NU 1984/85:20

Näringsutskottets betänkande
1984/85:20

om mineralpolitik (prop. 1984/85:100 delvis)
Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1984/85:100 bilaga 14 (industridepartementet) punkterna
D 1-D 6, som gäller anslag till Sveriges geologiska undersökning, bergsstaten,
nämnden för statens gruvegendom och delegationen för samordning av
havsresursverksamheten,

dels - helt eller delvis - 13 motioner rörande bl. a.

handlings- och åtgärdsprogram på det mineralpolitiska området,

reformering av gruv- och minerallagstiftningen,

nationalisering av nya mineralfyndigheter,

åtgärder mot utländska engagemang i den svenska gruvnäringen,

zink- och vanadinproduktion,

regional mineralletning,

ny teknik inom gruvindustrin,

borrkärnearkiv.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelstilldelning till myndigheterna
inom mineralområdet. I en reservation (m) begärs bl. a. att nämnden
för statens gruvegendom skall få minskat anslag för prospektering. En
strategi för gruvnäringen med detaljerad styrning av det slag som förordas i
en motion behövs inte, anser utskottet (reservation vpk) och hänvisar till
redan vidtagna åtgärder och pågående aktiviteter. Tre motioner har väckts
om särskilda gruvor eller projekt. De avser vanadin (m), Håkansbodamalmen
i Lindesbergs kommun (vpk) och zinkframställning (vpk) och avstyrks
med hänvisning till företagen utvärdering, pågående undersökningar resp.
avsaknad av särskilda skäl för regeringsinitiativ. Att regeringen följer
utvecklingen i Europa beträffande produktionsstrukturen för zink är emellertid
angeläget, framhåller utskottet. En motion om smågruvor ger inte
anledning till åtgärder från riksdagens sida, anser utskottet, eftersom
konkreta smågruveprojekt kontinuerligt aktualiseras och man då prövar om
de är möjliga att förverkliga. Forskningsaktiviteter om bioteknik inom
gruvnäringen pågår. Därför finner utskottet inte anledning förorda initiativ
till att sådan teknik tillämpas för att bemästra miljöproblem i gruvupplag i
Garpenberg. Med anledning av två motioner (s) om samordnad och

1 Riksdagen 1984/85.17sami. Nr20

NU 1984/85:20

intensifierad mineralletning i Bergslagen och en (m) om utökad mineraljakt i
Norrlandsfondens regi rekommenderar utskottet att riksdagen uttalar sig för
en viss organisatorisk samordning av de s. k. mineraljakter som förekommer
på olika håll i landet. Två motioner om att ett planerat centralt borrkärnearkiv
skall lokaliseras till Malå avstyrks av utskottet men får stöd i en
reservation (c).

En rad motionsyrkanden avser gruv- och minerallagstiftningen. Utskottet
avstyrker dem, i vissa fall med hänvisning till det pågående arbetet inom
minerallagstiftningskommittén (I 1983:04). Krav som framförs i reservationer
(vpk) är att inmutningssystemet skall ersättas med ett enhetligt koncessionssystem,
att privatägda mineralfyndigheter skall nationaliseras och att
åtgärder skall vidtas för att förhindra utländska engagemang i den svenska
gruvnäringen. Från de borgerliga partiernas sida stöds ett motionsyrkande av
innebörd att den som äger marken där mineralfynd görs skall ha del i
avkastningen.

Propositionen

I proposition 1984/85:100 bilaga 14 (tolfte huvudtiteln) har regeringen -efter föredragning av industriminister Thage G. Peterson - under angivna
rubriker föreslagit:

D 1. Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering m. m. (s. 65-68)
att riksdagen till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering
m.m. för budgetåret 1985/86 anvisar ett reservationsanslag av 68 650 000
kr.,

D 2. Sveriges geologiska undersökning: Utrustning (s. 68)
att riksdagen till Sveriges geologiska undersökning: Utrustning för budgetåret
1985/86 anvisar ett reservationsanslag av 700 000 kr.,

D 3. Bergsstaten (s. 68-70)
att riksdagen till Bergsstaten för budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag
av 2 873 000 kr.,

D 4. Statens gruvegendom: Prospektering m. m. (s. 70-72)
att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att under budgetåren 1985/86-1988/89 ikläda
staten ekonomisk förpliktelse i samband med nämndens för statens gruvegendom
verksamhet som innebär åtaganden om högst 26 000 000 kr. för
budgetåret 1986/87,17 000 000 kr. för budgetåret 1987/88 och 11 000 000 kr.
för budgetåret 1988/89,

2. till Statens gruvegendom: Prospektering m. m. för budgetåret 1985/86
anvisar ett reservationsanslag av 39 946 000 kr.,

NU 1984/85:20

D 5. Statens gruvegendom: Egendomsförvaltning m. m. (s. 72 f.)

att riksdagen till Statens gruvegendom: Egendomsförvaltning m.m. för
budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 5 828 000 kr.,

D 6. Delegationen för samordning av havsresursverksamheten (s. 73 f.)

att riksdagen till Delegationen för samordning av havsresursverksamheten
för budgetåret 1985/86 anvisar ett reservationsanslag av 2 442 000 kr.

Vidare föreslås (s. 63 f.) att riksdagen antar i propositionen (s. 140)
intaget förslag till lag om ändring i lagen (1975:424) om uppgiftsskyldighet
vid grundvattentäktsundersökning och brunnsborrning.

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1984/85:364 av Per Israelsson (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen hemställer om en utredning om anläggning av ett
zinkverk med miljövänlig teknik i Sverige och att lokaliseringen i första hand
sker till Örebro län,

2. hos regeringen hemställer om en uppföljning av metallprospekteringen i
Håkansbodaområdet med inriktning att gruvbrytning skall komma till stånd
om det är samhällsekonomiskt försvarbart,

1984/85:391 av Håkan Stjernlöf (m), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att regeringen vidtar åtgärder för att påskynda undersökningen
om förekomsten av vanadin i Bjuråker,

1984/85:767 av Rune Ångström (fp), vari hemställs att riksdagen i skrivelse
till regeringen begär att förutsättningarna för att starta gruvdrift i liten skala
snarast utreds med sikte på att försöksverksamhet med smågruvor kan startas
i Norrlands inland,

1984/85:1099 av Yngve Nyquist m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om åtgärder syftande till en samordnad och intensifierad
mineralletning i Bergslagen,

1984/85:1431 av Magnus Persson (s), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
samordning av resurserna [för mineralletning],

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
Bergslagens mineralrikedomar,

1984/85:1433 av Håkan Stjernlöf (m), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag om en till andra regioner utvidgad mineral jakt i
Norrlandsfondens regi i enlighet med vad som i motionen anförts,

1* Riksdagen 1984185.17sami. Nr20

NU 1984/85:20

1984/85:2063 av Bertil Danielsson (m) och Anders Högmark (m), vari
hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
att inmutningsrätt skall få ges i högst tre år,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
att markägaren skall ges rätt till del av avkastningen vid gruvdrift enligt de
riktlinjer som i motionen anges,

1984/85:2073 av Lars-Ove Hagberg m.fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen 1.

hos regeringen hemställer om förslag i syfte att förhindra och omöjliggöra
för utländska intressen att engagera sig i gruvnäring alltifrån prospektering
till utvinning,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om att
samarbetet mellan brittiska BP och LKAB bör upphöra och att LKAB ges
tillräckliga resurser för att i egen regi bedriva önskvärd mineralprospektering
i Syd- och Mellansverige,

1984/85:2074 av Lars-Ove Hagberg m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen hemställer om initiativ för att i Garpenberg använda
biotekniken för att åtgärda miljöproblemen med varphögar enligt vad i
motionen anförs,

1984/85:2090 av Lars Werner m.fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. uttalar att utvecklingen av svensk gruvnäring bör grunda sig på de
riktlinjer motionen anför och att riksdagen hos regeringen hemställer om
nödvändiga förslag och åtgärder i enlighet därmed,

2. hos regeringen hemställer om förslag som innebär att inmutningssystemet
avskaffas och ersätts med ett enhetligt koncessionssystem,

3. uttalar att staten ej bör upplåta eller överlåta sin kronoandel, som
regleras i gruvlagens femte kapitel,

4. hos regeringen hemställer om förslag om ändring i gruvlagen och lagar
som reglerar mineralfyndigheter så att nya fyndigheter helt tillfaller samhället,

5. hemställer hos regeringen om förslag innebärande att privatägda
mineralförekomster överförs i samhällets ägo,

1984/85:2250 av Karin Israelsson (c) och Börje Hörnlund (c), vari
hemställs - med motivering i motion 1984/85:2249 - att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om borrkärnearkivets
placering till Malå,

1984/85:2274 av Börje Hörnlund (c) och Karin Israelsson (c), såvitt avser
hemställan - med motivering i motion 1984/85:2269 - (4) att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som anförs i motionen om
lokalisering av borrkärnearkiv,

NU 1984/85:20

1984/85:2623 av Staffan Burenstam Linder m. fl. (m), såvitt avser hemställan
att riksdagen

14. avslår regeringens förslag om bemyndigande att under budgetåren
1985/86-1988/89 ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med nämndens
för statens gruvegendom verksamhet som innebär åtaganden om högst
26 000 000 kr. för budgetåret 1986/87,17 000 000 kr. för budgetåret 1987/88
och 11 000 000 kr. för budgetåret 1988/89,

15. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1986/87 ikläda staten
ekonomisk förpliktelse i samband med nämndens för statens gruvegendom
verksamhet som innebär åtaganden om högst 10 000 000 kr,.

