SfU 1984/85:15

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1984/85:15

om folkpensioner m. m. (prop. 1984/85:100)

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande de i proposition 1984/85:100,
bilaga 7 (socialdepartementet) under litt. D. Försäkring vid sjukdom,
handikapp och ålderdom upptagna anslagen D2-4.

I anslutning till anslaget D 2. Folkpensioner behandlar utskottet femton
motioner. Fyra av dessa motioner, motionerna 505 (vpk), 986 (s), 2192 (fp)
och 2691 (m), tar upp frågor som anknyter till den nyligen tillsatta
pensionsberedningens arbete. Motionerna 701 (c) och 1269 (m) tar upp
frågan om pensionstillskott till personer som begärt undantagande från ATP
och motionerna 423 (fp) och 598 (m) frågan om folkpension till utlandssvenskar.
Motionerna 2195 (fp), 2435 (c) och 503 (s) tar upp frågor inom
förtidspensioneringen. Bestämmelserna om inkomstprövning av änkepension
berörs i motion 1721 (c) och bestämmelserna om inkomstprövning av
hustrutillägg i motion 1717 (m). I motion 499 (c) begärs ett förenklat
förfarande vid beslut om ålderspension. Motion 1277 (s), slutligen, behandlar
rätten för pensionsberättigade som vårdas på institution att själva få
uppbära sin pension.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning och avstyrker
bifall till samtliga motioner.

Följande reservationer har avgivits:

Res. 1 (vpk) till förmån för motion 505.

Res. 2 (fp) till förmån för motion 2195.

Res. 3 (m) till förmån för motion 2691, yrkande 2.

Res. 4 (m, c) till förmån för motionerna 701 och 1269, yrkande 1.
Vidare har två särskilda yttranden (fp) avgivits.

Propositionen

FEMTE HUVUDTITELN

1. Folkpensioner. Regeringen har under punkt D2 (s. 61-63) föreslagit
riksdagen att

till Folkpensioner för budgetåret 1985/86 anvisa ett förslagsanslag av
44 700 000 000 kr.

1 Riksdagen 1984185.11 sami. Nr 15

SfU 1984/85:15

Motioner

I motion 1984/85:423 av Karin Ahrland (fp) och Jan-Erik Wikström (fp)
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av tillämpliga
bestämmelser i 5 kap. lagen om allmän försäkring i enlighet med vad som
anförts i motionen.

I motion 1984/85:499 av Lennart Brunander (c) och Karin Israelsson (c)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag med innebörd att
ålderspension och ATP erhålls automatiskt utan ansökan.

I motion 1984/85:503 av Helge Klöver (s) och Nils Nordh (s) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om utredning av pensionspoäng för äldre personer med partiell
förtidspension.

I motion 1984/85:505 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen i
enlighet med motionens förslag hemställer hos regeringen om

1. tilläggsdirektiv till pensionsutredningen vad gäller utjämning inom
ATP-systemet,

2. en plan för standardhöjning för pensionärerna,

3. rättvisare beräkning av värdesäkringen och återinförande av
3-procentsregeln.

I motion 1984/85:598 av Hugo Hegeland (m) hemställs

1. att riksdagen beslutar att folkpension skall utgå från uppnådda 65 år
även för utlandssvenskar vilka betalt folkpensionsavgift,

2. att riksdagen, därest yrkandet under 1 icke skulle bifallas, beslutar att
erlagd folkpensionsavgift skall återbetalas till pensionstagaren.

I motion 1984/85:701 av Rune Gustavsson m. fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar att samtliga pensionärer med låg eller ingen ATP skall tillerkännas
pensionstillskott.

I motion 1984/85:986 av Sivert Andersson m. fl. (s) föreslås att riksdagen
uttalar sig för att ett efterlönesystem snarast utarbetas och föreläggs
riksdagen.

I motion 1984/85:1269 av Nils Carlshamre m. fl. (m) hemställs

1. att riksdagen vid behandlingen av proposition 1983/84:100, bil. 7
beslutar att folkpensionärer som på grund av undantagande från ATP endast
uppbär folkpensionens grundbelopp fr. o. m. den 1 januari 1986 skall ha rätt
till pensionstillskott i enlighet med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen vid behandlingen av proposition 1983/84:100, bil. 7
beslutar att - under förutsättning av bifall till yrkande 1 ovan - för budgetåret
1985/86 under anslaget D 2. Folkpensioner anvisa 44 750 000 000 kr., vilket
är ett i förhållande till regeringens förslag 50 000 000 kr. högre anslag.

I motion 1984/85:1277 av Bengt Lindqvist (s) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
möjligheten att i lagen om allmän försäkring införa sådana regler att
pensionen för de institutionsboende alltid skall uppbäras av den pensionsberättigade
själv eller hans ställföreträdare.

SfU 1984/85:15

I motion 1984/85:1717 av Görel Bohlin (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär utredning om åtgärder för att förhindra att hustrutillägg
utgår även då hustrun har betydande egen inkomst.

I motion 1984/85:1721 av Lennart Brunander (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag till ändring av de nu gällande reglerna för
utbetalande av änkepension i enlighet med vad som anförts i motionen.

1 motion 1984/85:2192 (motivering i 1984/85:2191) av Bengt Westerberg
m. fl. (fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rörlig pensionsålder och pensionsutredningens
uppdrag.

I motion 1984/85:2195 (motivering i 1984/85:2194) av Bengt Westerberg
m. fl. (fp) hemställs

1. att riksdagen beslutar att det skall vara möjligt för arbetsmarknadsmyndigheterna
att disponera sådana sjukförsäkringsmedel som reserverats för
förtidspensionering av handikappade.

I motion 1984/85:2435 av Agne Hansson (c) och Gösta Andersson (c)
hemställs att riksdagen beslutar att hemställa hos regeringen att åtgärder
vidtas så att inte nettolöneminskning uppstår vid övergång från pensionering
till arbete.

I motion 1984/85:2691 (motivering i 1984/85:2689) av Ulf Adelsohn m. fl.
(m) hemställs

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riktlinjer för översyn av efterlevandepensioneringen.

Utskottet

Inledning

Från anslaget D 2. Folkpensioner bekostas folkpension i form av ålderspension,
förtidspension och änkepension samt hustrutillägg och barntillägg
till den som uppbär ålders- och förtidspension. Vidare bekostas från anslaget
handikappersättning. Folkpensionerna finansieras genom en socialavgift,
folkpensionsavgiften, som beräknas täcka 75 % av utgifterna för år 1985.
Övriga utgifter finansieras genom skatter.

