Näringsutskottets betänkande
1984/85:27

om förslag till lag om vissa torvfyndigheter, m. m. (prop. 1984/85:120
delvis)
Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1984/85:120 (industridepartementet) i vad avser förslag
till lag om vissa torvfyndigheter och till vissa därmed sammanhängande
lagändringar,

dels - helt eller delvis - tre motioner med anledning av propositionen,
dels två motioner från allmänna motionstiden.

Propositionen i här aktuell del och motionerna redovisas i det följande.
Huvuddelen av propositionen behandlas i näringsutskottets betänkande
NU 1984/85:30 om riktlinjer för energipolitiken.

Sammanfattning

För utvinning av torv för energiändamål krävs täkttillstånd enligt naturvårdslagen
och i regel dessutom koncession enligt minerallagen. Regeringens
förslag innebär främst att dessa båda förfaranden sammanförs till ett. Det
tillstyrks av utskottet. Tre partiers företrädare har reserverat sig. Moderata
samlingspartiet vill att koncessionssystemet på torvområdet skall slopas,
något som skulle stärka markägarnas ställning. Centerpartiet kräver ett nytt
lagförslag som på olika punkter bättre tillgodoser markägarnas intressen.
Vänsterpartiet kommunisterna begär tre ändringar i regeringens förslag,
framför allt att den särskilda prövningen enligt naturvårdslagen skall
bibehållas.

Propositionen

Förslag

Regeringen föreslår - efter föredragning av statsrådet Birgitta Dahl - såvitt
här är i fråga att riksdagen antar förslag till

1. lag om vissa torvfyndigheter,

2. lag om ändring i lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter,

3. lag om ändring i gruvlagen (1974:342),

4. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),

5. lag om ändring i vattenlagen (1983:291).

1 Riksdagen 1984185. 17sami. Nr 27

NU 1984/85:27

2

Lagförslagen har granskats av lagrådet. Förslaget till lag om vissa
torvfyndigheter återges som bilaga (s. 28 f.). Förslagen 2-5 finns på s. 11-17
i propositionen.

Huvudsaklig innebörd

Regeringens förslag innebär att koncessionsreglerna för utvinning av torv
för energiändamål bryts ut från lagen om vissa mineralfyndigheter och förs in
i en ny lag. Den nuvarande ordningen med såväl undersökningskoncession
som bearbetningskoncession behålls. Koncessionsprövningen och den särskilda
prövningen enligt naturvårdslagen sammanförs till ett förfarande, som
handhas av länsstyrelsen. En viss samordning av koncessionsprövningen och
prövningen enligt vattenlagen genomförs också. Den särskilda markanvisningen
inför bergmästaren överförs till länsstyrelsen. Prövningen av ersättningsfrågorna
läggs på fastighetsdomstolen.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som har väckts med anledning av propositionen och
behandlas här är

1984/85:2865 av Lars Werner m. fl. (vpk), såvitt gäller hemställan (8) att
riksdagen med de ändringar som föreslås i motionen antar regeringens
förslag till lag om vissa torvfyndigheter,

1984/85:2874 av Staffan Burenstam Linder m. fl. (m), vari hemställs att
riksdagen

1. beslutar att koncessionsförfarandet vid torvtäkt skall slopas fr. o.m.
den 1 januari 1986,

2. hos regeringen begär förslag till erforderliga lagändringar och övergångsbestämmelser
i enlighet med vad som i motionen anförts,

3. avslår regeringens förslag till lag om vissa torvfyndigheter,

4. avslår regeringens förslag om ändring i lagen (1974:890) om vissa
mineralfyndigheter,

5. avslår regeringens förslag till lag om ändring i gruvlagen (1974:342),

6. avslår regeringens förslag om ändring i naturvårdslagen (1964:862),

7. avslår regeringens förslag till lag om ändring i vattenlagen (1983:291).

1984/85:2877 av Einar Larsson m.fl. (c), vari hemställs att riksdagen

1. beslutar om intrångsersättningar och ersättningar för annan skada i
enlighet med vad som anförts i motionen,

2. ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om regler för
växttorvsbrytning,

3. hos regeringen begär att lagförslaget kompletteras med regler som vid

NU 1984/85:27

3

koncession ger markägaren viss ersättning för energitorvvärdet i enlighet
med motionen,

4. beslutar att lagförslagets bestämmelser om kronoandel i 12 § utgår,

5. beslutar att prövning av mindre täkter görs i enlighet med vad som i
motionen anförts,

6. ger regeringen till känna vad som i motionen i övrigt anförts om
torvbrytning.

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är

1984/85:1430 av Erik Olsson (m), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att tillstånd till torvbrytning inte skall prövas
endast enligt mineralvårdslagen utan jämväl enligt miljöskyddslagen,

1984/85:2058 av Arne Andersson i Ljung m.fl. (m), vari hemställs att
riksdagen beslutar att ändra minerallagen i enlighet med vad som i motionen
anförts.

Motivering

Ett system med inmutning eller koncessionsförfarande som ger företräde
till framtida brytning är rationellt när det gäller att stimulera projektering av
mineral, anförs det i motion 1984/85:2874 (m), men detta gäller inte
torvmossar. Även om omfattningen av och kvaliteten hos ett torvlager inte
låter sig avgöras utan vidare är markägaren sällan osäker om dess förekomst.
Det finns därför inget rationellt skäl att acceptera att äganderätten inskränks.
Koncessionsförfarandet har i en del fall missbrukats, hävdar motionärerna.
Kommuner m. fl. har utnyttjat det för att hindra andra att bryta torv, trots att
de själva inte hade några omedelbara planer på att uppta brytning. Ett system
som skiljer koncessionsinnehav från äganderätt ger också upphov till andra
konflikter, sägs det vidare. Dessa kan gälla markägarens rätt till ersättning
för intrång. Det förekommer också att markägaren inte får någon ersättning
för bruten torv. Bestämmelserna om återställning av täktområdet garanterar
inte att marken kommer att kunna användas för tidigare ändamål. Motionärerna
uttalar att markägarens rättigheter måste återställas. Ersättningsfrågorna
kan då lösas genom förhandlingar mellan likaberättigade parter.
Ersättningarna kommer därmed att reflektera de inblandade parternas
preferenser och ekonomiska kalkyler. Den nuvarande prövningen enligt 18 §
naturvårdslagen (1964:822) skulle bibehållas. Nuvarande koncession bör,
menar motionärerna, gälla tills de utlöper. I speciella fall, främst med hänsyn
till större investeringar i brytningsanläggningar, borde de också kunna
förlängas.

I motion 1984/85:2058 (m) anförs sammanfattningsvis att koncessionssystemet
för täkt av torv till bränsleändamål inte gagnar vare sig energipolitiska,
jordbrukspolitiska eller sysselsättningspolitiska mål. Det sägs vidare innebära
inkonsekventa och svårhanterliga rättsförhållanden. Härvidlag hävdar
1* Riksdagen 1984185.17sami. Nr27

NU 1984/85:27

4

motionärerna att det är orimligt att låta rätten till brytning av bränsletorv
följa andra rättsregler än dem som i övrigt gäller för markens utnyttjande. De
framhåller att en omfattande täkt av bränsletorv snabbt kunde utvecklas
under andra världskriget utan koncessionssystem. Med hänvisning till att
jordbruket under den senaste tiden har fått kännas vid en relativ värdesänkning
godtar motionärerna inte att syftet att hindra en värdeökning för
torvmarker vid stigande energipriser skulle vara ett motiv för koncessionssystemet.
De pekar också på problem när olika former av torvmarksbruk går in i
varandra och olika rättsregler gäller beroende på vad torven skall användas
till. En praktisk synpunkt är enligt motionärerna att produktionsmetoderna
inom torvbrytningen väl passar in i jordbrukets och skogsbrukets övriga
verksamhet. Om markägarna själva finge exploatera torv för energiändamål
skulle detta stärka sysselsättningsmöjligheterna för glesbygdsbefolkningen.
Motionärerna berör också det förhållandet att en torvmosse ofta är uppdelad
mellan olika fastigheter. Man borde, menar de, snarare stödja bildandet av
gemensamhetsförvaltningar än lösa behovet av samordnad verksamhet
genom att sätta enskild rätt ur spel.

Att värdet av bränntorv genom 1974 års lagstiftning fråntogs markägarna
har framkallat en stark opinion bland dessa, sägs det i motion 1984/85:2877
(c). Lagen har upplevts som konfiskatorisk, och detta har lett till ett motstånd
mot torvexploatering som hämmar en önskvärd utveckling. Motionärerna
uppger att många torvbrytningsföretag genom frivilliga avtal har erbjudit
markägarna viss ersättning utöver den som skall betalas för intrång etc.
Motiveringen för de olika detaljyrkandena i motionen redovisas vid behandlingen
av dessa under rubriken Utskottet.

Förslaget till lag om vissa torvfyndigheter välkomnas i motion 1984/
85:2865 (vpk) men sägs samtidigt i vissa fall ge för stort utrymme för
exploateringsintressena. Minerallagskommitténs förslag om att undersökningskoncession
inte skall lämnas för torvfyndigheter bör följas, menar
motionärerna, eftersom en sådan koncession i första hand gynnar stora och
väletablerade torvutvinningsföretag på kommunernas och mindre företags
bekostnad. Varje inskränkning av naturvårdslagens tillämpning innebär en
risk för att natur- och miljövårdsintressen kommer i kläm, anför motionärerna
vidare och uttalar sig för att kravet på täkttillstånd enligt 18 § naturvårdslagen
skall bibehållas. De förordar vidare minerallagskommitténs förslag att
kommunerna skall ha företräde i koncessionsärenden. Det är inte i samhällets
intresse, säger motionärerna, att t. ex. en glesbygdskommun i Norrlands
inland går miste om en torvutvinningskoncession därför att ett stort privat
bolag anses bättre lämpat att exploatera fyndigheten.

I motion 1984/85:1430 (m) ställs frågan om tillståndsgivarna har satt sig
riktigt in i följderna av de skador som kan uppstå vid torvbrytning och därpå
följande förbränning. Förundersökningarna har när det gäller intrång,
inverkan på växter och djur samt klimatförändringar till följd av torvbrytning
inte varit lika noggranna som när det gäller utbyggnad av vattendrag, hävdar
motionären. Konsekvenserna kan dock bli betydligt större vid torvbrytning,

NU 1984/85:27

5

tillägger han. Denna kan förorsaka oersättliga skador, samtidigt som den ger
förorenande bränsle.

Utskottet

Bakgrund

Torv bryts i Sverige dels för energiändamål, dels för användning som
jordförbättringsmedel. För alla torvtäkter utom dem som är avsedda för
markägarens husbehov gäller att deras tillåtlighet med hänsyn till naturmiljön
skall prövas - av länsstyrelsen - enligt 18 § naturvårdslagen (1984:822). I
övrigt är de grundläggande rättsreglerna olika med hänsyn till torvbrytningens
syfte. Bearbetningen av torv för energiutvinning är sedan år 1975
underkastad krav på koncession - likaledes av länsstyrelsen - enligt lagen
(1974:890) om vissa mineralfyndigheter; i vissa fall kan dock markägaren få
bearbeta sådan torv utan koncession. Rätten till annan torvbrytning tillkommer
alltid markägaren eller den som han överlåter den till.