16. till Statens gruvegendom: Prospektering m. m. för budgetåret 1985/86
anvisar ett reservationsanslag av 24 946 000 kr.

Vissa uppgifter i anslutning till motionerna
Jordägaravgäld enligt 1938 års gruvlag

Enligt 1938 års gruvlag hade fastighetsägaren rätt att av gruvinnehavaren
få viss ersättning, kallad jordägaravgäld. Avgälden motsvarade 1 % av
värdet av alla de inmutningsbara mineral som brutits och uppfordrats inom
utmålet. Den var dock maximerad till 10 000 kr. för år och upphörde att utgå
sedan regelbunden brytning hade pågått inom utmålet under sammanlagt 20
år.

I betänkandet (SOU 1969:10) Ny gruvlag föreslog gruvrättsutredningen
att systemet med jordägaravgäld skulle bibehållas och att maximibeloppet
skulle höjas till 20 000 kr. per år. I proposition 1974:32 med förslag till ny
gruvlag föreslogs dock att jordägaravgälden skulle avskaffas för utmål som
tillkom enligt den nya lagen. Bakgrunden till förslaget och lagrådets
ställningstagande till det framgår av följande avsnitt ur näringsutskottets
yttrande i frågan våren 1974 (NU 1974:39 s. 7):

Departementschefen anför i propositionen att det ingalunda är självklart
att fastighetsägaren skall ha rätt till avgäld av gruvinnehavaren vid gruvbrytning.
Bestämmelserna infördes i den nuvarande gruvlagen med anledning av
att tidigare bestämmelser om jordägarandel för fastighetsägare avskaffades,
dvs. närmast av billighetsskäl. Dessa skäl har, menar departementschefen,
alltmer förlorat sin bärkraft. Fastighetsägaren har numera sällan möjlighet
att använda den substans vari mineralen ingår för annat ändamål än
gruvdrift. Prospekteringen inriktar sig i allt större utsträckning på djupmalmer.
Det finns då enligt departementschefen inget rimligt skäl till att
fastighetsägaren utan egen insats skall vara berättigad att erhålla ersättning
av gruvinnehavaren med betydande belopp. På grundval av detta resonemang
förordas att fastighetsägarens rätt till avgäld slopas. Någon bestämmelse
om jordägaravgäld ingår följaktligen inte i lagförslaget. Lagrådet anmärker
(s. 292) att den inskränkning i jordägares rätt som lagförslaget i skilda
hänseenden innebär väsentligen har tillkommit under departementsbehandlingen
utan att ändringarna diskuterats under vare sig utredningsarbetet
eller remissbehandlingen och att ändringarna och verkningarna av dem

NU 1984/85:20

därigenom inte fått den belysning som frågan kunnat förtjäna med hänsyn till
sin principiella betydelse. Förslaget innebär dock, säger lagrådet, i rättsligt
hänseende en anpassning till vad som i allmänhet gäller vid tvångsingripanden
i fast egendom och föranleder därför ingen erinran. Lagrådet framhåller
också att frågan om vilken ställning som skall ges jordägaren med avseende
på rätten till fyndigheter på hans mark huvudsakligen är av politisk natur.

I en motion (m) kritiserades förslaget att jordägaravgälden skulle avskaffas.
Från gruvbolagens synpunkt rörde det sig om en i det stora sammanhanget
ringa kostnad, menade motionärerna. Däremot hade avgälden stort värde
för den enskilde markägaren. Borttagandet av jordägaravgälden gav enligt
motionärernas uppfattning lagförslaget ett från markägarsynpunkt konfiskatoriskt
inslag. Enskilda markägare berövades därigenom också ytterligare ett
incitament att aktivt intressera sig och visa förståelse för malmbrytning och
gruvhantering.

Näringsutskottet sade sig dela departementschefens uppfattning i fråga om
jordägaravgälden och hade ingenting att erinra mot att bestämmelser om
sådan avgäld saknades i lagförslaget. Utskottet avstyrkte följaktligen den
aktuella motionen i berörd del. Moderata samlingspartiets representanter i
utskottet reserverade sig till förmån för motionsyrkandet och föreslog
således att en regel om jordägaravgäld skulle införas i den nya gruvlagen.
Riksdagen följde utskottet.

I en motion (c) år 1980 begärdes bland andra ändringar i gruv- och
minerallagstiftningen att rätt till jordägaravgäld skulle återinföras. Motionen
avstyrktes enhälligt av näringsutskottet (NU 1979/80:49 p. 6) med hänvisning
till mineralpolitiska utredningens arbete och avslogs av riksdagen.

Vanadin

Nämnden för statens gruvegendom (NSG) har utrett förutsättningarna för
exploatering av en vanadinfyndighet i Sumåssjön i Hudiksvalls kommun.
Uppgifterna i det följande om vanadinmarknaden och om den nu nämnda
fyndigheten är hämtade från NSG:s utredning.

Vanadinmarknaden

Världsefterfrågan på vanadin förutses under de närmaste decennierna
växa med 3 % per år enligt prognos från US Bureau of Mines. Vanadin
klassificeras som en strategisk metall med betydelse för produktionen inom
försvars-, energi- och transportmedelsindustrierna.

Vanadin utvinns i regel som biprodukt till andra metaller och mineral.
Produktionen, som sker i form av vanadinhaltig slagg och vanadinpentoxid,
är koncentrerad till ett fåtal länder. Det helt dominerande producentlandet
är Sydafrika (ca 35 % av produktionen). USA svarar för ca 20 %. I bägge
dessa länder finns i dagsläget en väsentlig överkapacitet. Vanadin produceras
också i Sovjetunionen samt, i mera begränsad omfattning, i Australien, Chile

NU 1984/85:20

och Japan. Kina exporterade i början på 1980-talet betydande mängder
vanadin. Exporten har emellertid nu upphört. I flertalet av de nuvarande
producentländerna finns stora reserver för fortsatt vanadinproduktion.
Finland stod tidigare för en relativt betydande utvinning av vanadin.
Vanadinproduktionen där håller emellertid nu på att avvecklas, och någon
tillverkning i Västeuropa kommer därefter inte att finnas. Enligt NSG
kommer västvärldens slagg- och pentoxidmarknad under överskådlig framtid
att vara fortsatt pressad. De dominerande tillverkarnas stora kapacitet och
mycket låga produktionskostnader kommer att hålla prisnivån nere. Att
någon enstaka producent helt eller delvis lämnar marknaden medför endast
en begränsad förbättring.

Detta utesluter emellertid enligt NSG:s bedömning inte att en ny
producent kan bedriva en lönsam verksamhet. En förutsättning är dock att
vederbörande är en producent med markerat låga kostnader. Detta kräver i
praktiken samtidig utvinning av andra produkter än vanadinet eller en
utomordentligt hög vanadinhalt i malmen. En genomgående uppfattning
synes vara att det bör finnas utrymme för en ny västeuropeisk tillverkare med
en sådan profil. Kravet på låga produktionskostnader är emellertid avgörande;
någon särskild premie från de västeuropeiska ferrovanadintillverkarna är
enligt NSG inte att vänta, även om en ny producent blir den enda
slagg/pentoxidkällan i Västeuropa när den finska produktionen har avvecklats.

Den svenska förbrukningen av vanadin, i form av ferrovanadin i stålindustrin,
har under 1980-talet uppgått till 600-800 ton per år räknat i vanadininnehåll.
All ferrovanadin importeras numera. Ferrovanadin lagras av
försör jningsberedskapsskäl.

Fyndigheten i Sumåssjön

NSG har vid Sumåssjön i Hudiksvalls kommun upptäckt och undersökt en
vanadinfyndighet. Denna har nu utvärderats. Fyndigheten har enligt NSG
jämförelsevis hög vanadinhalt (0,23 %) och en betydande klarlagd malmbas.
Malmkroppen är lättillgänglig, okomplicerad och lämplig för dagbrottsbrytning.
Malmen är lätt anrikad och ger ett koncentrat av god kvalitet. Flera
olika produktionsalternativ för utvinning av vanadinet har studerats. I ett av
alternativen tas vanadinet fram som vanadinhaltig slagg i samband med
råjärnsproduktion. En förutsättning är att s. k. förfärskningsprocess införs
vid SSAB:s ståltillverkning. Ytterligare en produktionsmetod som har
studerats är tillverkning av vanadinpentoxid enligt den i Finland använda
s. k. Otanmäkiprocessen. Som ett tredje alternativ har genomförts en
förstudie av en process som utgår från kombinerad järnsvamps- och
vanadinframställning. Prövningen av detta senare alternativ befinner sig
dock på ett mycket tidigt stadium och det bedöms f. n., med de marknadsförutsättningar
som råder, inte aktuellt att föras vidare. Inte heller finns f. n.

1 * * Riksdagen 1984/85.17sami. Nr 20

NU 1984/85:20

ekonomiska eller tekniska förutsättningar för en vanadinframställning enligt
någon av de övriga två produktionsmetoderna. NSG anser sålunda att
väsentliga förbättringar av de långsiktiga förutsättningarna är nödvändiga för
att projektalternativet Otanmäkiprocessen skall tas upp igen. Sådana
förändringar kan emellertid inte uteslutas, säger NSG, och utvecklingen på
olika relevanta områden - t. ex. marknad, produktionsteknik och andra
fyndigheter i regionen - kommer att följas.

Vad gäller produktionsvägen via SSAB håller NSG fortlöpande kontakt
med detta företag, där förfärskningstekniken som ny produktionsmetod
håller på att studeras.

