NU 1984/85: 36
Näringsutskottets betänkande
1984/85:36
om vissa anslag inom finansdepartementets område, m. m. (prop.
1984/85:100 delvis)
Ärendet
I detta betänkande behandlas proposition 1984/85: 100 (budgetpropositionen)
bilaga 9 (finansdepartementet) punkterna C 2, C 3, D 11-D 13, F 8
och F 10 samt avsnittet Anmälan angående teckning av aktier i Post- och
Kreditbanken, PK-banken. Förslagen under de angivna punkterna gäller
anslag till vissa myndigheter, till höjning av aktiekapitalet i Nordiska
investeringsbanken och till kompensation för förluster i Vänerskogs konkurs.
Vidare tas upp motioner som gäller två av myndigheterna, nämligen
statens pris- och kartellnämnd och försäkringsinspektionen.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag, beträffande statens pris- och
kartellnämnd dock med reservationer för en betydande anslagssänkning
(fp) resp. långtgående besparingssträvanden (m). En motion om registrering
av samtliga förmånstagare till kollektiva personförsäkringar avstyrks.
Från vänsterpartiet kommunisternas sida deklareras i ett särskilt yttrande
att staten borde ha förblivit ensam ägare till PK-banken.
SJUNDE HUVUDTITELN
1. Näringsfrihetsombudsmannen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
under punkt C 2 (s. 49 f.) och hemställer
att riksdagen till Näringsfrihetsombudsmannen för budgetåret 1985/
86 anvisar ett förslagsanslag av 6216000 kr.
2. Statens pris- och kartellnämnd. Regeringen har under punkt C 3 (s. 50 f.)
föreslagit riksdagen att till Statens pris- och kartellnämnd för budgetåret
1985/86 anvisa ett förslagsanslag av 35 497 000 kr.
I motion 1984/85:2300 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hemställs - med
hänvisning till motion 1984/85:2295 om den ekonomiska politiken - att
riksdagen till statens pris- och kartellnämnd för budgetåret 1985/86 anvisar
ett i förhållande till regeringens förslag med 10000000 kr. minskat anslag.
1 Riksdagen 1984/85. 17 sami. Nr 36
NU 1984/85:36
SPK.s uppgifter och resurser
Statens pris- och kartellnämnd (SPK) har uppgifter på fyra huvudområden.
Nämnden skall löpande informera regeringen om prisbildning och
prisutveckling som underlag för utformningen av den ekonomiska politiken.
Den skall vidare sprida allmän kännedom om rådande pris- och
konkurrensförhållanden i näringslivet i syfte att främja en effektivt verkande
konkurrens. Nämnden skall undersöka och analysera pris-, konkurrensoch
marknadsförhållanden inom näringslivet för att därigenom ge underlag
för dels andra myndigheters tillämpning av viss lagstiftning, dels planering
och beredning av reformer inom departement, andra myndigheter och
offentliga utredningar. Slutligen skall nämnden upprätthålla en beredskap
för att administrera eventuella av regeringen — enligt allmänna prisregleringslagen
(1956:236) — beslutade extraordinära åtgärder på prisområdet.
SPK skall föra kartell- och marknadsregister samt utföra sådana utredningar
som behövs för den löpande pris- och konkurrensövervakningen
och för tillämpning av konkurrenslagen (1982:729) och lagen (1971: 112)
om förbud mot oskäliga avtalsvillkor. En myndighet som SPK särskilt
bistår med utredningar är näringsfrihetsombudsmannen (NO). Detta gäller
bl. a. vid den prövning av företagsförvärv (fusionskontroll) som numera är
föreskriven i konkurrenslagen.
Personalstyrkan vid SPK motsvarar 174 heltidstjänster. Någon strikt
åtskillnad mellan arbetsuppgifter som föranleds av prisövervakningen, av
utredningsverksamheten och av administrationen av förekommande prisregleringar
upprätthålls inte. Under de fyra budgetåren 1980/81-1983/84
har SPK gjort besparingar om ca 18% räknat på det ordinarie anslaget för
budgetåret 1983/84.
Utskottet
Regeringen föreslår för statens pris- och kartellnämnd (SPK) ett anslag
av icke fullt 35,5 milj. kr. Därav beräknas inemot 27,5 milj. kr. åtgå till
lönekostnader. Det nu föreslagna anslaget ligger ca 300000 kr. över anslaget
för budgetåret 1983/84, alltså två år tidigare. I realiteten har alltså, som
också har belysts ovan, stora besparingar genomförts inom SPK:s organisation
under de senaste åren.
I partimotionen 1984/85:2300 föreslår folkpartiet, med hänvisning till
vad som sägs i en övergripande partimotion om den ekonomiska politiken,
att riksdagen skall minska det av regeringen föreslagna anslaget med 10
milj. kr., dvs. närmare 30%. Någon speciell motivering lämnas inte utom
en generell argumentation om behovet av besparingar i statsverksamheten
och andra budgetförstärkande åtgärder. Motionens förespråkare i utskottet
har emellertid klargjort att syftet framför allt är att den verksamhet som
har att göra med allmänna prisregleringslagen skall upphöra. Besparingen
NU 1984/85:36
3
skulle däremot inte drabba den utredningsverksamhet som SPK ägnar åt
prisutvecklingen på skilda områden eller verkets sammanställningar om
fusioner, karteller och olika former av monopol.
Utskottet vill först framhålla att det inte finns någon särskild organisation
för uppgifter i samband med prisreglering. När prisreglering tillämpas
administreras åtgärderna av personal som eljest ägnar sig åt sådana utredningsuppgifter
etc. som dominerar i SPK:s verksamhet.
