Näringsutskottets betänkande
1984/85:11

om koncession för försäkringsrörelse (prop. 1984/85:77)

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1984/85:77 (finansdepartementet) om koncession för
försäkringsrörelse,

dels - helt resp. delvis - två motioner från allmänna motionstiden år 1984
med yrkanden om
kollektiv sakförsäkring med obligatorisk anslutning,
utlämnande av yttrande från försäkringsbolags förtroendeläkare.

Över motionsyrkandet i det sistnämnda ämnet har försäkringsinspektionen,
olika företrädare för försäkringsbranschen samt Sveriges läkarförbund
avgivit yttranden.

Sammanfattning

Enligt propositionen skall tillstånd till ny eller utvidgad försäkringsrörelse
ges utan att, som nu, behovet av rörelsen prövas. I samband därmed ändras
genom motivuttalanden gränsdragningen mellan försäkringsrörelse och
annan verksamhet. Inga motioner har väckts i ämnet. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag.

I en tidigare motion begärs utredning rörande kollektiv sakförsäkring med
obligatorisk anslutning. Utskottet konstaterar att redan verksamma kommittéer
skall pröva frågan och föreslår ingen åtgärd från riksdagens sida. En
reservation (m, c, fp) ger uttryck för en kritisk bedömning av detta slags
försäkringar.

Utskottet tillstyrker en fempartimotion enligt vilken det bör utfärdas
regler som medför att yttranden av försäkringsbolags medicinska rådgivare
normalt blir tillgängliga för den försäkringstagare som berörs.

Propositionen

Förslag

I proposition 1984/85:77 har regeringen - efter hörande av lagrådet -föreslagit riksdagen att anta förslag till

1. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),

2. lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföre -

1 Riksdagen 1984185.17sami. Nr 11

NU 1984/85:11

tag att driva försäkringsrörelse i Sverige.

Lagförslagen finns på s. 2-17 i propositionen.

Huvudsakligt innehåll

I propositionen behandlas de förslag som försäkringsverksamhetskommittén
lagt fram i sitt betänkande (SOU 1983:5) Koncession för försäkringsrörelse.
Förslagen avser i huvudsak frågan om definition av begreppet
försäkringsrörelse, koncessionsvillkor för försäkringsrörelse samt försäkringsverksamhet
i captivebolag (sådant dotterbolag i en koncern som
försäkrar risker inom koncernen).

Gränsdragningen mellan försäkringsrörelse och annan närliggande verksamhet,
t. ex. garantigivning, diskuteras. Övervägandena mynnar ut i att
någon definition av begreppet försäkringsrörelse inte bör tas in i lag. Till
ledning för bedömningen anges dock vissa grundläggande kriterier på
försäkringsrörelse. I samband därmed berörs också vagnskadegarantierna
inom bilbranschen. I överensstämmelse med hittillsvarande praxis betraktas
denna garantigivning inte som försäkringsrörelse.

Brottet olaga försäkringsrörelse utmönstras ur försäkringslagstiftningen
och ersätts med ett vitesförfarande genom försäkringsinspektionen. Vidare
öppnas möjlighet att av inspektionen erhålla bindande förhandsbesked
huruvida viss verksamhet är att bedöma som försäkringsrörelse.

F. n. ges koncession för försäkringsrörelse om regeringen finner rörelsen
behövlig och även i övrigt ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet.
Enligt förslaget skall koncession ges om inte den planerade
rörelsen bedöms oförenlig med en sund utveckling av försäkringsväsendet.
Detta innebär bl. a. att den s. k. behovsprincipen upphävs, vilket kommer att
göra det lättare för nya bolag att få tillstånd att driva försäkringsrörelse och
för befintliga bolag att utvidga sin rörelse till nya försäkringsgrenar.

Hittills har koncessionsgivningen för captivebolag varit mycket begränsad
och verksamheten i dessa bolag har närmast varit av försökskaraktär. I
propositionen är inställningen i princip positiv till denna form av försäkringsverksamhet.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1985.

Motioner

De motioner som behandlas här är

1983/84:1411 av Knut Wachtmeister m.fl. (m, s, c, fp, vpk), såvitt gäller
hemställan (1) att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrade regler
för utlämnande av yttrande av försäkringsbolags förtroendeläkare,

1983/84:1949 av Sonja Rembo (m) och Britta Hammarbacken (c), vari
hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om en förutsättningslös

NU 1984/85:11

utredning av kollektiva, obligatoriska försäkringar i enlighet med vad som
anges i motionen.

