NU 1984/85:3

Näringsutskottets betänkande
1984/85:3

om domänverkets verksamhet, m. m.
Ärendet

I detta betänkande behandlas sex motioner från allmänna motionstiden år
1984. Motionerna berör frågor om
domänverkets verksamhet,
tillvaratagande av sjunktimmer,
vidareförädling inom sågverksindustrin.

T. f. generaldirektören för domänverket Bo S. Hedström har inför
utskottet lämnat upplysningar om domänverkets verksamhet.

Sammanfattning

Utskottet avstyrker en motion (m) med yrkanden om ny målsättning för
domänverket och successiv utförsäljning av skogsmark m.fl. tillgångar.
Likaså avstyrks en motion (c) med yrkande på en parlamentariskt sammansatt
utredning om domänverkets verksamhet. I en reservation (m, c, fp)
tillstyrks däremot en sådan utredning.

En motion (vpk) med yrkande om att domänverket inte bör använda
externa resurser i form av bl. a. arbetstagarägda maskiner avstyrks av
utskottet. Samma gäller motioner (vpk) om åtgärder för tillvaratagande av
sjunktimmer och om ett utvecklingsprogram för höjd vidareförädling inom
skogsindustrin. I samtliga fall föreligger reservationer (vpk) till förmån för
motionsyrkandena.

Motioner

De motioner som behandlas här är följande:

1983/84:318 av John Andersson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
tillvaratagande av sjunktimret,

1983/84:324 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om [domänjverkets
försäljning av skog på rot, anlitande av entreprenörer och arbetstagarägda
maskiner,

1983/84:424 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag om ett utvecklingsprogram för höjd vidareförädling
inom sågverksindustrin i enlighet med motionens riktlinjer,

1 Riksdagen 1984185.17sami Nr3

NU 1984/85:3

1983/84:1871 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m), vari hemställs att
riksdagen

1. hos regeringen begär förslag till ny målsättning för domänverkets
verksamhet i enlighet med vad i motionen anförts,

2. bemyndigar regeringen, med avsteg från nu gällande instruktioner, att
uppdra åt domänverket att genomföra försäljningar i enlighet med vad som i
motionen anförts samt att intäkter från genomförda försäljningar inlevereras
till statskassan som budgetförstärkning,

1983/84:1883 av Ingrid Hemmingsson m. fl. (m), vari hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
angående virkesförsäljning från domänverkets skogar,

1983/84:2082 av Nils Åsling (c) och Anders Dahlgren (c), vari hemställs att
riksdagen anhåller hos regeringen om att en parlamentarisk utredning
tillsätts för att förutsättningslöst se över domänverkets organisation, verksamhet
och mål.

Domänverkets verksamhet
Bakgrund

Följande allmänna uppgifter om domänverket bygger på redovisningen i
budgetpropositionen (prop. 1983/84:100 bil. 14 s. 186-189). För verksamhetsåret
1983 har kompletterande uppgifter hämtats från domänverkets
senaste årsredovisning.

Domänverket är sedan år 1912 affärsdrivande verk. Gällande riktlinjer för
verksamheten fastställdes genom beslut av 1968 års riksdag. Domänverket
fick därigenom ökade möjligheter till affärsmässigt handlande.

Verket skall driva skogsbruk, virkesförädling och annan därmed sammanhängande
verksamhet, förvalta den fasta egendomen och andra tillgångar
som hör till domänverkets fond samt förvalta och öva tillsyn över vissa andra
allmänna skogar.

Målet för verksamheten vid domänverket är att gemensamt med AB
Statens Skogsindustrier (ASSI) på lång sikt åstadkomma bästa möjliga
samlade ekonomiska utbyte och därvid prestera ett från företagsekonomisk
synpunkt rimligt årsresultat.

Domänverket förvaltar aktierna i ett förvaltningsbolag, Domänföretagen
AB, som finansiellt och administrativt samordnar verksamheten i ett antal
dotterbolag. Av dessa är ett 20-tal rörelsedrivande. Verksamheten utgörs i
huvudsak av virkesförädling.

Domänverkets skogsmarksinnehav, exkl. renbetesfjällens skogar, uppgår
i runt tal till 4 miljoner hektar produktiv skogsmark, varav ca 500 000 hektar
är belägna ovanför den f. d. skogsodlingsgränsen. Verkets skogsmarksinnehav
utgör närmare en femtedel av landets produktiva skogsmark. Det

NU 1984/85:3

bokförda nettovärdet av verkets skogs- och jordbruksfastigheter uppgick år
1983 till 1 069 milj. kr. Motsvarande taxeringsvärde uppgick till 7 200 milj.
kr.

Domänverkets omsättning omfattar intäkter för skogsprodukter, skogsentreprenader,
utarrendering av jordbruk, tomter, materialintäkter, jakt
och fiske samt uthyrning av bostäder. Försäljning av skogsprodukter utgör ca
90 % av omsättningen. Försäljningen av virke under de senaste fem åren har
uppgått till ca 7 milj. m3 fub (fast mått under bark) om året. Härav har ca 0,2
milj. m3 fub om året utgjorts av virke på rot. Antalet anställda i domänverket
har under perioden varit drygt 6 000.

Domänverkets ekonomiska resultat under åren 1979-1983 framgår av
följande sammanställning (milj. kr.).

	1979	1980	1981	1982	1983
Omsättning Produktions-, försälj-nings- och administra-	1 357,6	1 484,5	1 662,3	1 834,5	1 952,3
tionskostnader Rörelseresultat före av-	1 143,1	1 193,1	1 353,6	1 526,0	1 537,9
skrivningar	214,5	291,4	308,7	308,5	414,4
Avskrivningar Finansiella och extraordi-	91,2	95,1	106,0	121,9	131,8
nära poster Resultat före bokslutsdis-	-26,8	2,9	27,9	10,3	-70,1
positioner och skatt	96,5	199,2	230,6	196,9	212,5
Bokslutsdispositioner .. .	9,6	-47,9	-16,8	-32,4	-116,9
Skatt	-34,0	-16,0	-33,6	-32,0	-34.4
Årets resultat	72,1	135,3	180,2	132,5	61,2
Inlevererat till staten .... Redovisat resultat före bokslutsdispositioner och skatt i % av i medeltal	40,0	54,6	80,6	83,7	89,3
disponerat statskapital...	10,3	21,1	23,2	18,4	19,1

I finansiella och extraordinära poster för år 1983 ingår 66 milj. kr. för
nedskrivning av aktier i Domänföretagen AB. Bakgrunden härtill är
omfattande strukturåtgärder, innebärande bl. a. avveckling av vissa verksamheter.
Dessa åtgärder har orsakat stora kostnader, som enligt domänverkets
bedömning inte kan återhämtas inom den kvarvarande verksamheten. I
bokslutsdispositioner ingår 100 milj. kr. i avsättning till en särskild skogsvårdsfond.
Bokslutet för år 1983 har ännu inte godkänts av regeringen.

Domänverket räknar med att resultatet för år 1984 kommer att försämras i
förhållande till år 1983 med hänsyn till minskade avverkningar. Försämringen
motverkas något av en väntad resultatförbättring i de träförädlande
dotterbolagen.

Domänverkets investeringar under åren 1979-1983 framgår av följande
sammanställning (milj. kr.).