Motionärernas förslag innebär formellt sett att SPK:s utnyttjande av
personal och andra resurser skall minskas med ca 30 % räknat över det nya
budgetåret. I praktiken kan emellertid inga nämnvärda besparingar göras
förrän under budgetårets senare hälft. Näringsutskottet har närmare utvecklat
detta i ett tidigare yttrande (NU 1981/82:1 y) över ett besparingsförslag
avseende den dåvarande hemkonsulentorganisationen. Enligt lagen
(1974:12) om anställningsskydd samt allmänna anställningsavtalet för statliga
och andra tjänstemän (AST) gäller sådana regler om uppsägningstid
och dessförinnan varsel med föregående överläggning, att man får räkna
med en tid av åtminstone något halvår innan arbetsgivaren har kunnat
skilja ett nämnvärt antal tjänstemän från deras befattningar med hänvisning
till arbetsbrist. För att tjänstemän utan uppsägning skall kunna överföras
till uppgifter vid andra myndigheter behövs också avsevärd tid, och
möjligheterna därtill är dessutom med nuvarande besparingskrav och arbetsmarknadsläge
mycket begränsade. Faktiskt skulle det alltså enligt
motionärernas förslag bli fråga inte om en 30-procentig nedskärning under
budgetåret 1985/86 utan om en nedskärning med bortåt 60% under budgetårets
andra hälft, dvs. första halvåret 1986. En sådan kan uppenbarligen
inte genomföras utan att det hårt drabbar även den verksamhet som enligt
motionens förespråkare skulle förbli intakt.
Utskottet vill fästa uppmärksamheten på att den åberopade motionen
om den ekonomiska politiken innehåller en särskild plädering för att monopol
skall motverkas och brytas. I den statliga verksamhet som har detta
syfte spelar SPK en viktig roll, som skulle komma i fara vid en anslagsminskning
enligt motionärernas förslag. Det kan också nämnas att riksdagen
under medverkan av folkpartiet nyligen har uttalat sig för en undersökning
om prissättningen på olja och bensin som det enligt utskottets för
riksdagen redovisade bedömning (NU 1984/85:26) närmast skulle vara en
uppgift för SPK att genomföra.
Sammanfattningsvis finnér utskottet att det berörda besparingsförslaget
är helt orealistiskt och måste avvisas av riksdagen.
Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1984/85:2300 till Statens pris- och kartellnämnd för budgetåret
1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 35497000 kr.
NU 1984/85:36
3. Bankinspektionen. Regeringen har under punkt D 11 (s. 84-86) föreslagit
riksdagen att till Bankinspektionen för budgetåret 1983/86 anvisa ett
reservationsanslag av 1 000 kr.
Utskottet
Anslaget till bankinspektionen utgörs av ett formellt belopp. Över anslaget
redovisas de uppbördsmedel i form av bidrag från institut under bankinspektionens
tillsyn som finansierar inspektionens verksamhet. 1 sitt betänkande
NU 1984/85:29 har utskottet tillstyrkt regeringens förslag om att
bankinspektionen skall få vidgade uppgifter enligt en ny lag om värdepappersmarknaden.
Utskottet noterar att föredragande statsrådet i propositionen
(1984/85:157) med förslag till denna lag har uttalat sig för en förstärkning
av inspektionens personella resurser, vilken skulle komma till uttryck
i den utgiftsstat för inspektionen som regeringen kommer att fastställa
inför budgetåret 1985/86.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag under denna punkt och hemställer
att
riksdagen till Bankinspektionen för budgetåret 1985/86 anvisar
ett reservationsanslag av 1000 kr.
4. Försäkringsinspektionen. Regeringen har under punkt D 12 (s. 86-88)
föreslagit riksdagen att till Försäkringsinspektionen för budgetåret 1985/86
anvisa ett reservationsanslag av 1000 kr.
I detta sammanhang behandlar utskottet motion 1984/85:2077 av Inger
Josefsson (c) och Kersti Johansson (c), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att försäkringsinspektionen får i uppdrag tillse att förmånstagare
till försäkring alltid underrättas.
Motionen
Arbetstagare omfattas i regel, framhåller motionärerna, av flera kollektiva
personförsäkringar såsom tjänstegrupplivförsäkring, lagstadgad arbetsskadeförsäkring
och kanske medlemsförsäkring i fackförbund. Även
make resp. maka kan omfattas av sådan försäkring. En av Lantbrukarnas
riksförbund organiserad grupplivförsäkring gäller även för vissa lantbrukare
som inte är medlemmar i organisationen. Förmånstagare till sådana
försäkringar som nämnts känner inte alltid till vilka försäkringar en avliden
försäkringstagare har haft, konstaterar motionärerna. Risk finns då för att
förmånstagaren går miste om försäkringsersättningen. Försäkringsbolagen
har inte förteckningar över de försäkringstagare som omfattas av kollektiva
försäkringar. Det bör, säger motionärerna, i första hand ankomma på
försäkringsbolagen, fackföreningarna och arbetsgivarna att informera om
vilka försäkringar de anställda omfattas av. En sådan information borde
lämnas kontinuerligt.
NU 1984/85:36
5
Utskottet
För försäkringsinspektionens anslag gäller samma principer som för
bankinspektionens. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under denna
punkt.
Ett uppdrag åt försäkringsinspektionen föreslås i motion 1984/85:2077
(c). Inspektionen borde "tillse att förmånstagare till försäkring alltid underrättas".
