NU 1984/85:30

Näringsutskottets betänkande
1984/85:30

om energipolitik (prop. 1984/85:120 delvis, prop. 1984/85:150 delvis)Ärendet I

detta betänkande - varav en sammanfattning lämnas på s. 2 f. —
behandlas

dels proposition 1984/85:120 om riktlinjer för energipolitiken med undantag
av förslag till lag om vissa torvfyndigheter och därmed sammanhängande
lagändringar, vilka behandlas i utskottets betänkande NU 1984/
85:27, och av vissa delar som har överlämnats till skatteutskottet, försvarsutskottet
och bostadsutskottet,

dels proposition 1984/85: 150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten
för budgetåret 1985/86 m. m. (kompletteringspropositionen), såvitt
gäller rörlig kredit för statens vattenfallsverk (mom. 5),

dels — helt eller delvis - 14 motioner som har väckts med anledning av
proposition 1984/85: 120,

dels — helt eller delvis — 36 motioner från allmänna motionstiden rörande
bl. a.

energihushållning och energiproduktion i allmänhet,

vattenkraft,

vindkraft,

kärnkraft,

fasta bränslen,

etanol.

Propositionerna och motionerna redovisas i det följande. En översikt
över var i betänkandet de olika förslagen i propositionerna och de olika
motionsyrkandena behandlas lämnas i bilaga 4 (s. 245). Vissa förslags och
motionsyrkandens behandling i andra betänkanden redovisas i bilaga 5 (s.
249).

Till betänkandet har som bilagor också fogats de yttranden i ärendet som
har avgivits av skatteutskottet (SkU 1984/85:5 y, bilaga /), jordbruksutskottet
(JoU 1984/85:7 y, bilaga 2) och bostadsutskottet (BoU 1984/85:5
y, bilaga 3).

En förteckning över specialföredragningar etc. i samband med utskottets
beredning av ärendet och över inkomna skrivelser lämnas på s. 24.

1 Riksdagen 1984/85. 17 sami. Nr 30

NU 1984/85:30

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker, med ett undantag som gäller vattenkraft, regeringens
förslag till riktlinjer för energipolitiken liksom den strategi för översättning
och för avveckling av kärnkraften som redovisas i proposition
1984/85:120. I huvudsak innebär de föreslagna riktlinjerna en fortsättning
på 1981 års energipolitiska beslut. Energisystemet skall i största möjliga
utsträckning grundas på varaktiga, helst förnybara och inhemska, energikällor.
En effektiv energianvändning och en intensifierad energihushållning
skall främjas. Vid användning och utveckling av energiteknik skall
stränga krav ställas på säkerhet och omsorg om miljön. Senast år 2010 skall
den sista kärnkraftsreaktorn tas ur bruk. Strategin för att förbereda och
säkerställa kärnkraftens avveckling innebär att de beslut som behöver
fattas skall kunna grundas på ett så aktuellt underlag som möjligt. Riksdagen
skall vid regelbundet återkommande avstämningar lägga fast de närmare
riktlinjerna. Vid vaije steg i utvecklingen fram till år 2010 skall
eftersträvas att bästa tillgängliga teknik utnyttjas. En utgångspunkt är att
kärnkraften skall ersättas i första hand genom en effektivare elanvändning,
i andra hand genom övergång till inhemska bränslen, solvärme, naturgas
m. m. och i tredje hand genom nya elproduktionsanläggningar.

Samtliga oppositionspartier har i motioner framfört sin syn på energipolitiken.
Alla motionsyrkanden, utom såvitt de gäller vissa förstudier rörande
de fyra huvudälvarna, avstyrks av utskottet. Oppositionspartiernas
företrädare har följt upp sina motioner med reservationer. En förteckning
över alla reservationer — med partibeteckningar — finns i innehållsförteckningen
på s. 252 f. Om inte annat sägs i denna sammanfattning föreligger
reservationer i enlighet med de motionsyrkanden som nämns.

Vad gäller riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken finns sålunda två
reservationer (m; c) och i fråga om kärnkraftsavvecklingen fyra (m; m; c,
vpk; c, vpk).

Utskottet tillstyrker vidare regeringens förslag till riktlinjer för energianvändningen.
En strävan bör vara att energianvändningen i framtiden inte
skall överstiga den nuvarande nivån. En fortsatt energihushållning inom
uppvärmningssektorn förutsätts. Särskilt skall hushållningsinsatserna riktas
in på att olja och kol skall användas mer effektivt än för närvarande. De
väsentligaste styrmedlen bör även fortsättningsvis vara priset på energi
samt information, utbildning och rådgivning. Två reservationer gäller allmänna
riktlinjer för energianvändningen (m; c). Utskottet avstyrker inom
detta ämnesområde också mer specificerade önskemål bl. a. rörande utredning
om eleffektivitet (fp), hushållningsplan för elanvändningen (vpk), mål
för energianvändningen (c) och kommunal energiplanering (m).

De riktlinjer för elförsörjningen som utskottet tillstyrker innebär bl. a.
att vid utbyggnader av kraftsystemet hänsyn skall tas inte bara till kraftekonomin
utan även till effekterna på miljön, den regionala balansen och

NU 1984/85:30

sysselsättningen. Kolkondens bör övervägas först sedan alla andra alternativ
har prövats. Motionsyrkanden från tre partier har avstyrkts (m; c; vpk).

Ytterligare ett antal motionsyrkanden om kärnkraft avstyrks. Det gäller
bl. a. förslag om urdrifttagande av kärnkraftsblocket Ringhals 2 (c; vpk).
Utskottet anser att säkerhetsskäl skall vara avgörande för när ett kärnkraftverk
skall tas ur drift. De olika partierna följer upp sina tidigare
ställningstaganden i fråga om lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.
En annan fråga som tas upp gäller transport av kärnämnen (vpk). Härvid
utgår utskottet ifrån att berörda myndigheter följer utvecklingen på detta
område.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om vissa förändringar vid nuvarande
nämnden för hantering av använt kärnbränsle. Nämnden kommer att
kallas statens kärnbränslenämnd. Ett samarbetsorgan för kärnavfallsfrågor
föreslås bli inrättat. Kritiska motionsyrkanden (m; c) avstyrks.

Ytterligare avstyrks ett krav (m) på utredning om de finansiella konsekvenserna
av en längre kalkylerad livslängd för kärnkraftverken.

Den avgift på elkraft från kärnkraftverk som skall finansiera framtida
utgifter för använt kärnbränsle är för närvarande enligt regeringens beslut
1,9 öre per kWh. Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (c) om höjning av
avgiften. Härvid förutsätter utskottet att regeringen vid varje prövning av
avgiftens storlek fastställer denna så att målen för den verksamhet som den
finansierar skall kunna uppnås.

Motionsyrkanden (c; vpk) rörande kontrakt för upparbetning av använt
kärnbränsle avstyrks. Härvid anför utskottet att som en grundläggande
princip bör gälla att varje land tar fullt ansvar för det kärnavfall som
uppkommer inom landet.

Utskottet kommer beträffande vattenkraftens roll på lång sikt i det
framtida energisystemet till samma slutsats som bostadsutskottet, vilket
har yttrat sig i ämnet. Det finns anledning att ytterligare överväga denna
fråga. Med tillstyrkande av motioner från alla oppositionspartier anför
utskottet - och instämmer i vad bostadsutskottet har anfört — att de fyra
outbyggda huvudälvarna Torneälven, Kalixälven, Piteälven och Vindelälven
inte skall byggas ut. Det innebär att skäl saknas att genomföra sådana
förstudier härom som rekommenderas i propositionen. Några ytterligare
överväganden om de fyra huvudälvarna bör således inte göras. Socialdemokraterna
i utskottet reserverar sig på denna punkt. I övrigt föreligger
reservationer om vattenkraftsutbyggnaden på lång sikt (m; c, vpk; fp),
förstudier rörande vissa skyddade älvar (m; c, fp, vpk) och stöd m. m. till
små vattenkraftverk (m; c).

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till vissa ytterligare statliga insatser
inom vindkraftsområdet. Samtidigt betonas kraftföretagens ansvar
för den fortsatta utbyggnaden. Vart och ett av oppositionspartierna redovisar
i reservationer sin syn på den fortsatta vindkraftsutbyggnaden.

Frågor om beredskap mot fredstida störningar i eldistributionen behand -

NU 1984/85:30

las. På grundval av bl. a. utredningsarbete föranlett av den allvarliga störning
i elförsörjningen som inträffade i slutet av år 1983 drar utskottet
liksom regeringen slutsatsen att det svenska kraftöverförings- och eldistributionssystemet
vid en internationell jämförelse har en hög driftsäkerhet.
Ytterligare utredningsinsatser skall utföras. Med hänvisning härtill avstyrks
ett motionsyrkande (c) om en utredning om eldistributionssystemet.
Också ett yrkande (c) om stöd till reservkraftverk avstyrks.

Olika frågor rörande landets värmeförsörjning behandlas i propositionen.
Förslag därom tillstyrks av utskottet. Det gäller bl. a. stöd till sammankopplingar
av fjärrvärmenät. Motionsyrkanden (m; c; fp) härom avstyrks.
Andra frågor som tas upp här gäller solvärme, värmepumpar,
direktverkande elvärme och storstadsområdenas värmeförsörjning. Också
inom dessa områden föreligger reservationer.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag rörande bränsleförsörjningen.
Det innebär bl. a. att oljeberoendet skall fortsätta att begränsas i enlighet
med 1981 års energipolitiska beslut. Kolanvändningen skall i enlighet med
riksdagens tidigare beslut begränsas till högst 3-4 miljoner ton. Fortsatt
stöd skall till utgången av år 1986 ges till investeringar i anläggningar som
skall eldas med inhemska bränslen. Kolmiljöfondens tillämpningsområde
utvidgas. Dess namn ändras till bränslemiljöfonden. Naturgas introduceras
enligt tidigare beslut sommaren 1985 inom ramen för Sydgasprojektet. En
parlamentarisk utredning skall klarlägga förutsättningarna för låginblandning
av motoralkoholer i bensin. I ett tjugotal reservationer följer oppositionspartierna
upp motionsyrkanden rörande olika delar av bränsleförsöijningen.

När det gäller de 19 anslagspunkter som behandlas här godtar utskottet
regeringens förslag i alla delar. Den största anslagsposten gäller nära 2,5
miljarder kronor. Det är anslaget till statens vattenfallsverk för investeringar.
Ett nytt anslag om 300 milj. kr. gäller stöd till vissa åtgärder för
omställning av energisystemet. Det är ett engångsanslag. Olika uppfattningar
råder beträffande storleken av en betydande del av den här behandlade
delen av regeringens budgetförslag, vilket framgår av reservationerna.

Proposition 1984/85:120

Huvudsakligt innehåll

I propositionen läggs fram förslag till riktlinjer för energipolitiken. En
strategi för oljeersättning och för avvecklingen av kärnkraften redovisas.

Samhällets och industrins behov av en billig och säker energiförsörjning
skall tryggas genom ett energisystem som i största möjliga utsträckning är
grundat på varaktiga, helst förnybara och inhemska, energikällor. En
effektiv energianvändning och en intensifierad energihushållning skall

NU 1984/85:30

främjas. Stränga krav skall ställas på säkerhet och omsorg om miljön vid
användning och utveckling av all energiteknik. Kärnkraften skall utnyttjas
under en övergångsperiod. Senast år 2010 skall den sista reaktorn tas ur
drift.

Strategin för att förbereda och säkerställa kärnkraftens avveckling är
utformad så att de beslut som successivt behöver fattas kan grundas på ett
så aktuellt underlag som möjligt. Ambitionen är att vid vaije steg i utvecklingen
fram till år 2010 säkerställa att bästa tillgängliga teknik utnyttjas.
Utgångspunkten är att kärnkraften ersätts i första hand genom en effektivare
elanvändning, i andra hand genom övergång till inhemska bränslen,
solvärme, naturgas, m. m. samt i tredje hand genom nya elproduktionsanläggningar,
dock endast i den utsträckning detta behövs för att komplettera
de andra alternativen. Avvecklingen av kärnkraften bör förverkligas steg
för steg. Vid regelbundet återkommande avstämningar bör riksdagen med
utgångspunkt i aktuellt beslutsunderlag lägga fast de närmare riktlinjerna.
Inrättandet av ett råd för långsiktiga elanvändnings- och elproduktionsfrågor
aviseras.

Förslag till riktlinjer för energianvändningen läggs fram. De innebär
bl. a. att en strävan bör vara att energianvändningen i framtiden inte skall
överstiga dagens nivå. Detta förutsätter bl. a. en fortsatt energihushållning
inom uppvärmningssektorn. Hushållningsinsatserna skall särskilt riktas in
på att effektivisera användningen av olja och kol. De väsentligaste styrmedlen
bör även fortsättningsvis vara priset samt information, utbildning
och rådgivning.

En medveten och effektiv elanvändning skall främjas. Detta betecknas
som särskilt viktigt i det längre tidsperspektivet inför kärnkraftens avveckling.
Inom ramen för de nationella riktlinjerna förutsätts energihushållningen
bedrivas utifrån de skiftande lokala förutsättningarna. Kommunernas
roll i detta sammanhang betonas.

Olika åtgärder föreslås för att öka möjligheterna till framtida elproduktion
i kraftvärmeverk. Statligt stöd föreslås kunna lämnas för dels förberedelser
för senare mottrycksproduktion, dels åtgärder som ökar de sammankopplade
värmeunderlagen inför kärnkraftens avveckling. Det nuvarande
stödet till solvärmeanläggningar föreslås behållas t. o. m. år 1986.

De riktlinjer för elförsörjningen som föreslås innebär bl. a. att vid utbyggnaden
av kraftsystemet hänsyn skall tas inte bara till kraftekonomi
utan även till effekterna på miljön, den regionala balansen och sysselsättningen.
De olika möjligheterna till utbyggnad av elproduktionskapaciteten
inför kärnkraftens avveckling bör tills vidare hållas öppna. Statligt stöd
föreslås kunna lämnas till små vattenkraftverk och till vissa insatser inom
vindkraftsområdet.

Frågor om beredskap mot fredstida störningar i eldistributionen behandlas.
Bl. a. aviseras att reservkraftsläget vid landets sjukhus kommer att ses
över. En annan fråga som också skall belysas ytterligare är den kommunala
planeringen för att möta elavbrott.

NU 1984/85:30

Gällande riktlinjer för bränsleförsörjningen förblir oförändrade. Det innebär
bl. a. att det mål som fastlades i 1981 års energipolitiska beslut - att
oljans andel av energiförsörjningen till år 1990 skall minskas till ca 40%
från nära 70% år 1979 - ligger fast.

Kolanvändningen år 1990 skall i enlighet med riksdagens tidigare beslut
begränsas till högst 3-4 miljoner ton.

De senaste årens satsningar på inhemska bränslen betecknas i propositionen
som framgångsrika. På relativt kort tid har användningen av torv,
avfall och trädbränslen ökat från en låg nivå till att i dag svara för en
väsentlig del av värmeförsörjningen. Flera åtgärder föreslås för att främja
användningen av inhemska bränslen. Bl. a. föreslås ett fortsatt stöd till
utgången av år 1986 till investeringar i anläggningar som skall eldas med
inhemska bränslen.

Kolmiljöfondens tillämpningsområde föreslås utvidgas till att omfatta
även åtgärder för att minska utsläppen av kväveoxider och utsläppen vid
förbränning av torv och avfall. Fonden föreslås ändra namn till bränslemiljöfonden.

I propositionen aviseras en särskild utredning för att klarlägga förutsättningarna
för låginblandning av motoralkoholer i bensin.

Resultaten av överläggningarna om storstadsområdenas energiförsörjning
redovisas.

Resultaten av 1983 och 1984 års investeringsprogram och av energiupphandlingsdelegationens
arbete redovisas. Bl. a. redogörs för uppbyggnaden
av ett organ, Svenska värmeverkens ekonomiska förening (VÄRMEK),
för gemensam upphandling av värmeteknisk utrustning inom den
offentliga sektorn. Fortsatta resurser föreslås till Svensk bygg- och energiexports
(Swebex) verksamhet.

Inom kärnsäkerhetsområdet föreslås vissa förändringar vid nuvarande
nämnden för hantering av använt kärnbränsle. Nämnden föreslås benämnas
statens kärnbränslenämnd. Ett samarbetsorgan för kärnavfall sfrågor
föreslås bli inrättat.

Förslag läggs också fram om anslag inom energiområdet för budgetåret
1985/86. Bl. a. föreslås medel till statens vattenfallsverk för en ny likströmslänk
mellan Sverige och Danmark (Jylland) för överföring av elkraft.
Under ett nytt anslag föreslås som en engångsanvisning 300 milj. kr.
till stöd till vissa åtgärder för omställning av energisystemet.

Nästa precisering av riktlinjerna för energipolitiken aviseras till omkring
år 1990.

Förslag

Regeringen föreslår, såvitt här är i fråga,

dels att riksdagen godkänner de riktlinjer som föredragande statsrådet
har förordat i fråga om

NU 1984/85:30

7. den långsiktiga energipolitiken (avsnitt 3),

8. energianvändningen (avsnitt 5.1),

9. elförsörjningen (avsnitt 7.1),

10. fortsatt vattenkraftsutbyggnad (avsnitt 7.3 [behandlat av bostadsutskottet
- BoU 1984/85:25 — i vad avser utbyggnad på kort sikt]),

11. omorganisation av och ändrade uppgifter för myndigheten för hantering
av använt kärnbränsle samt inrättande av ett samarbetsorgan för
kärnavfallsfrågor (avsnitt 11.2.2),

dels att riksdagen godkänner de grunder för stöd som föredragande
statsrådet har förordat för

12. sammankopplingar av värmeunderlag (avsnitt 6.2),

13. solvärmeanläggningar (avsnitt 6.5),

14. små vattenkraftsanläggningar (avsnitt 7.3),

15. förberedelser för framtida utbyggnad av mottrycksproduktionen (avsnitt
7.4),

16. utveckling av vindkraft (avsnitt 7.5),

17. anskaffande av reservkraftverk inom jordbruket (avsnitt 7.7.2),

18. åtgärder för att minska utsläppen av kväveoxider och utsläppen av
miljöstörande ämnen vid förbränning av torv och avfall (avsnitt 8.1),

19. anläggningar för inhemska bränslen (avsnitt 8.6.4),

20. utveckling av ny energiteknik (avsnitt 10.[5]).

Regeringen bereder vidare riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande
statsrådet har anfört angående

21. storstädernas värmeförsöijning (avsnitt 9).

Regeringen framlägger också vissa förslag om anslag för budgetåret
1985/86 m. m. Under angivna punkter föreslås:

E 1. Statens energiverk: Förvaltningskostnader (s. 249—
251)

att riksdagen till Statens energiverk: Förvaltningskostnader för budgetåret
1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 20018000 kr.,

E 2. Statens energiverk: Utredningar m. m. och information
(s. 252 f.)

att riksdagen till Statens energiverk: Utredningar m. m. och information
för budgetåret 1985/86 anvisar ett reservationsanslag av 10929000 kr.,

E 3. Statens elektriska inspektion (s. 253—255)
att riksdagen till Statens elektriska inspektion för budgetåret 1985/86
anvisar ett förslagsanslag av 9 156000 kr.,

NU 1984/85:30

E 4. Utbildning och rådgivning m. m. för att spara energi
(s. 255-262)

att riksdagen till Utbildning och rådgivning m. m. för att spara energi för
budgetåret 1985/86 anvisar ett reservationsanslag av 1000 kr.,

E 5. Främjande av landsbygdens elektrifiering (s. 262-264)

att riksdagen till Främjande av landsbygdens elektrifiering för budgetåret
1985/86 anvisar ett reservationsanslag av 2500000 kr.,

E 6. Ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer
(s. 264 f.)

att riksdagen till Ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer
för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag [av] 685000000 kr.,

E 7. Visst internationellt energisamarbete (s. 265)
att riksdagen till Visst internationellt energisamarbete för budgetåret
1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 16528000 kr.,

E 8. Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader
(s. 266-269)
att riksdagen till Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader för
budgetåret 1985/86 anvisar ett reservationsanslag av 1000 kr.,

E 9. Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning
(s. 270-272)
att riksdagen till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning
för budgetåret 1985/86 anvisar ett reservationsanslag av 1000 kr.,

E 10. Statens kärnbränslenämnd (s. 272—274)
att riksdagen till Statens kärnbränslenämnd för budgetåret 1985/86 anvisar
ett reservationsanslag [av] 1000 kr.,

E 11. Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m. (s.
274-294)
att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att teckna borgen för lån till bolag i vilka
statens vattenfallsverk förvaltar statens aktier intill sammanlagt
13888000000 kr., varav högst 545000000 kr. för lån till eldistributionsföretag,

2. bemyndigar regeringen att nedsätta statens vattenfallsverks statskapital
i enlighet med vad föredragande statsrådet förordat,

3. till Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m.m. för budgetåret 1985/
86 anvisar ett reservationsanslag av 2453000000 kr.,

NU 1984/85:30

E 12. Energiforskning (s. 295—298)
att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1985/86 ikläda staten
ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till forskning och utveckling
inom energiområdet som, inberäknat redan fattade beslut, innebär åtaganden
om högst 75 000000 kr. för budgetåret 1987/88, högst 35000000 kr. för
budgetåret 1988/89 och högst 15000000 kr. för budgetåret 1989/90,

2. till Energiforskning för budgetåret 1985/86 anvisar ett reservationsanslag
av 405000000 kr.,

E 13. Bidrag till verksamheten vid Studsvik Energiteknik
AB (s. 300-303)
att riksdagen till Bidrag till verksamheten vid Studsvik Energiteknik AB
för budgetåret 1985/86 anvisar ett reservationsanslag av 38635000 kr.,

E 14. Avveckling av forskningsreaktorer, m. m. (s. 303-306)

att riksdagen till Avveckling av forskningsreaktorer, m. m. för budgetåret
1985/86 anvisar ett reservationsanslag av 12800000 kr.,

E 15. Anläggningar för radioaktivt avfall i Studsvik,
m. m. (s . 306 f.)
att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att besluta om årlig eftergift av de lån som
beviljas inom ramen för detta anslag,

2. till Anläggningar för radioaktivt avfall i Studsvik, m. m. för budgetåret
1985/86 anvisar ett reservationsanslag av 19000000 kr.,

E 16. Verksamheten i Ranstad (s. 307 f.)

att riksdagen till Verksamheten i Ranstad för budgetåret 1985/86 anvisar
ett reservationsanslag av 1100000 kr.,

E 17. Stöd för oljeersättande åtgärder, m. m. (s. 309)
att riksdagen till Stöd för oljeersättande åtgärder, m. m. för budgetåret
1985/86 anvisar ett reservationsanslag av 169600000 kr.,

E 18. Täckande av förluster i anledning av statliga garantier
för oljeersättande åtgärder, m. m. (s. 310)
att riksdagen till Täckande av förluster i anledning av statliga garantier
för oljeersättande åtgärder, m. m. för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag
av 20000000 kr.,

NU 1984/85:30

E 22. Vissa åtgärder för omställning av energisystemet
(s. 316 f.)

att riksdagen till Vissa åtgärder för omställning av energisystemet för
budgetåret 1985/86 anvisar ett reservationsanslag av 300000000 kr.

Proposition 1984/85:150

I proposition 1984/85:150 föreslår regeringen, såvitt här är i fråga, (5) att
riksdagen beslutar att den av statens vattenfallsverk disponerade rörliga
krediten i riksgäldskontoret höjs till 1175 milj. kr.

Motiveringen för förslaget finns på s. 72 i propositionen.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som har väckts med anledning av proposition 1984185:120
och behandlas här är följande:

1984/85:2859 av Rolf Rämgård (c), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär att bidrag till upprustning av eldistributionsanläggningar
skall utgå under en femårsperiod,

2. för budgetåret 1985/86 till landsbygdens elektrifiering anvisar ett reservationsanslag
på 5000000 kr,

1984/85:2860 av Gunhild Bolander (c), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medel till
fortsatt utvecklingsarbete kring vindkraft,

1984/85:2861 av Gunhild Bolander m.fl. (c, s, m), vari hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
beträffande vågenergiprojekt vid Gotlands ostkust,

1984/85:2863 av Birgitta Hambraeus (c), vari hemställs att riksdagen

1. beslutar uppställa ett mål för en effektiv energianvändning och en låg
nivå för energianvändningen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om en upplysningskampanj om energieffektivitet,

3. beslutar att de byggnadstekniska kraven för rätt att installera direktverkande
elvärme i nya hus skall sättas efter bästa tillgängliga teknik,

4. beslutar att elbeskattningen skall utformas så att långsiktig marginalkostnad
uppnås,

1984/85:2864 av Anders Dahlgren (c) och Nils Åsling (c), vari hemställs
att riksdagen beslutar trygga kärnkraftsavvecklingen på sätt som anges i
motionen,

NU 1984/85:30

1984/85:2865 av Lars Wemer m.fl. (vpk), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

1. hos regeringen hemställer om förslag till en plan för avveckling av
kärnkraften,

2. beslutar att radioaktivt avfall från andra stater inte skall tas emot för
slutförvaring i Sverige,

3. med ändring av proposition 1984/85:120 avslår förslaget till anslag
under punkt E 6, Ersättning för försenad idrifttagning av kämreaktorer på
685000000 kr.,

4. beslutar om ett förbud mot nedläggning av användbara mottrycksanläggningar
och att all mottryckskapacitet i Sverige skall utnyttjas,

5. med ändring av proposition 1984/85:120 punkt E 22, Vissa åtgärder
för omställning av energisystemet beslutar om ett med 100000000 kr. till
400000000 kr. förhöjt reservationsanslag,

6. uttalar att någon utbyggnad av kolkondenskraft inte skall förekomma i
Sverige,

7. uttalar att en fortsatt oljeanvändning intill dess den kan ersättas med
inhemska bränslen eller naturgas är att föredra framför att den temporärt
ersätts med kärnkraftsel eller kol,

9. med ändring av proposition 1984/85:120 punkt E 12, Energiforskning
beslutar om ett med 145000000 kr. till 550000000 kr. förhöjt reservationsanslag,

1984/85:2866 av Lars Werner m. fl. (vpk), såvitt gäller hemställan (3) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att några projekteringsarbeten
som berör FRP-skyddade älvar eller älvsträckor ej skall utföras,

1984/85:2869 av Börje Stensson (fp), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande
utredning av etanolfrågan,

1984/85:2870 av Ingemar Eliasson m. fl. (fp), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om effektivare elanvändning,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om framtida fjärrvärmeutbyggnad,

3. uttalar sig för att de generella s. k. ELAK-kraven bör vara normgivande
även i fortsättningen för nybyggnation med direktverkande elvärme,

4. uttalar att förstudier för utbyggnad av någon av de fyra oreglerade
norrländska huvudälvarna inte bör ske,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående vindkraft,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om konkurrenssituationen på den svenska bensinmarknaden,

NU 1984/85:30

8. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om alternativa drivmedel samt låginblandning av motoralkoholer,

9. avslår förslaget om reservationsanslag på 300 milj. kr. till Vissa
åtgärder för omställning av energisystemet för budgetåret 1985/86,

1984/85:2871 av Marianne Karlsson (c), vari hemställs att riksdagen

1. beslutar att riktlinjerna för den framtida energipolitiken skall innebära
en prioritering av effektiv energianvändning och ökat energisparande framför
energiproduktion för bostads- och lokaluppvärmning,

2. beslutar att särskild hänsyn skall tas till olika energisparåtgärders
effekter på bostadsmiljön, sysselsättningen och den industriella utvecklingen
samt investeringarnas konkurrenskraft,

3. hos regeringen begär att fortbildningen av ventilationsinstallatörer
intensifieras i AMS regi, så att dessa erhåller kompetens att klara projektering,
installation, injustering samt underhåll av standardiserade system för
ventilation med energiåtervinning,

4. beslutar att en ökad allmän satsning sker på att informera allmänheten
om betydelsen av god luftmiljö samt god energiekonomi,

5. hos regeringen begär att Swebex (Svensk bygg- och energiexport) får
till uppdrag att intensifiera utveckling och export av de effektivaste systemen
för återvinning av ventilations värme,

6. som sin mening uttalar att kostnaderna för energikonsumtionen och
investeringar i energiproduktionsanläggningar samt besparingar genom investeringar
i energisparanläggningar företrädesvis ges full genomslagskraft
i konsumtionsledets energikostnader,

1984/85:2872 av Nils Åsling m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen när
det gäller medel för främjande av landsbygdens elektrifiering för de kommande
fem åren återgår till tidigare anslagsnivå, dvs. 4,5 milj. kr. per år,

1984/85:2875 av Staffan Burenstam Linder m.fl. (m), såvitt gäller hemställan
att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om verksamheten vid statens energiverk,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående utbildning och rådgivning m. m. för att spara energi,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående verksamheten vid statens kärnbränslenämnd,

5. under anslaget Eli, Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m. för
budgetåret 1985/86 anvisar ett reservationsanslag av 2401 500000 kr.,

6. under anslaget E 12, Energiforskning för budgetåret 1985/86 anvisar
ett reservationsanslag av 353 milj. kr.,

7. för budgetåret 1985/86 under utbildningsdepartementets huvudtitel
anvisar ytterligare 25 milj. kr. till det i motion 1984/85:2822 föreslagna
nyinrättade anslaget för tekniskt vetenskapligt forskningsråd,

NU 1984/85:30

8. under anslaget E 17, Stöd för oljeersättande åtgärder m. m. för budgetåret
1985/86 anvisar ett reservationsanslag av 84800000 kr.,

9. till vissa åtgärder för omställning av energisystemet för budgetåret
1985/86 anvisar ett reservationsanslag av 170 milj. kr.,

10. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående stödåtgärder för omställning av energisystemet,

1984/85:2876 av Ulf Adelsohn m.fl. (m), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående kärnkraftens avveckling,

2. avslår regeringens förslag till riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken,

3. avslår de av regeringen föreslagna riktlinjerna för energianvändningen,

4. avslår de av regeringen föreslagna riktlinjerna för elförsörjningen,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående elförsörjningen,

8. avslår de av regeringen förordade riktlinjerna i fråga om fortsatt
vattenkraftsutbyggnad,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om vindkraft,

10. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående oljeförsörjningen,

11. hos regeringen begär förslag till avveckling av statens ägarengagemang
i aktiebolaget Svenska Petroleum,

13. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående introduktionen av naturgas,

14. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående värmeförsörjningen,

1984/85:2878 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om

a. strategi — och riktlinjer — för det framtida energisystemets utformning,

b. riktlinjer för stöd för energiinvesteringar,

c. den framtida energianvändningen,

d. insatserna för att ersätta importerade energislag,

e. energihushållning och effektivare energianvändning inom industrin,
transportområdet och bebyggelsen,

f. skärpta krav för installation av direktverkande el,

h. användning av tvingande regler och detaljinriktad planering i syfte att
nå uppsatta energipolitiska mål,

NU 1984/85:30

i. riktlinjer för vattenkraftens utbyggnad,
j. kapitalbelastningen vid byggande av små vattenkraftverk,
k. vindkraftsprogrammets fortsatta inriktning,

1. riktlinjer för kolanvändningen,

m. förvaringen av andra länders utbrända kärnbränsle,
n. myndighetsorganisation i anslutning till hanteringen av det utbrända
kärnbränslet,

o. introduktion av alternativa drivmedel [delvis],
p. tillsättande av en parlamentarisk utredning om möjligheterna att använda
etanol som drivmedel,
q. mottryckskraft, elsystemets sårbarhet och systemet för eldistribution,
r. inriktningen av stödet till värmepumpar,

2. beslutar om en avvecklingsplan och hos regeringen begär förslag om
en preciserad avvecklingsplan för kärnkraften utifrån de riktlinjer som
redovisas i motionen,

4. beslutar dels att införa de skärpta krav för direktverkande el som
förordas i motionen, dels att hos regeringen begära att utredningen om
konkurrensförhållandena mellan el och inhemska bränslen (ELIN) får i
uppdrag att utvärdera gällande regler för krav på installation av direktverkande
el samt lägga förslag om ytterligare skärpta krav.

6. med avslag på proposition 1984/85:120 i denna del som sin mening ger
regeringen till känna att några förstudier av utbyggnad av orörda älvar ej
skall ske,

7. hos regeringen begär intitiativ syftande till att statliga verk och myndigheter,
landsting och kommuner aktivt prövar lösningar för sin energiförsörjning
som tar sikte på att bygga upp en väl fungerande marknad för
inhemska bränslen i enlighet med vad som förordas i motionen,

8. beslutar att stöd till investeringar i förbränningsanläggningar, eldade
med inhemska fasta bränslen, skall utgå med 15 % av investeringskostnaderna,

10. beslutar att investeringsstöd till solvärmeanläggningar enligt nu gällande
regler skall utgå t. o. m. budgetåret 1987/88,

11. beslutar att stöd till forsknings- och utvecklingsinsatser inom solvärmeområdet
skall utgå i enlighet med vad som förordas i motionen,

12. hos regeringen begär en plan för återtagande av icke upparbetat
avfall,

14. hos regeringen hemställer att avgifter enligt lagen om finansiering av
utgifter för använt kärnbränsle sätts till 2,1 öre/kWh,

15. avslår proposition 1984/85:120 i den del som avser ersättning för
försenad idrifttagning av kärnreaktorer för budgetåret 1985/86 om
685000000 kr.,

16. hos regeringen begär konkreta initiativ för att minska miljöproblemen
vid förbränning av avfall i enlighet med vad som förordas i motionen,

NU 1984/85:30

17. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om riktlinjer och stöd för flexibla och till låga driftstemperaturer anpassade
fjärrvärmenät och injustering av fastighetsanknutna värmesystem,

18. hos regeringen begär att en utredning skall tillsättas med uppgift att
belysa eldistributionssystemets utformning i framtiden,

19. till Främjande av landsbygdens elektrifiering för budgetåret 1985/86
anvisar ett i förhållande till proposition 1984/85:120 med 2000000 kr.
förhöjt reservationsanslag om 4 500000 kr.,

20. hos regeringen begär att statens industriverk får i uppdrag att utreda
möjligheten att ge eldistributörer på landsbygden bättre ekonomiska förutsättningar
i enlighet med de riktlinjer som förordas i motionen,

21. hos regeringen begär förslag om ytterligare resurser till energiforskning
i enlighet med vad som förordas i motionen,

22. till Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m. för budgetåret 1985/
86 i förhållande till regeringens förslag anvisar ett med 95000000 kr.
minskat reservationsanslag om 2358000000 kr.,

23. [ ] som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om

naturgasens framtida användning,

26. med avslag på proposition 1984/85:120 i denna del dels beslutar att
20 milj. kr. reserveras för bränslemiljöfonden för investeringar i förbättrad
reningsteknik i samband med kolanvändning, dels för Vissa åtgärder för
omställning av energisystemet för budgetåret 1985/86 anvisar ett reservationsanslag
om 200000000 kr.,

27. hos regeringen begär förslag om reviderad lagstiftning om kärnteknisk
verksamhet som anförs i motionen.

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är

1984/85:329 av Anna Wohlin-Andersson (c) och Ivar Franzén (c), vari
hemställs att riksdagen

1. beslutar att ett 25-procentigt bidrag skall utgå till de lantbrukare som
för att trygga sin animalieproduktion anskaffar lämpligt reservkraftverk,

2. beslutar att kostnaden för detta bidrag skall tas ur de medel som
inflyter inom oljeersättningsprogrammet,

1984/85:374 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), vari — med motivering i
motion 1984/85: 372 - hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att någon ytterligare vattenkraftsutbyggnad utöver den produktionsnivå
som riksdagen tidigare uttalat sig för inte skall ske [överlämnad
till näringsutskottet såvitt avser åtgärder för vattenkraftsutbyggnad på
lång sikt, i övrigt behandlad av bostadsutskottet],

1984/85:465 av Bertil Måbrink (vpk), såvitt gäller hemställan att riksdagen
uttalar sig för en utveckling av näringslivet i Blekinge län och hos
regeringen hemställer om åtgärder innebärande

3. en förnyad satsning på vindkraftverk,

NU 1984/85:30

4. att en projektering sker för att inom ramen för Sydgasprojektet dra
fram gasledning till Karlshamn,

1984/85:558 av Thorbjörn Fälldin m.fl. (c), vari - med motivering i
motion 1984/85:556 - hemställs att riksdagen begär att regeringen — i
samråd med berörda på marknaden — tar erforderliga intitativ för att
introducera svensk etanol som drivmedel i enlighet med vad som förordas i
motionen,

1984/85:559 av Ulf Adelsohn m. fl. (m), såvitt gäller hemställan (11) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om riktlinjerna för den framtida energipolitiken,

1984/85:761 av Elving Andersson m.fl. (c), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
beträffande det polisiära skyddet av kärnkraftverken och kostnaden härför,

1984/85:888 av Per-Ola Eriksson (c), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om i motionen angiven utredning om bildande av ett
norrbottniskt energiföretag samt att förslag därefter föreläggs riksdagen,

1984/85:891 av Pär Granstedt m.fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen hemställer om en analys av planerna på att byta ånggeneratorer
i Ringhals 2 ur säkerhetsmässig, energipolitisk och samhällsekonomisk
synvinkel innan ytterligare investeringar tillåts,

1984/85:893 av Paul Lestander (vpk), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen hemställer om ett program avseende energiskogsodling i enlighet
med vad som föreslås i motionen,

1984/85:899 av Rune Ångström (fp), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande en
reducering av tarifferna för elkraft i de fem nordligaste länen, förslagsvis
med 15-25 %, så att detta beaktas i de regeringsförslag som omfattar
stimulanser för det svenska näringslivet under 1980-talet,

1984/85:1094 av Elving Andersson (c) och Kjell Mattsson (c), vari hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående etablering av en fabrik i Uddevalla för framställning
av etanol,

1984/85:1095 av Lars-Ove Hagberg (vpk), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen hemställer om att ta upp förhandlingar med Stora Kopparberg
i syfte att överföra Skiffsforsens kraftverk till statens vattenfallsverk,

1984/85:1096 av Ingemar Hallenius m.fl. (c), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
gällande biobränsleproduktion i Skaraborgs län.

NU 1984/85:30

1984/85:1146 av Ivar Franzén (c) och Arne Fransson (c), vari hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om finansiering och stöd för utbyggnaden av små vatten- och
vindkraftverk,

1984/85:1169 av Ove Eriksson (m), vari hemställs att riksdagen beslutar
återinföra bygdekraftsinstitutet,

1984/85:1421 av Birgitta Hambraeus (c) och Kerstin Andersson (c), vari
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att statens
vattenfallsverk bör avbryta driften vid Ringhals 2,

1984/85:1422 av Birgitta Hambraeus m.fl. (c), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om nybeställningar av vindkraftverk,

1984/85:1425 av Göran Magnusson (s) och Olle Göransson (s), vari
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om förläggning av etanoltillverkning till Västmanland,

1984/85:1429 av Yngve Nyquist m.fl. (s), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär åtgärder så att undersökningarna om gasförekomster
inom Siljansringen kan fortsätta utan avbrott,

1984/85:1516 av Arne Fransson m.fl. (c), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

5. hos regeringen begär förslag om en avvecklingsplan för kärnkraften
senast i samband med att den aviserade energipolitiska propositionen
läggs,

6. att riksdagen avslår regeringens förslag om 290 milj. kr. i ersättning
för försenad idrifttagning av kärnreaktorer,

1984/85: 1679 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c), såvitt gäller hemställan (5)
[av utrikesutskottet överlämnad till näringsutskottet] att riksdagen hos
regeringen begär förslag om reviderad lagstiftning om kärnteknisk verksamhet
för att förhindra spridning av kärnteknologi enligt de riktlinjer som
anförs i motionen,

1984/85:2067 av Ivar Franzén (c) och Olof Johansson (c), vari hemställs
att riksdagen

1. beslutar att ansluta sig till de riktlinjer för utnyttjande och utveckling
av solvärmeteknik som redovisas i motionen,

2. hos regeringen begär förslag om åtgärder som syftar till att uppfylla
de mål för utnyttjande av solenergi som redovisas i motionen,

1984/85:2068 av Ivar Franzén (c) och Kjell Mattsson (c), vari hemställs
att riksdagen

1. hos regeringen begär initiativ och åtgärder som främjar utvecklingen
av vyrmetanmetoden enligt de riktlinjer som anges i motionen,

2 Riksdagen 1984185. 17 sami. Nr 30

NU 1984/85:30

2. hos regeringen begär initiativ och åtgärder som inom ramen för vårt
u-landsbistånd undersöker vyrmetanmetodens möjligheter för energiproduktion
i u-land,

1984/85:2069 av Ivar Franzén (c) och Nils Åsling (c), vari hemställs att
riksdagen av regeringen begär initativ och förslag som möjliggör en satsning
på vindkraften enligt de riktlinjer som redovisas i motionen,

1984/85:2076 av Bertil Jonasson (c) och Jan Hyttring (c), vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär de initiativ och åtgärder som krävs för
en fortsatt satsning på vindkraft enligt de riktlinjer som redovisas i motionen,

1984/85:2078 av Göthe Knutson (m) och Gullan Lindblad (m), vari
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om angelägenheten av att uppföra flera vindkraftsaggregat
av Näsuddentyp,

1984/85: 2080 av Paul Lestander m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen hemställer om åtgärder för ett industriellt utvecklingsprojekt
där torv används som råvara, i enlighet med vad som anförs i motionen,
och att därvid relevant forskning avseende nyttjandemöjligheter och
miljöeffekter ingår i projektet,

1984/85:2085 av Rolf Rämgård (c) och Karl Boo (c), vari hemställs att
riksdagen

1. hos regeringen begär att regeringen — i samråd med berörda på
marknaden - tar erforderliga initiativ för att introducera svensk etanol
som drivmedel i enlighet med vad som förordats i motionen,

2. hos regeringen begär att en produktionsanläggning [för] etanol lokaliseras
till Dalarna och Hedemora,

1984/85:2088 av Oswald Söderqvist m. fl. (vpk), såvitt gäller hemställan
att riksdagen

2. hos regeringen begär förslag om att Swedegas skall skiljas från Vattenfall
och ges en självständig roll inom sitt område av den svenska
energipolitiken,

3. hos regeringen hemställer om att nya förhandlingar om en naturgasledning
över Ålands hav snarast tas upp med Finland och Sovjetunionen,

4. uttalar att det svenska naturgasnätet snarast bör byggas ut, i första
hand i ett Västgasprojekt och senare på det sätt som skisseras i motionen,

1984/85:2092 av Nils Åsling (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen
hemställer om en allsidig utredning av vattenkraftens regionalpolitiska
betydelse, med direktiv att lämna förslag om dels hur en större del av
intäkterna från vattenkraftsproduktionen i de vattenkraftsproducerande
delarna av norra Sverige skall kunna stödja näringslivets utveckling där -

NU 1984/85:30

städes, dels en differentiering av elskatten, i syfte att väsentligt förbilliga
användning av elkraft i hushåll och näringsliv i norra Sverige i enlighet med
vad som anförts i motionen,

1984/85:2208 av Lars Werner m.fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen
begär att regeringen, för att säkra kärnkraftsavvecklingen på ett miljömässigt
acceptabelt sätt, utarbetar en hushållningsplan för elanvändningen, i
huvudsak i enlighet med de riktlinjer som angetts i motionen,

1984/85:2264 av Oswald Söderqvist (vpk) och John Andersson (vpk),
vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett program
för inhemsk etanolframställning, byggt på erfarenheter från försöksanläggningen
i Lidköping och baserat på överskottet i den svenska jordbruksproduktionen,

1984/85:2629 av Marianne Karlsson (c) och Sture Thun (s), vari hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att en eventuell, kommande etanolanläggning förläggs
till Skänninge,

1984/85:2638 av Lars Werner m.fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. beslutar om förbud mot uranbrytning i Sverige och att detta införs i
kärnsäkerhetslagen [varmed torde avses lagen (1984: 3) om kärnteknisk
verksamhet],

2. hos regeringen begär en fullständig redogörelse för hur transporterna
av kärnämnen inom det svenska kärnkraftsprogrammet skall lösas,

3. hos regeringen hemställer om förslag om att Ringhals 2 tas ur drift,
som ett första steg mot avvecklingen av kärnkraft i Sverige,

4. hos regeringen begär en fullständig redovisning av hur många nya
arbetstillfällen som skapats i Sverige genom den nu avslutade kärnkraftsutbyggnaden,

5. hos regeringen begär en redovisning av det aktuella läget när det
gäller upparbetningskontrakten med Storbritannien och Frankrike,

6. beslutar att använt kärnbränsle från de svenska reaktorerna, som nu
finns i La Hague och Sellafield, tas hem utan upparbetning och att inga nya
leveranser dit får ske,

7. beslutar om förbud mot export av svensk kärnkraftsteknologi och att
detta införs i kämsäkerhetslagen,

8. om kravet under punkt 7 inte vinner bifall, hos regeringen begär en
noggrann redovisning av Asea-Atoms och andra berörda företags verksamhet
inom kämkraftsteknologins exportområde,

9. beslutar att använt bränsle från de svenska reaktorerna skall slutförvaras
direkt utan upparbetning och att detta införs i kärnsäkerhetslagen,

10. beslutar att slutförvaring under havsbotten för radioaktivt avfall inte
får ordnas eller tas i bruk så länge konsekvenserna av en sådan förvaring
inte klarlagts.

NU 1984/85:30

1984/85:2639 av Lars Werner m.fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen hemställer om en detaljerad plan för ett stort statligt vindkraftsprogram,
med planerad kapacitet på ca 10-15 TWh/år, avsett att
systematiskt introduceras i anslutning till att kärnkraften tas ur elförsörjningen,

1984/85:2746 av Gunnel Jonäng (c) och Gunnar Björk i Gävle (c), såvitt
gäller hemställan — med motivering i motion 1984/85:2744 — (4) att riksdagen
hos regeringen begär att statens energiverk lokaliserar ett centrum för
fastbränsleteknik till Ljusdal-Hudiksvall-regionen.

Motivering

I detta avsnitt återges motiveringen för vissa förslag av principiell och
övergripande natur rörande riktlinjer för energiproduktion och energihushållning
i allmänhet. De återfinns i partimotioner från moderata samlingspartiet,
centerpartiet och vänsterpartiet kommunisterna och i en gruppmotion
från folkpartiet. Motiveringen för övriga förslag i dessa motioner och i
de andra motioner som behandlas i betänkandet återges i det följande
under rubriken Utskottet.

Moderata samlingspartiet konstaterar i motion 1984/85:559 från allmänna
motionstiden år 1985 att Sveriges välstånd är beroende av en god
energiförsörjning. Denna garanteras bäst, anför motionärerna, om de
marknadsekonomiska principerna tillämpas även på energiområdet. Efter
den kraftiga höjningen av energins relativpris under 1970-talet har väsentliga
gynnsamma förändringar ägt rum på den svenska energimarknaden.
Det är emellertid huvudsakligen marknadskrafterna och inte statsingripanden
som har svarat för de gynnsamma förändringarna. Motionärerna anför
också att en neddragning av statliga bidrag som har inletts måste fortsätta.

Energiomvandling är alltid förenad med miljöpåverkan, heter det vidare.
Detta motiverar att statsmakterna uppställer regler som tar hänsyn till
miljön. En utbyggnad av vattenkraften i de fyra stora orörda älvarna bör
inte ske. Beträffande kärnkraften är det väsentligt att existerande anläggningar
utnyttjas på ett effektivt sätt. Kärnkraften har hittills befunnits vara
säker och miljövänlig. Säkerheten skall därför avgöra kärnkraftverkens
framtid. Inga politiska hinder bör resas för bruk av kärnvärmereaktorer av
Secure-typ.

Beskattningen på energiområdet bör enligt motionärerna vara energineutral.
Eftersom drivmedelsbeskattningen även avser att beskatta fordonstrafik
torde dock avsteg från principen i detta fall få accepteras. I den
mån vissa energislag anses vara i behov av speciella subventioner bör
dessa redovisas öppet.

Vidare borde övervägas om inte energibeskattningen i någon form bör
anpassas till mervärdeskattesystemet.

NU 1984/85:30

I motionen sägs vidare att det nu är dags att överge systemet med ett
särskilt energiforskningsprogram. I stället borde energiforskningen infogas
i den övriga forskningsorganisationen, så att avvägningen mellan olika
projekt kan ske i ett större sammanhang. En grundläggande princip måste
vara att resurserna satsas där det finns goda förutsättningar för framsteg.
Den statliga insatsen borde först och främst inriktas på kunskapsutbyggnad.

Motionärerna erinrar om att moderata samlingspartiet tidigare har föreslagit
att ett tekniskt forskningsråd skall inrättas. De finner det naturligt att
ett sådant råd tar på sig ett stort ansvar också för de framtida offentliga
satsningarna på det energitekniska forskningsområdet.

I motion 1984/85:2876 framför moderata samlingspartiet synpunkter i
linje med vad som nyss har refererats. Ytterligare understryks betydelsen
av att marknaden får styra utvecklingen på energiområdet. Statsmakternas
roll borde enligt motionärerna endast vara att ange de övergripande förutsättningarna
för energiproduktion. Offentliga bestämmelser måste, anför
de, reglera villkoren för energiomvandling och energianvändning med hänsyn
till de miljömässiga konsekvenserna.

Om kärnkraftsavvecklingen anförs sammanfattningsvis följande. Det
finns i dag allt större anledning att anta att kärnkraftverken med fullgod
säkerhet skall kunna drivas under längre tid än 25 år. Regeringen utesluter
inte i propositionen att de tidigast idrifttagna kärnkraftverken kan komma
att drivas i mer än 25 år. Det är då ologiskt att hävda att de senast
idrifttagna anläggningarna bara skulle kunna drivas i 25 år. En förtida
avstängning av kärnkraftsreaktorerna, dvs. innan det ekonomiskt eller
säkerhetsmässigt kan motiveras, kommer att innebära ett mycket stort
samhällsekonomiskt slöseri. Det finns ingen anledning att i dag ta ställning
till kärnkraftens avveckling. Närmare erfarenheter av kärnkraftsdriften
bör inhämtas innan någon bedömning görs av när kärnkraftverken måste
tas ur drift. Beaktas bör även att det pågår ett kontinuerligt utvecklingsoch
förbättringsarbete också på de existerande anläggningarna.

I centerpartiets partimotion 1984/85:2878 anförs att energisystemets
uppbyggnad och inriktning har en avgörande inverkan på samhällsutvecklingen.
Landets energisystem kan i princip vara uppbyggda enligt två olika
strategier, anför motionärerna.

Den ena strategin bygger på en centralistisk och koncentrationsinriktad
syn på hur energisystemen bör utformas. Denna leder till krav på investeringar
i och byggande av storskaliga och centraliserade anläggningar för
såväl produktion som distribution av energi. Det primära målet i denna
strategi för energisystemens utformning är att producera energi utan hänsynstagande
till vilka effekter en hög energianvändning får för samhällsstruktur,
miljö och ekonomi på längre sikt.

Den andra strategin — vilken motionärerna företräder — bygger på ett

NU 1984/85:30

decentralistiskt synsätt och utgår ifrån nödvändigheten av hushållning med
tillgängliga resurser och energianvändningens anpassning till naturens eget
kretslopp. Denna leder till krav på energihushållning och en effektiv användning
av tillförd energi, där utnyttjat energislag och energikvalitet
anpassas efter ändamål. Energisystemen bör enligt denna strategi ges en
flexibel och lokalt anpassad, småskalig utformning.

Energipolitikens inriktning måste, anför motionärerna, vara att skapa ett
decentraliserat energisystem baserat på utnyttjande av i huvudsak inhemska
förnybara energikällor och en effektiv användning av tillgängliga resurser.
En sådan inriktning sägs ge de bästa förutsättningarna för att
kraven på resurshushållning, ekologisk balans, god miljö, hög säkerhet,
försöijningstrygghet, ökad sysselsättning och en stärkt ekonomi skall uppfyllas.
Stimulans av småskaliga energisystem ger vidare medborgarna bättre
möjligheter till inflytande och kontroll över energisystemen.

Motionärerna anför vidare att riksdagen med skärpa borde uttala att de
riktlinjer för en decentralistiskt inriktad energipolitik med en medveten
resurshushållning, som fastlades under centerpartiets tid i regeringsställning,
skall gälla även i fortsättningen. Detta kräver bl. a. en konkret avvecklingsplan
för kärnkraften. En av hörnstenarna i en decentralistisk
energipolitik är säkerställande av kärnkraftens avveckling.

I den förordade avvecklingsplanen skulle anges såväl en tidpunkt när
utfasningen av reaktorer måste vara påbörjad som en tidpunkt när avvecklingen
skall vara genomförd. En avvecklingsplanering skulle vidare utgå
ifrån att några kärnkraftverk måste stängas av före 25 års användning med
hänsyn till ekonomi, miljö och säkerhet. Planeringen skulle även innefatta
en beredskapsplan för snabbavveckling av kärnkraftsreaktorerna i händelse
av en katastrofsituation.

Avvecklingsplanen borde även, anför motionärerna, omfatta åtgärder i
syfte att stimulera satsningar på effektivare energianvändning, energisparande
och alternativa energikällor som inhemska bränslen.

Det förutsätts att riksdagen vid sin behandling av föreliggande proposition
fullföljer tidigare ställningstaganden och beslutar om en avvecklingsplan
samt uppdrar åt regeringen att snarast precisera ett förslag till konkret
avvecklingsplanering i enlighet med de riktlinjer som har redovisats i
motionen.

Energipolitiken borde vidare enligt centerpartiet inriktas mot en långsiktig
total energianvändning om 300 TWh, varav ca 100 TWh elenergi.

En annan hörnsten i en decentralistisk energipolitik är åtgärder för att
minska vårt beroende av importerade energislag som olja och oljeprodukter
och motverka en ökning av kolanvändningen.

De grundläggande riktlinjerna för en decentralistisk energipolitik är sålunda,
sammanfattar motionärerna, att säkerställa kärnkraftens avveckling
och stimulera fortsatt utveckling av ett energisystem, baserat på inhemska
miljövänliga och varaktiga energikällor, energihushållning och effektivare
energianvändning.

NU 1984/85:30

I motionen framhålls vidare att hushållning med tillgängliga resurser är
grundläggande för centerpartiets energipolitik. Av avgörande betydelse för
den framtida utformningen av energisystemen är att produktionen av elenergi
och värme sker på ett sådant sätt att tillförd energi utnyttjas effektivt
och för rätt ändamål. Elenergi bör på sikt främst utnyttjas för ändamål
där den har uppenbara fördelar jämfört med andra energislag.

Folkpartiets energipolitik kommer till uttryck i motion 1984/85:2870.
Efter att ha gjort en tillbakablick på den av riksdagen fastlagda energipolitiken
efter folkomröstningen om kärnkraft drar motionärerna slutsatsen att
det i dag inte finns någon anledning att ifrågasätta beslutet att avveckla
kärnkraften. Samhället — dvs. såväl den offentliga som den enskilda sektorn
- bör inrikta sina ansträngningar på att förverkliga avvecklingen.

Det är, fortsätter motionärerna, i hög grad motiverat att försöka formulera
en strategi för hur kärnkraftens avveckling bör gå till. De ansluter sig
till den strategi som läggs fast i propositionen. Kärnkraften skall i första
hand ersättas genom en effektivare elanvändning, i andra hand genom
övergång till inhemska bränslen, solvärme, naturgas m.m. och i tredje
hand genom nya elproduktionsanläggningar, dock endast i den utsträckning
detta behövs för att komplettera de andra alternativen.

Motionärerna understryker särskilt att behovet av att ersätta den bortfallande
kärnkraften med ny elproduktionsteknik väsentligt kan minskas
om elanvändningen blir effektivare.

Vidare sägs att folkpartiet avvisar varje förslag till utbyggnad av någon
av de stora oreglerade Norrlandsälvarna.

Vänsterpartiet kommunisterna kritiserar i sin partimotion 1984/85:2865
regeringen för att i propositionen lämna stora, viktiga frågor obesvarade.
Det gäller frågor om när och hur kärnkraften skall avvecklas, om fortsatt
bestämt skydd för de fyra outbyggda älvarna och om hur de inhemska,
alternativa, helst förnybara energikällorna skall byggas ut. Regeringen
förlitar sig enligt motionärerna i alltför stor utsträckning på marknadskrafterna.
De erinrar om att vänsterpartiet kommunisterna i ett flertal motioner
under allmänna motionstiden har utvecklat sin syn på hur energipolitiken i
Sverige bör styras och utformas. Generellt innebär de framförda förslagen
en mer långtgående styrning och planlagda, medvetna satsningar på hur
skilda energipolitiska åtgärder skall genomföras. Den viktigaste och mest
angelägna åtgärden för att förbättra den svenska energiproduktionen och
konsumtionen är enligt motionärerna att snarast möjligt minska produktionen
av kärnkraftsbaserad elenergi.

I motion 1984/85:2208 utvecklar vänsterpartiet kommunisterna sin syn
på frågor rörande energihushållning. Här föreslås att en hushållningsplan
skall upprättas beträffande användningen av elektrisk kraft. Den skall
bygga på en energistrategi utgående från att elkraften i första hand skall
användas för att tillgodose ändamål där den svårligen kan ersättas med

NU 1984/85:30

annan energi. Bakgrunden anges vara behovet att begränsa elanvändningen
i anslutning till att kärnkraften skall avvecklas.

Hushållningsplanen skall omfatta åtgärder för att styra elanvändningen i
riktning mot större effektivitet. En medveten samhällelig insats på detta
område är nödvändig, anför motionärerna. Vi riskerar annars att hamna i
en tvångssituation, där en högt uppdriven elanvändningsnivå blir en kraftig
påtryckning i riktning mot att bygga ut återstående älvar och att uppföra
kolkondensverk i stor skala. Ingetdera är miljömässigt acceptabelt. En
plan för hushållning med elkraft är nödvändig för att göra kärnkraftsavvecklingen
trovärdig.

Utskottets beredning av ärendet

Utskottet har i samband med behandlingen av propositionen och motionerna
genom föredragningar och utfrågningar fått del av upplysningar och
synpunkter i vissa av de behandlade frågorna från företrädare för följande
organisationer och företag: Småkraftverkens riksförbund och Sveriges
energiföreningars riksförbund (SERÖ), Svenska kraftverksföreningen,
Svenska bioenergiföreningen, Svenska gasföreningen, Swedegas AB och
Industrigruppen för energihushållning i byggnader.

De fyra förstnämnda organisationerna har därvid överlämnat skriftliga
framställningar.

T.f. professor Thomas B. Johansson, Lunds universitet, har inför utskottet
redogjort för möjligheter till förbättrad energihushållning. Ytterligare
upplysningar på detta område har utskottet fått vid besök hos statens
råd för byggnadsforskning.

Statens vattenfallsverk har tillställt utskottet en promemoria om verkets
långsiktiga planering och Svenska Varv AB en promemoria om speciella
industriella utvecklingsmöjligheter - inom områdena vindkraft, vågkraft
och minivattenkraftverk - med anknytning till Västsverige.

Ett stort antal personer i Skänninge med omnejd har ingett en skrivelse
om introduktion av svensk etanol och om etanoltillverkning i Skänninge.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har inkommit med en skrivelse rörande
anslaget till främjande av landsbygdens elektrifiering.

Uppgifter i anslutning till vissa motionsyrkanden

Kärnkraftsavvecklingen

Frågor kring kärnkraftsavvecklingen har i flera sammanhang tidigare
behandlats av riksdagen och i olika utredningar.

Riksdagen uttalade våren 1980 på förslag av näringsutskottet (prop.
1979/80:170, NU 1979/80:70, rskr. 1979/80:410) följande (s. 19):

NU 1984/85:30

Det är nödvändigt att den tidsperiod inom vilken avvecklingen

skall ske klart anges. Reaktorernas tekniska livslängd bedöms enligt propositionen
vara ca 25 år. Det bör nu slås fast att den sista reaktorn i Sverige
skall stängas senast år 2010. Bestämmelser om antalet reaktorer och om
avvecklingsperiodens längd torde böra införas i lagstiftningen på atomenergiområdet.
Närmare överväganden om förutsättningarna och formerna
härför kan lämpligen ske inom ramen för atomlagstiftningskommitténs
(I 1979:05) utredningsarbete.

Enligt en reservation av moderata samlingspartiets företrädare i utskottet
borde utskottet ha uttalat bl. a. följande:

Utskottet instämmer i regeringens förslag. I fråga om avvecklingsperiodens
längd föreligger det, enligt utskottets mening, inte någon avgörande
skillnad mellan propositionen och motionen 1979/80:2056 [en (s)-motion].

Riksdagen antog i böljan av år 1984 lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet (prop. 1983/84:60, NU 1983/84:17, rskr. 1983/84:135). Näringsutskottet
erinrade då (s. 11) om att atomlagstiftningskommittén hade
ifrågasatt att en lagreglering av avvecklingsperiodens längd behövdes,
eftersom frågan omfattades av de riktlinjer för kärnkraftens roll i energisystemet
som riksdagen hade godkänt. Liksom regeringen godtog utskottet
kommitténs ställningstagande. Mot vad utskottet anförde reserverade
sig centerpartiets och vänsterpartiet kommunisternas företrädare i utskottet.

Våren 1984 tog riksdagen bl. a. ställning till ett yrkande i en motion (m)
om en översiktlig plan för ”livstidsdrift” av kärnkraftverk. Näringsutskottet
anförde bl. a. (NU 1983/84:30 s. 54) att det var en uppgift för 1981 års
energikommitté att utreda och föreslå en plan för kärnkraftens avveckling
och ett minskat oljeberoende. En reservation förelåg från moderata samlingspartiets
företrädare. Riksdagen följde utskottet och avslog motionen i
ifrågavarande del.

1981 års energikommitté (EK 81) analyserade i betänkandet (SOU
1984:61) I stället för kärnkraft bl. a. frågorna om kärnkraftverkens livscykel
och livslängd och om kostnaderna för avvecklingen. Beträffande kostnaderna
anfördes bl. a. följande:

Det är möjligt att det blir en betydande kostnad på flera 10-tals miljarder
kronor. Men det kan heller inte uteslutas att kostnaderna av riksdagsbeslutet
blir väsentligt mindre eller inga alls om kärnkraftverken fungerar dåligt
och några eller alla måste tas ur drift tidigare än år 2010 eller köras med
reducerad effekt.

Om avvecklingen föreslog kommittén bl. a. följande efter att ha konstaterat
att den enligt 1980 års riksdagsbeslut skulle vara avslutad år 2010.

NU 1984/85:30

Den egentliga avvecklingsperiodens längd skall enligt kommitténs mening
styras av säkerhetsförhållanden och därtill knutna strålskyddsaspekter
i samband med underhåll och reparation. Faktorer som därutöver
får betydelse är ekonomisk-tekniska förhållanden, såsom driftsekonomi,
behov av ersättningskraft, personalfrågor och liknande, vartill också kommer
ett antal regionalpolitiska spörsmål rörande bl.a. lokalisering av eventuella
ersättningsanläggningar.

Kommittén, som ansåg att det inte minst av ekonomiska skäl kunde vara
önskvärt att avvecklingen skulle ske under en begränsad tid, antog att
avvecklingen skulle behöva omfatta en tioårsperiod, 2000-2010. Frågan
om när varje enskilt kärnkraftsblock skulle tas ur drift föreslogs bli föremål
för en särskild utredning.

Reservationer avgavs av företrädarna för samtliga oppositionspartier.

Upparbetningskontrakt m. m.

Frågan om upparbetningskontrakt inom det svenska kämkraftsprogrammet
har varit aktuell i flera sammanhang under den senaste tiden.

Statsrådet Birgitta Dahl besvarade den 11 oktober 1984 (RD 1984/85:7
s. 41) en interpellation (1984/85:17) av Oswald Söderqvist (vpk), vari ställdes
fem frågor om hanteringen av kärnbränsle, bl. a. beträffande gällande
upparbetningskontrakt. I sitt svar erinrade statsrådet om att för de ca 140
ton svenskt använt bränsle som lagras i Sellafield gäller den brittisksvenska
bilaterala skriftväxlingen av den 16 maj 1984. Denna reglerar bl. a.
IAEA-inspektionen av klyvbart material samt hanteringen av eventuellt
separerat plutonium. I fråga om ca ett ton bränsle, som använts i Ågestareaktorn,
har Studsvik Energiteknik AB gjort en framställning om medel
för att transportera tillbaka bränslet utan upparbetning. För det övriga
bränslet regleras upparbetningen av ett avtal från år 1969 mellan numera
OKG AB, som äger bränslet, och British Nuclear Fuels Ltd (BNFL).
Detta avtal har inte inlämnats till regeringen. Utförseltillstånd, som sökts
med hänvisning till upparbetningen hos BNFL, har lämnats av regeringen
vid skilda tillfällen under åren 1975-1981. Regleringen i avtalen av ekonomiska
villkor vid ändrade förhållanden, såsom vid ett eventuellt frånträdande
av avtalet, är en angelägenhet för de berörda bolagen.

De svenska relationerna med Frankrike i fråga om upparbetning regleras
på företagsnivå i två avtal mellan numera Svensk Kärnbränslehantering
AB (SKB) och företaget Compagnie Générale des Matiéres Nucléaires
(Cogéma) och på regeringsnivå främst genom en skriftväxling mellan den
svenska och den franska regeringen den 10 juli 1979. Svaret fortsatte
sålunda:

Som bekant har man från SKB:s sida bekräftat att kontakter med utländska
intressenter förekommer i syfte att överlåta kontraktsrättigheter

NU 1984/85:30

till upparbetning. Mot bakgrund av att förhandlingar således pågår anser
jag mig inte böra närmare kommentera företagsavtalen eller förhandlingarna.

I ett pressmeddelande från industridepartementet den 26 februari 1985
gjorde statsrådet Birgitta Dahl följande uttalande med anledning av uppgifter
som hade förekommit om det svenska kärnbränslet i La Hague:

Diskussioner pågår sedan en längre tid med flera parter angående såväl
70- som 80-talsavtalen i syfte att inom ramen för gällande avtal finna en
helhetslösning som frigör Sverige från bindningen till upparbetning.

Dessa diskussioner är inte slutförda.

Jag vill erinra om att det bränsle som finns i La Hague är i svensk ägo
och att inget får företas med detta utan den svenska regeringens godkännande.
Vidare krävs att de överenskommelser som dessa diskussioner kan
leda till, godkänns av berörda säkerhetsmyndigheter och regeringar.

Med hänsyn till att diskussionerna inte slutförts och att nödvändiga
prövningar ännu ej aktualiserats, är jag inte beredd att ytterligare kommentera
denna fråga.

Bygdekraft

I förarbetena till 1918 års vattenlag (1918:523) uppmärksammades att
intresset av utbyggnad av vattenkraft ibland kunde råka i konflikt med
andra intressen av enskild natur. Man konstaterade sålunda att utbyggnaden
av vattenkraft ” understundom [kan] leda därhän, att den ort,

där kraften tidigare kommit till användning, vanligen för förädling av
ortens produkter av ena eller andra slaget såsom för sågverksdrift, kvarnrörelse,
hemslöjd eller småindustri, går miste om de förmåner, som förut
kommit orten till godo till följd av kraftkällans belägenhet inom densamma”.
Mot denna bakgrund föreslogs en inskränkning i dispositionsrätten
för innehavaren av vattenkraftsanläggningen. En viss del av den i vattenkraftsanläggningen
producerade kraften skulle erbjudas den omkringliggande
bygden till reglerat pris.

Reglerna om bygdekraft innebar i korthet:

1. Upp till en tiondel av den i ett kraftverk producerade kraftmängden
skulle på begäran tillhandahållas omkringliggande bygd för användning i
hantverk, småindustri eller lantbruk eller till belysning och uppvärmning.

2. Ersättningen till kraftverksägaren skulle motsvara ägarens självkostnad
med tillägg av 2% av anläggningskapitalet.

Dessa regler i vattenlagen kvarstod oförändrade till den 1 januari 1963,
då bygdekraften kom att omfatta all industri. Samtidigt ändrades prisregleringssystemet.
För den kraft som levererades skulle mottagaren utge skälig
ersättning. Vid tvist skulle ersättningen bestämmas av statens prisregleringsnämnd
för elektrisk ström.

NU 1984/85:30

I direktiven till den vattenlagsutredning som tillsattes år 1969 konstaterades
att bygdekraftinstitutet inte längre hade någon nämnvärd praktisk
betydelse:

Skälet härtill kan vara att landsbygdens elektrifiering f. n. är så gott som
fullständig och att möjligheter finns att få varje legitimt kraftbehov tillgodosett
till priser, som med hänsyn till förbrukningens art och storlek kan
anses vara skäliga. Vidare ställer sig bygdekraften knappast billigare än
kraften i den öppna marknaden. Mot bakgrund av dessa förhållanden och
då sökanden i vattenmål samt administrativa myndigheter och domstolar
tvingas ägna avsevärd tid åt bygdekraftproblemen bör utredningen överväga
om inte tiden är mogen för att avskaffa institutet.

I ett betänkande från vattenlagutredningen (SOU 1972:14) konstaterades
också att de sociala och ekonomiska skäl som låg bakom införandet av
bygdekraftinstitutet i allt väsentligt förlorat sin betydelse. Institutet infördes
för att tillförsäkra landsbygden elkraft på skäliga villkor. I betänkandet
påpekades emellertid särskilt att ”bygdekraftinstitutet inte avser att bereda
kraftverksbygderna någon särskild prisförmån i betydelsen av en särskild
subvention på kraftpriset för att detta skulle bli förhållandevis lägre
än i trakten i övrigt”. Vattenlagutredningen föreslog mot denna bakgrund
att institutet borde utmönstras ur lagstiftningen. Reglerna om bygdekraft
togs också bort ur vattenlagen år 1974.

Oljemarknaden

De totala leveranserna av flytande bränslen och drivmedel på den svenska
marknaden sjönk under år 1984 jämfört med föregående år. Nedgången
blev 1,3 miljoner m3 eller 7 %. Den totala leveransvolymen uppgick till 16,4
miljoner m3. Oljeleveranserna har inte sedan början av 1960-talet varit
lägre än under år 1984. I slutet av 1970-talet var oljeförbrukningen som
störst i landet. Av följande sammanställning framgår utvecklingen av oljeleveransema
sedan år 1979.

Oljeleveranser i miljoner m3

(exkl. utrikes bunker)

	1984	1983	1979	% 1984-1983	% 1984-1979
Motorbensin	5,0	4,8	4,9	+ 4	+ 2
Dieseloljor	2,2	2,2	2,6	0	-15
Övriga drivmedel	0,9	0,9	0,9	0	0
Tunna eldningsoljor	4,4	4,9	8,5	-10	-48
Tjocka eldningsoljor	3,9	4,9	11,6	-20	-66
SUMMA	16,4	17,7	28,5	- 7	-42

Under loppet av fem år har volymerna sammanlagt minskat med 12,1
miljoner m3 eller med 42%. Eldningsoljorna uppvisar den största tillbaka -

NU 1984/85:30

gången. Totalt har leveranserna av eldningsoljor uttryckt i volym sedan år
1979 gått ner till mindre än hälften. En viss uppgång i bensinförbrukningen
kan dock noteras. Nettovärdet av den svenska oljeimporten, den s.k.
oljenotan, utgjorde för år 1984 ca 26 miljarder kronor jämfört med 31
miljarder kronor året innan.

Strukturmässigt har förändrade marknadsförutsättningar under de senaste
åren medfört företagsköp och sammanslagningar. AB Svenska Shell
har förvärvat AB Nynäs-Petroleums bensin- och eldningsoljerörelse,
Kuwait Petroleum Corporation har förvärvat Svenska Gulf Oil AB. Mobil
Oils bensin- och eldningsoljerörelser har förvärvats av Norsk Hydro resp.
ARA-JET AB och Svenska Petroleum AB har förvärvat Svenska Fina AB.
Nyligen har aviserats att Norska Statoil planerar att förvärva Svenska
Esso AB.

Utskottet

Inledning

Riksdagen fastställde år-1981 grundläggande riktlinjer för energipolitiken
fram till omkring år 1990 (prop. 1980/81:90, NU 1980/81:60, rskr. 1980/
81:381). Två centrala syften kom därvid till uttryck. Oljeberoendet skulle
minskas kraftigt. Förutsättningar skulle skapas för en avveckling av kärnkraften
i enlighet med riksdagens beslut på grundval av 1980 års folkomröstning
i kärnkraftsfrågan. Statsmakterna tog sikte på en successiv utveckling
mot ett energisystem i huvudsak baserat på varaktiga, helst
förnybara och inhemska, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan.
Bland ämnen som berördes var energisystemets utformning i stort, energihushållning,
säkerheten vid kärnkraftverken, energiforskning och den statliga
förvaltningsorganisationen på energiområdet. I nästa avsnitt sammanfattas
några huvudpunkter i dessa nu gällande riktlinjer.

Riksdagen har efter fastställandet av de nämnda riktlinjerna fattat en rad
beslut inom skilda områden av energipolitiken.

Bland beslut syftande till styrning av energiproduktion och energihushållning
märks sådana som avser olika slags stöd till investeringar på
energiområdet. På grundval av den nuvarande regeringens ekonomiskpolitiska
program vid tillträdet hösten 1982 beslöt riksdagen om flera olika
stödformer (prop. 1982/83:50, NU 1982/83:18, rskr. 1982/83: lil). Så infördes
ett tillfälligt statligt stöd till investeringar i Qärrvärmedistributionsanläggningar.
Vidare beslöts om bidrag för att öka investeringarna i torveldade
förbränningsanläggningar. En tredje ny stödform hade till syfte att
undanröja de hinder som kunde finnas hos industrin när det gällde att
leverera utrustning avsedd för energiområdet. I slutet av år 1983 fattade
riksdagen beslut om fortsatt stöd för åtgärder för att ersätta olja m. m. för
perioden den 1 januari 1984-den 30 juni 1987 (prop. 1983/84:62, NU 1983/

NU 1984/85:30

84:9, rskr. 1983/84:125). Stödet är särskilt inriktat på anläggningar sorn
använder inhemska energikällor. Samtidigt beslöts om ett konjunkturanpassat
investeringsprogram inom energiområdet under år 1984. Detta program
har förlängts till att gälla även år 1985 (prop. 1984/85:25, NU 1984/
85:12, rskr. 1984/85:87).

Beskattningsåtgärder är ett annat styrmedel. Hösten 1983 beslöt riksdagen
efter förslag av regeringen om grundläggande principer för beskattningen
inom energiområdet (prop. 1983/84:28, NU 1983/84:4 y, SkU 1983/
84:9, rskr. 1983/84:97). En sådan princip var att skattesystemet skulle
främja tillkomsten av de energiinvesteringar för oljeersättning och energihushållning
som enligt 1981 års energipolitiska beslut borde genomföras
under 1980-talet. Hänsyn skulle tas till olika energikällors effekter på
miljön, bytesbalansen, försöijningstryggheten, sysselsättningen och den
industriella utvecklingen.

En rad förslag från regeringen har gällt olika energikällor. Målet för
vattenkraftsproduktion är enligt de tidigare nämnda riktlinjerna 66 TWh/
år. I syfte att detta mål skall kunna uppnås fastställde riksdagen i juni 1984
en plan för utbyggnad av vattenkraften avsedd att garantera ett produktionstillskott
från vattenkraften om minst 2,5 TWh/år (prop. 1983/84:160,
NU 1983/84:10 y, BoU 1983/84: 30).

Andra beslut våren 1984 gällde vissa naturgasfrågor (prop. 1983/84:47,
NU 1983/84:10, rskr. 1983/84:125) och vissa oljefrågor (prop. 1983/84:110,
NU 1983/84:43, rskr. 1983/84:391). Bl. a. ändrades systemet för finansiering
av prospektering efter olja, naturgas eller kol. Vidare beslöts om en
delvis ny inriktning av Svenska Petroleum AB:s verksamhet och om ett
ändrat program för beredskapslagring av olja. Riktlinjer för kolanvändningen
fastställdes också (prop. 1983/84:158, NU 1983/84:44, JoU 1983/
84:28, rskr. 1983/84:389/390).

Riksdagen har förra året också godkänt regeringens förslag till ny lagstiftning
på kärnenergiområdet (prop. 1983/84:60, NU 1983/84:17, rskr.
1983/84:135). Fr. o. m. den 1 februari 1984 gäller sålunda lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet.

Det energiforskningsprogram som ingick i 1981 års energipolitiska beslut
avlöstes av ett nytt enligt beslut våren 1984 (prop. 1983/84:107 bil. 9, NU
1983/84:45, rskr. 1983/84:407). En total ram på närmare 1,2 miljarder
kronor för perioden 1984/85—1986/87 fastställdes.

Kommunernas roll i energipolitiken har stärkts genom riksdagens beslut
hösten 1984 om utvecklad kommunal energiplanering (prop. 1984/85:5,
NU 1984/85:1 y, BoU 1984/85:6, rskr. 1984/85:82). Beslutet innebar bl. a.
att den plan för oljereduktion som skall finnas i vaije kommun skulle
vidgas till att omfatta all tillförsel, distribution och användning av energi i
kommunen. Genom en ändring i ellagen (1902:71 s. 1) har elleverantörers
rätt att vägra elleverans till värmepump inom naturgas- eller fjärrvärmeområden
begränsats.

NU 1984/85:30

Vart och ett av de senaste åren har ett avsevärt antal motioner under
allmänna motionstiden ägnats åt energifrågor inom ett brett register. Av
dem som fallit inom näringsutskottets beredningsområde har flertalet tagits
upp i samband med utskottets behandling av ifrågavarande delar av budgetpropositionen
(NU 1981/82:30, NU 1982/83:33, NU 1983/84:30). Önskemål
om uttalanden av riksdagen om energipolitikens inriktning har framförts
av såväl moderata samlingspartiet som centerpartiet. Också folkpartiet
och vänsterpartiet kommunisterna har i partimotioner framställt yrkanden
hänförliga till de allmänna riktlinjernas område. Näringsutskottet har
med reservationer av företrädare för resp. partier avstyrkt dessa krav.
Riksdagen har följt utskottet.

Till grund för regeringens förslag i den nu aktuella propositionen ligger
ett betydande utredningsmaterial, i första hand betänkandet (SOU
1984:61) I stället för kärnkraft, avgivet av 1981 års energikommitté (EK
81) (se prop. s. 20). En rad utredningsrapporter har remissbehandlats.
Remissyttrandena finns utförligt och överskådligt redovisade i propositionens
bilagedel.

Utgångspunkten för förslagen i propositionen är, enligt vad föredragande
statsrådet Birgitta Dahl anför i ett inledande avsnitt, 1981 års energipolitiska
beslut. Framställningen fortsätter med en redovisning av den internationella
utvecklingen på energiområdet. Vidare erinras om tidigare energipolitiska
beslut.

I propositionen läggs så fram förslag till riktlinjer för den långsiktiga
energipolitiken. De föreslås gälla till mitten av 1990-talet. Nästa precisering
av riktlinjerna för energipolitiken skulle äga rum omkring år 1990.
Förslag till riktlinjer för energianvändningen, elförsörjningen och fortsatt
vattenkraftsutbyggnad m. m. framläggs likaså. Andra förslag gäller värmeförsörjning,
bränsleförsörjning och kärnsäkerhet. Vissa stöd utveckling av
ny energiteknik föreslås. Det bör också nämnas att regeringen anmäler sin
avsikt att tillkalla ett särskilt råd för långsiktiga elanvändnings- och oljeproduktionsfrågor.
Utöver de här nämnda förslagen tar utskottet i det
följande upp 19 olika anslagspunkter i propositionen. I anslutning till
regeringens förslag behandlar utskottet — helt eller delvis - 14 motioner
som har väckts med anledning av propositionen om riktlinjer för energipolitiken
och 36 motioner från allmänna motionstiden år 1985.

Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken

Allmänna riktlinjer

Energipolitiken skall enligt nu gällande riktlinjer utformas så att den
medverkar till uppnåendet av de välfärdsmål som har satts upp för samhället.
Samhällets och industrins behov av en billig och säker energiförsörjning
skall tryggas genom ett energisystem som i största möjliga utsträckning
är grundat på varaktiga, helst förnybara och inhemska, energikällor.

NU 1984/85:30

En effektiv energianvändning och en intensifierad energihushållning skall
främjas inom ramen för en allmänt god hushållning med begränsade resurser.
Vid användning och utveckling av all energiteknik skall ställas
stränga krav på säkerhet och omsorg om miljön. Förutsättningar skall
skapas för en avveckling av kärnkraften i enlighet med riksdagens beslut.
Den sista reaktorn skall tas ur drift senast år 2010. Kärnvärmereaktorer
skall inte få förekomma i Sverige. Inte heller bridreaktorer skall tillåtas.

I propositionen föreslås att de nämnda riktlinjerna skall ligga fast. Vidare
redovisas en strategi för oljeersättning och för avvecklingen av kärnkraften.
Under resten av 1980-talet bör, anför föredragande statsrådet,
huvuduppgiften för energipolitiken vara att fullfölja omställningen av energisystemet
från olja till förnybara och inhemska energikällor, samtidigt
som förutsättningar steg för steg läggs fast för att avveckla kärnkraften.
Som ett led i denna omställning skapas ett energisystem som är mindre
känsligt för internationella tillförselstörningar och som ger en förbättrad
försötjningstrygghet.

Strategin för förberedande och säkerställande av kärnkraftens avveckling
har följande huvudsakliga innehåll. Dess första led består i konkreta
åtgärder för att snabbt minska oljeberoendet och lägga grunden för en
ersättning av kärnkraften genom energihushållning, fjärrvärmeutbyggnad,
införande av ny teknik och nya energikällor samt forskning och utveckling.
I strategin ingår vidare en politik för ändamålsenlig elanvändning. Elenergi
för uppvärmning får i allt väsentligt endast användas i omställbara, flexibla
och utvecklingsbara system eller i kombination med extremt energisnål
teknik.

Strategin för avveckling av kärnkraften innebär vidare att alla möjligheter
till att hushålla med energi och nå en allt effektivare användning av
denna skall prövas. Alla de möjligheter som erbjuds genom ny teknik för
elproduktion, såsom utnyttjande av vindenergi eller solceller, skall också
prövas ingående.

Även om en stor del av elenergibehovet kan ersättas eller tillgodoses
genom hushållning, ersättning av elenergi med inhemska bränslen, naturgas,
solvärme m. m. samt mottryck och ny teknik måste vi, anför föredragande
statsrådet, planera för att det vid kärnkraftsavvecklingen kan komma
att återstå betydande behov av elenergi som endast kan fyllas med i dag
känd teknik, dvs. med vattenkraft eller fastbränsleeldade kraftverk. För
att ett fullföljande av beslutet att avveckla kärnkraften skall garanteras
krävs därför en beredskap för att utnyttja sådana alternativ. Strategin för
att förbereda och säkerställa kärnkraftens avveckling är utformad så att de
beslut som successivt behöver fattas kan grundas på ett så aktuellt underlag
som möjligt. Ambitionen är att vid varje steg i utvecklingen fram till år
2010 säkerställa att bästa tillgängliga teknik utnyttjas. Utgångspunkten för
regeringens förslag är att kärnkraften skall ersättas i första hand genom en
effektivare elanvändning, i andra hand genom övergång till inhemska

NU 1984/85:30

bränslen, solvärme, naturgas m. m. och i tredje hand genom nya elproduktionsanläggningar,
dock endast i den utsträckning detta behövs för att
komplettera de övriga alternativen. Avvecklingen av kärnkraften skall
förverkligas steg för steg. Säkerhetsaspekter skall vara avgörande för i
vilken ordning kärnkraftverken tas ur drift.

De riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken som regeringen nu föreslår
riksdagen att anta innehåller följaktligen en rad olika komponenter.

Samtliga oppositionspartier har i motioner framfört sin syn på regeringens
förslag till riktlinjer för energipolitiken. I det föregående (s. 20 f.) har
refererats synpunkter i partimotioner på övergripande energipolitiska frågor
rörande energihushållning och energiproduktion.

I motioner från moderata samlingspartiet och från centerpartiet begärs
uttryckligen att riksdagen skall antaga andra riktlinjer än dem regeringen
förordar. Andra motioner tar upp vissa delar av riktlinjerna.

Inledningsvis behandlar utskottet riktlinjerna för den långsiktiga energipolitiken,
dock med undantag för två viktiga komponenter som tas upp i
särskild ordning. Frågorna om hur kärnkraften skall tas ur drift, vilka har
tagits upp i flera motioner, behandlas sålunda efter det inledande avsnittet.
En annan fråga av övergripande energipolitiskt intresse gäller utbyggnaden
av vattenkraften på lång sikt. Den behandlas i avsnittet om vattenkraft.

Moderata samlingspartiet begär i sin partimotion 1984/85:2876 att riksdagen
skall avslå regeringens förslag till riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken.
Samma parti påyrkar i motion 1984/85:559 om näringspolitiken
att riksdagen skall göra ett uttalande i enlighet med vad i motionen har
anförts om riktlinjerna för den framtida energipolitiken. Sammanfattningsvis
betonas i motionen vikten av att marknadsekonomiska principer tillämpas
på energiområdet.

Centerpartiet framför i motion 1984/85: 2878 önskemål om att riksdagen
som sin mening skall ge regeringen till känna vad som i motionen har
anförts om strategi och riktlinjer för det framtida energisystemet. Tankegångarna
i motionen bygger på ett decentralistiskt synsätt och utgår ifrån
att det är nödvändigt med en hushållning med tillgängliga resurser.

Bostadsutskottet behandlar i sitt yttrande under rubriken Den långsiktiga
energipolitiken vissa övergripande energipolitiska frågor. Till de motionsyrkanden
som där behandlas återkommer näringsutskottet i avsnittet
Energianvändning och energihushållning.

Näringsutskottet kan med gillande konstatera att de allmänna riktlinjerna
för den långsiktiga energipolitiken lägger grunden för en fortsatt framgångsrik
omställning av energisystemet. En huvuduppgift för energipolitiken
under resten av 1980-talet bör sålunda vara att fullfölja omställningen
från olja till förnybara och inhemska energikällor, samtidigt som förutsättningar
förstärks för att kärnkraften skall kunna avvecklas. De tidigare
beslutade energipolitiska målen bör stå fast. Utskottet vill understryka att

3 Riksdagen 1984/85. 17 sami. Nr 30

NU 1984/85:30

ett förverkligande av dessa mål förutsätter en långsiktig och konsekvent
genomförd energipolitik.

I det följande kommer utskottet att ta ställning till ett betydande antal
olika energipolitiska frågor. Det finns därför inte skäl att i detta allmänna
övergripande avsnitt närmare kommentera de olika delfrågor som tas upp i
propositionen och i motionerna.

De alternativa förslag till riktlinjer som framförs av moderata samlingspartiet
och centerpartiet föranleder i detta sammanhang endast några kortare
kommentarer. Innebörden av dessa förslag framgår av motion sreferat
i det föregående (s. 20 f.). Mer specifika krav behandlas i det följande ett
efter ett.

Utskottet vill i fråga om moderata samlingspartiets starka betoning av
marknadskrafternas förmåga erinra om att det i propositionen (s. 37)
betecknas som eftersträvansvärt att nyutvecklad teknik i ökande utsträckning
klarar sig på egna meriter och på marknadens villkor samt att de olika
aktörerna inom energiområdet tar ett ökande ansvar. Det finns dock anledning
betona att stödet till forskning och utveckling och till introduktionsåtgärder
har varit betydelsefullt för att åstadkomma en del av den omställning
av energisystemet som energipolitiken syftar till. Som anförs i propositionen
(s. 37) kan fortsatta stödåtgärder koncentreras på insatser som är
strategiska, särskilt för fortsatt oljeersättning och för avveckling av kärnkraften.

Många av de allmänna synpunkter som framförs i centerpartiets motion
1984/85:2878 torde tillgodoses genom ett förverkligande av den strategi för
oljeersättning och kärnkraftsavveckling som presenteras i propositionen.
Utskottet ser inte någon grundläggande skillnad mellan de mål för energipolitiken
som riksdagen tidigare har fastlagt — och som även fortsättningsvis
bör gälla — och de allmänna riktlinjerna i motionen. Exempelvis betonas
i propositionen vikten av hushållning, effektiv energianvändning, krav
på säkerhet och omsorg om miljön. Kommunernas ansvar på lokal nivå
framhålls likaså.

Sammanfattningsvis innebär vad här har anförts att utskottet tillstyrker
ifrågavarande del av propositionen och avstyrker motsvarande delar av
partimotionema 1984/85: 2876 (m), 1984/85:559 (m) och 1984/85:2878 (c).

Avvecklingen av kärnkraften

Ett väsentligt inslag i energipolitiken gäller frågor rörande den successiva
utfasningen av kärnkraftverken ur det svenska energisystemet. I det
följande tar utskottet upp sådana frågor. Ytterligare förslag om kärnkraft
behandlas i ett senare avsnitt (s. 52 f.). Enligt riksdagens beslut våren 1980
(prop. 1979/80:170, NU 1979/80:70, rskr. 1979/80:410) efter folkomröstningen
om kärnkraft skall kärnkraften avvecklas i den takt som är möjlig
med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för att upprätthålla sysselsätt -

NU 1984/85:30

ning och välfärd. Säkerhetssynpunkter skall vara avgörande för i vilken
ordningsföljd reaktorerna skall tas ur drift. Reaktorernas tekniska livslängd
bedömdes vara ca 25 år. Med hänsyn därtill fastslogs det vidare att
den sista reaktorn i Sverige skulle stängas senast år 2010.

I propositionen (s. 39) erinras om riksdagens nyssnämnda beslut. Utgångspunkten
för det praktiska arbetet med kärnkraftsavvecklingen är,
anför föredragande statsrådet, vad riksdagen har uttalat om att säkerhetsaspekterna
skall vara avgörande för den ordning i vilken kärnkraftverken
tas ur drift. Den tid som har gått sedan en viss anläggning togs i bruk bör
således inte vara avgörande för när den tas ur drift.

Det är enligt föredragandens uppfattning inte möjligt att nu med någon
större precision ange den exakta tidpunkten för när utfasningen av kärnkraften
bör påböijas. Strategin enligt regeringens förslag går ut på att steg
för steg lägga fast konkreta handlingsplaner för de närmaste åren.

I flera motioner framförs vitt skilda synpunkter på regeringens förslag
till riktlinjer i det nu aktuella ämnet.

Moderata samlingspartiet begär i motion 1984/85:2876 att riksdagen
skall göra ett uttalande till regeringen om kärnkraftens avveckling. Det
skulle ha följande huvudsakliga innebörd. En förtida avstängning av kärnkraftsreaktorerna
innebär ett mycket stort samhällsekonomiskt slöseri.
Det finns inte anledning att nu ta ställning till kärnkraftens avveckling. Ett
längre idrifthållande ger ökad handlingsfrihet vid valet av energiformer.
Motionärerna tillägger att folkomröstningen i kärnkraftsfrågan inte berörde
användningen av kärnvärmereaktorer av Securetyp. Liknande synpunkter
framförs i motion 1984/85:559 (m).

Centerpartiet begär i motion 1984/85:2878 att riksdagen skall besluta att
en avvecklingsplan för kärnkraften skall upprättas och begära att regeringen
lägger fram förslag om en preciserad avvecklingsplan utifrån de riktlinjer
som redovisas i motionen. I planen borde bl. a. anges en tidpunkt när
utfasningen av reaktorerna skall vara påbörjad och hur denna successivt
skall genomföras fram till en tidpunkt när avvecklingen skall vara avslutad.
Avvecklingsplanen borde även omfatta åtgärder syftande till att stimulera
satsningar på effektivare energianvändning.

I linje med partimotionen ligger önskemål i motionerna 1984/85:2864 (c)
och 1984/85:1516 (c). Den förstnämnda motionen innehåller krav på ett
riksdagsbeslut om tryggande av kärnkraftsavvecklingen. Motionärerna har
som utgångspunkt för sina krav en tidigare partimotion av socialdemokraterna.
I motion 1984/85:1516 (c) hemställs att riksdagen hos regeringen
skall begära förslag om en avvecklingsplan för kärnkraften senast i samband
med att den energipolitiska propositionen föreläggs riksdagen.

Krav på förslag till en plan för avveckling av kärnkraften framförs också
av vänsterpartiet kommunisterna i motion 1984/85:2865 (vpk). Det finns,
hävdar motionärerna, ingen som helst anledning att, på det sätt som sker i
propositionen, skjuta detta viktiga ställningstagande framför sig in i en
oviss framtid.

NU 1984/85:30

Frågor kring kärnkraftsavvecklingen har även tidigare varit kontroversiella
vid riksdagsbehandlingen och i utredningssammanhang. Utskottet
hänvisar till en redogörelse som har lämnats i det föregående (s. 24).

Sammanfattningsvis kan följande konstateras. Riksdagen uttalade sig år
1980 för att bestämmelser om avvecklingsperiodens längd skulle införas i
lag. Efter utredning avskrevs denna tanke år 1984.1 uppdraget för 1981 års
energikommitté har ingått att föreslå en plan för kärnkraftsavvecklingen.
Utredningens arbete har dock inte resulterat i något konkret förslag till en
sådan plan.

Först tar utskottet här upp förslagen i partimotionerna och i motion
1984/85:1516 (c). Därefter behandlas motion 1984/85:2864 (c). Det bör
påpekas att frågor rörande kärnkraftsblocket Ringhals 2 behandlas senare i
detta betänkande (s. 55).

Utskottet delar regeringens uppfattning att det inte nu är möjligt att med
någon större precision ange den exakta tidpunkten för när utfasningen av
kärnkraften bör påböijas. Däremot står det enligt riksdagens beslut klart
att kärnkraften skall avvecklas till år 2010. Säkerhetsaspekter skall vara
avgörande för i vilken ordning kärnkraftverken tas ur drift. Den tid som
har gått sedan en viss anläggning togs i bruk bör inte vara avgörande för
när den tas ur drift. Strategin för att avveckla kärnkraften bör såsom
regeringen föreslår bestå i att steg för steg lägga fast konkreta handlingsplaner
för de närmaste åren. Det ger enligt utskottets uppfattning möjlighet
att fatta väl avvägda och rationella beslut.

Vad som anförs i motion 1984/85:2876 (m) om att en förtida avstängning
av kärnkraftsreaktorerna innebär slöseri med resurser står inte i strid mot
vad utskottet här har anfört förutsatt givetvis att avvecklingen sker senast
år 2010. Den i motionen deklarerade uppfattningen att det behövs ytterligare
erfarenheter av kärnkraftsdriften innan det kan bedömas när kärnkraftverken
skall tas ur drift torde också under samma förutsättning kunna
anses ligga i linje med vad som anförs i propositionen. Vissa formuleringar
i moderata samlingspartiets motion ger dock anledning att ifrågasätta motionärernas
benägenhet att vilja följa riksdagens beslut om avveckling
senast år 2010. Exempelvis anges att det i dag finns allt större anledning att
anta att kärnkraften med fullgod säkerhet skall kunna drivas under längre
tid än 25 år. 1 frågan om kärnvärmereaktorer vill utskottet erinra om att det
av riksdagens beslut efter folkomröstningen klart framgår att kärnvärmereaktorer
inte skall förekomma i Sverige (jfr NU 1983/84:30 s. 24 f.).
Motion 1984/85:2876 (m) avstyrks följaktligen i här behandlad del liksom
motsvarande del av motion 1984/85:559 (m).

Av vad utskottet nu har anfört framgår även att utskottet inte biträder de
krav på en preciserad avvecklingsplan som centerpartiet framför i motion
1984/85:2878. Sådana preciseringar som förordas skulle, om de gjordes
redan nu, i brist på tillräckligt beslutsunderlag kunna utgöra bindningar
som försvårar en rationell avveckling av kärnkraften. Kraven på att en

NU 1984/85:30

avvecklingsplan skall omfatta åtgärder syftande till att stimulera satsningar
på effektivare energianvändning, energisparande och alternativa energikällor
är enligt utskottets mening väl tillgodosett genom de förslag till riktlinjer
för energipolitiken som läggs fram i propositionen. Det tidigare
nämnda råd för elanvändnings- och elproduktionsfrågor som regeringen
avser att inrätta får tillfälle att löpande diskutera frågor om kärnkraftens
avveckling. Utskottet avstyrker med vad nu sagts motion 1984/85:2878 (c)
i här behandlad del liksom motion 1984/85:1516 (c). Även motion 1984/
85:2865 (vpk), som i här aktuell del har samma huvudsakliga syfte som
centerpartiets motion, avstyrks. Propositionen tillstyrks i här behandlad
del.

Den tidigare nämnda motionen 1984/85:2864 (c) går ut på att riksdagen
skall besluta att trygga kärnkraftsavvecklingen på sätt som anges i motionen.

Motionärerna återger en del av motiveringen till en tidigare socialdemokratisk
partimotion (1979/80:2056) vilken innehöll en avvecklingsplan från
linje 2 i kärnkraftsomröstningen. I den nu aktuella motionen sägs att
propositionen skiljer sig avsevärt från den återgivna socialdemokratiska
motionen. För att det inte skall råda något tvivel om riksdagens samlade
beslutsamhet i denna fråga borde, anför motionärerna, riksdagen uttala sin
anslutning till mål och riktlinjer i den redovisade planen.

Utskottet noterar med intresse att företrädare för centerpartiet nu begär
att riksdagen skall ansluta sig till linje 2:s avvecklingsplan och vad som har
föreslagits i den socialdemokratiska partimotionen. I propositionen anförs
(s. 36) att vid en jämförelse med linje 2:s avvecklingsplan vi nu ligger i
viktiga avseenden före de mål som där sattes upp. På flera områden pågår,
framhåller föredragande statsrådet, arbetet med att fullfölja uppgifter som
där talades om som uppgifter för 1990-talet. Det innebär att vi redan har
lagt grunden för kärnkraftsavvecklingen. Vi skall nu, fortsätter hon, steg
för steg fullfölja arbetet med att avveckla kärnkraften i enlighet med
riksdagens beslut och samtidigt fortsätta att minska oljeberoendet.

Utskottet anser det med hänsyn till vad här har anförts inte motiverat att
föreslå riksdagen att fatta ett sådant beslut som förordas i motion 1984/
85: 2864 (c). Motionen avstyrks sålunda.

Energianvändning och energihushållning

Inledning

En viktig utgångspunkt för de principer för energihushållning som anges
i propositionen är energianvändningens nuvarande struktur och utveckling.
Den slutliga energianvändningen uppgick år 1983 till 348 TWh. Härav
svarade industrin för ca 37%, samfärdseln för ca 20% och bostäder,
service m.m. för ca 43%. Efter en snabb ökning av energianvändningen
under efterkrigstiden inträffade ett skarpt trendbrott till följd av bl. a.

NU 1984/85:30

prisstegringarna på olja och den delvis därav föranledda recessionen i den
svenska ekonomin. Den totala slutliga energianvändningen minskade från
år 1973 till år 1983 med i genomsnitt ca 1 % per år. För åren 1984 och 1985
beräknas enligt energiverkets prognoser en viss uppgång i energianvändningen.

Notabelt är att tillförseln av energi har genomgått betydande förändringar
under den senaste tioårsperioden. Oljans andel av energitillförseln var
år 1973 drygt 70% och så sent som år 1979 knappt 70%. År 1984 beräknas
oljans andel ha minskat till knappt 50%. Samtidigt har elproduktionen ökat
avsevärt i landet, främst genom utbyggnaden av kärnkraften. Som bakgrund
till överväganden om användning av och hushållning med energi
presenteras i propositionen (s. 45 f.) bedömningar av energibehovet på
kort, medellång och längre sikt.

I det följande tar utskottet upp regeringens förslag rörande energianvändning
och energihushållning jämte motionsyrkanden. Inledningsvis behandlas
de allmänna riktlinjerna, varpå olika delområden uppmärksammas
ett efter ett. Bostadsutskottet har i sitt yttrande BoU 1984/85:5 y uttalat
sig i flera av de frågor som är aktuella i detta sammanhang.

Allmänna riktlinjer

I propositionen erinras (s. 52) om att det i 1981 års energipolitiska beslut
ingick ett samlat energihushållningsprogram. Målet för programmet är att
- med beaktande av samhälleliga mål och ekonomiska förutsättningar -nå lägsta möjliga nivå på energianvändningen. Ansträngningarna riktas
särskilt in på att minska användningen av olja. Det framhålls dock att
hushållningsprogrammet bör utformas så att uppnåendet av viktiga samhällsmål
- t. ex. god tillväxt, full sysselsättning och regional balans -underlättas. Riktlinjerna för hushållningsprogrammet innebär att hänsyn
skall tas till de svaga grupperna i samhället. Vidare skall åtgärderna inom
programmet medverka till bl. a. en god miljö.

En effektiv energihushållning innebär också att åtgärder för energihushållning
avvägs mot åtgärder för energitillförsel. Energihushållningsprogrammet
gäller energianvändningen i alla samhällssektorer. Det omfattar
såväl befintliga som nya byggnader, anläggningar, industriprocesser,
transporter m. m. Vidare ingår åtgärder för att ta fram och introducera ny
teknik för energihushållning.

Olika styrmedel används för att genomföra programmet. En utgångspunkt
för energihushållningen är att energianvändarna får betala ett pris
för att utnyttja olika energislag vilket så långt som möjligt avspeglar de
samhällsekonomiska kostnadenra för produktion och distribution av energin.
Från den utgångspunkten bör strävan vara att genomföra de
energihushållningsåtgärder som är samhällsekonomiskt motiverade. Priset
på energi bör enligt programmet medvetet användas för att uppnå en god
energihushållning.

NU 1984/85:30

Andra styrmedel är dels information, rådgivning och utbildning, varigenom
kunskap förs ut till bl. a. energianvändarna, dels administrativa regleringar.
Styrmedel av det sistnämnda slaget bör dock, framhölls det i
beslutet, utnyttjas med yttersta sparsamhet. Allmänt gäller att de statliga
styrmedlen riktas in på att stödja införande och kommersialisering av ny
teknik som snabbt kan minska oljeberoendet.

I propositionen analyseras vidare energianvändningen inom olika sektorer.

I fråga om energianvändningen inom industrin anförs bl. a. (s. 64) att
elanvändningen i denna sektors processer bör prioriteras vid avvecklingen
av kärnkraften i likhet med annan elenergi som är svår att ersätta. Samtidigt
betonas att detta inte innebär lägre krav på energihushållning inom
industrin än i andra sektorer. Det är, anför föredragande statsrådet, både
samhällsekonomiskt och för de berörda företagen företagsekonomiskt angeläget
att arbetet med energihushållande åtgärder bedrivs på en fortsatt
hög nivå och att alla möjligheter att vidta sådana tas till vara. Eftersom
lönsamheten för energibesparande åtgärder inom industrin i allmänhet är
mycket god är det, fortsätter hon, rimligt att förvänta sig att energieffektiviseringen
fortsätter utan något särskilt statligt stöd. Samhällets insatser
bör i stället koncentreras på stöd till forskning och utveckling och till
prototyp- och demonstrationsanläggningar. Vidare betonas vikten av att
ekonomiska signaler - i form av priser, taxor och skatter - för industrin
liksom för andra samhällssektorer är korrekta och rättvisande.

I sina överväganden om transportsektorn betonar föredragande statsrådet
att allvarliga miljöproblem kvarstår till följd av vägtrafiken. Såsom
gäller enligt nuvarande energipolitiska riktlinjer för transportsektorn bör
även fortsättningsvis valet av energibesparande åtgärder grundas på en
helhetssyn. Sålunda bör inte enbart transportmedlens energianvändning
beaktas utan också olika transportmedels roll i ett effektivt transportsystem.
Det betecknas som angeläget att arbetet med att bryta det ensidiga
oljeberoendet fortsätter och intensifieras.

Av energianvändningen inom den s.k. övrigsektorn går merparten (ca
85%) till bostäder och lokaler. I propositionen anges riktlinjer för de
framtida energihushållningsinsatserna i bebyggelsen (s. 85 f.). Härvid konstateras
att den hittillsvarande utvecklingen tyder på att det sparmål som
lades fast av riksdagen år 1981 (prop. 1980/81:133, CU 1980/81:37, rskr.
1980/81:384) kommer att kunna uppnås under 1980-talet. Detta sparmål
innebär att riktpunkten skall vara att den årliga bruttoenergianvändningen i
det befintliga byggnadsbeståndet minskar med 48 TWh, vilket innebär en
minskning med ca 30% jämfört med 1978 års nivå. Huvudparten av minskningen
förväntades ske t. o. m. år 1988. Även för perioden fram till år 1995
anser regeringen det rimligt att räkna med en fortsatt minskning av bebyggelsens
energianvändning.

Förutsättningarna för att energianvändningen skall kunna minska skiftar

NU 1984/85:30

mellan olika byggnader beroende bl. a. på byggnadsteknisk utformning,
ålder och uppvärmningssätt. Enligt propositionen måste därför de överväganden
som leder till ett förverkligande av de energipolitiska strävandena
på detta område göras på lokal nivå, dvs. av fastighetsägarna och kommunerna.
De nationella riktlinjerna skall dock utgöra utgångspunkten för
planeringen.

Vad i propositionen specifikt anförts om byggnadsuppvärmning och
hithörande ämnen har inte satts i fråga i motioner eller annorledes.
Bostadsutskottet anför i sitt yttrande att det beträffande denna sist berörda
sektor inte har funnit anledning till något annat ställningstagande än det
som framgår av regeringsförslaget. Näringsutskottet kommer till samma
slutsats.

För riksdagens godkännande framläggs i propositionen förslag till riktlinjer
i fråga om energianvändningen. De sammanfattas (s. 58) i följande
punkter.

o Den inriktning som angavs i 1981 års beslut ligger i allt väsentligt fast.
De styrmedel som i huvudsak bör komma till användning är dels energipriset,
dels information, rådgivning och utbildning. Några kvantitativa
mål för olika energislags andel av den totala energitillförseln bör inte
fastställas. En så flexibel energianvändning som möjligt bör eftersträvas.

o Insatserna för att åstadkomma en tekniskt och ekonomiskt effektiv och
rationell användning av energi intensifieras.

O Kommunerna ges en central roll dels när det gäller hur långt energihushållningsinsatserna
skall drivas, dels när det gäller avvägningen mellan
användningen av olika energislag i kommunen. Kommunernas arbete
bör bedrivas utifrån en helthetssyn, vari såväl det totala energisystemets
utformning som andra faktorer såsom sysselsättning, miljöhänsyn m. m.
beaktas.

o Användningen av elenergi skall ske i former som inte låser oss till ett
fortsatt högt elutnyttjande.
o Beskattningen av energi skall aktivt och medvetet utnyttjas för att
åstadkomma en effektiv och rationell energianvändning.

Såvitt gäller energibeskattningen har den ifrågavarande delen av propositionen
överlämnats till skatteutskottet med yttrande av näringsutskottet
(NU 1984/85:7 y). De olika meningar som finns i detta ämne inom näringsutskottet
har sålunda kommit till uttryck i yttrandet. Ämnet tas följaktligen,
med ett undantag, inte upp ytterligare i detta avsnitt. Undantaget
gäller en motion med vissa övergripande synpunkter över vilken skatteutskottet
har yttrat sig (SkU 1984/85:5 y). Den kommenteras sist i avsnittet
(s. 43). Utskottet återkommer i ett följande avsnitt till vad som sägs i
propositionen och vissa motioner om ett kvantitativt mål för energianvändningen.

NU 1984/85:30

I moderata samlingspartiets motion 1984/85: 2876 (m) föreslås att riksdagen
skall avslå de av regeringen föreslagna riktlinjerna för energianvändningen.
De subventioner som har utgått för att underlätta energihushållning
har, anför motionärerna, till stor del varit onödiga eftersom prisbildningen
i sig har framkallat en minskad energianvändning. Det finns, fortsätter
de, inte anledning att bibehålla några bidrag för installation av
”normal” utrustning för energihushållning.

Centerpartiet föreslår i sin partimotion 1984/85:2878 att riksdagen i ett
uttalande skall ansluta sig till vad som i motionen anförts om energihushållning
och effektivare energianvändning inom industrin, transportområdet
och bebyggelsen. I motionen anges att energipolitiken måste inriktas
på att skapa ett decentraliserat energisystem baserat på utnyttjande av i
huvudsak inhemska förnybara energikällor och på en effektiv användning
av tillgängliga resurser. Ett förverkligande av en sådan politik kräver enligt
motionärerna att energianvändningen präglas av en medveten inriktning på
hushållning. Detta innebär bl. a. att inte mer högvärdig energi skall användas
än vad vaije situation kräver. I motion 1984/85:2871 (c) hemställs att
riktlinjerna för den framtida energipolitiken skall innebära en prioritering
av effektiv energianvändning och ökat energisparande framför energiproduktion
för bostads- och lokaluppvärmning.

Bostadsutskottet anför beträffande förslagen i bl. a. motionerna 1984/
85:2878 (c) och 1984/85:2871 (c) att vad som där anförs om effektiv
energianvändning och energihushållning torde vara obestritt. Enligt bostadsutskottets
uppfattning utgår motionärernas överväganden från de
övergripande energipolitiska målen. Motionsyrkandena ses därmed snarare
som en markering av dessa måls betydelse än som uttryck för en
annorlunda inställning i sakfrågan. Utifrån de synpunkter bostadsutskottet
har att beakta skulle därmed en tillstyrkan av motionsförslagen i denna del
inte tjäna något reellt syfte. Bostadsutskottet avstyrker sålunda motionerna.
I en avvikande mening (c, vpk) föreslås att riksdagen skall göra ett
uttalande i detta ämne.

Utskottet vill understryka vikten av fortsatt energihushållning inom
uppvärmningssektorn och av effektiv elanvändning. De riktlinjer som regeringen
förordar i fråga om energianvändningen tar liksom de hittillsvarande
sikte på de energipolitiska mål som en bred riksdagsmajoritet antog
år 1981. Utskottet finner dessa väl avvägda. De nu gällande energipolitiska
målen innebär bl. a. att en effektiv energianvändning och en intensifierad
energihushållning skall främjas inom ramen för en allmänt god hushållning
med begränsade resurser.

Vad som anförs i motion 1984/85:2876 (m) om behovet av bidrag till
utrustning för energihushållning står enligt utskottets mening inte i något
avgörande motsatsförhållande till vad regeringen föreslår. Den grundläggande
principen bör vara att energihushållningsåtgärder skall genomföras
så långt de är ekonomiskt lönsamma. Utskottet vill härtill foga att de

NU 1984/85:30

styrmedel som i huvudsak bör användas för att uppsatta mål skall nås är
dels energipriset, dels information, rådgivning och utbildning. Motionärernas
avslagsyrkande tar utskottet bestämt avstånd ifrån.

Vad gäller motionerna 1984/85:2878 (c) och 1984/85:2871 (c) kommer
utskottet till samma slutsats som bostadsutskottet.

Det sagda innebär sammanfattningsvis att utskottet tillstyrker propositionen
i här behandlad del och avstyrker ifrågavarande delar av motionerna
1984/85:2876 (m), 1984/85:2878 (c) och 1984/85:2871 (c).

I två motioner framförs önskemål som gäller riktlinjer för elanvändningen.
Motion 1984/85:2870 (fp) innehåller ett krav på att riksdagen skall
göra ett uttalande om elanvändningen. Detta skulle bl. a. gå ut på att en
särskild utredning om ökad eleffektivitet skall tillsättas. 1 motion 1984/
85:2208 (vpk) påyrkas att regeringen, för att säkra kämkraftsavvecklingen
på ett miljömässigt acceptabelt sätt, skall utarbeta en hushållningsplan för
elanvändningen huvudsakligen i enlighet med de riktlinjer som anges i
motionen. Denna plan skulle bl. a. bygga på en energistrategi utgående från
att elkraften i första hand skall användas för att tillgodose ändamål där den
svårligen kan ersättas med annan energi. Hushållningsplanen skulle vidare
omfatta åtgärder för att styra elanvändningen i riktning mot större effektivitet.
En medveten samhällelig insats på detta område sägs vara nödvändig.

En plan för hushållning med elenergi är, anför motionärerna, nödvändig
för att göra kämkraftsavvecklingen trovärdig. Det behövs olika samhälleliga
styrmedel för att uppsatta mål skall kunna nås. Planen borde innefatta
sådana styrmedel.

Först tar utskottet upp kravet i motion 1984/85:2870 (fp) på en utredning
om ökad eleffektivitet.

Regeringen tillkallade förra året utredningen (I 1984:02) om el och
inhemska bränslen, ELIN (särskild utredare: riksdagsman Per Olof Håkansson).
Utredningen skall enligt direktiven (dir. 1984:25) bl. a. utreda
hur prissättningen på elenergi påverkar konsumtionen och möjligheterna
att använda elenergi för olika ändamål. Enligt vad utskottet har inhämtat
behandlar utredningen frågor om ökad eleffektivitet. Bl. a. har den uppdragit
åt energiforskningsnämnden att i en delutredning analysera behovet av
forskning och utveckling avseende effektiv elanvändning.

Inom ramen för det forsknings- och utvecklingsarbete som styrelsen för
teknisk utveckling svarar för planeras insatser under innevarande treårsperiod
för att klarlägga vilka möjligheter som finns att få fram eleffektivare
maskiner och processer. Också forsknings- och utvecklingsinsatserna på
detta område skall studeras. Detta arbete kommer att utgöra beslutsunderlag
för planering av fortsatta insatser.

Utskottet vill i likhet med motionärerna understryka vad som sägs i
propositionen om betydelsen av effektivare elanvändning. Behovet av att

NU 1984/85:30

ersätta den bortfallande kärnkraften genom ny elproduktionsteknik kan
minskas väsentligt om elanvändningen blir effektivare.

Utskottet finnér dock med hänsyn till vad här har anförts om det pågående
utredningsarbetet inom ELIN inte skäl att nu föreslå något ytterligare
utredningsarbete av den art motionärerna föreslår. Motion 1984/
85:2870 (fp) avstyrks därför i här aktuell del.

Vad så gäller förslaget i motion 1984/85:2208 (vpk) om en hushållningsplan
för elanvändningen vill utskottet anföra följande.

Utskottet konstaterar att flera av de frågor om effektivare elanvändning
som tas upp i motionen övervägs inom den nyss nämnda utredningen om el
och inhemska bränslen. I avvaktan på att resultatet av utredningen föreligger
bör riksdagen därför inte ta ytterligare initiativ inom detta ämnesområde.
Utskottet vill anmärka att motionärerna i alltför hög grad betonar
fördelarna med planmässig statlig styrning. Motionen avstyrks sålunda.

I motion 1984/85:2871 (c) påyrkas också att riksdagen skall besluta att
särskild hänsyn skall tas till olika energisparåtgärders effekt på bostadsmiljön,
sysselsättningen och den industriella utvecklingen samt investeringarnas
konkurrenskraft. I motiveringen pekar motionären sammanfattningsvis
på att riktlinjerna för energipolitiken har fatt en klart uttalad prioritering
när det gäller energisystemens utformning men är betydligt vagare när
det gäller energianvändning och ökad energihushållning. Bostadsutskottet
avstyrker yrkandet i fråga. 1 likhet med bostadsutskottet finner näringsutskottet
att vad som föreslås i denna del av motionen knappast står i
motsatsställning till vad som har föreslagits i propositionen. Näringsutskottet
vill i likhet med bostadsutskottet peka på att de nu gällande energipolitiska
målen bl. a. innebär att stränga krav skall ställas på säkerhet och
omsorg om miljön vid användning och utveckling av all energiteknik.
Dessa krav, som inte föreslås upphävda eller ändrade, får naturligtvis
anses innefatta också energisparåtgärder av olika slag. Vad som i motion
1984/85:2871 (c) har föreslagits i detta avseende är därmed i allt väsentligt
tillgodosett redan genom nu gällande riktlinjer för energipolitiken.

Motionen avstyrks i här behandlad del.

I motion 1984/85:2863 (c) yrkas att energiskatten på elektrisk kraft skall
utformas så att ett pris som motsvarar den långsiktiga marginalkostnaden
kan åstadkommas. Samtidigt skulle dispens medges för sådan elanvändning
som inte innebär en låsning vid en alltför hög elanvändningsnivå i
framtiden. Härigenom skulle undvikas att man binder sig vid en användning
av mer elenergi än som kan levereras på lång sikt. Motionären befarar
att kärnkraftsavvecklingen annars kan komma att försvåras.

Den allmänna energiskatten på elektrisk kraft uppgår sedan den 1 december
1984 normalt till 7,2 öre per kWh. Skatten är reducerad till 5 öre
per kWh för den del av kraftförbrukningen i industriell verksamhet som
överstiger 40000 kWh under ett år. Regeringen har dessutom till utgången
av år 1985 medgett nedsättning av energiskatten på elkraft, eldningsolja,

NU 1984/85:30

gasol och fasta bränslen för viss industriell tillverkning till 1,5% av de
tillverkade produkternas försäljningsvärde.

Med marginalkostnad menas den förändring av kostnaden som uppkommer
om den producerade mängden ändras med en enhet. Enligt gängse
terminologi menas med långsiktig marginalkostnad den totala genomsnittliga
kostnaden för att ta i anspråk ny kapacitet under en viss tidsperiod.
Enkelt uttryckt beräknar man kostnaderna för en planerad kraftutbyggnad
under exempelvis en tioårsperiod, varefter man dividerar med beräknat
antal tillkommande kWh. Det kan här också nämnas att med kortsiktig
marginalkostnad avses kostnader för att producera ytterligare en enhet av
en vara, t. ex. en kWh, inom ramen för redan existerande kapacitet.

Skatteutskottet har yttrat sig över det ifrågavarande motionsyrkandet
(SkU 1984/85:5 y). Skatteutskottet betonar det vanskliga i att beräkna den
långsiktiga marginalkostnaden, vilket bestyrks av utredningen om taxor
och priser på energi (SOU 1981:69). Men det torde vara uppenbart, säger
skatteutskottet, att beskattningen av elenergi skulle öka avsevärt om den
utformades med utgångspunkt i en sådan princip. För att det av motionären
avsedda energipolitiska syftet skall uppnås borde en sådan skattehöjning
slå igenom även för den del av industrin som för närvarande åtnjuter
nedsättning av energiskatten. Detta skulle emellertid enligt skatteutskottets
uppfattning medföra menliga kostnadsnackdelar för stora delar av
landets utlandskonkurrerande industri. Vidare skulle skattehöjningen innebära
en oacceptabel fördyring av elkonsumtionen för främst hushållen.
Dessutom skulle avvägningen mellan skattebelastningen på elenergi och
skattebelastningen på olja rubbas på ett olämpligt sätt. Skatteutskottet
framhåller vidare att systemet med skatteåterbäring för elenergi som används
i avkopplingsbara elpannor i fjärrvärmenät har tillkommit bl. a. i det
syfte motionären vill uppnå. Avsikten med denna skattestimulans är nämligen
just att den elenergi som är tillgänglig för uppvärmning skall tas till
vara utan en låsning vid en alltför hög elanvändningsnivå i framtiden. Mot
bakgrund av vad som anförts avstyrker skatteutskottet motionen.

Näringsutskottet instämmer i vad skatteutskottet har anfört. Följaktligen
avstyrker utskottet här behandlad del av motion 1984/85:2863 (c).

Mål för energianvändningen

I propositionen anges några olika bedömningar av energibehovet på
längre sikt, varmed här menas till efter mitten av 1990-talet. EK 81 har
angivit ett brett intervall för det totala energibehovet år 2010, nämligen
300-450 TWh. Elbehovet (exkl. nätförluster) skulle bli mellan 90 och 150
TWh. Ingenjörsvetenskapsakademien har i rapporten Energi och ekonomi
(IVA-rapport nr 270) bedömt att energibehovet år 2010 kommer att uppgå
till mellan 365 och 500 TWh, varav 119—128 TWh elenergi. I rapporten
Perspektiv på energi (Ds I 1983:18), som är underlagsrapport till EK 81,
anges den totala energianvändningsnivån år 2010 till 200- 300 TWh per år.

NU 1984/85:30

Användningen av elenergi - exkl. nätförluster - beräknas där enligt vissa
förutsättningar kunna begränsas till ca 75-80 TWh per år. Flera remissinstanser
har också i yttranden över EK 81 :s huvudbetänkande gett sin syn
på det kommande behovet av energi.

Frågan om energibehovets utveckling på längre sikt är, framhåller föredragande
statsrådet, av central betydelse för hur vi skall uppnå de energipolitiska
målen, och i synnerhet målet att avveckla kärnkraften. Det är,
fortsätter hon, i enlighet med EK 81 :s och de flesta remissinstansers
uppfattning inte meningsfullt att precisera ett kvantitativt mål för energibehovet
på lång sikt. I stället bör den energipolitiska planeringen inriktas på
ett brett intervall. Samtidigt bör en hög handlingsberedskap upprätthållas,
så att det blir möjligt att vid behov snabbt vidta åtgärder för att påverka
utvecklingen.

Enligt regeringens bedömning borde det vara möjligt att även på längre
sikt sträva mot en i huvudsak oförändrad nivå för den samlade energianvändningen.
Om möjligt borde denna också minskas. Även i det längre
tidsperspektivet måste en hög ambitionsnivå upprätthållas när det gäller
att effektivisera energianvändningen i allmänhet och elanvändningen i
synnerhet. Regeringen förordar därför en aktiv och målmedveten strävan
efter att åstadkomma en god energihushållning inom alla sektorer.

I två motioner ställs krav på ett riksdagsuttalande om den framtida
energianvändningen. Centerpartiet preciserar i motion 1984/85:2878 sitt
krav till att avse en meningsyttring om att energipolitiken skall inriktas mot
en långsiktig total årlig användning på 300 TWh, varav 100 TWh elenergi. I
motion 1984/85:2863 (c) begärs att riksdagen skall uppställa mål för en
effektiv energianvändning och en låg nivå för energianvändningen. En nivå
mellan 200 och 300 TWh per år är enligt motionärerna fullt realistisk år
2010.

Bostadsutskottet tar i sitt yttrande upp den nu berörda frågan i ett något
vidare perspektiv. Utskottet kommenterar inte närmare kravet på ett
kvantitativt mål för energipolitiken. I en avvikande mening (c, vpk) betecknas
det dock som en svaghet att regeringen har valt att inte ange någon
egen bedömning om den framtida energianvändningen.

Näringsutskottet gör samma bedömning som regeringen i denna fråga.
Det är sålunda enligt utskottets uppfattning inte meningsfullt att precisera
ett kvantitativt mål för energibehovet på lång sikt. Liksom regeringen
finner utskottet det emellertid eftersträvansvärt att den samlade energianvändningen
även på längre sikt kan hållas i huvudsak oförändrad och om
möjligt minskas. En god energihushållning och fortsatt effektivisering av
energianvändningen är härvid viktiga faktorer. Med hänvisning till det
anförda avstyrker utskottet motionerna 1984/85:2878 (c) och 1984/85:2863
(c), båda i ifrågavarande del. Utskottet tillstyrker sålunda propositionen i
här behandlad del.

NU 1984/85:30

Information och utbildning

Här behandlas först ytterligare tre motionsyrkanden som bostadsutskottet
har yttrat sig över. Därefter tar näringsutskottet upp regeringens förslag
under anslagspunkten E4, Utbildning och rådgivning m. m. för att spara
energi.

Krav om viss information och utbildning på energiområdet framförs i två
motioner. I motion 1984/85:2863 (c) begärs en upplysningskampanj om
energieffektivitet. De som är intresserade av att sälja energi har, anför
motionären, en stor övervikt när det gäller att förse beslutsfattare med
beslutsunderlag i energifrågan. En upplysningskampanj borde därför genomföras
varigenom allmänheten informeras om de stora möjligheterna till
effektivare energianvändning. 1 motion 1984/85:2871 (c) påyrkas en ökad
allmän satsning på att informera allmänheten om betydelsen av god luftmiljö
och god energiekonomi.

Bostadsutskottet erinrar i sitt yttrande om att informationsverksamheten
i energifrågor inom bostadsdepartementets beredningsområde i huvudsak
bedrivs av bostadsstyrelsen, statens planverk och av statens energiverk.
Ansvarsfördelningen mellan dessa myndigheter har främst praktiska
grunder och anpassas fortlöpande till hur målgrupperna och verksamhetens
innehåll förändras. Dessa informationsinsatser avser främst bostadsförbättringsprogrammet
och energisparprogrammet inom bostadsdepartementets
område. En betydande informationsverksamhet med stark knytning
till energifrågor och då speciellt energihushållning bedrivs redan inom
detta område. Vad i dessa avseenden har föreslagits i motionerna 1984/
85:2863 (c) och 1984/85:2871 (c) är därmed, anför bostadsutskottet, i inte
ringa grad redan tillgodosett utan någon riksdagens ytterligare åtgärd.
Bostadsutskottet erinrar också om den informations- och rådgivningsverksamhet
som kommunerna bedriver på energiområdet. Sedan budgetåret
1977/78 har statligt stöd till denna verksamhet lämnats med sammanlagt ca
800 milj. kr. Detta stöd, som visserligen har föreslagits skola upphöra vid
utgången av år 1985, har verksamt bidragit till att få i gång en omfattande
verksamhet på området i kommunerna. Vidare framhåller bostadsutskottet
att kommunernas ökade ansvar på bostadsförsörjningens och energihushållningens
område får anses omfatta också rådgivning och annan service
till fastighetsägare m.fl. i dessa frågor. I sitt betänkande BoU 1984/85:17
har bostadsutskottet behandlat anslagsfrågor m.m. avseende information
och utbildning beträffande energisparprogrammet inom bostadsdepartementets
ansvarsområde.

Näringsutskottet anser i likhet med bostadsutskottet att motionerna i här
behandlad del väsentligen redan är tillgodosedda utan något initiativ av
riksdagen. Med hänvisning därtill och till vad bostadsutskottet har anfört i
ämnet avstyrker utskottet motionerna 1984/85:2863 (c) och 1984/85:2871
(c), båda i här aktuell del.

NU 1984/85:30

Ytterligare ett förslag i motion 1984/85:2871 (c) faller inom detta ämnesområde.
Det hemställs där att riksdagen hos regeringen skall begära att
fortbildningen av ventilationsinstallatörer intensifieras i arbetsmarknadsstyrelsens
regi, så att installatörerna får kompetens att klara projektering,
installation, injustering och underhåll av standardiserade system för ventilation
med återvinning. I motiveringen härför hävdar motionären att det i
Sverige saknas en kunnig installatörskår som klarar av att utföra enklare
ventilationsinstallationer med tillhörande dimensionering och intrimning.
Så länge detta utbildningsbehov inte är tillgodosett kommer, anförs det,
problemen kring fukt- och mögelskadade hus att bestå samtidigt som
miljarder kronor går till spillo genom energiförluster.

Bostadsutskottet säger sig dela den uppfattning som torde ligga till grund
för förslaget i motionen och som innebär att förutsättningar måste skapas
för att energiåtgärder av olika slag utförs på ett sådant sätt att de får avsedd
effekt.

Vidare erinrar bostadsutskottet om vad föredragande statsrådet i propositionen
har anfört om att regeringen avser att redan under våren 1985 ge
statens energiverk i uppdrag att undersöka bl. a. behovet av energiinriktad
kompletteringsutbildning för olika yrkesgrupper. Frågan om behovet av
ytterligare utbildning av ventilationsinstallatörer kommer enligt vad bostadsutskottet
har erfarit att uppmärksammas i detta sammanhang. Ytterligare
överväganden bör enligt bostadsutskottets mening anstå i avvaktan
härpå. Med hänvisning härtill avstyrker bostadsutskottet motionen i denna
del.

Näringsutskottet ansluter sig till bostadsutskottets bedömning i denna
fråga. Motion 1984/85:2871 (c) avstyrks sålunda i här behandlad del.

I detta sammanhang tar näringsutskottet också upp regeringens förslag
under anslaget E 4 om utbildning och rådgivning m. m. för att spara energi.

Ifrågavarande verksamhet föreslås finansieras genom medel från anslagen
E 17, Stöd för oljeersättande åtgärder m. m., och E22, Vissa åtgärder
för omställning av energisystemet. Under punkt E4 tas därför endast upp
ett formellt belopp av 1000 kr.

Från detta anslag bestrids kostnader för statligt stöd till dels utbildningsåtgärder
i syfte att minska energianvändningen vid uppvärmning och ventilation
och att förbättra energihushållningen i industriella processer, dels
energirådgivning m.m. Statens energiverk disponerar medlen för utbildningsåtgärder
och statens industriverk medlen för energirådgivning.

För nästa budgetår räknar regeringen med att både energiverket och
industriverket behöver driva verksamheten vidare i princip enligt nu gällande
riktlinjer och i nästan samma omfattning som under innevarande
budgetår. För året därefter borde det emellertid vara möjligt att minska de
statliga insatserna väsentligt mer.

NU 1984/85:30

Ett uppdrag till statens energiverk aviseras. Det går ut på att energiverket
efter samråd med berörda myndigheter och organ skall dels undersöka
behovet av energiinriktad kompletteringsutbildning för olika yrkesgrupper,
dels redovisa en plan för hur verksamheten med energiutbildning och
energirådgivning med minskade statliga bidrag kan drivas vidare i andra
former.

För nästa budgetår beräknas behovet av medel till sammanlagt
26330000 kr. Av detta belopp beräknas 13 330000 kr. för utbildningsåtgärder
och 13 milj. kr. för rådgivning m. m. För budgetåret 1986/87 räknar
regeringen med sammanlagt 11 330 000 kr. för utbildning och rådgivning,
dvs. 20 milj. kr. mindre än vad som har anvisats under detta anslag för
innevarande budgetår.

Regeringens förslag kritiseras i motion 1984/85:2875 (m). Vad gäller
utbildningsåtgärderna bör, anför motionärerna, kommersiella utbildningsorganisatörer
kunna svara för en betydande del. Den utbildning som kan
räknas till kompletterande yrkesutbildning bör överföras till skolväsendet
och i viss mån till arbetsmarknadsutbildningen.

Beträffande rådgivningsverksamheten sägs att förutsättningarna för avgiftsfinansierad
rådgivningsverksamhet ökar efter hand som man kan visa
att rådgivningen ”är värd sitt pris”. Utgifterna under detta anslag föreslås
för budgetåret 1985/86 få uppgå till ca 13 milj. kr.

Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att verksamheten under
nästa budgetår bör bedrivas enligt de nu gällande riktlinjerna och i nästan
samma omfattning som under innevarande budgetår. En så kraftig neddragning
av resurserna som föreslås i motion 1984/85:2875 (m) inför nästa
budgetår finnér utskottet ej rationell med hänsyn till att viss omställningstid
med nödvändighet erfordras. Som nyss har angetts räknar regeringen
med att medelsbehovet skall kunna begränsas avsevärt under budgetåret
1986/87. Utskottet tillstyrker sålunda propositionen och avstyrker motion
1984/85:2875 (m) i nu behandlad del.

Kommunal energiplanering

Riksdagen beslöt hösten 1984 om en ändring i lagen (1977:439) om
kommunal energiplanering (prop. 1984/85:5, BoU 1984/85:6, rskr. 1984/
85:82). Ändringen innebär bl. a. att det fr. o. m. den 1 januari 1986 i varje
kommun skall finnas en plan för tillförsel, distribution och användning av
energi i kommunen. I samband med detta beslut antog riksdagen också ett
förslag till ändring i ellagen (1902: 71 s. 1) som bl. a. innebär att elleveranser
till värmepumpar skall få vägras inom fjärrvärme- och naturgasområden,
om kommunfullmäktige har beslutat att värmepumpar inte får förekomma
inom området.

I motion 1984/85:2876 (m) begärs att riksdagen som sin mening skall ge
regeringen till känna vad som i motionen anförts angående värmeförsörjningen.
Motionärerna framhåller att moderata samlingspartiet motsatte sig

NU 1984/85:30

införandet av en obligatorisk kommunal energiplanering och står fast vid
sin avvisande hållning. Det finns inte, anför de, någon anledning att tvinga
kommunerna att upprätta omfattande plandokument på detta område.
Kommunernas planering på energiområdet bör inskränkas till egen energidistribution
av det slag som kommunala energiverk normalt ägnar sig åt. I
sammanhanget tas i motionen också upp frågan om en elleverantörs möjlighet
att vägra elleveranser till värmepumpar. Motionärerna hänvisar
härvid till att de har motsatt sig den ändring i ellagen som möjliggör en
sådan leveransvägran i vissa fall. De hävdar att sådana inskränkningar inte
främjar målet att möjliggöra en ekonomiskt effektiv energianvändning.

Bostadsutskottet erinrar i sitt yttrande om de här nämnda lagändringarna.
Yttrandet mynnar ut i ett avstyrkande av motionsyrkandet i här behandlad
del. Till yttrandet har i detta ämne fogats tre avvikande meningar
(m; c, vpk; fp).

Som framgår av vad här har redovisats genomfördes ändringar i lagen
om kommunal energiplanering och i ellagen som nu sätts i fråga i motion
1984/85:2876 (m) så sent som hösten 1984. Riksdagen avvisade i samband
därmed bl. a. motionsförslag (m) om att lagändringarna inte skulle komma
till stånd.

Näringsutskottet vill liksom bostadsutskottet i detta sammanhang dessutom
erinra om att kommunernas roll i energipolitiken framhävs i propositionen.
Det betecknas där som naturligt att kommunerna ges ett huvudansvar
för energisystemets utformning på lokal nivå. Föredragande statsrådet
påpekar att en utveckling i denna riktning har påbörjats och uttalar att
den bör fortsätta och förstärkas. Det vidgade kommunala ansvaret anges
vidare bilda en värdefull utgångspunkt för framtida energipolitiska beslut.
Den kommunala energiplaneringen utgör härvid en viktig förutsättning för
ett sådant vidgat kommunalt ansvar. Genom motion 1984/85:2876 (m) har
inte några nya skäl tillförts som ger riksdagen anledning att ompröva sitt
tidigare beslut.

Med hänvisning till riksdagens tidigare ställningstagande och till vad i
propositionen har anförts samt i enlighet med bostadsutskottets förslag
avstyrker utskottet motion 1984/85:2876 (m) i här aktuell del.

Övrigt

Här tar näringsutskottet upp ytterligare två motionsyrkanden som gäller
styrmedel för energipolitiken.

Centerpartiet begär i motion 1984/85:2878 att riksdagen skall göra ett
uttalande mot användning av tvingande regler och detaljinriktad planering i
syfte att nå uppsatta energipolitiska mål.

Innebörden skulle sammanfattningsvis vara följande. I första hand bör
man för detta syfte lita till stimulanser och frivilliga insatser. Förbud och
detaljinriktad planering av verksamheten är acceptabla endast som nöd -

4 Riksdagen 1984/85. 17 sami. Nr 30

NU 1984/85:30

fallsåtgärder. Administrativa styrmedel riskerar ofta att upplevas som
byråkratiska och onödiga och får ej avsedd effekt.

Utskottet vill erinra om att det i propositionen anförs att kommunerna
skall ha stor frihet att utforma det lokala energisystemet. Förslag till
detaljreglering av åtgärder för att nå energipolitiska mål framförs inte i
propositionen. Utskottet finnér därför inte skäl för riksdagen att på grundval
av vad som sägs i motion 1984/85:2878 (c) göra något uttalande till
regeringen. Den här behandlade delen av motionen avstyrks följaktligen.

Det andra yrkandet om styrmedel finns i motion 1984/85:2871 (c). Där
föreslås att riksdagen skall uttala som sin mening ”att kostnaderna för
energikonsumtionen och investeringar i energiproduktionsanläggningar
samt besparingar genom investeringar i energisparanläggningar företrädesvis
ges full genomslagskraft i konsumtionsledets energikostnader”. Utskottet
finner innebörden av det föreslagna uttalandet oklar och avstyrker
motionen i här angiven del.

Elförsörjning, allmänt

Produktionen av elektrisk kraft i landet uppgick år 1984 till ca 120 TWh.
Vattenkraften svarade för 67 TWh och kärnkraften för nära 49 TWh. I
mottrycksanläggningar producerades 4 TWh. Jämfört med året innan ökade
produktionen med ca 14 TWh. År 1984 var ett gott vattenår som medgav
en vattenkraftsproduktion som var ca 5 TWh högre än produktionen ett
normalår. Tillgängligheten för kärnkraftverken var vidare hög. Med tillgänglighet
avses hur stor andel av tiden ett kärnkraftverk har varit inkopplat
till det elektriska nätet. Under år 1985 väntas kärnkraftsblocken Forsmark
3 och Oskarshamn 3 ge ett bidrag till elproduktionen om 7-8 TWh.
Vid full tillgänglighet ger de ca 13 TWh per år.

I de härpå följande avsnitten tar utskottet upp frågor förknippade med
produktion av elektrisk kraft. Det första avsnittet ägnas kärnkraften och
nästa åtgärder för hantering av radioaktivt avfall. Därpå följer särskilda
avsnitt om vattenkraft, mottrycksproduktion, vindkraft och ny elproduktionsteknik.

Först behandlar utskottet i detta avsnitt regeringens förslag till riktlinjer
för elförsöijningen jämte motionsyrkanden. Det gäller här främst kolkondens.
I den del av propositionen som inrymmer förslaget till riktlinjer
anförs (s. 128) att det för att tillgodose eventuella ökningar av elbehovet på
längre sikt och samtidigt skapa förutsättningar för att avveckla kärnkraften
är nödvändigt att hålla olika möjligheter öppna att bygga ut elproduktionen.
I förhållande till de behov av elproduktionskapacitet som kan
komma att föreligga när kärnkraften skall börja avvecklas kan möjligheterna
att bygga ut mottryckskraft, vindkraft och vattenkraft visa sig vara
otillräckliga. Även andra alternativ kan därför senare behöva övervägas.

NU 1984/85:30

Den kolanvändning som kan komma att behövas i landet bör, anförs det,
ske med hög verkningsgrad. Kolkondens bör övervägas först sedan alla
andra alternativ har prövats och under förutsättning av radikalt förbättrade
miljöegenskaper.

I tre partimotioner framförs krav som står i strid med regeringens nyss
nämnda förslag.

Moderata samlingspartiet begär i motion 1984/85:2876 (m) att riksdagen
skall avslå de av regeringen föreslagna riktlinjerna för elförsörjningen och
som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen har anförts om
elförsörjningen. Där sägs bl. a. att en god och säker försörjning med
elenergi är en absolut nödvändighet för Sverige. Brist på elenergi eller
kraftigt höjda elpriser sägs kunna innebära stora nackdelar för det svenska
näringslivet.

Centerpartiet föreslår i motion 1984/85:2878 (c) att riksdagen skall göra
ett uttalande om riktlinjer för kolanvändningen. Motionärerna hänvisar till
partiets tidigare ställningstagande och anför bl. a. att det inte finns behov
av att använda mer kol i Sverige än vad som nu används.

Vänsterpartiet kommunisterna begär i motion 1984/85:2865 ett uttalande
av riksdagen om att någon utbyggnad av kolkondenskraft inte skall förekomma
i Sverige.

Utskottet gör samma bedömning som regeringen i denna fråga. Det kan
komma att visa sig att den framtida utbyggnaden av mottryckskraft, vindkraft
och vattenkraft inte räcker till för att täcka behovet av elenergi i
samband med kärnkraftsavvecklingen. Även andra alternativ kan därför
senare bli aktuella. Såsom uttalas i propositionen bör dock kolkondens
övervägas först sedan alla andra alternativ har prövats och under förutsättning
av radikalt förbättrade miljöegenskaper. Den kolanvändning som kan
komma att behövas i landet bör ske med hög verkningsgrad.

Utskottet finner att de krav på uttalanden av riksdagen som framförs av
centerpartiet och vänsterpartiet kommunisterna kan innebära olyckliga
låsningar inför framtiden.

Förslaget i motion 1984/85:2876 (m) om avslag på propositionen i denna
del står mot bakgrund av vad utskottet här har anfört helt i motsatsförhållande
till utskottets uppfattning. De allmänna omdömen om betydelsen av
elenergi som framförs i denna del av motionen förefaller enligt utskottets
bedömning inte vara särskilt kontroversiella. Med hänsyn till vad i detta
ämne anförs i propositionen finner utskottet inte skäl för riksdagen att göra
ett sådant uttalande som föreslås i motionen.

Utskottet tillstyrker sålunda propositionen i här behandlad del och avstyrker
ifrågavarande delar av motionerna 1984/85:2876 (m), 1984/85: 2878
(c) och 1984/85:2865 (vpk).

NU 1984/85:30

Kärnkraft

Inledning

Tidigare i detta betänkande har utskottet behandlat den mera övergripande
huvudfrågan om kärnkraftens avveckling. I detta avsnitt behandlar
utskottet till en böljan regeringens förslag om ersättning för försenad
idrifttagning av kärnreaktorer. Vidare tar utskottet här upp frågor om
säkerhetsåtgärder vid kärnkraftverken, vissa frågor om kärnkraftsblocket
Ringhals 2 och förslag till ändringar i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.

Ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer m. m.

Från förslagsanslaget Ersättning för försenad idrifttagning av kämreaktorer
utbetalar statens energiverk, enligt regler som riksdagen har godkänt,
ersättning till Forsmarks Kraftgrupp AB och statens vattenfallsverk för
försenad idrifttagning av kärnreaktorerna Forsmark 1 och Forsmark 2
resp. Ringhals 3 och Ringhals 4 (prop. 1980/81:25 bil. 9, NU 1980/81:23,
rskr. 1980/81:112) samt Forsmark 3 (prop. 1982/83:101 bil. 9, NU 1982/
83:33, rskr. 1982/83:280). När utskottet förra året behandlade motsvarande
anslagspunkt lämnade utskottet en redogörelse för bakgrunden till
riksdagens tidigare fattade beslut om ersättning för de ifrågavarande förseningarna
(NU 1982/83:30 s. 22 f.).

Som nu kortfattat anges i propositionen (s. 264) är ersättningarna av två
slag. De gäller dels förluster genom minskad produktion till följd av att
idrifttagningen av kärnreaktorerna har försenats, dels ökade anläggningskostnader
för kärnreaktorn Forsmark 3 till följd av att byggtiden har
förlängts.

Ersättning för förluster genom minskad produktion har utbetalats sedan
budgetåret 1979/80. Den minskade elproduktionen beräknas i efterhand
som skillnaden mellan den energi som det har varit möjligt att producera
utan försening och den energi som har producerats med försening. För
reaktorerna Forsmark 1, Forsmark 2, Ringhals 3 och Ringhals 4 har denna
skillnad numera upphört. För reaktorn Forsmark 3 kommer skillnaden att
bestå t.o. m. budgetåret 1987/88. Ersättningen för budgetåret 1985/86 har
av statens energiverk i dess anslagsframställning preliminärt beräknats till
135 milj. kr.

Ersättningen av det andra slaget - för ökade anläggningskostnader för
Forsmark 3 - är ett engångsbelopp som skall utbetalas enbart budgetåret
1985/86. Detta belopp har av statens energiverk - på grundval av bedömningar
av kraftföretagen — preliminärt angetts till 550 milj. kr.

I propositionen föreslås (punkt E 6) att det nämnda anslaget för det
kommande budgetåret skall bestämmas till 685 milj. kr. Det påpekas (s.
265) att ersättningen av det första slaget utbetalas i efterhand på basis av
verkliga förhållanden. Utfallet beror sålunda bl. a. av hur oljepriserna.

NU 1984/85:30

kolpriserna och vattenmagasinens fyllnadsgrad utvecklas. Vidare framhålls
att ersättningen av det andra slaget kommer att fastställas efter
förhandlingar.

I partimotionerna 1984/85:2878 (c) och 1984/85:2865 (vpk) begärs att
riksdagen skall avslå regeringens förslag om ersättning för försenad idrifttagning
av kärnreaktorer. Motion 1984/85:1516 (c) från allmänna motionstiden
har samma syfte. Avslagsyrkandet gäller dock inte det belopp som nu
är aktuellt utan det som preliminärt anges i budgetpropositionen (prop.
1984/85:100 bil. 14 s. 142).

I motion 1984/85:2878 (c) anförs att det är inkonsekvent att staten utger
ersättning för ökade elproduktionskostnader, samtidigt som den med skattefrihet
för avkopplingsbar elkraft kraftigt ökar kraftbolagens försäljningsmöjligheter.
1 motion 1984/85:2865 (vpk) sägs kärnkraftsbolagen redan ha
fått tillräckligt med statliga subventioner.

När utskottet förra året (NU 1983/84: 30 s. 47) behandlade regeringens
förslag om ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer konstaterade
utskottet att regeringens förslag stod i överensstämmelse med de av
riksdagen godkända överenskommelserna härom.

Utskottet gör samma konstaterande även i år. Liksom tidigare finnér
utskottet att riksdagen inte kan undandra sig att anvisa medel för ersättning
enligt rådrumslagen (1979:335). Det avtal som har ingåtts kan inte
ensidigt sägas upp av staten. Utskottet vill återigen erinra om att det
belopp som avser ersättning för förluster genom minskad produktion beror
på hur en rad faktorer utvecklas, såsom tillgången på vattenkraft, oljepriserna
och efterfrågan på elkraft. Ersättningen utbetalas i efterhand på basis
av verkliga förhållanden.

Vad gäller ersättningen för ökade anläggningskostnader vill utskottet
understryka att det belopp som anges i propositionen är ett preliminärt
belopp baserat på kraftföretagens bedömningar och att det definitiva beloppet
kommer att fastställas efter förhandlingar.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under denna punkt. Till ersättning
för försenad idrifttagning av kärnreaktorer bör riksdagen alltså för
budgetåret 1985/86 anvisa ett förslagsanslag om 685 milj. kr. Motionsyrkandena
i detta ämne avstyrks.

Säkerhetsfrågor

De säkerhetsfrågor på kärnkraftens område som finns att behandla här
gäller statens kärnkraftinspektions verksamhet, kärnkraftverkens sårbarhet
från säkerhetssynpunkt och transporter av kärnämnen.

Statens kärnkraftinspektion är tillsynsmyndighet rörande kärnsäkerhetsfrågor.
Dess verksamhet finansieras genom avgifter. För inspektionens
förvaltningskostnader föreslår regeringen därför endast ett formellt
anslag av I 000 kr. Utskottet tillstyrker propositionen på denna punkt.

För inspektionens kärnsäkerhetsforskning begärs likaså ett anslag med

NU 1984/85:30

det formella beloppet av 1000 kr. Medelsramen för kämsäkerhetsforskning
bör enligt regeringen räknas upp med 430000 kr. Regeringen har
därvid tagit hänsyn till de omprioriteringar som den har ansett möjliga att
genomföra inom forskningsprogrammet. För lokala säkerhetsnämnder vid
kärnkraftverken beräknar regeringen för nästa budgetår ett oförändrat
medelsbehov av sammanlagt 800000 kr. Sammanfattningsvis föreslår regeringen
att kostnaderna för den verksamhet som finansieras över anslaget
under budgetåret 1985/86 skall beräknas till 44806000 kr.

Statens kärnkraftinspektion har i sin anslagsframställning för budgetåret
1984/85 begärt att kostnadsramen skall utvidgas med 2224000 kr., vilket
motsvarar beräknade kostnadsökningar.

I motion 1984/85:2878 (c) begärs att riksdagen till kärnsäkerhetsforskning
skall anvisa 2,2 milj. kr. utöver vad regeringen har begärt. Det finns
enligt motionärerna inte anledning att frångå de bedömningar kärnkraftinspektionen
har gjort angående kostnaderna för att trygga en nödvändig
sådan forskning.

Utskottet räknar liksom regeringen med att vissa omprioriteringar skall
vara möjliga inom ifrågavarande forskningsverksamhet. Med hänsyn därtill
finner utskottet den av regeringen förordade medelsramen vara väl
avvägd. Utskottet tillstyrker sålunda propositionen i här behandlad del och
avstyrker ifrågavarande del av motionsyrkandet.

I motion 1984/85:761 (c) anförs att kärnkraftverken är sårbara från
säkerhetssynpunkt och att skyddet mot olika slag av terroristaktioner
måste förstärkas. Det finns inga andra anläggningar som kan likställas med
kärnkraftverken när det gäller effekter av åverkan, säger motionärerna. En
terroristaktion mot ett kärnkraftverk kan få förödande konsekvenser med
bl. a. radioaktiva utsläpp som följd. Det är enligt motionärerna orimligt att
samhället med skattemedel skall bekosta de extrema säkerhetsåtgärder
som måste vidtas för att skydda dessa anläggningar. Kostnaderna för
sådana åtgärder borde, anför de, betalas av de företag som äger kärnkraftverken.
Samhället borde ansvara för de säkerhetsmässiga arrangemangen
och sedan debitera kärnkraftverkens ägare kostnaderna härför.

Riksdagen har på förslag av näringsutskottet de två senaste åren avslagit
motionsyrkanden av samma innebörd som det i motion 1984/85:761 (c).
Förra året yttrade sig justitieutskottet (JuU 1983/84:1 y) till näringsutskottet
(NU 1983/84:30 s.49 f.) i frågan.

Efter att allmänt ha analyserat frågan om avgiftsbeläggning av polisens
tjänster uttryckte justitieutskottet uppfattningen att det inte fanns utrymme
för att införa ett särskilt kostnadsansvar för polisens uppgifter med
anknytning till just kärnkraftverk. Näringsutskottet kom till samma slutsats.
Centerpartiets och vänsterpartiet kommunisternas företrädare i näringsutskottet
reserverade sig och gick därmed på samma linje som centerpartiets
representanter i justitieutskottet.

NU 1984/85:30

Utskottet hänvisar till den tidigare behandlingen av frågan i riksdagen,
vilken här kortfattat har refererats. Några nya omständigheter, som motiverar
ett annat ställningstagande än de två senaste åren, anser utskottet
inte ha inträffat. Liksom förra året finnér utskottet sålunda att det inte har
framkommit några övertygande skäl för att det skulle införas ett särskilt
kostnadsansvar för polisens uppgifter med anknytning till kärnkraftverk.
Utskottet avstyrker således motion 1984/85:761 (c).

I motion 1984/84:2638 (vpk) begärs en fullständig redogörelse för hur
transporterna av kärnämnen inom det svenska kärnkraftsprogrammet skall
lösas. Transporterna är, anför motionärerna, behäftade med en mängd
komplikationer.

De transporter det här är fråga om gäller dels leveranser av anrikat uran
till AB Asea-Atoms bränsleelementfabrik i Västerås och leveranser av
bränsleelement därifrån, dels frakt av använda bränsleelement. Varje år
utförs hundratals urantransporter och ett fåtal plutoniumtransporter. Den
övervägande delen av dessa transporter gäller obestrålat material. Statens
kärnkraftinspektion har till uppgift att tillse att nationella och internationella
säkerhetsbestämmelser följs. Arbetet utförs i samarbete med statens
strålskyddsinstitut. Kraftindustrin har i olika sammanhang lämnat redogörelser
för hur transporterna av använt bränsle skulle ske. Senast gjordes
det i en utredning om slutförvaring av det använda kärnbränslet, den s. k.
KBS-3. Utredningen godtogs av regeringen i samband med att laddningstillstånd
lämnades sommaren 1984 för kärnkraftsblocken Forsmark 3 och
Oskarshamn 3. För transport av uran och obestrålat bränsle finns rekommendationer
från International Atomic Energy Agency (IAEA) om säkerhet
och strålskydd. Statens kärnkraftinspektion och statens strålskyddsinstitut
har utfärdat bestämmelser för Sverige i enlighet med rekommendationerna.
Allt uran, plutonium och torium i landet är underställt kontroll av
IAEA.

Utskottet utgår från att berörda myndigheter följer utvecklingen på detta
område. Givetvis förutsätter utskottet också att ifrågavarande tansporter
genomförs på ett från säkerhetssynpunkt betryggande sätt. Något initiativ
av riksdagen för att få till stånd en sådan samlad redogörelse som motionärerna
begär finner utskottet inte vara påkallat. Motionen avstyrks i nu
aktuell del med hänvisning härtill.

Ringhals 2

Kärnkraftsblocket Ringhals 2, vilket ägs av vattenfallsverket, togs i
kommersiell drift år 1975. Den totala elproduktionen i blocket (brutto) var
t. o. m. år 1984 knappt 43 TWh. Ett återkommande problem vid Ringhals 2
är visst läckage i ånggeneratorerna. Ringhals 2 har tre ånggeneratorer. En
ånggenerator är ungefär 20 m hög och väger ca 300 ton. De återkommande
läckagen, som innebär att Ringhals 2 relativt ofta behöver ställas av och
åtgärdas, gör att blockets tillgänglighet sjunker.

NU 1984/85:30

Vattenfallsverket redovisar i sin anslagsframställning för nästa budgetår
att en förstudie pågår om huruvida ånggeneratorerna i Ringhals 2 skall
bytas ut. I skrivelse till regeringen i januari 1985 har verket hemställt om
medel för byte av ånggeneratorerna. De nya ånggeneratorerna avses bli
dimensionerade så att de medger en ökning av effektuttaget med 50 MW.
Bytet planeras ske sommaren 1989. För att den tid som reaktorn på grund
av bytet ställs av skall bli så kort som möjligt måste enligt vattenfallsverket
förberedelsearbeten utföras fr. o. m. år 1985 vid varje årlig revision. Investeringskostnaderna
för reaktorbytet beräknas totalt till 900 milj. kr. i nuvarande
prisläge.

Här tar utskottet upp fyra motionsyrkanden som gäller Ringhals 2.
Senare återkommer utskottet till frågan om anslag till byte av ånggeneratorer
(s. 74).

I centerpartiets motion 1984/85:2878 föreslås att Ringhals 2 skall tas ur
drift så snart Forsmark 3 och Oskarshamn 3 är i kommersiell drift. Satsningar
bör, hävdar motionärerna, göras på inhemska bränslen i stället för
på en ombyggnad av Ringhals 2.

I motion 1984/85:1421 (c) begärs att riksdagen skall uttala att statens
vattenfallsverk bör avbryta driften vid Ringhals 2. Motion 1984/85:2638
(vpk) innehåller ett krav på att Ringhals 2 skall tas ur drift som ett första
steg i avvecklingen av kärnkraft i Sverige.

Frågan om byte av ånggeneratorer tas även upp i motion 1984/85:891
(c). Yrkandet innebär att riksdagen hos regeringen skall hemställa om en
analys av planerna på att byta ånggeneratorer i Ringhals 2 från säkerhetsmässig,
energipolitisk och samhällsekonomisk synpunkt innan ytterligare
investeringar tillåts.

Det är följaktligen två huvudfrågor som tas upp i motionerna. Först
gäller det förslagen om att Ringhals 2 skall tas ur drift.

Utskottet har tidigare i detta betänkande ur en mera allmän synvinkel
tagit ställning till förslag om avvecklingen av kärnkraften. Med hänsyn till
vad som har anförts i den tidigare framställningen finnér utskottet inte skäl
att nu peka ut något visst kärnkraftsblock som skall avvecklas först.
Säkerhetsskäl bör, som riksdagen tidigare har slagit fast, bli avgörande för
när ett kärnkraftsblock skall tas ur drift. Kärnkraftsblocken är fortlöpande
under kärnkraftinspektionens tillsyn. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet
ifrågavarande delar av motionerna 1984/85:2878 (c), 1984/85:1421
(c) och 1984/85:2638 (vpk).

Vad så gäller frågan om byte av ånggeneratorer vill utskottet anföra
följande. Enligt uppgift från statens kärnkraftinspektion (kvartalsrapport 4
1984) har byte av ånggeneratorer hittills ägt rum vid sju anläggningar i
världen. Bytena har skett under perioden 1979-1984. Kärnkraftinspektionen
uppger att de erfarenheter som har vunnits och de rutiner som har
utvecklats har fått till följd att vid de senaste bytena montagetiderna har
blivit kortare och personalens strålbelastning minskat.

NU 1984/85:30

I en interpellationsdebatt den 25 februari i år (RD 1984/85:89 s. 5)
nämnde statsrådet Birgitta Dahl i svar på en interpellation (1984/85:91) av
Ivar Franzén (c) att vattenfallsverket har jämfört byte av ånggeneratorerna
i Ringhals 2 med att byte inte görs. Investeringskostnaden för bytet beräknas
vara återbetald på ca 4 år. En förutsättning för byte är givetvis, anförde
statsrådet, att det godkänns av säkerhetsgranskande myndigheter.

Utskottet vill, med instämmande i vad statsrådet Dahl har anfört, understryka
att ett byte av ånggeneratorer kan genomföras endast om de säkerhetsgranskande
myndigheterna ger sitt godkännande. Vidare noterar utskottet
att vattenfallsverket bedömer ett sådant byte som företagsekonomiskt
lönsamt att genomföra. Utskottet ser inte anledning för riksdagen att
ta initiativ till någon ytterligare prövning av denna fråga utöver den som
ändå sker genom regeringens försorg och av berörda myndigheter. Det kan
härutöver, mot bakgrund av vad som sägs i centerpartiets partimotion,
vara skäl att erinra om att en rad åtgärder har vidtagits de senaste åren för
att underlätta introduktionen av inhemska bränslen. Av vad utskottet här
har anfört framgår att utskottet avstyrker den berörda delen av motion
1984/85:2878 (c) liksom motion 1984/85:891 (c).

Lagstiftning

Fr.o.m. den 1 februari 1984 gäller lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet,
kärntekniklagen (prop. 1983/84:60, NU 1983/84:17, rskr. 1983/
84:135). Den har ersatt lagen (1956:306) om rätt att utvinna atomenergi
m.m. (atomenergilagen), lagen (1977:140) om särskilt tillstånd att tillföra
kärnreaktor kärnbränsle, m.m. (villkorslagen), lagen (1980:1123) om offentlig
insyn i säkerhetsarbetet vid kärnkraftverken samt de delar av lagen
(1981:669) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle
m.m. som gällde reaktorinnehavarnas ansvar för avfallshantering m.m.
Frågor om skydd mot strålning regleras med stöd av strålskyddslagen
(1958:110).

Regeringen beslöt i juni 1984 att med stöd av kärntekniklagen ge tillstånd
att kärnbränsle tillförs till de två sista kärnkraftverken i det svenska
kärnkraftsprogrammet, Oskarshamn 3 resp. Forsmark 3.

I förhållande till den tidigare lagstiftningen innehåller kärntekniklagen —
bortsett från ändrade föreskrifter om s.k. laddningstillstånd — följande
nyheter.

Vaije reaktorinnehavare är ålagd att upprätta eller låta upprätta ett
program för den allsidiga forsknings- och utvecklingsverksamhet och de
övriga åtgärder som behövs för att det kärnavfall som uppkommer i verksamheten
skall kunna hanteras och slutförvaras på ett säkert sätt och att
anläggningen skall kunna avvecklas och rivas på ett säkert sätt. Forskningsprogrammet
skall avse en period av minst sex år och skall med början
år 1986 vart tredje år granskas och utvärderas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer. Vidare har regeringen bemyndigats

NU 1984/85:30

att uppställa krav på tillstånd för utförsel av produkter sorn utan att vara
direkt avsedda för framställning av kärnladdningar är av väsentlig betydelse
för sådan framställning. Också s. k. teknologiöverföring, dvs. upplåtelse
eller överlåtelse av rätt att utomlands tillverka viss utrustning eller visst
material, omfattas av tillståndsplikt i den utsträckning regeringen föreskriver.
De lokala säkerhetsnämndernas insyn i kärnkraftverkens verksamhet
har vidgats till att omfatta alla förekommande säkerhets- och strålskyddsfrågor
samt beredskapsplaneringen kring kärnkraftverken. Vidare är den
som har tillstånd att driva en anläggning för hantering, lagring eller slutlig
förvaring av kärnavfall eller av kärnämnen som inte skall användas på
nytt, skyldig att ge lokal säkerhetsnämnd som regeringen bestämmer insyn
i säkerhets- och strålskyddsarbetet vid anläggningen.

Vid riksdagsbehandlingen förelåg en rad reservationer rörande olika
delar av lagförslaget.

Centerpartiet och vänsterpartiet kommunisterna stod bakom merparten
av reservationerna. De följde upp sina ställningstaganden i motioner under
allmänna motionstiden år 1984. Motionerna behandlades i näringsutskottets
betänkande NU 1983/84: 30 (s. 54). Riksdagsbehandlingen förra året
ledde inte till någon ändring i lagstiftningen.

Centerpartiet kräver nu i motion 1984/85: 2878 att riksdagen skall begära
förslag till reviderad lagstiftning om kärnteknisk verksamhet enligt de
riktlinjer som anförs i motionen. Liknande krav framförs i partimotionen
1984/85:1679 (c) från allmänna motionstiden. Också vänsterpartiet kommunisterna
har önskemål om ändringar i kärntekniklagen. De framförs i
partimotionen 1984/85:2638.

I det följande tar utskottet upp motionärernas förslag i olika sakfrågor ett
och ett.

15 § kärntekniklagen gäller återkallelse av tillstånd att bedriva kärnteknisk
verksamhet. Centerpartiet kräver en vidgad tillämpning av återkallelseinstitutet.
En förutsättning för att drifttillstånd inte skall återkallas bör
vara, heter det i motion 1984/85:2878 (c), att reaktorinnehavaren bedriver
nödvändig forsknings- och utvecklingsverksamhet och avsätter tillräckliga
medel för kärnkraftens avveckling. Det begärs därför att momenten 2 och 3
i 15 § skall utformas enligt atomlagstiftningskommitténs förslag, vilket
innebär en vidgad tillämpning av återkallelseinstitutet (se prop. 1983/84:60
s. 60f.). Krav av denna innebörd framförs också i motion 1984/85:1679 (c).

När utskottet tog ställning till samma krav från centerpartiet i slutet av
år 1983 (NU 1983/84:17 s. 7) anförde utskottet att den nyansering av
sanktionssystemet som förespråkades i propositionen var väl motiverad
och fullt förenlig med de höga krav som lagen i en rad avseenden ställer på
reaktorinnehavarna. Det system för fastställande av forsknings- och utvecklingsprogram
som regeringen föreslog syntes enligt utskottet också
innebära att riskerna för påtalbara försummelser från deras sida ytterligare
minskade. Utskottet avstyrkte således ifrågavarande yrkande. Centerpar -

NU 1984/85:30

tiets och vänsterpartiet kommunisternas företrädare i utskottet reserverade
sig till förmån för motionsyrkandet. Utskottet kom till samma slutsats
för ett år sedan (NU 1983/84:30 s. 56). Även då reserverade sig företrädarna
för de nämnda partierna i utskottet.

Utskottet gör samma bedömning nu. Någon ändring av kärntekniklagen,
såvitt gäller förutsättningar för återkallelse av tillstånd att bedriva kärnteknisk
verksamhet, är sålunda enligt utskottets uppfattning inte aktuell.
Utskottet avstyrker alltså motionerna 1984/85:2878 (c) och 1984/85:1679
(c), båda i ifrågavarande del.

En annan nu återkommande fråga som var kontroversiell när lagförslaget
behandlades gäller hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle.

Villkorslagen angav två olika metoder som en reaktorinnehavare kunde
välja mellan när det gällde att tillgodose lagens krav på hur det använda
kärnbränslet skulle tas om hand. Den ena var upparbetning med åtföljande
slutlig förvaring av det högaktiva avfall som erhålls därvid. Den andra var
en slutlig förvaring av kärnbränslet utan att detta först blivit upparbetat.
De laddningstillstånd som har lämnats enligt villkorslagen grundas alla på
upparbetningsavtal. Under de senaste åren har emellertid uppstått tvivel
om att den metod som innefattar upparbetning är lämplig.

Kärntekniklagen talar till skillnad från villkorslagen inte om en upparbetnings-
och en direktförvaringsmetod utan endast om att det för hantering
och slutlig förvaring av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall som
härrör från detta skall finnas en metod som kan godtas med hänsyn till
säkerhet och strålskydd. Metoden med direkt slutförvaring föreslogs i den
av riksdagen godkända propositionen få mycket hög prioritet i forskningsoch
utvecklingsarbetet.

De här behandlade yrkandena i motionerna 1984/85:2878 (c) och 1984/
85:1679 (c) går i nu aktuell del ut på att det skall lagstiftas om att slutförvaring
av det utbrända kärnbränslet skall ske utan föregående upparbetning.
Också i motion 1984/85:2638 (vpk) påyrkas att riksdagen skall besluta att
det genom en ändring i kärntekniklagen skall föreskrivas att använt bränsle
från de svenska reaktorerna skall slutförvaras direkt utan upparbetning.

I motion 1984/85:2878 (c) begärs vidare en plan av regeringen för återtagande
av använt kärnbränsle som har skeppats ut men ännu inte hunnit
upparbetas. Motion 1984/85:2638 (vpk) innehåller ett yrkande om att riksdagen
skall besluta att det använda kärnbränslet från de svenska reaktorerna,
som nu finns i La Hague och Sellafield, skall tas hem utan upparbetning
och att inga nya leveranser får ske dit.

Utskottet vill liksom då frågan behandlades tidigare erinra om att det
framgår av den av riksdagen godkända propositionen om ny lagstiftning på
kärnenergiområdet (prop. 1983/84:60) att regeringen ger klart företräde åt
direktförvaringsmetoden. Eftersom det krävs ytterligare forskning kring
och utveckling av denna metod och eftersom det för närvarande inte finns

NU 1984/85:30

behov av något slutgiltigt beslut i frågan finnér utskottet liksom tidigare att
det inte är lämpligt att ett förbud mot upparbetning tas in i lagen. Härutöver
bör erinras om att direktförvaringsmetoden än tydligare har kommit
att framstå som huvudlinje sedan kraftföretagens förslag i rapporten KBS3
har granskats och godkänts av regeringen i samband med prövning av
frågan om laddningstillstånd för kärnkraftsblocken Oskarshamn 3 och
Forsmark 3. Utskottet avstyrker alltså motionerna 1984/85:2878 (c) och
1984/85:1679 (c), såvitt gäller kravet på ett sådant förbud, liksom motion
1984/85:2638 (vpk) i motsvarande del. I konsekvens härmed avstyrks
också de yrkanden som gäller dels återtagande till Sverige av använt
kärnbränsle som har utskeppats för upparbetning, dels förbud mot ytterligare
utförsel av använt kärnbränsle.

Kärntekniklagen innebär vissa skärpta bestämmelser i fråga om utförsel
ur riket av kärnteknisk utrustning m. m. Sådan utrustning får inte föras ut
utan tillstånd av regeringen. Vilka produkter som omfattas av förbudet
finns specificerat i en bilaga till förordningen (1984:14) om kärnteknisk
verksamhet. Prövning sker i varje enskilt fall med beaktande av vårt lands
internationella åtaganden och av övrig hänsyn till riskerna för spridning av
kärnvapen.