NU 1984/85:3

	1979	1980	1981	1982	1983
Investeringar i maskiner och inventarier	56,4	93,6	134,4	163,0	102,1
Investeringar i byggnader och markanläggningar . ..	21,1	34,5	43,0	49,0	57,0

Till skillnad från andra affärsdrivande verk erhåller domänverket inte
några investeringsmedel över statsbudgeten. Verkets medelsbehov tillgodoses
genom tillgång till rörlig kredit i riksgäldskontoret, vilken f. n. får uppgå
till högst 500 milj. kr., och genom disposition av tillgängliga vinst- och
fondmedel. Den rörliga krediten har under de senaste åren utnyttjats endast i
obetydlig omfattning.

På grundval av en av domänverket upprättad femårsplan för verket har
regeringen den 16 oktober 1980 bestämt den inbetalning av vinst till staten
som verket årligen skall fullgöra för åren 1980-1984. Kravet innebär att
verket årligen skall till staten inleverera dels ett fast belopp av 30 milj. kr.,
dels ett belopp motsvarande 30% av överskottet efter skatt, dock sammanlagt
lägst 40 milj. kr. Under år 1981 har dessutom regeringen vid två skilda
tillfällen beslutat om en höjning av inleveransen för åren 1980 och 1981 med
totalt 30 milj. kr. Den del av vinsten som återstår skall tillföras verkets
dispositionsfond.

Verkets investeringsfond får utnyttjas för inköp av fast egendom och till
investeringar med en varaktighet av minst tio år, t. ex. byggnader och
skogsbilvägar. Genom avsättning till värdeminskningskonto för investeringar
hålls fondens kapital intakt. Köpeskillingen för försäljning av kronoegendomen
tillförs investeringsfonden.

Uppläggningen av domänverkets finansiering av drift- och kapitalutgifter
medför att endast anslag till verket av speciell natur redovisas på statsbudgeten.

Domänverket med aktiebolagen under verkets förvaltning utgör domängruppen.

Domängruppens utveckling åren 1979-1983 framgår av följande sammanställning.

	1979	1980	1981	1982	1983
Omsättning (milj. kr.) ... Resultat före bokslutsdis-positioner och skatt (milj.	1 883,6	2 090,8	2 270,7	2 522,8	2 759,6
kr.)	117,2	206,9	189,4	155,0	291,6
Antal anställda	7 700	7 900	7 900	7 800	7 800

NU 1984/85:3

Allmänna riktlinjer för domänverket

Motionerna 1983184:1871, 1983184:1883 och 1983184:2082

I motion 1983/84:1871 (m) erinras om tidigare förslag från moderata
samlingspartiet om en återgång till den ursprungliga uppgiften för domänverket
att förvalta den statsägda marken och ett särskiljande av övrig verksamhet,
främst den affärsverksamhet som byggts upp efter 1968 års beslut.
Motionärerna hävdar att omvandlingen av domänverket till domängruppen
har inneburit att staten har etablerat sig som konkurrent till enskilt
företagande i en rad branscher. De anser att verksamheten bör granskas
såväl från konkurrensneutralitetens synpunkt som med hänsyn till domängruppens
växande innehav av mark, vilket har minskat utrymmet för enskilt
ägande.

Genom att en stor del, ca 40 %, av domänverkets virke går till ASSI och
egna industrier begränsas den viktiga virkesförsörjningsroll som domänverket
borde kunna fullgöra på en fri virkesmarknad, hävdas det i motionen.
Detta betecknas som ett hot mot de enskilda företag som ytterst är beroende
av leveransvirke för sin verksamhet. Motionärerna anser att utvecklingen
inom domänverket är till men för de regionalpolitiska strävanden som bygger
på en mångfasetterad industri. Ett liknande synsätt anläggs på domänverkets
inköp av skogsbruk. Enligt motionärernas mening skulle betydande fördelar
ha vunnits om den under senare år utbjudna skogsmarken hade kunnat
förvärvas av enskilda, som då hade kunnat förstärka sina egna fastigheter.

I motionen föreslås en successiv försäljning av såväl skogs- och lantbruksfastigheter
som olika företag inom domängruppen. Härigenom skulle delar
av domänfondens medel frigöras som likvida medel för statskassan. En
översiktlig plan för utförsäljning av företag och mark bör enligt motionärerna
upprättas. De anser att försäljningarna första året bör resultera i försäljningsintäkter
av 400 milj. kr.

Vidare anförs att avkastningskravet för domänverket måste formuleras på
ett ändamålsenligt sätt för att man skall nå jämförbarhet med enskilt ägande
och bolagsägande inom skogsbranschen. Motionärerna anser att frågan om
avkastningskravet bör behandlas i samband med att ny instruktion för
domänverket fastställs.

Frågan om domänverkets virkesförsäljning tas upp även i motion 1983/
84:1883 (m). Motionärerna pekar på att den minskande avverkningen ökar
konkurrensen om virket. De anser att det saknas skäl för att den statligt ägda
industrin därvid skall prioriteras framför den lokala. Domänverket borde
därför ges sådana direktiv att det avsätter virke till närmaste industri under
affärsmässiga former.

I motion 1983/84:2082 (c) riktas kritik mot att domänverkets medverkan i
kompletteringen av enskilda fastigheter upphört. Med utgångspunkt häri
begärs en parlamentarisk utredning om domänverkets organisation, verksamhet
och mål. En sådan utredning borde ta upp frågan om domänverkets

1* Riksdagen 1984185.17sami. Nr 3

NU 1984/85:3

roll sorn förvaltare av skogsbruk, bl. a. med hänsyn tagen till önskvärdheten
av att verket på ett mera flexibelt sätt än f. n. medverkar till förbättringar av
skogsbrukets arrondering. Andra frågor som enligt motionärerna bör
behandlas är försäljning av domänverkets arrendegårdar till privata lantbruksföretagare
och begränsning av verkets affärsdrivande verksamhet inom
förädlingsindustri av skilda slag. Även frågor om de avkastningskrav som bör
ställas på domänverket och om en uppdelning av verket borde övervägas.
Motionärerna anser också att intressemotsättningar mellan domänverket
och naturvårdsintressena bör analyseras av utredningen.

Förvärv och avyttring av mark

Domänverkets förvärv och avyttring av mark under den senaste tioårsperioden
framgår av följande sammanställning (1 000 hektar).

	Förvärvad areal	Avyttrad areal	Tillskott netto
1974	22,8	3,5	19,3
1975	3,4	2,8	0,6
1976	26,1	2,4	23,7
1977	14,6	1,5	13,1
1978	24,3	3,6	20,7
1979	41,1	9,4	31,7
1980	12,3	15,9	-3,6
1981	12,2	12,8	-0,6
1982	9,6	5,1	4,5
1983	5,8	8,0	-2,2
Summa	172,2	65,0	107,2

Såväl förvärv som avyttringar avser till övervägande del produktiv
skogsmark. Uppgifterna omfattar inte markinnehav hos sådana bolag i vilka
domänverket har köpt eller sålt aktier.

De stora markförvärven i slutet av 1970-talet får ses mot bakgrund av att
skogsindustrins trängda läge vid denna tid ledde till ett stort utbud av
skogsmark. Genom ett särskilt statligt förlagslån år 1979 på 500 milj. kr. fick
domänverket möjlighet att förvärva en del av denna mark. Avsikten var att
domänverket härigenom skulle medverka till att stärka skogsindustriföretagens
finansiella ställning (se NU 1978/79:54 s. 7-12).

Riksdagens revisorers granskning av domänverkets verksamhet, m. m.

Åren 1981-1982 granskade riksdagens revisorer intäkts- och kostnadsutveckling
vid domänverket. Granskningen, som utgjorde ett led i en allmän
granskning av de statliga affärsverkens intäkts- och kostnadsutveckling, låg
till grund för en skrivelse till riksdagen i december 1982 (förs. 1982/83:12).