Den förstnämnda motionen har i övrigt behandlats av socialutskottet. På
dess förslag (SoU 1984/85:2) har riksdagen som sin mening givit regeringen
till känna att regeringen bör överväga om nuvarande regler om ansvar för
förtroendeläkare är lämpligt utformade och tillräckliga med hänsyn till
patienternas intressen.

Kollektiv sakförsäkring med obligatorisk anslutning
Motion 1983/84:1949

De fackliga organisationerna har, sägs det i motionen, på senare år i
ökande utsträckning börjat engagera sig i försäkringssammanhang som inte
har anknytning till anställningen och arbetsplatsen. Hit hör grupplivförsäkringar
och s. k. fritidsförsäkringar (trygghetsförsäkringar). På senare tid har
också, anför motionärerna, obligatoriska, kollektiva försäkringar börjat
uppträda på sakförsäkringsområdet. Ett förbund, Svenska elektrikerförbundet,
har redan infört hemförsäkring, och sådana diskuteras inom flera
förbund inom såväl LO som TCO. En annan försäkring som är aktuell är
motorfordonsförsäkring.

Motionen innehåller en rad kritiska synpunkter på försäkringar av denna
typ. Kritiken gäller sammanfattningsvis i huvudsak följande. I vissa fall är det
omöjligt för den enskilde medlemmen att överblicka hur mycket olika
förmåner kostar. Medlemmarna har ingen utträdes- eller reservationsrätt.
Ett långtgående engagemang från de fackliga organisationerna i medlemmarnas
privatekonomiska förhållanden innebär, eftersom ett utträde ur
organisationen är orimligt, ett icke acceptabelt ingrepp i medlemmarnas
personliga integritet. En uppenbar risk för dubbelförsäkring föreligger.
Genom att de berörda kollektiven är heterogena sätts sedvanliga försäkringsekonomiska
regler ur spel. En stor del av försäkringsmarknaden undandras
sedvanliga konkurrensvillkor. Om alla fackliga organisationer kollektivt och
obligatoriskt täcker sina medlemmars normala försäkringsbehov i ett eller
möjligen två försäkringsbolag får den minoritet som står utanför arbetsmarknaden
mycket svårt att täcka sitt försäkringsbehov till rimliga kostnader.
Konsekvenserna av att större delen av befolkningens försäkringsinnehav
förvaltas enligt fackliga i stället för sedvanliga försäkringsekonomiska
principer är oklara. En kartläggning av fackliga medlemmars försäkringssituation
etc. genom datasamkörning av medlemsregister med försäkringsregister
bör inte få förekomma utan den enskildes uttryckliga samtycke.
Kollektiva försäkringar tecknade av fackliga organisationer omfattas inte av
konsumentförsäkringslagen (1980:38).

NU 1984/85:11

Bakgrund

Folksam och Svenska Elektrikerförbundet träffade år 1982 ett avtal om
hemförsäkring med obligatorisk anslutning för förbundsmedlemmarna.
Enligt avtalet svarar förbundet för premierna till Folksam. För att täcka
denna kostnad höjs medlemsavgifterna och tas fonderade medel i anspråk.
Försäkringen fungerar som en vanlig hemförsäkring med de skillnaderna att
någon beloppsgräns inte finns beträffande lösöre och att premiekostnaden är
lika för alla.

Försäkringsinspektionen hemställde i skrivelse till regeringen i april 1983
att försäkringsverksamhetskommittén (E 1979:01) skulle ges i uppdrag att
komma med förslag till lagstiftning om obligatorisk anslutning till kollektiv
sakförsäkring. Inspektionen anförde därvid bl. a. följande:

