NU 1984/85:33

Näringsutskottets betänkande
1984/85:33

om utrikeshandel (prop. 1984/85:100 delvis, prop. 1984/85:140)
Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1984/85:100 bilaga 5 (utrikesdepartementet) punkterna
B 6 (byråer för handels- och råvarufrågor m. m.), B 7 (internationell råvarulagring),
E 1 (kommerskollegium), E 2 (exportfrämjande verksamhet)
och E 3 (exportkreditnämnden).

dels proposition 1984/85:140 om tjänsteexportfrågor,

dels tre motioner som har väckts med anledning av den sistnämnda
propositionen,

dels — helt eller delvis — åtta motioner från allmänna motionstiden år
1985 om utrikeshandelsfrågor.

Skatteutskottet har avgivit yttrande (SkU 1984/85:7 y) över proposition
1984/85:140 i vad avser förslag till lagändringar (bilaga, s. 44).

Sammanfattning

Två motioner (m, fp) innehåller förslag om hur Sverige skall agera på
olika områden för att frihandeln skall stärkas och utvidgas. Med motivering
att ett omfattande arbete med detta syfte pågår avstyrks motionerna,
som emellertid får stöd i reservationer (m, fp). I en motion, som också
avstyrks (reservation vpk), uppmärksammas vissa negativa verkningar av
frihandelssystemet och föreslås åtgärder för att Sveriges internationella
beroende skall minskas.

Regeringens förslag om främjande av tjänsteexport tillstyrks. Utskottet
tillbakavisar alltså den kritik som i vissa motioner framförs mot en del av
förslagen. Kritiken fullföljs emellertid i reservationer om bl. a. förslaget att
investeringsfonder skall få utnyttjas i samband med vissa investeringar
utomlands (vpk), de villkor som föreslås gälla för tillstånd till sådant
utnyttjande (m, fp) samt förslagen om en tjänstehandelsdelegation (m, c,
fp) och en geografisk utvidgning av det särskilda konsultstödet (vpk).

Synpunkter i två motioner av innebörd att valutaregleringen och den
offentliga sektorns egen-regiverksamhet negativt påverkar möjligheterna
till ökad tjänsteexport ger inte anledning till någon åtgärd från riksdagens
sida, anser utskottet (reservation m, c, fp).

1 Riksdagen 1984/85. 17 sami. Nr 33

NU 1984/85:33

Med hänvisning till att staten redan har vidtagit särskilda åtgärder till
förmån för export från byggsektorn avstyrks (reservationer m, c, fp; vpk)
motioner om insatser i detta syfte. Ytterligare motionsförslag med samma
inriktning vilka avstyrks av utskottet gäller ökad bevakning av upphandlingen
i internationella organisationer (fp) och slopande av kravet på
samverkan mellan flera företag för att exportstöd skall utgå. Det sistnämnda
förslaget får stöd i en reservation (m, c, fp).

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till vissa anslag för budgetåret
1985/86. Anslagen berör främst kommerskollegium samt den exportfrämjande
verksamheten via Sveriges exportråd och exportkreditnämnden
(EKN). När det gäller EKN avstyrks, med motivering att byggsektorn inte
bör särbehandlas, en motion om utökade garantiramar för byggexport.
Förslaget stöds i en reservation (fp).

Proposition 1984/85:100
Förslag

Under angivna punkter i proposition 1984/85:100 bilaga 5 (utrikesdepartementet)
föreslår regeringen:

B 6. Byråer för handels- och råvarufrågor m. m. (s. 29 f.)

att riksdagen till Byråer för handels- och råvarufrågor m. m. för budgetåret
1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 8 487 000 kr.

B 7. Internationell rävarulagring (s. 31)
att riksdagen till Internationell rävarulagring för budgetåret 1985/86
anvisar ett förslagsanslag av 3 700 000 kr.

E 1. Kommerskollegium (s. 131 f.)

att riksdagen till Kommerskollegium för budgetåret 1985/86 anvisar ett
förslagsanslag av 33 452 000 kr.

E 2. Exportfrämjande verksamhet (s. 136 f.)
att riksdagen

1. till Exportfrämjande verksamhet för budgetåret 1985/86 anvisar ett
reservationsanslag av 224 500 000 kr.,

2. godkänner att den rörliga kredit som ställts till förfogande för handelssekreterarnas
verksamhet och utnyttjas av Sveriges exportråd höjs med
5 000 000 kr. till 15 000 000 kr.,

3. bemyndigar regeringen att medge att utfästelser om stöd till svensk
projektexport får lämnas till ett belopp av högst 35 000 000 kr.

E 3. Exportkreditnämnden: täckande av vissa förluster (s. 144 f.)
att riksdagen

NU 1984/85:33

1. medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av statsgaranti för
exportkrediter till ett belopp av högst 70 000 000 000 kr., varav
22 000 000 000 kr. reserveras för garantigivning vid särskilt samhällsintresse,
samt bemyndigar regeringen att överföra ytterligare 10 000 000 000 kr.
för sådan garantigivning om så anses erforderligt,

2. godkänner att den rörliga kredit i riksgäldskontoret som ställts till
EKN:s förfogande för att vid behov användas för utbetalning av ersättningar
för förluster i garantiverksamheten höjs med 600 000 000 kr. till
3 300 000 000 kr.,

3. till Exportkreditnämnden, täckande av vissa förluster för budgetåret
1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr. för vissa förluster som kan
uppstå vid garantigivning enligt de riktlinjer som förordas i propositionen.

Förslagens innebörd

För kommerskollegium beräknas bl. a. utökade medel för sådana undersökningar
som kan aktualiseras vid tillämpningen av de regler (”koder”)
som finns i allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) om åtgärder till
skydd mot skadlig dumpning och subventionering i samband med import.

Anslaget till exportfrämjande verksamhet avser de aktiviteter som administreras
och utövas av Sveriges exportråd och den specialiserade kommersiella
utlandsrepresentationen, dvs. handelssekreterarna och de handelskamrar
i utlandet som har samarbetsavtal med Exportrådet.

Regeringen ansluter sig i huvudsak till Exportrådets prioritering av
marknader och produktområden. Det innebär att insatserna skall inriktas
framför allt mot OECD-området, särskilt Västeuropa, samt mot ASEANområdet.
Den senare regionen skall omfatta även Fjärran Östern inkl.
Kina. Särskild beredskap hålls för insatser på den indiska marknaden.
Bland de produktområden som anges som särskilt intressanta ingår byggoch
energisektorerna, offshore, komponenter för bilindustri samt högförädlade
livsmedel.

Verksamheten inom Svensk bygg- och energiexport (SWEBEX) föreslås
bedrivas på oförändrad nivå i avvaktan på att närmare erfarenheter kan
vinnas.

En ökning med 5 milj. kr. föreslås av den rörliga krediten för handelssekreterarverksamheten.
Motivet är att verksamheten sedan flera år tillbaka
har ökat i omfattning men att den rörliga krediten inte har anpassats
härtill.

Behovet av anslagsmedel till infriande av garantiutfästelser i samband
med svensk projektexport beräknas till 20 milj. kr.

Ett belopp av 11,4 milj. kr. beräknas bli erforderligt för att det skall bli
möjligt att genomföra förslag om främjande av export från tjänstesektorn.

Förslagen rörande exportkreditnämnden (EKN) innebär oförändrad totalram
för statens betalningsansvar i form av statsgaranti för exportkredit

1* Riksdagen 1984/85. 17 sami. Nr 33

NU 1984/85:33

men en ökning inom denna ram med 10 miljarder kronor av den del som
avser garantigivning vid särskilt samhällsintresse och garantigivning vid
export av betydelse för u-ländernas ekonomiska utveckling (de s. k. s/ugarantierna).

De garantier som beslutas av regeringen skall i fortsättningen redovisas
separat i EK.N:s räkenskaper.

Proposition 1984/85:140
Förslag

Regeringen föreslår — efter föredragning av statsrådet Mats Hellström
— att riksdagen antar i propositionen (s. 2 f.) framlagda förslag till

1. lag om ändring i lagen (1979:609) om allmän investeringsfond,

2. lag om ändring i lagen (1982:1185) om inbetalning på särskilt investeringskonto,

3. lag om ändring i lagen (1982:610) om allmän investeringsreserv,

4. lag om ändring i lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt vinstkonto.

Vidare föreslås att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att utfästelser
om stöd avseende konsultexport får lämnas till ett belopp av högst
5 200 000 kr. budgetåret 1985/86 (avsnitt 3.4.4).

Riksdagen bereds dessutom tillfälle att ta del av vad som i propositionen
anförs om åtgärder för att främja handeln med tjänster.

Huvudsakligt innehåll

I propositionen redovisas en rad åtgärder som är avsedda att främja
tjänsteexporten. En tjänstehandelsdelegation med representanter för myndigheter
och näringslivet m. fl. avses tillsättas av regeringen. Delegationen
skall tjäna som ett forum för informationsutbyte och diskussion i syfte att
främja och utveckla tjänstehandeln. Sveriges exportråd föreslås få en
större roll vad avser exportfrågor på tjänsteområdet. Det särskilda konsultstöd
som Exportrådet administrerar och som nu är inriktat på u-länder
utvidgas till att omfatta samtliga länder. Vidare avses en del av medlen för
stöd till svensk projektexport under en försöksperiod administreras i Singapore
av nämnden för svensk projektexport i särskild sammansättning.
Försök inleds även med en datoriserad förmedling av information kring
internationella projekt. Reglerna för exportkreditgarantigivning ses över
så att tjänsteexportområdet ges en klarare markering. De ändamål för
vilka allmänna och särskilda investeringsfonder nu får tas i anspråk utsträcks
till att avse även kostnader för att främja tjänsteexport. I anslutning
härtill föreslås ändringar i lagstiftningen om investeringsfonder.

NU 1984/85:33

Motionerna

De motioner som har väckts med anledning av proposition 1984/85:140
och behandlas här är följande:

1984/85:3064 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. avslår proposition 1984/85:140 vad gäller möjlighet att använda
investeringsfonderna för investeringar i maskiner och inventarier utomlands,

2. beslutar att konsultstödet även fortsättningsvis skall vara förbehållet
projekt i u-länder,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
etablering av viss försöksverksamhet i Singapore,

1984/85:3065 av Christer Eirefelt (fp) och Hugo Bergdahl (fp), vari
hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
liberaliseringar av valutalagstiftningen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
att en tjänstehandelsdelegation ej bör inrättas,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
investeringsfondsutnyttjande för investeringar utomlands,

1984/85:3066 av Staffan Burenstam Linder m. fl. (m), vari hemställs att
riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om de allmänna förutsättningarna för handel med tjänster,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående utvärdering av reglerna för utnyttjande av investeringsfonder
för investeringar i utlandet.

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är följande:

1984/85:303 av Arne Fransson (c), vari hemställs att riksdagen begär att
regeringen skyndsamt vidtar sådana åtgärder att exportstöd kan utgå även
om villkoret om tre samverkande företag inte uppfyllts,

1984/85:559 av Staffan Burenstam Linder m. fl. (m), såvitt gäller hemställan
(2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om behovet att motverka protektionism inom varu- och
tjänstehandeln,

1984/85:1152 av Bertil Danielsson (m) och Ewy Möller (m), vari — med
motivering i motion 1984/85:1150 — hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om översyn
av exportservicen till nystartade företag,

1984/85:2081 av Paul Lestander m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

NU 1984/85:33

hos regeringen hemställer om åtgärder för att utveckla den svenska trähusoch
byggnadsindustrin, särskilt på exportmarknaden,

1984/85:2082 av Per-Richard Molén (m), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär utredning rörande möjligheterna till en internationell
kommersialisering av svenska erfarenheter på arbetsmiljöområdet,

1984/85:2089 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna nödvändigheten av att öka

spridningen av svensk utrikeshandel för att minska det ekonomisk-politiska
utlandsberoendet,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om det
nuvarande frihandelssystemets verkningar,

1984/85:2633 av Björn Molin (fp) och Christer Eirefelt (fp), vari hemställs
att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts

1. om ökade insatser för främjande av svensk byggexport,

2. om intensifierad bevakning av upphandlingen i internationella organisationer,

3. om EKN:s garantigivning för byggexport,

4. om stöd åt tjänsteexport inom byggbranschen,

1984/85:2805 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), såvitt avser hemställan (8)
att riksdagen uttalar att Sverige i skilda sammanhang bör verka för en fri
internationell handel och slopande av icke-tariffära handelshinder, även
inom tjänstesektorn.

Utskottet

Inledning

Utskottet tar först upp vissa motioner med handelspolitiska synpunkter
av övergripande karaktär. I första hand diskuteras frihandel och Sveriges
internationella ekonomiska beroende. Samma ämnesområde har utskottet
på grundval av ett större antal motioner behandlat utförligt i ett tidigare
betänkande under detta riksmöte (NU 1984/85:2). Därefter tar utskottet
ställning till förslagen i proposition 1984/85:140 om tjänsteexport. Byggfrågor
diskuteras i ett särskilt avsnitt. Slutligen tar utskottet upp aktuella
anslagsfrågor i proposition 1984/85:100. De gäller främst kommerskollegium
och den exportfrämjande verksamheten.

övergripande frågor om frihandel m. m.

I moderata samlingspartiets motion 1984/85:559 om näringspolitiken
redovisas bl. a. motionärernas syn på marknadsekonomin och anges för -

NU 1984/85:33

utsättningar för att denna skall fungera på önskat sätt. Fri handel över
gränserna är en sådan förutsättning. Ett fritt internationellt utbyte av
varor, tjänster och kapital leder till ökat välstånd, anför motionärerna. De
anser att Sverige måste fortsätta att verka för friare regler för handeln.
Detta gäller handeln både med varor och med tjänster. Protektionism när
det gäller tjänster är, anför motionärerna, lika skadlig som när den gäller
handel med varor. Osynliga hinder för handeln måste vidare beaktas i
större utsträckning. Sverige måste också tillsammans med andra industriländer
(i-länder) undanröja de handelshinder som försvårar utvecklingsländernas
(u-ländernas) export. Motionen utmynnar i ett förslag om
att riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen om behovet av att
protektionism inom varu- och tjänstehandeln motverkas.

Frihandelns betydelse som positiv drivkraft för välstånd och ekonomisk
utveckling understryks också i folkpartiets partimotion 1984/85:2805 om
näringspolitiken. I motionen uttrycks oro över de protektionistiska strömningarna
i vår omvärld. Motionärerna anser att regeringen i alla internationella
sammanhang bör aktivt verka för en fri internationell handel och
för slopande av handelshinder. Initiativ bör tas till ett bredare internationellt
samarbete för att s. k. icke-tariffära handelshinder skall elimineras.
Näringslivet måste anpassa sig till de yttre förutsättningarna och utnyttja
Sveriges relativa fördelar jämfört med andra länder. Exportpotentialen
inom tjänstesektorn måste mobiliseras. Det måste vara en ambition, sägs
det också, att handelshindren på områden som är betydelsefulla för u-länderna
successivt minskas. Motionärerna vill att riksdagen skall göra ett
uttalande av innebörd att Sverige i skilda internationella sammanhang
skall verka för en fri handel och slopande av icke-tariffära handelshinder,
även inom tjänstesektorn.

