NU 1984/85:23

Näringsutskottets betänkande
1984/85:23

om näringspolitik
Ärendet

I detta betänkande behandlas helt eller delvis 33 motioner med förslag
rörande bl. a.
allmänna riktlinjer för näringspolitiken,
små och medelstora företag,
avreglering och åtgärder mot krångel,
kvinnor som företagare,
personalägda företag,
regionala näringspolitiska satsningar.

En översikt över var i betänkandet de olika motionsyrkandena behandlas
lämnas i bilaga (s. 53).

Vissa angränsande frågor, bl. a. rörande de regionala utvecklingsfonderna,
behandlas i betänkandet NU 1984/85:22, vilket avlämnas samtidigt med
detta betänkande.

Sammanfattning

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden utom två (c, fp) som går ut
på att en tjänsteman med ansvar för frågor om kvinnors företagande skall
utses vid var och en av de regionala utvecklingsfonderna. Med anledning av
dessa yrkanden föreslår utskottet att riksdagen uttalar sig för att regeringen
vid överläggningar med de regionala huvudmännen för fonderna, dvs.
landstingen, verkar för att det vid varje fond utses en jämställdhetsansvarig.

Reservationer har anmälts till förmån för flertalet av de motioner om
allmänna näringspolitiska frågor som utskottet avstyrker. Sålunda föreligger
reservationer om bl. a. riktlinjer för näringspolitiken (m, fp; c) samt småföretagsfrågor,
avreglering och löntagarägda företag (m, c, fp).

Över hälften av de behandlade motionerna innehåller förslag om regionala
näringspolitiska satsningar. Reservationer (vpk) föreligger till förmån för
motioner om projekt i Blekinge, Värmlands och Västernorrlands län samt
om inrättande av regionala samhällsfonder i de län som har påverkats av
vattenkraftsutbyggnader.

En förteckning över alla reservationer - med partibeteckningar - finns i
innehållsförteckningen på s. 54 f.

1 Riksdagen 1984/85.17sami. Nr 23

NU 1984/85:23

2

Motionerna
Yrkanden

De motioner som behandlas är följande:

1984/85:458 av Paul Lestander m. fl. (vpk), vari - med motivering i motion
1984/85:457 - hemställs att riksdagen

1. hos regeringen hemställer om förslag till dels regionala fonder, dels
fondernas administration och fondstyrelsernas sammansättning i enlighet
med vad som anförs i motionen,

2. uttalar sig för att 20 % av fondmedlen bör riktas direkt till de kommuner
som berörts av kraftverksbyggen och sjöregleringar i enlighet med vad som
anförts i motionen,

1984/85:465 av Bertil Måbrink (vpk), såvitt gäller hemställan att riksdagen
uttalar sig för en utveckling av näringslivet i Blekinge län och hos regeringen
hemställer om åtgärder innebärande

1. att förutsättningarna för att uppföra ett finpappersbruk i anslutning till
pappersmassafabriken i Mörrum undersöks,

2. att förutsättningarna för ökad produktion av stålämne för rälstillverkning
vid Kockums anläggningar i Ronneby och Kallinge utreds,

1984/85:559 av Ulf Adelsohn m. fl. (m), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
förutsättningarna för näringspolitik,

13. hos regeringen begär förslag till avveckling av statens engagemang i
regionala utvecklings- och investmentbolag i enlighet med vad som i
motionen anförts,

1984/85:641 av Ove Karlsson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att
underlätta startande av alla typer av arbetskooperativ,

1984/85:663 av Sten Svensson m. fl. (m), vari - med motivering i motion
1984/85:657 - hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som i motionen anförts om behovet av att underlätta företagande
på landsbygden,

1984/85:763 av Filip Fridolfsson (m), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om en utredning om egenföretagarens borgensåtaganden
enligt vad som i motionen anförts,

1984/85:764 av Sven Henricsson (vpk), vari hemställs att riksdagen
hemställer hos regeringen om undersökning av förutsättningarna för Västernorrlands
län att bli en försöksregion för kooperativ utveckling i enlighet med
vad som anförs i motionen,

NU 1984/85:23

3

1984/85:766 av Grethe Lundblad m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att en ammoniakproduktion snarast bör
planeras i Malmö,

1984/85:889 av Per-Ola Eriksson (c), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om inrättande
av ett institut för spridning av teknik till små och medelstora företag i
Norrbottens län,

1984/85:897 av Björn Samuelson (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen sägs om
åtgärder för att trygga traktorproduktionen i Arvika,

2. hos regeringen hemställer om en samhällelig utbyggnadsplan för den
svenska jordbruksmaskinindustrin,

1984/85:1436 av Anders Svärd (c), vari hemställs att riksdagen begär att
regeringen låter genomföra en översyn av den selektiva industripolitiken i
syfte att minska antalet stödformer, förenkla stödadministrationen samt att i
princip kanalisera allt stöd till mindre och medelstora företag genom de
regionala utvecklingsfonderna,

1984/85:1492 av Rolf Rämgård (c) och Karl Boo (c), vari - med motivering
i motion 1984/85:1491 - hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag
om inrättande av handelshus i samarbete med utvecklingsfonden i Kopparbergs
län,

1984/85:1516 av Arne Fransson m. fl. (c), såvitt gäller hemställan (8) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om
inriktningen av den aviserade utredningen om ägar- och inflytandefrågor i
näringslivet,

1984/85:1525 av Jan Hyttring (c) och Bertil Jonasson (c), såvitt gäller
hemställan att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
behovet av statligt årligt anslag till Värmlands FoU-råd,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
bidrag för att inrätta ett handelshus i Värmland,

1984/85:1542 av Rune Johansson m. fl. (s), vari - med motivering i motion
1984/85:1541 - hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts angående småföretagens utvecklingsmöjligheter
[i Älvsborgs län],

1984/85:2079 av Ingemar Konradsson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående utbildning för kooperativt nyföretagande inom utvecklingsfondernas
enheter,

1984/85:2176 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), vari - med motivering i
motion 1984/85:2172- hemställs att riksdagen beslutar att en jämställdhets -

NU 1984/85:23

4

ansvarig bör utses vid varje regional utvecklingsfond och att reglerna för
bidrag och rådgivning från dessa ses över i enlighet med vad som anförts i
motionen,

1984/85:2184 av Ingemar Eliasson (fp), såvitt gäller hemställan (1) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utvecklingen av skogsindustrin i Västernorrlands län,

1984/85:2200 av Björn Samuelson (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen hemställer om en utvecklingsplan för förädlings- och
tillverkningsindustri i samhällelig ägo inom Värmlands län,

2. hos regeringen hemställer om tillsättande av en arbetsgrupp med
företrädare för fackföreningar, politiska partier och forskare med uppgift att
upprätta en sådan utvecklingsplan för Värmland som i motionen framförs,

1984/85:2212 av Arne Fransson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om värdet av
olika insatser för kooperativ verksamhet i samhället,

1984/85:2214 av Tage Sundkvist m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att överläggningar upptas med näringslivets organisationer
i syfte att skapa sådana arbetsformer i administrationen att krångel i
företagande och produktion undviks,

1984/85:2274 av Börje Hörnlund (c) och Karin Israelsson (c), såvitt gäller
hemställan - med motivering i motion 1984/85:2269 - (2) att riksdagen hos
regeringen begär förslag om ekonomiskt stöd för inrättande av ett handelshus
i Västerbotten enligt de riktlinjer som förordas i motionen,

1984/85:2293 av Thorbjörn Fälldin m.fl. (c), vari - med motivering i
motion 1984/85:2291 - hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag
för att stimulera ungdomen till eget företagande i enlighet med det anförda,

1984/85:2310 av Karin Andersson m. fl. (c), vari - med motivering i motion
1984/85:2306 - hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen sagts om invandrarna som företagare,

1984/85:2318 av Karin Andersson m. fl. (c), vari-med motivering i motion
1984/85:2312 - hemställs att riksdagen uttalar att utvecklingsfonderna skall
ha ett särskilt ansvar för att stimulera kvinnor till privat företagsamhet i
enlighet med vad som anförs i motionen och att detta skrivs in i utvecklingsfondernas
stadgar,

1984/85:2630 av Anna Lindh m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen uttalar
att direktiven för utvecklingsfonderna bör ändras för att bättre stödja
arbetskooperativens verksamhet.

NU 1984/85:23

5

1984/85:2634 av Kerstin Nilsson (s) och Frida Berglund (s), vari hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förhållandena i
Norrbotten i första hand bör beaktas vid utbyggnad av vår konstgödselindustri,

1984/85:2700 av Eric Jönsson m. fl. (s), såvitt gäller hemställan (1) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om näringspolitiska insatser i Skåne,

1984/85:2714 av Per Stenmarck m. fl. (m), vari - med motivering i motion
1984/85:2712 - hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utvidgade näringslivskontakter m. m. i
Öresundssamarbetet,

1984/85:2746 av Gunnel Jonäng (c) och Gunnar Björk i Gävle (c), såvitt
gäller hemställan - med motivering i motion 1984/85:2744 - (3) att riksdagen
hos regeringen begär att möjligheterna till lokalisering av ett utvecklingscentrum
för kemi i Söderhamn utreds vidare,

1984/85:2762 av Christer Eirefelt (fp) och Hugo Bergdahl (fp), vari
hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen sägs om
företagaren som person,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som sägs om samhällets
attityd till småföretagare,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen sägs om
minskad byråkrati och krångel,

1984/85:2773 av Göthe Knutson m. fl. (m, fp), vari - med motivering i
motion 1984/85:2769 - hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad som i motionen anförts om nödvändigheten av en företagsvänlig
och för nyföretagandet stimulerande politik [i Värmlands län],

1984/85:2805 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

1. godkänner de i motionen anförda riktlinjerna för näringspolitiken,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
behovet av förskjutning från selektiva till generella medel inom industri- och
näringspolitiken,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
samhällets attityd till småföretagare,

5. hos regeringen begär förslag till stimulerande av löntagarägda företag i
enlighet med vad som sägs i motionen,

6. beslutar att företagsanknutna andel-i-vinst-system bör stimuleras bl. a.
genom att de icke beläggs med socialförsäkringsavgifter,

7. uttalar att kommunal näringspolitik i de former som beskrivs i motionen
är skadlig för marknadsekonomin,

NU 1984/85:23

6

10. sorn sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
korta och målinriktade kampanjer mot krångliga bestämmelser.

Motivering i partimotioner m. m.

Allmänna riktlinjer för näringspolitiken

Moderata samlingspartiet redovisar i motion 1984/85:559 sin principiella
syn på näringspolitiken. Denna syn sammanfattas i parollen näringsfrihet i
stället för näringspolitik.

Sveriges näringsliv måste kunna hävda sig i konkurrensen med både gamla
och nya industriländer. Internationella ekonomiska förändringar ställer
särskilda krav på flexibilitet. Denna utmaning gör det nödvändigt att
avveckla politiska ingrepp och regleringar av olika slag. En vittförgrenad
selektiv politik utformad av politiker med ringa erfarenhet av den verklighet
de vill dirigera måste ersättas av att privat äganderätt och fri företagsamhet,
som ger ett decentraliserat ansvarstagande, garanteras. Den ekonomiska
politiken skall ge ekonomisk stabilitet och tillse att det finns klara spelregler
på vilkas grund långsiktiga beslut kan utformas. Generella ramar dras
därmed upp inom vilka dynamisk affärs- och industriverksamhet kan
bedrivas. Kvalitet i utbildning och forskning skall upprätthållas. Sverige
måste därutöver delta i ett internationellt ekonomiskt samarbete för frihet
över gränserna. Förändring måste inte bara accepteras utan drivas fram.

För att skapa sådana förhållanden utgör marknadsekonomin som system
en nödvändig grund. Marknadsekonomin ger inte bara en ändamålsenlig
användning av de ekonomiska resurserna och ekonomisk tillväxt utan även -och framför allt - nödvändiga förutsättningar för individens frihet, valfrihet
och inflytande över den egna tillvaron.

En grundsten i en fri ekonomi är äganderätten. Denna får inte urholkas
genom myndighetsövergrepp, hårda beskattningsregler eller lagar som starkt
beskär människomas rätt att förfoga över sina tillgångar.

I centerpartiets motion 1984/85:1516 behandlas koncentrationsutvecklingen
inom olika samhällsområden. Inom näringslivet har koncentrationen
förstärkts alltmer ju längre den industriella utvecklingen fortskridit i vad
avser både produktionsstruktur och maktfunktioner. De krafter som förespråkar
och arbetar för en ökad centralisering och koncentration i samhället
har i avgörande hänseenden ett starkt stöd för denna inriktning hos en
politisk majoritet i riksdagen. Enligt centerpartiets mening måste emellertid
insatserna på skilda områden utgå från strävanden att koncentrationsutvecklingen
i samhället skall stävjas. De konkreta politiska ställningstagandena på
alla områden bör präglas av ett decentralistiskt synsätt. Småföretagens roll i
en framgångsrik decentralistisk industri- och regionalpolitik kan inte överskattas.

En lämplig åtgärd är att låta den aviserade utredningen om ägar- och

NU 1984/85:23

7

inflytandefrågor i näringslivet i stället inrikta sig på att presentera ett
underlag för beslut om åtgärder som kan ge en långsiktigt decentralistisk
samhällsutveckling.

I folkpartiets motion 1984/85:2805 anförs att marknadsekonomin är den
för liberaler självklara grunden för samhället. Inget annat system ger
producenter och konsumenter så god och direkt information. Inget annat
system ger i sin mångfald ett sådant skydd mot felsatsningar. Marknadsekonomin
förutsätter emellertid att det finns konkurrens mellan fristående
företag. Konkurrensbegränsningar och monopol av skilda slag måste därför
motverkas. Fri etablering, ett decentraliserat och enskilt ägande samt en
mångfald självständiga beslut är nödvändiga inslag i en väl fungerande
marknadsekonomi.

För att marknadsekonomin skall stärkas är det nödvändigt att den
allmänna ekonomiska politiken liksom näringspolitiken utformas med så
generella medel som möjligt. Samhällsekonomiska kalkyler är mycket
osäkra och bör endast i undantagsfall läggas till grund för beslut om selektiva
ingrepp i syfte att förmå företagen att välja andra alternativ än dem
marknadsutvecklingen pekar på. Branschstrukturerna bör inte störas av
selektiva åtgärder annat än under mycket speciella omständigheter, t. ex. för
att kompensera geografiskt betingade skillnader i förutsättningarna. Om
staten finner det befogat att stödja företagen allmänt eller inom viss bransch
bör detta ske med generella metoder.

Det är av stor principiell betydelse att kommuner och landsting avstår från
att driva en egen näringspolitik med regionalt protektionistiska inslag.
Exempel på sådan kommunal näringspolitik är att ett företag och en kommun
kommer överens om att kommunen övertar ägandet av vissa fastigheter som
företaget sedan hyr, samtidigt som det förbinder sig att behålla viss
sysselsättning i kommunen under viss tid.

Vinstdelningssystem ger möjlighet att stärka de anställdas engagemang i
det egna företaget, särskilt om systemet utformas så att de anställda blir
medägare i företaget. I andra länder har sådana system stimulerats genom
förmånliga skatteregler. Så sker emellertid inte i Sverige. I dag är det t. ex.
oklart om vinstandelar som delas ut från en personalstiftelse skall beläggas
med arbetsgivaravgift eller inte. Folkpartiet anser att så inte bör ske. Även i
övrigt bör klara skatteregler utformas så att nuvarande osäkerhet försvinner.

Små och medelstora företag

I moderata samlingspartiets motion 1984/85:559 sägs att småföretagen
svarar för växtkraften i en fri ekonomi. Erfarenheter från bl. a. Förenta
staterna har också visat att en snabb sysselsättningstillväxt kan åstadkommas
genom att de mindre företagen ges goda betingelser för sin verksamhet.
Kritik riktas i motionen mot att regeringen inte har lagt fram några förslag om

NU 1984/85:23

åtgärder på grundval av betänkandet (SOU 1983:59) Kreativ finansiering,
sorn avgavs av utredningen angående de små och medelstora företagens
finansiella situation.

I motionen presenteras en rad förslag som syftar till att förhållandena för
de mindre företagen skall förbättras. Flertalet av dessa förslag ligger inom
beskattningens och den arbetsrättsliga lagstiftningens område.

Sådana åtgärder möjliggör att statens engagemang med riskkapital i olika
investment- och utvecklingsbolag kan avvecklas. Syftet med dessa bolag har
varit att förbättra kapitaltillförseln för företag med nya idéer. Resultaten av
verksamheten är inte uppmuntrande. Under de senaste åren har marknadsekonomin
själv skapat bättre förutsättningar för sådana företag bl. a. genom
ansatser till en s. k. venture capital-marknad.

Samhällets attityd till småföretagarna berörs i folkpartiets partimotion
1984/85:2805. Där sägs att man kan se småföretagen ur en rad olika aspekter.
De kan ses som ett viktigt fundament på vilket en stor del av vår välfärd vilar,
beroende på deras sysselsättningsmässiga betydelse. De kan ses som
marknadsekonomins smörjmedel, tack vare sin flexibilitet. De kan också ses
som samhällets uppfinnarverkstad, eftersom de är så viktiga från förnyelsesynpunkt.
De mindre företagens situation borde därför bli föremål för
samma omsorg och intresse som i dag visas t. ex. de stora exportföretagen.

I motionen hänvisas också till ett antal förslag på skattepolitikens område
som tar sikte på att stimulera de mindre företagen.