NU 1984/85:3

Revisorerna lade fram vissa förslag rörande dels domänverkets skogsekonomiska
planering, dels användningen av vissa arealer i skogslänen med
svårföryngrad skog. Domänverkets avverkningspolitik under 1970-talet
bedömdes dock i stort positivt av revisorerna. De ansåg sig heller inte böra
föreslå ändringar i beskrivningen av målen för domänverkets verksamhet. På
hemställan av näringsutskottet (NU 1982/83:49) anslöt sig riksdagen till
revisorernas förslag.

Riksdagens revisorers granskning begränsades i huvudsak till frågor
rörande skogsbruket inom själva domänverket. Den verksamhet inom
domängruppen som bedrivs i aktiebolagsform inom bl. a. Domänföretagen
AB med dotterföretag lämnades åsido. Skälet härtill angavs vara att
revisorerna inte utan riksdagens särskilda tillstånd kan granska statsverksamhet
som bedrivs i aktiebolagsform. Någon total bild av verksamheten inom
domängruppen kunde sålunda inte fås. Erfarenheterna från granskningen av
domänverket gav revisorerna anledning att överväga den principiella frågan
om revisorernas möjlighet att granska statsförvaltning som bedrivs i form av
stiftelser och aktiebolag.

Revisorernas påpekande togs upp i två motioner, i vilka föreslogs att
revisorernas behörighet att granska statlig verksamhet skulle utvidgas till att
avse också verksamhet som bedrivs i form av aktiebolag. Motionerna
behandlades av finansutskottet hösten 1983 (FiU 1983/84:10). Finansutskottet
inhämtade därvid ett yttrande från revisorerna, som tillstyrkte motionerna.
Även konstitutionsutskottet ställde sig i yttrande till finansutskottet
positivt till att revisorernas behörighet vidgades. För sin del föreslog
finansutskottet att frågan om formerna för riksdagens revisorers insyn i de
statliga aktiebolagen och stiftelserna skulle utredas genom regeringens
försorg och att resultatet av detta utredningsarbete skulle föreläggas
riksdagen. En sådan översyn borde även innefatta riksrevisionsverkets
befogenheter. Finansutskottet ansåg lämpligt att den i juli 1983 tillkallade
kommittén för att utreda frågan om ledningen av de statliga myndigheterna,
verksledningskommittén (C 1983:4), gavs i uppdrag genom tilläggsdirektiv
att utarbeta förslag även i de av utskottet aktualiserade frågorna. Riksdagen
gjorde ett uttalande av denna innebörd till regeringen.

Med anledning av riksdagens initiativ tillkallade regeringen i maj 1984 en
särskild utredare, f. d. generaldirektören Sven Moberg, med uppdrag att
utreda frågan om formerna för riksdagens revisorers och riksrevisionsverkets
insyn i och granskning av statliga aktiebolag och stiftelser m. m. Enligt
direktiven (Dir. 1984:21) skall utredaren, som tillika är ordförande i
verksledningskommittén, samordna sitt arbete med arbetet inom denna
kommitté.

Såväl tillkallandet av verksledningskommittén i juli 1983 som riksdagens
uttalande i oktober samma år om vidgad behörighet för riksdagens revisorer
föranleddes delvis av domängruppens försäljning av trähus till Italien, en
affär som ledde till betydande förluster för gruppen. Affären utreddes våren

NU 1984/85:3

1983 av justitiekanslern, varefter vissa förändringar genomfördes i domänverkets
ledning. Frågan behandlades också från principiell synpunkt av
konstitutionsutskottet i granskningsbetänkandet KU 1982/83:30 (s. 30-33) i
samband med vissa andra frågor rörande förhållandet mellan regeringen och
den statliga affärsverksamheten.

Riksrevisionsverket har i februari 1984 redovisat en kartläggning av
affärsverkens bolagsverksamhet. Denna kartläggning har följts upp med en
problemanalys, som verket har överlämnat till regeringen med skrivelse den
30 mars 1984. Analysen är generell och siktar inte till en bedömning av
enskilda bolag.

Tidigare riksdagsbehandling

Flera av de frågor som tas upp i de aktuella motionerna har tidigare
behandlats av riksdagen.

Sålunda togs frågan om domänverkets inköp och försäljning av mark upp i
ett antal motioner från moderata samlingspartiets och centerpartiets sida
våren 1983. Motionärerna vände sig mot de ändrade riktlinjer på området
som föreslogs i budgetpropositionen 1983 (prop. 1982/83:100 bil. 11 s. 19-21). Förslaget innebar bl. a. en successiv avveckling av den förliga kredit som
lantbruksstyrelsen sedan budgetåret 1978/79 disponerade för förvärv av
mark från skogsbolag m. fl. i syfte att sälja marken vidare till kombinerade
jord- och skogsbruksföretag och därmed förstärka dessa. Enligt förslaget
borde domänverket fortsättningsvis ha företrädesrätt till den mark som
lantbruksstyrelsen förvärvat med anlitande av krediten. Flertalet av de
nämnda motionerna behandlades av jordbruksutskottet (JoU 1982/83:24
s. 7), som avstyrkte dem. Några motionsyrkanden, som särskilt gällde frågan
om försäljning av mark från domänverket till enskilda jord- och skogsbruk,
behandlades av näringsutskottet (NU 1982/83:38 s. 21). Även dessa yrkanden
avstyrktes. Moderata samlingspartiets, centerpartiets och folkpartiets
företrädare i resp. utskott reserverade sig till förmån för motionerna.
Riksdagen följde utskotten.

Jordbruksutskottet behandlade våren 1984 med anledning av vissa motionsyrkanden
åter frågan om förstärkning av enskilda jordbruks- och
skogsbruksföretag genom överföring av mark från lantbruksnämnderna eller
domänverket. I sitt betänkande (JoU 1983/84:25 s. 10) erinrade utskottet
bl. a. om att den år 1981 tillkallade strukturutredningen för jord- och
skogsbruk i november 1983 lagt fram sitt slutbetänkande (SOU 1983:71)
Bättre struktur i jord- och skogsbruk och att remissbehandling av betänkandet
pågick. Motionsyrkandena borde därför enligt utskottet inte föranleda
någon riksdagens åtgärd. Företrädarna för de tre borgerliga partierna
reserverade sig återigen till förmån för motionerna. Riksdagen följde
jordbruksutskottet.

Våren 1983 väcktes en motion från moderata samlingspartiets sida med

NU 1984/85:3

förslag till nya riktlinjer för domänverkets verksamhet. Motiveringen var i
huvudsak densamma som i den nu aktuella motionen 1983/84:1871 (m).
Näringsutskottet behandlade motionen i sitt betänkande (NU 1982/83:49)
om riksdagens revisorers förslag i anslutning till granskning av domänverket.
Utskottet erinrade därvid om att en särskild kommitté - den tidigare nämnda
verksledningskommittén - inom kort skulle komma att tillsättas för att
utreda frågor om ledningen av de statliga förvaltningsmyndigheterna och att
därvid bl. a. relationer mellan myndigheter och deras dotterbolag skulle ses
över. Utskottet antog att motionärernas önskemål om en särskild granskning
av domänverkets verksamhet skulle till inte ringa del komma att bli
tillgodosett genom denna utredning. Beträffande frågan om avkastningskravet
för domänverket hänvisade utskottet till ett uttalande i november 1982 av
statsrådet Roine Carlsson av innebörd att det saknades anledning att ta upp
frågan till prövning förrän det blev aktuellt inför nästa femårsperiod, dvs.
1985-1989. Utskottet avstyrkte motionen. De tre borgerliga partiernas
företrädare i utskottet reserverade sig till förmån för motionen. Riksdagen
följde utskottet.

