SfU 1984/85:19

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1984/85:19

om anslag till administration av socialförsäkring m. m. (prop. 1984/
85:100)

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande de i proposition 1984/85:100, bil. 7
(socialdepartementet) under litt B. Administration av socialförsäkring m. m.
upptagna anslagen B 1. Försäkringsöverdomstolen, B 2. Försäkringsrätter,
B 3. Riksförsäkringsverket, B 4. Allmänna försäkringskassor.

Under anslaget B 4. behandlar utskottet fyra motioner, 1984/85:990 (c)
om decentralisering inom socialförsäkringens område, 1984/85:1718 (m) om
återinförande av auktoriserade revisorer, 1984/85:1736 (yrk. 2) (fp) om
tillgång till barnmedicinskt sakkunnig person i pensionsdelegation och
1984/85:1752 (s) om ändrade omprövningsregler hos försäkringskassorna.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning till socialförsäkringens
administration och avstyrker bifall till samtliga motioner. Reservation
har avgivits av c-ledamöterna till förmån för motion 1984/85:990.

Propositionen

FEMTE HUVUDTITELN

Administration av socialförsäkring m. m.

1. Försäkringsöverdomstolen. Utskottet tillstyrker regeringens under punkt

B 1 (s. 24-25) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen till Försäkringsöverdomstolen för budgetåret 1985/86
anvisar ett förslagsanslag av 10 279 000 kr.

2. Försäkringsrätter. Utskottet tillstyrker regeringens under punkt B 2 (s.
25-27) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen till Försäkringsrätter för budgetåret 1985/86 anvisar ett
förslagsanslag av 39 268 000 kr.

3. Riksförsäkringsverket. Utskottet tillstyrker regeringens underpunkt B 3.

(s. 27-33) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1985/86 anvisar
ett förslagsanslag av 317 514 000 kr.,

4. Allmänna försäkringskassor. Regeringen har under punkt B 4. (s. 33-36)
föreslagit riksdagen att till Allmänna försäkringskassor för budgetåret
1985/86 anvisa ett förslagsanslag av 395 147 000 kr.

1 Riksdagen 1984/85. // sami. Nr 19

SfU 1984/85:19

Motioner

I motion 1984/85:990 av Rune Gustavsson m.fl. (c) hemställs

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en utredning om
decentralisering av uppgifter och funktioner inom det administrativa området
och ADB-området från riksförsäkringsverket till försäkringskassorna i
enlighet mec vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen sagts om inriktningen av det fortsatta utredningsarbetet inom
den s. k. FAS 90-utredningen.

I motion 1984/85:1718 av Görel Bohlin (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att auktoriserade revisorer för varje försäkringskassa
återinförs.

I motion 1984/85:1736 av Elver Jonsson (fp) hemställs

2. att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas för att säkerställa
att pensionsdelegationerna får en sådan sammansättning att barnmedicinskt
sakkunnig person finns att tillgå. (Motionen i övrigt behandlas i betänkande
SfU 1984/85:18).

I motion 1984/85:1752 av Christer Skoog m. fl. (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
åtgärder så att vissa överklagade försäkringsärenden kan gå vidare till
försäkringsrätt utan andragångsbeslut i försäkringskassan.

Utskottet

Riksförsäkringsverket, de allmänna försäkringskassorna samt de lokala
organ som regeringen bestämmer har enligt 1 kap. 2§ lagen (1962:381) om
allmän försäkring (AFL) hand om den allmänna försäkringen. Försäkringskassorna,
som är 26 till antalet, finns för varje landstingskommun och de
kommuner som inte tillhör landstingskommuner. Lokala organ i övrigt som
handlägger vissa frågor med anknytning till försäkringen är lokala skattemyndigheter.

Den nuvarande administrationen av den allmänna försäkringen fick sin
huvudsakliga utformning år 1961 med försäkringskassorna som första
beslutsinstans för samtliga grenar inom den allmänna försäkringen och
riksförsäkringsverket som central tillsyns- och besvärsmyndighet. Samtidigt
inrättades försäkringsdomstolen som sista instans i mål avseende bl. a. sjuk-,
pensions- och yrkesskadeförsäkring.

