LU 1984/85:42

Lagutskottets betänkande
1984/85:42

om konsumenttjänstlag (prop. 1984/85:110)

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 1984/85:110 om konsumenttjänstlag
samt fyra motioner (två från m, en från c och en från fp) som
väckts med anledning av propositionen.

För närvarande saknas uttryckliga lagregler om tjänster som en näringsidkare
utför åt en konsument. I propositionen föreslås att en lagstiftning
införs beträffande vissa sådana tjänster. Den nya lagen skall gälla arbete
på lösa saker eller på fastigheter m. m. samt förvaring. Nyproduktion av
bostadshus undantas dock. I lagen slås fast vilka rättigheter konsumenten
har om tjänsten utförs felaktigt eller för sent. Tjänsten är felaktig om bl. a.
den utförts i strid mot säkerhetsföreskrifter eller om den avviker från
reklamuppgifter m. m. (marknadsföringsansvar). Andra frågor som regleras
i lagen är preskriptionstiden för anspråk på grund av fel, konsumentens
rätt att avbeställa tjänsten samt priset för tjänsten. Även näringsidkarens
rättigheter när konsumenten inte betalar i tid regleras i lagen. Propositionen
innehåller också förslag till ändringar i konsumentkreditlagen, marknadsföringslagen,
den allmänna köplagen och konsumentköplagen. Beträffande
de två sistnämnda lagarna föreslås att preskriptionstiden för
anspråk på grund av fel förlängs från ett till två år.

I ärendet har en skrivelse inkommit från Sveriges industriförbund, Elektriska
hushållsapparatleverantörer (EHL), Elektriska installatörsorganisationen
(ElO), SHIO-familjeföretagen, Svenska byggnadsentreprenörföreningen,
Svenska handelskammarförbundet, Sveriges grossistförbund och
Sveriges köpmannaförbund samt en skrivelse från Byggnadsentreprenörföreningen.
Vidare har företrädare för justitiedepartementet, konsumentverket
och de nämnda näringslivsorganisationerna inför utskottet framfört
synpunkter på propositionen och motionerna.

Utskottet tillstyrker att den föreslagna lagstiftningen genomförs med
endast en mindre ändring av skadeståndsreglerna. Utskottet förordar också
att ikraftträdandet bestäms till den 1 juli 1986 i stället för som föreslagits
i propositionen den 1 januari 1986. Ställningstagandet innebär att utskottet
avstyrker bifall till de yrkanden om avslag på propositionen som framförts
i de fyra motionerna. Utskottet avstyrker också yrkandena i den ena
m-motionen om att arbeten på fast egendom skall uteslutas från lagens
tillämpningsområde och att reglerna om fel på grund av brott mot säkerhetsföreskrifter
och om marknadsföringsansvaret ändras. M- och c-ledamöterna
reserverar sig till förmån för avslag på propositionen och begäran
om nytt förslag. M-ledamöterna reserverar sig i andra hand till förmån för
ändringsyrkandena i m-motionen.

1 Riksdagen 1984/85. 8 sami. Nr 42

LU 1984/85:42

2

Propositionen

I proposition 1984/85:110 föreslår regeringen (justitiedepartementet)
efter hörande av lagrådet att riksdagen antar i propositionen framlagda
förslag till

1. konsumenttjänstlag,

2. lag om ändring i lagen (1905:38 s. 1) om köp och byte av lös egendom,

3. lag om ändring i konsumentköplagen (1973:877),

4. lag om ändring i marknadsföringslagen (1975:1418),

5. lag om ändring i konsumentkreditlagen (1977:981).

Lagförslagen har intagits i bilaga till betänkandet.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisas till vad utskottet
anför på s. 4 och 5.

Motionsyrkanden

Motion 1984/85:2833 av Allan Ekström (m), vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1984/85:110,

2. att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag till konsumenttjänstlag
i samband med förslag rörande ny köplag och konsumentköplag.

Motion 1984/85:2834 av Per-Olof Strindberg m. fl. (m), vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1984/85:110,

2. att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag till konsumenttjänstlag
i samband med förslag rörande ny köplag och konsumentköplag,

3. att för det fall yrkandena 1 och 2 inte skulle bifallas riksdagen
beslutar att konsumenttjänstlagen inte skall omfatta arbete på fast egendom,

4. att för det fall yrkandena 1 och 2 inte skulle bifallas riksdagen
beslutar sådan ändring i förslaget till konsumenttjänstlag att en tjänst inte
skall anses behäftad med fel i fall då tjänsten strider mot en offentligrättslig
föreskrift och konsumenten vid beställningen varit medveten härom,

5. att för det fall yrkandena 1 och 2 inte skulle bifallas riksdagen
beslutar sådan ändring i 10 § lagförslaget att uppgifter som lämnats vid
marknadsföring måste ha åberopats av näringsidkaren för att kunna läggas
till grund för felbedömning.

Motion 1984/85:2835 av Bengt Kindbom m. fl. (c), vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om en samordnad
lagstiftning inom områdena för köp- och konsumenträtten,

2. att riksdagen beslutar avslå proposition 1984/85:110 om konsumenttjänstlagen.

Motion 1984/85:2836 av Christer Eirefelt och Kjell Johansson (båda fp),
vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1984/85:110,

LU 1984/85:42

3

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till samordnad lagstiftning
angående konsumenters köp av varor och tjänster.

Utskottet

Inledning

Under de två senaste decennierna har ett omfattande lagstiftningsarbete
pågått i syfte att stärka konsumenternas ställning. Arbetet har hittills lett
till att flera viktiga lagar har genomförts som varit av både civilrättslig och
marknadsrättslig natur. De civilrättsliga lagarna tar i huvudsak sikte på
köp av varor, och till denna grupp hör bl. a. konsumentköplagen
(1973:877) som kompletterar den allmänna köplagen (1905:38 s. 1) samt
konsumentkreditlagen (1977:981) och hemförsäljningslagen (1981:1361).
Den marknadsrättsliga lagstiftning som genomförts gör däremot i allmänhet
inte någon skillnad mellan varor och tjänster som näringsidkaren
tillhandahåller konsumenterna. Bland den marknadsrättliga lagstiftningen
kan särskilt nämnas lagen (1971:112) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden
och marknadsföringslagen (1975:418).

Också andra åtgärder har vidtagits för att förbättra konsumentskyddet.
Sålunda har konsumentverket och konsumentombudsmannen — sedan år
1976 sammanslagna till en myndighet — inrättats för att tillvarata konsumenternas
intressen. Genom inrättandet av allmänna reklamationsnämnden
har lösningar av tvister på konsumentområdet underlättats och effektiviserats.
1 sammanhanget bör också framhållas att den lokala konsumentverksamheten
byggts ut under senare år.

Reformarbetet på konsumetskyddsområdet är emellertid inte slutfört
genom de redovisade åtgärderna. Mot bakgrund av att det med undantag
för några särskilda sektorer saknas civilrättsliga lagregler om förhållandet
mellan konsument och näringsidkare när det gäller tjänster tillkallades år
1972 konsumenttjänstutredningen för att utreda frågan om en civilrättslig
lagstiftning på tjänsteområdet. Utredningen slutförde sitt uppdrag år 1979
genom avlämnandet av betänkandet (SOU 1979:36) Konsumenttjänstlag.
Betänkandet har remissbehandlats.

Konsumenttjänstutredningen bedrev sitt arbete i samråd med företrädare
för andra nordiska länder, särskilt med det norska forbrukertjensteutvalget,
som också år 1979 lade fram ett förslag till lagstiftning om konsumenttjänster.
Förslaget är till väsentlig del likalydande med det svenska.
Sistnämnda år tillsattes i Finland en konsumenttjänstkommission som år
1982 presenterade ett förslag till en lag om konsumenttjänster. Det finländska
förslaget har en vidsträcktare tillämpning än de svenska och norska
utredningsförslagen. När det gäller de materiella reglerna överensstämmer
emellertid det finländska förslaget i huvudsak med de båda andra förslagen.
I Danmark utreds för närvarande frågan om lagstiftning om konsumenttjänster.

1 * Riksdagen 1984/85 8 sami. Nr 42

LU 1984/85:42

4

Reglerna om konsumentköp har setts över av konsumentköpsutredningen.
Utredningen har år 1984 avlämnat betänkandet (SOU 1984:25) Ny
konsumentköplag, vilket remissbehandlats. I nordiskt samarbete har också
sedan länge pågått ett arbete med att utforma en ny allmän köplag.
Arbetet har nyligen resulterat i ett gemensamt nordiskt lagförslag (NU
1984:5) Nordiska köplagar.

Nära anknytning till det pågående lagstiftningsarbetet på köprättens
område har också det utredningsuppdrag som anförtrotts 1983 års småhusköpsutredning
(Ju 1983:03). Kommittén skall enligt sina direktiv utreda
behovet och den lämpligaste uppläggningen av civilrättsliga lagregler till
konsumenternas skydd vid avtal om köp eller uppförande av småhus.
Småhusköpsutredningen beräknas avlämna ett delbetänkande i denna
fråga vid årsskiftet 1985-1986.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till en ny konsumenttjänstlag. Förslaget
grundas på konsumenttjänstutredningens betänkande. Under arbetet
på propositionen har överläggningar ägt rum med företrädare för de
danska, finländska och norska justitiedepartementen.