Utnyttjande av externa tjänster m. m.

Motion 1983184:324

I motion 1983/84:324 (vpk) riktas kritik mot användningen av externa
resurser inom domänverket. Motionärerna hänvisar till ett direktiv från år
1976 enligt vilket sådana resurser fick användas endast restriktivt och om
särskilda skäl förelåg. Bl. a. borde systemet med arbetstagarägda maskiner
successivt avvecklas. Enligt motionärerna avser emellertid domänverket nu
att upphäva detta direktiv. Bl. a. vill verket under de två kommande åren
införa 60 nya arbetstagarägda maskiner samt använda sig av externa
entreprenörer och sälja skog på rot. Detta möter starkt motstånd från de
anställda och deras fackliga organisationer, hävdar motionärerna. De anser
att det saknas anledning till en ökad privat verksamhet inom domänverkets
område. De hänvisar till att regeringen har möjlighet att föreskriva riktlinjer
för domänverkets verksamhet och anser att det av riktlinjerna klart bör
framgå att rotpostförsäljning, anlitande av entreprenörer och användning av
arbetstagarägda maskiner inte bör förekomma i verksamheten. Enligt
motionärerna bör undantag härifrån medges endast efter godkännande av
den lokala fackliga organisationen.

Användningen av arbetstagarägda maskiner m. m.

Ledningen för domänverket utfärdade den 19 oktober 1976 följande
direktiv beträffande skogsmaskiner inom domänverket:

Ända sedan mitten på 1960-talet har det varit domänverkets politik att
verket skall äga de maskiner, som används för avverkning, terrängtransport

NU 1984/85:3

och skogsvårdsarbeten. Skälen härtill har varit flera. Dels har företaget
härigenom haft möjlighet att påverka utvecklingen mot säkrare och effektivare
maskiner. Vidare har mekaniseringstakten kunnat avvägas med hänsyn
till ekonomi och personalsituation. Systemet har dessutom inneburit att det
varit helt klart att verket påtagit sig hela arbetsgivaransvaret för maskinförarna.
Entreprenörer har visserligen utnyttjats, men detta har varit mera
undantagsvis. Utvecklingen mot större trygghet för de anställda har gett
ytterligare motiv för den förda politiken.

Efter behandling i ledningsgrupper och styrelse fastställes härmed följande: Avverkning,

terrängtransport och skogsvård skall utföras med koncernanställd
personal och koncernägda maskiner. Andra resurser får restriktivt
anlitas, då särskilda skäl härför föreligger. Om entreprenörer anlitas, bör i
första hand sådana väljas, som kan bedömas ta ett fullständigt arbetsgivaransvar.
Detta är säkerställt om entreprenören är en juridisk person (bolag,
ekonomisk förening etc.).

Systemet med arbetstagarägda maskiner bör successivt avvecklas.

Enligt uppgift från domänverket har verket f. n. ca 720 egna maskiner i
arbete. Därtill kommer ca 20 entreprenörägda och 40 arbetstagarägda
maskiner. Antalet entreprenör- och arbetstagarägda maskiner har varit
tämligen konstant under de senaste tio åren.

Genom beslut den 11 november 1983 har 1976 års direktiv upphört att
gälla. I fortsättningen skall regionerna inom domänverket besluta om
utnyttjandet av entreprenörer och arbetstagarägda maskiner.

Domänverkets ändrade politik innebär att antalet entreprenörägda maskiner
kommer att tillåtas öka med 10-15 under åren 1984 och 1985. Antalet
arbetstagarägda maskiner kommer att tillåtas öka med högst 60 maskiner
under samma period. Den faktiska utvecklingen är dock svår att förutse. En
viss minskning av behovet av maskiner under de närmaste åren förutses på
grund av att den totala avverkningsvolymen skall minskas.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om domänverkets utnyttjande av externa resurser togs upp i en
motion av John Andersson (vpk) under allmänna motionstiden år 1983.
Motionären föreslog att riksdagen skulle göra ett uttalande till regeringen om
att domänverket inte får minska verksamheten i egen regi genom att sälja
skog på rot och anlita entreprenörer. Enligt motionären borde det i riktlinjer
för domänverket klart sägas ut att skogsbruket inom verket skall drivas av de
anställda.

Motionen behandlades av näringsutskottet i det nyssnämnda betänkandet
om riksdagens revisorers förslag (NU 1982/83:49). Utskottet avstyrkte
motionsyrkandet med hänvisning till att vad motionären tagit upp fick anses
vara driftsekonomiska frågor av en typ som normalt bör avgöras inom verket.
Vänsterpartiet kommunisternas företrädare i utskottet reserverade sig till
förmån för yrkandet. Riksdagen följde utskottet.

NU 1984/85:3

Motionären återkom hösten 1983 med en fråga (1983/84:172) till industriministern
om denne avsåg att vidta några åtgärder med anledning av en ökad
privatisering i domänverket. Frågan besvarades av statsrådet Roine
Carlsson.

I sitt svar (RD 1983/84:42 s. 17) anförde statsrådet Carlsson att systemet
med arbetstagarägda maskiner innebär att en anställd i domänverket på egen
begäran har möjlighet att skaffa en skogsmaskin och använda den i sitt arbete
i skogsbruket. Det framhölls att systemet används endast på önskemål från
anställda. Med hänvisning till att de åtgärder som togs upp i frågan ligger helt
inom ramen för vad domänverket självt har att besluta om enligt sin
instruktion förklarade sig statsrådet inte ämna vidta några åtgärder med
anledning av verkets beslut.

Tillvaratagande av sjunktimmer
Motion 1983/84:318

I motion 1983/84:318 (vpk) erinras om att vänsterpartiet kommunisterna
under många år har krävt åtgärder för att möjliggöra bärgning av timmer som
vid flottning har hamnat på sjö- och älvbottnar. Motionärerna anför att den
juridiska sidan nu synes få sin lösning genom föreliggande förslag om ändring
i flottningslagen. Ett undanröjande av de rättsliga hindren för tillvaratagande
av sjunktimmer kommer emellertid enligt motionärernas mening inte att
medföra privata initiativ i någon större utsträckning. Med hänsyn bl. a. till
behovet av vissa investeringar för en rationell hantering av sjunkvirket krävs
det en organiserad form och planering. Motionärerna anger beredskapsarbete
inom AMS-verksamheten som en tänkbar form. Regeringen borde vidta
de nödvändiga åtgärderna för att tillvaratagandet av sjunktimret påbörjas
när den förväntade lagändringen gjorts.

Förslag om ändring i flottningslagen

I lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled (flottningslagen) finns
bestämmelser om rätt att ta hand om sjunket virke som påträffas i en allmän
flottled. I fråga om en icke avlyst flottled gäller att flottningsföreningen har
rätt och i vissa fall också skyldighet att ta hand om virket. Om det är fråga om
en avlyst flottled får den som kan ha olägenhet av sjunkvirke som har lämnats
kvar där ta upp virket efter viss tid och fritt förfoga över det. Rätten till
bärgning är därmed begränsad främst till strandägare.