Sedan dess har förutsättningarna för riksförsäkringsverkets och försäkringskassornas
verksamhet förändrats genom utbyggnaden av socialförsäkringssystemet
och genom organisatoriska förändringar.

Försäkringskassorna är som nämnts första beslutsinstans i fråga om det
övervägande antalet ärenden inom den allmänna försäkringen. Kassorna

SfU 1984/85:19

handlägger numera också delpensionsförsäkring, arbetsskadeförsäkring,
allmänna barnbidrag och bidragsförskott samt vissa utbetalningsärenden.
Inom varje försäkringskassa finns ett centralkontor och ett antal lokalkontor
samt i förekommande fall filialexpeditioner. Handläggning av bidrags- och
försäkringsärenden sker i huvudsak vid lokalkontoren. Försäkringskassorna
är genom ett terminalnät anslutna till riksförsäkringsverkets centrala datoranläggning
i Sundsvall. Där bearbetas uppgifter från kassorna om beslut i
försäkringsärenden och därifrån verkställs i huvudsak utbetalning av förmånerna.
Försäkringskassorna är självständiga offentligrättsliga organ som leds
av en styrelse. Anslaget för försäkringskassornas förvaltningsutgifter behandlas
efter samma teknik som gäller för övriga anslag på statsbudgeten.
Anslaget har formen av en totalram för kassornas sammanlagda förvaltningsutgifter.

Riksförsäkringsverket är central förvaltningsmyndighet för ärenden som
rör den allmänna försäkringen, delpensionsförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen,
allmänna barnbidrag och bidragsförskott samt för vissa utbetalningsärenden.
I riksförsäkringsverkets huvudsakliga uppgifter ingår bl. a. att leda
och utöva tillsyn över administrationen av de olika försäkrings- och
bidragssystemen och svara för uppföljning och utvärdering av dessa.
Utbetalning av förmånerna sker såsom tidigare nämnts i huvudsak genom
verkets försorg. Verket svarar dessutom för debitering och uppbörd av
arbetsgivarnas sociala avgifter till den allmänna försäkringen som hänför sig
till utgiftsår före år 1985. Fr. o. m. detta år gäller ett nytt uppbördssystem som
administreras av de lokala skattemyndigheterna och länsstyrelserna med
riksskatteverket som tillsynsmyndighet. Vidare handlägger riksförsäkringsverket
vissa ärenden enligt yrkesskadeförsäkringslagen m.fl. äldre författningar.
Dessa arbetsuppgifter kommer dock så småningom att upphöra då
yrkesskadeförsäkringen fr. o. m. den 1 juli 1977 ersatts av en ny arbetsskadeförsäkring.
Verket handlägger även ärenden som rör den kvarvarande
frivilliga pensionsförsäkringen.

Fr. o. m. år 1979 har en ny besvärsorganisation införts inom socialförsäkringen.
Riksförsäkringsverkets roll som besvärsmyndighet har därvid ersatts
med uppgiften att vara part i socialförsäkringsmål. Verket har i samband
härmed fått i uppgift att verka för att bestämmelserna om den allmänna
försäkringen samt övriga försäkrings- och bidragsområden som handläggs av
försäkringskassorna tillämpas likformigt och rättvist.

1 motion 990 tar Rune Gustavsson m. fl. (c) upp frågan om en längre
gående decentralisering av socialförsäkringens administration. Enligt motionärerna
har den organisationsöversyn riksförsäkringsverket senast varit
föremål för inte inneburit någon reell förändring av verkets grundläggande
struktur. I motionen (yrk. 1) begärs därför en ny översyn. Målet för den
centrala myndighetens roll bör enligt motionen i huvudsak vara tillsyn och
uppföljning samt bevakning av rättspraxis medan all handläggning av
ärenden och därmed sammanhängande administrativ och ADB-mässig

1 * Riksdagen 1984185.11 sami. Nr 19

SfU 1984/85:19

hantering bör överföras till försäkringskassorna. Motionärerna framhåller
att uppgifter också bör flyttas över från försäkringskassornas centralkontor
till deras lokalkontor för att ge större effekt åt decentraliseringen. Därvid bör
man beakta lokalkontorens skiftande storlek och att samverkan över
områdes- och sektorsgränserna kan erfordras.