Utöver folkpensionens generella grundskydd ger ATP ett pensionsskydd
som är relaterat till den försäkrades tidigare förvärvsinkomster. ATP
finansieras helt genom avgifter från arbetsgivare och egenföretagare.

Ett flertal av motionerna som behandlas i detta betänkande har anknytning
till såväl folkpensionsförmånerna som ATP-förmånerna. Utskottet
behandlar först mera övergripande motionsyrkanden som berör riktlinjer för
den nyligen påbörjade översynen av reglerna inom det allmänna pensionssystemet.
Därefter behandlas motionsyrkanden med huvudsaklig anknytning
till folkpensionsförmånerna.

1* Riksdagen 1984/85.11 sami. Nr 15

SfU 1984/85:15

Översyn av pensionssystemet

Regeringen har i oktober 1984 bemyndigat chefen för socialdepartementet
att tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att göra
en översyn av vissa frågor inom den allmänna pensioneringen (dir. 1984:42).
En utgångspunkt för utredningsarbetet bör enligt direktiven vara, att folkoch
tilläggspensioneringen ligger fast i sina huvudlinjer och att nuvarande
uppbyggnad av pensionssystemet med en grundläggande pensionsnivå
oberoende av tidigare förvärvsarbete och kompletterad med en tilläggspension
enligt inkomstbortfallsprincipen bör kvarstå oförändrad. Det finns
enligt direktiven inte heller skäl för att ifrågasätta metoderna för finansiering
av den allmänna pensioneringen. Tilläggspensioneringen bör också fortsättningsvis
vara utformad som ett fördelningssystem med viss fondering och
finansieras genom avgifter från arbetsgivare och försäkrade med inkomst av
annat förvärvsarbete än anställning och genom fondavkastning. I övrigt bör
det stå kommittén fritt att ta upp de frågor som den finner lämpligt. I
direktiven har dock särskilt pekats på vissa frågor som kommittén bör ta upp
till behandling och analysering. Sådana frågor är reglerna för värdesäkring av
pensionerna, avtalspensionernas samband med den allmänna pensioneringen,
reglerna för intjänande av ATP, möjligheterna till rörlig pensionsålder
och reformering av efterlevandepensioneringen. Kommittén bör vidare
undersöka i vad mån det är möjligt att genomföra lagtekniska förenklingar
inom den allmänna pensioneringen. Alla möjligheter till ökad samordning
bör också tas till vara.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt. Som en allmän utgångspunkt
för kommitténs arbete bör gälla att alla förslag som läggs fram skall kunna
genomföras inom ramen för oförändrade resurser.

Kommittén har antagit namnet pensionsberedningen.

Fyra motioner berör områden som har samband med utredningsarbetet.

I motion 505 av Lars Werner m. fl. framhålls att det nuvarande värdesäkringssystemet
för pensionerna ger pensionärer med hög pension betydligt
större kompensation för prisökningar än pensionärer med låg pension.
Motionärerna begär att pensionsberedningen skall få tilläggsdirektiv om att
utforma ett värdesäkringssystem som medför en utjämning av de nämnda
skillnaderna. Därvid bör basbeloppet, såsom var fallet före år 1982, räknas
upp när konsumentprisindex stigit med 3 %. Vidare bör pensionsberedningen
få tilläggsdirektiv om att utarbeta en plan för standardökningar för
pensionärerna och särskilda höjningar för dem som saknar eller har låg ATP.

Såsom ovan nämnts står det, med beaktande av den angivna utgångspunkten
att folk- och tilläggspensioneringen skall ligga fast i sina huvudlinjer,
kommittén fritt att ta upp de frågor som den finner lämpligt. En av de frågor
som enligt utredningsdirektiven bör tas upp i utredningsarbetet är reglerna
för värdesäkring av pensionerna. Det bör därvid ankomma på kommittén att
undersöka för- och nackdelar med olika metoder för värdesäkring av
pensioner och intjänade pensionsrättigheter. Det anges vara av vikt att den

SfU 1984/85:15

metod för värdesäkring av pensionerna som används kan tillämpas under
skiftande konjunkturförhållanden och löneutveckling.

Med hänsyn till det anförda och till att i kommittén ingår företrädare för de
fem riksdagspartierna, varför önskemål om vilka frågor inom värdesäkringssystemet
som bör närmare undersökas kan framföras av de olika partiernas
representanter i kommittén, anser utskottet att motionen inte bör föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Sivert Andersson m. fl. begär i motion 986 ett tillkännagivande om att
pensionsutredningen med största skyndsamhet bör komma med förslag om
ett system med ”efterlön” för äldre arbetstagare som drabbas av t. ex.
företagsnedläggningar.

Bengt Westerberg m. fl. begär i motion 2192 ett tillkännagivande om att
pensionsutredningen bör få i uppgift att pröva frågan om en rörlig pensionsålder
som innebär att var och en efter eget bestämmande och på likvärdiga
ekonomiska villkor får gå i pension mellan 60 och 70 år.

De nuvarande reglerna om rörlig pensionsålder i form av delpension och
förtidspension eller i form av förtida uttag eller uppskjutet uttag av
ålderspension mellan 60 och 70 år skall också bli föremål för översyn av
pensionsberedningen och behandlas med förtur. I det avsnitt av direktiven
som behandlar möjligheterna till rörlig pensionsålder påpekas särskilt att
syftet med 1976 års reform om en rörlig pensionsålder var att göra det möjligt
för den enskilde att anpassa tidpunkten för pensioneringen efter individuella
behov och önskemål. Det har dock visat sig att förtida och uppskjutet uttag
av ålderspension i praktiken har kommit till användning i förhållandevis liten
utsträckning, medan delpensioneringen har utnyttjats i större omfattning
framför allt under de första åren efter reformen. Såvitt gäller de ökade
möjligheterna till förtidspension av arbetsmarknadsskäl har ett särskilt
problem som uppmärksammats varit den förtidspension som sker efter vissa
driftsinskränkningar och därav följande arbetslöshet, s. k. 58,3-årspensionering.
I debatten om de äldres situation på arbetsmarknaden har också frågan
om möjligheten att på eget initiativ lämna anställningen före ordinarie
pensionsåldern aktualiserats. Enligt direktiven finns det anledning att
närmare överväga om nuvarande regler för en rörlig pensionsålder är
tillfredsställande och om regelsystemet har en ändamålsenlig och lagteknisk
utformning. Även åldersgränserna bör uppmärksammas. I anslutning härtill
bör också frågan om frivilliga avgångar från arbetsmarknaden i förtid prövas
från utgångspunkten att ett system med frivilliga avgångar inte kan bygga på
att samhället tar kostnadsansvaret.

