NU 1984/85:24

Näringsutskottets betänkande
1984/85:24

om tillfällig handel
Ärendet

I detta betänkande behandlas två motioner från allmänna motionstiden år
1984 med anknytning till lagen (1975:985) om tillfällig handel.

Den ena motionen, som gäller tillfällig handel med livsmedel, har
remissbehandlats (se s. 4).

Sammanfattning

Utskottet avstyrker en motion som syftar till en striktare tillståndsgivning
enligt lagen om tillfällig handel och en motion av innebörd att det skall krävas
tillstånd enligt denna lag även för tillfällig handel med livsmedel. Avstyrkan
görs med hänvisning till att regeringen nyligen har beslutat om en översyn av
vissa former av tillfällighetshandel.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som behandlas är

1983/84:1312 av Nils-Olof Gustafsson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär en översyn av reglerna för tillfällig handel i syfte att
lagmässigt jämställa tillfällig handel med livsmedel med tillfällig handel med
specialvaror,

1983/84:2366 av Kurt Ove Johansson (s) och Lars-Erik Lövdén (s), vari
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen angående översyn av lagen om tillfällig handel.

Motivering

I motion 1983/84:1312 (s) hävdas att en ökad tillfällig handel med livsmedel
har medfört problem för den etablerade handeln, särskilt i turist- och
gränsorter. Minskat kundunderlag under turistsäsongerna kan leda till att
butiker slår igen och servicen minskar. Reglerna för tillfällig handel bör
därför ses över, menar motionärerna. Syftet borde därvid vara att tillfällig
handel med livsmedel i lagen skall jämställas med tillfällig handel med
specialvaror.

1 Riksdagen 1984185.17sami. Nr 24

NU 1984/85:24

2

I motion 1983/84:2366 (s) anförs att tillämpningen av lagen om tillfällig
handel efter hand har mjukats upp, trots att det från början var meningen att
den skulle vara restriktiv. Motionärerna finner detta otillfredsställande. De
anser att lagen och dess tillämpning borde ses över så att tillståndsprövningen
blir striktare. Likaså borde remiss- och besvärsregler ses över så att även
berörda organisationer inom handeln - t. ex. köpmannaföreningar och
fackliga organisationer - får yttranderätt. Det är osäkert huruvida lagen om
tillfällig handel reglerar den typ av handel där en person för en viss period hyr
en lokal för försäljningsändamål, säger motionärerna vidare. De vill att lagen
skall preciseras i detta avseende.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Lagen om tillfällig handel

Lagen (1975:985) om tillfällig handel trädde i kraft den 1 juli 1976. Efter en
översyn av bestämmelserna gjordes vissa begränsade ändringar i lagen år
1978 (1978:767). Besvärsreglerna ändrades år 1983 (1983:648).

Med tillfällig handel förstås (1 §) att någon yrkesmässigt salubjuder
medförda varor på ett av vederbörande tillfälligt begagnat försäljningsställe
eller under kringföring. Som tillfällig handel anses dock inte (1) försäljning
till näringsidkare, (2) torghandel eller handel på mässa, utställning eller
marknad, och (3) handel anordnad i samband med viss offentlig tillställning,
t. ex. idrottstävling, cirkusföreställning samt tivoli- och marknadsnöjen, eller
handel anordnad i samband med viss allmän sammankomst för framförande
av konstnärligt verk.

Enligt 3 § får tillfällig handel drivas endast efter särskilt tillstånd. Tillstånd
behövs emellertid inte för kringförings- eller utomhushandel, vilken utgör ett
underordnat led i en rörelse som annars bedrivs på stadigvarande driftställe
och avser sådana varor som regelmässigt saluförs eller framställs där (s. k.
kompletteringshandel). Inte heller behövs tillstånd vid sedvanlig auktionsförsäljning
av lösöre som tillhör dödsbo eller enskild person. Svensk
medborgare eller medborgare i annat nordiskt land samt utlänning som är
bosatt i Sverige och har permanent uppehållstillstånd får utan tillstånd driva
tillfällig handel med livsmedel, blommor och alster av inhemsk hemslöjd.
Vidare får, förutom svensk medborgare, utlänning som nu har nämnts driva
tillfällig handel med tryckt skrift.