Såsom motionärerna påpekat har socialförsäkringens administration nyligen
varit föremål för en översyn. I proposition 1982/83:127, som bl. a. byggde
på överväganden av den år 1979 tillsatta kommittén för översyn av
riksförsäkringsverkets organisation (RFV-översynen), behandlas riksförsäkringsverkets
roll och uppgifter som central förvaltnings- och tillsynsmyndighet
inom socialförsäkringsområdet samt ansvarsfördelningen mellan verket
och de allmänna försäkringskassorna. Propositionen innehöll vissa riktlinjer
för riksförsäkringsverkets fortsatta verksamhet. I propositionen framhölls
bl. a. att lednings- och tillsynsfunktionerna borde ges ökad tyngd, att den
centrala tillsynen och kontrollen borde inriktas på vad som påkallades av
behovet av samordning och kraven på enhetlig tillämpning av försäkringen
och att verkets administrativa anvisningar till försäkringskassorna i ökad
utsträckning borde ges formen av en högre grad av målstyrning och minskad
detaljstyrning. I fråga om ansvarsfördelningen borde alla möjligheter till
decentralisering tas till vara. Vissa arbetsuppgifter föreslogs vidare bli
överflyttade till kassorna.

Vid behandlingen av den nämnda propositionen anförde utskottet i sitt av
riksdagen godkända betänkande SfU 1982/83:24 med anledning av ett
motionsyrkande liknande det nu aktuella, att någon ny utredning inte var
erforderlig för att klarlägga vilka ytterligare uppgifter som kunde handläggas
av försäkringskassorna. Riksförsäkringsverket, som enligt allmänna verksstadgan
har en skyldighet att främja decentralisering av verksamheten till
såväl de regionala som de lokala organen, förutsattes fortlöpande verka för
att en decentralisering skedde så långt detta var möjligt. Motionen ansågs
därmed i allt väsentligt tillgodosedd.

Enligt riksförsäkringsverkets anslagsframställning för budgetåret 1985/86
pågår genomförandet av organisationsförändringarna. Arbetet beräknas
vara avslutat under innevarande budgetår. Vidare fortgår i enlighet med
intentionerna i propositionen arbetet med decentralisering av uppgifter från
riksförsäkringsverket till försäkringskassorna och från kassornas centralkontor
till lokalkontoren.

De organisationsförändringar och decentraliseringssträvanden som är
föranledda av riksdagens beslut vid riksmötet 1982/83 pågår således alltjämt.
Det finns därför enligt utskottets mening inte anledning att nu göra en
förnyad översyn av riksförsäkringsverkets och försäkringskassornas verksamhet.
Utskottet avstyrker därför bifall till motion 990 (yrk. 1).

Samma motion tar upp frågan om den framtida ADB-verksamheten på
socialförsäkringens område. Motionärerna uttrycker betänkligheter inför
den återanskaffning som för närvarande sker av utrustning till datoranlägg -

SfU 1984/85:19

ningen i Sundsvall och befarar att detta innebär att verksamheten för
ytterligare lång tid låses i en centralstyrd organisation. Motionärerna anser
(yrk. 2) att arbetet inom den s. k. FAS 90-utredningen (Framtida ADBverksamhet
inom socialförsäkringen på 90-talet och därefter) bör samordnas
med den i motionen begärda decentraliseringsutredningen, vilket skulle
innebära att ärendehandläggningen och hjälpmedlen för administrativ
utveckling förändras i ett sammanhang och i riktning mot en sammanhållen
handläggning och ökad kompetens hos personalen. I utredningsarbetet
borde också ingå en utvärdering av huvudmannaskapet för ADB-verksamheten.