Synpunkterna i partimotionen utvecklas närmare i motion 1984/85:2762
(fp). Där pekas på att småföretagaren är ägare och företagsledare i en
person. Denna nära koppling mellan de båda rollerna är enligt motionärernas
uppfattning en väsentlig anledning till att investeringsviljan i denna del av
vårt näringsliv för närvarande är betydligt lägre än i de större företagen.
Småföretagarna anser med andra ord inte att de beslut som har fattats av den
socialdemokratiska regeringen sedan år 1982 och som på olika sätt berör
företagandets villkor tillräckligt har beaktat deras situation. När man
utformar lagar och regler som påverkar de mindre företagen måste företagaren
som person sättas i centrum. I motionen pekas på en rad områden där ett
sådant synsätt skulle ha lett fram till annorlunda beslut men också till ändrade
attityder gentemot företagandets villkor.

Avreglering och åtgärder mot krångel

I moderata samlingspartiets motion 1984/85:657 behandlas bl. a. frågor om
utvecklingen av landsbygdens näringsliv. För landsbygden är de mindre
företagen en livsviktig tillgång. Servicesektorn, som alltmer framstår som
mycket utvecklingsbar, är en utpräglad småföretagarbransch. Här öppnas
stora möjligheter för utveckling av service och sysselsättning inom den
enskilda sektorn på landsbygden. Näringspolitiken måste i stor utsträckning

NU 1984/85:23

9

inriktas på att undanröja hinder och kostnader för företagandet och att häva
en rad offentliga monopol. Inte minst för glesbygds- och landsbygdsområdena
är det mycket angeläget att avregleringsarbetet intensifieras. Målet skall
vara att mindre företag inte i onödan skall hämmas av tidskrävande arbete
med avgifter och sökande av bidrag, ej heller av detaljerade uppgiftskrav.

I centerpartiets motion 1984/85:2214 anförs att samhället formar sina krav
på företagen mer utifrån sina egna behov än utifrån företagens förutsättningar.
Resultatet blir byråkratiska regler till förfång för företagande och
produktion. Samhällets berättigade krav bör emellertid kunna tillgodoses på
ett sätt som svarar mot både företagandets förutsättningar och samhällets
mål. I motionen hänvisas till en rad förslag från centerpartiet som syftar till
förenkling av byråkratin kring företagen utan att övergripande mål eftersätts.
Förslagen avser bl. a. regler för byggande, arbetsrätt och skattefrågor.
Motionen utmynnar i förslag om överläggningar mellan regeringen och
näringslivets organisationer i syfte att minska krångel i företagande och
produktion.

Folkpartiet hänvisar i motion 1984/85:2805 till en undersökning enligt
vilken tre av fyra företagare anser att deras verksamhet har försvårats av att
nya regler och lagar tillkommer varje år. Mot bakgrund därav föreslås korta
och målinriktade kampanjer med översyn av bestämmelser som skapar
irritation och besvär i företagen och medför kostnader. Arbetet skulle ske i
nära samarbete med företrädare för företagen.

Liknande synpunkter förs fram i motion 1984/85:2762 (fp). Krånglet i
samband med myndighetskontakter anges som ett ständigt bekymmer för de
mindre företagen.

Kvinnor som företagare

I motioner från centerpartiet och folkpartiet om jämställdhetsfrågor
berörs de regionala utvecklingsfondernas roll för att stimulera kvinnor till
företagande.

Motiveringen till yrkandet i centerpartiets motion 1984/85:2318 om att
utvecklingsfonderna skall ha ett särskilt ansvar för att stimulera kvinnor till
privat företagande finns i motion 1984/85:2312. Där anförs att ansvaret bör
komma till uttryck i stadgarna för fonderna och att det bör finnas någon på
varje fonds kansli som har till uppgift att arbeta med dessa frågor. De
utvecklingsfonder som har en tjänsteman med särskilt ansvar för kvinnofrågorna
når också bäst resultat.

Förslaget i folkpartiets motion 1984/85:2176 om en jämställdhetsansvarig
vid varje fond har en liknande innebörd. I motiveringen i motion 1984/
85:2172 begärs dessutom en allmän kartläggning av kvinnligt företagande så
att värdet av olika insatser på området kan bättre bedömas. Redan nu är det
emellertid uppenbart att kvinnors företagande i dag i stor utsträckning utövas
i servicebranscher och i mindre utsträckning inom tillverkningssektorn.

NU 1984/85:23

10

Kvinnor är därigenom i praktiken ofta uteslutna från möjligheter till stöd
från utvecklingsfonderna. Reglerna för bidrag och rådgivning från utvecklingsfonderna
borde därför ändras så att stöd kan ges även till annan
verksamhet än tillverkning och turism.

Kooperation

I centerpartiets motion 1984/85:2212 lämnas en bred redovisning av
partiets syn på kooperationens roll inom olika samhällsområden. Bl. a. sägs
att intresset för det kooperativa alternativet i form av arbetskooperativa
företag har ökat inom småindustri och medelstor industri - om än med
tonvikt på vissa branscher. Även inom tjänstesektorn finns goda förutsättningar
för ny kooperativ verksamhet. Samma gäller inom service- och
konsumentvaruproduktion, i synnerhet om den avser lokal eller regional
konsumtion.

Personalägda företag

Folkpartiet uttalar sig i motion 1984/85:2805 för en mångfald av företagsformer.
Särskilt pekas på att bildandet av löntagarägda företag borde
underlättas. Om löntagarna fick större chanser att ta över det egna företaget
skulle det sannolikt innebära en viss önskvärd broms på stora företags
uppköp av små företag.

Uppgifter i anslutning till motionerna
Små och medelstora företag

I industridepartementets årsrapport Industri och industripolitik 1985
lämnas en redogörelse för utvecklingen under senare år av de små och
medelstora företagen, dvs. företag med färre än 200 anställda. I det följande
sammanfattas denna redogörelse.

År 1983 arbetade drygt 1 miljon människor i småföretag, motsvarande en
tredjedel av alla årsanställda. Småföretagens andel av sysselsättningen har
inte förändrats nämnvärt under senare år.

Småföretagen finns i huvudsak inom tillverkningsindustrin samt varuhandel
och restaurang- och hotellrörelse. Antalet årsanställda i småföretag år
1983 med fördelning på branscher framgår av följande tabell:

NU 1984/85:23

11

	Årsanställda i småföretag	Andel av årsanställda i alla före-tag %
Jordbruk, skogsbruk m. m.	30 600	61
Gruvor och mineralbrott	3 200	26
Tillverkningsindustri	284 900	34
varav verkstadsindustri	122 400	32
El-, gas-, värme- och vattenverk	6 600	26
Byggnadsindustri	106 200	54
Varuhandel, restaurang- och hotellrörelse	283 500	64
Samfärdsel m. m.	66 700	26
Fastighetsförvaltning och uppdragsverksamhet
m. m.	104 000	43
Offentlig förvaltning och andra tjänster	149 500	14
Totalt	1 035 300	33

Småföretagsandelen är hög i de delbranscher sorn kräver begränsade
investeringar i produktionsutrustning, marknadsföring, produktutveckling
m.m. Detta gäller inom t. ex. varuhandel och restaurangrörelse och även
inom uppdragsverksamhet m. fl. tjänster. Inom tillverkningsindustrin har
t. ex. trävaruindustrin och textil- och konfektionsindustri en hög andel
anställda i småföretag, medan det omvända gäller inom processindustrin.

Nyföretagandet har ökat kraftigt. År 1982 etablerades totalt 11 000 nya
verksamma företag. I statistiken är ombildningar inte medräknade. Under år
1983 ökade antalet nya företag till nära 20 000. Av dessa var 8 500 företag
inom varuhandel samt restaurang- och hotellrörelse. I gruppen andra
tjänster, som bl. a. innehåller uppdragsverksamhet och personliga tjänster,
etablerades 4 300 nya företag. Inom industrin startades 3 200 företag.
Ökningen av nyföretagandet under år 1983 har varit kraftigast inom
uppdragsverksamhet och personliga tjänster bl. a. beroende på en växande
efterfrågan och låga etableringskostnader. Enligt tillgängliga uppgifter
fortsätter nyföretagandet att öka även under år 1984.

De flesta startar sina företag i en blygsam omfattning och ofta vid sidan av
en anställning. Det kan därför dröja flera år innan de tar steget fullt ut och
anställer personal. Etableringar i större skala är därför få till antalet. Enligt
uppgifter från de regionala utvecklingsfonderna har det under år 1984
etablerats endast ett trettiotal tillverkande företag som vid starttillfället hade
fler än tio anställda. Till detta kommer ett okänt antal etableringar i
storstadsområdena. Trots att det totala antalet nyetableringar översteg
20 000 får dessa en förhållandevis begränsad sysselsättningseffekt. Av de
företag som har startats under år 1983 är det endast en tredjedel som
sysselsätter fler än en person. På längre sikt har de dock en stor betydelse för
sysselsättningen och näringslivets förnyelse. I små nystartade företag utvecklas
ofta helt nya affärsidéer. De flesta finner en nisch på lokalt begränsade
varu- eller tjänstemarknader.

NU 1984/85:23

12

Vissa företag svarar dock för helt nya avancerade produkter inom t. ex.
data- och elektronikområdet. Efter avslutad affärsidéutveckling står dessa
småföretag inom i första hand tillverkningsindustrin inför valet mellan att
expandera på egen hand eller att sälja sig till ett större företag med
utvecklade försäljnings- eller produktionsresurser. Vid en expansion på
egen hand spelar ett fyrtiotal investment- eller utvecklingsbolag med särskild
inriktning mot småföretag en viktig roll.

Ofta väljer företaget att sälja den utvecklade affärsidén. En sådan
försäljning innebär ofta att produkten eller tjänsten snabbt kan nå flera
marknader och omedelbart få en hög marknadsandel på en enskild betydande
marknad. I många fall, och inte minst vid introduktionen på utländska
marknader, är det nödvändigt med kraftfulla satsningar under en förhållandevis
kort tid. En introduktion stegvis - vilken ett litet företag med
begränsade resurser ofta tvingas till - kan leda till att potentiella inhemska
producenter tidigt hinner ta upp konkurrensen med den nya produkten eller
tjänsten. Möjligheten till en lönsam export begränsas härmed kraftigt. En
försäljning till ett större företag är därför ibland ett bra alternativ till en egen
expansion och bidrar därmed också till de stora företagens tillväxt och
förnyelse.

Antalet företagskonkurser har totalt sett ökat. Under år 1983 registrerades
när 5 000 företagskonkurser, vilka berörde ca 18 800 årsanställda. Det
största antalet konkurser, sammanlagt 1 800, drabbade varuhandel samt
restaurang- och hotellrörelse. Därefter kom industrin med drygt 800
konkurser. Bland företag tillhörande gruppen andra tjänster försattes något
över 400 företag i konkurs. Antalet företagskonkurser fortsatte att öka under
år 1984 med ca 10 % upp till nära 5 500.

Det bör dock noteras att antalet konkurser inom tillverkningsindustrin har
minskat såväl år 1983 som år 1984, vilket beror bl. a. på den gynnsamma
industrikonjunkturen.

Det traditionella småföretaget ägs och leds av samma person - ofta en man
med lång yrkeserfarenhet och med begränsad teoretisk utbildning. Denna
bild är fortfarande giltig, även om det blir allt vanligare att såväl ägandet som
ledningsansvaret är spritt på flera personer. Företagsledare med längre
högskoleutbildning blir också vanligare.

Allt fler kvinnor engageras av småföretagande. Nära 64 000 kvinnor äger i
dag egna företag. Flertalet kvinnor är verksamma inom handels- och
tjänstesektorerna. Inom den tillverkande industrin finns det drygt 6 000
kvinnor som är engagerade i egna företag.

En ökad andel småföretag ägs i dag av olika typer av investmentbolag.
Under de senaste åren har ett betydande antal småföretag köpts upp eller
startats med pengar från olika investment- och utvecklingsbolag eller venture
capital-bolag med inriktning mot småföretag.

Drygt 40 kapitalplacerare av nämnda slag har ägarintressen i ca 300
småföretag. Det finns uppgifter som tyder på att företagen i denna grupp har

NU 1984/85:23

13

en högre avkastning än de fristående småföretagen.

Många småföretag ingår i små koncerner med moder- och dotterbolag
inom samma eller skilda branscher. Orsakerna till att antalet småkoncerner
har ökat kan bl. a. vara att det blir vanligare med uppköp av befintliga företag
vid expansion och att verksamheten oftare delas upp på t. ex. försäljningsbolag,
fastighetsbolag och rörelsedrivande bolag.

Det är vanligt att småföretag är beroende av stora företag utan att ha
formella ägarrelationer med dessa. Enligt en studie som industridepartementet
och statistiska centralbyrån har gjort tillsammans med de regionala
utvecklingsfonderna var en tredjedel av industriföretagen leverantörer av
insatsvaror till andra företag. I andra sammanhang har den svenska industrin
diskuterats i termer av utvecklingsblock kring stora företag som ASEA,
Electrolux, Saab och Volvo, där flera tusen småföretag har direkta leveranser
och andra relationer till dessa företag. I samspelet mellan de stora och de
små företagen utvecklas ofta nya produkter och produktionsmetoder.

Även företag som inte är underleverantörer är ofta beroende av ett fåtal
kunder. Nära hälften av småföretagen inom industrin avsätter minst hälften
av sin produktion till sina tre största kunder. Det finns således ett mycket
starkt kundberoende hos dessa småföretag.

Inom handeln är flertalet småföretag knutna till någon försäljnings- eller
distributionskedja. Trots att företagen formellt är fristående blir de därför i
praktiken beroende av sin kedja. Dessa småföretag kan också vara kopplade
till andra företag via franchiseavtal.

Småföretagen är framför allt inriktade mot hemmamarknaden, varför
exporten är begränsad. Småföretagen inom industrin svarar för endast ca 5 %
av industrins export. Denna låga andel förklaras till stor del av att mer än en
tredjedel av alla småföretag är underleverantörer och att deras export inte
registreras.

De småföretag som exporterar har under senare år haft en bättre
lönsamhet och soliditet än de företag som inte exporterar. Detta innebär
naturligtvis inte att export i sig alltid skulle vara ett sätt att öka lönsamheten.
Förklaringen kan i stället ofta vara att de företag som trots höga kostnader för
introduktion av produkten utomlands förmår bibehålla en god lönsamhet
också har produkter som är slagkraftiga både på hemmamarknaden och
utomlands.

De små och medelstora industriföretagen disponerade vid utgången av år
1983 ett sammanlagt kapital på ca 52 miljarder kronor. Det totala kapitalet
utgjordes till 21 % av eget kapital i form av aktiekapital, reserver och
fonderingar. Andelen eget kapital - dvs. soliditeten - är genomgående lägre
bland de mindre företagen, vilket gör dem mer sårbara om lönsamheten
försämras.

Den redovisade kapitalstrukturen hos små och medelstora industriföretag
kan jämföras med vissa data avseende kapitalmarknaden. Sålunda kan
noteras att de s. k. venture capital-bolagen disponerar drygt 1 miljard kronor

NU 1984/85:23

14

för placeringar i små och medelstora företag, huvudsakligen inom industrin.
Det skulle motsvara ca 20 % av det nuvarande aktiekapitalet i dessa bolag.
Vidare har de företag som noterats på fondbörsen tillförts ca 1 miljard kronor
i nyemissioner. Mindre än hälften av OTC-företagen är emellertid verksamma
inom industrin.

Av de små och medelstora industriföretagens långfristiga upplåning, som
vid utgången av år 1983 uppgick till ca 19 miljarder kronor, svarar de
regionala utvecklingsfonderna för ca 5 %.

De små och medelstora industriföretagen har en hög räntabilitet. Detta
beror dock i huvudsak på deras låga soliditet. Med samma soliditet som de
större industriföretagen skulle de små företagen visa upp ungefär samma
räntabilitet som hela industrin.

Mäts lönsamheten som nettomarginal hamnar småföretagen på låga
värden. Således tjänar de små och medelstora företagen endast 4 kr. per 100
kr. i omsättning jämfört med 6:50 kr. för industrin i genomsnitt.

Under år 1983 arbetade en relativt stor andel av de anställda i små och
medelstora företag i förlustföretag. Bland de minsta företagen arbetade var
tredje anställd i företag som visade förlust. Inom gruppen medelstora företag
svarade förlustföretagen för en fjärdedel av sysselsättningen. De små och
medelstora företagen har förbättrat sin lönsamhet under de två senaste åren,
dock inte i samma utsträckning som andra industriföretag.

På grund av den låga exportandelen har de små och medelstora företagen
inte lönsamhetsmässigt kunnat dra samma fördelar av devalveringarna och
dollaruppgången som stora företag. En av orsakerna till den låga exportandelen
är att företagens produkter eller tjänster av olika anledningar inte är
konkurrenskraftiga på utlandsmarknaden eller inte når ut till dessa marknader.
Många av de företag som är indirekta exportörer genom att de är
underleverantörer har kunnat öka sin volym. Storföretagens ökade intäkter
torde dock inte ha medfört några väsentligt stigande priser för de inhemska
leverantörerna.

Riskkapitalbolag

I det följande lämnas vissa uppgifter om marknaden för riskkapital
(venture capital) och om olika kategorier av riskkapitalbolag. En utförlig
redogörelse för riskkapitalmarknaden har nyligen getts i rapporten (SIND
1985:4) Riskkapitalet och de mindre företagen, som har utarbetats av
Christer Olofsson på uppdrag av statens industriverk.

Den grundläggande tanken med riskkapitalbolagen är att de skall åstadkomma
en gynnsam utveckling i andra företag genom att tillföra dessa
kapital, ledningskunnande och kontaktnät. Engagemanget sker normalt i
form av ägarkapital och med minoritetsandelar. Majoritetsengagemang
förekommer dock också. Vanligen önskar riskkapitalbolaget att grundaren
till engagemangsföretaget kvarstår som ägare eller ledare.

