SfU 1984/85:7
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1984/85:7
om förlängd reglering av anslutning av privatpraktiserande tandläkare
till tandvårdsförsäkringen (prop. 1984/85:79, delvis)
Sammanfattning
I proposition 1984/85:79 med förslag till tandvårdslag m. m. föreslås-i den
del propositionen hänvisats till socialförsäkringsutskottet - att nuvarande
regler för tandläkares rätt att ansluta sig till tandvårdsförsäkringen förlängs
till att gälla även under år 1985.
Med anledning av propositionens förslag i denna del har väckts tre
motioner. I motionerna 1984/85:219 (fp) och 1984/85:221 (m) yrkas avslag på
propositionen och i motion 1984/85:220 (c) begärs ett tillkännagivande om att
etableringsbegränsningen för privattandläkare på sikt bör avvecklas. I den
sistnämnda motionen begärs vidare ett tillkännagivande om att ett särskilt
högkostnadsskydd inom tandvården bör övervägas för speciella grupper.
Motionerna 1984/85:219 och 1984/85:221 innehåller dessutom krav på
förändringar beträffande privattandläkares rätt till specialisttaxa.
Utskottet behandlar i detta sammanhang två motioner från den allmänna
motionstiden 1983/84. I såväl motion 1983/84:1574 (fp) som motion 1983/
84:2223 begärs att etableringsbegränsningen för privattandläkare omedelbart
skall upphöra.
Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker bifall till samtliga motioner.
Två reservationer har avlämnats. 1 reservation 1 (m, c. fp) hemställs om
avslag på propositionens förslag om förlängd etableringsbegränsning. I
reservation 2 (m, fp) begärs att nuvarande begränsningar för privattandläkares
rätt till specialisttaxa upphör snarast.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1984/85:79 (socialdepartementet) - i den del
som hänvisats till socialförsäkringsutskottet - föreslagit riksdagen att anta
förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Propositionen i övrigt kommer att behandlas av socialutskottet.
Lagförslaget är följande.
1 Riksdagen 1984185. 11 sami Nr 7
SfU 1984/85:7
2
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring att
punkt 9 övergångsbestämmelserna till lagen (1973:456) om ändring i nämnda
lag skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9.1 För att uppnå en utjämning av 9. För att uppnå en utjämning av
tillgången på tandläkare mellan oli- tillgången på tandläkare mellan olika
delar av landet får riksförsäk- ka delar av landet får riksförsäkringsverket
till utgången av år 1984 i ringsverket till utgången av år 1985 i
den utsträckning som behövs före- den utsträckning som behövs föreskriva
att tandläkare som avses i skriva att tandläkare som avses i
punkt 8 ej skall föras upp på förteck- punkt 8 ej skall föras upp på förteckning
hos allmän försäkringskassa. ning hos allmän försäkringskassa.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.
Motioner
Motioner väckta med anledning av propositionen
I motion 1984/85:219 av Ingemar Eliasson m. fl. (fp) (yrk. 1-3) hemställs
1. att riksdagen beslutar avslå förslaget till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs beträffande en översyn av ersättningssystemet för tandvården,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om specialtandläkares rätt att ansluta sig till tandvårdsförsäkringen.
I motion 1984/85:220 av Rune Gustavsson m. fl. (c) (yrk. 2 och 4) hemställs
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att, när
samverkan mellan berörda samhällsorgan, organisationer och enskilda
införts, etableringskontrollen kan avvecklas i sin nuvarande form,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att speciellt
utsatta grupper bör ges möjlighet till högkostnadsskydd.
I motion 1984/85:221 av Nils Carlshamre m. fl. (m) (yrk. 2 och 4) hemställs
2. att riksdagen beslutar avslå förslaget tilt lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring varigenom punkt 9 övergångsbestämmelserna
till lagen (1973:456) om ändring i nämnda lag skall upphöra att gälla i
och med utgången av 1984,
4. att riksdagen hos regeringen begär den i motionen föreslagna ändringen
i tandvårdstaxans övergångsbestämmelser beträffande rätten för privatprak
-
1 Senaste lydelse 1983:1063.
SfU 1984/85:7
3
tiserande tandläkare att uppbära specialistarvode att gälla fr. o. m. 1 januari
1985.