I motion 1984/85:3065 (fp) med anledning av proposition 1984/85:140
om tjänsteexportfrågor understryks också vikten av att Sverige aktivt
driver på de internationella diskussionerna om åtgärder för att skapa
förutsättningar för en fri internationell handel med tjänster. Även i motion
1984/85:3066 (m) uppmärksammas behovet av frihandel med avseende på
tjänster.

Utskottet behandlade motioner av liknande innebörd i sitt betänkande
om utrikeshandel hösten 1984 (NU 1984/85:2). I den inledande delen av
detta betänkande belystes bl. a. den handelspolitiska utvecklingen, Sveriges
linje i det internationella samarbetet, vissa svenska importbegränsningar,
handel med tjänster samt internationellt samarbete rörande tekniska
och administrativa handelshinder. Utskottet uttalade i sina kommentarer
att det var av stor vikt att Sverige slog vakt om den fria handeln som
riktpunkt för det internationella handelssamarbetet. På alla de punkter där
man i de aktuella motionerna ville att Sverige skulle vidta åtgärder i syfte
att stärka frihandeln fann utskottet också att ett aktivt arbete pågick. De
tillkännagivanden härom som hade begärts i motionerna avstyrktes därför

NU 1984/85:33

av utskottet — med reservation av moderata samlingspartiets och folkpartiets
representanter — och avslogs av riksdagen.

Härefter har regeringen i budgetpropositionen (bil. 5, utrikesdepartementet),
i sin deklaration om handelspolitiken i riksdagen den 13 mars i år
och i proposition 1984/85:140 om tjänsteexportfrågor lämnat ytterligare
information om det internationella handelspolitiska skeendet och om Sveriges
strävan att på olika områden och i olika internationella fora verka för
att handeln över gränserna underlättas.

Det skulle föra för långt att i detta sammanhang söka sammanfatta dessa
redovisningar. Utskottet vill med anledning av vad som sägs i motionerna
emellertid särskilt peka på följande.

Det anförs i budgetpropositionen (bil. 5 s. 124) att den ekonomiska
uppgången i de industrialiserade länderna tyvärr ännu inte har lett till att
det protektionistiska trycket har minskat. I flera viktiga handelsnationer
hotar ytterligare begränsningar av handeln. Problemen i handelsförbindelserna
mellan utvecklingsländer och industriländer har ökat. Ingrepp i
handeln har allt oftare skett genom s. k. gråzonsåtgärder vid sidan av
internationellt överenskomna regler. En ny multilateral förhandlingsrunda
borde snabbt inledas, anför statsrådet Mats Hellström. I en sådan runda
borde frågan om klarare regler för åtgärder till skydd mot marknadsstörande
import ges prioritet. Som andra viktiga frågor nämns bl. a. de som
särskilt har uppmärksammats i de aktuella motionerna, nämligen tjänstehandelns
inlemmande i regelsystemet och ökat marknadstillträde för
u-länderna.

1 regeringsdeklarationen om handelspolitiken aviserades att regeringsledamöter
ansvariga för handelspolitiken i ett antal såväl i-länder som
u-länder skulle inbjudas till ett ministermöte i Stockholm i juni innevarande
år. Mötet har härefter utsatts till tiden 8 — 10 juni. Det syftar till att den
politiska dialogen om det fortsatta arbetet i GATT och om tanken på en ny
multilateral förhandlingsrunda skall intensifieras.

Ett arbete med inriktning på att tekniska och administrativa handelshinder
skall avvecklas pågår såväl på det nordiska planet som mellan EGländer,
mellan EFTA-länder och mellan EFTA-länderna och EG. Detta
arbete tillmäts av länderna väsentligt ökad betydelse i ett läge där den
europeiska marknaden har blivit tullfri för industrivaror. Andra hinder för
handeln än tullar gör sig då mera märkbara. Vid ett möte i november 1984
med de nordiska handelsministrarna betonades i ett gemensamt uttalande
vikten av att arbetet med att ta bort handelshinder i Norden gavs en
konkret inriktning och bedrevs snabbt. Regeringen har tillkallat en särskild
utredare (departementsrådet Rutger Croneborg) för att Sveriges fortsatta
medverkan i det internationella samarbetet rörande handelshinder
skall kunna koordineras.

I proposition 1984/85:140 (s. 22 f.) redovisas olika hinder för handeln
med tjänster i ett internationellt perspektiv. En redogörelse lämnas för

NU 1984/85:33

samarbetet rörande tjänstehandelsfrågor inom bl. a. GATT, organisationen
för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och FN:s konferens
för handel och utveckling (UNCTAD). Tjänstehandeln sägs utgöra en
viktig del av världshandeln, både självständigt och i kombination med
varuhandel. För att man från svensk sida skall kunna bidra konstruktivt i
det internationella arbetet samt förbereda sig för kommande multilaterala
förhandlingar om tjänstehandeln pågår inom utrikesdepartementet ett
aktivt arbete med att klarlägga svenska intressen och att söka utforma en
förhandlingsuppläggning som kan underlätta en positiv utveckling av
världshandeln. Handeln med tjänster kommer enligt vad som sägs i
propositionen att bli föremål för intensifierade internationella diskussioner,
kanske särskilt inom ramen för en ny multilateral förhandlingsrunda.
Sannolikt kommer det dock att dröja innan konkreta resultat kan uppnås,
eftersom flertalet länder ännu inte har analyserat och preciserat sina intressen.

Det är uppenbart, konstaterar utskottet, att regeringen fortsätter att
kraftfullt verka för att en öppen internationell handel skall åstadkommas,
för att regelsystemen på handelns område skall respekteras och för att
dessa regelsystem skall kompletteras så att bl. a även handel med tjänster
skall omfattas. I dessa ansträngningar ingår också att aktivt verka för att
u-ländernas intressen när det gäller bl. a. handel tas till vara.

Med hänsyn till det nu sagda behövs det enligt utskottets mening inget
särskilt tillkännagivande av riksdagen för att syftet med motionerna
1984/85:559 (m) och 1984/85:2805 (fp) i nu aktuella delar skall nås.
Motionerna avstyrks därför.

En annan syn på frihandel än den som ligger till grund för de nu
behandlade motionerna kommer till uttryck i motion 1984/85:2089 (vpk).
Begreppen frihandel och fri handel är inte identiska, säger motionärerna.
Vår tids frihandelssystem har utvecklats till en form för ekonomisk maktutövning
som gynnar de redan starka och rika. Den medför att tredje
världens länder hålls i beroende, u-länderna plundras och klyftan mellan
olika regioner i världen vidgas. Frihandeln som ekonomisk teori är relevant
bara så länge den verklighet i vilken den tillämpas präglas av någorlunda
jämlikhet mellan nationer och parter. Uppbyggnaden av stora multinationella
företagsimperier med omfattande internhandel förvandlar
också frihandelsystemet till något annat än det enligt teorin avses vara.

Mot den nu angivna bakgrunden anför motionärerna att protektionism
som syftar till att under övergångsperioder skydda svaga och osjälvständiga
länders utveckling kan försvaras. Däremot kan protektionism som
används för att utöva påtryckningar från rika och mäktiga länders sida inte
accepteras. När Sverige arbetar för den internationella handelns utveckling
måste detta, anför motionärerna, ske utifrån perspektivet att det egna
nationella oberoendet inte skall inskränkas av embargokrav och skyddsåtgärder
från stora industriländer. Sverige har inget skäl att självt accep -

1* Riksdagen 1984/85. 17 sami. Nr 33

NU 1984/85:33

tera en grad av öppenhet som våra stora handelspartner icke accepterar.
Sverige har också skäl att aktivt arbeta för de utvecklings- och jämlikhetsmål
vilka i dag lätt skyms undan i diskussionen om världsekonomin och
handelssystemet.

I motionen påyrkas ett tillkännagivande av riksdagen om det nuvarande
frihandelssystemets verkningar.

Utskottet konstaterar inledningsvis att frihandelsdoktrinen visar vägen
till en internationell arbetsfördelning som gör det möjligt för varje land att
inrikta produktionen på de områden där resurserna kan utnyttjas mest
effektivt och att exportera de varor som landet kan producera billigare i
utbyte mot vad andra kan leverera till lägre kostnader.

Nu har visserligen frihandel i snäv bemärkelse aldrig existerat under
efterkrigstiden. Trots det politiska liberaliseringsarbetet har öppna eller
dolda regleringar av olika slag hela tiden funnits. Liberaliseringsåtgärderna
med frihandel som riktpunkt har emellertid varit en av de grundläggande
faktorer som har främjat ländernas välstånd och ökat deras nationalinkomst.
Den fria tillgången till världsmarknaden har varit särskilt betydelsefull
för små länder som i likhet med Sverige har en alltför liten inhemsk
marknad. Ekonomin, sysselsättningen och levnadsstandarden i Sverige är
beroende av fortsatt frihandel. Vad nu sagts gäller i princip också utvecklingsländerna.
Att Sverige ser frihandelssystemet som positivt för den
ekonomiska utvecklingen och aktivt verkar för att systemet skall fungera
behöver inte innebära och har i praktiken inte heller inneburit en dogmatisk
tillämpning av det, varken när det gäller åtgärder inom det egna landet
eller synen på övriga länders handlande. Utskottet vill i sammanhanget
också erinra om att Sverige på olika sätt aktivt verkar för att u-ländernas
utvecklingssträvanden skall understödjas. Sveriges agerande i de internationella
sammanhang där de multinationella företagen diskuteras vittnar
vidare om en god insikt i de speciella problem som är förknippade med
dessa företags verksamhet. Motion 1984/85:2089 (vpk) bör enligt utskottets
mening inte föranleda det tillkännagivande som önskas. Den avstyrks
således.

Sveriges stora internationella beroende, dess orsaker och konsekvenser
diskuteras i motion 1984/85:2089 (vpk). Enligt motionärerna finns både
strukturella och institutionella förklaringar till detta beroende, som sägs ha
ökat kraftigt under 1970-talet. Det strukturella beroendet, anför de, utgörs
av de begränsningar i den svenska regeringens möjligheter att lösa den
svenska ekonomins balansproblem genom generella åtgärder som följer av
ett starkt export- och importberoende när det gäller att upprätthålla både
konsumtion och produktion — och därmed sysselsättning — inom landet.
Det institutionella beroendet utgörs av de begränsningar som ligger i att
regeringen och riksdagen måste föra en ekonomisk politik som accepteras
av de internationella organisationer till vilka landet är anslutet.

NU 1984/85:33

I anslutning till denna analys utvecklar motionärerna sin syn på hur en
nationell, selektivt inriktad politik bör utformas. Viktiga inslag i en sådan
politik anges vara bl. a. ökade investeringar inom sektorer med relativt litet
importinnehåll i sina produkter och stora sysselsättningseffekter, viss nationalisering
av t. ex. banker och nyckelindustrier, tillbakahållandet av
utlandsinvesteringar, begränsning av utländska köp av svenska aktier samt
minskning av utlandslånen. Några yrkanden framställs inte på grundval
av dessa resonemang.

Däremot framförs ett yrkande i anslutning till diskussionen om vad som
motionärerna kallar det strukturellt betingade internationella beroendet.
Yrkandet går ut på att riksdagen i ett tillkännagivande till regeringen skall
uttala sig om nödvändigheten av att öka spridningen av svensk utrikeshandel
för att det ekonomisk-politiska utlandsberoendet skall minskas. Framför
allt anser motionärerna att handeln med de socialistiska länderna och
länderna i tredje världen måste utvecklas. Inrättandet av ett statligt handelsbolag
skulle enligt motionärerna kunna spela en viktig roll för den
spridning av den svenska utrikeshandeln till fler länder som de önskar.

I samband med diskussionen om det institutionellt betingade internationella
beroendet anförs att detta beroende självfallet innebär begränsningar
i genomförandet av en strikt nationell ekonomisk politik. Motionärernas
slutsats är att regeringen snabbt måste vidta åtgärder syftande till att
minska de multinationella bolagens och de internationella ekonomiska
organisationernas inflytande över landets ekonomisk-politiska handlande.
Något särskilt yrkande är inte knutet till motionen i denna del.

Riksdagen behandlade hösten 1984 en motion som i allt väsentligt var
identisk med den nu aktuella motionen 1984/85:2089 (vpk). Motionen
avslogs av riksdagen som härvid följde näringsutskottets rekommendation
(NU 1984/85:2). Mot utskottets ställningstagande hade vänsterpartiet
kommunisternas representant i utskottet reserverat sig.

Utskottet har samma inställning nu och anför i ämnet sammanfattningsvis
följande.

Internationaliseringsprocessen har viktiga positiva effekter på den ekonomiska
utvecklingen. Sådan den tar sig uttryck både i ökad handel och i
företagandets internationalisering innebär den likväl också att de nationella
regeringarnas möjligheter att kontrollera den inhemska ekonomin
minskar. Denna problematik, som ligger till grund för förslagen i motion
1984/85:2089 (vpk), är även enligt utskottets mening viktig att uppmärksamma.
En nära sammanflätning av ekonomierna och ett ömsesidigt beroende
är emellertid en ofrånkomlig följd av att de ekonomiska förbindelserna
i handel, kapitalförsörjning och produktion är så täta och komplicerade.
Detta understryker enligt utskottets mening behovet av samarbete,
samordning, klara internationella regelsystem som anpassas till väsentliga
förändringar i förutsättningarna för systemen och följsamhet till dessa
regelverk från både länders och företags sida.

NU 1984/85:33

En större länderspridning i utrikeshandeln i enlighet med önskemålet i
motion 1984/85:2089 (vpk) kan enligt utskottets mening vara värdefull. En
sådan skulle leda till en större riskspridning i handeln, som därigenom
skulle bli mindre sårbar i fråga om både ekonomiska störningar och
störningar i snävare försörjningspolitisk bemärkelse. Utskottet finnér det
av den anledningen angeläget att alla tillfällen till utökad handel med både
statshandelsländer, utvecklingsländer och andra länder med vilka Sverige
ännu har ett relativt outvecklat handelsutbyte tas till vara.

Sjävfallet måste dock den grundläggande förutsättningen för ett kommersiellt
handelsutbyte vara att efterfrågan och betalningsförmåga finns.
Den roll som staten kan spela i detta sammanhang är i första hand att på
olika sätt underlätta för företagen att arbeta på nya eller svårbearbetade
marknader. Inte minst handeln med de ländergrupper som motionärerna
vill se ett utökat handelsutbyte med utmärks av särskilda förutsättningar
och problem.

Staten söker främja handelsutbytet med både statshandelsländerna och
utvecklingsländerna genom bl. a. bilaterala avtal, förmånlig exportgarantigivning
vid u-landsexport, statligt engagemang i motköpsföretaget AB
SUKAB, särskilt importkontor för u-landsprodukter och särskilda koordinatörer
för ökad handel med u-länderna. Ytterligare kan nämnas att ett
avtal mellan Sverige och Sovjetunionen om gränshandel nyligen har träffats.