Motionärerna utgår från det förhållandet att de flesta arbetstagare
- och även många företagare, exempelvis medlemmar i Lantbrukarnas
riksförbund — omfattas av kollektiva personförsäkringar utan att vara
individuellt registrerade hos försäkringsbolaget. Vid dödsfall saknar förmånstagarna
då ofta kännedom om sin rätt till försäkringsersättning.
De faktiska omständigheter som motionärerna åsyftar har blivit utförligt
och relativt entydigt belysta i remissyttranden över motionen, vilka utskottet
redovisar i bilaga (s. 9). Remissinstanserna vitsordar att det påtalade
problemet är för handen men konstaterar också att en individuell registrering
av alla berörda personer skulle vara förenad med stora svårigheter och
inte låter sig genomföra till rimliga kostnader. Samtidigt klargörs att en
omfattande information om kollektiva försäkringar och andra gruppförsäkringar
äger rum genom försäkringsbolagen, arbetsgivarna, fackföreningarna,
gruppföreträdarna och försäkringsrådgivarna och att mycket stora
belopp satsas på sådan information. Frågans räckvidd belyses av att trygghetsförsäkringen
vid arbetsskada omfattar över 3 miljoner anställda.
Försäkringsrättskommittén (Ju 1974:09), som verkställer en översyn av
försäkringsavtalslagen (1927:77), meddelar i sitt remissyttrande att frågorna
om informationen till de försäkrade vid kollektiv försäkring hör till
dem som kommittén ägnar särskild uppmärksamhet åt, även om man inte
räknar med att informationens utformning skall kunna regleras i sina
detaljer i lagen. Informationsansvaret vilar i stället, säger kommittén, på
försäkringsbolagen och på de organisationer som ligger bakom försäkringarna.
Därtill kommer att försäkringsinspektionen och konsumentverket
följer utvecklingen på området och får förutsättas ta initiativ till förbättrade
rutiner om så behövs.
Med hänvisning till de uppgifter och synpunkter som sålunda har framkommit
avstyrker utskottet motionärernas förslag om att försäkringsinspektionen
skall få ett särskilt åläggande på detta område.
Utskottet hemställer
1. beträffande anslag
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Försäkringsinspektionen
för budgetåret 1985/86 anvisar ett reservationsanslag
av I 000 kr.,
2. beträffande visst åläggande för försäkringsinspektionen
att riksdagen avslår motion 1984/85: 2077.
NU 1984/85:36
6
5. Statens krigsförsäkringsnämnd m. m. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkt D 13 (s. 88) och hemställer
att riksdagen till Statens krigsförsäkringsnämnd m.m. för budgetåret
1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 69000 kr.
6. Höjning av grundkapitalet i Nordiska investeringsbanken. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkt F 8 (s. 100) och hemställer
att riksdagen till Höjning av grundkapitalet i Nordiska investeringsbanken
för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av
36000000 kr.
7. Kompensation för förluster i Vänerskogs konkurs. Regeringen har under
punkt F 10 (s. 101) föreslagit riksdagen att till Kompensation för förluster i
Vänerskogs konkurs anvisa ett förslagsanslag av 1 000000 kr.
Propositionen
Vissa skogsägare som har gjort förluster i Vänerskog ekonomisk förenings
konkurs år 1981 skall enligt beslut av riksdagen (prop. 1983/84:196,
SkU 1983/84:10, rskr. 1983/84:24) få särskild kompensation avseende
vissa skatter som belöper sig på deras fordringar. Kompensationen utbetalas
av riksskatteverket. Det sammanlagda medelsbehovet beräknas till
drygt 4 milj. kr.
Utskottet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och hemställer
att riksdagen till Kompensation för förluster i Vänerskogs konkurs
för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 1 000000 kr.
8. Anmälan angående teckning av aktier i Post- och Kreditbanken, PKbanken.
Under denna rubrik (s. 102) anmäls att regeringen den 29 mars
1984 beslutat att staten skulle helt avstå från sin företrädesrätt till teckning
av nya aktier vid en ökning av aktiekapitalet i Post- och Kreditbanken, PKbanken,
till 750 milj. kr. Riksdagen hade på tilläggsbudget lil till statsbudgeten
för budgetåret 1983/84 anvisat ett reservationsanslag av 168,8 milj.
kr. för att möjliggöra för staten att utnyttja företrädesrätten; samtidigt hade
riksdagen godkänt en ordning som innebar att staten kunde avstå från
denna rätt (prop. 1983/84:70, NU 1983/84:23, rskr. 1983/84: 189). Regeringen
bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad sålunda anförts.
NU 1984/85:36
7
Utskottet har ingenting att erinra mot vad som anförs i propositionen
under denna punkt och hemställer
att riksdagen lägger regeringens anmälan angående teckning av
aktier i Post- och Kredithanken. PK-banken, till handlingarna.
Stockholm den 30 maj 1985
På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG
Närvarande: Nils Erik Wååg (s). Tage Sundkvist (c). Erik Hovhammar
(m). Lennart Pettersson (s). Rune Jonsson (s). Sten Svensson (m). KarlErik
Häll (s). Per Westerberg (m). Christer Eirefelt (fp). Jörn Svensson
(vpk). Birgitta Johansson (s), Bo Finnkvist (s). Lars Ahlström (m), Per-Ola
Eriksson (c) och Sylvia Pettersson (s).