Övriga yrkanden i motionerna kommer att behandlas av socialutskottet.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1983184
I motion 1983/84:1574 av Karin Ahrland (fp) och Kenth Skårvik (fp)
hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att etableringsbegränsningen
för privattandläkare upphör omedelbart.
I motion 1983/84:2223 av Nils Carlshamre m. fl. (m) (yrk. 1) hemställs att
riksdagen beslutar upphäva bestämmelserna om etableringsbegränsningar
för tandläkare med omedelbar verkan. (Motionen i övrigt behandlas i
betänkande SfU 1983/84:31.)
Utskottet
I samband med riksdagens beslut år 1973 om en allmän tandvårdsförsäkring
fastställdes ett program för landstingens utbyggnad av folktandvården.
Målet var att folktandvården vid utgången av 1970-talet skulle svara för hela
barn- och ungdomstandvården samt 30-35% av vuxentandvården.
För att säkerställa den planerade utbyggnaden av folktandvården infördes
i övergångsbestämmelser till 1973 års tandvårdsreform en möjlighet för
riksförsäkringsverket att, om verket fann anledning anta att folktandvårdens
behov av tandläkare skulle bli otillräckligt tillgodosett, föreskriva att en
tandläkare inte får föras upp på förteckning hos allmän försäkringskassa.
Begränsningsregeln skulle ursprungligen gälla fram till utgången av år 1975,
men har därefter förlängts i flera omgångar.
1978 års tandvårdsutredning har i sitt huvudbetänkande (SOU 1982:4),
Tandvården under 80-talet, föreslagit en ytterligare förlängning av etableringsbegränsningen
i syfte att säkerställa folktandvårdens fortsatta utbyggnad
och därmed en förbättrad regional balans.
Begränsningsregeln har senast genom beslut hösten 1983 fått förlängd
giltighetstid t. o. m. år 1984, och därvid har även syftet att uppnå en regional
utjämning av tillgången på tandläkare angivits i lagbestämmelsen (prop.
1983/84:66, SfU 14, rskr 120).
Den föreliggande propositionen innehåller förslag till en tandvårdslag som
skall ersätta folktandvårdslagen (1973:457). Propositionen i den delen
kommer att behandlas av socialutskottet. Såvitt gäller ersättningsreglerna
inom tandvårdsförsäkringen anför föredraganden att det - mot bakgrund av
att riksdagen nyligen beslutat om ett nytt ersättningssystem för hälso- och
sjukvården - finns skäl att pröva förutsättningarna för ett förändrat
ersättningssystem även för tandvården. En översyn med detta syfte skall
därför göras i samråd med Landstingsförbundet och Sveriges tandläkarför
-
SfU 1984/85:7
4
bund. I avvaktan på resultatet av denna översyn bör enligt föredragandens
mening den nuvarande möjligheten att begränsa tandläkares anslutning till
försäkringen förlängas.
I propositionen anförs vidare att även om tandläkartätheten i stora delar av
landet redan i dag är tillräcklig för att tillgodose tandvårdsbehovet finns det
ändock avsevärda skillnader mellan olika regioners tillgång på tandvård.
Enligt föredragandens mening är det därför en angelägen uppgift att
åstadkomma en mer behovsanpassad och rättvis regional fördelning av
resurserna. Det är också nödvändigt att åstadkomma en mer rättvis
inomregional fördelning av tandvårdsresurserna. De inomregionala fördelningsproblemen
är nämligen - såsom 1978 års tandvårdsutredning konstaterat
- minst lika stora som de mellanregionala. Mot denna bakgrund anser
föredragande statsrådet att det även fortsättningsvis måste finnas särskilda
regler för anslutningen av tandläkare till försäkringen. Dessa regler bör
liksom f. n. syfta till att anpassa tandvårdsresurserna till behov och samhällsekonomiskt
utrymme och därvid uppnå en såväl mellanregional som
inomregional utjämning. Sålunda föreslås i propositionen att bestämmelserna
om privatpraktiserande tandläkares anslutning till tandvårdsförsäkringen
skall gälla även för år 1985.
Motionärerna i motion 1984/85:219 av Ingemar Eliasson m. fl. anför att
den tidigare bristen på tandläkare inte finns längre, och därmed har det
grundläggande motivet för etableringskontroll fallit. Det finns inte heller
några samhällsekonomiska skäl för att begränsa anslutningen till tandvårdsförsäkringen.
