SfU 1984/85:24

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1984/85:24

om ändring i utlänningslagen (1980:376) (prop. 1984/85:173)
Sammanfattning

I proposition 1984/85:173 föreslås vissa ändringar i utlänningslagen
avseende införande av möjlighet att omhänderta utlännings biljett för resa
från Sverige i syfte att säkerställa att utlänningen i enlighet med stadgandet
i 99 § utlänningslagen själv står för kostnaden för sin resa från Sverige.

I motion 1984/85:3125 (fp) yrkas avslag på propositionen.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag och avstyrker bifall till motionen.
Fp-ledamoten har avgivit reservation till förmån för motion 3125.

Propositionen

1 proposition 1984/85:173 om ändring i utlänningslagen (1980:376) har
regeringen (arbetsmarknadsdepartementet) föreslagit riksdagen att anta
det av lagrådet granskade lagförslaget med vidtagna ändringar.

Motion

Motion väckt med anledning av proposition 1984/85:173

I motion 1984/85:3125 av Kenth Skårvik (fp) och Elver Jonsson (fp)
hemställs att riksdagen beslutar avslå proposition 1984/85:173.

Utskottet

Enligt 99 § första stycket utlänningslagen (UtlL) är en utlänning som
avvisas eller utvisas skyldig att själv betala kostnaden för sin resa till den
ort dit han sänds eller åläggs att resa. Om en utlänning som kommit till
Sverige med fartyg eller flygplan avvisas inom den närmaste tiden — enligt
praxis omkring en vecka — är transportören skyldig att ta med den
avvisade utlänningen utan kostnad för staten. I utvisningsfallen och i de
fall där avvisning inte sker inom nyssnämnda tid finns ingen skyldighet för
transportören att stå för någon del av kostnaden. Denna får då i praktiken
bäras av staten i de fall när utlänningen inte själv kan stå för den.

I propositionen föreslås att polismyndighet får möjlighet att omhänderta
en utlännings returbiljett för att i viss utsträckning säkerställa att han i
enlighet med stadgandet i 99 § UtlL själv står för kostnaden för sin resa
från Sverige om han avvisas eller utvisas från riket.

Bakgrunden till förslaget är bl. a. följande. De flesta utlänningar, som
kommer till Sverige utan att ha visering eller uppehållstillstånd när sådant
krävs och söker tillstånd att stanna, saknar tillgångar i Sverige som kan tas

1 Riksdagen 1984/85. 11 sami. Nr 24

SfU 1984/85:24

i anspråk för kostnader för en eventuell återresa. Det är dock inte ovanligt
att de vid ankomsten till Sverige har en biljett för resa från Sverige. Detta
torde bero på att många flygbolag kräver att en passagerare, som är
viseringspliktig men inte har visering, skall ha returbiljett för att få följa
med flygplanet. I de fall utlänningen behåller en giltig biljett uppkommer
givetvis inte några problem utan biljetten används vid resa från Sverige,
om en sådan blir aktuell. Det är emellertid vanligt att en sådan biljett inte
längre finns i utlänningens besittning när en avvisning eller utvisning skall
verkställas. Biljetten kan ha sålts i Sverige eller skickats ut ur landet. Enligt
uppgifter från rikspolisstyrelsen (RPS) är det inte ovanligt att personer
som organiserar resor till Sverige tar hand om biljetten och själva, som sista
delbetalning för resan, tillgodogör sig värdet av biljetten. Om utresan
måste betalas av statliga medel har staten därefter mycket små utsikter att
få ersättning av utlänningen för sitt utlägg. RPS:s utgifter för biljettkostnader
för avvisade och utvisade utlänningars resor från Sverige uppgick
budgetåret 1983/84 till ca 1,5 milj. kr. Till detta belopp kommer kostnader
för de transporter som skett genom kriminalvårdsstyrelsens transporttjänst
och som kan beräknas till mellan 1,5 och 2 milj. kr. Enligt föredragande
statsrådet är det ur statens synpunkt naturligtvis i hög grad önskvärt
att biljetten finns i behåll och kan användas om avvisning eller utvisning
sker, men samtidigt måste en avvägning göras mellan statens finansiella
intressen och utlänningens intresse att själv förfoga över sin egendom. Vid
denna avvägning är en viktig utgångspunkt att det inte finns någon rätt för
utlänningar att komma in i och stanna i Sverige. De som reser hit måste
därför vara beredda att betala inte endast hitresan utan även återresan.
Mot denna bakgrund anser föredraganden att det inte ter sig som ett alltför
långtgående ingrepp i den enskildes rätt om man, för att säkerställa den
avsedda tillämpningen av föreskrifterna i 99 § UtlL, för en tid begränsar
utlänningens rätt att förfoga över sin biljett eller i förekommande fall
motsvarande medel. Ett sådant förfarande strider enligt hennes mening
inte mot någon av de internationella konventioner som Sverige är bundet
av. Ett system med omhändertagande av biljetter tillämpas för övrigt i
Nederländerna och Schweiz.