NU 1984/85:23

15

Riskkapitalbolagets insatser är relativt långsiktiga. Ett engagemang anses
vara moget att avveckla efter sju-tio år, i första hand genom försäljning till
OTC-marknaden eller börsen. På detta sätt kan riskkapitalbolaget ta hem
den värdetillväxt som förhoppningsvis har skett i det företag där man har
engagerat sig.

Riskkapitalbolagets engagemang är riskfyllt. Endast en mindre del av de
investeringar som görs kan väntas ge ordentlig avkastning. I flertalet fall blir
resultatet låg avkastning eller förlust. Bolagen får därför sprida sin portfölj
på många projekt. Samtidigt måste man göra en avvägning så att engagemangen
inte blir för många och därmed svåra att sköta.

Riskkapitalbolagen kan indelas i tre kategorier.

Nationella riskkapitalbolag. Inom denna kategori har ett tjugotal huvudsakligen
privatägda bolag etablerats under 1980-talet med ett sammanlagt
eget kapital av ca 800 milj. kr. Till denna grupp kan föras även det helstatliga
Svenska Industrietablerings AB (Svetab) och det halvstatliga Företagskapital
AB. Företagens mål är rent affärsmässiga, men med större eller mindre
grad av risktagande. Ett fåtal av dem har som uttalat mål att satsa på projekt i
tidiga skeden, såsom t. ex. att exploatera uppfinningar. Andra satsar mer på
företag som redan har kommit i gång med produktion och marknadsföring.

Regionala privata investmentbolag. I denna grupp ingår ett trettiotal
företag som har etablerats under 1980-talet, men antalet ökar ständigt. Det
pågår en livlig aktivitet runt om i landet för att få till stånd nya investmentbolag
av detta slag. De aktuella bolagen representerar ett totalt kapital av ca 600
milj. kr. Mindre företag, bankanknutna företag, försäkringsbolag och
privatpersoner återfinns i stor utsträckning som ägare av dessa investmentbolag.
Två av de största bolagen, Landskrona Finans AB och Bruksinvest AB,
har bildats under viss medverkan från statens sida i syfte att minska
sysselsättningsproblemen i områden som har drabbats av strukturkriser.

Regionala utvecklingsbolag. En rad offentligägda utvecklingsbolag bildades
under åren 1977-1980 i regioner med speciella sysselsättningsproblem. I
denna grupp har det skett stora förändringar sedan företagen startades.
Många har ombildats, avvecklats eller ändrat inriktning. Endast en handfull
företag finns i dag i denna grupp. Det största bolaget i gruppen är det
statsägda Regioninvest AB.

Generellt gäller att riskkapitalbolagen intresserar sig för företag eller
projekt med goda tillväxtmöjligheter. De nationella riskkapitalbolagen har
visat det största intresset för ”nya teknologiområden”. Ungefär en tredjedel
av deras satsningar hänför sig till elektronik, bioteknik, medicinsk teknik
m. m.

De belopp som har investerats i enskilda projekt varierar avsevärt, från
50 000 kr. till flera miljoner kronor. Medianvärdena för investeringar från de
nationella riskkapitalbolagen ligger omkring 800 000 kr. och investeringar
från de två typerna av regionala bolag omkring 500 000 kr.

De nationella riskkapitalbolagen och de regionala utvecklingsbolagen har

NU 1984/85:23

16

till största delen skjutit till kapital i form av nyemissioner eller konvertibla
skuldebrev. De olika privata regionala investmentbolagen har däremot ofta
gjort sina insatser genom att köpa ut befintliga ägare.

Statens engagemang i riskkapitalföretag är för närvarande följande.

Direkt ägande. Företagskapital AB ägs till hälften av staten och till hälften
av affärsbankerna.

Av statliga bolag ägda. Procordia AB äger Svetab och Regioninvest AB.
Genom olika beslut av riksdagen har dessa bolag tillförts 70 resp. 495 milj. kr.
Sveriges Investeringsbank AB äger Z-Invest AB och AC-Invest AB, vilka
har tillförts 30 milj. kr. var av regionalpolitiska medel. Investeringsbanken
har även andelar i några andra riskkapitalbolag. Banken administrerar
Småföretagsfonden (se nedan).

Procordia och Svenska Varv AB avses skola äga andelar i ett regionalt
investmentbolag för Udde vallaregionen (Uddevalla Invest AB).

Statliga lån och garantier. Statliga lån, lånegarantier och räntestöd har
lämnats till följande bolag som tillhör kategorin regionala privata investmentbolag.
Som villkor för den statliga finansieringen gäller bl. a. att staten
får del av värdetillväxten i resp. bolag. Lånen har lämnats av regionalpolitiska
medel inom en av riksdagen fastställd ram.

	Lån Milj. kr.	Garantier Milj. kr.
Bothnia AB, Norrbottens län	8	-
Contorta AB, Västerbottens län	6	-
Camfore AB, Jämtlands län	4	-
Mittinvest AB, Västernorrlands län	10	-
Dala Tillväxt AB, Kopparbergs län	5	5
Gävleborgs Invest AB, Gävleborgs län	8	2
Fågelfors Invest AB	-	5
Sörmland Tillväxtinvest AB	-	4,7
Summa	41	16,7

Staten ställde även en garanti vid bildandet av Blekinge Invest AB på 12
milj. kr. Garantin utnyttjades dock inte av bolaget.

Ett tidigare lån på 12 milj.kr. med särskilda villkor till Wermia AB har
ersatts av ett normalt statligt reverslån. Detta lån är dock amorteringsfritt
t. o. m. år 1992.

Statligt kapitaltillskott. Staten har lämnat kapitaltillskott till Landskrona
Finans AB, Malmöhusinvest AB, Oxelöinvest AB och Start Invest AB med
sammanlagt 155 milj. kr. Dessutom har 16 milj. kr. tillskjutits till Dala Invest
AB, som numera har avvecklats. Förslag föreligger även om ett statligt
kapitaltillskott med 60 milj. kr. till Stiftelsen Bohus Promotion, som planeras
bli största aktieägare i Uddevalla Invest AB.

Stiftelsen Småföretagsfonden. Stiftelsen Småföretagsfonden inrättades
efter beslut av riksdagen år 1984 (prop. 1983/84:135, NU 1983/84:42, rskr.

NU 1984/85:23

17

1983/84:379). Stiftelsen har tillförts 100 milj. kr. av medel från allmänna
pensionsfonden. Stiftelsen skall i första hand placera sina medel i riskkapitalbolag.
Endast i mindre omfattning skall stiftelsen förvärva andelar i
rörelsedrivande företag.

Kvinnor som företagare

I proposition 1984/85:130 om kvinnornas villkor på arbetsmarknaden har
regeringen redovisat ett antal vidtagna eller planerade åtgärder i syfte att
stärka kvinnornas ställning. Av redovisningen framgår bl. a. följande.

För budgetåret 1983/84 anvisades 100 milj. kr. till vissa åtgärder för att
främja rekrytering till industrin m. m. Av dessa medel avsattes 10 milj. kr. till
en kampanj för att öka kvinnornas intresse för arbete och vidareutbildning
inom industrin (den s. k. 10-miljonerskampanjen). Denna kampanj var i
huvudsak inriktad på åtgärder för att påverka utbildnings- och yrkesval.

Det fortsatta arbetet avses komma att spänna över ett bredare område. I
propositionen föreslås projekt inom en rad olika områden från förskolan till
alla nivåer i arbetslivet. De samlade erfarenheterna från sådana projekt som
syftar till att stärka kvinnornas ställning vid valet av otraditionella arbetsuppgifter
skall tillvaratas av en särskild arbetsgrupp med uppgift att göra en
analys av kvinnornas villkor i samband med industrins förnyelse.

I detta sammanhang berörs vissa frågor om kvinnor som företagare.
Föredraganden, statsrådet Anita Gradin, anför härom följande:

Kvinnor som egna företagare har blivit allt vanligare under senare år. De
regionala utvecklingsfonderna fyller en viktig uppgift för de mindre och
medelstora företagen inom framförallt tillverkningsindustrin. Trots att de
kvinnor som etablerar sig som egna företagare framförallt har sin verksamhet
inom servicesektorn, vill jag understryka fondernas ansvar för de kvinnliga
småföretagarna och betona att fonderna i viss utsträckning även har
möjlighet att stödja verksamhet inom tjänstesektorn.

I detta sammanhang vill jag också peka på den kooperativa företagsformen
som en möjlighet för dem som vill etablera en egen rörelse. Regeringen
inrättade år 1984 det kooperativa rådet som bl. a. skall utgöra en kontaktyta
mellan regeringen och kooperationen. Rådets främsta uppgift är dock att
stimulera utvecklingen av såväl befintlig som ny kooperativ verksamhet.
Fördelarna med den kooperativa företagsformen är att den ger delaktighet i
produktion och ägande, vilket ofta efterfrågas av kvinnor. En möjlighet att
arbeta kooperativt är att kvinnor med enskilda firmor låter dessa bilda en
ekonomisk förening för samordning av tjänster som marknadsföring,
bokföring etc. De i dag existerande handelshusen för kvinnor arbetar efter en
sådan modell. Jag avser att ställa projektmedel till förfogande för en
utveckling av den kvinnokooperativa verksamheten.

De regionala utvecklingsfonderna bedriver en viktig informations- och
utbildningsverksamhet riktad till små och medelstora företag. Jag anser
utbildningsbehoven för stora grupper kvinnor inom utvecklingsfondernas
verksamhetsområde vara så eftersatta att särskilda kvinnoprojekt är motiverade.
Inom ramen för 10-miljonerskampanjen genomfördes riktad utbild -

2 Riksdagen 1984/85.17sami. Nr 23

NU 1984/85:23

18

nings- och informationsverksamhet till kvinnor i vissa utvecklingsfonders
regi. Jag anser att denna verksamhet bör vidareutvecklas och kommer därför
att avsätta särskilda projektmedel för en sådan verksamhet.

Enligt förslag i propositionen skall för nästa budgetår sammanlagt 15 milj.
kr. disponeras under skilda huvudtitlar för olika projekt m. m. för att
förbättra kvinnornas villkor på arbetsmarknaden.

Beträffande jämställdhetsarbetet på regional nivå framgår bl. a. följande.
Erfarenheterna från kampanjens samarbete mellan regionala myndigheter
ledde till att regeringen i december 1984 gav samtliga länsstyrelser i uppdrag
att i samverkan med olika myndigheter och organ i länet upprätta regionala
program för att stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden. Arbetet
skall avrapporteras i samband med den länsrapport som skall lämnas till
regeringen i oktober 1985. En uppföljning av arbetet skall sedan fortlöpande
ske inom ramen för det regionala utvecklingsarbetet.

Personalägda företag

I industridepartementets förenämnda årsrapport redovisas även utvecklingen
inom de personalägda företagen. Till grund för redovisningen ligger
följande uppgifter om antal företag och sysselsatta från registret över
personalägda företag vid högskolan i Örebro.

Bransch	Antal företag		Antal sysselsatta
1979	1983	1984	1979	1983	1984
Textil-, skoindustri m. m.	15	14	15	780	871	829
Träindustri	6	15	13	152	342	334
Grafisk industri	10	16	17	162	352	373
Verkstadsindustri	20	49	35	594	1 958	1 399
Byggnadsverksamhet	10	19	18	312	413	370
Övriga	4	10	7	63	230	162
Totalt	65	123	105	2 063	4 166	3 467

Uppgifterna omfattar inte serviceområdet, för vilket säker statistik ännu
saknas.

Minskningen av antalet personalägda företag under år 1984, netto 18
företag med 700 anställda, kan förklaras av den förbättrade konjunkturen.
Denna har medfört dels att tidigare personalägda företag återköpts, dels att
personalen i färre fall sett sig tvingad att ta över det företag i vilket den är
anställd. Minskningen har framför allt skett inom verkstadsindustrin. Inom
den grafiska industrin är andelen personalägda företag fortfarande hög.
Inom serviceområdet tycks antalet personalägda företag ha förblivit stort.

Av de nyetablerade företagen har, liksom tidigare, majoriteten en
krisbakgrund. Personalägda företag bildas alltså fortfarande ofta som en
krislösning.

Få personalägda företag har misslyckats ekonomiskt. Däremot har flera av
andra anledningar upphört att vara personalägda. Lönsamheten i de

NU 1984/85:23

19

personalägda företagen varierar kraftigt mellan olika företag och branscher.
Jämfört med småföretag i allmänhet avviker emellertid inte de personalägda
företagen nämnvärt från branschgenomsnittet. De personalägda företagen
har dock ofta en lägre soliditet och likviditet än genomsnittet för resp.
bransch.

Under år 1984 har endast tolv företag råkat ut för direkt ekonomisk kris
med konkurs eller betalningsinställelse, och av dessa har senare majoriteten
rekonstruerats och fortlevt som företag i annan form än som personalägda.
Andelen konkurser är högre än i annan industri, men mot bakgrund av att
personalägande ofta varit en nödlösning i en tidigare krissituation är den
dock förvånande låg.

Under år 1984 har ett tjugotal företag upphört att vara personalägda. En
vanlig anledning är att etableringen lyckas och antalet sysselsatta ökar. Av
olika skäl ökar emellertid inte antalet delägare, varför företaget upphör att
vara personalägt och övergår till att bli traditionellt ägt med en grupp
delägare och en grupp anställda utan ägarinflytande. En annan anledning till
att ett personalägt företag byter ägarform är att en koncentration av ägandet
sker. Vissa av delägarna säljer sina ägarandelar till andra delägare. Därigenom
kommer en minoritet av de anställda att vara delägare.

Några företag har sålts. Orsakerna till en sådan försäljning varierar. I
något fall har ledningsproblem och framtida förväntningar på dålig lönsamhet
varit bidragande orsaker. I andra fall har personalägande aldrig i sig varit
ett mål, utan det har tillkommit som en tillfällig lösning på ett akut
sysselsättningsproblem. När sedan ett tillfälle yppats att sälja företaget till en
köpare, som av personalen bedöms vara seriös, är det naturligt att genomföra
en försäljning.

Den 1 juli 1981 startades en försöksverksamhet med särskilt stöd till
personalägda företag. För verksamheten svarar statens industriverk.

Försöksverksamhetens syfte är att med särskilda företagsserviceinsatser
stödja bildandet av personalägda företag. Även redan personalägda företag
kan komma i fråga. Avsikten är också att försöksverksamheten skall ge ett
underlag för att bedöma vilka för- och nackdelar personalägda företag har
och vilka problem som finns i samband med bildandet och även vid senare
tillfällen i företagets utveckling.

Verksamheten omfattar hela landet och skall pågå under fem år, dvs. till
den 1 juli 1986.

T. o.m. den 1 november 1984 har 172 företag beviljats stöd till ett
sammanlagt belopp av 4,5 milj. kr.

Av de företag som ingår i försöksverksamheten har 47 blivit personalägda.
Av dessa har ca 10 % försvunnit på grund av konkurs, uppköp e. d.

Under våren 1985 kommer försöksverksamheten att utvärderas inom
industriverket.

NU 1984/85:23

20

Utskottet

Allmänna riktlii\jer för näringspolitiken

Önskemål om inriktningen i stort av näringspolitiken förs fram i motioner
från de tre borgerliga oppositionspartierna, som har refererats tidigare (s. 6

f).

I moderata samlingspartiets motion 1984/85:559 betonas särskilt kraven på
snabb anpassning till internationella ekonomiska förändringar. En sådan
anpassning motverkas av politiska ingrepp och regleringar. Moderata
samlingspartiet vill att i stället generella ramar skall dras upp för näringslivets
verksamhet.

Folkpartiet redovisar i motion 1984/85:2805 en likartad syn på näringspolitikens
uppgifter. Selektiva ingrepp mot företagen bör undvikas. Särskild vikt
läggs vid den fria konkurrensens betydelse för en väl fungerande marknadsekonomi.
Folkpartiet tar avstånd från monopolistiska inslag i offentlig
verksamhet.

Utskottet vill erinra om att den allmänna inriktningen av industripolitiken
lades fast genom beslut av riksdagen våren 1984 (prop. 1983/84:135, NU
1983/84:42, rskr. 1983/84:379). I årets budgetproposition (prop. 1984/85:100
bil. 14 s. 13-21) har regeringen lämnat en redogörelse för uppföljningen av
nämnda beslut. Enligt propositionen har nu arbetet inletts med industripolitikens
tredje steg, nämligen skapandet av en kreativ industriell miljö. Detta
tredje steg bygger på att de två första stegen - bevarandet av industrins
konkurrenskraft och insatser för industriell tillväxt och förnyelse - fullföljs.
Syftet med det tredje steget anges vara att industrins utvecklingsbetingelser
skall förbättras så att företagen till fullo kan utnyttja de möjligheter som har
skapats genom de första två stegen.

I propositionen redovisas ett antal åtgärder som ingår i det tredje steget.
Inom regeringskansliet pågår en översyn av den statliga normgivningen
gentemot näringslivet. Vidare pågår en förberedande utvärdering av möjligheterna
att begränsa antalet stödformer. Olika åtgärder har vidtagits för att
klarlägga industrins behov av kvalificerade tekniker. Insatser planeras för att
främja arbetet i företagen för ett högt kvalitetsmedvetande. Vidare pekas i
propositionen på att ägarförhållandena i näringslivet är av betydelse för en
kreativ industriell miljö. Med hänvisning till att ett alltmer institutionaliserat
ägande innebär risker för minskad flexibilitet i det privata näringslivet
aviseras att en parlamentariskt sammansatt kommitté skall tillkallas med
uppgift att utreda frågor om ägande och inflytande i näringslivet.