Tidigare bestämmelser har skärpts så till vida att restriktioner för utförsel
nu också gäller teknologiöverföring. En annan utvidgning av tillstånd
skravet avser s. k. dubbelanvändningsprodukter. Det rör sig härvid
om utrustning som inte har konstruerats för användning på kärnenergiområdet
men som är av väsentlig betydelse för tillverkning av kärnladdningar.

I motionerna 1984/85: 2878 (c) och 1984/85:1679 (c) begärs att export av
kärnreaktorer och reaktorkomponenter, kärnteknisk utrustning och kärnkraftsteknologi
skall förbjudas. Motion 1984/85:2638 (vpk) innehåller likaledes
önskemål om förbud mot export av kärnkraftsteknologi. För den
händelse riksdagen inte skulle bifalla detta förslag begär motionärerna att
den skall kräva att regeringen noggrant redovisar AB Asea-Atoms och
andra berörda företags verksamhet inom kärnkraftsteknologins exportområde.

Utskottet står kvar vid sin tidigare bedömning att det inte finns anledning
att gå längre i fråga om utförselreglering än vad som — i god överensstämmelse
med vårt lands internationella åtaganden - föreslogs i propositionen
om ny lagstiftning på kärnenergiområdet och som nu gäller enligt de
nya bestämmelserna. Utskottet har vidare uppmärksammat att, såsom
anförs i propositionen (s. 247), regeringen noga följer utvecklingen på
utförselområdet.

Några ytterligare krav på insyn i företagens verksamhet - utöver vad
som påfordras av villkor, föreskrifter eller uppgiftsskyldighet som följer av
kärntekniklagen - finner utskottet inte vara påkallade. Sålunda avstyrker
utskottet motionerna 1984/85:2878 (c), 1984/85:1679 (c) och 1984/85:2638
(vpk), alla i ifrågavarande del.

NU 1984/85:30

I enlighet med den tidigare gällande lagstiftningen på detta område finns
det lokala säkerhetsnämnder i var och en av de kommuner som har
kärnkraftverk. Enligt kämtekniklagen skall även innehavare av anläggningar
för hantering, lagring eller slutlig förvaring av kärnavfall eller av
kärnämnen som inte skall användas på nytt kunna åläggas att ge lokal
säkerhetsnämnd insyn i säkerhets- och strålskyddsarbetet vid anläggningen.

Vid riksdagsbehandlingen av förslaget till den nya lagen begärdes i en
motion (c) att lokal säkerhetsnämnd skulle finnas vid alla kärntekniska
anläggningar, dvs. även i Nyköping och Västerås där Studsvik Energiteknik
AB resp. AB Asea-Atom har sin verksamhet förlagd.

Denna uppfattning delades inte av näringsutskottet som anförde att det
borde ankomma på de berörda kommunerna att, om de skulle finna det
angeläget, påkalla en ändring av bestämmelserna härvidlag. Det då aktuella
yrkandet avstyrktes. Centerpartiets och vänsterpartiet kommunisternas
företrädare i utskottet reserverade sig. Riksdagen följde utskottet.
Motsvarande ställningstaganden upprepades våren 1984 (NU 1983/84:30
s. 54).

Centerpartiet återkommer nu i motion 1984/85:2878 med krav på lokala
säkerhetsnämnder i Nyköping och Västerås.

Utskottet vidhåller sina tidigare uttalanden i ämnet att det bör ankomma
på resp. kommun att ta eventuella initiativ till ändrade bestämmelser.
Motionsyrkandet avstyrks alltså såvitt gäller lokala säkerhetsnämnder.

Ytterligare en fråga som skall behandlas här gäller antalet reaktorer i det
svenska kärnkraftsprogrammet. 1 det föregående har utskottet behandlat
frågan om kärnkraftens avveckling och därvid redogjort för riksdagens
tidigare ställningstaganden till förslag om avvecklingsperiodens längd. Till
denna fråga har tidigare kopplats förslag om att i lag skall införas bestämmelser
om antalet reaktorer. Krav därpå har avslagits av riksdagen (NU
1983/84:17 s. lif., NU 1983/84: 30 s. 58).

I motion 1984/85:2878 (c) anförs i denna del att det enligt folkomröstningens
utslag och riksdagens beslut bör i den nya lagstiftningen uttryckligen
anges att högst tolv reaktorer får byggas och användas. Detta innebär,
heter det, bl. a. förbud mot att bygga kärn värme verk, t. ex. Secure, och
bridreaktorer.

Motion 1984/85:559 (m) innehåller krav på att inga politiska hinder skall
resas för bruk av kärnvärmereaktorer av Securetyp.

Utskottet anser fortfarande att det nu saknas skäl för att det här berörda
området av kärnkraftsprogrammet skall regleras genom lagstiftning. Frågan
om kärnvärmereaktorer har behandlats av riksdagen tidigare vid upprepade
tillfällen, senast för ett år sedan (NU 1983/84:30 s. 52) då utskottet
utförligt redogjorde för hur Securereaktorn hade behandlats i kärnkraftsdebatten
(s. 24 f.). Liksom då konstaterar utskottet att resultatet av folk -

NU 1984/85:30

omröstningen innebär att byggande av Securereaktorer inte skall förekomma
i Sverige. Utskottet avstyrker sålunda motionerna 1984/85:559 (m) och
1984/85:2878 (c), båda i ifrågavarande del.

Slutligen tar utskottet i detta avsnitt upp motionsyrkanden om förbud
mot uranbrytning. Sådana förslag framförs i de centerpartistiska partimotionerna
1984/85:2878 och 1984/85:1679 liksom i vänsterpartiet kommunisternas
motion 1984/85:2638.

Motsvarande motionsyrkanden har behandlats av näringsutskottet i olika
sammanhang under de fyra senaste åren (NU 1980/81:60, 1981/82:40,
1982/83:32, 1983/84:17 och NU 1983/84:28). De har avslagits av riksdagen
sedan utskottet har avstyrkt dem med hänvisning till att uranbrytning inte
kan ske utan att tillstånd har givits enligt bl. a. minerallagen (1974:890),
miljöskyddslagen (1969:387) och 136a § byggnadslagen (1947:385). Reservationer
har avgetts från centerpartiets och vänsterpartiet kommunisternas
sida.

Utskottet finnér inte skäl till något annat ställningstagande vid detta
tillfälle och avstyrker de tre motionerna i berörda delar.

Åtgärder för hantering av radioaktivt avfall m. m.

Inledning

I det föregående har utskottet berört vissa frågor med anknytning till det
radioaktiva avfallet inom kämkraftsprogrammet. Det har exempelvis gällt
yrkanden om lagstiftning och om säkerhetsåtgärder. Detta avsnitt ägnas åt
nämnden för hantering av använt kärnbränsle, för vilken regeringen föreslår
vissa förändringar avseende uppgifter och organisation liksom namnbyte
till statens kärnbränslenämnd. Andra frågor som tas upp gäller avgiften
för framtida utgifter för använt kärnbränsle, hanteringen av svenskt
och utländskt använt kärnbränsle, slutförvaring av reaktoravfall under
havsbottnen m. m.

Statens kärnbränslenämnd

I propositionen erinras (s. 241) om de skyldigheter som lagen (1984:3)
om kärnteknisk verksamhet lägger fast för den som har tillstånd till kärnteknisk
verksamhet. Det gäller bl. a. skyldigheten att ta hand om och
slutligt förvara radioaktivt avfall som uppkommer till följd av driften och
att genomföra den forskning och utveckling som behövs för att dessa
åtgärder skall kunna genomföras. Vidare erinras om att det i en särskild lag
(1981:669, ändrad 1984:5) stadgas om skyldighet för kraftreaktorinnehavare
att erlägga en avgift till staten för att täcka framtida kostnader för
hantering av högaktivt avfall från driften och för rivning av reaktoranläggningarna.
Dessa avgifter tillförs en fond som förvaltas genom insättning på

NU 1984/85:30

ett konto i riksbanken. Av avgifter sorn en reaktorinnehavare har betalat in
kan lån lämnas till denne. När kostnader för att vidta åtgärder uppkommer,
betalas ersättning till reaktorinnehavarna ut från de fonderade medlen.

För att utöva statens befogenheter i de långsiktiga finansierings- och
utvecklingsfrågorna har en särskild myndighet, nämnden för hantering av
använt kärnbränsle (NAK), inrättats efter beslut av riksdagen (prop. 1980/
81:90, NU 1980/81:60, rskr. 1980/81:381). Enligt sin instruktion (1981:
672, ändrad 1984:18) skall nämnden följa utvecklingen på kärnenergiområdet,
särskilt vad gäller använt kärnbränsle och radioaktivt avfall från detta
samt avveckling och rivning av reaktoranläggningar. Den skall vidare avge
förslag till avgifter som reaktorinnehavama skall erlägga till staten för
finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. samt svara
för en betryggande förvaltning av inbetalade avgifter.

Nämnden har också uppgifter inom forsknings- och utvecklingsområdet.
Kommittén (I 1983:05) för översyn av kärnbränslenämndens verksamhet
tillkallades år 1983 mot bakgrund bl. a. av den ändrade ansvarsfördelning
mellan staten och kärnkraftsindustrin i fråga om kärnavfallshantering
som följer av den nya lagstiftningen på kärnenergiområdet. Utredningen
avlämnade i september 1984 sitt betänkande (SOU 1984:76) Samordnad
kärnavfallshantering. Det har remissbehandlats.

På grundval av utredningsförslaget och remissbehandlingen föreslår regeringen
sammanfattningsvis följande (s. 244).

Huvuduppgiften för statens kärnbränslenämnd skall vara att övervaka
genomförandet av programmet för den slutliga hanteringen av använt
kärnbränsle samt avvecklingen av anläggningar i kärnkraftsprogrammet.
Deluppgifter för nämnden är att svara för:

— avgiftsuttag, medelsredovisning och utbetalande av ersättningar,

— granskning av kostnadsuppskattningar för sluthanteringen,

— bedömning av olika hanteringsmetoder för att utröna i vad mån de bör
ingå i kraftreaktorinnehavarnas forsknings- och utvecklingsprogram för
sluthanteringen,

— uppföljning av kraftreaktorinnehavarnas åtgärder för sluthantering av
använt kärnbränsle och avveckling av anläggningar.

Ett samarbetsorgan för kärnavfallsfrågor skall inrättas gemensamt för
statens strålskyddsinstitut, statens kärnkraftinspektion och statens kärnbränslenämnd.
Det tillsätts och erhåller instruktion av regeringen. Samarbetsorganet
skall för de tre myndigheterna fungera som dels ett expertorgan
för rådgivning, dels ett forum för samråd. Dess uppgifter skall vara att
svara för viss rådgivning och visst informationsutbyte i syfte att säkerställa
en täckande forskning och annan kunskapsuppbyggnad på den statliga
sidan i fråga om kärnavfallshantering.

Vad gäller finansieringssystemet framgår det av propositionen (s. 245)
att regeringen har för avsikt att återkomma till riksdagen med förslag i
frågan om fondförvaltningen vid riksmötet 1985/86.

NU 1984/85:30

Regeringen föreslår att riksdagen skall godkänna vad som i propositionen
förordas i fråga om omorganisation av och ändrade uppgifter för
myndigheten för hantering av använt kärnbränsle samt inrättande av ett
samarbetsorgan för kärnavfallsfrågor.

Nämndens utgifter bekostas med avgiftsmedel som tas ut av reaktorinnehavarna
med stöd av lagen (1981:669, ändrad 1984:5) om finansiering av
framtida utgifter för använt kärnbränsle m. m. I statsbudgeten erfordras för
nämndens del endast ett formellt belopp av 1000 kr.

Under anslaget E 10 föreslår regeringen att nämndens kansliresurser
skall förstärkas i två steg. För budgetåret 1985/86 beräknas medel för två
tjänster utöver nuvarande sex tjänster. Inrättandet av ytterligare två tjänster
bör enligt regeringsförslaget anstå till dess bl. a. frågan om finansieringssystemet
har klarlagts. Det ankommer på regeringen att närmare
besluta om nämndens instruktion, styrelse, kansli m. m.

De organisationsförändringar som regeringen föreslår kritiseras i två
motioner.

I motion 1984/85:2875 (m) sägs att de tekniska frågorna kring bl. a.
kärnavfallsförvaring inte bör spridas till flera myndigheter och att kärnbränslenämnden
inte bör syssla med att informera i sådana frågor. Regeringen
bör, anför motionärerna, återkomma med ett nytt förslag. De vill att
riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen i enlighet med vad nu
sagts.

Centerpartiet begär i motion 1984/85:2878 ett motsvarande uttalande om
myndighetsorganisationen när det gäller frågan om hanteringen av det
utbrända kärnbränslet. I motionen ifrågasätts behovet av ytterligare ett
samrådsorgan. Vidare sägs att kraftföretagens program för forskning och
pågående insatser bör undergå en mer politisk prövning.

Utskottet delar regeringens uppfattning i fråga om uppgifter och organisation
för statens kärnbränslenämnd. Det finns, såsom regeringen framhåller,
vägande motiv för att även fortsättningsvis en särskild myndighet
skall ha ansvar för finansieringsdelen och för övervakningen av genomförandet
av det långsiktiga programmet för hantering av använt kärnbränsle
m. m.

Det gemensamma organ som föreslås för de tre myndigheterna statens
kärnkraftinspektion, statens strålskyddsinstitut och statens kärnbränslenämnd
bör kunna utgöra ett verksamt samordningsinstrument. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag till riktlinjer i fråga om organisation och
ändrade uppgifter för myndigheten samt inrättande av det nämnda samarbetsorganet
för kärnavfallsfrågor. Härvid vill utskottet betona att samarbetsorganet
inte har något övergripande ansvar inom resp. myndighets
verksamhetsområden. Det skall fungera som ett expertorgan för rådgivning
och vara ett forum för samråd. Härtill tillstyrker utskottet regeringens
förslag till anslag m. m. under punkt E 10.

Motionerna 1984/85:2875 (m) och 1984/85:2878 (c) avstyrks sålunda.

NU 1984/85:30

Avgift för framtida utgifter för använt kärnbränsle

Den i föregående avsnitt omnämnda avgift som tas ut av reaktorinnehavarna
för finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m. m. har
under åren 1982 och 1983 varit 1,7 öre per kWh från kärnkraftverken
levererad elkraft. Under år 1984 var avgiften 1,9 öre per kWh. Enligt beslut
av regeringen i december 1984 skall avgiften vara oförändrat 1,9 öre per
kWh under år 1985.

Avgiften för år 1985 skall täcka de framtida kostnader för omhändertagande
av använt kärnbränsle och för avveckling och rivning av kärnkraftverken
som svarar mot produktionen av elkraft under år 1985.

Kärnbränslenämnden föreslog i oktober förra året att avgiften för år
1985 skulle uppgå till 2,1 öre per kWh. Nämndens förslag var utformat mot
bakgrund av en beräkning av väntad produktion av elkraft i kärnkraftverken,
en antagen real avkastning av förvaltade medel och väntade framtida
utbetalningar. Det totala återstående medelsbehovet beräknades till 39
miljarder kronor i prisläget januari 1985.

I två motioner framförs förslag inom detta ämnesområde. Motion 1984/
85:2875 (m) går i här aktuell del ut på att riksdagen skall ge regeringen i
uppdrag att utreda de finansiella konsekvenserna av en längre kalkylerad
livslängd för kärnkraftverken. Centerpartiet begär i partimotionen 1984/
85:2878 att den avgift det här är fråga om skall fastställas till 2,1 öre per
kWh.

Vilken avgift som kan bedömas vara erforderlig är beroende bl. a. av
kärnkraftsproduktionen och av den långsiktiga kostnadsutvecklingen.
Kärnbränslenämnden framhåller i sitt förslag till regeringen om avgift för
år 1985 (NAK PLAN 85 och förslag till avgift för år 1985) att de beräkningar
som det här är fråga om i väsentliga delar måste vara schematiska.

Nämnden fortsätter (s. 32):

För att belysa betydelsen av variationer i bedömningen redovisar nämnden
i följande sammanställning vad avgiften skulle bli om - med godtagande
av nämndens beräkningar i övrigt — dels den reala avkastningen
antas vara 2% resp. 2,5% resp. 3%. Varje kärnkraftsblock antas drivas i
25 år resp. i enlighet med SKB:s Plan 84. Samtliga kärnkraftsblock antas
vara i drift t. o. m. år 2010.

Real avkastning i % 2 2,5 3

Drift 25 år 2,2 2,1 1,9 öre/kWh

Drift t. o. m. år 2010 1,9 1,8 1,6 öre/kWh

Först tar utskottet upp förslaget i motion 1984/85:2875 (m).

Utskottet anser inte att det finns anledning för riksdagen att ta initiativ
till något sådant utredningsuppdrag som föreslås i motion 1984/85:2875
(m). Av vad utskottet här har anfört framgår att kärnbränslenämnden har
presenterat vissa beräkningar om de finansiella konsekvenserna av olika
antaganden om kärnkraftverkens avveckling. Vidare har 1981 års energi5
Riksdagen 1984185. 17 sami. Nr 30

NU 1984/85:30

kommitté analyserat frågan om hur kostnaderna för kärnkraftsavvecklingen
varierar utifrån olika förutsättningar. Motion 1984/85:2875 (m) avstyrks
sålunda.

I fråga om vad som begärs i centerpartiets motion vill utskottet anföra
följande.

Utskottet förutsätter att regeringen vid varje prövning av avgiftens storlek
fastställer denna så att medel flyter in till fonden i tillräcklig utsträckning
för att de uppställda målen skall kunna uppnås. Regeringens beslut
om avgift för år 1985 ger inte utskottet anledning till någon erinran. Med
hänvisning till vad utskottet här har anfört avstyrks motion 1984/85:2878
(c) i ifrågavarande del.

Upparbetningskontrakt m. m.

Tre motionsyrkanden gäller de upparbetningskontrakt som föreligger
inom det svenska kärnkraftsprogrammet. I motion 1984/85:2878 (c) påyrkas
ett uttalande av riksdagen om förvaring av andra länders utbrända
kärnbränsle. Det skulle innebära att Sverige inte accepteras som förvaringsplats
för andra länders atomsopor och förutsätta att upphävande av
redan ingångna upparbetningsavtal inte leder till överenskommelser därom.

Ett liknande krav framförs i motion 1984/85:2865 av vänsterpartiet kommunisterna,
som i motion 1984/85:2638 också hos regeringen begär en
redovisning av det aktuella läget när det gäller upparbetningskontrakten
med Storbritannien och Frankrike.

I det föregående (s. 26) har lämnats en redogörelse för vissa uttalanden
som statsrådet Birgitta Dahl har gjort på senare tid i ett interpellationssvar
i riksdagen och i ett pressmeddelande om gällande upparbetningskontrakt.
Sammanfattningsvis lämnas där uppgifter om upparbetningskontraktens
omfattning m. m. Vissa förhandlingar mellan berörda parter om överlåtelse
av kontraktsrättigheter för upparbetning m. m. ansåg sig statsrådet inte
närmare böra kommentera innan de hade slutförts.

Först tar utskottet upp kravet på redovisning av läget beträffande gällande
upparbetningskontrakt.

Med hänsyn till de uppgifter som har lämnats i det föregående anser
utskottet att det inte nu finns skäl för riksdagen att hos regeringen begära
någon ytterligare redovisning av läget. Utskottet räknar dock med att
regeringen återkommer med lämplig information ifall de nämnda förhandlingarna
skulle leda fram till regeringsbeslut som i någon väsentlig del
förändrar den nuvarande situationen.

Vad så gäller motionsyrkandena om andra länders utbrända kärnbränsle
vill utskottet anföra följande.

Utskottet vill understryka att den nuvarande politiken är klart inriktad
på slutförvaring av använt kärnbränsle utan upparbetning. Gällande upparbetningsavtal
bygger sålunda på tidigare ställningstaganden. Utskottet har

NU 1984/85:30

noterat att vissa diskussioner pågår i syfte att nå en helhetslösning som
frigör Sverige från bindningen till upparbetning.

Som grundläggande princip för Sveriges agerande bör enligt utskottets
uppfattning gälla att varje land tar fullt ansvar för det kärnavfall som
uppkommer inom landet. För den händelse de pågående diskussioner som
omnämns i pressmeddelandet från industridepartementet i ett isolerat fall
inom ramen för gällande bestämmelser skulle leda till att Sverige och något
annat land gör ett utbyte av begränsade mängder av kärnavfall torde inte
detta på ett avgörande sätt stå i strid med den huvudprincip som utskottet
nu har angett. Utskottet avstyrker därför motionerna 1984/85:2878 (c) och
1984/85:2865 (vpk) i nu behandlad del.

Slutförvar av reaktoravfall

Svensk Kärnbränsleförsörjning AB har år 1983 fått tillstånd att under
havsbottnen utanför Forsmark anlägga ett slutförvar för låg- och medelaktivt
avfall. Tillståndet har lämnats av regeringen efter tillstyrkan av bl. a.
koncessionsnämnden för miljöskydd, statens kärnkraftinspektion och
Östhammars kommun. Anläggningsarbeten pågår. Vid senaste årsskiftet
hade byggtunneln nått drygt 1000 m in i berget och till en nivå av ca 75 m
under havsbottnen. Driftstunnelns längd var ca 850 m.

Vänsterpartiet kommunisterna begär i motion 1984/85:2638 att riksdagen
skall besluta att slutförvar under havsbottnen för radioaktivt avfall inte
får ordnas eller tas i bruk så länge konsekvenserna av en sådan förvaring
inte har klarlagts.

Utskottet vill understryka att tillstånd att anlägga ifrågavarande slutförvar
av reaktoravfall har medgetts efter tillstyrkan av bl. a. kärnkraftinspektionen
och koncessionsnämnden för miljöskydd. Kärnkraftinspektionen
har vid sin tillstyrkan angivit vilka kompletterande undersökningar som
skall genomföras samt vilka villkor för anläggningens uppförande och drift
som från bl. a. säkerhetssynpunkt skall vara uppfyllda innan anläggningen
tas i drift. I allt väsentligt torde alltså motionsyrkandet redan vara tillgodosett.
Ifrågavarande del av motion 1984/85:2638 avstyrks således.

Övrigt

Sist i detta avsnitt tar utskottet upp ytterligare ett krav i motion 1984/
85:2638 (vpk). Motionärerna påyrkar att riksdagen hos regeringen skall
begära en fullständig redovisning av hur många nya arbetstillfällen som har
skapats i Sverige genom den nu avslutade kärnkraftsutbyggnaden.

Utskottet anser, mot bakgrund av att energipolitiken nu är inriktad på
avveckling av kärnkraften, att en sådan redovisning inte motiveras av
energi- eller industripolitiska skäl. Frågan torde nu främst ha vetenskapligt
intresse. Riksdagen synes således inte ha anledning att begära en redovisning
av detta slag. Motionsyrkandet avstyrks följaktligen av utskottet.

NU 1984/85:30

Vattenkraft

Inledning

I propositionen erinras (s. 129) om att vattenkraftsproduktionen för
närvarande motsvarar närmare två tredjedelar av den totala elproduktionen
i Sverige. Den tekniskt utbyggbara vattenkraften, inkl. den som
hittills har tagits i anspråk, har uppskattats motsvara en energiproduktion
av ca 130 TWh/år, varav ca 95 TWh/år har bedömts vara ekonomiskt
möjlig att bygga ut. Av de ekonomiskt utbyggnadsvärda vattenkraftsresurser
som nu återstår faller hälften — eller ca 17 TWh/år — på de fyra
outbyggda huvudälvarna i Norrland, nämligen Torneälven, Kalixälven,
Piteälven och Vindelälven.

Frågan om utbyggnad av vattenkraften och avvägningen gentemot bevarandeintressena
har behandlats av riksdagen vid åtskilliga tillfallen sedan
början av 1970-talet. Det kan erinras om att riksdagens energipolitiska
beslut åren 1975 och 1981 innebar att vattenkraften skulle byggas ut så att
en nivå om 66 TWh/år uppnåddes år 1985 (prop. 1975:30, CU 1975: 28, NU
1975:30, rskr. 1975:202, 203; prop. 1980/81:90, NU 1980/81:60, rskr. 1980/
81:384). Riksdagen behandlade år 1981 också (CU 1980/81:31 och 5y)
möjligheterna att uppnå målet för vattenkraftsproduktionen. Civilutskottet,
som beredde ärendet, fann det tveksamt om man utan ändrade riktlinjer
i den fysiska riksplaneringen, ändrade tillåtlighetsregler i vattenlagen
eller avsiktligt ändrade dispensregler skulle kunna nå upp till en total
vattenkraftsproduktion om 66 TWh/år år 1990.

År 1977 beslutade statsmakterna om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen
för vattendrag i norra Svealand och Norrland (prop. 1977/78:57, CU
1977/78:9, rskr. 1977/78:100). Beslutet innebär att de fyra huvudälvarna
samt vissa andra älvar och älvsträckor med en sammanlagd utbyggnadsvärd
energiproduktion om mer än 20 TWh/år tills vidare har tagits undan
från utbyggnad. Beslutet har senare kompletterats med undantag för vissa
ytterligare älvar och älvsträckor.

År 1984 förelädes riksdagen en proposition (prop. 1983/84:40, BoU
1983/84: 30, rskr. 1983/84:388) om fortsatt vattenkraftsutbyggnad. I propositionen
lades fram en plan för hur det av riksdagen fastställda målet för
vattenkraftens roll till år 1990 skulle tillgodoses. Riksdagen godtog vad
som anförts i planen och vidhöll sin tidigare uppfattning att nivån för
vattenkraftens andel i energibalansen skulle vara 66 TWh/år.

1 den nu aktuella propositionen anför föredragande statsrådet att frågan
om vattenkraftsutbyggnad kan ses i två perspektiv, ett kortare och ett
längre. På kort sikt gäller det att komplettera den av riksdagen antagna
vattenkraftsplanen så att produktionsnivån 66 TWh/år uppnås. På längre
sikt gäller det att klarlägga vattenkraftens roll i samband med kärnkraftens
avveckling.

Frågan om vattenkraftens roll på kort sikt behandlar bostadsutskottet i

NU 1984/85:30

ett betänkande (BoU 1984/85:25) om komplettering av vattenkraftsplanen
som föreläggs riksdagen samtidigt med detta betänkande.

Vad som i propositionen och i motioner har föreslagits om vattenkraftens
energipolitiska roll på lång sikt behandlas i det följande. Bostadsutskottet
har yttrat sig i ärendet (BoU 1984/85:5 y). Andra frågor som tas upp
här rör små vattenkraftverk, anslag m. m. till statens vattenfallsverk, vissa
regionalpolitiska frågor m. m.

Näringsutskottet har vidare i yttrande till skatteutskottet (NU 1984/
85:7 y) yttrat sig över bl. a. ett förslag i propositionen (mom. 6) om förbättrade
villkor vid utnyttjande av vissa små vattenkraftverk. Skatteutskottet
behandlar frågan i betänkandet SkU 1984/85:50.

Vattenkraftens roll i energipolitiken på lång sikt m.m.

Beträffande vattenkraftens roll på lång sikt anförs i propositionen
(s. 132) att beslut om vattenkraftens energipolitiska roll sett i ett längre
perspektiv inte behöver fattas förrän i början av 1990-talet. Föredragande
statsrådet anför under åberopande av 1981 års energikommitté (EK 81) att
studier bör genomföras för att närmare utreda vattenkraftens roll i det
framtida energisystemet i samband med avvecklingen av kärnkraften. Ett
syfte med sådana studier anges vara att genom sammanställning av befintligt
underlagsmaterial och vissa kompletterande inventeringar av tänkbara
utbyggnadsprojekt få fram ett underlag för ställningstaganden till hur vår
långsiktiga elproduktionskapacitet bör utformas. Det är föredragandens
avsikt att man inom det av henne föreslagna rådet för långsiktiga elanvändnings-
och elproduktionsfrågor skall diskutera bl. a. vattenkraftens
roll i energisystemet. I anslutning till redovisningen beträffande en strategi
för kärnkraftsavvecklingen anför föredraganden att, även om en stor del av
elbehovet kan ersättas med inhemska bränslen och med utnyttjande av ny
teknik, återstående elbehov endast kan fyllas med i dag känd teknik, dvs.
med energi från vattenkraftverk eller fastbränsleeldade kraftverk.

I sex motionsyrkanden behandlas vattenkraftens roll i energipolitiken på
längre sikt samt frågan om förstudier. Yrkanden med denna innebörd förs
fram i partimotioner från moderata samlingspartiet, centerpartiet, folkpartiet
och vänsterpartiet kommunisterna. Vidare behandlas frågan i ytterligare
en motion med folkpartistiskt ursprung.

I partimotion 1983/84:374 (fp), som väcktes under allmänna motionstiden,
föreslås att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att
någon ytterligare vattenkraftsutbyggnad utöver den produktionsnivå som
riksdagen tidigare har uttalat sig för inte skall ske. Motionärerna anser att
riksdagen bör uttala att utbyggnadsnivån 66 TWh/år skall utgöra det slutliga
riktvärdet för vattenkraftsproduktionen. Elbehovet efter kärnkraftsavvecklingen
får enligt motionärernas uppfattning tillgodoses med hjälp av
annan produktion och genom effektivare elanvändning.

1 centerpartiets partimotion 1984/85: 2878 föreslås riksdagen ansluta sig

NU 1984/85:30

till de riktlinjer för vattenkraftens utbyggnad som anges i denna motion.
Där hänvisas till en år 1984 väckt centerpartimotion (motion 1983/84:2825)
i vilken hävdades att den fortsatta utbyggnaden av vattenkraften måste
vara avsedd att leda till målet av en produktionskapacitet om i medeltal 66
TWh/år.

I motion 1984/85:2870 (fp) föreslås riksdagen uttala att det inte bör göras
några förstudier för utbyggnad av någon av de fyra oreglerade norrländska
huvudälvarna.

I moderata samlingspartiets partimotion 1984/85:2876 framförs i huvudsak
följande synpunkter på frågan om en fortsatt vattenkraftsutbyggnad.
Kärnkraftsavvecklingen kommer enligt motionärernas uppfattning att få
mycket omfattande konsekvenser för de återstående vattendragen. Motionärerna
bedömer att kärnkraftverken kan drivas under betydande tid.
Denna bedömning innebär att förprojektering av en omfattande vattenkraftsutbyggnad
måste ses med oro. Avslutningsvis anför motionärerna att
de orörda huvudälvarna inte bör byggas ut. De vill att riksdagen skall avslå
de av regeringen förordade riktlinjerna i fråga om fortsatt vattenkraftsutbyggnad.
Liknande förslag framförs i motion 1984/85:559 (m).

Centerpartiet föreslår i sin nyssnämnda partimotion att riksdagen skall
som sin mening ge regeringen till känna att några förstudier av utbyggnad
av orörda älvar ej skall ske.

Även vänsterpartiet kommunisterna har — i partimotionen 1984/85:2866
- tagit upp frågan om förprojektering. Där föreslås ett tillkännagivande av
riksdagen till regeringen om att projekteringsarbeten som berör älvar eller
älvsträckor som är skyddade enligt den fysiska riksplaneringen ej skall
utföras.

Utskottet behandlar inledningsvis den genom motionerna 1984/85:374
(fp) och 1984/85:2878 (c) aktualiserade frågan om det av riksdagen fastställda
målet för vattenkraftsproduktionen om 66 TWh/år skall anses utgöra
vattenkraftens slutliga andel av energiproduktionen. I sammanhanget
tar utskottet också upp de beröringspunkter denna fråga har med vad som
anförs i propositionen liksom motsvarande delar av motionerna 1984/
85:559 (m) och 1984/85:2876 (m).

Bostadsutskottet understryker vad som i propositionen anförts om att
frågan om fortsatt vattenkraftsutbyggnad kan och bör ses såväl i ett kortsiktigt
som i ett långsiktigt perspektiv. Frågan om vattenkraftens roll på
lång sikt i det framtida energisystemet finns det enligt bostadsutskottet
anledning att ytterligare överväga utifrån skilda utgångspunkter. Riksdagen
bör, anser bostadsutskottet, inte ge sin anslutning till motionerna 1984/
85: 374 (fp) och 1984/85: 2878 (c) i här berörd del. Vad som förordas i dessa
motioner är enligt bostadsutskottets uppfattning alltför kategoriskt. Även
om det naturligtvis måste hävdas att energipolitiken skall föras med fasthet
och konsekvens är det, anför bostadsutskottet, inte lämpligt eller erforderligt
att riksdagen nu gör ett sådant tillkännagivande till regeringen om

NU 1984/85:30

vattenkraftens produktionsnivå på lång sikt som motionärerna föreslår.
Frågan måste ses i ett större energipolitiskt sammanhang och får då närmast
anses ligga inom näringsutskottets beredningsområde. Med hänvisning
till vad nu anförts förordar bostadsutskottet att näringsutskottet avstyrker
ifrågavarande delar av motionerna 1984/85:374 (fp) och 1984/
85:2878 (c) såvitt de faller inom bostadsutskottets beredningsområde.

I en avvikande mening från centerpartiets och vänsterpartiet kommunisternas
företrädare i bostadsutskottet föreslås riksdagen göra ett uttalande
till regeringen med anledning av motion 1984/85:2878 (c) vilket även skulle
tillgodose önskemål i motion 1984/85:374 (fp). Folkpartiets företrädare i
bostadsutskottet föreslår i en annan avvikande mening ett alternativt uttalande
av riksdagen vilket skulle tillgodose motion 1984/85:374 (fp) helt och
motion 1984/85:2878 (c) delvis.

Näringsutskottet delar bostadsutskottets här angivna uppfattning rörande
vattenkraftens roll på lång sikt i det framtida energisystemet. Det finns
anledning att ytterligare överväga denna fråga, vilken då, såsom bostadsutskottet
påpekar, bör ses i ett större energipolitiskt sammanhang. Vad här
har anförts är väl förenligt med en grundläggande tanke i propositionen,
nämligen att de energipolitiska målen skall förverkligas steg för steg.
Utskottet avstyrker därför ifrågavarande delar av motionerna 1984/85:374
(fp) och 1984/85:2878 (c) liksom här behandlade delar av motionerna 1984/
85:559 (m) och 1984/85:2876 (m).

Utskottet övergår så till frågan om förstudier beträffande de fyra huvudälvarna.

Förslagen i motionerna 1984/85:2870 (fp) och 1984/85:2876 (m) innebär
som framgått tidigare att riksdagen skulle uttala att några förstudier beträffande
de fyra outbyggda huvudälvarna inte bör komma till stånd och att
dessa älvar inte bör byggas ut. Även i motionerna 1984/85:2866 (vpk) och
1984/85:2878 (c) lämnas likartade förslag om de outbyggda huvudälvarna,
liksom också i motion 1984/85:559 (m) från allmänna motionstiden.

I vänsterpartiet kommunisternas motion föreslås att någon förprojektering
av älvar och älvsträckor som är skyddade enligt den fysiska riksplaneringen
inte bör komma till utförande, medan i centerpartimotionen föreslås
att förstudier beträffande orörda älvar ej skall ske. Såvitt dessa båda
motioner berör de fyra outbyggda huvudälvarna behandlas de i följande
avsnitt.

Bostadsutskottet delar motionärernas uppfattning att de fyra outbyggda
huvudälvarna inte skall byggas ut. Denna bostadsutskottets uppfattning
innebär, anförs det i yttrandet, att skäl saknas att genomföra sådana
förstudier som rekommenderas i propositionen. Bostadsutskottet förordar
att näringsutskottet skall föreslå att riksdagen som sin mening skall ge
regeringen till känna vad nu anförts om att huvudälvarna inte skall byggas
ut och att några ytterligare överväganden beträffande dem inte bör göras.

Socialdemokraterna i bostadsutskottet föreslår att näringsutskottet skall
avstyrka ifrågavarande delar av motionerna.

NU 1984/85:30

Näringsutskottet instämmer i vad bostadsutskottet har föreslagit om de
fyra outbyggda huvudälvarna. Riksdagen bör sålunda enligt utskottets
uppfattning göra ett uttalande till regeringen av den innebörd som bostadsutskottet
har föreslagit och som här har återgivits. Vad nu har anförts
innebär att utskottet tillstyrker ifrågavarande delar av motionerna 1984/
85:559 (m), 1984/85:2876 (m), 1984/85:2878 (c), 1984/85:2870 (fp) och
1984/85:2866 (vpk) och avstyrker propositionen i motsvarande del.

Slutligen tar utskottet i detta avsnitt upp vad i motionerna 1984/85:2866
(vpk) och 1984/85:2878 (c) förordats om att heller inga förstudier skall
göras beträffande övriga enligt den fysiska riksplaneringen skyddade älvsträckor
och hittills outbyggda älvar.

Bostadsutskottet anför att det, på skäl som anförts i propositionen,
beträffande dessa älvar och älvsträckor finns anledning att utföra förstudier
av den omfattning och med den inriktning som där förordas. Det finns
goda motiv för uppfattningen att en beredskap för att utnyttja i dag känd
teknik måste vidmakthållas och att kompetensen härför vidareutvecklas.
Det är därför viktigt, menar bostadsutskottet, att förberedande studier
görs så att kommande energipolitiska beslut grundas på ett så aktuellt och
genomarbetat underlag som möjligt.

Utan att nu ta ställning till om några av de i detta avsnitt behandlade
älvsträckorna - och i så fall vilka — eventuellt bör ingå i energiproduktionssystemet
ansluter sig bostadsutskottet till regeringens uppfattning att
förstudier bör göras. Sådana studier borde verksamt kunna bidra till att
ytterligare klarhet skapas om vattenkraftens roll i energipolitiken. Bostadsutskottet
avstyrker ifrågavarande delar av motionerna. Centerpartiets,
folkpartiets och vänsterpartiet kommunisternas företrädare i bostadsutskottet
har i en avvikande mening föreslagit ett uttalande av riksdagen
om att det inte bör genomföras några förstudier av ifrågavarande
älvsträckor.

Näringsutskottet kommer till samma slutsats som bostadsutskottet i
denna fråga. Bostadsutskottets motivering för att ifrågavarande delar av
nu behandlade motion bör avslås av riksdagen överensstämmer helt med
näringsutskottets uppfattning. Utskottet avstyrker därför de nu behandlade
delarna av motionerna 1984/85: 2866 (vpk) och 1984/85: 2878 (c) och
tillstyrker den här aktuella delen av propositionen. I konsekvens härmed
avstyrker utskottet även ifrågavarande delar av motionerna 1984/85:559
(m) och 1984/85:2876 (m).

Små vattenkraftverk

I propositionen föreslås riksdagen godkänna de grunder för stöd för små
vattenkraftsanläggningar som anges där.

Föredraganden erinrar (s. 143) om att statens energiverk i rapporten
(1984:4) Små vattenkraftverk har föreslagit vissa åtgärder för att stimulera
tillkomsten av små vattenkraftverk. Bl. a. skulle, om statligt stöd till ener -

NU 1984/85:30

giinvesteringar skall utgå för år 1985, små vattenkraftverk komma i åtnjutande
av sådant stöd. Stödet skulle ges med 15% av investeringskostnaden.
För att antalet projekterade anläggningar skall öka har verket också
föreslagit att statligt bidrag skall utgå med ca 50% av förprojekteringskostnaderna
för små vattenkraftverk. Stöd av detta slag skall lämnas under en
begränsad tidsperiod, förslagsvis två år.

Med hänvisning till att ekonomin i regel är sämre i små vattenkraftverk
än i större, föreslår regeringen att ett tidsbegränsat investeringsstöd skall
utgå i enlighet med vad energiverket har förordat i sitt förslag, och att,
likaså enligt verkets förslag, ett särskilt bidrag med 50% av kostnaderna
för förprojekteringen skall införas. Dessa stödformer skall förekomma till
utgången av år 1986. Frågan om medel för stödåtgärderna behandlas under
anslaget E 22.

1 propositionen framhölls (s. 145) att vissa remissinstanser som har
yttrat sig över energiverkets nyssnämnda rapport har pekat på att kapitalbelastningen
under de första åren är mycket hög för speciellt privatpersoner
vid byggande av små vattenkraftverk. Detta skulle enligt remissinstanserna
kunna innebära hinder för fortsatt utbyggnad av sådana kraftverk.
Föredragande statsrådet instämmer i uppfattningen att tillkomsten
av små vattenkraftverk i vissa fall kan försvåras av den betydande kapitalbelastningen.
Hon erinrar om att statens energiverk överväger möjligheterna
att inom ramen för vad som är möjligt att i dag uppnå på kreditmarknaden
utforma en finansiering som är så långsiktig och i övrigt så fördelaktig
som möjligt. Verket har redovisat resultatet av sina överväganden för
regeringen. Enligt vad utskottet har erfarit innebär den av verket angivna
finansieringsmodellen en förbättring i jämförelse med de finansieringsvillkor
som eljest gäller på kreditmarknaden för denna typ av projekt. En mer
långsiktig lösning på problemet skulle kunna åstadkommas genom ändrade
regler för beskattning av enskild näringsverksamhet. Enligt vad utskottet
erfarit bereds frågan härom för närvarande inom regeringskansliet.

Utöver vad här har angetts föreslår regeringen skattefrihet för den som
producerar elkraft i anläggningar med en installerad generatoreffekt under
100 kW och som icke yrkesmässigt distribuerar elektrisk kraft. För närvarande
ges motsvarande skattefrihet under 50 kW. Den nu nämnda frågan
behandlas av skatteutskottet. Näringsutskottet har yttrat sig i ämnet (NU
1984/85:7 y).

Tre motionsyrkanden som skall behandlas här gäller små vattenkraftverk.

I motion 1984/85:2875 (m) hemställs om ett uttalande av riksdagen till
regeringen angående stödåtgärder för omställning av energisystemet. Motionärerna
kräver en avveckling av stödet till energiinvesteringar, dvs.
även till investeringar i små vattenkraftverk.

Centerpartiet yrkar i sin partimotion 1984/85: 2878 att riksdagen skall
göra ett uttalande om att problemen med den höga kapitalbelastningen

NU 1984/85:30

under de första åren vid byggande av små vattenkraftverk bör lösas. I linje
med vad som sålunda begärs i partimotionen ligger också önskemål i
motion 1984/85:1146 (c), såvitt de behandlas här.

Små vattenkraftverk kan lämna ett beaktansvärt bidrag till energiförsörjningen.
Utskottet vill dessutom betona att tillverkning av sådana kraftverk
är av intresse för industrin och därmed för sysselsättningen. Kunskaper
och referensanläggningar på detta område kan också bli till nytta på exportmarknaden.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till stöd för små vattenkraftsanläggningar
och avstyrker följaktligen motion 1984/85:2875 (m) i här aktuell
del.

I fråga om kapitalbelastningen för små vattenkraftverk under deras
första verksamhetsår har utskottet med intresse noterat att den av statens
energiverk angivna finansieringsmodellen nu övervägs inom regeringskansliet.
I avvaktan på resultatet av dessa överväganden ser utskottet inte
skäl för riksdagen att göra något uttalande i ämnet. Motionerna 1984/
85:2878 (c) och 1984/85: 1146 (c) avstyrks därför i här behandlad del.

Statens vattenfallsverk

Statens vattenfallsverk fick sin nuvarande organisation år 1982 (prop.
1981/82:125, NU 1981/82:53, rskr. 1981/82:405). Tillgångarna inom kraftverksrörelsen
uppgick sommaren 1984 till drygt 39 miljarder kronor. Då
uppgick det disponerade statskapitalet till drygt 18,5 miljarder kronor.
Statens förräntningskrav är för närvarande 13 % på det i medeltal disponerade
förräntningspliktiga statskapitalet. Antalet anställda inom verkets
kraftverksrörelse var sommaren 1984 ca 11400. Vattenfallsverket svarade
budgetåret 1983/84 för 52% av landets elproduktion. — Vissa frågor om
vattenfallsverkets organisation behandlar utskottet i sitt betänkande NU
1984/85: 32 om statliga företag.

Här tar utskottet först upp regeringens förslag om anslag till statens
vattenfallsverk. Under punkt E 11 föreslås att riksdagen för nästa budgetår
skall anvisa 2453 milj. kr. under reservationsanslaget Statens vattenfallsverk:
Kraftstationer m. m. De största posterna i den beräknade medelsförbrukningen
på sammanlagt 2793 milj. kr. är distributionsanläggningar
(1503 milj. kr.), vattenkraftsanläggningar (825,3 milj. kr.) och kärnkraftsanläggningar
(333,2 milj. kr.). Skillnaden mellan den beräknade medelsförbrukningen
och det föreslagna anslaget förklaras av att den beräknade
ingående behållningen är betydligt större än den erforderliga medelsreserven.
Ett par delposter i den förordade medelstilldelningen tas upp i motionsyrkanden.
Det gäller dels 95 milj. kr. för förberedelser för byte av ånggeneratorer
i kärnkraftverket Ringhals 2, dels 51,5 milj. kr. för värmeproduktionsanläggningar.

Budgetåret 1984/85 uppgår ifrågavarande anslag till 3 323 milj. kr. Att det
för nästa budgetår föreslås en anslagsminskning beror dels på den nämnda
skillnaden mellan ingående behållning och erforderlig medelsreserv, dels

NU 1984/85:30

på två andra faktorer. Kärnkraftsblocket Forsmark 3 blir färdigbyggt under
innevarande budgetår. Likaså blir investeringarna i storkraftnätet för
att ansluta Forsmark 3 och Oskarshamn 3 slutförda. Utskottet återkommer
strax till frågan om anslagets belopp.

Under ifrågavarande anslag föreslås vidare (s. 293) att riksdagen skall
bemyndiga regeringen att teckna borgen intill sammanlagt 13888 milj. kr.
för lån till bolag i vilka statens vattenfallsverk förvaltar statens aktier.
Därav beräknas högst 545 milj. kr. för lån till eldistributionsföretag. Förslaget
innebär bl. a. att ramen för borgensåtaganden gentemot eldistributionsföretag
höjs med 150 milj. kr. för att möjliggöra återbetalning av vissa
delägarlån från verket. Utskottet tillstyrker detta förslag.

Ytterligare föreslås att riksdagen skall bemyndiga regeringen att sätta
ned statens vattenfallsverks statskapital i enlighet med vad föredragande
statsrådet har förordat.

Vattenfallsverket har, som framgår av propositionen (s. 294), i sin anslagsframställning
begärt att verkets statskapital skall sättas ned med 11,7
milj. kr. som kompensation för kostnader som har nedlagts på Fatsjöprojektet,
dvs. ett utbyggnadsprojekt avseende Fatsjö kraftstation i Åselegrenen
av Angermanälven. Riksrevisionsverket har i remissyttrande över
anslagsframställningen anfört att en normalt förekommande undersökning
och projektering som inte fullföljs bör slutligt belasta ett affärsverks resultat.
Det förräntningspliktiga statskapitalet borde däremot sättas ned om ett
verk ålagts att genomföra investeringar som inte fullföljs eller kan ge full
förräntning. Med hänsyn till de särskilda omständigheterna i det aktuella
fallet föreslår regeringen att vattenfallsverkets hemställan skall bifallas.
Verkets statskapital föreslås också sättas ned med 103 milj. kr. för de
kostnader som verket har lagt ned på Projekt Gastransitering. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag om nedsättning av vattenfallsverkets statskapital.

Vad gäller storleken av anslaget till vattenfallsverket föreligger yrkanden
dels i motion 1984/85:2875 (m), dels i motion 1984/85:2878 (c). Motionärerna
beräknar lägre anslag än regeringen, dock med olika utgångspunkter.
I motion 1984/85:2875 (m) anförs att vattenfallsverkets engagemang i
Qärrvärmeanläggningar successivt bör avvecklas. Riksdagen borde därför
inte bevilja de av regeringen föreslagna medlen för investeringar i värmeproduktionsanläggningar.
Centerpartiet föreslår i motion 1984/85:2878 i
konsekvens med vad motionärerna har anfört i fråga om byte av ånggeneratorer
i Ringhals 2 att anslaget skall minskas med 95 milj. kr. i
förhållande till regeringens förslag.

Utskottet konstaterar att regeringens medelsberäkning avseende värmeproduktionsanläggningar
står i överensstämmelse med riksdagens beslut år
1982 om ny organisation för vattenfallsverket och om uppgifter för verket.
Riksdagen bör därför beräkna medel för denna verksamhet i enlighet med
regeringens förslag.

NU 1984/85:30

Frågan om byte av ånggeneratorer i Ringhals 2 har utskottet behandlat i
det föregående. I konsekvens med vad utskottet i det sammanhanget har
anfört tillstyrker utskottet regeringens förslag såvitt gäller medel till förberedelser
för byte av ånggeneratorer i Ringhals 2. Utskottet vill även i detta
sammanhang understryka att en förutsättning för bytet är att det godkänns
av säkerhetsgranskande myndigheter.

Av vad utskottet här har anfört framgår att utskottet tillstyrker regeringens
förslag. Reservationsanslaget Statens vattenfallsverk: Kraftstationer
m. m. bör sålunda för budgetåret 1985/86 beräknas till 2453 milj. kr.

I detta sammanhang tar utskottet också upp regeringens förslag i proposition
1984/85:150 att riksdagen skall besluta att den av statens vattenfallsverk
disponerade rörliga krediten i riksgäldskontoret skall höjas till 1 175
milj. kr. Utskottet tillstyrker detta förslag.

Övrigt

I tre motioner ställs krav på åtgärder för att de resurser som vattenkraften
skapar i större utsträckning än för närvarande skall komma sådana
områden till godo som har berörts av vattenkraftsutbyggnad.

Motion 1984/85:1169 (m) går ut på att riksdagen skall besluta om återinförande
av bygdekraftsinstitutet. Motionärerna erinrar om att enligt 1918
års vattenlag bygden kring ett kraftverk tillförsäkrades bygdekraft, som
bl. a. skulle ge småindustrin konkurrensfördelar i form av billig energi.
Bygdekraftsinstitutet utvidgades år 1962 men avvecklades år 1974. Bygder
som drabbas av vattenkraftsutbyggnad bör, anför motionären, kunna kompenseras
av kraftbolagen. Återinförande av bygdekraftsinstitutet sägs därför
vara en lämplig åtgärd. I det föregående har lämnats några kompletterande
uppgifter om bygdekraft (s. 27).

Nuvarande lagstiftning ger berörda kommuner och bygder möjligheter
att få ekonomisk ersättning för intrång. Enligt vattenlagen (1983:291) skall
ersättning lämnas för alla skador till följd av en vattenkraftsutbyggnad.
Regeringen kan vid sin prövning av tillåtligheten av företaget föreskriva
villkor för att tillgodose allmänna intressen. Vid prövningen av större
företag brukar regeringen föreskriva att sökanden skall utge vissa belopp
för t. ex. främjande av näringslivet i bygden, s. k. särskilda villkorsmedel.
Enligt 10 kap. vattenlagen utgår sådan bygdeavgift även för vattenkraftsföretag.
Storleken av dessa avgifter, som är indexreglerad, är beroende av
det intrång företaget medför. Bygdeavgiften skall användas till allmänna
ändamål i den bygd som berörs av företaget. Det förutsätts i förarbetena
till den nuvarande vattenlagen att kommunerna blir huvudmottagare av
bygdeavgifterna. Enligt lagen kan avgiftsmedel ställas till kommunens
förfogande också för framtida ändamål. Därigenom har öppnats möjlighet
för kommunen att ta medlen i anspråk för bildande av exempelvis en
kommunal fond för den berörda bygdens näringsliv, vilket innebär att
beslutanderätten om den slutliga användningen av medlen flyttas från
länsstyrelsen till kommunen.

NU 1984/85:30

Utskottet finnér med hänsyn till vad här har anförts att syftet med
motion 1984/85:1169 (m) i väsentliga delar redan är tillgodosett genom
tillkomsten av den nya vattenlagen. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet
motionen.

De två övriga motioner som har nämnts inledningsvis går båda ut på att
riksdagen skall initiera vissa utredningar. I motion 1984/85:2092 (c) hemställs
om att riksdagen hos regeringen skall begära en allsidig utredning av
vattenkraftens regionalpolitiska betydelse. Utredningen skulle ges direktiv
att lämna förslag om dels hur en större del av intäkterna från kraftverken i
de vattenkraftsproducerande delarna av norra Sverige skall kunna stödja
näringslivets utveckling därstädes, dels hur elskatten skulle kunna differentieras,
i syfte att användningen av elkraft i hushåll och näringsliv i norra
Sverige skall väsentligt förbilligas.

1 motion 1984/85:888 (c) begärs att riksdagen hos regeringen skall anhålla
om en i motionen skisserad utredning om bildande av ett norrbottniskt
energiföretag samt att förslag därefter skall föreläggas riksdagen. Motionären
anför bl. a. att vattenfallsverkets samlade resurser i Norrbotten borde
utgöra grunden för det föreslagna energiföretaget.

Utskottet har under de sex senaste åren (senast NU 1983/84:30 s. 85) -med reservation av centerpartiets företrädare - avstyrkt yrkanden om
energiföretag i Norrbotten. Riksdagen har följt utskottet och avslagit motionerna.

I motiveringen till sitt ställningstagande har utskottet bl. a. erinrat om att
kostnaderna för energi är betydligt lägre i Norrbotten än i de södra delarna
av landet. Beroende på lägre distributionskostnader betalar en industriabonnent
ca 20% lägre elpris i Norrbotten än t. ex. i mellersta Sverige. Till
detta kommer att energiskatten i de norra delarna av landet är 1 öre lägre
per kWh. Sammantagna innebär de nämnda förhållandena ekonomiska
lättnader för länet.

I den av riksdagen våren 1983 godkända propositionen om utveckling i
Norrbotten (prop. 1982/83: 120 bil. 6, NU 1982/83:38, rskr. 1982/83:306)
anfördes (s. 19) att om en utbyggnad av ytterligare en älv i Norrbotten
skulle komma till stånd ett regionalt ägt bolag borde skapas som blir ägare
till kraftstationerna. Moderata samlingspartiets företrädare i utskottet reserverade
sig mot vad utskottet anförde härom.

Utskottet anser mot bakgrund av vad här har anförts att det inte finns
anledning för riksdagen att nu inta en annan ställning än tidigare när det
gäller krav på en sådan utredning som föreslås i motion 1984/85:888 (c).

Av samma skäl anser utskottet att det inte heller är motiverat för
riksdagen att av regeringen begära en utredning av det slag som önskas i
motion 1984/85:2092 (c). Härutöver vill utskottet erinra om vad nyss har
anförts om de möjligheter som enligt vattenlagen finns för kommuner och
regioner att få kompensation för det intrång som en vattenkraftsutbyggnad
för med sig. De medel som ställs till förfogande kan användas till att främja
näringslivet i berörda bygder.

NU 1984/85:30

Motionerna 1984/85:2092 (c) och 1984/85:888 (c) avstyrks sålunda.

Också motion 1984/85:899 (fp) berör norra Sverige. Häri yrkas på att
eltarifferna skall minskas med 15-20% i de fem nordligaste länen. En
sådan åtgärd skulle, anför motionären, stimulera till ökade industriinvesteringar
och ge bättre utvecklingsmöjligheter för energikrävande industrier.
Överföringsförlusterna skulle också minska.

Motionären erinrar om att riksdagen har behandlat en liknande motion
förra året och menar att höjda energiskatter innebär att motionsyrkandet
nu är ännu mer befogat än tidigare.

När utskottet för två år sedan (NU 1982/83:33 s. 56) avstyrkte en motion
med i huvudsak samma innehåll som den nu behandlade, erinrade utskottet
om att hänsyn tas till överföringsförluster vid prissättning av elkraften.
Också de regionala skillnaderna i energiskatt berördes av utskottet.

För ett år sedan avstyrkte utskottet (NU 1983/84:30 s. 86) en liknande
motion med hänvisning till sitt tidigare ställningstagande. Även i år kommer
utskottet till samma slutsats. Utskottet avstyrker därför motion 1984/
85:899 (fp).

Slutligen behandlas i detta avsnitt motion 1984/85:1095 (vpk), i vilken
hemställs att riksdagen hos regeringen skall begära att förhandlingar tas
upp med Stora Kopparbergs Bergslags AB i syfte att Skiffsforsens kraftverk
skall överföras till statens vattenfallsverk. Det är, anför motionärerna,
sannolikt att vattenfallsverket skulle satsa på en effektivisering av
kraftverket om verket fick överta detta.

Projektet Skiffsforsen avser dels ett alternativ som utnyttjar enbart
fallhöjden i den nuvarande anläggningen, dels ett mer omfattande projekt
som också tar i anspråk fallhöjd nedströms Skiffsforsen. Skiffsforsen ingår
inte bland de älvar och älvsträckor som omfattas av riktlinjerna i den
fysiska riksplaneringen. Det större projektet berör dock en älvsträcka som
omfattas av sådana riktlinjer. Det framgår av propositionen (s. 139) att inga
remissinstanser motsätter sig att det mindre projektet Skiffsforsen förs till
föreliggande utbyggnadsplan. Fallrättsägaren framhåller emellertid att projektet
inte är aktuellt att genomföra. Det större projektet — som berörs av
riktlinjerna och som bolaget förklarar sig berett att genomföra - avstyrks
dock av kommunen, länsstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk,
Älvräddarnas samorganisation m.fl. remissinstanser.

Den här aktuella frågan tas upp i propositionen. I den uppkomna situationen
förefaller det, anför föredragande statsrådet, osäkert om en utbyggnad
av något av alternativen är möjlig. Fortsatta överläggningar mellan
parterna bör kunna ytterligare klarlägga förutsättningarna.

Utskottet tar fasta på vad som i propositionen anförs om Skiffsforsens
kraftverk. Riksdagen har enligt utskottets uppfattning inte anledning att
uttala sig för att fallrätten skulle övertas av vattenfallsverket. Motionen
avstyrks därför.

NU 1984/85:30

Mottryckskraft

Framställning av mottryckskraft innebär samproduktion av elenergi och
värme. Man brukar skilja på industriell mottryckskraft och kraftvärme.
Det senare innebär elproduktion i samband med uppvärmning av vatten till
fjärrvärme. År 1983 var elproduktionen i industriella mottrycksanläggningar
knappt 2,5 TWh och i kraftvärmeverk ca 1 TWh.

Det framgår av propositionen (s. 151) att föredragande statsrådet bedömer
att elproduktionen i industriella mottrycksanläggningar inte kommer
att öka nämnvärt så länge nuvarande låga elpriser består. En produktion
av storleksordningen 2,5 TWh elenergi per år kan därför förväntas
under resten av 1980-talet.

Det är, fortsätter föredraganden, väsentligt att befintliga mottrycksanläggningar
bibehålls när så är rimligt och att på sikt nya anläggningar
tillkommer. Vad gäller kraftvärme är det viktigt att alla möjligheter att i
framtiden använda kraftvärmeanläggningar beaktas i den kommande energiplaneringen
och i de fall där så är rimligt ingår i planeringen för resp.
fjärrvärmesystern. Viktigt är också, anförs det vidare, att det för resp.
fjärrvärmesystem på tidigaste möjliga stadium reserveras plats för kraftvärmeverket
som sådant.

När ombyggnad eller nybyggnad av värmeproduktionsanläggningar planeras
bör man alltid, fortsätter föredraganden, överväga möjligheterna att
utföra dessa med ångpannor som förberedelse till kommande anslutning av
mottrycksturbiner. Dessa överväganden bör redovisas i samband med
ansökan resp. anmälan till statens energiverk enligt lagen (1981:599) om
utförande av eldningsanläggningar för fast bränsle, fastbränslelagen.

Sökanden resp. anmälaren bör före projekteringsarbetets igångsättning
diskutera inriktning och omfattning med statens energiverk. Om energiverket
finnér det angeläget att förprojektering för mottryck genomförs bör
stöd kunna utgå för att täcka en del av merkostnaderna för denna.

För att kommunerna skall stimuleras att på tidigt stadium förprojektera
kraftvärmeanläggningar som avses tillkomma på längre sikt bör energiverket
enligt propositionen också ges möjlighet att ge ekonomiskt bidrag för
täckande av en del av kostnaderna för förprojekteringen. Vikten av att
berörda kommuner diskuterar den energipolitiska lämpligheten och arbetets
omfattning med energiverket innan förprojekteringen sätts i gång
betonas särskilt.

I den mån det är möjligt och lämpligt bör, fortsätter föredraganden, de
nya fastbränsleeldade värmeverk som byggs utrustas med ångpannor och i
övrigt utformas så att en senare komplettering med mottrycksångturbiner
är möjlig. Särskilt viktigt är det att anläggningar för avfallsförbränning
förbereds för framtida elproduktion på detta sätt, eftersom dessa utnyttjas
kontinuerligt över året och används före annan värmeproduktion. För att
incitamenten att genomföra åtgärder av dessa typer skall öka kan det enligt

NU 1984/85:30

propositionen i vissa fall vara lämpligt med en möjlighet till statligt stöd i
form av bidrag.

Det föreslås få ankomma på regeringen att besluta om den närmare
utformningen av de stöd som syftar till att bevara handlingsfriheten för en
framtida utbyggnad av mottrycksproduktionen. Regeringen vill att riksdagen
skall godkänna de i propositionen angivna grunderna för stöd till
förberedelser för en sådan utbyggnad.

Regeringen har i april i år gett energiverket i uppdrag att utreda vissa
frågor som har aviserats i propositionen. Ett sådant uppdrag innebär att
energiverket skall kartlägga och studera utvecklingen när det gäller möjligheterna
att producera elenergi via kraftvärmeanläggningar i kommunala
fjärrvärmenät och i industriellt mottryck. Energiverket har tidigare på
regeringens uppdrag utrett utvecklingen av det industriella mottrycket
(Industriellt mottryck. Produktion. Potential. Prognos. November 1984).

I tre motioner framförs krav med direkt anknytning till regeringens
förslag.

Motion 1984/85:2875 (m) går i denna del ut på att stöd ej skall lämnas till
åtgärder för att underlätta framtida elgenerering i mottrycksanläggningar.
Utskottet behandlar först denna motion.

Utskottet vill då starkt understryka betydelsen av att möjligheterna till
en utbyggnad av mottrycksproduktionen tas väl till vara. Det kan för att
stimulera en utveckling i denna riktning vara väl motiverat med vissa
stödåtgärder. De grunder för stöd som förordas i propositionen tillstyrker
utskottet, som sålunda avstyrker motion 1984/85:2875 (m) i här behandlad
del.

De övriga två här aktuella motionerna är dels centerpartiets motion
1984/85:2878, dels vänsterpartiet kommunisternas motion 1984/85:2865.

Centerpartiet begär att riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen
om mottryckskraft. Det skulle bl. a. innebära en markering av vikten av att
nuvarande överskottssituation i fråga om elproduktion inte leder till att
befintliga mottrycksanläggningar läggs ned. Vidare skall riksdagen begära
att regeringen klart anger vilken omfattning som mottrycksproduktionen
kan bedömas få och att konkreta åtgärder vidtas i syfte att uppsatta mål
skall kunna nås.

Vänsterpartiet kommunisterna hemställer i sin motion om förbud mot
nedläggning av användbara mottrycksanläggningar och om åtgärder för att
all mottryckskapacitet i Sverige skall bli utnyttjad.

Utskottet har, som framgår av vad som nyss har anförts, ställt sig bakom
regeringens förslag rörande förberedelser för framtida utbyggnad av mottrycksproduktion.
De konkreta åtgärder och förslag till stöd som utskottet
har tillstyrkt är ägnade att påverka utvecklingen i riktning mot en ökad
mottrycksproduktion. Det torde dock vara svårt att nu klart ange ett
kvantitativt mål för den framtida mottrycksproduktionen. Regeringens
utredningsuppdrag till energiverket torde så småningom kunna leda fram

NU 1984/85:30

till ett förbättrat underlag för bedömningar av mottryckets utveckling och
potential.

I fråga om det nu berörda kravet i motion 1984/85:2865 (vpk) vill utskottet
erinra om vad som i propositionen (s. 151) uttalas om vikten av att
befintliga mottrycksanläggningar bibehålls, en uppfattning som utskottet
helt delar. Ett uttryckligt förbud mot nedläggning av mottrycksanläggningar
skulle dock vara en alltför kategorisk åtgärd. Likaså är ett krav på
fullständigt utnyttjande av befintliga anläggningar inte lämpligt bl. a. mot
bakgrund av att en betydande del av mottryckskraften fortfarande är
oljebaserad. Mot nu angiven bakgrund avstyrker utskottet i här aktuella
delar motionerna 1984/85:2878 (c) och 1984/85:2865 (vpk).

Vindkraft

Det svenska vindkraftsprogrammet inleddes år 1975. Tyngdpunkten
kom såsom framhålls i propositionen (s. 153) att inriktas på utveckling av
stora vindkraftsaggregat, varmed avses aggregat i storleksklassen flera
megawatt. Två fullskaleprototyper har byggts. Den ena, vindkraftverket i
Maglarp i Skåne, levererade effekt till elnätet första gången år 1982. Den
andra prototypen, med placering vid Näsudden på södra Gotland, kopplades
in på elnätet år 1983.

Statens energiverk anför i rapporten (1985:1) ”Vindkraft - Resultat och
slutsatser från det svenska vindenergiprogrammef ’ att erfarenheterna från
driften av de båda vindkraftsprototyperna visar att det är möjligt att på ett
tekniskt tillfredsställande sätt bygga och driva stora vindkraftsaggregat.
Verket drar av gjorda utvärderingar slutsatsen att anläggningarna generellt
sett har utförts korrekt i förhållande till verkliga lastsituationer och teknisk
miljö. De borde således enligt verket kunna utgöra grund för fortsatt
utveckling av aggregat.

Parallellt med utvärderingarna av prototyperna har Sydkraft AB, vattenfallsverket
och de företag som har tillverkat prototyperna i samråd med
energiverket inom s.k. serieanpassningsprojekt studerat möjligheter och
kostnader för att tillverka vindkraftsaggregat i stora serier. Resultaten av
dessa studier pekar på att det hundrade aggregatet i en serie skulle kunna
få en energiproduktionskostnad om 25-30 öre/kWh på platser med landets
bästa vindförhållanden och 30—35 öre/kWh på platser med näst bästa
vindförhållanden. Till dessa kostnader bör vid ett större antal aggregat
läggas kostnader för förstärkningsåtgärder i kraftnäten samt för utreglering
av vindkraftens variationer. Dessa kostnader har av kraftindustrin beräknats
till ca 5 öre/kWh vid en elproduktion i vindkraftverk om ca 10 TWh
per år, motsvarande omkring 1 500 vindkraftsaggregat om ca 3 MW vardera.
Vid större vindkraftsproduktion krävs mera omfattande åtgärder i
kraftsystemet, varför kostnaderna då stiger avsevärt. Energiverket, som
redovisar de angivna kostnadsberäkningarna i den nämnda rapporten,
påpekar att beräkningarna naturligen är behäftade med stora osäkerheter.
6 Riksdagen 1984185. 17 sami. Nr 30

NU 1984/85:30

I propositionen refereras den nu angivna kostnadsberäkningen. Vindkraftens
kostnader synes, anför föredragande statsrådet, på längre sikt
kunna komma att nå ungefär samma nivå som de bedömda framtida kostnaderna
för kolkondenskraft, framställd med långt gående utsläppsrening.
Det betonas dock att kostnaderna för kolkondens starkt beror av kolprisets
utveckling.

Under utskottets beredning av ärendet har Svenska kraftverksföreningen
till utskottet framfört sina synpunkter på de framtida kostnaderna för
vindkraft. Kraftverksföreningen har på grundval av anförda beräkningar
dragit slutsatsen att kostnaderna för vindkraft efter genomförd introduktion
skulle överstiga kostnaderna för kolkondenskraft.

Energiverket har som program för en fortsatt utveckling av vindkraften
för de närmaste åren föreslagit att pågående projekt skall fortsätta. Kostnaderna
för det föreslagna programmet beräknas av verket till ca 55 milj.
kr. för treårsperioden 1984/85-1986/87.

Föredraganden anför (s. 155) att det program för vindkraftens fortsatta
utveckling i Sverige som energiverket har föreslagit bör kompletteras i
vissa avseenden. Efter att ha pekat på vindkraftens miljö- och sysselsättningsmässiga
fördelar jämfört med kolkondens kommer hon fram till att
det är viktigt att den tidsfrist som finns innan beslut behöver fattas om
mera omfattande kraftutbyggnader utnyttjas för utveckling av vindkraften
till en sådan teknisk nivå att den kan bli ett realistiskt alternativ i en fortsatt
utbyggnad av det svenska kraftsystemet.

Den fortsatta utvecklingen av vindkraften i Sverige sägs böra ske i flera
steg, i vilka ytterligare generationer av vindkraftsaggregat successivt kan
byggas och utvärderas.

Vidare erinras om att staten hittills har svarat för de huvudsakliga
kostnaderna för vindkraftens utveckling i Sverige. 270 milj. kr. har lagts
ned på det statliga vindkraftsprogrammet. Därav har ca 170 milj. kr.
använts för de båda vindkraftsprototyperna och till aktiviteter som är
knutna till dessa.

Ett betydande ansvar för den fortsatta utvecklingen av vindkraften i
Sverige bör, sägs det vidare i propositionen, läggas på kraftföretagen.
Föredraganden räknar med att kraftföretagen kommer att svara för de
beställningar av stora vindkraftsaggregat som är nödvändiga. Hon aviserar
överläggningar med kraftföretagen om dessas ökade framtida engagemang
för utvecklingen av vindkraften. Visst statligt stöd skulle dock kunna bli
aktuellt. Frågan om medel härför tas upp under anslaget E 22.

Sist i detta avsnitt av propositionen ställs i utsikt en särskild utredning
om lokalisering av vindkraft i Sverige. Studien skall omfatta en vindkraftspotential
för en produktion om minst 10 TWh/år i landbaserade aggregat
samt minst 20 TWh/år i havsbaserade aggregat. Utredningen skall arbeta
så att den kan ge underlag för de beslut som skall fattas kring år 1990.

NU 1984/85:30

De grunder för stöd för fortsatt utveckling av vindkraften som förordas i
propositionen föreslår regeringen att riksdagen skall godkänna.

I elva motioner, varav åtta är från allmänna motionstiden, framförs olika
förslag rörande vindkraft.

Krav på ett uttalande av riksdagen i ämnet ställs i moderata samlingspartiets
partimotion 1984/85:2876. Motionärerna betecknar regeringens förslag
som orealistiska. Det är, menar de, inte motiverat att nu inleda en
dyrbar teknisk utveckling och skapa förväntningar om en omfattande
utbyggnad av vindkraften. Vissa medel bör dock tillstyrkas för modifiering
och utvärdering av vindkraftverken i Maglarp och Näsudden. Den avsedda
utredningen bör emellertid ej tillsättas.

I motion 1984/85:2078 (m) hemställs att riksdagen skall ge regeringen till
känna att det är angeläget att fler vindkraftsaggregat av Näsuddentyp
uppförs. Förnyade diskussioner bör enligt motionärerna tas upp med kraftföretagen
om finansiell medverkan. Andra vägar än via energiverkets
forskningsanslag bör prövas för statligt stöd till nya kraftverk.

Centerpartiet, som också önskar en meningsyttring av riksdagen i ämnet,
anför i motion 1984/85:2878 att vindkraftsprogrammet bör drivas
vidare med att ytterligare aggregat uppförs. Stöd föreslås kunna utgå till
investeringar i bl. a. aggregat med en effekt på 0,5—5 MW. Medel för
sådant stöd skulle anvisas av oljeersättningsfonden. För små vindkraftverk
borde stöd utgå enligt samma grunder som för små vattenkraftverk. Kraftföretagen
borde ta ett betydande ansvar för utvecklingen på vindenergiområdet.

I ytterligare fem motioner av centerpartistiskt ursprung lämnas olika
förslag om vindkraftsutbyggnad som alla huvudsakligen täcks av vad som
sägs i partimotionen. Det är motionerna 1984/85:1146 (små vindkraftverk),
1984/85:1422 (nybeställningar), 1984/85:2069 och 1984/85:2076 (stora
vindkraftverk) samt 1984/85: 2860 (medel ur oljeersättningsfonden).

Motion 1984/85:2870 (fp) ger uttryck för ett önskemål om att regeringen
senare skall återkomma till riksdagen med ett förslag till visst kompletterande
stöd för den fortsatta utvecklingen av vindkraft i Sverige. Ansvaret
för denna utveckling bör dock, anför motionärerna, i första hand läggas på
kraftföretagen.

Vänsterpartiet kommunisterna hemställer i motion 1984/85:2639 om att
riksdagen av regeringen skall begära en detaljerad plan för ett stort statligt
vindkraftsprogram. Det skulle ha en planerad kapacitet på ca 10-15 TWh/
år. Denna kapacitet skulle systematiskt introduceras i anslutning till att
kärnkraften tas ur elförsöijningen. I motion 1984/85:465 (vpk) begärs att
riksdagen skall uttala sig för att näringslivet i Blekinge län utvecklas i olika
avseenden. Här är motionen aktuell såvitt den går ut på åtgärder innebärande
en förnyad satsning på vindkraftverk.

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i propositionen att den tid
som står till förfogande tills beslut om mera omfattande kraftutbyggnader

NU 1984/85:30

behöver fattas bör utnyttjas effektivt. Den fortsättning av vindkraftsprogrammet
som regeringen föreslår finnér utskottet stå i god överensstämmelse
med denna grundsyn. Vindkraften bör utvecklas till en sådan teknisk
nivå att man säkrare kan bedöma om den kan bli ett ekonomiskt
realistiskt alternativ i en fortsatt utbyggnad av det svenska kraftsystemet.
De riktlinjer för stöd som regeringen föreslår är enligt utskottet väl avvägda.
Liksom regeringen räknar utskottet med att kraftföretagen skall ta
sitt rättmätiga ansvar för den fortsatta utbyggnaden.

Utskottet konstaterar att man i merparten av de här behandlade motionerna
framför positiva omdömen om möjligheterna att gå vidare i vindkraftsprogrammet
och understryker nödvändigheten av att så sker. Flera
motionärer betonar vikten av kraftbolagens finansiella medverkan i det
fortsatta utvecklingsarbetet. Det finns dock något olika uppfattningar om
vilken ambitionsnivå som är den rätta. Sammantaget finner utskottet att de
riktlinjer som regeringen föreslår och som utskottet har ställt sig bakom
tillgodoser flera önskemål i motionerna. Några kommentarer vill utskottet
dock göra med anledning därav.

I motion 1984/85:2876 (m) framförs vissa kritiska synpunkter på regeringens
förslag vilka inte överensstämmer med utskottets uppfattning och
uppenbarligen inte heller är förenliga med vad som anförs i de övriga
motionerna. I motsats till vad som sägs i motion 1984/85: 2876 (m) anser
utskottet att den i propositionen aviserade utredningen är väl motiverad.

I centerpartiets motion 1984/85:2878 uttrycks delvis uppfattningar som
ligger i linje med regeringens förslag. Utskottet vill dock inte gå så långt
som motionärerna när det gäller möjligheten til), statligt stöd. Vissa fortsatta
insatser blir dock möjliga genom energiforskningsprogrammet och medel
från det nya anslaget E 22, vilket utskottet behandlar i detta betänkande.
Utskottet vill dock inte nu peka ut vilken typ av vindkraftverk som bäst
gagnas av ytterligare statligt stöd. Vad här har sagts gäller också i varierande
grad övriga centerpartistiska motioner liksom i viss mån motion 1984/
85:2078 (m).

Av vad som anförs i motion 1984/85:2870 (fp) om vindkraft står merparten
i överensstämmelse med propositionen. Dock vill utskottet hävda att
det redan nu måste klarläggas att visst statligt kompletterande stöd skall
kunna utgå.

Utskottet anser vidare att tiden inte är mogen för en sådan detaljerad
plan för ett stort statligt vindkraftsprogram som föreslås i vänsterpartiet
kommunisternas motion 1984/85:2639. Som tidigare har framhållits bör
utvecklingen ske i flera steg. Utskottet vill också mer än motionären
betona betydelsen av kraftföretagens medverkan i utvecklingen av vindkraften
i Sverige.

Avslutningsvis noterar utskottet att olika uppfattningar om vindkraftens
ekonomiska förutsättningar har framförts i skilda sammanhang. Som exempelvis
energiverket påpekat har de kostnadsberäkningar som genom -

NU 1984/85:30

förts med nödvändighet varit behäftade med en stor grad av osäkerhet.
Vidare ger självfallet olika kalkylförutsättningar olika resultat vid beräkning
av energiproduktionskostnader. Utskottet räknar med att den successiva
utvecklingen av vindkraftsprogrammet kommer att ge ett allt bättre
underlag för rättvisande kostnadsberäkningar och möjlighet att bedöma
vindkraftens ekonomiska konkurrenskraft gentemot andra alternativ.

Sammanfattningsvis bör enligt utskottets uppfattning de här behandlade
motionerna inte föranleda något initiativ från riksdagen. Utskottet avstyrker
sålunda de motionsyrkanden som nu har berörts. Samtidigt tillstyrker
utskottet propositionen i här behandlad del.

Ny elproduktionsteknik ^

I propositionen ges (s. 157) en översikt över några olika tekniker för
produktion av elenergi, vilka är under utveckling. Det gäller exempelvis
bränsleceller, solceller och vågkraft. Det svenska forskningsprogrammet
på detta område belyses kortfattat. Elproduktionsteknik ingår som ett
särskilt delprogram i energiforskningsprogrammet. För perioden 1984/85—

1986/87 har 30 milj. kr. avsatts för detta delprogram. Inom programmet
beräknas 12 milj. kr. för delområdena eltillförselsätt och kombinerade
processer. Studier pågår beträffande bränsleceller, solenergi, vågkraft
m. m.

Ett projekt som ägnas särskild uppmärksamhet i propositionen är det
vågenergiprojekt som för närvarande pågår inom Götaverken Energy
Systems AB, ett företag inom Svenska Varv-koncernen.

En teknisk och ekonomisk utvärdering av det aktuella systemet för
utvinning av vågenergi har nyligen gjorts på uppdrag av energiforskningsnämnden
(Efn-rapport nr 12, januari 1985). Resultatet tyder på, sägs det i
propositionen, att denna teknik skulle kunna utvecklas till ett stadium där
den utgör en ekonomiskt intressant energikälla vid placering i stora hav
med stora vågrörelser. Det torde därför främst bli utanför Sverige som
denna teknik kommer att tillämpas.

I motion 1984/85:2861 (c, s, m) begärs att riksdagen skall göra ett
uttalande om ett vågenergiprojekt vid Gotlands ostkust. Motionärerna har
det nyss nämnda projektet som utgångspunkt för sitt förslag. Detta innebär
sammanfattningsvis att medel skall ställas till energiforskningsnämndens
förfogande så att den får möjlighet att i samarbete med Götaverken Energy
Systems AB fortsätta sin försöksverksamhet med en prototyp för Östersjön.

När utskottet förra året behandlade ett liknande motionsyrkande (NU
1983/84:30 s. 84) sade sig utskottet med intresse ha noterat att det aktuella
projektet hade drivits så långt att en fullskalemodell skulle kunna byggas
och utprovas. Utskottet anförde att vågkraft visserligen t. v. torde komma
att få begränsad betydelse för den svenska energiförsörjningen men i vissa

NU 1984/85:30

fall kunde komma att visa sig vara konkurrenskraftig i ett internationellt
sammanhang. Utskottet berörde olika alternativ för finansiering av projektet
och erinrade därvid, utan att ta ställning i det speciella fallet, om att
regeringen inom energiforskningsanslaget disponerade medel för vissa
större utvecklings- och försöksprojekt. Motionen avstyrktes. Den utvärdering
som har gjorts tyder på att vågkraft under vissa förutsättningar skulle
kunna bli en ekonomiskt intressant energikälla. Vid utvärderingen har
översiktligt angetts hur en fortsatt försöksverksamhet skulle kunna bedrivas.
Svenska Varv AB har nyligen hos regeringen hemställt om bidrag till
fortsatt försöksverksamhet vid Vinga.

Utskottet ser självfallet positivt på att ny kostnadseffektiv energiteknik
utvecklas som på kommersiella villkor kan hävda sig på den internationella
marknaden. En referensanläggning skulle vara av stor betydelse vid en
internationell marknadsföring. Liksom förra året vill utskottet erinra om
att det i första hand måste vara en uppgift för berörda myndigheter och
intressenter att pröva förutsättningarna för ett eventuellt statligt stöd till
det nu aktuella projektet. Mot bakgrund av vad nu sagts anser utskottet
inte att det är motiverat att riksdagen gör något uttalande om det här
behandlade vågenergiprojektet på Gotland. Motion 1984/85:2861 (c, s, m)
avstyrks sålunda.

Eldistribution, elsäkerhet

1 detta avsnitt behandlar utskottet bl. a. frågor om reservkraftverk samt
förnyelse och upprustning av eldistributionsanläggningar. Några av förslagen
får ses mot bakgrund av det stora elavbrott som i slutet av år 1983
drabbade den svenska elförsörjningen.

Kraftöverföring

I fråga om närdistribution av elektrisk ström uttalas i propositionen (s.
163) att det är angeläget att kommunerna kan utöva erforderligt inflytande
över eldistributionsfrågorna. Regeringen är emellertid inte beredd att föreslå
några tvångsåtgärder för att tillförsäkra kommunerna ett sådant inflytande.
Det bör, anförs det, vara ett gemensamt intresse för kommuner och
eldistributörer att skapa bästa möjliga eldistribution för abonnenterna.
Statens energiverk har att inom ramen för pågående strukturomvandling
verka för att abonnenternas intressen blir tillgodosedda i rimlig omfattning.

En annan fråga som tas upp i propositionen gäller förnyelse och upprustning
av eldistributionsanläggningar. Eftersom distribution av elström i
glesbygder ofta visar bristande lönsamhet har staten länge med olika
stödåtgärder medverkat till utbyggnaden av eldistributionsanläggningar på
landsbygden. Förslag såvitt avser denna verksamhet lämnas i propositionen
under anslaget E 5 (s. 262 f.).

NU 1984/85:30

Från anslaget bestrids utgifter till stöd enligt förordningen (1959:369,
omtryckt 1977:348, ändrad 1983:546) om statligt stöd åt landsbygdens
elförsörjning. Stöd kan beviljas till nyanläggning, bl. a. för elektrifiering av
äldre helårsbebodda fastigheter i glesbygd, och upprustning av elektriska
distributionsnät på landsbygden inbegripet anläggningar för lokala elverk,
såsom vattenkraftverk och dieselaggregat vid avsides belägna fastigheter.
Stöd kan utgå i form av bidrag och lånegarantier. Beslut om sådant stöd
fattas av statens energiverk.

Såvitt avser stödverksamhetens omfattning bedömdes i budgetpropositionen
år 1980 (prop. 1979/80:100 bil. 17 s. 223 f.) det återstående behovet
av statliga bidrag till upprustningar av nedslitna och oräntabla nät till
sammanlagt 10 milj. kr. I propositionen förordades att sådana bidrag skulle
lämnas under fem budgetår att utgå med 2 milj. kr. per budgetår. Enligt
propositionen borde vidare bidrag för nyanläggningar fortsättningsvis lämnas
under en tioårsperiod med 2,5 milj. kr. per budgetår. Riksdagen godtog
regeringens förslag (NU 1979/80: 36 s. 7—9, rskr. 1979/80:248).

