nilsson (s),
Gunnar Biörck i Värmdö (m), Sven-Erik Nordin (c), Sture Thun (s), Anita
Modin (s), Elisabeth Fleetwood (m), Karin Ahrland (fp), Ove Eriksson
(m), Bengt Kindbom (c) och Marie-Ann Johansson (vpk).

SkU 1984/85:17

Avvikande mening

av Anders Björck (m), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Sven-Erik Nordin (c),
Elisabeth Fleetwood (m), Karin Ahrland (fp), Ove Eriksson (m) och Bengt
Kindbom (c), vilka anser att den del av utskottets yttrande som på s. 37
börjar med ”Det förslag” och på s. 38 slutar med ”ifrågavarande ärende”
bort ha följande lydelse:

Det förslag till en statlig fastighetsskatt som nu lagts fram innebär
tekniskt sett vissa förenklingar i förhållande till tidigare till lagrådet remitterat
förslag, som var behäftat med sådana brister att det enligt lagrådets
mening inte borde läggas till grund för lagstiftning i oförändrat skick.
Genom de förändringar som förslaget därefter genomgått har en del av de
olägenheter som DI pekat på kunnat undanröjas. Åtskilligt av den av DI
framförda kritiken kvarstår emellertid. Särskilt vill utskottet nämna de
integritets- och rättssäkerhetsproblem som föranleds av att de registeruppgifter
som skall ligga till grund för beräkningen av fastighetsskatt i viss
utsträckning kommer att innehålla inaktuell eller eljest oriktig information.
De problem som uppstår till följd härav har enligt utskottets mening
inte tillräckligt uppmärksammats i propositionen. Bedömningar rörande
behovet av och den närmare utformningen av information och förberedande
kommunikation vill regeringen således överlåta på riksskatteverket.
Med hänsyn till frågornas betydelse borde enligt utskottets mening regeringen
själv ha tagit sitt ansvar och gjort erforderliga bedömningar. Riksdagen
hade då också bättre kunnat bedöma förslagets konsekvenser för de
enskilda från bl. a. integritets- och rättssäkerhetssynpunkter.

Utskottet vill i sammanhanget också erinra om att lagrådet vid sin
behandling av ärendet anmärkt på att skatteförslaget inte har föregåtts av
någon sedvanlig utredning och inte heller varit föremål för annat sådant
remissförfarande som avses i 7 kap. 2 § regeringsformen än att några
myndigheter fått yttra sig angående innehållet i en departementspromemoria
rörande den lagtekniska konstruktionen av skatten och om beskattningsförfarandet.
Vissa enskilda organisationer har därjämte på eget initiativ
inkommit med yttrande över nämnda promemoria. Lagrådet har på
grund av den bristfälliga beredningen i regeringskansliet ansett sig ha
begränsade möjligheter att bedöma det remitterade förslaget särskilt i de
hänseenden sorn avses i 8 kap. 18 § tredje stycket 3 — 5 regeringsformen.
Utskottet vill framhålla att dessa brister i regeringens handläggning kvarstår
i det till riksdagen framlagda förslaget.

SkU 1984/85:17

Bilaga 2

Bostadsutskottets yttrande
1984/85:2y

om statlig fastighetsskatt (prop. 1984/85:18)

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har den 23 oktober 1984 beslutat inhämta yttrande från
bostadsutskottet över proposition 1984/85:18 om statlig fastighetsskatt
jämte med anledning av propositionen eventuellt väckta motioner.

Propositionen

Efter föredragning av bostadsministern har regeringen beslutat bereda
riksdagen tillfälle att ta del av vad han anfört om införandet av en statlig
fastighetsskatt och om upphävandet av nu gällande hyreshusavgift.

Efter föredragning av finansministern har regeringen beslutat föreslå
riksdagen att anta

1. lag om statlig fastighetsskatt,

2. lag om upphävande av lagen (1982:1194) om hyreshusavgift,

3. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

4. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

5. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

6. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),

7. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343).

Lagrådets yttrande har inhämtats bl. a. beträffande den huvudsakliga
utformningen av en statlig fastighetsskatt och beträffande lagförslagen
under I —3 ovan.

Motionerna m. m.

1 detta yttrande behandlas de med anledning av propositionen väckta
motionerna i följande delar.

Motionerna 1984/85:

57 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1984/85:18 såvitt avser införande av
statlig fastighetsskatt och följdlagstiftning (propositionens lagförslag nr 1

och nr 3 — 7),

2. att riksdagen godkänner förslaget till lag om upphävande av lagen
(1982:1194) om hyreshusavgift (propositionens lagförslag nr 2),

58 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) vari hemställs

1. att riksdagen beslutar avslå förslaget till lag om statlig fastighetsskatt,

SkU 1984/85:17

2. att riksdagen beslutar avslå förslaget till ändring i kommunalskattelagen
(1928:370),

3. att riksdagen beslutar avslå förslaget till lag om ändring i taxeringslagen
(1956:623),

4. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till lag om ändring i
uppbördslagen (1953:272) beslutar att ordet hyreshusavgift i 1 § och 3 § 1
mom. i uppbördslagen (1953:272) tas bort,

5. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till lag om ändring i
skattebrottslagen (1971:69) beslutar att orden "lagen (1982:1124) om hyreshusavgift”
i I § skattebrottslagen (1971:69) utgår,

6. att riksdagen beslutar avslå förslaget till lag om ändring i skatteregisterlagen
(1980:343),

59 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari såvitt nu är i fråga hemställs

1. att riksdagen beslutar

a. att de allmännyttiga bostadsföretagens fastigheter undantas från
fastighetsskatten,

b. att fastighetsskatten skall utgå även för industribyggnader,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

a. att huvuddelen av intäkten av en fastighetsskatt skall användas på
bostadssektorn i avsikt att hålla boendekostnaderna nere och uppnå
rättvisa mellan olika upplåtelseformer,

60 av Jan-Eric Virgin (m) och Bertil Danielsson (m) vari hemställs

1. att riksdagen i första hand avslår regeringens proposition 1984/85:18
angående en ny statlig fastighetsskatt,

2. att riksdagen i andra hand med ändring av regeringens förslag beslutar
att bostäder ingående i lantbruksföretag undantas från den föreslagna
fastighetsskatten,

61 av Lennart Brunander (c) och Rune Torwald (c) vari hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1984/85:18,

2. att riksdagen — om yrkandet under I. inte bifalls — beslutar sådan
ändring av bestämmelserna att jordbrukets bostäder erhåller samma beskattning
som småhus,

62 av Knut Wachtmeister (m) vari såvitt nu är i fråga hemställs

I. att riksdagen avslår proposition 1984/85:18,

63 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar
avslå proposition 1984/85:18 såvitt gäller samtliga delar utom förslaget till
lag om upphävande av lagen (1982:1194) om hyreshusavgift och därav
föranledda följdändringar.

Representanter för Sveriges Fastighetsägareförbund och för Sveriges
Villaägareförbund har muntligen och skriftligen lämnat synpunkter i ärendet.
En skrivelse har inkommit från en privatperson.

SkU 1984/85:17

Uppgifter i anslutning till propositionen m. m.
Bostadssubventionernas utveckling m. m.

1 propositionen (s. 4—5) lämnas uppgifter om samhällets stöd till bostadssektorn.
År 1984 beräknas detta stöd uppgå till 27 miljarder kronor.
Stödet utgår direkt i form av bostadsbidrag och räntebidrag och indirekt
i form av skattesubventioner i första hand för egnahemsägare. Staten
tillförs intäkter från bostadssektorn genom hyreshusavgiften.

I avsikt att minska belastningen på statsbudgeten har i första hand
försök gjorts att minska utgiften för räntebidragen. Räntebidrag, som i
princip lämnas till kostnader för ränta på bostadslån och underliggande
kredit inom låneunderlaget för bostäder, motsvarar skillnaden mellan
räntekostnaden för sådana lånedelar och en garanterad ränta. Den garanterade
räntan höjs årligen genom generella s. k. normala upptrappningar.

Vid sidan av dessa generella upptrappningar har riksdagen hösten 1980,
våren 1981 och våren 1982 (se CU 1980/81:7, CU 1980/81:30 och CU
1981/82:26) beslutat om s. k. extra upptrappningar under åren 1981 — 1985
för äldre statsbelånade bostadshus. Dessa extra upptrappningar har haft
det huvudsakliga syftet att minska bostadssektorns belastning på statsbudgeten.
Av propositionen framgår att anslagsbelastningen för år 1985 på
grund av de extra upptrappningarna beräknas bli ca 3 miljarder kronor
lägre än vad som annars skulle varit fallet. Genom borttagande av de s. k.
retroaktiva räntebidragen minskas anslagsbelastningen med ca 1,5 miljarder
kronor. Intäkterna från hyreshusavgiften beräknas för år 1985 bli ca
600 milj. kr.