Koncessionssystemet innebär att rätten att undersöka och bearbeta en
fyndighet tillkommer den som fått tillstånd därtill av staten, vilken har fri
prövningsrätt beträffande vem som skall få koncession. Systemet är avsett att
ge möjligheter att tillgodose allmänna intressen. En koncession kan förenas
med olika slags föreskrifter, avsedda att främja att fyndigheten utforskas och
tillvaratas på ett ändamålsenligt sätt. Det kan också föreskrivas att staten
skall ha rätt att delta i verksamheten. Om koncession lämnas till någon annan
än markägaren har denne rätt till ersättning - enligt expropriationslagen
(1972:719) - för skada eller intrång. Markägaren har däremot inte rätt till
någon ersättning för de produkter som koncessionshavaren utvinner.

En koncession enligt minerallagen kan vara undersökningskoncession
eller bearbetningskoncession. Den förra ger innehavaren ensamrätt att
undersöka koncessionsområdet för att finna brytvärd torv. En bearbetningskoncession
får inte utnyttjas förrän mark för ändamålet har anvisats vid en
särskild förrättning, verkställd av bergmästaren.

Minerallagskommittén (I 1983:04) har haft som en uppgift att se över
reglerna för torvutvinning med sikte på att dessa skulle föras över till en
särskild lag. Denna skulle möjliggöra en allsidig prövning av ansökningar om
tillstånd att utvinna torv. Kommunernas försörjnings- och planeringsbehov
skulle särskilt beaktas. Det skulle också utredas om prövningsförfarandet
skulle kunna förenklas i vissa fall. En allmän förutsättning har varit att
samhällets inflytande över utnyttjandet av torv skulle stärkas.

Kommittén har haft parlamentariskt inslag (2 s, 1 m). Dess förslag, som
har lagts fram i betänkandet (Ds I 1984:14) Lagstiftning om torv för
energianvändning, är enhälligt; ett särskilt yttrande rör en organisatorisk
detalj. Kommittén har utgått från en expertgrupps omdöme att det nuvarande
systemet för prövning av frågor om torvtäkt fungerar utan alltför stora

NU 1984/85:27

6

problem. Det har inte ansetts påkallat med någon ändring av de grundläggande
principerna för systemet men däremot med vissa åtgärder för att förenkla
prövningen.

Förslag och motförslag hos riksdagen

Efter remissbehandling har regeringen på ett par viktiga punkter gjort
avvikelser från vad minerallagskommittén har förordat. Det förslag till ny
lagstiftning om torvutvinning för energiändamål som ingår såsom en del i
proposition 1984/85:120 om riktlinjer för energipolitiken innebär sålunda
inte lika långtgående förändringar som kommitténs förslag. Det är väsentligen
proceduren för tillståndsprövningen, inte prövningens sakliga innebörd
som ändras. Viktigast är att det nuvarande systemets särskilda koncessionsprövning
och särskilda prövning enligt naturvårdslagen sammanförs till ett
förfarande, som handhas av länsstyrelsen. Utom när det gäller husbehovstäkt
måste fortsättningsvis även markägaren söka koncession om han vill
bearbeta torv för energiändamål. Också prövningen enligt vattenlagen
(1983:291) samordnas delvis med koncessionsprövningen. Den särskilda
markanvisning som nu bergmästaren svarar för överförs till länsstyrelsen.
Ersättningsfrågorna skall avgöras av fastighetsdomstolen.

Denna del av propositionen har föranlett yrkanden i tre motioner. Från
moderata samlingspartiets sida begär man i motion 1984/85:2074-i linje med
partiets tidigare ställningstaganden i riksdagen (NU 1974:59 res. 5, NU
1981/82:40, 60 res. 9) - att riksdagen skall fatta principbeslut om att
koncessionsförfarandet beträffande torvtäkt skall slopas vid årsskiftet 1985-1986. Redan bestående koncessioner skulle dock i speciella situationer
kunna förlängas. I konsekvens härmed föreslås i motionen att riksdagen icke
skall anta förslaget till lag om vissa torvfyndigheter och de förslag till ändring
i andra lagar som hänger samman därmed. I en motion från centerpartiet,
1984/85:2877, begärs dels vissa mer eller mindre preciserade ändringar i det
förstnämnda lagförslaget, dels framställning till regeringen om att den skall
lägga fram förslag till vissa kompletterande regler. Vänsterpartiet kommunisterna
påyrkar i partimotionen 1984/85:2865 att regeringens förslag skall
ändras i tre avseenden. Kravet på särskilt täkttillstånd enligt 18 § naturvårdslagen
skulle bibehållas, institutet undersökningskoncession slopas och
kommunerna få företräde att erhålla koncession framför andra sökande.

Från allmänna motionstiden finns två motioner rörande torvlagstiftningen.
I ingendera har den då redan föreliggande lagrådsremissen rörande lag
om vissa torvfyndigheter beaktats. Motion 1984/85:2058 (m) har i huvudsak
samma innebörd som den nyssnämnda motionen från moderata samlingspartiet.
Motion 1984/85:1430 (m) avser prövning av torvbrytningsprojekt enligt
miljöskyddslagen (1969:387).

Vänsterpartiet kommunisternas ändringsförslag, främst det som gäller
undersökningskoncession, berör ett tjugotal av paragraferna i regeringens

NU 1984/85:27

7

lagförslag och påkallar sålunda stora ingrepp såväl i lagtexten som i
motiveringen. Medhänsyn härtill har partiets representant i näringsutskottet
valt att yrka avslag på regeringens förslag och påyrka en framställning till
regeringen om att den i en proposition som kan behandlas hösten 1985 skall
presentera en lagtext som tillgodoser partiets önskemål. Företrädarna för
centerpartiet har för sin del framfört motsvarande yrkanden och sålunda inte
i anslutning till motion 1984/85:2877 (c) förespråkat att regeringens lagförslag
skall antas nu med begärda ändringar. Utskottet behandlar i det följande
de detaljerade yrkandena i denna motion ett efter ett. De tre punkter som
innefattas i vänsterpartiet kommunisternas ändringsförslag kommenteras
likaså vart för sig.

Ställningstagande till regeringens lagförslag

Utskottet tar först, i anslutning till den redogörelse som har lämnats i
föregående avsnitt, upp frågan huruvida riksdagen nu bör anta eller avslå
regeringens lagförslag, i det förra fallet eventuellt med en ändring i 12 §
varom ett preciserat yrkande framställs i motion 1984/85:2877 (c). Ett beslut
om avslag förutsätts bli åtföljt av ett uttalande om riktlinjer för en ny
proposition.

Regeringens förslag innebär, som har framgått av det föregående, inga
större förändringar i sak jämfört med de bestämmelser som nu gäller. Det
centrala är att den nuvarande ordningen med dels en koncessionsprövning
enligt minerallagen, dels en tillståndsprövning enligt naturvårdslagen ersätts
med ett samlat förfarande, som i flertalet fall också kommer att inkludera
erforderlig prövning enligt vattenlagen (1983:291).

Syftet med förslaget till lag om vissa torvfyndigheter, sådant detta har
förelagts riksdagen, är väsentligen att åstadkomma en förenkling av det
förfarande som nu tillämpas för prövning av frågor om tillstånd att utvinna
torv för energiändamål. Med anledning av vad som sägs i motion 1984/
85:2865 (vpk) bör särskilt framhållas att, såsom betonas i propositionen
(s. 329), inställningen till uppkommande naturvårdsfrågor inte på något sätt
skall förändras vid tillämpningen av den nya lagen. Utskottet utvecklar detta
närmare i det följande. Motionerna 1984/85:2874 (m) och 1984/85:2877 (c)
går till skillnad från propositionen ut på att grundläggande principer i
lagstiftningen om torvutvinning skall omprövas. Argumenten i dessa motioner
talar, såvitt utskottet kan finna, inte för att den nuvarande lagstiftningen
skulle från motionärernas utgångspunkter vara att föredra framför den
föreslagna i avvaktan på en sådan systemförändring som de eftersträvar.

Ett enda motionsyrkande avser en i formellt hänseende någorlunda
preciserad ändring i regeringens lagförslag. Det är yrkandet i motion
1984/85:2877 (c) att riksdagen skall besluta ”att lagförslagets bestämmelse
om kronoandel i 12 § utgår”. Motionärerna syftar på andra stycket i
paragrafen. Enligt detta får som villkor för koncession bestämmas att staten

NU 1984/85:27

8

skall ha rätt att delta i verksamheten eller att koncessionshavaren skall betala
avgift eller produktionsandel till staten eller iaktta något annat villkor. Detta
stycke motsvarar 10 § tredje stycket minerallagen; bestämmelsen är sålunda
giltig i fråga om alla mineral som omfattas av koncessionssystemet. Vid
minerallagens tillkomst motsatte sig moderata samlingspartiet att koncessionssystem
skulle krävas för torv, medan vänsterpartiet kommunisterna
krävde att samhället skulle överta torvfyndigheterna liksom mineralfyndigheter
i övrigt. Eljest var den berörda bestämmelsen okontroversiell. I
praktiken har staten hittills - med hänsyn till att torvbrytning inte har visat sig
särskilt lönsam - avstått från att förena koncession för torvutvinning med
sådana villkor som bestämmelsen möjliggör. Regeringens förslag på denna
punkt anknyter till minerallagskommitténs. Denna har menat att en eventuell
värdestegring på torven även i framtiden bör kunna tillgodogöras staten.
Motionärerna motiverar inte särskilt det yrkande som nu behandlas;
motionen präglas emellertid i sin helhet av omsorg om markägarnas
intressen.

Utskottet finner regeringens förslag till lag om torvfyndigheter, inkl. 12 §
andra stycket, och därtill hörande följdlagstiftning välmotiverat och tillstyrker
det sålunda. Detta innebär att avslagsyrkandena i motion 1984/85:2874
(m) avstyrks liksom också det särskilda yrkande i motion 1984/85:2877 (c)
som gäller 12 § i den nya lagen.

Riktliivjer för en senare lagstiftning om torvfyndigheter

Med hänvisning till vad som har sagts i det föregående tar utskottet så upp
motionärernas olika synpunkter på hur en ny lagstiftning om torvfyndigheter
bör utformas. Valet kan då först sägas stå mellan tre huvudlinjer. Moderata
samlingspartiets linje går, som tidigare har redovisats, ut på att koncessionssystemet
skall slopas och att torvbrytningsprojekt liksom hittills skall prövas
från naturvårdssynpunkt enligt 18 § naturvårdslagen. Även enligt vänsterpartiet
kommunisternas linje skall en särskild prövning av det sistnämnda
slaget finnas kvar. Detta innebär en väsentlig avvikelse från regeringens
lagförslag, som partiet eljest accepterar under förutsättning att det ändras
också i två ytterligare avseenden som nyss har nämnts (s. 9). Centerpartiets
linje överensstämmer med regeringens när det gäller sammanförande av
tillståndsprövningen till ett förfarande. På en rad andra punkter kräver
centerpartiet materiella ändringar i torvlagstiftningen. Utskottet diskuterar
först de tre huvudlinjerna och därefter centerpartiets och vänsterpartiet
kommunisternas förslag i övrigt.