Socialförsäkringens ADB-verksamhet har tidigare varit föremål för utredning
inom den s. k. ALLFA-kommittén som bl. a. föreslagit en decentralisering
till försäkringskassorna av driften av vissa delar av det nuvarande
systemet. I den förutnämnda propositionen 1982/83:127 framhöll departementschefen
att nuvarande ADB-utrustning måste förnyas och kompletteras.
Nyanskaffningen skulle inte komma att i nämnvärd grad förändra den
nuvarande strukturen på ADB-systemet som därmed kunde förväntas bestå
under 1980-talet. Frågan om en eventuellt mera genomgripande förändring
av ADB-verksamheten med ökad decentralisering till försäkringskassorna
fick därför aktualitet först när det gällde planeringen för 1990-talet. Han
betonade att det var angeläget att denna planering kommer i gång tidigt, men
ansåg att det varken var möjligt eller nödvändigt att för närvarande binda sig
för en viss utformning av ADB-verksamheten på 1990-talet på det sätt
ALLFA-kommittén föreslagit.

Riksförsäkringsverket har därefter i juli 1983 fått i uppdrag att i samråd
med statskontoret och i nära samarbete med försäkringskassorna genomföra
ett utrednings- och utvecklingsarbete samt praktisk försöksverksamhet (FAS
90-utredningen).

I en till uppdraget fogad promemoria anförs bl. a. att utredningen bör
belysa olika alternativ med spridning av register och datorresurser på
regional och lokal nivå. Därvid bör redovisas för- och nackdelar ur olika
synpunkter, effekter på personalbehovet samt kostnadsskillnader. Försöksaktiviteter
bör lämpligen byggas upp kring och utifrån de enskilda arbetsplatserna
på regional och lokal nivå. Även mer tekniskt inriktade försök torde bli
aktuella, bl. a. i vad gäller samspelet mellan centrala, regionala och lokala
datorresurser och register. Av utredningsuppdraget framgår vidare att
riksförsäkringsverket skall avlämna en lägesrapport varje år.

Enligt utskottets mening innefattar utredningsuppdraget en allsidig belysning
av olika alternativ för den framtida ADB-verksamheten. Det finns
under sådana förhållanden skäl att avvakta resultatet av utredningens arbete.
Utskottet avstyrker följaktligen bifall även till yrkande 2 i motion 990.

För granskning av försäkringskassornas räkenskaper och styrelsens förvaltning
skall enligt 18 kap. 16 § AFL för varje budgetår utses två revisorer
av landstinget. Fr. o.m. budgetåret 1983/84 har i enlighet med förslag i

SfU 1984/85:19

proposition 1982/83:127 det revisionskontor som granskar riksförsäkringsverkets
verksamhet övertagit uppgiften att utföra den granskning som
tidigare ombesörjdes av en av riksförsäkringsverket utsedd extern revisor.
Förutom dessa externa revisorer finns vid försäkringskassorna särskilda
revisionsenheter som en del av det interna kontrollsystemet.

Görel Bohlin begär i motion 1718 att auktoriserade revisorer för varje
försäkringskassa återinförs. Hon framhåller att revisionskontoret, som har
revisionsansvar för ett flertal myndigheter, för närvarande disponerar fem
revisorstjänster speciellt inriktade på revision av försäkringskassorna. De
fem revisorerna skall svara för 26 kassor. Revisionskontorets begränsade
resurser har inneburit att kassornas internrevision tvingats ta ett grundläggande
ansvar även för externrevisionens uppgifter. Hon anser att större
säkerhet måste skapas.

De nuvarande bestämmelserna om granskning av försäkringskassornas
räkenskaper och styrelsens förvaltning har som nämnts trätt i kraft fr. o. m.
budgetåret 1983/84. Ändringen var föranledd av behovet av såväl samordning
av revisionen av maskinella och manuella rutiner som samordning av
internrevisionsenheternas verksamhet hos de olika försäkringskassorna.

Den nya ordningen har sålunda varit i funktion endast under ett budgetår.
Med hänsyn härtill och då det ännu så länge torde vara för tidigt att med
säkerhet uttala sig om eventuella brister i det nya systemet anser utskottet att
någon åtgärd inte är påkallad med anledning av motion 1718.

För beslut i vissa ärenden finns hos försäkringskassorna särskilda beslutsorgan.
Frågor om förtidspension, som inte grundas på arbetsmarknadsmässiga
skäl, samt handikappersättning och vårdbidrag avgörs enligt 18 kap. 20 §
AFL av pensionsdelegation. Pensionsdelegation består av åtta ledamöter.
Dessa är ordföranden och vice ordföranden i kassan, vilka utses av
regeringen, två av riksförsäkringsverket utsedda läkare, två av riksförsäkringsverket
utsedda ledamöter, som skall ha särskild erfarenhet av arbetsförhållanden,
och två av landstinget eller i förekommande fall av kommunfullmäktige
valda ledamöter.

