LU 1984/85:44

Lagutskottets betänkande
1984/85: 44

om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m. (prop. 1984/85:217
delvis)

Sammanfattning

I betänkandet behandlas två i proposition 1984/85:217 framlagda lagförslag.
Syftet med förslagen är att den lånefinansierade privata konsumtionen
skall begränsas. Övriga förslag till ekonomisk-politiska åtgärder
som läggs fram i propositionen har hänvisats till finans- och skatteutskotten.
Vidare behandlas fyra partimotioner (m, c, fp resp. vpk) i de delar som
berör lagförslagen och två andra motioner (s resp. m) vilka alla väckts med
anledning av propositionen.

I ärendet har inkommit en gemensam skrivelse från Finansbolagens
förening, Svenska bankföreningen, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund,
SHIO-Familjeföretagen, Stockholms handelskammare och
Sveriges köpmannaförbund.

Utskottet tillstyrker att lagförslagen antas av riksdagen med den ändring
som förordats i s-motionen. Utskottet avstyrker vpk-yrkandet i den mån
det inte tillgodoses genom vad utskottet hemställer. Övriga motionsyrkanden,
som alla går ut på att lagförslagen skall avslås, avstyrks av utskottet.

Propositionen

I proposition 1984/85:217 föreslår regeringen (finansdepartementet) såvitt
nu är i fråga att riksdagen antar i propositionen framlagda förslag till

1. lag med bemyndigande att meddela föreskrifter om betalningsvillkor
vid kreditköp,

2. lag om ändring i konsumentkreditlagen (1977:981).

Lagförslagen har intagits i bilaga till betänkandet.

Motionsyrkanden

Motion 1984185:3237 av Nic Grönvall (m) vari yrkas att riksdagen avslår
propositionen med förslag till lag med bemyndigande att meddela föreskrifter
om betalningsvillkor vid kreditköp.

Motion 1984/85:3238 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari såvitt nu är i
fråga yrkas (yrkande 2 delvis) att riksdagen avslår propositionens lagförslag
1 och 2.

Motion 1984/85:3239 av Ulf Adelsohn m.fl. (m) vari såvitt nu är i fråga
yrkas (yrkande 4 delvis) att riksdagen avslår propositionens lagförslag 1
och 2.

1 Riksdagen 1984185. 8 sami. Nr 44

LU 1984/85:44

2

Motion 1984185:3240 av Lennart Pettersson (s) vari yrkas att riksdagen
beslutar att lagen med bemyndigande att meddela föreskrifter om betalningsföreskrifter
vid kreditköp utformas i enlighet med vad som anförts i
motionen.

Motion 1984185:3241 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari såvitt nu är i fråga
yrkas (yrkande 3 delvis) att riksdagen godkänner regeringens förslag till lag
med bemyndigande att meddela föreskrifter om betalningsvillkor vid kreditköp.

Motion 1984/85:3242 av Karin Söder m. fl. (c) vari såvitt nu är i fråga
yrkas (yrkande 2 delvis) att riksdagen beslutar avslå proposition 1984/
85:217 i aktuella delar.

Utskottet

I Sverige förekommer en betydande försäljning av konsumtionsvaror på
kredit. Kreditgivningen för konsumtionsändamål är således av stor samhällsekonomisk
betydelse. Också för konsumenterna spelar denna kreditgivning
en viktig roll. Kreditköp kan ske i olika former. En sådan form som
funnits länge är avbetalningsköpet. Andra kreditköpsformer är kontokortskrediter
och s. k. låneköp.

Regler om krediter till konsumenter finns i konsumentkreditlagen (1977:
981). Lagen gäller kredit (betalningsanstånd eller lån) som är avsedd huvudsakligen
för enskilt bruk och som lämnas eller erbjuds konsument av
näringsidkare i dennes yrkesmässiga näringsverksamhet. Lagen är också
tillämplig på kredit som lämnas av någon annan än en näringsidkare om
krediten förmedlas av näringsidkaren som ombud för kreditgivaren.