Mineraljakt

Mineraljakten är en pristävling i de fem nordliga länen som syftar till att
genom privatpersoners insatser få fram blockuppslag för vidare prospektering
efter såväl metaller som industrimineral. Mineraljakten började i
Norrbottens län år 1967. Verksamheten pågår nu i Norrlandsfondens regi i de
fem nordliga länen. Den finansieras genom Norrlandsfonden, landstingen
och kommunerna. De tre stora prospekteringsorganisationerna i landet samt
SGU deltar genom att bl. a. svara för blockbesiktning och juryarbete.
Utvecklingsfonderna i länen deltar genom att svara för lokala arrangemang
och aktivering av mineraljägare via kontaktmän i kommunerna.

Med Norrlandsfondens mineraljakt som förebild har utvecklingsfonderna
i Örebro och Västmanlands län sedan fem år organiserat Bergslagens
mineraljakt. Mineraljakten sker i samarbete med landsting och kommuner
samt Bergslagens geologiska sällskap och Västerås amatörgeologiska sällskap.
Prospekteringsorganisationerna och SGU deltar i denna mineral jakt
på ungefär samma sätt som i Norrlandsfondens mineraljakt. Även i
Värmlands län har mineraljakt påbörjats, i länsstyrelsens regi. I flera andra
län överväger man att inleda verksamhet av detta slag.

I samband med 1984 års mineraljakt insändes 5 235 prover till Norrlandsfondens
mineraljakt och 517 prover till Bergslagens mineraljakt.

Utskottet

Anslagsfrågor

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i budgetpropositionen rörande
anslag till Sveriges geologiska undersökning (SGU) för geologisk kartering
m.m. resp. för utrustning. Också förslagen om anslag till bergsstaten,
delegationen för samordning av havsresursverksamheten samt nämnden för
statens gruvegendom (NSG) i vad avser dess egendomsförvaltning m. m.
tillstyrks.

Regeringens förslag om anslag till NSG i vad avser prospektering m. m.

NU 1984/85:20

möter kritik i motion 1984/85:2623 (m). Liksom i tidigare motioner med
samma innebörd framhåller motionärerna att de sammanlagda statliga
anslagen till prospektering har ökat snabbt och kraftigt under senare år,
främst genom tillkomsten hösten 1982 av ett program för utökad prospektering
om 300 milj. kr. under en femårsperiod. Tillgängliga prospekteringsresurser
räcker inte till, menar de, såvida inte de av företagen själva
finansierade prospekteringsinsatserna avsevärt begränsas. I motionen föreslås
därför att det nu aktuella prospekteringsanslaget beräknas till 24 460 000
kr., vilket innebär en minskning med 15 milj. kr. i förhållande till regeringens
förslag. Vidare föreslås att bemyndigandet för regeringen att ikläda
staten ekonomisk förpliktelse i samband med NSG:s verksamhet begränsas
till att gälla 10 milj. kr. för budgetåret 1986/87 i stället för föreslagna
26 milj. kr. och att inget sådant bemyndigande nu lämnas för budgetåren
1987/88 och 1988/89.

Vad först gäller anslaget till NSG för nästa budgetår vill utskottet erinra
om att riksdagen på förslag av näringsutskottet har avslagit motioner med
samma innebörd som den nu aktuella såväl våren 1983 som våren 1984.
Utskottet har härvid (NU 1982/83:32, NU 1983/84:28) sagt sig inte dela
motionärernas uppfattning att de utökade statliga prospekteringssatsningarna
skulle medföra en neddragning av företagens prospekteringsverksamhet.
Den redovisning av dittillsvarande erfarenheter av det särskilda prospekteringsprogrammet
som NSG lämnade våren 1984 stödde enligt utskottet inte
motionärernas farhågor. Någon neddragning av den prospekteringsverksamhet
som de etablerade prospekteringsföretagen finansierade med egna medel
syntes inte ha skett. Nya projekt som innebar samarbete mellan prospekterings-
och industriföretag hade kommit till. Från centerpartiets och folkpartiets
sida begärdes vid detta tillfälle att de 300 milj. kr. som år 1982 hade
anvisats till ett femårsprogram för utökad prospektering delvis skulle lämnas
outnyttjade. I år, när det ifrågavarande anslaget i stor utsträckning har
disponerats, har inget motsvarande yrkande framförts. Utskottet hänvisar
till argumentationen i ämnet förra året och tillstyrker regeringens förslag
rörande medelstilldelning till NSG:s prospektering m. m. för nästa budgetår.
Motion 1984/85:2623 (m) avstyrks sålunda i berörd del.

En ordning med beslutsbemyndigande avseende NSG:s åtaganden för tid
efter det närmast aktuella budgetåret infördes i slutet av 1970-talet.
Bakgrunden var ett behov av att prospekteringsverksamheten och brytvärdhetsundersökningarna
- som till sin karaktär är långsiktiga - skulle kunna
planeras bättre. Verksamheten bedömdes därigenom kunna bedrivas mera
rationellt. Från början avsåg bemyndigandet endast det närmast följande
budgetåret. Fr. o. m. budgetåret 1982/83 har en ordning med bemyndigande
för tre år gällt. Förslag om detta lades fram i proposition 1981/82:99 om
mineralpolitik. Motivet var att NSG:s möjligheter att långsiktigt planera
verksamheten skulle ytterligare förstärkas. Riksdagen godkände förslaget på
enhällig rekommendation av näringsutskottet (NU 1981/82:40).

NU 1984/85:20

Några särskilda skäl till varför ett beslutsbemyndigande inte skall lämnas
för NSG:s åtaganden avseende budgetåren 1987/88 och 1988/89 anförs inte i
motion 1984/85:2623 (m). Utskottet finner nuvarande system med treårsbemyndigande
väl ägnat att främja en effektiv verksamhet och avstyrker
motionen i nu berörd del. En sådan minskning av bemyndiganderamen för
budgetåret 1986/87 i förhållande till regeringens förslag som förordas i
motionen ställer sig utskottet inte heller bakom.

Uppgiftsskyldighet vid grundvattentäktsundersökning och brunnsborrning

Regeringen föreslår att uppgiftsskyldigheten enligt 1 § lagen (1975:424)
om uppgiftsskyldighet vid grundvattentäktsundersökning och brunnsborrning
förtydligas till att omfatta också anläggandet av vissa energibrunnar,
s. k. bergvärmeanläggningar. Utskottet tillstyrker detta förslag.

Övergripande frågor

En strategi som sätter stopp för fortsatt gruvdöd och för ökad privatisering
och internationalisering erfordras om den svenska gruvnäringen skall
överleva, sägs det i motion 1984/85:2090 (vpk). Motionärerna anger en rad
huvudpunkter i en sådan strategi. Samhället bör pröva alla gruvprojekt,
menar de, och ingen gruva bör få läggas ned innan en samhällsekonomisk
bedömning har gjorts. Prospekteringen bör öka och stå under samhällets
kontroll, vilket kräver att SGU reorganiseras. En ökad förädling av
mineralråvaror bör åstadkommas genom satsning på konkreta industriprojekt,
t. ex. en handelsgödselfabrik. Boliden AB bör förstatligas. Forskningen
på mineralområdet bör bli föremål för demokratisk kontroll och insyn. Man
bör satsa på nya handelspartner och för den skull upprätta ett statligt handelsoch
bytesbolag för gruv- och stålindustrin. Den internationella inriktningen
av mineralpolitiken bör också ta sig uttryck i en planerad överföring av
teknologi till andra länder, bilaterala avtal i syfte att skapa trygghet i
försörjningen med sådana metaller som inte är tillgängliga i Sverige samt
åtgärder för att utveckla den internationella fackliga solidariteten. Motionärerna
vill att riksdagen skall ansluta sig till de nu nämnda riktlinjerna och hos
regeringen begära att åtgärder vidtas i enlighet därmed.

Tidigare motionsyrkanden (vpk) med samma eller likartad inriktning har
avslagits av riksdagen vid ett flertal tillfällen. Senast skedde det våren 1984,
då näringsutskottet (NU 1983/84:28 s. 35) som grund för sin avstyrkan bl. a.
hänvisade till det av regeringen inledda utvecklings- och investeringsprogrammet
för gruv- och mineralindustrin. Ett första led i detta program var det
särskilda anslag för utökad prospektering som hade föreslagits i proposition
1982/83:50 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder. Dess syfte var att öka
livslängden hos befintliga gruvor och skapa förutsättningar för nya sådana.
Ett andra led var regeringens uppdrag åt SGU att utarbeta en översikt över

NU 1984/85:20

det forsknings- och utvecklingsarbete som bedrevs i Sverige och som var av
betydelse för mineralområdet. I uppdraget ingick bl. a. att lämna förslag till
angelägna åtgärder vad gällde forskning och utveckling inom hela mineralsektorn.
Ett tredje led var den översyn av minerallagstiftningen som
regeringen hade initierat (se nedan). Utskottet kunde sålunda konstatera att
åtgärder hade vidtagits på viktiga punkter inom ramen för ett investeringsoch
utvecklingsprogram för mineralområdet. Målet för detta program anslöt
väl till det som hade varit vägledande för förslagen i den aktuella motionen,
nämligen att den svenska gruv- och mineralindustrin skulle utvecklas.
Detaljerade riktlinjer av den innebörd som motionärerna angav sade sig
utskottet emellertid inte kunna tillstyrka. På samma grunder avstyrker
utskottet även det nu aktuella yrkandet i motion 1984/85:2090 (vpk).
Utskottet noterar i detta sammanhang att det ovannämnda utredningsarbetet
inom SGU har resulterat i beslut av regeringen den 28 februari 1985 att
anslå 22,8 milj. kr. till olika forsknings- och utvecklingsprojekt inom
mineralområdet.

Minerallagstiftning m. m.

