Socialförsäkringsutskottets betänkande
1984/85:20

om bidrag till sjukförsäkringen (prop. 1984/85:100)
Sammanfattning

I betänkandet behandlas det i proposition 1984/85:100 under socialdepartementet,
bil. 7, litt. D upptagna anslaget D 1. Bidrag till sjukförsäkringen.

Vidare behandlas under skilda rubriker ett antal motioner om sjukförsäkringsfrågor
enligt följande.

Sjukvårdsersättning (s. 9)

1984/85:2817 (m) yrkande 5 och 1984/85:1507 (fp) yrkande 3 om ersättningssystemet
för sjukvårdskostnader,

1984/85:2817 (m) yrkande 1 om finansieringen av sjukvården,
1984/85:1507 (fp) yrkande 2 om individuella sjukförsäkringsavgifter,
1984/85:2817 (m) yrkandena 2-4,1984/85:1507 (fp) yrkandena 1 och 4 och
1984/85:660 (m) om åtgärder för ökad privatvård,

1984/85:2230 (s) och 1984/85:1722 (m) om rekrytering av läkare till
glesbygd,

1984/85:1733 (c) om privatpraktiserande sjukgymnasters anslutning till
sjukförsäkringen,

1984/85:2429 (fp) om privatpraktiserande psykologers anslutning till
sjukförsäkringen,

1984/85:2430 (m) yrkandena 1 och 2, 1984/85:2799 (c) yrkande 4 och
1984/85:1756 (fp) yrkandena 1 och 2 om höjda patientavgifter vid sjukvård
och läkemedelsinköp,

1984/85:368 (vpk) yrkandena 1 och 2, 1984/85:1747 (s), 1984/85:1276 (s)
och 1984/85:498 (c) om ett förbättrat högkostnadsskydd,

1984/85:1724 (fp) om ändring i sjukreseförordningen,

1984/85:1713 (c) om samordning mellan sjukresor och färdtjänst.

Sjukpenning (s. 17)

1984/85:424 (m), 1984/85:849 (m) om överkompensation inom sjukpenningförsäkringen
vid naturaförmåner,

1984/85:2799 (c) yrkande 6, delvis, om överkompensation inom sjuk- och
arbetsskadeförsäkringen på grund av bestämmelserna om semestertillägg,
1984/85:987 (c) och 1984/85:2211 (m, fp) om bristande överensstämmelse
mellan den sjukpenninggrundande inkomsten för egenföretagare och uttaget
av sjukförsäkringsavgiften,

1 Riksdagen 1984185.11 sami. Nr20

SfU 1984/85:20

2

1984/85:850 (fp) om översyn av sjukpenningens storlek för hemmamakeförsäkrade,

1984/85:2799 (c) yrkande 5 om en grundtrygghet vid sjukdom,
1984/85:1727 (s) om rätt till sjukpenning för den som uppbär hel
förtidspension,

1984/85:2251 (m) om samordning mellan sjukpenning och tjänstepension,
1984/85:2431 (m) yrkande 1, 1984/85:2799 (c) yrkande 3 och yrkande 6
delvis, 1984/85:2298 (fp) om en sänkning av kompensationsnivån och
förändring av bestämmelserna om insjuknandedagen,

1984/85:500 (s), 1984/85:1275 (s), 1984/85:851 (c), 1984/85:853 (vpk),
1984/85:2314 (c) yrkande 1, 1984/85:2432 (m), 1984/85:2437 (m), 1984/
85:2444 (fp) yrkande 2,1984/85:2688 (m), 1984/85:1750 (s), 1984/85:2799 (c)
yrkande 2 om kompensationsnivån för deltids- och delårsarbetande, skiftarbetande
samt säsong- och feriearbetande,

1984/85:2799 yrkande 1 om slopande av fridagsregeln,

1984/85:347 (vpk) om sjukpenning vid tandskada och glasögonskada,
1984/85:504 (s) om sjukpenning vid glasögonskada,

1984/85:1282 (s) om sjukpenning och behandlingsersättning vid tillstånd av
oral galvanism,

1984/85:704 (s) och 1984/85:1720 (m) om resekostnadsersättning som
alternativ till sjukpenning,

1984/85:988 (s) om rätt till ersättning för döva personer och deras anhöriga
vid deltagande i vissa kurser,

1984/85:1726 (fp) om sjukpenning vid sjukvårdande behandling utomlands,

1984/85:1748 (s) om översyn av sjukpenningreglerna för vissa kroniskt
sjuka,

1984/85:2195 (fp) yrkande 7 om sjukpenning vid behandling under del av
dag,

1984/85:1731 (m) om sjukpenning vid insjuknande under utlandsvistelse,
1984/85:1739 (c) om slopande av åldersvillkoret vid övergång till kortare
eller ingen karenstid för egenföretagare.

Anslags- och finansieringsfrågor (s. 31)

1984/85:2430 (m) yrkande 3 om minskat anslag till sjukförsäkringen,
1984/85:2431 (m) yrkande 2 om en sänkning av sjukförsäkringsavgiften
och en höjning av folkpensionsavgiften.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag och avstyrker bifall till motionerna.

Fjorton reservationer har fogats till betänkandet. Vidare har avgivits ett
särskilt yttrande.

SfU 1984/85:20

3

Propositionen

FEMTE HUVUDTITELN

Regeringen har i proposition 1984/85:100 bilaga 7 (socialdepartementet)
under litt. D punkt D 1. Bidrag till sjukförsäkringen (s. 59-61) föreslagit
riksdagen att till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1985/86 anvisa ett
förslagsanslag av 4 650 000 000 kr.

Motioner

I motion 1984/85:347 av Margo Ingvardsson m. fl. (vpk) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i lagen om allmän
försäkring rörande sjukpenning, så att tandskada och glasögonskada enligt
motionens exempel berättigar till sjukpenning.

I motion 1984/85:368 (delvis) av Lars Werner m.fl. (vpk) föreslås att
riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om förslag som innebär

1. att sjukresor skall omfattas av högkostnadsskyddet,

2. att högkostnadsskyddet tillämpas generösare genom att tidsperioden för
högkostnadsskyddets giltighetstid förlängs eller att antalet vårdbesök/medicininköp
som berättigar till avgiftsfrihet skall minska.

I motion 1984/85:424 av Ove Eriksson (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag till åtgärder för att komma till rätta med förhållandet
att sjukpenningen i vissa fall kan överstiga löneavdraget vid sjukdom.

I motion 1984/85:498 av Rune Backlund m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att förslag läggs fram om ett högkostnadsskydd för
sjukresor.

I motion 1984/85:500 av Maja Bäckström m. fl. (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
behov av översyn av reglerna för sjukersättning vid deltidsarbete.

I motion 1984/85:504 av Elvy Nilsson (s) och Hagar Normark (s) hemställs
att riksdagen hos regeringen begär översyn av AFL i enlighet med vad som i
motionen anförts.

I motion 1984/85:660 (motivering i 1984/85:657) av Sten Svensson m.fl.
(m) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om socialpolitikens inriktning.

I motion 1984/85:704 av Hagar Normark m. fl. (s) föreslås att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
försäkringskassornas möjlighet att i vissa fall betala resor till och från arbetet
i syfte att förkorta sjukskrivningsperioden.

SfU 1984/85:20

4

I motion 1984/85:849 av Görel Bohlin (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär utredning om åtgärder för att hindra att kompensation för
vid sjukdom bortfallen inkomst blir större än arbetsinkomsten.

I motion 1984/85:850 av tredje vice talman Karl Erik Eriksson (fp)
hemställs att riksdagen uttalar sig för att en översyn företas när det gäller
sjukpenningens storlek för den som icke har sjukpenninggrundande inkomst
som överstiger 6 000 kr.

I motion 1984/85:851 av Pär Granstedt m.fl. (c) föreslås att riksdagen
beslutar att hos regeringen hemställa om översyn av sjukförsäkringssystemet
för universitets- och högskolestuderande och andra ferie- och säsongarbetande.

I motion 1984/85:853 av Margo Ingvardsson m.fl. (vpk) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag om en rättvis beräkning av sjukpenning
för dem som har koncentrerad arbetstid.

I motion 1984/85:987 av Gunilla André (c) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att egenföretagares sjukpenning prövas i syfte att den
avgiftsgrundande inkomsten bättre överensstämmer med den sjukpenninggrundande
inkomsten.

I motion 1984/85:988 av Lennart Bladh m. fl. (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
behovet av ersättning för döva och anhöriga för deltagande i habiliterings/
rehabiliteringskurs för hörselskadade och vuxendöva, anpassningskurs för
anhöriga och föräldrautbildning.

I motion 1984/85:1275 av Torsten Karlsson (s)och Sture Thun (s) hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av en översyn av bestämmelserna om sjukersättning till anställda
med s. k. koncentrerat deltidsarbete.

I motion 1984/85:1276 av Bengt Lindqvist (s) hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om en översyn av högkostnadsskyddet i den riktning som
anges i motionen.

I motion 1984/85:1282 av Margareta Winberg m.fl. (s) föreslås att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
beträffande behovet av en utredning om samhällets behandling av patienter
med oral galvanism.

I motion 1984/85:1507 (motivering i 1984/85:1505) av Bengt Westerberg
m. fl. (fp) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder för att stimulera
ett ökat antal privatpraktiserande läkare, särskilt i läkarglesa regioner, enligt
vad som anförs i motionen,

SfU 1984/85:20

5

2. att riksdagen uttalar sig för att en översyn bör göras för att pröva
möjligheten att övergå till mer individuella premier inom den allmänna
sjukförsäkringen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att sjukförsäkringsersättningen
skall relateras till utförd vårdprestation,

4. att riksdagen hos regeringen anhåller att etableringsbegränsningen för
privattandläkare upphör omedelbart.

I motion 1984/85:1713 av Elving Andersson (c) och Kjell Mattsson (c)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående samordning mellan försäkringskassans reseersättningar
och färdtjänsten.

I motion 1984/85:1720 av Görel Bohlin (m) och Gullan Lindblad (m)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär att den utredning som planeras
för att se över vissa grundläggande regler inom sjukförsäkringen får i
uppdrag att studera om och i så fall när reseersättning kan utgå som alternativ
till sjukpenning.

I motion 1984/85:1722 av Anita Bråkenhielm (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om en förutsättningslös och mot stimulerande i
stället för reglerande åtgärder riktad utredning av möjligheterna att förbättra
rekryteringen av läkare och tandläkare till underförsörjda områden.

I motion 1984/85:1724 av Kerstin Ekman (fp) hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om förslag till förändring av sjukkassans regler i enlighet
med vad i motionen anförts.

I motion 1984/85:1726 av tredje vice talman Karl Erik Eriksson (fp) och
Elver Jonsson (fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som anförts i motionen om sjukskrivning för patienter som
genomgår sjukvårdande behandling utomlands.

I motion 1984/85:1727 av Bo Finnkvist (s) hemställs att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sjukersättning

för vissa anställda inom samhällsföretag.
r v,

I motion 1984/85:1731 av Birger Hagård (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en ändring av gällande regler för erhållande av sjukpenning
under vistelse utomlands.

I motion 1984/85:1733 av Börje Hörnlund (c) och Ulla Tillander (c)
hemställs att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som anförts om att ett lägre antal besök fastställs för sjukgymnaster än
för läkare vid anslutning till sjukförsäkringen.

I motion 1984/85:1739 av Stig Josefson m.fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar upphäva 3 kap. 11 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän
försäkring.

SfU 1984/85:20

6

I motion 1984/85:1747 av Margareta Persson (s) hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om en översyn av högkostnadsskyddet i den riktning
som anges i motionen.

I motion 1984/85:1748 av Margareta Persson (s) och Anita Modin (s)
hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om en översyn av
sjukpenningreglerna för vissa kroniskt sjuka.

I motion 1984/85:1750 av Lennart Pettersson (s) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär en utredning om sjukersättningen till skiftarbetare.

I motion 1984/85:1756 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas

1. att riksdagen hemställer om förslag angående avgifter inom sjukvården i
enlighet med motionen,

2. att riksdagen hemställer om förslag i fråga om högkostnadsskyddet i
enlighet med motionen.

I motion 1984/85:2195 (delvis) (motivering i 1984/85:2194) av Bengt
Westerberg m.fl. (fp) hemställs

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regeringen
skyndsamt framlägger förslag till ändringar i lagen om allmän försäkring i
syfte att tillåta sjukskrivning för del av dag vid behandling i öppen vård.

I motion 1984/85:2211 (motivering i 1984/85:2210) av Lars Ahlström (m)
och Christer Eirefelt (fp) hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen
begära att förslag till lagändringar framläggs så att de i motionen påtalade
skevheterna upphävs beträffande egenföretagares rätt till sjukpenning.

I motion 1984/85:2230 av Marianne Stålberg m. fl. (s) hemställs att
riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts om etableringskontroll
för läkare.

I motion 1984/85:2251 av Gullan Lindblad (m) och Siri Häggmark (m)
föreslås att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till ändrade
bestämmelser för personer som pensionerats före 65 års ålder, så att
sjukpenning ej kan utgå samtidigt med tjänstepension.

I motion 1984/85:2298 (motivering i 1984/85:2295) av Bengt Westerberg
m. fl. (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om regelförändringar
i fråga om sjukförsäkringen från den 1 januari 1986 enligt vad som
anförts i motionen.

I motion 1984/85:2314 (delvis) (motivering i 1984/85:2312) av Karin
Andersson m.fl. (c) hemställs

1. att riksdagen beslutar om sådan ändring av sjukförsäkringsbestämmelserna
att deltidsarbetande erhåller sjukpenning i förhållande till det reella
inkomstbortfallet vid korttidssjukdom.

SfU 1984/85:20

7

I motion 1984/85:2429 av Karin Ahrland (fp) hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om en utredning om ersättning från den allmänna
försäkringen för psykologisk utredning och behandling meddelad av legitimerad
psykolog.

I motion 1984/85:2430 av Nils Carlshamre m.fl. (m) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att patientavgifterna
för sjukvårdande behandling och läkarvård i öppen sjukvård bör höjas
med 5 resp. 10 kr., i såväl offentlig som enskild vård den 1 januari 1986,

2. att riksdagen beslutar att följande lydelse av 3 § lagen (1981:49) om
begränsning av läkemedelskostnader m. m. skall gälla fr. o. m. den 1 januari
1986:

1 andra fall än som avses i 2 § skall det fastställda priset för samtidigt på
grund av sjukdom förskrivna och inköpta läkemedel sättas ned med hälften
av det belopp som överstiger 30 kronor och hela det belopp som överstiger 70
kronor. Om en förskrivning är avsedd att expedieras mer än en gång, gäller
nedsättningen köpesumman vid varje avsett expeditionstillfälle. Vid beräkning
av prisnedsättningen beaktas inte den avgift som kan ha uttagits för
expedition av telefonförskrivna läkemedel.

Bestämmelserna i till barn.

Från prisnedsättning första stycket.

3. att riksdagen beslutar att under D 1, i bilaga 7 till budgetpropositionen,
Bidrag till sjukförsäkringen, för budgetåret 1985/86 anslå 4 625 000 000 kr.
vilket innebär ett i förhållande till regeringens förslag med 25 000 000 kr.
minskat anslag.

I motion 1984/85:2431 av Nils Carlshamre m. fl. (m) hemställs

1. att riksdagen beslutar att fr. o. m. den 1 januari 1986 i enlighet med
motionens förslag införa nya regler i a) sjukpenningförsäkringen och b)
föräldraförsäkringen,

2. att riksdagen under förutsättning av bifall till yrkande 1 ovan beslutar att
sjukförsäkringsavgiften och folkpensionsavgiften fr. o. m. den 1 januari 1986
skall utgöra 8,45 % resp. 10,50 %.

I motion 1984/85:2432 av Göran Ericsson (m) och Göte Jonsson (m)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av översyn av sjukpenningförsäkringen.

I motion 1984/85:2437 av Siri Häggmark (m) och Gullan Lindblad (m)
hemställs att riksdagen uttalar att frågan om en rättvis sjuk- resp. föräldrapenning
vid s. k. koncentrerad deltid snarast kan komma till en lösning.

I motion 1984/85:2444 (delvis) av Kenth Skårvik (fp) och Ingemar Eliasson
(fp) yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär fortsatt utredning angående kompensationsnivån
för anställda med s. k. koncentrerad deltid.

SfU 1984/85:20

8

I motion 1984/85:2688 (motivering i 1984/85:2687) av Birgitta Rydle (m)
och Ann-Chathrine Haglund (m) hemställs att riksdagen hos regeringen
begär översyn av deltidsarbetandes sociala villkor.

I motion 1984/85:2799 av Rune Gustavsson m. fl. (c) hemställs

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om borttagande
av fridagsregeln inom sjukförsäkringssystemet,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om att
deltidsarbetande och skiftarbetande får rättvis sjukpenning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs rörande tillämpningen av 10 § i sjukförsäkringslagen,

4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförs beträffande patientavgiften,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om rättvisa sjukpenningregler
för hemarbete i enlighet med vad som i motionen anförs,

6. att riksdagen beslutar om sänkt ersättningsnivå i sjukförsäkringen samt
hos regeringen begär förslag om en samordning mellan sjukförsäkringen,
arbetsskadelagen och semesterersättningen i enlighet med vad som anförs i
motionen.

I motion 1984/85:2817 (motivering i 1984/85:2815) av Ulf Adelsohn m. fl.
(m) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag som innebär att
en större del av sjukvårdskostnaderna skall finansieras via sjukförsäkringen i
enlighet med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sjukförsäkringens ersättningstaxa för de heltidspraktiserande
privatläkarna,

3. att riksdagen beslutar upphäva bestämmelserna om etableringsbegränsningar
för tandläkare med omedelbar verkan,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förhöjd ersättningstaxa
vid nyetablering av privatpraktik samt därutöver generellt högre taxa i
glesbygdsområden i enlighet med vad i motionen anförts,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nu gällande regler för ersättningen från sjukförsäkringen till
sjukvårdshuvudmännen, det s. k. Dagmarsystemet.

