LU 1984/85:8

Lagutskottets betänkande
1984/85:8

om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385) m. m. (prop. 1983/84:184
delvis)

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet ett i proposition 1983/84:184 framlagt
förslag till ändring i 8 kap. 4 § aktiebolagslagen. Förslaget innebär att kravet
på svenskt medborgarskap för styrelseledamöter, verkställande direktör och
vissa andra bolagsfunktionärer slopas när det gäller medborgare i de övriga
nordiska länderna. Kravet att styrelseledamöter och likvidatorer är bosatta i
Sverige mjukas upp i viss utsträckning beträffande nordiska medborgare som
är bosatta i annat nordiskt land än Sverige. Regeringen föreslås få besluta att
de nya reglerna i särskilda fall inte skall gälla.

Vidare behandlar utskottet en med anledning av propositionen väckt
motion (m) och en fristående motion (m) från 1983/84 års riksmöte om en
nordisk företagsform för konsortier. Konstitutionsutskottet har yttrat sig
över propositionen i nu aktuell del och den med anledning av propositionen
väckta motionen. Yttrandet har tagits in i betänkandet som bilaga 1. Den
fristående motionen har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena
finns i bilaga 2.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag beträffande undantag från
kravet på medborgarskap och bosättning i Sverige när det gäller nordiska
medborgare. I fråga om möjligheten för regeringen att bestämma om de nya
reglernas tillämpning förordar utskottet att bestämmelsen härom utgår ur
aktiebolagslagen och att erforderliga regler i stället tas in i lagen om kontroll
över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. Utskottets ställningstagande
motiveras av att det finns ett behov för regeringen att kontrollera nordiska
styrelseledamöters m. fl. medborgarskap och bosättning endast när det gäller
krigsmaterielindustrin. Genom utskottets förslag tillgodoses i betydande
utsträckning syftet med den med anledning av propositionen väckta motionen.

Förslaget i den fristående motionen om en företagsform för nordiska
konsortier avstyrks av utskottet. Mot ställningstagandet till motionen
reserverar sig m- och c-ledamöterna.

Propositionen

I proposition 1983/84:184 föreslår regeringen (justitiedepartementet) efter
hörande av lagrådet att riksdagen skall anta i propositionen framlagda förslag
till

1 Riksdagen 1984/85. 8sami. Nr8

LU 1984/85:8

1. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),

2. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713).

Förslagen innebär dels ändring av kraven på medborgarskap och bosättning,
när det gäller styrelseledamöter, verkställande direktör m. fl. i
aktiebolag (8 kap. 4 § aktiebolagslagen), dels ändring av reglerna om tvister
om inlösen av minoritetsaktier (14 kap. 9 och 11 §§ aktiebolagslagen, 15 kap.
8 och 10 §§ försäkringsrörelselagen). Förslagen i propositionen såvitt de
gäller inlösen av minoritetsaktier behandlades av riksdagen under våren 1984
(LU 1983/84:34). I detta betänkande tar utskottet därför upp endast frågan
om kraven på medborgarskap och bosättning.

Motionsyrkanden

Motion väckt med anledning av propositionen

I motion 1983/84:2898 av Allan Ekström (m) yrkas att riksdagen beslutar
avslå proposition 1983/84:184 i vad den avser ändring av 8 kap. 4 §
aktiebolagslagen.

Motion väckt under allmänna motionstiden vid 1983184 års riksmöte

I motion 1983/84:1529 av Nic Grönvall (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen hemställer om utredning om utveckling av en juridisk form för
”konsortialföretag” på sätt som i motionen angivits.

Utskottet

Enligt 8 kap. 4 § aktiebolagslagen skall styrelseledamot och verkställande
direktör i aktiebolag vara svenska medborgare och bosatta i Sverige, om inte
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer för särskilt fall
bestämmer annat. Behörighetskraven gäller också för suppleant, firmatecknare
och likvidator. Dispensfrågan prövas normalt av kommerskollegium. I
vissa fall är det dock regeringen som prövar saken.

I propositionen föreslås såvitt nu är i fråga att kraven på svenskt
medborgarskap för de angivna bolagsfunktionärema slopas när det gäller
medborgare i annat nordiskt land. När det gäller styrelseledamöter och
likvidatorer föreslås vidare beträffande nordiska medborgare att bosättning i
annat nordiskt land jämställs med bosättning i Sverige om minst hälften av
styrelseledamöterna resp. likvidatorerna är bosatta i Sverige. Enligt ett nytt
andra stycke i paragrafen skall regeringen få möjlighet att i särskilda fall
besluta att de nya reglerna inte skall gälla. Denna möjlighet för regeringen att
göra undantag motiveras i propositionen (s. 8) med att allmänna utrikespolitiska
hänsyn kan föranleda ett fortsatt upprätthållande av nationalitetskraven
även när det gäller nordiska medborgare. Särskilt beträffande vissa
nyckelföretag inom krigsmaterielindustrin är det av hänsyn till den svenska
säkerhetspolitiken önskvärt att också framdeles kunna kontrollera avvikel -

LU 1984/85:8

ser från det grundläggande kravet på svenskt medborgarskap och bosättning i
Sverige.

I motion 1983/84:2898 (m) riktas invändningar mot den föreslagna
undantagsbestämmelsen. Motionären framhåller att initiativet till en särbehandling
av vissa bolag skall tas av regeringen enligt förslaget. Det framgår
dock inte vilka händelser som skall utlösa ett sådant initiativ eller hur
regeringen rent praktiskt skall gå till väga. Enligt motionären är den
osäkerhet som vidlåder förslaget betänklig från rättsäkerhetssynpunkt.
Motionären anser att undantagsregeln bör utformas så att regeringen får
utfärda generella föreskrifter. Parentetiskt ifrågasätter motionären om
reglerna i 8 kap. 2 § regeringsformen inte utgör ett hinder mot en delegering
av normgivningsmakten i nu aktuellt fall. Motionären anser att ärendet bör
återgå till regeringen för ytterligare beredning och yrkar att lagförslaget
såvitt avser 8 kap. 4 § avslås.