Utskottet återkommer till några av dessa frågor i samband med behandlingen
av olika motionsyrkanden i det följande. Utskottet erinrar också om
att en rad förslag från regeringen om anslag till olika industripolitiska
ändamål m. m. jämte motioner med anledning därav behandlas i betänkandet
NU 1984/85:22, som avlämnas samtidigt med detta betänkande.

Beträffande den allmänna inriktningen av näringspolitiken och i synnerhet
industripolitiken vill utskottet anföra följande.

NU 1984/85:23

21

Det är enligt utskottets mening uppenbart att den politik på området som
förts sedan hösten 1982 har varit framgångsrik. Avgörande steg har tagits för
att stärka industrisektorn och därmed återställa balansen inom svensk
ekonomi. Exporten, produktionen, lönsamheten och investeringarna inom
industrin har under de senaste åren ökat starkt, och även sysselsättningen
visar nu en viss uppgång. Denna utveckling är självfallet delvis betingad av
den internationella konjunkturen, liksom av det gynnsamma utgångsläge för
industrin som skapades genom devalveringen hösten 1982 och andra åtgärder
inom ramen för den allmänna ekonomiska politiken. Utskottet finner det
emellertid ostridigt att de åtgärder inom närings- och industripolitikens
område som har vidtagits under de senaste åren har bidragit till den positiva
utvecklingen. Utskottet vill särskilt peka på saneringen av en rad krisbranscher
och på det ökade stödet till små och medelstora företag med stark
tillväxtpotential. Enligt utskottets mening bör alltså den hittills med framgång
förda industripolitiken fullföljas.

Mot denna bakgrund finner utskottet att den kritik som riktas mot
regeringens politik i motionerna 1984/85:559 från moderata samlingspartiet
och 1984/85:2805 från folkpartiet saknar verklighetsförankring. Utskottet
kan heller inte biträda vad som anförs i motionerna om att generella åtgärder
är att föredra framför selektiva ingrepp som medel i näringspolitiken. Staten
bör inte avhända sig möjligheterna till olika former av riktade åtgärder,
särskilt sådana som syftar till att undanröja hinder för industrins förnyelse
och tillväxt. Utskottet finner alltså ingen anledning för riksdagen att uttala sig
i enlighet med vad som föreslås i de två motionerna. Dessa avstyrks i berörda
delar.

Centerpartiet begär i motion 1984/85:1516 en utredning om decentralisering.
Enligt partiets mening bör de politiska besluten på alla områden syfta
till att bryta koncentrationsutvecklingen och i stället åstadkomma en
långsiktigt decentralistisk utveckling. Den aviserade utredningen om ägaroch
inflytandefrågor borde ges i uppdrag att ta fram ett underlag för sådana
beslut.

Utskottet erinrar om att frågor om regionalpolitiken efter beredning inom
arbetsmarknadsutskottet kommer att behandlas av riksdagen senare under
detta riksmöte på grundval av proposition 1984/85:115 om regional utveckling
och utjämning. Näringsutskottet begränsar sig här till att behandla
centerpartiets förslag om en utredning om decentralisering. Utskottet tar
därvid ställning enbart till sakfrågan om behovet av en sådan utredning och
inte till den formella frågan huruvida en särskild kommitté bör tillkallas för
ändamålet eller, såsom föreslås i motionen, den av regeringen aviserade
utredningen om ägar- och inflytandefrågor skall ges en annan inriktning.
Inom utskottet råder olika uppfattningar om behovet av sistnämnda utredning.
Utskottet konstaterar dock att det ankommer på regeringen att besluta
i frågor om kommittéväsendet.

NU 1984/85:23

22

Utskottet är väl medvetet om de tendenser till koncentration som gör sig
gällande på olika samhällsområden, inte minst inom näringslivet. Utskottet
kan dock inte finna att en övergripande decentraliseringsutredning av det
slag som föreslås av centerpartiet i motion 1984/85:1516 skulle fylla någon
uppgift. De problem som uppmärksammas i motionen bör lämpligen
angripas inom ramen för den av statsmakterna fastställda politiken för olika
samhällsområden. Med det sagda avstyrker utskottet motionen i berörd del.

I folkpartiets partimotion 1984/85:2805 tas två särskilda frågor upp i
anslutning till de mera generella synpunkterna på näringspolitiken.

Ett beslut av riksdagen föreslås om att företagsanknutna andel-i-vinstsystem
skall stimuleras bl. a. genom att de inte beläggs med socialförsäkringsavgifter.
Förslaget innebär en upprepning av ett motionsyrkande som
utskottet behandlade våren 1984 i betänkandet NU 1983/84:42 (s. 48 f.). Som
redovisades där riktades yrkandet närmast mot ett förslag av en interdepartemental
arbetsgrupp år 1983 i promemorian (Ds Fi 1983:21) Breddat underlag
för produktionsfaktorskatter. Förslaget innebar bl. a. viss avgiftsbeläggning
av bidrag till vinstandelsstiftelse e. d. Med hänvisning till pågående beredning
av promemorian avstyrkte utskottet motionsyrkandet. Enligt vad
utskottet nu har erfarit avser regeringen för närvarande inte att lägga fram
förslag på grundval av den nämnda promemorian.

Utskottet konstaterar alltså att frågan saknar aktualitet. Yrkandet i
motion 1984/85:2805 (fp) avstyrks.

Vidare föreslås i motion 1984/85:2805 (fp) ett uttalande av riksdagen om
kommunal näringspolitik. Även denna fråga behandlades av utskottet i
betänkandet NU 1983/84:42 (s. 43 f.) med anledning av ett motionsyrkande
från folkpartiet. Utskottet hänvisade därvid bl. a. till en utredning av statens
industriverk, vilken i sammanfattning återgavs i betänkandet (s. 34 f.).

Regeringen har nyligen i proposition 1984/85:115 (s. 41—43) redovisat vissa
allmänna överväganden beträffande kommunernas och landstingskommunernas
näringspolitiska roll. Föredragande statsrådet, industriminister Thage
G. Peterson, anför där bl. a. att statens insatser på näringspolitikens
område i första hand är en uppgift för statliga organ. Efter att ha hänvisat till
industriverkets nämnda utredning anför industriministern vidare:

Frågan om en allmän översyn av kommunernas befogenheter på näringslivsområdet
har tagits upp i olika sammanhang. Regeringen har därför givit
stat-kommunberedningen (C 1983:02) i uppdrag att utreda kommunernas
och landstingskommunernas roll i närings- och sysselsättningspolitiken.
Beredningen skall bl. a. analysera erfarenheterna av de kommunala näringslivsinsatserna
och belysa konsekvenserna av olika kommunala kompetensgränser
inom näringslivsområdet. I beredningens uppdrag ingår vidare att
pröva formerna för ökad samverkan mellan kommunerna, landstingskommunerna
och olika statliga organ samt företag och fackliga organisationer.

Avslutningsvis betonas i propositionen att kommunerna har viktiga
uppgifter av betydelse för att de regionalpolitiska målen skall nås. Det är

NU 1984/85:23

23

emellertid nödvändigt att den kommunala aktiviteten sker inom ramen för
den kommunala kompetensen.

Av vad utskottet har anfört framgår att frågan om kommunal näringspolitik
följs uppmärksamt av regeringen. I första hand bör resultatet av
stat-kommunberedningens arbete med frågan avvaktas. Något särskilt
uttalande av riksdagen är enligt utskottets mening inte nödvändigt. Motion
1984/85:2805 (fp) avstyrks i denna del.

Små och medelstora företag

Allmänna frågor om småföretagspolitiken tas upp i partimotionerna
1984/85:559 från moderata samlingspartiet och 1984/85:2805 från folkpartiet.
Dessa motioner innehåller därutöver en rad förslag till åtgärder inom
beskattningens och arbetsrättens områden, frågor som hör till andra utskotts
beredningsområden. Liknande frågor tas upp i centerpartiets motion 1984/
85:665, som inte till någon del har hänvisats till näringsutskottet.

Utskottet tar först upp yrkandet i motion 1984/85:2805 (fp) om en mer
positiv attityd till småföretagare från samhällets sida. Ämnet utvecklas
närmare i motion 1984/85:2762 (fp). Förutom vissa ändringar i skattereglerna
önskar motionärerna ett ökat hänsynstagande till småföretagarens speciella
situation från myndigheternas sida i olika sammanhang.

Utskottet vill erinra om att den industripolitik som har förts sedan
regeringsskiftet år 1982 i hög grad har inriktats på att främja utvecklingen av
de små och medelstora företagen. Dessutom har givetvis många av dessa
företag kunnat dra fördel av den starka expansionen inom den exportinriktade
verkstadsindustrin. Av den redogörelse som utskottet tidigare (s. 10-14)
har lämnat för utvecklingen inom småföretagssektorn framgår att denna
sektor präglas av stark dynamik, vilket bl. a. yttrar sig i ett ökande antal
nyetableringar. Enligt utskottets mening finns det alltså inga skäl att förmoda
att, såsom antyds i de två motionerna från folkpartiet, villkoren för
småföretagande generellt sett skulle vara ogynnsamma i vårt land. Det kan
givetvis finnas anledning att vidta åtgärder för att underlätta småföretagens
situation i olika hänseenden. Utskottet återkommer strax härtill. Uttalanden
från riksdagens sida av det slag som begärs i motionerna 1984/85:2762 (fp)
och 1984/85:2805 (fp) kan emellertid utskottet inte förorda. De två motionerna
avstyrks i berörda delar.

En fråga av mer begränsad räckvidd tas upp i moderata samlingspartiets
motion 1984/85:559. Där föreslås en avveckling av statens engagemang i
regionala utvecklings- och investmentbolag. Genom de andra åtgärder på
småföretagsområdet som moderata samlingspartiet föreslår och genom
framväxten av en riskkapitalmarknad kan småföretagens kapitalbehov
tillgodoses, hävdas det i motionen.

En redovisning av statens engagemang i regionala investment- och
utvecklingsbolag har lämnats i det föregående (s. 16). Av redovisningen

NU 1984/85:23

24

framgår att staten endast i några få fall direkt eller indirekt är ägare till sådana
företag. Ett antal bolag har åtnjutit statligt stöd i form av lån, garantier eller
räntestöd. Flertalet av dessa bolag har tillkommit inom ramen för regionalpolitiken,
som inte hör till näringsutskottets beredningsområde.

Såsom utskottet framhöll vid sin behandling år 1984 av ett liknande
motionsyrkande (NU 1983/84:42 s. 42 f.) bör en framtida överföring av de
statliga investment- och utvecklingsbolagen till andra intressenter inte
uteslutas. Utskottet finner emellertid inget skäl för riksdagen att göra ett
uttalande i frågan. Yrkandet härom i motion 1984/85:559 (m) avstyrks.

Utskottet behandlar i detta sammanhang även motion 1984/85:763 (m) om
egenföretagares personliga borgensåtaganden. I motionen anförs att kravet
på borgen vid lån från statliga institutioner bör begränsas till att gälla enbart
företagsinteckningar. Som motiv anförs att en företagare till följd av
medbestämmandelagen har en inskränkt bestämmanderätt över sitt företag
och att det därför inte bör krävas att han personligen skall gå i borgen för
företagets åtaganden. En utredning i frågan begärs.

Utskottet har - med anledning av motioner av samme motionär -behandlat frågan utförligt i betänkandena NU 1982/83:35 (s. 25 f.) och NU
1983/84:42 (s. 63). Därvid hänvisade utskottet till ett uttalande i frågan år
1982 i ett av bankinspektionens s. k. etikmeddelanden (nr 35), som gick ut
bl. a. på att särskild försiktighet skulle iakttas av bankerna i samband med
utkrävande av personlig borgen från ägare till mindre och medelstora
företag. Utskottet förutsatte att detsamma skulle gälla även vid olika former
av statlig kreditgivning, t. ex. från de regionala utvecklingsfonderna. Utskottet
ansåg mot bakgrund härav att motionerna inte gav anledning till något
uttalande av riksdagen. Utskottets ställningstagande i det förstnämnda
betänkandet var enhälligt. Året därpå avgav emellertid företrädarna för
moderata samlingspartiet, centerpartiet och folkpartiet en reservation till
förmån för motionen.

Utskottet anser inte att det har tillkommit några omständigheter som
föranleder en ändrad bedömning av frågan om personlig borgen. Motion
1983/84:763 (m) avstyrks.

Avreglering och åtgärder mot krångel

I fem motioner framförs förslag om avreglering eller åtgärder mot krångel
av olika slag. Förslagen syftar främst till att få bort eller förenkla sådana
bestämmelser och myndighetsföreskrifter som anses försvåra särskilt småföretagens
verksamhet. Därmed finns det ett nära samband mellan dessa
förslag och några av de motionsyrkanden som utskottet har behandlat i
föregående avsnitt.

I centerpartiets motion 1984/85:2214 föreslås att överläggningar tas upp
mellan regeringen och näringslivets organisationer i syfte att minska krångel i

NU 1984/85:23

25

företagande och produktion. Folkpartiet föreslår i motion 1984/85:2805
korta och målinriktade kampanjer i samma syfte. I motion 1984/85:2762 (fp)
betonas särskilt småföretagens problem med myndighetskontakter. I motion
1984/85:663 (m), med motivering i motion 1984/85:657, behandlas olika
landsbygdsfrågor, varvid särskilt betonas vikten av att olika hinder för
företagande på landsbygden avlägsnas. Utskottet behandlar dessa fyra
motioner i ett sammanhang.

Som tidigare nämnts pågår inom regeringskansliet en översyn av den
statliga normgivningen gentemot näringslivet. En redogörelse för den s. k.
normgruppens verksamhet har lämnats i budgetpropositionen (prop. 1984/
85:100 bil. 14 s. 18 f.). Där sägs att gruppen skall motverka regler som är
onödigt kostnadskrävande, försvårar strukturförändringar eller får konkurrensbegränsande
effekt. Den skall vidare medverka till avreglering och
motverka byråkratisering och krångel. I första hand tas frågor inom
industridepartementets område upp. Gruppen arbetar i nära samverkan med
näringslivets och löntagarnas organisationer. Normgruppens arbete har nu
breddats och dess resurser förstärkts.

I likhet med regeringen finner utskottet det angeläget att myndigheternas
krav på näringslivet och i synnerhet på småföretagen utformas med hänsyn
till att verksamheten inom företagen skall kunna bedrivas rationellt utan att
därmed angelägna samhällsintressen blir eftersatta.

Utskottet anser det också tillfredsställande att arbetet inom normgruppen
har intensifierats. Några uttalanden av riksdagen enligt vad som föreslås i
motionerna 1984/85:663 (m), 1984/85:2214 (c), 1984/85:2762 (fp) och 1984/
85:2805 (fp) är enligt utskottets mening inte nödvändiga. Dessa fyra
motioner avstyrks i berörda delar.

I anslutning till frågorna om avreglering tar utskottet upp motion
1984/85:1436 (c), i vilken begärs en översyn av industristödet i syfte bl. a. att
minska antalet stödformer och förenkla stödadministrationen. Vid sin
behandling våren 1984 av en likalydande motion av samme motionär (NU
1983/84:42 s. 42) hänvisade utskottet till att frågor om det industripolitiska
företagsstödet och samordningen av detta med det regionalpolitiska stödet
skulle komma att behandlas av regionalpolitiska utredningen.

Denna utredning har nu lagt fram sitt betänkande. Utredningen har
emellertid inte framfört några egentliga förslag om förenkling av stödgivningen.
Detta påpekas också i proposition 1984/85:115 om regional utveckling
och utjämning (s. 58). Av propositionen framgår att industridepartementet
har inlett en kartläggning av hur väl företagen känner till de industrioch
regionalpolitiska stöden, i vilken omfattning dessa utnyttjas och vad
företagen anser om stödens utformning i relation till företagens behov. Syftet
med denna undersökning är bl. a. att erhålla underlag för eventuell
omprövning av stödformerna och förbättring av information om och
administration av stöden samt att ge underlag för förenklingar av stödsystemet.
Vidare framgår att det inom departementet pågår en genomgång av nu

NU 1984/85:23

26

gällande stödformer som underlag för förslag om förenklingar och minskning
av antalet stödformer.

Utskottet konstaterar alltså att en översyn av ett slag som begärs i motion
1984/85:1436 (c) redan har inletts. Motionen avstyrks därför. Utskottet, som
anser det angeläget att nuvarande stödsystem förenklas, förutsätter att
regeringen på lämpligt sätt håller riksdagen informerad om sitt fortsatta
arbete med frågan.

Kvinnor som företagare

Frågan om de regionala utvecklingsfondernas ansvar för att stimulera
kvinnor till företagande tas upp i två motioner. Såväl i centerpartiets motion
1984/85:2318 som i folkpartiets motion 1984/85:2176 föreslås att riksdagen
uttalar sig för att en tjänsteman med särskilt ansvar för kvinnofrågor skall
utses vid varje fond. I sistnämnda motion föreslås dessutom att fondernas
finansieringsstöd och rådgivning m. m. utvidgas till att omfatta även servicesektorn
med hänsyn till den stora andelen kvinnliga företagare inom denna
sektor. Denna fråga behandlar utskottet i betänkandet NU 1984/85:22 i
samband med andra frågor om målgruppen för de regionala utvecklingsfonderna.

Inledningsvis tar utskottet upp ett önskemål som förs fram i motion
1984/85:2176 (fp) om en allmän kartläggning av kvinnors företagande.
Utskottet vill hänvisa till att det sedan några år tillbaka pågår ett omfattande
forskningsprojekt hos institutionen för företagsekonomi vid Umeå universitet
om kvinnor som företagare. Detta projekt har hittills resulterat bl. a. i en
rapport (nr 7) med en ingående beskrivning på läns- och branschnivå av
kvinnors företagande i Sverige. Rapporten kommer att ligga till grund för
fortsatta analyser. Önskemålet i motionen bör härigenom kunna bli väl
tillgodosett.