14 § stadgas att tillstånd som avses i 3 § får lämnas för handel med varor
som tillhör konkursbo eller för handel vilken utgör ett underordnat led i en
rörelse som annars bedrivs på stadigvarande driftställe och avser sådana
varor som regelmässigt framställs där. I fråga om annan handel får tillstånd
lämnas om den avsedda handeln är av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt
eller om annars särskilda skäl föreligger.

Fråga om tillstånd prövas av länsstyrelsen i det län där försäljningen skall
äga rum eller, såvitt gäller vissa utlänningar, av kommerskollegium (5 §).

NU 1984/85:24

3

Översyn av regleringen av vissa former av tillfällighetshandel

Regeringen har den 14 mars 1985 - efter föredragning av finansminister
Kjell-Olof Feldt - beslutat att en särskild utredare skall tillkallas för att se
över regleringen av den tillfälliga handeln, marknadshandeln och torghandeln.
Direktiven inleds med en översikt över gällande rätt avseende de tre
olika marknadsformerna och över de krav på ändringar i regleringen som har
framförts i skilda sammanhang. Den övergripande uppgiften för utredaren
anges vara att med konsumenternas sammanvägda intressen för ögonen söka
skapa en modern reglering av skilda former av yrkesmässig tillfällighetshandel.
Regleringen bör inte vara mer ingripande än vad som förestavas av de
skyddsintressen som har motiverat den gällande regleringen. Den bör också
ges en klarare avgränsning än vad som synes vara fallet med gällande rätt.
Allmänt sett bör reglerna vara enkla att tillämpa. Strävan bör vidare vara att
så långt möjligt avlasta enskilda företag och myndigheter.

Beträffande översynens närmare innehåll sägs med avseende på lagen om
tillfällig handel följande:

Tillstånd till tillfällig handel skall enligt den nuvarande lagstiftningens
förarbeten lämnas mycket sparsamt. Avsikten är att skydda konsumenternas
långsiktiga intressen, genom att trygga en grundläggande service via bofast
handel. Sannolikt har olika typer av tillfällighetsförsäljning kraftigt begränsats
under det senaste decenniet. Utredaren bör pröva om regleringen har
haft avsedd effekt och om icke önskvärda eller icke nödvändiga bieffekter
har uppstått. Också möjligheterna att kontrollera reglernas efterlevnad bör
ingå i utvärderingen. När det gäller torghandeln finns inga regler som tar
sikte på den fasta handelns konkurrensförhållanden, även om vissa kommuner
kan ha använt sin hävdvunna rätt att pröva torghandeln utifrån sådana
kriterier. Det är enligt min mening önskvärt att förutsättningarna för två
handelsformer som ligger varandra så nära som tillfällig handel och
torghandel samordnas bättre i detta hänseende. Reglerna bör utformas så att
konsumenternas grundläggande behov av fast service kan tryggas samtidigt
som utrymme skapas för alternativa distributionsformer. I sammanhanget
vill jag erinra om att kommunerna har ett allmänt ansvar för varuförsörjningen
i kommunen och planerar för den.

I direktiven konstateras härefter att reglerna om tillfällig handel inte
omfattar livsmedel. Finansministern erinrar om att det bl. a. i motioner i
riksdagen har framförts önskemål om en ändring härvidlag och fortsätter:

För egen del vill jag framhålla att en reglering av sådan tillfällig handel
efter samma linjer som regleringen i övrigt skulle bli mycket ingripande och
komma att omfatta även sådana företeelser som ambulerande försäljning av
t. ex. varm korv och glass, vilket knappast någon kan önska. Undantag för
vissa former av livsmedelshandel skulle alltså därför bli nödvändiga. Sådana
undantag skapar gränsdragningsproblem, vilka ytterligare skulle komplicera
en reglering som vi snarare bör förenkla. Härtill kommer att konsumentverket,
som närmast är den myndighet som skulle ha uppmärksammat om
undantaget medfört olägenheter från konsumentsynpunkt, inte har dokumenterat
några sådana. Jag vill i sammanhanget också upplysa om att

NU 1984/85:24

4

handeln med livsmedel tack vare hl. a. livsmedelslagstiftningen inte ändå kan
ske ohämmat.