Inmutnings- och koncessionssystem

I motion 1984/85:2090 (vpk) framförs flera förslag syftande till en
planering av landets gruvverksamhet som sätter stopp för fortsatt gruvdöd,
ökad privatisering och internationalisering. Ett av förslagen är att inmutningssystemet
skall avskaffas och ersättas med ett enhetligt koncessionssystem.

I näringsutskottets betänkande om mineralpolitik våren 1984 (NU 1983/
84:28 s. 11 f.) finns en redogörelse för grunddragen i den gällande gruv- och
minerallagstiftningen. Vidare redovisas utförligt direktiven för minerallagstiftningskommittén
(I 1983:04). Dess uppgift är att se över nuvarande gruvoch
minerallagstiftning och utarbeta ett förslag till ny lagstiftning. Den
nuvarande ordningen med skilda system för olika slags mineraltillgångar
betecknas i direktiven som otillfredsställande. Som en utgångspunkt för
utredningsarbetet gäller att inmutnings- och koncessionssystemen i deras
nuvarande utformning bör ersättas av ett nytt system som i huvudsak bygger
på koncessionsprincipen men har inmutningsrättsliga inslag.

Såsom utskottet i det nämnda betänkandet anförde med anledning av ett
motionsyrkande (vpk) av samma innebörd som det nu aktuella anser
utskottet att minerallagstiftningskommitténs arbete och statsmakternas
kommande ställningstagande till dess resultat inte bör föregripas genom en
sådan meningsyttring som motionärerna begär. Motion 1984/85:2090 (vpk)
avstyrks således i nu berörd del.

Enligt motion 1984/85:2063 (m) kan avsevärda störningar uppstå för jordoch
skogsbruksföretag när undersökningstiden för en inmutare tillåts bli så

NU 1984/85:20

lång som upp till tio år. Nödvändiga undersökningar bör hinna genomföras
under en treårsperiod. Motionärerna önskar ett tillkännagivande av riksdagen
av innebörd att inmutningsrätten skall begränsas till högst tre år.

Utskottet vill erinra om att undersökningstiden, dvs. den tid då inmutningsrätt
gäller, är tre år enligt 3 kap. 5 § gruvlagen (1974:342). Inmutaren
har rätt att få tiden förlängd med högst tre år men endast under förutsättning
att ändamålsenligt arbete har utförts eller kan antas bli utfört. Om synnerliga
skäl föreligger har inmutaren rätt till ytterligare förlängning med högst fyra
år. Lagens nuvarande utformning innebär sålunda, konstaterar utskottet,
vissa inskränkningar i rätten till förlängd inmutningstid. Även om reglerna
inte är så restriktiva som motionärerna föreslår, ligger de dock i linje med
dessas önskemål.

Med hänsyn till den genomgripande översyn av gruv- och minerallagstiftningen
som nu pågår vill utskottet inte förorda ett uttalande av riksdagen i
den fråga motionärerna tar upp. Motion 1984/85:2063 (m) avstyrks således i
nu aktuell del.

Ägande och inflytande pä gruv- och mineralområdet

Bland huvudpunkterna i den motstrategi för svensk gruvindustris överlevnad
som anges i motion 1984/85:2090 (vpk) ingår ett ökat statligt ägande och
inflytande på gruv- och mineralområdet. Motionärernas förslag omfattar
flera punkter. Samhället skall utnyttja sin rätt - enligt 5 kap. gruvlagen (se
NU 1983/84:28 s. 12) - till kronoandel i gruvfyndigheter. Nya fyndigheter
skall helt tillfalla samhället. Privatägda förekomster skall överföras i
samhällets ägo.

Yrkandena i motionen hade sin direkta motsvarighet i en motion (vpk)
våren 1984. Motionen avslogs av riksdagen på förslag av näringsutskottet
(NU 1983/84:28 s. 43, 45 f.). De motiv som utskottet anförde till stöd för sin
avstyrkan har oförändrad giltighet. Utskottet anser sålunda beträffande
kronoandel att omständigheterna i det särskilda fallet bör bli avgörande för
om staten skall utnyttja sin kronoandel genom direkt medverkan i gruvdriften
eller i stället upplåta eller överlåta kronoandelen till någon annan
intressent. Något skäl till totalt samhällsägande av nya fyndigheter finns inte,
menar utskottet, eftersom det allmännas intressen på mineralområdet i
betydande grad blir tillgodosedda enligt nuvarande ordning. Främst sker det
genom kronoandelsinstitutet enligt gruvlagen och koncessionsförfarandet
enligt lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter. Ett förstatligande av
privatägda malm- och mineralförekomster är enligt utskottets mening inte
motiverat. De aktuella yrkandena i motion 1984/85:2090 (vpk) avstyrks
således.

Motion 1984/85:2073 (vpk) har sin utgångspunkt i det förhållandet att
Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) har träffat avtal med Svenska BP

NU 1984/85:20

Mineral AB (BP) om prospekterings- och gruvbrytningssamarbete inom ett
område i Mellansverige. LKAB skall enligt avtalet till BP överlåta hälften av
vissa inmutningar. De metaller som det framför allt rör sig om är, sägs det i
motionen, volfram och molybden, metaller som kommer att få stor strategisk
betydelse. Upprättande av ett fredskrislager försvåras om ett multinationellt
företag ges möjlighet att utöva kontroll över de berörda metallerna, menar
motionärerna. Det är, hävdar de, av stor nationell betydelse att det sätts
stopp för vidare samarbete mellan svenska och utländska gruvföretag.
Risken är annars uppenbar att vårt land tappar kontrollen över naturtillgångar
och att landets nationella oberoende försvagas. I syfte att belysa det senare
argumentet hänvisar motionärerna till att reciprocitetsskäl har beaktats vid
bedömningen av LKAB:s ansökningar om tillstånd. Hänsyn har sålunda
tagits till konsekvenserna för svensk råvaruindustris engagemang utrikes om
det brittiska BP inte får möjlighet att etablera sig i Sverige. Sveriges
internationella beroende visas redan i detta, menar motionärerna, och kan
knappast bli bättre i en krissituation.

Enligt motionärerna borde regeringen vidta åtgärder som gör det omöjligt
för utländska intressen att engagera sig i den svenska gruvnäringen alltifrån
prospektering till utvinning. Åtgärder borde också vidtas i syfte att samarbetet
mellan BP och LKAB skall upphöra. LKAB borde därvid få tillräckliga
resurser för att i egen regi prospektera i Syd- och Mellansverige. I motionen
påyrkas ett uttalande av riksdagen av denna innebörd.

Riksdagen har vid flera tillfällen tidigare på förslag av näringsutskottet
avslagit motionsyrkanden av samma innebörd som de två nu aktuella i
motion 1984/85:2073 (vpk). Utskottet har i sina betänkanden (senast NU
1983/84:28 s. 22) redogjort för hur lagen (1982:618) om utländska förvärv av
fast egendom m. m. begränsar utländska företags möjligheter att förvärva
inmutningsrätt eller rätt till utmål enligt gruvlagen. Utskottet har som sin
mening uttryckt att lagen ger staten erforderliga möjligheter att förhindra
icke önskvärda utländska engagemang inom den svenska gruvnäringen. Vad
gäller det konkreta fall av samverkan på mineralområdet mellan svenska och
utländska intressen som motionärerna tar upp och som de vill skall upphöra
har utskottet anfört (NU 1982/83:32, 1983/84:28) att det för den breddning
och satsning på nya projekt inom mineralområdet som borde komma till
stånd bör finnas utrymme för både svenska och utländska intressen att ställa
kunnande, teknologi och investeringskapital till förfogande. Det får, har
utskottet vidare anfört, förutsättas att staten genom utnyttjande av kronoandelsinstitutet
och i egenskap av ägare till LKAB bibehåller svensk kontroll
över de naturtillgångar som berörs av avtalet mellan LKAB och BP.

Utskottet finner inte heller nu skäl för något uttalande i annan riktning och
avstyrker motionen. Den särskilda hänvisning till internationellt beroende
som görs i motionen kan enligt utskottets mening omvänt göras till stöd för en
samverkan, inom de ramar som ges av lagstiftningen, med utländskt
kunnande och teknologi på mineralområdet. Ett sådant samarbete kan leda

NU 1984/85:20

till att inhemska tillgångar utnyttjas i ökad omfattning och att ökad
försörjningstrygghet nås.

Ersättning till markägare

Enligt vad som sägs i motion 1984/85:2063 (m) bör den som äger marken
där mineralfynd görs ha del i avkastningen. En sådan rätt till ersättning fanns
enligt 1938 års gruvlag. Även om ersättningen var liten visade den att
äganderätten till marken hade ett reellt innehåll. Hur stor markägarens del i
avkastningen skall vara och hur reglerna i övrigt skall utformas bör enligt
motionärerna övervägas vidare. I princip borde reglerna i 1938 års gruvlag
kunna tillämpas. Motionärerna önskar ett uttalande av riksdagen av denna
innebörd.

Utskottet har i det föregående (s. 5f.) redogjort för den ordning som
tidigare gällde med jordägaravgäld och för hur systemet år 1974 avskaffades i
samband med att den nya gruvlagen (1974:342) trädde i kraft. Det argument
som anfördes i proposition 1974:32 för den nya ordningen var att fastighetsägaren
sällan hade möjlighet att använda den substans vari mineralen ingick
för annat ändamål än gruvdrift. Prospekteringen inriktade sig i allt större
utsträckning på djupmalmer. Det fanns då enligt regeringens uppfattning
inget rimligt skäl för att fastighetsägaren utan egen insats skulle vara
berättigad att erhålla ersättning av gruvinnehavaren med betydande belopp.