Från rent försäkringsrörelserättslig synpunkt föreligger inget hinder för
försäkringsbolag att meddela gruppförsäkringar. På personförsäkringsområdet
har sådana sedan länge varit vanliga. Kollektiv sakförsäkring har
däremot hittills varit en undantagsföreteelse även om statsmakterna i olika
sammanhang förutsatt förekomsten. Inspektionen har från sin försäkringsoch
konsumenträttsliga utgångspunkt i det förflutna inte funnit anledning till
någon principiell invändning mot ifrågasatta projekt av hithörande slag.
Även om inspektionen närmast är av den meningen, att frågan om
obligatorisk anslutning främst har föreningsrättsliga aspekter, framstår det
som angeläget att frågan får en snabb lösning och att därvid även prövas
huruvida den försäkringsrättsliga vägen kan komma till användning. Så länge
obligatorier på sakförsäkringsområdet utgör sällsynta företeelser är hithörande
spörsmål av mindre vikt men om marknaden hastigt växer-vilket inte
kan uteslutas - ökar självfallet i motsvarande grad riskerna för konsumenterna
att - då möjlighet till individuellt utträde ur försäkringen inte finns -hamna i oacceptabla dubbelförsäkringssituationer. Denna sistnämnda risk
framstår såsom den mest angelägna att ta ställning till.

Vid frågans behandling i försäkringsinspektionens styrelse anmälde två
ledamöter, Britta Hammarbacken och Sonja Rembo - dvs. upphovsmännen
till motion 1983/84:1949 -, skiljaktig mening beträffande utformningen av
inspektionens skrivelse till regeringen. Enligt deras mening borde inspektionen
även ha framhållit riskerna för att den berörda typen av försäkringslösningar
kunde komma i konflikt med skälighetsprincipen i försäkringsrörelselagen
och intresset av konkurrens på försäkringsmarknaden.

Till sin framställning fogade försäkringsinspektionen en promemoria i
vilken Länsförsäkringsbolagen, Skandia, Trygg-Hansa och Vegete utvecklade
sina synpunkter på kollektiva hemförsäkringar av det aktuella slaget.
Inspektionen bifogade också yttranden över denna promemoria från näringsfrihetsombudsmannen
(NO) och konsumentverket. NO uttalade sammanfattningsvis
att han under förutsättning att aktuella lösningar inte kom i
konflikt med skälighetsprincipen i försäkringsrörelselagen eller intresset av
konkurrens på försäkringsmarknaden såg positivt på utvecklingen av kollektiva
lösningar på sakförsäkringsområdet. Konsumentverket upplyste bl. a.

NU 1984/85:11

om diskussioner med försäkringsbranschen om de informationsproblem som
kollektiva försäkringar kan medföra.

Handlingarna i ärendet innefattar en av professorn i civilrätt Anna
Christensen år 1982 på konsumentverkets uppdrag gjord studie av negativ
avtalsbindning vid gruppförsäkring som beslutats av facklig organisation.
Enligt utredarens uppfattning borde konsumentombudsmannan (KO) godta
den modifierade form för kollektiv avtalsbindning som ligger i ”anslutning
med reservationsrätt”. KO borde därvid kräva att försäkringsbolaget lämnar
tydliga upplysningar om reservationsrätten, rätten att individuellt säga upp
försäkringen samt vad som gäller om betalning av premierna genom
löneavdrag.

I skrivelse till Försäkringsbranschens Serviceaktiebolag (FSAB) i maj 1983
uttalade försäkringsinspektionen att den förutsatte att försäkringsbolagen i
avvaktan på statsmakternas ställningstagande till problemet om obligatorium
i kollektiv sakförsäkring skulle avstå från att offerera eller träffa avtal om
kollektiv sakförsäkring utan reservationsrätt för individen. Folksam anförde
i skrivelse till inspektionen att - eftersom FSAB inte hade några befogenheter
att ingripa i bolagens produktutveckling och marknadsföring-inspektionens
åtgärd att tillskriva FSAB inte ledde till några inskränkningar i
Folksams aktiviteter för att åstadkomma nya och rationella lösningar på olika
gruppers försäkringsproblem. Inspektionen upprepade då sitt uttalande i ett
cirkulär till de berörda försäkringsbolagen.

Regeringen lämnade genom beslut den 10 november 1983 försäkringsinspektionens
framställning utan åtgärd. Beslutet motiverades på följande sätt:

Försäkringsverksamhetskommittén (E 1979:01) har enligt sina direktiv att
ta upp frågan om vilka konsekvenser särlösningar och utbrytningar av vissa
enskilda eller mindre grupper kan ha för det stora försäkringskollektivet.
Vidare skall försäkringsverksamhetskommittén utvärdera försäkringsbolagens
anskaffningsverksamhet. Det får därför redan enligt de nuvarande
direktiven anses falla inom kommitténs uppdrag att pröva behovet av
särskild reglering i fråga om kollektiv sakförsäkring.