Enligt min mening krävs mycket starka skäl för att en dyrbar och krånglig
reglering av tillfällig handel med livsmedel skall få införas. Sådana skäl synes
inte föreligga. Utredaren bör dock vara oförhindrad att om kartläggningen
ger anledning till det redovisa överväganden även beträffande livsmedelsområdet.

Bland de utredningsuppgifter som nämns i direktiven ingår också att lägga
fram förslag syftande till att undanröja vissa tekniska brister i de nuvarande
regelsystemen. Vidare skall övervägas om viss handel är så bagatellartad
eller annars av så ringa betydelse att den, oavsett förhållandena i övrigt, kan
helt eller delvis undantas från regleringen, t. ex. genom värdegränser eller
liknande kriterier. Även myndighetsorganisationen på berörda områden
skall ses över. Därvid skall en lösning eftersträvas som innebär att myndighetsuppgifterna
så långt möjligt samlas på en hand.

Uppdraget skall slutredovisas senast den 30 april 1987.

Remissyttranden

Över motion 1983/84:1312 (s), som rör tillfällig handel med livsmedel, har
utskottet under år 1984 inhämtat yttranden från näringsfrihetsombudsmannen,
konsumentverket, statens livsmedelsverk, Kooperativa förbundet och
Sveriges livsmedelshandlareförbund.

I koncentrat innebär remissinstansernas synpunkter följande.

Näringsfrihetsombudsmannen avstyrker bestämt motionärernas förslag
och förordar tvärtom att det skall utredas om en fortsatt behovsprövning är
nödvändig när det gäller de varugrupper som nu omfattas av lagen om
tillfällig handel. Konsumentverket säger sig ha otillräcklig kunskap om
omfattningen av den ambulerande handeln men ibland ha uppmärksammats
på problem i vissa gräns- och glesbygdsområden. Verket är positivt till att
reglerna om tillfällig handel ses över. Sveriges livsmedelshandlareförbund
anser att det bör kartläggas i vilken omfattning tillfällig handel med livsmedel
förekommer och i vilken utsträckning verksamheten bedrivs i överensstämmelse
med livsmedelslagen (1971:511) och andra lagar. Förbundets grundinställning
är att en sådan ordning måste eftersträvas att handel med livsmedel
sker efter samma regler oavsett försäljningsform. Efter den begärda
kartläggningen kan ställning tas till behovet av att tillståndsprövning införs.
Statens livsmedelsverk och Kooperativa förbundet är positiva till en översyn
av lagen i linje med motionärernas syfte.

Utskottet

För att tillfällig handel skall få drivas krävs, med vissa undantag, särskilt
tillstånd. Grundregeln är att tillstånd får lämnas om den avsedda handeln är
av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt eller om annars särskilda

NU 1984/85:24

5

skäl föreligger. Till de verksamheter som har undantagits från tillståndskravet
hör tillfällig handel med livsmedel.

Gällande bestämmelser på området finns i lagen (1975:985) om tillfällig
handel. Lagen trädde i kraft år 1976 och ersatte därvid en tidigare reglering
som, till skillnad från den nya lagen, inte innefattade någon prövning från
konsumentsynpunkt. Av redovisningen i det föregående (s. 2) framgår mera
i detalj hur gällande bestämmelser är utformade.

I två motioner från allmänna motionstiden år 1984 framförs förslag
rörande lagen om tillfällig handel. Den ena, motion 1983/84:1312 (s), syftar
till att även tillfällig handel med livsmedel skall regleras. Den andra, motion
1983/84:2366 (s), går ut på att tillämpningen av lagen skall bli mera restriktiv.