Med hänvisning till det nu angivna argumentet, som enligt utskottets
mening fortfarande är giltigt, avstyrks motion 1984/85:2063 (m) i här berörd
del.

Utskottet erinrar om att fastighetsägaren är berättigad att av inmutaren få
ersättning för intrång och annan skada till följd av att mark tas i anspråk för
utmålsläggning. Även skada eller intrång i övrigt på grund av utmålsläggningen
skall ersättas. Dessa regler återfinns i 4 kap. 4 § gruvlagen (1974:342).

Regional mineralletning m. m.

I två motioner framförs önskemål om en samordnad och intensifierad
mineralletning i Bergslagen.

Kännedomen om Bergslagens tillgångar av sulfidmalmer, legeringsmetaller
och industrimineral är ofullständig, sägs i motion 1984/85:1099 (s). Flera
uppslag till intensifierade insatser ges i motionen. Enskilda bör stimuleras
ytterligare att delta i mineralletning genom mineraljakten. Mineralintressenter
bör kunna anvisa vissa prospekteringsobjekt. Arbetssökande ungdomar
bör användas för t. ex. markarbeten. Geologer och bergsingenjörer i
Bergslagen bör organisera lämplig granskning. Ett mobilt anrikningsverk
skulle kunna uthyras till olika små gruvprojekt. Motionärerna förespråkar
också att sådana resurser för mineralletning som har anvisats enligt förslag i
den s. k. Bergslagspropositionen (prop. 1983/84:157) skall stå till buds även

NU 1984/85:20

efter år 1986. De påyrkar åtgärder av regeringen syftande till en samordnad
och intensifierad mineralletning i Bergslagen.

Också i motion 1984/85:1431 (s) understryks betydelsen av fortsatt
mineralprospektering i Bergslagen. En bättre samordning av projekt och
resurser inom mineralområdet borde ske och ökade medel ställas till
förfogande, bl. a. för en intensifierad mineraljakt inom berörda regioner.
Motionären värnar också särskilt om insatser i Värmlands län. Bl. a. borde de
kopparförande sprickmineraliseringar som uppträder speciellt i detta län
undersökas noggrant. Bergsskolan i Filipstad, i vars regi flera forsknings- och
utvecklingsprojekt pågår, kunde vidare på sikt utvecklas till en ”Bergslagens
tekniska högskola”. En ytterligare utveckling skulle underlättas om man i
den nya organisation som utreds för SGU stationerade en eller flera geologer
i Filipstad. Motionären önskar att riksdagen genom ett särskilt uttalande till
regeringen skall ansluta sig till det nu sagda.

I ytterligare en motion, 1984/85:1433 (m), tas samordningsaspekter på
mineralletningen upp. Motionären understryker att stora kunskaper och
erfarenheter på malm- och mineralområdet finns hos Norrlandsfonden, bl. a.
när det gäller mineraljakt. Förutsättningarna för en liknande verksamhet i
andra delar av landet under Norrlandsfondens överinseende borde undersökas,
anser motionären och begär att regeringen skall uppmanas att ta initiativ
till en sådan.

Utskottet tar först upp en fråga som är gemensam för de tre motionerna,
nämligen önskemålet om samordning av insatserna för mineralletning.
Utskottet uppmärksammar härvid främst den s. k. mineraljakten. Enligt
utskottets mening utgör mineralletning genom privatpersoners försorg en
ändamålsenlig komplettering av den reguljära prospektering som sker
genom de stora prospekteringsorganisationerna. En viss organisatorisk
samordning av de olika mineraljakterna skulle kunna tjäna som ytterligare
stimulans för verksamheten och leda till ett ännu bättre tillvaratagande av
den kompetens som finns på olika håll och som utnyttjas för att administrera
och utvärdera mineraljakterna. Det bör ankomma på regeringen att närmare
pröva behovet av en sådan samordning och att överväga i vilken form den
lämpligen kan ske. Utskottet noterar i detta sammanhang att industriministern
i proposition 1984/85:115 om regional utveckling och utjämning (s. 129)
anmäler sin avsikt att föreslå regeringen att uppdra åt NSG att i Norrbottens
län bilda ett regionalt prospekteringsforum, där olika uppslag och andra
frågor inom mineralområdet kan aktualiseras och eventuellt kanaliseras till
nya intressenter. Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet nyss har anfört om samordning
av mineraljakterna. Därigenom skulle motionerna 1984/85:1099 (s),
1984/85:1431 (s) och 1984/85:1433 (m) delvis tillgodoses.

Med anledning av vad som i övrigt sägs i motionerna 1984/85:1099 (s) och
1984/85:1431 (s) om olika insatser i Bergslagen inom mineralområdet vill
utskottet erinra om att av de 300 milj. kr. som riksdagen anvisade i december

NU 1984/85:20

1982 för ett utökat prospekteringsprogram 50 milj. kr. har avsatts särskilt för
Mellansverige. Hittills har beslut fattats om bidrag med 26,7 milj. kr.
Samtliga tre stora prospekteringsorganisationer satsar vidare betydande
belopp på prospektering i Mellansverige. Vad särskilt gäller Värmlands län
kan noteras att NSG under år 1985 satsar 2,7 milj. kr. på prospektering i detta
län. Insatserna sker i Pajsberg, Gåsborg, Skackelåsen och Gumhöjden.
Pajsberg är exempel på en sådan sprickzon som åsyftas i motion 1984/85:1431
(s).

Under sommaren 1984 pågick i bl. a. Kopparbergs län en försöksverksamhet
innebärande att arbetslösa sysselsattes med vaskning och blockletning i
områden där indikationer fanns på eventuellt intressanta mineraliseringar.
Ett sjuttiotal personer var engagerade.

Frågan om en ytterligare regionalisering av SGU studeras f. n. av
utredningen om vissa frågor inom mineralområdet (I 1982:02). Ett förslag
från utredningen väntas under år 1985.

Utskottet ansluter sig till de grundläggande syftena med motionärernas
förslag om olika slags intensifierade insatser i Bergslagen inom mineralområdet.
Med hänsyn till det sagda finner utskottet emellertid inte att någon
särskild åtgärd från riksdagens sida är påkallad med anledning av motionerna
1984/85:1099 (s) och 1984/85:1431 (s) i nu berörda delar.

Särskilda projekt

Tre motioner har väckts om särskilda gruvor eller projekt inom mineralområdet.
De avser vanadin, zink samt sulfidmalmsfyndigheten Håkansbodamalmen
i Lindesbergs kommun.

I motion 1984/85:391 (m) hemställs att riksdagen skall begära att regeringen
vidtar åtgärder för att påskynda NSG:s undersökning om förekomsten av
vanadin i Bjuråker i Hälsingland. En exploatering av fyndigheten vore
motiverad av försörjnings- och sysselsättningsskäl, anser motionären.

Vanadinförekomsten i Bjuråker (Sumåssjön) har uppmärksammats i
motioner tre år i rad. Motionsyrkandena har varit formulerade på olika sätt
men syftet har varit detsamma: att brytning av vanadinet om möjligt skall
komma till stånd.

Näringsutskottet har i tidigare betänkanden (senast NU 1983/84:28 s. 37)
redogjort för undersöknings- och utredningarbetets fortskridande och har
med hänvisning till de pågående aktiviteterna inte ansett ett initiativ i frågan
från riksdagens sida motiverat. Som har framgått av den tidigare redogörelsen
(s. 7 f.) har NSG nu slutfört sin utvärdering av fyndigheten. Slutsatsen är
att fyndigheten f. n. av tekniska och ekonomiska skäl inte kan exploateras
men att den är potentiellt mycket intressant och att bevakningen av bl. a.
marknads- och teknikutvecklingen därför skall fortsätta.

En inhemsk utvinning av vanadin framstår som eftersträvansvärd från
såväl försörjnings- som sysselsättningssynpunkt. Med hänsyn dels till resulta -

NU 1984/85:20

tet av NSG:s nu slutförda utvärdering, dels till den fortsatta uppföljning som
skall ske av projektets möjligheter finner utskottet ingen anledning för
riksdagen att av regeringen begära sådana initiativ som efterlyses i motion
1984/85:391 (m). Motionen avstyrks således.

Sverige, som är Europas största producent av zinkkoncentrat, har ingen
egen produktion av zinkmetall, konstateras i motion 1984/85:364 (vpk).
Sysselsättnings- och sårbarhetsskäl talar för att en inhemsk produktion
kommer till stånd, menar motionären. Minsta möjliga miljöstörningar, god
ekonomi samt möjligheter till småskalighet borde vara vägledande vid valet
av teknik för zinkframställningen. Motionären pekar bl. a. på möjligheten att
utnyttja den nya plasmatekniken. Sverige borde ta till vara den chans att sälja
miljövänlig teknik för framställning av metaller som kan ges till följd av
miljöåtaganden som ett flertal länder i Europa har gjort. Motionären begär
en utredning om anläggande av ett zinkverk med miljövänlig teknik i Sverige,
helst lokaliserat till Örebro län.

Utskottet har vid flera tillfällen behandlat motionsyrkanden av innebörd
att ett inhemskt zinksmältverk bör komma till stånd. Senast skedde detta
våren 1984, då det i en motion (vpk) hade begärts att regeringen skulle ta upp
överläggningar med bolaget Vieille Montagne om byggande av ett zinkverk i
Närke.