Föredragande statsrådet understryker vidare att biljetter naturligtvis
inte skall omhändertas i alla de fall där en utlänning saknar föreskrivna
tillstånd e. d. eller kan antas söka uppehållstillstånd här. En förutsättning
för omhändertagande måste vara att det inte framstår som osannolikt att
utlänningen kommer att vägras rätt att stanna i Sverige. Det måste också
bedömas föreligga en viss risk för att utlänningen, om han själv får disponera
biljetten under väntetiden, förfogar över denna på sådant sätt att han
kommer att sakna medel för att själv betala sin resa från Sverige.

I motion 3125 av Kenth Skårvik och Elver Jonsson yrkas avslag på
propositionen. Motionärerna anser att förslaget innebär ett alltför långtgående
ingrepp i en personlig rättighet och att det måste krävas starka skäl

SfU 1984/85:24

för att införa ett nytt rättsinstitut som innebär att myndigheter kan göra
ingrepp i människors privata rättssfär. Förslaget innebär också att polisen
i förväg gör en bedömning av vilken sannolikhet som föreligger för att
personen skall få tillstånd att stanna i Sverige. Det finns därigenom, anför
motionärerna, en uppenbar risk för att ett omhändertagande av returbiljett
upplevs som att sannolikheten minskar för att den berörde skall få stanna
kvar. För den utlänning som får behålla biljetten upplevs det däremot
sannolikt som ett klartecken på att möjligheterna att få stanna kvar i
Sverige har ökat. Slutligen anför motionärerna att det i propositionen inte
ens finns något försök till bedömning av den besparing som förslaget kan
väntas medföra.

Såsom framhållits i propositionen har utlänningar inte någon ovillkorlig
rätt att komma in i och stanna i Sverige. Mot den bakgrunden anser
utskottet i likhet med föredragande statsrådet att propositionens förslag
inte innebär ett alltför stort ingrepp i den enskildes rättigheter. Det bör
vidare beaktas att utlänningar under väntetiden kan få sin försörjning
tryggad genom statens försorg och intill dess att de fått tillstånd att stanna
kan de sägas ha en potentiell betalningsskyldighet mot staten för återresan.
Beträffande utlänningar som avvisas eller utvisas är ingreppet än mer
begränsat eftersom dessa personer ådrar sig en skuld till staten när denna
återresa sker.

Utskottet finnér att propositionens förslag bör genomföras och avstyrker
bifall till motionen.

Beträffande lagförslaget har utskottet uppmärksammat att den i propositionen
föreslagna nya paragrafen 66 a § utlänningslagen måste anges i
68 § nämnda lag. Med hänsyn härtill lägger utskottet i bilaga 1 fram ett eget
förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1980:376). Utskottets lagförslag
överensstämmer med regeringens förslag frånsett ny lydelse av 68 §
och den ändring detta medför i ingressen.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:173 och med avslag
på motion 1984/85:3125 antar det av utskottet i bilaga 1
framlagda förslaget till lag om ändring i utlänningslagen
(1980:376).

Stockholm den 9 maj 1985

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Börje Nilsson (s), Ralf Lindström (s), LarsÅke
Larsson (s), Gullan Lindblad (m), Ulla Johansson (s), Lena Öhrsvik
(s), Siri Häggmark (m), Gunhild Bolander (c), Margo Ingvardsson (vpk),
Barbro Nilsson i Visby (m), Ingegerd Elm (s), Ella Johnsson (c), Rune
Backlund (c) och Kenth Skårvik (fp).

SfU 1984/85:24

Reservation

Kenth Skårvik (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Såsom
framhållits” och slutar med ”i ingressen.” bort ha följande lydelse:

Förslaget i propositionen är ursprungligen föranlett av en framställning
från rikspolisstyrelsen (RPS). Över denna framställning har ett flertal
instanser avgivit remissyttranden. Därvid har JO, Sveriges advokatsamfund,
Röda korset, Svenska flyktingrådet och Sveriges frikyrkoråd ansett
att förslaget innebär ett alltför långtgående ingrepp i en personlig rättighet
och således inte bör genomföras. JO har särskilt framhållit att det måste
krävas starka skäl för införandet av ett nytt rättsinstitut som innebär att
myndigheter skall kunna göra ingrepp i människors privata rättssfär.
Utskottet delar denna ståndpunkt. Dessutom tillkommer, såsom framhållits
i motion 3125, att förslaget innebär att polisen i förväg gör en bedömning
av vilken sannolikhet som föreligger för att personen skall få tillstånd
att stanna i Sverige. Det finns därigenom en uppenbar risk för att ett
omhändertagande av returbiljett upplevs som att sannolikheten minskar
för att den berörde skall få stanna kvar. För den utlänning som får behålla
biljetten upplevs det däremot sannolikt som ett klartecken på att möjligheterna
att få stanna kvar i Sverige har ökat. En sådan ordning är enligt
utskottets mening mindre lämplig. De skäl som anförts i propositionen för
förslaget är — såvitt kan utläsas — besparingsskäl. Dock saknas i propositionen
alla försök till bedömning av hur stor besparing som förslaget kan
tänkas medföra. Mot denna bakgrund är utskottet inte berett att förorda
propositionens förslag, och utskottet tillstyrker således motion 3125.

