NU 1984/85:13

Näringsutskottets betänkande
1984/85:13

om 1984 års redogörelse för de statliga företagen (skrivelse 1984/
85:20)
Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels 1984 års redogörelse för de statliga företagen, vilken har överlämnats
till riksdagen med regeringens skrivelse 1984/85:20 (industridepartementet),

dels två motioner från allmänna motionstiden år 1984, vilka rör frågor om
den statliga företagssektorns målsättning och verksamheten vid de affärsdrivande
verken.

Redogörelsen och motionerna redovisas i det följande.

Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats av verkställande
direktör Olof Lund, Svenska Varv AB, och verkställande direktör Harald
Molander, Zenit Shipping AB.

Sammanfattning

I anslutning till 1984 års redogörelse för de statliga företagen behandlar
utskottet två motioner. I den ena (vpk) yrkas på en samlad strategisk
målsättning för den statliga företagssektorn. I den andra motionen (c, m, fp)
begärs ett uttalande av riksdagen om att de affärsdrivande verken inte skall
utnyttja sin monopolverksamhet för att stödja den konkurrensutsatta
verksamheten. Utskottet avstyrker båda motionerna. Reservation föreligger
till förmån för motionerna från resp. partiers sida.

1984 års redogörelse för de statliga företagen

Redogörelsen omfattar i första hand 110 företag, varav sju affärsverk, sju
kreditinstitut och 96 andra aktiebolag. Staten har i samtliga dessa företag en
ägarandel av minst 50 %. Därjämte äger företagen i denna grupp helt eller
delvis ett stort antal bolag.

I det följande sammanfattas vissa uppgifter om verksamheten inom de 110
företagen år 1983 eller senaste redovisningsår. Under varje uppgift anges
procentuell förändring från närmast föregående år.

1 Riksdagen 1984/85. 17sami. Nr 13

NU 1984/85:13

	Affärs-	Kredit-	Statsfö-	Svenska	Övriga	Summa
	verken	insti-	retags-	Varv-	aktie-
		tuten	gruppen	koncernen	bolag
Omsättning milj. kr.	48 365	-	11 454	9 452	81 661	150 932
Förändring i %	+ 17	-	+ 8	+ 14	+ 15	+ 15
Resultat före disp.
o. skatt milj. kr.	5 735	1 977	818	458	4 217	13 205
Förändring i %	+ 12	+55	-	-	+278	+207
Investeringar milj. kr.	11 705	192	523	105	6 187	18 712
Förändring i %	+ 4	-29	+ 17	-36	-13	-3
Medelantal anställda	156 706	3 970	25 719	19 599	lil 036	317 030
Förändring i %	-1	+5	-7	-13	+2	-2

I den skrivelse med vilken redogörelsen överlämnas till riksdagen ges vissa
övergripande synpunkter på verksamheten inom den grupp av företag som
redovisas under industridepartementet och som faller under föredragandens
- statsrådet Roine Carlssons - ansvar. Denna grupp omfattar bl. a. de två
affärsverken domänverket och FFV samt Statsföretag, Svenska Varv och
Zenit Shipping, SSAB, LKAB, ASSI och Ncb. Denna företagsgrupp har ca
79 000 anställda och en sammanlagd omsättning av ca 43 miljarder kronor.

Företagen inom denna grupp, anförs det, bedriver verksamhet med
lönsamhet som primärt mål. De speciella samhälleliga kraven av olika
karaktär är mindre betonade för denna företagsgrupp än för flera av de
företag som redovisas under andra departement.

Beträffande kravet på lönsamhet anförs följande:

Tillfredsställande företagsekonomisk lönsamhet är ett överordnat mål för
de statliga företagen. Det är på denna grund som företagssektorn skall kunna
expandera, ta samhälleliga hänsyn vid val mellan olika produktions- och
lokaliseringsalternativ och sträva efter större arbetstillfredsställelse för de
anställda. Avsevärda lönsamhetsförbättringar uppnåddes under år 1983 och
denna utveckling fortgår under år 1984 enligt hittills tillgängliga delårsresultat.
Den enda säkra grunden för långsiktig överlevnad är att företag
genererar överskott som räcker både till en rimlig självfinansiering av
investeringar och till avkastning på det kapital som ägarna satsat. Med
lönsamhetsmålet följer således ett vinstkrav som ger normal avkastning på
det sysselsatta kapitalet och därmed utrymme för normal utdelning. Än har
bara två av de sex koncernerna - SSAB och Svenska Varv - kunnat påbörja
utdelning.