Bestämmelserna i lagen är av både näringsrättslig och civilrättslig natur
och omfattar såväl krediter som lämnas utan direkt samband med köp av
varor, dvs. fristående krediter, som kreditköp. Med kreditköp förstås
enligt lagen köp av vara då säljaren lämnar köparen anstånd med någon del
av betalningen. Kreditköp föreligger också då betalningen helt eller delvis
erläggs med belopp som köparen får låna av säljaren eller av annan kreditgivare
på grund av en överenskommelse mellan kreditgivaren och säljaren.
Som kreditköp räknas vidare vissa avtal om uthyrning m. m. Vid kreditköp
skall enligt 8 § konsumentkreditlagen i princip minst 20% av varans kontantpris
betalas kontant (kontantinsats). Av 9 § följer att en näringsidkare
som underlåter att ta ut kontantinsats kan meddelas ett vitesförbud av
marknadsdomstolen att fortsätta härmed. Enligt 30 § gäller dock reglerna
om kontantinsats och ingripande av marknadsdomstolen inte sådana kreditköp
för vilka regeringen meddelat föreskrifter med stöd av lagen
(1975:90) med bemyndigande att meddela föreskrifter om betalningsvillkor
vid yrkesmässig försäljning av bilar eller av lagen (1980:523) med bemyndigande
att meddela föreskrifter om betalningsvillkor vid kontoköp.

LU 1984/85:44

3

Som nämnts omfattar konsumentkreditlagen endast kredit som näringsidkare
lämnar konsument. Vissa andra kreditköp regleras i lagen
(1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m. fl. Lagen omfattar
inte bara sådana avbetalningsköp som sker mellan näringsidkare utan
också andra avbetalningsköp som faller utanför konsumentkreditlagens
tillämpningsområde, t. ex. köp mellan privatpersoner. Med avbetalningsköp
avses i lagen köp där betalningen skall erläggas i särskilda poster och
där säljaren enligt avtalet har rätt att återta varan om köparen inte fullgör
sina förpliktelser. Någon motsvarighet till reglerna om kontantinsats i
konsumentkreditlagen finns inte i lagen om avbetalningsköp mellan näringsidkare
m. fl.

Enligt de båda nämnda bemyndigandelagarna får regeringen meddela
föreskrifter om betalningsvillkor vid yrkesmässig försäljning av bilar, resp.
betalningsvillkor som säljare eller kreditgivare skall tillämpa vid kontoköp
på kredit av varor, tjänster och andra nyttigheter. Bemyndigandet att
meddela föreskrifter för bilhandeln som motiverats av kreditpolitiska skäl
har tidigare utnyttjats av regeringen, och fram till början av år 1983 fanns
särskilda föreskrifter om kontantinsats och kredittid vid bilförsäljning. En
ny förordning på området har nyligen utfärdats (SFS 1985:253) och trätt i
kraft den 15 maj 1985. Vid införandet av den andra bemyndigandelagen
(prop. 1979/80:159, FiU 1979/80:39) uttalades att det av konsumentpolitiska
och kreditpolitiska skäl var befogat att regeringen fick möjlighet att
snabbt ingripa med åtgärder beträffande kontoköp. Med stöd av bemyndigandet
har regeringen utfärdat förordningen (1984:720) om vissa betalningsvillkor
vid kontoköp som innehåller vissa föreskrifter om hur stor del
av kontoskulden som skall betalas per månad. 1984 års förordning har
nyligen ersatts av en ny förordning (SFS 1985:252) som trätt i kraft den 16
maj 1985. Enligt den sistnämnda förordningen skall vid kontoköp minst
30% av skulden betalas som en första amortering, och återstoden skall
amorteras med 10% per månad.

Enligt propositionen är det mot bakgrund av den ekonomiska utvecklingen
under de första månaderna år 1985 nödvändigt att vidta ekonomiskpolitiska
åtgärder, bl. a. begränsa sådan konsumtionsökning som bygger på
ökat utnyttjande av krediter. Regeringen föreslår därför att riksdagen bl. a.
skall godkänna den inriktning av den ekonomiska politiken som förordas i
propositionen. I syfte att regeringen skall få möjlighet att snabbt vidta
åtgärder beträffande också andra kreditköp än kontoköp för att minska den
lånefinansierade privata konsumtionen föreslås vidare att 1980 års bemyndigandelag
ersätts av en ny lag som ger regeringen rätt att meddela föreskrifter
om de betalningsvillkor som säljare eller kreditgivare skall tillämpa
vid kreditköp av varor, tjänster eller andra nyttigheter. En följdändring av
30 § konsumentkreditlagen föreslås också.