Den nya konsumenttjänstlagen föreslås bli tillämplig på tjänster som
näringsidkare utför åt konsumenter vid arbete på lösa saker eller fastigheter.
Lagen omfattar alltså t. ex. underhålls- och reparationsarbeten på bilar
och hushållsapparater, liksom entreprenadarbeten på byggnader och tomter
(utom nyproduktion av bostadshus). Vidare regleras också — till skillnad
från vad som föreslogs av konsumenttjänstutredningen — tjänster
som gäller förvaring av föremål, t. ex. magasinering av möbler och omhändertagande
av pälsar. Lagreglerna är i huvudsak tvingande till konsumentens
förmån.

Näringsidkaren skall enligt lagen utföra tjänsten fackmässigt och med
omsorg ta till vara konsumentens intressen. Han skall vidare vid behov
samråda med konsumenten och ge denne lämplig vägledning. Näringsidkaren
skall även underrätta konsumenten om behov av tilläggsarbete och
vara skyldig att utföra särskilt angeläget tilläggsarbete. Slutligen åligger
det näringsidkaren att avråda konsumenten från tjänster som inte är till
nytta för denne.

I lagen fastslås vilka rättigheter konsumenten har om tjänsten utförs
felaktigt eller om näringsidkaren gör sig skyldig till dröjsmål vid utförandet.
Vid fel är näringsidkaren normalt skyldig — men även berättigad —
att avhjälpa felet. Detta skall i princip ske utan kostnad för konsumenten.
Om felet inte avhjälps, får konsumenten göra avdrag på priset eller — om
felet är väsentligt — häva avtalet. Även vid dröjsmål som är väsentliga får
konsumenten häva avtalet. Vid fel och dröjsmål har konsumenten dessutom
rätt till skadestånd, om inte näringsidkaren kan visa att det ej har

LU 1984/85:42

5

förekommit någon försummelse från hans sida. Som fel räknas även avvikelser
från reklamuppgifter o. d. (marknadsföringsansvar). Näringsidkarens
ansvar enligt en tidsbestämd garanti förtydligas och skärps. Ett fel
skall reklameras inom skälig tid. Som yttersta frist gäller två år från det att
uppdraget avslutades, utom vid arbete på byggnader eller fast egendom då
tiden är tio år.

Har priset för en tjänst inte avtalats, behöver konsumenten inte betala
mer än skäligt pris. Näringsidkaren får bara i viss utsträckning avvika från
en ungefärlig prisuppgift. Konsumenten har rätt att få en specificerad
räkning. Vidare regleras frågan om konsumentens skyldighet att betala för
en förberedande undersökning.

Om konsumenten avbeställer en tjänst, är han skyldig att betala för
redan utfört arbete och ersätta näringsidkaren för vissa förluster. Konsumenten
är dock inte skyldig att betala förlustersättning, om han avbeställer
tjänsten därför att den har blivit onyttig för honom av skäl som han inte
råder över.

Lagen innehåller även vissa regler om näringsidkarens rättigheter för
det fall att konsumenten inte betalar i tid eller inte lämnar medverkan som
är en väsentlig förutsättning för utförandet. Dessa regler är bl. a. avsedda
att hindra avtalsvillkor om påföljder som är strängare mot konsumenten.

I propositionen läggs också fram förslag om ändringar i konsumentkreditlagen.
Viktiga konsumentskyddsbestämmelser i den lagen skall gälla
även beträffande krediter i samband med konsumenttjänster. Vidare föreslås
att 4 § marknadsföringslagen ändras så att det blir möjligt att i marknadsrättlig
ordning förbjuda farliga eller uppenbart odugliga tjänster.
Beträffande konsumentköplagen och den allmänna köplagen föreslås att
preskriptionstiden för anspråk på grund av fel förlängs från nuvarande ett
år till två år.

Den nya lagstiftningen avses träda i kraft den 1 januari 1986.

Allmänna överväganden

Olika tjänster som näringsidkare utför åt konsumenterna har kommit att
bli av allt större ekonomisk och praktisk betydelse för hushållen. En viktig
grupp av konsumenttjänster utgörs av arbeten på lösa saker. Särskilt
reparationer och underhåll av bilar och andra kapitalvaror spelar en stor
ekonomisk roll. En annan grupp tjänster av vikt är arbeten på fast egendom,
exempelvis om- och tillbyggnadsarbeten.

Vid sidan av arbeten på lösa saker och fast egendom finns det ett stort
antal olika tjänstetyper som också är av vikt för konsumenterna. Här kan
nämnas undervisning, behandling av personer, t. ex. frisörtjänster och
tandbehandling, tjänster som erbjuds av hotell- och restaurangrörelser och
begravningsbyråer samt yrkesmässig förvaring av lösa saker i form av
vinterförvaring av båtar, möbelförvaring m. m.

LU 1984/85:42

6

Som tidigare berörts saknas för närvarande uttryckliga civilrättsliga
regler om förhållandet mellan parterna på konsumenttjänstområdet. Enligt
vad som uttalas i propositionen är det ovanligt att parterna träffar
några individuella, mera detaljerade överenskommelser om tjänster, och
standardavtal förekommer endast inom vissa sektorer. Ofta är alltså
många av de frågor som kan komma upp mellan parterna oreglerade.
Tvister måste då i avsaknad av lagregler lösas med ledning av allmänna
rättsgrundsatser eller regler som gäller för andra rättsområden, främst
köprätten.

I propositionen föreslås som tidigare redovisats att en särskild konsumenttjänstlag
införs beträffande tre betydelsefulla grupper av tjänster,
nämligen arbeten på lösa saker och fast egendom samt förvaring av saker
utan samband med reparationer och underhåll m. m.

I motionerna 1984/85:2833 och 2834 (båda m) samt 2835 (c) och 2836
(fp) yrkas (yrkandena 1 och 2 i motion 2834) att riksdagen skall avslå
propositionen och begära att nytt förslag till konsumenttjänstlag framläggs
i samband med förslag till ny allmän köplag och ny konsumentköplag.

Samtliga motionärer framhåller att det finns ett nära samband mellan
köp av varor och avtal om tjänster. Motionärerna anser att det köprättsliga
regelsystemet måste få styra utformningen av reglerna om konsumenttjänster
och att därför den nu föreslagna reformen bör anstå i avvaktan på
att propositioner med förslag till en ny allmän köplag och en ny konsumentköplag
förelagts riksdagen. Liknande synpunkter har inför utskottet
anförts av näringslivets organisationer.

Motionärerna har också andra invändningar mot den nu aktuella propositionen.
1 motion 2833 påpekas att lagförslaget är svåröverskådligt och
oklart, och motionären anför flera exempel härpå. Vidare framhålls att
dispositionen av konsumenttjänstlagen i hög grad avviker från exempelvis
köplagen och det framlagda förslaget till ny konsumentköplag samt det
nordiska köplagförslaget. Enligt motionären kan vidare stark kritik riktas
mot den lösning vissa frågor fått i propositionen, bl. a. när det gäller
marknadsföringsansvaret och näringsidkarens rätt till ersättning vid avbeställning.

Motionärerna i motion 2834 framhåller att om förslaget till konsumenttjänstlag
genomförs innan det köprättsliga lagstiftningsarbetet slutförts
blir konsekvensen att konsumenttjänstlagen senare måste revideras på
åtskilliga punkter, något som är otillfredsställande för både konsumenter
och näringsidkare. Vidare anförs att det ofta förekommer s. k. blandade
avtal, dvs. avtal som innefattar både köp av varor och utförande av
tjänster. Vid sådana avtal kan det bli svårt för parterna att avgöra om
köprätten eller konsumenttjänstlagen skall tillämpas.

Även i motion 2835 framhålls gränsdragningsproblemen vid blandade
avtal. Enligt motionärerna kan också andra gränsdragningsproblem uppkomma,
bl. a. när det gäller arbeten på fast egendom. Motionärerna un -

LU 1984/85:42

7

derstryker vidare att propositionen kommer att medföra fördyringar för
konsumenterna och nackdelar från konkurrenssynpunkt för småföretagen.
Propositionen är enligt motionärerna otillfredsställande också därför
att stora och betydelsefulla grupper av tjänster lämnats utanför den nya
lagens tillämpningsområde. Slutligen pekar motionärerna på att lagförslaget
inte ger konsumenterna och näringsidkarna tillräcklig vägledning, och
de efterlyser en överskådlig och enkel lagstiftning som är samordnad för
hela konsumentområdet.

Liksom i motion 2835 understryks i motion 2836 behovet av en enkel
lagstiftning.

Utskottet vill för sin del framhålla att det i avsaknad av särskilda
lagregler om konsumenttjänster ofta är svårt för konsumenterna och
näringsidkarna att ta reda på vad som rättsligt gäller på detta område.
Detta förhållande är självfallet inte tillfredsställande och kan leda till
rättsförluster för båda parterna. Utskottet vill vidare peka på att oskäliga
avtalsvillkor på konsumenttjänstområdet för närvarande kan angripas
endast med stöd av lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden och
generalklausulen i 36 § avtalslagen. Genomförs förslaget i propositionen
ökar möjligheterna att motverka förekomsten av sådana avtalsvillkor. Om
de grundläggande kraven på dem som utför tjänster åt konsumenterna
läggs fast i lag får vidare seriösa och ansvarskännande näringsidkare ett
stöd. Dessa näringsidkare måste i dag ofta konkurrera på ojämlika villkor
med andra som inte uppfyller vad som rimligen kan krävas i konsumentskyddshänseende.
Tvärtemot vad motionärerna i motion 2835 anser torde
enligt utskottets mening inte minst småföretagen få ett från konkurrenssynpunkt
bättre läge genom en lagstiftning. Småföretagen torde nämligen
i mindre utsträckning än andra företag använda standardavtal, och bristen
på lagregler är alltså till en klar nackdel för dem.