Avslutningsvis anförs att företag måste drivas i nära kontakt med
marknaden. De statliga företagens dagliga skötsel kan inte ske genom beslut
av ägaren i regeringen eller riksdag. Företagen behöver samma rågång
mellan företagsledningsfrågor, styrelsefrågor och strategiska ägarfrågor som
andra företag.

NU 1984/85:13

Motionsyrkanden

De motioner som behandlas här är följande:

1983/84:457 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den statliga
företagssektorns roll och hemställer om regeringens förslag till en samlad
strategisk målsättning för densamma,

1983/84:1890 av Sigvard Persson m.fl. (c, m, fp), vari hemställs att
riksdagen uttalar att de affärsdrivande verken inte får utnyttja sin monopoliserade
verksamhet i syfte att vinna fördelar på de konkurrensutsatta delarna
av affärsverkens verksamhet i enlighet med vad som i motionen anförts.

Mål för de statliga företagen
Motion 1983/84:457

Med utgångspunkt i ett konkret exempel inom televerkets område hävdas i
motion 1983/84:457 (vpk) att det råder en krissituation inom den statliga
företagssektorn särskilt i vad avser personalpolitiken. De statliga företagen
borde vara mönsterföretag i frågor om de anställdas inflytande och den inre
demokratin. I stället, anförs det, etableras ofta ett auktoritärt toppstyre i
dessa företag. Det måste enligt motionärerna vara ett intresse för arbetarklassen
att bryta denna negativa trend och arbeta för en demokratisk
kvalitetshöjning av de statliga företagen. Mot bakgrund av den stagnation
inom industrin som nu kan iakttas, anförs det vidare, kan de statliga
företagen också representera kravet på långsiktig förnyelse av teknologi och
produktionsinriktning. Vad som nu krävs är enligt motionärerna en politiskt
fastlagd offensiv målsättning för den statliga företagssektorn.

Tidigare behandling

I motioner från vänsterpartiet kommunisterna har vid flera tillfällen under
senare år förts fram synpunkter av samma slag som i den nu aktuella
motionen 1983/84:457. Senast skedde detta i samband med riksdagens
behandling våren 1983 av frågor om rekonstruktion av Statsföretagsgruppen
(NU 1982/83:25). Från vänsterpartiet kommunisternas sida motsatte man sig
den av regeringen föreslagna organisatoriska uppdelningen av gruppen. En
nyskapad framtidsinriktad grupp av statliga företag borde bli en spjutspets i
en ny, nationell industrialisering. Samtidigt borde, anfördes i motionen, de
statliga företagen bryta med auktoritära ledningsprinciper och bli ett mönster
för ekonomisk demokrati.

I sitt betänkande (s. 21) anförde utskottet att motionärernas önskemål inte
kunde föranleda någon åtgärd i ett läge då stora resurser måste sättas in på en

1* Riksdagen 1984185.17sami. Nr 13

NU 1984/85:13

rekonstruktion av den redan befintliga företagsgruppen. Strävandena efter
ekonomisk demokrati borde enligt utskottet i första hand få utvecklas inom
de berörda företagen under medverkan av de anställda.

På förslag av utskottet avslog riksdagen motionsyrkandet. Riksdagen
anslöt sig därvid till den av regeringen föreslagna målangivelsen för
Statsföretagsgruppen ”att under krav på lönsamhet öka den statliga företagssektorns
effektivitet och konkurrenskraft och därmed dess expansionsförmåga”.
Vänsterpartiet kommunisternas företrädare i utskottet reserverade sig
till förmån för motionen.