Utskottet vill hänvisa till att - enligt vad som anförs i propositionen - ett
betydande antal ärenden hos kommerskollegium om dispens från kraven på
svensk nationalitet och bosättning gäller nordiska medborgare och att i dessa
fall dispens regelmässigt beviljas. Den föreslagna ordningen kan alltså
medföra att avsevärda kostnader sparas och att en byråkratisk omgång
undviks. I likhet med departementschefen vill utskottet också peka på att
lagändringen kan ses som ett positivt bidrag till nordiskt samarbete i
allmänhet. Ändringen innebär vidare att den svenska aktiebolagslagen
anpassas till vad som redan gäller i Danmark och Norge. I sammanhanget vill
utskottet också framhålla att Nordiska ministerrådet år 1983 uttalat sig för
slopandet av formella kvalifikationskrav för styrelseledamöter. Starka skäl
talar således för att kraven på svenskt medborgarskap och bosättning i
Sverige mjukas upp när det gäller medborgare i de andra nordiska länderna.
Förslaget till ändring av 8 kap. 4 § aktiebolagslagen i denna del tillstyrks
sålunda.

Som närmare motiverats i propositionen kan de nya reglerna inte vara
undantagslösa. Det bör således vara möjligt för regeringen att i vissa fall
kunna upprätthålla kraven på svenskt medborgarskap och bosättning i
Sverige också beträffande nordiska medborgare. Beträffande utformningen
av en undantagsregel har utskottet inhämtat yttrande från konstitutionsutskottet.
I yttrandet anför konstitutionsutskottet till en början att det från
konstitutionell synpunkt inte kan anses föreligga något hinder mot en
undantagsregel med den utformning som föreslagits i propositionen. Frågan
om regeln i stället såsom föreslås i motionen bör ges formen av en möjlighet
för regeringen att utfärda generella föreskrifter måste bedömas mot bakgrund
av vilken karaktär - civilrättsliga eller offentligrättsliga - som de
tilltänkta föreskrifterna skulle få. Enligt konstitutionsutskottets mening kan
det hävdas att den ifrågavarande undantagsregeln bör uppfattas som en
civilrättslig reglering enligt 8 kap. 2 § regeringsformen och att riksdagen
därmed är förhindrad att överlåta på regeringen att utfärda föreskrifter i

1 * Riksdagen 1984/85. 8sami. Nr 8

LU 1984/85:8

ämnet. Ett sätt att eliminera de påtalade nackdelarna med undantagsregeln
skulle enligt konstitutionsutskottets mening vara att i 8 kap. 4 § aktiebolagslagen
närmare ange den kategori företag som skall undantas från de nya
bestämmelserna.

Lagutskottet delar konstitutionsutskottets uppfattning att riksdagen synes
vara förhindrad att ge regeringen ett bemyndigande att utfärda föreskrifter
av den art som det nu är fråga om. I likhet med konstitutionsutskottet anser
lagutskottet vidare att en lösning kan vara att man i stället för den av
regeringen föreslagna undantagsregeln för in ett stadgande i aktiebolagslagen
om att de nya reglerna inte gäller bolag i vissa närmare angivna
branscher. Enligt vad lagutskottet inhämtat finns det ett behov för regeringen
av att kunna kontrollera bolagsfunktionärernas medborgarskap och
bosättning endast inom krigsmaterielindustrin och bara beträffande vissa
företag i denna bransch.

En lösning av frågan i enlighet med konstitutionsutskottets yttrande skulle
innebära att i aktiebolagslagen fördes in ett stadgande om att de särskilda
bestämmelserna om nordiska medborgare inte gäller aktiebolag som har
tillstånd att tillverka krigsmateriel. Från lagtekniska utgångspunkter kan
enligt lagutskottets mening ifrågasättas om en sådan ordning är fullt
tillfredsställande. Aktiebolagslagen innehåller allmänna regler om aktiebolag,
och i lagen finns f. n. inte några regler som tar sikte endast på företag i
särskilda branscher. Behovet av specialregler för vissa bolag har hittills
tillgodosetts genom särskild lagstiftning. Så har t. ex. bestämmelser om
kontroll överförvärv av aktier i svenska aktiebolag tagits in i lagen (1982:617)
om utländska förvärv av svenska företag m. m.

Med hänsyn till det anförda anser lagutskottet att man bör söka en annan
lösning på problemet. Det ligger då nära till hands att pröva om man i stället
kan tillgodose regeringens kontrollbehov inom ramen för de regler som
gäller beträffande krigsmaterielindustrin. Sådana regler finns bl. a. i lagen
(1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m. m. I 2 §
stadgas att krigsmateriel inte får tillverkas i Sverige utan regeringens
tillstånd. Tillstånd får ges bara till svensk medborgare, svenskt handelsbolag
eller svenskt aktiebolag. För tillverkning i ringa omfattning får tillstånd dock
ges också annan. Enligt 3 § krävs vidare tillstånd för bl. a. försäljning av
krigsmateriel m. m. Av 4 § följer att tillstånd till tillverkning och försäljning
av krigsmateriel får förenas med villkor samt med kontroll- och ordningsbestämmelser.
Tillstånd kan återkallas om sådana villkor och bestämmelser
åsidosätts. Överträdelse av villkor m. m. som meddelats med stöd av lagen
kan medföra straff enligt 10 §. Av förarbetena till lagen ( prop. 1983/84:36,
NU 1983/84:6) framgår att villkor och bestämmelser kan gälla tillverkningsställe,
förande av särskilda anteckningar för kontrollen eller redovisning av
kontrolluppgifter.

Enligt utskottets mening bör syftet med den i propositionen föreslagna
undantagsregeln kunna tillgodoses om regeringen i samband med tillstånds -

LU 1984/85:8

givning beträffande tillverkningen av krigsmateriel får möjlighet att uppställa
villkor om att styrelseledamöter och verkställande direktör i de aktuella
bolagen skall vara svenska medborgare och bosatta i Sverige. En sådan
ordning har uppenbara fördelar och det inte bara från lagtekniska utgångspunkter.
I stället för att som vid en reglering i aktiebolagslagen alla bolag som
tillverkar krigsmateriel undantas från lättnaderna i fråga om kraven på
medborgarskap och bosättning får regeringen en möjlighet att välja ut de
krigsmaterieltillverkande företag i vilka det verkligen finns ett behov av att
kunna kontrollera styrelseledamöternas m. fl. medborgarskap och bosättning.
Vidare torde efterlevnaden av kraven på medborgarskap och bosättning
kunna övervakas bättre. Härtill kommer att regeringen kan återkalla
tillståndet att tillverka krigsmateriel om bolaget åsidosätter villkoret.