Med hänsyn till det anförda och till den stora ekonomiska och praktiska
betydelse konsumenttjänsterna har anser utskottet det angeläget att en
lagstiftning på området kommer till stånd. 1 vad gäller den i motion 2835
framförda kritiken mot att lagförslaget endast avser vissa tjänster vill
utskottet erinra om att konsumenttjänsterna är av starkt skiftande karaktär.
Som departementschefen framhåller är det knappast ändamålsenligt
att söka reglera dem alla i ett sammanhang. Som en första etapp får
lagstiftningen därför inriktas på de tjänster som från rättslig och praktisk
synpunkt är mest betydelsefulla. Enligt vad som anges i propositionen har
vid de nordiska departementsöverläggningarna som hållits under arbetet
med propositionen samförstånd uppnåtts om att lagstiftningsarbetet i
Danmark, Norge och Sverige bör avgränsas i enlighet med det sagda. Den
finländska konsumenttjänstkommissionens förslag är däremot som tidigare
nämnts mera vidsträckt. Vid beredningen av förslaget inom det finländska
justitiedepartementet överväger man dock enligt vad utskottet inhämtat
att inskränka tillämpningsområdet efter mönster av de norska och

I ** Riksdagen 1984/85. 8 sami. nr 42

LU 1984/85:42

8

svenska förslagen. Utskottet vill också hänvisa till vad lagrådet framhåller,
nämligen att det inte bör innebära någon större olägenhet att vi på tjänsteområdet
inte får en övergripande lagstiftning på samma sätt som inom
köprätten. Utskottet delar denna uppfattning och vill understryka att de
nya reglerna bör kunna bli till ledning för bedömningen av närliggande
tjänster som lämnats utanför lagens tillämpningsområde.

Som framhålls av motionärerna finns det ett nära samband mellan en
lagstiftning om konsumenttjänster och köprätten. 1 och för sig skulle det
naturligtvis vara en fördel om en lagstiftning om konsumenttjänster kunde
anstå till dess den grundläggande reglering av köprätten som för närvarande
förbereds inom justitiedepartementet läggs fast. Utskottet vill emellertid
framhålla att det knappast är möjligt att i ett sammanhang genomföra två
så omfattande lagstiftningsprojekt som en lagreglering av konsumenttjänsterna
och en reform av köprätten utgör. I vart fall skulle båda projekten
avsevärt försenas. Att stora lagstiftningsprojekt genomförs etappvis är inte
heller någon nyhet, utan metoden har tidigare praktiserats åtskilliga gånger.
I sammanhanget bör också framhållas att det pågående arbetet med
köprätten kommer att ta avsevärd tid i anspråk. Sålunda har det nordiska
köplagsförslaget nyligen avlämnats och alltså ännu inte remissbehandlats.
Remissbehandlingen av förslaget till ny konsumentköplag har relativt
nyligen avslutats. Enligt vad som upplysts av företrädare för justitiedepartementet
torde en proposition med förslag till en ny konsumentköplag
kunna föreläggas riksdagen tidigast hösten 1986, medan en proposition
om ny allmän köplag torde dröja åtminstone till hösten 1987.

Av det anförda framgår att en samordning i tiden mellan konsumenttjänstlagen
och det köprättsliga reformarbetet skulle innebära att genomförandet
av en lagstiftning på konsumenttjänstområdet skulle försenas
med flera år. Utskottet har tidigare uttalat att det är angeläget att en
lagstiftning om konsumenttjänster kommer till stånd. Enligt utskottets
mening bör man därför inte utan mycket starka skäl vänta med ett genomförande
av reformen. Sådana skäl kan inte anses föreligga. Olägenheterna
med att konsumenttjänstlagen införs redan nu torde nämligen som lagrådet
påpekar kunna undvikas om man ser till att i sådana delar, där alla skäl
talar för en ensartad reglering, lösningar väljs som passar väl även för
konsumentköpsområdet. Av propositionen framgår att det resultat som
förelegat från arbetet med en ny köplag och ny konsumentköplag beaktats
vid utarbetandet av förslaget till konsumenttjänstlag. Detta gäller både
dispositionen och sakliga frågor. Vissa materiella skillnader finns emellertid
mellan de olika förslagen. Utskottet vill därför i likhet med departementschefen
stryka under vikten av att de olika regelsystemen inte kommer
att uppvisa omotiverade skillnader. Vilka lösningar som bör väljas i
de frågor där en samordning är påkallad får man ta ställning till på nytt i
samband med den slutliga utformningen av de nya lagarna på köprättens
område. Med hänsyn till de uttalanden som görs i propositionen utgår

LU 1984/85:42

9

utskottet från att regeringen noga överväger behovet av samordning och
framlägger de förslag till ändringar i konsumenttjänstlagen som kan visa
sig erforderliga.

På grund av det anförda anser utskottet att en lagstiftning om konsumenttjänster
nu bör införas med i huvudsak den inriktning som föreslås i
propositionen. Utskottet avstyrker alltså bifall till motionerna 2833, 2834
yrkandena 1 och 2 samt 2835 och 2836. I det följande kommer utskottet att
behandla vissa enskildheter i lagförslaget som tagits upp i motionerna eller
eljest tilldragit sig utskottets uppmärksamhet. 1 övrigt föranleder förslaget
inte några erinringar från utskottets sida, utan utskottet förordar att det
genomförs.

Tillämpningsområdet för konsumenttjänstlagen

1 propositionen föreslås, som tidigare nämnts, att den nya lagen skall
gälla för tjänster som en näringsidkare utför åt en konsument och som
avser arbete på lösa saker, arbete på fast egendom, på byggnader och andra
anläggningar på mark eller i vatten eller på andra fasta saker samt förvaring
av lösa saker. Lagen skall dock inte tillämpas på arbete som avser
uppförande av byggnader för bostadsändamål eller annat arbete som den
som uppför byggnaden har åtagit sig att utföra i samband därmed. Vissa
andra undantag från tillämpningsområdet finns också. Bl. a. gäller lagen
inte tillverkning av lösa saker i andra fall än när konsumenten skall
tillhandahålla en väsentlig del av materialet och inte heller installation och
annat arbete som näringsidkaren utför för att fullgöra ett avtal om köp av
en lös sak.

Som skäl för att nyproduktion av bostadshus undantagits hänvisar departementschefen
till att resultatet av det utredningsarbete som anförtrotts
1983 års småhusköpsutredning bör avvaktas.

I motion 2834 (m) kritiseras att lagen skall bli tillämplig på arbete på fast
egendom m. m. Enligt motionärerna är det uppenbart att förslaget i denna
del kommer att leda till avsevärda tillämpningsproblem. Särskilt svårbemästrade
kan problemen bli när det gäller gränsdragningen mellan arbete
som innebär uppförande av bostadshus och annat byggnadsarbete. Motionärerna
anser att de båda typerna av byggnadsarbete är så lika att det kan
vara motiverat att samma regler bör gälla för båda. Den närmare utformningen
av regler om konsumenttjänster som avser fast egendom bör därför
övervägas ytterligare sedan småhusköpsutredningen slutfört sitt arbete.
Vidare kritiserar motionärerna att en särskild preskriptionstid föreslås för
anspråk på grund av fel när det gäller arbete på fast egendom m. m.
Motionärerna yrkar (yrkande 3) att konsumenttjänstlagen inte skall gälla
arbete på fast egendom.

Också i motion 2835 (c) riktas som tidigare redovisats (s. 6) kritik mot
lagförslaget när det gäller arbete på fast egendom.

LU 1984/85:42

10

Liknande synpunkter har inför utskottet anförts av företrädare för
Svenska byggnadsentreprenörföreningen och andra näringslivsorganisationer.

Som motionärerna framhåller är likheterna ofta stora mellan avtal om
arbeten som innefattar nyproduktion av bostadshus och avtal om andra
byggnadsarbeten åt konsumenterna. Utskottet kan därför i princip dela
motionärernas uppfattning att det hade varit önskvärt att en samtidig
reglering för byggnadsarbetena kunnat komma till stånd. 1 likhet med
departementschefen anser emellertid utskottet att resultatet av småhusköpsutredningens
arbete inte bör föregripas. Frågan är då om det kan
anses motiverat att inte bara nyproduktion av bostäder bör uteslutas från
tillämpningsområdet utan också andra arbeten på fast egendom. Vid bedömningen
av denna fråga måste beaktas att småhusköpsutredningen
beräknas slutföra sitt arbete i denna del tidigast i slutet av år 1985 och att
en proposition på grundval av utredningens förslag inte torde kunna
framläggas före år 1988. Att låta en reglering av konsumenttjänster beträffande
fast egendom anstå i avvaktan på ställningstaganden till resultatet av
småhusköpsutredningens arbete skulle alltså innebära en avsevärd försening.

Utskottet har i tidigare avsnitt framhållit att arbeten på fast egendom
utgör en viktig grupp av konsumenttjänsterna. Om- och tillbyggnadsarbeten
och reparationer av byggnader är också ofta dyrbara för konsumenterna
och därför av stor ekonomisk betydelse. Enligt utskottets mening skulle
ett tillmötesgående av motionärernas önskemål medföra att värdet av
konsumenttjänstlagen avsevärt urholkades. Utskottet vill också peka på att
det ur principiell synvinkel inte är någon rättslig skillnad mellan arbete på
lösa saker och arbete på byggnader m. m. För utskottet framstår det därför
som naturligt att båda slagen konsumenttjänster regleras i ett sammanhang.
Vidare bör det beaktas att gränsdragningsproblem otvivelaktigt
skulle uppstå om arbeten på fast egendom nu tills vidare skulle lämnas
oreglerade. Som exempel härpå vill utskottet nämna att reparationer och
underhåll av tvätt- och diskmaskiner i vissa fall skulle omfattas av lagen
och i andra fall inte beroende på om det är fastighetsägaren eller någon
annan, t. ex. en hyresgäst, som äger föremålet.