Verksamheten vid de affärsdrivande verken
Motion 1983/84:1890

I motion 1983/84:1890 (c, m, fp) berörs frågan om de statliga affärsdrivande
verkens roll på marknaden. Det påpekas att affärsverken delvis har
ställning som monopol, samtidigt som en del av deras verksamhet bedrivs på
den allmänna marknaden i konkurrens med enskilda företag. Frestelsen för
affärsverken att utnyttja monopolställningen för att vinna fördelar också på
den konkurrensutsatta delen av marknaden är stor, anför motionärerna. De
hänvisar till anmälningar till näringsfrihetsombudsmannen om s. k. osund
konkurrens från vissa affärsverks sida. Den naturligaste lösningen på
problemet, anförs det vidare, vore att affärsverken helt upphörde med den
konkurrensutsatta verksamheten. Alternativt skulle de delar av verksamheten
som har karaktären av monopol kunna skiljas av helt från de konkurrensutsatta
delarna. Enligt motionärerna är det av yttersta vikt att konkurrensneutralitet
råder gentemot enskilda företag i avvaktan på en översyn av
angivet slag.

Konkurrensutsatt verksamhet i verks- eller bolagsform

Av de sju affärsverken arbetar domänverket, FFV och vattenfallsverket
helt eller nästan helt på konkurrensmarknader. Kommunikationsverken -dvs. postverket, televerket, statens järnvägar och luftfartsverket - arbetar
huvudsakligen på monopolmarknader. Delar av verksamheten bedrivs dock
utan skydd av formellt eller faktiskt monopol.

Den snabba tekniska utvecklingen har skapat ändrade förutsättningar för
flera affärsverks verksamhet. Detta gäller i särskilt hög grad televerket. Mot
bakgrund härav fattade riksdagen hösten 1980 beslut om vissa åtgärder på
teleområdet. I den proposition (1980/81:66) som låg till grund härför
diskuterades frågan om den lämpliga formen för affärsverkens konkurrensutsatta
verksamhet från principiell synpunkt. Föredraganden - kommunikationsminister
Ulf Adelsohn - lämnade först en kort redogörelse för de olika
utredningar som under senare år behandlat frågor om statlig affärsverksamhet.
Därefter anfördes följande (s. 27 f.):

NU 1984/85:13

Att verksamhet bedrivs i affärsverkets form har flera fördelar oberoende
av om det gäller konkurrensutsatt verksamhet eller inte. Affärsverken är en
del av statsförvaltningen vilket från statsmakternas synpunkt innebär att
möjligheterna till insyn och styrning är goda. Affärsverken kan t. ex. lättare
än ett statligt bolag åläggas att ta regionalpolitiska och andra samhällshänsyn
i sin verksamhet. Beslut som fattas i affärsverken kan överprövas av
regeringen genom att besvärsregeln är tillämplig även på affärsverken.

Från televerkets synpunkt finns också fördelar om olika verksamheter kan
bedrivas inom en och samma organisation. Samordning mellan verksamhetsgrenarna
underlättas därigenom och möjligheterna till samutnyttjning av
befintliga personella och tekniska resurser kan bättre tillvaratas. Det gäller
såväl i fråga om drift och underhåll av tjänster och produkter som utveckling
av dessa. Administrativt innebär det givetvis också förenklingar om t. ex.
gemensamma löne- och redovisningssystem kan användas för olika verksamhetsgrenar.
För televerkets personal kan nya verksamheter inom verket
betyda nya arbetstillfällen.

Affärsverksformen är emellertid från andra synpunkter mindre lämpad för
konkurrensutsatt verksamhet. Detta gäller särskilt om det inom affärsverket,
såsom hos televerket, finns betydande verksamhetsgrenar av monopolkaraktär
och om verket utöver affärsverksamheten har myndighetsfunktioner
inom verksamhetsområdet. I dessa fall har bolagsformen för den konkurrensutsatta
verksamheten obestridliga fördelar. Förutsättningarna att
åstadkomma en separat redovisning av kostnader och lönsamhet för olika
verksamheter ökar. Därmed skulle bl. a. risken minska för att intäkter från
monopolverksamheten används för att stödja televerkets konkurrensutsatta
verksamhet.

Bolagsformen medför vidare att arbetsbetingelserna blir mer likartade
dem som gäller för konkurrerande privata företag. Det gäller t. ex. finansieringsmöjligheter
och skatteförhållanden. När en verksamhet bedrivs i
bolagsform erfordras således inte några särskilda åtgärder på finansieringssidan
för att åstadkomma förutsättningar för ett marknadsmässigt agerande.
Bolagsformen i sig är tillräcklig.