Främst med hänsyn till sjunkvirkets allt större ekonomiska betydelse
föreslog fyndlagstiftningsutredningen i betänkandet (Ds Ju 1980:11) Hittegods
m. m. att den gällande begränsningen av kretsen bärgningsberättigade
skulle upphävas i fråga om sjunkvirke i en avlyst flottled. Enligt utredningens
förslag skulle var och en få ta upp sådant virke och fritt förfoga över det under
de förutsättningar som anges i flottningslagen.

NU 1984/85:3

Efter hörande av lagrådet har regeringen nyligen i proposition 1984/85:7
förelagt riksdagen förslag till lag om ändring i flottningslagen i enlighet med
utredningens förslag. Avsikten är att lagändringen skall träda i kraft den 1
januari 1985. Ärendet bereds av lagutskottet.

Tidigare riksdagsbehandling

Motioner om tillvaratagande av sjunktimmer har väckts från vänsterpartiet
kommunisternas sida vid ett antal tillfällen under senare år.

Näringsutskottet behandlade år 1979 (NU 1978/79:34) en motion med
hemställan om förslag från regeringen om dels lagstiftning om att sjunktimmer
skulle övergå i statlig ägo, dels åtgärder för att ta upp timret. Utskottet,
som hänvisade bl. a. till att lagstiftningsfrågan redan uppmärksammades av
fyndlagstiftningsutredningen, ansåg att det inte fanns skäl för riksdagen att
göra någon särskild framställning till regeringen med anledning av motionen.
På utskottets förslag avslog riksdagen motionen.

Under allmänna motionstiden år 1982 väcktes två motioner i frågan. Den
ena, som gällde överföring av sjunktimmer i statlig ägo, behandlades hösten
1983 av lagutskottet (LU 1983/84:7). Med hänvisning till att förslag från
regeringen om ny lagstiftning då väntades inom kort borde motionen enligt
utskottets mening inte föranleda någon riksdagens åtgärd. Riksdagen avslog
motionen.

Den andra motionen, som gällde åtgärder för upptagning av sjunk virke,
behandlades vid samma tid av jordbruksutskottet (JoU 1983/84:8). Utskottet
fann det angeläget att åtgärder vidtas för att bärga det sjunktimmer som finns
i de nedlagda flottlederna. Frågan borde enligt utskottets mening kunna få
sin lösning så snart de rättsliga problemen lösts. Utskottet hänvisade till att
en proposition i lagstiftningsfrågan väntades komma att föreläggas riksdagen
och att motionens syfte därigenom skulle väsentligen tillgodoses. Någon
ytterligare åtgärd med anledning av motionen var enligt utskottet inte
påkallad, varför utskottet hemställde om avslag på motionen. Vänsterpartiet
kommunisternas företrädare i jordbruksutskottet avgav en reservation av
samma innebörd som den nu aktuella motionen 1983/84:318. Riksdagen
följde utskottet.

NU 1984/85:3

Vidareförädling inom sågverksindustrin

Motion 1983/84:424

I en partimotion 1983/84:424 från vänsterpartiet kommunisterna skisseras
en samhällelig strategi för den svenska träsektorn, innefattande såväl
skogsvård som virkesfördelning och trävaruförädling. Särskild vikt läggs vid
frågan om höjd vidareförädling inom sågverksindustrin. Motionärerna
hänvisar till statens industriverks rapport (SIND 1980:16) Sågverkens
vidareförädling - en omvärldsanalys, i vilken ett särskilt branschprogram
föreslogs med syfte att stödja sågverksindustrins omställning mot ökad
vidareförädling. Motionärerna pekar på en rad skäl för kraftfulla åtgärder på
området, bl. a. att en höjd förädling skulle ge större exportinkomster och ett
ökande antal fasta arbeten även i inlandsregionerna.

I motionen anförs att inga mer betydande åtgärder vidtagits sedan
industriverkets rapport publicerades. De satsningar som hittills föreslagits
betecknas som försumbara. I motionen anges följande modell för att lösa
sågverksindustrins problem:

- Nedbrytning av industriverkets utredning till länsvisa branschprogram.

- Ett klart ställningstagande från ägaren/staten innebärande att ASSI och
domänverket omedelbart aktiveras för en sågverkspolitik för högförädling.

- Staten ställer tillräckliga garantibelopp till förfogande som möjliggör att ett
investerings- och utvecklingsskede inleds vid sågverken.

- Virkesfördelningsplaner utarbetas där domänverkets roll som storsäljare
av virke utnyttjas som styrmedel. Högförädling skulle ge företräde till
virkesköp.

Branschstöd till sågverksindustrin

Industriverkets nämnda rapport år 1980 om sågverkens vidareförädling
innehöll bl. a. ett omfattande material om den västeuropeiska marknaden för
sågade produkter och analyser av möjligheterna till ökad svensk export
genom vidareförädling. På grundval av rapporten föreslog industriverket ett
femårigt branschprogram för sågverksindustrin. Programmet skulle omfatta
omställnings- och utvecklingsstöd samt exportfrämjande åtgärder. Medelsbehovet
beräknades till 11 milj. kr. för det första verksamhetsåret och 15
milj. kr. under vart och ett av de följande fyra åren. Därtill föreslogs statliga
kreditgarantier på 200 milj. kr. under femårsperioden. Industriverkets
rapport remissbehandlades och mottogs därvid positivt av remissinstanserna.

Förslag i frågan lades fram för riksdagen först i budgetpropositionen år
1983 (prop. 1982/83:1982/83:100 bil. 14 s. 41 f.). Förslaget gick ut på att
industriverkets löpande branschprogram för den träbearbetande industrin
skulle utvidgas till att omfatta åtgärder för sågverksindustrin. För budgetåret
1983/84 föreslogs en ökning av medlen till branschprogrammet från 8 milj.
kr. till 14 240 000 kr. Huvuddelen av ökningen var avsedd för sågverksindu -

NU 1984/85:3

strin. Riksdagen beslöt i enlighet med förslaget (NU 1982/83:34 s. 35, rskr
1982/83:373).

I sin treårsplan för budgetåren 1984/85-1986/87, som lades fram i
september 1983, räknade industriverket med att branschprogrammet för den
träbearbetande industrin skulle fortsätta och att insatserna, liksom under
budgetåret 1983/84, skulle avse även sågverksindustrin. Industriverket
anförde bl. a. att sågverkens kapacitet sedan mitten av 1970-talet minskat
med ca en femtedel, delvis beroende på råvaruförsörjningsproblem. Under
de senaste åren hade vissa tidigare förlorade marknadsandelar återvunnits,
varvid devalveringen haft gynnsam inverkan på konkurrensbilden. Vidare
anfördes att verket i samråd med branschen och de fackliga organisationerna
utarbetat ett program som på väsentliga punkter borde kunna komplettera
branschens egna kollektiva insatser för utveckling och exportfrämjande
åtgärder. Programmet innebär en koncentration till vissa råvaruslag och
produkter (högkvalitetsgran, vidareförädlat konstruktionsvirke) och vissa
marknader (icke traditionella marknader). Utbildnings- och omställningsåtgärderna
stödjer denna strategi, anfördes det, genom satsningar på torkning,
limning och kalkylering.

I proposition 1983/84:135 om industriell tillväxt och förnyelse - som
förelädes riksdagen sedan den nu aktuella motionen 1983/84:424 (vpk)
väckts - föreslogs (s. 135) att de branschfrämjande åtgärderna för den
träbearbetande industrin skulle fortsätta på oförändrad verksamhetsnivå och
med samma principiella uppläggning under treårsperioden 1984/85-1986/87.
Bl. a. anfördes att en fortsatt satsning på vidareförädlade produkter från
sågverksindustrin skulle innebära nya möjligheter till utveckling av produktion,
sysselsättning och inkomster för företag som annars hotas av stagnation
till följd av de gränser för expansion som råvarutillgångarna sätter. Riksdagen
beslöt i enlighet med regeringens förslag (NU 1983/84:42, rskr 1983/
84:379).