Enligt utskottets mening finns det således starka skäl för att konsumenttjänstlagen
bör få det tillämpningsområde som föreslås i propositionen.
Utskottet kan inte finna att de eventuella olägenheter som är förknippade
med att endast vissa arbeten på fast egendom nu föreslås bli reglerade är
så stora att man av denna anledning bör tveka att genomföra förslaget.
Utskottet avstyrker därför bifall till motion 2834 yrkande 3. Utskottet vill
emellertid — i överensstämmelse med vad utskottet uttalat i föregående
avsnitt — tillägga att det självfallet är viktigt att reglerna om olika konsumenttjänster
som avser byggnader inte uppvisar omotiverade skillnader.
Utskottet förutsätter därför att behovet av samordning uppmärksammas

LU 1984/85:42

vid ställningstagandena till småhusköpsutredningens förslag. Skulle det
därvid visa sig att andra lösningar i olika frågor än de nu valda framstår
som lämpliga bör konsumenttjänstlagen ändras.

Till den i motion 2834 berörda frågan om preskriptionstiden återkommer
utskottet senare.

Åsidosättande av säkerhetsföreskrifter

I 4—6 §§ förslaget till konsumenttjänstlag finns regler om vilka krav som
kan ställas på näringsidkarens prestation. Bl. a. gäller enligt 5 § att näringsidkaren
särskilt skall iaktta att tjänsten inte utförs i strid mot författningsföreskrifter
eller myndighetsbeslut som väsentligen syftar till att säkerställa
att föremålet för tjänsten är tillförlitligt från säkerhetssynpunkt. Av 9 §
följer att en tjänst skall anses vara felaktig om resultatet avviker från
sådana föreskrifter eller myndighetsbeslut. Detsamma gäller om en tjänst
utförts i strid mot förbud enligt 4 § marknadsföringslagen. Sistnämnda
bestämmelse föreslås i propositionen ändrad så att marknadsdomstolen
skall kunna förbjuda en näringsidkare inte bara som för närvarande att
saluhålla varor som kan medföra person- och sakskador eller som är
uppenbart olämpliga för sitt ändamål utan också att tillhandahålla farliga
eller uppenbart olämpliga tjänster som omfattas av konsumenttjänstlagen.

Är en tjänst felaktig utan att det beror på något förhållande på konsumentens
sida har konsumenten enligt 16 § rätt att bl. a. få felet avhjälpt
eller om felet inte avhjälps göra avdrag på priset eller häva avtalet. Konsumenten
kan också ha rätt till skadestånd.

Av specialmotiveringen till 5 § (prop. s. 164) framgår att det i princip
saknar betydelse om konsumenten känt till att utförandet av en tjänst
skulle komma att stå i strid med en säkerhetsföreskrift. Konsumenten kan
alltså åberopa att tjänsten är felaktig även om han haft förhållandet fullt
klart för sig när han ingick avtalet. Konsumentens rätt att kräva avhjälpande
av felet eller att göra prisavdrag eller häva avtalet bör enligt propositionen
inte heller påverkas. Däremot kan det komma i fråga att jämka ett
skadestånd till konsumenten eller låta hans rätt till skadestånd helt falla
bort.

Lagrådet framhåller i sitt yttrande (prop. s. 353) att i exempelvis sådana
fall då konsumenten beställt tjänsten med full insikt om att den står i strid
mot ett förbud och därför är felaktig torde det böra anses att felaktigheten
beror på ett förhållande på konsumentens sida. I synnerhet om näringsidkaren
då inte känt till förbudet och därav följande felaktighet ter sig enligt
lagrådet ett felansvar för honom stötande.

1 slutprotokollet anför departementschefen (s. 372) att enligt hans mening
kan ett fel inte anses bero på ett förhållande på konsumentens sida
enbart därför att denne har beställt tjänsten med full insikt om att den står
i strid mot ett förbud och med hänsyn härtill är felaktig. För att näringsidkaren
skall undgå felansvar synes dessutom böra krävas att han beträffan -

LU 1984/85:42

12

de sådana väsentliga säkerhetsbestämmelser som det är fråga om i 5 §
varken har känt till eller borde ha känt till förbudet.

I motion 2834 (m) yrkas (yrkande 4) att förslaget till konsumenttjänstlag
skall ändras så att en tjänst inte anses felaktig när konsumenten vid
beställningen varit medveten om att tjänsten strider mot säkerhetsnormer.
Motionärerna hänvisar till vad lagrådet anfört i denna fråga och förklarar
sig dela lagrådets uppfattning. Vidare framhålls att regleringen framstår
som stötande. Motionärerna anför också att det från principiella utgångspunkter
inte kan accepteras att man genom lagstiftning försöker skydda ett
offentligrättsligt intresse av att säkerhetsföreskrifter iakttas genom att införa
möjigheter till skadestånd och andra privaträttsliga sanktioner.

Utskottet erinrar om att i 8 § konsumentköplagen finns tvingande bestämmelser
om varor som inte är tillfredsställande från säkerhetssynpunkt.
Bl. a. gäller att en vara är felaktig om den säljs i strid mot ett förbud att
saluhålla varan, vilket har meddelats i en författning eller av en myndighet
väsentligen i syfte att förebygga att den som använder varan skadas eller
ådrar sig ohälsa.

En liknande bestämmelse finns också intagen i konsumentköpsutredningens
förslag till ny konsumentköplag.

I likhet med departementschefen anser utskottet att skyddet för konsumenterna
till liv och hälsa naturligtvis måste ges högsta prioritet även inom
konsumenttjänstområdet. Enligt utskottets mening är det således befogat
att i konsumenttjänstlagen lägga fast de minimikrav i fråga om tjänstens
beskaffenhet som kan uppställas från säkerhetsskyddspunkt. Med hänsyn
till vikten av att olika säkerhetsbestämmelser iakttas bör reglerna utformas
så att de sätter en gräns för vad parterna med bindande verkan kan avtala.

I överensstämmelse med vad som för närvarande gäller enligt konsumentköplagen
och med förslaget till ny konsumentköplag bör det därför i
princip sakna betydelse om konsumenten har känt till att utförandet av
tjänsten skulle strida mot en säkerhetsföreskrift. Som framhålls i propositionen
bör felet således inte anses bero på ett förhållande på konsumentens
sida enbart därför att han, när avtalet träffades, hade fullt klart för sig att
tjänsten skulle kunna bli bristfällig i nu aktuellt hänseende. När det är
fråga om sådana väsentliga säkerhetsnormer som avses i 5 § bör det enligt
utskottets mening därutöver krävas att näringsidkaren varken har känt
eller borde ha känt till dem för att han skall undgå felansvar. Utskottet
konstaterar sammanfattningsvis att enbart den omständigheten att konsumenten
beställt tjänsten med full insikt om att den skulle strida mot ett
förbud således inte som motionärerna yrkar bör beta honom rätten att
påfordra att felet avhjälps eller kräva prisavdrag eller häva avtalet. Något
annorlunda ställer sig saken när det gäller rätten till skadestånd. Har
konsumenten medverkat till ett avtal om en felaktig tjänst bör näringsidkarens
skadeståndsskyldighet kunna helt bortfalla eller skadeståndet jämkas.

LU 1984/85:42

13

På grund av det anförda avstyrker utskottet bifall till yrkande 4 i motion
2834.

Marknadsföringsansvar

Enligt 10 § förslaget till konsumenttjänstlag skall en tjänst anses felaktig
om resultatet avviker från uppgifter som lämnats i samband med avtalets
ingående eller annars vid marknadsföring antingen av näringsidkaren
själv, av någon annan näringsidkare eller av en branschförening eller
liknande organisation för näringsidkarens räkning eller också av en materialleverantör
eller någon annan i tidigare led. För att marknadsföringsansvaret
skall inträda krävs att de lämnade uppgifterna är av betydelse för
bedömningen av tjänstens beskaffenhet eller ändamålsenlighet samt att de
kan antas ha inverkat på avtalet. Rättas en uppgift i tid inträder inte något
ansvar för näringsidkaren.

1 motion 2834 (m) framhålls att i förhållande till konsumenttjänstutredningens
förslag innebär propositionen på denna punkt en avsevärd utvidgning
av näringsidkarens ansvar. I avsaknad av remissbehandling är det
enligt motionärerna svårt att överblicka de praktiska konsekvenserna.
Klart är emellertid att förslaget i propositionen inte är förenligt med
grundläggande avtalsrättsliga regler. Motionärerna framhåller vidare att
det är vanligt att en näringsidkare använder sig av ett blandat eller omfattande
sortiment av produkter, t. ex. olika typer av reservdelar, då han utför
vissa tjänster. Att näringsidkaren skall behöva skaffa sig kännedom om de
uppgifter som i olika sammanhang exempelvis utomlands kan ha lämnats
om varje produkt förefaller motionärerna orimligt. Motionärerna yrkar
därför (yrkande 5) att marknadsföringsansvaret skall begränsas till marknadsföringsuppgifter
som åberopats av näringsidkaren.

Även från näringslivets sida har kritik riktats mot omfattningen av
marknadsföringsansvaret.

Utskottet vill för sin del peka på att den gällande konsumentköplagen
innehåller en regel om marknadsföringsansvar. Regeln skiljer sig emellertid
från den bestämmelse som nu föreslås, bl. a. genom att det krävs att
näringsidkaren åberopat uppgiften för att felansvar skall inträda. Även i
förslaget till ny konsumentköplag har tagits in en bestämmelse om marknadsföringsansvar.
Denna bestämmelse ansluter nära till konsumenttjänstlagens
regel. I förslaget har sålunda det nuvarande kravet att uppgiften
skall ha åberopats inte tagits med. I det nordiska förslaget till ny köplag
finns också en regel om marknadsföringsansvar utan någon begränsning
till uppgifter som åberopats.