I sitt yttrande i frågan (NU 1984/85:28 s. 38) anförde utskottet att det från
både försörjnings- och sysselsättningssynpunkt vore positivt om den zinkmalm
som utvanns i Sverige åtminstone delvis också förädlades i landet. I
detta avseende anslöt sig utskottet till de grundläggande tankegångarna
bakom förslaget i den aktuella motionen. Utskottet stödde dock inte
förslaget om överläggningar med Vieille Montagne om byggande av ett
zinkverk. Mot bakgrund av den aktuella produktionsstrukturen i Europa,
där inom en förhållandevis snar framtid flera nedslitna zinkverk kunde
förväntas tas ur produktion, fann utskottet det emellertid angeläget att
regeringen följde utvecklingen, speciellt med beaktande av de nya tekniker
som hade utvecklats inom metallurgin. Dit hörde t. ex. plasmateknologin
och, som framhållits i motionen, de våtkemiska processerna. Utskottet
utgick från att så skulle ske. Någon särskild framställning till regeringen i
detta ämne fann utskottet inte erforderlig. Utskottet avstyrkte och riksdagen
avslog motionen.

Utskottet finner inte skäl att med anledning av årets motion i ämnet
ompröva det ställningstagande som gjordes våren 1984. Något särskilt
regeringsinitiativ i form av en utredning syftande till att en inhemsk
zinktillverkning skall komma till stånd anser utskottet sålunda inte behövligt.
Vad speciellt gäller försörjningsaspekterna på inhemsk zinktillverkning
noterar utskottet att icke obetydliga kvantiteter zink beräknas tas fram i den
anläggning som Scandust AB har tagit i bruk hösten 1984 i Landskrona för
återvinning av metall ur avfallsstoft från järnverk. Försök görs att sälja den
miljövänliga s. k. plasmateknik som där används - och som åberopas i

NU 1984/85:20

motionen - också internationellt. Nämnas kan ytterligare att Boliden AB är
hälftenägare till det norska Norzink A/S som f. n. förädlar större delen av det
svenska företagets produktion av zinkslig. Betydande investeringar, i
storleksordningen en halv miljard kronor görs f. n. i Norzink A/S. Det rör sig
i första hand om en ombyggnad av befintlig elektrolyskapacitet, föranledd av
miljökrav. Den samlade skandinaviska smältverkskapaciteten påverkas inte,
enligt uppgift från Boliden AB, i nämnvärd grad av investeringen.

Med det nu sagda avstyrker utskottet motion 1984/85:364 (vpk). I likhet
med vad som anfördes våren 1984 finner utskottet det dock angeläget att
regeringen följer utvecklingen av utbuds- och efterfrågesituationen, speciellt
i Europa. Utskottet erinrar i detta sammanhang om att Sverige, genom
representation från bl. a. industridepartementet, sedan flera år deltar i
arbetet inom den s. k. internationella bly- och zinkstudiegruppen. Särskild
uppmärksamhet ägnas i denna grupp åt information om utvecklingen av
utbud och efterfrågan.

En uppföljning av metallprospekteringen i Håkansboda med inriktning att
gruvbrytning skall komma till stånd om det är samhällsekonomiskt försvarbart
begärs i motion 1984/85:364 (vpk).

Frågan om fortsatt prospektering i Håkansboda har behandlats av
riksdagen vid ett flertal tillfällen. I sitt senaste yttrande i ämnet (NU
1983/84:28 s. 39) konstaterade utskottet bl. a. att viss prospektering bedrevs
vid Håkansboda av LKAB tillsammans med BP Mineral AB. Prospekteringen
avsåg dels en av SSAB Svenskt Stål AB tidigare påbörjad undersökning,
dels områden i närheten av Håkansboda. Fyndigheten bedömdes som
potentiellt intressant för sitt innehåll framför allt av koppar men även av
kobolt och i någon mån av ädelmetaller. I närområdet undersöktes också
flera zink-, bly- och silverförande mineraliseringar. Med detta konstaterade
utskottet att det yrkande som ställts i motionen delvis var tillgodosett.
Riksdagen följde utskottet och avslog motionen.

Enligt vad utskottet har inhämtat pågår f. n. förhandlingar mellan å ena
sidan LKAB och BP Mineral AB, å den andra SSAB om övertagande av det
senare företagets utmål med sikte på upptagande av gruvdrift i området om
ekonomiska förutsättningar föreligger. Med hänsyn till det nu sagda finner
utskottet inte något initiativ från riksdagens sida i frågan behövligt. Motion
1984/85:364 (vpk) avstyrks således i berörd del.

Ny teknik inom gruvindustrin

I motion 1984/85:767 (fp) pekas på olika statliga insatser som skulle
underlätta malmbrytning i små enheter, bl. a. vad avser prospektering,
finansiering och garanterade metallpriser. Motionärens syfte är att en
försöksverksamhet med smågruvor skall komma till stånd i Norrlands inland.
Motionen bygger på en utredning från Norrlandsfonden (Gruvverksamhet i
liten skala. Norrlandsfonden informerar nr 17), publicerad år 1982. Motio -

NU 1984/85:20

nen, som i övrigt är identisk med motioner i ämnet åren 1983 och 1984, har i
år kompletterats med vissa uppgifter som enligt motionären understryker
möjligheterna för småskalig gruvdrift. Uppgifterna avser det ekonomiska
utfallet av ett smågruveprojekt i Hällefors som drevs med förlust under
1970-talet. Beräkningarna redovisas i motionen. Utfallet skulle om 1984 års
priser hade varit gällande ha blivit positivt, säger motionären.

När näringsutskottet våren 1984 avstyrkte motsvarande motion i ämnet
(NU 1983/84:28 s. 42) skedde det med hänvisning främst till att det pågick
undersökningar om förutsättningarna att börja bryta ett antal mindre
fyndigheter. Arbetet beräknades vara slutfört under år 1984. Utskottet
konstaterade också att NSG till Norrlandsfonden hade överlämnat allt
tillgängligt material kring de små fyndigheter som NSG hade inmutat i
regionen och att ett avtal hade tecknats mellan NSG och Norrlandsfonden
enligt vilket fonden gavs rätten att undersöka fyndigheterna och även
optionsrätt till eventuell framtida brytning.

En smågruveverksamhet av det slag motionären åsyftar stöter på flera
problem, även om en enstaka fyndighet kan framstå som ekonomiskt
intressant, särskilt när sådana metallpriser gäller som åberopas i motionen.
Frågan om huvudmannaskapet för verksamheten är ett av dem, motstridiga
intressen (t. ex. från miljösynpunkt) och kostsamma tillredningsarbeten för
gruvdrift och återställande är andra. Enligt vad utskottet har inhämtat finns
f. n. inte förutsättningar att genomföra de konkreta smågruveprojekt som
diskuterades förra året och som utskottet hänvisade till i sitt betänkande.
Fortlöpande prövas emellertid nya projekt. Med hänsyn till det nu sagda
finner utskottet att någon sådan utredning om förutsättningarna för att starta
gruvdrift i liten skala i Norrlands inland som begärs i motion 1984/85:767 (fp)
inte är erforderlig. Motionen avstyrks.

Från avfallshögarna (varphögarna) i tidigare brytningsområden pågår en
kontinuerlig urlakning av metaller, sägs det i motion 1984/85:2074 (vpk).
Med hjälp av bioteknik (bakteriell sulfidmalmslakning) skulle enligt motionärerna
de ekonomiskt viktiga metallerna i varphögarna kunna tas till vara
och negativa miljöeffekter av en fortsatt urlakning undvikas. De intentioner
som kom till uttryck vid näringsutskottets behandling av motsvarande
motionsyrkande år 1984 borde nu konkretiseras i form av ett väl utarbetat
forskningsprogram, sägs det. Yrkandet i motionen går ut på att regeringen
skall ta initiativ till att biotekniken används i Garpenberg för att åtgärda
miljöproblemen med varphögar.

Förslag om användande av biotekniken inom gruvnäringen har väckts vid
ett par tillfällen tidigare. En närmare beskrivning av tekniken har lämnats i
näringsutskottets betänkande om mineralpolitik våren 1983 (NU 1982/
83:32). När frågan senast var aktuell konstaterade utskottet (NU 1983/84:28
s. 40) att en mera generell kunskaps- och kompetensuppbyggande universitetsforskning
med stöd av bl. a. styrelsen för teknisk utveckling (STU) och
Norrlandsfonden hade påbörjats med målet att på sikt utveckla bioteknikme -

NU 1984/85:20

toden för de svenska sulfidmalmerna. Utskottet sade sig se positivt på att
fortsatta ansträngningar gjordes för att utveckla och anpassa biotekniken till
de särskilda förhållanden som gällde i Sverige med avseende på bl. a. klimat,
bergmaterial och miljökrav. Det ankom på STU och andra forskningsstödjande
organ att bedöma på vad sätt och i vilken omfattning denna teknikutveckling
borde stödjas. Detta gällde biotekniken som hjälpmedel såväl för
kommersiell utvinning av metaller som för hantering av miljöproblem kring
gruvorna, anförde utskottet.

Det forskningsarbete kring möjligheterna att utnyttja biotekniken för de
svenska sulfidmalmerna som har inletts pågår fortfarande. Något initiativ
från riksdagens sida när det gäller denna tillämpning av biotekniken finner
utskottet därför inte heller nu erforderligt. Som utskottet framhöll våren
1984 ankommer det på de forskningsstödjande organen att närmare bestämma
vilken inriktning forskningen inom området skall ha och var eventuella
försök skall bedrivas. Utskottet noterar i sammanhanget att STU fr. o. m.
budgetåret 1985/86 enligt förslag i budgetpropositionen avses ha det samordnande
ansvaret för miljöteknisk forskning.