Sammanfattningsvis anser utskottet således att den föreslagna undantagsbestämmelsen
i 8 kap. 4 § andra stycket aktiebolagslagen bör utgå. I stället
bör i 4 § lagen om kontroll över tillverkning av krigsmateriel, m. m. tas in en
regel om att tillstånd för svenskt aktiebolag att tillverka krigsmateriel får
förenas med villkor om att styrelseledamot och verkställande direktör i
bolaget samt suppleanter för dem skall vara svenska medborgare och bosatta
i Sverige. Överträdelse av ett sådant villkor bör enligt utskottets mening inte
medföra straffansvar. Ett uttryckligt undantag bör därför införas i 10 §
beträffande villkor om medborgarskap och bosättning. När det gäller bolag
som vid ikraftträdandet redan har tillstånd bör genom en övergångsbestämmelse
föreskrivas att tillståndet får förenas med ett sådant villkor i fråga om
nya styrelseledamöter, verkställande direktör samt suppleanter för dem.
Övergångsbestämmelsen tar sikte endast på nytillträdande funktionärer.
Sådana funktionärer som enligt nuvarande regler i aktiebolagslagen fått
dispens från kravet på medborgarskap och bosättning och som omväljs efter
ikraftträdandet omfattas alltså inte.

Ändringarna i aktiebolagslagen och i lagen om kontroll över tillverkningen
av krigsmateriel, m. m. bör träda i kraft den 1 januari 1985.

Utskottets ställningstagande innebär att syftet med motion 2898 i betydande
utsträckning tillgodoses.

I motion 1983/84:1529 (m) tas upp en fråga om en ny nordisk företagsform.
Motionären erinrar om att riksdagen vid riksmötet 1982/83 behandlade
motioner som syftade till att skapa bättre betingelser för samverkan mellan
nordiska företag, bl. a. förslag om en nordisk aktiemarknad och om en
särskild bolagsform för transnationella nordiska företag. Enligt motionären
medför Sveriges medlemskap i OECD att svårigheter uppkommer när det
gäller etableringen av en nordisk aktiemarknad och av transnationella
nordiska företagsformer. Den s.k. liberaliseringsstadgan inom OECD
innebär att alla OECD-länder skall likabehandlas, vilket skulle utgöra ett
hinder för att de nordiska länderna särbehandlade sina nordiska grannländer
i något hänseende som omfattades av OECD-avtalet och liberaliseringsstadgan.

LU 1984/85:8

Inom ramen för OECD-avtalet ges möjlighet till särbehandling av s. k.
institutioner. Begreppet institutioner i detta sammanhang kan enligt motionären
inte anses vara slutgiltigt eller särskilt noggrant definierat. Ett exempel
på en institution som fallit utanför OECD-reglernas begränsningar är
Nordiska investeringsbanken.

Motionären påpekar att nordiskt näringsliv har erfarenhet av framgångsrikt
transnationellt samarbete främst inom ramen för SAS-koncemen.
Erfarenheterna från SAS-koncernen visar att juridiska svårigheter uppkommer
inom en organisation av transnationell typ. Det juridiska ansvaret för
juridiska personer åvilar regelmässigt styrelse och verkställande ledning. I en
transnationell koncern kan, fortsätter motionären, emellertid de faktiska
besluten fattas av helt andra personer. Med utgångspunkt i de erfarenheter
som vunnits inom SAS-koncernen och med iakttagande av de möjligheter till
institutionalisering som ges inom ramen för OECD-avtalet bör det enligt
motionären vara möjligt att utveckla en företagsform som skulle kunna kallas
för ”konsortialföretag” mellan nordiskt nationellt etablerade företag. Genom
skapandet av en juridisk form för ”konsortialföretag” skulle de
nordiska länderna i gemensam lagstiftning och bilaterala eller multilaterala
avtal kunna etablera en nordisk företagsform som vore acceptabel inom
ramen för OECD-avtalet och som skulle möjliggöra att den juridiska formen
för företagen skulle bringas i överensstämmelse med den organisatoriska.
Sådana ”konsortialföretag” skulle ges ställning som nationella företag, såvitt
gäller valutareglering, arbetstillstånd, skatteregler etc. Möjlighet skulle
finnas att konsortialföretagen finge göra sina nationella organisationer
tillgängliga för insyn för samtliga stater i vilka konsortialföretag etableras.

Med utnyttjande av ett sådant ”konsortialföretag” skulle, anser motionären,
en nordisk institutionaliserad aktiemarknad kunna etableras för sådana
företag eller företagsdelar som skulle kunna dra nytta av Norden som
hemmamarknad för sin egen produktion.

Motionären yrkar att riksdagen hos regeringen hemställer att frågan om
utveckling av en juridisk form för ”konsortialföretag” utreds.

Utskottet vill för sin del framhålla att några särskilda regler om internationell
samverkan mellan nationella företag inte finns i de nordiska ländernas
lagstiftning. Företag som vill samverka kan välja att för ändamålet inrätta en
eller flera särskilda juridiska personer, t. ex. aktiebolag, i enlighet med den
nationella lagstiftningen i något av de berörda länderna. I betydande
utsträckning förekommer det också att företag samverkar under mindre
institutionaliserade former på grundval av ett mellan dem upprättat avtal. Ett
exempel på sådana avtal är konsortialavtal. Konsortialavtal används i många
branscher och för skiftande ändamål. Ett konsortium kan komma till för ett
visst bestämt projekt, t. ex en byggentreprenad, medan i andra fall det kan
avse ett mera långsiktigt samarbete, t. ex. sjöfartspooler. Till den sistnämnda
gruppen hör bl. a. SAS som driver verksamheten i enlighet med ett
konsortialavtal mellan Aktiebolaget Aerotransport (ABA), Det Danske

LU 1984/85:8

Luftfartselskab A/S (DDL) och Det Norske Luftfartselskap A/S (DNL).
Den i motionen nämnda Nordiska investeringsbanken är däremot inte något
konsortium. Banken har upprättats enligt en överenskommelse 1975 mellan
de nordiska länderna och syftet med banken är att främja nordiskt samarbete
och stärka länderna ekonomiskt. Banken drivs i enlighet med stadgar som
beslutats av de nordiska länderna, och enligt överenskommelsen skall
banken i var och en av avtalsstatema ha ställning som juridisk person.