I propositionen (s. 8 — 9) anges kapitalkostnadsökningarna i kr./m2 till
följd av de normala och extra upptrappningarna av de garanterade räntorna
åren 1981 — 1985 och av en hyreshusavgift om 2 %. Kostnadsökningar
till följd av upptrappningarna för egnahem har beräknats med utgångspunkten
i 50% marginalskatt. För hyresbostäder grundas uppgifterna på
genomsnittliga effekter för SABO-företagen.

För egnahem byggda 1958 och senare medför upptrappningarna att
boendekostnaderna blir 8 — 45 kr./m2 högre under år 1985 än under 1980.
För bostadsrättslägenheter är kostnadsökningarna på grund av upptrappningarna
av ungefär motsvarande storlek som för egnahemmen. För hyreshusen
har upptrappningarna medfört kostnadsökningar om ca 30 kr./m2.

Hyreshusavgiften anges ha ökat kostnaderna för SABO-företagen med
ca 4 kr./m2 i genomsnitt. För fastigheter med bostadsrättslägenheter och
med värdeår före 1975 medför avgiften boendekostnadsökningar om ca 16
kr./m2. Kostnadsökningen för ett enskilt hyreshus anges ligga i nivå med
den för ett motsvarande bostadsrättshus.

Sammanfattning av regeringens förslag om statlig fastighetsskatt

1 avsikt att minska bostadssektorns belastning på statsbudgeten anför
bostadsministern att hans överväganden lett honom fram till uppfattning -

SkU 1984/85:17

en att en statlig fastighetsskatt är det instrument som tillsammans med
räntebidragssystemet för ny- och ombyggnad bäst svarar mot kravet på ett
rättvist och solidariskt omfördelningssystem inom bostadssektorn.

I propositionen förordas därför att en sådan skatt införs. Av fiskala skäl
förordas dessutom att skatten skall omfatta även vissa andra fastigheter än
sådana som innehåller bostäder. Sammanfattningsvis innebär regeringens
förslag följande.

Fr. o. m. den I januari 1985 föreslås en statlig fastighetsskatt tas ut för
samtliga hyreshus, småhus och bostadsbyggnader på lantbruk samt tomtmark
som är avsedd att bebyggas med någon av dessa hustyper. I begreppet
hyreshus ingår t. ex. vissa hus med lokaler samt hotell- och restaurangbyggnader.
Underlaget för skatten utgörs för småhus av en tredjedel av
taxeringsvärdet och för hyreshus av hela taxeringsvärdet. Skattesatsen
föreslås vara 1,4% för schablonbeskattade fastigheter och 2 % för övriga
fastigheter. Fastighetsskatten skall vara avdragsgill utom i fråga om schablonbeskattade
fastigheter. Samtidigt som fastighetsskatten införs avvecklas
den nuvarande hyreshusavgiften. Fastighetsskatten skall under åren
1985 och 1986 utgå med 0,5% resp. 1 % i fråga om schablonbeskattade
småhus och med 0,7 % resp. 1,4 % i fråga om övriga småhus och hyreshus
på lantbruksenhet.

Statens intäkter från fastighetsskatten, med hänsyn tagen till vissa kompensationsåtgärder,
beräknas för år 1985 till ca 2,6 miljarder kronor.
Fiyreshusavgiften skulle för detta år tillfört staten intäkter om 1,5 miljarder
kronor. Den i propositionen föreslagna fastighetsskatten beräknas sålunda
medföra en ökad intäkt om 1,1 miljarder kronor för detta år.

Fr. o. m. år 1987 beräknas skatten ge intäkter om ca 4,7 miljarder kronor.
Hänsyn har då inte tagits till kompensationsåtgärder.

I sammanhanget bör nämnas att regeringen i proposition 1984/85:85
lagt fram förslag bl. a. om vissa kompensationsåtgärder. Denna proposition
kommer bostadsutskottet att behandla senare under år 1984.

Utskottet

Vad ovan redovisats om utvecklingen av bostadssubventionerna samt
om vissa tidigare åtgärder i avsikt att minska bostadssektorns belastning på
statsbudgeten har lett bostadsministern fram till uppfattningen att en statlig
fastighetsskatt är det instrument som tillsammans med räntebidragssystemet
för ny- och ombyggnad bäst svarar mot kravet på ett rättvist och
solidariskt omfördelningssystem på bostadssektorn. Efter att ha redogjort
för lagrådets yttrande såvitt gäller de allmänna synpunkterna på förslaget
till fastighetsskatt redovisar bostadsministern i propositionen (s. 14—18)
sin uppfattning om hur skatten bör utformas. Hans förslag har sammanfattningsvis
refererats i föregående avsnitt.

SkU 1984/85:17

I partimotioner från folkpartiet, moderata samlingspartiet och centerpartiet
yrkas avslag på samtliga lagförslag i propositionen utom förslaget
att upphäva lagen om hyreshusavgift. Även i förstahandsyrkandena i
motionerna 60 (m), 61 (c) och 62 (m) yrkas avslag på förslaget om att införa
en statlig fastighetsskatt. I partimotion från vänsterpartiet kommunisterna
tas upp vissa frågor om skattens utformning.

I folkpartiets partimotion 57 kritiseras bostadsministerns motiv för att
föreslå införandet av en fastighetsskatt. Enligt motionärernas uppfattning
är bostadsministerns utgångspunkt för förslaget ohållbar liksom hans argument.
Den i propositionen presenterade statistiken anges vara missvisande
och ofullständig. Motionärerna anför att alla fastigheter kommer att
träffas av fastighetsskatten men för dem som får räntebidrag neutraliseras
skatten genom ökade bidrag. Skatten fördelas inte på ett rimligt sätt efter
bärkraft. Dessutom innebär förslaget i propositionen en höjning av det
samlade skatteuttaget som redan anses för högt.

Även i moderata samlingspartiets partimotion 58 kritiseras regeringsförslaget.
Motionärerna anför därvid bl. a. att småhusägarna de senaste åren
drabbats av stora kostnadsökningar. 1 motionen framhålls att de småhusägare
som får statliga räntesubventioner kommer att under förhållandevis
kort tid kompenseras inom räntebidragssystemet men att även dessa småhusägare
därefter fullt ut kommer att drabbas av den nya skatten. Vidare
anför motionärerna att pensionärer utan full ATP kan bli tvingade att sälja
sin bostad till följd av den nya skatten. Beträffande hyreshus och bostadsrättshus
anges i motionen att även flerfamiljshusen råkat ut för stora
kostnadshöjningar de senaste åren. Skatteeffekten för flerbostadshus med
statliga lån kommer dock enligt motionärerna att neutraliseras genom av
regeringen aviserade kompensatoriska åtgärder. Motionärerna kritiserar
också förslaget från utgångspunkten att det inte är neutralt med hänsyn till
ägareförhållanden och för att det omfattar fritidshus och lokalfastigheter.
Bl. a. reses invändningar mot att lokaler som inte betraktas som bostäder
— t. ex bensinstationer med livsmedelsförsäljning — kommer att få kostnadsmässiga
fördelar framför sådan försäljning i butik.

I centerpartiets partimotion 63 behandlas relativt utförligt lagrådets
kritik mot förslaget om en statlig fastighetsskatt. Motionärerna, som instämmer
med vad lagrådet anfört, anser att lagrådets invändningar inte
föranlett några mera betydande förändringar av regeringens förslag. Stark
oro uttrycks i motionen över regeringens bristande noggrannhet i beredningsarbetet.
Motionärerna sammanfattar sina invändningar mot regeringens
förslag och hävdar att fastighetsskatten höjer skattetrycket, att
skatten inte tas ut efter bärkraft, att den är orättvis och att den konserverar
nuvarande subventionssystem på bostadssektorn. Motionärerna finnér det
osäkert om skatten stärker statsfinanserna. Vidare kritiserar motionärerna
regeringens förslag eftersom i det ingen speciell hänsyn tas till kompensatoriska
åtgärder för de fastigheter som inte har några räntesubventioner.

SkU 1984/85:17

1 samtliga nu refererade partimotioner anförs att det måste anses anmärkningsvärt
att regeringen inte avvaktar resultatet av bostadskommitténs
arbete med att utforma ett nytt bostadsfinansieringssystem.

Vad i propositionen och i de ovan refererade motionerna anförts om en
statlig fastighetsskatt ger bostadsutskottet anledning att avge följande yttrande.