Av den del av propositionen som hänvisats till finansutskottet framgår
att regeringen har för avsikt att föreskriva att kontantinsatsen skall vara
tl Riksdagen 1984/85. 8 sami. Nr 44

LU 1984/85:44

4

minst 30% och amorteringstiden högst 12 månader. Åtgärderna avses gälla
t. o. m. utgången av mars 1986.

I motionerna 3238 (fp), 3239 (m) och 3242 (c) yrkas (yrkandena 2 delvis,
4 delvis resp. 2 delvis) avslag på de båda nu aktuella lagförslagen. Skälen
för yrkandena är att motionärerna inte godtar regeringens ekonomiska
politik. I motion 3239 framhålls också att den föreslagna bemyndigandelagen
är olämplig eftersom regeringen får beslutanderätten på ett nytt område
och riksdagen undandras möjligheten att granska villkorsändringar.
Vidare påpekas att skärpta kreditregler kommer att få långtgående konsekvenser
för företag som säljer varaktiga konsumtionsvaror.

I motion 3241 (vpk) yrkas (yrkande 3) att riksdagen skall godkänna den
föreslagna bemyndigandelagen men uttala att vid krediter på högst 20000
kr. förmånligare avbetalningsvillkor bör medges än de i propositionen
redovisade.

Sistnämnda del av yrkandet, som hänvisats till finansutskottet, motiveras
med att regeringens förslag annars kommer att drabba de kapitalsvaga
grupperna i samhället.

Motionären i motion 3237 kritiserar lagförslagen därför att begreppet
kreditköp inte närmare definierats i propositionen. Enligt motionären innebär
förslaget ett långtgående ingrepp i den normala handelns villkor som
inte kan motiveras av finanspolitiska skäl. Motionären yrkar att propositionen
i aktuell del skall avslås.

1 motion 3240 påpekas att den föreslagna bemyndigandelagen fått en
mera generell utformning än vad som egentligen är motiverat med hänsyn
till regeringens intentioner. Motionären framhåller att bemyndigandet exempelvis
ger regeringen rätt att utfärda föreskrifter också beträffande
näringsidkares avbetalningsköp, något som inte diskuterats i propositionen
och som skulle kunna drabba småföretagen hårt. Enligt motionären bör av
konstitutionella skäl ett bemyndigande inte göras mera vidsträckt än som
är erforderligt. Motionären yrkar att den föreslagna lagen ändras så att det
klart framgår att den avser konsumenters kreditköp.

Lagutskottet vill till en början framhålla att det inte ankommer på
lagutskottet att bedöma den ekonomiska utvecklingen och vilka åtgärder
som är erforderliga från samhällsekonomisk synpunkt. 1 den mån det är
nödvändigt att en sådan konsumtionsökning som bygger på ett ökat utnyttjande
av krediter begränsas anser emellertid utskottet det motiverat att
regeringen har möjlighet att snabbt ingripa med en skärpning av reglerna.
När det gäller kontoköp och försäljning av bilar på kredit har regeringen
redan nu, som framgår av det ovan anförda, bemyndigande att meddela
föreskrifter om betalningsvillkoren. Utskottet anser det befogat att samma
möjligheter står regeringen till buds också när det gäller andra kreditköp.
Något hinder på grund av regeringsformens bestämmelser mot att riksdagen
ger regeringen det begärda bemyndigandet finns enligt utskottets uppfattning
lika litet nu som då riksdagen år 1980 prövade frågan om ett

LU 1984/85:44

5

bemyndigande beträffande kontoköpen. Utskottet avstyrker med det anförda
bifall till motionerna 3238, 3239 och 3242 i aktuella delar.

Vad härefter angår den kritik mot den föreslagna lagstiftningen som förs
fram i motionerna 3237 och 3240 kan utskottet dela motionärernas uppfattning
att bemyndigandet är vittgående. I princip avser det sålunda alla
former av kreditköp när det gäller varor, tjänster och andra nyttigheter.
Bemyndigandet ger också såsom det utformats möjligheter till ingripanden
mot inte bara konsumenters kreditköp utan också mot köp mellan näringsidkare
och mellan enskilda personer. Såvitt framgår av propositionen är
syftet med förslaget dock endast att regeringen skall få möjlighet att reglera
den lånefinansierade privata konsumtionen. Utskottet anser därför i likhet
med motionären i motion 3240 att bemyndigandet bör inskränkas till att
gälla föreskrifter om sådana betalningsvillkor som säljare eller kreditgivare
skall tillämpa gentemot konsument. Lagtexten bör ändras i enlighet härmed.