Reservationer
1. Statens pris- och kartellnämnd (punkt 2)
Erik Hovhammar. Sten Svensson. Per Westerberg och Lars Ahlström
(alla m) anser att utskottets yttrande och hemställan under denna punkt (s.
2 f.) bort ha följande lydelse:
Regeringen föreslår (= utskottet) av monopol.
Utskottet har liksom motionärerna den principiella uppfattningen att
kostnaderna för SPK:s verksamhet bör kunna minskas väsentligt. Från
moderata samlingspartiets sida har en sammanslagning av SPK och konsumentverket
förordats (NU 1984/85:5 y, LU 1984/85:39). En sådan åtgärd,
som skulle genomföras i samband med en omfattande avreglering på det
område där de båda myndigheterna agerar, skulle uppenbarligen redan i sig
medföra avsevärda besparingseffekter. Under det närmast förestående
budgetårets inledningsskede torde dock - med hänsyn bl. a. till gällande
bestämmelser om anställningsskydd och till de i rådande läge begränsade
möjligheterna att bereda övertalig personal andra uppgifter i statsförvaltningen
— inte så stora besparingar kunna åstadkommas vid SPK som
motionärerna föreslår. Utskottet vill förorda att riksdagen anvisar det av
regeringen begärda anslaget men därvid uttalar att regeringen under budgetåret
bör vidta särskilda åtgärder för att såväl på kort som på lång sikt
begränsa medelsanvändningen för SPK:s del.
Utskottet hemställer
att riksdagen
a) med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion 1984/
85:2300 till Statens pris- och kartellnämnd för budgetåret 1985/
86 anvisar ett förslagsanslag av 35 497000 kr.,
b) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
besparingar i pris- och kartellnämndens verksamhet.
NU 1984/85:36
8
2. Statens pris- och kartellnämnd (punkt 2)
Christer Eirefelt (fp) anser att utskottets yttrande och hemställan under
denna punkt (s. 2 f.) bort ha följande lydelse:
Regeringen föreslår (= utskottet) av monopol.
Utskottet finner den reduktion av SPK:s verksamhet som föreslås i
motion 1984/85:2300 (fp) väl avvägd. Anslaget bör sålunda minskas med 10
milj. kr. I annat sammanhang har från folkpartiets sida föreslagits att den
sedan snart 40 år existerande prisregleringslagen nu skall slopas. Som
allmän princip vill utskottet slå fast att prisregleringar och långvariga
prisstopp får negativa verkningar inom samhällsekonomin och därför inte
bör förekomma. Priserna spelar i en marknadsekonomi en fundamental roll
som informationssignaler och förmedlare av konkurrensens effekter.
Administrationen av de åtgärder som föreskrivs med stöd av prisregleringslagen
tar för närvarande en betydande del av SPK:s resurser i anspråk.
Denna typ av verksamhet, som framför allt innebär omfattande
förhandlingar med enskilda företag under rådande prisstopps- eller prisregleringsperioder,
bör upphöra. En riktpunkt vid genomförandet av den
av utskottet föreslagna besparingen bör vara att den del av SPK:s verksamhet
som avser utredningar om prisutvecklingen på skilda delområden
samt sammanställningar om fusioner, karteller och olika former av monopol
inte skall påverkas.
Utskottet hemställer
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall
till motion 1984/85:2300 till Statens pris- och kartellnämnd för
budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 25497000 kr.
Särskilt yttrande
Anmälan angående teckning av aktier i Post- och Kreditbanken, PK-banken
(punkt 8)
Jörn Svensson (vpk) anför:
Vänsterpartiet kommunisterna har redan då saken först aktualiserades
motsatt sig privata ägandeinslag i PK-banken. Maktförhållandena inom
bank- och finanssektorn talar med stor styrka för att staten bort bevara sin
roll som ensamägare till PK-banken. Den anmälan som görs i propositionen
utgör en konsekvens av ett riksdagsbeslut som vänsterpartiet kommunisterna
har anmält reservation mot.
NU 1984/85:36 9
Bilaga
Sammanställning av remissyttranden över motion om visst åläggande
för försäkringsinspektionen
Över motion 1984/85:2077 (c) — som har redovisats i det föregående
(s. 4) - har remissyttranden inhämtats från försäkringsinspektionen, konsumentverket,
försäkringsrättskommittén (Ju 1974:09), Svenska försäkringsbolags
riksförbund, Folksam, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF),
Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation
(TCO), Centralorganisationen SACO/SR och Lantbrukarnas riksförbund
(LRF).
De flesta remissinstanserna avstyrker motionärernas förslag om att försäkringsinspektionen
skall få i uppdrag att tillse att personer som är förmånstagare
till kollektiva försäkringar alltid skall hållas underrättade härom.
TCO tar dock inte ställning i denna fråga, och SACO/SR tillstyrker
motionen.
I flera yttranden lämnas faktiska upplysningar om de förhållanden som
ligger till grund för motionen. Så anför försäkringsinspektionen:
För att efterforskningar och uppsökande verksamhet över huvud taget
skall vara möjlig[a] erfordras bl. a. tillgång till ständigt ajourförda register
över alla individuella försäkringsförpliktelser, som kan ge ersättning i
aktuella ersättningsfall. Som motionärerna framhåller har försäkringsbolagen
för flera kollektiva försäkringar inte upprättat några register över de
individer som omfattas av försäkringarna. Så är exempelvis fallet med
tjänstegruppliv- och avtalsgruppsjukförsäkringarna inom det stora SAFLO-kollektivet.