Inte heller motionerna 986 och 2192 behöver enligt utskottets mening
föranleda någon riksdagens åtgärd. De frågor som tagits upp i motionerna
kan övervägas inom ramen för pensionsberedningens direktiv, och avsikten
är att beredningen skall behandla frågor om rörlig pensionsålder med förtur.
Utskottet avstyrker sålunda bifall till motionerna.

Frågan om en reformering av efterlevandepensioneringen tas upp i motion

SfU 1984/85:15

2691 av Ulf Adelsohn m.fl. Motionärerna anser att vid övergången till ett
nytt system för efterlevandepensioneringen måste vissa grundkrav tillgodoses.
Ett sådant är att rättssäkerheten måste tryggas genom att ”intjänad” och
registrerad pensionsrätt skall finnas kvar och aktualiseras när mannen
avlider. Ett annat krav är att övergångstiden till ett nytt system skall vara så
lång att familjerna får möjlighet att till överkomliga kostnader bygga upp ett
kompletterande pensionsskydd. Slutligen måste ett nytt system utformas
med hänsynstagande till att barn inte enbart behöver försörjning utan också
vård och tillsyn. En efterlevande förälder måste därför få ekonomisk
möjlighet att ägna tillräcklig tid åt hem och barn så länge det behövs.
Motionärerna begär ett tillkännagivande till regeringen om att översynen av
efterlevandepensioneringen skall bedrivas efter de nämnda riktlinjerna.

Såvitt gäller frågan om hur ett nytt system för efterlevandepensioneringen
skall utformas lämnar direktiven denna öppen. Med hänsyn till att regeringens
främsta motiv för att återkalla proposition 1983/84:73 med förslag till en
reformering av efterlevandepensioneringen m. m. var att en bred parlamentarisk
uppslutning borde eftersträvas vid en förändring av efterlevandepensioneringen,
utgår utskottet från att pensionsberedningen arbetar utifrån en
sådan målsättning. Det finns mot denna bakgrund inte anledning för
riksdagen att göra ett tillkännagivande om riktlinjer för utredningsarbetet i
enlighet med vad som begärts i motion 2691, och utskottet avstyrker bifall till
motionen.

Pensionstillskott vid undantagande från ATP

Pensionärer utan ATP eller med låg ATP har utöver grundpension rätt till
pensionstillskott. Pensionstillskott utgår för närvarande med 48% av
basbeloppet för ålderspensionär och med 96 % av basbeloppet för folkpensionär
med hel förtidspension.

En försäkrad hade före den 1 januari 1982 möjlighet att anmäla undantagande
från ATP såvitt avsåg inkomst av annat förvärvsarbete än anställning.
Ett sådant undantagande kan medföra att pensionstillskotten helt eller delvis
reduceras, eftersom vid bedömning av rätten till pensionstillskott hänsyn
skall tas tili den ATP som skulle ha utgått om undantagande inte hade skett.
Reducering sker även beträffande ålders-, förtids- och änkepension till änka
efter den som haft undantagande från ATP.

Två motioner tar upp frågan om rätt till pensionstillskott vid undantagande
från ATP. I motion 701 av Rune Gustavsson m.fl. begärs ett beslut av
riksdagen om att samtliga pensionärer med låg eller ingen ATP skall
tillerkännas pensionstillskott. I motion 1269 av Nils Carlshamre m. fl. begärs
(yrkande 1) ett beslut om att sådana folkpensionärer som hade ett gällande
undantagande före den 1 juli 1982 och som inte fr. o. m. detta datum valt att
ha kvar undantagandet skall ha rätt till pensionstillskott fr. o. m. den 1
januari 1986, och (yrkande 2) att riksdagen skall anvisa ytterligare 50 milj. kr.

SfU 1984/85:15

härför till anslaget D2. Folkpensioner.

Utskottet har under en följd av år behandlat yrkanden om rätt till
pensionstillskott vid undantagande (se senast SfU 1983/84:21). I fråga om ett
generellt slopande av nuvarande inskränkningar i denna rätt har utskottet
hänvisat till att pensionskommittén i betänkandet (SOU 1977:46) Pensionsfrågor
övervägt denna fråga i samband med att kommittén framlagt förslag
om att möjligheten att anmäla undantagande från ATP skulle slopas.
Pensionskommittén har i fråga om en generell rätt till pensionstillskott vid
undantagande framhållit bl. a. följande.

Bakgrunden till bestämmelserna om att ett undantagande från ATP
påverkar dels rätten till pensionstillskott, dels anslutningen till arbetsskadeförsäkringen
är att man har velat undvika att förmåner utgår som inte skulle
ha utgått om vederbörande hade varit med i ATP. I annat fall skulle nämligen
såväl pensionstillskott som livränta från arbetsskadeförsäkringen så att säga
kostnadsfritt fylla ut den del som försäkrade, som har varit anslutna till ATP,
i stället får i form av ATP. För dem som är i aktiv ålder vill kommittén peka
på de upprepade möjligheter som berörda kategorier har fått och i princip
alltid har haft att få träda in i systemet igen. I vissa fall kommer härvidlag
pensionstillskottens storlek att påverkas av ett tidigare undantagande men
man bör enligt kommitténs uppfattning hålla i minnet att försäkrade som har
anmält undantagande själva en gång har valt att disponera sina inkomster på
nämnda sätt. I stället för avgifter till ATP-försäkringen kan ett motsvarande
belopp ha använts i t. ex. en rörelse eller för att finansiera en privat
pensionsförsäkring. Att det senare visar sig att ett undantagande från ATP
får vissa konsekvenser för den försäkrade har kanske mera berott på
svårigheter att nå ut med information än på brister i försäkringssystemet.

Kommitténs bedömning var således att nuvarande bestämmelser såvitt
gäller rätt till pensionstillskott bör gälla även i fortsättningen och utskottet
har senast i sitt av riksdagen godkända betänkande SfU 1983/84:21, anslutit
sig till denna bedömning.

Förslaget om slopande av möjligheten att anmäla undantagande från ATP
har genomförts fr. o.m. den 1 januari 1982 (prop. 1980/81:178, SfU
1980/81:28, rskr. 406). I likhet med pensionskommittén avstod regeringen i
nämnda proposition från att lägga fram förslag om rätt till pensionstillskott
vid undantagande.

Såvitt gäller frågan om pensionstillskott till änkor vars män begärt
undantagande från ATP har utskottet däremot ställt sig positivt till att frågan
skulle få en lösning. (Se SfU 1982/83:18.) Förslag om pensionstillskott närén
änka uppbär ålders- eller förtidspension lades också fram av regeringen i
proposition 1983/84:73 om en reformerad efterlevandepensionering, vilken
emellertid återkallades i skrivelse 1983/84:95. När ett motionsyrkande om
rätt till pensionstillskott till änkor, vars män haft undantagande från ATP, på
nytt behandlades av utskottet i betänkandet SfU 1983/84:21 ansåg utskottet,
att frågan borde bedömas i samband med övriga frågor om efterlevandepension
inom den då aviserade parlamentariska utredningen inom pensionsområdet
och föreslog att motionsyrkandet skulle överlämnas till utredningen.