Bostadsutskottet begränsar sitt yttrande till att omfatta vad regeringen
efter föredragning av bostadsministern förelagt riksdagen och vad i däremot
ställda motioner föreslagits. Som framgått ovan har regeringen berett
riksdagen tillfälle att ta del av vad bostadsministern anfört om en statlig
fastighetsskatt och om upphävande av nu gällande hyreshusavgift.

Inledningsvis vill utskottet ta upp frågan om syftet med en statlig fastighetsskatt.
Denna fråga har tämligen ingående behandlats i partimotionerna
från (m), (c) och (fp). Den har också behandlats i vänsterpartiet kommunisternas
partimotion. Vad i denna motion föreslagits behandlar utskottet
delvis nedan. Det har i propositionen hävdats att skattens främsta
syfte är att bidra till att öka omfördelningen av bostadssubventionerna
inom bostadssektorn mellan olika upplåtelseformer och mellan fastigheter
av olika ålder.

Mot en sådan uppfattning har anförts att skattens huvudsakliga uppgift
är att minska bostadssektorns belastning på statsbudgeten. Denna ståndpunkt
hävdas sålunda i partimotionerna från (m), (c) och (fp).

Även om åtgärder tidigare vidtagits inom räntebidragssystemet i avsikt
att omfördela bördorna inom bostadssektorn finnér bostadsutskottet det
nödvändigt att ytterligare insatser görs i avsikt att uppnå ett så rättvist och
solidariskt omfördelningssystem som möjligt. En anslutning till ett sådant
synsätt innebär enligt bostadsutskottets mening att åtgärder måste vidtas
för att ytterligare bygga ut ett sådant system. Även enligt bostadsutskottets
uppfattning får det av regeringen nu presenterade förslaget anses ha en
klar fördelningspolitisk profil, låt vara att förslaget genom sin utformning
delvis har vissa inslag även av fiskal natur. Detta senare motiv är en viktig
förutsättning för möjligheterna att upprätthålla det nödvändiga stödet till
nyproduktionen.

Utskottets uppfattning är alltså att ytterligare omfördelningsåtgärder
behövs. Frågan är då närmast hur ett system skall utformas som gör det
möjligt att uppnå ett rättvisare och mera omfattande fördelningssystem
inom bostadssektorn än dagens system som ju huvudsakligen inneburit en
omfördelning inom räntebidragssystemet främst mellan hus av olika årgångar.
Enligt utskottets mening finns i detta sammanhang anledning
erinra om att en bred riksdagsmajoritet ställt sig bakom åtgärder på bostadsbyggandets
område som brukar innefattas i begreppet en social bostadspolitik.
Ett väsentligt inslag i en sådan politik är att fördela boendekostnaderna
på ett rättvist sätt. Ett annat väsentligt inslag är att stödja och
främja ett jämlikt och integrerat boende. För att så ambitiösa bostadspo -

SkU 1984/85:17

litiska målsättningar skall kunna förverkligas är det både önskvärt och
nödvändigt att vidta åtgärder som bidrar till att öka omfördelningen av
bostadssubventionerna. Tidigare har kritik mot en sådan politik förts fram
främst av moderata samlingspartiet. Den har alltid tillbakavisats av bostadsutskottets
majoritet liksom av en bred riksdagsmajoritet.

Bostadsutskottet som sålunda vidhåller sin tidigare uppfattning om att
den sociala bostadspolitiken alltjämt bör vara utgångspunkten för samhällets
insatser för de boende finner det därmed också väl motiverat att
ytterligare åtgärder vidtas för att hävda denna politik. En sådan uppfattning
låter sig väl förenas med vad bostadsministern i propositionen anfört
som motiv för att införa en statlig fastighetsskatt i huvudsak med den
utformning som där förordas. Nedan behandlar utskottet vissa enskildheter
i regeringsförslaget.

Med det anförda anser bostadsutskottet att skatteutskottet bör föreslå
riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna vad bostadsutskottet
ovan anfört om en statlig fastighetsskatt. Ett sådant ställningstagande
innebär en anslutning till vad regeringen efter föredragning av bostadsministern
beslutat förelägga riksdagen och avslag på motionerna 57 (fp),
58 (m), 60 (m) yrkande 1,61 (c) yrkande 1,62 (m) yrkande 1 och 63 (c) i den
mån motionerna behandlas i detta yttrande .

Bostadsutskottet finner heller inte tillräckliga skäl föreligga att tillstyrka
andrahandsyrkandena i motionerna 60 (m) och 61 (c) beträffande utformningen
m. m. av fastighetsskatten för lantbrukets bostäder.

Den närmare tekniska utformningen m. m. av skatten får anses falla
under skatteutskottets beredning.

Bostadsutskottet övergår nu till att behandla vad i vänsterpartiet kommunisternas
partimotion 59 yrkande 1 a och 1 b samt yrkande 2 a föreslagits
och förordats om fastighetsskatten m. m.

Motionärerna föreslår — yrkande 1 b — att riksdagen beslutar att fastighetsskatt
skall utgå även för industribyggnader.

Av propositionen (s. II) framgår att bostadsministern — efter samråd
med finansministern och industriministern — förordar att denna fråga tas
upp i ett vidare sammanhang där industrins totala beskattningsförhållanden
behandlas.

Enligt utskottets uppfattning finns inte anledning att, såsom anges i
propositionen, ens i ett vidare sammanhang överväga om industrins fastigheter
skall träffas av fastighetsskatt. Som föreslås i partimotionerna 57 (fp),
58 (m) och 63 (c) finns inte bärande skäl att föreslå att en fastighetsskatt
över huvud taget införs. Vad i dessa motioner föreslagits kan sålunda inte
förenas med förslaget i partimotion 59 (vpk) yrkande 1 b om att fastighetsskatt
skall utgå för industribyggnader. Detta motionsyrkande avstyrks.
Vad utskottet nu anfört om att anledning saknas att överväga att fastighetsskatt
skall utgå för industrifastigheter bör skatteutskottet föreslå riksdagen
att som sin mening ge regeringen till känna.

SkU 1984/85:17

1 motion 59 (vpk) yrkande 1 a föreslås riksdagen besluta undanta de
allmännyttiga bostadsföretagens fastigheter från skatten.

I proposition 1984/85:85 har lagts fram förslag i syfte att kompensera
vissa fastighetsägare för de kostnadsökningar fastighetsskatten beräknas
medföra. I denna proposition föreslås kompensationsåtgärder för fastigheter
som omfattas av det statliga bostadsfinansieringssystemet med anledning
av fastighetsskatten och extra upptrappningar av den garanterade
räntan. Förslagen i denna proposition kommer utskottet att behandla
senare under år 1984. Nettoeffekten av förslagen i propositionen innebär
fr. o. m. år 1986 en sänkning av den garanterade räntan bl. a. för allmännyttiga
bostadsföretag. Dessutom föreslås, under vissa förutsättningar,
dispens från avsättning till konsolideringsfond — ett förslag som direkt tar
sikte på de allmännyttiga bostadsföretagen. För år 1985 föreslås att ett
särskilt räntebidrag betalas ut. Slutligen bör i detta sammanhang erinras
om att i den nyligen framlagda och till skatteutskottet hänvisade propositionen
1984/85:70 föreslagits att den kommunala garantibeskattningen för
juridiska personer skall avskaffas. Ett genomförande av detta förslag
kommer att innebära lättnader för de flesta allmännyttiga bostadsföretagen.

Bostadsutskottet har tidigare i skilda sammanhang givit uttryck för
uppfattningen att de allmännyttiga bostadsföretagen har en viktig uppgift
inom ramen för en social bostadspolitik. Mot bakgrund av en sådan
uppfattning finns goda skäl hävda att olika åtgärder bör vidtas så att dessa
företag ges reella möjligheter att medverka till att denna politik förverkligas.
1 de båda i föregående stycke nämnda propositionerna läggs förslag
med detta syfte fram. Dessa förslag kommer senare att prövas av riksdagen.
Enligt bostadsutskottets uppfattning bör i nuvarande läge inte förordas
att de allmännyttiga bostadsföretagen undantas från fastighetsskatt.
Riksdagsbehandlingen av de förordade kompensationsåtgärderna m. m.
bör avvaktas. Motion 59 (vpk) yrkande 1 a bör därför inte nu vinna
riksdagens bifall.

I motion 59 (vpk) yrkande 2 a begärs ett riksdagens tillkännagivande om
att huvuddelen av intäkten av en fastighetsskatt skall användas på bostadssektorn
i avsikt att hålla boendekostnaderna nere och uppnå rättvisa
mellan upplåtelseformerna.