Utskottet

Inledning

Sjukförsäkringen finansieras till 85 % genom socialavgifter från arbetsgivare
och egenföretagare. Återstående 15 % finansieras genom statsbidrag
över anslaget D 1. Bidrag till sjukförsäkringen.

Sjukförsäkringen lämnar sjukvårdsersättning i samband med läkarvård
och läkemedelsinköp, tandvård, sjukhusvård och viss annan sjukvård samt

SfU 1984/85:20

9

för sjukresor. Vidare ger försäkringen rätt till sjukpenning vid sjukdom.

De sammanlagda utgifterna för sjukförsäkringen under budgetåret 1985/
86 beräknas till 30 990 milj. kr. varav drygt 14 miljarder kronor belöper på
sjukvårdsförmånerna och närmare 17 miljarder kronor på sjukpenningförmånerna.
Statsbidraget beräknas till 4 650 milj. kr.

Utskottet behandlar nedan motionsyrkanden från den allmänna motionstiden
i år som anknyter till de olika förmånsslagen inom sjukförsäkringen.
Avslutningsvis behandlas finansieringsfrågor inom sjukförsäkringen.

Sjukvårdsersättning

Riksdagen beslöt vid föregående riksmöte (prop. 1983/84:190, SfU 31,
rskr. 393) att ett nytt system för ersättningar från den allmänna försäkringen
för sjukvård m. m. skulle gälla fr. o. m. den 1 januari 1985. Till grund för
beslutet låg en överenskommelse mellan regeringen och sjukvårdshuvudmännen
om finansieringsfrågor inom hälso- och sjukvården för åren 1985 och
1986.

Genom det nya ersättningssystemet har de tidigare prestationsrelaterade
ersättningarna från sjukförsäkringen för sjukvård, preventivmedelsrådgivning
m. m. i öppen vård omvandlats till en samlad ersättning till sjukvårdshuvudmännen,
en allmän sjukvårdsersättning. I denna ingår också det tidigare
allmänna statsbidraget till den psykiatriska vården. Den del av den allmänna
sjukvårdsersättningen, som avser bidrag till psykiatrisk vård, finansieras
genom ett särskilt statsbidrag som utgår från anslaget E 19, Bidrag till allmän
sjukvård m. m. Regeringens förslag till anslagsberäkning under punkt E 19.
behandlas av socialutskottet i betänkande SoU 1984/85:19.

Den allmänna sjukvårdsersättningen beräknas per invånare och år men
särskilda övergångsregler gäller vid fördelningen mellan de olika sjukvårdshuvudmännen.
I den allmänna sjukvårdsersättningen är inräknat även
sjukförsäkringens ersättningar till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster.
Vid utbetalningen av den allmänna sjukvårdsersättningen för åren
1985 och 1986 till resp. sjukvårdshuvudman skall nämligen avräknas ett
belopp som motsvarar under föregående år utbetalda försäkringsersättningar
till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster (exkl. fritidspraktiker).

Vid sidan om den allmänna sjukvårdsersättningen utger sjukförsäkringen
särskilda ersättningsbelopp - likaledes beräknade per invånare och år - till
sjukvårdshuvudmännen. De särskilda ersättningsbeloppen avser dels bidrag
för att underlätta utvecklingen av hemsjukvården, öppna vårdformer inom
psykiatrin samt förebyggande åtgärder inom hälso- och sjukvården, dels
ersättningar för tillhandahållande av hjälpmedel för handikappade och för
sjuktransporter som ombesörjs av sjukvårdshuvudmännen. Slutligen utgår
ersättning för sjukhusvård med 45 kr. per vårddag.

Överenskommelsen mellan staten och sjukvårdshuvudmännen reglerar
också patientavgifterna i den offentliga vården. Patientavgiften vid läkarvård

SfU 1984/85:20

10

skall vara högst 50 kr. (hembesök 75 kr.) och för annan vård högst 25 kr.
under åren 1985 och 1986.

I anslutning till omläggningen av ersättningssystemet infördes - likaså i
enlighet med överenskommelsen mellan regeringen och sjukvårdshuvudmännen
- nya regler för privatpraktiserande vårdgivares anslutning till
sjukförsäkringen. Offentliganställda läkare med s. k. fritidspraktik kan inte
längre tillhöra försäkringens ersättningssystem. Nya privatpraktiserande
läkare och sjukgymnaster kan anslutas till försäkringen endast efter tillstyrkan
av sjukvårdshuvudman. Nyetablering av praktik i stödområdena A, B
och C får dock ske utan tillstyrkan av sjukvårdshuvudmannen.

Försäkringsersättningen till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster
utbetalas liksom tidigare av försäkringskassorna. Ersättningsbeloppens och
patientavgifternas storlek regleras i läkarvårdstaxan (1974:699) och förordning
(1976:1018) med taxa för sjukvårdande behandling m.m. Som ovan
nämnts avräknas utbetalda ersättningar för privatvård under ett år från nästa
års allmänna sjukvårdsersättningar till sjukvårdshuvudmännen.

Vid läkemedelsinköp betalar den försäkrade hela kostnaden upp till 20 kr.
och halva kostnaden mellan 20 och 80 kr. Högsta avgiften blir därigenom 50
kr. Övriga kostnader betalas av sjukförsäkringen. Vid långvariga och
allvarliga sjukdomar utges läkemedel utan kostnad för den försäkrade.

För att begränsa kostnaderna för personer med stort behov av sjukvård
och läkemedel finns ett samordnat högkostnadsskydd som ger rätt till
befrielse från patientavgift när den försäkrade gjort läkemedelsinköp
och/eller läkarbesök fler än 15 gånger under en tolvmånadersperiod. Två
sjukvårdande behandlingar jämställs därvid med ett läkemedelsinköp eller
ett läkarbesök.

Sj ukförsäkringen ersätter också den försäkrade för kostnader för sjukresor
i de fall kostnaden överstiger 30 kr.

Det nya systemet för ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvård m. m.
kritiseras i motionerna 2817 av Ulf Adelsohn m. fl. och 1507 av Bengt
Westerberg m. fl. I den förstnämnda motionen begärs ett tillkännagivande
om att systemet måste avskaffas eftersom det strider mot grundläggande
principer för varje försäkringssystem och, vad avser de privata vårdgivarna,
mot hälso- och sjukvårdslagen (HSL). Systemet beskär också patienternas
rätt att fritt disponera ersättningen för läkar- och sjukgymnastbesök. Enligt
motionärerna bör en utbyggnad av den öppna vården utanför sjukhusen till
övervägande del ske genom privatpraktiserande vårdgivare. Härigenom
skulle kostnaderna för sjukvården bli lägre och vården kunna ges närmare
patienterna. Dessa skulle få träffa samma läkare vid sina sjukbesök.
Motionärerna begär vidare utredning och förslag om ett ändrat finansieringssystem
som innebär att sjukvårdsförsäkringen omfattar alla och ersätter
landstingsskatten som den främsta finansieringskällan för hälso- och sjukvården.
I ett första steg skall sjukvårdsförsäkringen omfatta den öppna vården, i
ett andra steg även vården vid sjukhem och vårdhem för att fullt utbyggd

SfU 1984/85:20

11

även omfatta sjukhusvården. Avgifterna till försäkringen bör därvid erläggas
av den enskilde och vara proportionella mot inkomsten. Ersättningen från
försäkringen skall utges till vårdgivaren och vara likvärdig för vård i offentlig
och privat regi.

Även i motion 1507 framhålls att patienterna bör ha valfrihet inom
sjukvården och vårdgivarna möjlighet att fritt etablera sig. Motionärerna
avvisar det nya ersättningssystemet och begär förslag om ett ersättningssystem
som är relaterat till utförd vårdprestation. De begär vidare att en översyn
bör göras för att pröva möjligheterna att övergå till mer individuella premier
inom den allmänna försäkringen.

Den nämnda kritiken mot det nya ersättningssystemet framfördes också av
moderata samlingspartiet och folkpartiet vid riksdagsbehandlingen av proposition
1983/84:190. Övriga riksdagspartier ställde sig bakom propositionens
förslag om ett ändrat ersättningssystem. Utskottet framhöll i betänkande
SfU 1983/84:31 bl. a. att förändringarna ligger i linje med strävandena att
med försäkringsmedel bättre fördela och förstärka utbudet av den öppna
vården och att de bör kunna medverka till att HSL:s målsättning om en god
hälso- och sjukvård för alla medborgare på lika villkor skall kunna uppfyllas,
och att underlätta sjukvårdshuvudmännens planering av vården. Mot
bakgrunden av att ansvaret för befolkningens hälso- och sjukvård lagts på
sjukvårdshuvudmännen ansåg utskottet det både riktigt och rimligt, att dessa
har ett inflytande över hur de trots allt begränsade ekonomiska och
personella resurserna fördelas, såväl mellan de olika sjukvårdshuvudmännen
som inom deras resp. geografiska områden. Utskottet framhöll vidare att det
fria läkarvalet i verkligheten är förbehållet patienterna i vissa storstadsområden,
eftersom den offentliga vården i dessa områden har god tillgång på
läkare och det övervägande antalet privatpraktiker etablerat sig där. Genom
att resurserna styrs jämnare över hela landet ansåg utskottet att ett fritt
läkarval på sikt kan bli en realitet även för den övriga befolkningen.

Riksdagens beslut vid föregående riksmöte innebar ett accepterande av
den överenskommelse som träffats mellan regeringen och sjukvårdshuvudmännen
för åren 1985 och 1986. Denna överenskommelse måste, anser
utskottet, ligga fast. I överenskommelsen har parterna enats om en
uppföljning och analys av planerad och faktisk utveckling av hälso- och
sjukvården och användningen av ersättningarna. Vissa huvudområden
kommer att successivt bli föremål för en närmare analys. I proposition
1983/84:190 framhölls också att det ingår som en naturlig del i riksförsäkringsverkets
och försäkringskassornas uppgifter att följa erfarenheterna av
de nya ersättningsreglerna ur socialförsäkringssystemets och de försäkrades
synpunkt. Enligt utskottets mening får uppföljningen av det nya ersättningssystemet
utvisa om några förändringar i systemet behöver göras i nästa
överenskommelse om ersättningar till sjukvårdshuvudmännen.

Såvitt gäller yrkandena om utredning och förslag om ändringar i reglerna
om skatte- och avgiftsfinansiering av hälso- och sjukvården har riksdagen vid

SfU 1984/85:20

12

ett flertal tidigare tillfällen på förslag av utskottet avslagit motioner härom.
(Se SfU 1981/82:15, 1982/83:26 och 1983/84:31.) Utskottet har framhållit att
om en större del av sjukförsäkringens kostnader skulle betalas via sjukförsäkringen
i stället för med landstingsskatt skulle detta innebära en avsevärd
förändring av landstingens roll och ansvar beträffande hälso- och sjukvården.
Beträffande en individualisering av sjukförsäkringsavgifterna har utskottet
hänvisat till att de tidigare individuella premierna slopades genom den s. k.
Hagaöverenskommelsen mellan folkpartiet och socialdemokraterna, och
utskottet har för sin del inte funnit anledning frångå denna överenskommelse.

Utskottet avstyrker på grund av det anförda bifall till motionerna 2817 och
1507 i nu behandlade delar.

I ett flertal motioner begärs särskilda åtgärder för att underlätta en ökning
av den privata vården, främst i glesbygd. Ulf Adelsohn m. fl. begär i motion
2817 ett tillkännagivande om att arvodestaxorna för privatpraktiserande
läkare skall höjas och att arvodestaxorna för privatläkare generellt sett skall
vara högre i glesbygd än i landet i övrigt. Vid nyetableringen i glesbygd skall
taxan dessutom vara högre under de tio första verksamhetsåren. Motionärerna
begär också ett beslut av riksdagen om att etableringsbegränsningarna för
privatpraktiserande tandläkare skall slopas med omedelbar verkan. Också
Bengt Westerberg m. fl. anser i motion 1507 att läkare som etablerar sig i
glesbygd bör få ta ut ett högre arvode och att etableringskontrollen av
tandläkare omedelbart bör upphöra. Sten Svensson m. fl. begär i motion 660
ett tillkännagivande om att restriktioner och etableringskontroller vad gäller
privat vård bör hävas och att mindre vårdinrättningar och husläkare skall
stimuleras till etablering i glesbygd, bl. a. genom en högre sjukvårdsersättning.

Överenskommelsen om sjukvårdsersättningar för åren 1985 och 1986
innebär att de totala försäkringsersättningarna för sjukvården - såväl privat
som offentlig - lagts fast för åren 1985 och 1986, liksom vilka bestämmelser
som skall gälla samma år för privatpraktiserande vårdgivares rätt att vara
anslutna till försäkringen. Den inriktning mot en ökad andel privatvård som
förespråkas i motionerna är inte förenlig med överenskommelsen och ett
genomförande av motionsförslagen skulle minska det finansiella utrymmet
för den offentliga öppna sjukvården. Utskottet avstyrker på grund härav
bifall till motion 2817 yrkande 2, motion 1507 yrkande 1 och motion 660 i
motsvarande del.

Vad gäller begränsningarna i rätten för privatpraktiserande tandläkare att
vara anslutna till tandvårdsförsäkringen har riksdagen nyligen beslutat att
reglerna härom skall gälla även under år 1985 (prop. 1984/85:79, SfU
1984/85:7, rskr. 95). Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla detta beslut
och avstyrker bifall till motion 2817 yrkande 4, motion 1507 yrkande 4
ävensom motion 660 i motsvarande del.

Marianne Stålberg m. fl. tar i motion 2230 upp problem med att rekrytera

SfU 1984/85:20

13

läkare till den offentliga vården i glesbygdslänen. Motionärerna anför att
regleringen av etableringsrätten för tandläkare medfört att de tidigare
problemen med att rekrytera tandläkare till den offentliga vården numera
lösts. Ett motsvarande system när det gäller läkare bör därför införas och
motionärerna begär ett tillkännagivande härom.

Ett huvudsyfte med överenskommelse om sjukvårdsersättningar för åren
1985 och 1986 var att få en jämnare spridning över landet av såväl de
ekonomiska som de personella resurserna. Nyetableringar av privatläkare
kan sålunda inte ske utan huvudmännens medgivande, utom i stödområdena
A, B och C. Systemet är snarlikt det som gäller för tandläkarna, eftersom det
väsentligen är behovet av nyetableringar som avgör om sådana skall komma
till stånd. Eftersom privatläkarna svarar för en ringa andel av den totala
tillgången på läkare är det också tveksamt om de påtalade problemen kan
lösas inom ramen för försäkringens ersättningsregler. Utskottet anser att
uppföljningen av det nya ersättningssystemet får utvisa om några ytterligare
åtgärder inom försäkringssystemets ram skulle kunna bidra till en bättre
regional fördelning av läkarresurserna för tiden efter den nu löpande
ersättningsperioden och utskottet avstyrker bifall till motion 2230.

Anita Bråkenhielm föreslår i motion 1722 att en förutsättningslös utredning
skall göras om möjligheterna att förbättra rekryteringen av läkare och
tandläkare till underförsörjda områden. Hon anser att problem med bl. a.
rekrytering av läkare till glesbygd inte skall angripas med traditionella
tvångs-, reglerings- eller stödmedel. Om någon effekt skall uppnås måste i
stället finnas förutsättningar för en ökad strukturell och geografisk rörlighet
och större frihet för individuella lösningar av bostad, barns utbildningsmöjligheter
och medföljande maka/makes möjligheter att få arbete. Den som
rekryteras till glesbygd måste också ha möjlighet att pröva på en spännande
region utan att livstidsdöma sig till platsen.

Utskottet anser inte att problemen med att rekrytera läkare och tandläkare
till glesbygd kan lösas genom en utredning som syftar till en genomgripande
förändring av samhällsstrukturen. Utskottet avstyrker bifall till motion 1722.

Motion 1733 av Börje Hörnlund och Ulla Tillander tar upp vissa
privatpraktiserande sjukgymnasters möjligheter att få stå kvar i sjukförsäkringen
efter den 1 januari 1985. Enligt överenskommelsen om sjukvårdsersättningar
för åren 1985 och 1986 är en förutsättning för fortsatt anslutning till
försäkringen, att en privatpraktiker under perioden juli 1983 - mars 1984
bedrivit sin verksamhet i sådan omfattning att ersättning från försäkringen
utgått med belopp motsvarande två månaders heltidsverksamhet. Motionären
påpekar att detta villkor i praktiken tolkas så att den privatpraktiserande
läkaren eller sjukgymnasten skall ha haft 350 besök under tidsperioden i
fråga. Med hänvisning till att en sjukgymnasts behandlingstid är längre än en
läkares behandlingstid per patient begär motionärerna ett tillkännagivande
om att ett lägre antal besök bör fastställas för sjukgymnaster än för läkare vid
bedömningen av rätten att vara ansluten till sjukförsäkringen.

SfU 1984/85:20

14

Även om 350 besök angetts som ett rikttal till ledning för bedömningen av
rätten att vara ansluten till försäkringen sker enligt vad utskottet erfarit en
individuell prövning av om kravet på två månaders heltidsverksamhet under
den aktuella tidsperioden är uppfyllt. Hänsyn tas därvid till inriktningen av
verksamheten och förekomsten av tidskrävande patienter, och även ett
avsevärt lägre antal besök än 350 har grundat rätt till fortsatt anslutning till
försäkringen. Vid avslag på ansökan om fortsatt anslutning kan ett överklagande
ske till försäkringsrätt och i sista hand till försäkringsöverdomstolen.
Enligt utskottets mening får den nu aktualiserade frågan lösas i praxis och
motion 1733 bör inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet behandlar slutligen i detta sammanhang motion 2429 av Karin
Ahrland vari begärs en utredning om ersättning från den allmänna försäkringen
för psykologisk utredning och behandling meddelad av legitimerad
psykolog.

