NU 1984/85:34

Näringsutskottets betänkande
1984/85:34

om löntagarfondstyrelsernas verksamhet
Ärendet

I motion 1984/85:365 av Jörn Svensson m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
uttalar sig för en förändring av löntagarfondernas inriktning och styrning i
enlighet med vad som anförs i motionen och hemställer hos regeringen om
förslag i enlighet härmed.

Sammanfattning

Utskottet avstyrker motionen med hänvisning till de ställningstaganden
som gjordes när riksdagen hösten 1983 beslöt om inrättande av löntagarfonderna.
Motionen får stöd i en reservation (vpk) och avvisas i en annan (m, c,
fp) med uttalande av att löntagarfonderna måste avskaffas.

Motionen

Löntagarfondernas verkningar på ekonomi och industriell utveckling blir
väsentligt olika beroende på vilken inriktning man ger dem. anförs det i
motionen. Om fonderna verkar som andra institutionella placerare centraliseras
resurser till befintliga storindustrier. Sannolikt blir följden också ett
penningflöde från perifera regioner till ledande industriella centra. Fonderna
kan också göra medvetna prioriteringar och långsiktiga, samordnade placeringar.
De kan då främja bestämda tendenser av industripolitisk, teknologisk
och regionalpolitisk natur. Mot detta kan invändas att varje fond skall själv
besluta om sina placeringar enligt gällande bestämmelser och inte ta politiska
direktiv. Väljarna har emellertid, menar motionärerna, önskat att löntagarfonderna
skulle bli ett medel som kunde avvärja kriser i deras egen region,
främja löntagarnas intressen och bidra till insyn och demokratisering i
ekonomin. Motionärerna begär fyra förändringar. (1) Fonderna bör få i
uppdrag att medverka i den långsiktiga uppbyggnaden av arbetsmarknad och
näringsliv i de egna regionerna. (2) Fonderna bör gemensamt kunna
engagera sig i nationella projekt för förnyelse av ekonomi och näringsliv;
särskilt bör de då uppmärksamma projekt som syftar till nationell självständighet
och tendenser som stämmer med löntagarnas övergripande samhällspolitiska
strävanden. (3) Nuvarande begränsningar av fondernas tillåtna
ägarandelar i ett och samma företag bör avskaffas. (4) Fonderna bör öppnas
för demokratisk styrning och insyn, t. ex. genom att få valda representantskap.

1 Riksdagen 1984185. 17sami. Nr 34

NU 1984/85:34

2

Uppgifter i anslutning till motionen

Bestämmelser och uttalanden om inriktningen av löntagarfondstyrelsernas
placeringar

De fem löntagarfonderna - delfonder inom allmänna pensionsfonden med
särskilda styrelser - har inrättats enligt beslut av riksdagen i december 1983.
De medel, till största delen vinstskatter från företagen, som löntagarfondstyrelserna
disponerar får - enligt 36 § lagen (1983:1092) med reglemente för
allmänna pensionsfonden - placeras i aktier i svenska aktiebolag, i vissa
skuldebrev som utfärdats av svenska aktiebolag och som riskkapital i svenska
ekonomiska föreningar.

I proposition 1983/84:50 om löntagarfonder uttalades att på löntagarfondstyrelsernas
medelsförvaltning borde ställas krav på god avkastning, långsiktighet
och riskspridning (s. 78). Verksamheten borde inriktas på aktieköp i
svenska företag till gagn för svensk produktion och sysselsättning. Dessutom
borde löntagarfondstyrelserna kunna medverka till en förbättrad riskkapitalförsörjning
i kooperativa företag.

I propositionen anfördes under rubriken Regional anknytning (s. 81
bl. a.):

I syfte att sprida inflytande bör löntagarfondstyrelserna ges en decentraliserad
förvaltning. I reglementet bör därför slås fast att löntagarfondstyrelsens
regionala inriktning skall komma till uttryck i rekryteringen av
styrelseledamöter. Detta innebär dock inte att fondstyrelserna skall tilldelas
ett regionalpolitisk! ansvar eller att kapitalplaceringarna skall begränsas till
vissa regioner.