Enligt motionärerna bör människors behov av tandvård vara
styrande för tandvårdens dimensionering, och verksamheten bör organiseras
för att tillgodose frihet vid valet av tandläkare. De begär därför i yrkande 1
att riksdagen avslår propositionens förslag om förlängd etableringsbegränsning.
Med anledning av den i propositionen aviserade översynen av
ersättningsreglerna inom tandvårdsförsäkringen anför motionärerna att en
sådan översyn inte får leda till att etableringsrätten inskränks utan tvärtom
att den bör utvidgas i enlighet med vad ovan anförts. De begär i yrkande 2 ett
tillkännagivande härom. Aven i motion 221 av Nils Carlshamre m. fl. yrkas
avslag på propositionens förslag om förlängd etableringsbegränsning. Motionärerna
anför att de vidhåller sin tidigare uppfattning att de generella
etableringsreglerna direkt hindrat en utveckling mot bättre regional balans.
Ett fortsatt etableringsförbud får snarare än mer allvarliga konsekvenser
med hänsyn till att allt fler tandläkare - på grund av den sedan lång tid
överdimensionerade tandläkarutbildningen - blir arbetslösa. De inomregionala
obalanser som förekommer bör enligt motionärerna kunna rättas till
genom åtgärder för riktad etablering i samverkan mellan tandläkarnas
regionala samrådsgrupper och sjukvårdshuvudmännen. En sådan samverkan
skall dock ske under ömsesidigt förtroende och utan tvångsinslag.
Motionärerna i motion 1984/85:220 av Rune Gustavsson m. fl. anser att när
SfU 1984/85:7
5
samverkan mellan berörda samhällsorgan, organisationer och enskilda
införts kan etableringskontrollen i sin nuvarande form avvecklas, och de
begär i yrkande 2 ett tillkännagivande i enlighet härmed. Även i två motioner
från den allmänna motionstiden 1983/84 tas frågan upp om etableringskontroll
för tandläkare. I motion 1983/84:1574 av Karin Ahrland och Kenth
Skårvik anförs att huvudmålet för kvoteringen till förmån för folktandvården,
nämligen att tillförsäkra barn och ungdom en fullgod tandvård, nu kan
anses uppnått. Vidare har enligt motionärerna de generella etableringsreglerna
snarast motverkat en utveckling mot en bättre regional balans. I
nuvarande läge när landstingen inte kan bereda den ökande andelen
nyutexaminerade tandläkare sysselsättning bör enligt motionärerna etableringsbegränsningen
omedelbart upphöra. Även motionärerna i motion
1983/84:2223 av Nils Carlshamre m.fl. begär av i huvudsak likartade skäl i
yrkande 1 att etableringsbegränsningen omedelbart skall upphöra.
Enligt utskottets mening är det angeläget att söka åstadkomma en så
rättvis fördelning av tandvårdsresurserna som möjligt såväl mellanregionalt
som inomregionalt. Utskottet har den bestämda uppfattningen att etableringsbegränsningen
i hög grad kan bidra till att detta syfte uppnås. Därtill
kommer att tandvårdsresurserna i nuvarande samhällsekonomiska läge
måste styras efter behoven. Utskottet tillstyrker följaktligen propositionens
förslag om att nuvarande etableringsbegränsning för privatpraktiserande
tandläkare skall gälla även för år 1985. Såsom förutskickas i propositionen
skall ett utredningsarbete påbörjas angående möjligheterna till ett förändrat
ersättningssystem för tandvården. Arbetet skall bedrivas i samråd med
Landstingsförbundet och Sveriges tandläkarförbund. I avvaktan på resultatet
av detta arbete är utskottet inte berett att göra några uttalanden om en
framtida etableringsbegränsning. Med det anförda avstyrker utskottet bifall
till motionerna 1984/85:219 yrkandena 1 och 2, 1984/85:220 yrkande 2,
1984/85:221 yrkande 2, 1983/84:1574 och 1983/84:2223 yrkande 1.
Enligt gällande ersättningsregler inom tandvårdsförsäkringen svarar försäkringen
för 40 % av kostnaden för tandvården inkl. tandtekniskt material.