Av denna diskussion drogs slutsatsen att televerkets konkurrensutsatta
verksamhet i princip borde bedrivas i bolagsform. Beträffande de konkurrensutsatta
tjänsterna telefax och teletex avvisades dock tanken på en
utbrytning ur televerket av bl. a. regionalpolitiska skäl. Genom en separat
redovisning och särskild opartisk granskning borde, anfördes det, tillräckliga
garantier kunnt^ skapas för att den konkurrensutsatta verksamheten inte
subventioneras av monopolverksamheten. Beträffande den s. k. larmverksamheten
föreslogs däremot en överföring till bolagsform med den motiveringen
att verksamheten saknar karaktären av ”publik tjänst”.

Som följd av 1980 års beslut har televerket infört separat redovisning av
intäkter och kostnader i konkurrensutsatt verksamhet. Uppgifterna granskas
av riksrevisionsverket.

Efter 1980 års beslut har frågan om televerkets monopolställning behandlats
i riksdagen vid flera tillfällen. Senast våren 1984 väcktes motioner från
moderata samlingspartiet, centerpartiet och folkpartiet om inskränkningar i
monopolet. Motionsyrkandena avstyrktes av trafikutskottet (TU 1983/

NU 1984/85:13

84:16), sorn hänvisade till sin tidigare uppfattning att det inte förelåg något
behov av översyn. Trafikutskottet anförde att monopolavgränsningen kunde
behöva anpassas till den tekniska utvecklingen och till de nya tjänster sorn
kommer att introduceras på teleområdet. Utskottet förutsatte därför att
regeringen och televerket noga följer utvecklingen och gör de anpassningar
av monopolet som ter sig nödvändiga. Riksdagen följde trafikutskottet. En
gemensam reservation avgavs till förmån för moderata samlingspartiets och
folkpartiets motioner av partiernas företrädare i utskottet.

Hösten 1984 har en interpellation (1984/85:38) och två frågor (1984/85:196
och 237) framställts i riksdagen om olika aspekter på televerkets monopolställning.
De besvarades av kommunikationsminister Curt Boström. I den
debatt den 26 november 1984 som följde svaret på interpellationen
underströk kommunikationsministern att inga subventioner skall lämnas
från monopolsektorn till konkurrenssektorn och att konkurrens skall ske på
lika villkor.

Näringsfrihetsombudsmannens bevakning av affärsverken

Enligt konkurrenslagen (1982:729) kan marknadsdomstolen på talan av
näringsfrihetsombudsmannen (NO) ingripa mot en konkurrensbegränsning
som föranleder s. k. skadlig verkan. Ingripandet riktas mot den näringsidkare
som föranleder den skadliga verkan och sker genom förbud eller
åläggande. Normalt söker NO genom förhandling med näringsidkaren vinna
frivillig rättelse.

Lagens bestämmelser är tillämpliga på statlig ekonomisk verksamhet,
oavsett i vilken form den bedrivs. Affärsverken betraktas som näringsidkare i
lagens mening. NO har i ett flertal fall behandlat åtgärder vidtagna av
affärsverk. Några av dessa fall har dessutom prövats av marknadsdomstolen.

NO kan med stöd av sin instruktion även behandla myndighetsåtgärder
som inte ingår i näringsverksamhet men som får konkurrensbegränsande
effekter. I fall då en lösning inte kan nås genom förhandling kan NO anmäla
frågan till regeringen.

Under senare tid har NO ägnat stor uppmärksamhet åt frågor om vissa
affärsverks prissättning inom konkurrensutsatta delar av verksamheten.
Beträffande televerket har NO - efter anmälan från Företagareförbundet,
SFR - särskilt granskat om verket har missbrukat sin monopolställning för att
stödja marknadsföringen av vissa produkter och tjänster, bl. a. genom
underprissättning. Av NO:s beslut i ärendet den 5 juli 1984 framgår att NO
inte har kunnat konstatera monopolmissbruk i två av anmälaren utpekade
konkreta fall. Emellertid gör NO följande principiella uttalande i frågan:

Frågan om televerket missbrukar sitt monopol kan undersökas på olika
sätt. Ett är att granska olika fall av påstådda monopolmissbruk. Ett annat är
att undersöka huruvida televerkets interna kostnadsfördelningsnormer och
kalkylprinciper är sådana att monopolmissbruk, t. ex. underprissättning,

NU 1984/85:13

uppkommer eller underlättas. Ett 35-tal ärenden mot televerket har sedan
1970 handlagts på NO-ämbetet. Erfarenheten från dessa ärenden tyder på att
det är svårt att få en tillräcklig genomlysning av kostnader och kalkyler vid en
inskränkning till en eller ett fåtal produkter.