Utskottet har i det föregående (s. 17 f.) redogjort för vissa åtgärder i syfte
att stärka kvinnors ställning i arbetslivet, bl. a. inom ramen för den s. k.
10-miljonerskampanjen. Som framgått har utbildnings- och informationsverksamhet
med inriktning på kvinnors företagande bedrivits i vissa regionala
utvecklingsfonders regi. Denna verksamhet kommer nu att vidareutvecklas
med stöd av statliga projektmedel.

Vid sidan av dessa särskilda insatser har många av de regionala utvecklingsfonderna,
enligt vad utskottet har inhämtat, på olika sätt gett stöd åt
kvinnors företagande, t. ex. genom ”starta-eget”-kampanjer för kvinnor.
Det är också vanligt att en tjänsteman vid resp. fond inriktar sig på denna typ
av verksamhet. Några särskilda bestämmelser om jämställdhetsarbetet vid
fonderna finns dock inte. Såsom närmare redovisas i utskottets betänkande
NU 1984/85:22 (s. 20 f.) är utvecklingsfonderna självständiga stiftelser. Det
ankommer på varje fond att lägga upp sin verksamhet i enlighet med gällande
stadgar, som fastställs i avtal mellan huvudmännen, dvs. staten och resp.

NU 1984/85:23

27

landsting. Styrelserna för utvecklingsfonderna är politiskt valda av landstingen.

Av vad som anförts framgår att insatser redan görs av flera regionala
utvecklingsfonder för att stimulera kvinnor till att starta företag. Enligt
utskottets uppfattning finns det dock på sina håll fortfarande ett bristande
engagemang för kvinnors företagande. Utan att det nödvändigtvis behöver
innebära krav på direkta ändringar i avtalen med landstingen bör regeringen
vid överläggningar med de regionala huvudmännen för utvecklingsfonderna
verka för att det vid varje fond utses en jämställdhetsansvarig i enlighet med
vad som föreslås i motionerna 1984/85:2318 (c) och 1984/85:2176 (fp).
Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet nu
har anfört. De nämnda motionerna skulle därigenom tillgodoses i huvudsak.

I sammanhanget noterar utskottet att andelen kvinnor bland ledamöterna i
utvecklingsfondernas styrelser är endast 4 %, en siffra som enligt utskottets
uppfattning är uppseendeväckande låg. Utskottet räknar med att landstingen
vid valet av ledamöter inför nästa avtalsperiod beaktar intresset av en
rimligare fördelning.

Invandrare som företagare

I motion 1984/85:2310 (c) begärs särskilda insatser för invandrare från de
regionala utvecklingsfondernas sida. Motiveringen ges i motion 1984/85:2312
(c), där det anförs att många invandrare är intresserade av att starta egna
företag men möter svårigheter i den svenska byråkratin. De kan behöva en
annan och mer grundläggande information än svenskar eftersom deras
utgångspunkt är annorlunda. Mot bakgrund härav föreslås att utvecklingsfonderna
i invandrartäta områden ser invandrarna som en speciell målgrupp
och ordnar t. ex. ”starta-eget”-kurser för dem.

Enligt utskottets mening är den fråga som tas upp av motionärerna väl värd
att beaktas. Inom vissa områden och branscher svarar invandrare för en
betydande del av nyetableringen av företag. Utskottet har inhämtat att man
inom några utvecklingsfonder har övervägt särskild information för invandrare
som önskar bli egna företagare. Hittills har det dock ansetts att man hos
denna kategori av invandrare måste förutsätta sådana språkkunskaper och
sådan kännedom om svenska förhållanden i övrigt att de bör kunna ta del av
fondernas reguljära utbud av tjänster. Oavsett riktigheten härav anser
utskottet att det måste ankomma på de närmast berörda utvecklingsfonderna
att själva ta ställning till behovet av särskilda åtgärder för invandrare.
Utskottet kan alltså inte biträda yrkandet om ett särskilt uttalande av
riksdagen i frågan. Motion 1984/85:2310 (c) avstyrks.

NU 1984/85:23

28

Kooperation

Frågor om kooperation i allmänhet tas upp i motion 1984/85:2212 (c), som
innehåller en bred redovisning av centerpartiets syn på kooperationens
betydelse för samhället. De konkreta frågor som aktualiseras i motionen
gäller ökat ekonomiskt stöd till forskning om kooperationen och bereds av
utbildningsutskottet. Näringsutskottet har att ta ställning endast till ett
yrkande om att riksdagen skall uttala sig allmänt om värdet av olika insatser
för kooperativ verksamhet.

Utskottet erinrar om att riksdagen år 1984 fattade beslut om vissa
lagändringar i syfte att förbättra kooperationens kapitalförsörjning (prop.
1983/84:84, NU 1983/84:24, rskr. 1983/84:241). Vid frågans behandling i
utskottet framkom olika meningar om utformningen av vissa skatteregler
m. m. Emellertid rådde enighet om målet att de kooperativa föreningarna så
långt möjligt skall ges förutsättningar likvärdiga med dem som gäller för
andra företagsformer. Utskottet anslöt sig också i sitt betänkande (s. 8)
enhälligt till vad som anfördes i en partimotion från centerpartiet om
angelägenheten av att staten genom ökade insatser för kooperativ verksamhet
skapar en god grogrund för ett livskraftigt kooperativt alternativ som ett
komplement till privata och samhälleliga initiativ inom samhällets olika
områden.

Utskottet har alltjämt samma uppfattning i frågan. Emellertid ser utskottet
ingen anledning för riksdagen att uttala sig i enlighet med vad som yrkas i
motion 1984/85:2212 (c). Motionen avstyrks.

Personalägda företag

I fem motioner berörs olika frågor om personalägda eller löntagarägda
företag. I några av motionerna torde härmed avses i första hand arbetskooperativa
företag, dvs. personalägda företag som grundas på kooperativa
principer och som drivs i den ekonomiska föreningens form. Endast en
mindre del av de personalägda företagen är arbetskooperativ med denna
definition. Den övervägande delen drivs i aktiebolagsform.

I folkpartiets partimotion 1984/85:2805 begärs förslag i syfte att stimulera
till bildande av löntagarägda företag. En sådan stimulans skulle enligt
motionärerna kunna ges genom lättnader i arvs- och gåvobeskattningen, i
realisationsvinstbeskattningen, genom konsultservice eller genom införandet
av en särskild bolagsform.

Utskottet lämnade vid sin behandling år 1984 av ett identiskt motionsyrkande
från folkpartiet (NU 1983/84:42 s. 47 f.) uppgifter om pågående
utredningar m. m. rörande de frågor om beskattning och företagsform som
berörs i motionen. Utskottet hänvisade också till den försöksverksamhet
med löntagarägda företag som bedrivs av statens industriverk och som skall
avslutas vid utgången av budgetåret 1985/86. En kortfattad redogörelse för
denna verksamhet och vissa aktuella uppgifter om de personalägda företagen

NU 1984/85:23

29

har lämnats i det föregående (s. 18 f.).

Vid sin behandling av frågan år 1984 anförde utskottet att bildandet av
löntagarägda företag på olika sätt borde underlättas. Utskottet förutsatte att
regeringen skulle lämna riksdagen en samlad redovisning av erfarenheterna
av den nämnda försöksverksamheten och lägga fram sådana förslag som
kunde föranledas därav. Utskottet anser även nu att förslag från regeringen
bör avvaktas och att det inte finns anledning till något särskilt uttalande av
riksdagen i frågan. Motion 1984/85:2805 (fp) avstyrks alltså i denna del.

Utskottet tar härefter upp tre socialdemokratiska motioner i vilka - från
skilda utgångspunkter - berörs möjligheterna för arbets kooperativa företag
att få stöd från de regionala utvecklingsfonderna.

I motion 1984/85:641 (s) anförs att många presumtiva arbetskooperativa
företag inte upplever att de får det stöd de behöver från utvecklingsfonderna.
Fondernas huvudinriktning på tillverkningsindustrin slår igenom även på
verksamheten med personalägda företag, vilket innebär att många företag
inom andra sektorer än tillverkning av varor inte får stöd. Staten bör enligt
motionärerna underlätta startandet av alla typer av arbetskooperativ, inte
enbart inom tillverkningsindustrin. I detta syfte borde bl. a. utvecklingsfondernas
möjligheter att ge råd och utbildning ses över.

I motion 1984/85:2079 (s) behandlas frågan om behovet av utbildning för
startande av personalägda företag. Motionärerna hänvisar till att utvecklingsfonderna
bedriver en betydande utbildning på nyetableringsområdet.
Av tradition är denna främst inriktad på andra företagsformer än kooperativt
företagande. En orsak till detta kan vara att antalet industriföretag som är
personalägda är relativt litet. Enligt motionärernas mening är det lämpligt att
fonderna framdeles i ökad omfattning kan fylla behovet av kunskapsöverföring
på detta område. Inom utvecklingsfondernas utbildningsenheter borde
omprioritering av resurser ske, så att utbildning årligen kan genomföras i
varje län för kooperativt nyföretagande.

I motion 1984/85:2630 (s) anförs att den industriella produktionen
knappast kommer att kunna klara sysselsättningsbehoven i framtiden och att
det därför är viktigt att söka efter andra områden där sysselsättningen kan
öka. Motionärerna säger sig märka en klar kooperativ tendens bland många
ungdomar. Många s. k. kommunala ungdomsarbetslöshetsprojekt har övergått
till att bli arbetskooperativa företag. Finansieringen av verksamheten,
framför allt i startfasen, erbjuder emellertid problem. Motionärerna anser
att ungdomar i några fall har mött en rent negativ attityd från utvecklingsfondernas
sida, beroende bl. a. på att fonderna har bristande kunskap rörande
frågor om arbetskooperativ. Om inte utvecklingsfonderna blir öppnare och
mer positivt inställda till den här typen av företag kan många nya arbetstillfällen
gå förlorade. Med angivna bakgrund bör enligt motionärerna initiativ tas
för att i olika avseenden underlätta och skapa bättre möjligheter för
arbetskooperativa företag att erhålla stöd och hjälp från utvecklingsfonderna
i framtiden.

NU 1984/85:23

30

Utskottet redogör i betänkandet NU 1984/85:22 för riktlinjerna för de
regionala utvecklingsfondernas verksamhet. Där framgår bl. a. att fondernas
målgrupp i huvudsak är begränsad till tillverkande företag och tjänsteproducerande
företag som riktar sina tjänster till industrin samt till turistföretag.
Fondernas service utnyttjas emellertid även av andra företag. Vidare skall
fondernas stöd ges oberoende av företagsform. Av det sagda följer att
gällande riktlinjer för utvecklingsfonderna endast i begränsad utsträckning
utgör ett hinder för stöd från fonderna till personalägda företag.

I sammanhanget bör också framhållas att den nyssnämnda försöksverksamheten
i statens industriverks regi avseende personalägda företag bygger
på medverkan från de regionala utvecklingsfonderna. Dessa har det praktiska
ansvaret för rådgivning och service inom försöksverksamhetens ram.
Utskottet förutsätter därför att regeringen i sina förslag om den fortsatta
verksamheten med personalägda företag kommer att beröra frågan om
behovet av stödjande insatser från fonderna.

Utskottet tolkar innebörden av motion 1984/85:641 (s) så att motionärerna
önskar att personalägda företag, utan den begränsning som följer av
nuvarande regler om målgrupp, skall kunna få del av fondernas stöd.

Utskottet har i det nämnda betänkandet NU 1984/85:22 avstyrkt ett
motionsyrkande om en generell utvidgning av målgruppen till att omfatta
även serviceföretag. En utvidgning enbart till serviceföretag som är personalägda
kan knappast komma i fråga. Med hänsyn härtill och till de möjligheter
till stöd som föreligger redan i dag anser sig utskottet böra avstyrka motion
1984/85:641 (s).

Beträffande förslaget i motion 1984/85:2079 (s) om att utvecklingsfonderna
skall öka utbildningen för kooperativt nyföretagande vill utskottet
framhålla att det ankommer på varje fond att i enlighet med gällande avtal
och stadgar själv prioritera mellan olika utbildningsbehov inom resp. region.
Utskottet kan alltså inte förorda att riksdagen genom ett uttalande ställer sig
bakom motionärernas förslag. Utskottet räknar också med att regeringen i
samband med redovisningen av den nyssnämnda försöksverksamheten med
personalägda företag kommer att behandla behovet av särskilda utbildningsinsatser
på området. Motionen avstyrks.

Vad utskottet nu har anfört är tillämpligt även på önskemålet i motion
1984/85:2630 (s) om ökat stöd från utvecklingsfonderna till arbetskooperativa
företag. Motionärerna tar sikte framför allt på stöd till ungdomar som
önskar driva företag i kooperativ form. Utskottet erinrar om att sådant stöd
redan lämnas i olika former. Av de medel som anvisades för budgetåret
1983/84 under arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel för att främja
rekrytering till industrin m. m. avsattes 11 milj. kr. för särskilda ungdomsprojekt.
För innevarande budgetår har 7 milj. kr. anvisats för sådana projekt
under anslaget till sysselsättningsskapande åtgärder. Enligt gällande föreskrifter
kan bidrag sökas för bl. a. projekt som drivs i kooperativa former.
Vidare har regeringen i december 1983 ställt 3 milj. kr. till Kooperativa

NU 1984/85:23

31

institutets förfogande för att utveckla och stimulera kooperativ verksamhet
bland arbetslös ungdom. Institutet bedriver även viss försöksverksamhet
med råd, information och utbildning för grupper som kan komma att bilda
kooperativ inom andra områden än tillverkning, t. ex. inom tjänstesektorn.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1984/85:2630 (s).

I detta sammanhang tar utskottet upp även centerpartiets partimotion
1984/85:2293, i vilken begärs förslag om åtgärder för att stimulera ungdomar
till eget företagande. I motiveringen, som återfinns i motion 1984/85:2291,
sägs att många ungdomar skulle utnyttja den kooperativa företagsformen om
man fick möjlighet att med stöd av olika finansieringsinstitut eller de stora
kooperationerna med en mycket begränsad egen kapitalinsats starta och i det
egna företaget arbeta ihop det egna kapitalet. Motionärerna anser att s. k.
nyetableringskonton som medger sparande med skattereduktion till eget
företagande bör ge möjligheter för ungdomar som har inkomst att starta
företag.

Utskottet saknar anledning att gå in på frågan om nyetableringskonton,
som behandlas av skatteutskottet. I övrigt hänvisas till vad som nyss anförts
om möjligheterna för ungdomar att få stöd till eget företagande bl. a. i
kooperativ form. Motion 1984/85:2293 (c) avstyrks.

Regionala näringspolitiska satsningar

Utskottet behandlar till sist 18 motioner med yrkanden om statliga
näringspolitiska insatser i olika delar av landet. I vissa fall är de föreslagna
åtgärderna av den arten att de skulle kunna vidtas inom ramen för den
statliga regionalpolitiken. Mot bakgrund härav vill utskottet erinra om att
regeringen i proposition 1984/85:115 - som utskottet redan har haft
anledning att hänvisa till - har lagt fram förslag om mål och riktlinjer för
regionalpolitiken m. m. Denna proposition bereds nu av arbetsmarknadsutskottet.
Några av de överväganden och förslag som redovisas är dock av
intresse för bedömningen av de motioner som skall behandlas här.

Detta gäller inte minst vad som anförs i propositionen (s. 47-52) om
åtgärder för att främja teknikspridning. Föredragande statsrådet - industriminister
Thage G. Peterson - erinrar om att regionala s.k. FoU-råd och
forskningsstiftelser har vuxit fram på många håll, bl. a. i anslutning till de
mindre högskolorna. Dessa regionala organ har i flera fall medverkat till att
teknikcentra i olika former har skapats. Dessa centra har till uppgift främst
att underlätta spridning av ny teknik till små och medelstora företag.
Industriministern anför att de avgörande besluten om inrättande av sådana
centra bör fattas av regionala och lokala organ, som har bäst kännedom om
förutsättningarna i varje särskilt fall. Länsstyrelserna kan redan nu disponera
vissa medel inom anslaget till regionala utvecklingsinsatser för bl. a. medverkan
i finansieringen av olika teknikspridningsprojekt. I propositionen
föreslås dessutom att regeringen skall ges möjlighet att lämna stöd till sådana

NU 1984/85:23

32

projekt, såväl i stödområdet som i vissa andra regionalpolitisk! prioriterade
regioner. Denna stödverksamhet avses utgöra en fortsättning på det stöd som
under innevarande budgetår har lämnats för fördjupad samverkan mellan
småföretag och högskola. Som riktlinjer för stöd till teknikcentra föreslås
gälla bl. a. att stödet skall vara av engångskaraktär och kunna täcka en del av
inkörningskostnaderna i ett initialskede upp till tre år. Normalt skulle högst
en tredjedel av engagemanget i form av t. ex. stiftelsekapital vara statligt.

Vidare vill utskottet som en allmän bakgrund hänvisa till statens industriverks
redovisning i rapporten (SIND 1984:3) Regionala industriprogram av
det industrifrämjande arbetet på länsnivå. Rapporten utgör en sammanställning
av de handlingsprogram som samtliga länsstyrelser har utarbetat på
regeringens uppdrag jämte industriverkets synpunkter. Aktuella uppgifter
om utvecklingen i olika regioner lämnas också i industridepartementets
nyligen utgivna rapport Industri och industripolitik 1985.

I det följande behandlas de olika motionerna i huvudsak länsvis.