I motion 1736 (yrk. 2) efterlyser Elver Jonsson pediatrisk expertis vid
behandling av ärenden rörande vårdbidrag för barn med diabetes. Han anser
att pensionsdelegationerna bör få sådan sammansättning att barnmedicinskt
sakkunnig person finns att tillgå.

Förtroendevaldas medverkan i de allmänna försäkringskassornas verksamhet
har varit föremål för en översyn av en gemensam arbetsgrupp för
riksförsäkringsverket och Försäkringskasseförbundet. Arbetsgruppens material
har överlämnats till socialdepartementet för att ingå i underlaget för
fortsatta överväganden. En arbetsgrupp (S 1983:05) har därefter tillsatts av
regeringen för att slutföra utredningsarbetet om ökad medverkan av
förtroendevalda vid beslut av försäkringskassa. Arbetet skall främst avse
överväganden om medverkan av förtroendemän vid omprövning av vissa
ärendegrupper inom bl. a. sjukförsäkringsområdet samt vid beslut om vissa

SfU 1984/85:19

åtgärder vid långa sjukfall m. m. Enligt arbetsgruppens direktiv bör i
anslutning härtill även göras en översyn av befintliga förtroendemannaorgan.

Med hänsyn till inriktningen av det nämnda uppdraget utgår utskottet från
att arbetsgruppen även överväger behovet av medicinsk expertis i förtroendemannaorganen.
Utskottet anser därför att det finns skäl att avvakta
resultatet av utredningsarbetet, som enligt vad utskottet erfarit beräknas
vara avslutat under våren 1985. Utskottet avstyrker således bifall till motion
1736 (yrk. 2).

Såsom tidigare nämnts infördes en ny besvärsorganisation fr. o. m. år 1979.
Den nya besvärsorganisationen innebär att besvär över försäkringskassornas
beslut i försäkringsärenden skall prövas av tre regionala försäkringsrätter och
i sista instans av försäkringsöverdomstolen. Fr. o. m. april 1982 har en viss
reformering av besvärsordningen skett. Ändringarna innebär bl. a. ett utökat
omprövningsförfarande hos försäkringskassorna. Enligt 20 kap. 10 § AFL
skall beslut av en försäkringskassa omprövas av kassan, om det begärs av en
enskild som beslutet angår och om det inte tidigare omprövats. Omprövning
skall enligt riksförsäkringsverkets föreskrifter göras av lägst avdelningschef
på centralkontoret. Har pensionsdelegation, försäkringsnämnd eller ordförande
i försäkringsnämnd tidigare beslutat i ärendet skall delegationen eller
nämnden i sin helhet göra omprövningen. Beslut av försäkringskassa får
enligt 20 kap. 11 § AFL överklagas hos försäkringsrätt genom besvär.
Beslutet får dock inte överklagas av en enskild innan kassan har omprövat sitt
beslut.

Christer Skoog m. fl. begär i motion 1752 en modifiering av nu gällande
bestämmelser för omprövning av beslut av pensionsdelegation. Motionärerna
framhåller att beslut i ett ärende som inte tillförts något av betydelse
mycket sällan blir föremål för ändring. I dessa fall har det nya överklagningsförfarandet
endast fördröjt ärendet eller väckt onödig irritation hos de
försäkrade. Motionärerna anser att sådana ärenden direkt bör föras vidare
till försäkringsrätten utan omprövning och att beslutet härom skall kunna
delegeras till avdelningschef eller handläggare.