Televerket har i och för sig av riksdagen ålagts att särredovisa sina
konkurrensutsatta produkter. Från konkurrenssynpunkt är denna förändring
positiv men även med de nuvarande kopplingarna mellan monopol- och
konkurrenssektor kan monopolet missbrukas. För att få en bredare belysning
av televerkets konkurrensutsatta sektor har NO därför i april 1984
hemställt om utredning hos SPK. Utredningen skall i första hand klarlägga
vilka produkter som ingår i konkurrenssektorn, principer för priskalkylering
inom denna och för internprissättningen inom hela televerksgruppen samt
kostnadsfördelningen mellan monopol- och konkurrerissektorn.

Enligt NO:s bedömning kan dock förutsättningarna för televerket att
bedriva sin verksamhet på ett konkurrensneutralt sätt ytterligare förbättras.
Detta skulle kunna åstadkommas genom att, där verksamhets beskaffenhet
inte medför betydande hinder, fler konkurrensutsatta verksamheter än vad
som f. n. har beslutats om överförs till bolagsform. Därmed blir aktiebolagslagens
regler om redovisning, revision och ansvar m. m. tillämpliga. Den
berörda verksamheten blir även skattemässigt jämställd med näringslivet i
övrigt. Organisatoriskt medför dessutom en överföring till bolagsform att ett
decentraliserat beslutsfattande underlättas. I detta sammanhang kan även
framhållas att riksdagens beslut om överföring av televerkets industridivision,
Teli, till bolagsform den 1 juli 1985 i konsekvens med det ovan sagda
framdeles avsevärt bör stärka televerkets förutsättningar för konkurrensneutralitet
och för att bedriva verksamheten på ett kommersiellt riktigt sätt.

Avslutningsvis anför NO att han anser sig sakna tillräckligt underlag för en
bedömning av om televerkets konkurrensutsatta verksamhet medför skadliga
konkurrensbegränsningar eller ej. NO räknar med att den i citatet
åberopade utredningen från statens pris- och kartellnämnd (SPK) och övriga
ärenden hos NO rörande televerket skall möjliggöra en sådan bedömning.

I skrivelser till regeringen den 6 april och den 29 oktober 1984 har NO tagit
upp frågan om separat redovisning av postverkets konkurrensutsatta verksamhet.
NO hänvisar till att postverket enligt riksdagens beslut från den 1
januari 1984 har en ny organisation som innebär en starkare betoning av
affärs- och marknadsorienteringen hos verket. Vidare hänvisas till ett antal
anmälningar från privata företag mot postverket för bl. a. underprissättning.
Mot bakgrund härav anför NO att det är angeläget att frågan om en separat
redovisning av konkurrensutsatt verksamhet vid postverket, eventuellt i
vissa fall genom bildande av särskilt bolag, tas upp till närmare prövning. NO
tillägger att det även vid särredovisning eller överföring i bolagsform kan
vara osäkert om en viss verksamhet får bära sina verkliga kostnader. Enligt
NO kan därför en revision behöva införas för att klarlägga att t. ex.
dotterbolag betalar marknadsmässiga priser för tjänster som köps hos
postverket. Därmed kan man åstadkomma en rättvisande kostnadsfördelning
och en prissättning som ger möjlighet för andra företag att etablera och
driva konkurrerande verksamhet på lika villkor, anförs det.

NU 1984/85:13

Utskottet

Utskottet har granskat 1984 års redogörelse för de statliga företagen och
därvid inte funnit anledning till något uttalande från utskottets sida.

I en partimotion, 1983/84:457, från vänsterpartiet kommunisterna efterlyses
en samlad strategisk målsättning för den statliga företagssektorn. Enligt
motionärerna finns det stora brister bl. a. i fråga om de anställdas inflytande
inom de statliga företagen. Även en mera aktiv roll för de statliga företagen i
förnyelsen av industrin föreslås.

Utskottet erinrar om att det mål för Statsföretagsgruppen som fastställdes
redan vid gruppens tillkomst år 1969 innefattade även ett personalpolitiskt
delmål, nämligen att en strävan skulle vara att nå allt större arbetstillfredsställelse
för de anställda. Denna målformulering bekräftades i samband med
riksdagens beslut om rekonstruktion av Statsföretagsgruppen våren 1983
(NU 1982/83:25 s. 19).