I anslutning till det anförda erinrar utskottet om att frågan om gränsdragningen
mellan konsortier och handelsbolag ingående behandlades av utskottet
vid införande av lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag
(prop. 1979/80:143, LU 1980/81:4). De uttalanden som utskottet då gjorde
innebär att företag kan samverka i konsortieform utan att reglerna om
handelsbolag blir tillämpliga.

Under senare år har både på det nordiska planet och i riksdagen övervägts
olika åtgärder som syftar till att öka handel och industriellt samarbete mellan
de nordiska länderna. I Nordiska rådets och Nordiska ministerrådets regi har
sålunda frågor om valutaregleringen, etableringsrätten, en gemensam nordisk
aktiemarknad och en gemensam nordisk aktiebolagsform utretts. I
riksdagen aktualiserades frågorna om valutaregleringen, aktiemarknaden
och aktiebolagsformen motionsvägen år 1983.1 sitt av riksdagen godkända
betänkande (NU 1983/84:14) framhöll näringsutskottet att förekomsten av
olika problem gör det svårt eller omöjligt att inom ramen för nuvarande
nordiska samarbetsformer begränsa eventuella liberaliseringåtgärder till de
nordiska länderna. Enligt näringsutskottet torde emellertid generella liberaliseringsåtgärder,
som ju i princip gynnar alla företag inom OECD-området,
komma att få störst betydelse för industrier inom Norden, där det finns nära
ekonomiska och kulturella förbindelser. Näringsutskottet noterade att
OECD-reglerna inte torde utgöra hinder mot att man inom ramen för en
vidare integration i Norden utvecklar institutionella möjligheter för kapitalöverföringar
inom Norden, så som har skett inom ramen för Nordiska
investeringsbanken. En strävan borde vara att finna sådana möjligheter.
Siktet borde enligt näringsutskottet härvid vara inställt på att hemmamarknaden
för nordiska företag skall vidgas och att dessa företag skall få
förbättrade möjligheter att samverka när det gäller större utländska projekt.
Utskottet ansåg att det arbete på området som pågick bl. a. inom Nordiska
rådet och Nordiska ministerrådet borde fortsätta och om möjligt intensifieras.
Härvid kunde en möjlighet vara att man övervägde gemensamma
lösningar för Finlands, Norges och Sveriges vidkommande, om det skulle
visa sig att Danmark, till följd av sina förpliktelser mot EG, ser sig förhindrat
att biträda förslag som kan accepteras av de övriga nordiska länderna.

När det gäller inrättande av en gemensam aktiemarknad hade enligt
näringsutskottet frågan om utvecklingen av det fortsatta nordiska samarbetet
ställts på sin spets. Utskottet beklagade att man inte syntes kunna komma
vidare inom ramen för nuvarande institutionella former. Utskottet utgick

LU 1984/85:8

dock från att regeringen fullföljde de utredningsprojekt som pågick i dessa
ämnen och i positiv anda prövade de förslag som kunde komma att
framläggas. Något särskilt uttalande från riksdagens sida av denna innebörd
var enligt utskottets mening inte erforderligt, varför utskottet avstyrkte
motionerna.

I linje med vad näringsutskottet sålunda anfört anser lagutskottet att det är
angeläget att man på olika sätt försöker underlätta samverkan mellan
nordiska företag och därmed den internordiska handeln. Utskottet kan
således ställa sig bakom syftet med den nu aktuella motionen. Enligt
utskottets uppfattning måste emellertid införandet av en sådan företagsform
som förespråkas av motionären ske i samarbete med andra nordiska länder.
F. n. ter det sig inte meningsfullt att Sverige ensidigt börjar utreda
spörsmålet. Utskottet kan därför inte tillstyrka bifall till motion 1529.
Utskottet vill emellertid understryka vikten av att regeringen inom ramen för
det nordiska samarbetet också i fortsättningen aktivt verkar för en vidgad
intemordisk handel.

Utskottet hemställer

1. beträffande nordiska styrelseledamöter m.fl. i aktiebolag

att riksdagen med anledning av proposition 1983/84:184 och
motion 1983/84:2898 antar av utskottet i bilaga 3 framlagda förslag
till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385) och lag om
ändring i lagen (1983:1304) om kontroll över tillverkningen av
krigsmateriel, m. m.,

2. beträffande en ny nordisk företagsform
att riksdagen avslår motion 1983/84:1529.

Stockholm den 6 november 1984

På lagutskottets vägnar
PER-OLOF STRINDBERG

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Stig Olsson
(s), Martin Olsson (c), Elvy Nilsson (s), Mona Saint Cyr (m), Ingemar
Konradsson (s), Allan Ekström (m), Marianne Karlsson (c)*, Stig Gustafsson
(s), Nic Grönvall (m), Sigvard Persson (c), Per Israelsson (vpk),
Inga-Britt Johansson (s) och Berit Löfstedt (s).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

LU 1984/85:8

Reservation

En ny nordisk företagsform (mom. 2)

Per-Olof Strindberg (m), Martin Olsson (c), Mona Saint Cyr (m), Allan
Ekström (m), Marianne Karlsson (c), Nic Grönvall (m) och Sigvard Persson
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”1 linje” och
slutar med ”internordisk handel” bort ha följande lydelse:

I linje med vad näringsutskottet sålunda anfört anser lagutskottet att det är
angeläget att man på olika sätt försöker underlätta samverkan mellan
nordiska företag och därmed den internordiska handeln. Motionärens
förslag om en särskild nordisk företagsform, konsortialföretag, är ett
exempel på hur sådan samverkan kan främjas. Samtliga de instanser som
yttrat sig över motionen har också ställt sig positiva till en utredning av
spörsmålet.