Bostadsutskottet har ovan redogjort för vidtagna åtgärder i avsikt att
uppnå ett rättvist omfördelningssystem — ett system som enligt bostadsutskottets
uppfattning genom den nu föreslagna fastighetsskatten byggs ut
och fördjupas. Denna bostadsutskottets uppfattning får anses ligga i linje
med vad i motion 59 (vpk) yrkande 2 a föreslagits. Det i motionen begärda
tillkännagivandet kan därför inte anses tjäna något reellt syfte. Motionsyrkandet
bör inte nu bifallas. Vad i propositionen om fastighetsskatten
förordats och i propositionen om vissa kompensatoriska åtgärder föreslagits
kommer — vid en riksdagens anslutning därtill — att innebära att vad

SkU 1984/85:17

i motion 59 (vpk) yrkande 2 a föreslagits i inte ringa omfattning får anses
tillgodosett.

Vad i övrigt i propositionen eller i motionen föreslagits har inte givit
bostadsutskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Stockholm den 20 november 1984

På bostadsutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Oskar Lindkvist (s), Rolf Dahlberg
(m), Maj-Lis Landberg (s), Knut Billing (m), Magnus Persson (s), Bertil
Danielsson (m), Birgitta Hambraeus (c), Per Olof Håkansson (s), Margareta
Gard (m), Kerstin Ekman (fp), Tore Claeson (vpk), Margareta Palmqvist
(s), Rune Evensson (s) och Bengt-Ola Ryttar (s).

Avvikande meningar

1 Förslaget om en statlig fastighetsskatt m. m.

Kjell A. Mattsson (c), Rolf Dahlberg (m), Knut Billing (m), Bertil
Danielsson (m). Birgitta Hambraeus (c), Margareta Gard (m) och Kerstin
Ekman (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 45 börjar ”Bostadsutskottet
begränsar” och på s. 46 slutar ”skatteutskottets beredning”,

dels den del av utskottets yttrande som på s. 47 börjar ”1 motion” och på
s. 48 slutar ”anses tillgodosett” bort lyda:

Som anförs i partimotionerna från (m), (c) och (fp) innebär förslaget om
en fastighetsskatt en höjning av det samlade skatteuttaget som redan är för
högt. Obalansen i vår ekonomi är till stor del ett resultat av för höga utgifter
och ett alltför högt skatteuttag. Bostadsutskottet instämmer i motionärernas
kritik att det inte sällan inträffar att höjningen av en skatt leder till
minskade inkomster från andra skatter. Redan utifrån den nu redovisade
principiella uppfattningen finns goda motiv för att avvisa regeringens
förslag om införande av en fastighetsskatt. Frågan om utformningen av
skattesystemet faller närmast under skatteutskottets beredning.

Såvitt frågan om en fastighetsskatt faller inom bostadsutskottets beredningsområde
vill utskottet anföra följande.

Lagrådet kritiserade förslaget bl. a. därför att det inte föregåtts av sedvanlig
utredning och inte varit föremål för ordentligt remissförfarande.
Förslaget behandlade inte lika fall lika och skatten fördelar inte pålagan
efter bärkraft. Förslaget är komplicerat och invecklat och är svårförståeligt
för den enskilde medborgaren.

SkU 1984/85:17

Även om regeringens förslag till riksdagen delvis omarbetats efter lagrådets
kritik kvarstår lagrådets invändningar. Kritik beträffande det remitterade
förslaget har från olika utgångspunkter förts fram även av de
organisationer som på eget initiativ delgivit bostadsdepartementet sin
uppfattning i frågan.

Att fastighetsskatten ger orimliga konsekvenser har tydligen insetts även
av regeringen eftersom regeringen i en nyligen avlämnad proposition
(prop. 1984/85:85) föreslagit riksdagen att besluta om vissa kompensatoriska
åtgärder med anledning av fastighetsskatten. Dessa kompensatoriska
åtgärder är avsedda endast för dem som omfattas av räntebidragssystemet.
En sådan ordning måste te sig stötande och upplevas som mycket orättvis.
Dessa låntagare har ofta väsentligt lägre boendekostnader än de som inte
har statliga lån med räntebidrag.

Det kan inte med fog hävdas att fastighetsskatten har tillkommit främst
i syfte att omfördela subventionerna inom bostadssektorn. I så fall skulle
ju fastighetsskatt inte träffa lokaler, fritidsfastigheter och vissa obebyggda
tomter.

Att skatten har främst fiskala motiv framgår även av den ovannämnda
propositionen om vissa kompensatoriska åtgärder. Av denna proposition
framgår nämligen att staten år 1985 tillförs ca 2 miljarder kronor efter
avräkning av kostnaderna för kompensationen. För år 1986 har regeringen
beräknat statens intäkter efter avräkning av kostnaderna för kompensationen
till ca 3,4 miljarder kronor: Därmed har även regeringen anslutit sig
till motionärernas uppfattning att skatten har främst fiskala motiv.

Bostadsutskottet avvisar sålunda på goda grunder regeringens förslag
om en fastighetsskatt. Det finns emellertid anledning att ge ytterligare
exempel på hur dåligt genomtänkt och inkonsekvent skatteförslaget är.
Bostadsministern har år 1983 (prop. 1982/83:50) mycket klart framhållit
att hyreshusavgiften för att vara neutral med hänsyn till ägandeförhållandena
inte bara måste vara avdragsgill för konventionellt beskattade fastigheter
utan även utgå med samma procentsats som för de schablonbeskattade.
Samma resonemang är naturligtvis giltigt även beträffande fastighetsskatten.
Trots detta föreslås att skatten skall utgå med 2 % av taxeringsvärdet
för konventionellt beskattade fastigheter och med 1,4% för schablonbeskattade.
Förslaget är således ytterligare ett gynnande av de allmännyttiga
företagen. Det finns sålunda inga möjligheter för privata fastighetsägare
att genom hyreshöjningar få full kompensation för skatten.

1 det nu framlagda regeringsförslaget föreslås att även egenägda småhus
träffas av fastighetsskatt. Dessa fastigheter är undantagna från hyreshusavgiften.
Även många av dessa fastighetsägare har redan en mycket brydsam
ekonomisk situation inte minst beroende på den stora ökningen av
boendekostnaden under de senaste åren.

De egnahemsägare som under de senaste åren finansierat sina hus utan
statliga lån och alltså inte erhållit några räntebidrag — s. k. frifinansiering

4 Riksdagen 1984/85. 6sami. Nr 17.

SkU 1984/85:17

— har höga kapitalkostnader. Dessa fastighetsägare kommer inte heller i
åtnjutande av den i proposition 1984/85:85 föreslagna kompensationen
som, vid ett införande av fastighetsskatten, avses komma de egnahemsägare
till godo som i dag omfattas av räntebidragssystemet. För de egnahemsägare
som under de senaste åren förvärvat ett äldre egnahem är boendekostnaderna
än högre.

En annan grupp av egnahemsägare som drabbas hårt av en eventuell
fastighetsskatt är pensionärer med låg eller ingen ATP. Visserligen skall
även dessa kompenseras enligt regeringens förslag men reglerna för kompensationen
har konstruerats så att kompensation innebär någon lättnad
endast för pensionärer som har fastigheter med ett relativt högt taxeringsvärde.

I sammanhanget bör erinras om att moderata samlingspartiet, centerpartiet
och folkpartiet i riksdagen lagt fram förslag till ett reformerat
bostadsfinansieringssystem. Dessa förslag skall inte här behandlas. Bostadsutskottet
konstaterar dock att ett genomförande av förslagen vida
bättre och rättvisare än regeringens förslag skulle fördela bostadssubventionerna
och minska kostnadsökningarna i bostadsbyggandet. Därtill
skulle skattetrycket sänkas.

Slutligen finner bostadsutskottet det märkligt att regeringen valt att nu
presentera sitt förslag och därmed förekomma bostadskommittén. Denna
kommitté harju som en av sina huvuduppgifter att överväga utformningen
av ett nytt bostadsfinansieringssystem.

Bostadskommittén har i juni 1984 i sitt delbetänkande (SOU 1984:35)
redogjort för den fastighetsekonomiska utvecklingen från början av
1970-talet. I det betänkandet nämns (s. 171 — 172) olika undersökningar
som behandlar lönsamheten i privat fastighetsförvaltning. Den bild som
presenteras i dessa undersökningar är enligt bostadskommittén entydig.
Nyinköpta privata fastigheter ger under en följd av år negativ eller mycket
låg direktavkastning på eget kapital. Hänsyn har inte tagits till skattereglerna.
Enligt kommittén (s. 174) torde dock skattereglerna inte vara av
avgörande betydelse för lönsamheten vid enskild fastighetsförvaltning för
det stora antalet fastighetsägare.