Statens energiverk uppger i anslagsframställning till regeringen att de
påböljade upprustningarna inte torde kunna avslutas inom ramen för det
återstående anslaget. Den medelsram på 10 milj. kr. som riksdagen godtog
år 1980 har urholkats på grund av inflationen. De företag som har fått
statligt stöd har inte själva möjligheter att finansiera erforderliga upprustningar.
Skäl talar enligt energiverket för att de pågående upprustningarna
borde fullföljas. För att de mest angelägna projekten skall kunna avslutas
erfordras 10 milj. kr.

Föredragande statsrådet anför i propositionen (s. 264) att de mest angelägna
upprustningsåtgärderna nu har genomförts med hjälp av den statliga
stödverksamheten. Alltjämt kvarstår dock ett behov av medel för att vissa
redan påböijade upprustningar skall kunna genomföras. Därför förordas
att statens energiverk fortsättningsvis skall ha möjlighet att använda medel
inom den ram som är avsedd för stöd till nyanläggningar också för de
upprustningar som energiverket framhållit.

Anslaget för nästa budgetår beräknas till 2,5 milj. kr.

I tre motioner begärs större anslag än vad regeringen har förordat.

Anslaget för kommande budgetår bör enligt förslag i motion 1984/
85:2878 (c) bli detsamma som i år och sålunda utgå med 4,5 milj. kr.
Ökningen i förhållande till regeringens förslag borde främst användas till
upprustning av befintliga men olönsamma nät.

I motion 1984/85:2859 (c) begärs att bidrag till upprustning av eldistributionsanläggningar
skall utgå under en femårsperiod. För budgetåret 1985/
86 föreslås anslaget i fråga uppgå till 5 milj. kr. Motion 1984/85:2872 (c) går
ut på att anslaget för landsbygdens elektrifiering för de kommande fem
budgetåren skall kvarstå på tidigare nivå, dvs. 4,5 milj. kr. per år.

När utskottet förra året (NU 1983/84:30 s. 68) behandlade ett motionsyrkande
om förlängning av bidragssystemet sade sig utskottet förutsätta att

NU 1984/85:30

regeringen följde utvecklingen och övervägde frågan inför den kommande
budgetbehandlingen.

Utskottet anser i likhet med regeringen att energiverket fortsättningsvis
bör ha möjlighet att inom den angivna ramen använda medel för stöd till
såväl nyanläggningar som upprustningar. En sådan flexibilitet inom anslagsramen
ligger helt i linje med vad utskottet tidigare har förordat.
Utskottet kan emellertid inte nu ställa sig bakom kraven på en utvidgad
medelsram. Därav följer att utskottet avstyrker den här behandlade delen
av motion 1984/85:2878 (c) liksom motionerna 1984/85:2859 (c) och 1984/
85:2872 (c).

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om medel för det nu behandlade
anslaget.

Ytterligare ett förslag i motion 1984/85:2878 (c) gäller eldistributionen på
landsbygden. Beroende på höga kostnader för elnäten i bl. a. glesbygder
har det blivit allt svårare för lokala företag med distribution utanför tätorterna
att klara konkurrensen, hävdar motionärerna. De begär därför att
regeringen skall uppdra åt statens energiverk att utreda möjligheten att ge
eldistributörer på landsbygden bättre ekonomiska förutsättningar. Ett system
med omfördelning av elskatten till fördel för dem som har speciellt
kostnadskrävande distribution föreslås i motionen.

Utskottet har erfarit att statens energiverk har för avsikt att kartlägga de
skillnader i elpris som tillämpas av olika eldistributörer. En sådan kartläggning
torde kunna ge underlag för säkrare bedömningar än som för närvarande
kan göras om vilka prisskillnader som faktiskt förekommer. Utskottet
ser mot här angiven bakgrund inte skäl för riksdagen att begära den typ
av utredning som motionärerna föreslår.

Beredskap mot störningar i elförsörjningen m.m.

Vid ett tillfälle i december år 1983 drabbades stora delar av landet av
störningar i elförsörjningen till följd av ett fel i ett kopplingsorgan vid
Enköping. Detta gav regeringen anledning att i böljan av år 1984 tillkalla en
kommission för att utreda elförsöijningens sårbarhet. Resultatet av kommissionens
arbete har redovisats i betänkandet (SOU 1984:69) Säker elförsörjning.
Betänkandet har remissbehandlats.

På grundval av utredningsresultatet och remissbehandlingen dras i propositionen
(s. 165) slutsatsen att det råder god driftsäkerhet i elkraftsystemet.
En störning av den omfattning som skedde i december 1983 förekommer
ytterligt sällan. Det är angeläget att driftsäkerheten i elkraftsystemet
även i fortsättningen hålls på en mycket hög nivå med hänsyn till den
centrala betydelse som elenergin har för samhället. En ändamålsenlig
utbyggnad av kraftöverföringssystemet är därför, framhålls det, nödvändig.

En annan slutsats är att flertalet viktiga funktioner klarar elavbrott på

NU 1984/85:30

upp till ett dygn med befintlig och planerad reservkraft utan större negativa
samhällseffekter.

Vad gäller eldistributionen på landsbygden anförs i propositionen
(s. 167) att det ankommer på statens energiverk att gemensamt med berörda
eldistributörer och branschorgan följa utvecklingen och vidta erforderliga
åtgärder mot bakgrund av de erfarenheter som har gjorts. Häri skall
också ingå att undersöka behovet av upprustning av landsbygdsnäten och
föreslå åtgärder.

En annan fråga som energiverket skall uppmärksamma är hur störningsberedskapen
kan förbättras för regionala nät. Energiverket skall också
ägna ökad uppmärksamhet åt följderna av korta elavbrott och icke önskvärda
spänningsvariationer.

Regeringen har nyligen beställt tre utredningar som aviserades i denna
del av propositionen. De skall alla ta sikte på en ökning av beredskapen vid
svåra elavbrott. Åt transportrådet har uppdragits att utreda drivmedelsförsöijningen
vid elavbrott. Socialstyrelsen skall genomföra en inventering av
reservkraften vid bl. a. landets sjukhus. Vidare skall energiverket utreda
behov av åtgärder för att bl. a. förebygga elavbrott.

När det gäller reservkraftverk inom jordbruket framgår det av propositionen
(s. 169) att regeringen delar kommissionens uppfattning att det är
önskvärt att flera djurhållande lantbruk anskaffar utrustning för att framställa
reservkraft. Detta är också ett starkt beredskapsintresse, särskilt
med hänsyn till mjölkproduktionen. Direkta statliga bidrag till sådan anskaffning
föreslås dock inte men sägs böra övervägas inom det ekonomiska
försvarets ram. Försöksverksamhet med gemensamma reservkraftverk
inom ramen för jordbrukets beredskapsplanering bör övervägas av berörda
myndigheter och organisationer. Det bör enligt propositionen i första hand
ankomma på lantbruksstyrelsen och statens jordbruksnämnd att ta de
initiativ som behövs. Vidare anförs att statliga lånegarantier bör kunna
lämnas för investeringar i reservkraft. Den kreditgarantiram som lantbruksstyrelsen
disponerar för jordbrukets rationalisering skall kunna utnyttjas
även för det ändamålet.

Statens energiverk avser att göra en uppföljning av i vilken utsträckning
åtgärderna för utökning och förbättring av reservelverken har kommit till
stånd.

Riksdagen föreslås godkänna de grunder för stöd till anskaffande av
reservkraftverk till jordbruket som förordas i propositionen.

I detta sammanhang behandlar utskottet först ett krav i centerpartiets
partimotion 1984/85:2878. Där påyrkas en utredning med uppgift att belysa
eldistributionssystemets utformning i framtiden. I motionen sägs bl. a. att
eldistributionssystemet måste utvecklas med utgångspunkt i krav på försörj
ningstrygghet och minskad sårbarhet, mindre användning av elenergi
för uppvärmningsändamål i framtiden, förnyelsebara energikällor, mer
lokal elproduktion och krav på ny teknik för reglering av distributionen.

NU 1984/85:30

Utskottet vill med instämmande i vad som anförs i propositionen peka
på att det svenska kraftöverförings- och eldistributionssystemet vid en
internationell jämförelse har en hög driftsäkerhet i elleveranserna. Kraftöverföringssystemet
byggs upp och drivs på ett sådant sätt att enstaka fel i
ledningsnätet — som normalt inträffar många gånger per år — inte påverkar
elleveranserna till abonnenterna. I vissa fall kan emellertid felen ge upphov
till mer omfattande störningar i eldistributionen. Erfarenhetsmässigt är
störningar av större omfattning ytterligt sällsynta och i allmänhet kortvariga.

Eldistibutionsnätet är dimensionerat för att kunna klara den förväntade
belastningsutvecklingen med tillfredsställande överföringsekonomi och för
att kunna klara uppträdande störningar utan alltför långa avbrott för abonnenterna.

Elavbrottskommissionen har som nämnts utrett frågor om elförsöijningens
sårbarhet. Regeringen har på grundval av utredningsresultatet och
remissbehandlingen initierat ytterligåre utredningsarbete på myndighetsnivå.
1981 års energikommitté har bl. a. analyserat övergripande energipolitiska
frågor. Mot bakgrund härav föreligger enligt utskottets uppfattning
inte nu något behov av ytterligare en utredning av det slag som motionärerna
föreslår. Sålunda avstyrker utskottet här behandlad del av motion 1984/
85:2878 (c).

I samma motion begärs ett uttalande av riksdagen om elsystemets sårbarhet
och om eldistributionssystemet i enlighet med vad som anförs i
motionen. Där sägs att ett viktigt skäl för att undvika en hög andel elvärme
är den ökade sårbarhet och de krav på investeringar i effektutbyggnader
som detta innebär, eftersom elsystemet måste dimensioneras efter den
högsta belastningen. Detta gäller såväl produktion som distribution. För
att elvärmeabonnenterna skall stimuleras att i högre grad ha egen reserveffekt
för uppvärmning vid kall väderlek bör eltaxan i högre grad gynna
detta.

När utskottet förra året (NU 1983/84:30 s. 65) behandlade ett yrkande
(c) av liknande innebörd som det nu aktuella underströk utskottet att
eltaxorna successivt hade utformats mot en alltmer kostnadstrogen utformning.
Vidare erinrade utskottet om möjligheterna till återbetalning av
energiskatt för elenergi som under vissa förutsättningar förbrukas i avkopplingsbara
elpannor (prop. 1983/84:28, SkU 1983/84:9, rskr. 1983/
84:96 och 97). Motionen avstyrktes. Centerpartiets och vänsterpartiet
kommunisternas företrädare i utskottet reserverade sig. Riksdagen följde
utskottet.

Även nu vill utskottet understryka att eltaxorna efter hand anpassas till
kostnaderna. För högspänningstarifferna har en hög grad av kostnadsanpassning
uppnåtts. Vid utformningen av lågspänningstarifferna har hänsyn
tagits till skillnaden i produktionskostnad mellan dag och natt och mellan
olika tider på året. Bl. a. har vattenfallsverket för omkring två år sedan

NU 1984/85:30

som alternativ till de normala lågspänningstarifferna infört en vidareutvecklad
säsongdifferentierad tariff. Den nya tariffen stimulerar användning
av elkraft under låglasttid och av andra uppvärmningskällor under höglasttid.
De här nämnda åtgärderna syftar sålunda bl. a. till att en så jämn
elbelastning som möjligt skall åstadkommas. Utskottet vill även nu erinra
om riksdagens beslut om återbetalning av energiskatt för elenergi som
under vissa förutsättningar förbrukas i avkopplingsbara elpannor. Härigenom
ges ytterligare möjligheter till en utjämning av elbelastningen. Utskottet
finner också anledning att räkna med att tillkommande användning av
elenergi för uppvärmning totalt sett endast till begränsad del ökar elbelastningens
temperaturkänslighet under höglasttid. Den tillkommande elanvändningen
försämrar således inte leveranssäkerheten för elabonnentema.
Med hänsyn till vad här har anförts anser utskottet att riksdagen inte bör
göra ett sådant uttalande som föreslås i den nu behandlade delen av motion
1984/85:2878 (c). Motionen avstyrks alltså i ifrågavarande del.

Sist i detta avsnitt behandlas motion 1984/85:329 (c), i vilken påyrkas ett
25-procentigt bidrag till de lantbrukare som för att trygga sin animalieproduktion
anskaffar lämpligt reservkraftverk. Bidraget föreslås bekostas
med medel som inflyter inom oljeersättningsprogrammet.

Utskottet instämmer med vad i propositionen anförs om behovet av stöd
till reservkraftsanläggningar inom jordbruket. Det innebär att utskottet för
närvarande inte finner anledning att i detta sammanhang föreslå direkta
statliga bidrag till anskaffning av dylika anläggningar. Därför avstyrks
motion 1984/85:329 (c) och tillstyrks propositionen i här behandlad del.

Värmeförsörjning

Inledning

Av landets totala slutliga energianvändning går ca 29% till värmeförsörjningen,
dvs. för uppvärmning av byggnader och för beredning av tappvarmvatten.
Värmeförsöijningen har under en tioårsperiod undergått en
snabb förändring. Ett omfattande energisparande och en allt mindre oljeanvändning
är viktiga inslag i denna omställning. I propositionen
(s. 102 f.) lämnas en redogörelse för den här nämnda utvecklingen.

De närmast följande delavsnitten ägnas åt olika delar av värmeförsöijningen.
Efter detta inledande avsnitt behandlas frågor om fjärrvärme,
solvärme och värmepumpar samt direktverkande elvärme. Först gäller det
dock ett förslag i motion 1984/85:2876 (m) om ett uttalande av riksdagen
om värmeförsöijningen. I motionen varnas för en alltför optimistisk tilltro
till energisparåtgärder. Vidare sägs bl. a. att oljekonvertering inte får vara
ett självändamål.

Utskottet har den bestämda uppfattningen att det fortfarande återstår
betydande möjligheter att spara och hushålla med energi. Så anger exempelvis
statens råd för byggnadsforskning i rapporten (G 26:1984) ”Energi

NU 1984/85:30

85 - Energianvändning i bebyggelse” att det finns en betydande energisparpotential
för åtgärder med känd och beprövad teknik i dagens bebyggelse.
Vidare kan nya byggnader göras mycket energisnåla. Det är därutöver
ett övergripande energipolitiskt mål att det skall åstadkommas ett
energisystem som i största möjliga utsträckning är grundat på varaktiga,
helst förnybara och inhemska, energikällor. Fortsatta insatser för att minska
oljeberoendet är också angelägna. Utskottet avstyrker mot bakgrund av
vad här har anförts ifrågavarande del av motion 1984/85:2876 (m).

Fjärrvärme

I propositionen lämnas några uppgifter (s. 106 f.) om utvecklingen av
fjärrvärme i landet. Det framgår bl. a. att oljans andel av energitillförseln
till fjärrvärme har minskat avsevärt. Andelen år 1984 var ca 30%. Oljeandelen
har därmed minskat med två tredjedelar sedan år 1980. En betydande
del av fjärrvärmeproduktionen baseras f. n. på elenergi, i huvudsak
avkopplingsbar elkraft för vilken gäller särskilda skatteregler. Med avkopplingsbar
elpanna menas en panna för vilken har slutits ett särskilt
avtal med elleverantören om tillfälliga elleveranser som får avbrytas när så
erfordras av kraftsystemskäl. Den konkurrenssituation som råder mellan
elenergi och inhemska bränslen i fjärrvärmesystemen uppmärksammas i
propositionen. För att marknaden för inhemska bränslen inte skall påverkas
negativt är det, anför föredragande statsrådet, av stor vikt att avkopplingsbar
elenergi inte ersätter sådana bränslen i större omfattning. Regeringen
förklarar att den särskilt kommer att följa denna fråga och vid behov
ta initiativ till åtgärder för att undvika en sådan utveckling. Den här
aktuella frågan har utskottet behandlat i ett yttrande (NU 1984/85:7 y) till
skatteutskottet.

Vidare konstateras i propositionen att en snabb utvecklingstakt för
användning av kol i fjärrvärmeanläggningar har brutits. Ett ökat utnyttjande
av spillvärme, inhemska bränslen, elenergi och värmepumpar har bidragit
härtill.

I propositionen redogörs vidare för villkor för finansiering av fjärrvärmeinvesteringar.
Sammanfattningsvis görs bedömningen (s. 115) att formerna
för sådana investeringar för närvarande är tillfredsställande.

Vidare påpekas att möjligheterna att utnyttja fjärrvärmenät för spillvärme,
värmepumpar och solvärme samt för elproduktion är beroende av
bl. a. temperaturnivåerna i näten. Även värmeförlusterna från fjärrvärmeledningen
påverkas av drifttemperaturerna.

I propositionen aviseras ett uppdrag till statens energiverk att utreda
fjärrvärmesystemens och blockcentralernas försöijningssituation och förutsättningarna
för att genom olika åtgärder i värmeförsöijningssystemen
anpassa dessa till lägre drifttemperatur. Energiverket har i april i år fått ett
sådant uppdrag.

Vidare erinras i propositionen (s. 116) om att många kommuner med

NU 1984/85:30

fjärrvärmeförsörjning inte har möjlighet att tillräckligt utnyttja de basvärmekällor
som de förfogar över. En orsak kan vara att värmeöverföringskapaciteten
för olika fjärrvärmeområden är för låg eller att sådan helt saknas.
Genom att anlägga fjärrvärmeledningar som kopplar ihop olika delar av
näten kan man ersätta olja i högre grad. Nätet blir på det sättet mindre
sårbart. För större nät finns därtill möjligheterna att i ett senare skede
anlägga kraftvärmeverk. Hopkopplingsledningarna blir därmed strategiska.

Frågan om värmesystemens förutsättningar att i ett senare skede fungera
som kraftvärmeunderlag är, anför föredragande statsrådet, av strategisk
betydelse inför kärnkraftsavvecklingen. Det finns enligt föredraganden
behov av ett tillfälligt statligt stöd till åtgärder som ökar de sammankopplade
värmeunderlagen inför kärnkraftsavvecklingen. Frågan om medel härför
tas upp under anslaget E 22, Vissa åtgärder för omställning av energisystemet.
Riksdagen föreslås godkänna de grunder för stöd för sammankopplingar
av värmeunderlag som sålunda förordas av regeringen.

Tre motioner behandlar frågor om fjärrvärmeutbyggnaden. Utbyggnaden
av fjärrvärmenäten har, anförs det i moderata samlingspartiets motion
1984/85:2876, medverkat till en effektivare energianvändning. Motionärerna
varnar emellertid för en omfattande nyanläggning av fjärrvärmenät.
Redan i dag är många fjärrvärmeanläggningar förlustbringande, anför de.
Sådana anläggningar bör konkurrera på lika villkor med andra värmeförsörjningsalternativ.
Motionärerna motsätter sig förslaget till stöd för sammankopplingar
av värmeunderlag.

Från centerpartiets håll framförs också krav beträffande utformningen
av stöd till fjärrvärmeutbyggnad. I motion 1984/85:2878 (c) påyrkas att
riksdagen i ett uttalande till regeringen skall ansluta sig till vad som i
motionen anförs om riktlinjer och stöd för flexibla och till låga driftstemperaturer
anpassade fjärrvärmenät och om injustering av fastighetsanknutna
värmesystem. Ett mål måste enligt motionärerna vara att befintliga
värmesystem skall anpassas till låga driftstemperaturer. Ingen form av
statligt bidrag borde utgå till injusteringsarbete som inte uppfyller det
angivna målet.

I den mån stöd skall utgå till fjärrvärmeutbyggnad skall det enligt centerpartiet
utformas så att det ger möjlighet att välja mellan olika energislag
och produktionssätt. Uppfylls inte dessa villkor bör inget stöd till fjärrvärmeutbyggnad
utgå.

I motion 1984/85:2870 (fp) begärs en meningsyttring av riksdagen om
framtida fjärrvärmeutbyggnad. Motionärerna betonar vikten av att kommunerna
bygger ut fjärrvärme. Det är också, fortsätter de, välmotiverat att
åtgärder vidtas för att anpassa fjärrvärmenäten till lägre temperaturer och
få till stånd sammankopplingar för att öka kraft värmeunderlagen. Framtida
utbyggnader borde endast avse områden där värmeunderlaget är tillräckligt
för att ge systemet god ekonomi. Det är däremot, säger motionärerna,

NU 1984/85:30

inte rimligt att tvångsansluta konsumenter i fjärrvärmeområden om de kan
ordna uppvärmningen billigare på annat sätt. Inte heller bör en enskild
konsument kunna förhindras att installera en värmepump om han bor inom
ett fjärrvärmeområde.

I bostadsstyrelsens författningssamling (BOFS 1985:9) finns föreskrifter
till förordningen (1983:112) om statliga energisparbidrag för vissa åtgärder
i bostadshus. Vissa ändrade regler gäller fr. o. m. den 1 mars 1985. I fråga
om bidrag till injustering av värmesystem (8 §) sägs bl. a. att en låg framledningstemperatur
bör eftersträvas vid injusteringen.

Utskottet godtar regeringens förslag rörande grunder för stöd till sammankopplingar
av värmeunderlag.

Vidare konstaterar utskottet att många av de nu refererade tankegångarna
i motionerna ligger väl i linje med vad som anförs i propositionen. Vad
som sägs i moderata samlingspartiets motion överensstämmer sålunda i
huvudsak med regeringens förslag till riktlinjer. Avgörande för utbyggnad
av fjärrvärme bör vara de avvägningar som görs inom ramen för den
kommunala energiplaneringen. Som framgår av propositionen innebär det
att fjärrvärme vanligtvis utnyttjas i de mer tätbebyggda delarna av ett
samhälle. I särskilda fall kan utbyggnaden utsträckas till att omfatta glesare
bebyggelse, t. ex. då värmeförsöijningen sker med särskilt billig energi.
Vad som i motionen anförs om när stöd skall kunna lämnas skiljer sig
dock klart från utskottets uppfattning.

I fråga om centerpartiets krav på riktlinjer för stöd vill utskottet erinra
om det utredningsuppdrag inom fjärrvärmeområdet som statens energiverk
har fått av regeringen. Det går bl. a. ut på en undersökning av
möjligheterna att sänka temperaturen i fjärrvärmenäten för att därigenom
göra det lättare att använda solvärme och värmepumpar i systemen och att
använda fjärrvärmenäten som underlag för elproduktion. Vidare finns det
anledning att erinra om den nyss angivna bestämmelsen i bostadsstyrelsens
författningssamling.

De riktlinjer för fjärrvärmeutbyggnad som anges i motion 1984/85:2870
(fp) står enligt utskottets uppfattning väsentligen i överensstämmelse med
vad som anförs i propositionen och i den tidigare av riksdagen godtagna
propositionen om utvecklad kommunal energiplanering. Genom ändring i
ellagen (1902:71 s. 1) och lagen (1977:439) om kommunal energiplanering
gäller från den 1 april 1985 en distributionsplikt för elenergi till värmepumpar
om inte kommunfullmäktige har beslutat om undantag för visst område.

Utskottet anser inte att riksdagen skall göra något uttalande på grundval
av de här behandlade motionerna. Följaktligen avstyrks ifrågavarande
delar av motionerna 1984/85:2876 (m), 1984/85:2878 (c) och 1984/85: 2870
(fp).

NU 1984/85:30

Solvärme, värmepumpar

År 1979 fastlades genom riksdagens beslut (prop. 1978/79:115, NU 1978/
79:60, rskr. 1978/79:429) det s.k. Sol 85-programmet. Det innebar en
väsentligt ökad satsning på forskning, utveckling och experimentbyggande
kring solvärme, värmelagring och värmepumpar. Målet för insatserna
inom solvärmeområdet var att de från i huvudsak mitten av 1980-talet
skulle kunna ge underlag i tekniskt och ekonomiskt hänseende för beslut
rörande införande av solvärme och för inriktningen av eventuella fortsatta
forsknings- och utvecklingsinsatser inom området.

För solvärmeanläggningar mindre än 3 GWh kan lämnas bidrag svarande
mot högst 50% av investeringskostnaden.

Statens råd för byggnadsforskning har utvärderat insatserna inom solvärmeområdet.
Utvärderingen redovisas i rapporten (G 26:1984) Energi
85 - Energianvändning i bebyggelse. Materialet har remissbehandlats.

Byggforskningsrådet anser att ett visst statligt stöd för införande av
värmepumpar, solvärme och energilager även fortsättningsvis behövs.
Stödet skulle dock endast ges till sådan teknik och sådana tekniska lösningar
som har prövats i forskning, utveckling och experimentbyggande
och torde inte behövas annat än i de fall där marknaden ännu inte är
etablerad.

I propositionen (s. 123 f.) lämnas en mer detaljerad redogörelse för utvärderingen
avseende solvärmeteknik, energilagring och värmepumpar.

Med hänvisning till det material som har tagits fram inför utvärderingen
av Sol 85-programmet har byggforskningsrådet hemställt om ökade resurser.
Föredragande statsrådet kommer dock i likhet med flertalet remissinstanser
till slutsatsen att den gällande medelsramen inte bör utvidgas.
Anslagsfrågorna tas upp i ett följande avsnitt av propositionen (anslagspunkten
E 12).

De framsteg som har gjorts beträffande forskning och utveckling inom
solvärmeområdet under de senaste åren visar, anför föredraganden, att
tekniken är utvecklingsbar inom flera tillämpningsområden. För att möjliggöra
industrins medverkan i utvecklingsarbetet och en marknadsetablering
på sikt sägs emellertid ett fortsatt introduktionsstöd vara nödvändigt.
Introduktionsstödet till solvärmeanläggningar, som för närvarande utgår
med högst 50% av investeringskostnaden, föreslås bli förlängt till utgången
av år 1986. Frågan om medel för detta stöd tas i propositionen upp under
anslaget E 22.

I centerpartiets partimotion 1984/85:2878 framförs krav angående stöd
till såväl solvärmeanläggningar som värmepumpar. Motion 1984/85:2067
(c) gäller solenergi. I motion 1984/85:2875 (m) anförs att stöd inte bör utgå
till solfångare.

Först behandlas här de olika förslagen rörande solvärme.

Centerpartiet begär att investeringsstöd till solvärmeanläggningar enligt
nu gällande regler skall lämnas t. o. m. budgetåret 1987/88. Dessutom påyr -

NU 1984/85:30

kas att riksdagen skall besluta att stöd till forsknings- och utvecklingsinsatser
inom solvärmeområdet skall utgå i enlighet med vad som förordas i
motionen. En djärv satsning på solenergi kan, anför motionärerna, ge
Sverige ett bra försprång med stärkt ekonomi och ökad sysselsättning som
följd. De föreslår att riksdagen skall anvisa de ökade resurser som byggforskningsrådet
har hemställt om för forskning och utveckling inom delprogrammen
solvärmeteknik, värmepumpar, värmelagring samt system
och genomförandefrågor.

I motion 1984/85:2067 (c) påyrkas att riksdagen skall ansluta sig till de
riktlinjer för utnyttjande och utveckling av solvärmeteknik som redovisas i
motionen. Vidare begärs förslag till åtgärder i syfte att uppfylla de mål för
utnyttjande av solenergi som anges i motionen. Bl. a. föreslås fortsatta
forsknings- och utvecklingsinsatser. Samtidigt skulle marknaden stödjas
under en övergångsperiod. Nuvarande investeringsbidrag om 50% måste
behållas under i första hand en treårsperiod, menar motionärerna. De
förslag som lämnas ligger i linje med vad som föreslås i partimotionen.

Utskottet har noterat att en utveckling har ägt rum på solvärmeområdet
de senaste åren. De framsteg som har gjorts beträffande forskning och
utveckling visar, såsom anförs i propositionen, att tekniken är utvecklingsbar
inom flera tillämpningsområden. För att möjliggöra industrins medverkan
i utvecklingsarbetet och en marknadsetablering på sikt är ett fortsatt
introduktionsstöd nödvändigt. Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag
om att introduktionsstödet till solvärmeanläggningar skall förlängas
till utgången av år 1986. Denna tidsutdräkt för stödet finnér utskottet vara
väl avvägd. Liksom regeringen anser utskottet att den nu gällande medelsramen
för denna del av energiforskningsprogrammet inte bör utvidgas.
Anslagets storlek återkommer utskottet till. Av vad här har anförts framgår
att utskottet avstyrker motionerna 1984/85:2875 (m), 1984/85:2878 (c),
båda i ifrågavarande del, och motion 1984/85:2067 (c).

Så övergår utskottet till frågor rörande värmepumpar.

I propositionen anförs (s. 125) att det ekonomiska stöd till investeringar i
värmepumpsanläggningar som har lämnats under ett introduktionsskede
har avvecklats med hänsyn till att värmepumpstekniken nu är känd och
etablerad och till att nya energitekniker inte bör erhålla bestående subventioner.

Det statliga stödet till värmepumpsteknik inom ramen för energiforskningsprogrammet
har minskats i takt med att värmepumpstekniken har
blivit kommersiellt tillgänglig. Fortsatt sådant stöd bör, sägs det i propositionen,
i huvudsak inriktas på värmepumpsutnyttjande i blockcentraler,
systemaspekter samt nya typer av värmepumpar. Energiverket har till
regeringen framfört att forsknings- och utvecklingsstöd till de högskoleinstitutioner
som nu har byggt upp en kompetens inom området borde
fortsätta liksom det introduktionsstöd till prototyp- och demonstrationsanläggningar
som lämnas inom det nu gällande oljeersättningsprogrammet.
Föredraganden instämmer i energiverkets uppfattning.

NU 1984/85:30

Förslaget i motion 1984/85:2878 (c) om värmepumpar har följande innebörd.
Motionärerna vill att stödet till värmepumpar skall ges en mera
specificerad inriktning. De betonar betydelsen av att satsningar görs på
nya system av värmepumpar samt på forskning och utvecklingsarbete
kring bränsledrivna och kemiska värmepumpar.

Utskottet ser inte anledning för riksdagen att göra ett särskilt uttalande
med anledning av vad som anförs i motion 1984/85:2878 (c) i denna del.
Synpunkterna i motionen tycks inte på något avgörande sätt stå i motsatsförhållande
till vad som i propositionen föreslås rörande värmepumpar.
Alltså avstyrker utskottet den här berörda delen av motion 1984/85:2878
(c).

Direktverkande elvärme

Frågan om direktverkande elvärme behandlades av riksdagen år 1981
(prop. 1980/81:133, CU 1980/81:37, rskr. 1980/81:384). I sammanhanget
beslöt riksdagen anta en lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612). I
enlighet med detta riksdagsbeslut och ett senare fattat beslut (prop. 1982/
83:45, CU 1982/83:9, rskr. 1982/83:79) om ändring av ikraftträdandebestämmelserna
gäller följande. En bostadsbyggnad med högst två bostadslägenheter
som är avsedd för annat än fritidsändamål får sedan den 1 januari
1984 inte utföras med ett uppvärmningssystem med direktverkande elvärme
om det inte finns särskilda skäl. Ett sådant särskilt skäl är att huset
är energisnålt utformat.

Vid riksdagsbehandlingen år 1981 anförde civilutskottet att regeringen
med energisnålt utformade hus syntes ha avsett de hus som i enlighet med
förslag av elanvändningskommittén (ELAK) hade angetts som uppvärmningssnåla.
Behovet av elenergi för radiatorer och tappvarmvatten skulle,
framhölls det, genomsnittligt kunna minskas med en energimängd motsvarande
40% av behovet av elenergi för radiatorerna om byggnaden hade
utförts enligt minimikraven på värmeisolering och luftomsättning i SBN 75
(Svensk byggnorm). Riksdagen godkände vad civilutskottet hade anfört.

Enligt den nu framlagda propositionen (s. 120) tyder de senaste årens
utveckling inom energihushållningsområdet på att nybebyggelsen i allmänhet
uppfyller kraven på speciellt energisnåla byggnader — de s. k. ELAKkraven
— oavsett typen av uppvärmningssystem. Det kan enligt föredragande
statsrådet därför finnas fog för en översyn av dessa byggnadstekniska
krav. Samtidigt framhålls att en skärpning av kraven kan leda till
olägenheter i olika avseenden såsom höga kostnader och risk för uppkomst
av fukt- och mögelskador. En väg som därför bör uppmärksammas och
prövas är enligt statsrådet att användningen av direktverkande elvärme
styrs med stöd av olika planinstrument. I första hand hänvisas härvid till
det aviserade förslaget till en plan- och bygglag och till åtgärder som kan
vidtas inom ramen för den kommunala energiplaneringen.

7 Riksdagen 1984/85. 17 samt. Nr 30

NU 1984/85:30

I sammanhanget uppmärksammas också värmeförsörjningen för de
byggnader med direktelvärme som byggdes under 1960- och 1970-talen.
Enligt propositionen bör elbehovet i dessa byggnader i första hand minskas
med hjälp av energihushållningsåtgärder.

Föredragande statsrådet framhåller att det ingår i uppgifterna för utredningen
(I 1984:02) om el och inhemska bränslen (ELIN) att närmare
analysera utvecklingen avseende användningen av direktverkande elvärme.
Resultaten av utredningens överväganden avses bli redovisade
senare under år 1985. Härvid kommer också att anges vilka olika alternativ
som står till buds för att begränsa elanvändningen. I propositionen föreslås
ingen ändring av de kravnivåer för direktverkande elvärme som har lagts
fast i SBN.

Användningen av direktverkande elvärme tas upp i fyra motioner.

I motion 1984/85:2863 (c) hemställs att de byggnadstekniska kraven för
rätt att installera direktverkande elvärme i nya hus skall sättas efter bästa
tillgängliga teknik. De nu gällande energikraven är, anför motionären,
alltför lågt ställda. Hon ifrågasätter också det lämpliga i att med planhinder
styra användningen av direktverkande elvärme.

Även i centerpartiets partimotion 1984/85:2878 krävs en skärpning av de
byggnadstekniska kraven för att få installera direktverkande elvärme. Motionärerna
förordar ett 40-procentigt hushållningskrav, beräknat på den del
av elanvändningen som avser såväl uppvärmning som varmvattenberedning.
I motionen anges vidare att det kan finnas skäl att nu utvärdera
erfarenheterna av gällande regler med hänsyn till den teknikutveckling
som har ägt rum. Enligt motionärerna bör därför ELIN ges tilläggsdirektiv
med begäran om förslag till ytterligare skärpta krav för direktverkande
elvärme i syfte att motverka ökad sårbarhet i värmeförsörjningen.

I motion 1984/85:2870 (fp) förordas att de nu gällande generella byggnadstekniska
kraven (de s. k. ELAK-kraven) skall vara normgivande även
i fortsättningen för nybyggnader med direktverkande elvärme. I motiven
härför anförs att det inte nu kan anses motiverat att övergå till att via olika
planinstrument styra användningen av direktverkande elvärme.

Moderata samlingspartiet vänder sig i partimotionen 1984/85:2876 mot
att regeringen fortfarande strävar efter att begränsa den direktverkande
elvärmen. Styrmedel, såsom planregler eller skärpta krav på energisnåla
byggnadsmetoder, bör inte utnyttjas, menar motionärerna. De anser att
elenergi i den överblickbara framtiden kommer att produceras i sådan
utsträckning att direktverkande elvärme mycket väl kan tillåtas. Eldistributionsföretagens
rätt att vägra elleveranser för direktverkande elvärme
borde utnyttjas så restriktivt som möjligt.

I sin partimotion 1984/85:2208 anför vidare vänsterpartiet kommunisterna
motivledes att starkare restriktioner måste införas mot elvärme i tillkommande
bebyggelse. Någon precisering av detta krav görs dock inte.

Bostadsutskottet har i sitt yttrande tagit ställning till de nu angivna
motionerna.

NU 1984/85:30

I denna del erinrar bostadsutskottet om att det i samband med att
riksdagen år 1981 beslöt att direktverkande elvärme endast skulle tillåtas i
byggnader som uppfyllde de s. k. ELAK-kraven också aviserades en omprövning
av dessa krav vid mitten av 1980-talet. I propositionen konstateras,
anför bostadsutskottet, att de senaste årens utveckling inom energihushållningsområdet
tyder på att nybebyggelsen i allmänhet uppfyller kraven
och detta oavsett uppvärmningsform. Mot bakgrund härav kan det
enligt föredragande statsrådet finnas fog för en översyn av ELAK-kraven.
Bostadsutskottet delar denna uppfattning. Möjligheterna att med stöd av
olika planinstrument styra användningen av direktverkande elvärme skulle
kunna bidra till att effektivisera energianvändningen bl. a. i bebyggelsen.

Ytterligare erinrar bostadsutskottet om att det ingår i ELIN:s uppgifter
att närmare analysera hur användningen av direktverkande elvärme har
utvecklats och därefter redovisa vilka alternativ som står till buds för att
begränsa elanvändningen för detta ändamål. Bostadsutskottet påminner
om att ELIN avser att till sommaren 1985 lämna en delredovisning av
dessa frågor. Ytterligare överväganden i hithörande frågor bör enligt bostadsutskottets
mening anstå i avvaktan härpå. Utredningens redovisning
och den fortsatta beredningen kan väntas ge ett erforderligt underlag för
den förutsatta omprövningen. Riksdagen föreslås med hänvisning härtill
inte nu i sak ta ställning till förslagen i här behandlade motioner, vilka
sålunda avstyrks av bostadsutskottet.

Tre avvikande meningar har fogats till bostadsutskottets yttrande. I den
första (m) föreslås riksdagen ansluta sig till moderata samlingspartiets
partimotion. Den andra avvikande meningen (c, vpk) mynnar ut i förslag
om att riksdagen skall göra ett uttalande i anslutning till de här behandlade
centerpartistiska motionerna. I den tredje (fp) föreslås riksdagen bifalla
motion 1984/85:2870 (fp) i nu aktuell del.

Näringsutskottet kommer i denna fråga till samma slutsats som bostadsutskottet.
Med den motivering som bostadsutskottet har angett och som
här har refererats avstyrker utskottet motionerna 1984/85:2863 (c), 1984/
85:2870 (fp), 1984/85:2876 (m) och 1984/85:2878 (c), alla i ifrågavarande
del.

Storstadsområdenas värmeförsörjning

Med storstadsområden menas här Stockholms-, Göteborgs- och Malmöområdena.
Under åren 1983 och 1984 har ett omfattande arbete bedrivits i
dessa regioner för att nå en rationell energiförsörjning för både 1980- och
1990-talet. Företrädare för industridepartementet har i samband därmed
deltagit i en serie överläggningar med företrädare för storstadskommunerna.

Överläggningarna med storstadskommunerna har sammanfattats i en
departementspromemoria, (Ds I 1983:5) Storstadsområdenas värmeförsörjning,
m. m. Promemorian har remissbehandlats (se propositionens bilagedel
s. 128f.).

NU 1984/85:30

100

I propositionen lämnas (s. 215 f.) uppgifter om storstadsområdenas värmeförsörjning,
bl. a. med utgångspunkt i den nämnda departementspromemorian.
Riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som i propositionen
anförs om storstadsområdenas värmeförsöijning.

Mot bakgrund av den redovisning som lämnas i propositionen gör föredragande
statsrådet bedömningen att grunden för den fortsatta energihushållningen
och oljeersättningen i storstäderna under 1980-talet är lagd.
Förberedelser för ytterligare kraftvärmeproduktion och sjöbaserade värmepumpar
har därtill vidtagits, även om beslut om utbyggnad ännu inte har
fattats. Föredraganden räknar med att statens energiverk kommer att följa
utvecklingen i storstadsområdena och vid behov föreslå erforderliga åtgärder
inom ramen för anvisade resurser. För att ge berörda parter tillfälle att
direkt diskutera aktuella frågor om kraftvärmeutbyggnad avser statsrådet
att även fortsättningsvis kalla representanter för storstadsområdena till
överläggningar.

En fråga som tas upp i denna del av propositionen gäller stöd till
strategiska hopkopplingar av värmeunderlag, ett begrepp som har berörts i
det föregående (s. 93 överst). Det erinras om att regeringen år 1983 i
propositionen om fortsatt stöd för åtgärder för att ersätta olja, m. m. samt
för investeringar inom energiområdet (prop. 1983/84:62, NU 1983/84:9,
rskr. 1983/84:124) anmälde att den avsåg att återkomma till riksdagen med
förslag om slutlig omfattning och fördelning av de medel som hade avsatts
för stöd till strategiska hopkopplingar. Flertalet berörda kommuner har vid
remissbehandlingen av departementspromemorian menat att bidragen bör
differentieras. Regeringen delar denna uppfattning. Överläggningar pågår
för närvarande om fördelningen av dessa bidrag. Regeringen anmäler sin
avsikt att återkomma till riksdagen med en redovisning så snart överläggningarna
har avslutats.

Den nu nämnda frågan berörs i motion 1984/85: 2876 (m). Motionärerna
hävdar att propositionen innehåller ett oklart förslag till statsbidrag till
strategiska ledningar. I fall då sådana åtgärder inte är motiverade från
fjärrvärmedistributörernas synpunkt förefaller det, anför de, synnerligen
tveksamt att staten skulle delfinansiera det ifrågavarande projektet. Riksdagen
föreslås göra ett uttalande av denna innebörd.

Det stöd som nämns i propositionen har riksdagen, såsom framgår av det
nyss sagda, redan beslutat om (NU 1983/84:9 s. 23). Beslutet innebar en
omfördelning av tidigare beviljade medel.

Utskottet har noterat att regeringen avser att återkomma till riksdagen
med en redovisning av hur bidragen till strategiska hopkopplingar fördelas.
Vad som i propositionen anförs om dessa bidrag är helt i linje med riksdagens
nyss nämnda beslut. Därför avstyrker utskottet den nu behandlade
delen av motion 1984/85: 2876 (m). Vad som i övrigt anförs i denna del av
propositionen har utskottet ingen erinran mot.

NU 1984/85:30

101

Bränsleförsörjning, allmänt

I ett avsnitt om landets bränsleförsöijning erinras i propositionen
(s. 174f.) inledningsvis om oljeersättningsprogrammet och om det stöd
som har utgått och fortfarande utgår för oljeersättande åtgärder m. m. Det
framgår att statens energiverk kommer att göra en systematisk utvärdering
av hela oljeersättningsstödet. Resultatet av en sådan utvärdering beräknas
föreligga under andra hälften av år 1986.

I det inledande avsnittet görs vidare en kortfattad analys av förutsättningarna
för bränslepolitiken när det gäller olja, naturgas, kol, inhemska
bränslen och alternativa drivmedel. Dessa delområden tas mer ingående
upp i särskilda avsnitt i propositionen. Också utskottet behandlar de
nämnda områdena av bränslepolitiken ett i sänder.

Här skall först behandlas regeringens förslag i det nämnda avsnittet. Det
gäller en utvidgning av kolmiljöfondens tillämpningsområde.

I propositionen föreslås att riksdagen skall godkänna där angivna grunder
för stöd till åtgärder för att minska utsläppen av kväveoxider och
utsläppen av miljöstörande ämnen vid förbränning av torv och avfall.

Kolmiljöfonden inrättades år 1983 (prop. 1982/83:100 bil. 14, NU 1982/
83: 22, rskr. 1982/83:166). Fonden finansieras genom en särskild avgift på
oljeprodukter svarande mot 10 kr. per m3 olja. Statens energiverk disponerar
medlen i fonden för stöd till anordningar för att minska utsläppen av
svavel vid förbränning av kol. Regeringen föreslår (s. 176) att möjligheterna
till stöd ur kolmiljöfonden skall utvidgas på så sätt att åtgärder för att
minska utsläpp av kväveoxid inkluderas. Det skulle ankomma på regeringen
att närmare fastställa de villkor som skall gälla för sådant stöd.

Riksdagen beslöt våren 1984 (prop. 1983/84:158 bil. 2, JoU 1983/84:28,
rskr. 1983/84:389) om riktlinjer för svavelutsläppen från koleldade anläggningar.
Det framhölls bl. a. i den av riksdagen godkända propositionen att
det är nödvändigt från miljösynpunkt att användning av andra bränslen än
kol inte ger upphov till större miljöproblem än vad som skulle bli följden
vid kolanvändning. Därför skall i princip lika stränga miljökrav gälla för
alla nya eller ombyggda förbränningsanläggningar oavsett bränsle.

I den nu behandlade propositionen sägs (s. 178) att det i vissa fall kan
behövas extraordinära åtgärder, t. ex. rökgasavsvavling för större torveldade
anläggningar. Detta innebär en betydligt högre kostnad och kan
därför vara svårt att åstadkomma. Därför förordas att inom ramen för
kolmiljöfonden — som föreslås ändra namn till bränslemiljöfonden - skall
kunna utgå stöd för åtgärder för att tillgodose långtgående miljökrav vid
förbränning i torveldade anläggningar. Det skall gälla från den 1 juli 1985.

Vad som anförs i denna del av propositionen föranleder inte någon
erinran från utskottets sida. Propositionen tillstyrks alltså i ifrågavarande
del.

I propositionen berörs också förutsättningarna för att man skall få elda

NU 1984/85:30

102

avfall m.m. Det framhålls att en förutsättning för att avfall skall kunna
utgöra en användbar energiresurs är att en tillräckligt miljövänlig förbränningsteknik
utnyttjas och att denna är anpassad till avfallsförbränning.
Förbränning är ett rationellt sätt att bli av med avfall så länge det inte är
praktiskt eller ekonomiskt försvarbart att återvinna det material som utgör
avfallet.

Vidare föreslås att stöd skall kunna utgå från kolmiljöfonden - dvs. den
blivande bränslemiljöfonden — till åtgärder som avsevärt minskar miljöpåverkan
vid avfallsförbränning.

I propositionen meddelas även att regeringen avser att uppdra åt statens
naturvårdsverk och statens energiverk att utreda energitekniska förutsättningar
och klarlägga vilka utsläppskrav som bör gälla vid förbränning av
avfall. Regeringen har i maj 1985 givit ett sådant uppdrag.

I motion 1984/85:2878 (c) begärs åtgärder i syfte att komma till rätta med
dioxinproblemet i samband med avfallsförbränning. Vidare föreslås att ett
utvecklingsarbete skall komma till stånd när det gäller metanjäsning av
avfall. Motionärerna yrkar på att riksdagen hos regeringen skall begära
konkreta initiativ för att minska miljöproblemen vid förbränning av avfall.

Över de nu angivna delarna av propositionen och motionerna har jordbruksutskottet
yttrat sig (JoU 1984/85:7 y). Jordbruksutskottet erinrar om
att avfall bör betraktas som en resurs som skall återvinnas. Återvinningsprincipen
fastlades genom 1975 års riksdagsbeslut om återvinning (prop.
1975:32, JoU 1975:10, rskr. 1975:161). Jordbruksutskottet betonar att
återvinningsprincipen innebär att avfallet i första hand bör utnyttjas i
produktion, som material eller råvara. Först om detta av tekniska eller
ekonomiska skäl icke är möjligt bör avfallet brännas.

Jordbruksutskottet har nyligen med anledning av motioner angående
avfall som väckts under allmänna motionstiden behandlat frågan om avfallshanteringens
miljörisker (JoU 1984/85:35).

Jordbruksutskottet anför följande i sitt yttrande till näringsutskottet:

Utskottet ser med allvar på dioxinriskerna. Avfall bör inte eldas om
detta innebär risker för miljön. Miljöriskerna i samband med avfallsförbränning
bevakas på olika sätt. Ett omfattande forsknings- och utredningsarbete
bedrivs rörande dioxinernas uppkomst och åtgärder för att komma
till rätta med dessa gifter. Förbättrade rökgasreningsmetoder och förbättrad
förbränningsteknik kan väsentligen minska utsläppen vid de anläggningar
som är i drift. Utsläppsmängderna bör därmed kunna bli så små att
de inte behöver innebära några risker för miljön och människors hälsa. Vid
tillståndsprövningen för nya anläggningar, som sker enligt miljöskyddslagen
(1969:387), har miljökraven skärpts. Naturvårdsverket anser att man, i
avvaktan på forsknings- och utredningsresultat, inte bör ge tillstånd till nya
anläggningar. Verket räknar med att inom kort kunna presentera ett handlingsprogram
för åtgärder angående dioxinproblemet.

NU 1984/85:30

103

Jordbruksutskottet har vidare uppmärksammat regeringens avsikter beträffande
det nyss nämnda utredningsuppdraget till statens naturvårdsverk
och statens energiverk.

Beträffande motionärernas yrkande angående åtgärder för att utveckla
metoder för metanjäsning framhåller jordbruksutskottet att frågan är föremål
för naturvårdsverkets uppmärksamhet och att verket har presenterat
en rapport i ämnet (SNV PM 1494).

Med hänvisning till det anförda föreslår jordbruksutskottet att näringsutskottet
skall tillstyrka regeringens förslag i nu aktuellt hänseende och
avstyrka motion 1984/85:2878 (c) i här behandlad del. Centerpartiets och
folkpartiets företrädare i jordbruksutskottet föreslår i en avvikande mening
att näringsutskottet skall tillstyrka motionsyrkandet.

Näringsutskottet instämmer i jordbruksutskottets uppfattning i den nu
aktuella frågan och tillstyrker propositionen i ifrågavarande del. Motion
1984/85:2878 (c) avstyrks i här behandlad del.

Den föreslagna utvidgningen medför enligt propositionen ett ökat medelsbehov
för bränslemiljöfonden. Under anslaget E 22, Vissa åtgärder för
omställning av energisystemet, förordar regeringen att 120 milj. kr. reserveras
av anslaget intill dess anspråken på bränslemiljöfonden är kända.
Utskottet återkommer till frågan vid behandlingen av detta anslag.

Olja

Förra året sjönk leveranserna av flytande bränslen och drivmedel på den
svenska marknaden med 1% jämfört med år 1983. Ytterligare uppgifter om
utvecklingen på oljemarknaden har lämnats i det föregående (s. 28).

Bensin- och oljemarknaden i Sverige kännetecknades förra året av ett
markant inslag av priskrig och av kraftiga svängningar i rabattvillkor. Flera
oljebolag fick vidkännas betydande ekonomiska förluster.

Riksdagen lade våren 1984 fast riktlinjer för oljepolitiken (prop. 1983/
84:110, NU 1983/84:43, rskr. 1983/84:391). Det uttalade målet för den
statliga oljepolitiken är att i enlighet med de övergripande energipolitiska
riktlinjerna trygga landets försörjning med råolja och petroleumprodukter
till rimliga kostnader för samhället.

I propositionen lämnas (s. 180f.) en redogörelse för några viktiga drag i
utvecklingen på den internationella och svenska oljemarknaden. Mot bakgrund
av denna redogörelse görs vissa överväganden om oljepolitikens
inriktning. De skall ses som en precisering av de mål som riksdagen har
slagit fast våren 1984. Det finns, anför föredragande statsrådet, ett statligt
intresse för engagemang i prospektering efter och utvinning av olja och
naturgas. Energipolitiska och industripolitiska skäl talar härför. Av särskilt
svenskt intresse är verksamheten på den norska kontinentalsockeln. Det
är också av vikt att svenska företag kan få en mer aktiv och omfattande roll
inom offshore-området.

NU 1984/85:30

104

Det är vidare, framhålls det, ett väsentligt svenskt intresse ur både
energipolitisk och industripolitisk synvinkel att nära relationer med oljeexporterande
länder vidmakthålls och utvecklas. Bland Sveriges samarbetspartner
på industri- och energiområdet intar Norge en särställning. Sverige
skall aktivt medverka i det internationella energisamarbetet.

Målet för den inhemska raffinaderikapaciteten är att det skall bli möjligt
att med företagsekonomiskt acceptabel lönsamhet genom omvandling av
råolja till färdiga produkter förse marknaden med olika petroleumprodukter
såväl i normala marknadssituationer som vid kriser.

Ett viktigt inslag inom oljepolitiken är vidare att en begränsning av
oljeanvändningens negativa effekter på hälsa och miljö skall eftersträvas.
Insatserna för detta bör enligt propositionen göras inom ramen för vad som
är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt. Målet att reducera oljans andel
av energiförsörjningen från nuvarande knappt 50% till omkring 40% år
1990 bör stå fast.

Föredragande statsrådet anför vidare att den svenska oljemarknaden är
en av de mest öppna i världen. Hon har hittills inte funnit skäl att föreslå
ändringar härvidlag. Om emellertid förhållandena drastiskt skulle ändras i
sådan riktning att målet att upprätthålla en rimlig raffinaderikapacitet
allvarligt hotas kommer föredraganden att föreslå regeringen att vidta
nödvändiga åtgärder. Regeringen avser att noga följa utvecklingen på den
svenska och internationella oljemarknaden och hålla en beredskap att
vidta de åtgärder som är motiverade med hänsyn till de övergripande
energipolitiska målen. Överläggningar med oljebolagen om situationen på
den svenska oljemarknaden har inletts.

Förslag rörande oljepolitiken har lämnats i tre av de motioner som
behandlas i detta betänkande. Utskottet går först in på två av dessa
motioner (m; fp) och tar sedan avslutningsvis upp den tredje (vpk).

I motion 1984/85:2876 (m) begärs ett uttalande av riksdagen till regeringen
om vad som i motionen har anförts om oljeförsörjningen. Där erinras
om att den förändrade oljekonsumtionen i Västeuropa har resulterat i ett
betydande överskott på raffinaderikapacitet och att detta kan få konsekvenser
för de svenska raffinaderierna. Uttalandet i propositionen om
eventuella regeringsingripanden för att upprätthålla raffinaderikapacitet
betecknar motionärerna som anmärkningsvärt. Från statens sida bör man
ingripa endast för att bibehålla en sådan raffinaderikapacitet att de för
kriser avsedda råoljelagren kan raffineras i tillräcklig utsträckning. Vidare
anförs i motionen att frågan om svenskt deltagande i oljeexploatering
utanför landets gränser skall avgöras helt på kommersiella grunder av
intresserade företag. Det är inte motiverat att med statliga pengar finansiera
oljeexploatering på kontinentalsockeln utanför Storbritannien och
Norge.

Först tar utskottet upp frågan om eventuella åtgärder från regeringens
sida för att upprätthålla en rimlig raffinaderikapacitet. I detta ämne fram -

NU 1984/85:30

105

förs synpunkter även i motion 1984/85:2870 (fp), där det föreslås att
riksdagen i en meningsyttring om konkurrenssituationen på den svenska
bensinmarknaden skall uttala att det nuvarande läget inte påkallar statliga
interventioner eller hot om sådana ingripanden.

Statsrådet Birgitta Dahl besvarade den 11 mars i år (RD 1984/85:94
s. 79) två frågor (1984/85:435 och 447) med direkt anknytning till det ämne
som nu behandlas.

I frågesvaret anfördes bl. a. att en sund konkurrens till konsumenternas
gagn är en av grundstenarna i vårt ekonomiska system. Det gäller även vår
försöijning med oljeprodukter. Vad frågan i det här fallet gäller är, fortsatte
statsrådet, vad som kan behöva göras om marknadsutvecklingen går i en
riktning som kan hota väsentliga samhälls- och konsumentintressen. I
konsumentintresset ligger att ha en så trygg försörjning av olika oljeprodukter
som möjligt. Det är också ett konsumentintresse att denna försörjning
kan ske till låga priser. Statsrådet förklarade sig vara övertygad om att
vi i Sverige har bättre möjligheter att uthålligt svara upp mot dessa berättigade
krav om vi kan behålla en rimlig raffinaderikapacitet i landet och ett
svenskt inflytande i oljebranschen. Detta är också innebörden av riksdagens
ställningstagande vid behandlingen av den oljepolitiska propositionen
våren 1984. Vidare anfördes att från regeringens sida vid överläggningar
med företrädare för oljebolagen hade framhållits att regeringen är beredd
att vidta de åtgärder som behövs om det inträffar sådana förändringar på
den svenska oljemarknaden som allvarligt kan hota möjligheterna att upprätthålla
en rimlig raffinaderikapacitet. Vidare framhölls att det är bäst om
branschen själv agerar så att ett regeringsingripande undviks.

Frågan om eventuella ingripanden från regeringens sida togs också upp i
riksdagens utrikshandelsdebatt den 13 mars i år. Där anförde statsrådet
Mats Hellström bl. a. att regeringen inte hade några planer på att lägga
fram förslag till riksdagen om importavgifter på det aktuella området.

Utskottet ansluter sig till tankegångarna i frågesvaret. En av grundstenarna
i vårt lands ekonomiska system är en fri konkurrens. Samtidigt är
det ett direkt samhällsintresse att den enskilde konsumentens och landets
försöijning av olika oljeprodukter kan tryggas i olika situationer. En tillräcklig
raffinaderikapacitet måste därvid kunna upprätthållas inom landet.
I den mån marknadsutvecklingen blir sådan att detta äventyras bör regeringen
ingripa. Utskottet noterar med tillfredsställelse att regeringen uppmärksamt
följer utvecklingen och är beredd att vid behov vidta sådana
åtgärder som är motiverade med hänsyn till försöijningsberedskap och
övriga energipolitiska mål. Vad som i propositionen anförs i denna fråga
överensstämmer med utskottets uppfattning. Ifrågavarande delar av motionerna
1984/85:2876 (m) och 1984/85:2870 (fp) avstyrks.

Med anledning av vad som i motion 1984/85:2876 (m) uttalas om svenskt
deltagande i prospektering vill utskottet anföra följande.

Utskottet instämmer i vad som anförs i propositionen om att staten från

NU 1984/85:30

106

såväl engergipolitisk som industripolitisk utgångspunkt har intresse av att
engagera sig i prospektering efter och utvinning av olja och naturgas. Detta
konstaterande står också helt i överensstämmelse med riksdagens beslut
förra våren om vissa oljefrågor (NU 1983/84:43 s. 12). Riksdagen anslog
då som en engångsanvisning 600 milj. kr. till ett program för prospektering
efter olja och naturgas. Syftet med detta program var att skapa förutsättningar
för en så omfattande och uthållig aktivitet som möjligt inom Nordsjön
och angränsande havsområden. Det framhölls att verksamheten på
den norska kontinentalsockeln var av särskilt svenskt intresse och att det
också var av vikt att engagemanget följdes upp så att svenska företag
kunde få en mer aktiv och omfattande roll inom offshore-området.

Utskottet avstyrker sålunda nu behandlad del av motion 1984/85:2876
(m).

Ytterligare ett krav i motion 1984/85:2876 (m) är hänförligt till oljeområdet.
Riksdagen uppmanas att hos regeringen begära förslag till avveckling
av statens ägarengagemang i Svenska Petroleum AB.

Statens uppgift bör, menar motionärerna, vara att fastställa reglerna för
marknaden. Den skall inte agera på ett sätt som gynnar eller missgynnar
enskilda företag. Från denna synpunkt betraktar motionärerna det statliga
ägandet av Svenska Petroleum som olyckligt. Det finns, hävdar de, inga
hållbara motiv för att staten skall hålla sig med egen oljehandel.

Frågan om Svenska Petroleums framtid har behandlats av riksdagen vid
upprepade tillfällen. Senast skedde det för ett år sedan (NU 1983/84:43).
Utskottet hänvisar till den tillbakablick som utskottet då gjorde på verksamheten
vid Svenska Petroleum från dess bildande år 1975 (s. 14f.).
Sammanfattningsvis innebär riksdagens beslut förra året följande beträffande
Svenska Petroleum.

Riksdagen ställde sig bakom regeringens förslag om ett aktieägartillskott
om 214 milj. kr. till Svenska Petroleum. Ett sådant tillskott borde kunna
innebära en konsolidering av koncernens finansiella situation och möjliggöra
en tillfredsställande avkastning på ägarkapitalet. Vidare uttrycktes
tillfredsställelse över att förhandlingar pågick i syfte att noga pröva förutsättningarna
för en närmare samverkan mellan Svenska Petroleum och det
kooperativa OK.

I en reservation (m) avstyrktes regeringens förslag. Reservanterna fann
det inte affärsmässigt välbetänkt att Svenska Petroleum skulle få resursförstärkningar
i den omfattning som regeringen föreslog.

Bl. a. för att det skulle bli möjligt med en avyttring av aktier i Svenska
Petroleum till OK, om de pågående förhandlingarna skulle leda fram till en
sådan lösning, godkände riksdagen att regeringen skulle bemyndigas att
vidta vissa åtgärder för att minska statens andel i bolaget. I en reservation
(m) begärdes en plan för avveckling av Svenska Petroleum. En annan
reservation (c, fp) tog sikte på börsintroduktion av bolaget.

Riksdagen ställde sig bakom regeringens förslag om att de aktier i

NU 1984/85:30

107

Svenska Petroleum som förvaltades av statens vattenfallsverk fortsättningsvis
skulle redovisas direkt under industridepartementet.

Utskottet vill erinra om att, såsom påpekas i propositionen (s. 155),
oljan under lång tid kommer att vara det enskilda energislag som ger det
största bidraget till landets energiförsörjning. Som nämns i propositionen
pågår fortfarande av regeringen initierade förhandlingar mellan OK och
Svenska Petroleum. Syftet med förhandlingarna är att finna sådana lösningar
som medger att bolagens resurser kan utnyttjas på ett effektivt och
konkurrenskraftigt sätt. Det bemyndigande som riksdagen lämnade förra
året möjliggör en breddning av ägarbasen i Svenska Petroleum. Enligt
utskottets uppfattning är det med hänsyn till den svenska försörjningsberedskapen
önskvärt att svenskägda integrerade oljeföretag finns kvar på
den svenska marknaden. Av vad utskottet här har anfört framgår att
utskottet avstyrker förslaget om avveckling av statens ägarengagemang i
Svenska Petroleum på det sätt som förordas i motion 1984/85:2876 (m).

Den tredje av de motioner som berör olje marknaden "är motion 1984/
85:2865 (vpk). Den syftar i här aktuell del till ett uttalande av riksdagen av
innebörden att en fortsatt oljeanvändning är att föredra framför kärnkraft
eller kol intill dess den kan ersättas med utnyttjande av inhemska bränslen
eller naturgas.

Utskottet har i det föregående tagit ställning till övergripande riktlinjer
för landets energiförsöijning. En ändamålsenlig elanvändningspolitik är ett
viktigt inslag däri. Utnyttjande av inhemska bränslen och energihushållning
kan ge väsentliga bidrag till energiförsöijningen. Kolanvändningen i
landet vid slutet av 1980-talet bedöms nu komma att bli lägre än vad
tidigare har beräknats. Leveranser av naturgas inom ramen för Sydgasprojektet
kommer att påböijas sommaren 1985. Oljans andel av energiförsörjningen
kommer även framöver att vara betydande. Mot den här angivna
bakgrunden ser utskottet inte skäl för riksdagen att göra något uttalande
med anledning av den nu behandlade delen av motion 1984/85:2865 (vpk).

Naturgas

Riksdagen fastställde år 1980 riktlinjer för genomförande av det s. k.
Sydgasprojektet (prop. 1979/80:170, NU 1979/80:70, rskr. 1979/80:410).
Projektet baseras på import av naturgas från Danmark för distribution i
sydvästra Skåne. Den reguljära driften beräknas börja inom kort.

Ytterligare gasprojekt övervägs. Utskottet har i betänkandet NU 1983/
84:30 (s. 29f.) utförligt refererat en lägesrapport av Swedegas AB rörande
pågående utredningar och möjliga naturgasprojekt.

I propositionen lämnas en redogörelse för naturgasprojekt i Sverige
(s. 189f.). Det gäller förutom Sydgasprojektet följande projekt. Projekten
Sydgas II och Västgas innebär en utbyggnad av naturgasnätet norrut längs
västkusten. Östgasprojektet omfattar import av naturgas till Mellansverige

NU 1984/85:30

108

från Sovjetunionen. Projekt Gastransitering gäller en rörledning över
svenskt territorium för transport av naturgas från Nordnorge till kontinenten.
En rapport om detta projekt har våren 1983 presenterats av statens
vattenfalls verk. Inom det s.k. djupgasprojektet pågår provborrningar i
Siljanområdet. De här nämnda projekten — med undantag av projekt
Gastransitering - återkommer utskottet strax till med anledning av motionsyrkanden.

I propositionen anförs (s. 193 f.) att naturgas på lång sikt kan bli ett
intressant alternativ inför avvecklingen av kärnkraften. Från miljösynpunkt
har naturgas avsevärda fördelar jämfört med andra energislag. Genom
den pågående naturgasintroduktionen i Sydsverige erhålls erfarenheter
som är av betydelse vid ett framtida ställningstagande till naturgasens
långsiktiga roll.

När det gäller frågan om utvidgning på kort eller medellång sikt av
naturgasanvändningen i Sverige bör, framhålls det vidare i propositionen,
gälla som en nödvändig förutsättning att den kan ske på kommersiell
grund. Om nya distributionssystem skall byggas ut måste detta således ske
utan särskilda stödåtgärder från statens sida. De nuvarande effektiva energisystemen
i form av elenergi och ijärrvärme medför att en mycket kännbar
press sätts på det pris som kan betalas för gas vid den svenska gränsen.
Vidare konkurrerar naturgasen för närvarande i huvudsak med eldningsoljor.
I och med att förbrukningen av olja påtagligt har reducerats minskas
utrymmet för naturgas. Dessa förhållanden i kombination med den osäkerhet
som präglar den internationella gasmarknaden gör att föredragande
statsrådet inte nu är beredd att ange vilken omfattning användningen av
naturgas i Sverige kommer att få. Hon framhåller emellertid att det är
angeläget att hålla öppet för en vidgad användning av naturgas i framtiden.

Statens energiverk har i rapporten (1985:5) ”Naturgas. Importmöjligheter
och marknadsutsikter på 1990-talet” analyserat de marknadsmässiga
förutsättningarna för en ökad naturgasanvändning i Sverige i ljuset av den
aktuella utvecklingen på gasmarknaden i Västeuropa. Den viktigaste slutsatsen
i rapporten anges vara att eventuell import av naturgas till Sverige
måste ske till priser som ligger i nedre delen av det prisintervall som
förväntas råda omkring år 1990 på den västeuropeiska gasmarknaden.

Sju motionsyrkanden som behandlas här gäller naturgasintroduktionen.

I ytterligare en motion, vilken tas upp sist i detta avsnitt, framförs förslag
rörande den s. k. vyrmetanmetoden.

Moderata samlingspartiet påyrkar i motion 1984/85:2876 ett uttalande av
regeringen om introduktion av naturgas. Gasintroduktionen måste, anför
motionärerna, ske från rent företagsekonomiska utgångspunkter. Det finns
således ingen anledning att behålla några speciella subventioner för gasdistribution,
t. ex. det tioprocentiga investeringsbidrag som utgår för gasdistributionsanläggningar.

NU 1984/85:30

109

Centerpartiet anför i motion 1984/85:2878 om naturgasens framtida användning
att naturgas har avsevärda miljöfördelar jämfört med kol, olja
och kärnkraft. Naturgas borde därför kunna utnyttjas under överskådlig
tid i det svenska energiförsörjningssystemet, särskilt inom storstadsregionerna.
Om gas påträffas inom landet bör den användas före importerade
energislag.

Utskottet finner de allmänna synpunkter som framförs i de nu nämnda
delarna av motionerna i stort vara okontroversiella och inte motivera något
särskilt uttalande av riksdagen. Krav på att naturgasanvändningen i Sverige
skall utvecklas på kommersiella villkor uppställs sålunda i propositionen,
vilket torde överensstämma med synpunkter i motion 1984/85:2876
(m). Naturgasens miljömässiga fördelar är vidare ostridiga.

I vad gäller investeringsbidrag till gasdistributionsanläggningar vill utskottet
dock anföra följande. Riksdagen beslöt hösten 1983 att godkänna
ett konsortialavtal mellan staten och de dåvarande ägarna i Sydgas AB
med syfte att säkerställa genomförandet av Sydgasprojektet (prop. 1983/
84:47, NU 1983/84:10, rskr. 1983/84:125). En förutsättning för avtalet var
att staten lämnade bidrag med 10% av distributörernas investeringskostnader
för lågtrycksnät, förutsatt att beställningarna gjordes under åren 1983 —
1985. Stödet anslöt nära till det stöd till utbyggnad av distributionsanläggningar
för fjärrvärme som gällde under år 1983. Investeringsstödet var
således specifikt inriktat på Sydgasprojektet.

Med vad här sagts avstyrker utskottet de nu behandlade delarna av
motionerna 1984/85:2876 (m) och 1984/85:2878 (c).

Två motionsyrkanden tar sikte på en fortsatt utbyggnad av Sydgasprojektet.
I motion 1984/85:2088 (vpk) föreslås att riksdagen skall göra ett
uttalande till regeringen om att det svenska naturgasnätet snarast bör
byggas ut, i första hand i ett Västgasprojekt och senare på det sätt som
skisseras i motionen. Med den sistnämnda utbyggnaden avses bl. a. en
fortsättning till Mellansverige norrut och hopkoppling med en Östgasledning.
I motion 1984/85:465 (vpk) begärs att en gasledning till Karlshamn
dras fram, inom ramen för Sydgasprojektet.

Med Västgasprojektet avses en utvidgning av gasledningssystemet till
Göteborg och Göta älvdal. Swedegas AB, som är helägt av statens vattenfallsverk,
har under en längre tid utrett förutsättningarna för en vidgad
naturgasförsörjning i Syd- och Västsverige. Bolaget har i februari i år
träffat ett optionsavtal med Dansk Naturgas A/S om gasleveranser i en
omfattning som skulle möjliggöra försörjning av naturgas till Halmstad och
Göteborg. På grundval av optionen har Swedegas förhandlat med bl. a.
Sydgas AB om leverans av naturgas. Förhandlingsarbetet är i det närmaste
slutfört. Även med Energiverken i Göteborg har Swedegas långt framskridna
förhandlingar. Vidare har vattenfallsverket centralt och genom sin
regionala enhet Vattenfall Västsverige analyserat förutsättningarna för
egen distribution och vidareförsäljning av den danska gasen inom Västsverige
med undantag av Göteborg.

NU 1984/85:30

110

I en skrivelse till regeringen i mars i år har vattenfallsverket hemställt
om att få teckna borgen för en finansiering av en utbyggnad av stamledningen
från Hasslarp till Göteborg via Halmstad. Frågan bereds för närvarande
i regeringskansliet. Vattenfallsverkets ansökan remissbehandlas.

Utskottet tar här först upp förslaget i motion 1984/85:2088 (vpk).

Utskottet anser med hänsyn till vad här har anförts att riksdagen inte nu
har anledning att uttala sig om den utbyggnad av naturgasnätet som aktualiseras
i motionen och som i vad gäller Västgasprojektet är föremål för
beredning i regeringskansliet. Som sägs i propositionen är en förutsättning
för en utvidgning av naturgasintroduktionen på kort och medellång sikt att
den kan ske på kommersiell grund. I sammanhanget kan noteras att vattenfallsverket
i sin framställning till regeringen framhåller att de nya projekten
under vissa förutsättningar bedöms vara lönsamma med utgångspunkt i de
krav som vattenfallsverket normalt tillämpar. Utskottet avstyrker den nu
behandlade delen av motion 1984/85:2088 (vpk).

I fråga om förslaget om en gasledning till Karlshamn vill utskottet anföra
följande.

Utskottet har av industridepartementet upplysts om att en förlängning
av naturgasledningen till Karlshamn inom ramen för Sydgasprojektet inte
är förenligt med de överenskommelser som finns rörande projektets omfattning.
Samtidigt har utskottet erfarit att vissa marknadsundersökningar
m. m. har genomförts i det aktuella området av Sydkraft Naturgas AB.

Det är enligt utskottets uppfattning en uppgift för berörda intressenter
att vidta de fortsatta åtgärder som de bedömer vara motiverade. Riksdagen
har sålunda inte anledning att nu uttala sig över ifrågavarande utbyggnadsplan.
Därför avstyrker utskottet här behandlad del av motion 1984/85:465
(vpk).

I motion 1984/85:2088 (vpk) hemställs om att nya förhandlingar snarast
skall tas upp med Finland och Sovjetunionen om en naturgasledning över
Ålands hav. Motionärerna framhåller att det finns reservkapacitet i en
ledning från Sovjetunionen som går till östra Finland och menar att denna
kapacitet bör utnyttjas för leveranser till Sverige. I motion 1984/85:2876
(m) anförs att det för närvarande inte finns anledning att närmare undersöka
möjligheterna till gasimport från Sovjetunionen, bl. a. med tanke på de
höga krav på leveranssäkerhet som måste ställas.

Förutsättningarna för det s. k. Östgasprojektet har utretts av Swedegas
sedan år 1980. Projektet innebär import av naturgas till Mellansverige från
Sovjetunionen via Finland och Bottenhavet. Swedegas överlämnade hösten
1984 en rapport i ärendet till regeringen. Slutsatserna i rapporten anges
i sammandrag i propositionen (s. 190f.). Swedegas sammanfattande bedömning
är att projektet framstår som lönsamhetsmässigt mycket riskabelt
och oproportionellt kapitalkrävande. Föredragande statsrådet anför (s.
191) att hon bedömer de i propositionen redovisade delarna av Swedegas
rapport vara välgrundade. I konsekvens därmed har hon inte funnit skäl att
föreslå regeringen att aktualisera projektet.

NU 1984/85:30

lil

Utskottet gör samma bedömning i fråga om detta projekt som kommer
till uttryck i propositionen. Detta innebär emellertid inte att vaije möjlighet
till import av naturgas österifrån utesluts i det längre perspektivet. Ekonomiska
och miljömässiga överväganden bör sålunda vid varje tillfälle göras
vid bedömning av enskilda projekt. Vad utskottet här har anfört torde
tillgodose det nu aktuella önskemålet i motion 1984/85:2876 (m). Något
uttalande med anledning av den motionen erfordras följaktligen inte. Vidare
framgår det av utskottets ställningstagande att utskottet avstyrker
motion 1984/85:2088 (vpk) i här aktuell del.

Vattenfallsverket har under en tid bedrivit studier av förutsättningarna
för fynd av s. k. djupgas i Sverige. Bl. a. har förberedande provborrningar
genomförts i Siljansområdet.

I motion 1984/85:1429 (s) begärs åtgärder av regeringen så att undersökningarna
om gasförekomster inom Siljansringen kan fortsätta utan avbrott.

Utskottet har erfarit att vattenfallsverkets styrelse nyligen har tagit
ställning för att ifrågavarande projekt skall drivas vidare. Det innebär att
prospekteringsborrning skall genomföras med start hösten 1985 och att en
finansiering skall eftersträvas där svenskt näringsliv och kommunala företag
deltar. Förutsättningarna härför undersöks för närvarande. Utskottet
finner projektet intressant men anser mot bakgrund av vad här har anförts
att det inte nu finns anledning för riksdagen att göra ett sådant uttalande
som föreslås i motion 1984/85:1429 (s). Motionen avstyrks därför.

Här skall också beröras Swedegas AB:s organisatoriska tillhörighet.

Regeringen bemyndigades i slutet av år 1983 av riksdagen att medge
statens vattenfallsverk att förvärva samtliga aktier i Swedegas AB (prop.
1983/84:47, NU 1983/84:10, rskr. 1983/84:125). Mot näringsutskottets tillstyrkande
av förslaget härom reserverade sig vänsterpartiet kommunisternas
företrädare i utskottet. En reservation förelåg också från centerpartiets
håll. I denna tillstyrktes regeringens förslag, dock med en annan motivering
än utskottets.

Förra året avstyrkte utskottet (NU 1984/85: 30 s. 78) och avslog riksdagen
ett motionsyrkande (vpk) som syftade till att Swedegas skulle frigöras
från statens vattenfallsverk. Reservationer förelåg från dels moderata samlingspartiets
och centerpartiets, dels vänsterpartiet kommunisternas företrädare
i utskottet. I motion 1984/85:2088 (vpk) finns också ett yrkande
som berör denna fråga. Motionärerna begär förslag av riksdagen om att
Swedegas skall skiljas från vattenfallsverket och ges en självständig roll
inom sitt område av den svenska energipolitiken.

Förra året anförde utskottet att överföringen av Swedegas till vattenfallsverket
var ändamålsenlig. Verket har stor erfarenhet av distribution
och marknadsföring av ledningsbunden energi och förfogar över resurser
som kan utnyttjas vid projektering, anläggning och drift av naturgassystem.
Samordningsvinster borde också kunna uppnås. Vad utskottet sålunda
har anfört om Swedegas nuvarande ägarförhållanden har i sina

NU 1984/85:30

112

huvuddrag bekräftats av Swedegas ledning i samband med en utfrågning
om naturgas som utskottet ordnade i april i år. Med hänvisning till vad här
har anförts avstyrker utskottet nu behandlad del av motion 1984/85:2088
(vpk).

I detta sammanhang hör också motion 1984/85:2068 (c) hemma. Där
föreslås riksdagen uttala sig för att den s.k. vyrmetanmetoden för utvinning
av metan ur torvmossar skall främjas och att möjligheterna till energiproduktion
med denna metod i u-länderna skall undersökas inom ramen
för u-landsbiståndet. Motionärerna erinrar om att viss försöksverksamhet
har pågått sedan år 1978. Det är angeläget, anför de, att staten aktivt stöder
utvecklingen av metoden och medverkar till en rimlig handläggningstid för
tillståndsgivningen avseende en planerad fullskaleanläggning.

Liknande förslag har avstyrkts av utskottet de senaste två åren (NU
1982/83:33 s. 64, NU 1983/84:45 s. 32) med hänvisning till att det pågick
statligt stödd försöksverksamhet med att utveckla den nämnda metoden.
Centerpartiets företrädare i utskottet reserverade sig. Riksdagen beslöt i
enlighet med utskottets förslag.

Utskottet kommer till samma slutsats även nu. Något initiativ av riksdagen
i detta ämne anser utskottet inte vara motiverat. Det bör emellertid
erinras om att det inom ramen för det statliga energiforskningsprogrammet
finns ett delprogram för torvbränsle som syftar till utveckling av teknik för
bl. a. utvinning av energi ur torv. Statens energiverk har till uppgift att ta
ställning till olika projekt inom delprogrammet. Enligt reglerna för ulandsbiståndet
är bl. a. mottagarländernas prioriteringar avgörande för vilken
inriktning biståndet i resp. land får. Ett engagemang i vyrmetanmetoden
kräver således att mottagarländerna själva gör bedömningen att ett
sådant engagemang skall ske.

Kol

Förbrukningen av kol för energiändamål, s.k. ångkol, uppgick år 1984
enligt preliminära uppgifter till ca 1,85 miljoner ton.

Riksdagen beslöt våren 1984 efter förslag av regeringen om riktlinjer för
kolanvändningen för tiden fram till år 1990 (prop. 1983/84: 158, NU 1984/
85: 44, JoU 1984/85: 28, rskr. 1984/85: 390). Därvid angav riksdagen en kolanvändningsnivå
om högst 3—4 miljoner ton per år till år 1990. Vidare
fastställdes stränga miljökrav för kol. Som följd av beslutet har bl. a.
införts en energipolitisk prövning av nytillkommande koleldade anläggningar
enligt lagen (1981:559) om utförande av eldningsanläggningar för
fast bränsle. Prövningen avses bl. a. leda till att koleldade anläggningar
endast kommer att uppföras när det inte är tekniskt och ekonomiskt rimligt
att använda inhemska bränslen. Denna prövning skall ske från energipolitiska
utgångspunkter, medan miljökraven skall fastställas vid prövningen
enligt miljöskyddslagen (1969:387).

NU 1984/85:30

113

1 propositionen anförs (s. 179) att det nu finns tecken som tyder på att
kolbehovet kan komma att bli lägre än den av riksdagen angivna nivån om
högst 3—4 miljoner ton per år.

Föredragande statsrådet noterar (s. 196) att reintroduktionen av kol i
Sverige sker med iakttagande av skärpta miljökrav och med en sådan
styrning från samhällets sida att kolanvändningen hålls på lägsta möjliga
nivå. Denna inriktning föreslås gälla även fortsättningsvis.

I motion 1984/85:2878 (c) hemställs om ett uttalande av riksdagen till
regeringen om dels insatser för att ersätta importerade energislag, dels
riktlinjer för kolanvändningen. Motionärerna konstaterar att minskningen i
oljeförbrukningen har gått snabbare än vad som bedömdes vara möjligt i
riksdagens energipolitiska beslut år 1981. De drar slutsatsen att det inte
föreligger något behov av att ersätta olja med andra importerade fasta
bränslen för att uppsatta sparmål skall nås. Det finns således, menar de,
inte några energipolitiska skäl att introducera ytterligare kol i det svenska
energisystemet, utöver de ca 2 miljoner ton som för närvarande förbrukas.
Kommande satsningar för att minska vårt oljeberoende bör, enligt motionärerna,
ta sikte på drivmedelssidan.

Också i motion 1984/85:2875 (m) berörs frågor med anknytning till
kolanvändningen. Synpunkter lämnas på de miljöproblem som är förknippade
med kolförbränning. Motionärerna hänvisar dock till att krav från
moderata samlingspartiet inom detta område framförs med anledning av
proposition 1984/85:127 om program mot luftföroreningar och försurning
och sålunda behandlas i annat sammanhang (JoU 1984/85:28). Ett yrkande
om skatt på kolbränslen behandlas av skatteutskottet (SkU 1984/85:50).

Frågor om drivmedel tar utskottet upp i ett senare avsnitt.

Utskottet konstaterar att den kolanvändning som enligt nuvarande bedömningar
blir erforderlig vid slutet av detta årtionde avsevärt understiger
den år 1981 förordade kolanvändningsnivån. Denna utveckling finner utskottet
tillfredsställande. Enligt de energipolitiska målen skall oljeersättningen,
förutom genom hushållning, i första hand ske genom övergång till
inhemska bränslen och ny teknik. Utskottet ser inte anledning för riksdagen
att nu göra några andra beräkningar av det kommande behovet av kol
än dem som anges i propositionen. Därför avstyrker utskottet den nu
behandlade delen av motion 1984/85:2878 (c).

Inhemska bränslen

Av den totala årliga energianvändningen i landet tillgodoses ca 59 TWh
genom inhemska bränslen inkl. bark och lutar.

I propositionen anförs (s. 179) att de senaste årens satsningar på inhemska
bränslen har varit framgångsrika. På relativt kort tid har användningen
av torv, trädbränslen och avfall ökat från en låg nivå till att i dag svara för
en icke obetydlig del av värmeförsöijningen. Regeringen räknar dock med
8 Riksdagen 1984/85. 17 sami. Nr 30

NU 1984/85:30

114

att marknaden för flertalet inhemska bränslen kommer att växa något
långsammare under andra hälften av 1980-talet. På längre sikt, under 1990-talet och framöver, bör de inhemska bränslenas konkurrenskraft komma
att stärkas dels genom att elpriset stiger, dels genom att den tekniska
utvecklingen ger bättre ekonomi.

Statsmakterna har vidtagit flera åtgärder för att underlätta introduktionen
av inhemska bränslen i energisystemet. Riksdagens beslut om ett
investeringsprogram för år 1983 inom energiområdet innebar bl. a. införande
av ett 25-procentigt bidrag för investeringar i förbränningsanläggningar
för eldning med främst torv, som beställdes under år 1983. 200 milj. kr.
anvisades för detta ändamål. I ett senare skede ställdes ytterligare ca 170
milj. kr. till förfogande genom en överföring från anslaget för stöd till
upphandling inom energiområdet.

Genom 1984 års investeringsprogram infördes ökade möjligheter att
bevilja stöd. Stödet till torveldade förbränningsanläggningar utvidgades till
att även omfatta andra inhemska bränslen. Bidraget reducerades till högst
15% av investeringen i pannor som beställdes under år 1984. Statens
energiverk har sedermera beslutat om en begränsning av stödet till högst
10% av investeringen.

Under åren 1983, 1984 och 1985 gäller därtill särskilda bidrag om 40%
för investeringar i förbränningsanläggningar för inhemska bränslen i Norrbottens
län (prop. 1982/83:120 bil. 6, NU 1982/83: 38, rskr. 1982/83: 306).