I proposition 1981/82:88, som låg till grund för det utökade omprövningsförfarandet
fr. o. m. den 1 april 1982, förutsattes att tillämpningen av de nya
reglerna noga skulle följas av riksförsäkringsverket. Verket tillsatte för detta
ändamål en arbetsgrupp som fick i uppdrag att undersöka effekterna av den
ändrade besvärsordningen. I en rapport i september 1984, Omprövning och
besvär, har gruppen redovisat utvecklingen av omprövnings- och besvärsfrekvenserna
inom socialförsäkringssystemet. I rapporten föreslås bl. a. att
beslut som fattats av försäkringskassornas pensionsdelegationer eller försäkringsnämnder
inte skall omfattas av omprövningsreglerna. Rapporten har av
riksförsäkringsverket överlämnats till socialdepartementet med en skrivelse,
vari verket anför att frågan om undantag från omprövningsreglerna bör
behandlas av den i det föregående omnämnda arbetsgruppen (S 1983:05) om

SfU 1984/85:19

ökad medverkan av förtroendevalda i de allmänna försäkringskassornas
verksamhet. I beslut den 15 november 1984 har regeringen därefter
överlämnat rapporten i nu berörda delar till arbetsgruppen.

Den i motionen berörda frågan är således föremål för överväganden. Med
hänsyn till att resultatet av arbetsgruppens arbete väntas föreligga inom kort
finns det enligt utskottets mening inte skäl att vidta någon åtgärd med
anledning av motionen. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till motion
1752.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om medelsanvisning till de
allmänna försäkringskassorna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande decentralisering inom socialförsäkringens administration att

riksdagen avslår motion 1984/85:990,

2. beträffande återinförande av en tredje externrevisor
att riksdagen avslår motion 1984/85:1718,

3. beträffande pensionsdelegationernas sammansättning
att riksdagen avslår motion 1984/85:1736 yrkande 2,

4. beträffande försäkringskassornas omprövningsförfarande
att riksdagen avslår motion 1984/85:1752,

5. beträffande anslag till allmänna försäkringskassor

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:100, bil. 7 punkt
B 4 till Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1985/86 anvisar
ett förslagsanslag av 395 147 000 kr.

Stockholm den 26 mars 1985

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Doris Håvik (s), Elis Andersson (c), Börje
Nilsson (s), Allan Åkerlind (m), Lars-Åke Larsson (s), Gullan Lindblad (m),
Karin Israelsson (c), Ulla Johansson (s), Siri Häggmark (m), Gunhild
Bolander (c), Margo Ingvardsson (vpk), Nils-Olof Gustafsson (s), Inger
Hestvik (s) och Kenth Skårvik (fp).

SfU 1984/85:19

Reservation

Decentralisering inom socialförsäkringens administration (mom. 1)

Elis Andersson, Karin Israelsson och Gunhild Bolander (alla c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Vid
behandlingen” och slutar med ”motion 990 (yrk. 1)” bort ha följande
lydelse:

De ändringar inom socialförsäkringens administration som föranletts av
riksdagsbeslutet med anledning av propositionen innebär enligt utskottets
mening inte någon avgörande förändring i decentraliseringshänseende. En
långtgående decentralisering av beslutanderätten och ett starkt lokalt
inflytande är av stor betydelse för effektivare och snabbare ärendehandläggning,
Det är även önskvärt att beslut i socialförsäkringsärenden grundas på
ingående kännedom om lokala förhållanden och individuella behov. Det är
därför av stor vikt att ta till vara varje möjlighet till decentralisering.
Utskottet anser därför i likhet med motionärerna att det föreligger behov av
förnyad översyn av administrationen inom socialförsäkringen. Utskottet
tillstyrker således bifall till yrkande 1 i motion 990, vilket bör ges regeringen
till känna.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”motion 990” bort ha följande lydelse:

Såsom utskottet anfört ovan bör administrationen av socialförsäkringen bli
föremål för ytterligare decentraliseringsåtgärder. En motsvarande förändring
i ADB-strukturen utgör en förutsättning för en effektivt genomförd
decentralisering. Det är därför av vikt att planeringen av den framtida
ADB-verksamheten sker med denna målsättning. I enlighet med vad som
föreslagits i motion 990 bör arbetet inom den s. k. FAS 90-utredningen
samordnas med den i det föregående förordade utredningen om decentralisering
av uppgifter och funktioner inom det administrativa området. Med det
anförda tillstyrker utskottet bifall även till yrkande 2 i motion 990.

dels att utskottet under moment 1 vid punkt 4 bort hemställa

1. beträffande decentralisering inom socialförsäkringens administration att

riksdagen med bifall till motion 1984/85:990 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.