Motiveringen för moderata samlingspartiets förslag har refererats tidigare
(s. 3). En konsekvens av bifall till förslaget skulle, om inte expropriationslagen
(1972:719) samtidigt fick ökad räckvidd, bli att markägaren ensam skulle
få råda över om en bränntorvsfyndighet skall exploateras eller icke. Som
utskottet konstaterade i sin kommentar till en motion (m) med liknande syfte

NU 1984/85:27

9

år 1982 (NU 1981/82:40 s. 32) torde det nämligen inte finnas några
bestämmelser i expropriationslagen som kan användas för att möjliggöra
torvexploatering mot markägarens vilja.

En generell rätt för markägaren att förhindra torvutvinning för energiändamål
är enligt utskottets mening oförenlig med grundläggande samhällsintressen.

Även bortsett från detta anser utskottet att det finns starka skäl för att
koncessionssystemet bör bibehållas när det gäller utnyttjande av torvfyndigheter
(jfr prop. s. 322-324). Staten får därigenom möjlighet att styra
täkten av torv för energiändamål, bl. a. i syfte att reducera skadeverkningarna
från naturvårds- och miljösynpunkt. Det kan också tillses att rätten till
torvtäkt anförtros företag som har erforderliga tekniska och ekonomiska
resurser. Koncessionsområdena kan ges en sådan omfattning att en rationell
och ekonomiskt bärkraftig torvutvinning blir möjlig. En koncession kan
förenas med sådana föreskrifter som behövs för att skydda allmänna
intressen och enskild rätt.

Utskottet vill således slå vakt om koncessionssystemet och avvisar
förslaget i motionerna 1984/85:2058 (m) och 1984/85:2874 (m) att detta skall
slopas när det gäller torvutvinning.

Sin begäran att kravet på särskilt täkttillstånd enligt 18 § naturvårdslagen
skall bibehållas motiverar vänsterpartiet kommunisterna med att ”varje
inskränkning av naturvårdslagens tillämpning innebär en risk för att naturoch
miljövårdsintressen kommer i kläm”.

Utskottet vill kraftigt understryka att syftet med regeringens förslag om en
samordnad prövning av frågor om tillstånd att utvinna torv för energiändamål
endast är att förfarandet skall förenklas. Inställningen till uppkommande
naturvårdsfrågor skall, betonas det i propositionen (s. 329), inte på något
sätt förändras vid tillämpningen av den nya lagen. Länsstyrelsen skall precis
som hittills ha skyldighet att tillvarata naturvårdsintressena. Långtgående
föreskrifter till skydd för naturmiljön skall även i framtiden kunna utfärdas
när detta behövs. Skyddet för naturmiljön skall liksom nu innefatta också
hänsyn till yt- och grundvattenstillgångar och hydrologiska förhållanden i
övrigt. I likhet med vad som nu gäller enligt naturvårdslagen skall statens
naturvårdsverk få rätt att överklaga länsstyrelsens beslut om koncession
m. m.

Mot bakgrund av vad som nu sagts ter sig vänsterpartiet kommunisternas
ståndpunkt i motion 1984/85:2865 inte välmotiverad. Man tillstyrker regeringens
förslag under förutsättning att detta ändras dels i vissa andra
avseenden, dels så att kravet på täkttillstånd enligt 18 § naturvårdslagen
bibehålls. Denna sistnämnda avvikelse från regeringens förslag betyder att
den bärande tanken i detta underkänns. Den avsedda effekten i form av ett
förenklat förfarande uppnås icke. Det finns därför från motionärernas
utgångspunkt i själva verket knappast skäl för att ersätta minerallagens
bestämmelser om torvtäkt med en särskild lag om vissa torvfyndigheter.

NU 1984/85:27

10

Utskottet slår fast att det i detta lagstiftningsärende inte alls är fråga om att
göra avkall på sådana krav som kommer till uttryck i naturvårdslagen. Med
hänvisning härtill och till att praktiska skäl starkt talar för en enhetlig
tillståndsprövning avstyrker utskottet motion 1984/85:2865 (vpk) i angiven
del.

Till övriga här aktuella önskemål i denna motion och till vad som i övrigt
föreslås i de motioner som är aktuella i ärendet återkommer utskottet i det
följande.

Koncession meddelas såväl enligt minerallagen som enligt den föreslagna
nya lagen om vissa torvfyndigheter antingen som undersökningskoncession
eller som bearbetningskoncession. En undersökningskoncession kan förenas
med rätt för innehavaren att få bearbetningskoncession avseende fyndighet
som påträffas vid undersökningsarbetet. Minerallagskommittén ansåg att
reglerna om undersökningskoncession borde slopas. De undersökningar som
kommer i fråga när det gäller torv är föga genomgripande och kostnaderna
för dem vanligen blygsamma, menade kommittén och tilläde att i regel inga
andra motstående intressen än markägarens berörs av sådana undersökningar.
Sitt förslag att det nuvarande systemet skall bibehållas motiverar
regeringen på följande sätt. Ordningen med undersökningskoncession och
därtill knuten företrädesrätt ger sökanden möjlighet att på förhand skapa sig
en uppfattning om förutsättningarna att få bearbetningskoncession. Detta
minskar riskerna i fråga om den investering som undersökningen innebär och
är ägnat att underlätta en långsiktig planering. Den tilltänkta ändringen
skulle mycket negativt påverka benägenheten för engagemang i torvutvinning.

Minerallagskommitténs förslag på denna punkt får stöd i motion 1984/
85:2865 (vpk). Den hittillsvarande ordningen gynnar enligt motionärernas
uppfattning de stora och väletablerade torvutvinningsföretagen på kommunernas
och mindre företags bekostnad.

Argumenten för att den nuvarande ordningen skall bibehållas är enligt
utskottets mening övertygande. Utskottet finner det inte bestyrkt att denna
ordning skulle, som motionärerna menar, missgynna de intressenter som har
mera begränsade ekonomiska resurser. Det kan snarare hävdas att sådana
intressenter får svårare att sätta i gång undersökningar om de riskerar inte
bara ett negativt undersökningsresultat utan också att bli fråntagna rätten att
fullfölja projekt som har visat sig lovande på undersökningsstadiet. En annan
synpunkt som förefaller väsentlig har statens naturvårdsverk framfört i sitt
remissyttrande. Undersökningskoncessionerna har betydelse bl. a. för information
om naturvärden och andra motstående intressen, säger verket. De
för med sig ett förhandssamråd med länsstyrelsen som kan spara avsevärda
belopp för såväl sökanden som samhället genom att projekt som av olika skäl
inte kan genomföras blir utgallrade på ett tidigt stadium.

Utskottet avstyrker med vad här sagts motionärernas förslag om slopande
av institutet undersökningskoncession.

NU 1984/85:27

11

I lagstiftningen om koncession för torvutvinning bör, hävdas det i motion
1984/85:2877 (c), göras undantag för mindre fyndigheter. Motionärernas
yrkande härom går ut på att kravet på koncession skall begränsas till att gälla
för täkter med en bearbetningsbar yta som överstiger 25 ha. Detta skulle i
princip innebära, anför de, att småskalig torvbrytning alltid kommer att
undantas från koncessionstvånget.

Enligt regeringens förslag införs, som nämnts, krav på att även markägaren
skall söka koncession om han - annat än för husbehov - vill bearbeta torv
för energiutvinning. Följden härav blir, menar motionärerna, ett ökat
administrativt krångel, något som skulle motverkas genom den regel de
föreslår.

Frågan om ett generellt undantag av den typ som motionärerna föreslår
synes inte ha varit aktuell tidigare. Både minerallagen och den föreslagna nya
lagen om vissa torvfyndigheter innehåller emellertid vissa regler som
undantar markägaren från krav på koncession. Undersökning får han göra
utan koncession, om inte koncession har meddelats någon annan. För
närvarande får han också normalt utan koncession tillgodogöra sig torv för
att utvinna energi, om inte någon annan har fått bearbetningskoncession för
fyndigheten. Denna senare möjlighet inskränks, som nyss har berörts, enligt
den föreslagna lagen till att gälla torvtäkt för husbehov.

Utskottet anser inte att det finns underlag för ett sådant beslut som
motionärerna föreslår. Avgörande för en fyndighets brytvärdhet är mindre
dess areal än den volym torv som finns att utvinna. Betydande gränsdragningsproblem
torde anmäla sig om man försöker att utforma en regel av
antytt slag. Utskottet anser inte andra undantag från huvudregeln än de nyss
refererade bestämmelserna till förmån för markägaren vara motiverade och
avstyrker alltså det angivna yrkandet i motion 1984/85:2877 (c).

Minerallagskommittén var, som inledningsvis har sagts, ålagd att särskilt
beakta kommunernas försörjnings- och planeringsbehov. Kommittén ansåg
att kommunerna borde få bättre möjligheter än hittills att tillgodose behovet
av torv för sin energiförsörjning. I detta syfte föreslog den en regel om
kommunalt företräde att erhålla koncession för torvutvinning. Kommunen -eller av flera kommuner den inom vilken marken är belägen - skulle vid
konkurrens om koncession komma i fråga framför andra sökande. En
förutsättning skulle då vara att kommunen kunde göra sannolikt att den inom
överblickbar tid behövde torven från det aktuella området. Med kommun
skulle likställas ett bolag där kommunen har ett bestämmande inflytande.

Enligt minerallagen skall koncession ges åt den sökande som är bäst
lämpad från allmän synpunkt. I propositionen upplyses om att ca 70 % av
hittills beviljade koncessioner ligger hos kommunala intressenter. En slutsats
härav blir att de gällande reglerna knappast kan sägas ha verkat hindrande
för de kommuner som har velat bygga upp resurser för torvutvinning. Går
man ifrån den nuvarande principen finns det risk för att intresset för
torvutvinning hos statliga och privata företag avtar, sägs det i propositionen.
1** Riksdagen 1984/85.17sami. Nr27

NU 1984/85:27

12

Mot denna bakgrund har regeringen inte anslutit sig till kommitténs förslag
om kommunalt företräde.

Detta förslag får däremot stöd i motion 1984/85:2865 (vpk). Många
kommuner har redan förlorat rätten till utvinning av torvfyndigheter inom
sina egna gränser genom att koncessioner har beviljats torvutvinningsföretag
som kommer utifrån, säger motionärerna. Det är, menar de, inte i samhällets
intresse att t. ex. en glesbygdskommun i Norrlands inland går miste om en
koncession därför att ett stort privat bolag anses bättre lämpat att exploatera
fyndigheten.

Regeringens argument för den nuvarande ordningen är enligt utskottets
mening bärande. Utskottet avstyrker alltså motionärernas yrkande om
kommunalt företräde vid koncessionsprövningen.

I en torvmosse kan finnas låghumifierad torv som måste skaffas undan för
att bränntorven skall bli åtkomlig. Sådan torv är principiellt markägarens
egendom. Enligt 31 § andra stycket minerallagen resp. 23 § tredje stycket i
den föreslagna lagen om vissa torvfyndigheter får emellertid koncessionshavaren
tillgodogöra sig även annan bearbetad torv än bränntorv om inte
makrägaren inom sex månader efter tillsägelse hämtar den och ersätter
nedlagda kostnader. Kan man inte komma överens om ersättningen prövas
saken av fastighetsdomstolen.