Däremot innebär den föreslagna regeln att varje löntagarfondstyrelse
genom sin personsammansättning skall ges en klar förankring i en geografiskt
sammanhållen region. Ledamöter och suppleanter i en styrelse bör alltså
genom bosättning eller på annat sätt ha anknytning till den geografiska
regionen.

Någon formell eller strikt geografisk avgränsning av de fem regionerna är
inte nödvändig. En region bör dock omfatta norra Sverige. Mellansverige
bör indelas i två regioner samt västra och södra Sverige i var sin region.

Arbetsmarknadsutskottets yttrande (AU 1983/84:1 y) över propositionen
innehöll bl. a. följande:

Utskottet anser för sin del att styrelsernas regionala anknytning är mycket
betydelsefull. Det är enligt utskottets mening riktigt att fonderna i sin
placeringspolitik inte skall ha några uttalade regionalpolitiska mål. Men det
betyder inte att deras verksamhet saknar regionalpolitisk betydelse. Styrelsernas
regionala anknytning innebär att resp. styrelse kommer att ha särskild
kunskap om utvecklingsförutsättningarna i den egna regionen. Det finns
därigenom bättre förutsättningar än vad annars skulle varit fallet att i resp.
region, t. ex. norra Sverige, finna sådana framtidsinriktade projekt som är en
förutsättning för kapitalplacering.

NU 1984/85:34

3

Finansutskottet, som slutligt beredde ärendet, anförde bl. a. följande (FiU
1983/84:20 s. 71):

Enligt utskottets mening får det förutsättas att fondstyrelserna genom sin
löntagardominans och sin regionala förankring är väl så skickade att göra de
bedömningar som erfordras för att deras placeringar skall nå bästa samhälleliga
effekt. Inget hindrar heller att en löntagarfondstyrelse, om så bedöms
lämpligt i det enskilda fallet, kan stödja t. ex. löntagarkollektiva företag eller
samhälleliga industrier.

I avvikande meningar resp. reservationer tog de borgerliga partiernas
representanter i de båda utskotten avstånd från förslaget om löntagarfonder,
medan vänsterpartiet kommunisternas företrädare stödde en motion (vpk)
med delvis samma innebörd som den nu föreliggande.

Högsta tillåtna ägarandelar

En löntagarfondstyrelse får enligt 37 § reglementet för allmänna pensionsfonden
inte förvärva så många aktier i ett börsnoterat bolag att röstvärdet för
dessa uppgår till 8 % eller mer. Motiveringen är att allmänna pensionsfondens
samlade andel av röstetalet skall understiga 50 %, eftersom fondstyrelserna
i annat fall skulle få ”ett aktieinnehav som är så stort att de kan tvingas
ta på sig ett företagaransvar” (prop. 1983/84:50 s. 79). Den för löntagarfondstyrelserna
tillåtna andelen är betingad av att fjärde fondstyrelsen får
förvärva aktier upp till 10 % av röstvärdet.

Vänsterpartiet kommunisterna begärde när löntagarfondstyrelserna tillkom
att någon begränsningsregel av detta slag inte skulle införas för dessas
del.

Val av styrelser i allmänna pensionsfonden

Enligt 31 § reglementet skall varje löntagarfondstyrelse bestå av nio
ledamöter, för vilka skall finnas fyra suppleanter. Ledamöter och suppleanter
förordnas av regeringen. Av dem skall minst fem resp. två företräda
löntagarintressena. När ledamöter och suppleanter utses skall det ses till att
styrelserna får en regional anknytning.

I propositionen om löntagarfonder aviserades en utredning av frågan
huruvida ledamöterna i allmänna pensionsfondens fondstyrelser i framtiden
borde utses genom direkta val (prop. 1983/84:50 s. 53). En sådan utredning
har tillsatts enligt regeringsbeslut i maj 1984 (Fi 1984:04; särskild utredare:
docent Björn von Sydow). Förstahandsuppgiften för utredningen är enligt
direktiven (dir. 1984:26) att överväga om det bör införas ett system med
direktval av de nio fondstyrelserna. En fråga som skall prövas är om en
övergång till direkta val av fondstyrelserna bör leda till att antalet ledamöter
och suppleanter ökas så att det finns utrymme för att olika intressen blir
företrädda i styrelserna. En tid av två år har anslagits för utredningsarbetet.