dels att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:3125 och med avslag
på proposition 1984/85:173 avslår det av utskottet i bilaga 1
framlagda förslaget till lag om ändring i utlänningslagen

(1980:376).

SfU 1984/85:24

Förslag till Bilaga 1

Lag om ändring i utlänningslagen (1980:376)

Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (1980:376)'
dels att 8 och 68 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 8 a och 66 a §§, av nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Utskottets förslag

Vid inresa eller utresa skall en
utlänning visa upp sitt pass för polismyndigheten,
om inte regeringen
har föreskrivit annat. En utlänning
skall vid inresa eller utresa även
lämna de upplysningar som begärs
av polismyndigheten. Vid inresa
skall en utlänning pä begäran av
polismyndigheten även förete biljett
för resa från Sverige, om han
innehar en sådan.

En utlänning som vistas i Sverige
är skyldig att efter kallelse av polismyndighet
personligen inställa sig
hos myndigheten och lämna upplysningar
om sin vistelse här. Om
han inte efterkommer kallelsen, får
han hämtas. Kan det med hänsyn
till utlänningens personliga förhållanden
eller övriga omständigheter
skäligen befaras att han ej skulle
efterkomma en kallelse, får utlänningen
hämtas utan föregående kallelse.
På begäran skall utlänningen
även visa upp sitt pass och sådan
biljett som avses i första stycket för
polismyndighet eller polisman.

För utredning i samband med inresa eller utresa eller kallelse eller
hämtning enligt andra stycket får utlänningen kvarhållas, dock inte längre
än som är nödvändigt och inte i något fall längre än sex timmar, om inte
beslut har meddelats om förvar enligt 50 eller 52 §.

I samband med inresekontroll får en polisman undersöka bagageutrymmen
och övriga slutna utrymmen i bilar och andra transportmedel i syfte
att förhindra att utlänningar reser in i Sverige i strid mot bestämmelserna i
denna lag eller i en författning som har utfärdats med stöd av denna lag.
Om inresekontrollen sker under medverkan av tullmyndighet eller med
biträde av särskilt förordnad passkontrollant, skall tulltjänstemannen eller
passkontrollanten ha samma befogenhet.

1 Lagen omtryckt 1984:595.

SfU 1984/85:24

Nuvarande lydelse

Utskottets förslag

8 a §

Om en utlänning, som saknar
pass, visering, uppehållstillstånd
eller arbetstillstånd, när detta fordras
för inresa eller vistelse i Sverige,
eller som kan antas komma att
ansöka om uppehållstillstånd, innehar
sådan biljett som anges i 8 §
första stycket, får polismyndigheten
vid inresan eller senare omhänderta
biljetten i avvaktan på att utlänningen
får tillstånd att vistas i
Sverige eller lämnar landet, om

1. det inte framstår som osannolikt
att utlänningen kommer att
vägras tillstånd att vistas här och

2. det kan befaras att han annars
förfogar över biljetten på sådant
sätt att han inte själv kan betala
kostnaden för sin resa från
Sverige.

Polismyndigheten får söka inlösa
biljetten, om den annars skulle förlora
sitt värde. Om inlösen sker,
skall omhändertagandet avse de
medel som då erhålls.

66 a §

En polismyndighets beslut om
omhändertagande av biljett får
överklagas av utlänningen genom
besvär hos statens invandrarverk.
Statens invandrarverks beslut får
inte överklagas.

Begränsning av rätten att överklaga beslut

68 §

Beslut av förvaltningsmyndighe- Beslut av förvaltningsmyndigheter
i ärenden enligt denna lag får ter i ärenden enligt denna lag får

överklagas endast i de fall som an- överklagas endast i de fall som anges
i 63, 65, 66, 67 och 90 §§. ges i 63, 65, 66, 66 a, 67 och 90 §§.

Klagan får föras även över en förvaltningsmyndighets beslut att avvisa
ombud eller biträde och beslut i jävsfråga. Sådan klagan får föras särskilt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

Liber Tryck AB Stockholm 1985