Med hänsyn till de ökade kostnader för sjukförsäkringen som en utvidgning
av ersättningsrätten till att gälla nya grupper av vårdgivare skulle
medföra kan utskottet inte biträda motion 2429.

Förslag till besparingar inom sjukförsäkringen genom höjda patientavgifter
läggs fram i tre motioner. I motion 2430 av Nils Carlshamre m. fl.
(yrkande 1) begärs ett tillkännagivande om att patientavgifterna vid läkarvård
och sjukvårdande behandling bör höjas med 10 resp. 5 kr. i såväl
offentlig som privat vård fr. o. m. den 1 januari 1986. Vidare begärs (yrkande
2) beslut om att reglerna för prisnedsättning av läkemedel skall ändras så att
hälften av kostnaderna mellan 30 och 70 kr. och hela kostnaden därutöver
betalas av försäkringen. Rune Gustavsson m.fl. begär i motion 2799
(yrkande 4) ett tillkännagivande om att patientavgifterna vid läkarvård bör
höjas med 10 kr. samtidigt som högkostnadsskyddet bör förbättras så att
avgiftsbefrielse inträder efter tolv läkarbesök eller läkemedelsinköp. Förslag
om höjning av patientavgifterna och samtidiga förbättringar av högkostnadsskyddet
begärs också i motion 1756 (yrkandena 1 och 2) av Bengt Westerberg
m. fl. Sistnämnda motionärer anser att patientavgifterna kan höjas till 65 kr.
vid såväl läkarvård som läkemedelsinköp. Högkostnadsskyddet bör därvid
inträda efter tolv läkarbesök/läkemedelsinköp och omfatta även sjukresor.

Såsom inledningsvis nämnts innebär överenskommelsen om sjukvårdsersättningar
för åren 1985 och 1986 att huvudmännen erhåller ett i förväg
fastställt belopp i ersättning från försäkringen för bl. a. den öppna sjukvården
och att patientavgifterna bestämts till vissa högsta belopp för åren 1985
och 1986. Utskottet vill i anslutning härtill erinra om att vid riksdagsbehandlingen
av proposition 1983/84:190 avslogs motionsyrkanden om såväl lägre
som högre patientavgifter än vad överenskommelsen förutsatte. En höjning
av patientavgifterna inom den offentliga vården före ersättningsperiodens
utgång och - för att uppnå motionernas syfte att åstadkomma besparingar
inom statsbudgeten - en samtidig sänkning av försäkringsersättningarna

SfU 1984/85:20

15

skulle innebära att den överenskommelse som gäller och som riksdagen ställt
sig bakom bryts.

Eftersom försäkringsersättningarna till privata vårdgivare enligt överenskommelsen
skall avräknas på det belopp som skall utbetalas till sjukvårdshuvudmännen
medför inte heller höjda patientavgifter inom den privata vården
några besparingar på statsbudgeten så länge överenskommelsen gäller.

Vad slutligen avser kraven på höjda avgifter vid läkemedelsinköp avslogs
även motionsyrkanden härom i anslutning till behandlingen av proposition
1983/84:190. Utskottet (SfU 1983/84:31) erinrade om att socialstyrelsen och
riksförsäkringsverket hade i uppdrag att redovisa möjliga ytterligare kostnadsbesparingar
inom läkemedelsområdet och ansåg att resultatet av detta
arbete borde avvaktas. Utskottet vidhåller denna uppfattning.

Det anförda innebär att utskottet avstyrker bifall till motionerna 2430,
2799 och 1756 i nu behandlade delar.

Ett flertal motioner berör högkostnadsskyddets utformning. Lars Werner
m. fl. begär i motion 368 (yrkande 1) förslag om att sjukresor skall omfattas
av högkostnadsskyddet och (yrkande 2) förslag om generösare bestämmelser,
antingen genom att den tidsperiod under vilken högkostnadsskyddet
gäller förlängs eller genom att ett lägre antal vårdbesök resp. läkemedelsinköp
ger avgiftsbefrielse. Margareta Persson begär i motion 1747 att
högkostnadsskyddets utformning skall bli föremål för översyn i syfte att
uppnå förbättringar för personer, som har periodvis återkommande sjukdomar
och som på mycket kort tid åsamkas höga kostnader. Översynen bör
också syfta till att för vissa kroniskt sjuka mildra det nuvarande kravet på 30
sjukvårdande behandlingar innan kostnadsfrihet inträder, eftersom varje
behandling också kan vara förenad med resekostnader, förlorad arbetsförtjänst
m. m. Bengt Lindqvist begär i motion 1276 en översyn i syfte att
sjukresor skall omfattas av högkostnadsskyddet medan Rune Backlund m. fl.
i motion 498 begär förslag om ett fristående högkostnadsskydd för sjukresor
som kostar den försäkrade mer än 300 kr. per år.

Motioner med i huvudsak samma syfte som de nu förevarande behandlades
också i betänkande SfU 1983/84:31. Utskottet hänvisade till att frågan om
högkostnadsskydd vid sjukresor var föremål för beredning inom regeringskansliet
med anledning av förslag från sjukreseutredningen i betänkande
(SOU 1981:35) Sjukresor - Samordning och förenkling. Vidare hänvisade
utskottet till att en försöksverksamhet planerades inom delar av Norrbottens
och Malmöhus läns landstingsområden för att ge underlag för ett slutgiltigt
ställningstagande till om det ekonomiska ansvaret för sjukresor skulle
överföras till sjukvårdshuvudmännen fr. o. m. år 1986. Utskottet ansåg att
det fanns skäl avvakta den pågående beredningen inom regeringskansliet
innan utskottet uttalade sig för en bestämd lösning på problemet med höga
resekostnader vid sjukvård. Utskottet vidhåller denna inställning och
avstyrker bifall till motionerna 368 yrkande 1, 498 och 1276.

Även frågan om hur sjukvårdande behandlingar skall beaktas inom ramen

SfU 1984/85:20

16

för högkostnadsskyddet behandlades i betänkande SfU 1983/84:31. I denna
fråga hänvisade utskottet till att frågan om högkostnadsskyddets utformning
skulle, förutom vid den fortsatta beredningen av sjukreseutredningens
förslag, även komma att beröras i samband med den uppföljning och
utvärdering av de olika läkemedelsförmånerna som riksförsäkringsverket
och socialstyrelsen gör. Utskottet var med hänsyn härtill inte berett till något
uttalande om högkostnadsskyddets utformning. Motionerna 368 yrkande 2
och 1747 föranleder inte utskottet till något ändrat ställningstagande.

Enligt 6 § sjukreseförordningen (1975:964) har den försäkrade rätt till
ersättning för resekostnad med hänsyn till den väg och det färdsätt som
verkligen använts. Resekostnaden får dock inte beräknas till högre belopp än
vad det skulle ha kostat att använda den väg och det färdsätt som med skälig
hänsyn till den försäkrades tillstånd, resans längd och övriga omständigheter
varit ägnade att medföra den lägsta sammanlagda kostnaden. Kostnaden för
resa med flyg ersätts bl. a. om resa skett från eller till Gotland.

Bestämmelser om ersättning för utgifter för övernattning finns i 13 och
14 §§ samma förordning. Ersättning beräknas på det belopp som den
försäkrade har betalt för logi, dock högst 55 kr. för natt. När den försäkrade
har erhållit öppen vård under mer än en dag utanför bostadsorten och mellan
behandlingstillfällena stannat kvar på den ort där vården meddelats, får
ersättningen inte utgå med hög'e belopp än vad den försäkrade, om han hade
kunnat tillbringa nattvilan i sin bostad, skulle ha fått betala för resor fram och
åter mellan den ort där vården meddelats och bostaden. Detta gäller ej om
det hade varit påkallat av medicinska skäl att han övernattat på den ort där
vården meddelats.

I motion 1724 redogör Kerstin Ekman för en situation där en patient rest
fram och tillbaka med flyg mellan Gotland och fastlandet två på varandra
följande dagar varvid sjukreseersättning utgått för resorna båda dagarna.
Motionären framhåller att kostnaderna hade begränsats om patienten
övernattat i Stockholm och anser att sjukreseförordningens bestämmelser
måste ändras snarast.

Det nämnda försäkringsärendet har tagits upp av justitieombudsmännen
(JO). I ärendet har riksförsäkringsverket yttrat sig. I yttrandet framhåller
verket bl. a. att i de flesta fall drabbas inte den försäkrade av någon kostnad
för övernattning på grund av att sjukvårdshuvudmannen medverkar till att
anvisa den försäkrade hotellrum på patienthotell, varvid en övernattningsavgift
på 55 kr. debiteras. I allmänhet har försäkringskassorna avtal med
sjukvårdshuvudmännen som innebär att försäkringskassan debiteras övernattningskostnader
direkt på samlingsräkning. Verket uttalar sin avsikt att
vidta åtgärder så att försäkringskassorna och deras lokalkontor uppmärksammas
på vårdgivarnas möjlighet att erbjuda övernattning på patienthotell
när öppenvårdsbesök tar mer än en dag i anspråk. JO har för sin del
framhållit angelägenheten av att situationer liknande den som var föremål
för granskning får en tillfredsställande lösning i framtiden och hänvisar till att

SfU 1984/85:20

17

socialministern i svar på en fråga i riksdagen den 20 mars 1984 förklarat att
någon ändring av reglerna inte är aktuell i avvaktan på att övervägandena om
huvudmannaskapet för sjukresor slutförts. På grund av detta och då
riksförsäkringsverket å sin sida vidtagit åtgärder för att förhindra ett
upprepande har JO avslutat ärendet och tillställt socialdepartementet en
kopia av beslutet.

Såsom framgår av det ovan nämnda är regeringen väl införstådd med att
nuvarande bestämmelser inom sjukreseförordningen kan leda till otillfredsställande
effekter i ersättningshänseende. Med hänsyn härtill, och då det
ankommer på regeringen att utfärda bestämmelser om under vilka förutsättningar
reseersättning skall utgå, påkallar motion 1724 inte någon riksdagens
åtgärd.

I motion 1713 av Elving Andersson och Kjell Mattsson framhålls
angelägenheten av att rätten till sjukreseersättning samordnas på ett bättre
sätt med rätten till färdtjänst och motionärerna begär ett tillkännagivande
härom till regeringen.

Utskottet är införstått med att det finns problem ur samordningssynpunkt
mellan de båda ersättningsformerna. Utskottet anser emellertid att resultatet
av de pågående övervägandena inom regeringskansliet om huvudmannaskapet
för sjukresorna bör avvaktas innan riksdagen gör några uttalanden om
hur problemen bör lösa. Motion 1713 bör därför inte föranleda någon åtgärd.

Sjukpenning

Allmänt om sjukpenning

Den som är försäkrad enligt lagen om allmän försäkring (AFL) och bosatt i
Sverige skall vara inskriven hos allmän försäkringskassa fr. o. m. den månad
då han fyller 16 år. Inskrivningen medför rätt till sjukpenning om den
försäkrades sjukpenninggrundande inkomst uppgår till minst 6 000 kr. Den
sjukpenninggrundande inkomsten motsvarar den inkomst i pengar eller vissa
naturaförmåner som den försäkrade kan antas för år räknat komma att tills
vidare erhålla av eget arbete, antingen på grund av anställning eller genom
annat förvärvsarbete. Vid beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten
bortses från den del av inkomsten som överstiger sju och en halv
gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Ändring i den sjukpenninggrundande
inkomsten på grund av inkomständring kan ske först 30 dagar
efter det att försäkringskassan fått kännedom härom.

Sjukpenning utgår vid sjukdom som sätter ned arbetsförmågan med minst
hälften. Vid fullständig nedsättning av arbetsförmågan utges hel sjukpenning
och i annat fall halv sjukpenning. Hel sjukpenning utgör för dag räknat 90 %
av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, delad med 365.

Sjukpenningförsäkringen ger skydd mot inkomstbortfall fr. o. m. dagen
efter insjuknandedagen. Som insjuknandedag räknas normalt den dag då
anmälan om sjukdomsfallet görs hos försäkringskassan. Om sjukdomsfallet

1* Riksdagen 1984/85.11 sami. Nr 20

SfU 1984/85:20

18

varar högst sex dagar utöver insjuknandedagen utges inte sjukpenning för de
dagar, högst två, då den försäkrade ändå inte skulle ha arbetat i sin
huvudsakliga sysselsättning (fridagsregeln). Om en ny sjukperiod inträffar
inom 20 dagar från föregående sjukperiods slut utgår sjukpenning även för
insjuknandedagen i det nya sjukdomsfallet.

Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten m. m.

I den sjukpenninggrundande inkomsten ingår som nämnts förutom
inkomst i pengar även vissa naturaförmåner. Dessa består av kost, bostad
eller bil och ingår även i underlaget för pensionsgrundande inkomst och för
uttag av socialavgifter.

Två motioner tar upp frågan om överkompensation med nu gällande regler
för beräkning av sjukpenninggrundande inkomst på grundval av naturaförmåner.
I motion 424 begär Ove Eriksson förslag till åtgärder för att komma
till rätta med det förhållandet att sjukpenning i vissa fall kan överstiga
löneavdraget vid sjukdom. Detta kan enligt motionären exempelvis bli fallet
om en anställd har en förmån av fri bil, eftersom förmånsvärdet ingår i
sjukpenningunderlaget men inte medför ett motsvarande avdrag på lönen.

I motion 849 av Görel Bohlin ges liknande exempel och motionären begär
en utredning om åtgärder för att motverka sådana effekter.

Utskottet avstyrkte i sitt av riksdagen godkända betänkande SfU 1983/
84:24 bifall till en motion med samma syfte. Utskottet framhöll därvid att
värdet av naturaförmåner vid beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst
m. m. med nödvändighet bygger på en schablonmässig beräkning. Så
t. ex. ingår endast vissa slag av naturaförmåner i beräkningsunderlaget.
Möjligheten att utnyttja förmånerna under sjukdom varierar också avsevärt
mellan olika försäkrade. Skulle förmånerna i fråga undantas helt från
beräkningsunderlaget för sjukpenninggrundande inkomst skulle detta leda
till en för låg sjukpenning. För en helt rättvisande kompensationsnivå
erfordras en särskild utredning vid varje sjukfall om i vilken utsträckning
förmånerna kunnat utnyttjas. Kostnaden för administrationen av ett sådant
utredningsförfarande skulle inte heller svara mot de besparingar som skulle
kunna göras i de fall sjukpenningen reducerades i förhållande till de under
sjukdomstiden utnyttjade naturaförmånerna.

Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sitt tidigare ställningstagande
och avstyrker bifall till motionerna 424 och 849.

Enligt den fr. o. m. år 1978 gällande semesterlagstiftningen utgör semesterlönen
12 % av arbetstagarens under intjänandeåret förfallna lön i
anställning. Semesterlönebestämmelserna innebär en viss överkompensation
jämfört med storleken av ordinarie lön för motsvarande tid. Avvikelse
från bestämmelserna härom kan dock göras med stöd av kollektivavtal som
på arbetstagarsidan slutits eller godkänts av organisation som är att anse som
central arbetstagarorganisation. Vid beräkningen av den sjukpenninggrun -

SfU 1984/85:20

19

dande inkomsten beaktas all förekommande ersättning i den mån den härrör
från förvärvsarbete och utgår stadigvarande eller med viss regelbundenhet.
Försäkringsöverdomstolen har i ett avgörande den 23 juni 1981 ansett att
även den i semesterlagen inbyggda överkompensationen bör beaktas vid
beräkning av sjukpenninggrundande inkomst. I avsikt att uppnå administrativ
förenkling och förhindra ingående utredningar beträffande semsterförhållanden
i det enskilda fallet, särskilt vid utnyttjandet av möjligheten att
spara den femte semesterveckan, har domstolen ansett det lämpligt att
använda ett schabloniserat beräkningssätt. Med beaktande av de vid tillfället
rådande överenskommelserna på arbetsmarknaden och för att tillgodose den
i semesterlagen åsyftade överkompensationen har domstolen valt att använda
samma schablon som efter överenskommelse mellan Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF) och Privattjänstemannakartellen (PTK) används vid
beräkning av pensionsmedförande lön och sjuklön, nämligen faktorn 12,16
multiplicerad med lönen beräknad för månad.

Rune Gustavsson m. fl. begär i motion 2799 yrkande 6 delvis förslag om
samordning mellan sjuk- och arbetsskadeförsäkringen å ena sidan och
bestämmelserna om semestertillägg å andra sidan så att överkompensation
inte sker.

Såsom försäkringsöverdomstolen fastslagit utgör semestertillägget en del
av inkomsten för utfört förvärvsarbete och skall beaktas vid beräkning av den
sjukpenninggrundande inkomsten enligt nuvarande regler. Beräkningen av
den sjukpenninggrundande inkomsten bygger som nämnts på en viss
schablonisering. En långtgående detaljstyrning av beräkningsgrunderna
skulle enligt utskottets mening medföra betydande merarbete och kostnader
för administrationen utan att därigenom ge exaktare beräkningar. Utskottet
anser med det anförda att motion 2799 i nu behandlad del inte bör föranleda
någon åtgärd.

Sjukpenninggrundande inkomst för den som har inkomst av annat
förvärvsarbete än anställning beräknas i princip med ledning av den
försäkrades taxering. Inkomsten av annat förvärvsarbete får dock inte
beräknas högre än vad som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för
annans räkning. Har en försäkrad under en följd av år redovisat lägre
skatterättslig nettointäkt än vad som motsvarar skälig avlöning för liknande
arbete för annans räkning skall enligt riksförsäkringsverkets föreskrifter hans
sjukpenninggrundande inkomst av detta arbete beräknas med ledning av de
tre senaste årens taxering. Den sjukpenninggrundande inkomsten får
emellertid beräknas till högre belopp än den skatterättsliga nettointäkten i de
fall den försäkrade på grund av särskilda förhållanden har en låg taxerad
inkomst. Sådana förhållanden kan vara att verksamheten befinner sig i ett
uppbyggnadsskede eller att stark skuldbelastning, ändrade förvärvsförhållanden
eller tillfälliga förluster föreligger.