Dessa regler om ersättning för bearbetad låghumifierad torv är helt
otillfredsställande, hävdas det i motion 1984/85:2877 (c). De borde ändras så
att markägarens inlösningsskyldighet avser det lägsta värdet av exploatörens
nedlagda kostnader, som definieras av hans merkostnader för brytning av
låghumifierad torv och torvens marknadsvärde. Markägaren borde också,
anser motionärerna, få tillfälle att påverka exploatörens brytningskostnader
så att en kommersiellt säljbar produkt framställs. Dessa synpunkter överensstämmer
med vad Lantbrukarnas riksförbund (LRF) har anfört i ämnet i sitt
remissyttrande över minerallagskommitténs betänkande.

Utskottet finner det inte styrkt att de farhågor som ligger bakom LRF:s
och motionärernas önskemål på denna punkt är befogade. Först om den
angivna tidsfristen har överskridits och parterna då inte har kunnat enas blir
det fastighetsdomstolen som får pröva saken. Detta torde inte inträffa ofta.
Några konkreta fall då markägaren blivit missgynnad har inte åberopats.
Eftersom exploatören alltid måste räkna med att han själv kan få överta den
låghumifierade torven bör det ligga i hans eget intresse att den bearbetas på
sådant sätt att den blir säljbar. Utskottet avstyrker motionsyrkandet och
utgår därvid från att markägarna som grupp fortsättningsvis bevakar frågan.

Bestämmelser om intrångsersättning och annan ersättning för skada finns i
27 § minerallagen resp. 27 § förslaget till lag om vissa torvfyndigheter.
Ägaren till mark som tas i anspråk för bearbetning av torv eller därmed
sammanhängande verksamhet är berättigad att få sådan ersättning av
koncessionshavaren. Beträffande ersättningen hänvisas i dessa bestämmel -

NU 1984/85:27

13

ser till 4 kap. expropriationslagen (1972:719) i tillämpliga delar. Huvudregeln
är där att intrångsersättning skall betalas med det belopp som motsvarar
den uppkomna minskningen av fastighetens marknadsvärde och att även
annan skada för markägaren skall ersättas.

Expropriationslagens bestämmelser ger otillfredsställande resultat, heter
det i motion 1984/85:2877 (c). Motionärerna pekar på att många markägare
har gjort betydande investeringar i form av dikningar, skogsplanteringar osv.
på myrmarker och på så sätt åstadkommit produktiva ungskogar som snart
kan börja ge gagnvirke. De ersättningsbelopp som kan fastställas enligt
expropriationslagen kommer enligt motionärernas bedömning många gånger
att ligga betydligt under kostnaderna för de investeringar som har gjorts.
Det vore, menar de, rimligt att som ersättningsgrund ha det högsta värdet av
antingen gjorda investeringar jämte ränta eller förräntningsvärdet av det
anlagda skogsbeståndet.

Frågor om intrångsersättning etc. torde i allmänhet göras upp mellan
parterna utan domstols medverkan. I den mån så inte kan ske är det enligt
utskottets mening rimligt att expropriationslagen blir tillämplig såsom i
andra, motsvarande fall. Som framgår av vad nyss sagts innebär detta i
princip att markägaren får full ersättning för den skada han lider. Utskottet
anser inte att riksdagen nu har grund för att besluta om en sådan lagändring
på denna punkt som begärs av motionärerna. Följaktligen avstyrker
utskottet det nu berörda yrkandet i motion 1984/85:2877 (c).

Regeringens förslag till lag om vissa torvfyndigheter innehåller i 28 § en
bestämmelse om ersättning vid inlösen av mark. Om det uppstår synnerligt
men för en fastighet eller del därav till följd av att mark tas i anspråk skall
koncessionshavaren, ifall ägaren begär det, lösa det område som lider sådant
men. I minerallagen finns inte någon motsvarande bestämmelse. Minerallagskommittén
har föreslagit en slik regel med hänsyn särskilt till de följder
som bearbetning av torvfyndigheter kan få för jordbruks- och skogsbruksfastigheter.

Bestämmelsen om inlösensskyldighet är emellertid inte till fyllest, sägs det
i motion 1984/85:2877 (c). Vid koncessionsprövningen bör man beakta den
pågående markanvändningen och normalt inte lämna tillstånd där denna i
hög grad kommer att skadas genom torvbrytning, anför motionärerna. Om
koncession för torvtäkt ändå beviljas borde exploatören vara skyldig att,
eventuellt med samhällets stöd, överlämna kompensationsmark så att
fastigheten kan fortbestå.

Utskottet noterar först att den bestämmelse som motionärerna kritiserar
innebär en förbättring för markägarna jämfört med vad som nu gäller. Det
normala vid inlösen är givetvis att ägaren får ersättning i pengar. Ingenting
hindrar emellertid att ersättningen helt eller delvis lämnas i form av ett
kompenserande markområde. Det krävs då att parterna är överens om detta.
Utskottet finner det inte realistiskt att det skulle gå att åstadkomma en

NU 1984/85:27

14

bestämmelse som ger markägaren rätt att i förekommande fall få kompensationsmark.
Med det sagda avstyrker utskottet motion 1984/85:2877 (c) i här
avsedd del.

Ett annat spörsmål i sammanhanget gäller ersättning till markägaren för
utvunnen bränntorv.

Genom den nya gruvlag (1974:342) som trädde i kraft år 1974 slopades
markägarens rätt till s. k. jordägaravgäld vid brytning av inmutningsbara
mineral. I konsekvens härmed intogs inga regler om avgift till markägaren i
minerallagen, som tillkom samma år och trädde i kraft vid 1975 års början.
Regeringens linje härvidlag, som godkändes av riksdagen, innebar en
avvikelse från det kommittéförslag som låg till grund för minerallagen. Den
nya ordningen kom att gälla även torv för energiändamål, som vid detta
tillfälle fördes in under koncessionslagstiftningen. På borgerligt håll var man i
det hänseendet kritisk mot lagförslaget (NU 1974:59 res. 4, 5). Moderata
samlingspartiet ville att jordägaravgäld skulle föreskrivas i fråga om alla
grupper av mineraliska ämnen som omfattades av den nya lagen. Centerpartiet
och folkpartiet ställde ett sådant krav endast beträffande leror och torv. I
båda fallen föreslog man att avgälden skulle - beträffande varje ifrågakommande
fyndighetsgrupp enligt 1 § minerallagen - motsvara en procent av de
utvunna mineraliska ämnenas värde, dock högst 20 000 kr. per år och längst
under 20 år.

Riksdagens här angivna beslut väckte bland markägarna en stark opinion
mot att bränntorvens värde fråntogs dem utan ersättning, sägs det i motion
1984/85:2877 (c). Motionärerna hävdar att minerallagen har blivit betraktad
som konfiskatorisk och att detta har lett till ett motstånd mot torvexploatering
som hämmar en önskvärd utveckling. De uppger vidare att många
torvbrytningsföretag i frivilliga civilrättsliga avtal erbjuder markägarna viss
ersättning för bränntorvsvärdet, i regel mellan 5 000 kr. och 10 000 kr. per ha
effektiv täktyta. Detta skulle motsvara cirka tio gånger taxeringsvärdet för
skoglösa myrar och därmed i stort sett värdet av produktiv skogsmark jämte
växande skog vid försäljning av skogsfastigheter. Motionärerna vill att
riksdagen med hänvisning till dessa uppgifter skall begära att regeringen
kompletterar sitt lagförslag med regler som innebär att markägaren vid
koncession får viss ersättning för energitorvsvärdet.

De nuvarande reglerna beträffande brytning av torv för energiändamål har
gällt i drygt tio år. Det finns enligt utskottets mening inte skäl att nu införa en
skyldighet för koncessionshavarna att erlägga avgift till markägaren. Utskottet
vill påpeka att naturvårdshänsyn och liknande kan bli avgörande för om
en viss torvfyndighet får exploateras eller inte. En regel om avgift till
markägaren skulle medföra att ägarna till skyddsvärda myrmarker kan hävda
att bevarandebesluten berövar dem intäkter som de ansett sig kunna räkna
med. Det bör också tilläggas att ett markområde i vissa fall torde kunna få
ökat värde som följd av de åtgärder som innefattas i torvutvinningen.
Utskottet avstyrker sålunda det aktuella motionsyrkandet.

NU 1984/85:27

15

Ansvar för efterbehandling av mark där torv har brutits är en annan fråga
som tas upp i samma motion. Såväl från naturvårdssynpunkt som för
markägaren är det viktigt att marken återställs på ett acceptabelt sätt i
enlighet med vad som anges i täktplanen, säger motionärerna och tillägger:
”Om en exploatör kommer på obestånd och ställda ekonomiska säkerheter
inte räcker är det inte rimligt att som i dag markägaren skall stå ansvarig för
dylika brister.”

Motionärerna torde här avse vissa möjliga konsekvenser av bestämmelser
(37 § 4, 39 §, 39 a §) i naturvårdslagen (1964:822), vilka efter ett beslut om
lagändring trädde i kraft den 1 juli 1983 (prop. 1981/82:220 s. 22 f., 30 {.,
JoU 1982/83:4; SFS 1982:1097). Ett föreläggande om rättelse, t. ex. när ett
villkor som är förenat med tillstånd till täkt har åsidosatts, behöver inte alltid
riktas mot gärningsmannen, dvs. exploatören, utan kan, om denne har givit
upp verksamheten, komma att riktas mot markägaren, förutsatt att detta inte
är oskäligt. Enligt 18 § naturvårdslagen skall länsstyrelsen förena täkttillstånd
med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka företagets
menliga inverkan på naturmiljön. Tillståndet skall också, om inte särskilda
skäl föranleder annat, för sin giltighet göras beroende av att det ställs
säkerhet för de föreskrivna villkoren. Länsstyrelsen får, om sådan säkerhet
visar sig otillräcklig, föreskriva att tillståndet skall gälla endast om ytterligare
säkerhet ställs.

Av det sagda framgår att det av motionärerna påtalade problemet - att
exploatörens förpliktelser i vissa fall kan övergå på markägaren - är
oberoende av om exploateringen har skett till följd av koncession eller enligt
avtal med markägaren.

Det framgår emellertid också att risken för att den av motionärerna
befarade situationen skall uppstå är mycket ringa. Det förutsätter dels att
länsstyrelsen har försummat att begära tillräckliga, eventuellt kompletterande,
säkerheter, dels att anläggningen har övergått från exploatören till
markägaren, dels att det inte är oskäligt att ansvaret utkrävs av markägaren.
Det bör kunna förutsättas att länsstyrelserna gör noggranna säkerhetsbedömningar
och bevakar de ställda säkerheternas värde. Utskottet anser inte
att riksdagen har anledning att ta något initiativ i saken och avstyrker alltså
motion 1984/85:2877 (c) i nu berörd del.

