Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1984/85:7

om förlängd reglering av anslutning av privatpraktiserande tandläka­re till tandvårdsförsäkringen (prop. 1984/85:79, delvis)

Sammanfattning

I proposition 1984/85:79 med förslag lill tandvårdslag m.m, föreslås - i den del propositionen hänvisats lill socialförsäkringsutskottel - alt nuvarande regler för tandläkares rätt att ansluta sig till tandvårdsförsäkringen förlängs lill att gälla även under år 1985,

Med anledning av propositionens förslag i denna del har väckts tre motioner, I motionerna 1984/85:219 (fp) och 1984/85:221 (m) yrkas avslag på propositionen och i motion 1984/85:220 (c) begärs ett tillkännagivande om att etableringsbegränsningen för privattandläkare på sikt bör avvecklas, I den sistnämnda motionen begärs vidare ett tillkännagivande om att ett särskilt högkostnadsskydd inom tandvården bör övervägas för speciella grupper. Motionerna 1984/85:219 och 1984/85:221 innehåller dessutom krav på förändringar beträffande privaltandläkares rätt lill specialisltaxa.

Utskottet behandlar i detta sammanhang två motioner från den allmänna motionstiden 1983/84, I såväl motion 1983/84:1574 (fp) som motion 1983/ 84:2223 begärs all etableringsbegränsningen för privattandläkare omedel­bart skall upphöra,

Ulskotiet tillstyrker propositionen och avstyrker bifall till samtliga mo­tioner.

Två reservationer har avlämnats. I reservation 1 (m, c, fp) hemställs om avslag på propositionens förslag om förlängd etableringsbegränsning. I reservation 2 (m, fp) begärs all nuvarande begränsningar för privaltandläka­res rätt lill specialisltaxa upphör snarast.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1984/85:79 (socialdepartementet) - i den del som hänvisats till socialförsäkringsutskottel - föreslagit riksdagen att anta förslag lill lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Propositionen i övrigt kommer att behandlas av socialutskottet.

Lagförslaget är följande.

1 Riksdagen 1984/85. 11 samt. Nr 7

SfU 1984/85:7

 

SfU 1984/85:7                                                      2

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring att punkt 9 övergångsbestämmelserna till lagen (1973:456) om ändring i nämnda lag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse

9.'För att uppnå en utjämning av 9. För att uppnå en utjämning av
tillgången på tandläkare mellan oli- tillgången på tandläkare mellan oli­
ka delar av landet får riksförsäk- ka delar av landet får riksförsäk­
ringsverket till utgången av år 1984 i ringsverket till utgången av år 1985 i
den utsträckning som behövs före- den utsträckning som behövs före­
skriva att tandläkare som avses i skriva att tandläkare som avses i
punkt 8 ej skall föras upp på förteck- punkt 8 ej skall föras upp på förteck­
ning hos allmän försäkringskassa. ning hos allmän försäkringskassa.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

Motioner

Motioner väckta med anledning av propositionen

I motion 1984/85:219 av Ingemar Eliasson m. fl. (fp) (yrk. 1-3) hemställs

1.    all riksdagen beslutar avslå förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2.    alt riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs beträffande en översyn av ersättningssystemet för tandvården,

3.    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om speciallandläkares rätt all ansluta sig till tandvårdsför­säkringen.

I motion 1984/85:220 av Rune Gustavsson m. fl. (c) (yrk. 2 och 4) hemställs 2. att riksdagen  som sin  mening ger regeringen till  känna att,  när samverkan  mellan berörda samhällsorgan,  organisationer och enskilda införts, etableringskonlrollen kan avvecklas i sin nuvarande form,

4.  alt riksdagen som sin mening ger regeringen till känna all speciellt
utsatta grupper bör ges möjlighet till högkoslnadsskydd.

I motion 1984/85:221 av Nils Carlshamre m. fl. (m) (yrk. 2 och 4) hemställs 2. all riksdagen beslutar avslå förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring varigenom punkt 9 övergångsbestämmel­serna till lagen (1973:456) om ändring i nämnda lag skall upphöra all gälla i och med utgången av 1984,

4. att riksdagen hos regeringen begär den i motionen föreslagna ändringen i tandvårdstaxans övergångsbestämmelser beträffande rätten för privatprak-

' Senaste lydelse 1983:1063.