Dessa och andra kollektiva försäkringar har man valt att
hantera utan individuell registrering av de försäkrade för att hålla nere
administrationskostnaderna, vilket är en förutsättning för att kunna hålla
en låg premie. Att införa en generell registreringsskyldighet för alla individers
försäkringar skulle medföra ett behov av en omfattande och effektiv
rapportering av varje enskild persons anslutning till alla existerande former
av kollektiva försäkringar på personförsäkringsområdet. Antalet anslutna
personer i hithörande kollektiva försäkringsanordningar räknas i millioner.
Det förekommer ofta att dessa personer lämnar eller byter kollektiv.
Rörligheten är således omfattande. En allmän rapportering och registrering
av anslutna personer skulle därför bli mycket kostbar. Vidare måste man
räkna med vissa brister i en så omfattande rapportering, som det här blir
fråga om. Om därtill fogas att många kollektiva försäkringar innehåller
bestämmelser om efterskydd efter det en individ lämnat ett kollektiv, så
förstår man att ett register över alla individers olika former av ifrågavarande
försäkringsskydd sannolikt aldrig kan bli helt korrekt.
Arbetet med att spåra och underrätta intressenter skulle bli mycket
omfattande. Enbart inom avtalsgruppsjukförsäkringen (AGS) förväntas -efter den nyligen träffade överenskommelsen mellan SAF och LO -
inträffa c:a 600000 försäkringsfall årligen. Utan några numeriska
kalkyler är det uppenbart att ifrågavarande uppspårnings- och underrättelseverksamhet
skulle komma att medföra mycket omfattande kostnader.
NU 1984/85:36 10
Svenska försäkringsbolags riksförbund ger motsvarande besked:
I stor utsträckning finns de försäkrade individerna inte registrerade hos
försäkringsbolaget. Först när ett försäkringsfall inträffar lämnar arbetsgivaren/gruppföreträdaren
(den som företräder de försäkrade) ett besked till
försäkringsbolaget att vederbörande var ansluten till försäkringen. Registreringen
av de försäkrade sker i arbetsgivarens personalregister eller
föreningens medlemsregister.
Vid avtalsförsäkringar vet försäkringsbolaget oftast inte i vad mån en
försäkrad omfattas av försäkringen. Detta aktualiseras först när dödsfallet
inträffat och anmälan härom inkommit till bolaget.
Folksam anför:
Folksam har meddelat grupplivförsäkring sedan 1949. Vi erbjuder såväl
tjänstegruppliv som frivillig försäkring. Vår verksamhet domineras av
— s. k. personal- och föreningsgrupper inom LO och tjänstemannasektorn.
Den helt övervägande delen av försäkringarna utgörs av avtal där individuell
registrering av de försäkrade inte förekommer. Oftast är det fråga om
stora kollektiv — exempelvis alia medlemmar i ett fackförbund — där det
varken ur administrativ [synpunkt eller] kostnadssynpunkt är försvarbart
att ”dubblera” det medlemsregister som finns inom berörda
kollektiv med särskilt namn- och adressregister över de försäkrade.
Information till de försäkrade lämnas alltid - även i de fall individuell
registrering inte förekommer — när ny försäkring tecknas, vid ändringar av
omfattning/förmåner och därefter kontinuerligt under hela giltighetstiden.
Sådan information lämnas t. ex. i anslutning till avtalsinformation av berörd
facklig organisation eller av arbetsgivaren. Vanligt är att information
om gällande försäkringar lämnas i medlemsblad eller speciella meddelanden
som distribueras på arbetsplatsen.
Dessutom finns inom flertalet sektorer speciellt utsedda försäkringsrådgivare
eller s. k. gruppföreståndare med uppgift att dels svara för information
om gällande försäkringsskydd, dels tillhandahålla blanketter vid avgång
(för fortsättningsförsäkring) eller vid dödsfall.
Från försäkringsbolaget erhålles tryckta försäkringsbesked och villkor
avsedda att förvaras bland övriga försäkringshandlingar som varje person/
familj har. Av avlöningsbesked, kontoutdrag och liknande framgår som
regel också om premie betalats till försäkring.
Även SAF kan citeras:
De s. k. AMF-försäkringarna är de avtalsförsäkringar som har den största
omfattningen. Arbetsgivaren försäkrar här inte enskilda individer eller
en grupp utan tecknar i stället ett avtal med försäkringsbolaget som skall ge
försäkringsskydd enligt vissa i kollektivavtal angivna regler för dem, som
vid varje tidpunkt är anställda i företaget. Först vid skadetillfället undersöks
om den enskilde anställde uppfyllt villkoren för att omfattas av viss
försäkring. Detta system medför att försäkringarna kunnat utsträckas att
omfatta anställda med tillfällig anställning eller låg arbetstid i helt annan
omfattning än som är vanlig ifråga om andra motsvarande system.
En "förhandsregistrering" av de försäkrade, skulle i princip omfatta alla
anställda i de ca 120000 företag som är anslutna till avtalsförsäkringssystemen.
och eventuella övriga förmånstagare. Att införa och å jour-hålla ett
NU 1984/85:36
11
sådant register är omöjligt med hänsyn till de betydande kostnader och
administrativa problem som skulle uppstå. Det kan nämnas att antalet
anställda som omfattas av tjänstegrupplivförsäkring hos AMF är ca 1,5
miljoner. För trygghetsförsäkringen vid arbetsskada (TFA) är motsvarande
siffra över 3 miljoner. Ett register över dessa skulle innebära en löpande
registrering av så gott som alla nyanställningar (för kortare eller längre tid)
och avgångar i näringslivet — en administrativ orimlighet. Parterna menar
också att premierna så långt som möjligt skall användas till förmåner och
inte administration.