Med anledning av vad som anförs i motion 3237 vill utskottet vidare
framhålla att begreppet kreditköp inte är något allmänt vedertaget begrepp.
I propositionen har inte närmare angetts vilken innebörd begreppet
skall ha. I avsaknad av en definition av kreditköp kan enligt utskottets
mening en viss osäkerhet komma att råda om hur långt bemyndigandet
sträcker sig. Utskottet anser det därför påkallat att innebörden av begreppet
närmare definieras. För utskottet framstår det som naturligt att man
därvid knyter an till konsumentkreditlagens regler. Med kreditköp i den nu
föreslagna lagen bör således förstås köp av vara, tjänst eller nyttighet vid
vilket säljaren lämnar köparen anstånd med någon del av betalningen eller
vid vilket någon del av betalningen erläggs med belopp som köparen får
låna av säljaren eller av annan kreditgivare på grund av överenskommelse
mellan kreditgivaren och säljaren. Till kreditköp bör vidare hänföras fall då
avtalet betecknas som uthyrning eller betalningen som vederlag för varans
nyttjande under förutsättning att den till vilken varan utlämnas avses bli
ägare av varan.

Utskottet vill tillägga att det i och för sig hade varit önskvärt om i lagen
kunnat preciseras vilka former av kreditköp som skall omfattas. Frågan
om vilka kreditköpsformer som kan behöva regleras kräver emellertid
noggranna överväganden med ett mera omfattande faktaunderlag än riksdagen
har tillgång till i ärendet. Någon ytterligare inskränkning av bemyndigandet
anser sig utskottet därför inte böra förorda. Utskottet förutsätter
dock att regeringen då föreskrifterna skall utfärdas noga överväger vilka
kreditköpsformer som behöver regleras och i författningstexten försöker
precisera dem. Utskottet vill vidare understryka vikten av att regeringen
därvid tar hänsyn till de särskilda problem som till följd av en kreditåtstramning
kan drabba vissa branscher av näringslivet och mindre kapitalstarka
konsumenter.

Aven med de av utskottet ovan förordade preciseringarna av bemyndi -

LU 1984/85:44

6

gandet kommer den nya lagen att ge regeringen en tämligen långtgående
fullmakt att av kreditpolitiska skäl ingripa mot kreditköp och därmed i viss
mån sätta konsumentkreditlagen ur spel. I propositionen anges som tidigare
nämnts att regeringens åtgärder avses gälla t. o. m. utgången av mars
1986. Lagstiftning som i likhet med den nu aktuella ger regeringen fullmakt
att vidta kreditpolitiska åtgärder av extraordinär natur har tidigare getts en
begränsad giltighetstid. Mot denna bakgrund och med hänsyn till att
skärpta betalningsvillkor kommer att medföra nackdelar för konsumenter
och näringsidkare har utskottet övervägt om den nu föreslagna bemyndigandelagen
också bör tidsbegränsas. Utskottet har emellertid stannat för
att så inte bör ske. Utskottet har därvid beaktat bl. a. att de två nuvarande
bemyndigandelagarna beträffande bilförsäljningen och kontoköpen inte är
tidsbegränsade. Enligt utskottets mening är det emellertid angeläget att
bemyndigandet inte kvarstår längre än som är nödvändigt. Utskottet förutsätter
därför att - om den ekonomiska utvecklingen visar att det efter den
1 juli 1986 inte längre finns något behov av skärpta regler för konsumentkrediterna
- regeringen för riksdagen framlägger förslag om att lagen
upphävs. Skulle det vid denna tidpunkt endast beträffande någon eller
några kreditköpsformer behövas ett bemyndigande bör regeringen i stället
framlägga förslag om en ny och mindre långtgående lagstiftning. Om det
däremot enligt regeringens bedömande även efter den 1 juli 1986 finns ett
behov av den nu aktuella lagen bör regeringen i skrivelse till riksdagen
redovisa skälen för sin bedömning.