Till grund för beräkningen av egenföretagares sjukförsäkringsavgift läggs
hans taxering till statlig inkomstskatt avseende inkomståret.

SfU 1984/85:20

20

Två motioner tar upp frågan om den bristande överensstämmelsen mellan
den sjukpenninggrundande inkomsten för egenföretagare och underlaget för
uttaget av deras sjukförsäkringsavgifter.

I motion 987 kritiserar Gunilla André att sjukpenninggrundande inkomst
för vissa egenföretagare baseras på ett genomsnitt av tidigare års inkomster.
Enligt motionären medför detta att en egenföretagare med en successiv
höjning av årsinkomsten kan komma att få en sjukpenning som motsvarar en
avsevärt lägre inkomst än den som läggs till grund för avgiftsuttaget. I
motionen begärs en utredning i syfte att få en bättre överensstämmelse
mellan sjukpenninggrundande inkomst och avgiftsuttag.

Lars Ahlström och Christer Eirefelt framhåller i motion 2211 att egenföretagare
missgynnas av att sjukpenninggrundande inkomst inte skal! beräknas
högre än vad som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete. Samtidigt
beräknas avgiften på den faktiska inkomsten. Motionärerna begär förslag till
lagändringar i syfte att upphäva dessa skevheter inom sjukförsäkringen.

Sjukpenningkommittén har i sitt slutbetänkande SOU 1983:48, Egenföretagares
sjukpenning m.m., prövat olika alternativ till förändringar av
bestämmelserna om beräkning av sjukpenninggrundande inkomst för egenföretagare.
Kommittén har därvid funnit att de lösningar som är mest
lämpliga ryms inom det nuvarande regelsystemet. Ett bättre utnyttjande av
gällande bestämmelser skulle enligt kommitténs mening kunna avhjälpa en
del av de skevheter som i dag finns. Kommittén pekar t. ex. på möjligheten
att lägga en jämförelselön till grund i fall av uppbyggnad av en rörelse eller i
fall av stark skuldbelastning. En sådan mer flexibel tillämpning skulle kunna
åstadkommas genom bl. a. ökad information och utbildning liksom om
ärendena även fortsättningsvis bereddes med grundlighet och omsorg. I fråga
om avgifternas beräkning har kommittén inte ansett sig kunna gå emot den
utveckling mot ett enhetligt avgiftsuttag som senast kommit till uttryck i den
nya socialavgiftslagen.

I proposition 1984/85:78 med förslag till förbättringar inom föräldraförsäkringen,
havandeskapspenningen och vissa regler inom sjukpenningförsäkringen
instämde departementschefen i sjukpenningkommitténs bedömningar
och erinrade om att riksförsäkringsverket och försäkringskassan sedan
någon tid intensifierat sin uppföljnings- och utbildningsverksamhet för att
uppnå en smidigare tillämpning. Vid behandlingen av propositionen anslöt
sig även utskottet (SfU 1984/85:12) till de bedömningar som gjorts av
sjukpenningkommittén och riksdagen följde utskottet.

Utskottet vidhåller sitt nyligen gjorda ställningstagande och avstyrker
bifall till motionerna 987 och 2211.

Sjukpenningförmåner för vissa kategorier av försäkrade

För närvarande kan den som inte har en sjukpenninggrundande inkomst
som överstiger 6 000 kr. vara sjukpenningförsäkrad genom den s. k. hemma -

SfU 1984/85:20

21

makeförsäkringen. Förutsättningarna härför är att den försäkrade antingen
är gift och stadigvarande sammanbor med sin make eller stadigvarande
sammanbor med barn under 16 år eller med någon med vilken den försäkrade
har varit gift eller har eller har haft barn. Sjukpenning utgår under dessa
förutsättningar med 8 kr. per dag. Hemmamakeförsäkrade och försäkrade
som skulle ha varit hemmamakeförsäkrade om de inte haft förvärvsinkomst
har möjlighet att teckna en frivillig sjukpenningförsäkring hos försäkringskassan.
De kan därmed få ett sjukpenningtillägg som ger en sammanlagd
sjukpenning av högst 20 kr. per dag. Sådan försäkring kan även tecknas av
vissa studeranden.

Fr. o. m. den 1 januari 1986 byggs den frivilliga sjukpenningförsäkringen
ut. Den kommer då att omfatta alla som inte är obligatoriskt försäkrade för
en sjukpenning som uppgår till den s. k. garantinivån, för närvarande 48 kr.
per dag, och som inte uppbär hel ålders- eller förtidspension. Det högsta
ersättningsbeloppet skall motsvara garantinivån och lägsta beloppsnivån
skall vara 20 kr. Samtidigt upphör möjligheterna att bli hemmamakeförsäkrad
och försäkringen bibehålls endast för den som är hemmamakeförsäkrad
vid utgången av år 1985. Rätten att stå kvar i försäkringen gäller till dess den
försäkrade får en sjukpenninggrundande inkomst eller tecknar frivillig
sjukpenningförsäkring för ett sjukpenningbelopp om lägst 20 kr. per dag
(prop. 1984/85:78, SfU 12, rskr. 125).

Två motioner behandlar rätten till sjukpenning och sjukpenningens
storlek för hemarbetande och andra som saknar eller har låga inkomster.

I motion 850 av tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson begärs en
översyn av sjukpenningens storlek för den som inte har en sjukpenninggrundande
inkomst som överstiger 6 000 kr. Rune Gustavsson m.fl. anser i
motion 2799 yrkande 5 att hemmamakar, studerande och andra grupper som
saknar inkomst eller har låga inkomster bör garanteras en grundtrygghet vid
sjukdom motsvarande garantinivån 48 kr. per dag.

Såsom framgår av det ovan anförda bibehålls hemmamakeförsäkringen
efter år 1985 endast i vissa övergångsfall och ersätts för övriga försäkrade helt
av möjligheten att teckna frivillig sjukpenningförsäkring till högst ett belopp
motsvarande garantinivån.

I sitt av riksdagen godkända betänkande SfU 1984/85:12 har utskottet ställt
sig bakom regeringens förslag att avveckla hemmamakeförsäkringen samtidigt
som ett bättre försäkringsskydd erhålls inom den frivilliga försäkringen.
Utskottet har därvid med anledning av ett motionsyrkande om en grundsjukpenning
motsvarande garantinivån uttalat att det inte finns anledning att,
samtidigt som möjligheten att teckna en frivillig sjukpenningförsäkring för
samma belopp införs, förorda ett motsvarande försäkringsskydd inom den
obligatoriska försäkringen. Utskottet vidhåller denna inställning och avstyrker
bifall till motionerna 850 och 2799 (yrkande 5).

Försäkrad, som har hel förtidspension enligt AFL eller som haft sådan
under månaden närmast före den varunder han börjat åtnjuta hel ålderspen -

SfU 1984/85:20

22

sion, har inte rätt till sjukpenning. För rätt till hel förtidspension krävs att den
försäkrades förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete är
varaktigt eller för avsevärd tid nedsatt i sådan grad att intet eller endast en
ringa del därav återstår. För tid efter ingången av den månad, varunder en
försäkrad fyllt 70 år eller dessförinnan börjat åtnjuta ålderspension enligt
AFL får sjukpenning utgå för högst 180 dagar.

Två motioner tar med skilda utgångspunkter upp frågan om rätt till
sjukpenning för pensionärer.

Bo Finnkvist påpekar i motion 1727 att anställda på skyddade verkstäder,
som i många fall uppbär förtidspension samordnad med lön, saknar
möjlighet till bibehållen standard vid sjukdom eftersom de inte har rätt till
sjukpenning. I motionen begärs ett tillkännagivande om att sjukersättning
motsvarande lönedelen bör utgå även till denna grupp av anställda.

Utskottet har senast i betänkande SfU 1982/83:17 behandlat en motion
med samma frågeställning. Utskottet anförde då att de påtalade effekterna
hänger samman med skillnaderna i sättet att kompensera förlusten av
arbetsförmågan vid korttids- och långtidssjukdom. Vid korttidssjukdom
ansluter kompensationsnivån sig till inkomstbortfallet medan långtidsskyddet
inom folkpensioneringen utgår med ett för alla lika belopp. Även då en
mindre del av arbetsförmågan kvarstår utgår full kompensation. Utskottet
ansåg det knappast möjligt att kompensera bortfallet av arbetsförmågan två
gånger. Utskottet vidhåller sin tidigare ståndpunkt i frågan och avstyrker
bifall till motion 1727.

Motion 2251 av Gullan Lindblad och Siri Häggmark tar upp frågan om
rätten att samtidigt uppbära sjukpenning och tjänstepension. Motionärerna
hänvisar bl. a. till en av riksrevisionsverket avgiven rapport, Arbetssökande
och deras kontakter med arbetsförmedlingen, enligt vilken nuvarande regler
kan medföra överkompensation. Om en försäkrad tjänstepensioneras före
65 års ålder, och han i direkt anslutning härtill anmäler sig som arbetssökande
hos arbetsförmedlingen och är beredd att anta erbjudet arbete i en
omfattning som svarar mot den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten,
får han nämligen behålla denna inkomst. Blir den arbetssökande
därefter sjuk utgår dels oavkortad tjänstepension, dels sjukpenning. Motionärerna
begär förslag till ändring av bestämmelserna i syfte att förhindra en
sådan överkompensation.

Riksförsäkringsverket har i sin anslagsframställning för budgetåret 1985/
86 fäst regeringens uppmärksamhet på det nu aktuella problemet och ansett
att det bör övervägas om inte tjänstepensionärers rätt till sjukpenninggrundande
inkomst borde knytas till faktiskt förvärvsarbete. Detta skulle minska
såväl utredningsbehovet som ärendemängden hos försäkringskassorna. Med
hänsyn till det ringa antalet tjänstepensionärer kan möjligheterna till
administrativa besparingar dock betraktas som marginella. Svårigheter
föreligger också, anför verket, att utan ett närmare studium beräkna de
ekonomiska konsekvenserna. En lagregel bör kunna införas som reglerar

SfU 1984/85:20

23

arbetslösa tjänstepensionärers försäkringsskydd. Ledning bör därvid kunna
hämtas från bestämmelserna om rätt till arbetslöshetsersättning som innehåller
regler om pensionsavdrag. Om reglerna begränsas enbart till tjänstepensionärer
kan emellertid svårigheter och orättvisor uppstå i förhållande till
övriga grupper sorn uppbär olika former av privata pensioner. Verket
föreslår därför en mer allsidig utredning av frågan innan någon ändring
genomförs.

Utskottet anser mot denna bakgrund att någon riksdagens åtgärd med
anledning av motion 2251 inte är erforderlig.

Besparingar inom sjukförsäkringen

Tre motioner innehåller förslag till besparingar inom sjukpenningförsäkringen.

I motion 2431 yrkande 1 av Nils Carlshamre m. fl. föreslås en sänkning av
sjukpenningförsäkringens kompensationsnivå till 60 % av den sjukpenninggrundande
inkomsten under tio dagars sjukdom under en tolvmånadersperiod
och i övrigt till 80 %. Sistnämnda ersättningsnivå föreslås gälla generellt
inom föräldraförsäkringen. Vidare föreslås att anmälningsdagen inte skall
ersättas om den inte inträffat inom 20 dagar från föregående sjukperiods slut.
Om förvärvsarbete skett under anmälningsdagen skall påföljande dag räknas
som anmälningsdag. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1986
och de beräknas enligt motionärerna medföra en besparing på 3,4 miljarder
kronor räknat per år.

I såväl motion 2799 av Rune Gustavsson m. fl. yrkande 6 (delvis) som i
motion 2298 av Bengt Westerberg m. fl. föreslås att sjukpenningförsäkringens
kompensationsnivå sänks till 80 % av den sjukpenninggrundande
inkomsten under 30 dagar per år och att den s. k. insjuknandedagen skall få
full effekt för alla arbetstagare. I sistnämnda motion begärs att ändringarna
träder i kraft den 1 januari 1986. Motionärerna beräknar att förslaget ger en
nettobesparing på 1 810 milj. kr. per år.

Utskottet har vid de två senaste riksmötena behandlat förslag till
besparingar inom sjukpenningförsäkringen motsvarande de i motion 2431 nu
framlagda förslagen (SfU 1982/83:17 och 1983/84:24). Utskottet har därvid
motsatt sig besparingar av den storleksordning som det här är fråga om med
hänsyn till de kännbara effekter som detta skulle medföra för de försäkrade.
Utskottet kan inte heller biträda den försämring av försäkringsskyddet som
följer av förslagen i motionerna 2799 och 2298. Utskottet avstyrker således
bifall till samtliga nu behandlade motioner.

SfU 1984/85:20

24

Kompensationsnivån för deltids- och delårsarhetande, skiftarbetande samt
säsong- och feriearbetande

Genom att den sjukpenninggrundande inkomsten delas med 365 vid
beräkningen av sjukpenning och att sjukpenning vid korttidssjukdom inte
utgår för alla fridagar uppstår ojämna effekter i kompensationsgraden vid
deltidsarbete och skiftarbete som inte är jämnt fördelat över veckans
arbetsdagar utan utförs under koncentrerade arbetsperioder. Ogynnsamma
effekter uppstår även för säsong- och feriearbetande, vars arbetstid förläggs
koncentrerat till vissa tider på året. Problem i dessa hänseenden berörs i elva
motioner.

I motionerna 500 av Maja Bäckström m. fl. och 1275 av Torsten Karlsson
och Sture Thun begärs ett tillkännagivande om en översyn av reglerna för
sjukersättning för deltidsarbetande i syfte att åstadkomma rättvisa för denna
grupp försäkrade. I motion 851 av Pär Granstedt m. fl. hemställs om översyn
av sjukförsäkringssystemet för universitets- och högskolestuderande och
andra ferie- och säsongarbetande. Margo Ingvardsson m. fl. begär i motion
853 förslag om en rättvis beräkning av sjukpenning för den som har
koncentrerad arbetstid. Karin Andersson m. fl. begär i motion 2314 beslut
om sådan ändring av sjukpenningbestämmelserna att deltidsarbetande
erhåller sjukpenning i förhållande till det reella inkomstbortfallet vid
korttidsjukdom. Göran Ericsson och Göte Jonsson begär i motion 2432 ett
tillkännagivande om behovet av en översyn av sjukpenningförsäkringen i
syfte att komma till rätta med den kraftiga underkompensationen som kan
uppstå för deltids- och säsongarbetande medan Siri Häggmark och Gullan
Lindblad i motion 2437 vill ha ett uttalande om en snar lösning av frågan om
rättvis sjuk- resp. föräldrapenning vid s. k. koncentrerad deltid. I motion
2444 yrkande 2 begär Kenth Skårvik och Ingemar Eliasson fortsatt utredning
angående kompensationsnivån för anställda med s. k. koncentrerad deltid.
Birgitta Rydle och Ann-Cathrine Haglund begär i motion 2688 översyn av
deltidsarbetandes sociala villkor.

Lennart Pettersson tar i motion 1750 upp frågan om den bristande
kompensationsnivån vid korta sjukdomsfall särskilt för skiftarbetare. En
kontinuerlig skiftarbetare drabbas enligt motionären hårdare av den s. k.
fridagsregeln på grund av arbetstidens förläggning, vilket sammanhänger
med att en skiftarbetare i genomsnitt arbetar färre skift än en dagarbetare
motsvarande antal dagar. I motionen begärs därför utredning om sjukersättningen
till skiftarbetare. Även i motion 2799 av Rune Gustavsson m. fl.,
slutligen, berörs problemet med kompensationsnivån för skiftarbetare.
Motionärerna begär förslag om rättvisare sjukförsäkringsregler för deltidsarbetande
och skiftarbetare samt borttagande av fridagsregeln ur sjukförsäkringssystemet.

Utskottet har vid ett flertal tidigare tillfällen behandlat motionsyrkanden
som tagit upp problemen med deltids- och delårsarbetande såväl vad gäller
kompensationsnivån som fridagsregelns effekter.

SfU 1984/85:20

25

I betänkande SfU 1982/83:17 har utskottet erinrat om att sjukpenningkommittén
undersökt möjliga lösningar av problemet med ojämn kompensation
vid deltidsarbetande. Med hänvisning till att utskottet tidigare ansett att det
var angeläget att frågan fick en lösning ställde sig utskottet bakom ett krav
om att frågan om kompensationsnivån vid korttidsfrånvaro och för vissa
deltids- och delårsanställda borde bli föremål för fortsatt utredning och att
detta borde ges regeringen till känna. Riksdagen följde utskottet. Frågan var
därefter föremål för behandling vid riksmötet 1983/84 (SfU 1983/84:24).
Utskottet underströk då på nytt angelägenheten av att frågan snarast blev
föremål för fortsatt utredning. Utskottet har senast i sitt i januari 1985
avgivna bestänkande SfU 1984/85:12 ånyo behandlat ett motionsyrkande i
frågan. Med hänvisning till att riksdagen redan begärt en fortsatt utredning
förutsatte utskottet att utredningen skulle komma till stånd inom kort.
Någon åtgärd med anledning av motionen ansågs därför inte erforderlig.