Dessutom skall försäkringsrättskommittén (Ju 1974:09) enligt sina direktiv
särskilt överväga de problem som är förknippade med kollektiva försäkringar.
Kommittén torde i samband därmed inte kunna undgå att ta upp de
olägenheter, som kan uppstå genom dubbelförsäkring vid t. ex. obligatorisk
kollektiv sakförsäkring.

Regeringen finner sålunda att några direktiv inte behövs för att behovet av
särskilda bestämmelser rörande kollektiv sakförsäkring skall bli klarlagt. I
avbidan på resultatet av utredningsarbetet får det ankomma på försäkringsinspektionen
att mot bakgrund av den gällande lagstiftningen följa och
övervaka utvecklingen.

Regeringen har givit de båda kommittéerna del av beslutet.

Regeringens beslut föranledde försäkringsinspektionen att i ett nytt
cirkulär till försäkringsbolagen (nr 378, den 16 november 1983) med stöd av
19 kap. 3 § första stycket försäkringsrörelselagen föreskriva att försäkringsbolag
som avser att träffa avtal om kollektiv sakförsäkring i god tid före

NU 1984/85:11

avtalets ingående skall lämna inspektionen uppgifter om avtalets tilltänkta
innehåll.

Kompletterande uppgifter

Svenska målareförbundet har under år 1984 infordrat offerter från olika
försäkringsbolag avseende obligatorisk kollektiv hemförsäkring. Förbundet
har därefter antagit en offert som lämnats av Folksam under förbehåll för
myndigheternas godkännande.

Försäkringsinspektionen har den 21 november 1984 med stöd av 19 kap.
11 § försäkringsrörelselagen förelagt Folksam att inte bringa det aktuella
försäkringsavtalet till verkställighet. Inspektionen har därvid hänvisat till
regeringens i det föregående nämnda beslut den 10 november 1983 och
vidare anfört följande:

En fortsatt utveckling mot kollektiva lösningar på hemförsäkringsområdet
kan enligt inspektionens mening leda till en omfattande strukturförändring
av marknaden för hemförsäkringar och föra med sig att denna i framtiden
kommer att domineras av något eller några enstaka försäkringsbolag. En
sådan utveckling skulle enligt inspektionens mening stå i strid med intresset
av konkurrens på marknaden och därmed vara oförenligt med en sund
utveckling av försäkringsväsendet. När det gäller kollektiva försäkringslösningar
utan reservationsrätt för den enskilde individen föreligger dessutom
risk för att från allmän skälighetssynpunkt oacceptabla dubbelförsäkringssituationer
uppstår.

Eftersom hithörande frågor från såväl strukturell och konkurrensrättslig
som försäkringsteknisk synpunkt är av principiellt intresse och av stor
betydelse för försäkringsväsendets utveckling på sikt anser inspektionen att
ytterligare kollektiva hemförsäkringar i vart fall inte bör meddelas innan
statsmakterna har tagit ställning till de förslag som kommittéerna kan
komma att lägga fram.

Beslutet om föreläggandet har fattats av försäkringsinspektionens styrelse,
som därvid inte var enhällig. Folksam har överklagat föreläggandet hos
regeringen.

Den föreningsrättsliga aspekten på Elektrikerförbundets beslut om obligatorisk
kollektiv hemförsäkring för medlemmarna är föremål för rättslig
prövning på talan av en enskild medlem.

Utlämnande av yttrande från försäkringsbolags medicinska rådgivare
Motion 1983/84:1411

Yttrande som avges av förtroendeläkare hos en försäkringskassa är allmän
handling, framhåller motionärerna, och utlämnas med vissa undantag alltid
till den som yttrandet angår. I vad avser yttrande av ett försäkringsbolags
förtroendeläkare är förhållandet annorlunda. Sådana handlingar är inte

NU 1984/85:11

allmänna, varför försäkringsbolaget kan vägra att lämna ut dem. Bolagets
motiv är då att handlingarna är internt arbetsmaterial. Privatpraktiserande
läkare är, säger motionärerna vidare, numera skyldig att utlämna journalerna
till patienten. Om läkaren vägrar avgör socialstyrelsen om handlingen
skall utlämnas. Liknande regler borde, menar motionärerna, kunna gälla för
yttrande av försäkringsbolagens förtroendeläkare. Om bolaget vägrar utlämna
yttrandet borde bolaget var skyldigt att insända detta till försäkringsinspektionen,
som sedan i samråd med socialstyrelsen skulle avgöra utlämningsfrågan.
F. n. finns, säger motionärerna avslutningsvis, vid vägran inte
annan möjlighet än att stämma försäkringsbolaget, något som inte kan anses
gagna vederbörande bolags intresse av ett gott förhållande till försäkringstagarna.