Bostadskommittén har också behandlat (s. 94—98) frågan om kostnadsneutralitet
mellan olika upplåtelseformer. Av delbetänkandet framgår att
kapitalutgifter för år 1985 för egnahem blir högre än för flerbostadshusen
för bostäder byggda 1969— 1985. Beräkningarna utgår från en fastighetsskatt
om 12 kr./m: och nettoräntor. Tas dessutom kostnaderna för amortering
och ränta på eget kapital med ökar skillnaderna i kapitalutgifter
ytterligare.

Representanter för Sveriges Fastighetsägareförbund och för Sveriges
Villaägareförbund har inför utskottet redovisat ytterligare uppgifter till
stöd för bostadskommitténs beräkningar.

Vad nu anförts innebär att bostadsutskottet anser att skatteutskottet bör

SkU 1984/85:17

föreslå riksdagen att bifalla partimotionerna 57 (fp), 58 (m) och 63 (c) om
att avslå samtliga lagförslag i propositionen utom förslaget att upphäva
hyreshusavgiften. Vad nu anförts innebär också att vad i motionerna 60
(m), 61 (c) och 62 (m) kommer att tillgodoses. Vad i motion 59 (vpk)
yrkande 1 a föreslagits om att de allmännyttiga bostadsföretagens fastigheter
skall undantas från fastighetsskatten kommer även att tillgodoses. I
övrigt bör sistnämnda motion avslås av riksdagen.

2 Fastighetsskatt på industrifastigheter

Oskar Lindkvist, Maj-Lis Landberg, Magnus Persson, Per Olof Håkansson,
Margareta Palmqvist, Rune Evensson och Bengt-Ola Ryttar (alla s)
anser att den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar ”Enligt utskottets”
och slutar ”till känna” bort lyda:

Utskottet delar den i propositionen framförda uppfattningen. Frågan
om fastighetsskatt skall utgå även för industrins byggnader får sålunda
övervägas i ett vidare sammanhang. Motion 59 (vpk) yrkande I b avstyrks
med hänvisning till vad nu anförts.

3 Fastighetsskatt på industrifastigheter

Tore Claeson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande på s. 46 som
börjar ”Enligt utskottets” och slutar ”till känna” bort lyda:

Utskottet har ovan betonat vikten av att åtgärder vidtas för att bättre än
f. n. hävda den sociala bostadspolitiken. Ett sådant synsätt innebär bl. a.
att olika åtgärder bör vidtas inte bara genom en omfördelning av de
ekonomiska resurserna inom bostadssektorn. Det finns enligt utskottet
dessutom goda motiv för uppfattningen att bostadssektorn bör tillföras
resurser från andra samhällssektorer.

1 detta sammanhang kan det finnas anledning erinra om bostadsministerns
uttalande i proposition 1983/84:40 om vissa ekonomisk-politiska
åtgärder m. m. I denna proposition anfördes att frågan om fastighetsskatten
också skulle omfatta industrifastigheter skulle övervägas vidare. I den
nu behandlade propositionen föreslås att frågan om dessa fastigheter skall
träffas av fastighetsskatt tas upp i ett vidare industri politiskt sammanhang.

Enligt utskottets mening finns goda skäl föreslå att också industrins
fastigheter träffas av fastighetsskatten redan fr. o. m. den I januari 1985
dvs. vid den tidpunkt då lagen om statlig fastighetsskatt avses träda i kraft.
Enligt bedömningar som gjorts skulle ett skatteuttag om I % på industrins
fastigheter samt I % på de fastigheter för vilka enligt regeringens förslag
fastighetsskatt skall betalas vid i övrigt oförändrade regler ge staten intäkter
år 1987 av något större omfattning än de 4,7 miljarder kronor som
skatten enligt propositionen beräknas tillföra statskassan.

Såsom anförs i propositionen bör för vissa småhus och hyreshus på

SkU 1984/85:17

lantbruksenhet under åren 1985 och 1986 fastighetsskatten tas ut med lägre
belopp. Utskottet förordar därför att skatten under år 1985 utgör 0,5 % av
underlaget och för år 1986 0,75 % av underlaget. Under år 1987 bör
skatteuttaget för samtliga fastigheter som skall träffas av skatten utgöra
1 %.

Skatteutskottet bör utforma förslag till lagtext i enlighet med vad nu
förordats.

Vad nu föreslagits om att fastighetsskatt skall betalas även för industrifastigheter
är en anslutning till vad i vänsterpartiet kommunisternas partimotion
59 yrkande 1 b föreslagits. Att även dessa fastigheter bör träffas
av fastighetsskatten är ett uttryck för uppfattningen att också företagen bör
medverka till att tillföra bostadsmarknaden resurser så att normalinkomsttagare
får råd att hyra en tillräckligt stor, modernt utrustad bostad i bra
miljö till rimliga kostnader och — på sikt — utan bostadsbidrag. Utskottets
ställningstagande grundas också på uppfattningen att beskattningen i högre
grad än f. n. bör träffa företagen.

4 Skatter och bostadssubventioner

Rolf Dahlberg, Knut Billing, Bertil Danielsson och Margareta Gard
(alla m) anför.

1 propositionen lämnas uppgifter om samhällets totala stöd till bostadssektorn.
1 detta stöd inbegriper regeringen även avdragsrätt för räntekostnader
främst för egnahemsägare.

Tidigare rådde politisk enighet om att rätten till ränteavdrag var en del
av skattesystemet. Denna s. k. symmetriprincip innebär nämligen att ränteintäkter
fullt ut beskattas medan räntekostnader får dras av.

Moderata samlingspartiet hävdar alltjämt denna princip. Det kan sålunda
inte hävdas att egnahemsägarens avdrag för räntekostnader är en bostadssubvention.

5 Ett omfördelningssystem på bostadssektorn m. m.

Tore Claeson (vpk) anför.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 59 förs fram flera förslag
i avsikt att ytterligare minska orättvisorna på bostadssektorn och bidra till
ett bättre, rättvisare, mera solidariskt och mera heltäckande omfördelningssystem.
Dessa förslag redovisas i motionen och delvis i föreliggande
utskottsyttrande.

Efter det att den nu behandlade propositionen om statlig fastighetsskatt
förelädes riksdagen, har riksdagen även förelagts proposition 1984/85:70
i vilken bl. a. föreslås att den kommunala beskattningen för juridiska
personer skall avskaffas och proposition 1984/85:85 om ändring i bestämmelserna
om räntebidrag till följd av fastighetsskatten. I den senare pro -

SkU 1984/85:17

positionen föreslås— som framgår av detta utskottsyttrande — ändringar
i räntebidragssystemet bl. a. för de allmännyttiga bostadsföretagen samt
vissa ändringar i reglerna för inkomstprövning av de kommunala bostadstilläggen
till folkpension. Avsikten är att riksdagen skall behandla proposition
1984/85:85 och propositionen om statlig fastighetsskatt i ett sammanhang
den 11 december 1984. Utskottsbehandlingen av propositionerna
1984/85:70 och 85 har ännu inte slutförts.

Vpk har många gånger tidigare och senast i anslutning till förslaget om
en allmän fastighetsskatt fört fram krav om en kraftig begränsning avhyreshöjningarna.
Då har också krav ställts på ett riktat stöd till de allmännyttiga
bostadsföretagen.

Ett förverkligande av förslagen i proposition 1984/85:85 kommer att
göra det möjligt att bl. a. kraftigt begränsa hyreshöjningarna för år 1985.
Vpk har genom överenskommelse med socialdemokraterna i anslutning
till förslaget om fastighetsskatt och ekonomisk-politiska åtgärder verksamt
bidragit till dessa begränsningar. SABO och Hyresgästernas riksförbund
har sedan gemensamt övervägt vissa åtgärder i avsikt att medverka i
regeringens strävanden att skapa en lugn prisutveckling för år 1985. Bl. a.
har en rekommendation lämnats till alla SABO-företag och hyresgästföreningar
om riktlinjerna för 1985 års hyror. En tillämpning av riktlinjerna
innebär en hyreshöjning på genomsnittligt 3,5 %. Avvikelser från detta
genomsnittstal kan förekomma. Riktlinjerna utgår bl. a. från de kostnadsförändringar
som uppstår till följd av fastighetsskatten och den kompensation
som bostadsministern förutskickade i oktober 1984. Genom den
träffade överenskommelsen har goda förutsättningar för att begränsa hyreshöjningarna
skapats. 1 de flesta fall kan hyreshöjningarna beräknas bli
mindre än hälften av vad de annars skulle ha blivit.