Utöver vad utskottet ovan anfört föranleder propositionen och motionerna
i aktuella delar inte några uttalanden från utskottets sida. Utskottet
tillstyrker att den föreslagna lagstiftningen genomförs med den av utskottet
ovan förordade ändringen. Ställningstagandet innebära» utskottet tillstyrker
bifall till motion 3240 och avstyrker bifall till motion 3237. Någon
riksdagens vidare åtgärd med anledning av motion 3241 yrkande 3 delvis är
inte erforderlig.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:3240 och med avslag på
motionerna 1984/85:3237, 1984/85:3238 yrkande 2 delvis, 1984/
85:3239 yrkande 4 delvis och 1984/85:3242 yrkande 2 delvis samt
motion 1984/85:3241 yrkande 3 delvis i den mån yrkandet inte
tillgodoses genom vad utskottet hemställer antar de i proposition
1984/85:217 framlagda förslagen till
dels lag om ändring i konsumentkreditlagen (1977:981),
dels lag med bemyndigande att meddela föreskrifter om betalningsvillkor
vid kreditköp med den ändringen att lagtexten får
följande som Utskottets förslag betecknade lydelse.

LU 1984/85:44

7

Regeringens förslag

Regeringen får meddela föreskrifter
om de betalningsvillkor
som säljare eller kreditgivare skall
tillämpa vid kreditköp av varor,
tjänster eller andra nyttigheter.

Stockholm den 4 juni 1985

På lagutskottets vägnar
PER-OLOF STRINDBERG

Utskottets förslag
Regeringen får meddela föreskrifter
om de betalningsvillkor
som säljare eller kreditgivare skall
tillämpa gentemot konsument vid
kreditköp av varor, tjänster eller
andra nyttigheter.

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Stig Olsson
(s), Martin Olsson (c), Elvy Nilsson (s), Mona Saint Cyr (m). Ingemar
Konradsson (s), Allan Ekström (m), Marianne Karlsson (c), Owe Andréasson
(s), Nic Grönvall (m), Sigvard Persson (c), Per Israelsson (vpk), IngaBritt
Johansson (s) och Berit Löfstedt (s)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

Per-Olof Strindberg (m), Martin Olsson (c), Mona Saint Cyr (m), Allan
Ekström (m), Marianne Karlsson (c), Nic Grönvall (m) och Sigvard Persson
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 4 med "Lagutskottet
vill” och slutar på s. 6 med "inte erforderlig” bort ha följande
lydelse:

Regeringens proposition innehåller bl. a. den ändringen av nu gällande
bemyndigande att begreppet ”kontoköp” utbytts mot ”kreditköp”. Genom
den sålunda föreslagna förändringen vidgas regeringens möjligheter
till ingripande i kreditgivningen, vilket får konsekvenser för den fria prisbildningen
på ett sätt som inte kan godtas. Det blir nämligen formellt
möjligt för regeringen att helt förbjuda köp som inte sker mot kontant
betalning, vilket kan påverka de enskilda människornas normala levnadsvillkor
på ett genomgripande sätt.

Härtill kommer att- det är tveksamt om det kan anses förenligt med
grunderna för riksdagens normgivningskompetens enligt 8 kap. 2 § regeringsformen
att riksdagen ger regeringen en så långtgående fullmakt, en
fråga som emellertid inte berörts i propositionen och som ej heller varit
föremål för lagrådsgranskning.

På grund av det anförda anser utskottet att såsom yrkats i motionerna
3237, 3238, 3239 och 3242 propositionen i aktuell del bör avslås. Ställnings -

LU 1984/85:44

8

tagandet innebär att utskottet avstyrker bifall till motion 3241 i förevarande
del och motion 3240.

dels att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:3237, 1984/85:3238
yrkande 2 delvis, 1984/85:3239 yrkande 4 delvis och 1984/85:3242
yrkande 2 delvis samt med avslag på motionerna 1984/85:3240
och 1984/85:3241 yrkande 3 delvis avslår proposition 1984/85:217
såvitt avser förslagen till lag med bemyndigande att meddela
föreskrifter om betalningsvillkor vid kreditköp och lag om ändring
i konsumentkreditlagen (1977:981).

Särskilda yttranden

1. Per-Olof Strindberg (m), Martin Olsson (c). Mona Saint Cyr (m). Allan
Ekström (m). Marianne Karlsson (c), Nic Grönvall (m) och Sigvard Persson
(c) anför:

De förslag till lagstiftning som framläggs i propositionen innebär ett
mycket långtgående bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter
vid kreditköp och är till tiden obegränsat. Enligt vår mening är det emellertid
tveksamt, om det kan anses förenligt med regeringsformen (8 kap. 2 §)
att riksdagen ger regeringen en så långtgående fullmakt. Riksdagen är i
sådant fall förhindrad att avhända sig den normgivningskompetens som
avses med propositionen såvitt här är i fråga.