Till sist tar utskottet upp motion 1984/85:1430 (m). I denna, som väcktes
under allmänna motionstiden, begärs att riksdagen skall som sin mening ge
regeringen till känna att ansökningar om tillstånd till torvbrytning skall inte
endast bedömas enligt ”mineralvårdslagen” utan även bli föremål för
prövning enligt miljöskyddslagen. Det är oklart om motionären med det
citerade uttrycket avser minerallagen eller naturvårdslagen. För närvarande
krävs för brytning av torv för energiändamål i regel tillstånd enligt båda dessa
lagar.

I motionen uttalas bl. a. farhågor för att en ohämmad torvbrytning skall

Rättelse: S. 16 andra raden nerifrån Står: 1984/85:2958 Rättat till: 1984/85:2058. S. 21
rad 3 Står: s. 8 med "Motiveringen för”... Rättat till: s. 9 med "Sin
begäran”... Rad 5 Utgår.

NU 1984/85:27

16

leda till en allmän försurning av vattendragen. Motionären anför också att
vissa myrar innehåller uran.

Miljöskyddslagen (1969:387) innehåller bestämmelser till skydd mot
vattenförorening, luftförorening, buller och andra störningar. Lagen är
tillämplig på bl. a. sådan användning av mark som kan medföra förorening av
vattendrag, sjö eller annat vattenområde. Verksamhet som omfattas av lagen
kallas miljöfarlig verksamhet. I fråga om sådan verksamhet har regeringen
fått vittgående befogenheter att föreskriva krav på tillstånd eller anmälan.
Bestämmelser härom finns i miljöskyddsförordningen (1981:574). Torvtäkt
är inte tillstånds- eller anmälningspliktig enligt miljöskyddsförordningen.

Utskottet vill med anledning av motionen fästa uppmärksamheten på vad
som i propositionen (s. 329) sägs om naturvårdsprövningen när det gäller
tillstånd till täkt av torv för energiändamål. Denna prövning sker alltså nu
enligt naturvårdslagen och skall enligt den av regeringen föreslagna lagen ske
inom ramen för koncessionsprövningen med tillämpning av de principer som
kommer till uttryck i naturvårdslagen. Naturvårdslagens bestämmelser om
skydd för naturmiljön vilar, framhålls det, på grundsatsen att varje exploaterande
verksamhet skall undvika onödig skada. Mot bakgrund härav skall det
även i framtiden vara möjligt när det behövs att långtgående föreskrifter
utfärdas till skydd för naturmiljön. I skyddet för naturmiljön ingår, påpekas
det, även bl. a. hänsynen till yt- eller grundvattentillgångar och hydrologiska
förhållanden i övrigt. Vidare erinrar föredraganden om vad som i vissa
tidigare sammanhang har sagts om vikten av att torvens innehåll av svavel
och andra föroreningar beaktas redan vid brytningen.

Mot bakgrund av vad här anförts finner utskottet att motion 1984/85:1430
(m) inte ger anledning till någon åtgärd från riksdagens sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande regeringens förslag

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:2874 yrkandena 3-7

och motion 1984/85:2877 yrkande 4 antar de i proposition 1984/

85:120 framlagda förslagen till

a) lag om vissa torvfyndigheter,

b) lag om ändring i lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter,

c) lag om ändring i gruvlagen (1974:342),

d) lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),

e) lag om ändring i vattenlagen (1983:291),

2. beträffande allmänna riktlinjer för en senare lagstiftning om torvfyndigheter att

riksdagen

a) avslår motion 1984/85:2058 och motion 1984/85:2874 yrkandena

1 och 2,

NU 1984/85:27

17

b) avslår motion 1984/85:2865 yrkande 8 i vad avser särskild
prövning enligt naturvårdslagen,

3. beträffande undersökningskoncession

att riksdagen avslår motion 1984/85:2865 yrkande 8 i ifrågavarande
del,

4. beträffande undantag från koncessionskrav för mindre fyndigheter
att riksdagen avslår motion 1984/85:2877 yrkande 5,

5. beträffande kommunalt företräde att erhålla koncession

att riksdagen avslår motion 1984/85:2865 yrkande 8 i ifrågavarande
del,

6. beträffande ersättning för bearbetad läghumifierad torv
att riksdagen avslår motion 1984/85:2877 yrkande 2,

7. beträffande intrångsersättning och annan ersättning för skada
att riksdagen avslår motion 1984/85:2877 yrkande 1,

8. beträffande ersättning vid inlösen av mark

att riksdagen avslår motion 1984/85:2877 yrkande 6 i ifrågavarande
del,

9. beträffande ersättning till markägaren för utvunnen bränntorv
att riksdagen avslår motion 1984/85:2877 yrkande 3,

10. beträffande ansvar för efterbehandling

att riksdagen avslår motion 1984/85:2877 yrkande 6 i ifrågavarande
del,

11. beträffande prövning enligt miljöskyddslagen
att riksdagen avslår motion 1984/85:1430.

Stockholm den 21 maj 1985

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Tage Sundkvist (c), Staffan Burenstam
Linder (m), Rune Jonsson (s), Sten Svensson (m), Wivi-Anne Radesjö (s),
Karl-Erik Häll (s), Birgitta Johansson (s), Per-Richard Molén (m), Sivert
Andersson (s), Lars Ahlström (m), Per-Ola Eriksson (c), Lars Andersson
(s), Hugo Bergdahl (fp) och Oswald Söderqvist (vpk).

Rättelse: S. 17 p 5 andra raden Står: yrkande 1 Rättat till: yrkande 8. S. 18, mittstycket

rad 6 Står: behandlas under 3,4 och 6. Rättat till: behandlas under

2, 3 och 5. S. 19, p 3 rad 8 Står: torvfyndigheten Rättat till: torvfyndigheter.

S. 20, p 4 rad 3 Står: börjar på s. 8 med ”Motiveringen för” Rättat

till: börjar på s. 9 med "En generell” Rad 5 Utgår.

NU 1984/85:27

18

Reservationer

1. Regeringens lagförslag (morn. 1)

Tage Sundkvist (c), Staffan Burenstam Linder (m), Sten Svensson (m),
Per-Richard Molén (m), Lars Ahlström (m) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 7 med ”Syftet med”
och slutar på s. 8 med ”nya lagen” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner att regeringens förslag inte i sin nuvarande utformning
kan ligga till grund för ett lagstiftningsbeslut av riksdagen utan kräver en
grundlig omarbetning enligt nya riktlinjer. Såsom från skilda utgångspunkter
har begärts från moderata samlingspartiets, centerpartiets och vänsterpartiet
kommunisternas sida bör riksdagen därför avslå de nu aktuella lagförslagen i
proposition 1984/85:120. Därmed tillgodoses yrkandena i motion 1984/
85:2874 (m) om att så skall ske. Vidare kommer det yrkande i motion
1984/85:2877 (c) som syftar till en ändring i den föreslagna nya lagens 12 § —
om vissa rättigheter för staten i samband med koncession - att förlora sin
aktualitet.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande regeringens lagförslag
att riksdagen

a) med bifall till motion 1984/85:2874 yrkandena 3-7 avslår proposition
1984/85:120 momenten 1-5 och motion 1984/85:2865
yrkande 8 såvitt motionen inte i denna del behandlas under 2, 3,
och 5,

b) finner motion 1984/85:2877 yrkande 4 icke föranleda någon
åtgärd.

2. Regeringens lagförslag (mom. 1)

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 7 med ”Syftet med”
och slutar på s. 8 med ”nya lagen” bort ha följande lydelse:

Det är angeläget att en särskild lag om torvfyndigheter kommer till stånd.
Den bör vara utformad i enlighet med de principer som anges i motion
1984/85:2865 (vpk). Regeringens förslag i proposition 1984/85:120 är då, som
framgår av det föregående, av tekniska skäl inte lämpat som underlag för ett
lagstiftningsbeslut av riksdagen. Riksdagen bör följaktligen nu avslå lagförslagen
i propositionen. Yrkandena i motion 1984/85:2874 (m) om att så skall
ske blir därmed formellt sett tillgodosedda. Vidare kommer det yrkande i
motion 1984/85:2877 (c) som syftar till en ändring i den föreslagna nya lagens
12 § - om vissa rättigheter för staten i samband med koncession - att förlora

NU 1984/85:27

19

sin aktualitet. Sina skäl för den inriktning av lagen som motion 1984/85:2865
(vpk) syftar till utvecklar utskottet i det följande.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande regeringens lagförslag
(= reservation 1).

3. Allmänna riktlinjer för en senare lagstiftning om torvfyndigheter

(mom. 2)

Staffan Burenstam Linder, Sten Svensson, Per-Richard Molén och Lars
Ahlström (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 8 med ”Motiveringen
för” och slutar på s. 10 med ”det följande” bort ha följande lydelse:

Motiveringen i motionerna 1984/85:2058 och 1984/85:2074 för moderata
samlingspartiets linje i frågan har refererats tidigare (s. 5). Utskottet delar
motionärernas uppfattning att koncessionssystemets tillämpning på torvfyndigheter
utgör ett omotiverat intrång i den enskilda äganderätten och kan ge
upphov till besvärande konflikter mellan olika intressenter. De energipolitiska
mål som påstås tala för koncessionssystemet kan lika väl tillgodoses utan
detta, med tillämpning av vanliga marknadsekonomiska principer. Från
naturvårdssynpunkt är det snarast en fördel att 18 § naturvårdslagen förblir
direkt tillämplig på torvutvinningsprojekt. Utskottet finner det angeläget att
regeringen, såsom begärs i motion 1984/85:2874 (m), hösten 1985 förelägger
riksdagen förslag till lagändringar - med erforderliga övergångsbestämmelser
- som innebär att koncessionssystemet slopas vid utgången av detta år
såvitt gäller torv för energiändamål. Därmed blir också syftet med motion
1984/85:2958 (m) tillgodosett.

Den linje som utskottet här förordar innebär att önskemålet i motion
1984/85:2865 (vpk) om bibehållen särskild prövning av torvtäktsärenden
enligt 18 § naturvårdslagen kommer att bli uppfyllt. Motionärernas uppfattning
i huvudfrågan, om fortsatt tillämpning av koncessionssystemet, har
utskottet med det redan sagda tagit avstånd från.

Till vad som i övrigt föreslås i de motioner som är aktuella i ärendet
återkommer utskottet i det följande. I anslutning till det redan berörda
yrkandet i motion 1984/85:2877 (c) beträffande den föreslagna nya lagens
12 § bör här noteras att det står i god överensstämmelse med den grundsyn
som utskottet nyss har givit uttryck åt.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande allmänna riktlinjer för en senare lagstiftning om torvfyndigheter att

riksdagen

a) med anledning av motion 1984/85:2058 och motion 1984/85:2874

NU 1984/85:27

20

momenten 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

b) (=utskottet).