Utskottet anser att även när det gäller konsumenttjänster näringsidkaren
bör ha ett ansvar för uppgifter som lämnas av någon annan än honom själv
vid marknadsföring. 1 likhet med vad som gäller enligt konsumentköplagen
bör ansvaret avse uppgifter som lämnas av någon i ett tidigare omsätt -

LU 1984/85:42

14

ningsled. Vidare bör ansvaret omfatta uppgifter som någon annan lämnat
för näringsidkarens räkning, t. ex. en branschorganisation eller en reklambyrå.

När det gäller frågan om huruvida en uppgift som lämnats vid marknadsföring
måste ha åberopats av näringsidkaren vill utskottet peka på att
den som utför konsumenttjänster i regel är fackman med ett begränsat
yrkesområde. Den som yrkesmässigt utför reparationer och andra arbeten
på lösa saker och fast egendom och därvid använder material som levereras
av andra näringsidkare bör normalt ha en tämligen god kännedom om
den marknadsföring som bedrivs av dessa. I vart fall torde han utan större
svårighet kunna skaffa sig sådan kännedom. Vad nu sagts gäller också
beträffande marknadsföringsuppgifter som lämnats för näringsidkarens
räkning av en branschorganisation, reklambyrå e. d. Utskottet vill också
peka på att näringsidkaren i sin egenskap av fackman regelmässigt torde
ha möjlighet att bedöma huruvida en marknadsföringsuppgift är rättvisande
eller ej.

Mot bakgrund av det anförda får det, som departementschefen framhåller,
i valet mellan näringsidkaren och konsumenten, anses ligga närmare
till hands att låta näringsidkaren bära följderna av en oriktig eller vilseledande
uppgift som har lämnats exempelvis i en materialleverantörs marknadsföring.
Detta gäller oavsett om näringsidkaren haft kännedom om den
ifrågavarande uppgiften eller inte. Till skillnad från motionärerna anser
utskottet därför att det inte bör ställas upp något krav på att näringsidkaren
skall ha åberopat uppgiften. I sammanhanget vill utskottet understryka
att den i propositionen föreslagna regeln om marknadsföringsansvar
inte är så långtgående som motionärerna synes mena. En viktig
begränsning av näringsidkarens ansvar ligger nämligen däri att uppgiften
skall kunna antas ha inverkat på avtalet med konsumenten. När det gäller
ansvaret för materialleverantörers uppgifter innebär denna begränsning
bl. a. att konsumenten när avtalet slöts måste ha utgått från att visst bestämt
material skulle komma att användas. Som framhålls i propositionen torde
därför uppgifter som en materialleverantör etc. lämnat bli aktuella huvudsakligen
när parterna har avtalat om användning av ett visst bestämt
material eller när näringsidkaren i sin marknadsföring har angett att han
för tjänster av det slag som avtalet gäller använder visst material. Med den
begränsning marknadsföringsansvaret sålunda fått ligger det i sakens natur
att uppgifter som lämnats vid marknadsföring utomlands och som inte
nått Sverige endast i rena undantagsfall kommer att kunna medföra något
ansvar för näringsidkaren. Det bör vidare framhållas att näringsidkarens
skadeståndsansvar vid oriktiga marknadsföringsuppgifter liksom vid andra
fel inträder endast när han inte kan visa att fel eller försummelse inte
ligger honom till last. Utskottet vill också peka på att näringsidkaren inte
ensam bär ansvaret för oriktiga marknadsföringsuppgifter som lämnats av
tredje man. Enligt 33 § förslaget till konsumenttjänstlag svarar också tredje

LU 1984/85:42

15

man gentemot konsumenten för oriktiga eller vilseledande uppgifter som
han lämnat uppsåtligen eller av vårdslöshet.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet propositionen i aktuell del
och avstyrker bifall till motion 2834 i motsvarande del.

Preskription

Enligt 17 § förslaget till konsumenttjänstlag måste en konsument som
vill åberopa att en tjänst är felaktig underrätta näringsidkaren om detta
inom skälig tid efter det att han märkt eller bort märka felet (reklamation).
Konsumentens rätt att framställa anspråk på grund av fel går förlorad
(preskriberas) om han inte reklamerat inom två år eller, vid arbete på
mark, byggnader och andra fasta saker, tio år från det uppdraget avslutades.
Har näringsidkaren handlat i strid mot tro och heder gäller alltid en
preskriptionstid av tio år.

I propositionen föreslås också att den allmänna köplagen och konsumentköplagen
ändras så att preskriptionstiden för anspråk på grund av fel
i köpta varor förlängs från ett till två år.

Näringslivsorganisationerna har inför utskottet ifrågasatt behovet av en
förlängning av preskriptionstiden från ett till två år och framhållit att en
tvåårig preskriptionstid kommer att medföra problem och leda till att
priset för varor och tjänster ökar. Stark kritik har också framförts mot den
tioåriga preskriptionstiden vid arbete på fasta saker, varvid bl. a. gjorts
gällande att förslaget avviker från de standardavtal som för närvarande
tillämpas på byggnadsområdet, främst då Svenska Teknologföreningens
Allmänna bestämmelser för byggnads-, anläggnings- och installationsentreprenader
(AB 72). Som tidigare berörts kritiseras den särskilda preskriptionstiden
för arbeten på fasta saker också i motion 2834 (m).

När en vara eller en tjänst är felaktig torde enligt utskottets uppfattning
konsumenten i allmänhet relativt snart upptäcka felet. Det kan emellertid
förekomma att felet blir märkbart först efter lång tid. Möjligheten att en
tjänst eller vara är behäftad med sådant s. k. dolt fel är ett osäkerhetsmoment
för näringsidkaren. Efter hand som tiden går får näringsidkaren ett
allt större intresse av att avtalsförhållandet skall anses avslutat så att han
inte längre behöver räkna med att drabbas av anspråk på grund av detta.
Också från allmän synpunkt är det en nackdel om anspråk på grund av fel
kan göras gällande efter lång tid. Tvister på grund av förhållanden som
ligger långt tillbaka i tiden medför nämligen ofta betydande bevisproblem
och kan därmed bli oproportionerligt resurskrävande för både de inblandade
parterna och myndigheter.

Mot denna bakgrund har det på det köprättsliga området ställts upp
särskilda preskriptionstider som träder i stället för den allmänna, dispositiva
tioåriga preskriptionstiden enligt preskriptionslagen (1981:130). Enligt
utskottets mening är det befogat att också på konsumenttjänstområdet

1 *** Riksdagen 1984/85. 8 sami. Nr 42

LU 1984/85:42

16

införa en särskild preskriptionstid som bör samordnas med den köprättsliga.

När det gäller frågan om preskriptionstidens längd vid köp anförde
köplagsutredningen i sitt slutbetänkande (SOU 1976:66) Köplag bl. a. att
köp numera ofta avser gods av sådant slag att man måste räkna med att fel
kan visa sig först ganska lång tid efter det godset tagits i bruk. Köplagsutredningen
föreslog därför att preskriptionstiden skulle förlängas till två år.
Också i det nordiska köplagsförslaget har preskriptionstiden satts till två
år med undantag dock för Danmark. Förutom det skäl som åberopats av
köplagsutredningen anförs i det nordiska betänkandet att det inte är ovanligt
att en vara tas i bruk jämförelsevis lång tid efter leveransen. Enligt
utskottets mening är dessa skäl bärande. Utskottet vill också hänvisa till att
man i Norge sedan år 1974 har en preskriptionstid av två år för felanspråk
på grund av köp och att sådan preskriptionstid också finns i 1980 års
Wienkonvention om internationella köp, vilken undertecknats av bl. a.
Sverige. Utskottet tillstyrker därför att preskriptionstiden vid både köp och
konsumenttjänster bestäms till två år.

I fråga om arbeten på byggnader och andra fasta saker synes en tvåårig
preskriptionstid allt för kort. Problemet med dolda fel är nämligen som
redovisas i propositionen (s. 67 f.), särskilt beaktansvärt vid sådana arbeten.
Sålunda kan fel i byggnadsarbeten under olyckliga förhållanden förbli
dolda under högst avsevärd tid, och kostnaderna för deras avhjälpande
kan bli betydande. Det finns således starka skäl för att en längre preskriptionstid
bör gälla på grund av felaktiga byggnadsarbeten m. m. Det norska
förslaget till lov om forbrukeretjenster innehåller också en särskild preskriptionstid
för arbeten på fast egendom, låt vara att den satts till fem år.
Enligt utskottets mening får den i propositionen föreslagna preskriptionstiden
anses väl avvägd. Den ansluter tidsmässigt även väl till vad som
numera gäller som förutsättning för bostadslån till gruppbyggda småhus.
En förutsättning för sådant lån är nämligen att konsumenten får en ansvarsutfästelse
som ger ekonomiskt skydd vid väsentliga fel och brister som
uppkommer inom tio år efter slutbesiktningen (prop. 1983/84:41, BoU
1983/84:8).

På grund av det anförda förordar utskottet att förslaget om preskriptionstidens
längd genomförs.