LRF lämnar följande uppgifter:
För lantbrukarna finns två former av grupplivförsäkring där LRF aktivt
medverkar som organisation. Den ena formen är en frivillig grupplivförsäkring
som betalas av lantbrukaren själv. Förhandlingar om försäkringens
förmåner sköts av LRF. Den enskilde lantbrukaren kan dock välja om
denne önskar betala försäkringen via LRF eller genom någon av de större
lantbrukskooperativa föreningarna, där lantbrukaren är medlem. Register
över de försäkrade finns hos LRF och i förekommande fall hos de föreningar
som medverkar i försäkringen. Detta decentraliserade system av
försäkringsregistren motverkar att rättsförluster skulle kunna uppkomma.
Den försäkrade erhåller årligen ett försäkringsbesked, där förmåner och
omfattning lämnas. Vidare lämnas information om försäkringen genom vår
egen tidning Land och även över våra länsförbund, där särskilt utbildad
personal finns för rådgivning i försäkringsfrågor. LRF lämnar också försäkringsinformation
till ett stort antal förtroendevalda i våra 1650 lokalavdelningar
genom ett månatligen utgivet informationsblad — LRF-Aktuellt.
Den andra formen av grupplivförsäkring, där LRF aktivt medverkar
ligger inom ramen för det s. k. trygghetspaketet. Försäkringen skiljer sig
från den tidigare nämnda genom att några direkta register över de försäkrade
inte finns. Försäkringstillhörigheten grundar sig på lantbrukarens verksamhet
och ekonomiska förhållanden.
Aktiva lantbrukare som har en bruttointäkt från växtprodukter och djur
på 15000 kronor och samtidigt en nettointäkt på 7500 kronor omfattas
obligatoriskt. Premien för de försäkrade betalas via avräkning vid jordbrukets
prisförhandlingar med staten.
Antalet lantbrukare, som omfattas av den obligatoriska försäkringen
torde uppgå till ca 110000 försäkrade. Eftersom inkomstgränserna satts
lågt kan i stort sett alla lantbrukare anses vara med i försäkringen.
Försäkringsrättskommittén gör följande kommentar:
Att försäkringsbeloppet från en giltig försäkring inte betalas ut, därför
att de efterlevande inte känner till försäkringen och försäkringsbolaget inte
ens så småningom får kunskap om försäkringsfallet på annat sätt, torde i
praktiken kunna inträffa främst vid sådan kollektiv försäkring där bolaget
inte för någon förteckning över de försäkrade. Risken att de efterlevande
skall förbise försäkringen kan vara särskilt stor, om den försäkrade redan
tidigare lämnat den grupp som försäkringen är knuten till och försäkringen
har gällt med s. k. efterskydd. Ett praktiskt exempel är att den avlidne var
förtidspensionerad men fortfarande omfattades av en försäkring med anknytning
till en tidigare anställning. Eftersom den enskilde inte betalar
någon premie för efterskyddet, kan det ha gått lång tid sedan han sist var i
kontakt med försäkringen.
NU 1984/85:36 12
Flertalet remissinstanser lämnar uppgifter om nu förekommande information
till försäkringstagarna. Samtidigt kommer man till slutsatsen att en
sådan registrering av dessa som förutsätts i motionen inte är genomförbar.
Försäkringsinspektionen uttalar:
Som motionärerna framhåller är det viktigt att de försäkrade erhåller
kontinuerlig information om sitt skydd under försäkringstiden. Givetvis
har försäkringsbolagen en central roll i informationsarbetet, men för de
mycket omfattande kollektiv där bolagen inte registrerar de försäkrade
krävs även insatser från annat håll. För de kollektivavtalade försäkringarna
ankommer det på företagen och fackföreningarna att gå ut med information
till de enskilda försäkrade. Denna verksamhet har undan för undan
intensifierats och effektiviserats. På motsvarande sätt ankommer det på de
s.k. gruppföreträdarna att för de frivilliga gruppförsäkringarna vidarebefordra
bolagens information till försäkringstagarna.
Med hänsyn till den alltmer förbättrade informationen kan man
förvänta att förmånstagarna framdeles] i större utsträckning än hittills
erhåller den ersättning vartill de är berättigade. Det torde dock vara
omöjligt garantera att förmånstagare alltid får berättigad ersättning även
om man tillgriper omfattande systematiska efterforskningar.
Svenska försäkringsbolags riksförbund anför följande:
Vi förutsätter att den form av underrättelse till förmånstagare som
motionärerna förespråkar skall ske först vid tidpunkten för dödsfallet.
Försäkringsbolaget måste få reda på när ett dödsfall inträffat. Försäkringsbolagen
har då givetvis skyldighet att efterforska och underrätta förmånstagare
om utgående försäkringsersättning.
Vidare gäller det naturligtvis för de försäkrade själva att informera sina
närmaste om gällande gruppförsäkrings- och avtalsförsäkringsskydd.
En omfattande information om kollektivavtalade försäkringar och andra
gruppförsäkringar sker kontinuerligt genom försäkringsbolagen, arbetsgivarna,
fackföreningarna, gruppföreträdarna och försäkringsrådgivarna.
Stora belopp satsas på utbildning av försäkringsrådgivare och information
till de försäkrade.