SfU 1984/85:15

Riksdagen följde utskottet (rskr. 282). Motionsyrkandet har överlämnats till
pensionsberedningen.

Utskottet, som vill erinra om att i direktiven till pensionsberedningen
angivits att någon ändring vad gäller rätten till pensionstillskott inte bör
komma i fråga när det gäller pensionstillskott till den som begärt undantagande
från ATP eller inte betalat sin ATP-avgift, avstyrker med det anförda
bifall till motionerna 701 och 1269.

Utskottet biträder propositionens förslag till medelsanvisning.

Folkpension till svenska medborgare som är bosatta utomlands

Folkpensionsförmåner tillkommer svenska medborgare som är bosatta i
Sverige oberoende av tidigare bosättning utomlands. Rätten till folkpension
utomlands är däremot knuten till intjänad ATP-rätt. Folkpension vid
bosättning utomlands utgår sålunda i princip i förhållande till den försäkrades
poängår inom ATP och år av utfört förvärvsarbete i Sverige före år 1960.
För personer som börjat uppbära folkpension den 1 juli 1979 eller är födda år
1929 eller tidigare kan övergångsvis äldre bestämmelser tillämpas som
innebär att folkpension kan utgå vid bosättning utomlands om de varit
mantalsskrivna i Sverige för det år de fyllt 62 år och de fem åren närmast
dessförinnan.

Den som börjat uppbära folkpension vid bosättning i Sverige kan i
undantagsfall få uppbära denna utomlands oberoende av ovannämnda
villkor. Så är t. ex. fallet om folkpensionären vistas utomlands för vård av
hälsan eller för behandling och det finns skälig anledning anta att vården eller
behandlingen har avsevärd betydelse för honom.

I motion 423 av Karin Ahrland och Jan-Erik Wikström anförs att
nuvarande bestämmelser medfört att t. ex. medföljande makar till anställda
på beskickningar eller till representanter för svenska företag i andra länder
inte kan få folkpension utomlands, trots att de arbetat mycket för Sverige.
Deras äkta makar har också i stor utsträckning betalat skatt i Sverige och
socialavgifter har erlagts av arbetsgivaren. Motionärerna anser att det inte är
rimligt att en mycket ringa andel svenskar ställs helt utanför rätten till
folkpension och begär förslag från regeringen om en lagändring.

Hugo Hegeland begär i motion 598 (yrkande 1) beslut av riksdagen om att
folkpension skall utgå för utlandssvenskar som har erlagt folkpensionsavgift.
Om detta yrkande inte skulle bifallas begärs (yrkande 2) beslut om att erlagd
folkpensionsavgift skall återbetalas till pensionstagaren.

De nuvarande reglerna om rätt till folkpension vid bosättning utomlands
tillkom genom beslut vid 1978/79 års riksmöte (prop. 1978/79:75, SfU 15,
rskr. 164). Frågan hade dessförinnan utretts av pensionskommittén som
ansett att det inte fanns motiv för att det svenska samhället skall svara för ett
socialt grundskydd för personer som är bosatta utomlands. Kommittén
framhöll också att folkpensionssystemet är utformat utan krav på avgiftsbe -

SfU 1984/85:15

talning, intjänande- eller försäkringstid och med enhetliga belopp för alla
pensionärer. Mot bakgrund härav borde försiktighet iakttas då det gäller
åtaganden om utbetalning av folkpension vid bosättning utomlands. Eftersom
folkpensionen även fortsättningsvis borde fylla den dubbla funktionen
av socialt grundskydd och grundbelopp för ATP föreslog kommittén, att
bestämmelserna skulle utformas enligt den metod som använts på konventionsområdet,
dvs. att folkpension utomlands skulle utgå i förhållande till
intjänad rätt till ATP eller år av förvärvsarbete före år 1960. Utskottet anser
att de ovan återgivna motiven för gällande bestämmelser på området alltjämt
äger giltighet. I anslutning till yrkande 2 i motion 598 vill utskottet erinra om
att personer som erlagt folkpensionsavgifter eller för vilka arbetsgivaren
erlagt sådan avgift i regel också torde ha varit förvärvsarbetande i sådan
omfattning att de omfattas av ATP-systemet. Därmed har de möjlighet att
åtnjuta pensionsförmåner även utomlands.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 423 och 598.

Vissa frågor i anslutning till förtidspension

Förtidspension utgår enligt gällande bestämmelser till försäkrad som fyllt
16 år för tid före den månad, då han fyller 65 år eller ålderspension
dessförinnan börjar utgå till honom, om hans arbetsförmåga på grund av
sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan
är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig.
Kan nedsättningen av arbetsförmågan inte anses varaktig men kan den antas
bli bestående avsevärd tid, har den försäkrade rätt till folkpension i form av
sjukbidrag. Detta bidrag är begränsat till viss tid men i övrigt gäller vad som
är föreskrivet om förtidspension även sjukbidrag. Rätt till förtidspension
tillkommer också arbetslös försäkrad som fyllt 60 år, och som till följd av
arbetslöshet uppburit ersättning från erkänd arbetslöshetskassa under den
längsta tid sådan ersättning kan utgå eller uppburit kontant arbetsmarknadsstöd
under 450 dagar. Som ytterligare förutsättning för rätt till förtidspension
i dessa fall gäller att den försäkrades möjlighet att bereda sig fortsatt inkomst
genom sådant arbete som han tidigare utfört eller genom annat tillgängligt
lämpligt arbete är nedsatt med minst hälften och att nedsättningen kan anses
varaktig.

I motion 2195 av Bengt Westerberg m. fl. begärs, som ett led i andra
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, att riksdagen beslutar att överföra ekonomiska
resurser från socialförsäkringssystemet till arbetsmarknadsmyndigheterna.
Härigenom skulle skapas finansiellt utrymme för att anställa fler
handikappade med lönebidrag i stället för att förtidspensionering måste
tillgripas.