I syfte att begränsa patientens kostnader för mer omfattande tandvårdsbehov
svarar försäkringen för 75 % av kostnaderna när dessa under en behandlingsperiod
överstiger 2 500 kr. I vissa speciella fall betalar försäkringen hela
kostnaden för tandvården. De bestämmelser som reglerar villkoren för
ersättning från tandvårdsförsäkringen återfinns i tandvårdstaxan som också
innehåller bestämmelser om ersättning till tandläkare och tandtekniker för
utförd vård. Tandvårdstaxans giltighet är begränsad i tiden. Den nuvarande
taxan gäller längst till utgången av juni 1985. Såsom tidigare nämnts
förutskickas i propositionen att ersättningsreglerna inom tandvårdsförsäkringen
skall ses över i samråd med Landstingsförbundet och Sveriges
tandläkarförbund. I propositionen anförs att det även med ett förändrat
ersättningssystem bör finnas behov av en särskild tandvårdstaxa. Tandvårdsutredningen
har i sitt slutbetänkande (SOU 1982:50) Reviderad tandvårds
-
SfU 1984/85:7
6
taxa lagt fram ett förslag till förändrad tandvårdstaxa. Enligt propositionen
är förslaget av bl. a. kostnadsskäl dock inte möjligt att genomföra utan en
väsentlig omarbetning. Föredragande statsrådet avser därför att ge riksförsäkringsverket
i uppdrag att - med utgångspunkt i tandvårdsutredningens
förslag och de synpunkter som framkommit vid remissbehandlingen -utarbeta ett nytt taxeförslag.
Motionärerna i motion 1984/85:220 av Rune Gustavsson m. fl. anser att
man för speciella grupper såsom pensionärer, handikappade och invandrare,
vilka har ett stort behov av tandvård, bör överväga att införa ett högkostnadsskydd
i likhet med det som finns inom sjukvården. De begär i yrkande 4 ett
tillkännagivande i enlighet härmed.
Såsom ovan framgår finns redan i dag ett högkostnadsskydd inom
tandvårdsförsäkringen. Tandvårdsutredningen har i sitt betänkande SOU
1982:50 diskuterat olika alternativ för högkostnadsskyddets utformning men
har inte velat föreslå någon genomgripande förändring av nuvarande regler.
Utskottet förutsätter att riksförsäkringsverket i sitt kommande arbete med
ett nytt taxeförslag överväger eventuella förändringar av nuvarande högkostnadsskydd.
Beträffande motionsförslaget är utskottet för sin del inte
övertygat om att det inom de angivna grupperna generellt föreligger ett
behov av ett särskilt högkostnadsskydd. Med det anförda avstyrker utskottet
motion 220 yrkande 4.
Enligt övergångsbestämmelserna p. 8 till tandvårdstaxan får privatpraktiserande
tandläkare som har specialistkompetens i någon av specialiteterna
tandsystemets kirurgiska sjukdomar, tandlossningssjukdomar, rotbehandling
eller tandreglering och som vid utgången av år 1972 var verksam i enskild
tandvård - när han ger tandvård inom sin specialitet - beräkna arvode enligt
en specialisttaxa.
I motion 1984/85:219 av Ingemar Eliasson m. fl. anförs att det är viktigt att
det finns valmöjligheter och konkurrens även inom specialisttandvården, och
de begränsningar som gäller för specialisttandläkares anslutning till tandvårdsförsäkringen
bör därför avskaffas. Motionärerna begär i yrkande 3 ett
tillkännagivande härom. Även motionärerna i motion 1984/85:221 av Nils
Carlshamre m. fl. anser att begränsningen för rätt till specialisttaxa till
tandläkare som vid utgången av år 1972 var verksamma i enskild tandvård
bör upphävas. Vidare anser motionärerna att alla nu odontologiskt erkända
specialiteter, dvs. sju, bör avses. Motionärerna begär i yrkande 4 en ändring
av p. 8 i tandvårdstaxans övergångsbestämmelser i enlighet med det anförda.
Ändringen begärs från den 1 januari 1985.
I avvaktan på resultatet av det kommande arbetet med ett förändrat
ersättningssystem inom tandvården och ett nytt taxeförslag är utskottet inte
berett att förorda någon förändring av tandvårdstaxans bestämmelser på sätt
som föreslagits i motionerna.