Förslag om inrättande av ett statligt handelshus har framförts flera
gånger tidigare men avvisats av riksdagen. Enligt proposition 1983/84:168
om exportfrämjande åtgärder m. m., vilken godkändes av riksdagen i juni
1984 (NU 1983/84:40, rskr. 1983/84:382), behövs det inte något statligt
handelshus. Existerande handelshus och exportsäljbolag borde i stället
utnyttjas i högre grad. Ett statligt engagemang i AB SUKAB aviserades
samtidigt, för att möjligheterna att hantera de ökande motköpskraven
skulle förstärkas. Detta engagemang har alltså sedermera förverkligats. En
utbyggnad av motköpsorganisationen har under de senaste åren skett även
på andra håll. Med denna motivering, som också låg till grund för riksdagens
beslut i höstas att avslå motsvarande motionsförslag, avvisar utskottet
tanken på att ett statligt handels- och bytesbolag skall inrättas.

Med anledning av det som i motionen sägs om institutionellt beroende
vill utskottet allmänt understryka det positiva värdet av att internationella
ekonomiska regelsystem har etablerats. Dessa regelverk ger regeringar och
företag klara förutsättningar och skapar sålunda förutsebarhet för deras
handlande. Detta kan i sig vara en drivkraft för en positiv utveckling. Det
bör också påpekas att ett internationellt samarbete i organiserade former
har fördelar inte minst för små länder som Sverige, vilka med de internationella
organisationerna som språkrör och övervakare av reglernas efterlevnad
lättare kan hävda sina intressen. Utskottet utgår samtidigt från att
regeringen i de frågor som berörs av det internationella samarbetet liksom

NU 1984/85:33

hittills bevakar att en önskvärd balans upprätthålls mellan det nationella
och det institutionella inflytandet.

Motion 1984/85:2089 (vpk) bör enligt utskottets mening i här aktuell del
inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Tjänsteexport

Inledning

Regeringen lägger i proposition 1984/85:140 fram förslag i syfte att den
svenska exporten av tjänster skall främjas. Propositionen bygger på tjänstehandelsutredningens
förslag i betänkandet (SOU 1984:33) Handla med
tjänster.

Som bakgrund till förslagen redovisas hur de långsiktiga förändringarna
i produktion och efterfrågan har inneburit en successiv utveckling till vad
som i propositionen betecknas som ett ”tjänsteindustriellt” samhälle, där
det ömsesidiga beroendet mellan varor och tjänster växer i betydelse och
den strikta åtskillnaden dem emellan blir allt svårare att upprätthålla.
Varor och tjänster sammanförs alltmer i produktion av integrerade system.
Detta gäller givetvis också, sägs det vidare, inriktningen av den svenska
exporten.

Det påpekas i propositionen att även framväxten av mer renodlade
tjänsteformer självfallet ingår i denna utvecklingsbild. Särskilt gäller detta,
sägs det, för viktiga delar av den offentliga tjänsteproduktionens område
där tjänsterna produceras med en relativt svag anknytning till den industriella
produktionen.

Sverige ligger väl framme när det gäller tjänstenäringar, anförs det
vidare. Sverige är bland de fem mest tjänsteintensiva nationerna i världen.
Exportandelen av tjänsteproduktionen ligger relativt högt, men det finns
i landet en uppdämd kunskaps- och resursbas för ökad export. Förslagen
i propositionen syftar till att en ökad export av tjänster skall underlättas.

Utskottet finner det vara av värde att tjänstesektorns speciella problem
och möjligheter när det gäller export har blivit belysta och att förslag som
syftar till att stimulera och underlätta sådan export nu har lagts fram. Flera
av förslagen i propositionen har utformats på ett sådant sätt att tjänsteexport
i forsättningen skall omfattas av de statliga exportfrämjande insatserna
på villkor som är likartade dem som gäller för varuexporten. Utskottet
anser detta vara väl motiverat inte minst mot bakgrund av det numera
starka beroendet mellan varor och tjänster vilket, som nyss nämndes, med
särskild tyngd understryks i propositionen. Det är också uppenbart att de
stora möjligheterna att öka exporten av både varor och tjänster främst
ligger i en kombination av varu- och tjänsteproduktion.

NU 1984/85:33

Regeringens förslag har, som framgår närmare av framställningen i de
följande avsnitten, mött förhållandevis begränsade invändningar i de tre
motioner som har väckts med anledning av propositionen. I två av dessa
motioner anser man emellertid att det på viktiga punkter saknas förslag.
Enligt vad som sägs i motion 1984/85:3066 (m) är det beklagligt att
regeringen inte, i stället för att göra mindre justeringar i nuvarande stödoch
kreditgarantigivningssystem, har tagit fasta på de centrala problemen
för en ökad tjänsteexport. Hit sägs höra framför allt valutaregleringen och
det faktum att en betydande del av tjänstesektorns produktion sker i form
av offentliga monopol. Liknande synpunkter framförs i motion 1984/
85:3065 (fp). De förslag som i nämnda avseenden läggs fram i de båda
motionerna behandlar utskottet under rubriken Särskilda hinder för tjänsteexport.

De övergripande synpunkter som i de nu nämnda motionerna framförs
med avseende på frihandel inom tjänsteområdet har redovisats i det föregående
(s. 7).

Nya regler för utnyttjande av investeringsfonder

1 två avseenden föreslås i propositionen att lagstiftningen om investeringsfonder
skall ändras. Syftet är att tjänsteexport skall underlättas.

Det ena förslaget går ut på att de ändamål för vilka de allmänna och
särskilda investeringsfonderna nu får tas i anspråk skall utsträckas till att
avse även kostnader för främjande av tjänsteexport. Härigenom skulle
varu- och tjänsteexport komma att behandlas enligt likartade principer.
Som exempel på fondutnyttjande som bör tillåtas anges täckande av
kostnader för reklam, marknadsundersökningar och utbildning med syfte
att öka tjänsteexporten. Utvidgningen föranleder tillägg i lagen (1979:609)
om allmän investeringsfond och i lagen (1982:1185) om inbetalning på
särskilt investeringskonto.

Skatteutskottet (SkU 1984/85:7 y) har ingen erinran mot regeringens
förslag. Näringsutskottet är av samma mening som skatteutskottet. Propositionen
tillstyrks sålunda i här aktuell del.

Innebörden av det andra förslaget — som också föranleder ändringar i
de nyss nämnda lagarna — är att de allmänna och särskilda investeringsfonderna
skall kunna tas i anspråk i samband med investeringar i
maskiner och andra inventarier utomlands. Enligt nuvarande regler skall
investeringarna ske inom landet. Vissa villkor skall vara uppfyllda för att
ett fondutnyttjande skall medges. Bl. a. skall det vara fråga om stora och
lätt identifierbara projekt i en investering som från allmän synpunkt framstår
som önskvärd. Övriga villkor framgår närmare av skatteutskottets
yttrande.

I motion 1984/85:3064 (vpk) yrkas avslag på propositionen i denna del

NU 1984/85:33

med motivering att investeringsfonderna uteslutande bör få utnyttjas för
investeringar inom landet. Motionärerna anser att den svenska kapitalexporten
och de svenska utlandsinvesteringarna är stora nog som de är utan
den ytterligare stimulans som skulle följa om regeringens förslag genomfördes.

Förslaget berörs i ytterligare två motioner. Grundinställningen till förslaget
är i dessa positiv men motionärerna tycker inte om det sätt på vilket
reglerna för fondutnyttjandet har formulerats. Enligt vad som sägs i motion
1984/85:3066 (m) är reglerna komplicerade och så utformade att
skönsmässiga bedömningar blir nödvändiga. Motionärerna anser att en
utvärdering bör ske efter några år i syfte att ett enklare system skall
åstadkommas. I motionen påyrkas ett tillkännagivande av riksdagen av
denna innebörd.

Liknande kritik mot förslaget framförs i motion 1984/85: 3065 (fp). Här
begärs att det inte skall uppställas något krav på att fondutnyttjandet
utomlands bara skall avse stora och lätt identifierbara projekt och på att
investeringen skall framstå som önskvärd från allmän synpunkt. Motionärerna
anser också i motsats till regeringen att den s. k. fria sektorn, dvs.
fondutnyttjande utan särskilt tillstånd, bör få användas i samband med
investeringar utomlands. Också denna motion utmynnar i ett förslag att
riksdagen genom ett tillkännagivande skall ansluta sig till det motionärerna
har anfört.

Utskottet tar först principiell ställning till förslaget.

I likhet med skatteutskottet anser näringsutskottet att det ligger i linje
med investeringsfondernas ändamål att en möjlighet öppnas för fondutnyttjande
i samband med investeringar i maskiner och andra anläggningar
utomlands, t. ex. när det gäller prov- och referensanläggningar i andra
länder. Näringsutskottet anser därför att riksdagen bör godkänna propositionen
i denna del och samtidigt avslå den motion, 1984/85:3064 (vpk),
enligt vilken fondutnyttjande för utlandsinvesteringar inte alls bör få
förekomma.

Vad beträffar de begränsningar som enligt propositionen skall gälla för
det nu aktuella fondutnyttjandet vill utskottet anföra följande.

Skatteutskottet har i sitt yttrande anslutit sig till regeringens förslag. Det
är också näringsutskottets uppfattning att betryggande garantier bör lämnas
för att utlandsinvesteringar som finansieras via fondmedel verkligen
är till nytta för landet. Även näringsutskottet finner de restriktioner som
föreslås i propositionen väl avvägda. Enligt näringsutskottets mening bör
som ytterligare regel gälla att de fackliga organisationerna på lämpligt sätt
skall höras innan beslut om fondutnyttjande fattas. Utskottet föreslår att
riksdagen gör ett uttalande till regeringen av denna innebörd.

Skatteutskottet har, bl. a. av kontrollskäl, avstyrkt att den s. k. fria sektorn
skulle få utnyttjas för investeringar utomlands i enlighet med förslaget

NU 1984/85:33

i motion 1984/85:3065 (fp). Näringsutskottet är av samma åsikt.

Skatteutskottet säger sig förutsätta att regeringen, när tillräcklig erfarenhet
har vunnits, gör en utvärdering av effekterna av de nya reglerna. Även
näringsutskottet finner skäl tala för att det nya systemet utvärderas när
närmare erfarenheter har vunnits av hur det fungerar. Det finns dock ingen
anledning att låta denna utvärdering ske med de särskilda förtecken som
anges i motion 1984/85:3066 (m).

Näringsutskottet tillstyrker med hänvisning till det nu sagda regeringens
förslag och avstyrker motionerna 1984/85:3065 (fp) och 1984/85:3066 (m)
i här aktuella delar.

Utskottet har inget att invända mot de smärre lagändringar i övrigt som
föreslås i propositionen.

Tjänstehandelsdelegation

Regeringen anmäler i propositionen (s. 25) sin avsikt att tillsätta en
tjänstehandelsdelegation. Delegationen skall tjäna som ett forum för informationsutbyte
och diskussion i syfte att främja och utveckla tjänstehandeln.
I delegationen skall ingå representanter för såväl departement och
myndigheter som organisationer och företag med anknytning till tjänstehandelsområdet.
Verksamheten skall vara riktad mot utlandsmarknaderna.

Någon sådan delegation som regeringen har tänkt inrätta behövs inte,
sägs det i motion 1984/85:3065 (fp). Det är nämligen inte fler delegationer
som i första hand erfordras för att tjänsteexporten skall främjas. Exportrådet
kan anförtros den verksamhet som den tilltänkta delegationen och dess
arbetsgrupper skulle svara för, menar motionärerna och föreslår att riksdagen
i ett uttalande till regeringen skall ansluta sig till deras uppfattning.

Tvivel på nyttan av en tjänstehandelsdelegation uttrycks också — utan
särskilt yrkande — i motion 1984/85:3066 (m).

Utskottet delar inte alls motionärernas negativa uppfattning om nyttan
av den tilltänkta tjänstehandelsdelegationen. Ett organ för kontakt mellan
myndigheter och företag kan fylla en viktig funktion just inom en sådan
sektor som tjänsteexporten, där det på många områden finns ett klart
beroende och behov av samspel mellan myndigheter och näringsliv. Ytterligare
skäl är att tjänsteexporten befinner sig i ett utvecklingsskede under
vilket problem och möjligheter successivt uppdagas och att erfarenheter
som vinns kan vara värdefulla för andra att ta del av.

Det som sägs i motion 1984/85:3065 (fp) — som härvidlag i sak har stöd
i motion 1984/85:3066 (m) — bör inte ge anledning till något särskilt
uttalande av riksdagen på det sätt som begärs.Motionen avstyrks alltså.

1 motion 1984/85:3064 (vpk) konstateras att regeringen avser att tillsätta

NU 1984/85:33

en tjänstehandelsdelegation för diskussion av hur tjänstehandeln skall
kunna främjas och utvecklas. Motionärerna invänder inte mot detta. De
anför emellertid i sammanhanget att det också borde diskuteras och utarbetas
en ”kod” för tjänsteexport. På samma sätt som det finns internationella
överenskommelser om hur spridningen av kärnteknologi skall ske
och det för svensk del finns en vapenexportlag som reglerar försäljningen
av vapen anser motionärerna att det behövs regler för svensk export av
sådana tjänster som kan ha strategisk och politisk betydelse. Regeringen
borde återkomma till riksdagen med förslag härom. Som exempel på
omdiskuterad export av tjänster nämns i motionen försäljning av sjukvård
till Iran och projektering och uppförande av en sprängämnesfabrik i
samma land. Något yrkande är inte knutet till motionen i denna del.

I sitt yttrande (NU 1984/85:3 y) hösten 1984 om förslag till lag om
förbud mot investeringar i Sydafrika och Namibia hade utskottet anledning
att beröra frågan om handelssanktioner. Utskottets ställningstaganden
i denna fråga tog sin utgångspunkt i att beslut av FN:s säkerhetsråd
krävs för att Sverige skall kunna frångå sina förpliktelser på handelns
område i GATT.

I den nu aktuella motionen berörs specifikt frågan om lämpligheten av
att tjänster exporteras till vissa länder. Regeringens syn på denna fråga
framkom i samband med svar på ett antal frågor i riksdagen i oktober 1984
(RD 1984/85:17 s. 13) om handelsförbindelser och utbildningssamarbete
med Iran. Frågorna var föranledda av att det från iransk sida hade framförts
önskemål om att köpa svenska utbildningstjänster avseende utbildning
i Sverige av läkare och tandläkare.

I sitt svar anförde statsrådet Mats Hellström bl. a. att Sverige inte deltar
i handelsbojkotter mot andra länder annat än i de fall då särskilt beslut
härom har fattats av FN:s säkerhetsråd. Något sådant beslut förelåg inte
beträffande Iran. Det projekt som berördes i frågorna ingick som ett
normalt element i Sveriges utbyte av varor och tjänster med Iran.

Som indirekt framgår av svaret görs ingen åtskillnad mellan varor och
tjänster när det gäller Sveriges principiella inställning till handelssanktioner.
Formella möjligheter att från svensk sida införa särskilda begränsningar
i handeln med tjänster riktade mot vissa länder eller visst slag
av tjänster föreligger således först när det finns stöd härför i beslut inom
FN. Detta utesluter också att någon sorts ”uppförandekod” med officiell
status skulle kunna upprättas ensidigt från svensk sida.

Med anledning av det som sägs i motionen vill utskottet dock göra
följande påpekande. I de fall inskränkningar i handeln finns eller övervägs
bör reglerna vara formulerade på sådant sätt att begränsningarna gäller
tjänsteexport i samma mån som varuexport inom det aktuella området
eller avseende det aktuella landet. Ett export- eller importförbud skulle
inte bli effektivt om inte också tjänsteexport och leveranser i gränsområdet

1 * * Riksdagen 1984/85. 17 sami Nr 33

NU 1984/85:33

mellan varor och tjänster uttryckligen innefattades.