LO och SAF har härefter den 8 februari 1985 träffat överenskommelse om
vissa rekommendationer för förbundens förhandlingar i 1985 års avtalsrörelse.
I överenskommelsen tas också upp frågan om sjukersättning till arbetare.
Parterna har gett uttryck för uppfattningen att nuvarande skillnader i
sjukförsäkringssystemet för olika arbetstagare på den privata arbetsmarknaden
inte är förenliga med ett modernt arbetsliv. Parterna är ense om att
gemensamt och i kontakt med statsmakterna utreda nuvarande sjukersättningssystem
i syfte att nå likvärdiga villkor för olika kategorier av anställda.
Enligt överenskommelsen bör arbetet vara avslutat i oktober 1985.

Utskottet anser att det är tillfredsställande om ett utredningsarbete
kommer till stånd med representanter för statsmakterna och arbetsmarknadens
parter för att pröva en lösning av de nu behandlade problemen inom
sjukpenningförsäkringen. Det är enligt utskottets mening angeläget att den
angivna tidsplanen hålls. Med hänsyn till det planerade utredningsarbetet
och utskottets tidigare uttalande i frågan anser utskottet att någon åtgärd inte
är påkallad med anledning av nu behandlade yrkanden i motionerna 500,
1275, 851, 853, 2314, 2432, 2437, 2444, 2688, 1750 och 2799.

Sjukpenningberättigande tillstånd

En förutsättning för att nedsättning av arbetsförmågan skall grunda rätt till
sjukpenning är att nedsättningen förorsakas av sjukdom. Någon definition av
sjukdomsbegreppet finns inte i AFL, utan det har överlåtits till de tillämpande
myndigheterna att ange omfattningen av detta.

Margo Ingvardsson m. fl. påpekar i motion 347 att tandskada inte räknas
som sjukpenningberättigande sjukdom i de fall tandskadan inte direkt
påverkar arbetsförmågan. Den som slår sönder sina glasögon och på grund
därav inte kan arbeta har inte heller rätt till sjukpenning om inte synnedsättningen
beror på sjukdom i ögat, såsom t. ex. starr. Motionärerna begär med
hänvisning härtill förslag till ändringar i AFL som medför rätt till sjukpen -

Sfll 1984/85:20

26

ning vid tand- och glasögonskada. Även Elvy Nilsson och Hagar Normark
anser i motion 504 att det är angeläget med ändringar i AFL så att den som
genom olyckshändelse får sina glasögon förstörda och därigenom inte kan
utföra sitt arbete blir berättigad till sjukersättning till dess nya glasögon kan
anskaffas.

Problem som kan uppstå vid tolkningen av begreppet sjukdom har tidigare
varit föremål för behandling i utskottet. I betänkande SfU 1980/81:18
erinrade utskottet om att socialpolitiska samordningsutredningen i sitt
betänkande (SOU 1979:94), En allmän socialförsäkring, hade gett en
principmodell för när sjukpenning skulle kunna utgå i framtiden. Utredningen
hade därvid framhållit att det fanns ett flertal frågor inom sjukpenningförsäkringen
som kunde behöva utredas närmare, däribland sjukdomsbegreppet.
Utskottet anförde vidare att den avgränsning som sjukdomsbegreppet
fått i praxis grundade sig på uttalanden i förarbetena till 1947 års lag om
allmän sjukförsäkring, vilka till stora delar byggde på tidigare praxis på
området och innehöll vissa uttalanden om sjukdomsbegreppets omfattning
som kunde bidra till att skapa konstlade gränsdragningar och motverka en
flexibel tolkning av detta begrepp. Samtidigt hade utbyggnaden av det
sociala trygghetssystemet och medicinska och tekniska framsteg, inte minst
under de två senaste decennierna, efter hand kommit att medföra en
förändrad syn på vilka situationer som kräver samhällets stöd och hjälp. De
svårigheter att tolka begreppet sjukdom som förelåg i vissa situationer syntes
enligt utskottet i flera avseenden bottna i ett sådant förändrat synsätt.
Utskottet ansåg därför att en snar översyn borde ske av gällande bestämmelser
om rätt till sjukpenning.

Sjukpenningkommittén, som i sitt slutbetänkande (SOU 1983:48), Egenföretagares
sjukpenning m.m., haft att behandla frågor om halv och
fjärdedels sjukpenning samt sjukpenning vid läkarbesök, ansåg att dessa
frågor var intimt förknippade med en utredning om sjukdomsbegreppet. En
sådan utredning ingick emellertid inte i kommitténs uppdrag. Kommittén
ville dock framhålla det angelägna i att dessa frågor fick en snar lösning och
med reservation för de överväganden beträffande sjukdomsbegreppet som
borde göras, allmänt uttala sitt stöd för den mera flexibla tillämpningen av
begreppet nedsättning av arbetsförmågan som kan tolkas in i den nuvarande
rättsutvecklingen.

Regeringen har vid sammanträde den 28 mars 1985 bemyndigat chefen för
socialdepartementet att tillkalla en kommitté för att göra en översyn av
främst sjukförsäkringens regler och uppgifter när det gäller förebyggande
åtgärder och i samband med rehabilitering. I direktiven för kommittén anförs
att det förhållandet att det måste föreligga sjukdom som sätter ned
arbetsförmågan med minst hälften begränsar möjligheterna att använda
sjukpenningen i förebyggande syfte och i rehabiliteringssituationer. Det
finns enligt direktiven starka skäl som talar för att sjukförsäkring ges en mera
aktiv roll när det gäller att förebygga ohälsa och i rehabiliteringsarbetet.

Sfi) 1984/85:20

27

Tillsammans med den bristande samordningen av olika rehabiliteringsåtgärder
gör detta det motiverat att göra en översyn av sjukförsäkringens regler i
syfte att åstadkomma en mera aktiv och rehabiliteringsinriktad försäkring.
Kommittén bör därför bl. a.

- pröva om det finns behov av och förutsättningar för att lämna ersättning
från sjukförsäkringen i förebyggande syfte,

- utreda om det är möjligt att göra sjukpenningförsäkringen mera flexibel
med ett ökat antal ersättningsnivåer,

- överväga möjligheterna att ge ersättning från sjukförsäkringen för resor
eller tillfälliga arrangemang på arbetsplatsen då den sjukes hälsotillstånd
medger att han förvärvsarbetar,

- undersöka om det går att samordna rehabiliteringsinsatserna på ett bättre
sätt än för närvarande och att införa enhetligare ersättningsformer under
rehabiliteringen.

Enligt direktiven bör kommittén vara oförhindrad att ta upp även andra
frågor som kommittén finner ha samband med översynsuppdraget.

Med hänsyn till utformningen av utredningsuppdraget ingår enligt utskottets
mening en översyn av sjukdomsbegreppet som en naturlig del i detta.
Motionerna 347 och 504 får därmed anses tillgodosedda.

Margareta Winberg m. fl. tar i motion 1282 upp frågan om behandlingen av
patienter som lider av oral galvanism.

Motionärerna hävdar att oral galvanism betecknas som en symtomdiagnos
och att en sådan i regel inte berättigar till sjukpenning. Motionärerna anser
därför att det föreligger behov av en utredning som skulle kunna ta ställning
till dessa patienters rätt till såväl sjukersättning och som till byte av
tandlagningsmaterial.

Frågor om sjukpenning vid tillstånd av oral galvanism sammanhänger till
en del med en översyn av sjukdomsbegreppet. Emellertid måste för att
ersättning skall kunna utgå, tillståndet i det enskilda fallet ha medfört förlust
av arbetsförmågan med minst hälften. Några uttömmande föreskrifter för
den försäkringsmässiga bedömningen av graden av arbetsoförmåga vid oral
galvanism kan av naturliga skäl inte utarbetas utan får i det enskilda fallet
avgöras av tillämpande myndigheter. Vad i övrigt avser den medicinska
behandlingen av patienter som lider av oral galvanism får utskottet hänvisa
till den redogörelse som nyligen lämnats av socialutskottet vid dess behandling
av regeringens förslag till en ny tandvårdslag (SoU 1984/85:12) beträffande
de numera vidtagna initiativen för att föra problemen med tandlagningsmaterial
och oral galvanism närmare sin lösning. Vidare planerar regeringen
enligt uttalanden i budgetpropositionen att under år 1985 lägga fram en
proposition om de framtida ersättningsformerna för tandvården.

Med hänvisning till det ovan anförda anser utskottet att någon åtgärd med
anledning av motion 1282 inte är erforderlig och avstyrker bifall till denna.

När den försäkrade är föremål för rehabiliteringsåtgärder skall arbetsförmågan
anses vara nedsatt i den mån han på grund av åtgärden är förhindrad

SfU 1984/85:20

28

att utföra förvärvsarbete. Med rehabiliteringsåtgärd avses åtgärd som är
ägnad att förkorta sjukdomstiden eller helt eller delvis förebygga eller häva
nedsättning av arbetsförmågan.

Två motioner tar upp frågan om resekostnadsersättning som alternativ till
sjukpenning.

I motion 704 av Hagar Normark m.fl. framhålls att det bör finnas
alternativ till en sjukskrivning som kan bli långvarig på grund av att det finns
praktiska hinder att ta sig till arbetsplatsen. Enligt motionärerna beviljar
vissa kommuner färdtjänst för resor till och från arbetet även vid korttidshandikapp
och ibland svarar även arbetsgivaren för kostnader för taxiresor. Det
vore emellertid smidigare att låta försäkringen bekosta resorna till och från
arbetet om sjukskrivningstiden därigenom förkortas och motionärerna begär
ett tillkännagivande härom till regeringen. Även Görel Bohlin och Gullan
Lindblad anser i motion 1720 det rimligt att försäkringskassorna inom ramen
för den allmänna försäkringen skulle kunna bevilja ersättning för kostnader
för resor till och från arbetet i de fall där alternativet eljest är att utge
sjukpenning. Detta skulle enligt motionen få vissa besparingseffekter.
Motionärerna begär att den utredning som planeras för att se över vissa
grundläggande regler inom sjukförsäkringen får i uppdrag att studera om och
i så fall när reseersättning kan utgå som alternativ till sjukpenning.

Såsom framgår ovan av direktiven för översynen av sjukförsäkringens roll
vid bl. a. rehabilitering kommer den nu aktuella frågan att behandlas av
kommittén. På grund härav får motionerna 704 och 1720 anses tillgodosedda.

Lennart Bladh m. fl. begär i motion 988 ett tillkännagivande om behovet
av rätt till ersättning för döva personer och deras anhöriga vid deltagande i
habiliterings- och rehabiliteringskurser för hörselskadade och vuxendöva,
anpassningskurs för anhöriga och föräldrautbildning.

Vid behandlingen av ett motionsyrkande motsvarande det nu aktuella
hänvisade utskottet (SfU 1982/83:17) till att förslag till lösning av sådana
problem som togs upp i motionen redan överlämnats till regeringen av
socialpolitiska samordningsutredningen i betänkande Ds S 1978:3, Ekonomiskt
stöd vid yrkesinriktad rehabilitering m. m. Utskottet ansåg att
beredningen av förslaget borde avvaktas och kunde inte förorda någon
ytterligare utredning av frågan.

Utskottet anser att de frågor som motionärerna tar upp ryms inom det i det
föregående redovisade uppdraget för en översyn av sjukförsäkringen.
Motion 988 behöver därför inte föranleda någon åtgärd.

Tredje vice talman Karl Erik Eriksson och Elver Jonsson tar i motion 1726
upp frågan om rätten till sjukpenning för reumatiker och psoriatiker vid
sjukvårdande behandling i utlandet. Enligt motionärerna finns inte några
fasta regler som gäller alla patienter och de begär att frågan löses, exempelvis
genom anvisningar från riksförsäkringsverket till läkare beträffande utlandsvården.

Utskottet har vid flera tillfällen behandlat motioner med samma syfte som

SfU 1984/85:20

29

den nu förevarande (SfU 1982/83:13 och 17 samt 1983/84:24). Utskottet har i
samband härmed redogjort för gällande bestämmelser på området dels inom
AFL, dels i riksförsäkringsverkets kungörelse RFFS 1981:4. Enligt kungörelsen
skall, i de fall den försäkrade beretts vård utomlands av sjukvårdshuvudman
och vården bekostas av sjukvårdshuvudmannen, vården anses som en
åtgärd i rehabiliteringssyfte. Vården grundar följaktligen rätt till sjukpenning
enligt de särskilda bestämmelser i AFL som gäller i rehabiliteringssituationer.
Utskottet erinrade också om att riksförsäkringsverkets nämnda
kungörelse har kompletterats med anvisningar till försäkringskassorna för
handläggning av ansökningar om sjukpenning vid utlandsvård. Anvisningarna
gäller såväl situationer där vården bekostas av sjukvårdshuvudmännen, i
vilka fall utlandsvården så gott som undantagslöst administreras av Svenska
Utlandsvård AB (SUVAB), som situationer där vården inte bekostas av
sjukvårdshuvudmännen. Även i de senare fallen kan vården administreras av
SUVAB. Den kan också administreras eller bekostas till någon del av
särskild organisation. Försäkringskassorna skall i de fall vården inte bekostas
av sjukvårdshuvudmännen infordra nödvändigt medicinskt underlag för
ärendets prövning. Därefter prövas om vården utgör en rehabiliteringsåtgärd
som grundar rätt till sjukpenning eller om rätt till sjukpenning föreligger på
sedvanliga grunder. Med hänsyn till de nämnda bestämmelserna och
anvisningarna och till att det inte är möjligt att införa längre gående generella
regler om rätt till sjukpenning vid utlandsvård har utskottet inte funnit
anledning till någon åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sin tidigare ståndpunkt i frågan
och avstyrker bifall till motion 1726.

Såsom inledningsvis nämnts utges hel sjukpenning vid fullständig nedsättning
av arbetsförmågan och i annat fall halv sjukpenning. Bestämmelsen har i
praxis ansetts innebära att halv sjukpenning inte kan betalas ut om
sjukdomen och arbetsoförmågan inte varat hela dagen även om sjukdomen
hindrat förvärvsarbete under minst halva dagen. I tillämpningen har förlust
av arbetsförmågan även ansetts föreligga om den försäkrade på grund av
behandling eller undersökning av läkare hindrats arbeta.

Två motioner tar upp frågan om sjukpenning vid behandling som pågår
under en del av dagen.

Margareta Persson och Anita Modin begär i motion 1748 en översyn av
sjukpenningreglerna för vissa kroniskt sjuka. Motionärerna ger därvid två
exempel på problem som de anser bör åtgärdas. Det ena problemet är att
vissa njursjuka som behandlas med dialys under måndag, onsdag och fredag
varje vecka enligt motionärerna kan förlora inkomst för lördag och söndag.
Det andra problemet är att kroniskt sjuka med återkommande behandlingsbehov
inte får halv sjukpenning om behandlingen varar endast del av dag.
Sistnämnda problem tas även upp av motionärerna i motion 2195 av Bengt
Westerberg m. fl. I motionen begärs förslag till ändringar i AFL i syfte att
möjliggöra utgivande av sjukpenning för del av dag. För att uppnå största

SfU 1984/85:20

30

möjliga flexibilitet i förhållande till vårdbehovet för varje dag bör också
möjlighet till en tredjedels och tre fjärdedels förmånsnivå införas.

Som tidigare nämnts överlämnades frågorna om rätt till sjukpenning vid
läkarbesök samt rätt till halv och fjärdedels sjukpenning till sjukpenningkommittén.
Frågorna föranledde emellertid inte något ställningstagande
från kommitténs sida.

Riksförsäkringsverket har härefter i skrivelse den 20 februari 1985 till
socialdepartementet gjort en framställning om lagändring såvitt avser rätten
till halv sjukpenning då arbetsoförmågan inte varat hel dag. Verket har
därvid anfört bl. a. att utvecklingen har lett till att en medicinsk behandling
som tidigare tog en hel dag i anspråk numera kan genomföras på kortare tid.
Patienterna kan således få en adekvat behandling utan att behöva avstå från
förvärvsarbete under hela behandlingsdagen. Detta har enligt verket lett till
att ersättning inte längre betalas ut för den inkomstförlust som uppstår i
anledning av behandlingen, och för en patient med en kronisk sjukdom som
kräver återkommande behandling under lång tid kan den samlade inkomstförlusten
bli betungande.

Enligt vad ovan nämnts ingår i den nyligen beslutade översynen av
sjukförsäkringen även utredning av möjligheterna att lämna ersättning från
sjukförsäkringen i förebyggande syfte och att göra den mer flexibel med ökat
antal ersättningsnivåer. Med hänsyn till att de frågor som tagits upp av
motionärerna inom kort blir föremål för utredning får motionerna 1748 och
2195 därmed anses tillgodosedda.

Övriga frågor

Möjligheten att erhålla sjukpenning vid tillfällig vistelse utomlands har i
besparingssyfte begränsats fr. o. m. den 1 januari 1984 (prop. 1983/84:40,
SfU 10, rskr. 85). Sjukpenning utgår i de fall den försäkrade insjuknar
utomlands medan han utför arbete som ett led i en verksamhet som bedrivs i
Sverige eller som sjöman anställd på svenskt handelsfartyg. Vidare kan
sjukpenning utgå om den försäkrade under sjukdom eller rehabilitering reser
till utlandet med försäkringskassans medgivande. På grund av konventioner
med ett flertal länder är en försäkrad också bibehållen rätten till sjukpenning
om han insjuknar under vistelse i konventionslandet.

I motion 1731 av Birger Hagård begärs en ändring av gällande regler för
erhållande av sjukpenning under vistelse utomlands. Motionären anser att
det är stötande att en allmän försäkring kan ge så olika förmåner beroende på
om den försäkrade insjuknar i ett land med vilket Sverige ingått överenskommelse
om att utge sjukpenning eller ej.

Utskottet har vid tidigare behandling av ett motionsyrkande avseende
rätten till sjukpenning vid insjuknande utomland uttalat (se SfU 1983/84:24)
att utskottet var medvetet om att de ändrade bestämmelserna medför
olikformig behandling beroende främst på att sjukpenningrätten i vissa fall

SfU 1984/85:20

31

upprätthålls genom konventioner. Utskottet hänvisade till avsikten att
genom nya konventionsförhandlingar söka nå större enhetlighet och förutsatte
att det skulle ske en fortlöpande uppföljning av effekterna av de nya
reglerna inom riksförsäkringsverket. Utskottet avstyrkte bifall till motionen
och utskottet finner nu inte anledning till ett ändrat ställningstagande.