Näringsidkarens skadesländsskyldighet

Som tidigare berörts kan konsumenten enligt förslaget till konsumenttjänstlag
ha rätt till skadestånd då tjänsten är felaktig. Rätt till skadestånd
kan också föreligga om näringsidkaren inte utför sitt uppdrag i rätt tid
(dröjsmål). Närmare regler om näringsidkarens skadeståndsskyldighet
finns i 31 §. Bestämmelsen är i princip tvingande. Enligt 31 § första stycket
är näringsidkaren skyldig att ersätta konsumenten för skada som denne

LU 1984/85:42

17

tillfogas på grund av fel eller dröjsmål. Näringsidkaren går dock fri om
han visar att skadan inte beror på försummelse av honom eller av någon
som han anlitat för att utföra tjänsten (presumtionsansvar). I 31 § andra
stycket stadgas att skadeståndsskyldigheten omfattar också ersättning för
skada på föremålet för tjänsten eller annan egendom som tillhör konsumenten
eller någon medlem av hans hushåll. Till skillnad från vad som
gäller enligt första stycket kan dock konsumenten och näringsidkaren när
det gäller sakskadorna träffa avtal om att ersättningen inte skall omfatta
förlust i näringsverksamhet.

Av propositionen framgår att skadeståndsskyldigheten omfattar inte
bara direkta förluster och utgifter på grund av fel eller dröjsmål, exempelvis
kostnader för att få felet avhjälpt, utan också s. k. följdförluster, dvs.
andra ekonomiska skador. Som exempel på följdförluster nämns i propositionen
bl. a. att konsumenten på grund av felet eller dröjsmålet förlorat
arbetsförtjänst eller att han inte kunnat utnyttja en betald resa eller haft
andra kostnader som blivit onyttiga. En ersättningsgill skada kan också
uppkomma genom att konsumenten på grund av fel eller dröjsmål i samband
med arbeten i hans bostad inte kan utnyttja denna till fullo.

Ersättningen för skada på föremålet för tjänsten och andra sakskador
som avses i 31 § andra stycket bestäms enligt 5 kap. 7 § skadeståndslagen.
Detta innebär att i princip all ekonomisk skada skall ersättas. 1 propositionen
framhålls att en sakskada kan drabba egendom som i större eller
mindre utsträckning används i den skadelidandes näringsverksamhet samt
medföra kostnader och andra förluster i näringsverksamheten. Som ett
exempel nämns att konsumenten eller någon medlem av hans hushåll
driver en frisersalong i familjens bostadshus samt att en felaktigt utförd
rörinstallation avseende bostadsutrymmena leder till vattenskador på salongens
utrustning och till att rörelsen måste hållas stängd under en vecka.
Dessa skador och de förluster som följer därav drabbar enligt departementschefen
inte några egentliga konsumentintressen. Om rörinstallationen
hade avsett utrustning för frisersalongen skulle näringsidkaren ha haft
möjlighet att begränsa sitt ansvar för skadorna. Departementschefen anser
att samma möjlighet bör stå honom till buds även om den tjänst som har
gett upphov till egendomsskadorna och förlusten i näringsverksamheten
— såsom i det anförda exemplet — är en konsumenttjänst som omfattas av
konsumenttjänstlagen. 1 propositionen föreslås därför som tidigare redovisats
att näringsidkaren skall kunna friskriva sig från följdförlust i näringsverksamhet
på grund av sakskada.

Näringslivsorganisationerna har ansett att reglerna om näringsidkarens
skadeståndsskyldighet är alltför långtgående. De har bl. a. hävdat att följdförluster
inte bör omfattas. I vart fall bör enligt organisationerna näringsidkaren
ges möjlighet att friskriva sig från alla typer av följdförluster i
näringsverksamhet och alltså inte bara när det gäller sakskador. Organisationerna
har i sistnämnda avseende hänvisat till det av departementsche Rättelse:

S. 28, rad 10 nedifrån Står: motion 1984/85:2735 Rättat till: motion
1984/85:2835

LU 1984/85:42

18

fen anförda exemplet på sakskada som lett till att en frisersalong måst
hållas stängd. Enligt organisationerna är det inte någon avgörande skillnad
mellan detta fall och den situationen att näringsidkaren utför en
rörinstallation felaktigt eller dröjer med arbetet och frisersalongen av
denna anledning måste hållas stängd. I de två sistnämnda exemplen har
näringsidkaren dock inte någon möjlighet att friskriva sig.

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att man på konsumenttjänstområdet
ger konsumenten en rätt till ersättning för inte bara direkta
förluster och utgifter på grund av näringsidkarens kontraktsbrott utan
också för andra ekonomiska skador. I förhållande till de andra påföljderna
vid fel eller dröjsmål är nämligen konsumentens rätt att kräva skadestånd
av central betydelse när det gäller att tvinga fram en avtalsenlig
prestation. Utskottet vill härvidlag särskilt peka på att konsumenttjänstlagen
utformats så att de rättsliga möjligheterna att häva ett avtal är begränsade
av hänsyn till näringsidkaren. För konsumenten kan hävning också
i många fall vara en ofördelaktig och föga praktisk åtgärd. Utskottet delar
därför departementschefens uppfattning att konsumenten bör ha en tvingande
rätt till ersättning för i princip all ekonomisk skada som tillfogas
honom på grund av fel eller dröjsmål. En förutsättning för skadeståndsskyldigheten
bör dock vara att det kan anses föreligga en försummelse på
näringsidkarens sida.

När det gäller möjligheten för näringsidkaren att friskriva sig från
förluster i näringsverksamhet kan utskottet däremot dela näringslivsorganisationernas
uppfattning att den i propositionen föreslagna ordningen
inte ter sig motiverad. Lika litet som när det gäller sakskadorna kan andra
skador som uppkommer i konsumentens näringsverksamhet anses drabba
något egentligt konsumentintresse. Utskottet vill också framhålla att skador
och förluster i näringsverksamhet kan ha en helt annan omfattning och
ekonomisk räckvidd än de som en konsument kan drabbas av på grund av
fel eller dröjsmål. Utskottet anser därför att den i propositionen föreslagna
regeln om rätt till friskrivning från förlust i näringsverksamhet bör utvidgas
till att avse all sådan ersättning som omfattas av 31 §.

A vbeställning

Enligt förslaget till konsumenttjänstlag har konsumenten en i princip
ovillkorlig rätt att avbeställa tjänsten innan den slutförts. Avbeställs tjänsten
har näringsidkaren rätt till ersättning för utfört arbete och för förluster
som han gör på grund av att han inrättat sig efter uppdraget. Regeln
innebär bl. a. att näringsidkaren får tillgodoräkna sig vinst på den del av
arbetet som redan utförts och vinsten på eventuellt nödvändiga avslutningsarbeten.
Någon rätt till ersättning för hela den vinst han skulle ha
gjort om avtalet fullföljts har han dock inte (ersättning för det positiva
kontraktsintresset). Har näringsidkaren på grund av avtalet om den tjänst
som sedermera avbeställts varit tvungen att avböja andra uppdrag och går

LU 1984/85:42

19

han till följd härav miste om inkomst har han däremot rätt till ersättning
för detta inkomstbortfall.

Motionären i motion 2833 kritiserar att ersättning för det positiva kontraktsintresset
inte föreslås kunna utgå. Propositionen medför enligt motionären
att den näringsidkare som har ledig produktionskapacitet och för
vilken det alltså är särskilt viktigt att avtalet fullföljs inte får någon ersättning
medan den som har hela sin produktionskapacitet upptagen får
ersättning.

Som närmare utvecklas i propositionen är det av stor betydelse för
konsumenten att han har möjlighet att avbeställa en tjänst innan den
slutförts. Principen att avtal skall hållas kan alltså inte upprätthållas fullt
ut på konsumenttjänstområdet. Konsumenten bör således såsom torde
vara fallet redan nu, få frigöra sig från avtalet oavsett vilka skäl han kan
ha härför. Om konsumenten har en i princip ovillkorlig avbeställningsrätt
är det självfallet angeläget att reglerna utformas så att näringsidkaren inte
drabbas av några förluster på grund av en avbeställning. I likhet med
departementschefen anser utskottet emellertid att en skyldighet för konsumenten
att ersätta näringsidkaren för det positiva kontraktsintresset skulle
i stor utsträckning kunna förta det värde en möjlighet att avbeställa tjänsten
bör ha för konsumenten. En sådan regel skulle nämligen i praktiken
innebära att näringsidkaren och konsumenten försattes i samma ekonomiska
situation som om avtalet fullföljts, låt vara att konsumenten dock
skulle slippa betala för de kostnader som näringsidkaren besparats genom
avbeställningen. Att näringsidkaren skulle ha rätt till full ersättning för det
positiva kontraktsintresset torde inte heller motsvara vad som i många fall
tillämpas när en konsument avbeställer en tjänst.

Enligt utskottets mening får förslaget i propositionen anses innebära en
fullt godtagbar avvägning mellan näringsidkarens och konsumentens delvis
motstridiga intressen. Utskottet förordar därför att förslaget genomförs.

Övrigt

Reglerna i den föreslagna konsumenttjänstlagen kommer att bli av stor
betydelse för många konsumenter och näringsidkare, inte minst för ett
stort antal mindre företag. Lagen saknar som tidigare berörts någon direkt
motsvarighet i dag och innebär en ganska omfattande reglering av en
betydande del av konsumenttjänstområdet. Det bör också framhållas att
den nya lagstiftningen innehåller flera nyheter i förhållande till vad som
för närvarande tillämpas i praktiken. För att lagen skall få avsedd effekt
och för att inte konsumenter och näringsidkare skall drabbas av rättsförluster
är det synnerligen viktigt att en tillfredsställande information når ut
till de berörda. Det kan också finnas ett behov av utbildning. Konsumentverket
och näringslivets organisationer har här en viktig uppgift att fylla.
Utskottet förutsätter att regeringen med uppmärksamhet följer det förbe -

LU 1984/85:42

20

redelsearbete sorn krävs och tar de initiativ som erfordras för att reformen
inte skall bli ofullgången. I detta sammanhang kan erinras om att utskottet
nyligen tillstyrkt att konsumentverket för budgetåret 1985/86 tillförs särskilda
medel för förberedelsearbetet med konsumenttjänstlagen (LU
1984/85:39).