Det nu sagda ger på annat sätt uttryck för en tankegång som präglar vad
som i propositionen (s. 23) sägs i anslutning till en redogörelse för det
internationella arbetet med tjänstehandelsfrågorna. Eftersom tjänstehandeln
utgör en viktig del av världshandeln både självständigt och i kombination
med varuhandeln vore det, anför statsrådet Mats Hellström, att
föredra att de principer som förhandlas fram för tjänstehandeln i så stor
utsträckning som möjligt knyter an till de regler som gäller för varuhandeln.
Detta möjliggör ett samspel mellan åtaganden avseende både tjänster
och varor.

Konsultstöd

Det s. k. särskilda konsultstödet infördes under senare hälften av
1970-talet som ett bland flera sätt att främja export till u-länder (prop.
1976/77:83, NU 1976/77:4, rskr. 1976/77:332). Stödet utgår som ett individuellt
stöd med återbetalningsskyldighet i de fall då kontrakt erhålls.

1 propositionen föreslås nu vissa ändringar i reglerna för konsultstödet
så att detta skall ytterligare kunna vara till stöd för konsultföretagens
export. Den geografiska begränsningen av stödet tas bort. Stöd skall kunna
ges utan att det är bundet till visst projekt. Vidare ändras stödet till ett
garantistöd. En tredjedel av kostnaderna skall kunna täckas av stödet.
Garantiramen för konsultstödet föreslås bli 5,2 milj. kr. I propositionen
hemställs att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att utfästelser om
stöd avseende konsultexport får lämnas till detta belopp. Förslaget sägs
inte innebära någon ändring i det anslag för utbetalningar som har beräknats
i budgetpropositionen.

Förslaget avvisas i motion 1984/85:3064 (vpk) med motivering att projekt
på de nya marknaderna i t. ex. Sydostasien bär sig utan ekonomiskt
stöd. Stödet borde också i fortsättningen vara förbehållet projekt i utvecklingsländerna.
I varje fall bör, anför motionärerna, någon ändring inte ske
förrän regeringen har lagt fram ett sådant förslag om regler för tjänsteexport
som efterlyses på annat håll i motionen (se s. 17).

Utskottet ansluter sig till regeringens uppfattning. Den exportfrämjande
effekten av det nuvarande stödet har bedömts vara god. Stödformen medför
en förhållandevis blygsam belastning på statsbudgeten. Den förordade
utvidgningen bör kunna få en gynnsam effekt på konsultföretagens exportverksamhet.
Utskottet tillstyrker alltså regeringens förslag medan motion
1984/85:3064 (vpk) avstyrks i här aktuell del.

Svensk projektexport

Regeringen anmäler sin avsikt att på försök till en utlandsmarknad
decentralisera en mindre del av det befintliga stödet via svensk projektexport.
Singapore avses bli stationeringsort för försöksverksamheten, vilken

NU 1984/85:33

skall täcka Sydostasien. Beslut inom ramen för försöksverksamheten skall
fattas av nämnden för svensk projektexport i särskild sammansättning
bestående av ambassadören i Singapore och representanter för svenska
företag i området.

1 motion 1984/85:3064 (vpk) anförs att något särskilt organ inte behöver
etableras i Singapore för projektexport. Avgörandena anses med fördel
kunna ske på hemmaplan utan den begränsning av synfältet som en
etablering i Singapore skulle utgöra. I motionen påyrkas att riksdagen skall
göra ett uttalande av denna innebörd.

En decentralisering av stödgivningen via svensk projektexport förefaller
utskottet väl värd att pröva. Som framhålls i propositionen kan det stora
avståndet till vissa intressanta marknader innebära att uppslag till samverkan
från svenska dotterbolag inte tas till vara. Motion 1984/85:3064 (vpk)
bör därför inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Övriga förslag i propositionen

Utöver det som nu har tagits upp redovisas i propositionen också vissa
andra åtgärder som regeringen avser att vidta för att exporten av tjänster
skall främjas. Områden som berörs är tjänstehandelssymposier, stipendieverksamhet
och statistikproduktion. Det som i propositionen sägs härom
och om andra åtgärder med samma syfte ger enligt utskottets mening inte
anledning till erinran eller särskilda kommentarer från riksdagens sida.

Särskilda hinder för tjänsteexport

I motionerna 1984/85:3065 (fp) och 1984/85:3066 (m) uppmärksammas
vissa förhållanden som enligt motionärerna utgör särskilda hinder för
handeln med tjänster.

Den internationella tjänstehandeln begränsas ännu i hög grad av olika
handelshinder, sägs det i motion 1984/85:3066 (m). Även Sverige reser
handelshinder. De flesta bidrar till att försvåra utländska företags verksamhet
i Sverige, men många försämrar också förutsättningarna för svensk
tjänsteexport. Motionärerna anför som exempel valutaregleringen. Den
försvårar svenska företags, särskilt kanske serviceföretags, verksamhet i
utlandet. I det tillkännagivande som motionärerna begär att riksdagen
skall göra om de allmänna förutsättningarna för handel med tjänster vill
de bl. a. att det nu sagda skall ingå.

Att den svenska valutaregleringen av många företag upplevs som ett
aktivt hinder för utlandsverksamheten framhålls också i motion 1984/
85:3065 (fp). En avreglering skulle verka starkt stimulerande på exporten,
menar motionärerna. Som exempel på önskvärda lättnader i valutaregleringen
anför de ett slopande av kravet på utlandsupplåning vid etableringar
utomlands och upphävande av de förbud som hindrar de svenska
bankerna från att medverka i vissa typer av utländska affärer. Motionärer -

NU 1984/85:33

na anser att vissa liberaliseringar utan svårighet kan genomföras utan att
valutakommitténs slutbetänkande avvaktas. I motionen påyrkas att riksdagen
i ett tillkännagivande till regeringen skall ansluta sig till de synpunkter
som har framförts på valutaregleringen.

Valuta- och kreditmarknadsfrågor behandlas av tjänsteexportutredningen
och berörs i propositionen. Enligt utredningen anser många företag
inom tjänstesektorn att valutaregleringen innebär direkta och indirekta
hinder för tjänsteexporten. Sålunda skapar kravet på upplåning utomlands
för finansiering av investeringar särskilda problem för tjänsteexporterande
företag. Exempelvis kan man ha svårt att presentera tillräckliga
formella säkerheter. Vidare kan storleken på det aktuella tjänsteexportföretaget
inverka liksom hur känt företaget är på utlandsmarknaden och hur
stor volym som behöver lånas upp vid ett speciellt tillfälle. Valutakommittén
(E 1977:03) har i sitt remissyttrande över tjänsteexportutredningens
förslag anfört att den avser att behandla de problemområden som har
tagits upp av utredningen.

Tjänsteexportutredningen anför också att banklagstiftningen medför
begränsningar i banksektorns möjligheter till utlandsengagemang. Frågan
om olika regleringars inverkan på möjligheterna till vidgad tjänstehandel
från företag verksamma inom kreditmarknadssektorn bör enligt utredningen
särskilt beaktas. — Kreditmarknadskommittén (Fi 1983:06), som
har till uppgift att se över frågan om kreditmarknadens framtida reglering,
har i sitt remissvar anfört att man avser att i sitt arbete behandla de nu
nämnda frågor som tjänsteexportutredningen har tagit upp.

I propositionen redogörs (s. 38 f.) för tjänsteexportutredningens nyss
refererade synpunkter i valutareglerings- och kreditmarknadsfrågor. Några
förslag läggs inte fram. Som skäl anges att valutakommitténs och kreditmarknadskommitténs
arbete avvaktas. I propositionen hänvisas ytterligare
till det förslag om tillstånd för utländska banker att under vissa
förutsättningar bedriva bankverksamhet i Sverige som numera genom
proposition 1984/85:191 har förelagts riksdagen.

I ett betänkande (FiU 1984/85:28) om fortsatt valutareglering har finansutskottet
nyligen tillstyrkt att valutaregleringen skall förlängas ett år
t. o. m. juni 1986. Utskottet har samtidigt avstyrkt motioner om liberalisering
av valutapolitiken. Att föregripa valutakommitténs förslag genom att
införa omfattande och generella liberaliseringar redan nu anser finansutskottet
olämpligt. Motionerna har fått stöd i en gemensam borgerlig reservation,
vari förordas att riksbanken som ett första steg snarast undersöker
möjligheterna att inom det nuvarande regelsystemets ram genomföra en
sådan liberalisering av valutalagstiftningen att en anpassning sker till
situationen i Danmark och Norge. Riksdagen har beslutat i enlighet med
finansutskottets förslag.

Med hänsyn dels till det som i propositionen anförs om valuta- och
kreditmarknadsfrågor, dels till riksdagens nyligen fattade beslut med an -

NU 1984/85:33

ledning av motioner om liberalisering av valutaregleringen anser utskottet
att motionerna 1984/85:3065 (fp) och 1984/85:3066 (m) inte bör föranleda
någon åtgärd från riksdagens sida i nu aktuella delar. Motionerna avstyrks
alltså.

Ett än mer allvarligt problem än valutaregleringen är enligt vad som sägs
i motion 1984/85:3066 (m) att så stor del av tjänsteproduktionen sker inom
offentliga monopol och i egenregiverksamhet inom stat och kommun.
Även om de offentliga organen med iver vill ägna sig åt tjänsteexport är de
inte organiserade för affärsmässig verksamhet. Att företagen arbetar i en
monopolsituation på hemmamarknaden ger dem inte heller särskilt bra
förutsättningar när de skall konkurrera på världsmarknaden. En annan
konsekvens av offentlig egenregiverksamhet är att svenska serviceföretag
inom t. ex. städ- och tvätteribranschen får minskade möjligheter att skaffa
sig referensobjekt för sin utlandsverksamhet. Svenska företag har svårt att
konkurrera i utlandet om de inte ”betros” att verka på motsvarande område
i sitt hemland, anför motionärerna. I motionen påyrkas ett tillkännagivande
av riksdagen av nu angiven innebörd.

I motion 1984/85:3065 (fp) anförs, utan särskilt yrkande, liknande
synpunkter.

Utskottet erinrar om att åtgärder — efter godkännande av riksdagen —
har vidtagits för att exporten av tjänster från såväl statliga myndigheter och
bolag som kommuner och landstingskommuner skall främjas (prop.
1980/81:171, NU 1980/81:58, rskr. 1980/81:426; prop. 1983/84:168, NU
1983/84:40, rskr. 1983/84:382).

I den nu aktuella propositionen anförs (s. 40) att flera hinder av formell
och praktisk natur hittills har försvårat en framgångsrik exportsamverkan
mellan kommunerna och näringslivet. Det finns, uttalar statsrådet Mats
Hellström, flera skäl för en sådan exportsamverkan. Kommunala tjänster
kan t. ex utgöra en del av ett fullständigt system. Vidare har kommuner och
landstingskommuner erfarenhet av hur driften av olika typer av anläggningar
skall organiseras och administreras. Kommuner och landstingskommuner
kan också spela en viktig roll i marknadsföringen av system,
bl. a. genom att ställa referensobjekt till förfogande. I propositionen anförs
också exempel på initiativ till egna exportaktiviteter som vissa kommuner
och landstingskommuner har tagit.

Kommunala åtgärder för att främja svensk export kan i viss mån redan
nu vidtas inom ramen för den kommunala kompetensen, sägs det vidare
i propositionen. En utvidgning av den kommunala kompetensen genom
lag anses emellertid nödvändig för att möjliggöra ett ökat engagemang på
detta område. En proposition i denna fråga aviseras.

Utskottet anser att man i motionerna 1984/85:3065 (fp) och 1984/
85:3066 (m) ger uttryck för en ensidigt negativ uppfattning om de offentliga
organens möjligheter att hävda sig på exportmarknaderna. Internatio -

NU 1984/85:33

nell marknadsföring ställer självfallet stora krav på företagsledning och
marknadsföringskompetens hos de statliga och kommunala organen. Denna
kompetens kan de emellertid skaffa sig själva eller få tillgång till i
samarbete med företag i offentlig eller privat ägo. I det nu aktuella avseendet
torde det vara fråga om praktiska och organisatoriska hinder för en
ökad export snarare än problem som hänger samman med att verksamheten
drivs i offentlig regi. Tjänsteexport från offentliga organ befinner sig
ännu i sin linda och erfarenheterna får visa hur man bäst kan tillägna sig
den kommersiella kompetens som behövs.

Utskottet vill i sammanhanget nämna att det säkert finns köparländer
som ser det som en fördel att tjänster tillhandahålls på den internationella
marknaden av inte bara privata företag utan även offentliga organ.

Det finns också anledning att peka på det konstruktiva samspel för en
ökad export som kan ske mellan offentliga tjänsteproducerande organ och
industrier. Utskottet noterar vad som i detta avseende sägs i propositionen
(s. 15). Den offentliga sektorn utgör allmänt sett ett stöd och en tillgång för
landets samlade exportansträngningar, framhålls där. Inom denna sektor
har sedan lång tid skapats en infrastruktur som även utgör en viktig grund
för exportarbetet. Vidare medverkar den offentliga sektorn till en utveckling
av varor och tjänster genom upphandling. Offentliga organ kan också
fungera som ”dörröppnare” på vissa marknader. Myndigheterna har dessutom
referensobjekt för utländska köpare.

Utskottet understryker med hänvisning till det nu sagda den stora betydelse
som samspelet mellan den offentliga sektorn och näringslivet har för
svensk export.

Det följer av det som nu anförts att utskottet inte anser att riksdagen bör
göra något sådant uttalande till regeringen som föreslås i motion 1984/
85:3066 (m). Motionen avstyrks alltså i här aktuell del.

Tjänsteexport inom arbetsmiljöområdet

Eftersom Sverige har kommit långt på arbetsmiljöområdet i förhållande
till många andra industriländer borde de erfarenheter som har vunnits vad
gäller teknik, kontroll och organisation kunna tillhandahållas på en internationell
marknad, sägs det i motion 1984/85:2082 (m). Motionärerna
anser att regeringen bör låta utreda möjligheterna till en internationell
marknadsföring av svenska erfarenheter på arbetsmiljöområdet.

Utskottet har i det föregående (s. 21) nämnt att särskilda åtgärder har
vidtagits för att exporten av tjänster från bl. a. den statliga sektorn skall
främjas. Den sektor som nämns i motionen, arbetarskydd och arbetsmiljöfrågor
i vidare bemärkelse, är ett exempel på områden där en internationell
marknadsföring av svenskt kunnande och svensk teknik borde kunna
ske. Enligt vad utskottet har inhämtat pågår under arbetsmarknadsdepartementets
ledning ett aktivt arbete med det syfte som anges i motionen.