I motion 1984/85:465 (vpk) föreslås åtgärder för utveckling av näringslivet i
Blekinge län. Mot bakgrund av att industrin i länet har drabbats av
strukturförändringar begärs utredningar om två projekt, dels ett finpappersbruk
i anslutning till Södra Skogsägarna AB:s befintliga massafabrik i
Mörrum, dels ökad produktion av stålämne för rälstillverkning vid Kockums
Jernverk AB:s anläggningar i Ronneby och Kallinge.

Beträffande frågan om en ny massafabrik hänvisar utskottet till att en
omfattande studie av den svenska massa- och pappersindustrin nyligen har
utförts av konsultfirman Jaakko Pöyry på industridepartementets uppdrag.
Studien ger en tämligen positiv bild av branschens framtidsutsikter. De
långsiktiga avsättningsmöjligheterna bedöms som goda och förutsättningar
finns för att ytterligare öka både produktion, vidareförädling och export.

Enligt utskottets mening är det i första hand en fråga för berörda företag
inom skogsindustrin att ta initiativ till utredningar om enskilda utbyggnadsprojekt.
Riksdagen bör således inte uttala sig för något visst projekt såsom
begärs i motion 1984/85:465 (vpk). Motionen avstyrks i berörd del.

Beträffande frågan om ökad stålproduktion vid Kockums Jernverks
anläggningar i Blekinge konstaterar utskottet att den nuvarande tillverkningen
av stålämnen är beroende av efterfrågan på järnvägsräls, huvudsakligen
inom landet. Med den efterfrågan som kan förutses i dag är avsättningen för
Kockums stålverk inte tryggad. Däremot planeras en viss utbyggnad av den
gjuterirörelse som drivs inom Kockums Gjuteri AB. En ansökan om
lokaliseringsstöd för denna investering bereds för närvarande inom
regeringskansliet. Det kan tilläggas att Kockums numera ingår i Volvokoncernen.

Utskottet räknar med att Kockums och dess ägare i samarbete med
berörda regionala och centrala samhällsorgan söker finna en inriktning av
produktionen som medger fortsatt verksamhet vid företagets anläggningar.
Något särskilt uttalande av riksdagen i frågan synes inte påkallat. Utskottet
avstyrker sålunda motion 1984/85:465 (vpk) även i denna del.

NU 1984/85:23

33

I motion 1984/85:2700 (s) föreslås ökade näringspolitiska insatser i Skäne.
Motionärerna pekar på de aktuella problemen i regionen, vilka beror bl. a.
på att exportindustrin är förhållandevis svagt utvecklad. De anser att det
behövs ett antal selektiva åtgärder, i huvudsak baserade på insatser med
statliga resurser, för att förnya det skånska näringslivet.

Av de insatser som föreslås i motionen och som ligger inom utskottets
beredningsområde kan nämnas inrättande av ett centrum för mikroelektronik
i Lund, ökat exportstöd till träbearbetande industri, utbyggnad av ett
plast- och gummitekniskt institut med anknytning till universitetet i Lund,
etablering av ammoniakproduktion i Malmö samt åtgärder för utveckling av
verkstadsbranschen, bl. a. inrättande av ett verkstadstekniskt utvecklingscentrum.

Dessa förslag föranleder följande kommentarer från utskottets sida.
Frågan om ett centrum för mikroelektronik i Lund var föremål för debatt i
riksdagen den 11 februari 1985 med anledning av en interpellation (1984/
85:71) av Lennart Pettersson (s) till industriminister Thage G. Peterson. Av
dennes svar framgick att regeringen ser mycket positivt på olika initiativ som
tas för att förbättra samarbetet mellan näringsliv och högskolor inom
elektronikområdet, bl. a. i form av olika centrumbildningar, men att det
främsta ansvaret för sådana satsningar vilar på de regionala intressenterna,
inkl. kommuner och näringsliv. Om det ställs krav på en statlig delfinansiering
är det framför allt berörda myndigheters uppgift att pröva var medlen
gör den för landet största gemensamma nyttan. Industriministern påpekade
att medel från det nationella mikroelektronikprogrammet efter sådan
prövning bör kunna komma regionala projekt till del. Utskottet ansluter sig
till den principiella syn på ansvaret för bildandet av olika utvecklingscentra
som kommer till uttryck i interpellationssvaret. Den bör enligt utskottets
mening vara tillämplig även på andra liknande projekt, t. ex. det i motionen
föreslagna centrumet för verkstadsteknik.

Beträffande förslaget om ökat exportstöd till den träbearbetande industrin
hänvisar utskottet till de olika insatser som görs i dag inom ramen för bl. a.
statens industriverks branschprogram, som utskottet behandlar i sitt betänkande
NU 1984/85:22 (s. 14 f.). I samma betänkande (s. 38 f.) behandlas en
motion om utbyggnad av Plast- och gummitekniska institutet i anslutning till
universitetet i Lund. Utskottet hänvisar till vad som anförs i nämnda
betänkande om att det liksom hittills bör ankomma på styrelsen för teknisk
utveckling att fördela tillgängliga resurser med ledning av gällande riktlinjer
för det statliga stödet till s.k. kollektiv forskning.

Beträffande etablering av ammoniakproduktion i Malmö pågår enligt vad
utskottet har erfarit prövning av en ansökan om beredskapslån för ett sådant
projekt hos överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Samtidigt pågår en
utvärdering av det s. k. Nynäshamnskombinatet, vilket innefattar bl. a.
framställning i stor skala av ammoniak som biprodukt. Utskottet vill också
erinra om vissa planer på framställning av ammoniak i samband med

3 Riksdagen 1984/85.17sami. Nr 23

NU 1984/85:23

34

jämsvampstillverkning i malmfälten, en fråga som utskottet återkommer till
strax. Av det sagda följer att underlaget för beslut om en ökning av
ammoniakproduktionen i landet ännu är ofullständigt.

Sammanfattningsvis anser sig utskottet inte kunna förorda att något av
förslagen i motion 1984/85:2700 (s) läggs till grund för en begäran från
riksdagen om åtgärder av regeringen. Motionen avstyrks sålunda i berörd
del.

Förslag om ammoniakproduktion i Malmö framförs även i motion
1984/85:766 (s). Av skäl som nyss har anförts kan utskottet inte förorda
förslaget. Motionen avstyrks alltså.

I motion 1984/85:2714 (m) behandlas frågan om utvidgade näringslivskontakter
i Öresundsregionen. Utskottet delar motionärernas uppfattning om
värdet av kontakter mellan svenskt och danskt näringsliv. Utskottet ser
emellertid inget behov av ett uttalande av riksdagen i frågan. Motionen
avstyrks.

I motion 1984/85:1542 (s) begärs ett uttalande av riksdagen om åtgärder för
utveckling av småföretag i Älvsborgs län. I motiveringen, som finns i motion
1984/85:1541, hänvisas till att industrin i länet är uppbyggd på små och
medelstora företag. För att främja utvecklingen av dessa genom stöd till ny
teknik, marknadsföring, utbildning m. m. skulle staten tillsammans med den
regionala utvecklingsfonden i länet kunna inrätta ett småföretagarcentrum i
Alingsås, som förslagsvis kunde få resurser från löntagarfondssystemet. En
annan möjlighet vore att göra Dalsland till ett försöksområde för att
stimulera småföretagande.

Utskottet hänvisar till vad som tidigare har anförts om regionala centrumbildningar.
Även inrättandet av ett småföretagarcentrum av det slag som
avses i motionen är i första hand en fråga för de regionala intressenterna.
Utskottet erinrar också om att de regionala utvecklingsfonderna i stor
utsträckning ger stöd till småföretagsutveckling. Vidare kan det särskilda
branschprogrammet för tekoindustrin, som omfattar stöd till bl. a. marknadsföring
och produktutveckling, utnyttjas av en viktig del av industrin i
Älvsborgs län. Med hänsyn till det anförda anser utskottet inte att något
särskilt uttalande av riksdagen i frågan är befogat. Motion 1984/85:1542 (s)
avstyrks alltså.

I fem motioner behandlas olika näringspolitiska frågor i Värmlands län.

I motion 1984/85:2773 (m, fp) pekas på nödvändigheten av en företagsvänlig
och för nyföretagandet stimulerande politik i länet. Något särskilt
tillkännagivande av riksdagen i frågan synes inte påkallat. Motionen
avstyrks.

I motion 1984/85:1525 (c) framförs förslag om ett årligt statligt bidrag till
Värmlands FoU-råd. Utskottet har i inledningen till detta avsnitt redovisat
förslag från regeringen till riktlinjer för det statliga stödet till teknikspridning
m. m. Förslaget - som bereds av arbetsmarknadsutskottet - innebär ökade
möjligheter till statligt stöd för regionala insatser på området. Redan i dag

NU 1984/85:23

35

disponerar länsstyrelserna vissa projektmedel som kan användas för sådana
ändamål. Mot denna bakgrund kan utskottet inte förorda ett uttalande av
riksdagen om särskilda medel till Värmlands FoU-råd. Motionen avstyrks i
denna del.

I samma motion begärs ett särskilt bidrag till inrättande av en permanent
produktutställning i länet. Utskottet avstyrkte ett liknande motionsyrkande
år 1984 (NU 1983/84:92 s. 77) med hänvisning till att bl. a. de regionala
utvecklingsfonderna har möjlighet att stödja sådan verksamhet. Även den nu
aktuella motionen 1984/85:1525 (c) avstyrks i motsvarande del.

I motion 1984/85:2200 (vpk) föreslås en samhällelig utvecklingsplan för
industrin i Värmland. Det behövs en offensiv strategi som breddar den
industriella basen, menar motionären. Som beståndsdelar i utvecklingsplanen
anges bl. a. en upprustning av järnvägs- och sjötransportsystem, ökad
återvinning av insatsvaror och energi inom processindustrin, ett samhällsprojekt
för tillverkning av jordbruksmaskiner, ökad mineral- och malmprospektering
samt ökad satsning på alternativa energislag. Motionären föreslår att
en arbetsgrupp tillsätts med uppgift att upprätta en plan av angivet slag.

Utskottet hänvisar till att betydande statliga insatser har gjorts i Värmland
under senare år i syfte bl. a. att skapa ett mera differentierat näringsliv.
Genom beslut av riksdagen åren 1980 och 1981 ställdes sammanlagt 32 milj.
kr. till förfogande för att främja den industriella utvecklingen i länet. Dessa
medel användes bl. a. för bildandet av det regionala investmentbolaget
Wermia AB. Sedan regeringsskiftet hösten 1982 har de allmänna investeringsprogrammen
för bl. a. energisektorn inneburit betydande stimulans för
den värmländska industrin. Ökade medel-sammanlagt ca 75 milj. kr. under
de tre senaste budgetåren - har ställts till länsstyrelsens förfogande för
regionala utvecklingsinsatser. Bl. a. lämnas stöd till det s. k. EDV-projektet,
som syftar till att sprida användningen av datateknik i det värmländska
näringslivet.

Därutöver har särskilda insatser gjorts inom ramen för det s. k. Bergslagsprogrammet,
som tillkom i samband med 1984 års beslut om strukturförändringar
inom specialstålsindustrin (NU 1983/84:35, AU 1983/84:23). För detta
program har anvisats 25 milj. kr. för innevarande budgetår. Medlen fördelas
av statens industriverk och styrelsen för teknisk utveckling till olika
utvecklings- och teknikspridningsinsatser i samråd med en särskild delegation,
i vilken ingår företrädare för bl. a. kommuner, företag och fackliga
organisationer i regionen. Parallellt med dessa statliga insatser medverkar ett
antal storföretag till industriell förnyelse i regionen, bl. a. genom stöd till
Bruksinvest AB och Bofors stiftelse för näringslivsutveckling. Sammanlagt
125 milj. kr. har avsatts för ändamålet. För en närmare redogörelse för frågor
om utveckling i Bergslagen hänvisar utskottet till proposition 1984/85:115
(s. 134-136).

Betydande ansträngningar görs alltså för att utveckla det värmländska
näringslivet och minska dess starka beroende av några få basindustrier. Mot

NU 1984/85:23

36

bakgrund härav ser utskottet inget behov av en sådan utvecklingsplan sorn
föreslås i motion 1984/85:2200 (vpk). Motionen avstyrks alltså.

I motion 1984/85:897 (vpk) av samme motionär går denne närmare in på
frågan om den svenska produktionen av jordbruksmaskiner, med utgångspunkt
i den tillverkning av traktorer som bedrivs i liten skala i Arvika. Den
låga självförsörjningsgraden på området - för t. ex. traktorer var importandelen
år 1982 så stor som 82 % - är enligt motionären oacceptabel från
beredskapssynpunkt. Det behövs en satsning från samhället för att bryta vårt
utlandsberoende. En samhällelig plan för utbyggnad av den inhemska
jordbruksmaskinindustrin skulle dessutom få positiva effekter för sysselsättningen
i Värmland, sägs det i motionen.

Motionären åberopar framför allt beredskapsskäl för sitt förslag om att
den inhemska produktionen av traktorer och andra jordbruksmaskiner skall
ökas. Frågan har nyligen behandlats av 1983 års livsmedelskommitté i
betänkandet (SOU 1984:86) Jordbruks- och livsmedelspolitik. Kommittén
anför (s. 260 f.) att ledig kapacitet kommer att uppstå inom bl. a. bil- och
verkstadsindustrin vid en allvarlig kris och att detta bör göra det möjligt att
ta upp produktion av reservdelar och eventuellt också traktorer och andra
jordbruksmaskiner. Kommittén anser det inte nödvändigt med några
särskilda åtgärder på området.

Utskottet delar livsmedelskommitténs uppfattning. Motionen avstyrks.

I motion 1984/85:1492 (c) föreslås inrättande av ett handelshus i Kopparbergs
län. Ett sådant handelshus skulle ha till uppgift att vara ett slags
grossistcentral för småföretagsprodukter avsedda för export. Därmed skulle
småföretagen få tillgång till sådan expertis som behövs för att kunna verka på
exportmarknaden. Ett liknande yrkande avseende inrättande av handelshus i
Västerbottens län framförs i motion 1984/85:2274 (c). Utskottet behandlar
båda yrkandena i ett sammanhang.

Utskottet erinrar om att frågan om regionala handelshus eller exportsäljbolag
behandlades av exportstödsutredningen i betänkandet (Ds UD 1983:5)
Exportfrämjande stöd till mindre och medelstora företag. På grundval av
erfarenheterna från tre sådana bolag drog utredningen den slutsatsen att
resultatet av verksamheten inte hade stått i rimlig proportion till kostnaderna
och de personella insatserna. I proposition 1983/84:168 (s. 15) ställde sig
regeringen bakom denna bedömning. Något förslag till ytterligare medel för
verksamheten lades inte fram. Detta föranledde ingen erinran från utskottets
sida (NU 1983/84:40). Utskottet finner inte anledning att i dag göra en annan
bedömning. Motionerna 1984/85:1492 (c) och 1984/85:2274 (c) avstyrks i
berörda delar.

I motion 1984/85:2746 (c) begärs en utredning om möjligheterna att inrätta
ett utvecklingscentrum för kemi i Söderhamn. Yrkanden av samma innebörd
har avslagits av riksdagen senast år 1984 sedan de avstyrkts av utskottet (NU
1983/84:42 s. 78), med hänvisning bl. a. till det stöd till träteknisk forskning

NU 1984/85:23

37

som lämnas genom styrelsen för teknisk utveckling. Utskottet erinrar också
om vad som nyss har anförts om ansvaret för inrättandet av regionala
utvecklingscentra av olika slag. Något initiativ av riksdagen i frågan synes
inte påkallat. Motionen avstyrks i denna del.

I motion 1984/85:2184 (fp) anförs synpunkter på utvecklingen av skogsindustrin
i Västernorrlands län. Välplanerade investeringsökningar ger god
stimulans åt småindustrin, vilket gynnar hela länet. Det är därför angeläget,
menar motionären, att regeringen intar en positiv attityd till skogsindustrins
utveckling i länet.

Utskottet har noterat att investeringar för ca 3,3 miljarder kronor planeras
i Västernorrlands län under de närmaste åren, främst inom skogsindustrin.
Länet är därmed ett av de mest gynnade i investeringshänseende. Utskottet
hänvisar också till att regeringen i proposition 1984/85:115 har lagt fram
förslag om att regionalpolitiska medel skall kunna användas för att stödja
bl. a. produktutveckling inom stödområdet genom de regionala utvecklingsfonderna.
Utskottet anser inte att det behövs något särskilt uttalande av
riksdagen i enlighet med vad som föreslås i motionen. Denna avstyrks i
berörd del.

I motion 1984/85:764 (vpk) föreslås en undersökning av förutsättningarna
för Västernorrlands län som försöksregion för kooperativ utveckling. Ett
program för ett sådant projekt skisseras, innefattande bl. a. särskilda insatser
för utbildning i kooperativa företagsformer och stöd till kooperativa företag i
länet.

Utskottet hänvisar till vad som tidigare (s. 28, 30) har anförts om statens
stöd till olika former av kooperativ verksamhet. Utskottet anser inte att en
viss region på sätt som föreslås i motionen bör ges en särställning vid
fördelningen av tillgängliga resurser. Motionen avstyrks.

Två motioner rör särskilda insatser i Norrbottens län. I motion 1984/85:889
(c) föreslås stöd till inrättande av ett institut vid högskolan i Luleå för
spridning av teknik till små och medelstora företag i länet. Utskottet hänvisar
till vad som tidigare (s. 31) har anförts om ansvaret för inrättandet av sådana
organ. Vidare har utskottet erfarit att Luossavaara-Kiirunavaara AB
(LKAB) nyligen har avsatt 10 milj. kr. till en särskild stiftelse för forskning
vid högskolan i Luleå. Medlen skall användas i första hand för ett
teknikcentrum som planeras vid högskolan. Med hänvisning till det anförda
anser utskottet inte att det finns anledning för riksdagen att uttala sig i
enlighet med motionen. Denna avstyrks.