Trots massiva informationsinsatser kan det undantagsvis inträffa att
efterlevande inte gör anspråk på försäkringsbelopp som egentligen skulle
betalats ut. Problemet är dock inte av den omfattningen att det motiverar
införande av ett centralt register, t. ex. hos försäkringsinspektionen, över
alla försäkrade individer. Ett sådant register skulle bli både dyrt och
administrativt besvärligt att hantera. Att hålla registret å jour — med hjälp
av en mängd olika rapportörer — är en mycket svår, för att inte säga
omöjlig uppgift. Det kan inte anses motiverat att inrätta ett register utan
nämnvärda fördelar men som skulle medföra mycket betydande kostnader
till förfång för gruppförsäkringskollektivet. Riksförbundet anser att de i
motionen berörda problemen är svåra att helt undvika med hänsyn till
gruppförsäkringens allmänna konstruktion. I och med att informationsinsatserna
på olika håll successivt ökar och förbättras så minskar också
risken för att enstaka efterlevande skall gå miste om sitt försäkringsskydd.
NU 1984/85:36
13
Från försäkringsbranschens sida yttrar vidare Folksam:
Vår erfarenhet är att nuvarande system i stort sett fungerar väl, inte
minst tack vare den bevakning som sker på arbetsplatser och i medlemsorganisationer.
Den av motionärerna beskrivna situationen att de efterlevande
inte alltid har kännedom om vilket försäkringsskydd som aktualiseras
vid dödsfall är emellertid riktig. Antalet ärenden av detta slag är enligt
vår mening ganska få, men det är givetvis värdefullt att problemet diskuteras
och att insatser görs för att om möjligt ytterligare begränsa antalet
”oklara” ärenden.
En tillsynsuppgift för försäkringsinspektionen av det slag motionärerna
tänker sig är emellertid knappast någon realistisk lösning. En grundförutsättning
måste då rimligen vara att samtliga försäkrade är registrerade,
vilket skulle kräva en total och mycket kostsam omläggning av de nuvarande
försäkringsadministrativa systemen. Vidare skulle försäkringsinspektionen
troligen behöva bygga upp en resurskrävande kontrollapparat för
att kunna fullgöra uppgiften.
Motionärernas förslag skulle alltså enligt vår mening medföra mycket
betydande kostnader, vilka inte skulle stå i någon rimlig proportion till de
effekter som kunde uppnås med åtgärderna. Inte heller skulle man därigenom
eliminera problemen med ”outbetalda försäkringsbelopp”. Till den
av motionärerna aktualiserade frågan måste man nämligen också lägga
svårigheterna att i vissa fall få kontakt med berörda efterlevande. Inte
sällan krävs långvariga efterforskningar såväl inom landet som utomlands
innan försäkringsgivaren får nödvändiga uppgifter om efterlevande/förmånstagare
så att utbetalning kan göras. I vissa fall går det över huvud
taget inte att få kontakt med eventuella efterlevande. Invandring och en
ökad befolkningsrörlighet har markerat detta problem under senare år.
Mot ovan beskrivna bakgrund finnér vi den enda naturliga lösning på
frågan vara att på olika sätt utveckla och intensifiera informationsarbetet
kring kollektiva försäkringar via arbetsmarknadens parter, arbetsgivare
och fackliga organisationer och givetvis inte minst från försäkringsbolagens
sida.
SAF avger följande omdöme:
En registrering skulle knappast ha någon avgörande betydelse
när det gäller att undvika att förmånstagare går miste om försäkringsersättning.
För att försäkringsersättning skall utbetalas måste försäkringsgivaren
få kännedom om att försäkringsfall inträffat. Denna information
måste komma från arbetstagaren eller från någon i hans närhet. Den
viktigaste åtgärden för att undvika att försäkringsersättningar ”fryser
inne” är således att i förväg göra såväl arbetsgivare som arbetstagare
förtrogna med vilka slag av försäkringsskydd som förekommer samt i vilka
situationer försäkringsanmälan skall göras. På SAF-LO samt SAF-PTK
områdena bedriver kollektivavtalsparterna sedan några år en mycket omfattande
och kontinuerlig informationsverksamhet med hjälp av särskilda
genom kollektivavtal avsatta informationsmedel. Informationsinsatserna
riktas såväl mot arbetsgivare som arbetstagare. Totalt användes 65 miljoner
kronor för denna information om avtalsförsäkringarna under 1984.
Sammantaget torde de informationsinsatser som hittills genomförts
medfört att den allmänna kännedomen om avtalsförsäkringarna höjts väsentligt
bland såväl arbetsgivare som anställda. Den bästa garantin mot att
NU 1984/85:36
14
försäkringsersättningen inte ”fryser inne” torde vara en fortsatt intensiv
informationsverksamhet gentemot berörda grupper.
LRF anför:
Någon möjlighet att upprätta ett register över de försäkrade saknas
eftersom det skulle kräva årlig kontroll av deklarationen. Enligt vår mening
skulle detta leda till stort men för lantbrukaren och bli ett tungt
administrativt system, som kräver betydande kostnader som inte står i
rimlig proportion till den effekt som kunde uppnås.
LRF anser att den information som lämnas genom olika kanaler inom
organisationen ger en tillfredsställande rättssäkerhet. Som en extra säkerhet
har sedan försäkringens tillkomst rutiner upprättats inom varje länsförbund
för att ge särskild information till efterlevande till lantbrukare inom
länet. För detta ändamål får varje länsförbund en officiell RTB-statistik
vaije månad med uppgift om samtliga dödsfall inom lantbrukargruppen. De
efterlevande får i dessa fall en direktkontakt med länsförbundet och upplysning
om försäkringsförhållandena.