Utskottet delar till fullo uppfattningen att det såväl ur den enskildes som
samhällets synpunkt är angeläget att kraftfulla åtgärder sätts in så att
handikappade personer som har möjlighet att arbeta ges tillfälle härtill i

SfU 1984/85:15

stället för att förtidspensioneras. Såsom utskottet framhöll vid behandlingen
av liknande motioner som den nu förevarande vid fjolårets riksmöte (se SfU
1983/84:21) finns det emellertid inte några medel inom socialförsäkringssektorn
som är särskilt avsatta för förtidspensionering utan kostnaderna härför
är helt beroende av den faktiska omfattningen av antalet förtidspensionerade.
Utskottet erinrade i sammanhanget om att socialministern aviserat en
översyn av sjukförsäkringens ersättningsregler i syfte att ge försäkringen en
mer aktiv roll när det gäller förebyggande och rehabiliterande åtgärder.
Översynen har ännu inte påbörjats men enligt vad utskottet erfarit är
avsikten att så skall ske inom kort. Utskottet framhöll också att handikappkommittén
(A 1982:02) arbetade med frågan om ett rehabiliteringsstöd som
skall ge unga handikappade arbete, praktik eller utbildning i stället för
pension. Kommittén har numera avgivit sitt slutbetänkande Ds A 1984:12
Vägar till arbete för handikappade. Betänkandet är föremål för remissbehandling.

Mot den angivna bakgrunden anser utskottet att motion 2195 (yrkande 1)
inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Motion 2435 av Agne Hansson och Gösta Andersson belyser reglerna om
rätt till förtidspensionering ur en annorlunda aspekt. I motionen ges ett
exempel på hur en person, som erhållit förtidspension beräknad på en
relativt hög tidigare inkomst, efter rehabilitering och återgång till arbete med
en lägre lönenivå får en ekonomiskt sämre standard än vad förtidspensionen
givit honom. Motionärerna framhåller att sådana effekter självklart inte
stimulerar handikappade till att söka sig ut i arbetslivet och de begär ett
tillkännagivande till regeringen om att åtgärder vidtas så att reallöneminskning
inte uppstår vid övergång från pensionering till arbete.

Såvitt utskottet kan finna skulle de av motionärerna påtalade effekterna
inte kunna åtgärdas inom ramen för bestämmelserna om förtidspension på
annat sätt än genom en sänkning av förtidspensionens nivå. En sådan ändring
vill utskottet inte medverka till. Det finns också anledning erinra om att
rätten till förtidspension är beroende av i vilken grad arbetsförmågan är
nedsatt och att bestämmelserna inte ger utrymme för den enskilde - om
förutsättningarna för förtidspension saknas - att välja pension om detta
skulle vara mer ekonomiskt fördelaktigt.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 2435.

Helge Klöver och Nils Nordh erinrar i motion 503 om att fr. o. m. år 1980
har införts möjlighet för personer med partiell förtidspension att förvärva
pensionspoäng på inkomster vid sidan av pensionen. Motionärerna anser att
även förtidspensionärer med partiell pension som hade inkomst av förvärvsarbete
före den nämnda tidpunkten bör kunna kompenseras med pensionspoäng
i efterhand och därmed få ett förstärkt pensionsskydd. De begär ett
tillkännagivande till regeringen om att det bör utredas på vilket sätt en
kompensation kan ske.

Utskottet konstaterar att det torde vara i det närmaste omöjligt att i

SfU 1984/85:15

efterhand göra en beräkning av i vilka fall som en förtidspensionär med
partiell förtidspension före år 1980 hade sidoinkomster som kunde ha gett
pensionspoäng överstigande antagandepoäng för förtidspensionen. Något
underlag för en sådan beräkning finns inte hos de berörda myndigheterna.
Enbart vid tidpunkten för reformens införande beräknades 275 000-300 000
förtidspensionärer kunna bli berörda av den. De allra flesta av dessa, liksom
tidigare förtidspensionärer, skulle sannolikt numera inte kunna själva förete
något underlag för en retroaktiv poängberäkning. Reglerna om antagandepoängen
som garanti för ålderspensionsskyddet innebär dessutom att en
poängberäkning på förtidspensionärens sidoinkomster i många fall inte leder
till något högre pensionsskydd. Frånsett de nämnda svårigheterna har
utskottet principiella invändningar mot att sex år efter reformens införande
ge den en retroaktiv verkan. Frågan aktualiserades inte heller vid reformens
genomförande. Utskottet anser med det anförda att riksdagen bör avslå
motion 503.

Inkomstprövningen av äldre änkepensioner och hustrutillägg

Fr. o. m. den 1 juli 1960 slopades den dittillsvarande inkomstprövningen av
änkepensionen inom folkpensioneringen. I samband med reformen infördes
särskilda övergångsbestämmelser för inkomstprövning av änkepension som
utgår till kvinna vars make har avlidit före den nämnda tidpunkten.
Övergångsbestämmelserna innebär att om dödsfallet inträffat före den 1 juli
1958 utgår hela änkepensionen efter inkomstprövning. Har dödsfallet
inträffat under tiden den 1 juli 1958 - den 30 juni 1959 omfattar inkomstprövningen
två tredjedelar av änkepensionen. I de fall dödsfallet inträffat under
tiden den 1 juli 1959 - den 30 juni 1960 omfattar inkomstprövningen endast
en tredjedel av änkepensionen.

I motion 1721 av Lennart Brunander begärs förslag från regeringen om att
inkomstprövningen av änkepension skall slopas. Motionären framhåller att
systemet med inkomstprövning av endast vissa änkepensioner är orättvist
och leder till ett ganska stort merarbete för försäkringskassorna.

Frågan om slopande av inkomstprövningen av nu ifrågavarande änkepensioner
har prövats av pensionskommittén som i sitt slutbetänkande SOU
1981:61, Familjepension, inte ansett sig böra föreslå någon ändring av
gällande bestämmelser. Kommittén har därvid anslutit sig till de bedömningar
som pensionsförsäkringskommittén på sin tid gjorde i betänkandet SOU
1971:19, Familjepensionsfrågor m. m., nämligen att sociala skäl knappast
kunde åberopas för ett slopande av inkomstprövningen, eftersom en sådan
åtgärd främst skulle gynna de änkor som har andra inkomster vid sidan av
pensionen och inte vara till fördel för de änkor som befinner sig i en
ekonomiskt svag situation. Kostnaden för att slopa inkomstprövningen
beräknades av pensionskommittén till mer än 10 milj. kr., ett belopp som
kommittén ansåg kunde användas till mer angelägna ändamål. Pensionskom -

SfU 1984/85:15

mittén, som samtidigt lade fram förslag om en genomgripande reformering
av efterlevandepensionen som bl. a. innebar att det ekonomiska stödet i ökad
utsträckning inriktades på efterlevande barn och att stödet till efterlevande
vuxna gavs en mer behovsinriktad utformning, ansåg mot denna bakgrund
att det inte var motiverat att samtidigt föreslå en åtgärd som fick till följd att
änkepensioneringen i dess nuvarande form ytterligare framhävs.