Av de medel som har anvisats för branschfrämjande åtgärder har statens
industriverk för budgetåret 1983/84 avsatt 4,7 milj. kr. för åtgärder för
sågverksindustrin. Därjämte har industriverket i april 1984 beslutat att av
regionalpolitiska medel under budgetåret satsa 3,1 milj. kr. på kundanpassning
och vidareförädling inom sågverks- och träförädlingsindustrin i norra
Sverige och Bergslagen. Programmet, som kan ses som en påbyggnad av
industriverkets ordinarie branschprogram, omfattar sju projekt i det regionalpolitiska
stödområdet. Syftet är att med kombinerade regional- och
branschpolitiska insatser trygga och expandera sysselsättningen i en dominerande
bransch inom stödområdet. Totalt har alltså 7,8 milj. kr. ställts till
förfogande för stöd till vidareförädling inom branschen under budgetåret.

För budgetåret 1984/85 väntas industriverket komma att anvisa 5,5 milj.
kr. för sågverksindustrin inom ramen för det ordinarie branschprogrammet.
Därtill kan komma bl. a. vissa medel för projektanknutna regionalpolitiska
insatser. För budgetåret 1985/86 har industriverket i sin anslagsframställning

NU 1984/85:3

räknat med en verksamhet av ungefär samma omfattning.

Vidare lämnas stöd till forskning och utveckling inom träindustrin av
styrelsen för teknisk utveckling (STU). Insatserna, som till stor del är
inriktade på sågverkens behov, har formen av såväl stöd till kollektiv
forskning som program för kunskapsutveckling och industriinriktat projektstöd.
Sedan några år tillbaka hör träteknik till de prioriterade områdena för
STU. För budgetåret 1983/84 uppgick insatserna till ca 36 milj. kr. Vid
behandlingen i proposition 1983/84:107 om forskning (bil. 9 s. 17) av frågan
om anslag till STU för innevarande budgetår förutsattes att insatserna borde
fullföljas på nuvarande nivå. Det uttalades också att STU:s verksamhet på
området borde i ökad utsträckning samordnas med industriverkets
branschprogram. Detta föranledde inga erinringar från riksdagens sida.

De åtgärder för stöd till sågverksindustrin som har redovisats här
kompletteras med olika former av finansiellt stöd till enskilda företag för
investeringar. Industrigarantilån och lån från de regionala utvecklingsfonderna
står till förfogande för sådana ändamål för företag i hela landet. Inom
stödområdet lämnas också regionalpolitisk! stöd till investeringar. Sådant
stöd till sågverksföretag kan för budgetåret 1983/84 uppskattas till drygt 60
milj. kr.

Det kan tilläggas att regionalpolitiska utredningen i sitt nyligen avgivna
betänkande (SOU 1984:74) Regional utveckling och mellanregional utjämning
har föreslagit en förstärkning av branschprogrammet för den träbearbetande
industrin. Utredningen konstaterar att programmet redan i dag är
starkt kopplat till branschföretag i de regionalpolitisk! prioriterade områdena.
Enligt utredningsförslaget skulle ytterligare 30 milj. kr. avsättas under en
treårsperiod för att stimulera produktutveckling och vidareförädling hos
sågverks- och träförädlingsföretagen i stödområdena, i första hand norra
inlandet. Betänkandet remissbehandlas f. n.

Utskottet

Domänverkets verksamhet

Av den redogörelse som utskottet har lämnat i det föregående (s. 2-4)
framgår att domänverket sedan år 1968 har en särställning bland de statliga
affärsverken. Domänverket förfogar sålunda fritt över sina medel och
beslutar om investeringar. Verket har med andra ord ett konsolideringsansvar.
Markförvärv och övriga investeringar finansieras i regel genom
försäljning av mark. Några tillskott av investeringsmedel över statsbudgeten
lämnas inte. Som ekonomiskt styrmedel fastställer regeringen ett avkastningskrav.
Grunden härför är en av domänverket utarbetad femårsplan över
avverkningar, investeringsbehov m. m. F. n. förbereds en ny femårsplan för
perioden 1985-1989.

Domänverket kan ses som moderbolag i en koncern, domängruppen, som

NU 1984/85:3

omfattar ett stort antal företag. Själva skogsrörelsen, som i dag svarar för
drygt två tredjedelar av domängruppens omsättning, bedrivs i huvudsak
inom verket. Virkesförädling och vissa andra verksamheter bedrivs i
bolagsform. Flertalet bolag har samlats under Domänföretagen AB.

Det ekonomiska resultatet av domängruppens verksamhet har under
senare år varit sådant att statens avkastningskrav har kunnat uppfyllas. En
viss minskning av avverkningen väntas dock komma att ske under nästa
femårsperiod, vilket kan komma att leda till ett lägre resultat för skogsbruket.
De strukturåtgärder som har vidtagits inom Domänföretagen väntas å
andra sidan leda till ett förbättrat resultat för övriga verksamheter.

Vissa händelser inom domängruppen i början av 1980-talet har aktualiserat
frågor om bl. a. förhållandet mellan statliga verk och aktiebolag under
deras förvaltning och om riksdagens och regeringens insyn i bolagens
verksamhet. Som redovisats i det föregående (s. 7) utreds dessa frågor av
verksledningskommittén och av en särskild utredningsman. Resultaten av
detta arbete väntas bli redovisade under år 1985.

I motionerna 1983/84:1871 (m) och 1983/84:2082 (c) behandlas en rad
frågor om riktlinjerna för domänverket. Kritik riktas i båda motionerna mot
att den affärsdrivande verksamheten inom virkesförädling m. m. har expanderat
under senare år. Vidare efterlyser motionärerna en aktivare medverkan
från domänverkets sida till förstärkning av enskilda fastigheter genom
försäljning av mark. Frågor om avkastningskravet på domänverket borde
också tas upp. Motion 1983/84:1871 (m) utmynnar i en begäran om ett förslag
från regeringen till nya riktlinjer för domänverket. I motion 1983/84:2082 (c)
föreslås en parlamentarisk utredning i frågan.

I motion 1983/84:1883 (m) berörs frågor om domänverkets virkesförsäljning.
Motionärerna vänder sig mot en befarad diskriminering av enskilda
virkesköpare till förmån för ASSI och företag inom domängruppen. De anser
att domänverket bör ges direktiv att sälja till närmaste industri under
affärsmässiga former. Liknande synpunkter förs fram även i motion 1983/
84:1871 (m).

Utskottet konstaterar att verksamheten inom domängruppen under det
senaste året har utvecklats positivt. Inom skogsrörelsen pågår ett omfattande
rationaliseringsarbete. De problem som tidigare har uppstått till följd av den
snabba expansionen av de affärsdrivande bolagen synes nu i huvudsak ha
bemästrats genom olika strukturåtgärder. Enligt vad utskottet har inhämtat
är den återstående affärsverksamheten lönsam.

Utskottet kan inte biträda de önskemål om en omprövning av gällande
riktlinjer för domänverket som förs fram i motionerna 1983/84:1871 (m) och
1983/84:2082 (c). Utskottet erinrar om att ett antal principiella frågor om
styrningen och organisationen av de statliga affärsverken m. m. kommer att
tas upp i samband med behandlingen av verksledningskommitténs förslag
nästa år. Vilket avkastningskrav som skall gälla för domänverket bör liksom

NU 1984/85:3

hittills prövas av regeringen på grundval av den femårsplan som verket lägger
fram.