5 Riksdagen 1984/85. 6sami Nr 17.

SkU 1984/85:17

Bilaga 3

KUNGL. TEKNISKA HÖGSKOLAN
INST. FÖR FASTIGHETSEKONOMI

Utredning rörande kapitalkostnader m. m. i flerbostadshus

Riksdagens skatteutskott har uppdragit åt institutionen för fastighetsekonomi,
KTH att utreda vissa frågor rörande kapitalkostnader m. m. i
flerbostadshus med hyresrätt, som underlag för utskottets behandling av
proposition 1984/85:18 om statlig fastighetsskatt. Som utredare har fungerat
tekn. dr Håkan Bejrum med civ. ing. Eva Johansson som medhjälpare.

Utredningsuppdragets nämare omfattning har bestämts i samråd med
föredraganden i skatteutskottet. Som underlag har ovannämnda proposition,
en skrivelse från Sveriges fastighetsägareförbund av den 6 november
1984 ”Prop. 1984/85:18 om statlig fastighetsskatt” samt brev av den 8
november 1984 från föredraganden i skatteutskottet tjänat.

Utredningen baseras i huvudsak på offentlig statistik från SCB, den s. k.
intäkt/kostnadsundersökningen för flerbostadshus. Därutöver har kompletterande
material samlats från kreditinstitut och bostadsstyrelsen samt
vissa forsknings- och utredningsrapporter.

Utredningen omfattar jämförelser av kapitalkostnader för lånat kapital
mellan det allmännyttiga beståndet och det enskilt ägda avseende åren
1979— 1982. Tyvärr kan ej något underlag för motsvarande jämförelse för
år 1983 tas fram, beroende på produktionsproblem hos SCB. Jämförelserna
avser hela riket och görs främst med avseende på det totala beståndet
inom resp. ägarkategori. En viktig restriktion är därvid att hyreshus som är
mindre än 500 m2 eller 10 Igh utesluts ur SCB:s statistik. Ca en tredjedel av
lägenhetsbeståndet eller 30—40 procent av fastighetsbeståndet i enskild
ägo faller därför utanför SCB:s statistik. Denna avspeglar därför främst
förhållandena avseende större och medelstora fastigheter och fastighetsbestånd
i den enskilda sektorn. För att i någon mån råda bot på denna brist
har vi också använt en forskningsrapport vilken belyser motsvarande
förhållanden inom dessa mindre enskilda förvaltningar (Lundström et al.,
1983).

En direkt jämförelse med tabellen s. 8 i prop. 1984/85:18, vilken för
hyreslägenheter beräknats på basis av SABO-företagens situation, är
omöjlig för det enskilda beståndet av bostadshyreshus. Detta beror dels på
att beräkningsprinciperna för tabellen är oklara och dels på att det tillgängliga
underlaget för den enskilda sektorn är bristfälligt. I det följande
kommer vi att redovisa de jämförelser som går att göra samt kommentarer
avseende relevans och jämförelseproblem.

Nedanstående tabell visar utvecklingen av kapitalkostnaderna (räntekostnader
för lånat kapital, avskrivningar samt tomträttsavgäld) med särredovisning
av räntekostnader för lånat kapital under perioden 1979 —
1982 i dels det allmännyttiga beståndet och dels det enskilt ägda beståndet
av bostadshyreshus (inkl. lokaler).

SkU 1984/85:17

Tabell I. Kapitalkostnader och räntekostnader för lånat kapital 1979—1982 i kr/m:
totalyta och procentuell förändring samt resultat (intäkter-kostnader) i kr/m- totalyta
för enskilt ägda (E) och allmännyttigt ägda (A) flerbostadshus. Källa: SCB intäkt/
kostnadsundersökningar.

	1979	1980	1981	1982	%		%/år
	E	A	E	A	E	A	E	A	E	A	E A
kapitalkostn	51	69	59	76	70	84	74	95	45	38	9,8 8,3
varav räntor— räntebidrag	42	56	49	62	59	68	63	77	50	38	10,7 8,3
intäkter- kostnader	6,1	-1,9	1,6	2,6	0,2	0,3	2,7	6,3

Av tabell 1 framgår att kapitalkostnadsökningen i det enskilda beståndet
varit något snabbare än i det allmännyttiga beståndet under perioden
1979—1982. Räntekostnaderna har stigit ännu snabbare i det enskilda
beståndet, nära 11 procent per år mot ca 8 procent per år i det allmännyttiga
beståndet. Nettoresultatet för att förränta eget kapital har sjunkit i det
enskilda beståndet men ökat i det allmännyttiga.

Belåningsgraden och den genomsnittliga räntenivån är väsentligt olika
i det enskilda och det allmännyttiga beståndet. Detta framgår av tabell 2
nedan.

Tabell 2. Skuldsumma i kr/m2 totalyta, skuldsumma i procent av taxeringsvärde
(belåningsgrad) samt räntekostnad i procent av skuldsumma 1979—1982 för enskilt
ägda (E) och allmännvttigt ägda (A) flerbostadshus. Källa: SCB intäkt/kostnadsundersökningar.

1979

1980

1981

1982 %

%/år

E A

E A E A

E A

skuldsumma

skuldsumma/
tax.värde %

räntekostn/
skuldsumma %

567 1008 597 1084 657 1170 702 1253 24 24
96 137 102 144 88 130 94 135
7,3 5,5 8,1 5,7 8,9 5,8 8,8 6,2

5,5 5,6

Utvecklingen av skuldsummorna synes vara ungefär lika i det enskilda
och det allmännyttiga beståndet under perioden 1979—1982. Det lånade
kapitalets storlek är dock avsevärt lägre i det enskilda beståndet, vilket
också visas av belåningsgraden. Denna varierar något över åren men ligger
i snitt på 95 procent i det enskilda beståndet och på 137 procent i det
allmännyttiga beståndet för hela perioden.

De olika belåningsgraderna i det enskilda och det allmännyttiga beståndet
gör det vanskligt att jämföra kapitalkostnaderna. I tabell 1 redovisas
endast räntekostnaderna för lånat kapital (samt avskrivningar och tomrättsavgäld).
Räntekostnaderna för det egna kapitalet ”glöms” därvid bort.

SkU 1984/85:17

Jämförelser på detta sätt blir i grunden felaktiga, vilket inses om man antar
att man finansierar en fastighet helt med eget kapital. Räntekostnaderna
skulle därvid framstå som varande noll i tabell 1, vilket naturligtvis är
felaktigt. Det egna kapitalet har också en, kalkylmässig eller resultatmässig,
räntekostnad som varierar med avseende på ägarens förräntningskrav
eller alternativ på storleken av nettot efter att alla produktionsfaktorer
utom eget kapital fått ersättning. (En översiktlig bild av hur direktavkastningen
på eget kapital ser ut i enskilt ägda fastigheter ges i bilaga 2 samt i
fastighetsägareförbundets skrivelse av den 6 november. Dessa två redovisningar
baseras på samma källmaterial (Lundström et al., 1983).) Rätteligen
borde jämförelser av räntekostnaderna i olika fastighetsbestånd avse
samma belåningsgrader i bestånden.

Räntekostnaden i procent av skuldsumman ger ett mått på den genomsnittliga
låneräntan för de lån som finns i resp. fastighetsbestånd. Till följd
av att de allmännyttiga företagens bestånd i huvudsak kan antas ha statliga
lån med räntesubventioner ligger den genomsnittliga låneräntan avsevärt
lägre än för det enskilda beståndet.

I bilaga 2 refereras vissa forskningsresultat som i stort visar att den
genomsnittliga låneräntan i det enskilda beståndet tenderar att följa diskontot.
Figuren nedan visar bland annat diskontots utveckling under
perioden 1979—1983.

Figur I. Utvecklingen av diskontot i Sverige och utomlands samt riksbankens straffränta
åren 1979—1983. Källa: SCB Kreditmarknadsstatistik.

Diskonto och ränteutveckling

4 -

1979 198 0 1981 1982 1983

|Blk»bank«n» «1rotlrontc|

Volutakorpldnd«rnos

SkU 1984/85:17

Räntesatserna på bottenlån, topplån samt bostadslåneräntan brukar
visa relativt god följsamhet med diskontots variationer sett över längre
perioder. Om räntebidrag utgår på bostadslån och bottenlån finns givetvis
ingen sådan följsamhet vad avser nettoräntorna efter räntebidrag. Det
höga ränteläget under åren 1980—82 avspeglar sig också i höjda genomsnittliga
låneräntor i det enskilda beståndet, se tabell 2.