Den som har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning har för
närvarande möjlighet att välja en karenstid inom sjukpenningförsäkringen
om 3, 33 eller 93 dagar. Val av karenstid föranleder en motsvarande
nedsättning av sjukförsäkringsavgiften. Om anmälan om karenstid gjorts
kan den försäkrade övergå till kortare eller ingen karenstid under förutsättning
att han har god hälsa och inte fyllt 55 år. Ändringen i karenstiden får
dock inte tillämpas vid sjukdom som inträffat innan ändringen blivit
gällande.

Fr. o. m. den 1 januari 1986 begränsas karenstidsalternativen till 3 eller 30
dagar. Samtidigt slopas kravet på att den försäkrade skall ha god hälsa (prop.
1984/85:78, SfU 12, rskr. 125).

I motion 1739 begär Stig Josefson m. fl. att åldersgränsen slopas vid val av
karenstid. Motionärerna anser det stötande att det finns begränsningar för
företagare när det gäller möjligheter att skapa ett gott försäkringsskydd och
de framhåller att kravet på god hälsa torde vara tillräckligt för att förhindra
spekulation.

Fr. o. m. nästa år uppmjukas som nämnts villkoren för övergång till
kortare eller ingen karenstid genom att kravet på god hälsa slopas. Det
kvarvarande åldersvillkoret får ses som ett resultat av en försäkringsmässigt
kalkylerad risk och avskaffandet av detta villkor skulle enligt utskottets
mening rubba förutsättningarna för försäkringens finansiering. Utskottet
kan därför inte förorda ytterligare uppmjukning av villkoren och avstyrker
således bifall till motionen.

Anslags- och finansieringsfrågor

Som inledningsvis nämnts finansieras sjukförsäkringen till 85 % med
sjukförsäkringsavgiften enligt lagen om socialavgifter och till 15 % över
anslaget D 1. Bidrag till sjukförsäkringen. För budgetåret 1985/86 har
utgifterna under anslaget beräknats till 4 650 000 000 kr.

De förslag till ändrade regler för läkemedelsrabatter som lagts fram av Nils
Carlshamre m. fl. i motion 2430 skulle enligt motionärerna under budgetåret
1985/86 medföra 25 000 000 kr. i minskade utgifter. I motionen begärs därför
att riksdagen under D 1, i bilaga 7 till budgetpropositionen. Bidrag till
sjukförsäkringen, för budgetåret 1985/86 anslår 4 625 000 000 kr.

Samma motionärer beräknar i motion 2431 att de förslag till besparingar
inom sjukpenningförsäkringen som lagts fram i motionen skall medföra
minskade utgifter för sjukförsäkringen med sammanlagt 3,4 miljarder
kronor. Under förutsättning att riksdagen bifaller besparingsförslagen och i

SfU 1984/85:20

32

syfte att tillföra statsbudgeten besparingarna föreslår motionärerna att
sjukförsäkringsavgiften sänks med 1,05 procentenheter till 8,45 % och att
folkpensionsavgiften höjs i motsvarande mån till 10,50 % fr. o. m. den 1
januari 1986.

Med hänsyn till att utskottet ovan avstyrkt bifall till förslaget om ändrade
läkemedelsrabatter i motion 2430 och till besparingsförslagen i motion 2431
föranleder motionerna i nu behandlade delar inte någon åtgärd.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget
D 1. Bidrag till sjukförsäkringen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ersättning för sjukvårdskostnader

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:2817 yrkande 5 och 1984/
85:1507 yrkande 3,

2. beträffande finansieringen av sjukvården

att riksdagen avslår motion 1984/85:2817 yrkande 1,

3. beträffande individuella sjukförsäkringsavgifter

att riksdagen avslår motion 1984/85:1507 yrkande 2,

4. beträffande åtgärder för ökad privat sjukvård

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:2817 yrkandena 2 och 4,
1984/85:1507 yrkande 1 samt 1984/85:660 i motsvarande del,

5. beträffande etableringsbegränsning för tandläkare

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:2817 yrkande 3, 1984/
85:1507 yrkande 4 och 1984/85:660 i motsvarande del,

6. beträffande rekrytering av läkare till offentlig vård i glesbygd
att riksdagen avslår motion 1984/85:2230,

7. beträffande utredning för rekrytering av vårdgivare till glesbygd
att riksdagen avslår motion 1984/85:1722,

8. beträffande privatpraktiserande sjukgymnasters anslutning till försäkringen att

riksdagen avslår motion 1984/85:1733,

9. beträffande ersättning för psykologisk utredning och behandling
att riksdagen avslår motion 1984/85:2429,

10. beträffande höjda patientavgifter m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:2430 yrkandena 1 och 2,
1984/85:2799 yrkande 4 och 1984/85:1756 yrkandena 1 och 2,

11. beträffande ett förbättrat högkostnadsskydd

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:368 yrkandena 1 och 2,
1984/85:1747, 1984/85:1276 och 1984/85:498,

12. beträffande ändring i sjukreseförordningen
att riksdagen avslår motion 1984/85:1724,

13. beträffande samordning mellan sjukresor och färdtjänst
att riksdagen avslår motion 1984/85:1713,

SfU 1984/85:20

33

14. beträffande sjukpenningberäkningen vid naturaförmåner
att riksdagen avslår motion 1984/85:424 och 1984/85:849,

15. beträffande sjukpenningberäkningen vid semestertillägg

att riksdagen avslår motion 1984/85:2799 yrkande 6 i motsvarande
del,

16. beträffande beräkning av egenföretagares sjukpenninggrundande
inkomst

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:987 och 1984/85:2211,

17. beträffande sjukpenning för hemarbetande m.fl.

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:850 och 1984/85:2799
yrkande 5,

18. beträffande sjukpenning vid förtidspension
att riksdagen avslår motion 1984/85:1727,

19. beträffande samordning mellan sjukpenning och tjänstepension
att riksdagen avslår motion 1984/85:2251,

20. beträffande sänkt kompensationsnivå inom sjukförsäkringen m. m.
att riksdagen avslår motionerna 1984/85:2298, 1984/85:2431
yrkande 1 och 1984/85:2799 yrkandena 3 och 6, sistnämnda
yrkande i motsvarande del,

21. beträffande kompensationsnivån för deltids- och delårsarbelande
m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:500, 1984/85:851, 1984/
85:853,1984/85:1275,1984/85:1750,1984/85:2314 yrkande 1,1984/
85:2432, 1984/85:2437, 1984/85:2444 yrkande 2, 1984/85:2688 och
1984/85:2799 yrkande 2,

22. beträffande slopande av fridagsregeln

att riksdagen avslår motion 1984/85:2799 yrkande 1,

23. beträffande översyn av sjukdomsbegreppet

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:347 och 1984/85:504,

24. beträffande resekostnadsersättning som alternativ till sjukpenning
att riksdagen avslår motionerna 1984/85:704 och 1984/85:1720,

25. beträffande ersättning m. m. vid oral galvanism
att riksdagen avslår motion 1984/85:1282,

26. beträffande sjukpenning vid rehabiliteringskurser för hörselskadade att

riksdagen avslår motion 1984/85:988,

27. beträffande sjukpenning vid utlandsvård
att riksdagen avslår motion 1984/85:1726,

28. beträffande sjukpenning vid behandling under del av dag

att riksdagen avslår motion 1984/85:1748 i motsvarande del och
motion 1984/85:2195 yrkande 7,

29. beträffande sjukpenning vid behandling av vissa kroniskt sjuka
att riksdagen avslår motion 1984/85:1748 i motsvarande del,

1** Riksdagen 1984185. Usaml.Nr20

SfU 1984/85:20

34

30. beträffande sjukpenning vid insjuknande under utlandsvistelse
att riksdagen avslår motion 1984/85:1731,

31. beträffande villkor för val av karenstid
att riksdagen avslår motion 1984/85:1739,

32. beträffande sjukförsäkrings- och folkpensionsavgiften
att riksdagen avslår motion 1984/85:2431 yrkande 2,

33. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:100 och med avslag
på motion 1984/85:2430 yrkande 3 till Bidrag till sjukförsäkringen
för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 4 650 000 000
kr.

Stockholm den 11 april 1985

På socialförsäkringsutskottets vägnar

SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Nils Carlshamre (m). Börje Nilsson (s), Allan
Åkerlind (m), Ralf Lindström (s), Lars-Åke Larsson (s), Karin Israelsson
(c), Ulla Johansson (s), Lena Öhrsvik (s), Gunhild Bolander (c), Margo
Ingvardsson (vpk), Barbro Nilsson i Visby (m), Ingegerd Elm (s), Ella
Johnsson (c) och Kenth Skårvik (fp).

Reservationer

1. Ersättning för sjukvårdskostnader (mom. 1) finansiering av sjukvården
(mom. 2), individuella sjukförsäkringsavgifter (mom. 3), åtgärder för ökad
privat sjukvård (mom. 4) och höjda patientavgifter m. m. (mom. 10)

Nils Carlshamre, Allan Åkerlind och Barbro Nilsson i Visby (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med ”Den
nämnda” och slutar på s. 12 med ”behandlade delar” bort ha följande
lydelse:

De många kritiska motionerna, från företrädare för samtliga riksdagspartier,
är tecken på att ersättningssystemet vid sjukvård är behäftat med många
och delvis allvarliga brister. Detsamma gäller den längre fram i detta
betänkande behandlade sjukpenningförsäkringen. Det s. k. Dagmarsystemet
för ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen, med
därtill kopplade inskränkningar i möjligheterna för privata vårdgivare att
verka inom försäkringens ram, har visat sig just så otjänligt som systemets
kritiker befarade före dess tillkomst. Den del av sjukvårdskostnaderna som
finansieras genom sjukvårdsförsäkringen är alldeles för liten, i förhållande
till vad som bekostas med landstingsskatt. En sjukvårdsförsäkring bör vidare

SfU 1984/85:20

35

till alla delar vara livsvarig, så att inte försäkringsskyddet faller bort vid den
försäkrades pensionering. En del av de nödvändiga reformerna låter sig
knappast genomföras utan att försäkringen i långa stycken individualiseras
på såväl förmåns- som avgiftssidan. För att ett fullgott försäkringsskydd skall
kunna ges inom en kostnadsram som samhällsekonomin uthålligt kan bära,
måste ett väl avvägt system med självrisker utarbetas, som begränsar
kostnaderna utan att beröva de försäkrade något av den grundläggande
trygghet som en allmän försäkring måste erbjuda.

Vad utskottet här anfört visar på ett behov av så genomgripande reformer i
sjukförsäkringen - det gäller även sjukpenningförsäkringen - att en utredning
snarast bör tillsättas i syfte att skapa en modern, heltäckande men också
flexibel sjukförsäkring. I avvaktan på en mer genomgripande reform bör
emellertid, enligt utskottets mening, några angelägna åtgärder, aktualiserade
i nu föreliggande motioner, vidtas snarast möjligt.

En sådan angelägen åtgärd är att avveckla ”Dagmarsystemet”. Den
nämnda kritiken i motionerna 2817 och 1507 mot det nya ersättningssystemet
framfördes också av moderata samlingspartiet och folkpartiet vid riksdagsbehandlingen
av proposition 1983/84:190. Redan erfarenheterna av den korta
tid systemet varit i kraft visar att kritiken var välgrundad. De positiva effekter
reformen enligt sina tillskyndare skulle få, främst en rättvisare fördelning
mellan olika regioner av tillgängliga sjukvårdsresurser, synes helt utebli.
Däremot har de negativa följder som kritikerna förutspådde redan blivit
klart märkbara. Det totala utbudet av sjukvård, och därmed patienternas
valfrihet, har inskränkts, främst genom att de flesta fritidspraktiker tvingats
upphöra med sin verksamhet. I den mån landstingen försöker ersätta
bortfallet genom att erbjuda vård i egen regi sker det till väsentligt ökade
kostnader. Redan nu kan man se tendenser till att sjukvårdshuvudmännen i
storstadsregionerna, för att ersätta utslagna fritidspraktiker med fler offentligt
anställda, försöker dra till sig läkare från just de glesbygder som genom
Dagmarreformen skulle få förbättrad tillgång på läkare. Härtill kommer att
det nya systemet ytterligare skärpt den principiellt förkastliga inskränkningen
i vissa yrkesgruppers rätt att utöva ett yrke för vilket de är behöriga och
legitimerade, samt att den allmänna sjukförsäkringen alltmer förvandlas från
ett försäkringsskydd för den enskilde till ett sätt att med en till försäkringsavgift
maskerad skatt finansiera en alltmer monopoliserad sjukvård.

Av de angivna skälen anser utskottet att ersättningssystemet måste ändras
så att ersättning utgår i relation till den sjukvård som bedrivs. Samtidigt bör
man återgå till fri anslutningsrätt för läkare till försäkringen. Regeringen bör
snarast förelägga riksdagen förslag härom, vilket riksdagen som sin mening
bör ge regeringen till känna med bifall till motionerna 1507 yrkande 3 och
2817 yrkande 5.

En annan angelägen åtgärd är att öka försäkringsfinansieringen av
sjukvården. I likhet med vad som anförts av motionärerna i motion 2817
yrkande 1 anser utskottet att sjukförsäkringen, som bör vara uppdelad i en

SfU 1984/85:20

36

sjukvårdsförsäkring och en sjukpenningförsäkring, skall ersätta en väsentligt
större del av sjukvårdskostnaderna jämfört med vad som nu är fallet, och på
sikt ersätta landstingsskatten som den främsta finansieringskällan för hälsooch
sjukvården. I ett första steg bör försäkringen täcka kostnaderna för
öppen, i ett andra även kostnaden för sluten vård, t. ex. så långt som
motsvarar kostnaderna för vård på sjukhem eller vårdhem.

Regeringen bör låta utreda hur en sådan omläggning av sjukvårdsfinansieringen
kan genomföras. Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till
motion 2817 yrkande 1.

Den föreslagna omfördelningen mellan försäkrings- och skattefinansiering
måste leda till kraftigt ökande utgifter för sjukförsäkringen och motsvarande
mindre anspråk på landstingsskatt. Detta måste påverka avgifts- och
skatteuttaget. För att möjliggöra en så betydande växling mellan landstingsskatt
och försäkringsavgifter torde det bli nödvändigt att återgå till individuella
sjukförsäkringsavgifter, vilket även av andra skäl är önskvärt. Utskottet
tillstyrker därför bifall till motion 1507 yrkande 2.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med
”Överenskommelsen om” och slutar med ”motsvarande del” bort ha
följande lydelse:

En tredje angelägen åtgärd är att underlätta en ökning av den privata
vården. Genom avveckling av det s. k. Dagmarsystemet undanröjs de senast
tillkomna hindren för privat etablering inom vårdområdet. Men detta räcker
inte. Liksom motionärerna i motion 2817 anser utskottet att utbyggnaden av
den öppna vården utanför sjukhusen till övervägande del bör ske genom
privatpraktiker. För att detta skall bli möjligt måste privata vårdgivares
villkor förbättras. Arvodestaxorna för privatpraktiserande läkare måste
höjas. För att nyetablering skall bli möjlig bör medges en högre taxa under
lämpligen en tioårsperiod. För att stimulera till ökad etablering i glesbygd
bör rätt till förhöjd taxa medges utan tidsbegränsning i dessa områden. Vad
utskottet anfört om åtgärder för att främja privat etablering inom sjukvården
bör ges regeringen till känna.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker bifall till motion 2817
yrkandena 2 och 4.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Ett
huvudsyfte” och slutar med ”motion 2230” bort ha följande lydelse:

Som framgått av det föregående strider förslaget i motion 2230 helt mot
den syn på privatvården som utskottet gett uttryck åt. Utskottet avstyrker
därför bifall till motionen.

dels att den del av utskottets yttrande på som börjar med på s. 14 ”Såsom
inledningsvis” och slutar på s. 15 med ”behandlade delar” bort ha följande
lydelse:

Patientavgifterna är fastställda i den överenskommelse om sjukvårdsersättningar
som gäller för åren 1985 och 1986. En höjning av patientavgifterna

SfU 1984/85:20

37

och en motsvarande sänkning av det belopp som från försäkringen tillförs
sjukvårdshuvudmännen innebär emellertid inte att huvudmännen skulle få ta
på sig någon ökad kostnad i jämförelse med vad som förutsatts i överenskommelsen.
Med tanke på behovet att snabbt åstadkomma besparingar inom
sjukförsäkringen finner utskottet det därför försvarligt att vidta de föreslagna
avgiftshöjningarna från den 1 januari 1986.