Vad speciellt gäller miljöproblemen i Garpenberg finns enligt vad
utskottet har erfarit förslag till åtgärder - dock ej med användande av
biotekniken som hjälpmedel - avsedda att hindra fortsatt negativ påverkan
genom urlakning. Naturvårdsverket har sålunda med stöd av 41 § miljöskyddslagen
(1969:387) hos koncessionsnämnden för miljöskydd begärt att
Boliden Mineral AB av regeringen skall åläggas att efterbehandla vissa
restupplag från tidigare brytning i Garpenberg. Koncessionsnämnden har i
beslut den 23 november 1984 lämnat naturvårdsverkets hemställan utan
bifall. En tillämpning av miljöskyddslagens bestämmelser på ”gamla miljöskador”
bör enligt koncessionsnämnden inte komma i fråga utan uttrycklig
föreskrift härom. Någon sådan föreskrift har inte meddelats. Nämndens
beslut har av naturvårdsverket överklagats hos regeringen.

Med det nu sagda avstyrker utskottet motion 1984/85:2074 (vpk).

Borrkärnearkiv

Utredningen om vissa frågor inom mineralområdet har i betänkandet (Ds I
1984:15) Borrkärnearkiv föreslagit att SGU skall få i uppdrag att projektera
och på ca tio års sikt bygga upp ett centralt nationellt, statligt borrkärnearkiv i
Uppsalatrakten, förslagsvis Lövsta. Arkivet skulle drivas av SGU:s informationssektion
och beräknas sysselsätta tre-fyra personer. Det centrala kärnarkivet
avses kunna vara till nytta främst vid kartering och prospektering samt
för forskning och utbildning på mineralområdet. Under en övergångstid
skulle nuvarande långtidsförråd i Håksberg och Malå samt halva det
befintliga förrådet i Lövsta användas som offentliga långtidsförråd för
borrkärnor. För att ett ändamålsenligt borrkärnearkiv skall kunna byggas
upp krävs viss rättslig reglering både av skyldigheten att spara undersök -

NU 1984/85:20

ningsresultat och av rätten för andra att ta del av dessa. Utredningen anger
vissa principer för regler i dessa avseenden men konstaterar att det ingår i
minerallagstiftningskommitténs arbete att lägga fram förslag i frågan.

I motionerna 1984/85:2250 (c) och 1984/85:2274 (c) yrkas att riksdagen
skall uttala sig för att borrkärnearkivet skall placeras i Malå.

Motionärerna hänvisar till att ca 100 anställda vid Sveriges Geologiska AB
(SGAB) under hösten 1984 har varskotts om uppsägning på grund av
bristande möjligheter till sysselsättning. Nya arbetstillfällen skulle kunna
skapas enligt deras förslag. Flera sakskäl sägs också tala för deras lokaliseringsalternativ.
Merparten av borrkärnorna antas komma från norra Sverige,
huvuddelen av prospekteringsgeologerna finns i Norrbotten och Västerbotten
och ett väl fungerande kämarkiv finns redan i Malå.

Utredningsförslaget om ett centralt borrkärnearkiv har remissbehandlats
och bereds för närvarande inom regeringskansliet. Under hand har från
industridepartementet meddelats att ett uppdrag i frågan förbereds till SGU.
SGU avses inkomma med förslag till tidsplan och kostnadsberäkningar för
uppbyggnaden av ett centralt borrkärnearkiv. Lokaliseringsfrågan övervägs
fortfarande.

Utskottet utgår från att regeringen vid sin bedömning av frågan var
borrkärnearkivet skall placeras beaktar alla relevanta aspekter. Något
uttalande i denna fråga från riksdagens sida i enlighet med motionärernas
förslag finner utskottet inte motiverat. Motionerna 1984/85:2250 (c) och
1984/85:2274 (c) avstyrks således.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande Sveriges geologiska undersökning

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:100 bilaga 14
punkterna D 1 och D 2 för budgetåret 1985/86 under tolfte
huvudtiteln anvisar

a) till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering m. m.
ett reservationsanslag av 68 650 000 kr.,

b) till Sveriges geologiska undersökning: Utrustning ett reservationsanslag
av 700 000 kr.,

2. beträffande bergsstaten

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:100 bilaga 14 punkt
D 3 för budgetåret 1985/86 under tolfte huvudtiteln till Bergsstaten
anvisar ett förslagsanslag av 2 873 000 kr.,

3. beträffande prospektering m. m.

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:100 bilaga 14 punkt
D 4 och med avslag på motion 1984/85:2623 yrkandena 14-16

a) bemyndigar regeringen att under budgetåren 1985/86-1988/89
ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med nämndens för

NU 1984/85:20

statens gruvegendom verksamhet som innebär åtaganden om högst
26 000 000kr. förbudgetåret 1986/87,17 000 000kr. förbudgetåret
1987/88 och 11 000 000 kr. för budgetåret 1988/89,

b) till Statens gruvegendom: Prospektering m. m. för budgetåret
1985/86 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
39 946 000 kr.,

4. beträffande förvaltning av statens gruvegendom

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:100 bilaga 14 punkt
D 5 till Statens gruvegendom: Egendomsförvalming m. m. för
budgetåret 1985/86 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
av 5 828 000 kr.,

5. beträffande havsresursverksamhet

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:100 bilaga 14 punkt
D 6 för budgetåret 1985/86 under tolfte huvudtiteln till Delegationen
för samordning av havsresursverksamheten anvisar ett reservationsanslag
av 2 442 000 kr.,

6. beträffande viss lagändring

att riksdagen antar det i proposition 1984/85:100 bilaga 14 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1975:424) om uppgiftsskyldighet
vid grundvattentäktsundersökning och brunnsborrning,

7. beträffande plan för gruvnäringen

att riksdagen avslår motion 1984/85:2090 yrkande 1,

8. beträffande avskaffande av inmutningssystemet

att riksdagen avslår motion 1984/85:2090 yrkande 2,

9. beträffande inmutningstidens längd

att riksdagen avslår motion 1984/85:2063 yrkande 1,

10. beträffande samhälleligt ägande och inflytande på gruv- och
mineralområdet

att riksdagen avslår motion 1984/85:2090 yrkandena 3-5,

11. beträffande utländska engagemang i svensk gruvnäring
att riksdagen avslår motion 1984/85:2073,

12. beträffande ersättning till markägare

att riksdagen avslår motion 1984/85:2063 yrkande 2,

13. beträffande samordning av mineraljakt

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:1099 i ifrågavarande
del, motion 1984/85:1431 yrkande 1 i ifrågavarande del och
motion 1984/85:1433 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

14. beträffande prospektering m. m. i Bergslagen

att riksdagen avslår motion 1984/85:1099 i ifrågavarande del samt
motion 1984/85:1431 yrkande 1 i ifrågavarande del och yrkande 2,

15. beträffande vanadin i Gävleborgs län
att riksdagen avslår motion 1984/85:391,

NU 1984/85:20

16. beträffande zinksmältverk i Örebro län

att riksdagen avslår motion 1984/85:364 yrkande 1,

17. beträffande prospektering i Håkansboda

att riksdagen avslår motion 1984/85:364 yrkande 2,

18. beträffande småskalig gruvbrytning

att riksdagen avslår motion 1984/85:767,

19. beträffande bioteknik i Garpenberg

att riksdagen avslår motion 1984/85:2074,

20. beträffande borrkärnearkiv

att riksdagen avslår motion 1984/85:2250 och motion 1984/85:2274
yrkande 4.

Stockholm den 12 mars 1985

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Tage Sundkvist (c), Erik Hovhammar (m)
(mom. 3), Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Sten Svensson (m),
Wivi-Anne Radesjö (s), Karl-Erik Häll (s), Per Westerberg (m) (mom. 1-2,
4-20), Jörn Svensson (vpk) (mom. 1-2, 4-20), Birgitta Johansson (s),
Per-Richard Molén (m), Bo Finnkvist (s), Lars Ahlström (m), Per-Ola
Eriksson (c), Hugo Bergdahl (fp) och Oswald Söderqvist (vpk) (mom. 3).

Reservationer

1. Prospektering m.m. (mom. 3)

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per-Richard Molén och Lars Ahlström
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med ”Vad först”
och slutar på s. 10 med ”heller bakom” bort ha följande lydelse:

Det statliga prospekteringsstödet har fått kraftigt vidgat omfång genom
riksdagens beslut att anslå 300 milj. kr. till ett program för utökad prospektering.
Utskottet erinrar i detta sammanhang om det förslag till
skyndsam avveckling av detta anslag som förordades i en reservation (m) till
näringsutskottets betänkande om mineralpolitik våren 1984 (NU 1983/
84:28). Det är, anser utskottet - med instämmande i vad som sägs i motion
1984/85:2623 (m) - uppenbar risk för att de ökade statliga anslagen till
prospektering kan inverka negativt på företagens egna prospekteringsansträngningar
eller komma att medföra betydande resursknapphet vid ett
rationellt utnyttjande av anslagna medel. Slopandet av stödformen bidrag till

NU 1984/85:20

prospektering av vissa mineral och konsekvensförslaget i 1984 års budgetproposition
- vilket sedermera godkändes av riksdagen - att anslaget till NSG:s
prospekteringsverksamhet skulle minskas med 25 milj. kr. var ett steg i rätt
riktning mot en mera rimlig satsning av statliga medel för att stimulera
prospekteringen i landet. Det var emellertid inte en tillräckligt långtgående
reducering. Utskottet instämmer därför i de yrkanden i motion 1984/85:2623
(m) som går ut på att NSG:s prospekteringsanslag skall minskas med 15 milj.
kr. i förhållande till regeringens förslag och att regeringens bemyndigande att
göra åtaganden för NSG:s räkning skall inskränkas till att gälla 10 milj. kr. för
budgetåret 1986/87. Något väldokumenterat behov av beslutsbemyndigande
avseende de påföljande två budgetåren finns enligt utskottets mening inte.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande prospektering m. m.

att riksdagen med anledning av proposition 1984/85:100 bilaga 14
punkt D 4 och med bifall till motion 1984/85:2326 yrkandena
14-16,

a) bemyndigar regeringen att under budgetåret 1985/86 ikläda
staten ekonomisk förpliktelse i samband med nämndens för statens
gruvegendom verksamhet som innebär åtaganden om högst
10 000 000 kr. för budgetåret 1986/87,

b) till Statens gruvegendom: Prospektering m. m. för budgetåret
1985/86 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
24 946 000 kr.