Utskottet ansluter sig till pensionskommitténs bedömningar och avstyrker
bifall till motion 1721.

Hustru till ålders- eller förtidspensionär kan uppbära hustrutillägg om hon
fyllt 60 men inte 65 år och själv inte uppbär ålders- eller förtidspension samt
makarna varit gifta i minst fem år. När särskilda skäl föreligger kan
hustrutillägg utgå även före 60 års ålder eller när äktenskapet varat kortare
tid än fem år. Hustrutillägget är inkomstprövat.

Görel Bohlin anför i motion 1717 att de nuvarande bestämmelserna om
inkomstprövning av hustrutillägget medför att även hustrur med betydande
inkomster kan bli berättigade till hustrutillägg. Hon belyser detta med ett
räkneexempel i vilket makarnas sammanlagda årsinkomst inkl. mannens
pension uppgår till ca 150 000 kr. och hustrutillägget till ca 7 000 kr.

Genom beslut vid föregående riksmöte (prop. 1983/84:40, SfU 10, rskr.
85) har bestämmelserna om inkomstprövning av hustrutillägget skärpts
väsentligt fr. o. m. den 1 januari 1984. Genom de ändrade bestämmelserna
blir hustrutillägget - frånsett vissa övergångsfall - helt bortreducerat när
makarnas gemensamma inkomster inkl. mannens pension uppgår till ca
130 000 kr. Motionens syfte synes härigenom redan vara tillgodosett.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att proposition 1983/84:73 om
en reformering av efterlevandepensioneringen m. m. innehöll förslag om en
avveckling av hustrutillägget. Propositionen återkallades och föranledde inte
något ställningstagande från riksdagens sida till det nämnda förslaget.
Utskottet förutsätter att frågan på nytt kommer att prövas av pensionsberedningen.

På grund av det anförda anser utskottet att motion 1717 inte bör föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Ansökan om ålderspension

För att ålderspension skall beviljas fordras att den försäkrade gör en
ansökan hos försäkringskassan. I de fall den försäkrade redan åtnjuter
folkpension (förtids- eller änkepension) räknar försäkringskassan dock om
pensionen till ålderspension fr. o. m. att den försäkrade fyller 65 år, om han
inte meddelat att han vill skjuta upp uttaget. Ansökningsblanketten för
ålderspension innehåller, förutom uppgifter om civilstånd, barn under 16 år,
tidigare förvärvsarbete utomlands och utländska pensioner eller yrkesskadeersättningar,
även uppgifter för beräkning och inbetalning av preliminär
skatt och för utbetalning av pensionen.

SfU 1984/85:15

Lennart Brunander och Karin Israelsson anför i motion 499 att ansökningsförfarandet
innebär ett onödigt byråkratiskt förfaringssätt och borde
kunna ersättas med en automatisk utbetalning av pensioner fr. o. m. när den
försäkrade fyller 65 år. Ett tänkbart förfaringssätt vore därvid att försäkringskassan
meddelar den försäkrade tre månader före 65-årsdagen att pension
kommer att utbetalas från en viss dag. Den som önskar skjuta upp uttaget
kunde då meddela försäkringskassan detta. Motionärerna begär förslag från
regeringen om en automatisk utbetalning av ålderspensionen.

Eftersom den nuvarande ansökningsblanketten för ålderspension innehåller
vissa uppgifter som försäkringskassan endast kan få från den försäkrade
måste försäkringskassan även vid en automatisk utbetalning av pension i
förväg ta kontakt med den försäkrade för att erhålla dessa uppgifter. Den
nuvarande ansökningsblanketten tjänar även som en kontroll av att uppgifter
som redan är kända för försäkringskassan eller kan inhämtas från annat håll
är aktuella och riktiga. Enligt utskottets mening finns det därför inte skäl för
ändring av nuvarande bestämmelser om att en nybeviljad pension föregås av
ett ansökningsförfarande, och utskottet avstyrker bifall till motion 499.

Utbetalning av pension vid institutionsvistelse

Kommun eller landstingskommun kan enligt 10 kap. 3 § AFL i vissa fall ha
rätt att uppbära den pensionsberättigades pension när han får vård och
försörjning på anstalt eller eljest på deras bekostnad. Närmare bestämmelser
härom återfinns i kungörelsen (1982:393) om rätt i vissa fall för kommun eller
annan att uppbära folkpension. I kungörelsen stadgas bl. a. att om en
pensionsberättigad under hel månad bor kostnadsfritt i elevhem, vårdhem,
specialsjukhus eller inackorderingshem som avses i lagen (1967:940) angående
omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda eller åtnjuter omsorger
enligt nämnda lag och bor i enskilt hem på bekostnad av landstingskommun
eller kommun som ej tillhör landstingskommun, äger den som driver
anstalten eller inrättningen eller eljest svarar för kostnaden för vården eller
omsorgen att såsom ersättning för vården uppbära den pensionsberättigades
folkpension för månaden. Den pensionsberättigade skall dock förbehållas en
del av pensionen för personliga behov.

Bengt Lindqvist begär i motion 1277 ett tillkännagivande till regeringen
om att de nämnda bestämmelserna bör ändras så att pensionen vid
institutionsboende alltid skall uppbäras av den pensionsberättigade själv
eller hans ställföreträdare. Motionären framhåller att nuvarande regler
framstår som otidsenliga och onödiga eftersom utvecklingen går mot större
självständighet även för gravt handikappade. Det har, anför han, under
senare år blivit allt vanligare att huvudmännen för anstalten inte utnyttjar sin
rätt att automatiskt uppbära pensionen från den som bor i bostad som
tillhandahålls av landstingets omsorgsverksamhet. Av normaliseringsskäl
och pedagogiska skäl låter man den pensionsberättigade själv uppbära sin

SfU 1984/85:15

pension för att sedan till landstinget erlägga betalning för kost och logi.
Erfarenheterna av detta system anses, anför motionären, goda.

Den nu aktualiserade frågan har nyligen varit föremål för en utredning
inom riksförsäkringsverket. I betänkandet Ds S 1984:9, Pensionsförmåner
vid institutionsvistelse, föreslår verket att personer som vistas på statliga
insitutioner eller i hem för vård eller boende inom ramen för socialtjänsten
skall få behålla sina pensionsförmåner och endast få avdrag på pensionen
eller betala en egenavgift beräknad med utgångspunkt från kostnaden för
uppehället. Beträffande pensionsberättigade som är omhändertagna enligt
omsorgslagen föreslås dock oförändrade regler.