När det gäller frågan huruvida en sådan utredning nu bör komma till stånd i
Sverige vill utskottet peka på att arbetet i Nordiska rådet med att skapa en
transnationell nordisk företagsform hitintills har misslyckats. Trots många
olika beredningar av ärendet har man inte lyckats att finna en företagsform,
som kan medföra ett undantag från OECD:s kapitalliberaliseringsstadga,
och som kan fungera som en samlad juridisk form för internordiskt
samarbete för näringsliv och industri. Det angelägna i att problemet snarast
får en acceptabel lösning framgår inte minst av det redan förekommande
samarbetet för stora industriprojekt på Norges kontinentalsockel i Nordsjön.
Att man inte lyckats lösa frågan på det nordiska planet bör enligt utskottets
mening inte hindra att Sverige nu tar initiativ till en lösning. En utredning,
som företas utifrån ett nationellt rättssystem, kan bedrivas effektivt och
samlat. Skulle utredningen visa att vägar kan anvisas för en i Sverige
accepterad transnationell nordisk företagsform skulle detta med säkerhet
leda till att möjligheterna att följa de anvisade vägarna också prövas i de
andra nordiska länderna. Skulle därtill Sverige genom nationell lagstiftning
öppna dörren för företag i de andra nordiska länderna att här, tillsammans
med svenska företag, eller mellan företag i samma utomsvenska koncern,
bilda konsortieföretag enligt motionens skisserade modell, skulle med
säkerhet detta leda till att Sveriges exempel finner sin efterföljd i de andra
nordiska länderna.

På grund av det anförda anser utskottet att det av motionären begärda
utredningsarbetet bör komma till stånd. Det bör ankomma på regeringen att
närmare bestämma formerna för utredningsarbetet. Utskottet vill dock
framhålla att arbetet bör bedrivas enligt de av motionären angivna riktlinjerna.
Vidare bör som LO påpekat i sitt remissvar också arbetsrättsliga frågor
övervägas.

LU 1984/85:8

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa

2. beträffande en ny nordisk företagsform

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1529 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en utredning av
frågan om en ny nordisk form för konsortialföretag.

LU 1984/85:8

Bilaga 1

Konstitutionsutskottets yttrande
1984/85:1 y

om ändring i aktiebolagslagen (prop. 1983/84:184)

Till lagutskottet

Lagutskottet har beslutat inhämta konstitutionsutskottets yttrande beträffande
dels proposition 1983/84:184 om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385) m. m. i vad avser ny lydelse av 8 kap. 4 § nämnda lag. dels den
med anledning av propositionen väckta motionen 1983/84:2898 av Allan
Ekström (m).

Propositionens förslag

Enligt gällande ordning kan funktioner bl. a. som styrelseledamot och
verkställande direktör i svenska aktiebolag innehas endast av den som är
svensk medborgare och bosatt i Sverige. Dispens från nationalitets- och
bosättningskraven kan dock efter ansökan beviljas av regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer (f. n. kommerskollegium).

En stor del av dagens dispensansökningar gäller nordiska medborgare.
Dessa beviljas också regelmässigt den begärda dispensen. Enligt propositionen
skulle avsevärda kostnader sparas in och byråkratisk omgång undvikas
om aktiebolagslagen mjukades upp i fråga om nordiska medborgare. En
sådan lagändring kan enligt propositionen också ses som ett positivt bidrag
till nordiskt samarbete i allmänhet och står dessutom väl i samklang med
strävanden att ytterligare harmonisera den nordiska aktiebolagslagstiftningen.

I enlighet med dessa tankegångar föreslås i propositionen att det krav på
svenskt medborgarskap som nu gäller för styrelseledamöter, verkställande
direktör, firmatecknare och likvidatorer i svenska aktiebolag slopas när det
gäller medborgare i de övriga nordiska länderna.

För nordiska medborgare föreslås vidare att bosättning i annat nordiskt
land skall jämställas med bosättning i Sverige när det gäller styrelseledamöter
och likvidatorer, om minst hälften av styrelseledamöterna resp. likvidatorerna
är bosatta i Sverige.

Till propositionen har fogats ett förslag med sådana ändringar i 8 kap. 4 §
aktiebolagslagen som erfordras för ett genomförande av den nya ordningen.

Enligt propositionen bör det vara möjligt för regeringen att genom beslut i
särskilda fall undanta vissa bolag från de nya bestämmelserna. En regel
härom föreslås få ingå i den nämnda paragrafen i aktiebolagslagen som ett
nytt andra stycke. Som exempel på företag som kan komma att undantas
nämns i propositionen nyckelföretag inom krigsmaterielindustrin.

LU 1984/85:8

Motionen

I motion 1983/84:2898 av Allan Ekström (m) framförs invändningar mot
den föreslagna undantagsbestämmelsen i 8 kap. 4 S andra stycket aktiebolagslagen.

Motionären framhåller att huvudregeln i paragrafens gällande lydelse
innebär att initiativet till att göra en utlänning valbar skall utgå från bolaget.
Efter framställning från bolaget kan regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer dispensera från uppställda medborgarskaps- och
bosättningskrav. Den särskilda undantagsregel som nu föreslås beträffande
medborgare i de övriga nordiska länderna förutsätter däremot att initiativet
att särbehandla vissa bolag skall utgå från regeringen. Vilka händelser som
skall utlösa ett sådant initiativ eller hur regeringen rent faktiskt skall gå till
väga när den använder undantagsmöjligheten framgår inte.

Enligt motionen inger förslaget betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt.
Motionären anser att undantagsregeln hellre borde ges formen av
generella föreskrifter. Härvid erinras i motionen att bestämmelserna i 8 kap.
2 § regeringsformen (RF) kan utgöra ett hinder mot delegering i förevarande
fall.

Lagrådets yttrande, m. m.

Utformningen av den föreslagna nya undantagsregeln har uppmärksammats
av lagrådet i dess yttrande i ärendet. Lagrådet har därvid påpekat de
svårigheter som kan uppstå för regeringen att på avsett sätt ingripa i varje
särskilt fall, eftersom regeringen inte utan vidare kan väntas fä kännedom om
varje företag beträffande vilket det kan finnas anledning till ingripande.
Lagrådet har förordat att undantagsregeln i stället bör gå ut på att regeringen
får meddela generella föreskrifter om undantag från de föreslagna nya
bestämmelserna. Sådant bemyndigande torde enligt lagrådets bedömning
kunna lämnas enligt 8 kap.7 § RF.