I motion 1984/85:2634 (s) anförs att man vid utbyggnad av konstgödselindustrin
bör beakta i första hand förhållandena i Norrbotten. Motionärerna
pekar bl. a. på att plasmateknologin har skapat nya förutsättningar för
lokalisering av kemisk industri.

Utskottet hänvisar till en redogörelse som nyligen har lämnats i proposition
1984/85:115 av pågående och planerade insatser för att stärka näringsli -

NU 1984/85:23

38

vet i malmfälten. Av denna redogörelse framgår att ett antal industriprojekt,
bl. a. produktion av apatit, fosforsyra och ammoniak, har studerats. Föredragande
statsrådet, industriminister Thage G. Peterson, anför (s. 122) att det
behövs ytterligare utredningar för att det skall vara möjligt att bedöma
bärkraften i dessa projekt. Kontakter med olika tänkbara intressenter sker
inom ramen för malmfältsdelegationens arbete. Mot bakgrund av det
anförda anser utskottet inte att det nu finns anledning till något uttalande av
riksdagen i frågan. Motion 1984/85:2634 (s) avstyrks.

Utskottet behandlar till sist motion 1984/85:458 (vpk), i vilken föreslås
inrättande av regionala samhällsfonder för stöd till olika regionala investeringar.
Motiveringen återfinns i motion 1984/85:457, som har hänvisats till
skatteutskottet. Av sistnämnda motion framgår att fonderna skulle tillföras
resurser genom att produktionsavgiften på elkraft från äldre vattenkraftverk
höjs till 6 öre per kWh. Tanken är att fonderna skall avgränsas länsvis och att
de skall besluta om fördelningen av fondmedlen, dock att 20 % av medlen
direkt skall tillföras de kommuner som berörs av kraftverksbyggen och
regleringar.

Utskottet har i dag i yttrande till skatteutskottet (NU 1984/85:7 y)
föreslagit att detta utskott skall avstyrka motion 1984/85:457 (vpk) om höjd
produktionsavgift på vattenkraft. I konsekvens härmed avstyrker utskottet
även de yrkanden om regionala samhällsfonder som framförs i motion
1984/85:458 (vpk).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riktlinjer för näringspolitiken

att riksdagen avslår motion 1984/85:559 yrkande 1 och motion

1984/85:2805 yrkandena 1 och 2,

2. beträffande utredning om decentralisering

att riksdagen avslår motion 1984/85:1516 yrkande 8,

3. beträffande andel-i-vinst-system

att riksdagen avslår motion 1984/85:2805 yrkande 6,

4. beträffande kommunal näringspolitik

att riksdagen avslår motion 1984/85:2805 yrkande 7,

5. beträffande småföretagspolitiken

att riksdagen avslår motion 1984/85:2762 yrkandena 1 och 2 och

motion 1984/85:2805 yrkande 3,

6. beträffande regionala utvecklingsbolag

att riksdagen avslår motion 1984/85:559 yrkande 13,

7. beträffande personlig borgen

att riksdagen avslår motion 1984/85:763,

8. beträffande avreglering

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:663 och 1984/85:2214,

NU 1984/85:23

39

motion 1984/85:2762 yrkande 3 och motion 1984/85:2805
yrkande 10,

9. beträffande översyn av industristödet
att riksdagen avslår motion 1984/85:1436,

10. beträffande kvinnor som företagare

att riksdagen med anledning av motionerna 1984/85:2176 och
1984/85:2318 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

11. beträffande invandrare som företagare
att riksdagen avslår motion 1984/85:2310,

12. beträffande kooperation

att riksdagen avslår motion 1984/85:2212,

13. beträffande löntagarägda företag

att riksdagen avslår motion 1984/85:2805 yrkande 5,

14. beträffande arbetskooperativa företag
att riksdagen avslår

a) motion 1984/85:641,

b) motion 1984/85:2079,

c) motion 1984/85:2630,

15. beträffande ungdomars företagande

att riksdagen avslår motion 1984/85:2293,

16. beträffande näringslivet i Blekinge län
att riksdagen avslår

a) motion 1984/85:465 yrkande 1,

b) motion 1984/85:465 yrkande 2,

17. beträffande näringspolitiska insatser i Skåne

att riksdagen avslår nm ion 1984/85:2700 yrkande 1,

18. beträffande ammoniaI >duktion i Malmö
att riksdagen avslår m >n 1984/85:766,

19. beträffande Öresundsi men

att riksdagen avslår m« n 1984/85:2714,

20. beträffande småföretag Mvsborgs län
att riksdagen avslår motion 1984/85:1542,

21. beträffande näringspolitik i Värmlands län
att riksdagen avslår

a) motion 1984/85:1525 yrkande 1,

b) motion 1984/85:1525 yrkande 3,

c) motion 1984/85:2773,

22. beträffande utvecklingsplan för Värmland
att riksdagen avslår motion 1984/85:2200,

23. beträffande produktion av jordbruksmaskiner
att riksdagen avslår motion 1984/85:897,

NU 1984/85:23

40

24. beträffande handelshus
att riksdagen avslår

a) motion 1984/85:1492,

b) motion 1984/85:2274 yrkande 2,

25. beträffande utvecklingscentrum i Söderhamn

att riksdagen avslår motion 1984/85:2746 yrkande 3,

26. beträffande skogsindustrin i Västernorrlands län

att riksdagen avslår motion 1984/85:2184 yrkande 1,

27. beträffande kooperativ utveckling i Västernorrlands län
att riksdagen avslår motion 1984/85:764,

28. beträffande institut i Luleå

att riksdagen avslår motion 1984/85:889,

29. beträffande konstgödselindustri i Norrbotten
att riksdagen avslår motion 1984/85:2634,

30. beträffande regionala samhällsfonder
att riksdagen avslår motion 1984/85:458.

Stockholm den 11 april 1985

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Staffan Burenstam Linder (m), Erik
Hovhammar (m), Rune Jonsson (s). Sten Svensson (m), Wivi-Anne Radesjö
(s), Karl-Erik Häll (s), Per Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp), Jörn
Svensson (vpk), Birgitta Johansson (s), Ivar Franzén (c), Bo Finnkvist (s),
Per-Ola Eriksson (c) och Sylvia Pettersson (s).

Reservationer

1. Riktlinjer för näringspolitiken (mom. 1)

Staffan Burenstam Linder (m), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m),
Per Westerberg (m) och Christer Eirefelt (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Det är” och
slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till den grundsyn på närings- och industripolitiken
som kommer till uttryck i de nyss refererade partimotionerna från moderata
samlingspartiet och folkpartiet. Statens huvuduppgift på området bör vara
att genom generellt verkande åtgärder varaktigt öka lönsamheten och
omställningsförmågan inom näringslivet. Detta förutsätter en omfattande
avreglering och även en rad ändringar av bestämmelser på bl. a. beskattningens
område. Av största vikt är att marknadens funktion inte störs. Olika

NU 1984/85:23

41

former av konkurrensbegränsningar inte minst inom den offentliga sektorn
bör undanröjas.

Den av regeringen hittills förda industripolitiken präglas däremot i hög
grad av selektiva åtgärder för att främja utvecklingen inom branscher eller
företag som av politiker och myndighetspersoner bedöms vara livskraftiga
eller av någon annan anledning förtjänta av stöd. Vad som anförs i
budgetpropositionen om det ”tredje steget i den nya industripolitiken”
antyder att regeringen planerar ytterligare styråtgärder mot företagen.
Enligt utskottets mening leder denna typ av politik med stor säkerhet till
felsatsningar och på längre sikt en sämre flexibilitet hos näringslivet.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande ansluter sig till vad utskottet
nu har anfört om inriktningen av närings- och industripolitiken. Motionerna
1984/85:559 (m) och 1984/85:2805 (fp) tillstyrks sålunda i berörda delar.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande riktlinjer för näringspolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:559 yrkande 1 och
motion 1984/85:2805 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Riktlinjer för näringspolitiken (mom. 1)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Det är” och
slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan ansluta sig till mycket av vad som anförs i motionerna
1984/85:559 (m) och 1984/85:2805 (fp) om riktlinjer för näringspolitiken.
Sålunda delar utskottet motionärernas uppfattning om vikten av att näringslivets
arbetsvillkor förbättras genom en omfattande avreglering och genom
en rad ändringar av bestämmelser på bl. a. skatteområdet. Detta gäller inte
minst för de små och medelstora företagen. Utskottet hänvisar till att även
centerpartiet har framfört en rad motionsyrkanden i angivna syfte. Några av
dessa yrkanden behandlar utskottet i det följande, medan andra har
hänvisats till andra utskott.

Enligt utskottets mening bör en näringspolitik som ger ökat utrymme för
enskilda initiativ kunna förenas med offensiva industripolitiska insatser på
viktiga fram tidsområden. Detta gäller såväl stora samlade program på t. ex.
rymd- och elektronikområdena som breda insatser för teknikutveckling och
teknikspridning. Insatser av dessa slag förutsätter ett visst mått av riktat stöd
från statens sida. Den industripolitik som har förts sedan regeringsskiftet år
1982 har emellertid i alltför hög grad baserats på styrning genom centrala
organ. Exempelvis har statens industriverk i flera fall tilldelats uppgifter som
i stället borde ha anförtrotts åt regionala organ. Utskottet finner alltså att
berättigad kritik kan riktas mot regeringens val av industripolitiska medel

4 Riksdagen 1984/85.17sami. Nr23

NU 1984/85:23

42

under de senaste åren. Utskottet vill understryka vikten av en ökad
delegering och decentralisering av besluten på detta område.

Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen ge regeringen till känna som sin
mening. Motionerna 1984/85:559 (m) och 1984/85:2805 (fp) tillgodoses
därmed till viss del.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande riktlinjer för näringspolitiken

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:559 yrkande 1 och
motion 1984/85:2805 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Utredning om decentralisering (mom. 2)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med ”Utskottet
är” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar centerpartiets uppfattning att koncentrationsutvecklingen
utgör ett allvarligt samhällsproblem. Som anförs i motion 1984/85:1516 (c)
krävs det åtgärder på en mängd områden i samhället för att denna utveckling
skall kunna brytas. Åtgärderna bör grundas på en samlad strategi för
decentralisering. Regeringen bör uppdra åt en parlamentariskt sammansatt
utredning att lägga fram förslag till en sådan strategi. Riksdagen bör i ett
uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet nu har anfört. Därmed
tillgodoses motion 1984/85:1516 (c) i berörd del.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande utredning om decentralisering

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:1516 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Andel-i-vinst-system (mom. 3)

Staffan Burenstam Linder (m), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m),
Per Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp), Ivar Franzén (c) och Per-Ola
Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”1984/85:2805 (fp) avstyrks” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att andel-i-vinst-system med
individuell anknytning utgör en lämplig väg att sprida ägandet och motverka
maktkoncentration inom näringslivet. Sådana system har också fått betydande
spridning i både stora och små företag. Vinstdelningssystem kan
motiveras på många sätt. De viktigaste är att de kan öka vinsttoleransen och

NU 1984/85:23

43

stärka de anställdas engagemang i det egna företaget. Därmed ökar känslan
av samhörighet mellan företagets ägare och anställda. Även om regeringen
för närvarande inte förbereder förslag om försämring av de ekonomiska
villkoren för bidrag till vinstandelsstiftelse vill utskottet understryka vikten
av att statsmakterna intar en positiv attityd till vinstdelning och att ökad
klarhet om rättsläget skapas. Vinstdelar skall enligt utskottets uppfattning
inte beläggas med arbetsgivaravgifter. Riksdagen bör i ett uttalande till
regeringen ansluta sig till detta ställningstagande. Motion 1984/85:2805 (fp)
tillstyrks därmed i denna del.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande andel-i-vinst-systern

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2805 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Kommunal näringspolitik (mom. 4)

Staffan Burenstam Linder (m), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m),
Per Westerberg (m) och Christer Eirefelt (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Av vad”
och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Av industriverkets kartläggning av den kommunala näringspolitiken
framgår att de företeelser som påtalas i motion 1984/85:2805 (fp) är vanligen
förekommande. Detta inger allvarliga betänkligheter med hänsyn bl. a. till
marknadsekonomins funktion.

Utskottet anser det vara av största vikt att utvecklingen mot ett ökat
kommunalt engagemang i olika slag av industriprojekt bromsas. Detta bör på
ett klarare sätt komma till uttryck i utredningsuppdraget till stat-kommunberedningen.
Riksdagen bör genom ett uttalande uppmana regeringen att
genom tilläggsdirektiv till beredningen ge dess arbete med frågan en
inriktning som överensstämmer med vad utskottet anfört. Härigenom skulle
yrkandet i motionen tillgodoses.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande kommunal näringspolitik

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2805 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Småföretagspolitiken (mom. 5)

Staffan Burenstam Linder (m), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m),
Per Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp), Ivar Franzén (c) och Per-Ola
Eriksson (c) anser

NU 1984/85:23

44

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till vad som anförs i motionerna 1984/85:2762 (fp)
och 1984/85:2805 (fp) om att samhället bör visa en mera positiv attityd i olika
hänseenden till småföretagarna. Liknande synpunkter har framförts i
partimotionerna 1984/85:559 (m) och 1984/85:655 (c). Trots införandet av
vissa nya stödformer för de små och medelstora företagen har den samlade
effekten av olika statliga åtgärder sedan regeringsskiftet år 1982 varit negativ
för dessa företag. Utskottet vill hänvisa till de skärpningar som har skett på
beskattningens område, t. ex. höjningen av förmögenhetsskatten. Den för
småföretagen mest negativa åtgärden är självfallet införandet av löntagarfonder,
som en överväldigande majoritet av landets småföretagare uppfattar
som ett allvarligt hot.

Enligt utskottets mening bör nu en rad generella åtgärder vidtas för att
förbättra villkoren för småföretagen när det gäller finansiering, möjligheter
att bygga upp företagens soliditet, underlättande av generationsskiften,
uppgiftslämnande till myndigheter, olika arbetsrättsliga frågor m.m. Ett
antal förslag med sådant syfte lades fram år 1983 av utredningen om de små
och medelstora företagens finansiella situation i betänkandet (SOU 1983:59)
Kreativ finansiering. Trots att förslag på grund av detta betänkande ställdes i
utsikt av regeringen i proposition 1983/84:135 för över ett år sedan har några
sådana förslag inte lagts fram. Utskottet, som finner detta anmärkningsvärt,
föreslår att riksdagen anmodar regeringen att lägga fram ett program för
åtgärder på småföretagsområdet enligt vad som nu anförts. Genom ett
sådant uttalande skulle motionerna 1984/85:2762 (fp) och 1984/85:2805 (fp)
tillgodoses i berörda delar.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande småföretagspolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2762 yrkandena 1 och 2
och motion 1984/85:2805 yrkande 3 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

7. Regionala utvecklingsbolag (mom. 6)

Staffan Burenstam Linder (m), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m),
Per Westerberg (m) och Christer Eirefelt (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Såsom
utskottet” och slutar med ”1984/85:559 (m) avstyrks” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar den kritiska uppfattning om de regionala investment- och
utvecklingsbolagen som kommer till uttryck i motion 1984/85:559 (m). Olika
undersökningar tyder på att målen för verksamheten har varit oklara och att
resultaten inte har motsvarat förväntningarna. Enligt utskottets mening bör

NU 1984/85:23

45

statens engagemang i bolagen successivt avvecklas. De bolag som ägs av
staten genom Procordia och Investeringsbanken bör snarast säljas till andra
intressenter. Riksdagen bör anmoda regeringen att verka härför. Utskottet
tillstyrker alltså motionen i denna del.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. beträffande regionala utvecklingsbolag

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:559 yrkande 13 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Personlig borgen (mom. 7)

Staffan Burenstam Linder (m), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m),
Per Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp), Ivar Franzén (c) och Per-Ola
Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”1984/85:763 (m) avstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i enlighet med vad som anfördes vid frågans behandling år
1983, att viss personlig borgen från egenföretagare kan vara nödvändig för att
understryka ägarens ansvar för företagets utveckling. Som påpekas i motion
1984/85:763 (m) innebär emellertid lagstiftningen på det arbetsrättsliga
området att företagarens möjligheter att styra sitt företag har kringgärdats på
olika sätt. Kravet på personlig borgen framstår därmed enligt utskottets
mening inte som lika befogat som tidigare. I den mån personlig borgen krävs
bör den avse endast företagaren och ej hans anhöriga. Utskottet anser alltså
att frågan bör utredas utifrån de aspekter som motionären har angivit.
Utskottet vill också framhålla önskvärdheten av att regeringen, i enlighet
med förslaget i betänkandet Kreativ finansiering, söker åstadkomma en
enhetligare praxis hos de statliga kreditorganen i fråga om krav på personlig
borgen. Riksdagen bör i ett uttalande ansluta sig till vad utskottet nu har
anfört. Därmed tillgodoses syftet med den nämnda motionen, även om
utskottet inte kan ansluta sig till motionärens uppfattning att statliga
kreditorgan bör avstå helt från krav på personlig borgen.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. beträffande personlig borgen

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:763 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Avreglering (mom. 8)

Staffan Burenstam Linder (m), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m),
Per Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp), Ivar Franzén (c) och Per-Ola
Eriksson (c) anser

NU 1984/85:23

46

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”1 likhet”
och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till kravet i motion 1984/85:2214 (c) på en allmän
översyn av lagstiftning och myndighetsregler som påverkar företagens
verksamhet. Som anförs i motionen bör en sådan översyn omfatta ett antal
olika områden där nuvarande bestämmelser skapar problem för företagen,
särskilt småföretagen. Sålunda bör bl. a. regler för byggande, arbetsrättsliga
bestämmelser och skatteregler granskas. Enligt utskottets mening har
arbetet inom den s. k. normgruppen givits en alltför begränsad inriktning.
Såsom anförs i motionen bör överläggningar nu tas upp mellan regeringen
och näringslivets organisationer. Syftet bör vara att fastställa riktlinjerna för
ett brett upplagt program för avreglering. De synpunkter på förhållandet
mellan myndigheter och företag som framförs i motionerna 1984/85:2762 (fp)
och 1984/85:2805 (fp) beaktas. Utskottet vill särskilt poängtera värdet av
korta och målinriktade kampanjer med översyn av bestämmelser som skapar
irritation och besvär i företagen och medför kostnader. Med hänvisning till
vad som anförs i motion 1984/85:663 (m) vill utskottet också peka på vikten
av att avregleringsarbetet tar sikte även på att skapa bättre förutsättningar
för näringslivets utveckling på landsbygden.