4. Allmänna riktlinjer för en senare lagstiftning om torvfyndigheter (mom. 2)

Tage Sundkvist (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med ”En generell”
och slutar på s. 10 med ”det följande” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser således att koncessionssystemet i huvudsak bör bibehållas
när det gäller utvinning av torv för energiändamål. Det förslag i motsatt
riktning som framförs i motionerna 1984/85:2058 (m) och 1984/85:2874 (m)
ställer sig utskottet följaktligen avvisande till. De nuvarande reglerna - som
enligt regeringens lagförslag skulle förbli i stort sett oförändrade - bör
emellertid modifieras på väsentliga punkter i enlighet med vad som förordas i
motion 1984/85:2877 (c), allt i syfte att markägarnas berättigade intressen
skall bli bättre tillgodosedda. I detta sammanhang vill utskottet särskilt peka
på önskemålen om att vissa mindre torvtäkter skall undantas från koncessionskrav
och om att markägarna skall få bättre ersättning för uppoffringar
av olika slag. En stötande föreskrift såväl i minerallagen (10 § tredje stycket)
som i regeringens förslag till lag om vissa torvfyndigheter (12 § andra stycket)
ger staten möjlighet att genom koncessionsvillkor tillförsäkra sig rätt att delta
i den genom koncessionen medgivna verksamheten eller att kräva avgift eller
produktionsandel av koncessionshavaren. Någon sådan föreskrift får inte
ingå i den nya torvlagstiftning som utskottet önskar få till stånd.

Sin begäran (= utskottet) angiven del.

Till övriga här aktuella önskemål i denna motion och till de nyss antydda
yrkandena i motion 1984/85:2877 (c) återkommer utskottet i det följande.
Sammanfattningsvis förordar utskottet en torvlagstiftning som tillgodoser
samtliga yrkanden i den sistnämnda motionen och i övrigt är utformad enligt
regeringens förslag i proposition 1984/85:120.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande allmänna riktlinjer för en senare lagstiftning om torvfyndigheteratt

riksdagen

a) (= utskottet),

b) (= utskottet),

c) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1984/85:27

21

5. Allmänna riktlinjer för en senare lagstiftning om torvfyndigheter (mom. 2)

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med ”Sin
begäran” och slutar på s. 10 med ”det följande” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill tillägga att staten i samtliga fall då torvfyndigheter exploateras
av andra intressenter än samhälleliga bör utnyttja sin möjlighet (10 §
tredje stycket minerallagen, 12 § andra stycket förslaget till lag om vissa
torvfyndigheter) att kräva att få delta i verksamheten eller att få avgift eller
produktionsandel av koncessionshavaren. Centerpartiets yrkande att denna
möjlighet skall avskaffas tar utskottet sålunda bestämt avstånd ifrån. Målet
för mineralpolitiken - och sålunda också för politiken på torvområdet - bör
vara att alla mineralfyndigheter skall komma i samhällets ägo och att
samhället skall bestämma över alla resurser för energiförsörjningen.

Sin begäran (= utskottet) i kläm”.

Utskottet vill kraftigt understryka denna synpunkt. En direkt sammankoppling
mellan den mineralpolitiskt och energipolitiskt motiverade koncessionsprövningen
och den prövning som görs från naturvårdssynpunkt kan
inte undgå att försvaga naturvårdselementet och väcker därför allvarliga
betänkligheter.

Regeringen bör med det snaraste lägga fram ett nytt förslag till lag om
torvfyndigheter som innebär att kravet på särskild prövning enligt naturvårdslagen
bibehålls och som även i övrigt tillgodoser de krav på lagens
utformning som anges i motion 1984/85:2865 (vpk). Till dessa krav och till
vad som i övrigt föreslås i de motioner som är aktuella i ärendet återkommer
utskottet i det följande.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande allmänna riktlinjer för en senare lagstiftning om torvfyndigheteratt

riksdagen

a) (= utskottet),

b) med anledning av motion 1984/85:2865 yrkande 8 i ifrågavarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
beträffande särskild prövning enligt naturvårdslagen.

6. Undersökningskoncession (mom. 3)

Staffan Burenstam Linder, Sten Svensson, Per-Richard Molén och Lars
Ahlström (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar
med ”Argumenten för” och slutar med ”institutet undersökningskoncession”
bort ha följande lydelse:

NU 1984/85:27

22

Sorn tidigare har utvecklats bör koncessionssystemet på torvområdet
slopas helt. Motionsyrkandet, sorn utgår från andra förutsättningar, bör i
denna del avslås av riksdagen.

7. Undersökningskoncession (mom. 3)

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Argumenten
för” och slutar med ”institutet undersökningskoncession” bort ha
följande lydelse:

De argument som i motion 1984/85:2865 (vpk) framförs mot systemet med
särskild undersökningskoncession har enligt utskottets mening stor tyngd.
Statsmakterna står vid en revision av torvlagstiftningen inför ett viktigt
vägval. Skall kapitalstarka torvutvinningsföretag genom strategiskt insatta
undersökningar kunna skaffa sig företrädesrätt till en mycket betydande del
av torvtillgångarna eller skall även andra, exempelvis finansiellt svaga
glesbygdskommuner, få möjlighet att hävda sina intressen? Utskottet anser
att det förslag till ny torvlagstiftning som skall föreläggas riksdagen inte bör
innefatta institutet undersökningskoncession.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande undersökningskoncession
att riksdagen med anledning av motion 1984/85:2865 yrkande 8 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

8. Undantag från koncessionskrav för mindre fyndigheter (mom. 4)

Staffan Burenstam Linder, Sten Svensson, Per-Richard Molén och Lars
Ahlström (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar
med ”Utskottet anser” och slutar med ”motion 1984/85:2877 (c)” bort ha
följande lydelse:

Utskottet ansluter sig i princip till förslaget i motion 1984/85:2877 (c) att
småskalig torvutvinning skall undantas från krav på koncession. Enligt den
uppfattning som utskottet redan har givit uttryck åt bör emellertid koncessionssystemet
för torvens del slopas helt. Något beslut i enlighet med det nu
aktuella motionsyrkandet finner utskottet inte motiverat.

9. Undantag från koncessionskrav för mindre fyndigheter (mom. 4)

Tage Sundkvist (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”motion 1984/85:2877 (c)” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1984/85:2877 (c) om

NU 1984/85:27

23

undantag för mindre fyndigheter. Att lagstiftningen innehåller vissa särskilda
regler till förmån för markägarna innebär inte att småskalig torvbrytning i
skälig utsträckning har blivit befriad från koncessionstvång. Genom den av
regeringen föreslagna bestämmelsen att även markägaren skall behöva
bearbetningskoncession om han vill bryta torv annat än för husbehov
minskas för övrigt antalet undantagsfall väsentligt. Inga vägande invändningar
synes kunna riktas mot en regel enligt vilken koncessionssystemet
tillämpas endast i fråga om fyndigheter med en yta av mer än 25 ha. Det nya
förslaget till lag om vissa torvfyndigheter bör enligt utskottets mening
innefatta en sådan regel.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande undanlag från koncessionskrav för mindre fyndigheter
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2877 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Kommunalt företräde att erhålla koncession (mom. 5)

Staffan Burenstam Linder, Sten Svensson, Per-Richard Molén och Lars
Ahlström (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar
med ”Regeringens argument" och slutar med ”vid koncessionsprövningen”
bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående krävt att koncessionssystemet på torvområdet
skall avskaffas. Utifrån sin grundsyn avvisar utskottet också, för den
händelse detta system skulle bibehållas, med bestämdhet tanken på ett
sådant kommunalt företräde som förespråkas i motion 1984/85:2865 (vpk).

11. Kommunalt företräde att erhålla koncession (mom. 5)

Oswald Söderqvist (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med
"Regeringens argument” och slutar med ”vid koncessionsprövningen” bort
ha följande lydelse:

Utskottet finner det anmärkningsvärt att regeringen har avvisat det
välmotiverade förslag om kommunalt företräde som minerallagskommittén
trogen sina direktiv har lagt fram. Med instämmande i vad som anförs i
motion 1984/85:2865 (vpk) anser utskottet att regeringen snarast bör bereda
riksdagen tillfälle att komplettera lagen om vissa torvfyndigheter med en
bestämmelse som tillgodoser kommunernas berättigade intresse av att inte få
stå tillbaka för andra koncessionssökande.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande kommunalt företräde att erhålla koncession

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:2865 yrkande 8 i

NU 1984/85:27

24

ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

12. Ersättning för bearbetad låghumifierad torv (mom. 6)

Staffan Burenstam Linder, Sten Svensson, Per-Richard Molén och Lars
Ahlström (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar
med ”Utskottet finner" och slutar med ”bevakar frågan" bort ha följande
lydelse:

Det problem som har föranlett det berörda yrkandet i motion 1984/85:2877
(c) bestyrker ytterligare koncessionssystemets nackdelar. Om detta system
slopas kommer de avsedda förhållandena normalt att bli reglerade i ett
civilrättsligt avtal mellan markägaren och exploatören på sådant sätt att dels
utrymmet för tvister mellan parterna blir minimalt, dels bättre grund än nu
kommer att finnas för en domstolsprövning i exceptionella fall. I enlighet
med sin uppfattning att koncessionssystemet bör avvecklas avstyrker utskottet
det nu aktuella motionsyrkandet.

13. Ersättning för bearbetad låghumifierad torv (mom. 6)

Tage Sundkvist (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Utskottet
finner” och slutar med "bevakar frågan” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner att det berörda yrkandet i motion 1984/85:2877 (c) tar
sikte på en uppenbar svaghet hos såväl de nuvarande som de föreslagna nya
bestämmelserna. Det är angeläget att riksdagen så snart som möjligt får
tillfälle att genom en lagändring på denna punkt skapa en mera rimlig
ordning, vilken inte såsom den nu gällande försätter markägaren i underläge
gentemot exploatören.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. beträffande ersättning för bearbetad låghumifierad torv

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2877 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

14. Intrångsersättning och annan ersättning för skada (mom. 7)

Staffan Burenstam Linder, Sten Svensson, Per-Richard Molén och Lars
Ahlström (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar
med "Frågor om" och slutar med "1984/85:2877 (c)” bort ha följande
lydelse:

Även i detta fall försvinner problemet om koncessionssystemet slopas på
torvområdet. Markägaren får då själv ställa villkor för den som vill
exploatera hans torvfyndigheter, varpå uppgörelsen parterna emellan regie -

NU 1984/85:27

25

ras i avtal. Vid en eventuell senare tvist mellan parterna blir det grunderna
för avtalet som skall prövas, och någon tillämpning av expropriationslagen
blir inte aktuell. Också det nu behandlade motionsyrkandet avstyrker
utskottet av förut åberopade principiella skäl.

15. Intrångsersättning och annan ersättning för skada (mom. 7)

Tage Sundkvist (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "Frågor om"
och slutar med ”1984/85:2877 (c)” bort ha följande lydelse:

Även detta yrkande i motion 1984/85:2877 (c) ger riksdagen anledning att
hos regeringen begära förslag till en lagändring som tillgodoser motionärernas
krav. Det är uppenbarligen oskäligt att en markägare genom tvingande
myndighetsbeslut skall kunna utan full kompensation berövas avkastningen
av investeringar, ofta av värde också för samhället, som han har gjort på sina
myrmarker.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. beträffande intrångsersättning och annan ersättning för skada
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2877 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

16. Ersättning vid inlösen av mark (mom. 8)

Staffan Burenstam Linder, Sten Svensson, Per-Richard Molén och Lars
Ahlström (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 13
med "Utskottet noterar" och slutar på s. 14 med "avsedd del" bort ha
följande lydelse:

Utskottet noterar först att den bestämmelse som motionärerna kritiserar
innebär en förbättring för markägarna jämfört med vad som nu gäller.
Motionärernas missnöje med den föreslagna bestämmelsen ter sig emellertid
befogat. Detta förhållande visar ånyo på svagheten hos det koncessionssystem
som motionärerna är beredda att i det väsentliga låta bli kvar. Utskottet
har från sin utgångspunkt inte anledning att tillstyrka någon sådan framställning
till regeringen som motion 1984/85:2877 (c) i här avsedd del syftar till.