Enligt utskottets mening är det viktigt att de nya reglerna kan träda i
kraft snarast möjligt. I propositionen föreslås att ikraftträdandetidpunkten
bestäms till den 1 januari 1986. Riksdagen kommer inte att kunna besluta
om propositionen förrän i månadsskiftet maj-juni 1985. Som ovan framhållits
krävs det ett relativt omfattande förberedelsearbete när det gäller
information och utbildning. Vidare måste beaktas att lagstiftningen föranleder
att konsumentverket och berörda branschorganisationer behöver ta
upp överläggningar om ändringar och tillägg i standardavtal m. m. och
tidigare överenskommelser om avtalsvillkor. Som framhålls i propositionen
måste också näringsidkarsidan ges viss tid för att anpassa sina rutiner
och sin verksamhet i övrigt till den nya lagens bestämmelser. Med hänvisning
till de olika insatser som måste göras har inför utskottet både från
konsumentverket och från näringslivets sida framförts önskemål om att
ikraftträdandet senareläggs. Också utskottet anser att förberedelsearbetet
inte torde kunna slutföras till den 1 januari 1986. Utskottet föreslår därför
att lagstiftningen träder i kraft den 1 juli 1986.

Utöver vad utskottet anfört ovan och i tidigare avsnitt, föranleder propositionen
inte några uttalanden från utskottets sida.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på proposition 1984/85:110

att riksdagen avslår motion 1984/85:2833, 1984/85:2834 yrkandena
I och 2, 1984/85:2835 och 1984/85:2836,

2. beträffande arbete på fast egendom m. m.

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:2834 yrkande 3
antar det i proposition 1984/85:110 framlagda förslaget till konsumenttjänstlag
såvitt avser 1 och 17 §§.

3. beträffande åsidosättande av säkerhetsföreskrifter

att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med
avslag på motion 1984/85:2834 yrkande 4, dets godkänner vad
utskottet anfört, dels antar 5, 9 och 16 §§ förslaget till konsumenttjänstlag,

4. beträffande marknadsföringsansvar

att riksdagen med avslag på motion 1984/85:2834 yrkande 5
antar 10 § förslaget till konsumenttjänstlag,

5. beträffande näringsidkarens skadeståndsskyldighet

att riksdagen antar 31 § förslaget till konsumenttjänstlag med

LU 1984/85:42

21

den ändringen att paragrafen erhåller följande som Utskottets
förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

31 §

Näringsidkaren är skyldig att ersätta konsumenten skada som denne
tillfogas på grund av fel eller dröjsmål, om inte näringsidkaren visar att
skadan ej beror på försummelse av honom eller någon som på hans sida
har anlitats för att utföra tjänsten.

Näringsidkarens skadestånds- Näringsidkarens skadeståndsskyldighet
på grund av fel eller skyldighet på grund av fel eller

dröjsmål omfattar även ersättning dröjsmål omfattar även ersättning

för skada på föremålet för tjänsten för skada på föremålet för tjänsten

eller annan egendom som tillhör eller annan egendom som tillhör

konsumenten eller någon medlem konsumenten eller någon medlem

av hans hushåll. Näringsidkaren av hans hushåll,

och konsumenten kan dock träffa Näringsidkaren och konsumenavtal
om att sådan ersättning ej ten kan träffa avtal om att ersätt skall

omfatta förlust i näringsverk- ning enligt första eller andra stycket

samhet. ej skall omfatta förlust i närings verksamhet.

,

6. beträffande förslaget till konsumenttjänstlag i övrigt

att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till
konsumenttjänstlag i den mån det inte omfattas av vad utskottet
hemställt ovan med den ändringen att ikraftträdandetidpunkten
bestäms till den 1 juli 1986,

7. beträffande övriga lagförslag

att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
dels\ag om ändring i lagen (1905:38 s. 1) om köp och byte av lös
egendom,

dels lag om ändring i konsumentköplagen (1973:877),
dels lag om ändring i marknadsföringslagen (1975:1418),
dels ock lag om ändring i konsumentkreditlagen (1977:981)
med den ändringen att ikraftträdandetidpunkten för lagförslagen
bestäms till den 1 juli 1986.

Stockholm den 14 maj 1985

På lagutskottets vägnar
PER-OLOF STRINDBERG

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m)*, Lennart Andersson (s), Stig Olsson
(s). Elvy Nilsson (s), Mona Saint Cyr (m), Arne Andersson i Gamleby (s),
Allan Ekström (m), Marianne Karlsson (c), Owe Andréasson (s), Nic
Grönvall (m), Sigvard Persson (c), Per Israelsson (vpk), Inga-Britt Johansson
(s), Kersti Johansson (c) och Berit Löfstedt (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

LU 1984/85:42

22

Reservationer

1. Avslag på proposition 1984/85:110 (moni. 1)

Per-Olof Strindberg (m), Mona Saint Cyr (m), Allan Ekström (m),
Marianne Karlsson (c), Nic Grönvall (m), Sigvard Persson (c) och Kersti
Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 7 med ”Utskottet
vill” och slutar på s. 20 med ”utskottets sida” bort ha följande lydelse:

Utskottet gör följande bedömning.

Som framgått pågår ett omfattande lagstiftningsarbete inom köprättens
område, något som hittills tagit sig uttryck dels i ett betänkande om ny
konsumentköplag (SOU 1984:25), dels ock i ett förslag till gemensam
nordisk köplag (NU 1984:5). Enligt utskottets mening är det självfallet
från rättsordningens synpunkt angeläget att det skapas harmoni och inbördes
sammanhang mellan den sålunda förestående reformeringen av köprätten
och ett förslag till lag inom konsumenttjänstens område. Denna
uppfattning har också framförts — förutom av näringslivets företrädare —
av lagrådet som sålunda uttalat att ”det med hänsyn till det nära sambandet
med köprätten är naturligt att en lagstiftning rörande konsumenttjänster
får sin utformning i anslutning till lagstiftningen på konsumentköpsområdet”.

Den naturliga utgångspunkten bör, såsom framhålls i motionerna
2833 — 2836, därför vara att lagstiftning inom konsumenttjänstområdet
icke genomförs förrän den grundläggande regleringen inom köprätten
lagts fast.

Vad nu sagts är desto naturligare som propositionen innehåller förslag
i väsentliga delar som ej ens varit föremål för sedvanligt remissförfarande.
Detta gäller till en början förslaget om preskriptionstid, där tiden förlängts
från av utredningen föreslagna två år till tio år i fråga om arbete på ”fasta
saker” (s. 69). Detsamma är fallet med avtal rörande förvaring, där utredningen
på anförda skäl avstod från att låta sitt förslag omfatta denna
avtalstyp. Lagrådet fann det för övrigt ”vanskligt att överblicka konsekvenserna
av förslaget i denna del” på grund av den sålunda underlåtna
remissbehandlingen. Lagrådet pekade här på att departementschefen närmast
synes ha haft ”kombinationen av förvaring och mindre slag av
servicearbeten” i åtanke. Denna situation skiljer sig emellertid enligt lagrådets
mening från avtal som avser förvaring och transport (s. 343). Det mest
uppseendeväckande frångåendet av betänkandet och gällande rätt är slutligen
bestämmandet av näringsidkarens ansvar för uppgifter som denne
icke själv lämnat till sin motpart (s. 49). Enligt utredningen gjordes
näringsidkarens ansvar beroende av att han åberopat uppgiften i fråga i
avtalet med konsumenten. I propositionen upplöses detta samband (s. 52).

LU 1984/85:42

23

Till det nu sagda kan läggas att förslaget till konsumenttjänstlag avviker
från gällande köprättsliga principer på en rad punkter såsom beträffande
avbeställning och skadeståndsansvar.

Enligt gällande ordning äger säljaren rätt till ersättning för vinst som
han förlorar på grund av en avbeställning från köparens sida (jfr NU
1984:5 s. 322). Ståndpunkten är ett uttryck för rättsgrundsatsen att avtal
skall hållas och att båda parter är civilrättsligt skyldiga att uppfylla sina
åtaganden (det s. k. positiva kontraktsintresset). I förslaget till konsumenttjänstlag
är näringsidkarens rätt till ersättning däremot kraftigt begränsad
(s. 101 ff.). Skillnad görs också — vilket påpekas i motion 2833 — mellan
det fallet att näringsidkaren har hela sin produktionskapacitet upptagen
och det fallet att han saknar andra uppdrag. Rätten till ersättning av den
avbeställande konsumenten är enligt 42 § andra stycket större i den förstnämnda
situationen än i den andra, då uppdraget skulle ha varit särskilt
ekonomiskt värdefullt för näringsidkaren.

Enligt gällande köprättsliga principer står en säljare strikt skadeståndsansvar
för fel i godset som beror av avvikelser från garantier och sådana
uppgifter som jämställs med garantier. Som påpekas i motion 2833 innebär
31 § i förslaget till konsumenttjänstlagen inskränkning i denna rättsprincip
till konsumentens nackdel, därigenom att skadeståndsskyldigheten görs
beroende av försummelse från näringsidkarens sida (presumtionsansvar).
Lagrådet har vidare anmärkt just på att skadeståndsansvaret i propositionen
utformats som ett presumtionsansvar men som ett strikt ansvar med
vissa undantag i betänkandet rörande konsumentköpen (s. 341). Bland
annat denna olikhet tar lagrådet till utgångspunkt för sitt påpekande att
”en samordning bör eftersträvas när det gäller principiella lösningar av
dessa och liknande slag, om inte starka praktiska skäl talar däremot.
Rättssystemet blir annars onödigt komplicerat”.