Med anledning av vad lagrådet anfört har frågan om undantagsregelns
utformning ånyo övervägts inom regeringskansliet. Det har därvid ansetts
lämpligare med en undantagsregel i enlighet med det ursprungliga förslaget
än med generella föreskrifter. Det torde enligt propositionen inte innebära
några svårigheter för regeringen att i särskilda fall fastställa vilka företag som
bör undantas eftersom undantagen främst bör avse nyckelföretag inom
krigsmaterielindustrin och då tillverkningen av krigsmateriel är underkastad
regeringens kontroll.

Utskottet

Utskottet vill först framhålla att det från konstitutionell synpunkt inte kan
anses föreligga något hinder mot en undantagsregel med den utformning som

LU 1984/85:8

föreslagits i propositionen.

Frågan om den i propositionen föreslagna undantagsregeln i stället som
förordas i motionen bör ges formen av generella föreskrifter utfärdade av
regeringen måste bedömas mot bakgrund av vilken karaktär - civilrättsliga
eller offentligrättsliga - som de tilltänkta föreskrifterna skulle få.

När det gäller civilrättsliga regler följer av 8 kap. 2 § RF att föreskrifter om
enskildas personliga ställning samt om deras personliga och ekonomiska
förhållanden inbördes skall meddelas genom lag. Som exempel på föreskrifter
som omfattas av denna formulering nämns i stadgandet bl. a. föreskrifter
om bolag. Följden av att en rättsregel måste anses vara civilrättslig i den
mening som anges i 8 kap. 2 § RF blir att riksdagen inte, utom i ett här icke
aktuellt undantagsfall, kan avhända sig normgivningsmakten. Kravet på
lagform är således i princip absolut.

Beträffande offentligrättsliga regler framgår av 8 kap. 3 § RF att också
föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna och som gäller
åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller
ekonomiska förhållanden skall meddelas genom lag. Delegering av normgivningsmakt
på det offentligrättsliga området sker i viss utsträckning. Gränserna
för det delegeringsbara området anges närmare i bl. a. 8 kap. 7 § RF.
Sistnämnda bestämmelse ger riksdagen möjlighet att delegera viss normgivningsmakt
bl. a. rörande näringsverksamhet.

Den ifrågavarande undantagsregeln kan inte anses tillgodose annat än ett
rent allmänt intresse. Att märka är emellertid att det till undantagsregeln inte
knutits någon särskild sanktion för det fall att ett bolag inte efterkommer
regeringens beslut. De allmänna bestämmelserna i aktiebolagslagen till
skydd mot att vissa befattningar innehas av personer som inte uppfyller
föreskrivna behörighetskrav blir således formellt sett de medel som i första
hand står till buds för att komma till rätta med underlåtenhet att följa
regeringens beslut. Detta skulle i vissa fall kunna leda till att bolaget måste gå
i likvidation, dvs. att bolaget upplöses (13 kap. 4 § aktiebolagslagen). Det
kan enligt utskottets mening därför hävdas att undantagsregeln bör uppfattas
som en civilrättslig reglering enligt 8 kap. 2 § RF och att riksdagen därmed är
förhindrad att överlåta på regeringen att utfärda föreskrifter i ämnet.

Ett sätt att eliminera de påtalade nackdelarna med undantagsregeln skulle
enligt utskottets mening vara att redan i den av riksdagen beslutade lagen
närmare ange den kategori företag som skall undantas från de nya
bestämmelserna i 8 kap. 4 § första stycket andra och tredje meningarna
aktiebolagslagen. Genom en sådan utformning av lagen skulle det inte finnas
behov av regeringsbeslut om undantag från de nya bestämmelserna i
särskilda fall. De bolag som redan i lagen skulle komma att undantas skulle i
stället få söka dispens från föreskrivna behörighetsvillkor i vanlig ordning.
Med hänsyn till att endast en mindre grupp av företag torde komma att bli

LU 1984/85:8

berörd av en sådan regel bör en sådan ordning kunna gälla utan att de
administrativa fördelar som förslaget innebär går förlorade.

Stockholm den 3 oktober 1984

På konstitutionsutskottets vägnar
OLLE SVENSSON

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Yngve Nyquist (s).
Bertil Fiskesjö (c), Wivi-Anne Cederqvist (s). Hans Nyhage (m), Kurt Ove
Johansson (s), Kerstin Nilsson (s), Sven-Erik Nordin (c). Sture Thun (s),
Anita Modin (s), Elisabeth Fleetwood (m), Nils Berndtson (vpk). Ove
Eriksson (m) och Lars Ernestam (fp).

LU 1984/85:8

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden över motion 1983/84:1529

Remissyttranden över motion 1983/84:1529 har inhämtats från kommerskollegium,
Sveriges advokatsamfund, Sveriges industriförbund, Svenska
handelskammarförbundet, SAF, LO, TCO, Centralorganisationen SACO/
SR och Nordiska investeringsbanken. SAS har beretts tillfälle att yttra sig
men inte låtit sig avhöra. Kommerskollegium har bifogat yttranden från
Skånes handelskammare och Stockholms handelskammare.

Skånes handelskammare:

Det av motionären väckta förslaget rymmer i sig betydande problem av
bl. a. civilrättslig, skatterättslig och valutarättslig karaktär. Handelskammaren
har inte heller erfarit något uttalat behov av en företagsform som den
tänkta, vilket kan ha samband med att, med den avgränsning som handelsbolagsbegreppet
erhållit, några hinder icke föreligger för bildande av internationella
konsortier avseende enskilda projekt.

Oaktat vad nu anförts finner Handelskammaren det angeläget att varje
möjlighet att förbättra svenska företags marknadsförutsättningar i detta ords
mest vidsträckta bemärkelse bör prövas, varför Handelskammaren tillstyrker
motionärens yrkande.

Stockholms handelskammare:

Skapande av en företagsform som i verklig mening är internationell
rymmer i sig betydande problem av bland annat civil-, skatte-och valutarättslig
karaktär. Det är tänkbart att en mindre långtgående internordisk
företagsform motsvarande den inom EG föreslagna ”European Co-operation
Grouping” praktiskt skulle vara lättare att genomföra. Handelskammaren
har emellertid inte erfarit att något större behov inom näringslivet
föreligger av en internordisk företagsform.