NU 1984/85:33

Bl. a. har en inventering påbörjats för att försöka få fram system och
produkter inom departementets arbetsområde som kan vara lämpade för
avsättning på export. Ett liknande arbete pågår för övrigt också inom
andra departement. En konferens om offentlig tjänsteexport hölls i början
av mars i år i regi av utrikesdepartementets handelsavdelning och med
deltagande från såväl statliga myndigheter som kommuner. Konferensen
var ett led i arbetet med att främja tjänsteexport från den offentliga
sektorn. Det var en enig uppfattning bland deltagarna att det finns en
marknad för deras tjänster men att exportarbetet är ett långsiktigt arbete
som ger effekt först på sikt.

Med hänsyn till det nu sagda finnér utskottet att riksdagen inte behöver
vidta någon åtgärd för att syftet med motion 1984/85:2082 (m) skall nås.

Byggexport

I tre motioner har väckts förslag som syftar till att svensk byggexport
skall underlättas. En (fp) berör byggsektorn i vidare bemärkelse, en (vpk)
uppmärksammar framför allt trähusindustrin och en (c) slutligen tar upp
frågan om samverkansvillkor för exportstöd. Utskottet behandlar först de
två motionerna om bygg- och trähussektorerna.

De svenska byggföretagen har ett gott rykte internationellt, sägs det i
motion 1984/85:2633 (fp). Svensk företagsamhet och byggteknik ligger
långt framme. Infrastrukturbyggandet har från svensk sida varit framgångsrikt.
Svensk dammbyggnadskonst är t. ex. sedan flera år etablerad i
ett flertal länder. På samma sätt som för övrig exportverksamhet krävs
kunskap och initiativkraft för att företagen skall kunna erövra nya marknadsandelar.
Ett antal större svenska byggföretag har visat vägen för de
mindre företagen. Statsmakterna kan emellertid på olika sätt hjälpa företagen
i deras exportansträngningar. Genom stimulansåtgärder för ökad
export och effektiv uppbackning av svenska företag utomlands skulle
Sveriges roll som en av världens ledande byggexportnationer kunna befästas.
Ett område där åtgärder enligt motionärerna är angelägna är tekniska
handelshinder. Sådana hinder sägs vara vanligt förekommande inom
byggsektorn och försvåra exportansträngningarna. Det internationella
samarbetet i syfte att åstadkomma ökad harmonisering av lagar, förordningar
och bestämmelser borde enligt motionärernas mening effektiviseras.
Det nordiska samarbetet borde intensifieras. Prioritet borde samtidigt
ges åt samarbetet inom ramen för GATT-avtalet och ECE:s (FN:s ekonomiska
kommission för Europa) harmoniseringsprojekt med beaktande av
samarbetet inom EG och EFTA. Standarder, normer och provningar
borde i ökad utsträckning göras internationellt likformiga. Motionen utmynnar
i ett förslag att riksdagen i ett tillkännagivande till regeringen skall
ansluta sig till det som sägs i motionen om ökade insatser för främjande av
svensk byggexport.

NU 1984/85:33

Ökade insatser för att exporten från den svenska byggnadsindustrin
skall främjas efterlyses också i motion 1984/85:2081 (vpk). Exporten av
trähus ställs här i centrum för intresset. Motionärerna finner det bl. a.
beklagligt att de svenska husproducenterna inte har tillräcklig beredskap
och förmåga till samordning för att kunna offerera och leverera hus i
samband med naturkatastrofer. Också rent allmänt har insatserna för t. ex.
samordning och säljstöd varit otillräckliga. Motionärerna anser att åtgärder
bör vidtas för att den svenska trähus- och byggnadsindustrin skall
utvecklas, särskilt på exportmarknaderna.

Utskottet konstaterar med anledning av vad som sägs i motionerna att
byggsektorn är en av två sektorer som fr. o. m. innevarande budgetår har
blivit föremål för särskilda sektorinriktade satsningar med Sveriges exportråd
som huvudman. Så har skett efter beslut av riksdagen våren 1984 på
grundval av förslag i proposition 1983/84:168 om exportfrämjande verksamhet
(NU 1983/84:40, rskr. 1983/84:382). Den andra sektorn är energiteknik.
Ett särskilt organ benämnt Svensk bygg- och energiexport (SWEBEX)
har inrättats inom Exportrådet. Utöver de medel som redan
tidigare användes för att främja exporten inom de berörda sektorerna
ställdes genom riksdagens beslut 18 milj. kr. till förfogande för verksamheten.
Export från den del av byggnadsindustrin som omfattas av den
träbearbetande industrin kan stödjas också inom ramen för statens industriverks
särskilda branschprogram för denna industri.

Vad gäller internationellt samarbete rörande harmonisering m. m. inom
byggområdet kan följande nämnas. Sedan många år tillbaka finns för det
nordiska samarbetet i hithörande frågor en särskild kommitté med benämningen
Nordiska kommittén för byggbestämmelser. Arbetet är inriktat på
att söka få till stånd bl. a. gemensamma bestämmelser och likformiga
provningsmetoder. I samband med Nordiska rådets möte i mars i år
uppmärksammades arbetet inom ramen för det nordiska handlingsprogrammet
för bostads- och byggsektorn — i vilket bl. a. arbetet inom den
nyss nämnda kommittén ingår — och gjordes uttalanden av innebörd att
samarbetet borde intensifieras. Det harmoniseringsprojekt inom ECE som
åberopas i motionen är ett prioriterat projekt i ECE:s arbete. Det har
samma inriktning som det nyss nämnda nordiska samarbetsprojektet och
stöds från svensk sida. Eftersom ett stort antal länder — även statshandelsländerna
— är inblandade i detta arbete rymmer det både stora problem
och stora möjligheter.

Med anledning av vad som sägs i motion 1984/85:2081 (vpk) om beredskap
hos de svenska husproducenterna för att leverera hus i samband med
jordbävningar och andra katastrofer kan följande nämnas. I början av
1980-talet bildades en särskild företagsgrupp för att pröva möjligheterna
att tillsammans ha denna leveransberedskap. Det har resulterat i konkret
samarbete mellan ett par av företagen som genom ett särskilt företag nu
levererar standardhus i enkelt utförande. En anledning till att någon mera

NU 1984/85:33

omfattande produktion inte förekommer torde vara att det är dyrt att
skaffa sig den speciella produktionsberedskap som krävs för denna typ av
leveranser och att företag i andra länder kan vara mera lämpade för
produktionen än svenska företag med deras traditionella inriktning på
högkvalitativa hus för relativt krävande miljöer.

Enligt utskottets mening har riksdagen genom att ställa sig bakom de
nyss nämnda exportfrämjande programmen medverkat till en sådan stimulans
av byggsektorns export som efterlyses i motionerna 1984/85:2081
(vpk) och 1984/85:2633 (fp). Det krävs onekligen kraftfulla, målmedvetna
åtgärder om den nuvarande överkapaciteten inom byggbranschen skall
kunna ledas över till exportmarknaderna. Med hänsyn till de statliga
insatser som sålunda redan görs i detta syfte Finnér emellertid utskottet att
motionerna i nu aktuella delar inte bör föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida.

Om export av hus i samband med naturkatastrofer behöver särskilt
främjas utgår utskottet från att så kan ske inom ramen för de nuvarande
exportstödsprogrammen.

Utskottet har i det föregående nämnt ett par exempel på hur tekniska
handelshinder inom byggsektorn uppmärksammas på det internationella
planet. Flera andra exempel finns. Utskottet anser liksom motionärerna att
det är angeläget att man från svensk sida aktivt stödjer och driver på
samarbetet för att inom detta område få till stånd t. ex. en harmonisering
av byggbestämmelser och ett ömsesidigt godkännande av provningsresultat.
Detta skulle väsentligt kunna underlätta handeln inom byggområdet.
Med hänsyn till det arbete som i detta syfte pågår anser utskottet emellertid
att något särskilt uttalande av riksdagen inte är nödvändigt för att ändamålet
med motion 1984/85:2633 (fp) i här aktuell del skall bli tillgodosett.

Med det nu sagda avstyrker utskottet motion 1984/85:2081 (vpk) och
motion 1984/85:2633 (fp) i nu berörda avseenden.

I motion 1984/85:2633 (fp) påyrkas ett tillkännagivande av riksdagen
om ökade insatser avseende upphandlingen i internationella organisationer
när det gäller projekt som är intressanta för byggindustrin.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det ligger en betydande
marknadspotential för bl. a. svensk byggindustri i den upphandling som
sker från de internationella organisationerna. Genom riksdagens beslut
om anslag till Exportrådet för innevarande budgetår (prop. 1983/84:100
bil. 5, NU 1983/84:40, rskr. 1983/84:382) har ökade medel ställts till
förfogande för att en intensifierad bevakning från Exportrådet skall bli
möjlig när det gäller projekt finansierade av internationella finansieringsorganisationer.
I den nu aktuella propositionen aviseras att Exportrådet
skall få i uppdrag att specificera ett projekt avseende en försöksverksamhet
med datoriserad projektförmedling och upphandling av tjänster. Detta
projekt kan bli av intresse för bl. a. byggindustrin.

NU 1984/85:33

Med hänsyn till det nu sagda finner utskottet att motionärernas önskemål
i huvudsak är tillgodosedda. Motionen avstyrks därför.

I samma motion, 1984/85:2633 (fp), önskas också ett tillkännagivande
av riksdagen om det som i motionen anförs om stöd till tjänsteexport inom
byggbranschen. Med sitt höga tekniska kunnande har Sverige goda möjligheter
att bidra med olika typer av konsulter och experter för byggprojekt
av större omfattning, anför motionärerna. De anser att ökad tonvikt i
fortsättningen borde läggas vid främjandet av tjänsteexport inom byggnadsbransch^.

Förslagen i proposition 1984/85:140 syftar till att tjänsteexport skall
främjas. I propositionen utpekas inte några särskilda sektorer som mer
angelägna objekt för de exportfrämjande insatserna än andra. Utskottet
erinrar dock om att exportstödet till byggsektorn har prioriterats särskilt
genom riksdagens beslut våren 1984 med anledning av den nyss nämnda
propositionen om exportfrämjande verksamhet. Detta har tagit sig konkret
uttryck i bl. a. inrättandet av SWEBEX (se s. 24). SWEBEX torde kunna
befatta sig med frågor avseende export såväl av byggindustrins produkter
som av dess tjänster.

Också när det gäller tjänsteexport inom byggsektorn anser utskottet
därför att motionärernas önskemål i stor utsträckning är tillgodosedda.

En återkommande fråga i riksdagen under de senaste åren har gällt det
krav på samverkan mellan minst tre företag som i regel gäller för att
exportstöd skall kunna lämnas. Motionärerna har önskat att detta krav
skall slopas. Som motiv har anförts att förutsättningarna för bl. a. svensk
trähusexport därmed skulle förbättras, vilket skulle kunna ge underlag för
ökad produktion och sysselsättning inom trähusindustrin. Motsvarande
krav med likartad motivering framförs nu i motion 1984/85:303 (c).

Utskottet erinrar inledningsvis om bakgrunden till det gällande kravet
på att minst tre företag skall samarbeta om ett stödprojekt: en ordning med
individuellt exportstöd anses riskera att bryta såväl mot de handelsavtal
som Sverige har ingått med EFTA och EG som mot GATT. Endast tvingande
skäl kan föranleda avvikelser från dessa avtal. Sådana skäl har
ansetts föreligga när det gäller tekobranschen men i princip inte när det
gäller trähusindustrin. När utskottet senast behandlade en motion i ämnet
konstaterade dock utskottet (NU 1983/84:40 s. 16) att en viss flexibilitet
förelåg i det stöd som administrerades av Exportrådet. Vissa möjligheter
fanns således att ge individuellt stöd. Utskottet återgav ett uttalande i
frågan i proposition 1984/85:168 om exportfrämjande åtgärder enligt
vilket sådana möjligheter kunde behöva utvecklas i framtiden. Utskottet
instämde i detta.

Ytterligare kan erinras om att utskottet våren 1983 (NU 1982/83:34 s.
36) pekade på möjligheten av att tre företag inom var och en av de tre
delbranscherna inom den träbearbetade industrin bildade en sådan grupp
som kunde bli berättigad till exportstöd.

NU 1984/85:33

Det är uppenbart, konstaterar utskottet, att kravet på samverkan i vissa
fall kan vara svårt att uppfylla därför att företagen inte kompletterar utan
direkt konkurrerar med varandra i sina exportansträngningar. Det saknas
en sådan naturlig affärsidé som kan underbygga en samverkan. Med
hänsyn härtill utgår utskottet från att de möjligheter till flexibilitet som kan
föreligga inom ramen för de internationellt överenskomna reglerna om
exportstöd tas till vara. Härigenom skulle de insatser som görs för t. ex.
svensk trähusindustri mera effektivt än för närvarande kunna gagna industrin
utan att ökade medelsanspråk för den skull behöver ställas. Någon
sådan konkret begäran om slopande av kravet på samverkan som påyrkas
i motion 1984/85:303 (c) anser utskottet emellertid inte att det finns förutsättningar
för riksdagen att framföra. Motionen avstyrks alltså.

Utskottet uppmärksammar i detta sammanhang att statens industriverk
nyligen har gett ut rapporten (SIND 1985:3) Exportsamverkan — företagens
erfarenheter. I utredningen kartläggs olika former av exportsamarbete.
Avsikten med utredningen har varit att studera vad som kännetecknar
lyckade och misslyckade projekt. Någon utvärdering av olika former
av stöd för att främja export görs inte. Betydelsen av att exportsamverkan
byggs upp kring en konkret affärsidé framgår av rapporten. 1 en inledande
kommentar anförs att det finns anledning att skapa ett bättre underlag för
att bedöma möjligheter och begränsningar av exportsamverkan som ett
medel att främja företagens försäljning på utländska marknader. Bättre
kunskap om förutsättningar för framgångsrik exportsamverkan behövs
också för att man skall kunna diskutera exportsamverkans roll i industripolitiken
och frågan huruvida staten skall främja exportsamverkan och i
så fall hur.

Anslagsfrågor

Till exportfrämjande verksamhet, dvs. den exportfrämjande verksamhet
som Sveriges exportråd antingen själv utövar eller planerar och leder inom
handelssekreterarorganisationen och utrikesrepresentationen, föreslås i
budgetpropositionen ett anslag av 224,5 milj. kr. för budgetåret 1985/86.
Utskottet tillstyrker detta anslag och erinrar dessutom om att utskottet i det
föregående (s. 18) har tillstyrkt att det s. k. konsultstöd som Exportrådet
administrerar omvandlas till ett garantistöd och att ramen för detta stöd
sätts till 5,2 milj. kr. för nästa budgetår. Utskottet tillstyrker också övriga
förslag från regeringen under denna punkt.

I detta sammanhang behandlar utskottet även motion 1984/85:1152 (m).
Där begärs ett tillkännagivande genom vilket riksdagen ansluter sig till det
som i motionen anförs om översyn av exportservicen till nystartade företag.
Den exportservice som nu tillhandahålls är inte tillräcklig för att
småföretagen skall få den hjälp de behöver när de vill gå ut på export,
anförs det i motionen.