 

SfU 1984/85:7                                                                          3

tiserande tandläkare att uppbära specialistarvode att gälla fr. o. m. 1 januari 1985.

Övriga yrkanden i motionerna kommer att behandlas av socialutskottet.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1983/84

1 motion 1983/84:1574 av Karin Ahriand (fp) och Kenth Skårvik (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att etableringsbegränsningen för privattandläkare upphör omedelbart.

I motion 1983/84:2223 av Nils Carishamre m. fl. (m) (yrk. 1) hemställs att riksdagen beslutar upphäva bestämmelserna om etableringsbegränsningar för landläkare med omedelbar verkan. (Motionen i övrigt behandlas i betänkande SfU 1983/84:31.)

Utskottet

I samband med riksdagens beslut år 1973 om en allmän tandvårdsförsäk­ring fastställdes ett program för landstingens utbyggnad av folktandvården. Målet var att folktandvården vid utgången av 1970-talet skulle svara för hela barn- och ungdomstandvården saml 30-35 % av vuxentandvården.

För att säkerställa den planerade utbyggnaden av folktandvården infördes i övergångsbestämmelser till 1973 års tandvårdsreform en möjlighet för riksförsäkringsverket att, om verket fann anledning anta att folktandvårdens behov av tandläkare skulle bli otillräckligt tillgodosett, föreskriva att en landläkare inte får föras upp på förteckning hos allmän försäkringskassa. Begränsningsregeln skulle ursprungligen gälla fram lill utgången av år 1975, men har därefter förlängts i flera omgångar.

1978 års tandvårdsutredning har i sitt huvudbetänkande (SOU 1982:4), Tandvården under 80-lalel, föreslagit en ytterligare förlängning av etable­ringsbegränsningen i syfte att säkerställa folktandvårdens fortsatta utbygg­nad och därmed en förbättrad regional balans.

Begränsningsregeln har senast genom beslut hösten 1983 fått förlängd giltighetstid t. o. m. år 1984, och därvid har även syftet att uppnå en regional utjämning av tillgången på tandläkare angivits i lagbestämmelsen (prop. 1983/84:66, SfU 14, rskr 120).

Den föreliggande propositionen innehåller förslag lill en tandvårdslag som skall ersätta folktandvårdslagen (1973:457). Propositionen i den delen kommer att behandlas av socialutskottet. Såvitt gäller ersättningsreglerna inom tandvårdsförsäkringen anför föredraganden att det - mot bakgrund av att riksdagen nyligen beslutat om ett nytt ersättningssystem för hälso- och sjukvården - finns skäl att pröva förutsättningarna för ett förändrat ersättningssystem även för tandvården. En översyn med detta syfte skall därför göras i samråd med Landstingsförbundet och Sveriges tandläkarför-

 

SfU 1984/85:7                                                                          4

bund. 1 avvaktan på resultatet av denna översyn bör enligt föredragandens mening den nuvarande möjligheten att begränsa tandläkares anslutning till försäkringen förlängas.

I propositionen anförs vidare att även om tandläkartälheten i stora delar av landet redan i dag är tillräcklig för att tillgodose tandvårdsbehovet finns det ändock avsevärda skillnader mellan olika regioners tillgång på tandvård. Enligt föredragandens mening är det därför en angelägen uppgift alt åstadkomma en mer behovsanpassad och rättvis regional fördelning av resurserna. Det är också nödvändigt att åstadkomma en mer rättvis inomregional fördelning av tandvårdsresurserna. De inomregionala fördel­ningsproblemen är nämligen - såsom 1978 års tandvårdsutredning konstate­rat - minst lika stora som de mellanregionala. Mot denna bakgrund anser föredragande statsrådet att det även fortsättningsvis måste finnas särskilda regler för anslutningen av landläkare till försäkringen. Dessa regler bör liksom f. n. syfta till att anpassa tandvårdsresurserna lill behov och samhälls­ekonomiskt utrymme och därvid uppnå en såväl mellanregional som inomregional utjämning. Sålunda föreslås i propositionen att bestämmelser­na om privatpraktiserande tandläkares anslutning lill tandvårdsförsäkringen skall gälla även för år 1985.