Oaktat vad som nu anförts, finner Handelskammaren det angeläget att
varje möjlighet att förbättra svenska företags marknadsförutsättningar i
detta ords mest vidsträckta bemärkelse bör prövas, varför Handelskammaren
tillstyrker motionärens yrkanden.

Kommerskollegium:

Kollegiet ansluter sig till de synpunkter handelskamrarna framfört beträffande
behovet av en företagsform för konsortier och de svårigheter det skulle
innebära att genomföra en sådan företagsform, men vill inte motsätta sig att
frågan utreds vidare.

LU 1984/85:8

Sveriges advokatsamfund:

I och för sig föreligger betydande intresse för att betrakta ett företag såsom
hemmahörande i mer än ett land med avseende på vederbörande länders
tillståndsgivning i olika hänseenden. Betydande ansträngningar har också
lagts ned på att åstadkomma sådana nationsövergripande företagsformer,
bl. a. inom de europeiska gemenskaperna. Framför allt på grund av att varje
nation i beskattningshänseende är ett slutet område, har det emellertid visat
sig svårt att genomföra någon sådan åtgärd av större betydelse. Koncerner
som verkar i flera länder har å andra sidan ett intresse av att i skattehänseende
kunna avgränsa sin verksamhet så att deklaration och beskattning för
verksamhet i ett visst land kan begränsas till att avse rörelse inom detta land
och inte utsträcks till hela koncernen.

Emellertid bör inte skattesynpunkter tillåtas att överflygla andra berättigade
intressen. Enligt samfundets mening finns det goda skäl att bifalla
motionärens hemställan. Åtminstone när det gäller frågor som exempelvis
arbetstillstånd, mineral- och petroleumutvinning, fastighetsförvärv och
näringstillstånd av olika slag föreligger säkerligen hos en företagsgruppering
som har verksamhet i flera länder ett önskemål om att kunna betraktas såsom
hemmahörande i mer än ett land. Samfundet delar uppfattningen att ett
första försök härvid bör göras inom ramen för samarbetet mellan de nordiska
länderna.

Den av motionären framförda konsortietanken förefaller vara ett möjligt
sätt att lösa problemen. En utredning bör emellertid inte bindas just till
denna struktur utan få möjlighet att pröva även andra företagsformer.

Sveriges industriförbund:

Som ett led i svenska företags ökade internationalisering spelar otvivelaktigt
den nordiska marknaden en betydelsefull roll. En så stor ”hemmamarknad”
som möjligt ökar naturligtvis förutsättningarna för att kunna hävda sig i
konkurrensen på världsmarknaden.

I detta sammanhang är det viktigt att framhålla den betydelse som
”börsintroduktion” genom riktade nyemissioner till utländska marknader
spelar för att skapa goodwill för företaget och ett naturlig marknadsinträde
på utländska marknader. Den liberalisering som härvidlag skett och som
kommit till uttryck i riksbankens tillståndspraxis vid nyemissioner utomlands
under senare år måste därför bedömas som mycket positiv när det gäller
svenska exportföretags ansträngningar att göra sig gällande i den internationella
konkurrensen.

Sett i det nordiska perspektivet är det självklart positivt att åtgärder vidtas i
riktning mot att åstadkomma en spridning av ägandet i börsnoterade företag
för att stärka deras ställning på marknaden i de olika länderna i syfte att
företagen skall få en större stabil hemmamarknad för sina produkter. Härvid
finns det anledning att peka på den utveckling som under senare år ägt rum på

LU 1984/85:8

Stockholmsbörsen, där ett i och för sig fortfarande litet antal nordiska
företags aktier har introducerats, men en positiv trend ändå kan skönjas. En
fortsättning i samma riktning inte endast i Sverige utan även på övriga
nordiska länders börser bör i det längre perspektivet kunna ytterligare
utveckla en gemensam nordisk aktiemarknad inom ramen för svenska
internationella åtaganden. En påskyndande faktor i denna process kan
möjligen också vara en företagsform i enlighet med motionärens yrkande.

Den i motionen förordade lösningen väcker dock en rad svåra frågor av
såväl civilrättslig som skatterättslig karaktär. I sammanhanget kan också
erinras om den möjlighet till konsortiesamverkan över landsgränserna
mellan företag i det enkla bolagets form för projektinriktade arbeten som
idag finns med de fördelar som denna samverkansform ur olika aspekter
innebär (LU 1980/81:4 s 7 ff). Även valutaregleringen orsakar problem som
dock enkelt kan lösas genom att gällande restriktioner upphävs.

Det kan också nämnas att det även inom EG pågår ett arbete i syfte att
underlätta långsiktig samverkan mellan företag i skilda länder genom en
bolagsrättslig lösning (Corn (78) 139/11.4 1978 och 11.11 1982 Provisional
text of an amended proposal for a Council Regulation on the European
Co-operation Grouping (ECG)). Emellertid synes denna EG-lösning i sina
grunddrag ha nära anknytning till den svenska lagen om handelsbolag och
därför kanske vara mindre lämplig som förebild i nu aktuellt hänseende.

Med hänvisning till det ovan sagda tillstyrker förbundet att frågan om en
juridisk form för ”konsortialföretag” närmare utreds.

Svenska handelskammarförbundet:

Det av motionären väckta förslaget rymmer i sig betydande problem av
bland annat civilrättslig, skatterättslig och valutarättslig karaktär. Handelskammarförbundet
har inte heller erfarit något uttalat behov av en företagsform
som den tänkta, vilket kan ha samband med att, med den avgränsning
som handelsbolagsbegreppet erhållit, några hinder icke föreligger för
bildande av internationella konsortier avseende enskilda projekt.

Oaktat vad nu anförts finner Handelskammarförbundet det angeläget att
varje möjlighet att förbättra svenska företags marknadsförutsättningar i
detta ords mest vidsträckta bemärkelse bör prövas, varför Handelskammarförbundet
tillstyrker motionärens yrkande.

SAF instämmer i Industriförbundets yttrande.

LO:

LO [har tagit del av motionen och] vill framhålla det angelägna i ett vidgat
nordiskt samarbete på alla plan. Den av motionären föreslagna utredningen

LU 1984/85:8

föreslås dock ensidigt inriktas mot lösande av sådana frågor som främjar vissa
näringsli vsintressen.