Det förhållandet att socialstyrelsen och riksförsäkringsverket har i uppdrag
att redovisa möjliga ytterligare kostnadsbesparingar inom läkemedelsområdet
utgör, enligt utskottets mening, inget skäl att inte nu vidtaga den
ändring av reglerna för läkemedelsrabatt som föreslås i motion 2430.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motion 2430 yrkandena 1
och 2. Härigenom tillgodoses i huvudsak även yrkandena i motionerna 2799
och 1756 i nu behandlade delar.

dels att utskottet under momenten 1, 2, 3, 4, och 10 bort hemställa

1. beträffande ersättning för sjukvårdskostnader

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2817 yrkande 5 och med
anledning av motion 1984/85 1507 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande finansieringen av sjukvården

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2817 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande individuella sjukförsäkringsavgifter

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:1507 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. beträffande åtgärder för ökad privat sjukvård

att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:2817 yrkandena 2
och 4, 1984/85:1507 yrkande 1 och 1984/85:660 i motsvarande del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. beträffande höjda patientavgifter m. m.
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2430 yrkandena 1 och 2
och med anledning av motion 1984/85:2799 yrkande 4 och motion
1984/85:1756 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

2. Ersättning för sjukvårdskostnader (mom. 1), individuella sjukförsäkringsavgifter
(mom. 3) och åtgärder för ökad privat sjukvård (mom. 4)

Kenth Skårvik (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Den
nämnda” och slutar med ”till sjukvårdshuvudmännen” bort ha följande
lydelse:

Vid riksdagsbehandlingen av proposition 1983/84:190 om vissa ersättningar
till sjukvårdshuvudmännen m. m. riktade folkpartiet stark kritik mot

1 * * * Riksdagen 1984/85.11 sami. Nr 20

SfU 1984/85:20

38

ersättningssystemets utformning (det s. k. Dagmar-systemet). Någon vanlig
remissbehandling av det underlag som låg till grund för propositionen hade
inte förekommit och propositionen innehöll ingen beskrivning av konsekvenserna
för de människor som behöver sjukvård. Enligt utskottets mening får
systemet följande konsekvenser:

o Patienternas valfrihet försämras. Möjligheten att gå till en annan läkare än
den landstingsanställde begränsas,
o Man fjärmar sig alltmer från synen på sjukförsäkringen som ett försäkringssystem.
Socialförsäkringsavgifterna för sjukvården betraktas som en
allmän skatt, som staten och landstingen har att fördela efter eget
gottfinnande.

o Landstingen får i praktiken monopol på sjukvård och ges vetorätt mot
etablering av privata konkurrenter. Etableringsfriheten för privatpraktiserande
läkare och sjukgymnaster försvinner,
o Landstingen får ett ekonomiskt intresse av att hålla tillbaka den privata
sjukvården, eftersom deras egna budgetmedel annars minskar,
o Utrymmet för förnyelse av svensk sjukvård minskar. De fördelar för
patienterna som t. ex. City-Akuten eller privatpraktikernas hembesök
utgör skulle aldrig ha uppstått om det föreslagna systemet redan hade varit
infört. Utrymmet för nytänkande beskärs,
o Den regionala fördelningen av läkare blir inte bättre av att vissa läkare
hindras från att etablera sig eller ha praktik i t. ex. storstadsområdena.
Effekten blir att sjukvården där minskar utan att det blir någon ökning i
glesbygden.

o På sikt kommer troligen antalet privatläkare att kraftigt sjunka. Fritidspraktik
är för många en inkörsport till senare heltidspraktik, och den vägen
stängs nu.

o För tillgången till öppen psykiatri liksom till sjukgymnastik blir konsekvenserna
förödande,
o Fortsatt genomförande av husläkarsystemet riskerar att försvåras.

Erfarenheterna av Dagmarsystemet visar redan nu att valfriheten minskar,
samtidigt som någon förbättring inte sker för de regioner som har låg
läkartäthet.

Av de angivna skälen anser utskottet att ersättningssystemet måste ändras
så att ersättning utgår i relation till den sjukvård som bedrivs. Samtidigt bör
man återgå till en fri anslutningsrätt för läkare till försäkringen. Regeringen
bör sålunda förelägga riksdagen förslag härom, vilket riksdagen som sin
mening bör ge regeringen till känna med bifall till motion 1507 yrkande 3.
Flärigenom tilllgodoses även motion 2817 yrkande 5.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Beträffande
en” och slutar med ”behandlade delar” bort ha följande lydelse:
Utskottet biträder förslaget i motion 1507 om att en översyn bör göras för
att pröva möjligheten att övergå till mer individuella premier inom den
allmänna sjukförsäkringen.

SfU 1984/85:20

39

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Överenskommelsen
om” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening skulle stimulansbidrag vid nyetablering i glesbygd
i motsats till Dagmarsystemet leda till ett ökat antal läkare i glesbygd och
andra områden med låg läkartäthet. Privatpraktiserande läkare som etablerar
sig i glesbygd bör därför få tillämpa en högre ersättningstaxa. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna med bifall till motion 1507
yrkande 2. Motionerna 2817 yrkandena 2 och 3 och 660 i motsvarande del blir
härigenom till väsentliga delar tillgodosedda.

dels att utskottet under momenten 1, 3 och 4 bort hemställa

1. beträffande ersättning för sjukvårdskostnader
att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:1507 yrkande 3 och
1984/85:2817 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

3. beträffande individuella sjukförsäkringsavgifter

att riksdagen med bifall till motion 184/85:1507 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. beträffande åtgärder för ökad privat sjukvård

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:1507 yrkande 1 och med
anledning av motion 1984/85:2817 yrkandena 2 och 4 och motion
1984/85:660 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

3. Slopad etableringsbegränsning för tandläkare (morn. 5)

Nils Carlshamre (m), Allan Åkerlind (m), Karin Israelsson (c), Gunhild
Bolander (c), Barbro Nilsson i Visby (m), Ella Johnsson (c) och Kenth
Skårvik (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Vad gäller”
och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse.

Enligt utskottets mening finns det inte längre något motiv för att behålla
etableringsbegränsningen för privattandläkare. Det ursprungliga syftet med
etableringskontrollen att tillförsäkra barn och ungdom en fullgod tandvård är
numera uppnått. Det därefter angivna syftet att förbättra den regionala
balansen av tandvårdsresurserna har enligt utskottets mening icke infriats
genom de generella etableringsreglerna. Därtill kommer att en överdimensionerad
tandläkarutbildning redan har medfört ett tandläkaröverskott
eftersom landstingen av ekonomiska skäl inte kan bereda alla nyutexaminerade
sysselsättning. För privattandläkare, liksom för andra företagare som
driver egen rörelse, gäller att verksamheten måste löna sig. Detta är enligt
utskottets mening en tillräcklig garanti mot överetablering på vissa orter.
Även av samhällsekonomiska skäl anser utskottet att det bör råda en fri
etableringsrätt för tandläkare.

SfU 1984/85:20

40

Utskottet föreslår sålunda med bifall till motionerna 2817, 1507 och 660 i
motsvarande delar att riksdagen beslutar att slopa etableringskontrollen av
tandläkare fr. o. m. den 1 juli 1985.

dels att utskottet under moment 5 bort hemställa att riksdagen

5. beträffande etableringsbegränsning för tandläkare

att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:2817 yrkande 3,
1984/85:1507 yrkande 4 och 1984/85:660 i motsvarande del antar
följande

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring att
punkt 9 övergångsbestämmelserna till lagen (1973:456) om ändring i nämnda
lag skall upphöra att gälla den 1 juli 1985.

4. Höjda patientavgifter m.m. (mom. 10)

Kenth Skårvik (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Såsom
inledningsvis” och slutar på s. 15 med ”behandlade delar” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening talar behovet av besparingar inom sjukförsäkringen
för att man bör höja patientavgifterna inom sjukvården och vid
läkemedelsinköp. En sådan besparing bör göras med ett förbättrat högkostnadsskydd,
på så sätt att detta även omfattar resekostnader. Utskottet
föreslår i enlighet med förslaget i motion 1756 att patientavgiften vid
läkarbesök i såväl offentlig som privat vård höjs med 15 kr. till 65 kr. Vidare
bör bestämmelserna för läkemedelsrabbattering ändras så att patienten
betalar hela kostnaden under 35 kr. och halva kostnaden mellan 35 och 95 kr.
Genom att minska antalet läkarbesök, läkemedelsinköp eller resor som
berättigar till kostnadsbefrielse från 15 till 12 blir skyddet avsevärt förbättrat
därför att det även innefattar resekostnader.

Den närmare utformningen av högkostnadsskyddet i enlighet med de
angivna riktlinjerna bör ankomma på regeringen som bör förelägga riksdagen
förslag i frågan. Vid högkostnadsskyddets utformning bör också särskilt
övervägas ändringar i skyddet för vissa kroniskt sjuka grupper, som har ett
stort behov av sjukvårdande behandlingar.

Det anförda innebär att motionerna 2430, yrkandena 1 och 2 och 2799
yrkande 4, i väsentliga delar blir tillgodosedda.

SfU 1984/85:20

41

dels att utskottet under moment 10 bort hemställa

10. beträffande höjda patientavgifter m. m.
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:1756 yrkandena 1 och 2
och med anledning av motionerna 1984/85:2430 yrkandena 1 och 2
och 1984/85:2799 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

5. Ett förbättrat högkostnadsskydd (mom. 11)

Karin Israelsson, Gunhild Bolander och Ella Johnsson (alla c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Motioner
med” och slutar med ”och 1276” bort ha följande lydelse:

Sjukreseutredningen har i sitt betänkande (SOU 1981:35) Sjukresor -Samordning och förenkling i ett första steg föreslagit vissa åtgärder inom
ramen för nuvarande system. Bland de åtgärder som därvid föreslås är ett
begränsat högkostnadsskydd för patienter med särskilda vårdbehov som
kräver regelbundet återkommande behandling under längre tid. Högkostnadsskyddet
skulle innebära att dessa patienter inte behöver betala mer än
300 kr. för sina sjukresor under ett år. Enligt utskottets mening är det
angeläget att snarast införa ett högkostnadsskydd även för sjukresor,
eftersom nuvarande regler slår orimligt hårt mot vissa grupper, bl. a.
barnfamiljer. Med hänsyn härtill anser utskottet att regeringen - i avvaktan
på ett slutligt ställningstagande i frågan om ett överförande av ansvaret för
sjukresor till sjukvårdshuvudmännen - med det snaraste bör framlägga ett
förslag till högkostnadsskydd i nivå med vad sjukreseutredningen föreslagit.

Vad utskottet med bifall till motion 498 således anfört bör ges regeringen
till känna. Motionerna 1276 och 368 yrkande 1 får härmed anses tillgodosedda.

dels att utskottet under moment 11 bort hemställa

11. beträffande ett förbättrat högkostnadsskydd

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:498 och med anledning
av motionerna 1984/85:368 yrkande 1 och 1984/85:1276 samt med
avslag på motionerna 1984/85:368 yrkande 2 och 1984/85:1747 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Ett förbättrat högkostnadsskydd (mom. 11)

Margö Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 15 som börjar med
”Motioner med” och slutar på s. 16 med ”ändrat ställningstagande.” bort ha
följande lydelse:

Mot bakgrund av att ett läkarbesök med inköp av föreskriven medicin och
sjukresekostnader inräknade för närvarande kostar patienten 130 kr. i

SfU 1984/85:20

42

avgifter är det enligt utskottets mening nödvändigt att minska vårdkostnaderna
för personer med stort vårdbehov, såsom handikappade och äldre.
Högkostnadsskyddet bör därför omfatta även resekostnader. Vidare bör
högkostnadsskyddet ges en generösare tillämpning. Detta kan ske antingen
genom att tidsperioden för högkostnadsskyddet förlängs eller genom att
antalet besök som berättigar till avgiftsfri vård minskas. Utskottet anser att
riksdagen med bifall till motion 368 i motsvarande delar bör begära förslag
från regeringen om förbättringar av högkostnadsskyddet i enlighet med det
anförda.

dels att utskottet under moment 11 bort hemställa

11. beträffande ett förbättrat högkostnadsskydd

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:368 yrkandena 1 och 2
och med anledning av motionerna 1984/85:1747,1984/85:1276 och
1984/85:498 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

7. Beräkning av egenföretagares sjukpenninggrundande inkomst (mom. 16)

Nils Carlshamre (m), Allan Åkerlind (m) Karin Israelsson (c), Gunhild
Bolander (c), , Barbro Nilsson i Visby (m), Ella Johnsson (c) och Kenth
Skårvik (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Sjukpenningkommittén
har” och slutar med ”och 2211.” bort ha följande lydelse:

Det i motion 2211 behandlade problemet är resultatet av att förändringar
skett på avgiftssidan som inte motsvaras av förändringar på förmånssidan.
De bestämmelser som reglerar beräkningen av den sjukpenninggrundande
inkomsten för egenföretagare grundar sig på överväganden som gjordes vid
införandet av den allmänna sjukförsäkringen år 1955. Bestämmelserna syftar
till att eliminera den inverkan på årsinkomsten som utövas av omständigheter
som inte har direkt samband med den egna arbetsinsatsen, t. ex.
avkastning på insatt kapital i rörelsen. Avgiften till sjukförsäkringen för
egenföretagare vid införandet av lagen om allmän försäkring utgjordes
emellertid dels av ett grundbelopp och dels av en avgift för tilläggssjukpenning
som till sin storlek var avhängig av den sjukpenning som gällde för den
försäkrade. Utvecklingen har sedermera gått mot ett enhetligt avgiftsuttag,
varvid förmånssidan och avgiftssidan förlorat sitt samband. Avgiftsuttaget
har därmed alltmer fått karaktären av beskattning.

Utskottet anser att man kan resa principiella invändningar mot en sådan
utveckling som inte heller ter sig sakligt motiverad. Regeringen bör därför
framlägga förslag som har till syfte att åstadkomma en direkt relation mellan
avgift och förmån. Detta bör med anledning av motion 2211 ges regeringen
till känna. Därmed får även motion 987 anses tillgodosedd.

SfU 1984/85:20

43

dels att utskottet under moment 16 bort hemställa

16. beträffande beräkning av egenföretagares sjukpenninggrundande
inkomst

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2211 och med anledning
av motion 1984/85:987 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

8. Sjukpenning för hemarbetande m. fl. (mom. 17), kompensationsnivån för
deltids- och delårsarbetande m. m. (mom. 21) och slopande av fridagsregeln
(mom. 22)

Karin Israelsson, Gunhild Bolander och Ella Johnsson (alla c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Såsom
framgår” och slutar med ”2799 (yrkande 5)”, och den del av utskottets
yttrande på s. 25 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”och
2799” bort ha följande lydelse:

Sjukförsäkringen utgör enligt utskottets mening ett väsentligt inslag i det
svenska trygghetssystemet. Det nuvarande sjukförsäkringssystemet innehåller
emellertid stora brister och medför orättvisor för skilda grupper av
försäkrade. Det har även i vissa avseenden kommit att belasta samhällsekonomin
med kostnader som inte kan accepteras i en ansvarsfullt förd
ekonomisk politik. Utskottet förordar därför en reformering av sjukförsäkringssystemet
i syfte att åstadkomma ökad rättvisa och en omfördelning av
resurserna.

De förhandlingar som bedrivits mellan LO och SAF under åren 1984 och
1985 har tydligt påvisat orättvisorna som i praktiken råder mellan arbetare
och tjänstemän i sjukförsäkringshänseende. Även för grupper som inte
berörs av avtal på arbetsmarknaden råder orättvisor, såsom exempelvis för
deltids- och delårsarbetande och för hemarbetande och andra méd låg eller
ingen inkomst.

I första hand bör enligt utskottets mening en ekonomisk grundtrygghet vid
sjukdom vara en självklar rättighet för alla som saknar inkomst eller har
mycket låg inkomst. För samtliga dessa försäkrade bör en grundsjukpenning
utgå inom den obligatoriska sjukpenningförsäkringen med belopp som
motsvarar garantinivån inom föräldraförsäkringen, 48 kr. per dag.

För de orättvisor som drabbar skiftarbetare samt deltids- och delårsarbetande
har såväl fridagsregeln som delningstalet för sjukpenningens beräkning
betydelse. Enligt utskottets uppfattning skulle ett avskaffande av
fridagsregeln utgöra ett betydelsefullt led i strävandena att upphäva dessa
orättvisor såvitt gäller sjukdomsfall om högst sju dagar. Emellertid krävs
även andra åtgärder för att komma till rätta med de brister som vidlåder
systemet i övrigt. Den utredning som avses företas av arbetsmarknadens
parter och i kontakt med statsmakterna utgör en väg att åstadkomma
rättvisare sjukförmåner för vissa grupper av försäkrade men medför inte en

SfU 1984/85:20

44

total lösning. En annan väg att lösa dessa problem vilken också innefattar
slopande av fridagsregeln har anvisats av sjukpenningkommittén. Enligt
utskottets mening bör regeringen mot bakgrund av överväganden som gjorts
i kommittén kunna lägga fram förslag som ger deltids- och skiftarbetande
ersättning för inkomstbortfall vid sjukdom på samma villkor som gäller för
övriga försäkrade.

De här berörda förändringarna i systemet medför ökade kostnader. Som
utskottet tidigare nämnt utgör kostnaderna för försäkringen redan nu i vissa
avseenden en alltför hög belastning på samhällets ekonomi. Med hänsyn
härtill och till angelägenheten av de i motion 2799 framförda förslagen måste
en omfördelning ske inom sjukförsäkringen. Utskottet lägger i reservation 10
fram förslag till ändringar i sjukpenningförsäkringen. De besparingar som
därigenom kan åstadkommas skulle kunna finansiera de ovan föreslagna
förbättringarna för vissa försäkrade.

Utskottet biträder således de förslag som lämnats i motion 2799 i nu
behandlade delar.

dels att utskottet under momenten 17, 21 och 22 bort hemställa

17. beträffande sjukpenning till hemarbetande m. fl.

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2799 yrkande 5 och
med anledning av motion 1984/85:850 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

21. beträffande kompensationsnivån för deltids- och delårsarbetande
m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2799 yrkande 2 och med
anledning av motionerna 1984/85:500, 1984/85:851, 1984/85:853,
1984/85:1275, 1984/85:1750, 1984/85:2314 yrkande 1, 1984/
85:2432, 1984/85:2437, 1984/85:2444 yrkande 2 och 1984/85:2688
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. beträffande slopande av fridagsregeln

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2799 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Sänkt kompensationsnivå inom sjukförsäkringen m. m. (mom. 20) och
kompensationsnivån för deltids- och delårsarbetande (mom. 21)

Nils Carlshamre, Allan Åkerlind och Barbro Nilsson i Visby (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”behandlade motioner” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning i motion 2431 att det statsfinansiella
och samhällsekonomiska läget kräver betydande besparingar som inte
är av engångskaraktär. Socialförsäkringarnas utbetalningar motsvarar ungefär
en femtedel av den totala konsumtionen i landet, och enbart denna
omfattning gör det klart att socialförsäkringssektorn inte kan hållas utanför

SfU 1984/85:20

45

besparingsansträngningarna. Även regeringen framhåller, i budgetpropositionen,
nödvändigheten av att försöka begränsa kostnadsutvecklingen inom
socialförsäkringens område, men att det måste ske med stor varsamhet.
Utskottet delar denna uppfattning och finner de i motion 2431 föreslagna
besparingarna så avvägda, att de bör kunna godtagas i ett ekonomiskt
krisläge.