Vad beträffar domänverkets markförsäljningspolitik erinrar utskottet om
att verkets innehav av skogsmark under de senaste åren inte har förändrats i
nämnvärd grad. Enligt utskottets mening bör en minskning av det statliga
skogsinnehavet inte komma i fråga. Domänverket bör dock givetvis även i
fortsättningen kunna medverka till att förstärka enskilda fastigheter genom
försäljningar eller markbyten.

I vad gäller domänverkets virkesförsäljning har utskottet inhämtat att
verket regelmässigt tillämpar affärsmässiga villkor. Beträffande massaveden
har domänverket enligt gällande riktlinjer ett särskilt ansvar för ASSEs
försörjning, vilket har tagit sig uttryck i ett femårigt leveransavtal. Enligt
avtalet skall marknadspriser gälla. Leveranserna av skogstimmer sker till
övervägande del till enskilda sågverk, bl. a. i Norrbottens inland. Villkoren
är i princip desamma som vid leveranser till de egna bolagen. Utskottet ser
ingen anledning för riksdagen att uttala sig i frågan.

Mot bakgrund av vad som anförts avstyrker utskottet motion 1983/84:1871
(m) i berörd del och motion 1983/84:2082 (c). Motion 1983/84:1883 (m)
avstyrks likaså.

I motion 1983/84:1871 (m) föreslås vidare att en plan upprättas för
utförsäljning av företag och mark från domänverket. Intäkterna från
försäljningen, som borde resultera i försäljningsintäkter av minst 400 milj.
kr. första budgetåret, skall enligt förslaget tillföras statsbudgeten.

Av vad utskottet redan har anfört om domänverkets markförsäljningar
följer att utskottet inte kan biträda förslaget. Motionsyrkandet avstyrks.

Domänverkets utnyttjande av externa tjänster och försäljning av virke på
rot kritiseras i motion 1983/84:324 (vpk). Som framgår av det föregående
(s. 10) räknar domänverket med en viss ökning av antalet arbetstagar- och
entreprenörägda maskiner i verksamheten under det närmaste året. Från
verkets sida har upplysts om att de egna resurserna skall dimensioneras så att
de svarar mot 90 % av behovet under ett normalår. Vidare har framkommit
att försäljning av virke på rot, som f. n. svarar mot ca 3 % av domänverkets
totala avverkning, sker främst i sådana fall då det ekonomiska resultatet för
verket blir väsentligt bättre än vid avverkning i egen regi.

Utskottet har vid sin behandling år 1983 av ett liknande motionsyrkande
intagit den ståndpunkten att driftsekonomiska frågor av den typ som här
avses normalt bör avgöras inom verket. Utskottet har samma uppfattning i
dag. Dessutom bör påpekas att externa resurser inom domänverket används i
långt mindre omfattning än vad som gäller inom den privata skogsindustrin.
Med det sagda avstyrker utskottet motion 1983/84:324 (vpk).

NU 1984/85:3

Tillvaratagande av sjunktimmer

Av den tidigare redogörelsen (s. 11 f.) har framgått att vissa rättsliga
hinder för tillvaratagande av sjunktimmer i avlysta flottleder väntas komma
att bli undanröjda inom kort genom en ändring i flottningslagen. I motion
1983/84:318 (vpk) föreslås åtgärder i syfte att sådant tillvaratagande också
skall komma till stånd. Motionärerna räknar inte med att frågan kan lösas
genom privata initiativ, bl. a. med hänsyn till behovet av investeringar.

Utskottet är inte nu berett att ta ställning till frågan om behovet av sådana
åtgärder som motionärerna efterlyser. Enligt utskottets mening bör den
väntade lagändringen avvaktas. Utskottet hänvisar också till de möjligheter
som finns för den som vill starta verksamhet på området att söka olika former
av regionalpolitisk stöd eller stöd från den regionala utvecklingsfonden i
resp. län. Med det sagda avstyrks motion 1983/84:318 (vpk).

Vidareförädling inom sågverksindustrin

Utskottet har tidigare (s. 13-15) redogjort för det branschstöd som
fr. o. m. budgetåret 1983/84 utgår till sågverksindustrin. Detta stöd uppgår
till ca 5 milj. kr. om året, vartill kommer stöd till forskning och utveckling
samt insatser av regionalpolitisk karaktär.

I motion 1983/84:424 (vpk) betecknas branschstödet till sågverksindustrin
som försumbart. Motionärerna föreslår i stället ett brett upplagt program i
vilket ingår bl. a. ökat investeringsstöd och ett utnyttjande av domänverkets
virkesleveranser som styrmedel för att främja högförädling.

Utskottet kan inte förorda ett program av det slag som föreslås i motionen.
Det är i första hand de berörda företagens sak att vidta sådana åtgärder som
krävs för en anpassning av produktionen till skiftande marknadsförhållanden.
En sådan anpassning bör enligt utskottets mening ha underlättats av den
kraftiga förbättring av lönsamheten inom sågverksindustrin som har skett
under de senaste åren. Utskottet vill också peka på det betydande stöd till
forskning och utveckling av intresse för sågverksbranschen som lämnas
genom STU. Motion 1983/84:424 (vpk) avstyrks med det sagda.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande allmänna riktlinjer för domänverket

att riksdagen avslår motion 1983/84:1871 yrkande 1, motion
1983/84:1883 och motion 1983/84:2082,

2. beträffande plan för utförsäljning av företag och mark
att riksdagen avslår motion 1983/84:1871 yrkande 2,

3. beträffande utnyttjande av externa tjänster
att riksdagen avslår motion 1983/84:324,

NU 1984/85:3

4. beträffande tillvaratagande av sjunktimmer
att riksdagen avslår motion 1983/84:318,

5. beträffande vidareförädling inom sågverksindustrin
att riksdagen avslår motion 1983/84:424.

Stockholm den 13 november 1984

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Lilly Hansson (s), Erik Hovhammar (m),
Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Wivi-Anne Radesjö (s), Per
Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp), Jörn Svensson (vpk), Per-Richard
Molén (m), Ivar Franzén (c), Bo Finnkvist (s), Lars Ahlström (m), Per-Ola
Eriksson (c) och Lars Andersson (s).

Reservationer

1. Allmänna riktlinjer för domänverket (mom. 1)

Erik Hovhammar (m), Per Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp),
Per-Richard Molén (m), Ivar Franzén (c), Lars Ahlström (m) och Per-Ola
Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 16 med ”Utskottet
kan” och slutar på s. 17 med ”avstyrks likaså” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, med instämmande i vad som sägs härom i motionerna
1983/84:1871 (m) och 1983/84:2082 (c), att det behövs en översyn av
riktlinjerna för domänverkets verksamhet. Nu gällande riktlinjer fastställdes
år 1968. De medger en, jämfört med andra affärsverk, betydande rörelsefrihet.
En omfattande affärsverksamhet i bolagsform har byggts upp, delvis
med svag anknytning till domänverkets huvuduppgift att förvalta statens
innehav av skogsmark. Riksdagens och även regeringens insyn i denna
utveckling har enligt utskottets mening varit otillräcklig. Som framgått
behandlas nu insyns- och kontrollfrågorna från principiell synpunkt av bl. a.
verksledningskommittén, som väntas komma att redovisa sina förslag nästa
år. Därjämte bör ett antal konkreta frågor rörande domänverket tas upp till
särskild prövning.