Riksdagen bör i ett uttalande ansluta sig till vad utskottet nu har anfört.
Därmed tillstyrker utskottet de fyra angivna motionerna i berörda delar.

dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. beträffande avreglering
att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:663 och 1984/
85:2214, motion 1984/85:2762 yrkande 3 och motion 1984/85:2805
yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

10. Kvinnor som företagare (mom. 10)

Staffan Burenstam Linder, Erik Hovhammar, Sten Svensson och Per
Westerberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med ”Av vad”
och slutar med ”i huvudsak” bort ha följande lydelse:

Av vad som anförts framgår att betydande insatser redan görs bl. a. genom
de regionala utvecklingsfonderna för att stimulera kvinnor till företagande.
Utskottet finner det från sina utgångspunkter angeläget att potentialen för
nyföretagande bland landets kvinnor tas till vara. Utskottet kan emellertid
inte biträda kravet i motionerna 1984/85:2318 (c) och 1984/85:2176 (fp) på en
formalisering av de regionala utvecklingsfondernas ansvar för jämställdhetsfrågor.
Staten har ingen direktivrätt gentemot fonderna. Förutsättningarna
för kvinnors företagande inom olika regioner varierar starkt. Det bör liksom
hittills ankomma på varje fond att organisera sin verksamhet inom ramen för

NU 1984/85:23

47

gällande avtal och stadgar. De två motionerna avstyrks.

dels att utskottet under 10 bort hemställa

10. beträffande kvinnor som företagare

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:2176 och 1984/85:2318.

11. Kooperation (mom. 12)

Staffan Burenstam Linder (m), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m),
Per Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp), Ivar Franzén (c) och Per-Ola
Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”Motionen avstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att arbetet med att åstadkomma likvärdighet för kooperationen
i bl. a. beskattningshänseende bör drivas vidare. Även i andra
sammanhang bör kooperativ verksamhet främjas. Utskottet ansluter sig till
vad som sägs i motion 1984/85:2212 (c) om att den kooperativa idén med sin
utgångspunkt att engagera människor till samverkan kan vara ett viktigt
instrument för att bryta nya vägar inom ramen för en decentraliserad socialt
anpassad och miljöanpassad marknadsekonomi. Riksdagen bör i ett uttalande
till regeringen ansluta sig till vad utskottet nu har anfört. Motionen
tillstyrks alltså.

dels att utskottet under 12 bort hemställa

12. beträffande kooperation

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2212 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Löntagarägda företag (mom. 13)

Staffan Burenstam Linder (m), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m),
Per Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp), Ivar Franzén (c) och Per-Ola
Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Vid sin”
och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna att bildandet av löntagarägda
företag på olika sätt bör främjas. Det är enligt utskottets mening viktigt för
marknadsekonomins funktion att företagande kan bedrivas i olika former.

Utskottet noterar att det i dag pågår viss försöks- och utredningsverksamhet
rörande olika frågor om löntagarägda företag. Det är angeläget att
regeringen snarast möjligt för riksdagen lägger fram ett samlat förslag till
åtgärder på området. Detta bör ges regeringen till känna som riksdagens
mening. Utskottet tillstyrker härmed motion 1984/85:2805 (fp) i denna del.

NU 1984/85:23

48

dels att utskottet under 13 bort hemställa

13. beträffande löntagarägda företag

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2805 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Arbetskooperativa företag (mom. 14)

Christer Eirefelt (fp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 30 som
börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”1984/85:641 (s)” bort ha
följande lydelse:

Utskottet hänvisar till yrkandet i folkpartiets partimotion 1984/85:2805 om
att utvecklingsfondernas målgrupp generellt skall utvidgas till att omfatta
även serviceföretag, en fråga som utskottet behandlar i betänkandet NU
1984/85:22. Genom en sådan utvidgning torde även den här aktuella
motionen 1984/85:641 (s) i huvudsak tillgodoses. Något särskilt uttalande av
riksdagen med anledning av sistnämnda motion behövs inte. Motionen
avstyrks sålunda.

14. Ungdomars företagande (mom. 15)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med ”Utskottet
saknar” och slutar med ”1984/85:2293 (c) avstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet hänvisar till vad som anförs om nyetableringskonton i centerpartiets
motion 1984/85:655 om beskattningsfrågor m. m. för företag och
jordbruk. Enligt utskottets uppfattning skulle sådana konton kunna underlätta
bl. a. för ungdomar att satsa på eget företagande. Även de andra
stimulansåtgärder som antyds i motion 1984/85:2291 (c) bör undersökas
närmare. Riksdagen bör anmoda regeringen att lägga fram ett samlat förslag
till åtgärder med det angivna syftet. Motion 1984/85:2293 (c) tillstyrks alltså.

dels att utskottet under 15 bort hemställa

15. beträffande ungdomars företagande

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2293 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. Näringslivet i Blekinge län (mom. 16)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Som framgår av den angivna konsultstudien finns det goda förutsättningar
för en ökad vidareförädling inom svensk skogsindustri. Mot bakgrund härav
och av vad som anförs i motion 1984/85:465 (vpk) om strukturproblemen i

NU 1984/85:23

49

Blekinge är det önskvärt att ett finpappersbruk byggs i anslutning till den
nuvarande massafabriken i Mörrum. Med hänsyn till att nuvarande ägarförhållande
kan utgöra en hämsko för en sådan utbyggnad bör staten ta initiativ
till en utredning om möjligheterna att genomföra projektet. Riksdagen bör i
ett uttalande ansluta sig till vad utskottet nu har anfört. Motionen tillstyrks
sålunda i berörd del.

Beträffande frågan (=utskottet) i Volvokoncernen.

Utskottet räknar med att spårbundna transporter i framtiden kommer att
svara för en långt större del av det totala transportarbetet än för närvarande.
Det bör därför finnas utrymme för en livskraftig inhemsk tillverkning av
järnvägsräls inom ramen för en framåtsyftande statlig trafik- och industripolitik.
En utbyggnad av tillverkningen av stålämnen vid Kockums anläggningar
i Ronneby och Kallinge bör utredas i ett sådant perspektiv. Riksdagen bör
genom ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet nu har anfört.
Motion 1984/85:465 (vpk) tillstyrks alltså i berörd del.

dels att utskottet under 16 bort hemställa

16. beträffande näringslivet i Blekinge län
att riksdagen

a) med bifall till motion 1984/85:465 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om ett finpappersbruk i
Mörrum,

b) med bifall till motion 1984/85:465 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om tillverkning av
stålämnen.

16. Utvecklingsplan för Värmland (mom. 22)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 35 med ”Betydande
ansträngningar” och slutar på s. 36 med ”avstyrks alltså” bort ha följande
lydelse:

De ansträngningar som i dag görs för att utveckla det värmländska
näringslivet är enligt utskottets mening otillräckliga. Framför allt saknas en
övergripande samhällelig planering av de spridda insatserna. Behovet härav
är särskilt stort i Värmlands län med hänsyn till det värmländska näringslivets
starka beroende av några få basindustrier. Dessa industriers framtid är
dessutom hotad genom att utomstående kapitalintressen har tagit kontrollen
över länets två sedan länge dominerande företag. Med hänvisning till det
anförda biträder utskottet förslaget i motion 1984/85:2200 (vpk) om en
utvcklingsplan för Värmlands län. Regeringen bör också tillsätta en arbetsgrupp
med uppgift att upprätta en sådan plan. Riksdagen bör i ett uttalande
ansluta sig till vad utskottet här har anfört. Motionen tillstyrks sålunda.

NU 1984/85:23

50

dels att utskottet under 22 bort hemställa

22. beträffande utvecklingsplan för Värmland

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2200 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

17. Produktion av jordbruksmaskiner (mom. 23)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”Motionen avstyrks” bort ha följande lydelse:
Utskottet finner det uppenbart att en tillverkning i fredstid av traktorer
och andra jordbruksmaskiner som svarar mot en väsentlig del av det
inhemska behovet skulle innebära minskad sårbarhet för vår livsmedelsförsörjning
i en kris. Det finns enligt utskottets mening alltså starka skäl som
talar för att samhället bör planera för en utbyggnad av den inhemska
produktionen av jordbruksmaskiner på grundval bl. a. av den tillverkning
som nu förekommer i Arvika. Regeringen bör anmodas att upprätta en sådan
plan. Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande ansluter sig till vad som
här anförts. Med det sagda tillstyrker utskottet motion 1984/85:897 (vpk).

dels att utskottet under 23 bort hemställa

23. beträffande produktion av jordbruksmaskiner

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:897 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

18. Kooperativ utveckling i Västernorrlands län (mom. 27)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar med ”Utskottet
hänvisar” och slutar med ”Motionen avstyrks” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening borde en betydligt kraftfullare och mera målmedveten
satsning göras från samhällets sida för att utveckla den kooperativa
företagsformen. Utskottet anser att det program för ett kooperativt försöksområde
i Västernorrlands län som skisseras i motion 1984/85:764 (vpk) skulle
kunna ge värdefulla erfarenheter av bl. a. kooperationens möjligheter som
medel i regionalpolitiken. Även andra regioner bör kunna komma i fråga för
kooperativ försöksverksamhet. Regeringen bör således enligt utskottets
mening lägga fram förslag till sådan verksamhet i en lämplig region.
Riksdagen bör genom ett tillkännagivande ansluta sig till vad som här
anförts. Därigenom skulle motionen tillgodoses.

dels att utskottet under 27 bort hemställa

27. beträffande kooperativ utveckling i Västernorrlands län

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:764 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1984/85:23

51

19. Regionala samhällsfonder (mom. 30)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”1984/85:458 (vpk)” bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1984/85:458 (vpk) om
behovet av regionala samhällsfonder för att återföra övervinster från
vattenkraften till resp. region för investeringar. Det finns otaliga exempel på
att sysselsättningsskapande projekt som har tagits fram i de berörda länen
inte har kunnat genomföras på grund av att finansieringsfrågan inte har lösts.
Utskottet ansluter sig till vad som sägs i motionen om att styrelserna för
fonderna bör tillsättas regionalt, t. ex. av landstingen och kommunerna, och
att de stora löntagarorganisationerna bör tillförsäkras ett starkt inflytande i
fonderna. Utskottet finner det också rimligt att 20 % av fondmedlen riktas
direkt till de av kraftverksbyggen och sjöregleringar berörda kommunerna.
Regeringen bör lägga fram förslag om regionala samhällsfonder enligt dessa
riktlinjer. Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande ansluter sig till vad
utskottet har anfört. Motion 1984/85:458 (vpk) tillstyrks sålunda.

dels att utskottet under 30 bort hemställa

30. beträffande regionala samhällsfonder

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:458 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Riktlinjer för näringspolitiken (mom. 1)

Jörn Svensson (vpk) anför:

Jag kan inte instämma i den något ensidiga och rosande skönmålning av
regeringens näringspolitik som görs i betänkandet (s. 21). Vänsterpartiet
kommunisterna har i andra sammanhang utförligt redovisat sin mening
härom, senast vid behandling av proposition 1983/84:135 om industriell
tillväxt och förnyelse (NU 1983/84:42 res. 3).

Då emellertid utskottet här besvarar borgerliga motioner för vilkas synsätt
jag står fullkomligt främmande och då vänsterpartiet kommunisterna inte
har tagit upp hela näringspolitiken i egen motion har jag avstått från att
reservera mig.

2. Arbetskooperativa företag (mom. 14)

Staffan Burenstam Linder, Erik Hovhammar, Sten Svensson och Per
Westerberg (alla m) anför:

Vi har ansett oss kunna biträda majoritetens motivering för utskottets

NU 1984/85:23

52

avstyrkan av yrkandet i motion 1984/85:641 (s) om att personalägda företag
skall kunna få del av stöd från de regionala utvecklingsfonderna utan de
begränsningar som följer av nuvarande regler om målgrupp. Liksom
majoriteten anser vi att avstyrkan är en given konsekvens av att utskottet i
betänkandet NU 1984/85:22 har avstyrkt ett motionsyrkande om en generell
utvidgning av målgruppen till att omfatta även serviceföretag. Vi vill
emellertid hänvisa även till vad som har anförts om de regionala utvecklingsfondernas
verksamhet i moderata samlingspartiets motioner 1984/85:559 och
1984/85:2623. Vad som där föreslås om bl. a. ökad avgiftsfinansiering och
minskad utlåning bör enligt vår mening gälla även i förhållande till
personalägda företag.

3. Regionala näringspolitiska satsningar (mom. 16-30)

Staffan Burenstam Linder (m), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m),
Per Westerberg (m) och Christer Eirefelt (fp) anför:

Utskottet behandlar i avsnittet om näringspolitiska satsningar i olika delar
av landet (s. 31-38) en rad motionsyrkanden om statligt stöd till ett antal
projekt av regional natur. Utskottet har avstyrkt samtliga dessa yrkanden,
varvid vi har anslutit oss till utskottsmajoriteten. Vi skulle i några fall ha
föredragit andra motiveringar än dem som har angetts för utskottets
ställningstaganden. Detta gäller i första hand i sådana fall då som motiv för
avslag åberopas att regeringen har vidtagit olika åtgärder inom ramen för
stödsystem av utpräglat selektiv natur. Från moderata samlingspartiets och
folkpartiets sida har vi motsatt oss införandet av sådana stödsystem, vilket
har tagit sig uttryck bl. a. i en rad reservationer till utskottets betänkanden
sedan regeringsskiftet hösten 1982. Vi har valt att fästa uppmärksamheten
härpå i detta särskilda yttrande i stället för att anmäla reservationer under
resp. moment. När det gäller vår allmänna inställning till frågor om regional
utveckling hänvisar vi till motionerna 1984/85:2951 (m) och 1984/85:2937
(fp), som har väckts med anledning av proposition 1984/85:115 om regional
utveckling och utjämning.

NU 1984/85:23

Översikt av utskottets behandling av motionerna

53

Bilaga

Motion 1984/85	Utskottets yttrande s.	Utskottets hemställan moment	Reservation nr
458	38	30	19
465	32	16	15
559:1	21	1	1
13	24	6	7
641	30	14
663	25	8	9
763	24	7	8
764	37	27	18
766	34	18
889	37	28
897	36	23	17
1436	26	9
1492	36	24
1516:8	22	2	3
1525:1	34	21
3	35	21
1542	34	20
2079	30	14
2176	27	10	10
2184:1	37	26
2200	35	22	16
2212	28	12	11
2214	25	8	9
2274:2	36	24
2293	31	15	14
2310	27	11
2318	27	10	10
2630	30	14
2634	38	29
2700:1	33	17
2714	34	19
2746:3	36	25
2762:1-2	23	5	6
3	25	8	9
2773	34	21
2805:1	21	1	1
2	21	1	1
3	23	5	6
5	29	13	12
6	22	3	4
7	23	4	5
10	25	8	9

NU 1984/85:23

54

Innehåll

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Motionerna

Yrkanden 2

Motivering i partimotioner m.m 6

Allmänna riktlinjer för näringspolitiken 6

Små och medelstora företag 7

Avreglering och åtgärder mot krångel 8

Kvinnor som företagare 9

Kooperation 10

Personalägda företag 10

Uppgifter i anslutning till motionerna

Små och medelstora företag 10

Riskkapitalbolag 14

Kvinnor som företagare 17

Personalägda företag 18

Utskottet

Allmänna riktlinj er för näringspolitiken 20

Små och medelstora företag 23

Avreglering och åtgärder mot krångel 24

Kvinnor som företagare 26

Invandrare som företagare 27

Kooperation 28

Personalägda företag 28

Regionala näringspolitiska satsningar 31

Hemställan 38

Reservationer

1. Riktlinjer för näringspolitiken (m, fp) 40

2. Riktlinjer för näringspolitiken (c) 41

3. Utredning om decentralisering (c) 42

4. Andel-i-vinst-system(m,c,fp) 42

5. Kommunal näringspolitik (m, fp) 43

6. Småföretagspolitiken(m,c, fp) 43

7. Regionala utvecklingsbolag^, fp) 44

8. Personlig borgen (m, c, fp) 45

9. Avreglering (m, c, fp) 45

10. Kvinnor som företagare (m) 46

11. Kooperation (m, c, fp) 47

12. Löntagarägdaföretag (m, c, fp) 47

13. Arbetskooperativa företag (fp) 48

NU 1984/85:23 55

14. Ungdomars företagande (c) 48

15. Näringslivet i Blekinge län (vpk) 48

16. Utvecklingsplan för Värmland (vpk) 49

17. Produktion av jordbruksmaskiner (vpk) 50

18. Kooperativ utveckling i Västernorrlands län (vpk) 50

19. Regionalasamhällsfonder (vpk) 51

Särskilda yttranden

1. Riktlinjer för näringspolitiken (vpk) 51

2. Arbetskooperativa företag (m) 51

3. Regionala näringspolitiska satsningar (m, fp) 52

Bilaga

Översikt av utskottets behandling av motionerna 53