Utskottet är starkt medvetet om att delaktighet och engagemang från de
anställdas sida är en viktig förutsättning för utvecklingen av svensk industri.
Detta gäller inte minst vid de förändringar som sammanhänger med
införandet i stor skala av datateknik i produktionen. Arbetsgivarna och de
anställda samverkar i stor utsträckning kring dessa frågor, såväl centralt som
på företagsnivå. Staten söker skapa gynnsamma förutsättningar för de
anställdas medverkan bl. a. genom den arbetsrättsliga lagstiftningen och
omfattande utbildningsinsatser.

Enligt utskottets mening är en aktiv och framåtsyftande personalpolitik av
största betydelse för alla företag, oberoende av ägandeform. De statliga
företagen bör självfallet ägna stor uppmärksamhet åt frågor om t. ex.
medinflytande. Utskottet anser dock inte att statsmakterna, såsom antyds i
vänsterpartiet kommunisternas motion, skall fastställa särskilda mål för den
statliga företagssektorn som avviker från vad som anses böra gälla generellt.

Utskottet kan inte heller ansluta sig till motionärernas tanke att de statliga
företagen skall tilldelas en generell uppgift som ”spjutspets” för förnyelsen
av industrin. Av de allmänna ekonomiska mål som gäller för bl. a.
Statsföretagsgruppen följer i sig ett krav på teknisk förnyelse. Statens
insatser för utbildning, forskning och utveckling siktar som regel till att
allmänt höja industrins kompetens och konkurrenskraft. Inte heller i dessa
hänseenden bör de statliga företagen ges en särställning. Utom i fall då
offertförfarande tillämpas bör verksamheten inom dessa företag bedrivas
enligt företagsekonomiska principer.

Utskottet avstyrker motion 1983/84:457 (vpk) med hänvisning till det
sagda.

Vissa frågor om de affärsdrivande verkens verksamhet berörs i motion
1983/84:1890 (c, m, fp). Motionärerna pekar på riskerna för osund konkurrens
då monopolverksamhet och konkurrensutsatt verksamhet bedrivs inom
samma företag.

NU 1984/85:13

Av affärsverken är det främst televerket och postverket som åsyftas. Dessa
två verk faller inom trafikutskottets beredningsområde. Näringsutskottet
skall här behandla den fråga som väcks i motionen från principiell synpunkt.

Utskottet har tidigare redogjort för 1980 års beslut om televerket, som
innebar ett ställningstagande från statsmakternas sida av innebörd att den
konkurrensutsatta verksamheten inte skall subventioneras av monopolverksamheten.
Ställningstagandet resulterade i att viss konkurrensutsatt verksamhet
avskiljdes till ett separat aktiebolag. För sådan verksamhet som
kvarstod inom verket infördes särredovisning.

I dag torde bred enighet råda om den princip som kom till uttryck i 1980 års
beslut om televerket. Utskottet kan här erinra om direktiven (Dir. 1983:48)
till den år 1983 tillkallade verksledningskommittén (C 1983:04). Där anförs,
med hänvisning bl. a. till de uttalanden om televerkets konkurrensutsatta
sektor som utskottet nyss återgett (s. 5), att det kan vara lämpligt att en viss
gren av en större verksamhet redovisningsmässigt avskiljs och ges ett eget
resultatansvar, t. ex. genom bildandet av ett särskilt aktiebolag. Att det kan
uppstå gränsdragningsproblem och svårigheter vid den praktiska tillämpningen
av principen är uppenbart. Som framgått har ett antal anmälningar
om monopolmissbruk gjorts hos NO. I några fall har NO hos statens pris- och
kartellnämnd (SPK) begärt närmare utredningar av förhållandena.

Utskottet saknar anledning att gå in på enskilda ärenden som prövas enligt
gällande konkurrenslagstiftning. Utskottet konstaterar att det ännu inte har
klarlagts att monopolmissbruk faktiskt har förekommit i något fall. På
grundval av SPK:s utredningar och utgången av de olika ärendena hos NO
och marknadsdomstolen får bedömas om det finns motiv för en allmän
översyn av sambandet mellan konkurrensutsatt verksamhet och övrig
verksamhet inom affärsverken.