Utskottet erinrar om att Exportrådet sedan flera år tillbaka har ett
särskilt program inriktat speciellt på små och medelstora företag. Genom

NU 1984/85:33

riksdagens beslut med anledning av propositionen våren 1984 om exportfrämjande
verksamhet (prop. 1983/84:168, NU 1983/84:40, rskr. 1983/
84:382) har Exportrådet fått ökade medel för sitt småföretagsprogram.
Också i andra avseenden stärktes genom riksdagens beslut förutsättningarna
för exportservice till de mindre företagen. Regeringens förslag byggde
bl. a. på en särskild utredning om exportfrämjande stöd till små och
medelstora företag. Någon ytterligare översyn av exportservicen i enlighet
med förslaget i motion 1984/85:1152 (m) synes med hänsyn till det nu
sagda inte nödvändig. I den mån nystartade företag när de vill gå ut på
exportmarknaden har särskilda problem vilka skiljer sig från dem som
andra företag har, utgår utskottet från att dessa problem kan hanteras
inom ramen för den exportservice som nu finns. Något särskilt program
just för nystartade företag synes emellertid inte behövligt.

1 fråga om den verksamhet som exportkreditnämnden (EKN) bedriver
föreslås i budgetpropositionen en höjning, inom oförändrad total garantiram,
av s/u-ramen (se s. 4) med 10 miljarder kronor, en höjning av den
rörliga kredit i riksgäldskontoret som har ställts till EKN:s förfogande
med 600 milj. kr. och ett förslagsanslag av 1 000 kr. för vissa förluster som
kan uppstå vid garantigivning enligt de riktlinjer som anges i propositionen.
Utskottet tillstyrker dessa förslag. Utskottet noterar att regeringens
hemställan under den nu aktuella punkten av förbiseende har blivit ofullständigt
formulerad i vad avser den nu nämnda s/u-ramen. Utskottet har
i sin hemställan tagit hänsyn härtill.

I motion 1984/85:2633 (fp), som innehåller förslag till åtgärder för
främjande av byggexport (se även s. 23), berörs det nu aktuella anslaget. I
motionen anförs att en minskad riskkapacitet inom EKN har inneburit
vissa begränsningar för byggnadsindustrins del. Det är i dag inte möjligt
att erhålla EKN-garantier annat än för export till ett starkt begränsat antal
länder. Enligt motionärerna borde övervägas att ge EKN utökade ramar
för garantigivning vid byggexport. I motionen påyrkas ett uttalande av
riksdagen av denna innebörd. Det som motionärerna anför i frågan ingår
i en bredare diskussion om finansieringsvillkor vid export till u-länder,
varvid även spörsmål om blandade krediter och u-landsbistånd tas upp.
Det faller utanför näringsutskottets beredningsområde att ta upp dessa
frågor.

Utskottet erinrar inledningsvis om förutsättningarna för EKN:s verksamhet.
Riksdagen maximerar beloppet för det statliga betalningsansvar
som EKN skall garantera. Detta belopp är för närvarande 70 miljarder
kronor. Enligt de grundläggande riktlinjer som riksdagen och regeringen
har fastställt för garantiverksamheten skall denna drivas med sikte på att
långsiktig balans mellan utgifter för skaderegleringar och administration
å ena sidan samt intäkter i form av premier och återvinningar å den andra
skall uppnås.

EKN :s garantigivning sker i första hand i form av s. k. normalgarantier,

NU 1984/85:33

n-garantier. Dessa garantier lämnas för affärer där riskerna med hänsyn
till det politiska och ekonomiska läget i köparlandet samt EKN:s tidigare
garantiåtaganden i landet kan anses godtagbara vid tidpunkten för garantigivningen.
För vissa affärer som EKN inte bedömer det möjligt att täcka
under normalgarantisystemet kan s. k. s/u-garantier medges. Inom s/ugarantisystemet
finns möjligheter till ett något större risktagande under
förutsättning att affären från svensk synpunkt är samhällsekonomiskt
betydelsefull och/eller att affären — vid export till u-land — är av betydelse
för u-landets ekonomiska utveckling. Även s/u-garantisystemet skall
emellertid drivas med sikte på långsiktig balans mellan utgifter och intäkter
i verksamheten. Affärer som redan vid beslutstillfället framstår som
mycket riskfyllda skall bedömas med stor restriktivitet.

I budgetpropositionen (bil. 5 s. 147 f.) anförs att EKN:s verksamhet
innebär en svår avvägning mellan uppgiften att ge ett rimligt stöd till
exporten, i huvudsak jämförlig med det som det stora flertalet utländska
konkurrenter erhåller, och uppgiften att begränsa statens förlustrisk. Riskerna
i garantigivningen har ökat väsentligt under senare år. I propositionen
understryks vikten av att åtgärder vidtas för ökad riskspridning,
riskdelning och återvinning.

Det framgår av EKN :s årsberättelse för verksamhetsåret 1983/84 att det
internationella skuldläget, även med en betydande riskvillighet från
EKN:s sida, begränsar nämndens möjligheter att garantera svensk export
på många marknader. Sålunda ges i dag endast undantagsvis eller i begränsad
utsträckning garanti beträffande export till flertalet länder i Mellanoch
Sydamerika och i södra Afrika. Även garanti för exporten till flera
statshandelsländer och länder i Mellersta Östern är underkastad restriktioner.
Samtidigt betonas att EKN är beredd att garantera många affärer på
upp till 5 eller 10 milj. kr. på åtskilliga marknader, där det är svårt att
garantera affärer på väsentligt högre belopp. Vidare är, sägs det, flertalet
marknader i Fjärran Östern helt öppna för garantigivning.

Det framgår vidare av årsredovisningen att EKN:s garantiverksamhet
har sin tyngdpunkt i vissa grenar av verkstadsindustrin. Sett i förhållande
till den totala exportverksamheten sägs emellertid att EKN torde ha större
betydelse för byggnadsentreprenadbranschen än för någon annan del av
det svenska näringslivet. Av den totala förbindelsegarantigivningen (räknat
på försäljningsvärden) svarade under verksamhetsåret 1983/84 entreprenadarbeten
för 20 %

Redovisningen i det föregående ger utskottet anledning till följande
kommentarer.

Ramen för EKN :s garantigivning är så vid att den inte i sig utgör någon
begränsning för en ökad garantigivning för byggexport. Någon utvidgning
med hänsyn till byggindustrins behov av garantiramen eller av den del
därav som är särskilt reserverad för s/u-garantier finnér utskottet inte
anledning att förorda. Inte heller bör i förväg fastställas att viss del av

NU 1984/85:33

utrymmet för garantigivning skall avse just byggindustrin. Denna bör
bedömas på samma villkor som annan export. Som nyss nämndes svarar
för övrigt entreprenadarbeten för en ganska stor del av EKN:s garantiåtaganden.

Det som begränsar EKN:s möjligheter att bevilja garantier är reglerna
för garantigivningen snarare än en för snävt tilltagen garantiram. Som har
framgått av det föregående skall en långsiktig balans mellan utgifter och
inkomster eftersträvas. Som också har framgått har den försämrade riskbilden
under senare år på många av exportmarknaderna medfört begränsningar
i EKN:s möjligheter att bevilja garantier.

De grundläggande riktlinjerna för EKN:s verksamhet bör enligt utskottets
mening fortsätta att gälla. Att särskilda regler skulle tillämpas för
garantigivning vid just byggexport — något som inte uttryckligen föreslås
i motion 1984/85:2633 (fp) men som kan antas ligga i förlängningen av
dess resonemang — ställer sig utskottet inte bakom.

Det nu sagda hindrar inte att ökad uppmärksamhet kan behöva ägnas
byggindustrins särskilda finansieringsproblem i samband med export. Det
kan t. ex. vara fråga om säkerheter eller andra faktorer som är viktiga vid
bedömningen av kreditstöd. Enligt vad utskottet har erfarit pågår för
närvarande inom ramen för industriverkets branschprogram för den träbearbetande
industrin en inventering av de kredit- och garantimöjligheter
som står branschen till buds i samband med export. 1 samband härmed
kommer också behovet av eventuella kompletteringar eller andra förändringar
av dessa möjligheter att uppmärksammas. Utskottet konstaterar att
det arbete som sålunda pågår kan komma att ge uppslag till åtgärder som
ligger i linje med det grundläggande syftet med motion 1984/85:2633 (fp).
Med hänvisning till det som nu har anförts avstyrks motionen i här aktuell
del.

Utskottet noterar i det nu aktuella sammanhanget slutligen att regeringen,
enligt vad som sägs i proposition 1984/85:140 (s. 36), avser att göra en
översyn av förordningen (1974:60) om exportkreditgarantigivning i syfte
att ge tydligare anvisningar rörande exportkreditnämndens befogenhet att
garantera tjänsteexport.

Övriga anslagsförslag tillstyrks av utskottet. Det gäller anslagen B 6,
Byråer för handels- och råvarufrågor, B 7, Internationell råvarulagring
och E 1, Kommerskollegium.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande frihandel

att riksdagen avslår motion 1984/85:559 yrkande 2 och motion

1984/85:2805 yrkande 8,

2. beträffande frihandelssystemets verkningar

att riksdagen avslår motion 1984/85:2089 yrkande 2,

NU 1984/85:33

3. beträffande spridning av utrikeshandeln m. m.

att riksdagen avslår motion 1984/85:2089 yrkande 1,

4. beträffande utnyttjande av investeringsfonder för främjande av
tjänsteexport

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:140 i ifrågavarande
del och med avslag på motion 1984/85:3064 yrkande
1 antar i propositionen framlagda förslag till

a) lag om ändring i lagen (1979:609) om allmän investeringsfond,

b) lag om ändring i lagen (1982:1185) om inbetalning på särskilt
investeringskonto,

c) lag om ändring i lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv,

d) lag om ändring i lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt
vinstkonto,

5. beträffande villkor för utnyttjande av investeringsfonder
att riksdagen

a) avslår motion 1984/85:3065 yrkande 3 och motion 1984/
85:3066 yrkande 2,

b) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om inhämtande av synpunkter från de fackliga organisationerna,

6. beträffande tjänstehandelsdelegation

att riksdagen avslår motion 1984/85:3065 yrkande 2,

7. beträffande konsultstöd
att riksdagen

a) med bifall till proposition 1984/85:140 i ifrågavarande del
bemyndigar regeringen att medge att utfästelser om stöd avseende
konsultexport får lämnas till ett belopp av högst
5 200 000 kr. budgetåret 1985/86,

b) avslår motion 1984/85:3064 yrkande 2,

8. beträffande decentralisering av svensk projektexport
att riksdagen avslår motion 1984/85:3064 yrkande 3,

9. beträffande tjänsteexport i övrigt

att riksdagen med anledning av proposition 1984/85:140 i ifrågavarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

10. beträffande valutalagstiftningen

att riksdagen avslår motion 1984/85:3065 yrkande 1 och motion
1984/85:3066 yrkande 1 i ifrågavarande del,

11. beträffande hinder i övrigt för tjänsteexport

att riksdagen avslår motion 1984/85:3066 yrkande 1 i ifrågavarande
del,

12. beträffande tjänsteexport inom arbetsmiljöområdet
att riksdagen avslår motion 1984/85:2082,

NU 1984/85:33

13. beträffande byggexport

att riksdagen avslår motion 1984/85:2081 och motion 1984/
85:2633 yrkande 1,

14. beträffande upphandling i internationella organisationer
att riksdagen avslår motion 1984/85:2633 yrkande 2,

15. beträffande tjänsteexport inom byggbranschen

att riksdagen avslår motion 1984/85:2633 yrkande 4,

16. beträffande villkor för exportstöd

att riksdagen avslår motion 1984/85:303,

17. beträffande anslag till exportfrämjande verksamhet

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:100 bilaga 5
punkt E 2

a) till Exportfrämjande verksamhet för budgetåret 1985/86 under
tredje huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
224 500 000 kr.,

b) godkänner att den rörliga kredit, som ställts till förfogande
för handelssekreterarnas verksamhet och utnyttjas av Sveriges
exportråd, höjs med 5 000 000 kr. till 15 000 000 kr.,

c) bemyndigar regeringen att medge att utfästelser om stöd till
svensk projektexport får lämnas till ett belopp av högst
35 000 000 kr.,

18. beträffande exportservice till nystartade företag
att riksdagen avslår motion 1984/85:1152,

19. beträffande exportkreditnämnden

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:100 bilaga 5
punkt E 3

a) medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av statsgaranti
för exportkrediter till ett belopp av högst
70 000 000 000 kr., varav 22 000 000 000 kr. reserveras för garantigivning
vid särskilt samhällsintresse och för garantigivning
vid export av betydelsé för u-ländernas ekonomiska utveckling,
samt bemyndigar regeringen att överföra ytterligare
10 000 000 000 kr. för sådan garantigivning om så anses erforderligt,

b) godkänner att den rörliga kredit i riksgäldskontoret som
ställts till exportkreditnämndens förfogande för att vid behov
användas för utbetalning av ersättningar för förluster i garantiverksamheten
höjs med 600 000 000 kr. till 3 300 000 000 kr.,

c) till Exportkreditnämnden, täckande av vissa förluster för
budgetåret 1985/86 under tredje huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
av 1 000 kr. för vissa förluster som kan uppstå vid
garantigivning enligt de riktlinjer som förordas i propositionen,

NU 1984/85:33

20. beträffande garantigivning vid byggexport

att riksdagen avslår motion 1984/85:2633 yrkande 3,

21. beträffande byråer för handels- och råvarufrågor m. m.

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:100 bilaga 5
punkt B 6 till Byråer för handels- och råvarufrågor m. m. för
budgetåret 1985/86 under tredje huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
av 8 487 000 kr.,

22. beträffande internationell råvarulagring

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:100 bilaga 5
punkt B 7 till Internationell råvarulagring för budgetåret 1985/
86 under tredje huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av
3 700 000 kr.,

23. beträffande kommerskollegium

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:100 bilaga 5
punkt E 1 till Kommerskollegium för budgetåret 1985/86 under
tredje huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 33 452 000 kr.

Stockholm den 22 maj 1985

På näringutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Tage Sundkvist (c), Lilly Hansson (s),
Erik Hovhammar (m), Lennart Pettersson (s), Sten Svensson (m), WiviAnne
Radesjö (s), Karl-Erik Häll (s), Per Westerberg (m), Christer Eirefelt
(fp), Jörn Svensson (vpk), Birgitta Johansson (s), Lars Ahlström (m),
Per-Ola Eriksson (c) och Sylvia Pettersson (s).

Reservationer

1. Frihandel (mom. 1)

Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Christer
Eirefelt (fp) och Lars Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "Det är”
och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

1 enlighet med vad som förordas i motionerna 1984/85:559 (m) och
1984/85:2805 (fp) måste Sverige i alla internationella sammanhang fortsätta
och intensifiera sina ansträngningar i syfte att protektionism skall
motverkas och den öppna världshandeln stärkas. Detta gäller såväl handeln
med varor som handeln med tjänster. Behovet av att det internationella
samarbetet om tjänstehandel aktiveras har särskilt understrukits i
motionerna. Utskottet instämmer i det som där sägs. Det är vidare viktigt

NU 1984/85:33

att regeringen tar initiativ till ett bredare internationellt samarbete syftande
till att undanröja icke-tariffära handelshinder. Utskottet delar också
motionärernas uppfattning att Sverige tillsammans med andra i-länder
måste undanröja de handelshinder som gör att u-länderna inte får tillträde
till i-ländernas marknader. För egen del borde Sverige t. ex. besluta att
successivt avveckla importbegränsningarna på tekovaror. Förslag om detta
har tidigare framförts av moderata samlingspartiet och folkpartiet i en
reservation till näringsutskottets betänkande NU 1984/85:25 om tekopolitiken.