Vi anser därför att konstitutionsutskottet borde beretts tillfälle att yttra
sig i frågan innan riksdagen tar ställning.

Vårt yrkande härom har dock avvisats av utskottets majoritet.

2. Per Israelsson (vpk) anför:

Av regeringens proposition 1984/85:217 om vissa ekonomisk-politiska
åtgärder, m. m. har lagförslag 1 med förslag till lag med bemyndigande att
meddela föreskrifter om betalningsvillkor vid kreditköp och lagförslag 2
med förslag till lag om ändring i konsumentkreditlagen (1977:981) hänvisats
till lagutskottet.

Vid lagutskottets sammanträde den 30 maj 1985 tog utskottet ställning
till de här ifrågavarande lagförslagen. Vid genomgång av de motioner som
avgivits med anledning av proposition 1984/85:217 visade det sig att de tre
borgerliga partierna yrkade avslag på lagförslagen i sina partimotioner. En
enskild socialdemokratisk motionär ville ha fastlagt i lagtexten att bemyndigandet
endast avsåg kreditköp till konsumenter. Efter överläggning i
utskottet beslutade utskottet med 8 röster mot 7 att godta propositionens
lagförslag 1 och 2 med den modifikationen att yrkandet i den enskilda
s-motionen tillgodosågs och att det i den kommande utskottsskrivningen
skulle uttalas att bemyndigandet till regeringen genom lagförslaget skulle

LU 1984/85:44

9

kunna omprövas efter viss tid. Vid den här nämnda omröstningen i utskottet
röstade jag ja och avgjorde därmed frågan till propositionens fördel.

Dessförinnan hade jag i utskottet förklarat att mitt stöd för lagförslagen i
propositionen var villkorat och beroende av att yrkande 3 i vpk:s partimotion
1984/85:3241 blir tillgodosett vid den realbehandling som skall ske i
finansutskottet. Yrkandet innebär att propositionens lagförslag godtas men
att krediter upp till 20000 kr. undantas och att för dessa en kontantinsats
av 20% och en amorteringstid om 24 månader skall gälla. Mitt eget och de
övriga vpk-ledamöternas ställningstagande vid avgörandet i riksdagens
kammare blir således beroende av hur förslagen ser ut sedan den av vpk
väckta realfrågan behandlats i finansutskottet.

LU 1984/85:44 10

Bilaga

Lagförslagen 1 och 2 i proposition 1984/85:217
1 Förslag till

Lag med bemyndigande att meddela föreskrifter om betalningsvillkor
vid kreditköp

Härigenom föreskrivs följande.

Regeringen får meddela föreskrifter om de betalningsvillkor som säljare
eller kreditgivare skall tillämpa vid kreditköp av varor, tjänster eller andra
nyttigheter.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag då lagen enligt uppgift på den
utkom från trycket i Svensk författningssamling.

Genom lagen upphävs lagen (1980:523) med bemyndigande att meddela
föreskrifter om betalningsvillkor vid kontoköp.

2 Förslag till

Lag om ändring i konsumentkreditlagen (1977:981)

Härigenom föreskrivs att 30 § konsumentkreditlagen (1977:981) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Bestämmelserna i 8 och 9 §§ gäller
ej kreditköp för vilka föreskrifter
om kontantinsats har meddelats
med stöd av lagen (1975:90) med
bemyndigande att meddela föreskrifter
om betalningsvillkor vid
yrkesmässig försäljning av bilar.
Bestämmelserna gäller inte heller
kreditköp för vilka föreskrifter har
meddelats med stöd av lagen
(1980:523) med bemyndigande att
meddela föreskrifter om betalningsvillkor
vid kontoköp.

Föreslagen lydelse

30 §'

Bestämmelserna i 8 och 9 §§ gäller
ej kreditköp för vilka föreskrifter
om kontantinsats har meddelats
med stöd av lagen (1975:90) med
bemyndigande att meddela föreskrifter
om betalningsvillkor vid
yrkesmässig försäljning av bilar.
Bestämmelserna gäller inte heller
kreditköp för vilka föreskrifter har
meddelats med stöd av lagen
(1985:000) med bemyndigande att
meddela föreskrifter om betalningsvillkor
vid kreditköp.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag då lagen enligt uppgift på den
utkom från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse 1980:524.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985