I motion 1983/84:1890 (c, m, fp) begärs ett uttalande av riksdagen om att
konkurrensneutralitet skall råda gentemot enskilda företag. Såsom motionärerna
påpekar är detta en självklarhet. Utskottet ser inget skäl för riksdagen
att göra ett sådant uttalande. Motionen avstyrks.

Utskottet hemställer

1. beträffande redogörelse för de statliga företagen

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1984/85:20 till handlingarna,

2. beträffande mål för de statliga företagen
att riksdagen avslår motion 1983/84:457,

3. beträffande verksamheten vid de affärsdrivande verken
att riksdagen avslår motion 1983/84:1890.

Stockholm den 11 december 1984

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

NU 1984/85:13

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Tage Sundkvist (c), Gunnar Nilsson i
Stockholm (s), Lilly Hansson (s), Erik Hovhammar (m), Lennart Pettersson
(s), Rune Jonsson (s), Sten Svensson (m), Wivi-Anne Radesjö (s), Per
Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp), Jörn Svensson (vpk), Sivert Andersson
(s), Lars Ahlström (m) och Per-Ola Eriksson (c).

Reservationer

1. Mål för de statliga företagen (mom. 2)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Utskottet
är” och slutar med ”det sagda” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att den kritik som i motion 1983/84:457 (vpk) riktas mot
personalpolitiken inom den statliga företagssektorn är berättigad. Det finns
en beklaglig tendens hos de statliga företagen att kopiera vissa negativa
attityder inom den privata sektorn i fråga om arbetsorganisationen och de
anställdas delaktighet i beslutsprocessen. Detta kan delvis förklaras av de
kortsiktiga lönsamhetskrav som har ställts upp av ägaren. Enligt utskottets
mening är emellertid företagens överlevnad på lång sikt beroende av att de
klarar de problem som i ökande grad kommer att uppstå i samband med
övergång till ny teknik. Härför krävs en ny arbetsorganisation, som på ett
annat sätt än dagens bygger på delaktighet från de anställdas sida. Utskottet
delar motionärernas uppfattning att den statliga företagssektorn bör leda
utvecklingen på detta område.

I motionen pekas på det nära sambandet mellan den interna demokratin i
företagen och införandet av ny teknik. Utskottet anser liksom motionärerna
att de statliga företagen bör på ett långt mer aktivt sätt än hittills gå i spetsen
för förnyelsen av svensk industri. Utskottet ansluter sig därför till kravet i
motionen på en ny strategisk målsättning för den statliga företagssektorn och
föreslår att riksdagen uppmanar regeringen att lägga fram förslag härom.
Därmed tillstyrker utskottet motion 1983/84:457 (vpk).

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande mål för de statliga företagen

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:457 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Verksamheten vid de affärsdrivande verken (mom. 3)

Tage Sundkvist (c), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per
Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp), Lars Ahlström (m) och Per-Ola
Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Utskottet
saknar” och slutar med ”Motionen avstyrks” bort ha följande lydelse:

NU 1984/85:13

Utskottet pekar på att ett antal konkreta fall av monopolmissbruk från
statliga affärsverks sida under senare tid har uppmärksammats såväl i den
allmänna debatten som genom anmälningar hos NO. Utskottet har tidigare
(s. 7) återgett vissa uttalanden av NO som belyser svårigheterna att
åstadkomma en korrekt prissättning av affärsverkens konkurrensutsatta
produkter och tjänster, t.o. m. i fall då verksamheten bedrivs i form av
särskilt bolag.

Mot bakgrund härav instämmer utskottet i vad som anförs i motion
1983/84:1890 (c, m, fp) om de risker för konkurrensbegränsningar som följer
av affärsverkens expansion till nya arbetsområden. Som motionärerna
framhåller bör en allmän översyn av problemet komma till stånd. Enligt
utskottets mening bör en sådan översyn lämpligen ske genom en särskilt
tillkallad utredning. Riksdagen bör, i samband med ett tillkännagivande
härom, göra ett uttalande om vikten av att affärsverken iakttar konkurrensneutralitet
i enlighet med vad som anförs i motionen. Denna tillstyrks
därmed.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande verksamheten vid de affärsdrivande verken
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1890 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

mlnmb/gotmb Stockholm 1984 79484