Utskottet är medvetet om att de föreslagna ändringarna av kompensationsnivån
inom sjukpenningförsäkringen får väsentligt olika effekter för
olika grupper av försäkrade. Detta beror emellertid inte på de här föreslagna
förändringarna i och för sig utan på att redan nu gällande kompensationsregler,
tillsammans med olika på arbetsmarknaden förekommande avtal om
kompletterande förmåner, ger olika grupper högst olika försäkringsskydd. I
det följande behandlar utskottet ett stort antal motioner som alla pekar på
brister och orättvisor inom sjukpenningförsäkringen. Att undanröja alla
dessa orättvisor - vilket utskottet anser vara angeläget och brådskande -skulle medföra mycket stora kostnadsökningar för försäkringen, om inte
samtidigt eller dessförinnan betydande besparingsåtgärder vidtages inom
sjukförsäkringen. Även av detta skäl - för att möjliggöra nödvändiga
rättvisereformer - finner utskottet de i motion 2431 föreslagna besparingsåtgärderna
angelägna och försvarbara.

Utskottet vill också erinra om sambandet mellan försäkringsskydd och
beskattning. Som motionärerna påpekar ger en sjukpenning motsvarande
80 % av lönen vid 40 % marginalskatt en högre behållen sjukersättning än
nuvarande 90 % sjukpenning vid 50 % marginalskatt. Samma motionärer
som står bakom motion 2431 har, varom erinras i motionen, föreslagit en
sänkning av marginalskatten i vanliga inkomstlägen till just 40 %, en
sänkning som skulle möjliggöras bl. a. av besparingar sådana som föreslagits i
motion 2431.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motion 2431 yrkande 1 och
anser att riksdagen bör begära förslag snarast från regeringen så att de
föreslagna förändringarna inom sjukpenningförsäkringen kan träda i kraft
redan den 1 januari 1986. Härigenom tillgodoses även yrkandena i motionerna
2799 och 2298. För att de uppnådda besparingarna skall tillföras
statsbudgeten föreslås i reservation 14 nedan en sänkning av sjukförsäkringsavgiften
till 8,45 % och en samtidig höjning av folkpensionsavgiften till
10,50 %.

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 25 med ”Utskottet
anser” och slutar med ”och 2799.” bort ha följande lydelse:

Utskottet beklagar att den fortsatta utredningen om kompensationsnivån
vid korttidsfrånvaro och för vissa deltids- och delårsanställda som riksdagen
på utskottets förslag begärde redan 1983 ännu inte kommit till stånd. Även
om arbetsmarknadens parter nu är överens om att utreda möjligheterna att
nå likvärdiga villkor för olika kategorier av anställda måste huvudansvaret
falla på statsmakterna. Som framhålls i de här behandlade motionerna

SfU 1984/85:20

46

företer sjukförsäkringens ersättningsregler, i relation till nutida förhållanden
inom arbetslivet, så stora brister att genomgripande reformer är nödvändiga.
Den av riksdagen tidigare begärda utredningen måste därför omedelbart
komma till stånd. Detta bör med anledning av motionerna 500, 851, 853,
1275,1750, 2314, 2432, 2437, 2444 yrkande 2, 2688 och 2799 ges regeringen
till känna.

dels att utskottet under momenten 20 och 21 bort hemställa

20. beträffande sänkt kompensationsnivå inom sjukförsäkringen m. m.
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2431 yrkande 1 och
med anledning av motionerna 1984/85:2298 och 1984/85:2799
yrkandena 3 och 6, sistnämnda yrkande i motsvarande del, som sin
mening ger regeringen till känna vad uskottet anfört,

21. beträffande kompensationsnivån för deltids- och delårsarbetande
m. m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1984/85:500, 1984/
85:851, 1984/85:853, 1984/85:1275, 1984/85:1750, 1984/85:2314
yrkande 1, 1984/85:2432, 1984/85:2437, 1984/85:2444 yrkande 2,
1984/85:2688 och 1984/85:2799 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Sänkt kompensationsnivå inom sjukförsäkringen m. m. (mom. 20)

Karin Israelsson, Gunhild Bolander, Ella Johnsson (alla c) och Kenth
Skårvik (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”behandlade motioner” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening utgör kostnaderna för försäkringen en hög
belastning på samhällets ekonomi. Kostnadsutvecklingen inom den offentliga
sektorn måste minskas, vilket kräver besparingar, eftersom fortsatta
skattehöjningar medför sådana nackdelar att de måste undvikas.

För att besparingarna skall bli tillräckligt omfattande bör de i första hand
rikta sig mot subventioner och bidrag som utgår till många människor.
Härigenom blir effekten för den enskilde liten.

Den begränsade sänkning av ersättningen inom sjukpenningförsäkringen
som föreslås i motionerna 2298 och 2799 ger en väsentlig budgetförstärkning,
ca 1,8 miljarder kr. efter det att hänsyn tagits till skattebortfall. Utskottet
anser att denna besparing bör genomföras.

Sänkningen av sjukersättningen från 90 % till 80 % under högst 30 dagar
per år innebär för en normalinkomsttagare med normal sjukfrånvaro en
minskad ersättningen efter skatt på ca 250 kr. per år. Vid en sjukfrånvaro på
30 dagar eller mer minskar ersättningen efter skatt med knappt 400 kr.
Personer som är långvarigt sjuka skyddas därigenom från alltför stora
försämringar.

Utskottet anser att det får ankomma på arbetsmarknadens parter att i fria

SfU 1984/85:20

47

förhandlingar på sätt som de själva finner lämpligt ta hänsyn till de ändrade
sjukpenningregler som utskottet förordar.

I motionerna ingår också ett förslag om förändringar i bestämmelserna om
insjuknandedagen. Utskottet anser detta förslag positivt ur rättvisesynpunkt.
De tolkningar bestämmelserna om insjuknandedag i dag medger
innebär en olikformig behandling i ersättningshänseende av försäkrade i
jämförbara situationer. Motion 2431 i den del motionen behandlar förändrade
regler för insjuknandedagen får därmed anses tillgodosedd.

Utskottet avvisar de mer långtgående förslag till besparingar inom
sjukpenningförsäkringen som i övrigt föreslås i motion 2431. Dessa skulle
innebära betydande försämringar särskilt för dem som drabbas av långvarig
sjukdom.

Utskottet biträder således de förslag som lämnats i motionerna 2298 och
2799 i nu behandlade delar. Regeringen bör därför skyndsamt framlägga
förslag till ändringar i sjukpenningförsäkringen i enlighet med vad som
begärts i motionerna.

dels att utskottet under moment 20 bort hemställa

20. beträffande sänkt kompensationsnivå inom sjukförsäkringen m. m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:2298 och 1984/
85:2799 yrkandena 3 och 6, sistnämnda yrkande i motsvarande del
och med avslag på motion 1984/85:2431 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Kompensationsnivån för deltids- och delårsarbetande m. m. (mom. 21)

Margö Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”och 2799.” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening kan den nu - efter överenskommelse mellan SAF
och LO - planerade utredningen inte lösa samtliga de problem som föreligger
för här berörda grupper av försäkrade som har sitt arbete förlagt till
koncentrerade arbetsperioder. Såväl sjukpenningkommittén som studiestödsutredningen
har föreslagit en lösning som innebär att sjukpenningen
beräknas efter ett delningstal som överensstämmer med det faktiska antalet
arbetsdagar. En sådan lösning skulle enligt utskottets bedömning ge en i
förhållande till inkomstbortfallsprincipen riktigare sjukpenning än vad
nuvarande regler gör. Med anledning av att de fr. o. m. den 1 januari 1985
ändrade reglerna för beräkning av sjukpenninggrundande inkomst för bl. a.
försäkrade med särskilt vuxenstudiestöd innebär att de i motion 853 påtalade
orättvisorna drabbar nya grupper av försäkrade är det angeläget att frågan
får en snar lösning. Regeringen bör därför skyndsamt framlägga förslag som
tillgodoser yrkandet i motionen om en rättvis beräkning av sjukpenningen
för den som har koncentrerad arbetstid.

SfU 1984/85:20

48

dels att utskottet under moment 21 bort hemställa

21. beträffande kompensationsnivån för deltids- och delårsarbetande
m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:853 och med anledning
av motionerna 1984/85:500, 1984/85:851, 1984/85:1275, 1984/
85:1750, 1984/85:2314 yrkande 1, 1984/85:2432, 1984/85:2437,
1984/85:2444 yrkande 2,1984/85:2688 och 1984/85:2799 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Kompensationsnivån för deltids- och delårsarbetande m. m. (mom. 21)

Kenth Skårvik (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”LO och”
och slutar med ”och 2799” bort ha följande lydelse:

Riksdagen har som nämnts redan år 1983 begärt en fortsatt utredning av
frågan om kompensationsnivån inom sjukpenningförsäkringen för vissa
deltids- och delårsanställda. Regeringen har emellertid ännu inte vidtagit
någon åtgärd för att efterkomma riksdagens begäran. Riksdagen bör därför
återigen begära en sådan utredning. Vad utskottet med bifall till yrkande 2 i
motion 2444 anfört bör ges regeringen till känna. Motionerna 500, 851, 853,
1275,1750,2314 yrkande 1,2432,2437,2688, och 2799 yrkande 2 får därmed
anses tillgodosedda.

dels att utskottet under moment 21 bort hemställa

21. beträffande kompensationsnivå för deltids- och delårsarbetande
m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2444 yrkande 2 och
med anledning av motionerna 1984/85:500, 1984/85:851, 1984/
85:853,1984/85:1275,1984/85:1750,1984/85:2314 yrkande 1,1984/
85:2432, 1984/85:2437, 1984/85:2688 och 1984/85:2799 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Villkor för val av karenstid (mom. 31)

Karin Israelsson, Gunhild Bolander och Ella Johnsson (alla c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med ”Fr. o. m.
nästa” och slutar med ”till motionen” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning om att det får anses stötande
att det för företagare finns begränsningar i möjligheten att skapa ett gott
försäkringsskydd när sådana begränsningar inte finns för löntagare. Inte
heller för en företagare som övergår till att bli löntagare finns någon
begränsning i nämnda avseende. Såsom ovan nämnts har riksdagen redan
beslutat att fr. o. m. nästa år slopa kravet på god hälsa för övergång till
kortare eller ingen karenstid. Enligt utskottets mening bör även det andra

SfU 1984/85:20

49

villkoret för val av karenstid för egenföretagare - nämligen åldersgränsen 55
år - slopas från samma tidpunkt. Det anförda innebär att utskottet tillstyrker
bifall till motion 1739.

dels att utskottet under moment 31 bort hemställa

31.beträffande villkor för val av karenstid

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:1739 antar följande
såsom Reservanternas förslag betecknade

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 11 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring skall ha nedan angivna lydelse:

Nuvarande lydelse1 Reservanternas förslag

3 kap.

11 §

Om en försäkrad gör anmälan till den allmänna försäkringskassan skall
sjukpenning som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete inte utgå för de
första 3 eller 30 dagarna av varje sjukperiod, den dag då sjukdomsfallet
inträffade inräknad (karenstid). I fråga om sådan sjukpenning tillämpas inte
10 § första-tredje styckena. Vid beräkning av karenstid skall, om en
sjukperiod börjar inom 20 dagar efter föregående sjukperiods slut, de båda
perioderna anses såsom en sjukperiod.

En försäkrad, sorn gjort anmälan
enligt första stycket, får övergå till
försäkring med kortare karenstid eller
utan karenstid, om han inte har
fyllt 55 år. En sådan ändring skall bli
gällande 30 dagar efter den, då framställningen
gjordes hos kassan, men
får ej tillämpas vid sjukdom som
inträffat innan ändringen blivit gällande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

14. Sjukförsäkrings- och folkpensionsavgiften (mom. 32) och medelsanvisningen
(mom. 33)

Nils Carlshamre, Allan Åkerlind och Barbro Nilsson i Visby (alla m) anser
under förutsättning av bifall till reservationerna 1 och 9

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med "Med
hänsyn” och slutar med ”någon åtgärd” bort ha följande lydelse:

' Lydelse från den 1 januari 1986 enligt rskr 1984185:125.

SfU 1984/85:20

50

Utskottet har ovan i reservation 9 tillstyrkt bifall till förslagen i motion
2431 om besparingar inom sjukpenningförsäkringen. För att de uppnådda
besparingarna skall tillföras statsbudgeten föreslår utskottet i likhet med
motion 2431 yrkande 2 en sänkning av sjukförsäkringsavgiften till 8,45 %
och en samtidig höjning av folkpensionsavgiften till 10,50 % fr. o. m. den 1
januari 1986. Regeringen bör skyndsamt förelägga riksdagen förslag därom.

Utskottet har vidare i reservation 1 ovan tillstyrkt bifall till förslagen i
motion 2430 om höjda patientavgifter och ändrade läkemedelsrabatter.
Utskottet tillstyrker också förslaget i samma motion att riksdagen under D 1 i
bilaga 7 till budgetpropositionen, Bidrag till sjukförsäkringen, för budgetåret
1985/86 skall anvisa 4 625 000 000 kr.

dels att utskottet under momenten 32 och 33 bort hemställa

32. beträffande sjukförsäkrings- och folkpensionsavgiften

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2431 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

33. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2430 yrkande 3 och
med anledning av proposition 1984/85:100 till Bidrag till sjukförsäkringen
för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av
4 625 000 000 kr.

Särskilt yttrande

Karin Israelsson, Gunhild Bolander och Ella Johnsson (alla c) anför

I reservation 8 har understrukits att omfördelningar av resurserna inom
sjukförsäkringen bör ske. För att skapa utrymme för att genomföra
förbättringar inom sjukförsäkringen måste samtidigt vissa åtgärder som
innebär kostnadsbesparingar vidtas. En sådan åtgärd är att höja patientavgifterna
inom sjukvården och vid läkemedelsinköp, samtidigt som högkostnadsskyddet
förstärks för att inte personer som ofta måste söka läkare eller
köpa medicin skall drabbas.

Såsom framhållits av utskottet ingår patientavgifterna för åren 1985 och
1986 som en del i överenskommelsen mellan staten och sjukvårdshuvudmännen.
Denna överenskommelse, som accepterats av riksdagen, måste ligga
fast och vi har därför inget yrkande om höjning av patientavgifterna inom
sjukvården under de nämnda åren. Eftersom läkemedelsavgifternas nivå i
princip bör vara densamma som patientavgifternas vid läkarvård avstår vi
från yrkande även i detta hänseende. Vi finner det emellertid angeläget att
regeringen inför överläggningarna om ersättningen till sjukvårdshuvudmännen
för tiden efter år 1986 överväger en höjning av patientavgifterna inom
sjukvården och vid läkemedelsinköp som är större än vad den allmänna
kostnadsutvecklingen motiverar. En höjning i enlighet med det anförda bör
samtidigt föranleda att högkostnadsskyddet förbättras genom att 12 i stället
för 15 läkarbesök eller medicininköp medför kostnadsbefrielse. Vi avser att
senare återkomma med förslag i frågan.

SfU 1984/85:20

51

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 3

Motioner 3

Utskottet 8

Inledning 8

Sjukvårdsersättning 9

Sjukpenning 17

Allmänt om sjukpenning 17

Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten

m.m 18

Sjukpenningförmåner för vissa kategorier av försäkrade 20

Besparingar inom sjukförsäkringen 23

Kompensationsnivån för deltids- och delårsarbetande,

skiftarbetande samt säsong- och feriearbetande 24

Sjukpenningberättigande tillstånd 25

Övriga frågor 30

Anslags-och finansieringsfrågor 31

Hemställan 32

Reservationer 34

1. Ersättning för sjukvårdskostnader, finansiering av sjuk vården,

individuella sjukförsäkringsavgifter, åtgärder för
ökad privat sjukvård och höjda patientavgifter m. m. (m) 34

2. Ersättning för sjukvårdskostnader, individuella sjukförsäkringsavgifter
och åtgärder för ökad privat sj ukvård (fp) 37

3. Slopad etableringsbegränsning för tandläkare (m, c och

fp) 39

4. Höjda patientavgifter m. m. (fp) 40

5. Ett förbättrat högkostnadsskydd (c) 41

6. Ett förbättrat högkostnadsskydd (vpk) 41

7. Beräkning av egenföretagares sjukpenninggrundande inkomst
(m, c och fp) 42

8. Sjukpenning för hemarbetande m.fl., kompensationsni vån

för deltids- och delårsarbetande m.m. och slopande av
fridagsregeln (c) 43

9. Sänkt kompensationsnivå inom sjukförsäkringen m. m.
och kompensationsnivån för deltids- och delårsarbetande

(m) 44

10. Sänkt kompensationsnivå inom sjukförsäkringen m. m. (c

och fp) 46

11. Kompensationsnivån för deltids- och delårsarbetande

m. m. (vpk) 47

12. Kompensationsnivån för deltids- och delårsarbetande

m. m. (fp) 48

SfU 1984/85:20 52

13. Villkor för val av karenstid (c) 48

14. Sjukförsäkrings- och folkpensionsavgiften och medelsanvisningen
(m) 49

Särskilt yttrande (c) 50

minab/gotab Stockholm 1985 82567