SfU 1984/85:7
7
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande förlängd reglering av anslutningen av privatpraktiserande
tandläkare till tandvårdsförsäkringen
att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:79 och med avslag
på motionerna 1984/85:219 yrkande 1, 1984/85:221 yrkande 2,
1983/84:1574 och 1983/84:2223 yrkande 1 antar det i propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring,
2. beträffande en framtida etableringsbegränsning
att riksdagen avslår motionerna 1984/85:219 yrkande 2 och 1984/
85:220 yrkande 2,
3. beträffande ett särskilt högkostnadsskydd inom tandvården
att riksdagen avslår motion 1984/85:220 yrkande 4,
4. beträffande privattandläkares rätt till specialisttaxa
att riksdagen avslår motionerna 1984/85:219 yrkande 3 och 1984/
85:221 yrkande 4.
Stockholm den 4 december 1984
På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING
Närvarande: Sven Aspling (s), Nils Carlshamre (m), Doris Håvik (s), Elis
Andersson (c), Börje Nilsson (s), Allan Åkerlind (m), Lars-Åke Larsson (s),
Ulla Johansson (s), Gunhild Bolander (c), Margo Ingvardsson (vpk), Barbro
Nilsson i Visby (m). Rune Backlund (c), Monica Andersson (s), Kenth
Skårvik (fp) och Gerd Mahl Karlsson (s).
Reservationer
1. Förlängd reglering av anslutningen av privatpraktiserande tandläkare till
tandvårdsförsäkringen (mom. 1)
Nils Carlshamre (m), Elis Andersson (c), Allan Åkerlind (m), Gunhild
Bolander (c), Barbro Nilsson i Visby (m), Rune Backlund (c) och Kenth
Skårvik (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”yrkande 1.” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening finns det inte något motiv för att nu förlänga
etableringsbegränsningen för privattandläkare. Det ursprungliga syftet med
etableringskontrollen att tillförsäkra barn och ungdom en fullgod tandvård är
numera uppnått. Det därefter angivna syftet att förbättra den regionala
balansen av tandvårdsresurserna har enligt utskottets mening icke infriats
SfU 1984/85:7
8
genom de generella etableringsreglerna. Därtill kommer att en överdimensionerad
tandläkarutbildning redan har medfört ett tandläkaröverskott
eftersom landstingen av ekonomiska skäl inte kan bereda alla nyutexaminerade
sysselsättning. För privattandläkare, liksom för andra företagare som
driver egen rörelse, gäller att verksamheten måste löna sig. Detta är enligt
utskottets mening en tillräcklig garanti mot överetablering på vissa orter.
Även av samhällsekonomiska skäl anser utskottet att det bör råda en fri
etableringsrätt för tandläkare. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till
propositionens förslag om förlängd reglering av anslutningen av privatpraktiserande
tandläkare till tandvårdsförsäkringen och tillstyrker således motionerna
1984/85:219 yrkande 1 och 1984/85:221 yrkande 2. Härigenom blir
även motionerna 1983/84:1574 och 1983/84:2223 yrkande 1 tillgodosedda.
Utskottets ställningstagande medför vidare att motionerna 1984/85:219
yrkande 2 och 1984/85:220 yrkande 2 inte behöver föranleda någon riksdagens
åtgärd.
dels att utskottet under moment 1 bort hemställa
1. beträffande förlängd reglering av anslutningen av privatpraktiserande
tandläkare till tandvårdsförsäkringen
att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:219 yrkande 1 och
1984/85:221 yrkande 2 och med anledning av motionerna 1983/
84:1574 och 1983/84:2223 yrkande 1 avslår det i proposition
1984/85:79 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
2. Privattandläkares rätt till specialisttaxa (mom. 4)
Nils Carlshamre, Allan Åkerlind, Barbro Nilsson i Visby (alla m) och
Kenth Skårvik (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”1 avvaktan”
och slutar med ”i motionerna.” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motion 1984/85:219 framförda uppfattningen att det
bör finnas valmöjligheter och konkurrens även inom specialisttandvården.
De begränsningar som f. n. råder för privattandläkares rätt till specialisttaxa
bör därför snarast upphöra. Regeringen bör således vidta sådan ändring av
p. 8 i tandvårdstaxans övergångsbestämmelser som begärts i motion 1984/
85:221. Det anförda bör ges regeringen till känna.
dels att utskottet under moment 4 bort hemställa
4. beträffande privattandläkares rätt till specialisttaxa
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:221 yrkande 4 och med
anledning av motion 1984/85:219 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
mlnab/gotab Stockholm 1984 79418