Vissa lagbestämmelser

Enligt 14 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100) gäller som en allmän regel att
sekretess inte hindrar att sökande, klagande eller annan part i mål eller
ärende hos domstol eller annan myndighet tar del av handling eller annat
material i målet eller ärendet. Handling eller annat material får dock inte
lämnas ut i den mån det av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse är av
synnerlig vikt att sekretessbelagd uppgift i materialet inte röjs. I sådant fall
skall myndigheten på annat sätt lämna parten upplysning om vad materialet
innehåller, i den mån det behövs för att han skall kunna ta till vara sin rätt och
det kan ske utan allvarlig skada för det intresse som sekretessen skall skydda.

I ärende enligt lagstiftningen om allmän försäkring eller arbetsskadeförsäkring
eller om annan jämförbar ekonomisk förmån för enskild gäller, enligt
7 kap. 7 § sekretesslagen, bl. a. hos allmän försäkringskassa sekretess för
uppgift om någons hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det
kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men
om uppgifter röjs. Sekretessen gäller också i förhållande till en vård- eller
behandlingsbehövande själv i fråga om uppgift om hans hälsotillstånd, om
det med hänsyn till ändamålet med vården eller behandlingen är av synnerlig
vikt att uppgiften inte lämnas till honom.

Liknande bestämmelser finns i 7 kap. 1 och 3 §§ sekretesslagen för uppgift
inom hälso- och sjukvården - i det allmännas verksamhet - om bl. a. enskilds
hälsotillstånd.

Enligt lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen
m. fl. skall en journal inom den enskilda hälso- och sjukvården på begäran av
patienten genast eller så snart som möjligt tillhandahållas honom för läsning
eller avskrivning på stället eller i avskrift, om ej annat följer av vissa
undantagsbestämmelser. Av intresse i det nu aktuella sammanhanget är
bestämmelsen att tystnadsplikt gäller i förhållande till den vård- eller
behandlingsbehövande själv i sådant fall som nyss nämnts i referatet av
sekretesslagen.

NU 1984/85:11

Försäkringsverksamhetskommittén

Den tidigare (s. 5) nämnda försäkringsverksamhetskommittén har i
uppdrag att se över lagstiftningen om försäkringsbolagens och försäkringsinspektionens
verksamhet m. m. I fråga om den offentliga tillsynen över
försäkringsbolagen anförs i direktiven att försäkringsinspektionens granskning
har haft begränsad omfattning när det gäller bl. a. skadereglering.
Kommittén skall ta del av resultatet av ett översynsarbete på detta område
som har genomförts inom inspektionen och föreslå de åtgärder som behövs
för en fortlöpande och ändamålsenlig kontroll av att försäkringsföretagen
tillämpar en ordning för sin skadereglering som kan omfattas med förtroende
från försäkringstagarnas sida. En riktpunkt bör, heter det, vara att skapa
garantier för att skadefall regleras korrekt och utan onödigt dröjsmål samt
med hänsyn till försäkringstagarens självklara krav på en rättvis behandling.

Kommittén beräknas avge sitt slutbetänkande under år 1985.

Yttranden

Försäkringsbolagens personskadekommitté har på eget initiativ inkommit
med ett yttrande med anledning av motion 1983/84:1411 i angiven del.
Därefter har försäkringsinspektionen anmodats samt Svenska försäkringsbolags
riksförbund, Folksam och Sveriges läkarförbund beretts tillfälle att yttra
sig.

Den fråga som har tagits upp i den aktuella delen av motionen är f. n. inte
reglerad i någon författning, framhåller försäkringsinspektionen och fortsätter: Försäkringsinspektionen

avser emellertid att i samråd med branschen
åstadkomma en ordning innebärande att den ersättningskrävande eller i
förekommande fall dennes ombud skall få ta del av de handlingar som
bolaget har till underlag för sitt beslut i ersättningsfrågan.

För den händelse inspektionen inte lyckas att få den avsedda ordningen till
stånd kommer inspektionen att initiera en sådan lagändring, som förverkligar
det syfte som avses med motionen.