Motionärerna i motion 1984/85:219 av Ingemar Eliasson m.fl. anför all den tidigare bristen på tandläkare inte finns längre, och därmed har det grundläggande motivet för etableringskontroll fallit. Del finns inte heller några samhällsekonomiska skäl för alt begränsa anslutningen lill landvårds-försäkringen. Enligt motionärerna bör människors behov av tandvård vara styrande för tandvårdens dimensionering, och verksamheten bör organiseras för att tillgodose frihet vid valet av tandläkare. De begär därför i yrkande 1 att riksdagen avslår propositionens förslag om förlängd etableringsbegräns­ning. Med anledning av den i propositionen aviserade översynen av ersättningsreglerna inom tandvårdsförsäkringen anför motionärerna att en sådan översyn inte får leda till att elableringsrätten inskränks utan tvärtom att den bör utvidgas i enlighet med vad ovan anförts. De begär i yrkande 2 ell tillkännagivande härom. Även i motion 221 av Nils Carlshamre m. fl. yrkas avslag på propositionens förslag om förlängd etableringsbegränsning. Motio­närerna anför att de vidhåller sin tidigare uppfattning alt de generella etableringsreglerna direkt hindrat en utveckling mot bättre regional balans. Ett fortsatt etableringsförbud får snarare än mer allvarliga konsekvenser med hänsyn till att allt fler landläkare - på grund av den sedan lång tid överdimensionerade tandläkarutbildningen - blir arbetslösa. De inomregio­nala obalanser som förekommer bör enligt motionärerna kunna rättas till genom åtgärder för riktad etablering i samverkan mellan tandläkarnas regionala samrådsgrupper och sjukvårdshuvudmännen. En sådan samver­kan skall dock ske under ömsesidigt förtroende och ulan tvångsinslag. Motionärerna i motion 1984/85:220 av Rune Gustavsson m. fl. anser-atl när

 

SfU 1984/85:7                                                                         5

samverkan mellan berörda samhällsorgan, organisationer och enskilda införts kan etableringskonlrollen i sin nuvarande form avvecklas, och de begär i yrkande 2 ett tillkännagivande i enlighet härmed. Även i två motioner från den allmänna motionstiden 1983/84 las frågan upp om etableringskon­troll för tandläkare. I motion 1983/84:1574 av Karin Ahriand och Kenth Skårvik anförs alt huvudmålet för kvoteringen till förmån för folktandvår­den, nämligen att tillförsäkra barn och ungdom en fullgod tandvård, nu kan anses uppnått. Vidare har enligt motionärerna de generella etableringsreg­lerna snarast motverkat en utveckling mot en bättre regional balans. I nuvarande läge när landslingen inte kan bereda den ökande andelen nyutexaminerade landläkare sysselsättning bör enligt motionärerna etable­ringsbegränsningen omedelbart upphöra. Även motionärerna i motion 1983/84:2223 av Nils Carishamre m. fl. begär av i huvudsak likartade skäl i yrkande 1 att etableringsbegränsningen omedelbart skall upphöra.

Enligt utskottets mening är det angeläget att söka åstadkomma en så rättvis fördelning av tandvårdsresurserna som möjligt såväl mellanregionalt som inomregionalt. Utskottet har den bestämda uppfattningen att etable­ringsbegränsningen i hög grad kan bidra lill att detta syfte uppnås. Därtill kommer att landvårdsresurserna i nuvarande samhällsekonomiska läge måste styras efler behoven. Utskottet tillstyrker följaktligen propositionens förslag om att nuvarande etableringsbegränsning för privatpraktiserande landläkare skall gälla även för år 1985. Såsom förulskickas i propositionen skall ett utredningsarbete påbörjas angående möjligheterna till ett förändrat ersättningssystem för tandvården. Arbetet skall bedrivas i samråd med Landstingsförbundet och Sveriges tandläkarförbund. I avvaktan på resulta­tet av detta arbete är utskottet inte berett all göra några uttalanden om en framtida etableringsbegränsning. Med del anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 1984/85:219 yrkandena 1 och 2, 1984/85:220 yrkande2, 1984/85:221 yrkande2, 1983/84:1574 och 1983/84:2223 yrkande 1.