Med det nu sagda tillstyrker utskottet motionerna 1984/85:559 (m) och
1984/85:2805 (fp) i här aktuella delar.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande frihandel

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:559 yrkande 2 och
motion 1984/85:2805 yrkande 8 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

2. Frihandel (mom. 1)

Tage Sundkvist (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 9 som börjar med ”Det är” och slutar med ”avstyrks
därför” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att Sverige i internationella sammanhang arbetar
för att främja en öppen internationell handel. Eftersom detta kan anses
vara i överensstämmelse med vad som krävs i motionerna 1984/85:559 (m)
och 1984/85:2805 (fp) i här aktuella delar bör dessa lämnas utan åtgärd.

3. Frihandel (mom. 1)

Jörn Svensson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande på s. 9 som
börjar med ”Det är” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande
lydelse:

De insatser som görs från regeringens sida för att motverka protektionism
och även i andra avseenden främja en öppen handel över gränserna
borde rimligen vara tillräckliga betraktade utifrån det perspektiv på frihandel
som används i motionerna 1984/85:559 (m) och 1984/85:2805 (fp).
Motionerna avstyrks därför. Enligt utskottets mening finns det emellertid
anledning att driva det internationella handelspolitiska samarbetet utifrån
en i väsentliga delar annan syn på frihandeln än den som kommer till
uttryck i dessa motioner. Utskottet återkommer strax till detta.

4. Frihandelssystemets verkningar (mom. 2)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Utskottet

NU 1984/85:33

konstaterar” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion 1984/85:2089 (vpk) har det vid sidan av den
klassiska frihandelsteorin alltid existerat alternativa teorier om internationell
handel. Dessa teorier — bland vilka den av Gunnar Myrdal uppställda
är den för vår tid relevanta — tar sin utgångspunkt i de verkliga förhållanden
som råder och inte i abstrakta föreställningar. Därför leder de till en
mer konkret och politiskt präglad syn på frihandeln. Doktrinära frihandelssystem
skapar under vår tids förhållanden ökad ojämlikhet. Protektionism,
syftande till att under övergångsperioder skydda svaga och beroende
länders självständiga utveckling, är därför inte negativ. Protektionism
använd för att öva påtryckning från rika och mäktiga länders sida är
däremot förkastlig. En ekonomisk världsordning med större jämlikhet
måste först skapas innan frihandelssystemet kan komma till sin rätt. Även
under en sådan ordning är det viktigt att frihandeln inte tillåts leda till
ensidighet och utarmning av näringsmässiga och sociala strukturer i de
enskilda länderna.

Utskottet anser liksom motionärerna att när Sverige arbetar för den
internationella handelns utveckling detta måste ske utifrån perspektivet att
det egna nationella oberoendet inte skall inskränkas av embargokrav och
skyddsåtgärder från stora industriländer. Sverige har inget skäl att självt
acceptera en grad av öppenhet som våra stora handelspartner icke accepterar.
Sverige har också anledning att aktivt arbeta för de utvecklings- och
jämlikhetsmål vilka i dag lätt skyms undan i diskussionen om världsekonomin
och handelssystemet. Dessa mål gynnas nämligen inte av den typ av
handelssystem som frihandeln representerar.

De nu angivna synpunkterna utvecklas ytterligare i motionen. Utskottet
anser att riksdagen bör ansluta sig härtill i ett särskilt uttalande till regeringen.
Utskottet tillstyrker således motion 1984/85:2089 (vpk) i här aktuell
del.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande frihandelssystemets verkningar

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2089 yrkande 2 som
sin mening gér regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Spridning av utrikeshandeln m. m. (mom. 3)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med ”Utskottet
har” och slutar på s. 13 med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:
Sverige är starkt beroende av export och import för att upprätthålla
produktion och konsumtion inom landet. Detta begränsar allvarligt regeringens
möjligheter att lösa den svenska ekonomins balansproblem genom
generella åtgärder, samtidigt som sårbarheten ökar i samma takt som
importberoendet.

NU 1984/85:33

Ett sätt att minska sårbarheten är, som föreslås i motion 1984/85:2089
(vpk), att åstadkomma en större länderspridning i både exporten och
importen. Framför allt synes det utskottet angeläget att handeln med de
socialistiska länderna och med länderna i tredje världen utvecklas. Regeringen
bör därför intensifiera sina ansträngningar i detta syfte. Det är
vidare enligt utskottets mening uppenbart att en vidgad handel med statshandelsländerna
skulle underlättas genom inrättandet av ett statligt handels-
och bytesbolag.

Utskottet delar uppfattningen i samma motion att Sveriges internationella
beroende i institutionellt avseende, sådant detta beroende utvecklas
i motionen, är stort och menligt för landets utveckling. Regeringen bör
därför vidta åtgärder för att detta beroende skall minskas.

I enlighet med vad som föreslås i motionen bör riksdagen i ett tillkännagivande
till regeringen ansluta sig till det som nu sagts.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande spridning av utrikeshandeln m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2089 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Utnyttjande av investeringsfonder för främjande av tjänsteexport (mom. 4)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”1 likhet”
och slutar med ”få förekomma” bort ha följande lydelse:

Den svenska kapitalexporten och de svenska utlandsinvesteringarna
behöver inte särskilt uppmuntras. De är oroväckande stora ändå. Utskottet
delar därför uppfattningen i motion 1984/85:3064 (vpk) att investeringsfonderna
inte bör få utnyttjas för investeringar i maskiner och inventarier
utomlands och föreslår att riksdagen avslår propositionen i denna del.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande utnyttjande av investeringsfonder för främjande av
tjänsteexport

att riksdagen med anledning av proposition 1984/85:140 i ifrågavarande
del och med bifall till motion 1984/85:3064 yrkande
1 antar i propositionen framlagda förslag till

a) lag om ändring i lagen (1979:609) om allmän investeringsfond,
med undantag av föreslaget tillägg i 5 § fjärde stycket,

b) lag om ändring i lagen (1982:1185) om inbetalning på särskilt
investeringskonto, med undantag av föreslaget tillägg i 7 § fjärde
stycket,

c) lag om ändring i lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv,

NU 1984/85:33

d) lag om ändring i lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt
vinstkonto.

7. Villkor för utnyttjande av investeringsfonder (mom. 5)

Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Christer
Eirefelt (fp) och Lars Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 15 med ”Skatteutskottet
har” och slutar på s. 16 med ”aktuella delar” bort ha följande
lydelse:

I motionerna 1984/85:3065 (fp) och 1984/85:3066 (m) anförs att förutsättningarna
för det föreslagna fondutnyttjandet är onödigt komplicerade.
Näringsutskottet anser detta påpekande riktigt och viktigt. Den föreslagna
ordningen ger också utrymme för ett betydande godtycke av regeringen
vid tillämpningen. I en avvikande mening till skatteutskottets yttrande av
moderata samlingspartiets och folkpartiets representanter har anförts att
det särskilt kan sättas i fråga om det är motiverat att uppställa krav med
avseende på projektets storlek etc. eller investeringens allmänna önskvärdhet.
Näringsutskottet är av samma uppfattning och förordar därför, i likhet
med vad som föreslås i den avvikande meningen, att verksamheten så snart
som möjligt skall utvärderas i syfte att ett enklare system skall komma till
stånd. Härvid bör också prövas om reglerna om den fria sektorn bör göras
tillämpliga på ifrågavarande investeringar. Näringsutskottet föreslår att
riksdagen genom ett särskilt tillkännagivande ansluter sig till det nu sagda.
Därigenom skulle önskemålen i motion 1984/85:3066 (m) bli uppfyllda.
Genom ett sådant uttalande skulle också det grundläggande syftet med
motion 1984/85:3065 (fp) bli tillgodosett.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande villkor för utnyttjande av investeringsfonder

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:3066 yrkande 2 och
med anledning av motion 1984/85:3065 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Villkor för utnyttjande av investeringsfonder (mom. 5)

(under förutsättning av bifall till reservation 6)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 15 med ”Skatteutskottet
har” och slutar på s. 16 med ”aktuella delar” bort ha följande
lydelse:

I det föregående (s. 36) har utskottet föreslagit att riksdagen med bifall
till motion 1984/85:2081 (vpk) skall avslå regeringens förslag att investeringsfonder
skall få utnyttjas för vissa investeringar utomlands. Det finns

NU 1984/85:33

då ingen anledning för utskottet att ta ställning till de villkor som enligt
regeringen bör gälla för tillstånd till fondutnyttjande eller att närmare
bemöta den argumentering som i motionerna 1984/85:3065 (fp) och
1984/85:3066 (m) framförs till förmån för andra regler för fondutnyttjandet.
Motionerna avstyrks med hänsyn härtill.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande villkor för utnyttjande av investeringsfonder

att riksdagen avslår motion 1984/85:3065 yrkande 3 och motion
1984/85:3066 yrkande 2.

9. Tjänstehandelsdelegation (mom. 6)

Tage Sundkvist (c), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per
Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp), Lars Ahlström (m) och Per-Ola
Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar helt uppfattningen i motionerna 1984/85:3065 (fp) och
1984/85:3066 (m) att det inte behövs något särskilt samarbetsorgan för
tjänstehandel i form av en tjänstehandelsdelegation. Att inrätta en sådan
vore att överorganisera det samarbete inom området som onekligen bör
komma till stånd men som lika gärna kan ske informellt och, i den mån
detta inte är tillräckligt, genom det expertorgan som redan finns för exportfrämjande
uppgifter, nämligen Sveriges exportråd. 1 enlighet med vad
som föreslås i motion 1984/85:3065 (fp) bör riksdagen göra ett uttalande
av denna innebörd.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. beträffande tjänstehandelsdelegation

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:3065 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Konsultstöd (mom. 7)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att konsultstödet liksom hittills
bör vara förbehållet projekt i utvecklingsländerna. Någon geografisk
utvidgning bör således inte ske. Riksdagen bör i enlighet med önskemålen
i motion 1984/85:3064 (vpk) uttala sig härför. Däremot har utskottet inget
att invända mot att stödformen ändras till ett garantistöd eller mot att stöd
skall kunna ges utan att det är bundet till vissa projekt.

NU 1984/85:33

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. beträffande konsultstöd
att riksdagen

a) (= utskottet),

b) med bifall till motion 1984/85:3064 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Decentralisering av svensk projektexport (mom. 8)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med "En
decentralisering” och slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse: Besluten

om stöd till svensk projektexport kan med fördel fattas centralt
av det organ, nämnden för svensk projektexport, som har en samlad
överblick över behoven och över de utvecklingsmöjligheter som kan knytas
till detta stöd. Utskottet anser att riksdagen bör bifalla motion 1984/
85:3064 (vpk) och sålunda i ett tillkännagivande till regeringen ansluta sig
till det som utskottet nu har anfört.

dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. beträffande decentralisering av svensk projektexport

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:3064 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Valutalagstiftningen (mom. 10)

Tage Sundkvist (c), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per Westerberg
(m), Christer Eirefelt (fp), Lars Ahlström (m) och Per-Ola Eriksson
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 20 med ”Med
hänsyn” och slutar på s. 21 med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Den nuvarande, mycket långtgående svenska valutaregleringen är uppenbarligen
ett centralt problem för de svenska exportföretagen, inte
minst för de företag som helt eller delvis handlar med tjänster. Att så är
fallet bekräftas av tjänsteexportutredningen och framhålls i flera remissvar
över utredningens betänkande. Vid finansutskottets behandling nyligen av
motioner om lättnader i valutaregleringen (FiU 1984/85:28) har de borgerliga
partiernas representanter i utskottet ansett att en liberalisering bör
genomföras med det snaraste. I en gemensam reservation har de föreslagit
att så skall ske. De synpunkter på valutaregleringen som framförs i de här
aktuella motionerna 1984/85:3065 (fp) och 1984/85:3066 (m) ligger helt i
linje med vad som där sägs.

Med hänvisning till den nu nämnda reservationen tillstyrker utskottet
förslagen i motionerna 1984/85:3065 (fp) och 1984/85:3066 (m) i här
aktuella delar. Riksdagen bör således i ett tillkännagivande till regeringen

NU 1984/85:33

ansluta sig till det som i motionerna sägs om behovet av att valutalagstiftningen
liberaliseras.

dels att utskottet under 10 bort hemställa

10. beträffande valutalagstiftningen

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:3065 yrkande 1
och motion 1984/85:3066 yrkande 1 i ifrågavarande del som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Hinder i övrigt för tjänsteexport (mom. 11)

Tage Sundkvist (c), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per Westerberg
(m), Christer Eirefelt (fp), Lars Ahlström (m) och Per-Ola Eriksson
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 21 med ”Utskottet
anser” och slutar på s. 22 med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att man i motionerna 1984/85:3065 (fp) och 1984/
85:3066 (m) fäster uppmärksamheten på viktiga problem när det gäller att
försöka öka den svenska exporten av tjänster. Det är fråga om problem sett
från både den offentliga och den privata tjänstesektorns utgångspunkt.
Tjänsteproduktion som sker inom ramen för offentliga monopol kommer
att ha uppenbara svårigheter att hävda sig på de internationella marknaderna
i konkurrens med de redan konkurrensutsatta privata tjänsteföretag
som i regel uppträder där. Det skulle enligt utskottets mening främja
tjänsteexporten — och vore också önskvärt från en rad andra utgångspunkter
som emellertid inte skall tas upp här — om de offentliga monopolen
inom väsentliga delar av tjänstesektorn kunde brytas. Som också
framhålls i motionerna innebär den offentliga egen-regiverksamheten att
privata tjänsteföretag inte får möjlighet att leverera tjänster till offentliga
organ. De kan därmed inte skaffa sig sådana referensobjekt som kan vara
nödvändiga för att vinna insteg på exportmarknaderna.

Utskottet anser att riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av nu
angiven innebörd. Därmed skulle önskemålen i motion 1984/85:3066 (m)
tillgodoses. Ett sådant uttalande skulle också ligga i linje med vad som sägs
i motion 1984/85:3065 (fp).

dels att utskottet under 11 bort hemställa

11. beträffande hinder i övrigt för tjänsteexport

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:3066 yrkande 1 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

14. Byggexport (mom. 13)

Tage Sundkvist (c), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per Westerberg
(m), Christer Eirefelt (fp), Lars Ahlström (m) och Per-Ola Eriksson
(c) anser

NU 1984/85:33

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”berörda avseenden” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör alla möjligheter tas till vara att inom ramen
för det statliga exportstödet underlätta för företagen att vinna nya marknadsandelar.
Av särskild vikt är också att Sverige intensifierar sina ansträngningar
att i olika internationella sammanhang få till stånd en harmonisering
av byggbestämmelser och ett ömsesidigt godkännande av
provningsresultat m. m.