Försäkringsbolagens personskadekommitté, som är ett för de privata
försäkringsbolagen gemensamt organ som bl. a. har till uppgift att verka för
en effektiv och korrekt reglering av personskador, uttalar följande:

I motionen anges att yttrande av försäkringsbolags förtroendeläkare är att
betrakta såsom internt arbetsmaterial varför de enligt gällande praxis inte
utlämnas.

Personskadekommittén måste konstatera att detta påstående inte står i
överensstämmelse med verkliga förhållandet. Försäkringsbolagens förtroendeläkare
- eller som de numera kallas sakkunnigläkare eller medicinsk
rådgivare - konsulteras i regel rörande den medicinska invaliditetsgraden
och i frågor om samband mellan sjukdomstillstånd och inträffad skada. Den
sakkunniges uppfattning delges regelmässigt den skadelidande. I enklare
skadefall avger sakkunnigläkaren inte något utförligt motiverat yttrande

NU 1984/85:11

utan anger endast invaliditetsgraden. I sambandsfallen däremot förekommer
ofta motiverade utlåtanden.

Försäkringsbolagen är inte underkastade gällande sekretesslagstiftning
beträffande handlingar i personskadeakter. Emellertid tillämpar samtliga
bolag beträffande läkarintyg och annan medicinsk utredning ungefär samma
praxis som försäkringskassan. Sålunda utlämnas läkarintyg m. m. till den
skadelidande personligen efter godkännande av intygsskrivande läkare.
Endast i sådana fall där denne bedömer att det skulle kunna vara till direkt
skada medicinskt sett för den skadelidande att få ta del av handlingen vägras
utlämnande.

Med stöd av det som sålunda sagts framför kommittén som sin åsikt att
särskild lagstiftning beträffande försäkringsbolagens skyldighet att utlämna
medicinsk utredning icke kan anses erforderlig.

Svenska försäkringsbolags riksförbund åberopar Försäkringsbolagens personskadekommittés
yttrande som sitt eget. Även Folksam, som är representerat
i kommittén, biträder dess mening. För egen del anför Folksam:

Yttrande av försäkringsbolagens medicinske rådgivare är inte såsom
påstås i motionen att betrakta som internt arbetsmaterial. Någon praxis att
undanhålla yttrandena föreligger alltså inte.

Folksams medicinske rådgivare konsulteras alltid rörande den medicinska
invaliditetsgraden och i frågor om samband mellan sjukdomstillstånd och
inträffad skada. Den uppfattning den medicinske rådgivaren har delges alltid
den skadelidande. Detta gäller såväl enklare skadefall, när den medicinske
rådgivaren endast anger invaliditetsgrad, som i sambandsfallen, när utförligt
motiverade utlåtanden förekommer. I trafikskador är det dessutom föreskrivet
i de riktlinjer som Trafikskadenämnden enats om med trafikförsäkringsbolagen
enligt § 14 i reglementet att allt material, som bolaget åberopar, ska
delges den skadade. Detta gäller såväl den ekonomiska som den medicinska
delen av utredningen. Folksam liksom övriga försäkringsbolag följer givetvis
denna bestämmelse.

Folksam såväl som övriga bolag är inte underkastade gällande sekretesslagstiftning
beträffande handlingar i personskadeakter. Medicinsk utredning
lämnas därför alltid till den skadelidande personligen efter godkännande av
intygsskrivande läkare. Endast i sådana fall där denne bedömer det vara till
direkt skada, medicinskt sett, för den skadelidande att få ta del av
handlingarna vägras utlämnande.

Personskadekommitténs yttrande behandlar de medicinska rådgivarnas
uppgifter inom kommitténs verksamhetsområde, personskaderegleringen,
påpekar Folksam och tillägger:

Medicinska rådgivare medverkar därutöver vid riskbedömning inom
personförsäkringsområdet. Läkarens uppgift är här att biträda riskbedömningsfunktionen
med medicinsk sakkunskap för en korrekt tillämpning av de
riskprövningsregler som antagits av försäkringsbranschen och som gäller för
samtliga försäkringsgivare som meddelar personförsäkring.