Enligt gällande ersättningsregler inom tandvårdsförsäkringen svarar för­säkringen för 40 % av kostnaden för tandvården inkl. tandtekniskt material. I syfte alt begränsa patientens kostnader för mer omfattande tandvårdsbehov svarar försäkringen för 75 % av kostnaderna när dessa under en behandlings­period överstiger 2 500 kr. I vissa speciella fall betalar försäkringen hela kostnaden för tandvården. De bestämmelser som reglerar villkoren för ersättning från tandvårdsförsäkringen återfinns i tandvårdstaxan som också innehåller bestämmelser om ersättning till tandläkare och tandtekniker för utförd vård. Tandvårdstaxans giltighet är begränsad i tiden. Den nuvarande taxan gäller längst till utgången av juni 1985. Såsom tidigare nämnts förutskickas i propositionen att ersättningsreglerna inom tandvårdsförsäk­ringen skall ses över i samråd med Landstingsförbundet och Sveriges landläkarförbund. I propositionen anförs all del även med ett förändrat ersätlningssystem bör finnas behov av en särskild tandvårdstaxa. Tandvårds­utredningen har i sitt slutbetänkande (SOU 1982:50) Reviderad tandvårds-

 

SfU 1984/85:7                                                                          6

taxa lagt fram ett förslag till förändrad tandvårdstaxa. Enligt propositionen är förslaget av bl. a. kostnadsskäl dock inte möjligt att genomföra utan en väsentlig omarbetning. Föredragande statsrådet avser därför att ge riksför­säkringsverket i uppdrag att - med utgångspunkt i tandvårdsuiredningens förslag och de synpunkter som framkommit vid remissbehandlingen -utarbeta ett nytt laxeförslag.

Motionärerna i motion 1984/85:220 av Rune Gustavsson m. fl. anser att man för speciella grupper såsom pensionärer, handikappade och invandrare, vilka har ell stort behov av tandvård, bör överväga att införa ell högkostnads­skydd i likhet med del som finns inom sjukvården. De begär i yrkande 4 ett tillkännagivande i enlighet härmed.

Såsom ovan framgår finns redan i dag ett högkoslnadsskydd inom tandvårdsförsäkringen. Tandvårdsutredningen har i sitt belänkande SOU 1982:50 diskuterat olika alternativ för högkostnadsskyddets utformning men har inte velat föreslå någon genomgripande förändring av nuvarande regler. Utskottet förutsätter all riksförsäkringsverket i sitt kommande arbete med ett nytt taxeförslag överväger eventuella förändringar av nuvarande högkost­nadsskydd. Beträffande motionsförslaget är utskottet för sin del inte övertygat om all del inom de angivna grupperna generellt föreligger ett behov av ett särskilt högkoslnadsskydd. Med det anförda avstyrker utskollet motion 220 yrkande 4.

Enligt övergångsbestämmelserna p. 8 till tandvårdstaxan får privatprakti­serande tandläkare som har specialistkompetens i någon av specialiteterna tandsystemets kirurgiska sjukdomar, tandlossningssjukdomar, rotbehand­ling eller tandreglering och som vid utgången av år 1972 var verksam i enskild landvård - när han ger tandvård inom sin specialitet - beräkna arvode enligt en Specialisltaxa.

I motion 1984/85:219 av Ingemar Eliasson m.fl. anförs alt del är viktigt all del finns valmöjligheter och konkurrens även inom specialisttandvården, och de begränsningar som gäller för specialisttandläkares anslutning till tand­vårdsförsäkringen bör därför avskaffas. Motionärerna begär i yrkande 3 ett tillkännagivande härom. Även motionärerna i motion 1984/85:221 av Nils Carlshamre m. fl. anser alt begränsningen för rätt till specialisltaxa till landläkare som vid utgången av år 1972 var verksamma i enskild tandvård bör upphävas. Vidare anser motionärerna all alla nu odonlologiskt erkända specialiteter, dvs. sju, bör avses. Motionärerna begär i yrkande 4 en ändring av p. 8 i tandvårdstaxans övergångsbestämmelser i enlighet med del anförda. Ändringen begärs från den 1 januari 1985.

I avvaktan på resultatet av det kommande arbetet med ett förändrat ersättningssystem inom tandvården och ett nytt taxeförslag är utskottet inte berett att förorda någon förändring av tandvårdstaxans bestämmelser på sätt som föreslagits i motionerna.