Utskottet anser, i likhet med motionärerna, att frågan om domänverkets
markförsäljningspolitik därvid bör ägnas särskild uppmärksamhet. Sålunda
bör verket kunna spela en aktivare roll än f. n. för att förstärka enskilda
skogs- och lantbruk. Vidare bör man överväga den lämpliga omfattningen av
och formerna för den affärsverksamhet som i dag bedrivs inom domängruppen.
Även det avkastningskrav som skall gälla för domänverket under

NU 1984/85:3

femårsperioden 1985-1989 bör tas upp till prövning. Därvid bör eftersträvas
en rättvisande jämförelse med enskilt skogsbruk. I sammanhanget bör
särskilt beaktas de restriktioner som med hänsyn till bl. a. naturvårdsintressena
gäller för avverkning ovan den f. d. skogsodlingsgränsen.

I motionerna 1983/84:1871 (m) och 1983/84:1883 (m) betonas vikten av att
domänverket i sin virkesförsäljning tillämpar enhetliga priser och leveransvillkor.
Utskottet delar motionärernas uppfattning i denna fråga. Mot
bakgrund av den knapphet på skogsråvaror som förutses i Västerbotten och
Norrbotten, bl. a. som följd av domänverkets minskande avverkning, anser
utskottet att principen om konkurrensneutralitet bör komma till klart
uttryck.

Beträffande formerna för en översyn av domänverkets riktlinjer tillstyrker
utskottet förslaget i motion 1983/84:2082 (c). En parlamentariskt sammansatt
utredning bör alltså komma till stånd. Därvid tillgodoses i sak även
motion 1983/84:1871 (m) i berörd del och motion 1983/84:1883 (m).
Utredningen bör arbeta skyndsamt. Utskottet föreslår att riksdagen uttalar
sig i enlighet med vad som anförts.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande allmänna riktlinjer för domänverket
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2082 och med anledning
av motion 1983/84:1871 yrkande 1 och motion 1983/84:1883
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Plan för utförsäljning av företag och mark (mom. 2)

Erik Hovhammar (m), Per Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp),
Per-Richard Molén (m), Ivar Franzén (c), Lars Ahlström (m) och Per-Ola
Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Av vad”
och slutar med ”Motionsyrkandet avstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion 1983/84:1871 (m) att domänverkets
nuvarande tillgångar i betydande utsträckning bör successivt föras över i
enskild ägo. En sådan överföring får ses som ett led i strävandena att stärka
och komplettera det enskilda jord- och skogsbruket. Även möjligheterna att
tillskapa fristående skogsbruksfastigheter bör tas till vara. Utskottet anser att
en överföring av här avsett slag bör inledas utan dröjsmål. Inte minst
statsfinansiella skäl talar härför. Utskottet har ingen erinran mot det i
motionen angivna riktmärket 400 milj. kr. för försäljningsintäkter under det
första budgetåret. Utskottet föreslår alltså att riksdagen uppmanar regeringen
att ge domänverket i uppdrag att inleda försäljningar enligt vad som här
anförts. Därmed tillstyrks motionen i denna del.

NU 1984/85:3

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande plan för utförsäljning av företag och mark

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1871 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Utnyttjande av externa tjänster (mom. 3)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”motion 1983/84:324 (vpk)” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att domänverket, trots starkt motstånd från de
fackliga organisationerna, har frångått sin tidigare politik att använda enbart
egna resurser i skogsbruket. Utskottet instämmer med den kritik som i
motion 1983/84:324 (vpk) riktas mot den planerade ökningen av antalet
arbetstagar- och entreprenörägda maskiner. I likhet med motionärerna anser
utskottet att det är principiellt felaktigt att anställda skall svara för stora
investeringar. Det kan här vara fråga om maskiner med en inköpskostnad i
storleksordningen en miljon kronor. Utskottet anser också att anlitande av
entreprenörer och försäljning av skog på rot bör ske mycket restriktivt i
enlighet med motionärernas krav. Regeringen bör meddela föreskrifter
härom till domänverket. Med det sagda tillstyrker utskottet motionen.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande utnyttjande av externa tjänster

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:324 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Tillvaratagande av sjunktimmer (mom. 4)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”Utskottet
är” och slutar med ”motion 1983/84:318 (vpk)” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att den väntade ändringen av
flottningslagen inte är tillräcklig. Det behövs särskilda åtgärder från samhällets
sida för att tillvaratagande av sjunktimmer skall komma i gång i önskvärd
omfattning. I likhet med motionärerna anser utskottet att det bör ankomma
på regeringen att finna lämpliga former för verksamheten. Beredskapsarbete
i arbetsmarknadsverkets regi kan vara en sådan form. Med hänsyn till
sysselsättningsläget i de berörda delarna av landet är det angeläget att arbetet
påbörjas så snart som möjligt. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett
uttalande av angiven innebörd. Därmed tillstyrker utskottet motion 1983/
84:318 (vpk).

NU 1984/85:3

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande tillvaratagande av sjunktimmer

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:318 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Vidareförädling inom sågverksindustrin (mom. 5)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”Utskottet
kan” och slutar med ”det sagda” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att staten på ett mera aktivt sätt
än hittills bör verka för en modernisering av sågverksindustrin. Som påpekas
i motionen skulle en ökad vidareförädling inom landet av sågverkens
produktion ge stora fördelar i form av ökade exportintäkter och förbättrad
regional balans. Till följd av ägarförhållanden och det stora antalet företag är
branschen alltför splittrad för att de nuvarande insatserna genom industriverket
i samverkan med branschens egna organ skall få önskad verkan. Enligt
utskottets mening bör i stället de statliga företagen - domänverket och ASSI
- utnyttjas för att åstadkomma en effektiv styrning. Som antyds i motionen
skulle sålunda högförädling kunna ge företräde till virkesleveranser från
domänverket. Regeringen bör utarbeta förslag till ett utvecklingsprogram
för sågverksindustrin i enlighet med vad som anförts. Utskottet föreslår att
riksdagen gör ett uttalande härom. Därmed tillstyrks motion 1983/84:424
(vpk).

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande vidareförädling inom sågverksindustrin

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:424 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1984/85:3

Innehåll

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Motioner 1

Domänverkets verksamhet 2

Bakgrund 2

Allmänna riktlinjer för domänverket 5

Motionerna 1983/84:1871,1983/84:1883 och 1983/84:2082 5

Förvärv och avyttring av mark 6

Riksdagens revisorers granskning av domänverkets verksamhet,

mm 6

Tidigare riksdagsbehandling 8

Utnyttjande av externa tjänster m.m 9

Motion 1983/84:324 9

Användningen av arbetstagarägda maskiner m.m 9

Tidigare riksdagsbehandling 10

Tillvaratagande av sjunktimmer 11

Motion 1983/84:318 11

Förslag om ändring i flottningslagen 11

Tidigare riksdagsbehandling 12

Vidareförädling inom sågverksindustrin 13

Motion 1983/84:424 13

Branschstöd till sågverksindustrin 13

Utskottet 15

Domänverkets verksamhet 15

Tillvaratagande av sjunktimmer 18

Vidareförädling inom skogsindustrin 18

Hemställan 18

Reservationer 19

1. Allmännariktlinjerfördomänverket(m,c,fp) 19

2. Plan för utförsäljning av företag och mark (m, c, fp) 20

3. Utnyttjande av externa tjänster (vpk) 21

4. Tillvaratagande av sjunktimmer (vpk) 21

5. Vidareförädling inom sågverksindustrin (vpk) 22

mlnsb/gotmb Stockholm 1984 79297