Regeringen har den 21 februari 1985 beslutat om en lagrådsremiss med
förslag till lag om särskilda omsorger för psykiskt utvecklingsstörda m. fl. Vid
beredningen har frågan om avgifter för särskilda omsorger enligt den
föreslagna lagen övervägts. De i lagrådsremissen föreslagna avgiftsreglerna
bygger på att särskilda bestämmelser om rätt för landstingskommun att i vissa
fall uppbära folkpension finns kvar.

Utskottet anser med det anförda att riksdagen bör avslå motion 1277.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande värdesäkringssystemet m. m.
att riksdagen avslår motion 1984/85:505,

2. beträffande rörlig pensionsålder

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:986 och 1984/85:2192,

3. beträffande efterlevandepensioneringen

att riksdagen avslår motion 1984/85:2691 yrkande 2,

4. beträffande pensionstillskott vid undantagande från ATP

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:701 och 1984/85:1269
yrkande 1,

5. beträffande anslag till Folkpensioner

att rikdagen med bifall till proposition 1984/85:100 och med avslag
på motion 1984/85:1269 yrkande 2 till Folkpensioner för budgetåret
1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 44 700 000 000 kr.,

6. beträffande folkpension till svenska medborgare utomlands
att riksdagen avslår motionerna 1984/85:423 och 1984/85:598,

7. beträffande överföring av socialförsäkringsmedel till arbetsmarknadsmyndigheterna att

riksdagen avslår motion 1984/85:2195 yrkande 1,

8. beträffande ekonomisk standard vid övergång från förtidspension
till arbete

att riksdagen avslår motion 1984/85:2435,

9. beträffande retroaktiv kompensation genom pensionspoäng till
förtidspensionärer

SfU 1984/85:15

att riksdagen avslår motion 1984/85:503,

10. beträffande inkomstprövning av änkepension
att riksdagen avslår motion 1984/85:1721,

11. beträffande inkomstprövning av hustrutillägg
att riksdagen avslår motion 1984/85:1717,

12. beträffande slopande av pensionsansökan
att riksdagen avslår motion 1984/85:499,

13. beträffande utbetalning av pension vid institutionsvistelse
att riksdagen avslår motion 1984/85:1277.

2. Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension. Utskottet tillstyrker
regeringens under punkt D 3 (s. 63-64) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen till Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension
förbudgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 710 000 000 kr.

3. Vissa yrkesskadeersättningar m. m. Utskottet tillstyrker regeringens
under punkt D 4 (s. 64-65) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen till Vissa yrkesskadeersättningar m. m. för budgetåret
1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 3 250 000 kr.

Stockholm den 12 mars 1985

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Nils Carlshamre (m), Doris Håvik (s), Elis
Andersson (c), Börje Nilsson (s), Allan Åkerlind (m), Ralf Lindström (s),
Karin Israelsson (c), Lena Öhrsvik (s), Siri Häggmark (m), Margo Ingvardsson
(vpk), Barbro Nilsson i Visby (m), Ingegerd Elm (s), Monica Andersson
(s) och Kenth Skårvik (fp).

Reservationer

/. Värdesäkringssystemet m. m. (mom. I)

Margo Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 4 med ”Såsom
ovan” och slutar på s. 5 med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:
Såsom påtalats i motion 505 missgynnar nuvarande pensionssystem
låginkomsttagare och då framför allt kvinnorna. Eftersom pensionsgrundande
inkomst endast beräknas på inkomster överstigande ett basbelopp får

SfU 1984/85:15

låginkomsttagare - främst kvinnor - en förhållandevis lägre pensionspoäng
än andra inkomsttagare. Beräkningen av ATP-poäng borde därför förändras
så att personer med låga löner får tillgodoräkna sig även det först intjänade
basbeloppet. Ett annat förhållande som förstärker skillnaderna i pensioner
är den nuvarande metoden för värdesäkring, som ger kompensation för
prisökningar under året i förhållande till pensionens storlek trots att
prisökningarna varit lika stora för alla pensionärer. En rättvisare beräkning
av pensionernas värdesäkring är därför motiverad. Vidare bör vid en
förändring av metoden för värdesäkring en återgång ske till den tidigare
gällande 3-procentsregeln, innebärande att en uppräkning av basbeloppet
sker när konsumentprisindex stigit med 3 %.

Under senare år har pensionerna urholkats genom beslut åren 1980 och
1981 om ändrad basbeloppsberäkning och beslutet 1983 om avräkning av
devalveringseffekten på basbeloppshöjningen. En plan för standardhöjningar
och särskilda höjningar för dem som saknar eller har låg ATP bör därför
utarbetas.

Enligt utskottets mening bör pensionsberedningen få tilläggsdirektiv att
utarbeta förslag till förändringar av pensionssystemet i enlighet med det
anförda. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under moment 1 vid punkt 1 bort hemställa

1. beträffande värdesäkringssystemet m. m.
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:505 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Rörlig pensionsålder (mom. 2)

Kenth Skårvik (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Inte heller”
och slutar med ”till motionerna” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör man sträva efter en större valfrihet när det
gäller övergång från yrkesliv till pensionering. Delpensioneringen ger
visserligen möjlighet till en successiv övergång. Även den som uppnått den
allmänna pensionsåldern, 65 år, bör emellertid ha rätt till ett förvärvsarbete
anpassat efter de individuella förutsättningarna. En rörlig pensionsålder i
dess egentliga betydelse bör därför eftersträvas så att var och en mellan 60
och 70 år efter eget bestämmande och på likvärdiga ekonomiska villkor kan
få välja tidpunkt för pensionering. Detta skulle sannolikt få som bieffekt att
behovet av förtidspensionering av arbetsmarknadsskäl skulle minska. Utskottet
anser att pensionsberedningen bör ges i uppgift att också pröva dessa
frågor.

SfU 1984/85:15

dels att utskottet under moment 2 vid punkt 1 bort hemställa

2. beträffande rörlig pensionsålder

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2192 och med avslag på
motion 1984/85:986 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

3. Efterlevandepensioneringen (mom. 3)

Nils Carlshamre, Allan Åkerlind, Siri Häggmark och Barbro Nilsson i
Visby (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Såvitt
gäller” och slutar med ”till motionen” bort ha följande lydelse:

När regeringen i slutet av år 1983 lade fram en proposition om en
reformering av efterlevandepensioneringen kritiserades förslaget i en motion
från moderata samlingspartiet. Särskilt allvarligt var att förslaget hade inslag
av retroaktiv lagstiftning.