Ett exempel visar effekterna av en diskontohöjning som leder till en
motsvarande räntehöjning. Vi antar att lånesumman är 1 000 kr/m2. Denna
nivå synes vara relativt vanlig i enskilda nyare eller nyköpta fastigheter,
se vidare Lundström et al. 1983. En räntehöjning med en procentenhet
leder då till en kostnadsökning på 10 kr/m2. En höjning med fyra procentenheter
skulle leda till en ökning på 40 kr/m2. Sådana kraftiga förändringar
ägde rum år 1980/81. På motsvarande sätt har diskontosänkningarna
under 1982/83 troligen lett till vissa kostnadssänkningar. Om vi beaktar
skatteeffekter kan ”genomslaget” fr. o. m. 1985 antas uppgå till cirka 50
procent av ränteändringen. Dessa beräkningar kan jämföras med tabellen
s. 8 i prop. 1984/85. Diskontoförändringar kan således leda till motsvarande
räntekostnadsförändringar i det enskilda beståndet. Räntans bundenhet
för bottenlån gör att effekterna kan fördröjas i tiden eller alternativt
ligga kvar en längre tid.

I bilaga 1 redovisas räntekostnaderna för lånat kapital m. m. under
perioden 1979—1982 för enskilt ägda bostadshyreshus fördelade på tre
åldersklasser; byggda före 1940, mellan 1941 och 1960 samt efter 1961.

Räntekostnaderna för lånat kapital har i genomsnitt ökat med 16 procent
per år för det äldsta beståndet, med 10 procent per år för ålderklassen
mellan 1941 och 1960 och med knappt 8 procent per år för det yngsta
beståndet. För de allmännyttiga bostadsföretagen har en jämförelse gjorts
för perioden 1980—82, med uppdelning på företag med yngre bestånd (i
huvudsak uppfört efter 1960) och äldre bestånd (övriga företag). Denna
visar att räntekostnaderna för lånat kapital ökat med knappt 8 procent per
år i såväl det äldre som det yngre beståndet.

Räntekostnadsnivån för det yngsta enskilt ägda beståndet ligger avsevärt
högre än de äldre åldersklasserna. Skillnaderna är mindre i det allmännyttiga
beståndet. Anledningen till de höga nivåerna i det yngsta
enskilda beståndet är främst att skuldsummorna oftast är mer än dubbelt
så höga i beståndet som byggts efter 1960. Detta trots större förekomst av
räntesubventioner, vilket kan avläsas i att den genomsnittliga låneräntan
i det yngsta enskilda beståndet ligger 2 — 3 procentenheter under de äldre
åldersklasserna. Belåningsgraden mätt som skuldsumma/taxeringsvärde
ligger något över 100 procent för de yngsta fastigheterna medan den för de
äldre ligger runt 80—90 procent, se vidare bilaga 1. Likartade resultat
redovisas i bilaga 2.

Andelen hyresfastigheter med statliga lån med räntesubventioner är
avsevärt lägre i det enskilt ägda beståndet än i det allmännyttiga. Det är

SkU 1984/85:17

emellertid svårt att få exakta uppgifter härvidlag. Vi gör därför en uppskattning
på basis av tillgängligt material. För det första kan vi på goda
grunder anta att förekomsten av räntesubventioner huvudsakligen är
kopplad till bostadsbeståndet som uppförts efter ca 1965. Det allmännyttiga
beståndet har i huvudsak en sådan åldersfördelning. Det enskilda
beståndet av bostadshyreshus är till absolut största delen uppfört före 1965
och kan i huvudsak antas sakna räntesubventioner.

Av bostadsproduktionen efter år 1965 har mellan 90 och 100 procent av
de årsvisa tillskotten byggts med statliga lån. De allmännyttiga företagen
har svarat för ca 60 procent av bostadsproduktionen sedan 1971 och
enskilda byggherrar har svarat för ca 15 procent. Det är sannolikt att det
begränsade bostadsbestånd som uppförts utan statliga lån i huvudsak haft
enskilda byggherrar. Underlaget för dessa bedömningar redovisas i figurform
i nedanstående två figurer hämtade från Bostads- och byggnadsstatistisk
årsbok 1983.

Figur 2. Lägenheter i inflyttningsfärdiga Jlerbostadshus efter ägarkategori åren
1949-1982

Dwellings in completed multi-dwelling buildings by type of ownership 1949—1982

\ Sittar upcyfif horn i tabatt 2.1.15 ]

Privata

1949 50 55 60 65 70 75 80 85

XMIa: SCS, boaiatfcbvgsnaOaatalittik Itotalunderioknmgl

SkU 1984/85:17

Figur 3. Andel lägenheter med statligt lån i inflyttningsfärdiga småhus respektive
flerbostadshus åren 1949—1982

Percentage share of dwellings with government loan in completed one- or two-dwelling
buildings and multi-dwelling buildings 1949—1982

jSifferuppgift» finn» i Tabel! 2.1.14 ]

% lägenheter med statligt lin
100

1949 50 65 60 65 70 75 ' 80 85

Killa: SC8. bostadsbvggnadMtamtik (totalundarvökningl

De enskilt ägda hyreshusen med statliga lån och räntesubventioner
drabbas i något lägre utsträckning av ökade räntekostnader till följd av
uppräkningar av den garanterade räntan än de allmännyttigt ägda. Detta
beror på det lägre låneunderlaget i de enskilt ägda hyresfastigheterna samt
att man ofta (åtminstone delvis) kan kompensera sig via underskottsavdrag
för räntor. Avdragsbegränsningen till 50 procent torde i viss mån
motverka dessa effekter, framförallt vad gäller mindre fastighetsägare utan
möjlighet att kvitta överskott i en fastighet mot underskott i en annan i
samma förvärvskälla.

Statligt belånade enskilt ägda hyresfastigheter har ofta större topplån än
motsvarande allmännyttiga. Dessa låns räntekostnader följer i huvudsak
diskontot och genom diskontohöjningar kan fördelen av lägre räntekostnadsökning
pga. uppräkning av den granterade räntan helt eller delvis
neutraliseras.

Belåningsgrad, skuldsumma och räntekostnader varierar emellertid inte
bara med nybyggnadsår och förekomst av statliga lån. I framförallt det
enskilda beståndet sker överlåtelser av fastigheter (3—5 procent årlig
omsättning av beståndet genom köp), vilka normalt leder till höjda skuldsummor
och räntekostnader för lånat kapital. Detta framgår av bilaga 2
och 3.

Omsättningen på fastighetsmarknaden avser främst äldre enskilt ägda
bostadshyreshus. Skuld- och räntekostnadsökningar till följd av överlåtelser
kan förklara en del av den snabba ökningen av räntekostnaderna för
lånat kapital för enskilt ägda hur i den äldsta åldersklassen, se tabell 3
(bilaga 1) samt kommentarerna på s. 4.

Belåningsgraden före försäljning var för 1930-/1940-talshus i Stockholm
ca 60 procent av taxeringsvärdet före försäljning medan den efter
försäljning låg på ca 110 procent. Dessa siffror avser slutet av 1970-talet,
se vidare bilaga 3.

i	k	Flerbostsösh	LIS	«<**
. / /					-
		Småhus *. •
					-

i i i i i i i i i i i 1 i i i i l i i i i 1 i i t i i i i i i i i i i i

SkU 1984/85:17

Av bilaga 2 framgår att belåningsgraden har ett starkt samband med
innehavstiden. Detta och därav följande höga kapitalkostnader för lånat
kapital leder till ofta till starkt negativ direktavkastning de första fem till
åtta åren av ett fastighetsinnehav, givet rådande marknadspriser, hyresnivåer
och lånevillkor.

Slutsatser

o Ökningen av kapitalkostnaderna och speciellt räntekostnaderna för
lånat kapital har under perioden 1979—1982 varit snabbare i det enskilda
beståndet av bostadshyreshus än i det allmännyttigt ägda. Speciellt
accentuerad är ökningen i det äldre enskilda beståndet. Till stor del kan
denna utveckling antas bero på diskontoförändringar som får större
genomslag i det enskilt ägda beståndet,
o Skilda belåningsgrader mellan det enskilt ägda beståndet och det allmännyttiga
samt inom det enskilda beståndet gör det svårt att direkt
jämföra räntekostnader för lånat kapital,
o Belåningsgraden är avsevärt högre i det allmännyttiga beståndet än i det
enskilda. Inom det enskilda beståndet är belåningsgraden högst för de
nyaste fastigheterna och för de fastigheter som nyligen gått till försäljning.

o Andelen fastigheter med statliga lån och räntesubventioner är avsevärt
lägre inom det enskilda beståndet,
o Belåningsgrad, skuldsummor och räntekostnader för lånat kapital varierar
inte bara med nybyggnadsår och förekomst av statliga lån utan
också på grund av överlåtelser av fastigheter, vilket berör främst det
enskilda beståndet. Cirka 3 — 5 procent av beståndet överlåts årligen
genom köp. Överlåtelserna avser främst mindre, äldre, enskilt ägda
flerbostadshus och medför vanligen höjd belåningsgrad, höjda räntekostnader
samt låg eller oftast negativ direktavkastning under den första
tioårsperioden av ett innehav.