En förutsättning för att LO skall ställa sig positiv till en utredning är att
bl. a. de arbetsrättsliga förutsättningarna också inbegrips. Möjligheter till
koncernfackligt samarbete inom Norden i likhet med vad styrelserepresentationslagen,
medbestämmandelagen och utvecklingsavtalet medger i Sverige
måste därvidlag lösas.

Under förutsättning att det sålunda skapas en balans mellan arbetsrätt
m. m. och sådan reformer motionären eftersträvar är LO positiv till att en
utredning kommer till stånd. Det är dock enligt LO lämpligare att modifiera
gängse rätt än att skapa en ny företagsform.

TCO och SACO/SR avstår från att yttra sig.

Nordiska investeringsbanken:

Nordiska investeringsbanken finner det eftersträvansvärt att man underlättar
möjligheterna för företag från ett nordiskt land att etablera sig i andra
nordiska länder, ävensom att man i mån av möjlighet befrämjar former för
samverkan mellan kapitalmarknaderna i de nordiska länderna. En situation
där företag kan etablera sig med i första hand Norden som marknadsområde
gynnar företagens möjligheter att expandera sin verksamhet samt ger ett
bättre utgångsläge i den internationella konkurrensen.

Enligt Nordiska investeringsbankens uppfattning kan i motionen föreslagna
åtgärder medverka till att dessa syften nås, om än i begränsad utsträckning.
En företagsform av typ ”transnationellt konsortialföretag” skulle
sannolikt icke vinna någon större utbredning enär en förutsättning för dess
spridning givetvis är att det existerar samarbetskonstellationer som kan dra
nytta av att de medverkande företagen organiserar sig med utnyttjande av en
dylik speciell företagsform. Ett större utnyttjande av kapitalmarknaderna
torde även kunna befrämjas genom att öka företagens möjligheter att
inregistrera sig i de olika nordiska länderna på jämbördig basis med
inhemska företag.

Nordiska Investeringsbanken har i motionen anförts som ett exempel på
undantag från GATT-bestämmelserna. Härvidlag bör det dock observeras
att banken grundats genom en särskild mellanstatlig överenskommelse vari
även bankens rättsliga ställning reglerats.

Sammanfattningsvis framhåller Nordiska investeringsbanken att en utredning
om utveckling av en juridisk form för ”konsortialföretag” kan komma
att bidra med värdefullt material inom ett delområde av det ekonomiska
samarbetet i Norden och för en eventuell vidare utredning av frågan i
samnordisk regi.

LU 1984/85:8

Bilaga 3

Utskottets lagförslag

1 Förslag till
Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 4 § aktiebolagslagen (1975:1385) skall ha
nedan angivna lydelse.

Regeringens förslag Utskottets förslag

8 kap.

Styrelseledamot och verkställande
direktör skall vara svenska medborgare
och bosatta i Sverige, om ej
regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer för särskilt fall
tillåter annat. Med svenskt medborgarskap
jämställs medborgarskap i
Danmark, Finland, Island eller Norge.
Nordiska medborgare som är
bosatta i något av nu angivna länder
kan vara styrelseledamöter, om
minst halva antalet styrelseledamöter
är bosatta i Sverige. Den som är
omyndig eller i konkurs kan ej vara
styrelseledamot eller verkställande
direktör.

Regeringen får i särskilda fall besluta
att första stycket andra och
tredje meningarna inte skall gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1984.

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1985.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av
krigsmateriel, m. m.

Härigenom föreskrivs att 4 och 10 §§ lagen (1983:1034) om kontroll över
tillverkningen av krigsmateriel, m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

LU 1984/85:8

Nuvarande lydelse

Tillstånd enligt 2 eller 3 § får förenas
med villkor samt med kontrolloch
ordningsbestämmelser. Tillstånd
kan meddelas för viss tid eller
tills vidare och kan återkallas av
regeringen, om tillståndshavaren
har åsidosatt föreskrift i denna lag
eller föreskrift, villkor eller bestämmelse
som har meddelats med stöd
av lagen eller i annat fall skälig
anledning till återkallelse föreligger.

Till böter eller fängelse i högst sex
månader döms den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet

1. bryter mot andra föreskrifter i
denna lag än som avses i 9 § eller mot
föreskrift, villkor eller ordnings- eller
kontrollbestämmelse som har
meddelats med stöd av lagen,

2. lämnar oriktig uppgift i ansökan
om tillstånd eller i deklaration enligt
denna lag eller vid fullgörande av
uppgiftsskyldighet enligt lagen.

Utskottets förslag

Tillstånd för svenskt aktiebolag att
tillverka krigsmateriel får förenas
med villkor om att styrelseledamot
och verkställande direktör i bolaget
samt suppleanter för dem skall vara
svenska medborgare och bosatta i
Sverige.

Tillstånd enligt 2 eller 3 § får förenas
med annat villkor än som avses i
första stycket samt med kontroll- och
ordningsbestämmelser.

Tillstånd kan meddelas för viss tid
eller tills vidare och kan återkallas av
regeringen, om tillståndshavaren
har åsidosatt föreskrift i denna lag
eller föreskrift, villkor eller bestämmelse
som har meddelats med stöd
av lagen eller i annat fall skälig
anledning till återkallelse föreligger.

Till böter eller fängelse i högst sex
månader döms den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet

1. bryter mot andra föreskrifter i
denna lag än som avses i 9 § eller mot
villkor som meddelats med stöd av
4 § andra stycket eller mot föreskrift
eller ordnings- eller kontrollbestämmelse
som har meddelats med stöd
av lagen,

2. lämnar oriktig uppgift i ansökan
om tillstånd eller i deklaration enligt
denna lag eller vid fullgörande av
uppgiftsskyldighet enligt lagen.

Om en gärning som har begåtts av oaktsamhet är att anse som ringa, skall
inte dömas till ansvar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

Beträffande tillstånd att tillverka krigsmateriel som har meddelats svenskt
aktiebolag före den 1 januari 1985 får regeringen bestämma att tillståndet
skall förenas med villkor om att ny styrelseledamot och verkställande
direktör i bolaget samt suppleanter för dem skall vara svenska medborgare
och bosatta i Sverige. Om sådant villkor åsidosätts får tillståndet återkallas.

mlnab/gotab Stockholm 1984 79197