2. Plan för gruvnäringen (mom. 7)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 10 med ”Tidigare
motionsyrkanden” och slutar på s. 11 med ”inom mineralområdet” bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar den i motion 1984/85:2090 (vpk) uttryckta uppfattningen
att en kraftfull motstrategi från samhällets sida är nödvändig för att svensk
gruvindustri skall överleva och fortsätta att utvecklas.

Medlen för att nå detta mål bör enligt utskottets mening utformas med
utgångspunkt i den strategi som formuleras i motionen. En sådan planering
av gruvverksamheten i Sverige som krävs i motionen är enligt utskottets
mening en nödvändig förutsättning för att önskade resultat skall kunna nås.
Samhällelig kontroll över prospekteringen, nationalisering av mineralförekomsterna
och samhälleliga initiativ till vidareförädling och till vidgat
handelsutbyte är betydelsefulla inslag i planeringen. En viktig organisatorisk
detalj är att SGU bör återfå sin tidigare samlade organisation. Planeringen
måste i sin helhet styras av samhällsekonomiska överväganden och präglas av
ett internationellt perspektiv. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett
uttalande till regeringen av här angiven innebörd.

NU 1984/85:20

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. beträffande plan för gruvnäringen

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2090 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Avskaffande av inmutningssystemet (mom. 8)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Såsom
utskottet” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det självklart att utnyttjandet av våra mineraltillgångar
helt måste få bestämmas av samhällsintresset. Inmutningssystemet strider
mot denna grundsats genom att ge långtgående favörer åt privata intressen.
Det är tacknämligt att regeringen, såsom minerallagstiftningskommitténs
direktiv ger vid handen, har kommit till insikt om att inmutningssystemets
fortbestånd bör sättas i fråga. Det finns emellertid allt skäl för riksdagen att
redan på detta stadium av den pågående omprövningen betona att systemet
bör överges. En sådan markering från riksdagens sida, enligt det nu berörda
yrkandet i motion 1984/85:2090 (vpk), kan medverka till att den nödvändiga
reformen av minerallagstiftningen kommer att genomföras snabbt och
konsekvent.

dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. beträffande avskaffande av inmutningssystemet

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2090 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Inmutningstidens längd (mom. 9)

(under förutsättning av bifall till reservation 3)

Jörn Svensson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande på s. 12 som
börjar med ”Med hänsyn” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande
lydelse:

En sådan reform av minerallagstiftningen som nyss har förordats skulle
innebära att problemet med en långvarig inmutningstid mister sin aktualitet.
Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motion 1984/85:2063 (m) i nu
aktuell del.

5. Samhälleligt ägande och inflytande på gruv- och mineralområdet

(mom. 10)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Yrkandena
i” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

NU 1984/85:20

Ägarförhållandena inom gruvnäringen utgör ett kraftigt hinder mot en
önskvärd expansion och vitalisering av denna näring. Att viktiga naturtillgångar
bör ligga i samhällets händer är en princip som tidigare har haft starkt
stöd hos det socialdemokratiska partiet. Mot bakgrund av den avslöjande
nedläggningspolitik som kännetecknar de privata gruvägarnas agerande
borde i dagens läge bred enighet kunna uppnås om åtgärder som tillför staten
initiativet inom hela gruvsektorn. Därmed skulle förutsättningar skapas för
att gruvindustrin kan återta och förstärka sin position bland de svenska
basnäringarna.

I avvaktan på att alla mineralfyndigheter har överförts i samhällets ägo, ett
yrkande som framförs i motion 1984/85:2090 (vpk) och som utskottet sålunda
ansluter sig till, bör staten inte göra avkall på den möjlighet till aktiv
medverkan inom gruvindustrin som kronoandelsinstitutet ger. Riksdagen
bör följaktligen, enligt yrkandet härom i samma motion, som en riktlinje för
regeringens handlande uttala att staten inte bör upplåta eller överlåta
kronoandel till någon annan. Riksdagen bör också uttala att nya fyndigheter
skall tillfalla samhället och att regeringen genom tilläggsdirektiv till minerallagstiftningskommittén
bör ange detta som en utgångspunkt för kommitténs
arbete.

dels att utskottet under 10 bort hemställa

10. beträffande samhälleligt ägande och inflytande på gruv- och
mineralområdet

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2090 yrkandena 3-5
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Utländska engagemang i svensk gruvnäring (mom. 11)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 13 med ”Utskottet
finner” och slutar på s. 14 med ”försörjningstrygghet nås” bort ha följande
lydelse:

Denna argumentering är emellertid ohållbar. Regleringen enligt lagen
(1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m. m. är helt otillräcklig för
att effektivt förhindra besvärande utländska engagemang i den svenska
gruvnäringen. Utan någon prövning från regeringens eller myndighets sida
kan ett utländskt företag bedriva prospektering i Sverige fram till det stadium
då utmål erfordras. De kriterier för prövning av frågor om förvärvstillstånd
som framgår av lagen och dess förarbeten är alltför uddlösa. I ett motivuttalande
anges rent av som en utgångspunkt för lagstiftningen ”den allmänt
liberala princip som hittills gällt” för utländska direktinvesteringar i Sverige.
Utskottet finner det rådande rättsläget oacceptabelt och stöder det nu
behandlade yrkandet i motion 1984/85:2073 (vpk). Riksdagen bör alltså
uttala sig för en sådan framställning till regeringen som motionärerna
föreslår.

NU 1984/85:20

NSG har riktat stark kritik mot det samarbetsavtal som har träffats mellan
LKAB och BP Mineral AB och kommit till slutsatsen att det inte tillräckligt
tillgodoser LKAB:s intressen. Gällande regler i fråga om kronoandel kan,
framhåller NSG bl. a., komma att leda till att en fyndighet kan brytas ut vid
en tidpunkt som inte överensstämmer med svenska intressen. När riksdagen
nu ånyo prövar saken bör den självklara utgången vara att regeringen
uppmanas dra försorg om att samarbetet mellan LKAB och BP med det
snaraste bringas att upphöra. Det får sedan ankomma på regeringen att, om
så visar sig erforderligt, ta ytterligare initiativ för att LKAB skall kunna i egen
regi bedriva den mineralpolitik i södra och mellersta Sverige som är
önskvärd.

dels att utskottet under 11 bort hemställa

11. beträffande utländska engagemang i svensk gruvnäring

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2073 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Ersättning till markägare (mom. 12)

Tage Sundkvist (c). Sten Svensson (m). Per Westerberg (m), Per-Richard
Molén (m), Lars Ahlström (m), Per-Ola Eriksson (c) och Hugo Bergdahl
(fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Med
hänvisning” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Äganderätten är ett omistligt inslag i den svenska demokratiska rättstraditionen.
Det förhållandet att markägaren inte har någon rätt till del i
mineralfyndighet som finns under markytan på hans egendom strider mot
hävdvunna rättsbegrepp. Utskottet delar den i motion 1984/85:2063 (m)
framförda uppfattningen att i gruvlagen bör införas regler som ger markägaren
viss del i avkastningen från gruvdrift. Regeringen bör i tilläggsdirektiv
uppdra åt minerallagstiftningskommittén att lägga fram förslag härom.

dels att utskottet under 12 bort hemställa

12. beträffande ersättning till markägare

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2063 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Borrkärnearkiv (mom. 20)

Tage Sundkvist (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Utskottet
utgår” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motionerna 1984/85:2250 (c) och 1984/85:2274 (c)
uttryckta uppfattningen att starka sakskäl talar för att det planerade centrala
borrkärnearkivet placeras i Malå. Riksdagen bör enligt utskottets mening

NU 1984/85:20

genom ett särskilt tillkännagivande till regeringen uttala sig för denna
lokalisering.

dels att utskottet under 20 bort hemställa

20. beträffande borrkärnearkiv

att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:2250 och 1984/
85:2274 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

Innehåll

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Motionerna 3

Vissa uppgifter i anslutning till motionerna 5

Jordägaravgäld enligt 1938 års gruvlag 5

Vanadin 6

Mineraljakt 8

Utskottet 8

Anslagsfrågor 8

Uppgiftsskyldighet vid grundvattentäktsundersökning och brunnsborrning
10

Övergripande frågor 10

Minerallagstiftning m.m 11

Inmutnings- och koncessionssystem 11

Ägande och inflytande på gruv- och mineralområdet 12

Ersättning till markägare 14

Regional mineralletning m.m 14

Särskilda projekt 16

Ny teknik inom gruvindustrin 18

Borrkärnearkiv 20

Hemställan 21

Reservationer

1. Prospektering m. m. (m) 23

2. Plan för gruvnäringen (vpk) 24

3. Avskaffande av inmutningssystemet (vpk) 25

4. Inmutningstidens längd (vpk) 25

5. Samhälleligt ägande och inflytande på gruv- och mineralområdet
(vpk) 25

6. Utländska engagemang i svensk gruvnäring (vpk) 26

7. Ersättning till markägare (m, c, fp) 27

8. Borrkärnearkiv (c) 27

minab/gotab Stockholm 1985 82380