Riskprövningen vid personförsäkring i Folksam utförs emellertid inte på
ett sätt som innebär att den medicinske rådgivaren avger något utlåtande
eller yttrande i den mening som avses i motionen. Åtminstone såvitt gäller
Folksam torde alltså den medicinske rådgivarens medverkan i riskbedöm -

NU 1984/85:11

ningen inte beröras av motionärernas yrkande nr 1. När det gäller utlämnande
av läkarintyg, sjukjournaler, etc. som Folksam inhämtat i samband med
riskprövningen, tillämpas en praxis liknande den som PSK beskrivit för
skadebehandligens del - den som begär utlämnande hänvisas regelmässigt till
behandlande läkare. Denne, som har tillgång till samma uppgifter som dem
Folksam inhämtat och som känner patienten torde alltid var den som har de
bästa förutsättningarna att avgöra om och i vilken utsträckning uppgifterna
bör lämnas ut.

Sveriges läkarförbund anför:

Läkarförbundet delar uppfattningen att skriftligt yttrande avgivna av
förtroendeläkare i försäkringsärende bör vara tillgängligt för den försäkrade.
Rättssäkerhetsaspekten - särskilt med beaktande av försäkringsärendenas
ofta stora betydelse för den enskilde - motiverar att det material som läggs till
grund för beslut inte undanhålls den enskilde annat än av starka medicinska
skäl.

Utskottet

Vad regeringen föreslår i proposition 1984/85:77 innebär, som framgår av
redogörelsen i det föregående för propositionens innehåll, bl. a. en liberalisering
av den restriktiva linje i fråga om koncession för försäkringsrörelse som -enligt den s. k. behovsprincipen - har gällt sedan år 1948. Ett annat viktigt
inslag är vissa nyheter beträffande gränsdragningen mellan försäkringsrörelse
och annan, närliggande verksamhet, t. ex. garantigivning. Härvidlag ligger
propositionens betydelse huvudsakligen i motivuttalanden. Utskottet har
ingenting att erinra mot lagförslagen eller motiveringen för dem och
tillstyrker sålunda propositionen.

Tillsamman med propositionen tar utskottet upp två motionsyrkanden
rörande försäkringsverksamhet vilka båda härrör från allmänna motionstiden
i år.

En förutsättningslös utredning av kollektiva, obligatoriska försäkringar
begärs i motion 1983/84:1949 (m, c). Yrkandet avser närmast kollektiva
sakförsäkringar i facklig regi med obligatorisk anslutning. Liknande försäkringar
kan emellertid bli aktuella även inom andra kollektiv än fackliga
sammanslutningar. Motionen anknyter till en reservation som motionärerna
i egenskap av ledamöter av försäkringsinspektionens styrelse avgav när
inspektionen våren 1983 beslöt om en framställning till regeringen om
utredning på området. De riktar - som framgår av det referat som har
lämnats (s. 3) - en detaljerad kritik mot försäkringar av den berörda typen.
Deras huvudsynpunkt är att den avsedda utredningen måste behandla
riskerna för att sådana försäkringar kan komma i konflikt med skälighetsprincipen
i försäkringsrörelselagen och intresset av konkurrens på försäkringsmarknaden.
Skälighetsprincipen (7 kap. 2 §, 19 kap. 5 och 6 §§) innebär
i korthet dels att premiesättningen skall vara skäligt avvägd med hänsyn till
bl. a. risk och driftskostnader, dels att andra försäkringsvillkor skall vara

NU 1984/85:11

skäliga med hänsyn till det skydd som försäkringen är avsedd att ge och
omständigheterna i övrigt.

Som framgår av den föregående redogörelsen har regeringen med
anledning av försäkringsinspektionens framställning konstaterat att det med
hänsyn till de uppdrag som har givits åt försäkringsverksamhetskommittén
(E 1979:01) och försäkringsrättskommittén (Ju 1974:09) inte erfordras några
direktiv för att behovet av särskilda bestämmelser rörande kollektiva
sakförsäkringar skall bli klarlagt. Detta ställningstagande har regeringen
givit de båda kommittéerna del av. Frågan har på sistone tilldragit sig
ytterligare uppmärksamhet i samband med ett nytt försäkringsprojekt som
till följd av besvär över ett föreläggande från försäkringsinspektionen nu är
under regeringens bedömning.

Utskottet noterar näringsfrihetsombudsmannens principiella uppfattning
att kollektiv hemförsäkring utgör ett bra exempel på produktutveckling och
nytänkande. Utskottet anser för sin del att det är angeläget att de betydande
rationaliserings- och kostnadsfördelar som ligger i kollektiva försäkringar
tillvaratas och ser positivt på att denna försäkringsform utvecklas vidare,
vilket torde komma att innebära sänkta premier för försäkringstagarna.
Någon framställning till regeringen med anledning av motion 1983/84:1949
(m, c) finner utskottet inte motiverad. Motionen avstyrks sålunda.