 

SfU 1984/85:7

Hemställan

Utskottet hemställer

1.          beträffande förlängd reglering av anslutningen av privatpraktise­
rande tandläkare till tandvårdsförsäkringen

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:79 och med avslag på motionerna 1984/85:219 yrkande 1, 1984/85:221 yrkande2, 1983/84:1574 och 1983/84:2223 yrkande 1 antar det i propositionen framlagda förslaget lill lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2.          beträffande en framtida etableringsbegränsning

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:219 yrkande 2 och 1984/ 85:220 yrkande 2,

3.  beträffande ett särskilt högkostnadsskydd inom tandvården alt riksdagen avslår motion 1984/85:220 yrkande 4,

4.  beträffande privattandläkares rätt till specialisttaxa

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:219 yrkande 3 och 1984/ 85:221 yrkande 4.

Stockholm den 4 december 1984

På socialförsäkringsutskoltets vägnar SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Nils Carishamre (m), Doris Håvik (s), Elis Andersson (c), Börje Nilsson (s), Allan Åkerlind (m), Lars-Åke Larsson (s), Ulla Johansson (s), Gunhild Bolander (c), Margö Ingvardsson (vpk), Barbro Nilsson i Visby (m), Rune Backlund (c), Monica Andersson (s), Kenth Skårvik (fp) och Gerd Mahl Karlsson (s).

Reservationer

/. Förlängd reglering av anslutningen av privatpraktiserande tandläkare till tandvårdsförsäkringen (mom. 1)

Nils Carlshamre (m), Elis Andersson (c), Allan Åkerlind (m), Gunhild Bolander (c), Barbro Nilsson i Visby (m), Rune Backlund (c) och Kenth Skårvik (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "yrkande 1." bort ha följande lydelse:

Enligt utskottels mening finns del inte något motiv för att nu förlänga etableringsbegränsningen för privailandläkare. Del ursprungliga syftet med etableringskonlrollen alt tillförsäkra barn och ungdom en fullgod landvård är numera uppnått. Det därefter angivna syftet alt förbättra den regionala balansen av tandvårdsresurserna har enligt utskottets mening icke infriats

 

SfU 1984/85:7                                                                           8

genom de generella etableringsreglerna. Därtill kommer all en överdimen­sionerad landläkarutbildning redan har medfört ett tandläkaröverskott eftersom landstingen av ekonomiska skäl inte kan bereda alla nyutexamine­rade sysselsättning. För privattandläkare, liksom för andra företagare som driver egen rörelse, gäller att verksamheten måste löna sig. Detta är enligt utskottels mening en tillräcklig garanti mot överelablering på vissa orter. Även av samhällsekonomiska skäl anser utskottet all det bör råda en fri etableringsrätl för tandläkare. Med det anförda avstyrker utskollet bifall till propositionens förslag om förlängd reglering av anslutningen av privatprakti­serande tandläkare till tandvårdsförsäkringen och tillstyrker således motio­nerna 1984/85:219 yrkande 1 och 1984/85:221 yrkande 2. Härigenom bhr även motionerna 1983/84:1574 och 1983/84:2223 yrkande 1 tillgodosedda. Utskottets ställningstagande medför vidare att motionerna 1984/85:219 yrkande 2 och 1984/85:220 yrkande 2 inte behöver föranleda någon riksda­gens åtgärd.

dels att utskottet under moment 1 bort hemställa

1. beträffande förlängd reglering av anslutningen av privatpraktise­rande tandläkare till tandvårdsförsäkringen att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:219 yrkande 1 och 1984/85:221 yrkande 2 och med anledning av motionerna 1983/ 84:1574 och 1983/84:2223 yrkande 1 avslår del i proposition 1984/85:79 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.

2. Privattandläkares rätt lill specialisltaxa (mom. 4)

Nils Carlshamre, Allan Åkerlind, Barbro Nilsson i Visby (alla m) och Kenth Skårvik (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "I avvaktan" och slutar med "i motionerna," bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion 1984/85:219 framförda uppfattningen att det bör finnas valmöjligheter och konkurrens även inom specialisttandvården. De begränsningar som f, n, råder för privaltandläkares rätt lill specialistlaxa bör därför snarast upphöra. Regeringen bör således vidta sådan ändring av p. 8 i tandvårdstaxans övergångsbestämmelser som begärts i motion 1984/ 85:221. Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels alt utskollet under moment 4 bort hemställa

4, beträffande privaltandläkares rätt till specialistia.xa

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:221 yrkande 4 och med anledning av motion 1984/85:219 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

minab/gotab   Stockholm 1984 79418