I enlighet med vad som förordas i motion 1984/85:2633 (fp) anser
utskottet att riksdagen i ett tillkännagivande till regeringen bör ansluta sig
till det som nu sagts om insatser för främjande av svensk byggexport.

dels att utskottet under 13 bort hemställa
13. beträffande byggexport

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2633 yrkande 1
och med avslag på motion 1984/85:2081 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. Byggexport (mom. 13)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”berörda avseenden” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion 1984/85:2081 (vpk) att det är
mycket otillfredsställande att en så viktig sektor som byggnads- och träindustrin
inte har getts möjligheter att på allvar hävda sig när det gäller
leveranser av hus i samband med naturkatastrofer av olika slag. Från de
exportfrämjande organens sida borde man kunna vidta åtgärder så att
företagen skaffar sig en beredskap för sådana leveranser, vilket skulle
kunna ge värdefulla sysselsättningstillskott till den hårt drabbade byggnads-
och trähusindustrin. Också i övrigt borde, i enlighet med vad som
sägs i motionen, ökade insatser göras för att t. ex. ge säljstöd och stimulera
till samordning i exportsatsningarna. Utskottet tillstyrker förslaget i motion
1984/85:2081 (vpk). Riksdagen bör hos regeringen begära att åtgärder
vidtas för att den svenska trähus- och byggnadsindustrin skall utvecklas,
särskilt på exportmarknaden. Genom sådana åtgärder skulle också önskemålen
i motion 1984/85:2633 (fp) delvis bli tillgodosedda.

Utskottet har (= utskottet) skall nås.

dels att utskottet under 13 bort hemställa

13. beträffande byggexport

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:2633 yrkande
1 och med bifall till motion 1984/85:2081 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1984/85:33

16. Villkor för exportstöd (mom. 16)

Tage Sundkvist (c), Erik Hovhammar (m), Sten Svenson (m), Per Westerberg
(m), Christer Eirefelt (fp), Lars Ahlström (m) och Per-Ola Eriksson
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med ”Det är”
och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärens uppfattning att det är angeläget att kravet
på samverkan för att exportstöd skall utgå snarast slopas. Ett ställningstagande
kan inte skjutas på framtiden. Då kan det vara för sent för många
exportsatsande företag. Utskottet tillstyrker alltså motion 1984/85:303 (c).
Regeringen bör vidta åtgärder som gör att det blir möjligt att erhålla
exportstöd även om samverkan med andra företag inte förekommer. Särskilt
angeläget är det att denna flexibilitet införs för trähusindustrin.

dels att utskottet under 16 bort hemställa

16. beträffande villkor för exportstöd

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:303 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

17. Garantigivning vid byggexport (mom. 20)

Christer Eirefelt (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 29 med ”Redovisningen
i” och slutar på s. 30 med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Svenska byggföretag som säljer på de växande marknaderna i u-länderna
får ofta se sig slagna av konkurrenter från andra i-länder, trots att
konkurrenternas produkter varken har högre kvalitet eller lägre pris. Konkurrenterna
vinner i stället genom att de kan erbjuda förmånliga finansieringsvillkor.
En av de finansieringsformer som borde särskilt granskas
med sikte på att byggindustrins exportmöjligheter skall förbättras är den
garantigivning som sker genom EKN. Som framhålls i motion 1984/
85:2633 (fp) och ytterligare framgår av utskottets redovisning i det föregående
har EKN:s minskade riskkapacitet under senare år medfört begränsningar
i nämndens möjligheter att bevilja garantier. Detta drabbar även
byggföretagens export. I enlighet med intentionerna i motionen borde
övervägas hur byggindustrins behov av exportkreditgarantier bättre än nu
skall kunna tillgodoses.

Utskottet föreslår att riksdagen bifaller motion 1984/85:2633 (fp) och
alltså genom ett särskilt uttalande till regeringen ansluter sig till det som
utskottet nu har anfört.

dels att utskottet under 20 bort hemställa

NU 1984/85:33

20. beträffande garantigivning vid byggexport

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2633 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Frihandelssystemets verkningar (mom. 2)

Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Christer
Eirefelt (fp) och Lars Ahlström (m) anför:

Vi erinrar om att moderata samlingspartiet och folkpartiet i andra sammanhang
har anfört att regeringens insatser på handelspolitikens område
är otillräckliga när det gäller att ge u-länderna tillträde till den svenska
marknaden för sina produkter. Förslag har framförts om att handelsbegränsningarna
för tekovaror skall avvecklas under en femårsperiod (NU
1984/85:25 res. 9). Vi vill också erinra om den inställning till de multinationella
företagens verksamhet som samma partier tidigare har gett uttryck
för och som innebär en mera positiv syn på de internationella företagen än
den som regeringen företräder (NU 1984/85:2 res. 15).

2. Decentralisering av svensk projektexport (mom. 8)

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per Westerberg och Lars Ahlström
(alla m) anför:

Det är med stor tvekan vi har ställt oss bakom regeringens planer på att
decentralisera viss del av den stödgivning som äger rum via nämnden för
svensk projektexport. Vi menar att det i Singapore, dit administrationen av
försöksverksamheten avses bli förlagd, redan finns kvalificerad kompetens
för att bevaka de svenska utlandsbaserade företagens intressen. Vi
understryker vikten av att den planerade utvärderingen kommer till stånd.

3. Garantigivning vid byggexport (mom. 20)

Christer Eirefelt (fp) anför:

Flertalet av de allra fattigaste länderna i Asien, Afrika och Latinamerika
har stora behov när det gäller att bygga bostäder, sjukhus, skolor, vägar,
energi- och industrianläggningar m. m. Svenska byggentreprenörer med
mångårig erfarenhet av u-landsverksamhet har här en stor uppgift att fylla.
I det föregående (s. 42 f.) har förordats att EKN skall ges utökade ramar
för garantigivning vid byggexport. Detta skulle främja exporten. Som
framhålls i motion 1984/85:2633 (fp) borde svensk byggexportindustri
dessutom ges ökade möjligheter att få blandade krediter. Främst borde
satsningar på blandade krediter göras inom ramar för ökat u-landsbistånd.
Det är viktigt att också andra möjligheter att kombinera byggprojekt av
den nyss nämnda typen med svenskt u-landsbistånd tas till vara.

NU 1984/85:33

Bilaga

Skatteutskottets yttrande
1984/85:7 y

om nya regler för investeringsfonder (prop. 1984/85:140)

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1984/85:140 om tjänsteexportfrågor jämte motioner i vad avser
förslag till lagändringar. Ifrågavarande lagändringar avser vissa utvidgningar
av de allmänna och särskilda investeringsfondernas användningsområde.
Utskottet får med anledning härav anföra följande.

Som ett led i att förbättra möjligheterna för svenska tjänsteproducerande
företag att göra exportsatsningar föreslås i propositionen att de ändamål för
vilka de allmänna och särskilda investeringsfonderna nu får tas i anspråk
utsträcks till att avse även kostnader för främjande av tjänsteexport. Härmed
kommer varu- och tjänsteexport att behandlas enligt likartade principer,
vilket finansministern anser rimligt mot bakgrund av den utveckling inom
internationell handel som ägt rum under senare tid. Sorn exempel på
fondutnyttjande som bör tillåtas nämns reklam, marknadsundersökningar
och utbildning med syfte att öka tjänsteexporten.

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot förslaget utan föreslår
att näringsutskottet tillstyrker propositionen i denna del.

I propositionen föreslås också att regeringen skall få medge att de
allmänna och särskilda investeringsfonderna tas i anspråk i samband med
investeringar i maskiner och andra inventarier utomlands. En förutsättning
för ett sådant medgivande bör enligt propositionen vara att den utländska
verksamheten utgör en del av den rörelse som det svenska företaget bedriver
i Sverige, således i en filial e. d. i utlandet. Vidare bör hänsyn tas till om
fondutnyttjandet leder till en definitiv skattelättnad för företaget, vilket blir
fallet om dubbelbeskattningsavtalet med det aktuella landet föreskriver
exempt-metoden för undvikande av dubbelbeskattning. I så fall bör ett
medgivande lämnas endast i undantagsfall. Dessutom sägs att ett fondutnyttjande
utomlands bör medges endast beträffande stora och lätt identifierbara
projekt och under förutsättning att investeringen framstår som önskvärd från
allmän synpunkt. Den fria sektorn bör enligt propositionen inte få användas i
dessa sammanhang. Som exempel på fall där ett fondutnyttjande kan vara
befogat nämns uppförande av prov- eller referensanläggningar i andra
länder.

I motion 3064 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas - med understrykande av
att investeringsfonderna uteslutande bör användas inom landet — avslag på
propositionen i denna del.

Christer Eirefelt och Hugo Bergdahl (båda fp) anser att de föreslagna

NU 1984/85:33 (SkU 1984/85:7 y)

reglerna är alltför restriktiva. De begär i motion 3065 att riksdagen uttalar att
inga krav bör ställas med avseende på projektets storlek etc. eller investeringens
allmänna önskvärdhet. Den fria sektorn bör enligt motionärerna få
användas i samband med investeringar utomlands.

Även Staffan Burenstam Linder m. fl. (m) kritiserar i motion 3066
förslaget för att vara komplicerat och utformat så att skönsmässiga bedömningar
blir nödvändiga. De begär därför en utvärdering av de nya reglerna
om några år i syfte att åstadkomma ett enklare system.

Investeringsfondernas primära syfte är konjunkturpolitiskt. De skall också
stimulera företagens allmänna tillväxt och konsolidering och kunna användas
i regionalpolitisk! syfte för långsiktiga investeringar av särskild betydelse för
sysselsättningen och för utvecklingen av landets näringsliv.

Utskottet delar finansministerns uppfattning att svenska företags investeringar
i maskiner och andra inventarier utomlands, t. ex. när det är fråga om
prov- eller referensanläggningar i andra länder, kan få positiva effekter på
sysselsättningen här i landet och på bytesbalansen. Det ligger därför enligt
utskottets mening i linje med fondernas ändamål att öppna en möjlighet att
utnyttja fonderna i samband med investeringar av detta slag. Det ligger i
sakens natur att betryggande garantier bör lämnas för att utlandsinvesteringar
som finansieras via fondmedel verkligen är till nytta för landet. Det är
därför enligt utskottet befogat att rätten till ett sådant utnyttjande förses med
vissa restriktioner. Utskottet finner dem som föreslås i propositionen väl
valda. Ordningen bör således vara att regeringen medger att medlen får
användas på nu avsett sätt om de angivna förutsättningarna är för handen.

Utskottet delar uppfattningen att den s. k. fria sektorn f. n. inte bör få
användas i samband med investeringar utomlands. Reglerna om den fria
sektorn innebär i princip att 30 % av ett företags investeringsfond får tas i
anspråk utan särskilt medgivande efter fem år. Inte minst kontrollskäl talar
enligt utskottets uppfattning emot att dessa regler görs tillämpliga på de nu
aktuella utlandsinvesteringarna.

Då rätten till utlandsinvesteringar med hjälp av investeringsfonderna i viss
mån innebär en nyordning av fondanvändningen förutsätter utskottet att
regeringen, när tillräcklig erfarenhet vunnits, gör en utvärdering av effekterna
av de nya reglerna. Någon särskild framställning härom av riksdagen är
enligt utskottets mening inte erforderlig. Med det anförda föreslår utskottet
att näringsutskottet tillstyrker propositionen även i denna del och avstyrker
motionerna.

Stockholm den 25 april 1985

På skatteutskottets vägnar
RUNE CARLSTEIN

NU 1984/85:33 (SkU 1984/85:7 y)

Närvarande: Rune Carlstein (s), Stig Josefson (c), förste vice talman
Ingegerd Troedsson (m)*, Olle Westberg (s), Hagar Normark (s), Bo
Lundgren (m), Ingemar Hallenius (c)*, Karl Björzén (m), Kjell Johansson
(fp), Anita Johansson (s), Lars Hedfors (s). Ewy Möller (m)*, Bruno
Poromaa (s), Erkki Tammenoksa (s)* och Torgny Larsson (s).

* Ej närvarande vid justeringen.

Avvikande mening

Förste vice talman Ingegerd Troedsson (m), Bo Lundgren (m). Karl
Björzén (m), Kjell Johansson (fp) och Ewy Möller (m) anser att det avsnitt av
utskottets yttrande som börjar med "Utskottet delar" och slutar med
"avstyrker motionerna” bort ha följande lydelse:

Utskottet ställer sig i och för sig bakom tanken på att utvidga investeringsfondernas
användningsområden till att avse även investeringar i maskiner
och inventarier utomlands. Sådana investeringar är ofta av betydelse för den
ekonomiska utvecklingen här i landet och ligger således enligt utskottet i linje
med fondernas syfte. Utskottet vill alltså inte motsätta sig att regeringens
förslag genomförs. Avslagsyrkandet i motion 3064 bör enligt utskottet
avstyrkas.

Utskottet anser emellertid att de angivna förutsättningarna för ett
fondutnyttjande för utlandsinvesteringar är onödigt komplicerade. De ger
också utrymme för ett betydande godtycke av regeringen vid tillämpningen.
Utskottet ställer sig bl. a. tveksamt till om det är motiverat att uttryckligen
uppställa krav med avseende på projektets storlek etc. eller investeringens
allmänna önskvärdhet. Med hänsyn härtill anser utskottet att verksamheten
bör utvärderas så snart som möjligt i syfte att åstadkomma ett enklare
system. Härvid bör också prövas om reglerna om den fria sektorn bör göras
tillämpliga på ifrågavarande investeringar. Med det sagda föreslår utskottet
att näringsutskottet tillstyrker motionerna 3065 och 3066.

NU 1984/85:33

Innehåll

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Proposition 1984/85:100 2

Förslag 2

Förslagens innebörd 3

Proposition 1984/85:140 4

Förslag 4

Huvudsakligt innehåll 4

Motionerna 5

Utskottet 6

Inledning 6

Övergripande frågor om frihandel m. m 6

Tjänsteexport 13

Inledning 13

Nya regler för utnyttjande av investeringsfonder 14

Tjänstehandelsdelegation 16

Konsultstöd 18

Svensk projektexport 18

Övriga förslag i propositionen 19

Särskilda hinder för tjänsteexport 19

Tjänsteexport inom arbetsmiljöområdet 22

Byggexport 23

Anslagsfrågor 27

Hemställan 30

Reservationer

1. Frihandel (m, fp) 33

2. Frihandel (c) 34

3. Frihandel (vpk) 34

4. Frihandelssystemets verkningar (vpk) 34

5. Spridning av utrikeshandeln m. m. (vpk) 35

6. Utnyttjande av investeringsfonder för främjande av tjänsteexport

(vpk) 36

7. Villkor för utnyttjande av investeringsfonder (m, fp) 37

8. Villkor för utnyttjande av investeringsfonder (vpk) 37

9. Tjänstehandelsdelegation (m, c, fp) 38

10. Konsultstöd (vpk) 38

11. Decentralisering av svensk projektexport (vpk) 39

12. Valutalagstiftningen (m, c, fp) 39

13. Hinder i övrigt för tjänsteexport (m, c, fp) 40

NU 1984/85:33

14. Byggexport (m, c, fp) 40

15. Byggexport (vpk) 41

16. Villkor för exportstöd (m, c, fp) 42

17. Garantigivning vid byggexport (fp) 42

Särskilda yttranden

1. Frihandelssystemets verkningar (m, fp) 43

2. Decentralisering av svensk projektexport (m) 43

3. Garantigivning vid byggexport (fp) 43

Bilaga

Skatteutskottets yttrande 1984/85:7 y om nya regler för
investeringsfonder 44

Liber Tryck AB Stockholm 1985