Motion 1983/84:1411 (m, s, c, fp, vpk) gäller, i den del som behandlas här,
frågan om regler innebärande att ett yttrande som avges av förtroendeläkare
(medicinsk rådgivare) hos ett försäkringsbolag skall-utom i vissa medicinskt
betingade undantagsfall - lämnas ut till den som yttrandet avser. F. n. finns
inga sådana regler. Från försäkringsbolagens sida hävdar man dock att
motionärernas önskemål är tillgodosett i praxis. Utskottet finner skäl
ifrågasätta att detta påstående skulle vara allmänt giltigt. Att så icke är fallet
tycks också framgå av försäkringsinspektionens yttrande i ärendet. Inspektionen
anmäler sin avsikt att i samråd med branschen söka åstadkomma en
sådan ordning som motionärerna åsyftar; för den händelse detta inte lyckas
säger sig inspektionen ämna initiera en sådan lagändring att syftet förverkligas.

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse det åtagande som försäkringsinspektionen
gör. Samtidigt vill utskottet betona att det är angeläget att
frågan snabbt bringas till en lösning. Försäkringsverksamhetskommittén,
vars arbete nu närmar sig slutskedet, torde vara den instans som ligger
närmast till för uppgiften att utforma en lagstiftning i ämnet. Vid de
överväganden som förestår måste man beakta att det även förekommer mera
formlösa ställningstaganden från de medicinska rådgivarnas sida. Utskottet
finner det med hänsyn till frågans principiella betydelse motiverat att
riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig till vad här har sagts.
Därigenom blir motionen i det väsentliga tillgodosedd.

NU 1984/85:11

Utskottet hemställer

1. beträffande koncession för försäkringsrörelse, m.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1984/85:77 antar i propositionen
framlagda förslag till

a) lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),

b) lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländska
försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige,

2. beträffande kollektiv sakförsäkring med obligatorisk anslutning
att riksdagen avslår motion 1983/84:1949,

3. beträffande utlämnande av yttrande från försäkringsbolags medicinska
rådgivare

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:1411 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 11 december 1984

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

Närvarande; Nils Erik Wååg (s), Tage Sundkvist (c), Gunnar Nilsson i
Stockholm (s), Lilly Hansson (s), Erik Hovhammar (m), Lennart Pettersson
(s), Rune Jonsson (s), Wivi-Anne Radesjö (s), Per Westerberg (m), Christer
Eirefelt (fp), Jörn Svensson (vpk), Sivert Anderson (s), Lars Ahlström (m),
Per-Ola Eriksson (c) och Hugo Bergdahl (fp).

Reservation

Kollektiv sakförsäkring med obligatorisk anslutning

Tage Sundkvist (c), Erik Hovhammar (m), Per Westerberg (m), Christer
Eirefelt (fp), Lars Ahlström (m), Per-Ola Eriksson (c) och Hugo Bergdahl
(fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet
noterar” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Utskottet tar fasta på regeringens uttalande om att den i motion
1983/84:1949 (m, c) diskuterade frågan kommer att utredas genom försäkringsverksamhetskommitténs
och försäkringsrättskommitténs försorg. Härigenom
tillgodoses motionärernas önskemål om utredning av de försäkringsrättsliga
aspekterna på kollektiva, obligatoriska försäkringar och konsekvenserna
för försäkringsverksamheten. Däremot tillgodoses inte med säkerhet
önskemålet om utredning av de samhällsekonomiska och civilrättsliga
konsekvenserna av ett omfattande system med kollektiva, obligatoriska
försäkringar liksom av de föreningsrättsliga frågorna och integritetsfrågorna.

NU 1984/85:11

Utskottet vill kraftigt understryka vikten av att alla de många problem som
tas upp i motionen blir grundligt behandlade. Riksdagen bör, anser
utskottet, i ett särskilt uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet
nu har anfört. Därigenom blir motionen i det väsentliga tillgodosedd.
dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande kollektiv sakförsäkring med obligatorisk anslutning
att riksdagen med anledning av motion 1983/84:1949 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

minsb/gotmb Stockholm 1984 79480