17. Ersättning vid inlösen av mark (mom. 8)

Tage Sundkvist (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 13 med "Utskottet
noterar" och slutar på s. 14 med "avsedd del" bort ha följande lydelse:

Utskottet noterar först att den bestämmelse som det nu är fråga om
innebär en förbättring för markägarna jämfört med vad som nu gäller. Detta
är tacknämligt. Såsom motionärerna utvecklar tillfredsställer den nya regeln

NU 1984/85:27

26

dock inte vad som bör vara syftet med den. Det är angeläget att det skapas
förutsättningar för att en kompenserande marköverlåtelse från koncessionshavarens
sida skall kunna, i sådana fall som motionärerna tänker på, ställas
upp som villkor för att koncession skall medges.

dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. beträffande ersättning vid inlösen av mark

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2877 yrkande 6 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

18. Ersättning till markägaren för utvunnen bränntorv (mom. 9)

Staffan Burenstam Linder, Sten Svensson, Per-Richard Molén och Lars
Ahlström (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar
med "De nuvarande" och slutar med "aktuella motionsyrkandet” bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser liksom motionärerna att den som exploaterar en torvfyndighet
bör var förpliktad att betala viss ersättning till markägaren för den
utvunna torven. Frågan bör emellertid inte, såsom motionärerna föreslår,
lösas genom komplettering av den nu föreslagna lagen om vissa torvfyndigheter
utan genom att koncessionssystemet slopas när det gäller torv. Utskottet
avstyrker följaktligen det nu aktuella yrkandet i motion 1984/85:2877 (c).

19. Ersättning till markägaren för utvunnen bränntorv (mom. 9)

Tage Sundkvist (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med "De
nuvarande” och slutar med "aktuella motionsyrkandet" bort ha följande
lydelse:

Utskottet instämmer i vad som i motion 1984/85:2877 (c) anförs om
ersättning till markägaren för utvunnen bränntorv. Regeringen bör, som
påyrkas i motionen, föreslå riksdagen lagbestämmelser enligt vilka koncessionshavaren
blir förpliktad att erlägga avgift till markägaren.

dels att utskottet under 10 bort hemställa

9. beträffande ersättning till markägaren för utvunnen bränntorv
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2877 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1984/85:27

27

20. Ansvar för efterbehandling (morn. 10)

Tage Sundkvist (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Det
framgår” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner att motionärerna har påtalat ett viktigt problem som bör
lösas genom erforderliga lagändringar. Dessa skall gå ut på att markägaren
under inga omständigheter kan bli ansvarig för de brister i efterbehandlingen
av en torvtäkt som en exploatör kan göra sig skyldig till. Riksdagen bör med
anledning av den nu berörda delen av motion 1984/85:2877 (c) göra ett
uttalande till regeringen av här angiven innebörd.

dels att utskottet under 10 bort hemställa

10. beträffande ansvar för efterbehandling

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2877 yrkande 6 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

NU 1984/85:27

Lagförslag 1 i proposition 1984/85:120

28

Bilaga

Förslag till

Lag om vissa torvfyndigheter

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § För undersökning och bearbetning av fyndigheter av torv för att
utvinna energi fordras särskilt tillstånd (koncession), om inte annat följer
av 3 §.

2 § Koncession skall avse antingen undersökning (undersökningskoncession)
eller bearbetning (bearbetningskoncession).

3 § Fastighetsägaren har rätt att företa undersökning utan koncession,
om inte koncession har meddelats någon annan. Denna rätt får överlåtas.

Fastighetsägaren får också utan koncession tillgodogöra sid torv för att
utvinna energi för husbehov, om inte någon annan har beviljats bearbetningskoncession
för fyndigheten.

4 § Undersökningskoncession kan förenas med rätt för innehavaren att
senare få bearbetningskoncession för fyndigheten eller företräde framför
andra till sådan koncession.

5 § Frågor om koncession prövas av länsstyrelsen i det län där det
område som avses med ansökningen eller större delen därav ligger.

Den som söker koncession skall betala ansökningsavgift enligt föreskrifter
som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

6 § I fråga om verksamhet som avses i denna lag skall även iakttas
tillämpliga föreskrifter i byggnadslagen (1947:385), miljöskyddslagen
(1969:387) och andra författningar.

Förutsättningar för koncession

7 § Koncession får meddelas endast om det från allmän synpunkt är
lämpligt att verksamheten kommer till stånd och sökanden från sådan
synpunkt är lämplig att bedriva verksamheten.

Bearbetningskoncession får meddelas endast om det görs sannolikt att
fyndigheten kan tillgodogöras ekonomiskt.

8 § Om någon har beviljats koncession för ett visst område, får inte
någon annan beviljas koncession för samma område.

9 § Inom ett område som omfattas av koncession enligt lagen (1974:890)
om vissa mineralfyndigheter får någon annan än koncessionshavaren inte
utan särskilda skäl beviljas koncession enligt denna lag. Ej heller får inom
ett område, som omfattas av rätt enligt 1 kap. 4 elier 5 § eller 14 kap. 6 §
första stycket gruvlagen (1974:342) eller av ansökan om sådan rätt,
koncession utan särskilda skäl meddelas någon annan än den som erhållit
eller ansökt om sådan rätt.

NU 1984/85:27

29

10 § Har två eller flera ansökt om koncession för samma område, skall
länsstyrelsen pröva vilken av dem som från allmän synpunkt bör ges
företräde. Avser ansökningarna undersökningskoncession, skall även beaktas
om någon av sökandena utfört undersökningsarbete inom området.

Villkor i samband med koncession

11 § Koncession skall avse ett bestämt område och gälla en viss tid.
Undersökningskoncession skall meddelas för en tid av högst två år från

beslutet, om inte särskilda skäl föranleder annat.

12 § Koncession skall förenas med de villkor som behövs för att motverka
eller begränsa menlig inverkan på naturmiljön samt för att beakta andra
allmänna intressen och enskild rätt.

Som villkor för koncession får bestämmas att staten skall ha rätt att delta
i verksamheten eller att koncessionshavaren skall betala avgift eller produktionsandel
till staten eller iaktta något annat liknande villkor.

Meddelas bearbetningskoncession för någon annan än fastighetsägaren i
fråga om en fyndighet från vilken denne utvinner torv för sitt husbehov,
skall koncessionen, om inte särskilda skäl föranleder annat, förenas med
villkor som gör det möjligt för fastighetsägaren att på skäliga villkor få torv
för sitt husbehov även i fortsättningen.

13 § Koncessionshavaren skall, om inte särskilda skäl föranleder annat,
åläggas att ställa säkerhet för att villkor till skydd för naturmiljön, andra
allmänna intressen eller enskild rätt skall uppfyllas. Visar sig säkerheten
otillräcklig, får länsstyrelsen bestämma att ytterligare säkerhet skall ställas.

14 § Uppkommer genom verksamhet för vilken koncession meddelats
betydande olägenhet som inte förutsågs när koncessionen meddelades, får
länsstyrelsen bestämma de villkor för den fortsatta verksamheten som
behövs för att förebygga eller minska olägenheten.

Överlåtelse, frånträdande och återkallelse av koncession

15 § Koncession får överlåtas endast med länsstyrelsens tillstånd.

16 § Anmäler koncessionshavaren till länsstyrelsen att han önskar frånträda
sin rätt, upphör denna sex månader efter det anmälan kom in. om ej
annat följer av koncessionen.

Önskar koncessionshavaren avstå endast från viss del av koncessionsområdet.
skall han ansöka om detta hos länsstyrelsen.

17 § Koncession får återkallas av länsstyrelsen, om koncessionshavaren
åsidosätter villkor som har förenats med koncessionen. Även i annat fall
får koncessionen återkallas, om synnerliga skäl föreligger. I sådant fall har
koncessionshavaren rätt att få ersättning av staten för förlust till följd av
åtgärd som han vidtagit med anledning av koncessionen.

Förberedande undersökning

18 § Behöver någon som förberedelse för en ansökan om koncession
utföra undersökning på annans mark och medger inte markägaren detta.

NU 1984/85:27

30

får länsstyrelsen i det län där marken eller större delen därav ligger efter
ansökan lämna tillstånd till sådan undersökning under viss tid.

Undersökningen skall utföras så, att minsta skada och intrång vållas.
Byggnad får uppföras och väg byggas endast om markägaren har samtyckt
till det eller länsstyrelsen har lämnat tillstånd till åtgärden. Föranleder
undersökningen skada eller intrång, skall ersättning lämnas. Tvist om
ersättning prövas av den fastighetsdomstol inom vars område marken eller
större delen därav ligger.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva
att ansökningsavgift skall betalas för ansökan som anges i första
stycket.

Undersökningsarbete

19 § Den som innehar undersökningskoncession får inom koncessionsområdet
utföra undersökningsarbete för att utröna möjligheterna att av
torvfyndigheten utvinna energi.

20 § Undersökningsarbete får omfatta endast sådana åtgärder som behövs
för att vinna närmare kännedom om torvfyndighetens storlek, beskaffenhet
och utvinningsbarhet.

Koncessionshavaren får inte inom koncessionsområdet uppföra annan
byggnad än sådan som är oundgängligen nödvändig för undersökningsarbetet,
såvida inte markens ägare och innehavare av nyttjande eller servitut
avseende marken medger det. I den mån det behövs får han utan medgivande
bygga väg inom området eller begagna befintlig väg till och inom
området. Efter tillstånd av länsstyrelsen får han också bygga nödvändig
väg till området.

Åtgärderna skall utföras så, att minsta skada och intrång vållas.

21 § Koncessionshavaren får använda torv som utvunnits under undersökningsarbetet
endast i den mån det behövs för att undersöka torvens
beskaffenhet och lämplighet för bearbetning.

22 § Skada eller intrång, som föranleds av undersökningsarbete skall
ersättas av koncessionshavaren. Tvist om ersättning prövas av den fastighetsdomstol
inom vars område marken eller större delen därav ligger.

Innan arbetet påbörjas skall koncessionshavaren ställa säkerhet för ersättningsskyldighet
enligt första stycket, om inte den ersättningsberättigade
avstår från säkerhet. Säkerheten skall ställas hos länsstyrelsen, om
inte parterna kommer överens om annat. Staten, kommun, landstingskommun
och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.

Bearbetning

23 § Den som innehar bearbetningskoncession får inom koncessionsområdet
undersöka, bearbeta och tillgodogöra sig torv för att utvinna energi.

Koncessionshavaren får undersöka och bearbeta torv för annat syfte än
att utvinna energi i den mån det behövs för att arbetet skall kunna bedrivas
på ett ändamålsenligt sätt.