I slutet av år 1984 beslöt riksdagen att medel som fanns kvar inom ramen
för 1983 och 1984 års investeringsprogram skulle få användas efter utgången
av år 1984 (prop. 1984/85: 25, NU 1984/85: 12, rskr. 1984/85: 87).

I propositionen erinras (s. 207) om de nu nämnda åtgärderna för att
bredda och underlätta introduktionen av inhemska bränslen. Vidare påpekas
att de inhemska bränslena är befriade från energiskatt. De har också
undantagits från mervärdeskatt och förmånsbeskattning vid inkomsttaxering.
En betydande del av de statliga satsningarna på forskning och utveckling
— satsningar vilkas verkningar dock är mera långsiktiga — är dessutom
inriktade på de inhemska bränslena.

Ett huvudsyfte med de ekonomiska stödinsatserna är, anför föredragande
statsrådet, att de inhemska bränslena skall etablera sig på den svenska
energimarknaden och klara sig på egna meriter utan några subventioner.

Mot här angiven bakgrund föreslås att nuvarande stöd till investeringar i
förbränningsanläggningar för inhemskt fastbränsle skall förlängas till utgången
av år 1986. Stödet föreslås uppgå till högst 10% av investeringskostnaden.
Därefter borde förbränningsanläggningar av detta slag vara så
etablerade att stödet kan avvecklas.

I två motioner framläggs alternativa förslag om ifrågavarande stöd.
Motion 1984/85:2875 (m) går i denna del ut på att stöd inte skall lämnas för
investeringar i större eldningsanläggningar för inhemska bränslen. I motion
1984/85:2878 (c) föreslås att här aktuellt stöd skall utgå med 15 % av
investeringskostnaderna och att det skall bibehållas tills vidare.

NU 1984/85:30

115

Utskottet vill understryka att en avsikt med det nu förordade stödet är
att de inhemska bränslena skall kunna bli så pass etablerade på marknaden
att de kan klara sig på egna meriter och utan stöd. Den nedtrappning av
stödet som regeringen nu föreslår är enligt utskottets uppfattning väl
avvägd. Av vad nu har anförts framgår att utskottet avstyrker ifrågavarande
delar av motionerna 1984/85:2875 (m) och 1984/85:2878 (c).

I motion 1984/85:2878 (c) yrkas också på ett uttalande av riksdagen om
att statliga verk och myndigheter, landsting och kommuner aktivt bör
pröva lösningar för sin energiförsöijning som tar sikte på att en fungerande
marknad för inhemska bränslen skall byggas upp.

När utskottet förra året behandlade (NU 1983/84: 30 s. 80) ett yrkande av
samma innebörd som detta konstaterade utskottet att regeringen och riksdagen
hade vidtagit en rad åtgärder för att få till stånd ett ökat utnyttjande
av inhemska bränslen. Vidare hade regeringen haft överläggningar med
bl. a. berörda myndigheter om olika problem på biobränsleområdet. Kommunernas
ansvar för och inflytande på energiförsöijningen nämndes likaså.
Med reservation av centerpartiets och vänsterpartiet kommunisternas
företrädare i utskottet avstyrktes motionsyrkandet. Riksdagen följde utskottet.

Av propositionen framgår (s. 57) att regeringen har inlett överläggningar
med företrädare för kommunerna om deras uppgifter i fullföljandet av
energipolitiken. Överläggningarna syftar bl. a. till att klargöra på vilket sätt
kommunerna inom ramen för den utvecklade kommunala energiplaneringen
kan medverka till att det görs erforderliga avvägningar mellan t. ex.
elenergi och inhemska bränslen i det lokala energisystemet. Ytterligare
framhålls i propositionen (s. 101) betydelsen av att de statliga myndigheterna
är aktiva när det gäller att förverkliga statsmakternas intentioner rörande
energihushållning och oljeersättning. Det har ett särskilt demonstrationsvärde
att statliga myndigheter i sin egen verksamhet vidtar åtgärder
som från statsmakternas sida anses angelägna.

Utskottet erinrar om vad som anfördes i detta ämne förra året. Härutöver
vill utskottet i likhet med vad som sägs i propositionen understryka
det ansvar som kommuner, kraftproducenter och distributörer har för att
åstadkomma en uppbyggnad av ett fungerande system för utnyttjande av
inhemska bränslen. På flera håll i landet har regionala bränslebolag byggts
upp. Också den statliga sektorns ansvar i vad gäller den egna energiförbrukningen
är värd att betonas. Det finns här vidare skäl att uppmärksamma
det arbete som bedrivs i utredningen (I 1984:02) om el och inhemska
bränslen (ELIN). Utredningen skall bl. a. belysa frågan om konflikter
mellan elkraft och inhemska bränslen för uppvärmningsändamål.

Kommunernas roll i energipolitiken har stärkts genom riksdagens beslut
med anledning av propositionen om utvecklad kommunal energiplanering
(prop. 1984/85:5, BoU 1984/85:6, rskr. 1984/85:82).

NU 1984/85:30

116

Mot bakgrund av vad här har anförts anser utskottet det inte erforderligt
med ett sådant uttalande i detta ämne av riksdagen som föreslås i motion
1984/85:2878 (c).

Ytterligare två motioner som behandlas här gäller mera regionalt inriktade
åtgärder.

I motion 1984/85:1096 (c) begärs ett uttalande av riksdagen om vad i
motionen anförts rörande biobränsleproduktion i Skaraborgs län. Förutsättningarna
för ökad produktion av biobränslen i detta län är, anför
motionärerna, mycket goda. Energipolitiken borde utformas så att dessa
förutsättningar utnyttjas maximalt. Motion 1984/85:2746 (c) går i här aktuell
del ut på att riksdagen hos regeringen skall begära att statens energiverk
skall lokalisera ett centrum för fastbränsleteknik till Ljusdals-Hudiksvallsregionen.

Utskottet anser att det närmast är en angelägenhet för resp. lokala
intressenter att ta de initiativ som erfordras för att få de här aktuella
frågorna prövade. Riksdagen bör följaktligen inte uttala sig på så sätt som
föreslås i motionerna. Dessa avstyrks därför.

Alternativa drivmedel

Gällande plan för introduktion av alternativa drivmedel antogs av riksdagen
år 1983 efter förslag av regeringen i budgetpropositionen (prop.
1982/83:100 bil. 14, NU 1982/83:33, rskr. 1982/83:280). De statliga insatserna
borde enligt propositionen främst inriktas på att utveckla användningen
av bränsle som består av nästan enoart motoralkoholer. Den alkohol
som förordades var metanol. Målet för de statliga insatserna sades
vidare vara att ge närmare underlag för ett beslut i slutet av 1980-talet om
introduktion av ett rent alkoholbränsle som drivmedel i större skala.

Forsknings- och utvecklingsarbete för att få fram kommersiellt acceptabel
teknik för inhemsk produktion av ett rent alkoholbränsle borde enligt
planen även i fortsättningen vara en angelägen uppgift inom energiforskningprogrammet.
I planen anges vidare att låginblandning kunde vara ett
sätt att påbörja en introduktion av motoralkoholer.

Riksdagens beslut om ett nytt treårigt energiforskningsprogram innebar
bl. a. en fortsatt satsning på att få fram och pröva alternativa drivmedel
(prop. 1983/84:107, NU 1983/84:45, rskr. 1983/84:407). Genom energiforskningsprogrammet
stöds teknikutveckling som bl. a. syftar till framtagning
av en process som kan utnyttjas för produktion av metanol. Statligt
stöd har vidare beviljats för ett antal projekt i syfte att demonstrera olika
tekniska energitillförselalternativ. För att förusättningarna för produktion
av etanol ur jordbruksprodukter skall klarläggas har regeringen beslutat
om stöd från oljeersättningsfonden till en produktionsanläggning för etanol
i Lidköping. Inblandning av 4% etanol i bensin prövas sedan maj 1984 av
OK i Stockholmsområdet inom ramen för det s. k. Skaraborgsprojektet.

NU 1984/85:30

117

Av propositionen framgår att statens energiverk avser att inom kort i en
lägesrapport till industridepartementet redovisa arbetssituationen när det
gäller genomförandet av introduktionsplanen för alternativa drivmedel.

Föredragande statsrådet anför att möjligheterna att minska oljeberoendet
inom transportsektorn för närvarande är mer begränsade än inom
exempelvis uppvärmningssektorn. Eftersom transportsektorn svarar för
en allt större andel av den totala förbrukningen av olja måste vi dock,
fortsätter hon, intensifiera insatserna för att göra energianvändningen mer
effektiv och minska beroendet av olja inom denna sektor.

En fråga som särskilt uppmärksammas i propositionen gäller låginblandning
av etanol i bensin. Den har varit aktuell på senare tid i olika sammanhang,
bl.a. i samband med debatten om blyfri bensin.

Statens energiverk har i rapporten Övergång till blyfri bensin - energipolitiska
konsekvenser, från slutet av år 1984, bl. a. studerat förutsättningarna
för låginblandning av etanol. Vidare har en interdepartemental arbetsgrupp
i regeringskansliet övervägt förutsättningarna för och konsekvenserna
av en ökad användning av etanol för drivmedelsändamål. Detta arbete
har skett i samråd med berörda myndigheter och branschorganisationer
samt mot bakgrund av statens energiverks utredning.

Med hänsyn till vad som har framkommit i bl. a. energiverkets utredningsarbete
och inom den interdepartementala arbetsgruppen dras i propositionen
slutsatsen att flera frågor rörande bl. a. låginblandning av motoralkoholer
i drivmedel bör ytterligare klarläggas och övervägas. En utredning
härom aviseras (s. 215). I propositionen dras vidare slutsatsen — mot
bakgrund av energiverkets utredning - att frågan om blyfri bensin och
frågan om låginblandning av etanol kan ses frikopplade från varandra.

Regeringen har i mars 1985 beslutat att tillsätta en kommitté med parlamentarisk
sammansättning (dir. 1985:14) för att klarlägga förutsättningarna
för att öka försöijningstryggheten och minska oljeberoendet inom transportsektorn
genom ökad användning av altenativa drivmedel. Enligt direktiven
skall kommittén utreda dels möjligheterna till låginblandning av
motoralkoholer i drivmedel, dels möjligheterna att på längre sikt använda
ett alternativt drivmedel som bränsle. Kommittén skall vidare bedöma de
ekonomiska förutsättningarna för produktion av alternativa drivmedel ur
inhemska råvaror. Förutsättningarna för användning av energigrödor för
andra ändamål inom energiområdet än produktion av motoralkoholer bör
också övervägas. Utgångspunkten bör vara att det alternativa drivmedlet
skall vara konkurrenskraftigt jämfört med oljebaserade drivmedel. Kommittén
skall klarlägga konsekvenserna för andra samhällssektorer av en
ökad produktion av alternativa drivmedel grundade på inhemska råvaror
samt belysa konsekvenserna från alkoholpolitisk synpunkt av en sådan
användning. Om kommittén finnér att det är lämpligt och att förutsättningar
därför finns bör ett förslag till reviderad plan för introduktion av alternativa
drivmedel inom transportsektorn framläggas.

NU 1984/85:30

118

I det följande tas här upp elva motionsyrkanden om alternativa drivmedel.
Huvudsakligen gäller det förslag om att etanol skall introduceras som
drivmedel. Närbesläktade förslag behandlas även av andra utskott. Skatteutskottet
behandlar sålunda förslag om skattebefrielse av etanol producerad
på inhemska råvaror. Häröver har näringsutskottet yttrat sig till
skatteutskottet (NU 1984/85:7 y). Skatteutskottets ställningstagande framgår
av betänkandet SkU 1984/85:50. Jordbruksutskottet har i betänkandet
JoU 1984/85:28 om program mot luftföroreningar och försurning kommit
in på frågan om alternativa drivmedel.

I partimotionen 1984/85:558 från allmänna motionstiden begär centerpartiet
- med motivering i motion 1984/85:556 - att regeringen, i samråd
med berörda på marknaden, skall ta erforderliga initiativ för att introducera
svensk etanol som drivmedel i enlighet med vad som förordas i motionen.
Motion 1984/85:556 behandlas av jordbruksutskottet.

I motionen argumenteras för en omfattande introduktion av etanol som
drivmedel, i första hand genom en låginblandning i bensin om högst 6%.
Etanolproduktionen skulle helt baseras på inhemska råvaror.

De positiva effekterna av en omfattande introduktion av etanol sammanfattas
av motionärerna på följande sätt. En förbättrad miljö erhålls i tätorterna
genom att införande av blyfri bensin underlättas och därmed möjliggör
införande av katalytisk rening eller annan bättre teknik för rening av
bilgaserna. Försöijningstryggheten ökar och livsmedelsberedskapen förbättras.
Sysselsättningen ökar med 2000-3000 nya arbetstillfällen enbart
inom etanolindustrin. Bytesbalansen förbättras. Svensk industri får ökade
möjligheter att exportera teknologi och kompletta anläggningar.

Enligt motionen bör etanolproduktionen i första hand stimuleras genom
att etanol baserad på inhemska råvaror i likhet med andra inhemska
bränslen befrias från skatt. Målet bör vara att utbyggnaden för en omfattande
svensk etanolproduktion skall vara genomförd till i början på 1990-talet.

Ett yrkande med samma innebörd som det nu nämnda framförs i motion
1984/85:2085 (c).

I motion 1984/85:2878 (c) påyrkas ett uttalande av riksdagen om alternativa
drivmedel. Motionärerna hänvisar till vad som anförs i centerpartiets
nyss nämnda partimotion från allmänna motionstiden och upprepar sammanfattningsvis
krav som framförs i densamma. Härutöver begärs ett
uttalande av riksdagen om tillsättande av en parlamentarisk utredning om
möjligheterna att använda etanol som drivmedel. Uttalandet skulle gå ut på
att riksdagen redan nu utan ytterligare utredningsinsatser borde fatta ett
principbeslut om låginblandning av etanol i motorbensin.

Från folkpartistiskt håll begärs också uttalanden av riksdagen i detta
ämne. I motion 1984/85:2870 (fp) hemställs att riksdagen som sin mening
skall ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om alternativa
drivmedel samt låginblandning av motoralkoholer.

NU 1984/85:30

119

I här aktuell del anförs att det inte torde föreligga några energipolitiska
skäl att införa en låginblandning av etanol i bensinen. De miljöproblem
som man kommer åt med en sådan inblandning kan troligen lösas med
andra tillsatser, som dessutom har tekniska och ekonomiska fördelar.
Motionärerna vill dock inte utesluta att man i ett vidgat perspektiv — där
hänsyn tas till bl. a. jordbrukspolitiken - kan komma till en annan slutsats.
Det finns därför, uttalar de, skäl för den utredning om låginblandning av
motoralkoholer som aviseras.

I motion 1984/85:2869 (fp) begärs ett uttalande av riksdagen om utredning
av etanolfrågan. Det är angeläget, säger motionären, att den aviserade
utredningen om etanol dels väger in betydelsen av en etanolproduktion för
jordbruks-, regional- och naturvårdspolitiken i sitt arbete, dels bedriver sitt
arbete med största skyndsamhet.

Motion 1984/85:2264 (vpk) går ut på att riksdagen hos regeringen skall
begära förslag om ett program för inhemsk etanolframställning. Det skall
bygga på erfarenheter från försöksanläggningen i Lidköping och baseras på
överskottet i den svenska jordbruksproduktionen.

Utskottet noterar att arbetet enligt den gällande planen för att klarlägga
förutsättningen för introduktion av alternativa drivmedel fortskrider. Vad
som i detta sammanhang särskilt har uppmärksammats gäller låginblandning
av motoralkoholer i bensin. Som framgår av den här lämnade redogörelsen
för synpunkter i propositionen och i vissa motioner finns det en
rad frågor som ytterligare behöver klarläggas innan ställning kan tas till
etanolens framtida roll inom transportsektorn. Det står klart att det här
inte gäller enbart en energi- och industripolitisk fråga. Jordbruks- och
försörjningspolitiska frågor hör hit liksom olika ekonomiska frågor, miljöfrågor
m. m. Det är därför värdefullt att en allsidig utredning nu kommer
till stånd om användning av motoralkoholer som drivmedel, bl. a. genom
låginblandning av etanol i bensin. Kommitténs huvuduppgift är att närmare
klarlägga de tekniska och ekonomiska förutsättningarna samt utreda föroch
nackdelar med låginblandning av motoralkoholer.

Med hänsyn till det utredningsarbete som nu skall genomföras finner
utskottet inte anledning för riksdagen att göra något uttalande på grundval
av de här behandlade motionerna. Dessa avstyrks därför i ifrågavarande
del.

De fyra återstående motionsyrkanden som skall behandlas här gäller alla
förslag om lokalisering av fabriker för etanolframställning. Östergötland,
Bohuslän, Västmanland och Dalarna är de landsdelar som berörs.

Motion 1984/85:2629 (c, s) går ut på att en eventuell kommande etanolanläggning
skall förläggas till Skänninge. En sådan fabrik kan bli en verklig
vitamininjektion för näringslivet i den västra delen av Östergötlands län,
anför motionärerna.

I motion 1984/85:1094 (c) pläderas för etablering av en fabrik för framställning
av etanol i Uddevalla. Bl. a. åberopas sysselsättningsskäl.

NU 1984/85:30

120

I motion 1984/85:1425 (s) begärs ett uttalande av riksdagen om förläggning
av etanoltillverkning till Västmanland. Enligt motionärernas uppfattning
finns det goda möjligheter att lokalisera sådan tillverkning dit.

Vidare begärs i motion 1984/85:2085 (c) att riksdagen hos regeringen
skall begära att en anläggning för produktion av etanol skall lokaliseras till
Hedemora. En sådan lokalisering skulle, anför motionärerna, betyda mycket
för sysselsättningen i området.

Flera orter har sålunda förts på tal i fråga om lokalisering av fabriker för
framställning av etanol. Det gäller både de i motionerna nämnda orterna
och ytterligare platser som har aktualiserats i andra sammanhang. Det är
enligt utskottets uppfattning inte en uppgift för riksdagen att uttala sig för
lokalisering av en etanolfabrik till någon viss ort. Därför avstyrker utskottet
de här aktuella motionsyrkandena.

Utveckling av ny energiteknik m. m.

Drygt 42000 personer sysselsätts för närvarande inom den industri i
Sverige som tillverkar energiutrustning. Produktionsvärdet år 1982 var
drygt 15 miljarder kronor. Av produktionen exporterades 55%. I propositionen
anges (s. 224f.) några olika bedömningar om energiinvesteringarnas
storlek i Sverige och på världsmarknaden under 1980-talet. Den energitekniska
industrins möjligheter har på regeringens uppdrag studerats av statens
energiverk och statens industriverk. Några huvuddrag i den utredningsrapport
som uppdraget har resulterat i anges i propositionen liksom
de förslag som lämnas i rapporten. Ytterligare ägnas i denna del av propositionen
uppmärksamhet åt möjligheterna till export av energiteknik (s.
228 f.) och åt vissa av de stöd som har utgått för upphandling och investeringar
inom energiområdet (s. 229f.).

I sina överväganden i de här berörda frågorna konstaterar föredraganden
(s. 235 f.) att de ofta mycket kapitalkrävande investeringarna inom energiområdet
i Sverige liksom i många andra länder i betydande utsträckning
genomförs inom den offentliga sektorn.

Huvuddelen av investeringarna kommer till stånd på marknadsmässiga
villkor med normala krav på avkastning av investerat kapital. Vissa möjligheter
till stöd från samhällets sida finns, t. ex. inom ramen för det särskilda
stödet för att ersätta olja, m. m.

De energipolitiska stöd som har lämnats har givit goda energipolitiska
effekter, anför föredragande statsrådet. Den framgångsrika omställningen
av vårt energisystem har också medfört industripolitiska fördelar. Det är,
fortsätter föredraganden, av stor vikt att Sverige har en konkurrenskraftig
energiutrustningsindustri.

När det gäller statens roll i utvecklingen av ny energiteknik är utgångspunkten
att den teknik som utvecklas skall kunna klara sig på marknadens
villkor när den har passerat prototyp- och demonstrationsstadiet eller
referensanläggningsstadiet.

NU 1984/85:30

121

Enligt föredraganden finns det anledning att i den fortsatta stödgivningen
på energiområdet göra något vidare bedömningar och beakta även
industripolitiska aspekter och möjligheter till export.

Stöd bör dock inte endast eller främst bygga på exportförväntningar. Det
framgår av propositionen att regeringen avser att senare besluta om ändrade
regler för stöd.

För att främja export inom energi- och byggnadssektorn inrättades förra
året Svensk bygg- och energiexport (Swebex) inom Sveriges exportråd
(prop. 1983/84:168, NU 1983/84:40, rskr. 1983/84:382). Särskilda medel
anvisades för detta ändamål under utrikesdepartementets anslag till Exportfrämjande
verksamhet, genom att medel ställdes till förfogande via
energiupphandlingsdelegationen och genom att det gjordes omprioriteringar
inom bostadsdepartementets ansvarsområde.

För att Swebex och Exportrådets möjligheter att bidra till att svenska
företag kommer ut på exportmarknaden ytterligare skall kunna stärkas
föreslås Swebex erhålla ytterligare 10 milj. kr. för budgetåren 1985/86—

1986/87. Regeringen behandlar ett sådant medelstillskott under anslaget
E22, Vissa åtgärder för omställning av energisystemet.

Riksdagen föreslås godkänna de grunder för stöd som i propositionen
har förordats för utveckling av ny energiteknik och som här har återgetts.

Av motion 1984/85:2876 (m) framgår att motionärerna delar regeringens
uppfattning att en ökad export av energiteknik vore värdefull. De hävdar
dock att regeringens negativa inställning till Secure-tekniken har ryckt
undan grunden för en möjlig svensk exportprodukt. Vidare betonas att de
viktigaste åtgärderna för att främja svensk export varken är energisymposier
eller statliga bidrag till speciella exportorgan utan främst ett näringslivsvänligt
klimat och en ekonomisk politik som ger svenska företag förutsättningar
att vara konkurrenskraftiga. Något yrkande är inte knutet till
denna del av motionen. Motionärerna hänvisar emellertid till kravet i
motion 1984/85:2875 (m) på ett uttalande om stödet för omställning av
energisystemet. Där sägs att några ytterligare medel för närvarande inte
bör utgå till Swebex och att den detaljstyrning regeringen ägnar sig åt
genom att öronmärka medel till bygg- och energiexport inte främjar svensk
export.

Utskottet vill understryka det viktiga samband som finns mellan de
energipolitiska och industripolitiska målen. Som anförs i propositionen har
omställningen av energisystemet medfört industripolitiska fördelar. Nya
produkter har utvecklats och nya företag har etablerats. Energiutrustningsindustrin
ger betydande exportintäkter och sysselsätter ett stort antal
personer. Behovet av import minskar relativt sett i takt med att den
inhemska industrin växer sig starkare. De bedömningar om framtida investeringar
i energiproduktion i världen som refereras i propositionen (s. 224)
indikerar betydande möjligheter framöver till en ökad svensk export inom
energiområdet. Utskottet vill i detta sammanhang som ett exempel bland

NU 1984/85:30

122

många nämna att stora investeringar på energiområdet kommer att genomföras
på de asiatiska marknaderna. Utskottet har under en studieresa
hösten 1984 till Malaysia, Singapore och Republiken Korea (Sydkorea)
bl. a. kunnat notera att det i de nämnda länderna finns flera intressanta
affärsområden för svensk industri inom energisektorn.

Utskottet finner mot här angiven bakgrund den inriktning av stöd för
utveckling av ny energiteknik som regeringen förordar vara väl motiverad.
Det är likaså värdefullt med en förstärkning av Swebex och Exportrådets
möjligheter att bidra till att svenska företag kommer ut på exportmarknaderna.
Utskottet tillstyrker sålunda regeringens ifrågavarande förslag. Medelsberäkningen
för Swebex återkommer utskottet till vid sin behandling
av anslaget E22. Motion 1984/85:2875 (m) avstyrks i nu behandlad del.

Verksamheten vid Swebex berörs också i motion 1984/85:2871 (c).
Motionärerna vill att riksdagen skall begära att Swebex får i uppdrag att
intensifiera utveckling och export av de effektivaste systemen för återvinning
av ventilationsvärme.

Hittills har verksamheten vid Swebex främst inriktats på att identifiera
lämpliga samverkanskanaler på ett urval av prioriterade marknader. Vidare
sker aktivt arbete för att t. ex. bearbeta internationella biståndsorgan
och tidigt skaffa information om stora internationella investeringsprojekt.
De produktområden som för närvarande bedöms vara av störst intresse för
export är system för fjärrvärme och för fastbränsle-förbränning, värmesystem
och värmeåtervinning.

Motionärens önskemål om en intensifiering av exportansträngningarna
genom Swebex i vad gäller värmeåtervinning är enligt utskottets uppfattning
väsentligen tillgodosett. Motionen avstyrks i ifrågavarande del.

Statens energiverk

Statens energiverk är sedan år 1983 den centrala förvaltningsmyndigheten
för frågor rörande energiförsöijning. För energiverkets förvaltningskostnader
beräknar regeringen under anslaget El (s. 249f.) för nästa år
medel med utgångspunkt i verkets huvudförslag. Det innebär att en rationalisering
och effektivisering av verksamheten motsvarande 2,5% av verkets
reala resurser bör ske.

Utgifterna för energiverkets förvaltningskostnader beräknas för nästa
budgetår till ca 38,9 milj. kr. Samtidigt beräknas verkets inkomster till ca
18,9 milj. kr. varav ca 14,4 milj. kr. utgör överföringar från andra anslag
(E4, E 12 och E 17). Den medelstilldelning som regeringen föreslår under
ifrågavarande anslag uppgår sålunda för budgetåret 1985/86 till 20018000
kr.

I motion 1984/85:2875 (m) föreslås riksdagen göra ett uttalande om
verksamheten vid statens energiverk. Motionärerna kritiserar regeringens
aviserade avsikt att inrätta ett särskilt råd för långsiktiga elanvändningsoch
elproduktionsfrågor. Statens energiverk borde i stället, anför de, kun -

NU 1984/85:30

123

na upprätthålla kontakten med de intressen som regeringen avser skola bli
representerade i rådet. Energiverket föreslås behålla sin uppgift att informera
om och framlägga förslag på elproduktions- och elanvändningsområdena.
Sedan har regeringen att handlägga frågorna efter att den har tagit
del av olika intressenters åsikter.

Förutom väsentliga och nödvändiga myndighetsuppgifter handlägger
statens energiverk också, fortsätter motionärerna, större delen av de subventioner
sorn har skapats i syfte att minska energianvändningen. Efter
hand som dessa subventioner avvecklas minskar handläggningsbehovet
och energiverkets personal borde därmed kunna reduceras. Energiverkets
myndighetsutövande uppgifter föreslås bli föremål för en översyn i syfte
att sådan reglering på energiområdet som inte behövs skall bli undanröjd.
Också detta borde, säger motionärerna, på sikt kunna medverka till minskade
förvaltningskostnader.

Utskottet konstaterar att den medelstilldelning som regeringen föreslår
ligger helt i linje med tidigare beslut om en rationalisering av verksamheten
motsvarande en minskning av verkets reala resurser med sammanlagt 6%
under perioden 1983/84-1985/86 (prop. 1982/83:100 bil. 14 s. 140f., NU
1982/83:26, rskr. 1982/83:193). Regeringens förslag om ett förslagsanslag
av 20018000 kr. för nästa budgetår tillstyrks sålunda.

Utskottet räknar vidare med att energiverket löpande prövar möjligheterna
att bedriva verksamheten enligt gällande riktlinjer så effektivt som
möjligt. Någon av riksdagen initierad översyn av verkets myndighetsutövning
finner utskottet inte vara motiverad. Regeringens avsikt att inrätta ett
råd för vissa långsiktiga energipolitiska frågor har utskottet tidigare berört
(s. 37). Motion 1984/85:2875 (m) avstyrks i här behandlad del.

Under anslaget E 2 föreslår regeringen (s. 252 f.) att riksdagen till Statens
energiverk: Utredningar m.m. och information för budgetåret 1985/86
skall anvisa ett reservationsanslag av 10929000 kr., som fördelas på i
huvudsak följande sätt. För utredningar beräknas ca 9,2 milj. kr. och för
energiinriktad information ca 12,2 milj. kr., dvs. totalt ca 21,4 milj. kr. Som
inkomster beräknas medel från anslagen E 12 och E 17 om ca 4,1 milj. kr.
resp. ca 6,3 milj. kr.

I motion 1984/85:2875 (m) anförs att den inriktning av energipolitiken
som motionären förordar innebär ett väsentligt mindre behov av offentliga
utredningar och utvärderingar. Det sammanlagda behovet av medel för
utredningar och information beräknas av motionärerna till ca 11 milj. kr.
Därför borde inga ytterligare medel överföras från anslagen E 12 och E 17.
Inför kommande budgetår föreslås att regeringen skall beakta möjligheterna
att nedbringa kostnaderna ytterligare.

Frågan om medel till anslagen E 12 och E 17 och hur de skall disponeras
återkommer utskottet till. Vad gäller den nu föreslagna medelstilldelningen
vill utskottet anföra följande.

Som påpekas i propositionen innebär den föreslagna medelstilldelningen

NU 1984/85:30

124

ett oförändrat anslag jämfört med innevarande budgetår. Med hänsyn till
erforderliga insatser inom informations- och utredningsområdena finnér
utskottet förslaget vara väl avvägt. Till Statens energiverk: Utredningar
m. m. och information bör således riksdagen för budgetåret 1985/86 anvisa
ett reservationsanslag av 10929000 kr.

Energiforskning

Riksdagen beslöt våren 1984 om ett fjärde treårsprogram för forskning
och utveckling på energiområdet (prop. 1983/84:107 bil. 9, NU 1983/84:45,
rskr. 1983/84:407). Beslutet innebar att riktlinjer för omfattning, inriktning
och genomförande av verksamheten inom programmet under budgetåren
1984/85-1986/87 lades fast. Vidare medgavs att 1 191,5 milj. kr., utöver
tidigare anvisade medel som kvarstod odisponerade, skulle få användas för
programmet under samma period.

Större medelsram för energiforskning föreslogs i reservationer av centerpartiets
och vänsterpartiet kommunisternas företrädare i utskottet.
Från moderata samlingspartiet framfördes bl. a. önskemål om att en tredjedel
av medelsramen på tre års sikt skulle överföras till det tekniska forskningsråd
som partiet föreslagit.

I det följande behandlas regeringens förslag under anslaget E12, Energiforskning.
Alternativa förslag till medelstilldelning föreligger även nu från
de just nämnda partierna. Ytterligare tre motionsyrkanden med anknytning
till olika delar av energiforskningsprogrammet behandlas därefter.

I propositionen föreslås (s. 296) att verksamheten med stöd till forskning
och utveckling skall fortsätta under nästa budgetår i enlighet med de
fastslagda riktlinjerna. Det erinras vidare om att riksdagens beslut våren
1984 innebar att energiforskningens framtida inriktning, omfattning och
inplacering i det totala statliga forskningsprogrammet under innevarande
treåriga programperiod skulle utredas. I samband därmed skulle också
organisationsfrågor övervägas.

Regeringen har i februari beslutat att tillkalla en särskild utredare, riksdagsman
Lars Andersson, med uppgift att utreda formerna för den framtida
energiforskningen i enlighet med det nämnda riksdagsbeslutet (dir.
1985:6).

I propositionen anförs (s. 298) att de programansvariga organen för sin
planering och organisation av insatserna inom huvudprogrammet har behov
av att kunna göra fleråriga åtaganden. Något särskilt bemyndigande
från riksdagen behövs inte när det gäller åtaganden avseende budgetåret
1986/87, dvs. det sista året för den av statsmakterna beslutade treårsramen.
För åtaganden avseende tiden därefter fordras dock sådant bemyndigande.
Regeringen beräknar behovet härav till högst 75 milj. kr. för
åtaganden avseende budgetåret 1987/88, högst 35 milj. kr. för budgetåret

NU 1984/85:30

125

1988/89 och högst 15 milj. kr. för åtaganden avseende budgetåret 1989/90.1
propositionen föreslås riksdagen bemyndiga regeringen att ikläda staten
ekonomiska förpliktelser i samband med stöd till forskning och utveckling
inom energiområdet som inberäknat redan fattade beslut innebär åtaganden
av nyss nämnd innebörd. Lämnas bemyndigande ankommer det på
regeringen att meddela de närmare föreskrifter som erfordras. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag.

För budgetåret 1985/86 beräknar regeringen under reservationsanslaget
E 12, Energiforskning, ett medelsbehov av 405 milj. kr. utöver tidigare
anvisade ej disponerade medel.

Från detta anslag bestrids bl. a. en del av förvaltningskostnaderna och
en del av kostnaderna för utredningar m. m. och information vid statens
energiverk. Regeringen föreslår att för dessa ändamål under nästa budgetår
skall överföras ca 6,7 milj. kr. till anslaget E 1, Statens energiverk:
Förvaltningskostnader, och ca 4,1 milj. kr. till anslaget E 2, Statens energiverk:
Utredningar m.m. och information. För kanslikostnader vid styrelsen
för teknisk utveckling har vidare beräknats ca 8 milj. kr.

I motion 1984/85:2875 (m) anförs att energiforskningsprojekt skall bedömas
enligt samma grunder som andra tekniska forskningsprojekt och att
det av motionärerna föreslagna tekniska forskningsrådet i framtiden skall
ha det övergripande ansvaret för huvuddelen av energiforskningen. Som
ett första steg på vägen mot detta föreslås att 27 milj. kr. överförs till det av
moderata samlingspartiet under utbildningsdepartementets huvudtitel föreslagna
anslaget till ett tekniskt forskningsråd. Med hänsyn till energiforskningsanslagets
storlek anser motionärerna det motiverat att även göra
en nettobesparing på 25 milj. kr. Det bör, anför de, ankomma på regeringen
att göra de nödvändiga omdispositionerna av anslaget. Under kommande
år bör de medel för energiforskning som fördelas via energiverket
ytterligare minska.

Till anslaget E 12, Energiforskning föreslår motionärerna att riksdagen
för nästa budgetår skall anvisa ett reservationsanslag av 353 milj. kr.

Ett högre anslag förordas av centerpartiet. I motion 1984/85:2878 (c)
efterlyses förslag av regeringen om ytterligare resurser till energiforskning
i enlighet med vad som anförs i motionen. Motionärerna hänvisar till vad
centerpartiet föreslog i samband med att riksdagen antog det nuvarande
energiforskningsprogrammet. Från centerpartiets håll förelåg då ett yrkande
om att 1 600 milj. kr. skulle satsas på energiforskningsprogrammet
under den aktuella treårsperioden.

Också vänsterpartiet kommunisterna åberopar sitt tidigare ställningstagande
och föreslår i motion 1984/85:2865 att riksdagen för nästa budgetår
skall anvisa ett reservationsanslag av 550 milj. kr. till energiforskning.

Först tar utskottet upp yrkandet i motion 1984/85:2878 (m) om att medel
skall anvisas till ett av moderata samlingspartiet i annat sammanhang
föreslaget fristående tekniskt forskningsråd.

NU 1984/85:30

126

Riksdagen har två gånger avslagit moderata samlingspartiets förslag om
ett sådant organ. Senast skedde detta i april 1985. Näringsutskottet (NU
1984/85:22 s. 36) hade avstyrkt förslaget efter yttrande från utbildningsutskottet.
Moderata samlingspartiets företrädare i de båda utskotten stödde
förslaget. Motsvarande ställningstaganden förekom våren 1984, då frågan
prövades i samband med regeringens proposition om forskning (NU 1983/
84:45 s. 12).

Efter riksdagens nyss fattade beslut i frågan finns det inte förutsättningar
att på grundval av det här aktuella motionsyrkandet på nytt pröva frågan
om ett fristående tekniskt forskningsråd. I det rådande läget har från
förespråkarna för motionen i utskottet anförts att de angivna medlen tills
vidare bör få disponeras av den tekniska forskningsrådsfunktion inom
styrelsen för teknisk utveckling (STU) som riksdagen beslöt om för ett år
sedan.

Utskottet hänvisar till det beslut riksdagen nyligen har fattat. Formerna
för beslut om stöd till den tekniska grundforskningen får sålunda övervägas
inför nästa programperiod på grundval av de erfarenheter som då
föreligger om den tekniska forskningsrådsfunktionen inom STU. Vidare
vill utskottet erinra om att en viktig uppgift för den nämnda utredningen
om energiforskningens framtida inriktning och omfattning är att klargöra
därmed sammanhängande organisationsfrågor. Att ytterligare medel på det
sätt som föreslås av moderata samlingspartiet avsätts för grundforskning
på energiområdet anser utskottet inte vara motiverat under den nuvarande
programperioden. Utskottet avstyrker följaktligen den nu behandlade delen
av motion 1984/85:2875 (m).

Vad så gäller anslaget till energiforskning vill utskottet anföra följande.

Utskottet anser inte att riksdagen mitt under programperioden bör göra
sådana nedskärningar i det förra året beslutade treårsprogrammet för energiforskning
som förordas i motion 1984/85:2875 (m). I stället bör programmet
fullföljas. Beslutet våren 1984 innebar att såväl omfattningen och
inriktningen som de former i vilka verksamheten skulle genomföras lades
fast. Av samma skäl bör inte heller energiforskningsprogrammet utökas på
det sätt som föreslås i motionerna 1984/85:2878 (c) och 1984/85:2865
(vpk).

I fråga om båda de sistnämnda motionerna vill utskottet tillägga att
betydande statliga insatser för teknisk utveckling inom energiområdet
också görs utanför energiforskningsprogrammet. I den byggnadstekniska
forskning som byggforskningsrådet svarar för har integrerats den energiforskning
som rör energihushållning i byggnader. Statens vattenfallsverk
bedriver en omfattande forsknings- och utvecklingsverksamhet. Vidare
har flera av de stödformer som har förekommit inom ramen för oljeersättningsprogrammet
medverkat till utveckling av ny teknik. Härtill kommer
alla de insatser som görs av industriföretag och det övriga näringslivet.
Vidare görs forsknings- och utvecklingsinsatser inom kärnsäkerhetsområ -

NU 1984/85:30

127

det. Dessa insatser finansieras genom avgifter som betalas av kärnkraftsföretagen.
Utskottet avstyrker med hänvisning till vad här har anförts de
nu behandlade delarna av motionerna 1984/85:2875 (m), 1984/85:2878 (c)
och 1984/85:2865 (vpk). Regeringens förslag om medelsanvisning tillstyrks.

Viss forskning om alternativa drivmedel utförs inom ramen för energiforskningsprogrammet,
närmare bestämt inom delprogrammet Bränsleförädling.
I motion 1984/85:2870 (fp) erinras om att folkpartiet vid förra årets
behandling i energiforskningsfrågorna var kritiskt inställt till regeringens
förslag till satsning på forskning och utveckling av alternativa drivmedel.
Nu vill motionärerna att riksdagen skall göra ett uttalande i detta ämne,
innebärande att ifrågavarande forskning är omotiverad. De räknar med att
bensin och dieselolja kommer att vara de dominerande och billigaste
fordonsbränslena även i böljan av nästa århundrade.

Utskottet anser liksom förra året (NU 1983/84:45 s. 32) att regeringen
och berörda fackorgan bör ha betydande frihet att utveckla delprogrammet
Bränsleförädling inom de ramar — i finansiellt och sakligt hänseende -som riksdagen tidigare har angivit. Utskottet avstyrker därför den nu
berörda delen av motion 1984/85:2870 (fp).

Motion 1984/85:893 (vpk) går ut på att riksdagen hos regeringen skall
hemställa om ett program avseende energiskogsodling i enlighet med vad
som föreslås i motionen. Inriktningen av programmet anges i tio punkter.

Forsknings- och utvecklingsinsatser inom detta område bedrivs för närvarande
bl. a. inom ramen för energiforskningsprogrammet. Statens energiverk
har under hösten 1984 gjort en utvärdering av energiskogsanvändning
i Sverige. Verket har kommit fram till att ett fortsatt utvecklingsprogram
bör bedrivas. Detta skulle inriktas på en vidareutveckling av energiskogsodling
på framför allt jordbruksmark. Ett kommersiellt genombrott
skulle kunna ske på 1990-talet. Odling på torvmark bedöms utgöra en
reservmöjlighet för framtiden.

I propositionen anförs (s. 204) att energiodling sannolikt kan få relativt
stor betydelse i det svenska energisystemet på något längre sikt. Med
hänvisning till den pågående verksamheten och vad utskottet här har
anfört avstyrks motion 1984/85:893 (vpk).

I detta sammanhang hör också motion 1984/85:2080 (vpk) hemma. Regeringen
föreslås vidta åtgärder för att få till stånd ett industriellt utvecklingsprojekt
där torv används som råvara. Forskning rörande nyttjandemöjligheter
och miljöeffekter skulle ingå i projektet.

I motionen anförs att torv utgör en stor resurs för framtida biotekniska
och kemisk-tekniska utvecklingsprojekt. En rad olika produkter som kan
utvinnas ur torv anges. I det förordade utvecklingsarbetet borde man först
inrikta sig på ett gemensamt forsknings- och utvecklingsarbete som omfattade
även skogsavfall och energiskog. Utvecklingen kunde sedan drivas
vidare i syfte att olika kemikalier skulle kunna utvinnas.

I delprogrammet Torvbränslen ingår insatser för att utveckla produk -

NU 1984/85:30

128

tionen av bränslen som är baserade på torv, behandlings- och förädlingssystem
samt lagring och transporter. Delprogrammet Bränsleförädling inrymmer
bl. a. syntetgasframställning av biomassa och torv samt direkt
förvätskning av bl. a. biomassa och torv.

Utskottet är medvetet om att torv förutom i form av bränsle kan utgöra
en resurs för framtida utvecklingsprojekt inom områdena bioteknik och
kemisk teknik. Det finns emellertid enligt utskottets uppfattning inte i
nuvarande läge skäl för riksdagen att ta initiativ till ett sådant industriellt
utvecklingsprojekt som föreslås i motionen. Denna avstyrks sålunda.

Stöd för oljeersättande åtgärder, m. m.

I propositionen (punkt E 17) beräknas för budgetåret 1985/86 ett reservationsanslag
av 169,6 milj. kr. till stöd för oljeersättande åtgärder, m. m.

Härav föreslås följande belopp föras över till vissa andra anslag under
industridepartementets huvudtitel, nämligen till anslaget E 1, Statens energiverk:
Förvaltningskostnader 6734000 kr., till anslaget E2, Statens energiverk:
Utredningar m.m. och information 6347000 kr., och till anslaget
E4, Utbildning och rådgivning m.m. för att spara energi 21330000 kr.
Vidare skall totalt 2 100000 kr. föras över till två anslag under jordbruksdepartementets
huvudtitel, nämligen anslaget Bl, Lantbruksstyrelsen och
anslaget B 2, Lantbruksnämnderna.

I motion 1984/85:2875 (m) erinras om att moderata samlingspartiet förra
året begärde en halvering av anslaget till stöd för oljeersättande åtgärder
(NU 1983/84:30 s.73). Motsvarande krav framförs nu. Den beräknade
medelstilldelningen uppgår sålunda till 84,8 milj. kr. I motionen föreslås att
de överföringar till andra anslag som nu förekommer skall antingen helt
upphöra (E2) eller begränsas (E 1 och E4).

Stöd till oljeersättande åtgärder har lämnats sedan år 1981 (prop. 1980/
81:49, NU 1980/81:19, rskr. 1980/81:100). Beslut om fortsatt stöd fattades
av riksdagen i slutet av år 1983 (prop. 1983/84:62, NU 1983/84:9, rskr.
1983/84:124). Det gällde perioden den 1 januari 1984—den 30 juni 1987.
Beslutet innebär bl. a. att medel för ändamålet fr. o. m. den 1 januari 1984
anvisas under ett reservationsanslag på statsbudgeten. Det totala stödet
för oljeersättande åtgärder för den nämnda perioden har beräknats till 1 650
milj. kr., varav 660 milj. kr. i form av bidrag eller villkorliga bidrag och 915
milj. kr. i form av lånegarantier. Därtill kommer anslag om sammanlagt 75
milj. kr. för att täcka förväntade förluster i garantigivningen.

Utskottet finner regeringens förslag ligga väl i linje med vad riksdagen
tidigare har beslutat om beträffande stöd för oljeersättande åtgärder. En
neddragning av anslaget såsom motionärerna föreslår skulle begränsa möjligheterna
att nå väsentliga energipolitiska mål. Utskottet avstyrker motionen
i nu behandlad del och tillstyrker att 169,6 milj. kr. anvisas såsom
regeringen har begärt.

NU 1984/85:30

129

Till täckande av förluster i anledning av statliga garantier för oljeersättande
åtgärder föreslår regeringen för budgetåret 1985/86 under punkt E 18
ett förslagsanslag av 20000000 kr. Detta sistnämnda förslag tillstyrker
utskottet.

Här tar utskottet också upp ett förslag i motion 1984/85:2878 (c) om
riktlinjer för stöd till energiinvesteringar. Motionärerna anför att detta stöd
måste ha en inriktning som gynnar inhemska bränslen, värmepumpar,
solvärme, spillvärme och naturvärme i sammanhang där de ännu inte är
kommersiellt konkurrenskraftiga.

Utskottet ser ingen avgörande skillnad mellan vad som anförs i motionen
och vad som i propositionen sägs om stöd till energiinvesteringar.
Motionen avstyrks följaktligen i nu behandlad del.

Vissa åtgärder för omställning av energisystemet

1 det föregående har utskottet i samband med behandlingen av några
olika sakfrågor hänvisat till att därmed förknippade anslagsfrågor tas upp i
propositionen under anslagspunkten E22, Vissa åtgärder för omställning
av energisystemet. I ifrågavarande avsnitt av propositionen (s. 316f.) föreslås
ett nytt reservationsanslag av 300 milj. kr. Anslaget är sammanfattningsvis
avsett för följande typer av tillfälliga åtgärder:

— Bidrag skall kunna lämnas till vissa typer av åtgärder som syftar till
bättre energihushållning. Stöd skall kunna utgå dels till förberedelser för
senare mottrycksproduktion, dels till åtgärder som ökar de sammankopplade
värmeunderlagen, dels för främjande av introduktion av inhemska
bränslen, solvärme, små vattenkraftverk och vindenergi.

— Till bränslemiljöfonden reserveras medel för att klara likviditetsanspråk
föranledda av utvidgat tillämpningsområde för fonden (120 milj.
kr.). (Dessa medel reserveras intill dess anspråken på bränslemiljöfonden
är kända.)

— Till Swebex verksamhet avsätts medel (10 milj. kr.).

— Till anslaget E4, Utbildning och rådgivning m. m. för att spara energi
överförs medel (5 milj. kr.).

Regeringen föreslår att den skall få bemyndigande att närmare bestämma
de stödvillkor som skall gälla. Eventuella fortsatta stödinsatser inom
detta område skall enligt propositionen finansieras genom omprioritering
från andra stödsystem.

Alternativa förslag har lämnats av alla oppositionspartier.

I motion 1984/85:2875 (m) föreslås att anslaget skall begränsas till 170
milj. kr. och att riksdagen i ett uttalande till regeringen om stödåtgärder för
omställning av energisystemet skall ange en rad inskränkningar i förhållande
till regeringens förslag.

Statligt stöd skall sålunda inte utgå till åtgärder för att underlätta framtida
elgenerering i mottrycksanläggningar, till sammankoppling av existe9
Riksdagen 1984185. 17 sami. Nr 30

NU 1984/85:30

130

rande fjärrvärmenät, till investeringar i större eldningsanläggningar för
inhemska bränslen, till solfångare (introduktionsstöd) eller till vindkraft.

Centerpartiet begär i motion 1984/85:2878 dels att 20 milj. kr. skall
reserveras för bränslemiljöfonden att användas för investeringar i förbättrad
reningsteknik, dels att anslagssumman skall begränsas till 200 milj. kr.
Motionärerna räknar med att den restriktiva kolanvändning som de förordar
skall innebära att behovet av ekonomiska resurser blir betydligt mindre
än vad regeringen föreslår.

I motion 1984/85:2870 (fp) avstyrks regeringens förslag till anslag. Motionärerna
efterlyser ett bättre beräkningsunderlag än det som anges i
propositionen. Riksdagen föreslås begära att regeringen skall återkomma
med preciserade förslag. Detta gäller särskilt stödet till vindkraft och till
kommunernas fjärrvärmeutbyggnad.

Ett högre anslag än vad regeringen föreslår önskas av vänsterpartiet
kommunisterna i motion 1984/85:2865. För att ytterligare satsningar på
vindkraft, mottryckskraft, inhemska bränslen och naturgas skall möjliggöras
anser motionärerna att anslaget skall beräknas till 400 milj. kr.

Utskottet har i det föregående godtagit de grunder för stöd som regeringen
har föreslagit beträffande flera av de områden till vilka medel beräknas
under detta anslag. Sammanfattningsvis har utskottet funnit att regeringens
förslag om fortsatta stödinsatser är välgrundat. En neddragning av
anslagsnivån i förhållande till regeringens förslag på det sätt som begärs i
motionerna 1984/85:2875 (m) och 1984/85:2878 (c) skulle enligt utskottets
uppfattning allvarligt komma att försvåra möjligheterna att på ett effektivt
sätt nå flera energipolitiska mål som har satts upp. Om motionärernas krav
bifölls skulle en konsekvens bli att investeringar i ny energiteknik försenades
eller helt uteblev, vilket inte bara vore olyckligt från energipolitiska
utgångspunkter utan också skulle medföra oacceptabla konsekvenser för
den tillverkande industrin. Ett uppskov i bortåt ett halvt år med beslut om
detta anslag, såsom föreslås i motion 1984/85:2870 (fp), skulle skapa stor
ovisshet om vilka resurser som kommer att stå till buds för de aktuella
ändamålen i framtiden och ter sig därför oacceptabelt. Utskottet anser
dessutom att det saknas saklig grund för ett sådant uppskov. Ett bifall till
centerpartiets yrkande skulle enligt utskottets uppfattning äventyra möjligheterna
att förverkliga de högt ställda ambitioner i fråga om begränsad
miljöpåverkan som anges i propositionen. Vad gäller kravet i motion 1984/
85:2865 (vpk) om ytterligare resurser vill utskottet erinra om att en strävan
skall vara att nyutvecklad teknik i ökad utsträckning skall klara sig på egna
meriter och att de olika aktörerna inom energiområdet skall ta ett ökande
ansvar. Med hänsyn till vad här har anförts anser utskottet att den i
propositionen beräknade anslagsnivån är väl avvägd. Utskottet instämmer
i regeringens uttalande att eventuella fortsatta stödinsatser inom det område
som här är aktuellt bör finansieras genom omprioritering från andra
stödsystem. Utskottet tillstyrker sålunda regeringens förslag till anslag och
avstyrker de nämnda motionerna i berörda delar.

NU 1984/85:30

131

Vissa anslag

Merparten av de förslag om anslag och finansiella åtgärder i övrigt som
framläggs i propositionen har behandlats i det föregående tillsammans med
andra frågor som rör den verksamhet för vilken anslagen är avsedda.
Övriga anslag etc. på energiområdet behandlar utskottet i detta avsnitt.
Det gäller ett antal anslag som inte har föranlett några motioner.

Till verksamheten vid statens elektriska inspektion föreslås ett förslagsanslag
av ca 9,2 milj. kr., vilket utskottet tillstyrker.

Några anslag gäller verksamheten vid Studsvik Energiteknik AB. Ett
avser bidrag till verksamheten vid Studsvik Energiteknik AB (ca 38,6 milj.
kr.) och ett annat avveckling av forskningsreaktorer (12,8 milj. kr). Till
anläggningar för radioaktivt avfall i Studsvik föreslås också ett reservationsanslag
(19 milj. kr.). Vidare begärs att regeringen i enlighet med vad
föredragande statsrådet har anfört skall bemyndigas att besluta om årlig
eftergift av de lån som beviljas inom ramen för sistnämnda anslag. Det
innebär att lånen efterges i den takt med vilken anläggningen skrivs av i
redovisningen. Utskottet tillstyrker de nämnda förslagen.

För verksamheten i Ranstad föreslås ett reservationsanslag av 1,1 milj.
kr. Utskottet tillstyrker detta.

Slutligen föreslår regeringen ett anslag för visst internationellt energisamarbete
(ca 16,5 milj. kr.). Även det tillstyrker utskottet.

Hemställan

Utskottet hemställer

Allmänna riktlinjer

1. beträffande riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:120 moment 7 i
ifrågavarande del och med avslag på motionerna 1984/85:559
yrkande 11 och 1984/85:2876 yrkande 2, båda i ifrågavarande
del, och motion 1984/85:2878 yrkande la godkänner i propositionen
angivna riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken i den
mån de inte omfattas av utskottets hemställan under 2 och 37-39,

2. beträffande urdrifttagande av kärnkraftverken

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:120 moment 7 i
ifrågavarande del och med avslag på motion 1984/85:559 yrkande
11 i ifrågavarande del, motion 1984/85:1516 yrkande 5,
motion 1984/85:2865 yrkande 1, motion 1984/85:2876 yrkandena
1 och 2, det senare ifrågavarande del, och motion 1984/85:2878
yrkande 2 i ifrågavarande del godkänner i propositionen angivna
riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken i ifrågavarande del,

NU 1984/85:30

132

3. beträffande kärnkraftsavvecklingen

att riksdagen avslår motion 1984/85:2864,

4. beträffande riktlinjer för energianvändningen

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:120 moment 8 i
ifrågavarande del och med avslag på motion 1984/85:2871 yrkande
1, motion 1984/85:2876 yrkande 3 och motion 1984/
85:2878 yrkande 1 e godkänner i propositionen angivna riktlinjer
för energianvändningen, såvitt de inte omfattas av utskottets
hemställan under 9,

5. beträffande utredning om eleffektivitet

att riksdagen avslår motion 1984/85:2870 yrkande 1,

6. beträffande hushållningsplan för elanvändningen
att riksdagen avslår motion 1984/85:2208,

7. beträffande hänsyn till energisparåtgärder

att riksdagen avslår motion 1984/85:2871 yrkande 2,

8. beträffande skatt på elektrisk kraft

att riksdagen avslår motion 1984/85:2863 yrkande 4,

9. beträffande mål för energianvändningen

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:120 moment 8 i
ifrågavarande del och med avslag på motion 1984/85:2863 yrkande
1 och motion 1984/85:2878 yrkande 1 c godkänner i propositionen
angivna riktlinjer för energianvändningen i ifrågavarande
del,

10. beträffande information och utbildning

att riksdagen avslår motion 1984/85: 2863 yrkande 2 och motion
1984/85:2871 yrkande 4,

11. beträffande viss fortbildning

att riksdagen avslår motion 1984/85:2871 yrkande 3,

12. beträffande utbildning och rådgivning m. m.för att spara energi
att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:120 punkt E4
och med avslag på motion 1984/85: 2875 yrkande 2 till Utbildning
och rådgivning m. m.för att spara energi för budgetåret 1985/86
under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 1000
kr.,

13. beträffande kommunal energiplanering

att riksdagen avslår motion 1984/85:2876 yrkande 14 i ifrågavarande
del,

14. beträffande detaljplanering

att riksdagen avslår motion 1984/85:2878 yrkande 1 h,

15. beträffande kostnader för energikonsumtion m.m.
att riksdagen avslår motion 1984/85:2871 yrkande 6,

NU 1984/85:30

133

Elförsörjning, allmänt

16. beträffande riktlinjer för elförsörjningen

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:120 moment 9
och med avslag på motion 1984/85:2865 yrkande 6, motion 1984/
85: 2876 yrkandena 4 och 5 och motion 1984/85:2878 yrkande 11
[ett, litet L] i ifrågavarande del godkänner i propositionen angivna
riktlinjer,

Kärnkraft

17. beträffande ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer att

riksdagen med bifall till proposition 1984/85:120 punkt E6
och med avslag på motion 1984/85:1516 yrkande 6, motion 1984/
85:2865 yrkande 3 och motion 1984/85:2878 yrkande 15 till Ersättning
för försenad idrifttagning av kärnreaktorer för budgetåret
1985/86 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av
685000000 kr.,

18. beträffande förvaltningskostnader vid statens kärnkraftinspektion att

riksdagen med bifall till proposition 1984/85:120 punkt E8 till
Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader för budgetåret
1985/86 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 1000 kr.,

19. beträffande kärnsäkerhetsforskning

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:120 punkt E9
och med avslag på motion 1984/85:2878 yrkande 21 i ifrågavarande
del till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning
för budgetåret 1985/86 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 1 000 kr.,

20. beträffande skyddet av kärnkraftverk
att riksdagen avslår motion 1984/85:761,

21. beträffande transport av kärnämnen

att riksdagen avslår motion 1984/85:2638 yrkande 2,

22. beträffande urdrifttagande av Ringhals 2

att riksdagen avslår motion 1984/85:1421, motion 1984/85:2638
yrkande 3 och motion 1984/85: 2878 yrkande 2 i ifrågavarande
del,

23. beträffande byte av ånggeneratorer vid Ringhals 2

att riksdagen avslår motion 1984/85:891 och motion 1984/
85:2878 yrkande 2 i ifrågavarande del,

24. beträffande återkallelse av tillstånd att bedriva kärnteknisk verksamhet att

riksdagen avslår motion 1984/85:1679 yrkande 5 och motion
1984/85:2878 yrkande 27, båda i ifrågavarande del,

NU 1984/85:30

134

25. beträffande upparbetning av använt kärnbränsle m. m.

att riksdagen avslår motion 1984/85:1679 yrkande 5 i ifrågavarande
del, motion 1984/85:2638 yrkandena 6 och 9 och motion
1984/85:2878 yrkandena 12 och 27, det sistnämnda i ifrågavarande
del,

26. beträffande utförsel av utrustning och teknologi på kärnenergiområdet att

riksdagen avslår motion 1984/85:1679 yrkande 5 i ifrågavarande
del, motion 1984/85: 2638 yrkandena 7 och 8 och motion
1984/85:2878 yrkande 27 i ifrågavarande del,

27. beträffande lokala säkerhetsnämnder

att riksdagen avslår motion 1984/85:2878 yrkande 27 i ifrågavarande
del,

28. beträffande antalet reaktorer

att riksdagen avslår motion 1984/85:559 yrkande 11 och motion
1984/85:2878 yrkande 27, båda i ifrågavarande del,

29. beträffande förbud mot uranprospektering och uranbrytning

att riksdagen avslår motion 1984/85:1679 yrkande 5 i ifrågavarande
del, motion 1984/85:2638 yrkande 1 och motion 1984/
85:2878 yrkande 27 i ifrågavarande del,

30. beträffande statens kärnbränslenämnds verksamhet

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:120 moment 11
och punkt E 10 och med avslag på motion 1984/85: 2875 yrkande
3 i ifrågavarande del och motion 1984/85:2878 yrkande 1 n
dels godkänner i propositionen angivna riktlinjer i fråga om
omorganisation av och ändrade uppgifter för hantering av använt
kärnbränsle samt inrättande av ett samarbetsorgan för kärnavfallsfrågor,

dels till Statens kärnbränslenämnd för budgetåret 1985/86 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 1000 kr.,

31. beträffande finansiella konsekvenser av längre livslängd för
kärnkraftverken

att riksdagen avslår motion 1984/85:2875 yrkande 3 i ifrågavarande
del,

32. beträffande avgift för utgifter för använt kärnbränsle m.m.
att riksdagen avslår motion 1984/85:2878 yrkande 14,

33. beträffande upparbetningskontrakt

att riksdagen avslår motion 1984/85:2638 yrkande 5,

34. beträffande andra länders utbrända kärnbränsle

att riksdagen avslår motion 1984/85: 2865 yrkande 2 och motion
1984/85:2878 yrkande 1 m,

35. beträffande anläggning för slutförvaring av låg- och medelaktivt
avfall

att riksdagen avslår motion 1984/85:2638 yrkande 10,

NU 1984/85:30

135

36. beträffande kärnkraftsutbyggnadens sysselsättningskonsekvenser att

riksdagen avslår motion 1984/85:2638 yrkande 4,

Vattenkraft

37. beträffande vattenkraftsutbyggnaden på lång sikt

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:120 momenten 7
och 10, båda i ifrågavarande del, och med avslag på motion 1984/
85:374, motion 1984/85:559 yrkande 11, motion 1984/85:2876
yrkandena 2 och 8, alla i ifrågavarande del, och motion 1984/
85: 2878 yrkande 1 i godkänner i propositionen angivna riktlinjer
för vattenkraftsutbyggnaden på lång sikt i den mån de inte omfattas
av utskottets hemställan under 38 och 39,

38. beträffande förstudier rörande de fyra huvudälvarna

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:559 yrkande 11 i
ifrågavarande del, motion 1984/85: 2866 yrkande 3 i ifrågavarande
del, motion 1984/85:2870 yrkande 4, motion 1984/85:2876
yrkandena 2 och 8, båda i ifrågavarande del, och motion 1984/
85:2878 yrkande 6 i ifrågavarande del och med avslag på proposition
1984/85:120 momenten 7 och 10, båda i ifrågavarande del,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

39. beträffande förstudier rörande vissa skyddade älvar

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:120 momenten 7
och 10, båda i ifrågavarande del, och med avslag på motion 1984/
85:559 yrkande 11 i ifrågavarande del, motion 1984/85:2866 yrkande
3, motion 1984/85:2876 yrkandena 2 och 8 och motion
1984/85:2878 yrkande 6, alla i ifrågavarande del, godkänner i
propositionen angivna riktlinjer för vattenkraftsutbyggnaden på
lång sikt i ifrågavarande del,

40. beträffande stöd för små vattenkraftverk

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:120 moment 14
och med avslag på motion 1984/85:2875 yrkande 10 i ifrågavarande
del godkänner i propositionen angivna grunder för stöd för
små vattenkraftsanläggningar,

41. beträffande kapitalbelastningen för små vattenkraftverk

att riksdagen avslår motion 1984/85:1146 i ifrågavarande del och
motion 1984/85:2878 yrkande lj,

42. beträffande anslag till statens vattenfallsverk, m. m.

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:120 punkt Eli
och med avslag på motion 1984/85:2875 yrkande 5 och motion
1984/85:2878 yrkande 22

a) bemyndigar regeringen att teckna borgen för lån till bolag i
vilka statens vattenfallsverk förvaltar statens aktier intill sammanlagt
13888000000 kr., varav högst 545000000 kr. för lån till
eldistributionsföretag,

NU 1984/85:30

136

b) bemyndigar regeringen att nedsätta statens vattenfallsverks
statskapital i enlighet med vad som anges i propositionen,

c) till Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m.m. för budgetåret
1985/86 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 2453000000 kr.,

43. beträffande rörlig kredit

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:150 bilaga 1
moment 5 medger att den av statens vattenfallsverk disponerade
rörliga krediten i riksgäldskontoret höjs till 1 175000000 kr.,

44. beträffande bygdekraftsinstitutet

att riksdagen avslår motion 1984/85:1169,

45. beträffande utredning om vattenkraftens regionalpolitiska betydelse
m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:888 och 1984/85:2092,

46. beträffande reduktion av eltarifferna i Norrland
att riksdagen avslår motion 1984/85:899,

47. beträffande Skiffsforsens kraftverk

att riksdagen avslår motion 1984/85:1095,

Motlrycksproduktion

48. beträffande förberedelser för utbyggnad av mottrycksproduktion
att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:120 moment 15
och med avslag på motion 1984/85:2875 yrkande 10 i ifrågavarande
del godkänner i propositionen angivna grunder för stöd för
förberedelser för framtida utbyggnad av mottrycksproduktion,

49. beträffande mottryckskraft m. m.

att riksdagen avslår motion 1984/85: 2865 yrkande 4 och motion
1984/85:2878 yrkande 1 q i ifrågavarande del,

Vindkraft m.m.

50. beträffande utveckling av vindkraft

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:120 moment 16
och med avslag på motion 1984/85:465 yrkande 3, motion 1984/
85:1146 i ifrågavarande del, motionerna 1984/85:1422, 1984/
85:2069, 1984/85:2076, 1984/85:2078, 1984/85:2639 och 1984/
85:2860, motion 1984/85:2870 yrkande 6, motion 1984/85:2876
yrkande 9 och motion 1984/85:2878 yrkande lk godkänner i
propositionen angivna grunder för stöd till utveckling av vindkraft,

51. beträffande vågenergiprojekt

att riksdagen avslår motion 1984/85: 2861,

NU 1984/85:30

137

Eldistribution, elsäkerhet

52. beträffande främjande av landsbygdens elektrifiering

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:120 punkt E5
och med avslag på motion 1984/85:2859 yrkandena 1 och 2,
motion 1984/85:2872 och motion 1984/85:2878 yrkande 19 till
Främjande av landsbygdens elektrifiering för budgetåret 1985/86
under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
2500000 kr.,

53. beträffande eldistribution på landsbygden

att riksdagen avslår motion 1984/85: 2878 yrkande 20,

54. beträffande utredning om eldistribution

att riksdagen avslår motion 1984/85: 2878 yrkande 18,

55. beträffande eldistributionssystemet m.m.

att riksdagen avslår motion 1984/85:2878 yrkande lq i ifrågavarande
del,

56. beträffande bidrag till vissa reservkraftverk

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:120 moment 17
och med avslag på motion 1984/85:329 yrkandena 1 och 2 godkänner
i propositionen angivna grunder för stöd för anskaffande
av reservkraftverk inom jordbruket,

Värmeförsörjning

57. beträffande energisparande

att riksdagen avslår motion 1984/85:2876 yrkande 14 i ifrågavarande
del,

58. beträffande stöd till sammankoppling av värmeunderlag

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:120 moment 12
och med avslag på motion 1984/85:2870 yrkande 2, motion 1984/
85: 2876 yrkande 14 i ifrågavarande del och motion 1984/85:2878
yrkande 17 godkänner i propositionen angivna grunder för stöd
för sammankopplingar av värmeunderlag,

59. beträffande introduktionsstöd för solvärmeanläggningar

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:120 moment 13
och med avslag på motion 1984/85:2067 yrkandena 1 och 2,
motion 1984/85:2875 yrkande 10 i ifrågavarande del och motion
1984/85:2878 yrkandena 10 och 11 godkänner i propositionen
angivna grunder för stöd för solvärmeanläggningar,

60. beträffande värmepumpar

att riksdagen avslår motion 1984/85: 2878 yrkande 1 r,

61. beträffande direktverkande elvärme

att riksdagen avslår motion 1984/85:2863 yrkande 3, motion
1984/85:2870 yrkande 3, motion 1984/85:2876 yrkande 14 i ifrågavarande
del och motion 1984/85: 2878 yrkandena 1 f och 4,

NU 1984/85:30

138

62. beträffande storstadsområdenas värmeförsörjning

att riksdagen med anledning av proposition 1984/85:120 moment
21 och med avslag på motion 1984/85:2876 yrkande 14 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

Bränslen, allmänt

63. beträffande stöd till åtgärder för att minska utsläpp av kväveoxider
m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:120 moment
18 i ifrågavarande del godkänner i propositionen angivna grunder
för stöd för att minska utsläppen av kväveoxider och
utsläppen av miljöförstörande ämnen vid förbränning av torv,

64. beträffande stöd för åtgärder för att minska utsläpp av miljöstörande
ämnen vid förbränning av avfall

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:120 moment
18 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1984/85:2878
yrkande 16 godkänner i propositionen angivna grunder för
stöd för åtgärder för att minska utsläpp av miljöstörande ämnen
vid förbränning av avfall,

Olja

65. beträffande konkurrensen på oljemarknaden

att riksdagen avlår motion 1984/85:2870 yrkande 7 och motion
1984/85:2876 yrkande 10 i ifrågavarande del,

66. beträffande oljeexploatering

att riksdagen avslår motion 1984/85:2876 yrkande 10 i ifrågavarande
del,

67. beträffande ägarförhållandena i Svenska Petroleum AB
att riksdagen avslår motion 1984/85: 2876 yrkande 11,

68. beträffande fortsatt oljeanvändning

att riksdagen avslår motion 1984/85: 2865 yrkande 7,

Naturgas

69. beträffande introduktion av naturgas

att riksdagen avslår motion 1984/85:2876 yrkande 13 i ifrågavarande
del och motion 1984/85:2878 yrkande 23,

70. beträffande utbyggnad av Sydgasprojektet

att riksdagen avslår motion 1984/85:2088 yrkande 4,

71. beträffande gasledning till Karlshamn

att riksdagen avslår motion 1984/85:465 yrkande 4,

72. beträffande Östgasprojektet

att riksdagen avslår motion 1984/85:2088 yrkande 3 och motion
1984/85:2876 yrkande 13 i ifrågavarande del,

NU 1984/85:30

139

73. beträffande gasförekomster i Siljanområdet
att riksdagen avslår motion 1984/85:1429,

74. beträffande Swedegas AB:s organisation

att riksdagen avslår motion 1984/85:2088 yrkande 2,

75. beträffande vyrmetanmetoden

att riksdagen avslår motion 1984/85:2068 yrkandena 1 och 2,

Kol och inhemska bränslen

76. beträffande kolanvändning

att riksdagen avslår motion 1984/85:2878 yrkande 1 d och yrkande
11 [ett, litet L] i ifrågavarande del,

77. beträffande stöd till inhemska bränslen

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:120 moment

19 och med avslag på motion 1984/85:2875 yrkande 10 i ifrågavarande
del och motion 1984/85:2878 yrkande 8 godkänner i
propositionen angivna grunder för stöd till anläggningar för
inhemska bränslen,

78. beträffande marknaden för inhemska bränslen

att riksdagen avslår motion 1984/85:2878 yrkande 7,

79. beträffande regionala projekt
att riksdagen

a) avslår motion 1984/85:1096,

b) avslår motion 1984/85:2746 yrkande 4,

Alternativa drivmedel

80. beträffande introduktion av alternativa drivmedel

att riksdagen avslår motion 1984/85:558, motion 1984/85:2085
yrkande 1, motionerna 1984/85:2264 och 1984/85:2869, motion
1984/85:2870 yrkande 8 i ifrågavarande del samt motion
1984/85:2878 yrkande 1 o i ifrågavarande del och yrkande 1 p,

81. beträffande lokalisering av etanolfabrik
att riksdagen

a) avslår motion 1984/85:1094,

b) avslår motion 1984/85:1425,

c) avslår motion 1984/85: 2085 yrkande 2,

d) avslår motion 1984/85:2629,

Ny energiteknik

82. beträffande utveckling av ny energiteknik

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:120 moment

20 och med avslag på motion 1984/85:2875 yrkande 10 i ifrågavarande
del godkänner i propositionen angivna grunder för
stöd för utveckling av ny energiteknik,

NU 1984/85:30

140

83. beträffande utveckling och export av sy stern för återvinning av
ventilationsvärme

att riksdagen avslår motion 1984/85:2871 yrkande 5,

Statens energiverk

84. beträffande statens energiverks förvaltningskostnader

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:120 punkt E 1
och med avslag på motion 1984/85:2875 yrkande 1 i ifrågavarande
del till Statens energiverk: Förvaltningskostnader för
budgetåret 1985/86 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
av 20018000 kr.,

85. beträffande anslag till utredningar och information

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:120 punkt E2
och med avslag på motion 1984/85:2875 yrkande 1 i ifrågavarande
del till Statens energiverk: Utredningar m. m. och information
för budgetåret 1985/86 under tolfte huvudtiteln anvisar
ett reservationsanslag av 10929000 kr.,

Energiforskning

86. beträffande ekonomiska förpliktelser för staten

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:120 punkt E 12
moment 1 bemyndigar regeringen att under budgetåret 1985/86
ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till
forskning och utveckling inom energiområdet som, inberäknat
redan fattade beslut, innebär åtaganden om högst 75000000
kr. för budgetåret 1987/88, högst 35000000 kr. för budgetåret
1988/89 och högst 15000000 kr. för budgetåret 1989/90,

87. beträffande tekniskt forskningsråd

att riksdagen avslår motion 1984/85:2875 yrkande 7,

88. beträffande anslag till energiforskning

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:120 punkt E 12
moment 2 och med avslag på motion 1984/85:2865 yrkande 9,
motion 1984/85:2875 yrkande 6 och motion 1984/85:2878 yrkande
21 i ifrågavarande del till Energiforskning för budgetåret
1985/86 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 405000000 kr.,

89. beträffande forskning om alternativa drivmedel

att riksdagen avslår motion 1984/85: 2870 yrkande 8 i ifrågavarande
del,

90. beträffande energiskogsodling

att riksdagen avslår motion 1984/85:893,

91. beträffande torvprojekt

att riksdagen avslår motion 1984/85:2080,

92. beträffande stöd för oljeersättande åtgärder
att riksdagen

NU 1984/85:30

141

a) med bifall till proposition 1984/85:120 punkt E 17 och med
avslag på motion 1984/85: 2875 yrkande 8 till Stöd för olje ersättande
åtgärder, m.m. för budgetåret 1985/86 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 169600000 kr.,

b) med bifall till proposition 1984/85:120 punkt E 18 till Täckande
av förluster i anledning av statliga garantier för olje ersättande
åtgärder, m.m.för budgetåret 1985/86 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 20000000 kr.,

93. beträffande stöd till energiinvesteringar

att riksdagen avslår motion 1984/85: 2878 yrkande 1 b,

94. beträffande vissa åtgärder för omställning av energisystemet
att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:120 punkt E 22
och med avslag på motion 1984/85:2865 yrkande 5, motion
1984/85:2870 yrkande 9, motion 1984/85:2875 yrkandena 9
och 10, det sistnämnda i ifrågavarande del, och motion 1984/
85:2878 yrkande 26 till Vissa åtgärder för omställning av
energisystemet för budgetåret 1985/86 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 300000000 kr.,

Vissa anslag

95. beträffande statens elektriska inspektion

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:120 punkt E3
till Statens elektriska inspektion för budgetåret 1985/86 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 9 156000 kr.,

96. beträffande viss verksamhet vid Studsvik Energiteknik AB
att riksdagen

a) med bifall till proposition 1984/85: 120 punkt E 13 till Bidrag
till verksamheten vid Studsvik Energiteknik AB för budgetåret
1985/86 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 38635000 kr.,

b) med bifall till proposition 1984/85:120 punkt E 14 till Avveckling
avforskningsreaktorer, m.m. förbudgetåret 1985/86
under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
12800000 kr.,

97. beträffande anläggningar för radioaktivt avfall i Studsvik,
m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:120 punkt E 15
momenten 1 och 2

a) till Anläggningar för radioaktivt avfall i Studsvik, m.m. för
budgetåret 1985/86 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 19000000 kr.,

b) bemyndigar regeringen att i enlighet med vad som anges i
propositionen besluta om årlig eftergift av de lån som beviljas
inom ramen för detta anslag.

NU 1984/85:30

142

98. beträffande verksamheten i Ranstad

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:120 punkt E 16
till Verksamheten i Ranstad för budgetåret 1985/86 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 1100000
kr.,

99. beträffande anslag till visst internationellt energisamarbete
att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:120 punkt E7
till Visst internationellt energisamarbete för budgetåret 1985/
86 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av
16528000 kr.

Stockholm den 21 maj 1985

På näringsutskottets vägnar

NILS ERIK WÅÅG

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Tage Sundkvist (c) (mom. 85-99), Staffan
Burenstam Linder (m) (mom. 85-99), Lilly Hansson (s) (mom. 1-84),
Erik Hovhammar (m) (mom. 37-84), Lennart Pettersson (s) (mom. 37-84), Rune Jonsson (s) (mom. 37—99), Sten Svensson (m), Olof Johansson
(c) (mom. 37-76), Wivi-Anne Radesjö (s) (mom. 1-36, 39, 57-99), KarlErik
Häll (s), Per Westerberg (m) (mom. 1-84), Birgitta Johansson (s)
(mom. 1-38, 40-56, 85-99), Per-Richard Molén (m), Sivert Andersson (s)
(mom. 1—36, 85-99), Ivar Franzén (c) (mom. 1-84), Lars Ahlström (m)
(mom. 1-36, 85-99), Per-Ola Eriksson (c) (mom. 1-36, 77-99), Sylvia
Pettersson (s), Lars Andersson (s), Hugo Bergdahl (fp) och Oswald Söderqvist
(vpk).

Reservationer

1. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (mom. 1)

Sten Svensson, Per Westerberg, Per-Richard Molén och Lars Ahlström
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 33 med ”Näringsutskottet
kan” och slutar på s. 34 med ”och 1984/85:2878 (c)” bort ha
följande lydelse:

Som betonas i motionerna 1984/85:559 (m) och 1984/85:2876 (m) är
Sveriges välstånd beroende av en god energiförsöijning. Denna garanteras
bäst om marknadsekonomiska principer tillämpas inom energiområdet.
Statsmakternas roll bör endast vara att ange de övergripande förutsättningarna
för energiproduktion. Statliga ingripanden som vidtagits på energiområdet
har visat att utvecklingen av marknadspriserna på energiråvarorna
utgjort det viktigaste och mest effektiva styrmedlet vid val av energislag
och för sparande. Den neddragning av bidragsvolymen som har inletts

NU 1984/85:30

143

måste fortsätta. En långtgående offentlig styrning genom tvingande bestämmelser
eller höga skattesatser kan leda till en ineffektiv resursanvändning.

Eftersom all energianvändning innebär miljöproblem måste villkoren för
energiomvandling och energianvändning regleras med beaktande av de
miljömässiga konsekvenserna.

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd.
Därmed blir motionerna 1984/85:559 (m) och 1984/85:2876 (m) tillgodosedda
i ifrågavarande del. Vad här har anförts är i väsentliga delar inte
förenligt med vad som kommer till uttryck i här berörda delar av propositionen
och i motion 1984/85:2878 (c). De avstyrks följaktligen i berörda
delar.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:559 yrkande 11 och
motion 1984/85:2876 yrkande 2, båda i ifrågavarande del, och
med avslag på proposition 1984/85:120 moment 7 i ifrågavarande
del och motion 1984/85:2878 yrkande 1 a godkänner av utskottet
angivna riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken i den mån de
inte omfattas av utskottets hemställan under 2 och 37-39.

2. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (mom. 1)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som böljar på s. 33 med ”Näringsutskottet
kan” och slutar på s. 34 med ”och 1984/85:2878 (c)” bort ha
följande lydelse:

Valet av strategi för energisystemen har, som framhålls i motion 1984/
85:2878 (c), en betydande inverkan på våra möjligheter att upprätthålla
sysselsättningen, förbättra bytesbalansen och minska sårbarheten samtidigt
som miljön värnas. Den strategi som motionärerna förordar ger enligt
utskottets uppfattning de bästa förutsättningarna för att dessa för samhället
viktiga mål skall kunna nås. Utskottet ansluter sig till denna strategi
som i korthet har följande innebörd. Den bygger på ett decentralistiskt
synsätt och utgår ifrån nödvändigheten av hushållning med tillgängliga
resurser. Energianvändningen måste anpassas till naturens eget kretslopp.
En hög energianvändning utgör inget självändamål. Tillförd energi skall
användas effektivt. Energisystemen skall ges en flexibel och lokalt anpassad,
småskalig utformning.

Med utgångspunkt i denna strategi bör riktlinjerna för energipolitiken
ges följande innehåll.

Energipolitiken måste syfta till att skapa ett decentraliserat energisy -

NU 1984/85:30

144

stern baserat på utnyttjande av i huvudsak inhemska förnybara energikällor.
Hushållning med och en effektiv användning av tillgängliga resurser är
ett grundläggande krav. Därigenom erhålls de bästa förutsättningarna för
att anspråken på resurshushållning, ekologisk balans, god miljö, hög säkerhet,
försöijningstrygghet, ökad sysselsättning och en stark ekonomi skall
kunna tillgodoses. För att energisystemet på ett miljövänligt sätt skall
kunna styras över mot användning av förnybara energikällor är en medveten
hushållning med energikvalitet av stor vikt. En framgångsrik satsning
på inhemska energikällor har en direkt och stor betydelse för bytesbalansen.
Det är särskilt betydelsefullt att den praktiska introduktionen av dessa
energikällor underlättas genom att fungerande distributions- och marknadssystem
byggs upp. Stimulans av småskaliga energisystem ger vidare
medborgarna bättre möjligheter till överblick, inflytande och kontroll över
energisystemen.

Utskottet vill härutöver kraftigt betona vikten av att den energipolitik
som fördes under perioden 1976-1982 fullföljs och fördjupas. Den återgång
till en centralistisk och storskalig energipolitik som i viktiga delar
utgör bakgrund till vissa av förslagen i den nu behandlade propositionen
kan inte accepteras.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig
till vad utskottet här har anfört. Därigenom tillgodoses det nu aktuella
yrkandet i motion 1984/85:2878 (c). Vad som föreslås i här aktuella delar
av motionerna 1984/85:559 (m) och 1984/85:2876 (m) ger mot bakgrund av
vad nu har anförts inte anledning till någon meningsyttring av riksdagen.
Alltså avstyrks dessa delar av motionerna liksom propositionen i nu behandlad
del.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2878 yrkande 1 a och
med avslag på proposition 1984/85:120 moment 7 i ifrågavarande
del och motionerna 1984/85:559 yrkande 11 och 1984/85:2876
yrkande 2, båda i ifrågavarande del, godkänner av utskottet
angivna riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken i den mån de
inte omfattas av utskottets hemställan under 2 och 37-39.

3. Urdrifttagande av kärnkraften (mom. 2)

Sten Svensson, Per Westerberg, Per-Richard Molén och Lars Ahlström
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 36 med ”Utskottet
delar” och slutar på s. 37 med ”behandlad del” bort ha följande
lydelse:

NU 1984/85:30

145

Utskottet vill här, såsom görs i motion 1984/85:2876 (m), först erinra om
att de röstande vid folkomröstningen inte tog ställning mellan å ena sidan
avveckling inom tio år och å andra sidan avveckling senast år 2010. Varken
årtalet 2010 eller att reaktorernas livslängd skulle vara 25 år fanns angivet i
linje 1- eller linje 2-alternativen såsom de var utformade på röstsedlarna.
Under kampanjens gång gjordes emellertid från linje 2:s sida en snabb
uppskattning av kärnkraftverkens tekniska livslängd. Den bedömdes därvid
uppgå till endast 25 år. Därav drogs slutsatsen att de kärnkraftverk som
skulle komma att tas i bruk år 1985 borde avvecklas senast år 2010.

Utskottet ansluter sig inte till bedömningen om en högst 25-årig livslängd
för kärnkraftverken. Det finns nu allt större anledning att anta att kärnkraftverken
med fullgod säkerhet skall kunna drivas under längre tid än 25
år. I propositionen framhålls att avvecklingen av kärnkraftsreaktorerna
inte skall ske i kronologisk ordning utan med hänsyn till säkerhet och
ekonomi. Regeringen utesluter inte att de tidigast idrifttagna kärnkraftverken
kan komma att drivas i mer än 25 år. Det är då, anser utskottet,
ologiskt att hävda att de senast idrifttagna anläggningarna bara skulle
kunna drivas i 25 år.

Vidare bör noteras att folkomröstningen avsåg kärnkraftverk. De röstande
tog således inte ställning till användningen av kämvärmereaktorer av
den typ som den av AB Asea-Atom marknadsförda Securereaktom representerar.