Även om det råder enighet om behovet av en reformering av efterlevandepensioneringen
måste enligt utskottets mening övergången till ett nytt system
utformas så att vissa grundkrav tillgodoses. Ett sådant krav är att rättssäkerheten
måste tryggas genom att ”intjänad” och registrerad pensionsrätt enligt
nuvarande regler får finnas kvar och aktualiseras när mannen avlider. Ett
annat krav är att övergångstiden görs lång så att familjerna får möjlighet att
till överkomliga kostnader bygga upp ett kompletterande försäkringsskydd.
Slutligen måste ett nytt system ta hänsyn till att den efterlevande kan behöva
vara hemma för att ge barnen vård och tillsyn.

Utskottet anser att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna
att de nämnda riktlinjerna bör gälla för den kommande översynen av
efterlevandepensioneringen.

dels att utskottet under moment 3 vid punkt 1 bort hemställa

3. beträffande efterlevandepensioneringen

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2691 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Pensionstillskott vid undantagande från ATP (mom. 4)

Nils Carlshamre (m), Elis Andersson (c), Allan Åkerlind (m), Karin
Israelsson (c), Siri Häggmark (m) och Barbro Nilsson i Visby (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 7 med ”Utskottet
har” och slutar på s. 8 med ”och 1269” bort ha följande lydelse:

Gällande bestämmelser om avräkning av pensionstillskott mot den ATP
som skulle ha utgått om undantagande inte skett kan få den konsekvensen att
en ålderspensionär som enda pension kan komma att uppbära grundbeloppet
inom folkpensioneringen. Enligt utskottets mening talar flera omständighe -

SfU 1984/85:15

ter för att man inom pensionstillskottssystemets ram bör stödja dem som inte
kan uppbära den för andra försäkrade garanterade miniminivån, som utgörs
av grundpension jämte pensionstillskott. Sålunda hade de som vid tilläggspensioneringens
uppbyggnadsskede anmälde undantagande från ATP inte
möjlighet att förutse pensionstillskottens införande år 1969 och vad som
skulle bli följden av bestämmelserna härom. Dessutom är det framför allt
fråga om personer som på grund av låga inkomster och dålig lönsamhet inte
ansåg sig ha råd att betala de dyra avgifterna till ATP. Vidare kan
pensionstillskotten inte ses som en förmån inom ATP-systemet utan får i
princip anses vara en skattefinansierad låginkomstutfyllnad och standardsäkring.
Härtill kommer att de flesta som uppbär pensionstillskott inte direkt har
bidragit till finansieringen av ATP. Taxeringsbestämmelserna har också
medfört att företagare som har begärt undantagande från ATP under sina
aktiva år har betalt högre stats- och kommunalskatt än den som med samma
bruttoinkomst av jordbruk eller rörelse har varit ansluten till ATP genom att
ATP-avgiften hela tiden har varit avdragsgill vid inkomsttaxeringen och
därmed sänkt underlaget för beräkning av skatten.

Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen bör besluta att alla
folkpensionärer som på grund av undantagande från ATP endast uppbär
folkpensionens grundbelopp fr. o. m. den 1 januari 1986 skall ha rätt till
pensionstillskott. Undantag bör enligt utskottets mening göras endast för
dem som den 1 juli 1982 hade ett gällande undantagande.

dels att utskottet under momenten 4 och 5 vid punkt 1 bort hemställa

4. beträffande pensionstillskott vid undantagande från ATP
att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:701 och 1984/
85:1269 yrkande 1 antar följande såsom Reservanternas förslag
betecknade

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:694) om ändring i lagen (1969:205) om
pensionstillskott

Härigenom föreskrivs att övergångsbestämmelserna till lagen (1981:694)

om ändring i lagen (1969:205) om
lydelse.

Nuvarande lydelse

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1982. Har undantagande
från försäkringen för tilläggspension
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring gällt för försäkrad skall
vid beräkning av pensionstillskott
enligt 3 § hänsyn tagas till den tilläggspension
som skulle ha utgått

skall ha nedan angivna

Reservanternas förslag

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1982. Har undantagande
från försäkringen för tilläggspension
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring gällt för försäkrad skall
vid beräkning enligt 3 § av pensionstillskott
till försäkrad som den 1 juli
1982 hade ett gällande undantagande

SfU 1984/85:15

Nuvarande lydelse
om undantagande ej ägt rum.

Reservanternas förslag
hänsyn tagas till den tilläggspension
som skulle ha utgått om undantagande
ej ägt rum.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om pensionstillskott för tid före ikraftträdandet.

5. beträffande anslag till Folkpensioner

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:1269 yrkande 2 och
med anledning av proposition 1984/85:100 till Folkpensioner för
budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 44 750 000 000 kr.

Särskilda yttranden

Kent Skårvik (fp) anför

1. Överföring av socialförsäkringsmedel till arbetsmarknadsmyndigheterna

Det är angeläget att handikappade personer i så stor utsträckning som
möjligt kan beredas sysselsättning på den reguljära arbetsmarknaden och att
samhället anstränger sig för att finna möjligheter som innebär att arbete kan
erbjudas också för de personer för vilka förtidspensioneringen förefaller vara
det mest näraliggande alternativet. Förtidspensionering innebär ofta ökade
kostnader för samhället jämfört med kostnaderna för arbetsmarknadspolitiska
och andra insatser för att bereda handikappade sysselsättning. Enligt min
mening bör statsmakterna i högre grad än hittills beakta detta vid medelstilldelningen
till arbetsmarknadspolitiska insatser för handikappade. Härigenom
skulle på sikt kostnaderna för förtidspensioneringen kunna minskas.
Med hänsyn till att folkpartiet i motion 2194, som behandlas av arbetsmarknadsutskottet,
lagt fram förslag till arbetsmarknadspolitiska insatser för
handikappade, kommer frågan från vår sida att följas upp i det sammanhanget.
Jag avstår därför f. n. från vidare yrkande.

2. Folkpension till svenska medborgare utomlands

Gällande bestämmelser för rätt till folkpension utomlands medför att
medföljande makar till t. ex. tjänstemän vid utrikesförvaltningen och
svenska företag utomlands drabbas hårt när de väljer att bosätta sig
utomlands efter pensioneringen. Ändå har merparten av dem tvingats att
avsätta mycken tid och arbete på att sköta en representation som är en
förutsättning för framgången med makens arbete. Till följd av att arbetet
varit oavlönat uppfylls inte förutsättningarna för rätt till folkpension. Enligt
min mening är det angeläget att olika vägar prövas för att rätta till denna
orättvisa. Med hänsyn till att pensionsberedningens direktiv innebär en stor

SfU 1984/85:15 20

frihet att pröva olika frågor inom pensionsområdet utgår jag från att en
närmare prövning av möjligheterna att bevilja den aktuella gruppen
folkpension utomlands t. ex. genom ett dispensförfarande kan ske inom
ramen för utredningsarbetet.

minab/gotab Stockholm 1985 82327