Koncessionshavaren får tillgodogöra sig torv som bearbetats enligt andra
stycket, i den mån markägaren inte inom sex månader efter tillsägelse
hämtar torven och ersätter på denna nedlagda kostnader. Tvist om sådan

NU 1984/85:27

31

ersättning prövas av den fastighetsdomstol inom vars område marken eller
större delen därav ligger. Väcks talan, räknas nämnda tid från det att
ersättningsbeloppet slutligt bestämts.

24 § Koncessionshavaren får ej börja bearbetningen och därmed sammanhängande
verksamhet, såsom att uppföra byggnad eller anlägga väg.
transportbana eller ledning eller att lägga upp torv eller avfallsproduktcr.
utan att markägare som berörs av åtgärderna har medgett det eller att mark
för ändamålet har anvisats enligt 26 § första stycket och marken får tillträdas
enligt 26 § andra stycket eller 32 8 jämförd med 5 eller 6 kap. expropriationslagen
(1972:719).

25 § Gäller för samma område både koncession för bearbetning av torv
och en eller flera sådana rättigheter som anges i 9 8. får arbete som utförs
med stöd av rättighet som tillkommit först inte hindras eller uppehållas av
arbete som utförs med stöd av rättighet som tillkommit senare.

26 8 I den mån medgivande att påbörja bearbetningen och därmed sammanhängande
verksamhet inte lämnats av berörda markägare, skall länsstyrelsen
anvisa den mark som behövs.

Har koncessionshavaren hos länsstyrelsen ställt säkerhet för den ersättningsskyldighet
som avses i 27 8. får den anvisade marken genast tillträdas.
om inte länsstyrelsen förordnar annat. Staten, kommun, landstingskommun
och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.

Ersättning till följd av att mark tas i anspråk för bearbetning m. m.

27 8 Ägare till mark som tas i anspråk för bearbetning eller därmed
sammanhängande verksamhet är berättigad att av koncessionshavaren få
intrångsersättning och annan ersättning för skada. Samma rätt till ersättning
har innehavare av nyttjanderätt eller annan särskild rätt till fastighet
som berörs av ianspråktagandet.

Beträffande ersättningen gäller 4 kap. expropriationslagen (1972:719) i
tillämpliga delar. Vad som sägs i 4 kap. 3 8 samma lag skall härvid tilliimpas
i fråga om värdeökning som ägt rum under tiden från dagen tio år före det
talan väcktes vid domstol.

28 8 Uppstår till följd av att mark tas i anspråk synnerligt men för någon
fastighet eller del därav, skall koncessionshavaren lösa det område som
lider sådant men. om ägaren begär det.

29 8 Kan överenskommelse ej träffas om ersättning enligt 27 8 eller löseskilling
enligt 28 8. prövas tvisten av den fastighetsdomstol inom vars
område marken eller större delen därav ligger. Annan än koncessionshavaren
får ej väcka talan innan tillträde har skett.

30 8 Ersättning enligt 27 8 som ej avser personlig skada skall nedsättas
hos länsstyrelsen, om fastigheten så minskat i värde att den kan antas ej
utgöra full säkerhet för borgenär, som hade panträtt i fastigheten när ratten
till ersättning uppkom. Nedsättning skall ske hos länsstyrelsen i det län där
marken eller större delen därav ligger.

31 8 Om borgenär som avses i 30 8 lider förlust till följd av att nedsätt -

NU 1984/85:27

32

ning ej skett, är han berättigad att av koncessionshavaren få gottgörelse för
förlusten. Detsamma gäller, om borgenären lider förlust genom att ersättning,
som ej prövats av domstol, blivit för lågt beräknad.

Tvist om gottgörelse prövas av fastighetsdomstol som anges i 29 §.

32 § I mål om ersättning enligt 27 § eller gottgörelse enligt 31 § och i
ärende om fördelning av ersättning som nedsatts enligt 30 § gäller, om ej
annat är föreskrivet i denna lag, 5-7 kap. expropriationslagen (1972:719) i
tillämpliga delar.

33 § I mål om inlösen enligt 28 § gäller, om ej annat är föreskrivet i denna
lag, expropriationslagen (1972:719) i tillämpliga delar. Vad som sägs i 4
kap. 3 § samma lag skall härvid tillämpas i fråga om värdeökning som ägt
rum under tiden från dagen tio år före det talan väcktes vid domstol.

Verkan av att koncession upphör

34 § När en koncession upphör skall koncessionshavaren ta bort anläggningar
och vidta andra åtgärder för återställning, om detta är motiverat
från allmän eller enskild synpunkt.

1 den mån skyldighet att vidta sådana åtgärder inte har bestämts genom
villkor i koncessionen, skall frågan prövas av länsstyrelsen i samband med
att koncessionen upphör.

Vissa särskilda åligganden för koncessionshavaren

35 § Sveriges geologiska undersökning eller annan myndighet som regeringen
bestämmer skall på begäran beredas tillfälle att följa koncessionshavarens
arbete i geologiskt hänseende och ta del av de geologiska resultaten
av arbetet.

Tillsyn, handräckning, ansvar m.m.

36 § Länsstyrelsen utövar tillsyn över undersökning och bearbetning
som utförs enligt denna lag.

Den som utövar verksamhet enligt lagen skall på begäran lämna länsstyrelsen
de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. Om det
behövs skall länsstyrelsen bestämma villkor, som tryggar att verksamheten
utövas i överensstämmelse med föreskrifterna i lagen.

Länsstyrelsen äger tillträde till arbetsplats och därtill hörande anläggningar
för att inspektera verksamhet som omfattas av denna lag.

37 § Vid tvist angående fråga som avses i 25 § tillämpas reglerna i 41 §
lagen (1974: 890) om vissa mineraifyndigheter.

38 § Påbörjas undersökningsarbete utan att vad som i 22 § andra stycket
föreskrivs om ställande av säkerhet iakttagits eller utförs anläggning i strid
med 18 § andra stycket eller 20 § andra stycket, får tingsrätten på ansökan
av den som äger eller innehar marken förordna att arbetet skall inställas
eller att anläggningen skall tas bort på undersökarens bekostnad.

I fråga om sådant förordnande finns bestämmelser i 17 § handräckningslagen
(1981:847).

NU 1984/85:27

33

39 § Iakttar en koncessionshavare inte villkor som förenats med koncessionen
eller efterkommer han inte vad som begärs med stöd av 35 § eller
36 § andra stycket, får länsstyrelsen vid vite förelägga honom att fullgöra
sina skyldigheter.

Under samma förutsättning får tingsrätten på ansökan av länsstyrelsen
eller, i fall som nämns i 35§, myndighet som avses där förordna om
handräckning för att åstadkomma rättelse på bekostnad av koncessionshavaren.

40 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet

1. påbörjar undersökningsarbete utan att iaktta vad som i 22 § andra
stycket föreskrivs om ställande av säkerhet,

2. bearbetar en torvfyndighet utan att ha erhållit bearbetningskoncession,
oin sådan krävs.

Till sådan påföljd döms också den som vid fullgörande av uppgiftsskyldighet
som är förenad med koncession eller som avses i 36 § andra stycket
lämnar oriktig uppgift, om detta sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet.

I fall som avses i första stycket 2 får torv som bearbetats förklaras
förverkad.

Den som har gjort sig skyldig till gärning som avses i första stycket 2 får
förpliktas att ersätta kostnad som föranleds därav.

Brott som avses i första stycket 1 får åtalas av allmän åklagare endast
om målsäganden anger brottet till åtal.

41 § Länsstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas hos regeringen
genom besvär. Statens naturvårdsverk får överklaga sådant beslut.

42 § Med särskild rätt till fastighet förstås i denna lag nyttjanderätt,
servitut och rätt till elektrisk kraft samt liknande rätt.

43 § Har säkerhet som skall ställas enligt denna lag inte godkänts av den
till vars förmån den ställs, prövas säkerheten av länsstyrelsen.

Borgen får godkännas av länsstyrelsen endast om borgensman svarar
som för egen skuld och, om två eller flera tecknat borgen gemensamt, de
svarar solidariskt.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

2. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift
som ersatts genom bestämmelse i denna lag. skall i stället den nya bestämmelsen
tillämpas.

3. Vad som enligt denna lag gäller om ägare av fastighet skall tillämpas
även på den som innehar fastighet med ständig besittningsrätt eller fideikommissrätt.

4. Bestämmelserna i denna lag om borgenär som har panträtt i fastighet
tillämpas även på den som har rätt till avkomst eller förmån som avses i 8 §
lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken, om rättigheten inte är
att anse som sådan särskild rätt som avses i 42 § denna lag.

5. Den som vid utgången av juni 1985 bedriver torvtäkt för vilken
koncession inte behövs enligt lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter
men för vilken koncession därefter behövs enligt denna lag får utan
koncession fortsätta verksamheten till utgången av juni 1986 samt. under
förutsättning att ansökan om koncession gjorts före nämnda tidpunkt, till
dess ansökningen har slutligt prövats.

NU 1984/85:27

34

6. I övergångsbestämmelserna till lagen (1985:000) om ändring i lagen
(1974:890) om vissa mineralfyndigheter finns bestämmelser rörande ansökningar
om koncession för undersökning eller bearbetning av torvfyndighet
för att utvinna energi, som gjorts före den 1 juli 1985. och vissa
andra mål och ärenden som avser sådana torvfyndigheter.

NU 1984/85:27

35

Innehåll

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Förslag 1

Huvudsaklig innebörd 2

Motionerna 2

Yrkanden 2

Motivering 3

Utskottet 5

Bakgrund 5

Förslag och motförslag hos riksdagen 6

Ställningstagande till regeringens lagförslag 7

Riktlinjer för en senare lagstiftning om torvfyndigheter 8

Hemställan 16

Reservationer

1. Regeringens lagförslag (m, c) 18

2. Regeringens lagförslag (vpk) 18

3. Allmänna riktlinjer för en senare lagstiftning om torvfyndigheter

(m) 19

4. Allmänna riktlinjer för en senare lagstiftning om torvfyndigheter

(c) 20

5. Allmänna riktlinjer för en senare lagstiftning om torvfyndigheter

(vpk) 21

6. Undersökningskoncession (m) 21

7. Undersökningskoncession (vpk) 22

8. Undantag från koncessionskrav för mindre fyndigheter (m) .... 22

9. Undantag från koncessionskrav för mindre fyndigheter (c) 22

10. Kommunalt företräde att erhålla koncession (m) 23

11. Kommunalt företräde att erhålla koncession (vpk) 23

12. Ersättning för bearbetad låghumifierad torv (m) 24

13. Ersättning för bearbetad låghumifierad torv (c) 24

14. Intrångsersättning och annan ersättning för skada (m) 24

15. Intrångsersättning och annan ersättning för skada (c) 25

16. Ersättning vid inlösen av mark (m) 25

17. Ersättning vid inlösen av mark (c) 25

18. Ersättning till markägaren för utvunnen bränntorv (m) 26

19. Ersättning till markägaren för utvunnen bränntorv (c) 26

20. Ansvar för efterbehandling (c) 27

NU 1984/85:27

Bilaga

Lagförslag 1 i proposition 1984/85:120 (förslag till lag om vissa
torvfyndigheter)

minab/gotab Stockholm 1985 82928