NU 1984/85:34

4

Löntagarfondstyrelsernas hittillsvarande placeringspolitik

Löntagarfondstyrelserna inledde sin verksamhet under andra halvåret
1984. Vid årsskiftet 1984-1985 redovisades ett sammanlagt värdepappersinnehav
om 1 254 milj. kr. Därutöver var 363 milj. kr. placerade kortfristigt på
penningmarknaden. Antalet företag som var representerade i resp. löntagarfondstyrelses
portfölj var för första löntagarfondstyrelsen (Sydfonden) 51,
för andra (Västra löntagarfonden) 34, för tredje (Trefond Invest) 30, för
fjärde (Mellansvenska löntagarfonden) 30 och för femte (Nordfonden) 26.
Den övervägande delen av placeringarna avsåg börsnoterade aktier; de fem
största engagemangen för löntagarfondstyrelserna sammantaget fanns i
MoDo, Saab, Volvo, ASEA och AGA. Till någon del gav placeringarna
uttryck för en tendens till regional inriktning.

I löntagarfondstyrelsernas årsredovisningar för år 1984 förekommer ingen
mera omfattande diskussion av placeringspolitiken. Några uttalanden kan
noteras. Västra löntagarfonden uppger att intresset för dess verksamhet har
ökat hos näringslivet i regionen. Trefond Invest inriktade under det första
skedet sina placeringar på köp av aktier i större svenska verkstadsföretag.
Senare har några större poster i mindre, ej börsnoterade, företag förvärvats.
Dessa företag väntas, heter det i årsredovisningen, få en intressant utveckling
på sikt och kunna komma att behöva kapital för expansion. Mellansvenska
löntagarfonden har haft som huvudinriktning att i sin portfölj skapa en stabil
bas av lönsamma storföretag. ”Därutöver avser fonden att placera i företag,
där situationen är mer spännande men också mer svårbedömd.” Dess
styrelse, fjärde löntagarfondstyrelsen, upplyser om att den under verksamhetsåret
1984 sammanträdde på fem olika orter i regionen, varvid information
om näringslivet i de olika länen inhämtades. I Nordfondens årsredovisning
uttalar ordföranden, landshövding Bertil Löfberg, i en översikt bl. a.:

Fonderna skall enligt riksdagsbeslut inte bedriva regionalpolitik.
Det går emellertid inte att komma ifrån att de är förankrade i bestämda
regioner och följaktligen särskilt bör intressera sig för dessa regioners
utveckling.

Även småföretagen bör kunna få del av fondernas aktivitet. Nordfonden
har samtidigt som den arbetat med att bygga upp en basportfölj av aktier
bidragit med kapital till norrländska småföretag. Det gäller Fjällräven,
Ljusne-Kätting och Hårdfurugolv AB. Men även många börsnoterade
storföretag som fonden satsat på, exempelvis Boliden, MoDo, SCA,
Sandvik, har verksamhet i regionen. Den regionala anknytningen har således
inte glömts bort i sammanhanget.

Utskottet

Motion 1984/85:365 (vpk) går ut på att löntagarfondstyrelsernas verksamhet
skall genom centrala politiska beslut ges en förändrad inriktning, vilken
enligt motionärernas uppfattning bättre än den nuvarande skulle svara mot
folkflertalets intressen och önskemål. En huvuduppgift för varje löntagar -

NU 1984/85:34

5

fondstyrelse skulle vara att medverka i en långsiktig uppbyggnad av
näringslivet i den egna regionen. Gemensamt skulle styrelserna kunna
engagera sig i nyskapande nationella projekt. För att dessa syften skall kunna
tillgodoses borde den nuvarande begränsningen av fondstyrelsernas tillåtna
ägarandel i börsnoterade företag slopas och en demokratisk styrning av
fonderna genomföras, t. ex. genom valda representantskap. Motionärerna
vill att riksdagen skall uttala sig för en förändring av detta slag.