Stockholm den 16 november 1984

Håkan Bejrum

univ.lektor

Källmaterial

Carlegrim, E. — Skoog, M.: Hyresfastigheter i Sverige. En kartläggning av
ägare-, ålders- och storleksstruktur. R21:1978. Byggforskningsrådet.
Stockholm 1978.

Carlegrim — Klerfelt — Westin: Bostadshyreshus från 1930-och 1940-talen.
Bestånd och marknad. R60:1981. Byggforskningsrådet. Stockholm
1981.

SkU 1984/85:17

Klerfelt, D. — Waara, A-C.: Bostadshyreshus från 1930- och 1940-talen i
Stockholmskommun. Bestånd och marknad. Examensarbete nr 126.
lnst. för fastighetsekonomi, KTH. Stockholm 1979.

Lundström — Forsberg — Garph: Privatägda hyresfastigheter — likviditet,
soliditet och lönsamhet. R139:1983. Byggforskningsrådet. Stockholm
1983.

Prop. 1984/85:18 om statlig fastighetskatt

Prop. 1984/85:18 om statlig fastighetsskatt. Skrivelse från Sveriges Fastighetsägareförbund
till bostadsutskottet 811106.

SABO: Ekonomisk statistik 1980 och 1982. SABO-rapport nr 22 och 24.

SCB: Intäkter och kostnader i flerbostadshus 1979, 1980, 1981 och 1982.
SM Serie Bo.

SCB: In- och utlåning på kreditmarknaden 1982. SM Serie K 1983:4.

SCB: Bostads- och byggnadsstatistisk årsbok 1983. Stockholm 1983.

Tabell 3. Kapitalkostnader samt räntekostnader för lånat kapital 1979—1982 i kr/mtotalyta
samt procentuell förändring, resultat och skuldsumma i kr/m- totalyta, skuldsumma
i procent av taxeringsvärde (belåningsgrad) samt räntekostnader i procent av
skuldsumma för enskilt ägda flerbostadshus i olika åldersklasser. Källa: SCB intäkts/
kostnadsundersökningar.

1979 1980 1981 1982 %/år

-1940 1941-60 1961 1940 1941-60 1961 1940 1941-60 1961 1940 1941-60 1961 40 41-60 61-

kapitalkostn	40	44	69	50	50	76	66	57	86	70	60	90	15	8,1	6,9
varav rän-tor— räntebidrag	34	35	35	44	42	60	58	49	70	62	51	74	16	9,9	7,7
intäkter — kostnader (resultat)	0,3	6	12,3	-9	3,8	12,3	-10,5	2,7	9,6	-11,6	4,0	17,1
skuldsumma	399	414	866	460	422	889	558	461	943	625	497	973	11,9	4,7	3,0
skuldsumma/ tax.värde %	86	80	112	99	82	115	84	73	102	94	78	105
räntekostnad/ skuldsumma %	8,5	8,5	6,3	9,4	9,8	6,8	10,3	10,4	7,4	9,8	10,2	7,4

K»

SkU 1984/85:17

Rärttekostnadsulveckling, belåningsgrad m. m. för mindre hyreshusbestånd
i enskild ägo

En forskningsrapport (Lundström et al., 1983) redovisar vissa uppgifter
rörande räntekostnadsutveckling, belåningsgrad samt hur direktavkastningen
förhåller sig till innehavstiden. Här redovisas några figurer ur
rapporten vilka säges vara typiska för det undersökta beståndet, även om
de är hämtade från vissa orter. Undersökningsperioden omfattar åren
1970-1981.

Figur 7.8 Genomsnittliga låneräntan på de fyra orterna och diskontot 1970—81
Källa: Lundström et. al., 1983

SCNOntNiTTua lInciåhta

ttl* DISKONTOT

OKNO
■UNDAVALL
MMliOWO
MCLJINCOOKS

|S . .

Figuren ovan visar utvecklingen av den genomsnittliga lånteräntan under
1970—81 samt i stapelform diskontot för resp. år. Slutsaten som kan
dras ur figuren är att den genomsnittliga låneräntan för de lån som förekommer
i det aktuella beståndet har ett starkt samband med diskontot och
låneräntan har i allmänhet legat något över diskontot. Detta gäller dock
inte fastigheter med statliga bostadslån med räntebidrag, dvs. främst fastigheter
från 1965 och senare. De räntenivåer som redovisas i ovanstående
figur är i allmänhet något högre än i SCB:s statistik, beroende på att
fastigheter med långa innehavstider och större andel eget kapital ingår i
större utsträckning i SCB:s statistik.

SkU 1984/85:17

Figur 5.16 Räntekostnadsutvecklingen 1970—81 i löpande penningvärde för fastigheter
i Norrköping med olika värdeår

Källa: Lundström et al, 1983

kämta vinblks.

it*

nr.iBBr.mjm;

WTO -TI •« -T3 -t«i

Figuren ovan visar räntekostnaderna för lånat kapital och hur de har
utvecklats under perioden 1970—1981 för fastigheter med olika värdeår (i
stort motsvarande nybyggnadsår för detta bestånd). En tendens till allmänt
ökade räntekostnader kan utläsas speciellt vad avser de senaste åren av
perioden. De nyaste fastigheterna (värdeår > 1960) har markant högre
räntekostnader än äldre fastigheter. Forskarna drar av detta slutsaten att
förekomsten av räntebidrag för de nyare fastigheterna icke kompenserar
de högre räntkostnaderna till följd av högre lånebelopp, vilka i sin tur
hänger samman med den snabba ökningen av nyproduktionskostnaderna.

Den genomsnittliga belåningen har för de undersökta bestånden ökat
under perioden 1970—81. Ökningstakten motsvarar ca 6 procent per år.
Nyupplåningen till följd av fastighetsöverlåtelser, underhålls- och ombyggnadsåtgärder
etc. har alltså ökat snabbare än amorteringarna har
minskat skuldbördan.

Belåningsgraden är för de undersökta fastigheterna högst för de nyaste
fastigheterna, ca 80—100 procent av taxeringsvärdet. För äldre fastigheter
ligger belåningsgraden lägre, mellan 50 och 80 procent av taxeringsvärdet.

Belåningsgraden visar ett starkt samband med innehavstiden. För fastigheter
med innehavstider under fem år ligger belåningsgraden på ca 100
procent av taxeringsvärdet, medan den för fastigheter med innehavstider
över femton år ligger mellan 50 och 60 procent av taxeringsvärdet.

SkU 1984/85:17

Figur 9.11 Direktavkastningen på eget kapital 1981 för fastigheter i Norrköping med

olika innehavstid

Källa: Lundström et al., 1983

DI«*TW1UT>IM
»A INI KAPITAL

X n

Belåningsgradens och därmed kapitalkostnadernas starka samband
med innehavstiden, vilket beskrivits i det föregående, är orsak till att
direktavkastningen på fastighetsägarens eget kapital blir starkt negativ
under de första fem till åtta åren av ett fastighetsinnehav, givet rådande
marknadspriser på fastigheter och lånevillkor samt hyresnivåer. Därefter
synes direktavkastningen stabilisera sig på en nivå strax under tio procent.
Dessa siffror avser år 1981.

Förändringar av belåningsgrad i samband med överlåtelse

Nedanstående figurer hämtade från Klerfelt-Waara (1979) visar hur belåningsgraden,
mätt med lånesumman dividerad med taxeringsvärdet, förändras
vid överlåtelse (figur 9.1) eller vid nybelåning strax innan försäljning
(figur 9.2). Måttet lånesumma/taxeringsvärde är samma som används
i SCB:s intäkt/kostnadsundersökningar för flerbostadshus.

Figurerna visar (med viss reservation för ändrade förhållanden sedan
1979) att belåningsgraden stiger kraftigt i samband med att hyresfastigheter
överlåts. Innan försäljning ligger ofta belåningsgraden runt 60 procent
av taxeringsvärdet medan den nye innehavarens belåningsgrad ofta ligger
runt 110—120 procent av taxeringsvärdet. Detta innebär givetvis ökade
kapitalkostnader för lånat kapital även om lånevillkoren är oförändrad.
Under senare år har även lånevillkoren skärpts främst vad avser räntebundenhet
och amorteringsplaner.

SkU 1984/85:17

Figur 9.1 Lönesummans andel av taxeringsvärdet i samband med en försäljning
Källa: Klerfelt-Waara, 1979

ttl| %

T»«ila|»liM - ,J0

vio vAnoERiNatN innan

FÖRSALJNINOCN FÖRSÄLJNINGEN

Figur 9.2 Lönesummans andel av taxeringsvärdet vid nybelåning
Källa: Klerfelt— Waara, 1979

Liber Tryck Stockholm 1984