Utskottet vill understryka att en förtida avstängning av kärnkraftsreaktorerna,
dvs. innan det ekonomiskt eller säkerhetsmässigt kan motiveras,
kommer att innebära ett mycket stort samhällsekonomiskt slöseri. Vid den
aktuella tiden kan kärnkraftsreaktorerna bedömas producera elenergi till
ett mycket lågt pris.

Ett beslut att avveckla kärnkraften skulle under dessa omständigheter
således innebära betydande förluster. Det finns, såsom påpekas i moderata
samlingspartiets motion, inte anledning att nu ta ställning till kärnkraftens
avveckling. Närmare erfarenheter av kärnkraftsdriften bör inhämtas innan
någon bedömning görs av när kärnkraftverken måste tas ur drift. Beaktas
bör även att det pågår ett kontinuerligt arbete på att utveckla och förbättra
de existerande anläggningarna. Som framhålls i motionen är våra kunskaper
om alternativa energikällors möjligheter att bidra till energiförsörjningen
ännu alltför begränsade. Ju längre kärnkraftverken kan hållas i drift
desto större blir vår handlingsfrihet vid valet av energiformer. Utskottet
föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig till vad
utskottet har anfört i detta ämne. Utskottet tillstyrker sålunda motionerna
1984/85:559 (m) och 1984/85: 2876 (m), båda i här aktuell del. Motionerna
1984/85:2878 (c), 1984/85:1516 (c) och 1984/85:2865 (vpk), vilkas innebörd
i här behandlad del inte går att förena med vad utskottet har anfört om
kärnkraftsavvecklingen, avstyrks.

10 Riksdagen 1984185. 17 sami. Nr 30

NU 1984/85:30

146

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande urdrifttagande av kärnkraftverken

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:559 yrkande 11 i
ifrågavarande del och motion 1984/85:2876 yrkandena 1 och 2,
det senare i ifrågavarande del, och med avslag på proposition
1984/85:120 moment 7 i ifrågavarande del och motion 1984/
85:1516 yrkande 5, motion 1984/85:2865 yrkande 1 och motion
1984/85:2878 yrkande 2 i ifrågavarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Urdrifttagande av kärnkraftverken (mom. 2)

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och Oswald Söderqvist (vpk)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 36 med ”Utskottet
delar” och slutar på s. 37 med ”behandlad del” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser, i överensstämmelse med vad som närmare utvecklas i
motion 1984/85:2878 (c), att en avvecklingsplan för kärnkraften nu bör
upprättas. Ett väsentligt skäl för detta är att den politiska viljan att genomföra
avvecklingsbeslutet därigenom klart manifesteras. Syftet med en sådan
plan skulle vara att dels ange riktlinjer för hur det framtida energisystemet
skall utformas, dels förhindra att förutsättningarna för ett sådant
energisystem rycks undan genom felaktiga signaler till såväl enskilda som
investerare och beslutsfattare inom näringsliv och kommuner. I planen bör
anges både en tidpunkt när utfasningen av reaktorer måste vara påbörjad
och en tidpunkt när avvecklingen skall vara genomförd. En avvecklingsplanering
skall vidare utgå ifrån att några kärnkraftverk med hänsyn till
ekonomi, miljö och säkerhet måste stängas av innan de har använts i 25 år.
Hittills vunna erfarenheter från drift av kärnkraftsreaktorer talar för att
den reella tekniska livslängden inte överstiger 20 år såvida inte avsevärda
kompletterande investeringar görs i reaktorerna. Planeringen bör även
innefatta en beredskapsplan för snabbavveckling av kärnkraftsreaktorerna
i händelse av en katastrofsituation.

Ytterligare bör avvecklingsplanen omfatta åtgärder syftande till att stimulera
satsningar på effektivare energianvändning, energisparande och
alternativa energikällor, såsom inhemska bränslen. Det är framför allt
väsentligt att marknaden för sådana satsningar inte rycks undan genom en
felaktig avsättning av den elström som produceras i kärnkraftverk.

Utskottet vill framhålla att det krävs ytterligare precisering av det konkreta
innehållet i en avvecklingsplan för kärnkraften. Regeringen bör snarast
återkomma till riksdagen med förslag till en avvecklingsplanering i
enlighet med de riktlinjer som här har redovisats och i övrigt angetts i
motion 1984/85:2878 (c).

NU 1984/85:30

147

Utskottet tar följaktligen avstånd från den alltför passiva attityd som
regeringen nu intar i avvecklingsfrågan. Den strider på ett anmärkningsvärt
sätt mot socialdemokratins tidigare ställningstagande.

Av vad utskottet här har anfört framgår vidare att utskottet inte ansluter
sig till de tankegångar som framförs i detta ämne i motionerna 1984/85:559
(m) och 1984/85:2876 (m). Påståendet i den sistnämnda motionen om att
handlingsfriheten ökar ju längre kärnkraftverken kan hållas i drift finnér
utskottet vara missvisande. Det torde tydligt framgå av vad utskottet har
anfört och av vad i övrigt anförs i motion 1984/85:2878 (c) att förhållandet
är det motsatta.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet motion 1984/85:2878 (c) i här
aktuell del. Ett bifall till utskottets förslag tillgodoser i allt väsentligt även
motionerna 1984/85:1516 (c) och 1984/85:2865 (vpk) i här aktuella delar.
Däremot avstyrker utskottet propositionen, motion 1984/85:559 och motion
1984/85:2876 (m), alla i ifrågavarande del.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande urdrifttagande av kärnkraftverken

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:1516 yrkande 5 och
motion 1984/85:2878 yrkande 2 i ifrågavarande del, med anledning
av motion 1984/85: 2865 yrkande 1 och med avslag på proposition
1984/85:120 moment 7 i ifrågavarande del och motion
1984/85:559 yrkande 11 i ifrågavarande del och motion 1984/
85:2876 yrkandena 1 och 2, det senare i ifrågavarande del, som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Kärnkraftsavvecklingen (mom. 3)

Sten Svensson, Per Westerberg, Per-Richard Molén och Lars Ahlström
(alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar med
”Utskottet noterar” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser det med hänsyn till vad som tidigare har anförts inte
motiverat att föreslå riksdagen att fatta ett sådant beslut som förordas i
motion 1984/85:2864 (c). Motionen avstyrks sålunda.

6. Kärnkraftsavvecklingen (mom. 3)

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och Oswald Söderqvist (vpk)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar med ”Utskottet
noterar” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till motionärernas förslag. Riksdagen bör sålunda

NU 1984/85:30

148

uttala sitt gillande av de mål och riktlinjer som redovisas i planen. Givetvis
bör beaktas att vissa inslag i avvecklingsplanen har blivit inaktuella. Ett
sådant uttalande skulle öka trovärdigheten i riksdagens avvecklingsbeslut
grundat på folkomröstningen om kärnkraft. Den nu framlagda propositionen
kan tolkas som ett försök att ge utrymme för riksdagen att längre fram
svika de löften om avveckling som gavs i folkomröstningen. Varje tvivel på
denna punkt bör enligt utskottets mening nu undanröjas. Det är anmärkningsvärt
att socialdemokraterna i näringsutskottet inte nu ställer sig bakom
de krav som deras parti tidigare har begärt att riksdagen skall ansluta
sig till. Utskottet tillstyrker sålunda motion 1984/85:2864 (c).

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande kärnkraftsavvecklingen

att riksdagen med bifall till motion 1984/85: 2864 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet har anfört.

7. Riktlinjer för energianvändningen (mom. 4)

Sten Svensson, Per Westerberg, Per-Richard Molén och Lars Ahlström
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 41 med ”Utskottet
vill” och slutar på s. 42 med ”och 1984/85: 2871 (c)” bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill med instämmande i vad som anförs i motion 1984/85: 2876
(m) framhålla att en stor del av de subventioner som under de senaste åren
har satts in för att stimulera till förbättrad energihushållning har varit
onödiga. Den totala energianvändningen har minskat betydligt, men det är
huvudsakligen marknadskrafterna och inte statsingripanden som har
svarat för de gynnsamma förändringarna. Enligt utskottets uppfattning bör
den grundsyn som kommer till uttryck i motion 1984/85: 2876 (m) fortsättningsvis
prägla energipolitiken i den del som nu behandlas. Följaktligen
avstyrker utskottet den nu behandlade delen av propositionen liksom
ifrågavarande delar av motionerna 1984/85:2878 (c) och 1984/85:2871 (c),
vilkas syfte förefaller att väsentligen sammanfalla med propositionens.
Utskottet tillstyrker sålunda motion 1984/85:2876 (m) i den här aktuella
delen.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande riktlinjer för energianvändningen

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2876 yrkande 3 och
med avslag på proposition 1984/85: 120 moment 8 i ifrågavarande
del, motion 1984/85:2871 yrkande 1 och motion 1984/85:2878
yrkande 1 e godkänner av utskottet angivna riktlinjer.

NU 1984/85:30

149

8. Riktlinjer för energianvändningen (mom. 4)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 41 med ”Utskottet
vill” och slutar på s. 42 med ”och 1984/85: 2871 (c)” bort ha följande
lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1984/85:2878 (c) om
energihushållning och effektivare energianvändning.

Grundläggande för energipolitiken bör vara hushållning med tillgängliga
resurser. Detta innebär att strävan skall vara att inte använda mer högvärdig
energi än vad vaije situation kräver.

Det bör understrykas att energisparverksamheten inte får förkvävas
genom införande av central kontroll och missriktat byråkratiskt tvång utan
i stället bör stimuleras av samhället. Ett fortsatt och förstärkt energisparbidrag
bör utgå.

Industrisektorns utveckling behöver, såsom påpekas i motionen, inte
förutsätta en ökad energianvändning. Målet att energisystemet på ett miljövänligt
sätt skall styras över mot användning av förnybara energikällor är
för sitt förverkligande beroende av en medveten hushållning med elenergi,
värme och drivmedel.

Det är av avgörande betydelse för den framtida utformningen av energisystem
att produktionen av elenergi och elvärme sker på ett sådant sätt att
tillförd energi utnyttjas effektivt och för rätt ändamål. Elenergi bör på sikt
främst utnyttjas för ändamål där den har uppenbara fördelar jämfört med
andra energislag.

Som anförs i motionen torde transportområdet vara den minst påverkbara
sektorn när det gäller energianvändningen. Utskottet vill dock här
peka på att centerpartiet i annat sammanhang har framfört krav på en
kraftfull satsning på inhemsk produktion av motoralkoholer, främst etanol,
i syfte att ge ett alternativ till oljebaserade drivmedel.

Såsom framhålls i den avvikande meningen till bostadsutskottets yttrande
bör såvitt gäller energisparande i byggnadsbeståndet det sparmål stå
fast som år 1981 formulerades av den dåvarande trepartiregeringen. Detta
sparmål, som har godtagits av riksdagen, innebär att bruttoanvändningen
av energi i det befintliga byggnadsbeståndet under 1980-talet skall minska
med 48 TWh.

Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Därmed blir motion 1984/85:2878 (c) i här berörd del helt
tillgodosedd liksom ifrågavarande del av motion 1984/85:2871 (c) i det
väsentliga. Även vad som motivledes har anförts i detta ämne i motion
1984/85:2865 (vpk) skulle i allt väsentligt tillgodoses.

Däremot låter sig inte ett sådant uttalande förenas med vad som i nu
aktuell del anförs i motion 1984/85:2876 (m).

NU 1984/85:30

150

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande riktlinjer för energianvändningen

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2878 yrkande le,
med anledning av motion 1984/85:2871 yrkande 1 och med avslag
på proposition 1984/85:120 moment 8 i ifrågavarande del
och motion 1984/85:2876 yrkande 3 godkänner av utskottet angivna
riktlinjer.

9. Utredning om eleffektivitet (mom. 5)

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och Hugo Bergdahl (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar med ”Utskottet
finnér” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna att en av de viktigaste energipolitiska
uppgifterna framöver är att kartlägga och ta till vara möjligheterna
till ytterligare effektivitetsvinster inom elanvändningen. En särskild
utredning med den inriktning som motionärerna föreslår - och som tidigare
1981 års energikommitté har föreslagit - bör därför tillsättas.

Den bör främst inrikta sig på att studera åtgärder som syftar till ökad
eleffektivitet inom hushållssektorn och inom offentlig service. Regeringen
bör med utgångspunkt i vad här har anförts och i övrigt vad som i detta
ämne föreslagits i motion 1984/85:2870 (fp) låta närmare utreda frågan om
effektivare elanvändning. Motionen tillstyrks sålunda i ifrågavarande del.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande utredning om eleffektivitet

att riksdagen med bifall till motion 1984/85: 2870 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Hushållningsplan för elanvändningen (mom. 6)

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som böljar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att regeringen för att säkra att
kärnkraften kan avvecklas på ett miljömässigt acceptabelt sätt bör låta
utarbeta en hushållningsplan för elanvändningen.

Hushållningsplanen bör bygga på en energistrategi som utgår ifrån att
elkraften i första hand skall användas för att tillgodose ändamål där den
svårligen kan ersättas med annan energi. I anslutning till kärnkraftsavvecklingen
måste elanvändningen begränsas.

Planen skall omfatta åtgärder för att styra elanvändningen i riktning mot

NU 1984/85:30

151

större effektivitet, så att varje utnyttjad kilowatttimme gör största möjliga
nytta. En medveten samhällelig insats på detta område är, såsom motionärerna
påpekar, nödvändig. Annars kan det uppstå en tvångssituation där
en högt uppdriven elanvändningsnivå medför ett kraftigt tryck i riktning
mot utbyggnad av återstående älvar och uppförande av kolkondensverk i
stor skala. Ingetdera är miljömässigt acceptabelt. En plan för hushållning
med elenergi är således nödvändig för att uttalandena om kärnkraftsavveckling
skall bli trovärdiga.

Enligt utskottets uppfattning erfordras olika samhälleliga styrmedel för
att målet att öka eleffektiviteten skall kunna nås. Den föreslagna statliga
hushållningsplanen bör innefatta sådana styrmedel. Ytterligare utgångspunkter
för den hushållningsplan som nu bör utarbetas finns i motion 1984/
85: 2208 (vpk), vilken utskottet tillstyrker.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. beträffande hushållningsplan för elanvändningen

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2208 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Skatt på elektrisk kraft (mom. 8)

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och Oswald Söderqvist (vpk)
anser att den del av utskottets yttrande på s.44 som böijar med
”Näringsutskottet instämmer” och slutar med ”motion 1984/85:2863 (c)”
bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet instämmer i vad skatteutskottet har anfört. Samtidigt
vill utskottet betona att skatteåterbäringen inte får tillämpas på ett sådant
sätt att inhemska bränslen konkurreras ut av skattefri elenergi. Följaktligen
avstyrker utskottet den här behandlade delen av motion 1984/85:2863
(c).

12. Mål för energianvändningen (mom. 9)

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och Oswald Söderqvist (vpk)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 45 som böijar med ”Näringsutskottet
gör” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet anser i överensstämmelse med vad som anförs i motion
1984/85:2878 (c) att energipolitiken bör inriktas mot en långsiktig total
användning på 300 TWh per år, varav ca 100 TWh elenergi. I likhet med
vad som uttalas i en avvikande mening till bostadsutskottets yttrande
finner näringsutskottet det vara anmärkningsvärt och en svaghet i propositionen
att regeringen inte gör några egna bedömningar om den framtida

NU 1984/85:30

152

energianvändningen utan förlitar sig på bedömningar som har gjorts av
vissa myndigheter och organisationer. Utskottet vill här också peka på det
positiva sambandet mellan lågt energiutnyttjande och låg miljöpåverkan.
Genom att inte uppställa ett ambitiöst mål för energianvändningen frånhänder
sig regeringen indirekt en möjlighet att påverka miljön i gynnsam
riktning. Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen
ansluter sig till vad utskottet här har anfört. Därigenom tillgodoses helt det
här behandlade önskemålet i motion 1984/85:2878 (c) och väsentligen
kravet i motion 1984/85:2863 (c).

dels att utskottet under 9 bort hemställa

9. beträffande mål för energianvändningen

att riksdagen med anledning av proposition 1984/85:120 moment 8
i ifrågavarande del och motion 1984/85:2863 yrkande 1 och med
bifall till motion 1983/84:2878 yrkande lc som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Utbildning och rådgivning m. m. för att spara energi (mom. 12)

Sten Svensson, Per Westerberg, Per-Richard Molén och Lars Ahlström
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 48 som börjar med ”Utskottet
instämmer” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1984/85:2875 (m) bör en betydande del av de
utbildningsåtgärder det här är frågan om kunna ombesörjas av kommersiella
utbildningsorganisatörer. Den utbildning som kan räknas till kompletterande
yrkesutbildning bör i första hand överföras till skolväsendet. I
viss mån kan den också överföras till arbetsmarknadsutbildningen.

Förutsättningarna för avgiftsfinansiering av rådgivningsverksamheten
ökar, såsom motionärerna påpekar, efter hand som det visar sig att kunderna
är villiga att betala åsatt pris. Utgifterna under detta anslag borde för
budgetåret 1985/86 uppgå till ca 13 milj. kr.

dels att utskottet under 12 bort hemställa

12. beträffande utbildning och rådgivning m. m.för att spara energi
att riksdagen med anledning av proposition 1984/85:120 punkt
E4 och med bifall till motion 1984/85:2875 yrkande 2 till Utbildning
och rådgivning m.m. för att spara energi för budgetåret
1985/86 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
1000 kr.

NU 1984/85:30

153

14. Kommunal energiplanering (morn. 13)

Sten Svensson, Per Westerberg, Per-Richard Molén och Lars Ahlström
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 49 som börjar med ”Sorn
framgår” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet anser i likhet med vad moderata samlingspartiets företrädare
i bostadsutskottet har anfört att kommunernas planering på energiområdet
bör inskränkas till deras egen energidistribution, som det kommunala
energiverket normalt ansvarar för. Lagen om kommunal energiplanering
öppnar på ett olyckligt sätt möjligheter till kommunalt godtycke.

Enligt utskottets uppfattning kan energifrågorna förväntas bli uppmärksammade
i den kommunala planeringen utan särskilda lagbestämmelser.
Erforderligt informationsutbyte mellan kommunerna och företagen rörande
produktion, distribution och konsumtion av energi bör utan svårigheter
kunna åstadkommas utan lagstadgad uppgiftsplikt. Lagen om kommunal
energiplanering bör därför snarast upphävas.

Vidare bör den nämnda ändringen i ellagen upphävas. Ändringen har
medfört att kommunfullmäktige kan fatta beslut som innebär att många
fastighetsägare berövas möjligheten att använda värmepumpar. Därmed
kan i många fall ett rationellt val av uppvärmningsmetod motverkas, något
som i sin tur kan leda till ökad ekonomisk belastning för enskilda konsumenter.

Vad nu anförts om lagen om kommunal energiplanering och om ellagen
går i allt väsentligt tillbaka på reservationer (m, fp) till bostadsutskottets
nämnda betänkande BoU 1984/85:6. Det ligger också helt i linje med
kravet i motion 1984/85:2876 (m).

Näringsutskottet anser liksom moderata samlingspartiets företrädare i
bostadsutskottet att riksdagen skall göra det i motionen begärda tillkännagivandet.

dels att utskottet under 13 bort hemställa

13. beträffande kommunal energiplanering

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2876 yrkande 14 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

15. Detaljplanering (mom. 14)

Sten Svensson, Per Westerberg, Per-Richard Molén och Lars Ahlström
(alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 50 som börjar med
”Utskottet vill” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande
lydelse:

Detaljreglering av åtgärder för att nå energipolitiska mål är icke önsk

NU 1984/85:30

154

värda. Utskottet finnér därför inte skäl för riksdagen att på grundval av
vad som sägs i motion 1984/85:2878 (c) göra något uttalande till regeringen.
Den här behandlade delen av motionen avstyrks följaktligen.

16. Detaljplanering (mom. 14)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 50 som böljar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:

Det är motiverat att riksdagen, såsom anförs i motion 1984/85:2878 (c),
genom ett uttalande till regeringen slår fast att tvingande regler och detaljinriktad
planering skall undvikas som instrument för att nå uppsatta energipolitiska
mål.

Det är främst genom stimulanser och frivilliga insatser som målen bör
nås. Bara i undantagsfall kan förbud och detaljinriktad planering accepteras.
Eftersom administrativa styrmedel ofta uppfattas som byråkratiska
och onödiga får de inte avsedd effekt. Utskottet tillstyrker sålunda motion
1984/85:2878 (c) såvitt här är i fråga.

dels att utskottet under 14 bort hemställa

14. beträffande detaljplanering

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2878 yrkande 1 h som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

17. Riktlinjer för elförsörjningen (mom. 16)

Sten Svensson, Per Westerberg, Per-Richard Molén och Lars Ahlström
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 51 som börjar med ”Utskottet
gör” och slutarmed ”och 1984/85:2865 (vpk)” bort ha följande lydelse:

Med instämmande i vad som anförs i motion 1984/85:2876 (m) föreslår
utskottet att riksdagen avslår regeringens förslag till riktlinjer för elförsörjningen.
Utskottet vill liksom motionärerna understryka att en god och
säker försörjning med elenergi är en absolut nödvändighet för Sverige.
Elektricitet har många värdefulla egenskaper, såsom energitäthet, reglerbarhet
och renhet. Dessutom finns det ett unikt mått av flexibilitet i sättet
att producera och distribuera elenergi. Brist på elenergi eller kraftigt höjda
elpriser kan få mycket negativa effekter för det svenska näringslivet.

Som motionärerna påpekar är elförbrukningens tillväxt beroende av
flera faktorer. Den för landets ekonomi så nödvändiga produktionstillväxten
inom industrin kommer att öka efterfrågan på elkraft. Vidare kan
kvalitetshöjande åtgärder i produktionen kräva mera elenergi. Den kanske

NU 1984/85:30

155

viktigaste faktorn är i vilken utsträckning andra energiformer kommer att
ersättas av elenergi. Det kan under 1990-talet komma att uppstå behov av
ytterligare tillskott av elenergi. Vad utskottet här har anfört om elförsörjningen
bör riksdagen ge regeringen till känna som sin mening. Motion
1984/85:2876 (m) tillstyrks sålunda i ifrågavarande del.

Vad som föreslås i motionerna 1984/85:2878 (c) och 1984/85:2865 (vpk)
är inte förenligt med utskottets uppfattning om vilka riktlinjer som skall
gälla för elförsöijningen. Motionerna avstyrks i här behandlad del.

dels att utskottet under 16 bort hemställa

16. beträffande riktlinjer för elförsörjningen

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2876 yrkandena 4 och
5 och med avslag på proposition 1984/85:120 moment 9, motion
1984/85:2865 yrkande 6 och motion 1984/85:2878 yrkande 1 1
[ett, litet L] i ifrågavarande del godkänner av utskottet angivna
riktlinjer.

18. Riktlinjer för elförsörjningen (mom. 16)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 51 som börjar med ”Utskottet
gör” och slutar med ”och 1984/85:2865 (vpk)” bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion 1984/85:2878 (c) kan i det längre perspektivet den
elenergi som behövs för den elspecifika användningen mycket väl produceras
med vattenkraft, vindkraft och kraftvärme (mottryckskraft). Ytterligare
kolanvändning utöver den nuvarande, ca 2 miljoner ton per år, behövs
inte i det svenska energisystemet. Riksdagen bör enligt utskottets mening i
ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet här har anfört.
Utskottet tillstyrker sålunda motion 1984/85:2878 (c). Vad som krävs i
motionerna 1984/85:2876 (m) och 1984/85:2865 (vpk) i detta ämne är inte
förenligt med vad utskottet nu har anfört. Ifrågavarande delar av dessa
motioner avstyrks därför.

dels att utskottet under 16 bort hemställa

16. beträffande riktlinjer för elförsörjningen

att riksdagen med anledning av proposition 1984/85:120 moment
9, med bifall till motion 1984/85: 2878 yrkande 1 1 [ett, litet L] i
ifrågavarande del och med avslag på motion 1984/85:2865 yrkande
6 och motion 1984/85:2876 yrkandena 4 och 5 godkänner
av utskottet angivna riktlinjer.

NU 1984/85:30

156

19. Riktlinjer för elförsörjningen (mom. 16)

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 51 som börjar med ”Utskottet
gör” och slutar med ”och 1984/85:2865 (vpk)” bort ha följande lydelse:

Som vänsterpartiet kommunisterna påpekar i motion 1984/85:2865 (vpk)
bör mot bakgrund av det underlag som nu presenteras i propositionen alla
planer på att anlägga kolkondensverk kunna avskrivas. Riksdagen bör göra
ett uttalande av denna innebörd. Därmed skulle den nu behandlade delen
av motion 1984/85:2865 (vpk) helt tillgodoses. Utskottet avstyrker samtidigt
motionerna 1984/85:2876 (m) och 1984/85:2878 (c).

dels att utskottet under 16 bort hemställa

16. beträffande riktlinjer för elförsörjningen

att riksdagen med anledning av proposition 1984/85:120 moment
9, med bifall till motion 1984/85: 2865 yrkande 6 och med avslag
på motion 1984/85:2876 yrkandena 4 och 5 och motion 1984/
85:2878 yrkande 1 1 [ett, litet L] i ifrågavarande del godkänner
av utskottet angivna riktlinjer.

20. Ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer (mom. 17)

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och Oswald Söderqvist (vpk)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 53 som börjar med ”Utskottet
gör” och slutar med ”ämne avstyrks” bort ha följande lydelse:

Som påyrkas i motionerna 1984/85: 2878 (c), 1984/85:1516 (c) och 1984/
85:2865 (vpk) bör riksdagen avslå regeringens förslag om ersättning för
försenad idrifttagning av kärnreaktorer. De allvarliga brister som finns i
motiveringen för att ersättning för ökade elproduktionskostnader skulle
utges till kärnkraftsföretagen har flera gånger tidigare påtalats bl. a. i
reservationer (c, vpk) till betänkanden av näringsutskottet (NU 1982/83: 33
s. 97, NU 1983/84: 30 s. 105).

Utskottet vill här särskilt fästa uppmärksamheten på hur inkonsekvent
det är att staten med skattefrihet för s. k. avkopplingsbara elpannor väsentligt
ökar kraftbolagens försäljningsmöjligheter och samtidigt betalar ut
ersättning för ökade elproduktionskostnader.

I fråga om ersättning för ökade anläggningskostnader vill utskottet liksom
görs i motion 1984/85:2878 (c) påpeka att driftstarten har skett i god
överensstämmelse med kraftföretagens egna planer. Vidare konstaterar
utskottet att det inte finns utrymme på den elspecifika marknaden för den
produktion som Forsmark 3 kommer att svara för. Hela produktionen
måste avsättas för uppvärmning och till priser långt under den verkliga

NU 1984/85:30

157

produktionskostnaden. En objektiv bedömning i dag ger vid handen att
Forsmark 3 har medfört en överkapacitet vad gäller basproduktion av
elenergi och därmed borde betraktas som en förtida investering.

Sammanfattningsvis bör riksdagen avslå regeringens förslag till ersättning
för försenad idrifttagning av kärnreaktorer.

dels att utskottet under 17 bort hemställa

17. beträffande ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer att

riksdagen med bifall till motion 1984/85:2865 yrkande 3 och
motion 1984/85:2878 yrkande 15 och med anledning av motion
1984/85:1516 yrkande 6 avslår proposition 1984/85:120 punkt
E6.

21. Kärnsäkerhetsforskning (mom. 19)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 54 som börjar med ”Utskottet
räknar” och slutar med ”av motionsyrkandet” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka att kärnsäkerhetsforskningen är av stor betydelse.
Riksdagen bör enligt utskottets uppfattning inte frångå kämkraftinspektionens
bedömningar av medelsbehovet för kärnsäkerhetsforskning
under nästa budgetår. En utvidgning av kostnadsramen med 2224000 kr.
till 46,6 milj. kr. bör sålunda medges. Häri ingår 800000 kr. till de lokala
säkerhetsnämndernas verksamhet. Utskottet tillstyrker sålunda motion
1984/85:2878 (c) i ifrågavarande del.

dels att utskottet under 19 bort hemställa

19. beträffande kärnsäkerhetsforskning

att riksdagen med anledning av proposition 1984/85:120 punkt E
9 och med bifall till motion 1984/85: 2878 yrkande 21 i ifrågavarande
del till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning
för budgetåret 1985/86 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 1000 kr.

22. Skyddet av kärnkraftverk (mom. 20)

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och Oswald Söderqvist (vpk)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 55 som börjar med ”Utskottet
hänvisar” och slutar med ”motion 1984/85:761 (c)” bort ha följande
lydelse:

Som framhålls i motion 1984/85:761 (c) krävs det för kärnkraftverken

NU 1984/85:30

158

särskilda säkerhetsåtgärder från polisens sida. Det kan inte accepteras att
polisbevakningen vid kärnkraftverken av statsfinansiella skäl minskas under
den nivå som motiveras av anläggningarnas särskilda farlighet och
sårbarhet inför haverier och angrepp av olika slag. Det synes också förenligt
med riksdagens principiella ställningstagande (prop. 1980/81:13, JuU
1980/81:24, rskr. 1980/81:210) i fråga om avgiftsbeläggning av polisbevakning
att kärnkraftverkens ägare får betala de kostnader som polisinsatserna
vid kärnkraftsanläggningarna förorsakar. Utskottet finnér det väl så
motiverat att denna verksamhet avgiftsbeläggs som att staten kräver ersättning
för ordningshållningen vid offentliga tillställningar anordnade i
vinstsyfte och för bevakning av vissa vägtransporter. Kärnkraftverken
drivs i kommersiellt syfte, och deras verksamhet är från säkerhets- och
sårbarhetssynpunkt mycket speciell. Utskottet vill också erinra om riksdagens
beslut föregående år (prop. 1983/84:173, TU 1983/84: 31, rskr. 1983/
84:335) om att avgifter skall tas ut från SAS för bl. a. polisens kostnader
vid SAS flygpassagerarterminal i Malmö, ett beslut som stämmer väl
överens med vad utskottet här har sagt.

Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av här angiven innebörd.
Motionen tillstyrks sålunda.

dels att utskottet under 20 bort hemställa

20. beträffande skyddet av kärnkraftverk

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:761 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

23. Transport av kärnämnen (mom. 21)

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 55 som börjar med ”Utskottet
utgår” och slutar med ”hänvisning härtill” bort ha följande lydelse:

Som motionärerna mycket riktigt påpekar har det visat sig att transporter
i de olika leden av kärnbränslecykeln innebär betydande problem. En
rad oklarheter råder om hur dessa transporter skall ske i framtiden. Med
den storlek som det svenska kärnkraftsprogrammet har fått rör det sig om
betydande mängder farligt gods. Regeringen bör låta utarbeta en fullständig
och detaljerad redogörelse för hur ifrågavarande transporter skall ske,
bl. a. med angivande av vilka fartyg som skall användas och hur personalen
skall skyddas. Utskottet tillstyrker sålunda yrkandet i motion 1984/
85:2638 (vpk) om ett uttalande av riksdagen i detta ämne.

dels att utskottet under 21 bort hemställa

21. beträffande transport av kärnämnen

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2638 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1984/85:30

159

24. Urdrifttagande av Ringhals 2 (mom. 22)

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och Oswald Söderqvist (vpk)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 56 som böijar med ”Utskottet
har” och slutar med ”och 1984/85:2638 (vpk)” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, med instämmande i vad som sägs i motion 1984/85:2878
(c), att kämkraftsblocket Ringhals 2 bör tas ur drift så snart Forsmark 3
och Oskarshamn 3 är i kommersiell drift. Regeringen bör snarast vidta de
åtgärder som erfordras för att så skall ske. Utskottet föreslår att riksdagen
ansluter sig till den berörda delen av motionsyrkandet genom ett uttalande
av denna innebörd. Detta skulle också väsentligen tillgodose kravet i
motionerna 1984/85:2638 (vpk) och 1984/85:1421 (c).

dels att utskottet under 22 bort hemställa

22. beträffande urdrifttagande av Ringhals 2

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2878 yrkande 2 i
ifrågavarande del och med anledning av motion 1984/85:2638
yrkande 3 och motion 1984/85:1421 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

25. Byte av ånggeneratorer vid Ringhals 2 (mom. 23)

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och Oswald Söderqvist (vpk)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 57 som böijar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”motion 1984/85:891 (c)” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1984/85:2878 (c) är det nödvändigt att den föreslagna
investeringen prövas mot andra möjligheter att producera motsvarande
värme. När Forsmark 3 och Oskarshamn 3 har kommit i full produktion
finns det nämligen, som motionärerna påpekar, inte utrymme på marknaden
för den elenergi som Ringhals 2 kan producera om den inte avsätts som
avkopplingsbar eleenergi för värmeproduktion. Elleveranserna måste vara
avbrytbara för att kostbara investeringar i ytterligare reserveffekt skall
kunna undvikas. Den nämnda typen av elleveranser innebär dels ett lägre
pris som sannolikt gör ombyggnaden av Ringhals 2 direkt olönsam, dels en
direkt konkurrens med den konvertering till inhemska bränslen som pågår.
Om, i stället för att Ringhals 2 byggs om, motsvarande investeringar görs i
konvertering från olja till inhemska bränslen skapas möjlighet till en större
värmeproduktion än vad Ringhals 2 kan prestera. Den totala kostnaden per
kWh för värmekonsumenten blir lägre. Dessutom erhålls bl. a. följande
positiva effekter:

— Ca 1000 nya årsarbeten kommer till stånd utöver dem som måste
ersättas när Ringhals 2 läggs ner.

NU 1984/85:30

160

— Mängden utbränt kärnbränsle som måste hanteras och förvaras under
hundratusentals år minskar.

— Strålningsriskerna minskar.

— Marknaden för inhemska bränslen förstärks och möjligheterna till angelägna
rationaliseringar inom branschen ökar.

— Investeringarna görs i framtidsalternativ i stället för i avvecklingsalternativ.

Med hänvisning till vad här har anförts tillstyrker utskottet motion 1984/
85:2878 (c) i ifrågavarande del. Därmed tillgodoses också väsentliga önskemål
i motion 1984/85:891 (c).

dels att utskottet under 23 bort hemställa

23. beträffande byte av ånggeneratorer vid Ringhals 2

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2878 yrkande 2 i
ifrågavarande del och med anledning av motion 1984/85:891 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

26. Återkallelse av tillstånd att bedriva kärnteknisk verksamhet (mom. 24)

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och Oswald Söderqvist (vpk)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 59 som böijar med ”Utskottet
gör” och slutar med ”ifrågavarande del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att en förutsättning för att
driftstillstånd inte skall återkallas måste vara att reaktorinnehavaren bedriver
nödvändig forsknings- och utvecklingsverksamhet och avsätter tillräckliga
medel för kärnkraftens avveckling. 15 § kärntekniklagen bör därför
nu ändras såsom föreslås i motion 1984/85:2878 (c) och som också är
innebörden av förslaget i motion 1984/85:1679 (c). Den bör sålunda utformas
enligt de kriterier för återkallelse av driftstillstånd som atomlagstiftningskommittén
har angivit i sitt förslag till lagtext och som innebär en
vidgad tillämpning av återkallelseinstitutet. Regeringen bör snarast förelägga
riksdagen förslag i enlighet med vad nu har sagts.

dels att utskottet under 24 bort hemställa

24. beträffande återkallelse av tillstånd att bedriva kärnteknisk verksamhet att

riksdagen med bifall till motion 1984/85:1679 yrkande 5 och
motion 1983/84:2878 yrkande 27, båda i ifrågavarande del, som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1984/85:30

161

27. Upparbetning av använt kärnbränsle m. m. (mom. 25)

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och Oswald Söderqvist (vpk)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som boljar på s. 59 med ”Utskottet
vill” och slutar på s. 60 med ”använt kärnbränsle” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser liksom motionärerna att avgörande skäl talar för att
riksdagen nu föreskriver förbud mot upparbetning. Ett sådant förbud framstår
som en naturlig följd av Sveriges anslutning till Förenta nationernas
icke-spridningsfördrag. Utskottet instämmer alltså i motionsyrkandena på
denna punkt. Regeringen bör med beaktande av tidigare ingångna upparbetningsavtal
utarbeta förslag till övergångsbestämmelser och dessutom
framlägga en plan för återtagande av använt kärnbränsle som har utskeppats
men ännu ej upparbetats. Vidare bör ett lagstadgat förbud mot export
av använt kärnbränsle införas. Förslag härom bör framläggas för riksdagen
med det snaraste.

dels att utskottet under 25 bort hemställa

25. beträffande upparbetning av använt kärnbränsle m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:1679 yrkande 5 i
ifrågavarande del, motion 1984/85:2638 yrkande 9 och motion
1984/85:2878 yrkandena 12 och 27, det sistnämnda i ifrågavarande
del, och med anledning av motion 1984/85:2638 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

28. Utförsel av utrustning och teknologi på kärnenergiområdet (mom. 26)

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och Oswald Söderqvist (vpk)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 60 som börjar med ”Utskottet
står” och slutar med ”ifrågavarande del” bort ha följande lydelse:

Det regelsystem rörande export av kärnkraftsutrustning som nu finns -och som i någon mån har byggts ut genom den nya lagen — ger vissa
möjligheter till kontroll av syftet med den export som blir aktuell. Någon
garanti för att utrustningen endast kommer till civil användning går det
dock inte att få. Flera stater, bl. a. i tredje världen, uppges — såsom
påpekades i en reservation (c, vpk) till näringsutskottets betänkande NU
1983/84:17 — vara i färd med att utveckla egna kärnvapen. Denna process
möjliggörs genom import av utländsk kärnkraftsteknologi. Detta är ett
starkt skäl för ett sådant totalförbud mot export på kärnenergiområdet som
föreslås i de här aktuella motionerna. Ett annat viktigt skäl är att Sverige
genom en utökad export på detta område blir alltmer bundet till kärnkrafts -

11 Riksdagen 1984185. 17 sami. Nr 30

NU 1984/85:30

162

tekniken - ett förhållande som står i stark motsättning mot den genom
folkomröstningen fastslagna principen att kärnkraftsanvändningen i vårt
land skall avvecklas. Regeringen bör med det snaraste framlägga förslag
till lagändring i enlighet med vad här har anförts. Utskottet räknar med att
regeringen, i avvaktan på att en lagändring av nu föreslagen art har genomförts,
noga följer berörda företags verksamhet inom exportområdet.

dels att utskottet under 26 bort hemställa

26. beträffande utförsel av utrustning och teknologi på kärnenergiområdet att

riksdagen med bifall till motion 1984/85:1679 yrkande 5 i
ifrågavarande del, motion 1984/85:2638 yrkande 7 och motion
1984/85:2878 yrkande 27 i ifrågavarande del och med avslag på
motion 1984/85:2638 yrkande 8 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

29. Lokala säkerhetsnämnder (mom. 27)

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och Oswald Söderqvist (vpk)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med ”Utskottet
vidhåller” och slutar med ”lokala säkerhetsnämnder” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning. Regeringen bör, anser utskottet,
med det snaraste lägga fram förslag om en sådan lagändring att
lokal säkerhetsnämnd blir obligatorisk även i Nyköpings och Västerås
kommuner.

dels att utskottet under 27 bort hemställa

27. beträffande lokala säkerhetsnämnder

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2878 yrkande 27 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

30. Antalet reaktorer (mom. 28)

Sten Svensson, Per Westerberg, Per-Richard Molén och Lars Ahlström
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 61 med ”Utskottet
anser” och slutar på s. 62 med ”ifrågavarande del” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser fortfarande att det nu saknas skäl för att det här berörda
området av kärnkraftsprogrammet skall regleras genom lagstiftning. Som

NU 1984/85:30

163

föreslås i motion 1984/85:559 (m) bör riksdagen nu genom ett uttalande
göra klart att det inte finns några politiska hinder för bruk av kärnvärmereaktorer
av Secure-typ. Dessa reaktorer uppfyller högt ställda säkerhetsoch
miljökrav. Folkomröstningen gällde heller inte denna typ av reaktorer.

dels att utskottet under 28 bort hemställa

28. beträffande antalet reaktorer

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:559 yrkande 11 i
ifrågavarande del och med avslag på motion 1984/85:2878 yrkande
27 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

31. Antalet reaktorer (mom. 28)

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och Oswald Söderqvist (vpk)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som böljar på s. 61 med ”Utskottet
anser” och slutar på s. 62 med "ifrågavarande del” bort ha följande
lydelse:

Utskottet instämmer i kravet i motion 1984/85:2878 (c) på att regeringen
utan dröjsmål skall lägga fram förslag om erforderliga bestämmelser om
maximiantalet kärnreaktorer. Förslaget bör också innehålla uttrycklig angivelse
av den tidpunkt då kärnkraftsavvecklingen skall ha slutförts. De i
motionen angivna kraven står helt i överensstämmelse med vad riksdagen
tidigare klart har uttalat som ett önskemål. En lagreglering av här angiven
art innebär ett uttryckligt förbud mot byggande av kärnvärmereaktorer.
Inte heller bridreaktorer kan uppföras i landet.

dels att utskottet under 28 bort hemställa

28. beträffande antalet reaktorer

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2878 yrkande 27 i
ifrågavarande del och med avslag på motion 1984/85:559 yrkande
11 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

32. Förbud mot uranprospektering och uranbrytning (mom. 29)

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och Oswald Söderqvist (vpk)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 62 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Det svenska kärnkraftsprogrammet är nu klart tidsbegränsat. Det råder
enighet om att det uran som erfordras för det kan anskaffas från andra

NU 1984/85:30

164

länder. Följaktligen behövs inte någon uranbrytning i Sverige — en verksamhet
som f. ö. knappast skulle kunna bli lönsam. Två andra omständigheter
som motiverar att uranbrytning förbjuds är att en sådan skulle kunna
bidra till att öka riskerna för kärnvapenspridning och att den skulle vara
förenad med mycket stora miljöproblem. De angivna skälen talar, anser
utskottet, starkt för att uranbrytning och då naturligen även uranprospektering
helt förbjuds. Regeringen bör därför snarast förelägga riksdagen
förslag till lagstiftning av denna innebörd. De här aktuella kraven i motionerna
1984/85:2878 (c), 1984/85:1679 (c) och 1984/85:2638 (vpk) bör tillgodoses
genom att riksdagen uttalar detta.

dels att utskottet under 29 bort hemställa

29. beträffande förbud mot uranprospektering och uranbrytning
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:1679 yrkande 5 i
ifrågavarande del, motion 1984/85:2638 yrkande 1 och motion
1984/85:2878 yrkande 27 i ifrågavarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

33. Statens kärnbränslenämnds verksamhet (mom. 30)

Sten Svensson, Per Westerberg, Per-Richard Molén och Lars Ahlström
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 64 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion 1984/85:2875 (m)
att någon ny teknisk kompetens av den art som föreslås i propositionen
inte bör byggas upp inom kärnbränslenämnden. Såsom ett stort antal
remissinstanser har framhållit bör kärnkraftinspektionen och strålskyddsinstitutet
även i framtiden ha detta ansvar. De tekniska frågorna kring bl. a.
kärnavfallsförvaring bör inte spridas till fler myndigheter. Det skulle leda
till ökad byråkrati. Kärnbränslenämnden bör inte heller ha till uppgift att
informera om sådana tekniska frågor. I den mån offentlig information
erfordras bör även dessa uppgifter åvila kärnkraftinspektionen resp. strålskyddsinstitutet.
Regeringen bör därför återkomma med ett nytt förslag. I
avvaktan på ett sådant förslag bör inte några personella förstärkningar
göras vid nämnden.

dels att utskottet under 30 bort hemställa

30. beträffande statens kärnbränslenämnds verksamhet

att riksdagen med anledning av proposition 1984/85: 120 punkt
E 10, med bifall till motion 1984/85:2875 yrkande 3 i ifrågavarande
del och med avslag på proposition 1984/85:120 moment 11
och motion 1984/85: 2878 yrkande 1 n

NU 1984/85:30

165

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

dels till Statens kärnbränslenämnd för budgetåret 1985/86 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 1000 kr.

34. Statens kärnbränslenämnds verksamhet (mom. 30)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 64 som böljar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion 1984/85:2878 (c) bör en samordning eftersträvas
vad avser den från kraftindustrin fristående kompetensuppbyggnad på det
teknisk-vetenskapliga område som det här är fråga om. Denna uppfattning
har också regeringen gett uttryck för i propositionen. Utskottet anser dock
inte att ytterligare ett samrådsorgan bör inrättas för detta ändamål. I stället
bör statens strålskyddsinstitut ha huvudansvaret för uppgiften att i samverkan
med övriga myndigheter svara för bevakningen av de långsiktiga
forskningsfrågorna.

Vad gäller övervakningen av att kraftföretagen genomför ålagda redovisningar
över den pågående forskningen om hanteringen av det utbrända
kärnbränslet bör ett större ansvar läggas på regeringen och riksdagen.
Befintliga myndigheter skall enligt utskottets uppfattning ansvara för den
teknisk-vetenskapliga granskningen medan kraftföretagens program för
forskningen och pågående insatser bör undergå en mer politisk prövning.
Regeringen bör med beaktande av vad här har anförts återkomma till
riksdagen med ett reviderat förslag.

dels att utskottet under 30 bort hemställa

30. beträffande statens kärnbränslenämnds verksamhet

att riksdagen med anledning av proposition 1984/85:120 punkt
E10, med bifall till motion 1984/85:2878 yrkande ln och med
avslag på proposition 1984/85:120 moment 11 och motion 1984/
85:2875 yrkande 3 i ifrågavarande del

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

dels till Statens kärnbränslenämnd för budgetåret 1985/86 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 1000 kr.

NU 1984/85:30

166

35. Finansiella konsekvenser av längre livslängd för kärnkraftverken (mom.

31)

Sten Svensson, Per Westerberg, Per-Richard Molén och Lars Ahlström
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som böljar på s. 65 med ”Utskottet
anser” och slutar på s. 66 med ”avstyrks sålunda” bort ha följande
lydelse:

Som motionärerna antyder påverkar kärnkraftverkens sammanlagda
drifttid storleken av den avgift som måste uttagas från kärnkraftverken.
Regeringen bör därför låta utreda de finansiella konsekvenserna av en
längre kalkylerad livslängd för kärnkraftverken än den nuvarande avgiften
är baserad på.

dels att utskottet under 31 bort hemställa

31. beträffande finansiella konsekvenser av längre livslängd för
kärnkraftverken

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2875 yrkande 3 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

36. Avgift för utgifter för använt kärnbränsle m. m. (mom. 32)

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och Oswald Söderqvist (vpk)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 66 som böljar med ”Utskottet
förutsätter” och slutar med ”ifrågavarande del” bort ha följande lydelse: Utskottet

finnér det anmärkningsvärt att regeringen trots att nämnden
för andra året i rad har föreslagit en avgiftshöjning till 2,1 öre per kWh har
fastställt avgiften till oförändrat 1,9 öre per kWh. Med den beslutade
avgiften riskeras en urholkning av de ekonomiska resurserna för hantering
av det utbrända kärnbränslet och för rivning av kärnkraftverken. Riksdagen
bör därför enligt utskottets uppfattning uttala att avgiften skall räknas
upp till den av nämnden föreslagna nivån 2,1 öre per kWh. Motion 1984/
85: 2878 (c) tillstyrks alltså i här behandlad del.

dels att utskottet under 32 bort hemställa

32. beträffande avgift för utgifter för använt kärnbränsle m. m.
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2878 yrkande 14 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1984/85:30

167

37. Andra länders utbrända kärnbränsle (mom. 34)

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och Oswald Söderqvist (vpk)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 66 med ”Utskottet
vill” och slutar på s. 67 med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill med bestämdhet hävda att Sverige inte bör bli förvaringsplats
för andra länders radioaktiva avfall.

Följaktligen tar utskottet avstånd från tanken på att upphävande av
redan ingångna upparbetningsavtal skulle kunna vara kopplade med överenskommelser
med denna innebörd. Vad utskottet här har anfört bör ges
regeringen till känna genom ett uttalande av riksdagen. Därmed tillgodoses
ifrågavarande önskemål i motion 1984/85:2878 (c) och 1984/85:2865 (vpk).

dels att utskottet under 34 bort hemställa

34. beträffande andra länders utbrända kärnbränsle

att riksdagen med bifall till motion 1984/85: 2865 yrkande 2 och
motion 1984/85:2878 yrkande 1 m som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

38. Anläggning för slutförvaring av låg- och medelaktivt avfall (mom. 35)
Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 67 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1984/85:2638 (vpk) om
slutförvar av radioaktivt avfall under havsbottnen. Några bärande motiv
för eller direkta fördelar med att slutförvar för lågt och medelaktivt avfall
anläggs under Öregrundsgrepen utanför Forsmark har inte kunnat lämnas
av vare sig regeringen, kärnkraftinspektionen eller kärnkraftsindustrin. Så
länge inte detta har skett och så länge den internationella lagstiftningen på
området inte har klargjort om det i ett fall som detta är fråga om land- eller
havsförvaring, bör inte dylika anläggningar projekteras eller tas i bruk.
Risken är i annat fall stor att framtida slutförvar för högaktivt avfall också
anses lämpliga att lokalisera under havsbottnen, för att man på ett bekvämt
sätt skall ”undkomma” framtida läckage av radioaktivt material genom att
låta det spridas i havet. Ifrågavarande motionsyrkande tillstyrks sålunda.

dels att utskottet under 35 bort hemställa

35. beträffande anläggning för slutförvaring av låg- och medelaktivt
avfall

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2638 yrkande 10 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1984/85:30

168

39. Kärnkraftsutbyggnadens sysselsättningskonsekvenser (mom. 36)

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och Oswald Söderqvist (vpk)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 67 som böljar med "Utskottet
anser" och slutar med "av utskottet” bort ha följande lydelse:

Som motionärerna påpekar gällde en stor diskussion i samband med
kärnkraftsomröstningen kärnkraftens betydelse för sysselsättningen i Sverige.
Det påstods att utan kärnkraft många stora industrier som stålverk,
massafabriker och gruvor skulle få slå igen. Det borde nu, fem år senare,
vara möjligt att göra en utvärdering av kärnkraftsutbyggnadens effekter i
dessa sammanhang. Frågan bör då bli hur många arbetstillfällen i industrier
av den nämnda typen som har räddats av kärnkraften. Också tung
verkstadsindustri, såsom varven, och petrokemisk industri bör ingå i en
redovisning.

dels att utskottet under 36 bort hemställa

36. beträffande kärnkraftsutbyggnadens sysselsättningskonsekvenser att

riksdagen med bifall till motion 1984/85:2638 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

40. Vattenkraftsutbyggnaden på lång sikt (mom. 37)

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard
Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 71 som börjar med "Näringsutskottet
delar” och slutar med "och 1984/85:2876 (m)” bort ha följande
lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motionerna 1984/85:559 (m) och
1984/85: 2876 (m). Som motionärerna påpekar kommer kärnkraftsavvecklingen
att få betydande konsekvenser för de återstående vattendragen. Det
finns sålunda anledning att se med oro på en förprojektering av en omfattande
vattenkraftsutbyggnad.

Utskottet ställer sig inte bakom här behandlad del av regeringens förslag
till riktlinjer för en fortsatt vattenkraftsutbyggnad. Inte heller bör motionerna
1984/85:374 (fp) och 1984/85:2878 (c) i här behandlad del föranleda
något initiativ av riksdagen.

dels att utskottet under 37 bort hemställa

37. beträffande vattenkraftsutbyggnaden på lång sikt

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:559 yrkande 11 och
motion 1984/85:2876 yrkandena 2 och 8, alla i ifrågavarande del,

NU 1984/85:30

169

avslår proposition 1984/85:120 momenten 7 och 10, båda i ifrågavarande
del, motion 1984/85: 374 i ifrågavarande del och motion
1984/85:2878 yrkande 1 i.

41. Vattenkraftsutbyggnaden på lång sikt (mom. 37)

Olof Johansson (c), Ivar Franzén (c) och Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 71 som börjar med ”Näringsutskottet
delar” och slutar med ”och 1984/85:2876 (m)” bort ha följande
lydelse:

Riksdagen beslöt, som påpekas i den först nämnda avvikande meningen
till bostadsutskottets yttrande, år 1984 (BoU 1983/84: 30) om en plan för
fortsatt vattenkraftsutbyggnad och vidhöll därvid sin tidigare uppfattning
att vattenkraften skall bidra till energibalansen med 66 TWh/år.

Vid behandlingen av planen anfördes att det rådde osäkerhet om vilket
tillskott som behövdes för att uppnå denna nivå. I centerpartiets partimotion
1984/85:2878 anförs nu att ett tillskott om ca 2 TWh krävs för att det
uppsatta målet skall uppnås. I denna motion samt i andra motioner som
bostadsutskottet behandlar under våren 1985 föreslås ändringar i vattenkraftsplanen.

Med anledning av vad som i motionerna 1984/85: 374 (fp) och 1984/
85:2878 (c) har anförts om vattenkraftsutbyggnaden på lång sikt vill näringsutskottet
i likhet med vad som sagts i den avvikande meningen anföra
följande.

Det är i och för sig inte förvånande att en viss osäkerhet råder när det
gäller att bestämma det nödvändiga produktionstillskottet och hur detta
tillskott skall avvägas för att det skall bli möjligt att uppnå ett tillskott från
vattenkraften om ca 66 TWh/år i medeltal. Det är heller inte förvånande
eller oacceptabelt att tillskottet från vattenkraften kan variera i inte ringa
omfattning. Att så sker beror bl. a. på att vattenframrinningen i de kraftproducerande
älvarna varierar kraftigt från år till år även över längre
tidsperioder.

Produktionstillskottet från vattenkraft avgörs - förutom av vattentillgången
i redan utbyggda älvar - även av vilka projekt i vattenkraftsplanen
som enligt vattenlagens prövningssystem kommer till utförande och vilka
effektiviseringar som kan genomföras i befintliga vattenkraftverk. Mot
denna delvis osäkra bakgrund när det gäller vattenkraftsproduktionen på
lång sikt är det motiverat att så som görs i centerpartiets partimotion 1984/
85:2878 beräkna att tillskottet kan komma att uppgå till ca 2 TWh. Med
den utgångspunkt som anges i motionen blir slutsatsen att vattenkraftens
produktionsnivå på lång sikt kan beräknas uppgå till ca 66 TWh. Planens
utformning behandlas av bostadsutskottet (BoU 1984/85: 25).

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad som här med

NU 1984/85:30

170

anledning av centerpartiets partimotion 1984/85:2878 har förordats om
vattenkraftens roll på lång sikt. Därmed tillgodoses motion 1984/85:2878
(c) helt i denna del. Samtidigt blir vad som har föreslagits i folkpartiets
partimotion 1984/85:374 i inte ringa del tillgodosett.

dels att utskottet under 37 bort hemställa

37. beträffande vattenkraftsutbyggnaden på lång sikt

att riksdagen med anledning av proposition 1984/85:120 momenten
7 och 10, båda i ifrågavarande del, och motion 1984/85: 374 i
ifrågavarande del, med bifall till motion 1984/85:2878 yrkande 1 i
och med avslag på motion 1984/85:559 yrkande 11 och motion
1984/85:2876 yrkandena 2 och 8, alla i ifrågavarande del, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

42. Vattenkraftsutbyggnaden på lång sikt (mom. 37)

Hugo Bergdahl (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 71 som börjar med ”Näringsutskottet
delar” och slutar med ”och 1984/85:2876 (m)” bort ha följande
lydelse:

Som framgått tidigare i detta avsnitt och av folkpartiets partimotion
1984/85:372 har riksdagen vid flera tillfällen tidigare (se bl. a. BoU 1983/
84:30) slagit fast att utbyggnadsnivån för vattenkraften skall motsvara en
årsmedelproduktion om 66 TWh. Riksdagen bör genom ett uttalande till
regeringen slå fast att denna nivå är den slutliga för vattenkraftens roll i
energiproduktionssystemet. Det måste såsom görs i motionen konstateras
att älvutbyggnadsepoken är slut.

I propositionen föreslås åtgärder i form av förstudier m. m. som väl
motiverar att det nu förordade uttalandet görs. Vad som sägs i propositionen
måste nämligen tolkas som att regeringen håller öppet för en utbyggnad
väsentligt över den nivå som riksdagen har angivit. Vad föredragande
statsrådet har anfört bidrar till att öka oron för och osäkerheten om den
slutliga utbyggnadsnivån för vattenkraften.

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad som har
föreslagits här och i folkpartiets partimotion 1984/85:374. Därmed tillgodoses
delvis också centerpartiets partimotion 1984/85:2878 i här behandlad
del.

dels att utskottet under 37 bort hemställa

37. beträffande vattenkraftsutbyggnaden på lång sikt

att riksdagen med anledning av proposition 1984/85:120 momenten
7 och 10, båda i ifrågavarande del, med bifall till motion 1984/
85:374 i ifrågavarande del, med anledning av motion 1984/
85:2878 yrkande 1 i och med avslag på motion 1984/85:559

NU 1984/85:30

171

yrkande 11 i ifrågavarande del och motion 1984/85:2876 yrkandena
2 och 8, båda i ifrågavarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

43. Förstudier rörande de fyra huvudälvarna (mom. 38)

Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Lennart Pettersson, Rune Jonsson,
Karl-Erik Häll, Birgitta Johansson och Lars Andersson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 72 som börjar med ”Näringsutskottet
instämmer” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande
lydelse:

Näringsutskottet instämmer i vad som anförs av socialdemokraterna i
bostadsutskottet.

1 propositionen konstateras att beslut om vattenkraftens roll på lång sikt
inte behöver fattas förrän i början av 1990-talet (s. 132). I den strategi för
avvecklingen av kärnkraften som redovisas (s. 40) förutsätts tillkommande
elproduktion ske i första hand på annat sätt än med ytterligare
vattenkraftsutbyggnad. Eftersom det emellertid inte kan uteslutas att ytterligare
vattenkraftsutbyggnad erfordras för att tillgodose framtida elbehov
och eftersom mycket stora krav på bl. a. miljön därvid måste ställas,
anser regeringen att vissa vattenkraftsstudier bör genomföras. Syftet med
sådana studier skulle vara att ett tillräckligt underlag skulle föreligga när
erforderliga beslut måste fattas. En förprojektering så som anges i motion
1984/85:2866 (vpk) får uppfattas som en väsentligt mer långtgående förberedelse
för utbyggnad än sådana förstudier som propositionen anvisar.

Utskottet anser inte att riksdagen har anledning att ta ställning till hur
regeringen bereder frågan om vattenkraftens roll på lång sikt. Riksdagen
bör utgå från att regeringen skaffar det kunskapsunderlag som den anser
erfordras.

Med hänvisning till vad nu anförts föreslår utskottet att riksdagen avslår
ifrågavarande delar av motionerna 1984/85:559 (m), 1984/85:2870 (fp),
1984/85:2876 (m), 1984/85:2866 (vpk) och 1984/85:2878 (c).

dels att utskottet under 38 bort hemställa

38. beträffande förstudier rörande de fyra huvudälvarna

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:120 momenten 7
och 10, båda i ifrågavarande del, och med avslag på motion 1984/
85:559 yrkande 11 i ifrågavarande del, motion 1984/85:2866 yrkande
3 i ifrågavarande del, motion 1984/85:2870 yrkande 4,
motion 1984/85:2876 yrkandena 2 och 8, båda i ifrågavarande
del, och motion 1984/85:2878 yrkande 6 i ifrågavarande del godkänner
i propositionen angivna riktlinjer för vattenkraftsutbyggnad.

NU 1984/85:30

172

44. Förstudier rörande vissa skyddade älvar (mom. 39)

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard
Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 72 som börjar med ”Näringsutskottet
kommer” och slutar med ”och 1984/85:2876 (m)” bort ha följande
lydelse:

Beträffande övriga vattendrag finner näringsutskottet det icke motiverat
att riksdagen uttalar att s. k. förstudier skall utföras. Detta utgör naturligtvis
inget hinder för fallrättsinnehavare och andra intressenter att genomföra
de studier de önskar. Utskottet avstyrker sålunda propositionen samt
motionerna 1984/85: 2878 (c) och 1984/85:2866 (vpk) och tillstyrker motionerna
1984/85:559 (m) och 1984/85:2876 i motsvarande del.

dels att utskottet under 39 bort hemställa

39. beträffande förstudier rörande vissa skyddade älvar

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:559 yrkande 11 och
motion 1984/85:2876 yrkandena 2 och 8, alla i ifrågavarande del,
avslår proposition 1984/85:120 momenten 7 och 10, båda i ifrågavarande
del, och motion 1984/85:2866 yrkande 3 och motion
1984/85:2878 yrkande 6, båda i ifrågavarande del.

45. Förstudier rörande vissa skyddade älvar (mom. 39)

Olof Johansson (c), Ivar Franzén (c), Hugo Bergdahl (fp) och Oswald
Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 72 som börjar med ”Näringsutskottet
kommer” och slutar med ”och 1984/85:2876 (m)” bort ha följande
lydelse:

Även beträffande övriga älvsträckor m. m. som är skyddade enligt den
fysiska riksplaneringen bör — såsom uttalas i den avvikande mening i detta
ämne som har fogats till bostadsutskottets yttrande - riksdagen uttala att
någon utbyggnad av dem inte bör genomföras. I fråga om dessa älvsträckor
gäller således - liksom beträffande de fyra huvudälvarna — att det varken
är erforderligt eller önskvärt att förstudier genomförs. Utskottet föreslår
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad här har anförts.
Därmed tillgodoses motionerna 1984/85:2866 (vpk) och 1984/85:2878 (c)
såvitt de behandlas i detta avsnitt. Motionerna 1984/85:559 (m) och 1984/
85:2876 avstyrks i här aktuell del.

dels att utskottet under 39 bort hemställa

39. beträffande förstudier rörande vissa skyddade älvar

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2866 yrkande 3 och
motion 1984/85:2878 yrkande 6, båda i ifrågavarande del, och

NU 1984/85:30

173

med avslag på proposition 1984/85:120 momenten 7 och 10, båda
i ifrågavarande del, och motion 1984/85:559 yrkande 11 och
motion 1984/85:2876 yrkandena 2 och 8, alla i ifrågavarande del,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

46. Stöd för små vattenkraftverk (mom. 40)

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard
Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 74 som börjar med ”Små
vattenkraftverk” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1984/85:2875 (m) bör stödet till investeringar på
energiområdet avvecklas. Ett steg i denna riktning är att stödet till små
vattenkraftverk inte förlängs. Utskottet avstyrker därför propositionen i
här behandlad del och tillstyrker motsvarande del av motion 1984/85:2875
(m).

dels att utskottet under 40 bort hemställa

40. beträffande stöd för små vattenkraftverk

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2875 yrkande 10 i
ifrågavarande del avslår proposition 1984/85:120 moment 14.

47. Kapitalbelastningen för små vattenkraftverk (mom. 41)

Olof Johansson (c) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 74 som börjar med ”1 fråga”
och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill särskilt understryka vikten av att problemen med den höga
kapitalbelastningen under de första åren vid byggande av små vattenkraftverk
löses. Därvid förutsätter utskottet att energiverket skyndsamt slutför
överläggningarna om hur den långsiktiga finansieringen för de små vattenkraftverken
skall ske i syfte att en jämnare fördelning av kapitalbelastningen
över tiden skall åstadkommas. Lika viktigt är att gällande överenskommelser
avseende ersättning för elkraft som produceras i små vattenkraftverk
tillämpas i sin helhet. Här behandlade delar av motionerna 1984/
85:2878 (c) och 1984/85:1146 (c) tillstyrks.

dels att utskottet under 41 bort hemställa

41. beträffande kapitalbelastningen för små vattenkraftverk

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:1146 i ifrågavarande
del och motion 1984/85:2878 yrkande lj som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1984/85:30

174

48. Anslag till statens vattenfallsverk m. m. (mom. 42)

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard
Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 75 med ”Utskottet
konstaterar” och slutar på s. 76 med ”2453 milj. kr.” bort ha följande
lydelse:

I likhet med vad som anförs i motion 1984/85: 2875 (m) anser utskottet
att vattenfallsverkets engagemang i fjärrvärmeanläggningar successivt bör
avvecklas. Riksdagen bör därför inte inför nästa budgetår beräkna medel
för investeringar i värmeproduktionsanläggningar. Anslaget till vattenfallsverket
bör följaktligen beräknas till ett med 51,5 milj. kr. lägre belopp än
vad regeringen har föreslagit. I övrigt har utskottet inget att erinra mot
medelsberäkningen avseende detta anslag. Utskottet tillstyrker sålunda
här behandlad del av motion 1984/85:2875 (m) och avstyrker ifrågavarande
del av motion 1984/85:2878 (c).

dels att utskottet under 42 bort hemställa

42. beträffande anslag till statens vattenfallsverk, m. m.

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:120 punkt E 11
momenten 1 och 2 och motion 1984/85:2875 yrkande 5, med
anledning av proposition 1984/85:120 punkt Eli moment 3 och
med avslag på motion 1984/85: 2878 yrkande 22

a) = (utskottet),

b) = (utskottet),

c) till Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m.m. för budgetåret
1985/86 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 2 401500000 kr.

49. Anslag till statens vattenfallsverk m. m. (mom. 42)

Olof Johansson (c), Ivar Franzén (c) och Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som böijar på s. 75 med ”Utskottet
konstaterar” och slutar på s. 76 med ”2453 milj. kr.” bort ha följande
lydelse:

Som på ett övertygande sätt har anförts i motion 1984/85:2878 (c) och
som har betonats i den tidigare framställningen bör riksdagen bestämt ta
avstånd från tanken på ett byte av ånggeneratorer i Ringhals 2. Några
investeringsmedel för detta ändamål bör alltså inte anvisas. I övrigt biträder
utskottet regeringens förslag. Medel för värmeproduktionsanläggningar
bör sålunda utgå även under nästa budgetår. Riksdagen bör således
under ifrågavarande anslag anvisa 95 milj. kr. mindre än vad regeringen
har föreslagit. Anslagssumman blir då 2358 milj. kr.

NU 1984/85:30

175

dels att utskottet under 42 bort hemställa

42. beträffande anslag till statens vattenfallsverk, m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:120 punkt Eli
momenten 1 och 2 och motion 1984/85:2878 yrkande 22, med
anledning av proposition 1984/85:120 punkt E 11 moment 3 och
med avslag på motion 1984/85:2875 yrkande 5

a) = (utskottet),

b) = (utskottet),

c) till Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m.m. för budgetåret
1985/86 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 2358000000 kr.

50. Utredning om vattenkraftens regionalpolitiska betydelse m.m. (mom.
45)

Olof Johansson (c) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som boljar på s. 77 med ”Utskottet
anser” och slutar på s. 78 med ”avstyrks sålunda” bort ha följande
lydelse:

Som anförs i motion 1984/85:2092 (c) bör frågan om elkraftens betydelse
för utvecklingen av närings- och samhällsliv, framför allt i de fyra nordligaste
länen, bli föremål för en allsidig utredning. Syftet med en sådan
utredning bör vara att ta fram underlag för hur den i landsdelen producerade
elenergin på ett bättre sätt än för närvarande skall kunna utnyttjas för
den industriella och sysselsättningsmässiga utvecklingen lokalt. Vidare
bör utredningen presentera förslag till en kraftigt differentierad elskatt
utformad så att de som bor i landets norra delar kan kompenseras för de
höga kostnader för bostadsuppvärmning som drabbar dem på grund av
klimatförhållandena där.

Inom ramen för den utredning som utskottet sålunda förordar bör även
frågan om formerna för ett energiföretag i Norrbotten i enlighet med
förslaget i motion 1984/85: 888 (c) prövas. Genom ett sådant företag skulle
de norrbottniska industriföretagens konkurrenskraft stärkas och de stora
energitillgångar som finns i länet tillvaratas bättre än för närvarande.
Starka skäl talar för att energibolaget bör inrikta sig på att använda även
andra energitillgångar - såsom torv och skogsavfall — som finns i länet.

Det får ankomma på regeringen att föranstalta om en sådan utredning
som här har angivits.

dels att utskottet under 45 bort hemställa

45. beträffande utredning om vattenkraftens regionalpolitiska betydelse
m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:888 och 1984/
85:2092 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

NU 1984/85:30

176

51. Skiffsforsens kraftverk (mom. 47)

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 78 som börjar med ”Utskottet
tar” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Utskottet räknar liksom motionären med att vattenfallsverket skulle
satsa på en effektivisering av Skiffsforsens kraftverk om man fick ta över
kraftverket. Ett sådant ägarbyte överensstämmer också med de löften som
linje 2 gav inför folkomröstningen om kärnkraften, nämligen att samhället
skulle ha ett huvudansvar för elproduktionen och att tillkommande anläggningar
för kraftproduktion skall ägas av stat eller kommun. Regeringen bör
således ta upp förhandlingar med Stora Kopparberg om förutsättningarna
för att Skiffsforsens kraftverk kan överföras till vattenfallsverket. Motion
1984/85:1095 (vpk) tillstyrks följaktligen.

dels att utskottet under 47 bort hemställa

47. beträffande Skiffsforsens kraftverk

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:1095 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

52. Förberedelser för utbyggnad av mottrycksproduktion (mom. 48)

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard
Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 80 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1984/85:2875 (m) finns det anledning för statsmakterna
att avveckla stödverksamheten på energiområdet. Kommande mottrycks-
och kraftvärmeanläggningar skall kunna stå för sina egna förprojekteringskostnader
etc. Stödformer bör därför inte förekomma. Utskottet
kan således inte godta regeringens förslag om stöd för förberedelser av
framtida utbyggnad av mottrycksproduktion. Propositionen avstyrks sålunda
i här behandlad del.

dels att utskottet under 48 bort hemställa

48. beträffande förberedelse för utbyggnad av mottrycksproduktion
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2875 yrkande 10 i
ifrågavarande del avslår proposition 1984/85: 120 moment 15.

53. Mottryckskraft m. m. (mom. 49)

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard
Molén (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 80

NU 1984/85:30

177

med ”Utskottet har” och slutar på s. 81 med ”1984/85:2865 (vpk)” bort ha
följande lydelse:

Svenskt näringsliv har i förhållande till andra länders näringsliv fördelen
av ett relativt lågt elpris. Denna konkurrensfördel bör bibehållas. Ägare av
mottrycksanläggningar och kraftvärmeverk bör således själva avgöra dessa
anläggningars framtid. Någon anledning för riksdagen att göra något
uttalande av det slag som föreslås i motionerna 1984/85:2878 (c) och 1984/
85:2865 (vpk) finns inte. Dessa motioner avstyrks därför i dessa delar.

54. Mottryckskraft m. m. (mom. 49)

Olof Johansson (c), Ivar Franzén (c) och Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 80 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar på s. 81 med ”och 1984/85: 2865 (vpk)” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motion 1984/
85:2878 (c). Det finns sålunda vägande skäl för att från statsmakternas sida
understryka vikten av att det nuvarande överskottet på elenergi inte leder
till att befintliga mottrycksanläggningar läggs ned och att tänkbara projekt
skjuts på en oviss framtid. I dagsläget bedöms mottrycksproduktionen
kunna svara för ca 12 TWh per år.

I den kommande planeringen för kärnkraftsavvecklingen bör klart pekas
ut vilken omfattning som mottrycksproduktionen kan bedömas få. Samtidigt
bör konkreta åtgärder vidtas för att uppsatta mål skall kunna nås.

Utskottet föreslår att riksdagen ansluter sig till yrkandet i motion 1984/
85:2878 (c) genom ett uttalande av här angiven innebörd. Ett sådant
uttalande skulle förutom att det helt tillgodoser kravet i motion 1984/
85:2878 (c) också ligga i linje med grundläggande tankegångar i motion
1984/85:2865 (vpk). Ett förbud av den art som föreslås i motion 1984/
85: 2865 (vpk) är då inte erforderligt.

dels att utskottet under 49 bort hemställa

49. beträffande mottryckskraft m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2878 yrkande 1 q i
ifrågavarande del och med avslag på motion 1984/85:2865 yrkande
4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

12 Riksdagen 1984/85. 17 sami. Nr 30

NU 1984/85:30

178

55. Utveckling av vindkraft (mom. 50)

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard
Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 83 som böljar med ”Utskot7
tet anser” och slutar på s. 85 med ”behandlad del” bort ha följande
lydelse:

Utskottet instämmer med vad som i motion 1984/85:2876 (m) anförs om
vindkraft.

Regeringens förslag på detta område är orealistiska. Förutsättningarna
för vindkraft är inte speciellt goda i Sverige. Som motionärerna påpekar
krävs vid en storskalig introduktion av vindkraft också ny effekt i reservtillgångar.
De enda ekonomiskt möjliga reservkällorna torde vara vattenkraft
och kolkondens. Med 30 TWh/år vindkraft måste rimligen en mycket
omfattande utbyggnad av vattenkraft genomföras. Till detta kommer behovet
av att öka kapaciteten hos kraftledningarna från Norrland. Det skulle
således bli en mycket dyrbar lösning.

Som framhålls i motionen är dessutom en utbyggnad av vindkraften
varken miljövänlig eller enkel. Vidare finns det anledning att befara att
vindkraft kommer att bli mycket dyr.

Det är anmärkningsvärt att regeringen genom de överläggningar som
aviseras i propositionen tycks ha för avsikt att ”tvinga” vissa kraftproducenter
att medverka vid vindkraftens utveckling. Regeringen bör såsom
anförs i motionen utöva sin makt genom lagar och förordningar och inte
genom underhandskontakter.

På nuvarande stadium är det sålunda inte realistiskt att räkna med
vindkraften som kraftkälla. Det utesluter inte att den i framtiden kan
komma att spela en viss marginell roll. Det är emellertid inte motiverat att
nu inleda en mycket dyrbar teknisk utveckling och skapa förväntningar om
en omfattande utbyggnad av vindkraften. I stället bör erfarenheter av
utländska försök och de två vindkraftverken i Maglarp och vid Näsudden
utnyttjas. Staten bör tillskjuta vissa medel för modifiering och utvärdering
av dessa anläggningar. Erfarenheter från internationell och svensk forskning
bör också tas till vara. Någon särskild utredning för att utpeka
lämpliga platser för vindkraftverk bör inte tillsättas.

Utskottet ansluter sig sålunda till kravet på ett uttalande av riksdagen till
regeringen av här angiven innebörd. Det låter sig inte förenas med de
önskemål av skiftande slag som framförs i de övriga här behandlade
motionsyrkandena, vilka sålunda avstyrks liksom propositionen i nu behandlad
del. Motion 1984/85:2876 (m) tillstyrks i ifrågavarande del.

dels att utskottet under 50 bort hemställa
50. beträffande utveckling av vindkraft

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2876 yrkande 9 avslår

NU 1984/85:30

179

proposition 1984/85:120 moment 16 samt motion 1984/85:465
yrkande 3, motion 1984/85:1146 i ifrågavarande del, motionerna
1984/85:1422, 1984/85:2069, 1984/85:2076, 1984/85:2078, 1984/
85:2639 och 1984/85:2860, motion 1984/85:2870 yrkande 6 och
motion 1984/85:2878 yrkande 1 k.

56. Utveckling av vindkraft (mom. 50)

Olof Johansson (c) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som boljar på s. 83 med ”Utskottet
anser” och slutar på s. 85 med ”behandlad del” bort ha följande
lydelse:

Utskottet har noterat att vindkraften för närvarande genomgår en snabb
utveckling i länder med högre elpriser än Sverige, t. ex. Förenta staterna
och Danmark. De tekniska problemen har till större delen övervunnits,
och enligt de beräkningar vattenfallsverket och statens energiverk har
redovisat är det möjligt att producera elström i vindkraftverk till ungefär
samma kostnad som i koleldade kondenskraftverk, dvs. till 25—35 öre/
kWh. Det största hindret för en omfattande utbyggnad under de närmaste
åren är den överdimensionerade elproduktionsapparat som för närvarande
finns med rabatterade elpriser som följd.

Vindkraften har, såsom påpekas i motion 1984/85:2878 (c), betydande
fördelar framför flera andra energislag. Bl. a. varierar möjligheterna till
produktion på samma sätt som elanvändningen över året. Vindkraften är
miljövänlig, och det kan förhindras att ett vindkraftverk gör alltför långtgående
ingrepp i naturen. Givetvis kommer dock vindkraften främst att vara
ett komplement till vattenkraften. Utskottet hälsar med tillfredsställelse att
regeringen nu närmar sig den positiva syn som centerpartiet länge har haft
på vindkraftens möjligheter. Socialdemokraternas tidigare brist på intresse
har emellertid inneburit att utvecklingsarbetet inom den svenska industrin
försenats. Ett återupptagande därav kommer därför att bli mer kostnadskrävande
än vad det skulle ha blivit om de satsningar centerpartiet förordat
hade fullföljts.

Utskottet instämmer i de bedömningar beträffande vindkraftens potentiella
produktionsmöjligheter som redovisas i propositionen. Det är emellertid
nödvändigt att vindkraftssatsningen inte försenas i avvaktan på de
studier som aviseras. Vindkraftsprogrammet bör därför nu gå vidare med
att ytterligare aggregat uppförs, exempelvis med en storlek på 0,5—5 MW.
Till dessa anläggningar bör PoD-stöd (PoD = prototyp och demonstrationsanläggning)
utgå från oljeersättningsfonden. Vidare bör stöd till investeringar
i små vindkraftverk lämnas enligt samma grunder som till små
vattenkraftverk. Förberedelser för byggande av en demonstrationsgrupp
av stora vindkraftverk bör vidtas för att förutsättningar skall skapas för en
kommande serieproduktion.

NU 1984/85:30

180

Kraftföretagen bör såsom anförs i propositionen ta ett betydande ansvar
för utvecklingen på vindenergiområdet. Föreslagna satsningar ger goda
möjligheter att få referensanläggningar och underlätta möjligheterna till
export.

En satsning på vindkraften innebär också betydande sysselsättningstillfällen
inom landet och har alltså även från den synpunkten en avsevärd
fördel framför en satsning på kolkondenskraftverk.

Utskottet ansluter sig alltså till vad som i motion 1984/85:2878 (c) anförs
om vindkraftsprogrammets fortsatta inriktning och föreslår att riksdagen
gör ett uttalande till regeringen av samma innebörd. Ett sådant uttalande
skulle väsentligen tillgodose även övriga här behandlade centerpartistiska
motioner liksom i viss mån motion 1984/85:2078 (m). Däremot är det inte
förenligt med förslagen i motionerna 1984/85:2876 (m) och 1984/85:2870
(fp). Även motion 1984/85:2639 (vpk) skiljer sig genom sin starka betoning
av planmässighet och statligt engagemang på några väsentliga punkter från
vad utskottet har anfört. Beträffande önskemålet i motion 1984/85:465
(vpk) anser utskottet att riksdagen inte skall uttala sig för tillverkning av
vindkraftverk i viss del av landet eller i visst företag.

dels att utskottet under 50 bort hemställa
50. beträffande utveckling av vindkraft

att riksdagen med anledning av proposition 1984/85:120 moment
16, med bifall till motion 1984/85:2878 yrkande 1 k, med anledning
av motion 1984/85:1146 i ifrågavarande del, motionerna
1984/85:1422, 1984/85:2069, 1984/85:2076, 1984/85:2078 och
1984/85:2860 och med avslag på motion 1984/85:465 yrkande 3,
motion 1984/85:2639, motion 1984/85:2870 yrkande 6 och motion
1984/85:2876 yrkande 9 godkänner av utskottet angivna
grunder för stöd för utveckling av vindkraft.

57. Utveckling av vindkraft (mom. 50)

Hugo Bergdahl (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 83 med ”Utskottet
anser” och slutar på s. 85 med ”behandlad del” bort ha följande
lydelse:

Som anförs i motion 1984/85:2870 (fp) finns det skäl till en fortsatt
satsning på vindkraften.

De rapporter som redovisas i propositionen ger vid handen att vindkraftens
produktionskostnader i framtiden skulle kunna bli konkurrenskraftiga
i förhållande till andra nya elproduktionsanläggningar, t. ex. för kolkondens.
Det svenska elproduktionssystemet ger också möjligheter till en
relativt omfattande utbyggnad av vindkraften. Regleringskapacitet finns så
att vindkraft på sammanlagt ca 10 TWh kan kopplas in.

NU 1984/85:30

181

Som anförs både i propositionen och i motionen bör ansvaret för den
fortsatta utvecklingen av vindkraften i första hand läggas på kraftföretagen.
Därmed kommer vindkraftens lönsamhet att prövas på sedvanligt
sätt. Liksom motionärerna utesluter dock inte utskottet att det kan komma
att finnas behov av ett visst kompletterande statligt stöd för den fortsatta
utvecklingen av vindkraft i Sverige. Regeringen bör om så blir fallet
återkomma till riksdagen med ett förslag därom.

Utskottet tillstyrker sålunda motion 1984/85: 2870 (fp) och föreslår att
riksdagen som sin mening uttalar vad som här har anförts.

Mot denna bakgrund ser inte utskottet anledning för riksdagen att göra
något uttalande enligt de övriga här behandlade motionerna. De avstyrks
följaktligen.

dels att utskottet under 50 bort hemställa
50. beträffande utveckling av vindkraft

att riksdagen med anledning av proposition 1984/85:120 moment
16, med bifall till motion 1984/85:2870 yrkande 6 och med avslag
på motion 1984/85:465 yrkande 3, motion 1984/85:1146 i ifrågavarande
del, motionerna 1984/85:1422, 1984/85:2069, 1984/
85:2076, 1984/85:2078, 1984/85:2639 och 1984/85:2860, motion
1984/85:2876 yrkande 9 och motion 1984/85:2878 yrkande 1 k
godkänner av utskottet angivna grunder för stöd för utveckling
av vindkraft.

58. Utveckling av vindkraft (mom. 50)

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 83 med ”Utskottet
anser” och slutar på s. 85 med ”behandlad del” bort ha följande
lydelse:

Som föreslås i motion 1984/85: 2639 (vpk) är det motiverat med ett stort
statligt vindkraftsprogram, vilket bör introduceras i anslutning till att kärnkraften
utmönstras ur kraftsystemet. I motionen påtalas en rad olika fördelar
med vindkraft, bl. a. de positiva miljöeffekterna jämfört med andra
alternativ.

Av flera skäl är alltså ett stort inslag av vindkraft önskvärt. Tillgängliga
data talar för att potentialen för vindkraft är stor. I dagens energisituation,
där den alltmer utbyggda kärnkraften blockerar varje alternativ utbyggnad
av elkapacitet, är det emellertid uppenbart att vindkraften inte kommer att
introduceras i önskvärd omfattning i kraft av sin överlägsenhet.

Det är därför nödvändigt med en av samhället planerad och stödd
introduktion. Enligt utskottets uppfattning erfordras ett samhälleligt beslut
om att - i den mån bortfallande kärnkraft måste ersättas med ny elproduk -

NU 1984/85:30

182

tion — vindkraften skall prioriteras vid sidan av samproducerad elenergi.

Ett sådant utbyggnadsprogram för vindkraften kan till sin omfattning
vara flexibelt men bör med tanke på den sannolika efterfrågan planeras för
en kapacitet i storleksordningen 10-15 TWh. Denna energimängd torde
med begränsade regleringskostnader kunna tas emot i befintligt kraftsystem.
Regeringen bör låta utarbeta ett statligt vindkraftsprogram av den nu
nämnda omfattningen.

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att regeringen nu äntligen
erkänner att vindkraften är en energikälla att räkna med. Därmed har
förslaget om en stor satsning på vindkraft som en av de alternativa metoderna
för energiproduktion fått ökad aktualitet. Det förutsätter emellertid
att staten tar ansvaret för utbyggnaden så som här har föreslagits. Att lita
till kraftverksföretagen ger inte tillräckligt resultat även om regeringen tar
upp förhandlingar med dem i detta syfte. Det behövs således uppenbarligen
en bestämd styrning av vattenfallsverket och framför allt av privata
kraftproducenter om det skall bli något av med utbyggnaden av vindkraften
i Sverige.

Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet
här har anfört om ett statligt vindkraftsprogram. Motion 1984/85:2639
(vpk) tillstyrks sålunda. Utskottet tillstyrker också motion 1984/85:2078
(m) i vilken krävs en ytterligare satsning på stora vindkraftverk. Likaså
ligger den här behandlade delen av motion 1984/85:465 (vpk) i linje med
vad utskottet nu har anfört. Den tillstyrks därför i den delen medan övriga
här behandlade motioner avstyrks.

dels att utskottet under 50 bort hemställa

50. beträffande utveckling av vindkraft

att riksdagen med anledning av proposition 1984/85:120 moment
16, med bifall till motion 1984/85:465 yrkande 3 och motionerna
1984/85:2078 och 1984/85:2639 och med avslag på motion 1984/
85:1146 i ifrågavarande del, motionerna 1984/85:1422, 1984/
85:2069, 1984/85:2076, 1984/85:2860, motion 1984/85:2870 yrkande
6, motion 1984/85:2876 yrkande 9 och motion 1984/
85:2878 yrkande 1 k godkänner av utskottet angivna grunder för
stöd för utveckling av vindkraft.

59. Främjande av landsbygdens elektrifiering (mom. 52)

Olof Johansson (c) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 88 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”behandlade anslaget” bort ha följande lydelse:
Med instämmande i vad som sägs i motion 1984/85:2878 (c) föreslår
utskottet att anslaget till främjande av landsbygdens elektrifiering under

NU 1984/85:30

183

nästa budgetår skall utgå med ett oförändrat belopp om 4,5 milj. kr. Det
framgår av vad energiverket har anfört att ytterligare medel erfordras för
att de mest angelägna projekten skall kunna avslutas. De medel som
anvisas utöver vad regeringen har föreslagit bör främst användas till upprustning
av befintliga men olönsamma nät.

Vad utskottet här har föreslagit tillgodoser helt vad som begärs i motion
1984/85:2878 (c) och väsentligen också de önskemål som framställs i
motionerna 1984/85: 2859 (c) och 1984/85: 2872 (c).

dels att utskottet under 52 bort hemställa

52. beträffande främjande av landsbygdens elektrifiering

att riksdagen med anledning av proposition 1984/85:120 punkt E
5, motion 1984/85:2859 yrkandena 1 och 2 och motion 1984/
85:2872 och med bifall till motion 1984/85:2878 yrkande 19 till
Främjande av landsbygdens elektrifiering för budgetåret 1985/86
under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
4500000 kr.

60. Eldistribution på landsbygden (mom. 53)

Olof Johansson (c) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 88 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”motionärerna föreslår” bort ha följande lydelse:
Som påpekas i motion 1984/85:2878 (c) har det på grund av högre
kostnader blivit allt svårare för lokala företag med eldistribution utanför
tätorterna att hålla jämna steg med tätortsföretag i fråga om möjligheter att
erbjuda säker elförsörjning och god lokal service. Den utredning som
motionärerna föreslår bör därför genomföras i syfte att i dessa avseenden
skapa bättre förutsättningar för distributörerna av elkraft på landsbygden.
Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd.
Utskottet tillstyrker sålunda ifrågavarande del av motion 1984/85:2878 (c).

dels att utskottet under 53 bort hemställa

53. beträffande eldistribution på landsbygden

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2878 yrkande 20 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

61. Utredning om eldistribution (mom. 54)

Olof Johansson (c), Ivar Franzén (c) och Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 90 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”motion 1984/85:2878 (c)” bort ha följande lydelse: -

NU 1984/85:30

184

Som anförs i motion 1984/85:2878 (c) medför investeringar i storskaliga
eiproduktionsanläggningar såsom kärnkraftverk en ökad användning av
elvärme, en kraftig utbyggnad av distributionsnätet och därmed en större
elkonsumtion. När investeringarna i distributions- och konsumtionsleden
har genomförts medför detta ofta krav på nya stora produktionsanläggningar.

Enligt utskottets uppfattning strider den angivna utvecklingen mot nödvändigheten
av en effektiv energianvändning. Den leder till ett energislöseri
som resulterar i en kraftig belastning på vår miljö och ekonomi.
Dessutom försvåras avvecklingen av kärnkraften. Enligt utskottets mening
krävs därför en förutsättningslös parlamentarisk utredning om hur det
framtida eldistributionssystemet skall utformas.

En utgångspunkt för den av utskottet förordade utredningens arbete bör
vara att eldistributionssystemet skall utvecklas med krav på försöijningstrygghet
och minskad sårbarhet, mindre användning av elenergi för uppvärmningsändamål
i framtiden, förnyelsebara energikällor, lokal elproduktion
och ny teknik för reglering av distributionen. Regeringen bör ta
initiativ till att den här föreslagna utredningen snarast kommer till stånd.

dels att utskottet under 54 bort hemställa

54. beträffande utredning om eldistribution

att riksdagen med bifall till motion 1984/85: 2878 yrkande 18 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

62. Eldistributionssystemet m.m. (mom. 55)

Olof Johansson (c), Ivar Franzén (c) och Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som böljar på s. 90 med ”Även
nu” och slutar på s. 91 med ”ifrågavarande del” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att det sedan en tid pågår en
viss utveckling i linje med vad som föreslås i motionen. Fortfarande
subventioneras dock värmeabonnenter under höglasttid. Det finns anledning
för riksdagen att ytterligare markera betydelsen av att den tillgängliga
elkapaciteten används på bästa sätt. Kapaciteten bör utnyttjas jämnare
under året. Man bör vidare undvika att använda elström vid kortvariga
stora effektbehov. En vidareutveckling av de kostnadsanpassade taxor
som har börjat tillämpas torde vara nödvändig. Det är också av största vikt
att den nuvarande möjligheten att erhålla lågt prissatt kraft inte leder till att
elvärme tar den del av värmemarknaden som på sikt är mest lämpad för
skogsbränsle. Härutöver vill utskottet betona vikten av att det inte byggs
en elproduktionskapacitet för toppeffekter, vilket motverkar strävandena
att ersätta olja med andra energikällor. Utskottet vill vidare liksom motionärerna
erinra om att avkopplingsbara eller avbrytbara elleveranser har

NU 1984/85:30

185

fördelar från belastningssynpunkt. Fel använt kan dock detta system innebära
att övergången till ett energisystem i huvudsak baserat på inhemska
och förnybara energislag hämmas. Utskottet anser att riksdagen genom ett
uttalande till regeringen bör ansluta sig till vad utskottet här har anfört om
eldistributionssystemet och elsystemets sårbarhet i anslutning till motion
1984/85:2878 (c).

dels att utskottet under 55 bort hemställa

55. beträffande eldistributionssystemet m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2878 yrkande lq i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

63. Bidrag till vissa reservkraftverk (mom. 56)

Olof Johansson (c) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 91 som börjar med ”Utskottet
instämmer” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Som närmare utvecklas i motion 1984/85: 329 (c) är den svenska livsmedelsförsörjningen
mycket beroende av tillgång på elektrisk ström. Särskilt
känslig är animaiieproduktionen. Detta konstaterande har också styrkts
genom arbetet i kommissionen om elförsörjningens sårbarhet. Att det
anskaffas reservaggregat för elström så att den svenska livsmedelsproduktionen
kan fungera även under ofredstider är inte enbart en angelägenhet
för lantbruket utan av stor vikt för hela samhället. Det är därför rimligt att
staten svarar för en del av kostnaderna för anskaffningen av ett tillräckligt
antal reservaggregat för att trygga vår livsmedelsproduktion under krig och
avspärrning. Att reservkraftverk finns tillgängliga innebär väsentliga fördelar
också i fredstid genom att olägenheter och förluster vid längre elavbrott
mildras.

Såsom föreslås i motion 1984/85:329 (c) bör ett bidrag om 25 % av
anskaffningskostnaden utgå till de lantbrukare som för att trygga sin animalieproduktion
anskaffar lämpligt reservkraftverk. Kostnaderna för detta
bidrag bör täckas med medel som inflyter inom oljeersättningsprogrammet.

dels att utskottet under 56 bort hemställa

56. beträffande bidrag till vissa reservkraftverk

att riksdagen med anledning av proposition 1984/85:120 moment
17 och med bifall till motion 1984/85:329 yrkandena 1 och 2
godkänner av utskottet angivna riktlinjer för bidrag till anskaffande
av reservkraftverk inom jordbruket.

NU 1984/85:30

186

64. Energisparande (mom. 57)

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard
Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 91 med ”Utskottet
har” och slutar på s. 92 med ”motion 1984/85: 2876 (m)” bort ha
följande lydelse:

Som påpekas i motion 1984/85: 2876 (m) finns det anledning att anta att
energianvändningen per ytenhet även i fortsättningen kan komma att minska.
Samtidigt finns det emellertid anledning att varna för en alltför optimistisk
tilltro till energisparåtgärder. En stor del av de ekonomiskt försvarbara
besparingsåtgärderna i äldre bebyggelse har redan genomförts. Oljekonvertering
får heller inte vara något självändamål. Oljeförbränning kan även
i framtiden förväntas vara en lämplig uppvärmningsform för vissa former
av bebyggelse.

Utskottet anser att riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här
angiven innebörd. Alltså tillstyrker utskottet motion 1984/85:2876 (m) i här
behandlad del.

dels att utskottet under 57 bort hemställa

57. beträffande energisparande

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2876 yrkande 14 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

65. Stöd till sammankoppling av värmeunderlag (mom. 58)

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard
Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 94 sorn börjar med ”Utskottet
godtar” och slutar med ”och 1984/85:2870 (fp)” bort ha följande
lydelse:

Som anförs i motion 1984/85:2876 (m) har utbyggnaden av fjärrvärmenäten
medverkat till en effektivare energianvändning. Tillfredsställande tillgång
på elenergi har också gjort det möjligt att använda såväl elpannor som
värmepumpar i fjärrvärmesystemen. En ytterligare utbyggnad av de existerande
fjärrvärmeanläggningarna, dvs. en förtätning av distributionsnäten,
kan förväntas ske under de närmaste åren. Det finns emellertid anledning
att varna för en omfattande nyanläggning av fjärrvärmeverk. Fjärrvärmedistribution
vid energiförbrukningsmässigt gles bebyggelse blir mycket
kostsam. Det skall såsom motionärerna framhåller inte vara något självändamål
att spara energi om de totala kostnaderna ökar. Redan i dag är
många fjärrvärmeanläggningar förlustbringande, och vissa mindre anlägg -

NU 1984/85:30

187

ningar har avvecklats redan efter mycket få driftår. Inom vissa kommuner
finns en beklaglig tendens att på olika sätt, bl. a. genom planinstrument,
framtvinga en hög grad av anslutning till fjärrvärmesystem. Fjärrvärmeanläggningar
bör konkurrera på lika villkor med andra värmeförsörjningsalternativ.
Stöd bör inte utgå till sammankopplingar av värmeunderlag. Vad
utskottet har anfört i detta ämne bör riksdagen ansluta sig till i ett uttalande
till regeringen. Utskottet tillstyrker sålunda motion 1984/85:2876 (m) och
avstyrker propositionen såvitt gäller här nämnt stöd. Ett beslut av nu
angiven innebörd medför att något särskilt uttalande med anledning av
motionerna 1984/85:2878 (c) och 1984/85:2870 (fp) inte är motiverat. Dessa
motioner avstyrks således i här aktuell del.

dels att utskottet under 58 bort hemställa

58. beträffande stöd till sammankoppling av värmeunderlag

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2876 yrkande 14 i
ifrågavarande del avslår proposition 1984/85:120 moment 12,
motion 1984/85:2870 yrkande 2 och motion 1984/85:2878 yrkande
17.

66. Stöd till sammankoppling av värmeunderlag (mom. 58)

Olof Johansson (c) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 94 som böljar med ”Utskottet
godtar” och slutar med ”och 1984/85:2870 (fp)” bort ha följande
lydelse:

Som påpekas i motion 1984/85:2878 (c) har från centerpartiets sida vid
flera tillfällen understrukits att en utbyggnad av flexibla fjärrvärmenät,
anpassade till låga driftstemperaturer, i därför lämpade tätortsområden är
en riktig framtidsinvestering och ger möjligheter till en effektiv användning
av tillgänglig energi. Ett mål för fjärrvärmeutbyggnaden bör enligt utskottets
uppfattning vara att handlingsfriheten och möjligheterna att använda
billig miljövänlig energi skall öka. Tillkommande fjärrvärmeanläggningar
måste därför från början ges en sådan utformning att de passar för utnyttjande
av alternativa energikällor. Fjärrvärmenät som inte fyller kraven på
att kunna anpassas till nya energiformer kommer sannolikt inte att kunna
konkurrera med fastighetsanknutna uppvärmningsalternativ och kommer
därför av den enskilde fastighetsägaren att upplevas som en låsning till ett
alltför dyrt uppvärmningsalternativ med åtföljande konflikter och besvärande
dubbelinvesteringar som följd.

Det är därför viktigt att den justering av värmesystem till små vattenflöden
med höga framledningstemperaturer (t. ex. den s. k. Kirunametoden)
som i dag sker inte tillämpas. Ett mål bör vara att även befintliga värmesystem
skall anpassas till låga driftstemperaturer. Ingen form av statligt

NU 1984/85:30

188

bidrag bör utgå till injusteringsarbete som inte uppfyller här angivet mål.
Utskottet noterar med tillfredsställelse den angivna ändringen i bostadsstyrelsens
föreskrifter, vilken ligger helt i linje med vad som anförts i
centerpartiets motion.

I den mån stöd till utbyggnad av fjärrvärmenät skall utgå måste det enligt
utskottets mening förses med villkoret att anläggningen skall ha en sådan
utformning att möjligheterna till val mellan olika energislag och produktionssätt
ökar. Uppfylls inte dessa villkor bör inget stöd till fjärrvärmeutbyggnad
utgå.

Vad utskottet här har anfört bör riksdagen ge regeringen till känna som
sin mening. Utskottet tillstyrker sålunda den här behandlade delen av
motion 1984/85:2878 (c). Kravet i motion 1984/85:2876 (m) är inte förenligt
med vad här har anförts. Inte heller motion 1984/85:2570 (fp) motiverar
mot bakgrund av vad här har anförts något särskilt uttalande. Ifrågavarande
motioner avstyrks i nu behandlad del.

dels att utskottet under 58 bort hemställa

58. beträffande stöd till sammankoppling av värmeunderlag

att riksdagen med anledning av proposition 1984/85:120 moment
12, med bifall till motion 1984/85:2878 yrkande 17 och med
avslag på motion 1984/85:2870 yrkande 2 och motion 1984/
85:2876 yrkande 14 i ifrågavarande del godkänner av utskottet
angivna grunder för stöd för sammankoppling av värmeunderlag.

67. Stöd till sammankoppling av värmeunderlag (mom. 58)

Hugo Bergdahl (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 94 som böljar med ”Utskottet
godtar” och slutar med ”och 1984/85:2870 (fp)” bort ha följande
lydelse:

1 likhet med vad som anförs i motion 1984/85:2870 (fp) anser utskottet
att den goda tillgången på elenergi på kort sikt bör utnyttjas genom att
elenergi används i uppvärmningen för att ersätta olja. Detta kan ske och
sker i hög grad i fjärrvärmesystemet genom s.k. avkopplingsbara elpannor.
Vid tidpunkten för kärnkraftsavvecklingen blir det möjligt att ersätta
elenergin med annan energi utan alltför stora ingrepp.

Fjärrvärmen har såsom motionärerna påpekar stor strategisk betydelse
inför kärnkraftsavvecklingen även i ett annat avseende. I tillräckligt stora
system kan man till rimlig ekonomi producera elenergi med hjälp av s.k.
mottryckskraft.

Mot den här angivna bakgrunden anser utskottet att det är angeläget att
kommunerna bygger ut fjärrvärmen. Det är också välmotiverat att man
vidtar åtgärder för att anpassa fjärrvärmenäten till lägre temperaturer och
få till stånd sammankopplingar för att öka kraft värmeunderlagen.

NU 1984/85:30

189

Utskottet vill dock understryka att framtida utbyggnader endast bör ske
till områden med ett tillräckligt värmeunderlag för att ge systemet god
ekonomi. Det är inte rimligt att konsumenter i fjärrvärmeområden tvångsansluts,
om de kan ordna uppvärmningen billigare på annat sätt. Om någon
form av individuell uppvärmning i ett område är billigare för konsumenten
bör inte fjärrvärmen byggas ut till detta område. Mot här angiven bakgrund
anser utskottet det inte rimligt att en enskild konsument skall kunna
förhindras att installera t. ex. en värmepump därför att han bor inom ett
fjärrvärmeområde.

Med en fri konkurrens mellan olika värmesystem ökar sannolikheten för
att kommunerna gör rimliga lönsamhetsbedömningar vid beslut om utbyggnad
av fjärrvärme näten. För att en rimlig bedömning av olika alternativ
skall kunna göras krävs att kommunerna tillämpar en taxesättning där
abonnentens kostnader för fjärrvärme kan jämföras med kostnaden för
alternativa uppvärmningssätt.

Utskottet anser att riksdagen genom ett uttalande till regeringen bör
ansluta sig till vad utskottet här har anfört om den framtida fjärrvärmeutbyggnaden.
Sålunda tillstyrker utskottet motion 1984/85:2870 (fp) i nu
behandlad del. Vad utskottet här har anfört är väl förenligt med regeringens
förslag om stöd till sammankopplingar av värmeunderlag, vilket således
tillstyrks. Därmed avstyrker utskottet förslagen på denna punkt i
motionerna 1984/85: 2876 (m) och 1984/85:2878 (c).

dels att utskottet under 58 bort hemställa

58. beträffande stöd till sammankoppling av värmeunderlag

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:120 moment 12
och motion 1984/85:2870 yrkande 2 och med avslag på motion
1984/85:2876 yrkande 14 i ifrågavarande del och motion 1984/
85:2878 yrkande 17 godkänner av utskottet angivna grunder för
stöd för sammankoppling av värmeunderlag.

68. Introduktionsstöd för solvärmeanläggningar (mom. 59)

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard
Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 96 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”motion 1984/85:2067 (c)” bort ha följande lydelse: Utskottet

delar helt uppfattningen i motion 1984/85:2875 (m) att introduktionsstöd
inte bör ges för solfångare. Utskottet tillstyrker sålunda
denna motion i ifrågavarande del. I konsekvens därmed avstyrker utskottet
propositionen och motion 1984/85:2878 (c) i här behandlad del liksom
motion 1984/85:2067 (c).

NU 1984/85:30

190

dels att utskottet under 59 bort hemställa

59. beträffande introduktionsstöd för solvärmeanläggningar

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2875 yrkande 10 i
ifrågavarande del avslår proposition 1984/85:120 moment 13,
motion 1984/85:2067 yrkandena 1 och 2 och motion 1984/85:2878
yrkandena 10 och 11.

69. Introduktionsstöd för solvärmeanläggningar (mom. 59)

Olof Johansson (c) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 96 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”motion 1984/85:2067 (c)” bort ha följande lydelse: Utskottet

instämmer med vad som anförs om solvärme i motionerna
1984/85:2878 (c) och 1984/85:2067 (c).

Från miljösynpunkt är utnyttjande av solvärme det överlägset bästa
uppvärmningssättet. Teknikutvecklingen vad avser solvärmeanläggningar
går i dag mycket snabbt med åtföljande lägre kostnader. För gruppvärmecentraler
kan t. ex. solfångarfält i kombination med bergvärmelager och
värmepumpar vara lönsamma redan i dagsläget. Med hjälp av värmepumpar
kan också solvärmen tas upp indirekt från t. ex. sjöar eller uteluften.
De ekonomiska förutsättningarna har således kraftigt förbättrats under
senare år.

Marknadsutrymmet för solvärmetekniken är emellertid begränsat med
hänsyn till den rådande produktionsstrukturen på energiområdet med dess
överinvesteringar i kärnkraftverken.

Sverige har i dag en framskjuten position på solvärmeteknikens område.
Denna teknik är i dagsläget i ungefär samma situation som värmepumpstekniken
var för fem år sedan.

För att Sverige skall kunna behålla sin ledande position på solvärmeteknikens
område krävs enligt utskottets mening såväl fortsatta forskningsoch
utvecklingsinsatser som stöd till praktiska anläggningar. Det är därför
tillfredsställande att investeringsstödet om 50% av investeringskostnaden
förlängs. Utskottet anser dock att investeringsstödet bör finnas kvar minst
under en treårsperiod.

En djärv satsning på solenergi med en inriktning som tar till vara möjligheterna
att med hjälp av svensk teknik och svensk produktion främja
användningen av solenergi kan, såsom motionärerna påpekar, ge Sverige
ett bra försprång i kunskaper och produktionsteknik - med en stärkt
ekonomi och ökad sysselsättning som följd. För att en sådan satsning skall
bli möjlig föreslår utskottet att riksdagen skall anvisa de ökade resurser
som byggforskningsrådet har hemställt om för forskning och utveckling
inom delprogrammen solvärmeteknik, värmepumpar, värmelagring samt

NU 1984/85:30

191

system och genomförandefrågor. Medelsberäkningen återkommer utskottet
till under anslaget E 12.

dels att utskottet under 59 bort hemställa

59. beträffande introduktionsstöd för solvärmeanläggningar

att riksdagen med anledning av proposition 1984/85:120 moment
13, med bifall till motion 1984/85:2067 yrkandena 1 och 2 och
motion 1984/85:2878 yrkandena 10 och 11 och med avslag på

motion 1984/85:2875 yrkande 10 i frågavarande del godkänner av
utskottet angivna grunder för stöd för solvärmeanläggningar.

70. Värmepumpar (mom. 60)

Olof Johansson (c) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 97 som börjar med ”Utskottet
ser” och slutar med ”motion 1984/85:2878 (c)” bort ha följande lydelse: Värmepumpstekniken

är i dag känd och etablerad. Därför kan utskottet
godta att stödet till introduktion av värmepumpar trappas ned och ges en

mer specificerad inriktning. Utskottet vill dock understryka vikten av

satsningar på nya system av värmepumpar och betydelsen av forskning
och utvecklingsarbete kring bränsledrivna och kemiska värmepumpar.
Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet här
har anfört. Därmed tillgodoses motion 1984/85:2878 (c) i nu berörd del.

dels att utskottet under 60 bort hemställa

60. beträffande värmepumpar

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2878 yrkande 1 r som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

71. Direktverkande elvärme (mom. 61)

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard
Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 99 som börjar med ”Näringsutskottet
kommer” och slutar med ”ifrågavarande del” bort ha följande
lydelse:

Näringsutskottet ansluter sig till vad som har anförts i den avvikande
meningen av moderata samlingspartiets företrädare i bostadsutskottet.

Näringsutskottet delar sålunda den uppfattning som uttrycks i moderata
samlingspartiets partimotion 1984/85:2876 om att elenergi under överblickbar
framtid kommer att finnas i sådan utsträckning att direktverkande
elvärme kan tillåtas. Styrmedel i form av vissa planregler och skärpta krav

NU 1984/85:30

192

på energisnåla byggnader bör inte tillämpas. De nuvarande reglerna, som
riksdagen tidigare i enighet har ställt sig bakom, bör gälla även i fortsättningen.

Utskottet föreslår att riksdagen ger regeringen detta till känna som sin
mening.

dels att utskottet under 61 bort hemställa
61. beträffande direktverkande elvärme

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2876 yrkande 14 i
ifrågavarande del och med avslag på motion 1984/85:2863 yrkande
3, motion 1984/85:2870 yrkande 3 och motion 1984/
85:2878 yrkandena lf och 4 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

72. Direktverkande elvärme (mom. 61)

Olof Johansson (c), Ivar Franzén (c) och Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 99 som böljar med ”Näringsutskottet
kommer” och slutar med ”ifrågavarande del” bort ha följande
lydelse:

Med instämmande i vad som sägs i den avvikande meningen från centerpartiets
och vänsterpartiet kommunisternas företrädare i bostadsutskottet
vill näringsutskottet anföra följande.

När riksdagen år 1981 (CU 1980/81:37) fastställde villkoren för installation
av direktverkande elvärme hade civilutskottet att behandla en motion
(c) i vilken föreslogs att kraven för att få installera sådan elvärme skulle
sättas så att direkteluppvärmning skulle få installeras endast i hus där det
sammanlagda energibehovet för tappvarmvatten och värme understeg
motsvarande förbrukning i normhuset med minst 40%.

Med anledning av motionen anförde civilutskottet enhälligt att utskottet
anslöt sig till tanken på en skärpning av kraven i ett andra steg.

Det finns sålunda goda motiv för centerpartiets förslag i partimotionen
1984/85:2878 att kraven skall skärpas och ELIN ges tilläggsdirektiv med
begäran om förslag till skärpta krav.

I propositionen anförs att möjligheten att med stöd av olika planinstrument
styra användningen av direktverkande elvärme bör uppmärksammas.
Som har anförts i motion 1984/85:2863 (c) måste det vara att föredra
att energisnåla hus byggs framför att samhället med planhinder skall möta
ett sådant byggande.

Näringsutskottet föreslår att riksdagen med anledning av här behandlade
delar av motionerna 1983/84:2863 (c) och 1984/85:2878 (c) som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört. Vad som föreslås i motsvarande
delar i motionerna 1984/85:2870 (fp) och 1984/85: 2876 (m) låter sig

NU 1984/85:30

193

inte förenas med ett sådant uttalande. Dessa motioner avstyrks i dessa
delar.

dels att utskottet under 61 bort hemställa

61. beträffande direktverkande elvärme

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2863 yrkande 3 och
motion 1984/85:2878 yrkandena lf och 4 och med avslag på
motion 1984/85:2870 yrkande 3 och motion 1984/85:2876 yrkande
14 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

73. Direktverkande elvärme (mom. 61)

Hugo Bergdahl (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 99 som börjar med ”Näringsutskottet
kommer” och slutar med ”ifrågavarande del” bort ha följande
lydelse:

Med instämmande i vad som sägs i den avvikande meningen från folkpartiets
företrädare i bostadsutskottet vill näringsutskottet anföra följande.

Tidigare har här redovisats de s. k. ELAK-kraven, dvs. de krav som i
princip måste vara uppfyllda för att direktverkande elvärme skall tillåtas i
småhus avsedda för annat än fritidsändamål.

Näringsutskottet delar den i motion 1984/85:2870 (fp) framförda uppfattningen
att det inte nu är motiverat att frångå dessa krav. Det kan heller inte
anses lämpligt att med stöd av olika planinstrument styra användningen av
direktverkande elvärme. En sådan ordning innebär att beslut om uppvärmningssystem
i de berörda småhusen flyttas från de enskilda konsumenterna
till myndigheter och kommunala organ. Näringsutskottet konstaterar i
likhet med bostadsutskottet att det varken i propositionen eller i andra
sammanhang har tillförts information som motiverar att de nu gällande
kraven omprövas.

Näringsutskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande till regeringen
av här angiven innebörd. Utskottet tillstyrker sålunda nu behandlad del av
motion 1984/85:2870 (fp). Förslagen i motionerna 1984/85:2863 (c), 1984/
85:2876 (m) och 1984/85:2878 (c) låter sig i här aktuell del inte förenas med
vad utskottet nu har anfört. De avstyrks därför.

dels att utskottet under 61 bort hemställa

61. beträffande direktverkande elvärme

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2870 yrkande 3 och
med avslag på motion 1984/85:2863 yrkande 3, motion 1984/
85:2876 yrkande 14 i ifrågavarande del och motion 1984/85:2878
yrkandena 1 f och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

13 Riksdagen 1984/85. 17 sami. Nr 30

NU 1984/85:30

194

74. Storstadsområdenas värmeförsörjning (mom. 62)

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard
Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 100 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”erinran mot” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det inte bör utgå statligt stöd till sammankopplingar
av s. k. strategiska ledningar. Om de tilltänkta åtgärderna inte är motiverade
från fjärrvärmedistributörernas synpunkt bör inte staten delfinansiera
sådana projekt. I övrigt visar det nu berörda avsnittet i propositionen att
kommunerna väljer de lösningar som de anser passa bäst för deras situation
och att statens roll måste vara mycket begränsad i de här aktuella
frågorna.

dels att utskottet under 62 bort hemställa

62. beträffande storstadsområdenas värmeförsörjning

att riksdagen med anledning av proposition 1984/85:120 moment
21 och med bifall till motion 1984/85:2876 yrkande 14 i ifrågavarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

75. Storstadsområdenas värmeförsörjning (mom. 62)

Olof Johansson (c) och Ivar Franzén (c) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 100 som börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”erinran
mot” bort ha följande lydelse:

Som närmare har utvecklats i det föregående (s. 187) bör vissa bestämda
villkor vara uppfyllda för att stöd skall kunna utgå till utbyggnad av
fjärrvärmeanläggningar. Bl. a. krävs en utformning av anläggningarna på
så sätt att möjligheterna till val mellan olika energislag och produktionssätt
ökas. Med det sagda avstyrker utskottet den nu behandlade delen av
motion 1984/85:2876 (m).

76. Stöd för åtgärder för att minska utsläpp av miljöstörande ämnen vid
förbränning av avfall (mom. 64)

Olof Johansson (c), Ivar Franzén (c), Hugo Bergdahl (fp) och Oswald
Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 103 som bötjar med
”Näringsutskottet instämmer” och slutar med ”behandlad del” bort ha
följande lydelse:

Näringsutskottet kommer till samma slutsats som centerpartiets och
folkpartiets företrädare i jordbruksutskottet. Som påpekas i den avvikande

NU 1984/85:30

195

meningen förhåller det sig så att förbränning av avfall under senare år har
fått en allt större omfattning och enligt propositionen kommer att öka
ytterligare. Detta är enligt utskottets mening en oroande utveckling. Det
står också i motsats till 1975 års mål i fråga om återanvändning av avfall.
En absolut förutsättning för en omfattande förbränning av avfall är att
miljöfrågorna kan lösas. Det bör också betonas att avfall i första hand skall
betraktas som en resurs som skall återvinnas.

Utskottet ser med stort allvar på framför allt riskerna för utsläpp av
dioxiner och tungmetaller vid avfallsförbränning. Det är synnerligen angeläget
att åtgärder vidtas för att komma till rätta med de problem som är
förknippade med avfallsförbränning. Ökade resurser bör anslås till forskning
angående dioxiners uppkomst och verkningar samt åtgärder vidtas för
att stimulera teknisk utveckling inom rökgasreningsområdet. Vidare bör
ökade insatser göras för att få till stånd ett utvecklingsarbete rörande
metanjäsning av organiskt avfall.

Ökade möjligheter att sortera och återanvända avfall bör stimuleras. Det
är också angeläget att de problem som kan uppstå när en produkt blir avfall
beaktas redan när produkten utvecklas.

Dioxinutsläppen från samtliga sopförbränningsanläggningar bör snarast
kartläggas och betryggande gränsvärden sättas upp och fortlöpande kontrolleras.
I avvaktan på forsknings- och kartläggningsresultaten bör inga
nya sopförbränningsanläggningar få byggas.

Utskottet tillstyrker motion 1984/85: 2878 (c) i här behandlad del.

dels att utskottet under 64 bort hemställa

64. beträffande stöd för åtgärder för att minska utsläpp av miljöstörande
ämnen vid förbränning av avfall

att riksdagen med anledning av proposition 1984/85:120 moment
18 i ifrågavarande del och med bifall till motion 1984/85:2878
yrkande 16 godkänner av utskottet angivna grunder för stöd för
åtgärder för att minska utsläpp av miljöstörande ämnen vid förbränning
av avfall.

77. Konkurrensen på oljemarknaden (mom. 65)

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard
Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 105 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”1984/85:2870 (fp) avstyrks” bort ha följande
lydelse:

Utskottet instämmer i vad som i denna fråga anförs i motion 1984/
85:2876 (m). De antydningar om samverkan mellan oljebolagen för att
upprätthålla en stabil prisnivå som görs i propositionen finnér utskottet

NU 1984/85:30

196

anmärkningsvärda. En sådan kartellbildning skulle drabba konsumenterna,
vilka skulle få betala ett högre pris för olja och bensin än de annars
skulle ha gjort. Statsmakternas uppgift bör vara att bekämpa karteller —
inte att uppmana företag att bilda sådana. I en situation då efterfrågan på
petroleumprodukter sjunker och då produkterna efterfrågas i andra proportioner
än tidigare kan det inte uteslutas att detta kan få konsekvenser
för de svenska raffinaderierna. Från statens sida bör ingripanden ske
endast för att bibehålla en sådan raffinaderikapacitet att de för kriser
avsedda råoljelagren kan raffineras i tillräcklig utsträckning. Riksdagen
bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd.

dels att utskottet under 65 bort hemställa

65. beträffande konkurrensen på oljemarknaden

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2876 yrkande 10 i
ifrågavarande del och med avslag på motion 1984/85:2870 yrkande
7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

78. Konkurrensen på oljemarknaden (mom. 65)

Hugo Bergdahl (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 105 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ” 1984/85:2870 (fp) avstyrks” bort ha följande
lydelse:

Som påpekas i motion 1984/85:2870 (fp) är för närvarande konkurrenssituationen
på den svenska bensinmarknaden mycket hård. Detta beror
huvudsakligen på en överetablering på marknaden. I en sådan marknadssituation
är det inte onaturligt att kampen om marknadsandelarna blir skarp.
Det är i en fri marknadsekonomi naturligt att priset används som främsta
konkurrensmedel. Låga priser kommer konsumentkollektivet till godo. I
den nuvarande marknadssituationen är det inte påkallat med statliga interventioner
eller hot om sådana ingripanden. Detta bör klargöras för regeringen
genom ett uttalande av riksdagen.

dels att utskottet under 65 bort hemställa

65. beträffande konkurrensen på oljemarknaden

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2870 yrkande 7 och
med avslag på motion 1984/85:2876 yrkande 10 i ifrågavarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1984/85:30

197

79. Oljeexploatering (mom. 66)

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard
Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrandesom böijar på s. 105 som börjar
med ”Utskottet instämmer” och slutar på s. 106 med ”motion 1984/
85:2876 (m)” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1984/85:2876 (m) bör frågan om svensk medverkan
vid oljeexploatering i utlandet avgöras av intresserade företag på helt
kommersiella grunder.

Som framhölls i en reservation till näringsutskottets betänkande om
vissa oljefrågor våren 1984 (NU 1983/84:43) av moderata samlingspartiets
företrädare i utskottet är det väsentligt att de insatser som görs inom
prospekterings- och utvinningsområdena sker efter affärsmässiga principer
utan snedvridande statliga subventioner. Utskottet vill nu erinra härom
och föreslår att riksdagen i en meningsyttring till regeringen ställer sig
bakom vad här har anförts. Motion 1984/85:2876 (m) tillstyrks sålunda i nu
behandlad del.

dels att utskottet under 66 bort hemställa

66. beträffande oljeexploatering

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2876 yrkande 10 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

80. Oljeexploatering (mom. 66)

Olof Johansson (c) och Ivar Franzén (c) anser att den del av utskottets
yttrande som böijar på s. 105 med ”Utskottet instämmer” och slutar på s.
106 med ”motion 1984/85:2876 (m)” bort ha följande lydelse:

Som framhölls i en reservation till näringsutskottets betänkande om
vissa oljefrågor våren 1984 (NU 1983/84:43) av centerpartiets företrädare i
utskottet finns det med hänsyn till utvecklingen på oljemarknaden inte
anledning att bedriva en omfattande prospektering efter olja. Statligt stöd
till prospektering efter olja och naturgas bör i princip begränsas till att avse
insatser inom landet. De företag som önskar bedriva prospektering utomlands
bör själva stå för de ekonomiska riskerna med sådana engagemang.
Under en övergångsperiod bör dock stöd kunna utgå för insatser i Nordsjön.

Något uttalande av riksdagen med anledning av vad som anförs i motion
1984/85:2876 (m) i denna del finner utskottet inte motiverat. Den avstyrks
därför.

NU 1984/85:30

198

81. Ägarförhållandena i Svenska Petroleum AB (mom. 67)

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard
Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 107 som böijar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”motion 1984/85:2876 (m)” bort ha följande
lydelse:

Utskottet instämmer med motionärerna i att statens uppgift på oljeområdet
bör begränsas till att fastställa reglerna för marknaden. Staten skall
således inte agera på ett sätt som gynnar eller missgynnar enskilda företag.
Från denna synpunkt är det statliga ägandet av Svenska Petroleum, som
motionärerna framhåller, olyckligt. Detta intryck förstärks av de pågående,
av regeringen initierade, underhandlingarna mellan Svenska Petroleum
och OK.

Det framstår mot bakgrund av vad här har anförts som uppenbart att det
krav på en plan för avveckling av Svenska Petroleum som vid upprepade
tillfällen har framförts av moderata samlingspartiet nu i hög grad är befogat.
Regeringen bör skyndsamt låta utarbeta en sådan plan och förelägga
riksdagen denna för beslut.

dels att utskottet under 67 bort hemställa

67. beträffande ägarförhållandena i Svenska Petroleum AB

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2876 yrkande 11 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

82. Fortsatt oljeanvändning (mom. 68)

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 107 som böijar med ”Utskottet
har” och slutar med ”motion 1984/85:2865 (vpk)” bort ha följande
lydelse:

Oljeförbrukningen har minskat betydligt snabbare än vad som beräknades
i 1981 års energipolitiska beslut. Det finns därför för närvarande inte
anledning för statsmakterna att öka takten när det gäller åtgärder för att få
ned oljeförbrukningen. Det är inte acceptabelt att ett minskat oljeberoende
byts ut mot ett nytt beroende av kärnkraft och kol. En ytterligare snabb
sänkning av oljeförbrukningen som i huvudsak kompenseras genom kolförbrukning
eller genom ökad elvärmeinstallation kommer enligt utskottets
bedömning att skapa nya problem inför framtiden.

Utskottet föreslår därför att riksdagen gör ett sådant uttalande som
föreslås i motion 1984/85: 2865 (vpk).

dels att utskottet under 68 bort hemställa

68. beträffande fortsatt oljeanvändning

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2865 yrkande 7 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1984/85:30

199

83. Introduktion av naturgas (mom. 69)

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard
Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 109 som börjar med ”Utskottet
finnér” och slutar med ”och 1984/85:2878 (c)” bort ha följande lydelse:

Med instämmande i vad som anförs i motion 1984/85:2876 (m) konstaterar
utskottet att naturgas hittills inte har varit något ekonomiskt fördelaktigt
energislag i Sverige. Med hänsyn till den kapacitet som finns i gasnätets
stamlinje kan en ytterligare utbyggnad av gasdistributionsnäten förväntas.
Det är emellertid väsentligt att understryka att gasintroduktionen
måste ske på rent företagsekonomiska grunder. Det finns således ingen
anledning att behålla några speciella subventioner för gasdistribution,
t. ex. det tioprocentiga investeringsbidrag som utgår för gasdistributionsanläggningar.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig
till vad utskottet här har anfört. Därmed tillgodoses helt ifrågavarande del
av motion 1984/85:2876 (m). Vad som däremot anförs i motion 1984/
85:2878 (c) bör mot bakgrund av vad nu har sagts inte ligga till grund för
något initiativ av riksdagen.

dels att utskottet under 69 bort hemställa

69. beträffande introduktion av naturgas

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2876 yrkande 13 i
ifrågavarande del och med avslag på motion 1984/85:2878 yrkande
23 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

84. Introduktion av naturgas (mom. 69)

Olof Johansson (c), Ivar Franzén (c) och Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 109 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”och 1984/85:2878 (c)” bort ha följande lydelse:
Naturgas har avsevärda miljöfördelar jämfört med kol, olja och kärnkraft.
Även om naturgasen är ett importerat energislag bör den därför
kunna utnyttjas under överskådlig tid i det svenska energiförsörjningssystemet,
särskilt inom storstadsregionerna. För den händelse gas påträffas
inom landet bör den givetvis användas före importerade energislag. Utskottet
föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
här har anförts. Därmed tillstyrker utskottet den nu behandlade delen av
motion 1984/85:2878 (c). Utskottet avstyrker motion 1984/85:2876 (m) i
ifrågavarande del.

NU 1984/85:30

200

dels att utskottet under 69 bort hemställa

69. beträffande introduktion av naturgas

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2878 yrkande 23 och
med avslag på motion 1984/85:2876 yrkande 13 i ifrågavarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

85. Utbyggnad av Sydgasprojektet (mom. 70)

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 110 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”motion 1984/85:2088 (vpk)” bort ha följande
lydelse:

Utskottet finnér det värdefullt att arbetet med naturgasintroduktion nu
pågår i landet. De miljömässiga fördelar som naturgasen har framför andra
energibärare utgör ett avgörande argument för att en fortsatt introduktion
snabbt bör komma i gång utöver det nu pågående Sydgasprojektet. Också
sysselsättningsskäl talar härför. Vad här har anförts motiverar att Sydgas
II- och Västgasprojekten bör bedrivas skyndsamt. Utskottet räknar med
att regeringen snarast i positiv anda prövar vattenfallsverkets framställning.
Också övriga projekt bör bedömas med inriktningen att de skall
kunna realiseras snabbt. Vad utskottet här har anfört om den fortsatta
naturgasintroduktionen bör riksdagen anmäla som önskemål till regeringen.
Utskottet tillstyrker alltså motion 1984/85:2088 (vpk) i här aktuell del.

dels att utskottet under 70 bort hemställa

70. beträffande utbyggnad av Sydgasprojektet

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2088 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

86. Gasledning till Karlshamn (mom. 71)

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 110 som börjar med ”Det är”
och slutar med ”motion 1984/85:465 (vpk)” bort ha följande lydelse:

En gasledning till Karlshamn skulle möjliggöra att vissa industrier i
västra Blekinge kan övergå till gasdrift, vilket från miljösynpunkt skulle
vara utomordentligt fördelaktigt. Projektering av en gasledning till Karlshamn
bör därför snarast påbörjas. Utskottet anser att regeringen nu bör ta
de initiativ som erfordras för att en gasintroduktion i Karlshamn skall
kunna förverkligas. Motion 1984/85:465 (vpk) tillstyrks i här behandlad
del.

NU 1984/85:30

201

dels att utskottet under 71 bort hemställa

71. beträffande gasledning till Karlshamn

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:465 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

87. Östgasprojektet (mom. 72)

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard
Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. lil som böljar med ”Utskottet
gör” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Som föreslås i motion 1984/85: 2876 (m) bör riksdagen i en meningsyttring
till regeringen slå fast att det för närvarande inte finns anledning att
närmare undersöka möjligheterna till gasimport från Sovjetunionen. Det är
bl. a. kraven på leveranssäkerhet som motiverar detta ställningstagande.
Utskottet tillstyrker sålunda den nu behandlade delen av motion 1984/
85:2876 (m) och avstyrker motion 1984/85:2088 (vpk) i ifrågavarande del.

dels att utskottet under 72 bort hemställa

72. beträffande Östgasprojektet

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2876 yrkande 13 i
ifrågavarande del och med avslag på motion 1984/85:2088 yrkande
3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

88. Östgasprojektet (mom. 72)

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. lil som börjar med ”Utskottet
gör” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det anmärkningsvärt att i den svenska energipolitiken
på naturgasens område så litet intresse har visats för leveranser från
Sovjetunionens stora gasfyndigheter. Sverige borde i likhet med flera
västeuropeiska stater på ett mycket mera aktivt sätt arbeta för en koppling
till det sovjetiska gasnätet. Indirekt finns redan denna anslutning, eftersom
Sydgasprojektet kommer att kopplas till det västtyska nätet och därmed till
det sovjetiska nätet. En gasledning över Ålands hav skulle kunna byggas
relativt snabbt. Ett genomförande av ett sådant projekt skulle ge en välbehövlig
stimulans för de berörda områdena. En sammanbindning av en
östgasledning med övriga projekterade gasledningar skulle vara av stor
betydelse för svensk industri och för energiförsörjningen. Stora miljömässiga
fördelar skulle också vinnas. Vidare skulle det vara av regionalpoli -

NU 1984/85:30

202

tiskt värde. Det har funnits och finns fortfarande i den ledning från Sovjetunionen
som går till östra Finland en reservkapacitet på ungefär 1 miljard
m3 gas. Om inte Sverige är intresserat kommer man i Finland med all
sannolikhet att satsa på en utbyggnad av nätet där och att ta vara på
ifrågavarande reserv. Sannolikt kommer det att medföra en utbyggnad av
ny kemisk industri i Finland, t. ex. konstgödselproduktion, vilket gör att
planerna på en sådan ny produktion i Sverige inte blir realiserbara inom
överskådlig tid.

Regeringen bör mot bakgrund av vad här har anförts vidta åtgärder för
att snarast kunna fa till stånd ett avtal med Sovjetunionen om naturgasleveranser
via Finland. Vidare bör regeringen nu låta utarbeta konkreta
förslag till projektering av en gasledning över Alands hav. Utskottet föreslår
att riksdagen gör ett uttalande av den här angivna innebörden. Den nu
behandlade delen av motion 1984/85:2088 (vpk) tillstyrks sålunda.

dels att utskottet under 72 bort hemställa

72. beträffande Östgasprojektet

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2088 yrkande 3 och
med avslag på motion 1984/85:2876 yrkande 13 i ifrågavarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

89. Vyrmetanmetoden (mom. 75)

Olof Johansson (c) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 112 som böljar med ”Utskottet
kommer” och slutar med ”skall ske” bort ha följande lydelse:

Även om det ännu är för tidigt att göra bestämda uttalanden om vyrmetanmetodens
ekonomi och om hur stor utbredning metoden kan få bör
enligt utskottets uppfattning staten aktivt stödja en vidareutveckling av
metoden. Detta bör främst ske genom medverkan till att ett antal fullskaleanläggningar
kommer till stånd. Härigenom kan värdefull erfarenhet vinnas
och kunskapsuppbyggnaden ske så snabbt som möjligt. Det är vidare
betydelsefullt att handläggningstiden för tillståndsgivningen inte blir längre
än nödvändigt.

En utveckling av vyrmetanmetoden under u-landsförhållanden borde
kunna ge mycket goda effekter för mottagarlandet och samtidigt en kunskapsåterföring
till det utvecklingsarbete som bedrivs i Sverige.

Utskottet anser således att utvecklingen av vyrmetanmetoden bör främjas
i enlighet med vad här har anförts. Riksdagen bör uttala att så skall ske.
Motion 1984/85:2068 (c) tillstyrks alltså.

dels att utskottet under 75 bort hemställa

75. beträffande vyrmetanmetoden

att riksdagen med bifall till motion 1984/85: 2068 yrkandena 1 och
2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1984/85:30

203

90. Kolanvändning (mom. 76)

Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Olof Johansson (c), Per
Westerberg (m), Per-Richard Molén (m) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 113 som börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”motion 1984/85:2878 (c)” bort ha följande
lydelse:

Utskottet instämmer helt i vad som i motion 1984/85:2878 (c) sägs om
insatserna för att ersätta importerade energislag och om riktlinjer för
kolanvändningen. Det föreligger sålunda inte något större behov av att
ersätta olja med andra importerade fasta bränslen för att uppsatta sparmål
skall kunna nås. Följaktligen finns det inte några energipolitiska skäl att
introducera nämnvärt mycket mera kol i det svenska energisystemet utöver
den nuvarande förbrukningsnivån på ca 2 miljoner ton. Riksdagen bör
göra ett uttalande av här angiven innebörd. Därmed tillgodoses önskemål i
motion 1984/85:2878 (c). Ett sådant uttalande ligger också i linje med
tankegångar i motion 1984/85:879 (m), vilken i denna del har behandlats av
jordbruksutskottet (JoU 1984/85:28)

dels att utskottet under 76 bort hemställa

76. beträffande kolanvändning

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2878 yrkande 1 d och
yrkande 1 1 [ett, litet L] i ifrågavarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

91. Stöd till inhemska bränslen (mom. 77)

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard
Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 115 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”och 1984/85:2878 (c)” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1984/85:2875 (m) har statligt stöd utgått under flera
år för olika åtgärder ägnade att främja omställningen av landets energisystem.
Det är nu hög tid att avvecklingen av dessa stödformer påbörjas på
allvar. Således bör stöd inte längre utgå till investeringar i förbränningsanläggningar
för inhemska bränslen.

Propositionen och motion 1984/85:2878 (c) avstyrks därför i här aktuell
del.

dels att utskottet under 77 bort hemställa

77. beträffande stöd till inhemska bränslen

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2875 yrkande 10 i
ifrågavarande del avslår proposition 1984/85:120 moment 19 och
motion 1984/85: 2878 yrkande 8.

NU 1984/85:30

204

92. Stöd till inhemska bränslen (mom. 77)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den dei av utskottets yttrande på s. 115 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”och 1984/85:2878 (c)” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som uttrycks i motion 1984/85:2878 (c)
att stödet till investeringar i förbränningsanläggningar eldade med inhemska
fasta bränslen även fortsättningsvis bör utgå med 15% av investeringskostnaden.
Den stora kapacitet för produktion av elkraft som nu finns och
den intensiva marknadsföring av lågt prissatt elektrisk kraft som genomförs
i syfte att eluppvärmningen skall öka utgör enligt utskottets uppfattning
ett hot mot möjligheterna att avveckla kärnkraften. Det behövs mot
denna bakgrund en ytterligare stimulans av utvecklingen mot en fungerande
marknad för inhemska bränslen. Utskottet föreslår att riksdagen i ett
uttalande till regeringen ansluter sig till vad utskottet här har anfört.

dels att utskottet under 77 bort hemställa

77. beträffande stöd till inhemska bränslen

att riksdagen med anledning av proposition 1984/85:120 moment
19, med bifall till motion 1984/85: 2878 yrkande 8 och med avslag
på motion 1984/85:2875 yrkande 10 i ifrågavarande del godkänner
av utskottet angivna grunder för stöd för anläggningar av
inhemska bränslen.

93. Marknaden för inhemska bränslen (mom. 78)

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard
Molén (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 115
med ”Utskottet erinrar” och slutar på s. 116 med ”motion 1984/85:2878
(c)” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill erinra om vad som anfördes i detta ämne förra året.
Härutöver vill utskottet understryka det ansvar som kommuner, kraftproducenter
och distributörer har för att åstadkomma en uppbyggnad av ett
fungerande energisystem. Den statliga sektorns ansvar vad gäller den egna
energiförbrukningen är värd att betona. Det finns här vidare skäl att
uppmärksamma det arbete som bedrivs i utredningen (I 1984:02) om el och
inhemska bränslen (ELIN). Utredningen skall bl. a. belysa frågan om
konflikter mellan elkraft och inhemska bränslen för uppvärmningsändamål.

Mot bakgrund av vad här har anförts anser utskottet det inte erforderligt
med ett sådant uttalande i detta ämne av riksdagen som föreslås i motion
1984/85: 2878 (c).

NU 1984/85:30

205

94. Marknaden för inhemska bränslen (mom. 78)

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och Oswald Söderqvist (vpk)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 115 med ”Utskottet
erinrar” och slutar på s. 116 med ”motion 1984/85:2878 (c)” bort ha
följande lydelse:

Det kan konstateras att, som anförs i motion 1984/85:2878 (c), tillgången
på inhemska bränslen är mycket god och att den om den utnyttjas kan
skapa betydande sysselsättning. Det finns dock avsättningsproblem. Användningen
bromsas av den goda tillgången på rabatterad och skattefri
elenergi. För att andelen inhemska bränslen i energiförsöijningssystemet
skall öka även i fortsättningen krävs att en fungerande marknad byggs upp.

Enligt utskottets uppfattning krävs aktiva insatser från stat, landsting
och kommuner i syfte att pröva olika lösningar för att användningen av
skogsbränslen skall fortsätta att öka. Vidare erfordras gynnsamma bidrags-
och skatteregler. I enskilda pannor och små blockcentraler kommer
troligen väl automatiserad eldning med förädlade biobränslen att ha den
bästa konkurrenskraften gentemot såväl olja som elenergi.

Utskottet tillstyrker sålunda kravet i motion 1984/85:2878 (c) på ett
uttalande av riksdagen av här angiven innebörd.

dels att utskottet under 78 bort hemställa

78. beträffande marknaden för inhemska bränslen

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2878 yrkande 7 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

95. Introduktion av alternativa drivmedel (mom. 80)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 119 som börjar med ”Utskottet
noterar” och slutar med ”ifrågavarande del” bort ha följande lydelse:

I de centerpartistiska partimotioner som behandlas här har på ett övertygande
sätt påvisats en rad fördelar som uppkommer om låginblandning av
etanol i motorbensin blir tillämpad i Sverige. I korthet finns följande
argument för en sådan etanolintroduktion.

Svensk etanol kan helt baseras på inhemska råvaror och en sådan
produktion stämmer helt med målet att ersätta olja. En förbättrad miljö
erhålls i tätorterna genom att införande av blyfri bensin underlättas och
därmed möjliggör införande av katalytisk rening eller annan bättre teknik
för rening av bilavgaserna. Försörjningstryggheten ökar och livsmedelsberedskapen
förbättras. Sysselsättningen ökar med 2000—3000 nya
arbetstillfällen vid en produktion av ca 300000 m3 etanol. Bytesbalansen

NU 1984/85:30

206

förbättras. Svensk industri får ökade möjligheter att exportera teknologi
och kompletta anläggningar.

Utskottet anser att riksdagen redan nu bör fatta ett principbeslut om
låginblandning av etanol i motorbensin utan att invänta ytterligare utredningsinsatser.
Ett mål bör vara att en låginblandning av etanol i all motorbensin
skall vara genomförd i början på 1990-talet. Med den angivna
genomförandetiden finns möjlighet att efter hand göra erforderliga anpassningar
för att introduktionen skall gå så smidigt som möjligt. Om principbeslutet
försenas, är risken stor att oljeindustrin binder upp sig i alternativa
investeringar med en försämrad konkurrenskraft för etanolen som följd.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ställer sig
bakom vad som här och i de nu behandlade delarna av centerpartiets
partimotioner har anförts om låginblandning av etanol i motorbensin.

dels att utskottet under 80 bort hemställa

80. beträffande introduktion av alternativa drivmedel

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:558 och motion 1984/
85:2878 yrkande 1 o i ifrågavarande del och yrkande 1 p, med
anledning av motion 1984/85:2085 yrkande 1 och med avslag på
motionerna 1984/85:2264 och 1984/85:2869 och motion 1984/
85:2870 yrkande 8 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

96. Utveckling av ny energiteknik (mom. 82)

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard
Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 122 som boljar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att regeringens negativa
inställning till Securetekniken har ryckt undan grunden för en möjlig
svensk exportprodukt. De viktigaste åtgärderna för att främja svensk
export är att åstadkomma ett näringslivsvänligt klimat och att bedriva en
ekonomisk politik som ger förutsättningar för svenska företag att vara
konkurrenskraftiga. Energisymposier och statliga bidrag till speciella exportorgan
är i det sammanhanget av underordnad betydelse.

Några ytterligare medel bör därför för närvarande inte tillföras Swebex.
Den detaljstyrning som riksdagen ägnar sig åt genom att anvisa medel
speciellt för bygg- och energiexport främjar inte svensk export.

dels att utskottet under 82 bort hemställa

82. beträffande utveckling av ny energiteknik

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2875 yrkande 10 i
ifrågavarande del och med avslag på proposition 1984/85:120
moment 20 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

NU 1984/85:30

207

97. Statens energiverks förvaltningskostnader (mom. 84)

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard
Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 123 som börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer med motionärerna. Statens energiverk bör upprätthålla
kontakten med de intressen som regeringen avser skola bli representerade
i det aviserade rådet. Ett formaliserat råd av angivet slag kunde
öppna möjligheter för ställningstaganden som kan ge ett felaktigt intryck
av enighet. Därför är det bättre att energiverket behåller sin uppgift att
informera om och framlägga förslag på elproduktionsområdet och elanvändningsområdet.
Regeringen kommer därefter i förekommande fall att
avgöra frågorna efter det att olika intressenter har fått komma till tals.

Såsom motionärerna påpekar handlägger statens energiverk — förutom
att verket svarar för en del nödvändiga och väsentliga myndighetsuppgifter
— större delen av de subventioner som utgår i syfte att energianvändningen
skall minska. I motion 1984/85:2875 (m) föreslås begränsningar på dessa
områden. Energiverkets myndighetsutövande uppgifter borde bli föremål
för en översyn i syfte att undanröja den reglering på energiområdet som
inte är nödvändig. På sikt bör en sådan översyn medverka till att förvaltningskostnaderna
ytterligare kan minskas. Utskottet tillstyrker sålunda
motion 1984/85:2875 (m) och föreslår att riksdagen gör ett uttalande av här
angiven innebörd.

dels att utskottet under 84 bort hemställa

84. beträffande statens energiverks förvaltningskostnader

att riksdagen med anledning av proposition 1984/85:120 punkt E
1 och med bifall till motion 1984/85:2875 yrkande 1 i ifrågavarande
del till Statens energiverk: Förvaltningskostnader för budgetåret
1985/86 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av
20018000 kr.

98. Anslag till utredningar och information (mom. 85)

Staffan Burenstam Linder, Sten Svensson, Per-Richard Molén och Lars
Ahlström (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som böljar på s. 123 med ”Sorn
påpekas” och slutar på s. 124 med ”av 10929000 kr.” bort ha följande
lydelse:

Den inriktning av energipolitiken som förordas av moderata samlingspartiet
innebär ett väsentligt mindre behov av offentliga utredningar och
utvärderingar. Enligt utskottets uppfattning kan energidistributörer och
energianvändare i betydligt större utsträckning själva svara för nödvändiga

NU 1984/85:30

208

utvärderingar. Därmed bortfaller dock inte behovet av utredningsmaterial
som stöd för offentliga beslut på energiområdet. Givetvis måste dessa
utredningar för att de skall vara meningsfulla hålla en hög kvalitet.

De höga energikostnaderna är i sig det bästa incitamentet till sparande
på energiområdet. Därför kommer de flesta energisparåtgärder att vidtas
även utan förekomsten av subventioner. Detta förutsätter emellertid att
aktörerna på marknaden är medvetna om sparmöjligheterna. Enskilda
konsumenter och företagsledare i mindre företag som normalt inte sysslar
med energisparfrågor har inte alltid insikt om metoder för och möjliga
resultat av energisparande. Det finns dock anledning att räkna med att de
företag som är aktiva på marknaden kommer att svara för huvuddelen av
informationsarbetet. Tills vidare bör dock en begränsad offentlig informationsverksamhet
behållas.

Det sammanlagda medelsbehovet för utredningar och information under
nästa budgetår kan beräknas uppgå till ca 11 milj. kr. Inför senare budgetår
bör möjligheten att nedbringa kostnaderna ytterligare beaktas.

dels att utskottet under 85 bort hemställa

85. beträffande anslag till utredningar och information

att riksdagen med anledning av proposition 1984/85:120 punkt E
2 och med bifall till motion 1984/85:2875 yrkande 1 i ifrågavarande
del till Statens energiverk: Utredningar m. m. och information
för budgetåret 1985/86 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 10929000 kr.

99. Tekniskt forskningsråd (mom. 87)

Staffan Burenstam Linder, Sten Svensson, Per-Richard Molén och Lars
Ahlström (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 126 som börjar med ”Utskottet
hänvisar” och slutar med ”motion 1984/85:2875 (m)” bort ha följande
lydelse:

Som sägs i den nämnda reservationen till näringsutskottets betänkande
NU 1984/85:22 skulle det vara en styrka för den tekniska forskningen om
huvuddelen av anslagen till denna forskning fördelades av ett fristående
tekniskt forskningsråd. I avvaktan på att så kan ske bör 27 milj. kr. av de
medel som i propositionen beräknas inom anslaget E 12 överföras till den
tekniska forskningsrådsfunktionen inom STU.

dels att utskottet under 87 bort hemställa

87. beträffande tekniskt forskningsråd

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:2875 yrkande 7
till Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling
för budgetåret 1985/86 under tolfte huvudtiteln anvisar
27000000 kr. utöver tidigare anvisade medel.

NU 1984/85:30

209

100. Anslag till energiforskning (mom. 88)

Staffan Burenstam Linder, Sten Svensson, Per-Richard Molén och Lars
Ahlström (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 126 med ”Utskottet
anser” och slutar på s. 127 med ”medelsanvisning tillstyrks” bort ha
följande lydelse:

Utskottet finner den medelsberäkning som görs i motion 1984/85:2875
(m) vara väl avvägd. Med hänsyn till anslagets storlek bör en nettobesparing
på 25 milj. kr. vara möjlig att göra i förhållande till det av regeringen
föreslagna beloppet 405 milj. kr. Någon överföring av medel till anslaget
E2, Statens energiverk: Utredningar m. m. och information bör ej göras.
Utskottet tillstyrker sålunda motion 1984/85:2875 (m) i här behandlad del.

dels att utskottet under 88 bort hemställa

88. beträffande anslag till energiforskning

att riksdagen med anledning av proposition 1984/85:120 punkt E
12 moment 2, med bifall till motion 1984/85:2875 yrkande 6 och
med avslag på motion 1984/85:2865 yrkande 9 och motion 1984/
85:2878 yrkande 21 i ifrågavarande del till Energiforskning för
budgetåret 1985/86 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 353000000 kr.

101. Anslag till energiforskning (mom. 88)

Tage Sundkvist (c), Per-Ola Eriksson (c) och Oswald Söderqvist (vpk)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 126 med ”Utskottet
anser” och slutar på s. 127 med ”medelsanvisning tillstyrks” bort ha
följande lydelse:

Utskottet vill erinra om den allvarliga kritik mot regeringens förslag till
medelsram för energiforskningsprogrammet som uttalades av såväl centerpartiet
som vänsterpartiet kommunisterna när frågan behandlades i riksdagen
för ett år sedan. Denna kritik är lika befogad nu mot bakgrund av det
förslag regeringen presenterar rörande forskningsanslaget. I stället för en
begynnande nedrustning av energiforskningsprogrammet krävs i nuvarande
situation förstärkta resurser och fördjupade insatser. Framför allt måste
därvid satsas på forskning och utveckling som rör energianvändningen.
Utskottet föreslår att medelsramen för Huvudprogram Energiforskning
bestäms till 1600 milj. kr. för treårsperioden och anslaget för nästa budgetår
till 540 milj. kr. Om riksdagen beslutar enligt utskottets förslag blir
motion 1984/85:2878 (c) i denna del helt och motion 1984/85:2865 (vpk) i
14 Riksdagen 1984/85. 17 sami. Nr 30

NU 1984/85:30

210

motsvarande del väsentligen tillgodosedd. Förslaget i motion 1984/85:2875
(m) låter sig inte förenas med vad utskottet här har anfört.

dels att utskottet under 88 bort hemställa

88. beträffande anslag till energiforskning

att riksdagen med anledning av proposition 1984/85:120 punkt
E 12 moment 2 och motion 1984/85:2865 yrkande 9, med bifall
till motion 1984/85:2878 yrkande 21 i ifrågavarande del och med
avslag på motion 1984/85:2875 yrkande 6 till Energiforskning för
budgetåret 1985/86 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 540000000 kr.

102. Forskning om alternativa drivmedel (mom. 89)

Hugo Bergdahl (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 127 som böljar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”motion 1984/85:2870 (fp)” bort ha följande
lydelse:

Som anfördes i en reservation (fp) till näringsutskottets betänkande förra
året om forskning (NU 1983/84:45) finns det starkt vägande skäl mot en
fortsatt satsning på produktion av metanol ur skiffer. Riksdagen bör ge
regeringen till känna att verksamhet med förgasning av skiffer inte längre
bör förekomma. Uttalandet bör dessutom innehålla en rekommendation
om att forskningsinsatserna rörande förgasning av biobränslen skall begränsas
starkt. Genom ett sådant uttalande tillgodoses motion 1984/
85:2870 (fp) såvitt här är i fråga.

dels att utskottet under 89 bort hemställa

89. beträffande forskning om alternativa drivmedel

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2870 yrkande 8 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

103. Torvprojekt (mom. 91)

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 128 som börjar med ”Utskottet
är” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:
Som motionärerna helt riktigt konstaterar kan torv komma att utgöra en
mycket stor resurs för framtida biotekniska och kemisk-tekniska utvecklingsprojekt.

Ett sådant utvecklingsarbete som motionärerna förordar borde först
inriktas på ett gemensamt projekt som delvis ägnas åt skogsavfall och
energiskog och delvis åt torv.

NU 1984/85:30

211

Stora nationalekonomiska vinster skulle kunna uppnås genom de möjligheter
som ett sådant utvecklingsarbete kunde öppna. Dessutom skulle
landets sårbarhet minska på kraftfoderproduktionens, drivmedelsförsöijningens
och en rad andra områden.

Utvecklingen kan också drivas vidare i syfte att få fram en produktion av
specifika kemikalier. Ett gott underlag skulle därmed kunna skapas för en
läkemedelsindustri.

Utskottet anser att riksdagen bör uttala sig för att det i motion 1984/
85:2080 (vpk) föreslagna utvecklingsarbetet förverkligas. Regeringen bör
vidta erforderliga åtgärder för att detta sker.

dels att utskottet under 91 bort hemställa

91. beträffande torvprojekt

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2080 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

104. Stöd för oljeersättande åtgärder (mom. 92)

Staffan Burenstam Linder, Sten Svensson, Per-Richard Molén och Lars
Ahlström (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 128 som börjar med ”Utskottet
finnér” och slutar med ”har begärt” bort ha följande lydelse:

Som flera gånger tidigare har framhållits av moderata samlingspartiet
måste subventionerna för s. k. oljeersättande åtgärder drastiskt minska. I
linje med denna uppfattning föreslår utskottet att 84,8 milj. kr. skall anslås
under punkt E 17. Detta innebär också att de medel som överförs till
anslaget E 1, Statens energiverk: Förvaltningskostnader skall minskas
med hälften till 3 367000 kr. Verksamheten under anslaget E 2, Statens
energiverk: Utredningar m. m. och information bör nedbringas till den nivå
som regeringen har föreslagit för det direkta anslaget. Från anslaget E 17
bör således inga medel överföras till anslaget E 2. Det belopp som förs
över till anslaget E 4, Utbildning och rådgivning m. m. för att spara energi
bör begränsas till 10665 000 kr.

dels att utskottet under 92 bort hemställa

92. beträffande stöd för oljeersättande åtgärder
att riksdagen

a) med anledning av proposition 1984/85:120 punkt E 17 och
med bifall till motion 1984/85: 2875 yrkande 8 till Stöd för oljeersättande
åtgärder m.m. för budgetåret 1985/86 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 84800000 kr.,

b) (= utskottet).

NU 1984/85:30

212

105. Stöd till energiinvesteringar (mom. 93)

Staffan Burenstam Linder, Sten Svensson, Per-Richard Molén och Lars
Ahlström (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 129 som
boljar med ”Utskottet ser” och slutar med ”behandlad del” bort ha
följande lydelse:

Som flera gånger har anförts av moderata samlingspartiet är det nu dags
att avveckla stödet till olika energiinvesteringar. Alltså avstyrker utskottet
den nu behandlade delen av motionen.

106. Stöd till energiinvesteringar (mom. 93)

Tage Sundkvist (c), Per-Ola Eriksson (c) och Oswald Söderqvist (vpk)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 129 som börjar med ”Utskottet
ser” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Som föreslås i motion 1984/85:2878 (c) är det väsentligt att riksdagen
genom ett klarläggande uttalande slår fast att inriktningen av stödet till
energiinvesteringar skall vara sådant att det gynnar inhemska bränslen,
värmepumpar, solvärme, spillvärme och naturvärme i sammanhang där de
inte är kommersiellt konkurrenskraftiga.

dels att utskottet under 93 bort hemställa

93. beträffande stöd till energiinvesteringar

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2878 yrkande 1 b som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

107. Vissa åtgärder för omställning av energisystemet (mom. 94)

Staffan Burenstam Linder, Sten Svensson, Per-Richard Molén och Lars
Ahlström (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 130 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Under flera år har lämnats stöd till olika åtgärder för att främja omställning
av energitillförsel och energianvändning. Det finns nu, såsom anförs i
motion 1984/85: 2875 (m), anledning att avveckla dessa stödformer.

I anslutning till synpunkter i den nämnda motionen har i det föregående
anförts argument mot fortsatta statliga stödåtgärder.

NU 1984/85:30

213

Sammanfattningsvis bör stöd inte utgå för att underlätta framtida elgenerering
i mottrycksanläggningar. Statligt stöd bör inte heller utgå till sammankopplingar
av existerande fjärrvärmenät eller till investeringar i större
eldningsanläggningar för inhemska bränslen. Det är inte heller lämpligt att
det ges s. k. introduktionsstöd till solfångaranläggningar eller bidrag till
finansiering av nya vindkraftsanläggningar. Det belopp som skall föras
över till anslaget E 4 bör halveras. Bidrag ur kolmiljöfonden bör utnyttjas
till att främja utveckling och nyttjande av ny teknik. Medel bör inte utgå
för verksamheten vid Swebex.

Mot bakgrund av vad här har anförts bör det nu aktuella reservationsanslaget
E 22 begränsas till 170 milj. kr. För den händelse riksdagens beslut
beträffande tidigare delar av detta betänkande medför krav på ytterligare
medelsanvisning räknar utskottet med att regeringen, om den finnér det
påkallat, återkommer till riksdagen med förslag härom.

dels att utskottet under 94 bort hemställa

94. beträffande vissa åtgärder för omställning av energisystemet
att riksdagen med anledning av proposition 1984/85:120 punkt
E 22, med bifall till motion 1984/85:2875 yrkande 9 och yrkande
10 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1984/85:2865
yrkande 5, motion 1984/85:2870 yrkande 9 och motion 1984/
85:2878 yrkande 26 till Vissa åtgärder för omställning av energisystemet
för budgetåret 1985/86 under tolfte huvudtiteln anvisar
ett reservationsanslag av 170000000 kr.

108. Vissa åtgärder för omställning av energisystemet (mom. 94)

Tage Sundkvist (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 130 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Med den restriktiva kolanvändning som förordas i motion 1984/85:2878
(c) torde behovet av ekonomiska resurser för bränslemiljöfonden bli betydligt
mindre än vad regeringen har föreslagit. För detta ändamål bör 20 milj.
kr. reserveras. Beloppet skall då i huvudsak stå till förfogande för de nya
uppgifter som har lagts på bränslemiljöfonden.

Mot övriga åtgärder som föreslås under ifrågavarande anslag har utskottet
inget att erinra. Reservationsanslaget E 22 bör följaktligen uppgå till
200 milj. kr. för budgetåret 1985/86.

dels att utskottet under 94 bort hemställa

94. beträffande vissa åtgärder för omställning av energisystemet
att riksdagen med anledning av proposition 1984/85:120 punkt
E 22, med bifall till motion 1984/85:2878 yrkande 26 och med

NU 1984/85:30

214

avslag på motion 1984/85:2865 yrkande 5, motion 1984/85:2870
yrkande 9 och motion 1984/85:2875 yrkande 9 och yrkande 10 i
ifrågavarande del till Vissa åtgärder för omställning av energisystemet
för budgetåret 1985/86 under tolfte huvudtiteln anvisar
ett reservationsanslag av 200000000 kr.

109. Vissa åtgärder för omställning av energisystemet (mom. 94)

Hugo Bergdahl (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 130 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner att det beräkningsunderlag som presenteras under ifrågavarande
anslag är alltför knapphändigt. Riksdagen bör avslå regeringens
förslag till medelsanvisning och begära att regeringen återkommer till
riksdagen med ett mera preciserat förslag. I synnerhet krävs ett bättre
beslutsunderlag för riksdagen när det gäller stödet till vindkraft och till
kommunernas fjärrvärmeutbyggnad. Utskottet avstyrker sålunda den nu
aktuella delen av propositionen och tillstyrker det berörda yrkandet i
motion 1984/85:2870 (fp).

dels att utskottet under 94 bort hemställa

94. beträffande vissa åtgärder för omställning av energisystemet
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2870 yrkande 9
avslår proposition 1984/85:120 punkt E 22, motion 1984/
85:2865 yrkande 5, motion 1984/85:2875 yrkande 9 och yrkande
10 i ifrågavarande del och motion 1984/85:2878 yrkande
26.

110. Vissa åtgärder för omställning av energisystemet (mom. 94)

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 130 som böljar med ”Utskottet
har” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

För att vindkraft och mottryckskraft skall kunna byggas ut i den takt
som är nödvändig behövs, såsom påpekas i motion 1984/85:2865 (vpk),
ökade anslag. Det är tillfredsställande att regeringen har föreslagit ett
särskilt anslag (E 22) för omställningsåtgärder inom energisystemet. En
ökning av detta anslag med 100 milj. kr. utöver regeringens förslag är enligt
utskottets mening väl motiverad. De tillkommande resurserna bör utnyttjas
för stöd till introduktion av inhemska bränslen och naturgas.

NU 1984/85:30

215

dels att utskottet under 94 bort hemställa

94, beträffande vissa åtgärder för omställning av energisystemet
att riksdagen med anledning av proposition 1984/85:120 punkt
E 22, med bifall till motion 1984/85:2865 yrkande 5 och med
avslag på motion 1984/85:2870 yrkande 9, motion 1984/
85:2875 yrkande 9 och yrkande 10 i ifrågavarande del och
motion 1984/85:2878 yrkande 26 till Vissa åtgärder för omställning
av energisystemet för budgetåret 1985/86 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 400000000 kr.

Särskilda yttranden

1. Energirådgivning (mom. 12)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anför:

Centerpartiet har i olika sammanhang betonat vikten av en opartisk och
effektiv energirådgivning. Med den utgångspunkten är det inte möjligt att
på det sätt som riksdagsmajoriteten föreslår drastiskt dra ner medelsanvisningen
till såväl den kommunala energirådgivningen som den rådgivningsverksamhet
som handhas av statens energiverk. Vi i centerpartiet är inte
motståndare till en utökning av den avgiftsfmansierade rådgivningsverksamheten,
men det tar betydande tid att etablera och upparbeta en stabil
marknad för denna verksamhet. Om den statligt stödda rådgivningsverksamheten
reduceras för snabbt är risken uppenbar för en fördröjning och
felstyrning av den angelägna utvecklingen mot en allt effektivare energianvändning.

2. Kommunal energiplanering (mom. 13)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anför:

I en reservation (c, vpk) till bostadsutskottets betänkande BoU 1984/
85:6 om utvecklad kommunal energiplanering uttalades följande:

I en avvikande mening (c) och (vpk) till näringsutskottets yttrande
anförs att statsmakterna slagit fast att utvecklingen skall inriktas mot ett
energisystem baserat på varaktiga, helst förnybara och inhemska energikällor
med minsta möjliga miljöpåverkan. De har också bl. a. genom beslut
om olika styrande insatser understrukit att stor vikt måste läggas vid
energihushållning. Häri ligger bl. a. att elenergi i ett längre perspektiv inte
bör utnyttjas för ändamål som mera effektivt kan tillgodoses med andra
energikällor. Planeringen på energiområdet måste över huvud taget ha
effektiviserad energianvändning och därvid också minskad miljöpåverkan
som ett grundläggande syfte. Bostadsutskottet, som redan tillstyrkt den av
regeringen föreslagna lagändringen, anser att beslutet bör åtföljas av ett
uppdrag till regeringen att utarbeta ett förslag till ändring av lagen om
kommunal energiplanering, vilket förslag går ut på att den av riksdagen
beslutade målsättningen för energipolitiken tas in i lagen, t. ex. i dess 1 §.

NU 1984/85:30

216

I reservation 2 (c) till detta betänkande har föreslagits ett tillkännagivande
om energipolitikens utformning som innefattar vad som anförs i den
nu refererade reservationen. Vi förutsätter att regeringen utan riksdagens
uttryckliga begäran därom föreslår de ändringar i lagen om kommunal
energiplanering som blir följden av ett bifall till vad däri har förordats.

3. Kommunal energiplanering (mom. 13)

Hugo Bergdahl (fp) anför:

Mot de ändringar i lagen om kommunal energiplanering och i ellagen
som riksdagen beslöt hösten 1984 (BoU 1984/85:6) avgavs reservationer
(m, fp).

I en av dessa reservationer anfördes att den föreslagna ändringen i lagen
om kommunal energiplanering bl. a. medför en opåkallad utökning av
kommunernas planeringsåtgärder. Ändringen innebar att kravet på kommunerna
att upprätta oljeersättningsplaner ersattes av ett krav på planer
för kommunens hela energisystem.

Ändringen i ellagen innebar att elleveranser till värmepumpar skall kunna
vägras inom områden där fjärrvärme distribueras eller avses distribueras
om kommunfullmäktige beslutat att värmepumpar inte bör förekomma
inom området. I en reservation anfördes att kommunerna kan fatta beslut
som innebär att många fastighetsägare berövas möjligheten att använda
värmepumpar.

Vad som anförts i reservationerna äger naturligtvis fortfarande giltighet.
Folkpartiet har emellertid avstått från att nu föra fram förslag om ändring i
de båda lagarna. Krav på upphävande av ändringarna kommer folkpartiet
att aktualisera i annat sammanhang.

4. Energiprojekt vid Gotland (mom. 51)

Olof Johansson (c) och Ivar Franzén (c) anför:

Utskottet har anfört mycket positivt om vågenergiprojektet vid Gotland
men inte velat att riksdagen skall föregripa berörda myndigheters behandling
av ärendet genom ett direkt uttalande.

Vi förutsätter dock att såväl regeringen som berörda myndigheter beaktar
den stora betydelse som utskottet har tillmätt projektet och därför
behandlar stödfrågan så positivt som möjligt.

5. Ökad försörjningstrygghet och minskad sårbarhet (mom. 65)

Olof Johansson (c) och Ivar Franzén (c) anför:

En primär uppgift för energipolitiken är enligt centerns uppfattning att
försörjningstryggheten bör förbättras och sårbarheten minskas genom

NU 1984/85:30

217

ökad användning av inhemska bränslen och införande av ett mer småskaligt
energisystem.

Sekundärt är det viktigt med en väl fungerande oljemarknad och rimlig
beredskapslagring osv. Åtgärder inom detta område får dock aldrig tas
som intäkt för att försena eller förhindra en ständig utveckling mot ett
energisystem som i huvudsak baseras på inhemska, helst förnybara energislag
med minsta möjliga miljöpåverkan.

6. Ägarförhållanden i Svenska Petroleum AB (mom. 67)

Olof Johansson (c), Ivar Franzén (c) och Hugo Bergdahl (fp) anför:

Utvecklingen på oljemarknaden och den snabba nedgången av oljeanvändningen
inom landet innebär att det kommersiella utrymmet för oljebolagen
minskar. Det kan mot denna bakgrund starkt ifrågasättas om det för
att försörjningen skall kunna tryggas krävs mer än ett statligt eller kooperativt
oljebolag.

Målet bör emellertid vara att på något längre sikt försöka minska statens
ägarandel exempelvis genom att Svenska Petroleum AB introduceras på
börsen. Bolaget bör därmed kunna bli ett av de statliga företag som det kan
bli aktuellt att försälja till icke oväsentlig del. Bolagets möjligheter att
verka för en rationell struktur på den svenska oljemarknaden med hänsyn
till nationella krav på försöijningstrygghet torde inte påverkas av en sådan
åtgärd.

7. Utbyggnad av Sydgasprojektet (mom. 70)

Olof Johansson (c) och Ivar Franzén (c) anför:

Centerpartiet har förra året i en reservation till näringsutskottets betänkande
NU 1983/84: 30 förordat en skyndsam fortsättning på Sydgas II- och
Västgasprojekten. Mot bakgrund av den redogörelse som utskottet här har
lämnat räknar vi med att riksdagen snarast bereds tillfälle att ta ställning till
den fortsatta naturgasintroduktionen.

8. Alternativa drivmedel (mom. 80)

Hugo Bergdahl (fp) anför:

Det torde inte föreligga några energipolitiska skäl att införa en låginblandning
av etanol i bensinen. De miljöproblem som man kommer åt med
en sådan inblandning kan troligen lösas med andra tillsatser, som dessutom
har tekniska och ekonomiska fördelar. Jag vill dock inte utesluta att man i
ett vidgat perspektiv — där hänsyn tas till bl. a. jordbrukspolitiken — kan
komma till en annan slutsats. Det finns därför skäl för den utredning om
låginblandning av motoralkoholer som har aviserats i propositionen och
sedermera tillkallats.

NU 1984/85:30

218

Bilaga 1

Skatteutskottets yttrande
1984/85:5 y

om inriktningen av eibeskattningen

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över
yrkande 4 i motion 1984/85:2863 av Birgitta Hambraeus (c), som väckt
motionen med anledning av proposition 1984/85:120 om riktlinjer för
energipolitiken. Skatteutskottet får med anledning härav anföra följande.

I motionen yrkas att energiskatten på el skall utformas med tanke på att
åstadkomma ett pris som motsvarar den långsiktiga marginalkostnaden.
Samtidigt bör enligt motionären dispens medges för sådan elanvändning som
inte innebär en låsning vid en alltför hög elanvändningsnivå i framtiden.
Härigenom skulle enligt motionären undvikas att man binder sig vid en större
användning av el än som kan levereras på lång sikt. Hon befarar att
kärnkraftsavvecklingen annars kan komma att försvåras.

Den allmänna energiskatten på elektrisk kraft uppgår sedan den 1
december 1984 normalt till 7,2 öre per kWh. Inom vissa glesbygdskommuner
i norra Sverige är skatten reducerad till 6,2 öre per kWh. Vidare är skatten
reducerad till 5 öre per kWh för den del av kraftförbrukningen i industriell
verksamhet som överstiger 40000 kWh under ett år. Regeringen har
dessutom till utgången av år 1985 medgett nedsättning av energiskatten på
elkraft, eldningsolja, gasol och fasta bränslen för viss industriell tillverkning
till 1,5% av de tillverkade produkternas försäljningsvärde.

Utskottet vill betona det vanskliga i att beräkna den långsiktiga marginalkostnaden
- detta bestyrks även av utredningen om taxor och priser på
energi (SOU 1981:69) - men det torde vara uppenbart att beskattningen av
el skulle öka avsevärt om den utformades med utgångspunkt i en sådan
princip. För att uppnå det av motionären avsedda energipolitiska syftet
borde en sådan skattehöjning slå igenom även för den delen av industrin som
f. n. åtnjuter nedsättning av energiskatten. Detta skulle emellertid enligt
utskottets uppfattning för stora delar av landets utlandskonkurrerande
industri medföra menliga kostnadsnackdelar. Vidare skulle skattehöjningen
innebära en enligt utskottets mening oacceptabel fördyring av elkonsumtionen
för främst hushållen. Dessutom skulle avvägningen mellan skattebelastningen
på el och skattebelastningen på olja rubbas på ett olämpligt sätt. Det
bör vidare framhållas att systemet med skatteåterbäring för el som används i
avkopplingsbara elpannor i fjärrvärmenät tillkommit bl. a. i det syfte
motionären vill uppnå. Avsikten med denna skattestimulans är nämligen just
att utan en låsning vid en alltför hög elanvändningsnivå i framtiden ta till vara

NU 1984/85:30 (JoU 1984/85:5 y)

219

för uppvärmning tillgänglig elenergi. Mot bakgrund av vad som anförts anser
utskottet att näringsutskottet bör avstyrka motionen.