Mot bakgrund av de rutiner som gäller för LRFs båda försäkringsformer
gör vi den bedömningen att nuvarande insatser ger en tillfredsställande
trygghet för de efterlevande. Från organisationens sida sker ständigt en
utveckling och ökad aktivitet på informationsområdet. Detta tillsammans
med redan företagna åtgärder torde uppfylla motionärernas krav.
Försäkringsrättskommittén meddelar att den förbereder ett förslag till
ny personförsäkringslagstiftning, vilket avses bli framlagt under år 1986.
Kommittén yttrar följande:
Liksom motionärerna anser vi det viktigt att de efterlevande inte går
miste om den ersättning de har rätt till - en uppfattning som f. ö. delas av
försäkringsbolagen. En förutsättning för att varje försäkringsfall skall bli
uppmärksammat är emellertid att alla försäkrade är registrerade och att
någon form av uppföljande verksamhet (t. ex. samköming mellan försäkringsbolagets
register och folkbokföringen) kommer till stånd. En sådan
ordning är utesluten av både praktiska och ekonomiska skäl, särskilt när
det gäller de mycket stora försäkringssystem som vilar på kollektivavtal
mellan arbetsmarknadens parter.
De åtgärder som rimligen kan vidtas för att komma till rätta med problem
av detta slag ligger enligt vår mening på informationssidan. Frågorna
om informationen till de försäkrade vid kollektiv försäkring hör över
huvud taget till dem som vi ägnar särskild uppmärksamhet åt, även om
man inte kan räkna med att informationens utformning skall kunna regleras
i sina detaljer i lagen.
Informationsansvaret vilar i stället i första hand på försäkringsbolagen
och på de organisationer som ligger bakom försäkringarna. Dessutom kan
man räkna med att försäkringsinspektionen och konsumentverket följer
utvecklingen på området och vid behov tar initiativ till förbättrade rutiner;
sådan verksamhet omfattas av försäkringsinspektionens allmänna tillsynsplikt.
LO instämmer i försäkringsrättskommitténs yttrande och tillägger följande
med anledning av det exempel som kommittén har anfört (se s. 11):
NU 1984/85:36
15
När AGS-ersättningen avbryts på grund av dödsfall så lämnar AGSförsäkringen
information om detta till grupplivförsäkringen. Sannolikheten
för att man i det fall som försäkringsrättskommittén anför skulle förlora sin
gruppliversättning är alltså mycket liten.
Tre remissyttranden har en något avvikande innebörd.
Konsumentverket säger sig i sin verksamhet inte, genom klagomål från
allmänheten eller på annat sätt, ha fått uppfattningen att det problem som
behandlas i motionen har mer än begränsad omfattning. Verket tillfogar:
Allmänt kan dock sägas att det från konsumentsynpunkt givetvis är av
intresse att man i möjligaste mån minimerar risken att förmånstagare till en
försäkring inte får vetskap om sin rätt till ersättning.
Konsumentverket ser detta i första hand som ett informationsproblem
där Försäkringsinspektionen i samarbete med försäkringsbolagen bör undersöka
möjligheten att med olika medel ytterligare förbättra informationen
i dessa fall.
TCO gör följande uttalande:
TCO anser det angeläget att löntagare och allmänhet ges sådan information
att detta förhindras och ser det som naturligt att arbetsgivare och
försäkringsbolag i första hand tar på sig ett informationsansvar. När det
gäller löntagarna har de fackliga organisationerna redan tagit på sig ett
ansvar och TCO vill här hänvisa till den informationsverksamhet som
bedrivs av de försäkringsrådgivare som finns på arbetsplatserna.
TCO anser att det problem som motionärerna pekar på måste lösas.
TCO vill dock inte ta ställning till om det är Försäkringsinspektionen eller
något annat statligt organ som bör ha det övergripande ansvaret.
SACOISR ansluter sig till ett yttrande som Sveriges läkarförbund har
avgivit till centralorganisationen:
Svårigheten för arbetstagarna och deras efterlevande att få en överblick
över avtalsförsäkringsskyddet har varit markant trots informationsinsatser
från SACO/SR och medlemsförbunden. Förhållandet att berättigad försäkringsersättning
”fryser inne” på grund av att den enskilde eller dennes
närstående inte har tillräcklig information om avtalade förmåner är djupt
otillfredsställande.
Sveriges läkarförbund stöder därför motionens hemställan att Riksdagen
begär att Försäkringsinspektionen får i uppdrag att tillse att förmånstagare
till försäkring alltid underrättas.
NU 1984/85:36 16
Innehåll
Ärendet 1
Sammanfattning 1
Sjunde huvudtiteln 1
1. Näringsfrihetsombudsmannen 1
2. Statens pris- och kartellnämnd 1
3. Bankinspektionen 4
4. Försäkringsinspektionen 4
5. Statens krigsförsäkringsnämnd 6
6. Höjning av grundkapitalet i Nordiska investeringsbanken 6
7. Kompensation för förluster i Vänerskogs konkurs 6
8. Anmälan angående teckning av aktier i Post- och Kreditbanken,
PK-banken 6
Reservationer
1. Statens pris- och kartellnämnd (m) 7
2. Statens pris- och kartellnämnd (fp) 8
Särskilt yttrande
Anmälan angående teckning av aktier i Post- och Kreditbanken, PKbanken
(vpk) 8
Bilaga
Sammanställning av remissyttranden över motion om visst åläggande
för försäkringsinspektionen 9
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985