Frågan om inriktningen av löntagarfondstyrelsernas verksamhet har
ingående prövats av riksdagen hösten 1983 i samband med beslutet om deras
tillkomst. Därvid tog riksdagen ställning till bl. a. just de önskemål som nu
åter framförs i motion 1984/85:365 (vpk). Några grundläggande uttalanden
om innebörden av och syftet med löntagarfondstyrelsernas regionala anknytning
har återgivits i det föregående, liksom också motiven för den föreskrivna
begränsningen av allmänna pensionsfondens och dess delfonders engagemang
i individuella börsnoterade företag. Frågan om direkta val av
ledamöter i löntagarfondstyrelserna är som framgått under utredning.

Utskottet finner inte något skäl för riksdagen att nu ändra på de riktlinjer
för löntagarfondstyrelsernas verksamhet som tillämpas sedan dessa styrelser
trädde i funktion förra året. Det bör få ankomma på styrelserna - där
representanter för löntagarna är i majoritet - att även fortsättningsvis
utveckla verksamheten till landets och de närmast berörda regionernas bästa
enligt de grunder som riksdagen har angett genom sitt konstituerande beslut.
Med det sagda avstyrker utskottet motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1984/85:365.

Stockholm den 22 maj 1985

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Lilly Hansson (s), Erik Hovhammar (m),
Lennart Pettersson (s), Sten Svensson (m), Wivi-Anne Radesjö (s), KarlErik
Häll (s), Per Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp), Birgitta Johansson
(s), Ivar Franzén (c), Nic Grönvall (m), Per-Ola Eriksson (c) och Lars
Andersson (s).

NU 1984/85:34

6

Reservationer

1. Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Christer
Eirefelt (fp), Ivar Franzén (c), Nic Grönvall (m) och Per-Ola Eriksson (c)
anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

Motion 1984/85:365 (vpk) - - - (=utskottet) detta slag.

De borgerliga partierna har, i riksdagen senast vid behandlingen i februari
i år av frågan om riktlinjer för den ekonomiska politiken (FiU 1984/85:10),
slagit fast att löntagarfonderna måste avskaffas och att avvecklingen av dem
måste vara definitiv. Motion 1984/85:365 (vpk) ger uttryck för en rakt
motsatt strävan. Löntagarfonderna skulle inte bara bibehållas utan på ett än
mer utpräglat sätt än nu användas som instrument för en samhällsomdaning i
socialistisk riktning. Utskottet tar avstånd från dessa intentioner och
avstyrker sålunda motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1984/85:365.

2. Jörn Svensson (vpk) anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha
följande lydelse:

Motion 1984/85:365 (vpk) (=utskottet) detta slag.

Utskottet instämmer med motionärerna. Löntagarfondstyrelsernas verksamhet
måste få en sådan inriktning att den verkligen främjar löntagarnas
intressen.

Ett grundläggande krav är att löntagarfondstyrelsernas satsningar görs
utifrån samhällsekonomiska och inte snävt företagsekonomiska kalkyler.
Den regionala förankringen måste komma till uttryck på ett helt annat sätt än
nu. Varje löntagarfondstyrelse måste uttryckligen få i uppdrag att främja
näringslivet och sysselsättningen i sin region och sålunda bidra till regional
balans. Löntagarkooperativa företag och nya samhälleliga industrier som
bidrar till teknisk och ekonomisk förnyelse bör särskilt stödjas. Den
nuvarande begränsningen av fondstyrelsernas tillåtna ägarandelar måste
slopas och en demokratisk insyn i och styrning av fondernas verksamhet
genomföras enligt de riktlinjer som motionärerna anger. Regeringen bör
snarast lägga fram förslag till sådana ändrade regler för löntagarfondstyrelsernas
verksamhet som utskottet har här uttalat sig för.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:365 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

minab/gotab Stockholm 1985 82911