Stockholm den 11 april 1985

På skatteutskottets vägnar
RUNE CARLSTEIN

Närvarande: Rune Carlstein (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c),
Hagar Normark (s), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund
(s), Kjell Johansson (fp), Anita Johansson (s), Lars Hedfors (s), Ewy Möller
(m), Bruno Poromaa (s), Erkki Tammenoksa (s), Göran Riegnell (m)* och
Torgny Larsson (s).

* Ej närvarande vid justeringen.

NU 1984/85:30

220

Bilaga 2

Jordbruksutskottets yttrande
1984/85:7 y

om miljörisker vid förbränning av avfall

Till näringsutskottet

Genom beslut den 19 mars 1985 har näringsutskottet berett jordbruksutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1984/85:120 om riktlinjer för
energipolitiken moment 18, angående åtgärder för att minska vissa utsläpp
jämte motion 1984/85:2878 yrkande 16 av Thorbjörn Fälldin m.fl. (c).

Utskottet

I propositionen framhålls att en förutsättning för att avfall skall kunna
utgöra en användbar energiresurs är att en avfallsanpassad och tillräckligt
miljövänlig förbränningsteknik kommer till utnyttjande. Förbränning är ett
rationellt sätt att bli av med avfall så länge det inte är praktiskt eller
ekonomiskt försvarbart att återvinna det material som utgör avfallet.

I propositionen föreslås bl. a. att stöd skall kunna utgå från kolmiljöfonden
till åtgärder som avsevärt minskar miljöpåverkan vid avfallsförbränning.

I propositionen meddelas även att regeringen avser att uppdra åt statens
energiverk och statens naturvårdsverk att utreda energitekniska förutsättningar
och klarlägga vilka utsläppskrav som bör gälla vid förbränning av
avfall.

I motion 1984/85:2878 yrkande 16 krävs åtgärder för att komma till rätta
med dioxinproblemet i samband med avfallsförbränning och att ett utvecklingsarbete
skall komma till stånd när det gäller metanjäsning av avfall.

Med anledning av vad som anförs om avfallsförbränning i propositionen
vill utskottet erinra om att avfall bör betraktas som en resurs som skall
återvinnas. Återvinningsprincipen fastlades genom 1975 års riksdagsbeslut
om återvinning (prop. 1975:32, JoU 1975:10, rskr. 1975:161). Utskottet
betonar att återvinningsprincipen innebär att avfallet i första hand bör
utnyttjas i produktion, som material eller råvara, vid nytillverkning. Först
om detta av tekniska eller ekonomiska skäl icke är möjligt bör förbränning av
avfallet ske.

Utskottet har med anledning av motioner angående avfall som väckts
under allmänna motionstiden i januari 1985 nyligen behandlat frågan om
avfallshanteringens miljörisker (JoU 1984/85:35).

NU 1984/85:30 (JoU 1984/85:7 y)

221

med dessa gifter. Förbättrade rökgasreningsmetoder och förbättrad förbränningsteknik
kan väsentligen minska utsläppen vid de anläggningar som är i
drift. Utsläppsmängderna bör därmed kunna bli så små att de inte behöver
innebära några risker för miljön och människors hälsa. Vid tillståndsprövningen
för nya anläggningar, som sker enligt miljöskyddslagen (1969:387),
har miljökraven skärpts. Naturvårdsverket anser att man, i avvaktan på
forsknings- och utredningsresultat, inte bör ge tillstånd till nya anläggningar.
Verket räknar med att inom kort kunna presentera ett handlingsprogram för
åtgärder angående dioxinproblemet.

Utskottet har uppmärksammat regeringens avsikter beträffande det
tidigare nämnda utredningsuppdraget till statens energiverk och statens
naturvårdsverk.

Beträffande motionärernas yrkande angående åtgärder för att utveckla
metoder för metanjäsning vill utskottet framhålla att frågan är föremål för
naturvårdsverkets uppmärksamhet och att verket presenterat en rapport i
ämnet (SNV PM 1494).

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att näringsutskottet
tillstyrker regeringens förslag i nu aktuellt hänseende och avstyrker motion
1984/85:2878 yrkande 16.

Stockholm den 23 april 1985

På jordbruksutskottets vägnar
HANS WACHTMEISTER

Närvarande: Arne Andersson i Ljung (m), Grethe Lundblad (s), Ove
Karlsson (s), Hans Wachtmeister (m), Gunnar Olsson (s), Sven Eric
Lorentzon (m), Kerstin Andersson (c), Margareta Winberg (s). Jens
Eriksson (m), John Andersson (vpk), Åke Selberg (s), Bengt Kronblad (s),
Lennart Brunander (c), Ulf Lönnqvist (s) och Lars Ernestam (fp).

Avvikande mening

Kerstin Andersson (c) och Lennart Brunander (c) samt Lars Ernestam (fp)
anför:

Förbränning av avfall har under senare år fått en allt större omfattning och
kommer enligt propositionen att öka ytterligare. Enligt vår mening är detta
en oroande utveckling. Det står också i motsats till 1975 års målsättning om
återanvändning av avfall. En absolut förutsättning för en omfattande
förbränning av avfall är att miljöfrågorna kan lösas.

Vi ser med mycket stort allvar på framför allt dioxinriskerna och
tungmetallutsläppen vid avfallsförbränning. Det är synnerligen angeläget att

NU 1984/85:30 (JoU 1984/85:7 y)

222

alla åtgärder vidtas för att komma till rätta med de problem som är
förknippade med avfallsförbränning. Vi anser att ökade resurser bör anslås
till forskning angående dioxiners uppkomst och verkan samt att åtgärder bör
vidtas för att stimulera teknisk utveckling inom rökgasreningsområdet och
inom nya områden, t. ex. metanjäsning.

Ökade möjligheter att sortera och återanvända avfall bör också stimuleras.
Det är också angeläget att de problem som kan uppstå när en produkt blir
avfall beaktas redan när denna produkt utvecklas.

Vi anser därför att näringsutskottet bör tillstyrka motion 1984/85:2878
yrkande 16.

NU 1984/85:30

223

Bilaga 3

Bostadsutskottets yttrande
1984/85:5 y

om riktlinjer för energipolitiken (prop. 1984/85:120)

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har berett bostadsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1984/85:120 om riktlinjer för energipolitiken (industridepartementet)
och härav föranledda motioner såvitt de inte av näringsutskottet
överlämnats till annat utskott.

Bostadsutskottets yttrande omfattar i huvudsak de delar av propositionen i
vilka behandlas energianvändning och energihushållning i bebyggelse,
kommunal energiplanering samt vattenkraftens roll i energipolitiken på lång
sikt jämte motioner.

Till bostadsutskottet har under allmänna motionstiden hänvisats motion
1984/85:374 (fp) om åtgärder mot ytterligare utbyggnad av vattenkraften. 1
motionen behandlas vattenkraftens andel av energibalansen på lång sikt.
Bostadsutskottet överlämnar - under förutsättning av näringsutskottets
medgivande - motionen till näringsutskottet.

Företrädare för Industrigruppen för energihushållning i byggnader har
lämnat synpunkter på de framtida energihushållningsinsatserna i bebyggelsen.
Företrädare för Älvräddarnas samorganisation har lämnat synpunkter
på vattenkraftens roll i energibalansen.

Bostadsutskottet kommer senare under våren 1985 att avge ett betänkande
om energibesparande åtgärder i bostäder samt ett betänkande om komplettering
av planen för vattenkraftsutbyggnad m. m.

Propositionen

I proposition 1984/85:120 läggs fram förslag till riktlinjer för energipolitiken.
En strategi för oljeersättning och för avveckling av kärnkraften
redovisas.

Propositionens huvudsakliga innehåll i de delar den behandlas i detta
yttrande kan sammanfattas sålunda.

Förslag till riktlinjer för energianvändningen läggs fram. De innebär bl. a.
att en strävan bör vara att energianvändningen i framtiden inte skall överstiga

NU 1984/85:30 (BoU 1984/85:5 y)

224

dagens nivå. Detta förutsätter bl. a. en fortsatt energihushållning inom
uppvärmningssektorn. Hushållningsinsatserna skall särskilt riktas in på att
effektivisera användningen av olja och kol. De väsentligaste styrmedlen bör
även fortsättningsvis vara priset samt information, utbildning och rådgivning.

En medveten och effektiv elanvändning skall främjas. Detta är särskilt
viktigt i det längre tidsperspektivet inför kärnkraftens avveckling. Inom
ramen för de nationella riktlinjerna förutsätts energihushållningen bedrivas
utifrån skiftande lokala förutsättningar. Kommunernas roll i detta sammanhang
betonas.

De riktlinjer för elförsörjningen som föreslås innebär bl. a. att vid
utbyggnaden av kraftsystemet hänsyn skall tas inte bara till kraftekonomin
utan även till effekterna på miljön, den regionala balansen och sysselsättningen.
De olika möjligheterna till utbyggnad av elproduktionskapaciteten
inför kärnkraftens avveckling bör tills vidare hållas öppna. Statligt stöd
föreslås kunna lämnas bl. a. till små vattenkraftverk.

Vissa utredningsinsatser avseende vattenkraftens energipolitiska roll på
lång sikt förutskickas.

Nästa precisering av riktlinjerna aviseras till omkring år 1990.

Motionerna

De motioner som behandlas i yttrandet är

dels den under allmänna motionstiden 1985 väckta motionen 1984/85:

374 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari med hänvisning till motion
1984/85:372 hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att någon ytterligare vattenkraftsutbyggnad utöver den produktionsnivå som
riksdagen tidigare uttalat sig för inte skall ske,

dels de med anledning av proposition 1984/85:120 väckta motionerna
1984/85:

2863 av Birgitta Hambraeus (c) vari såvitt nu är i fråga hemställs

(1) att riksdagen beslutar uppställa ett mål för en effektiv energianvändning
och en låg nivå för energianvändningen,

(2) att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en upplysningskampanj om energieffektivitet,

(3) att riksdagen beslutar att de byggnadstekniska kraven för rätt att
installera direktverkande el-värme i nya hus skall sättas efter bästa tillgängliga
teknik,

2866 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari såvitt nu är i fråga hemställs

(3) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att några
projekteringsarbeten som berör FRP-skyddade älvar eller älvsträckor ej
skall utföras,

NU 1984/85:30 (BoU 1984/85:5 y)

225

2870 av Ingemar Eliasson m. fl. (fp) vari såvitt nu är i fråga hemställs

(3) att riksdagen uttalar sig för att de generellas, k. ELAK-kraven bör vara
normgivande även i fortsättningen för nybyggnation med direktverkande
elvärme,

(4) att riksdagen uttalar att förstudier för utbyggnad av någon av de fyra
oreglerade norrländska huvudälvarna inte bör ske,

2871 av Marianne Karlsson (c) vari såvitt nu är i fråga hemställs

(1) att riktlinjerna för den framtida energipolitiken skall innebära en
prioritering av effektiv energianvändning och ökat energisparande framför
energiproduktion för bostads- och lokaluppvärmning,

(2) att riksdagen beslutar att särskild hänsyn skall tas till olika energisparåtgärders
effekter på bostadsmiljön, sysselsättningen och den industriella
utvecklingen samt investeringarnas konkurrenskraft,

(3) att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att fortbildningen av
ventilationsinstallatörer intensifieras i AMS regi, så att dessa erhåller
kompetens att klara projektering, installation, injustering samt underhåll av
standardiserade system för ventilation med energiåtervinning,

(4) att riksdagen beslutar att en ökad allmän satsning sker på att informera
allmänheten om betydelsen av god luftmiljö samt god energiekonomi,

2876 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) vari såvitt nu är i fråga hemställs

(8) att riksdagen avslår de av regeringen förordade riktlinjerna i fråga om
fortsatt vattenkraftsutbyggnad,

(14) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående värmeförsörjningen,

2878 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) vari såvitt nu är i fråga hemställs

(1) att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om

e. energihushållning och effektivare energianvändning inom industrin,
transportområdet och bebyggelsen,

f. skärpta krav för installation av direktverkande el.

i. riktlinjer för vattenkraftens utbyggnad,

(4) att riksdagen beslutar dels införa de skärpta krav för direktverkande el
som förordas i motionen, dels att hos regeringen begära att utredningen om
konkurrensförhållandena mellan el och inhemska bränslen (ELIN) får i
uppdrag att utvärdera gällande regler för krav på installation av direktverkande
el samt lägga förslag om ytterligare skärpta krav,

(6) att riksdagen beslutar att med avslag på prop. 1984/85:120 i denna del
som sin mening ge regeringen till känna att några förstudier av utbyggnad av
orörda älvar ej skall ske.

15 Riksdagen 1984/85. 17 sami. Nr 30

NU 1984/85:30 (BoU 1984/85:5 y)

226

Bostadsutskottet

Den långsiktiga energipolitiken

Nu gällande energipolitiska mål innebär i korthet att samhällets behov av
billig och säker energiförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som i
största möjliga utsträckning är grundat på varaktiga, helst förnybara och
inhemska energikällor. En effektiv energianvändning och en intensifierad
energihushållning skall främjas inom ramen för en allmänt god hushållning
med begränsade resurser. Stränga krav skall ställas på säkerhet och omsorg
om miljön vid användning och utveckling av all energiteknik. Förutsättningar
skall också skapas för en avveckling av kärnkraften i enlighet med
riksdagens beslut.

1 den nu föreliggande propositionen förordas att de tidigare antagna
energipolitiska målen bör stå fast. Inom ramen för de övergripande målen
görs vissa preciseringar. Det gäller i första hand omställningen av energisystemet
från olja till förnybara och inhemska energikällor samt strategin för att
avveckla kärnkraften. I strategin för att avveckla kärnkraften ingår bl. a. en
ändamålsenlig elanvändningspolitik, som innebär att el i framtiden bör
reserveras för i första hand de områden där den är svår eller omöjlig att
ersätta. Som exempel på sådana områden nämns industrins behov, spårbunden
trafik, service, belysning och hushållsel. Under en övergångsperiod bör
enligt föredragande statsrådet den goda tillgången på el kunna utnyttjas för
att ersätta olja och kol, främst för uppvärmningsändamål. I ett längre
perspektiv föreslås denna el ersatt genom sparande, övergång till inhemska
bränslen, naturgas, solenergi och annan ny teknik för uppvärmning. Enligt
förslaget i propositionen bör el för uppvärmning i allt väsentligt endast
användas i omställbara, flexibla och utvecklingsbara system eller i kombination
med extremt energisnål teknik.

I motionerna 2863 (c), 2871 (c) och 2878 (c) behandlas utformningen av
energipolitiken på lång sikt och i ett övergripande perspektiv.

I motion 2863 (c) yrkande 1 hemställs att riksdagen skall uppställa ett mål
för en effektiv energianvändning och en låg nivå för energianvändningen.
Enligt motionären har energianvändningen under senare år minskat. Det har
visat sig att det går att hålla husen varma och producera varor med mycket
mindre energi än vad man tidigare trott vara möjligt. En total nivå för landets
energiförbrukning på mellan 200 och 300 TWh per år kan enligt motionären
därför anses vara fullt realistisk år 2010.

I motion 2871 (c) yrkande 1 hemställs att riktlinjerna för den framtida
energipolitiken skall innebära en prioritering av effektiv energianvändning
och ökat energisparande framför energiproduktion för bostads- och lokaluppvärmning.
I motionens yrkande 2 föreslås riksdagen besluta att särskild
hänsyn skall tas till olika energisparåtgärders effekt på bostadsmiljön,
sysselsättningen och den industriella utvecklingen samt investeringarnas
konkurrenskraft. I sin motivering pekar motionären sammanfattningsvis på

NU 1984/85:30 (BoU 1984/85:5 y)

227

att riktlinjerna för energipolitiken fått en klart uttalad prioritering när det
gäller energisystemens utformning, medan riktlinjerna är betydligt vagare
när det gäller energianvändning och ökad energihushållning.

Centerpartiet föreslår i sin partimotion 2878 yrkande le ett riksdagens
tillkännagivande av vad som i motionen anförts om energihushållning och
effektivare energianvändning inom industrin, transportområdet och bebyggelsen.
I motionen anges att energipolitiken måste inriktas på att skapa ett
decentraliserat energisystem baserat på utnyttjande av i huvudsak inhemska
förnybara energikällor och en effektiv användning av tillgängliga resurser.
Ett förverkligande av en sådan politik kräver enligt motionärerna en
medveten energihushållning i energianvändningen. Detta innebär bl. a. att
inte mer högvärdig energi än vad varje situation kräver skall användas.

Utgångspunkten för regeringens förslag i propositionen är att de är 1981 av
en bred riksdagsmajoritet antagna energipolitiska målen bör stå fast. Som
utskottet inledningsvis i detta avsnitt redovisat innebär nu gällande energipolitiska
mål bl. a. att en effektiv energianvändning och en intensifierad
energihushållning skall främjas inom ramen för en allmänt god hushållning
med begränsade resurser. Utifrån de synpunkter bostadsutskottet har att
beakta har utskottet inte funnit annat än att de preciseringar av riktlinjerna
för energipolitiken som görs i propositionen ligger väl inom ramen för
tidigare antagna energipolitiska mål. Bostadsutskottet tillstyrker därmed
regeringsförslaget i denna del.

Vad i de tre motionerna 2863 (c) yrkande 1, 2871 (c) yrkande 1 och 2878
(c) yrkande le anförts om effektiv energianvändning och energihushållning
torde vara obestritt. Enligt bostadsutskottets uppfattning utgår motionärernas
överväganden från de ovan relaterade övergripande energipolitiska
målen. Motionsyrkandena får därmed snarare anses vara en markering av
dessa måls betydelse än en i sakfrågan annorlunda inställning. Detta gäller
enligt bostadsutskottets mening vad i motionerna anförts såväl om inriktningen
av energipolitiken i stort som om de preciseringar som görs i
regeringsförslaget. Utifrån de synpunkter bostadsutskottet har att beakta
skulle därmed en tillstyrkan av motionsförslagen i denna del inte tjäna något
reellt syfte. Motionerna avstyrks sålunda.

Inte heller i vad gäller yrkande 2 i motion 2871 (c) om hänsynstagande till
energisparåtgärdernas effekter bl. a. på bostadsmiljön kan utskottet finna att
detta yrkande skulle stå i motsatsställning till vad som föreslagits i propositionen.
Utskottet vill i detta sammanhang peka på att de nu gällande
energipolitiska målen bl. a. innebär att stränga krav skall ställas på säkerhet
och omsorg om miljön vid användning och utveckling av all energiteknik.
Dessa krav, som inte föreslås upphävda eller ändrade, får naturligtvis anses
innefatta också energisparåtgärder av olika slag. Vad i motion 2871 (c)
föreslagits i detta avseende är därmed tillgodosett redan genom nu gällande
riktlinjer för energipolitiken. Motionsyrkandet bör sålunda avslås såvitt rör
energisparåtgärdernas effekt på bostadsmiljön.

NU 1984/85:30 (BoU 1984/85:5 y)

228

Energianvändningen

Byggnadsuppvärmning m. m.

Till den s. k. övrigsektorn beträffande energiförbrukningen hänförs den
del av energianvändningen som inte avser industriändamål eller transporter.
År 1983 svarade övrigsektorn för omkring 43 % av landets totala energianvändning.
Härav utgjorde den energi som behövdes för uppvärmning och
varmvattenberedning i bebyggelsen exkl. industrins och samfärdselns byggnader
67 %. Om hänsyn tas också till användningen av hushållsel och driftel i
lokaler kan omkring 85 % av övrigsektorns energianvändning hänföras till
bostäder och lokaler.

I propositionen tas i denna del upp de riktlinjer som enligt föredragande
statsrådet bör gälla för de framtida energihushållningsinsatserna i bebyggelsen.
Härvid konstateras att den hittillsvarande utvecklingen tyder på att det
sparmål som lades fast av riksdagen (prop. 1980/81:133. CU 37) år 1981
kommer att kunna uppnås under 1980-talet. Detta sparmål innebär att
riktpunkten skall vara att bruttoenergianvändningen i det befintliga byggnadsbeståndet
minskar med 48 TWh per år. En mindre del av minskningen
förväntades ske efter år 1988. Även för perioden fram till år 1995 anser
föredragande statsrådet det rimligt att räkna med en fortsatt minskning av
bebyggelsens energianvändning.

Förutsättningarna för att minska energianvändningen skiftar mellan olika
byggnader beroende bl. a. på byggnadsteknisk utformning, ålder och uppvärmningssätt
m. m. Enligt propositionsförslaget måste därför de överväganden
som leder till ett förverkligande av de energipolitiska strävandena på
detta område göras på lokal nivå, dvs. a\ fastighetsägare och kommunerna.
De nationella riktlinjerna skall dock utgöra utgångspunkten för planeringen.

Vad i propositionen specifikt anförts om byggnadsuppvärmning och
hithörande frågor har inte i motioner eller annorledes satts i fråga. Inte heller
bostadsutskottet har i denna del funnit anledning till något annat ställningstagande
än det som framgår av regeringsförslaget och som i sina huvuddrag
redovisats ovan.

Direktverkande elvärme

Frågan om direktverkande elvärme behandlades av riksdagen år 1981
(prop. 1980/81:133, CU 37). I sammanhanget beslöt riksdagen anta en lag
om ändring i byggnadsstadgan (1959:612). Med anledning av riksdagens
beslut och därefter fattat beslut (prop. 1982/83:45, CU 9) om ändring av
ikraftträdandebestämmelserna gäller följande.

För närvarande och sedan den 1 januari 1984 gäller att en bostadsbyggnad
med högst två bostadslägenheter som är avsedd för annat än fritidsändamål
inte får utföras med ett uppvärmningssystem med direktverkande el om det
inte finns särskilda skäl.

NU 1984/85:30 (BoU 1984/85:5 y)

229

Ett sådant särskilt skäl är att huset är energisnålt utformat.

Vid riksdagsbehandlingen år 1981 anförde civilutskottet att med energisnålt
utformade hus synes ha avsetts de hus som i enlighet med ELAK:s
(elanvändningskommittén) förslag angetts som energisnåla. Sådana hus
ansågs vara hus där behovet av elenergi för radiatorer och tappvarmvatten
genomsnittligt kan minskas med 40 % av behovet av elenergi för radiatorerna
om byggnaden varit utförd enligt minimikraven på värmeisolering och
luftomsättning i SBN 75 (Svensk byggnorm).

Riksdagen godkände vad civilutskottet anfört.

Enligt regeringsförslaget tyder de senaste årens utveckling på energihushållningsområdet
på att nybebyggelsen i allmänhet uppfyller kraven på
speciellt energisnåla byggnader - de s. k. ELAK-kraven - oavsett typen av
uppvärmningssystem. Det kan enligt föredragande statsrådet därför finnas
fog för en översyn av dessa byggnadstekniska krav. Samtidigt framhålls att en
skärpning av kraven kan leda till olägenheter i olika avseenden såsom höga
kostnader, risk för uppkomst av fukt- och mögelskador m. m. En väg som
därför bör uppmärksammas och prövas är enligt statsrådet att med stöd av
olika planinstrument styra användningen av direktverkande elvärme. I första
hand hänvisas härvid till det aviserade förslaget till en plan- och bygglag samt
till åtgärder som kan vidtas inom ramen för den kommunala energiplaneringen.

I sammanhanget uppmärksammas också värmeförsörjningen för de byggnader
med direktvärme som byggdes under 1960- och 1970-talen. Enligt
propositionen bör elbehovet i dessa byggnader i första hand minskas med
hjälp av energihushållningsåtgärder.

Föredragande statsrådet framhåller att det ingår i uppgifterna för utredningen
om el och inhemska bränslen (ELIN) att närmare analysera
utvecklingen avseende användningen av direktverkande elvärme. Enligt
propositionen kommer resultaten av utredningens överväganden att redovisas
senare under år 1985. Härvid kommer också att redovisas vilka olika
alternativ som står till buds för att begränsa elanvändningen. I propositionen
föreslås ingen ändring av de kravnivåer för direktverkande el som lagts fast i
SBN.

Användningen av direktverkande el tas upp i fyra motioner.

I motion 2863 (c) yrkande 3 hemställs att de byggnadstekniska kraven för
rätt att installera direktverkande elvärme i nya hus skall sättas efter bästa
tillgängliga teknik. Enligt motionären är de nu gällande energikraven alltför
lågt ställda. Motionären ifrågasätter också det lämpliga i att med planhinder
styra användningen av direktverkande elvärme.

Även i centerpartiets partimotion 2878 yrkandena lf samt 4 krävs en
skärpning av de byggnadstekniska kraven för att få installera direktverkande
elvärme. Motionärerna förordar ett 40-procentigt hushållningskrav som
torde beräknas på den del av elanvändningen som avser såväl uppvärmning
som varmvattenberedning. I motionen anges vidare att det kan finnas skäl att

NU 1984/85:30 (BoU 1984/85:5 y)

230

nu utvärdera erfarenheterna av gällande regler med hänsyn till den teknikutveckling
som ägt rum. Enligt motionärerna bör därför ELIN ges tilläggsdirektiv
med begäran om förslag till ytterligare skärpta krav för direktverkande
elvärme i syfte att motverka ökad sårbarhet i värmeförsörjningen.

Folkpartiet förordar i sin partimotion 2870 yrkande 3 att de nu gällande
generella byggnadstekniska kraven (de s. k. ELAK-kraven) bör vara normgivande
även i fortsättningen för nybyggnation med direktverkande elvärme.
I motiven härför framhålls att det inte nu kan anses motiverat att övergå till
att via olika planinstrument styra användningen av direktverkande elvärme.

Moderata samlingspartiet anför i sin partimotion 2876 yrkande 14 såvitt nu
är i fråga att regeringen fortfarande strävar efter att begränsa den direktverkande
elvärmen. Styrmedel, såsom planregler eller skärpta krav på energisnåla
byggnadsmetoder, bör inte utnyttjas. Enligt motionärernas mening
kommer elenergi i den överblickbara framtiden att produceras i sådan
utsträckning att direktverkande elvärme mycket väl kan tillåtas. Motionärerna
anser att eldistributionsföretagens rätt att vägra elleveranser för direktverkande
elvärme bör utnyttjas så restriktivt som möjligt. Denna fråga
behandlar utskottet nedan.

1 sin partimotion 2208 anför vänsterpartiet kommunisterna motivledes att
starkare restriktioner måste införas mot elvärme i tillkommande bebyggelse.
Någon precisering av detta krav görs dock inte.

I samband med att riksdagen år 1981 beslutade att direktverkande elvärme
endast skulle tillåtas i byggnader som uppfyllde de s.k. ELAK-kraven
aviserades också en omprövning av dessa krav till mitten av 1980-talet. I
propositionen konstateras att de senaste årens utveckling inom energihushållningsområdet
tyder på att nybebyggelsen i allmänhet uppfyller dessa krav
och detta oavsett uppvärmningsform. Mot bakgrund härav kan det enligt
föredragande statsrådet finnas fog för en översyn av ELAK-kraven. Bostadsutskottet
delar denna uppfattning. Möjligheterna att bl. a. med stöd av olika
planinstrument styra användningen av direktverkande el bör kunna bidra till
att effektivisera energianvändningen bl. a. i bebyggelsen.

Som nämns i propositionen ingår det i ELIN:s uppgifter att närmare
analysera utvecklingen avseende användningen av direktverkande elvärme
och därefter redovisa vilka alternativ som står till buds för att begränsa
elanvändningen. Enligt vad som framgår ovan avser utredningen att senare
under 1985 lämna en delredovisning av dessa frågor. Ytterligare överväganden
i hithörande frågor bör anstå i avvaktan härpå. Utredningens redovisning
och den fortsatta beredningen kan väntas ge ett erforderligt underlag för
den ovan förutsatta omprövningen. Riksdagen bör med hänvisning härtill
inte nu i sak ta ställning till förslagen i motionerna 2863 (c) yrkande 3, 2870
(fp) yrkande 3, 2876 (m) yrkande 14 såvitt nu är i fråga och 2878 (c)
yrkandena lf och 4. De nämna motionsyrkandena bör avstyrkas av näringsutskottet.

NU 1984/85:30 (BoU 1984/85:5 y)

231

Information och utbildning

I två motioner tas upp vissa frågor om information och utbildning på
energiområdet.

I motion 2863 (c) yrkande 2 begärs en upplysningskampanj om energieffektivitet.
Enligt motionären har de som är intresserade av att sälja energi
en stor övervikt när det gäller att förse beslutsfattare med beslutsunderlag i
energifrågan. En upplysningskampanj bör därför genomföras där allmänheten
informeras om de stora möjligheterna till effektivare energianvändning.

Förslaget i motion 2871 (c) yrkande 4 innebär att en ökad allmän satsning
skall ske på att informera allmänheten om betydelsen av god luftmiljö samt
god energiekonomi.

Informationsverksamheten inom bostadsdepartementets beredningsområde
bedrivs i huvudsak av bostadsstyrelsen och statens planverk samt av
statens energiverk. Ansvarsfördelningen mellan dessa myndigheter har
främst praktiska grunder, och den anpassas fortlöpande till hur målgrupperna
och verksamhetens innehåll förändras. Informationsinsatserna avser
främst bostadsförbättringsprogrammet och energisparprogrammet inom
bostadsdepartementets område. Betydande informationsverksamhet med
stark knytning till energifrågor och då speciellt energihushållning bedrivs
redan inom detta område. Vad i motionerna 2863 (c) och 2871 (c) i dessa
avseenden föreslagits är därmed i inte ringa grad redan tillgodosett utan
någon riksdagens ytterligare åtgärd. Utskottet vill i detta sammanhang också
erinra om den informations- och rådgivningsverksamhet som kommunerna
bedriver på energiområdet. Sedan budgetåret 1977/78 har statligt stöd till
denna verksamhet lämnats med sammanlagt ca 800 milj. kr. Även om detta
statliga stöd föreslås upphöra i och med utgången av år 1985 har det verksamt
bidragit till att få i gång en omfattande verksamhet på området i kommunerna.
Utskottet vill i detta sammanhang också framhålla att kommunernas
ökade ansvar på bostadsförsörjningens och energihushållningens område får
anses omfatta också rådgivning och annan service till fastighetsägare m. fl. i
dessa frågor. I sitt betänkande BoU 1984/85:17 kommer bostadsutskottet
senare under våren att behandla anslagsfrågor m. m. avseende information
och utbildning beträffande energisparprogrammet inom bostadsdepartementets
ansvarsområde.

Avslutningsvis tar utskottet i detta avsnitt upp vad i motion 2871 (c)
yrkande 3 föreslagits om att riksdagen hos regeringen skall begära att
fortbildningen av ventilationsinstallatörer intensifieras i arbetsmarknadsstyrelsens
regi, så att installatörerna erhåller kompetens att klara projektering,
installation, injustering samt underhåll av standardiserade system för
ventilation med återvinning. I sin motivering härför hävdar motionären att
det i Sverige saknas en kunnig installatörskår som klarar av att utföra en
enklare ventilationsinstallation med tillhörande dimensionering och intrimning.
Så länge detta utbildningsbehov inte är tillgodosett kommer, enligt

NU 1984/85:30 (BoU 1984/85:5 y)

232

motionären, problemen kring de fukt- och mögelskadade husen att bestå
samtidigt som miljarder går förlorade i energiförluster.

Bostadsutskottet delar givetvis uppfattningen som torde ligga till grund för
förslaget i motion 2871 (c) yrkande 3 och som innebär att förutsättningar
måste skapas för att energiåtgärder av olika slag kommer till utförande på ett
sådant sätt att de får avsedd effekt.

Utskottet vill erinra om vad föredragande statsrådet i propositionen anfört
om att regeringen avser att redan under våren 1985 ge statens energiverk i
uppdrag att undersöka bl. a. behovet av energiinriktad kompletteringsutbildning
för olika yrkesgrupper. Frågan om behovet av ytterligare utbildning av
ventilationsinstallatörer kommer enligt vad utskottet erfarit att uppmärksammas
i detta sammanhang. Ytterligare överväganden bör enligt bostadsutskottets
mening anstå i avvaktan härpå. Motion 2871 (c) yrkande 3 avstyrks
med hänvisning härtill.

Kommunal energiplanering

Riksdagen beslutade hösten 1984 om en ändring i lagen om kommunal
energiplanering (BoU 1984/85:6). Ändringen innebär bl. a. att det fr. o. m.
den 1 januari 1986 i varje kommun skall finnas en plan för tillförsel,
distribution och användning av energi i kommunen. I samband med detta
beslut antog riksdagen också ett förslag till ändring i ellagen som bl. a.
innebär att elleveranser till värmepumpar skall få vägras inom fjärrvärmeoch
naturgasområden, om kommunfullmäktige har beslutat att värmepumpar
inte får förekomma inom området.

I motion 2876 (m) yrkande 14 såvitt nu är i fråga framhålls att motionärerna
redan i samband med införandet av en obligatorisk kommunal energiplanering
motsatte sig detta förslag. Enligt motionärerna finns det inte någon
anledning att tvinga kommunerna att upprätta omfattande plandokument på
detta område. Kommunernas planering på energiområdet bör inskränkas till
egen energidistribution av det slag som kommunala energiverk normalt
ägnar sig åt. I sammanhanget tar motionärerna också upp frågan om
elleverantörs möjlighet att vägra elleveranser till värmepumpar. Motionärerna
hänvisar härvid till att man motsatt sig den ändring i ellagen som möjliggör
en sådan leveransvägran i vissa fall. Enligt motionärerna främjar inte sådana
inskränkningar målet att möjliggöra en ekonomiskt effektiv energianvändning.

Som framgår av den kortfattade redovisningen ovan antogs de ändringar i
lagen om kommunal energiplanering och i ellagen som nu sätts i fråga i
motion 2876 (m) så sent som hösten 1984. Riksdagen avvisade i samband
därmed bl. a. motionsförslag (m) om att lagändringarna inte skulle genomföras.

Bostadsutskottet vill i detta sammanhang dessutom erinra om att kommunernas
roll i energipolitiken betonas i propositionen. Enligt energiministern

NU 1984/85:30 (BoU 1984/85:5 y)

233

är det naturligt att kommunerna ges ett huvudansvar för energisystemets
utformning på lokal nivå. En utveckling i denna riktning har enligt statsrådet
också påbörjats och den bör fortsätta och förstärkas. Det vidgade kommunala
ansvaret anges vidare bilda en värdefull utgångspunkt för framtida
energipolitiska beslut. Den kommunala energiplaneringen utgör härvid en
viktig förutsättning för ett sådant vidgat kommunalt ansvar. Genom motion
2876 (m) har inte några nya skäl tillförts som ger utskottet anledning
ompröva sitt tidigare beslut. Motion 2876 (m) yrkande 14 såvitt nu är i fråga,
både i vad avser de av motionärerna förordade ändringarna i lagen om
kommunal energiplanering och i vad avser ändringarna i ellagen, avstyrks
med hänvisning till tidigare ställningstaganden (BoU 1984/85:6) och med
hänvisning till vad i propositionen anförts.

Vattenkraftens roll i energipolitiken på lång sikt m. m.

Inledning

Frågan om utbyggnad av vattenkraften och avvägningen gentemot bevarandeintressena
har behandlats av riksdagen vid åtskilliga tillfällen sedan
början av 1970-talet. Det kan erinras om att riksdagens energipolitiska beslut
år 1975 innebar att vattenkraften skulle byggas ut till en nivå om 66 TWh/år
år 1985. Riksdagen behandlade år 1981 (CU 1980/81:31 och5y) möjligheterna
att uppnå målet för vattenkraftsproduktionen. Civilutskottet, som
beredde ärendet, fann det tveksamt om man utan ändrade riktlinjer i den
fysiska riksplaneringen (FRP), ändrade tillåtlighetsregler i vattenlagen eller
avsiktligt ändrade dispensregler skulle kunna nå upp till en total vattenkraftsproduktion
om 66 TWh/år år 1990.

År 1984 förelädes riksdagen en proposition (prop. 1983/84:40, BoU 30) om
fortsatt vattenkraftsutbyggnad. I propositionen lades fram en plan för att
tillgodose det av riksdagen fastställda målet för vattenkraftens roll till år
1990. Riksdagen godtog vad i planen anförts och vidhöll sin tidigare
uppfattning att nivån för vattenkraftens roll i energibalansen skulle vara 66
TWh/år.

I den nu aktuella propositionen anför föredragande statsrådet att frågan
om vattenkraftsutbyggnad kan ses i två perspektiv, ett kortare och ett längre.
På kort sikt gäller det enligt föredraganden att komplettera den av riksdagen
antagna vattenkraftsplanen så att produktionsnivån 66 TWh/år uppnås. På
längre sikt gäller det att klarlägga vattenkraftens roll i samband med
kärnkraftens avveckling.

I detta yttrande behandlar bostadsutskottet vad i propositionen anförts om
vattenkraftens energipolitiska roll på lång sikt jämte motioner. Senare under
våren 1985 kommer bostadsutskottet i sitt betänkande om komplettering av
vattenkraftsplanen att behandla vad i propositionen anförts om vattenkraftens
roll på kort sikt jämte motioner.

NU 1984/85:30 (BoU 1984/85:5 y)

234

Beträffande vattenkraftens roll på lång sikt anförs i propositionen (s. 132)
att beslut om vattenkraftens energipolitiska roll sett ur ett längre perspektiv
inte behöver fattas förrän i början av 1990-talet. Föredraganden anför under
åberopande av 1981 års energikommitté (EK81) att studier bör genomföras
för att närmare utreda vattenkraftens roll i det framtida energisystemet i
samband med avvecklingen av kärnkraften. Ett syfte med sådana studier
anges vara att genom sammanställning av befintligt underlagsmaterial och
vissa kompletterande inventeringar av tänkbara utbyggnadsprojekt få fram
ett underlag för ställningstaganden till hur vår långsiktiga elproduktionskapacitet
bör utformas. Bl. a. är föredragandens avsikt att inom ett av henne
föreslaget råd för långsiktiga elanvändnings- och elproduktionsfrågor, bl. a.
vattenkraftens roll i energisystemet, skall diskuteras. I anslutning till vissa
resonemang beträffande en strategi för kärnkraftsavvecklingen anför föredraganden
att - även om en stor del av elbehovet kan ersättas med inhemska
bränslen och med utnyttjande av ny teknik - återstående elkraftsbehov
endast kan fyllas med i dag känd teknik, dvs. med vattenkraftverk eller med
fastbränsleeldade kraftverk.

I sex motionsyrkanden behandlas vattenkraftens roll i energipolitiken på
längre sikt samt behovet av förstudier. Yrkanden med denna innebörd förs
fram i partimotioner från moderata samlingspartiet, centerpartiet, folkpartiet
samt vänsterpartiet kommunisterna. Vidare behandlas frågan i en
fp-motion.

I den under allmänna motionstiden 1985 väckta partimotionen 374 (fp)
föreslås, med hänvisning till motion 372 (fp), riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna att någon ytterligare vattenkraftsutbyggnad utöver den
produktionsnivå som riksdagen tidigare uttalat sig för inte skall ske.
Motionärerna anser att riksdagen bör uttala att utbyggnadsnivån 66 TWh/år
skall utgöra det slutliga riktvärdet för vattenkraftsproduktionen. Elbehovet
efter kärnkraftsavvecklingen får enligt motionärernas uppfattning tillgodoses
med hjälp av annan produktion och genom effektivare elanvändning.

I centerpartiets partimotion 2878 föreslås riksdagen, yrkande 1 i, som sin
mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för
vattenkraftens utbyggnad. Motionärerna hänvisar till en år 1984 väckt
c-motion (motion 1983/84:2825) i vilken framhölls att den fortsatta utbyggnaden
av vattenkraften måste, beträffande utbyggnadsnivån, vara avsedd att
uppnå målsättningen av en produktionskapacitet om 66 TWh/år i medeltal.

I motion 2870 (fp) yrkande 4 föreslås riksdagen uttala att förstudier för
utbyggnad av någon av de fyra oreglerade norrländska huvudälvarna, dvs.
Vindelälven, Piteälven, Kalixälven och Torneälven inte bör ske.

I moderata samlingspartiets partimotion 2876 yrkande 8 behandlas
riktlinjerna för fortsatt vattenkraftsutbyggnad. Kärnkraftsavvecklingen
kommer enligt motionärernas uppfattning att få mycket omfattande konsekvenser
för de återstående vattendragen. Motionärerna bedömer att kärnkraftsverken
kan drivas under betydande tid. Denna bedömning innebär att

NU 1984/85:30 (BoU 1984/85: 5 y)

235

förprojektering av en omfattande vattenkraftsutbyggnad måste ses med oro.
Avslutningsvis anser motionärerna att de orörda huvudälvarna inte bör
byggas ut.

I partimotionen från centerpartiet, motion 2878 yrkande 6, föreslås
riksdagen besluta att som sin mening ge regeringen till känna att några
förstudier av utbyggnad av orörda älvar ej skall ske.

Även vänsterpartiet kommunisterna har i partimotion 2866 yrkande 3 tagit
upp frågan om förprojektering. Motionärerna föreslår ett riksdagens tillkännagivande
till regeringen om att projekteringsarbeten som berör FRPskyddade
älvar eller älvsträckor ej skall utföras.

Vattenkraftsutbyggnaden på lång sikt

Bostadsutskottet behandlar inledningsvis den genom motionerna 374 (fp)
och 2878 (c) yrkande 1 i aktualiserade frågan om det av riksdagen fastställda
målet för vattenkraftsproduktionen om 66 TWh/år skall anses utgöra
vattenkraftens slutliga andel av energiproduktionen.

Bostadsutskottet vill stryka under vad i propositionen anförts om att
frågan om fortsatt vattenkraftsutbyggnad kan och bör ses såväl i ett
kortsiktigt som i ett långsiktigt perspektiv. Vad beträffar vattenkraftens roll
på lång sikt i det framtida energisystemet finns anledning att utifrån skilda
utgångspunkter ytterligare överväga denna fråga. Riksdagen bör inte ge sin
anslutning till motionerna 374 (fp) och 2878 (c) yrkande 1 i. Vad i dessa
motioner förordats är enligt bostadsutskottets uppfattning alltför kategoriskt.
Även om det naturligtvis måste hävdas att energipolitiken skall föras
med fasthet och konsekvens är det inte lämpligt eller erforderligt att nu göra
det av motionärerna föreslagna tillkännagivandet till regeringen om vattenkraftens
produktionsnivå på lång sikt. Frågan måste ses i ett större energipolitiskt
sammanhang, en fråga som närmast får anses ligga inom näringsutskottets
beredningsområde. Med hänvisning till vad nu anförts förordar bostadsutskottet
att näringsutskottet avstyrker motionerna 374 (fp) och 2878 (c)
yrkande 1 i, såvitt yrkandena faller inom bostadsutskottets beredningsområde.

Förstudier beträffande huvudälvarna

Förslagen i motionerna 2870 (fp) yrkande 4 och 2876 (m) yrkande 8
innebär som framgått ovan att riksdagen föreslås uttala att några förstudier
beträffande de fyra outbyggda huvudälvarna inte bör komma till stånd samt
att dessa älvar inte bör byggas ut. Även i motionerna 2866 (vpk) yrkande 3
och 2878 (c) yrkande 6 dessa båda yrkanden såvitt nu är i fråga tas upp de
outbyggda huvudälvarna.

I vpk-motionen föreslås att någon förprojektering av FRP-skyddade älvar
och älvsträckor inte bör komma till utförande medan i c-motionen föreslås att

NU 1984/85:30 (BoU 1984/85:5 y)

236

förstudier beträffande orörda älvar ej skall ske. Såvitt i dessa båda motioner
de fyra outbyggda huvudälvarna berörs, behandlas de i följande stycke.

Bostadsutskottet delar motionärernas uppfattning att de fyra outbyggda
huvudälvarna Vindelälven, Piteälven, Kalixälven och Torneälven inte skall
byggas ut. Denna utskottets uppfattning innebär således att skäl saknas att
genomföra förstudier som förordas i propositionen. Bostadsutskottet förordar
att näringsutskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad nu anförts om att huvudälvarna inte skall byggas ut och att
några ytterligare överväganden beträffande dem inte bör göras. Vad nu
anförts innebär sålunda en anslutning till motionerna 2870 (fp) yrkande 4,
2876 (m) yrkande 8, 2866 (vpk) yrkande 3 och 2878 (c) yrkande 6, de båda
sistnämnda yrkandena såvitt nu är i fråga.

Förstudier beträffande vissa FRP-skyddade älvar m. m.

Slutligen tar utskottet upp vad i motionerna 2866 (vpk) yrkande 3 och 2878
(c) yrkande 6 förordats om att heller inga förstudier bör göras beträffande
övriga FRP-skyddade älvsträckor och hittills outbyggda älvar.

Beträffande dessa älvar och älvsträckor finns på skäl som anförts i
propositionen anledning att utföra förstudier av den omfattning och med den
inriktning som där förordas. Det finns sålunda goda motiv för anslutning till
uppfattningen att en beredskap för att utnyttja i dag känd teknik måste
vidmakthållas och att kompetensen härför vidareutvecklas. Det är viktigt att
förberedande studier görs så att kommande energipolitiska beslut grundas på
ett så aktuellt och genomarbetat underlag som möjligt.

Utan att nu ta ställning till om och i så fall vilka outbyggda älvsträckor,
såvitt de behandlas i detta avsnitt, som eventuellt bör ingå i energiproduktionssystemet
ansluter sig bostadsutskottet till uppfattningen i propositionen
att förstudier bör göras. Sådana studier bör verksamt kunna bidra till att
ytterligare klarhet skapas om vattenkraftens roll i energipolitiken. Vad nu
anförts låter sig inte förenas med vad i motionerna 2866 (vpk) yrkande 3 och
2878 (c) yrkande 6 såvitt nu är i fråga förordats. Näringsutskottet bör därför
enligt bostadsutskottets mening avstyrka motionsyrkandena i motsvarande
del.

Stockholm den 11 april 1985

På bostadsutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

NU 1984/85:30 (BoU 1984/85:5 y)

237

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Rolf Dahlberg (m), Thure Jadestig (s),
Bertil Danielsson (m), Birgitta Hambraeus (c), Per Olof Håkansson (s),
Lennart Nilsson (s), Margareta Gard (m), Kerstin Ekman (fp), Tore Claeson
(vpk), Margareta Palmqvist (s), Erik Olsson (m), Rune Evensson (s), Nils
Nordh (s) och Bengt-Ola Ryttar (s).

Avvikande meningar

1. Den långsiktiga energipolitiken

Kjell A. Mattsson (c), Birgitta Hambraeus (c) och Tore Claeson (vpk)
anser att det avsnitt under rubriken Den långsiktiga energipolitiken som
börjar ”Utgångspunkten för” och slutar ”avstyrks sålunda” bort lyda:

Bostadsutskottet delar vad i centerpartiets partimotion 2878 anförts om
riktlinjerna för energipolitiken. Som motionärerna framhåller har inriktningen
av energipolitiken en avgörande inverkan på samhällsutvecklingen.
Den energipolitik som fördes av den tidigare regeringen åren 1976-1982
innebar att Sverige fick en energipolitik inriktad på att forma ett decentralistiskt
energisystem byggt på mångfald, energihushållning och utnyttjande av
olika inhemska och förnybara energikällor. Denna politik har också givit
goda resultat. Energisparplanen för befintlig bebyggelse, oljeersättningsoch
energforskningsprogrammen har tillsammans med stigande oljepriser
lett till att såväl oljeanvändningen som energianvändningen totalt minskat
kraftigt.

Såvitt frågan om den långsiktiga energipolitiken behandlas i detta yttrande
finns anledning att betona vikten av att den energipolitik som fördes
1976-1982 fullföljs och fördjupas. Utskottet kan sålunda inte acceptera den
återgång till en centralistisk och storskalig energipolitik som i viktiga delar
utgör bakgrund till vissa av förslagen i den nu behandlade propositionen.
Den totala energianvändningen har under den senaste tioårsperioden
minskat kraftigt och är för närvarande drygt 350 TWh vilket i jämförelse med
1975 års prognos är en lägre användning på närmare 190 TWh. Även
elanvändningen har, trots en massiv övergång till elvärme, ökat betydligt
långsammare än vad som förutsågs år 1975.

Som i centerpartiets partimotion anges ger - med hänsyn till utvecklingen
av energibehoven inom industri, transporter och bostäder - en realistisk
bedömning vid handen att den totala energianvändningen bör komma att
plana ut vid en nivå understigande 300 TWh varav elanvändningen sannolikt
kommer att ligga på en nivå som inte oväsentligt understiger 100 TWh.

Bostadsutskottet måste konstatera att regeringen i propositionen inte gör
några egna bedömningar om den framtida energianvändningen utan förlitar
sig på bedömningar gjorda av vissa myndigheter och organisationer. Detta är
anmärkningsvärt och en svaghet i propositionen.

Sammanfattningsvis bör riksdagen enligt bostadsutskottets uppfattning ge
sin anslutning till en energipolitik som bygger på hushållning med tillgängliga

NU 1984/85:30 (BoU 1984/85:5 y)

238

resurser och energisparande. Såvitt rör energisparande i byggnadsbeståndet
bör det av den tidigare regeringen formulerade sparmålet stå fast. Detta
sparmål, som godtagits av riksdagen, innebär att bruttoanvändningen av
energi i det befintliga byggnadsbeståndet under 1980-talet avses minska med
48 TWh/år.

Vad nu anförts om energipolitiken och då särskilt i vad avser energihushållning
och effektivare energianvändning bl. a. i bebyggelsen innebär att
bostadsutskottet ställer sig bakom vad i centerpartiets partimotion 2878
yrkande 1 e föreslagits. Näringsutskottet bör därför föreslå riksdagen att med
bifall till motionsyrkandet såvitt det behandlas i detta yttrande som sin
mening ge regeringen till känna vad bostadsutskottet nu anfört. Vad nu
förordats innebär i allt väsentligt även en anslutning till motionerna 2863 (c)
yrkande 1 och 2878 (c) yrkande 1 samt till vad i vänsterpartiet kommunisternas
partimotion 2865 motivledes anförts.

2. Direktverkande elvärme

Rolf Dahlberg, Bertil Danielsson, Margareta Gard och Erik Olsson (alla
m) anser att det avsnitt under rubriken Direktverkande elvärme som börjar
”1 samband" och slutar "av näringsutskottet” bort lyda:

Bostadsutskottet delar vad i moderata samlingspartiets partimotion 2876
anförts om att elenergi under överblickbar framtid kommer att finnas i sådan
utsträckning att direktverkande el kan tillåtas. Styrmedel i form av vissa
planregler och skärpta krav på energisnåla byggnader bör inte tillämpas. De
nuvarande reglerna som riksdagen tidigare i enighet ställt sig bakom bör gälla
även i fortsättningen.

Näringsutskottet bör sålunda enligt bostadsutskottets uppfattning föreslå
riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna vad i motion 2876 (m)
yrkande 14 såvitt nu är i fråga hemställts.

3. Direktverkande elvärme

Kjell A. Mattsson (c), Birgitta Hambraeus (c) och Tore Claeson (vpk)
anser att det avsnitt under rubriken Direktverkande elvärme som börjar ”1
samband” och slutar ”av näringsutskottet” bort lyda:

När riksdagen år 1981 (CU 1980/81:37) fastställde villkoren för installation
av direktverkande el hade utskottet att behandla en motion (c) i vilken
föreslogs att kraven för att få installera sådan el skulle sättas så att direkte!
skulle få installeras endast i hus där det sammanlagda energibehovet för
tappvarmvatten och värme understiger motsvarande förbrukning i normhuset
med minst 40 %.

Med anledning av motionen anförde civilutskottet enhälligt att utskottet
anslöt sig till tanken på en skärpning av kraven i ett andra steg.

Det finns sålunda goda motiv för vad i centerpartiets partimotion 2878
yrkandena lf och 4 föreslagits om en skärpning av kraven och om att ELIN

NU 1984/85:30 (BoU 1984/85:5 y)

239

ges tilläggsdirektiv med begäran om förslag till skärpta krav.

1 propositionen anförs att möjligheten att med stöd av olika planinstrument
styra användningen av direktverkande el bör uppmärksammas. Som
anförts i motion 2863 (c) måste det vara att föredra att energisnåla hus byggs
framför att samhället med planhinder skall möta ett sådant byggande.

Bostadsutskottet förordar att näringsutskottet med anledning av motionerna
2863 (c) yrkande 3 och 2878 (c) yrkandena lf och 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad bostadsutskottet anfört. Vad i motionerna 2870 (fp)
yrkande 3, 2876 (m) yrkande 14 såvitt nu är i fråga föreslagits låter sig inte
förenas med vad nu förordats. Dessa motioner bör avstyrkas.

4. Direktverkande elvärme

Kerstin Ekman (fp) anser att det avsnitt under rubriken Direktverkande
elvärme som börjar ”1 samband” och slutar ”av näringsutskottet" bort lyda:

Ovan har redovisats de s. k. ELAK-kraven, dvs. de krav som i princip
måste vara uppfyllda för att direktverkande el skall tillåtas i småhus avsedda
för annat än fritidsändamål.

Bostadsutskottet delar den i motion 2870 (fp) framförda uppfattningen att
det inte nu är motiverat att frångå dessa krav. Det kan heller inte anses
lämpligt att med stöd av olika planinstrument styra användningen av
direktverkande el. En sådan ordning innebär att beslut om uppvärmningssystem
i de berörda småhusen flyttas från de enskilda konsumenterna till
myndigheter och kommunala organ. Vare sig i propositionen eller i andra
sammanhang har bostadsutskottet tillförts information som motiverar att de
nu gällande kraven omprövas.

Vad bostadsutskottet anfört bör näringsutskottet föreslå riksdagen att som
sin mening ge regeringen till känna. Vad ovan anförts innebär ett bifall till
motion 2870 (fp) yrkande 3. Förslagen i motionerna 2863 (c) yrkande 3,2876
(m) yrkande 14 såvitt nu är i fråga och 2878 (c) yrkandena lf och 4 låter sig
inte förenas med förslaget i fp-motionen, varför dessa fyra yrkanden bör
avstyrkas av näringsutskottet.

5. Information och utbildning

Kjell A. Mattsson och Birgitta Hambraeus (båda c) anför följande i
anslutning till vad under rubriken Information och utbildning anförts:

1 motionerna 2863 (c) och 2871 (c) tas upp vissa frågor om information och
utbildning på energiområdet. Bostadsutskottet har avstyrkt motionerna
främst med hänvisning till att utskottet senare under våren kommer att
behandla anslagsfrågor m.m. avseende information och utbildning beträffande
energisparprogrammet. Vid denna behandling kommer utskottet bl. a.
att behandla motion 2152 (c). Mot bakgrund av denna ytterligare behandling

NU 1984/85:30 (BoU 1984/85: 5 y)

240

av frågan har vi inte motsatt oss bostadsutskottets ställningstagande i detta
yttrande till motionerna 2863 (c) och 2871 (c).

6. Kommunal energiplanering

Rolf Dahlberg, Bertil Danielsson, Margareta Gard och Erik Olsson (alla
m) anser att det avsnitt under rubriken Kommunal energiplanering som
börjar ”Sorn framgår” och slutar ”propositionen anförts” bort lyda:

Bostadsutskottet anser att kommunernas planering på energiområdet bör
inskränkas till den egna energidistributionen som kommunala energiverk
normalt ansvarar för. Lagen om kommunal energiplanering öppnar på ett
olyckligt sätt möjligheter till kommunalt godtycke. Såväl de ändringar i lagen
som riksdagen beslöt hösten 1984 (BoU 1984/85:6) och som ålade kommunerna
att upprätta planer för tillförsel, distribution och användning av energi
liksom lagen i dess helhet bör upphävas.

Enligt bostadsutskottets uppfattning kan energifrågorna förväntas uppmärksammas
i den kommunala planeringen utan särskilda lagbestämmelser.
Erforderligt informationsutbyte mellan kommunerna och företagen rörande
produktion, distribution och konsumtion av energi bör utan svårigheter
kunna åstadkommas utan lagstadgad uppgiftsplikt.

Vidare bör den ändring i ellagen som beslöts vid samma tillfälle upphävas.
Ändringen innebar att elleveranser till värmepumpar skall kunna vägras
inom områden där fjärrvärme eller naturgas distribueras eller avses distribueras
om kommunfullmäktige beslutat att värmepumpar inte bör förekomma
inom området.

Ändringen i ellagen innebär att kommunerna helt opåkallat kan fatta
beslut som innebär att många fastighetsägare berövas möjligheten att
använda värmepumpar. Därmed kan i många fall ett rationellt val av
uppvärmningsmetod motverkas, något som i sin tur kan leda till ökad
ekonomisk belastning för enskilda konsumenter.

Vad nu anförts om lagen om kommunal energiplanering och om ellagen
går i allt väsentligt tillbaka antingen på reservationer (m) och (fp) eller på
reservation (m) till det ovan nämnda betänkandet.

I moderata samlingspartiets partimotion 2876 som väckts med anledning
av den nu behandlade propositionen föreslås i yrkande 14 såvitt nu är i fråga
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om värmeförsörjningen. I motiveringen till yrkandet förs fram synpunkter
som ligger i linje med dem som redovisades i de ovan delvis refererade
reservationerna.

Bostadsutskottet anser att näringsutskottet bör föreslå riksdagen att göra
det i motionen begärda tillkännagivandet.

NU 1984/85:30 (BoU 1984/85:5 y)

241

7. Kommunal energiplanering

Kjell A. Mattsson (c), Birgitta Hambraeus (c) och Tore Claeson (vpk)
anför följande med anledning av vad under rubriken Kommunal energiplanering
anförts:

I en reservation (c, vpk) till bostadsutskottets betänkande BoU 1984/85:6
om utvecklad kommunal energiplanering anfördes följande:

I en avvikande mening (c) och (vpk) till näringsutskottets yttrande anförs
att statsmakterna slagit fast att utvecklingen skall inriktas mot ett energisystem
baserat på varaktiga, helst förnybara och inhemska energikällor med
minsta möjliga miljöpåverkan. De har också bl. a. genom beslut om olika
styrande insatser understrukit att stor vikt måste läggas vid energihushållning.
Häri ligger bl. a. att elenergi i ett längre perspektiv inte bör utnyttjas för
ändamål som mera effektivt kan tillgodoses med andra energikällor.
Planeringen på energiområdet måste över huvud taget ha effektiviserad
energianvändning och därvid också minskad miljöpåverkan som ett grundläggande
syfte. Bostadsutskottet, som redan tillstyrkt den av regeringen
föreslagna lagändringen, anser att beslutet bör åtföljas av ett uppdrag till
regeringen att utarbeta ett förslag till ändring av lagen om kommunal
energiplanering, vilket förslag går ut på att den av riksdagen beslutade
målsättningen för energipolitiken tas in i lagen, t. ex. i dess 1 §.

I avvikande mening 1 (c, vpk) till detta yttrande har föreslagits ett
tillkännagivande om energipolitikens utformning som innebär att vad i den
nu refererade reservationen anförs får anses tillgodosett. Bostadsutskottet
förutsätter att regeringen utan riksdagens uttryckliga begäran därom vidtar
de ändringar i lagen om kommunal energiplanering som blir följden av ett
bifall till vad i den avvikande meningen förordats.

8. Kommunal energiplanering

Kerstin Ekman (fp) anför följande med anledning av vad under rubriken
Kommunal energiplanering anförts:

Mot den ändring i lagen om kommunal energiplanering samt i ellagen som
riksdagen beslöt hösten 1984 (BoU 1984/85:6) avgavs reservationer (m) och
(fp)-

Ändringen i ellagen innebar att elleveranser till värmepumpar skall kunna
vägras inom områden där fjärrvärme distribueras eller avses distribueras om
kommunfullmäktige beslutat att värmepumpar inte bör förekomma inom
området. I en reservation anfördes att kommunerna kan fatta beslut som
innebär att många fastighetsägare berövas möjligheten att använda värmepumpar.

16 Riksdagen 1984185. 17 sami. Nr 30

NU 1984/85:30 (BoU 1984/85:5 y)

242

Vad i reservationerna anförts äger naturligtvis fortfarande giltighet.
Folkpartiet har emellertid avstått från att nu föra fram förslag om ändring i de
båda lagarna. Krav på upphävande av ändringarna kommer fp att aktualisera
i annat sammanhang.

9. Vattenkraftsutbyggnaden på lång sikt

Kjell A. Mattsson (c), Birgitta Hambraeus (c) och Tore Claeson (vpk)
anser att det avsnitt under rubriken Vattenkraftsutbyggnaden på lång sikt
som börjar ”Bostadsutskottet vill” och slutar ”bostadsutskottets beredningsområde"
bort lyda:

Riksdagen beslöt som framgått ovan år 1984 (BoU 1983/84:30) om en plan
för fortsatt vattenkraftsutbyggnad och vidhöll därvid sin tidigare uppfattning
att vattenkraften skall bidra med 66 TWh/år i vår energibalans.

Vid behandlingen av planen anfördes att osäkerhet råder om vilket
tillskott som behövdes för att uppnå denna nivå. I centerpartiets partimotion
2878 anförs nu att ett tillskott om ca 2 TWh krävs för att uppnå den uppsatta
målsättningen. I denna motion samt i andra motioner som bostadsutskottet
kommer att behandla senare under våren 1985 föreslås ändringar i vattenkraftsplanen.

Med anledning av vad i motion 374 (fp) och 2878 (c) anförts om
vattenkraftsutbyggnaden på lång sikt vill bostadsutskottet anföra följande.

Det är i och för sig inte förvånande att en viss osäkerhet råder när det gäller
att bestämma det nödvändiga produktionstillskottet och hur detta tillskott
skall avvägas för att uppnå ett tillskott från vattenkraften om ca 66 TWh/år i
medeltal. Det är heller inte förvånande eller oacceptabelt att tillskottet från
vattenkraften kan variera i inte ringa omfattning. Att så sker beror bl. a. på
att vattenframrinningen i de kraftproducerande älvarna varierar kraftigt från
år till år även över längre tidsperioder.

Produktionstillskottet från vattenkraft blir avgörande - förutom av
vattentillgången i redan utbyggda älvar - även av vilka projekt i vattenkraftsplanen
som enligt vattenlagens prövningssystem kommer till utförande och
av effektiviseringar i befintliga vattenkraftverk. Mot denna delvis osäkra
bakgrund om vattenkraftsproduktionen på lång sikt är det motiverat att så
som görs i centerpartiets partimotion 2878 beräkna att tillskottet kan komma
att uppgå till ca 2 TWh. Med den utgångspunkt som i motionen angivits blir
slutsatsen att vattenkraftens produktionsnivå på lång sikt kan beräknas
uppgå till ca 66 TWh. Planens utformning m. m. kommer som framgått ovan
senare under våren 1985 att behandlas av bostadsutskottet.

Vad nu med anledning av centerpartiets partimotion 2878 yrkande 1 i
förordats om vattenkraftens roll på lång sikt bör näringsutskottet föreslå
riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna. Vad i folkpartiets
partimotion 374 (fp) föreslagits får i inte ringa del anses vara tillgodosett
härmed.

NU 1984/85:30 (BoU 1984/85:5 y)

243

10. Vattenkraftsutbyggnaden på lång sikt

Kerstin Ekman (fp) anser att det avsnitt under rubriken Vattenkraftsutbyggnaden
på lång sikt som börjar ”Bostadsutskottet vill” och slutar
”bostadsutskottets beredningsområde” bort lyda:

Som framgått ovan och av folkpartiets partimotion 372 har riksdagen vid
flera tillfällen tidigare (se bl. a. BoU 1983/84:30) slagit fast att utbyggnadsnivån
för vattenkraften skall motsvara en årsmedelproduktion om 66 TWh.
Riksdagen bör genom ett uttalande slå fast att denna nivå är den slutliga för
vattenkraftens roll i energiproduktionssystemet. Det måste såsom görs i
motionen konstateras att älvutbyggnadsepoken är slut.

I propositionen föreslås åtgärder om förstudier m. m. som väl motiverar att
det nu förordade uttalandet görs. Vad i propositionen anförts måste
nämligen tolkas som att regeringen håller öppet för en utbyggnad väsentligt
över den nivå som riksdagen angivit. Vad statsrådet anfört bidrar till att öka
oron och osäkerheten om den slutliga utbyggnadsnivån för vattenkraften.

Bostadsutskottet förordar att näringsutskottet föreslår riksdagen att som
sin mening ge regeringen till känna vad i folkpartiets partimotion 374
föreslagits. Därmed tillgodoses delvis centerpartiets partimotion 2878 yrkande
1 i.

11. Förstudier beträffande huvudälvarna

Thure. Jadestig, Per Olof Håkansson, Lennart Nilsson, Margareta Palmqvist,
Rune Evensson, Nils Nordh och Bengt-Ola Ryttar (alla s) anser att det
avsnitt under rubriken Förstudier beträffande huvudälvarna som börjar
”Bostadsutskottet delar” och slutar ”i fråga” bort lyda:

Bostadsutskottet har ingen erinran mot vad i propositionen anförts om att
det i samband med kärnkraftsawecklingen är motiverat med vissa förstudier.
I ett sådant sammanhang kan det vara lämpligt att genom vissa kompletterande
studier få ytterligare kunskap om vattenkraftens roll i den framtida
energiförsörjningen. Efter utvärdering av förstudierna blir det möjligt för
riksdagen att i ett vidare perspektiv ytterligare bedöma denna fråga. Frågan
om förstudier som underlag för en senare bedömning av vattenkraftens roll
är primärt en fråga som ligger under regeringens bedömning. Ett riksdagens
uttalande enligt motionsförslagen tjänar därmed inget reellt syfte.

Med hänvisning till vad nu anförts anser bostadsutskottet att näringsutskottet
bör föreslå riksdagen att avslå motionerna 2870 (fp) yrkande 4. 2876
(m) yrkande 8, 2866 (vpk) yrkande 3 och 2878 (c) yrkande 6, de båda
sistnämnda yrkandena såvitt nu är i fråga.

NU 1984/85:30 (BoU 1984/85:5 y)

244

12. Förstudier beträffande vissa FRP-skyddade älvar m. m.

Kjell A. Mattsson (c), Birgitta Hambraeus (c), Kerstin Ekman (fp) och
Tore Claeson (vpk) anser att det avsnitt under rubriken Förstudier beträffande
vissa FRP-skyddade älvar m. m. som börjar ”Beträffande dessa” och
slutar ”motsvarande del” bort lyda:

Även beträffande övriga FRP-skyddade älvsträckor m. m. bör riksdagen
uttala att någon utbyggnad av dem inte bör genomföras. Beträffande dessa
älvsträckor gäller - liksom beträffande de fyra huvudälvarna - sålunda att det
inte är erforderligt eller önskvärt att förstudier genomförs. Bostadsutskottet
förordar därför att näringsutskottet föreslår riksdagen att som sin mening ge
regeringen till känna vad i motionerna 2866 (vpk) yrkande 3 och 2878 (c)
yrkande 6 föreslagits om att förstudier av FRP-skyddade älvsträckor inte bör
genomföras, allt såvitt motionerna behandlas i detta avsnitt.

NU 1984/85:30 245

Bilaga 4

Översikt av utskottets behandling av propositionerna och motionerna

Proposition/ Utskottets Utskottets Reservation

motion 1984/85 yttrande s. hemställan nr

moment

Proposition 120

mom. 7	32, 35	1,2,37-39	1-4,40
8	38,44	4,9	7, 8, 12
9	50	16	17-19
10	68	37-39	40-45
11	62	30	33, 34
12	92	58	65-67
13	95	59	68,69
14	72	40	46
15	79	48	52
16	81	50	55-58
17	89	56	63
18	101	63,64	76
19	113	77	91,92
20	120	82	96
21	99	62	74, 75
E 1	122	84	97
E 2	123	85	98
E 3	131	95
E 4	47	12	13
E 5	86	52	59
E 6	52	17	20
E 7	131	99
E 8	53	18
E 9	53	19	21
E 10	64	30	33, 34
E 11:1	75	42
:2	75	42
:3	74	42	48,49
E 12:1	124	86
:2	125	88	100, 101
E 13	131	96
E 14	131	%
E 15:1	131	97
:2	131	97
E 16	131	98
E 17	128	92	104
E 18	129	92
E 22	129	94	107-110
Proposition 150
mom. 5	76	43
Motion
329: 1	91	56	63
2	91	56	63
374	69	37	40-42
465: 3	83	50	55-58
4	109	71	86

NU 1984/85:30

246

Motion 1984/85 Utskottets Utskottets Reservation

yttrande s. hemställan nr

moment

558	118	80	95
559:11	33,35,61,70	1,2,28,37-39	1-4, 30, 31, 40-45
761	54	20	22
888	77	45	50
891	56	23	25
893	127	90
899	78	46
1094	119	81
1095	78	47	51
1096	116	79
1146	74, 83	41,50	47, 55-58
1169	76	44
1421	56	22	24
1422	83	50	55-58
1425	120	81
1429	lil	73
1516: 5	35	2	3,4
6	53	17	20
1679: 5	58	24-26, 29	26-28, 32
2067: 1	95	59	68, 69
2	95	59	68, 69
2068: 1	112	75	89
2	112	75	89
2069	83	50	55-58
2076	83	50	55-58
2078	83	50	55-58
2080	127	91	103
2085: 1	118	80	95
2	120	81
2088: 2	lil	74
3	110	72	87, 88
4	109	70	85
2092	77	45	50
2208	42	6	10
2264	119	80	95
2629	119	81
2638: 1	62	29	32
2	55	21	23
3	56	22	24
4	67	36	39
5	66	33
6	59	25	27
7	60	26	28
8	60	26	28
9	59	25	27
10	67	35	38
2639	83	50	55-58
2746: 4	116	79
2859: 1	87	52	59
2	87	52	59
2860	83	50	55-58
2861	85	51

NU 1984/85:30

247

Motion 1984/85 Utskottets Utskottets Reservation

yttrande s. hemställan nr

moment

2863: 1	45	9	12
2	46	10
3	98	61	71-73
4	43	8	11
2864	35	3	5,6
2865: 1	35	2	3,4
2	66	34	37
3	53	17	20
4	80	49	53,54
5	130	94	107-110
6	51	16	17-19
7	107	68	82
9	125	88	100, 101
2866: 3	70,72	38, 39	43-45
2869	119	80	95
2870: 1	42	5	9
2	93	58	65-67
3	98	61	71-73
4	70	38	43
6	83	50	55-58
7	105	65	77, 78
8	118, 127	80, 89	95, 102
9	130	94	107-110
2871: 1	41	4	7,8
2	43	7
3	47	11
4	46	10
5	122	83
6	50	15
2872	87	52	59
2875: 1	121, 122	84, 85	97,98
2	48	12	13
3	64,65	30,31	33-35
5	75	42	48, 49
6	125	88	100, 101
7	125	87	99
8	128	92	104
9	129	94	107-110
10	73,80, 95, 114,	40, 48, 59, 77, 82,	46, 52,68,69,91,
	121, 129	94	92,%, 107-110
2876: 1	35	2	3,4
2	33, 35, 70	1,2, 37-39	1-4,40-45
3	41	4	7, 8
4	51	16	17-19
5	51	16	17-19
8	70	37-39	40-45
9	83	50	55-58
10	104	65, 66	77-80
11	106	67	81
13	108, 110	69,72	83, 84, 87, 88
14	48,91,93,98, 100	13,57, 58,61,62	14, 64 -67, 71-75
2878: la	33	1	1,2
Ib	129	93	105, 106
1 c	45	9	12

NU 1984/85:30

248

Motion 1984/85 Utskottets Utskottets Reservation

yttrande s. hemställan nr

moment

2878: ld	113	76	90
1 e	41	4	8
If	98	61	71,72
lh	49	14	15, 16
li	69	37	40-42
U	73	41	47
lk	83	50	55-58
11	51, 113	16, 76	17-19,90
1 m	66	34	37
1 n	64	30	33, 34
1 o	118	80	95
lp	118	80	95
iq	80, 89	49, 55	53, 54, 62
lr	97	60	70
2	35,56	2, 22, 23	3, 4, 24, 25
4	98	61	71-73
6	71, 72	38, 39	43-45
7	115	78	93, 94
8	114	77	91,92
10	95	59	68, 69
11	95	59	68,69
12	59	25	27
14	65	32	36
15	53	17	20
16	102	64	76
17	93	58	65-67
18	89	54	61
19	87	52	59
20	88	53	60
21	54, 125	19, 88	21, 100, 101
22	75	42	48, 49
23	109	69	83,84
26	130	94	107-110
27	58	24-29	26-32

NU 1984/85:30

249

Bilaga 5

Översikt över vissa förslags och motionsyrkandens behandling i
andra betänkanden

Proposition/
motion 1984/85

Betänkande

Proposition 120

mom.

1-5

8 (delvis)
10 (delvis)
E 19—E 21

Motion

2865:8
2866:1
2866:2
2870:5
2875:4
2876:6
7
12

2878: 1 g

1 o (delvis)
3
5
9
13

23 (delvis)

NU 1984/85:27
SkU 1984/85:50
SkU 1984/85:50
BoU 1984/85:25
FöU 1984/85: 10

NU 1984/85:27

BoU 1984/85:25

SkU 1984/85:50

BoU 1984/85: 25

NU 1984/85:32

BoU 1984/85:25

SkU 1984/85:50

SkU 1984/85: 50

SkU 1984/85:50

BoU 1984/85: 17

BoU 1984/85: 25

SkU 1984/85:50

Uppskov till riksmötet 1985/86

(se BoU 1984/85:26)

SkU 1984/85:50
SkU 1984/85:50
JoU 1984/85:28

NU 1984/85:30 250

Innehåll

Ärendet 1

Sammanfattning 2

Proposition 1984/85:120 4

Huvudsakligt innehåll 4

Förslag 6

Proposition 1984/85:150 10

Motionerna 10

Yrkanden 10

Motivering 20

Utskottets beredning av ärendet 24

Uppgifter i anslutning till vissa motionsyrkanden 24

Kärnkraftsavvecklingen 24

Upparbetningskontrakt m. m 26

Bygdekraft 27

Oljemarknaden 28

Utskottet 29

Inledning 29

Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken 31

Allmänna riktlinjer 31

Avvecklingen av kärnkraften 34

Energianvändning och energihushållning 37

Inledning 37

Allmänna riktlinjer 38

Mål för energianvändningen 44

Information och utbildning 46

Kommunal energiplanering 48

Övrigt 49

Elförsörjning, allmänt , 50

Kärnkraft 52

Inledning 52

Ersättning för försenad idrifttagning av

kärnreaktorer m. m 52

Säkerhetsfrågor 53

Ringhals 2 55

Lagstiftning 57

Åtgärder för hantering av radioaktivt avfall m. m 62

Inledning 62

Statens kärnbränslenämnd 62

Avgift för framtida utgifter för använt kärnbränsle
65

Upparbetningskontrakt m. m 66

Slutförvar av reaktoravfall 67

Övrigt 67

NU 1984/85:30

251

Vattenkraft 68

Inledning 68

Vattenkraftens roll i energipolitiken på lång

sikt m. m 69

Små vattenkraftverk 72

Statens vattenfallsverk 74

Övrigt 76

Mottryckskraft 79

Vindkraft 81

Ny elproduktionsteknik 85

Eldistribution, elsäkerhet 86

Kraftöverföring 86

Beredskap mot störningar i elförsörjningen m. m 88

Värmeförsöijning 91

Inledning 91

Fjärrvärme 92

Solvärme, värmepumpar 95

Direktverkande elvärme 97

Storstadsområdenas värmeförsörjning 99

Bränsleförsörjning, allmänt 101

Olja 103

Naturgas 107

Kol 112

Inhemska bränslen 113

Alternativa drivmedel 116

Utveckling av ny energiteknik m. m 120

Statens energiverk 122

Energiforskning 124

Stöd för oljeersättande åtgärder m. m 128

Vissa åtgärder för omställning av energisystemet 129

Vissa anslag 131

Hemställan 131

Reservationer

1. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken

(m) 142

2. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken

3. Urdrifttagande av kärnkraftverken (m) 144

4. Urdrifttagande av kärnkraftverken (c, vpk) 146

5. Kärnkraftsavvecklingen (m) 147

6. Kärnkraftsavvecklingen (c, vpk) 147

7. Riktlinjer för energianvändningen (m) 148

8. Riktlinjer för energianvändningen (c) 149

9. Utredning om eleffektivitet (c, fp) 150

10. Hushållningsplan för elanvändningen (vpk) 150

11. Skatt på elektrisk kraft (c, vpk) 151

12. Mål för energianvändningen (c, vpk) 151

13. Utbildning och rådgivning m. m. för att spara

energi (m) 152

14. Kommunal energiplanering (m) 153

15. Detaljplanering (m) 153

NU 1984/85:30

252

16. Detaljplanering (c) 154

17. Riktlinjer för elförsörjningen (m) 154

18. Riktlinjer för elförsörjningen (c) 155

19. Riktlinjer för elförsörjningen (vpk) 156

20. Ersättning för försenad idrifttagning av kärn reaktorer

(c, vpk) 156

21. Kärnsäkerhetsforskning (c) 157

22. Skyddet av kärnkraftverk (c, vpk) 157

23. Transport av kärnämnen (vpk) 158

24. Urdrifttagande av Ringhals 2 (c, vpk) 159

25. Byte av ånggeneratorer vid Ringhals 2 (c, vpk) 159

26. Återkallelse av tillstånd att bedriva kärnteknisk
verksamhet (c, vpk) 160

27. Upparbetning av använt kärnbränsle m. m. (c, vpk) 161

28. Utförsel av utrustning och teknologi på kärnenergiområdet

(c, vpk) 161

29. Lokala säkerhetsnämnder (c, vpk) 162

30. Antalet reaktorer (m) 162

31. Antalet reaktorer (c, vpk) 163

32. Förbud mot uranprospektering och uranbrytning
(c, vpk) 163

33. Statens kärnbränslenämnds verksamhet (m) 164

34. Statens kärnbränslenämnds verksamhet (c) 165

35. Finansiella konsekvenser av längre livslängd

för kärnkraftverken (m) 166

36. Avgift för utgifter för använt kärnbränsle m. m.

(c, vpk) 166

37. Andra länders utbrända kärnbränsle (c, vpk) 167

38. Anläggning för slutförvaring av låg- och

medelaktivt avfall (vpk) 167

39. Kärnkraftsutbyggnadens sysselsättningskon sekvenser

(c, vpk) 168

40. Vattenkraftsutbyggnaden på lång sikt (m) 168

41. Vattenkraftsutbyggnaden på lång sikt (c, vpk) 169

42. Vattenkraftsutbyggnaden på lång sikt (fp) 170

43. Förstudier rörande de fyra huvudälvarna (s) 170

44. Förstudier rörande vissa skyddade älvar (m) 172

45. Förstudier rörande vissa skyddade älvar

(c, fp, vpk) 172

46. Stöd för små vattenkraftverk (m) 173

47. Kapitalbelastningen för små vattenkraftverk (c) 173

48. Anslag till statens vattenfallsverk m. m. (m) 174

49. Anslag till statens vattenfallsverk m. m.

(c, vpk) 174

50. Utredning om vattenkraftens regionalpolitiska

betydelse m. m. (c) 175

51. Skiffsforsens kraftverk (vpk) 176

52. Förberedelser för utbyggnad av mottrycks produktion

(m) 176

53. Mottryckskraft m. m. (m) 176

54. Mottryckskraft m. m. (c, vpk) 177

55. Utveckling av vindkraft (m) 178

NU 1984/85:30 253

56. Utveckling av vindkraft (c) 179

57. Utveckling av vindkraft (fp) 180

58. Utveckling av vindkraft (vpk) 181

59. Främjande av landsbygdens elektrifiering (c) 182

60. Eldistribution på landsbygden (c) 183

61. Utredning om eldistribution (c, vpk) 183

62. Eldistributionssystemet m. m. (c, vpk) 184

63. Bidrag till vissa reservkraftverk (c) 185

64. Energisparande (m) 186

65. Stöd till sammankoppling av värmeunderlag (m) 186

66. Stöd till sammankoppling av värmeunderlag (c) 187

67. Stöd till sammankoppling av värmeunderlag (fp) 188

68. Introduktionsstöd för solvärmeanläggningar (m) 189

69. Introduktionsstöd för solvärmeanläggningar (c) 190

70. Värmepumpar (c) 191

71. Direktverkande elvärme (m) 191

72. Direktverkande elvärme (c, vpk) 192

73. Direktverkande elvärme (fp) 193

74. Storstadsområdenas värmeförsörjning (m) 194

75. Storstadsområdenas värmeförsörjning (c) 194

76. Stöd för åtfärder för att minska utsläpp av
miljöstörande ämnen vid förbränning av avfall
(c, fp, vpk) 194

77. Konkurrensen på oljemarknaden (m) 195

78. Konkurrensen på oljemarknaden (fp) 1%

79. Oljeexploatering (m) 197

80. Oljeexploatering (c) 197

81. Ägarförhållandena i Svenska Petroleum AB (m) 198

82. Fortsatt oljeanvändning (vpk) 198

83. Introduktion av naturgas (m) 199

84. Introduktion av naturgas (c, vpk) 199

85. Utbyggnad av Sydgasprojektet (vpk) 200

86. Gasledning till Karlshamn (vpk) 200

87. Östgasprojektet (m) 201

88. Östgasprojektet (vpk) 201

89. Vyrmetanmetoden (c) 202

90. Kolanvändning (m, c) 203

91. Stöd till inhemska bränslen (m) 203

92. Stöd till inhemska bränslen (c) 204

93. Marknaden för inhemska bränslen (m) 204

94. Marknaden för inhemska bränslen (c, vpk) 205

95. Introduktion av alternativa drivmedel (c) 205

96. Utveckling av ny energiteknik (m) 206

97. Statens energiverks förvaltningskostnader (m) 207

98. Anslag till utredningar och information (m) 207

99. Tekniskt forskningsråd (m) 208

100. Anslag till energiforskning (m) 209

101. Anslag till energiforskning (c, vpk) 209

102. Forskning om alternativa drivmedel (fp) 210

103. Torvprojekt (vpk) 210

104. Stöd för oljeersättande åtgärder (m) 211

105. Stöd till energiinvesteringar (m) 212

NU 1984/85:30

254

106. Stöd till energiinvesteringar (c, vpk) 212

107. Vissa åtgärder för omställning av energisystemet
(m) 212

108. Vissa åtgärder för omställning av energisystemet
(c) 213

109. Vissa åtgärder för omställning av energisystemet/fp)
214

110. Vissa åtgärder för omställning av energisystemet
(vpk) 214

Särskilda yttranden

1. Energirådgivning (e) 215

2. Kommunal energiplanering (c) 215

3. Kommunal energiplanering (fp) 216

4. Energiprojekt vid Gotland (c) 216

5. Ökad försörjningstrygghet och minskad sårbarhet
(c) 216

6. Ägarförhållanden i Svenska Petroleum AB (c, fp) 217

7. Utbyggnad av Sydgasprojektet (c) 217

8. Alternativa drivmedel (fp) 217

Bilagor

1. Skatteutskottets yttrande SkU 1984/85: 5 y

om inriktningen av elbeskattningen 218

2. Jordbruksutskottets yttrande JoU 1984/85:7 y

om miljörisker vid förbränning av avfall 220

3. Bostadsutskottets yttrande BoU 1984/85:5 y

om riktlinjer för energipolitiken 223

4. Översikt av utskottets behandling av propositionerna
och motionerna 245

5. Översikt över vissa förslags och motionsyrkandens
behandling i andra betänkanden 249

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985