Sedan lagen om tillfällig handel trädde i kraft har motioner väckts såväl av
innebörd att regleringen borde upphöra (fp) som av innebörd att tillämpningen
borde skärpas (s). Den motion av sistnämnda slag som väcktes våren 1983
var i allt väsentligt utformad på samma sätt som den nu aktuella motionen
1983/84:2366 (s). Motionerna har av riksdagen avslagits på förslag av
näringsutskottet, som dock har sagt sig utgå från att det ansvariga statsrådet -handelsministern resp. finansministern - noga följde utvecklingen på området
och skulle ta initiativ till en översyn av lagen när det bedömdes
erforderligt. En sådan översyn hade aviserats i proposition 1977/78:186 med
förslag till vissa ändringar i lagen om tillfällig handel. Det motiv som då
framfördes var att det kunde sättas i fråga om de långtgående inskränkningar
i näringsfriheten som regleringen innebar verkligen var nödvändiga för att
man skulle komma till rätta med de olägenheter som tillfällig handel kunde
föra med sig.

Regeringen har den 14 mars 1985 beslutat att en översyn av lagen skall
göras. Översynen avser gällande reglering av tillfällig handel, marknadshandel
och torghandel. Direktiven för utredningen har återgetts i det föregående
(s. 3 f.) i de delar som närmast är av intresse med hänsyn till vad som sägs i
motionerna 1983/84:1312 (s) och 1983/84:2366 (s).

Ett fall då tillfällig handel kan orsaka problem är när den äger rum på
utpräglade semesterorter. Skall den fasta handeln kunna erbjuda den bofasta
befolkningen en tillfredsställande service året runt är den ofta beroende av
den extra försäljningen under turistsäsongen.

I utredningsdirektiven sägs bl. a. att reglerna bör utformas så att konsumenternas
grundläggande behov av fast service kan tryggas samtidigt som
utrymme skapas för alternativa distributionsformer. I frågan om även
tillfällig handel med livsmedel skall bli tillståndspliktig anförs att skäl inte
synes föreligga för en sådan ordning. Utredaren är dock enligt direktiven
oförhindrad att redovisa överväganden även beträffande livsmedelsområdet,
om kartläggningen ger anledning till det.

Med hänvisning till den översyn av bl. a. lagen om tillfällig handel som
sålunda kommer att ske avstyrker utskottet de båda motionerna.

NU 1984/85:24

6

Hemställan

Utskottet hemställer
att riksdagen

a) avslår motion 1983/84:1312,

b) avslår motion 1983/84:2366.

Stockholm den 9 april 1985

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Tage Sundkvist (c), Staffan Burenstam
Linder (m), Gunnar Nilsson i Stockholm (s), Erik Hovhammar (m), Lennart
Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Karl-Erik Häll (s), Per Westerberg (m),
Christer Eirefelt (fp), Jörn Svensson (vpk), Lars Ahlström (m), Per-Ola
Eriksson (c), Sylvia Pettersson (s) och Lars Andersson (s).

Reservation

Tage Sundkvist (c), Staffan Burenstam Linder (m), Erik Hovhammar (m),
Per Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp), Lars Ahlström (m) och Per-Ola
Eriksson (c) anser att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med
”Ett fall” och slutar med ”båda motionerna” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till den uppfattning som näringsfrihetsombudsmannen
ger uttryck för i sitt remissyttrande, nämligen att det bör utredas om en
fortsatt behovsprövning är nödvändig för de varugrupper som nu omfattas av
lagen om tillfällig handel. Utskottet finner det i och för sig vällovligt att
regeringen genom tillkallandet av en särskild utredare tar ett helhetsgrepp
över de olika regleringar som styr tillfällighetshandel, att enkelhet enligt
direktiven skall eftersträvas och att regleringen inte skall vara mer ingripande
än vad som förestavas av de skyddsintressen som har motiverat den gällande
regleringen. Enligt utskottets mening borde det dock vad gäller lagen om
tillfällig handel, som utskottet här har haft anledning att uppmärksamma, av
direktiven framgå att utredaren förutsättningslöst skall pröva om regleringen
alls behövs.

Med hänvisning till det sagda avstyrker utskottet de båda motionerna.