Som påpekats i motionerna 2833—2836 förekommer ofta s. k. blandade
avtal, dvs. i ett tjänsteavtal ingår ofta ett köprättsligt moment. I motion
2835 anförs som exempel härpå det fallet att en enskild köper en värmepanna
av en näringsidkare som åtar sig att utföra installation av denna. I
detta fall är den föreslagna konsumenttjänstlagen (2 §) icke alls tillämplig.
Om värmepannan däremot inköpts av en annan näringsidkare än den som
utför installationen, omfattas köpet av konsumentköplagen och installationsuppdraget
av konsumenttjänstlagen. Konsumentskyddet kommer
följaktligen enligt motionen att regleras av olika lagar för likartad verksamhet.
Skulle säljaren inte vara näringsidkare utan privatperson, blir
dessutom den allmänna köplagen i stället tillämplig. Enligt utskottets
mening bekräftar det sålunda påvisade rättsliga beroendet mellan tjänst
och köp den naturliga slutsatsen att lagstiftning inom tjänsteområdet måste
samordnas med reformering av köprätten.

Utskottet — som upprepar synpunkten att det bör råda harmoni och
inbördes sammanhang mellan de centrala rättsområden som det här gäller

LU 1984/85:42

24

— finner att ett uppskov med genomförandet av förestående lagstiftning
inte skulle medföra några större olägenheter från synpunkten att ge konsumenterna
ett tillfredsställande rättsskydd.

Den föreslagna lagen omfattar sålunda till en början icke alla olika slag
av tjänster. Utanför lagen faller tjänster av typen undervisning, t. ex. hos
bilskolor och i kursverksamhet, behandling av personer, t. ex. frisörtjänster,
hygienisk behandling, privat sjukvård och tandbehandling samt skötsel
och behandling av djur. Detsamma gäller konsultverksamhet och sällskapsresor.
Uppräkningen skulle kunna göras mycket längre (s. 19). Enligt
utskottets mening finns det anledning att understryka detta förhållande,
att en stor del av de privata tjänsteavtalen — i motion 2835 uppskattas
andelen vara större än hälften — inte omfattas av lagen. Enligt sistnämnda
motion talar detta förhållande dessutom för att det framlagda lagförslaget
icke antas i föreliggande skick.

I de flesta fall torde uppkommande rättstvister vidare kunna lösas med
ledning av de normer som utbildats i anslutning till köplagens regelsystem.
Åtskilliga av de föreslagna lagreglerna innebär också en ren kodifiering av
gällande praxis. Här kan samtidigt hänvisas till den rättsutveckling som
pågått hos allmänna reklamationsnämnden med däri ingående representanter
för näringsidkare och konsumenter.

Enligt utskottets mening föreligger sammanfattningsvis synnerligen
starka skäl för att inte nu genomföra någon lagstiftning inom konsumenttjänstens
område. Propositionen bör således avslås i sin helhet och ett nytt
förslag framläggas i samband med en reform av köprätten.

dels att utskottet under moment 1 bort hemställa

1. beträffande avslag pä proposition 1984/85:110

att riksdagen med bifall till motionerna 1984/85:2833, 1984/
85:2834 yrkandena 1 och 2, 1984/85:2835 och 1984/85:2836
dels avslår proposition 1984/85:110,

dels hos regeringen begär ett nytt förslag i samband med förslag
till ny lagstiftning på köprättens område.

2. Arbete på fast egendom m. m. (mom. 2)

Per-Olof Strindberg, Mona Saint Cyr, Allan Ekström och Nic Grönvall
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 10 med ”Sorn
motionärerna” och slutar på s. 11 med ”utskottet senare” bort ha följande
lydelse:

Utskottet konstaterar att den i propositionen föreslagna regleringen
innebär att vissa byggnadsarbeten m. m. kommer att falla innanför lagens
tillämpningsområde medan andra tills vidare lämnas oreglerade i avvaktan
på resultatet av småhusköpsutredningens arbete. När det gäller arbeten

LU 1984/85:42

25

på fast egendom m. m. framstår det enligt utskottets mening som särskilt
betydelsefullt att en samordning av regelsystemen kommer till stånd. Några
mer väsentliga skillnader från rättslig utgångspunkt finns sålunda inte
mellan nyproduktion av bostadshus och andra byggnadsarbeten. För både
näringsidkare och konsumenter är det därför av vikt att samma regler
gäller för hela området. Redan på grund av det anförda anser utskottet att
starka skäl talar för att arbete på fast egendom bör lämnas utanför konsumenttjänstlagens
tillämpningsområde. Också av andra skäl kan emellertid
propositionen inte godtas på denna punkt. Som framhålls i motionerna
2834 och 2835 kan betydande tillämpningsproblem uppkomma. Särskilt
svårbemästrade kan problemen bli när det gäller gränsdragningen mellan
vilka entreprenadarbeten som skall falla under konsumenttjänstlagen och
vilka som inte omfattas.

Utskottet vill också peka på att den föreslagna särskilda preskriptionstiden
för anspråk på grund av felaktiga tjänster beträffande fast egendom
väsentligen avviker från vad som för närvarande allmänt tillämpas. Förslaget
i denna del saknar motsvarighet i konsumenttjänstutredningens
betänkande och har inte remissbehandlats. De praktiska konsekvenserna
är därför inte möjliga att överblicka. Så mycket står emellertid klart att
förslaget kommer att leda till avsevärda kostnadsökningar för byggföretagen
och andra näringsidkare, fördyringar som till sist får bäras av konsumenterna.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet bifall till motion 2834
yrkande 3. Härmed tillgodoses också de synpunkter som framförts i motion
2835.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”1 fråga”
och slutar med ”längd genomförs” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående förordat att arbeten på fast egendom inte
skall omfattas av konsumenttjänstlagen. 17 § bör ändras i enlighet härmed.

dels ock att utskottet under moment 2 bort hemställa

2. beträffande arbete på fast egendom m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2834 yrkande 3
antar det i proposition 1984/85:110 framlagda förslaget till konsumenttjänstlag
såvitt avser 1 och 17 §§ med den ändringen att
paragraferna erhåller följande som Reservanternas förslag betecknade
lydelse.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

1 §

Denna lag gäller avtal om tjäns- Denna lag gäller avtal om tjänster
som näringsidkare i sin yrkes- ter som näringsidkare i sin yrkesmässiga
verksamhet utför åt konsu- mässiga verksamhet utför åt konsumenter
huvudsakligen för enskilt menter huvudsakligen för enskilt

ändamål i fall då tjänsten avser ändamål i fall då tjänsten avser

LU 1984/85:42

26

Regeringens förslag

1. arbete på lösa saker, dock ej
behandling av levande djur,

2. arbete på fast egendom, på
byggnader eller andra anläggningar
på mark eller i vatten eller på andra
fasta saker, dock ej arbete som avser
uppförande av byggnader för bostadsändamål
eller annat arbete
som den som uppför byggnaen har
åtagit sig att utföra i samband därmed,

3. förvaring av lösa saker, dock
ej förvaring av levande djur.

Reservanternas förslag

1. arbete på lösa saker, dock ej
behandling av levande djur,

2. förvaring av lösa saker, dock ej
förvaring av levande djur.

Vill konsumenten åberopa att
tjänsten är felaktig, skall han underrätta
näringsidkaren om detta
inom skälig tid efter det att han
märkt eller bort märka felet (reklamation).
Reklamation får dock inte
ske senare än två år eller, i fråga om
arbete på mark eller på byggnader
eller andra anläggningar på mark
eller i vatten eller på andra fasta saker,
tio år efter det att uppdraget
avslutades, såvida inte annat följer
av en garanti eller liknande utfästelse.

Vill konsumenten åberopa att
tjänsten är felaktig, skall han underrätta
näringsidkaren om detta
inom skälig tid efter det att han
märkt eller bort märka fleet (reklamation).
Reklamation får dock inte
ske senare än två år efter det att
uppdraget avslutades, såvida inte
annat följder av en garanti eller liknande
utfästelse.

Har näringsidkaren handlat i strid mot tro och heder, får reklamation
alltid ske inom tio år efter det att uppdraget avslutades.

Har meddelande om reklamation lämnats in för befordran med post
eller avsänts på annat ändamålsenligt sätt, anses reklamation ha skett när
detta gjordes.

3. Åsidosättande av säkerhetsföreskrifter (morn. 3)

Per-Olof Strindberg, Mona Saint Cyr, Allan Ekström och Nic Grönvall
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 12 med ”1 likhet”
och slutar på s. 13 med ”motion 2834” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening framstår det som befogat att efter mönster av
konsumentköplagen i konsumenttjänstlagen tas in bestämmelser om minimikrav
beträffande tjänstens beskaffenhet från säkerhetssynpunkt. Att
en tjänst skall utföras så att den inte skadar konsumentens liv eller hälsa
följer nämligen redan av kravet att den skall utföras på ett fackmässigt

LU 1984/85:42

27

tillfredsställande sätt. Utskottet har därför i och för sig inte någon erinran
mot den lagtekniska utformningen av lagförslaget i denna del. Som framgår
av departementschefens uttalanden innebär den föreslagna regleringen
att näringsidkaren under i princip alla förhållanden skall svara för felet.
Ett sådant ansvar för enligt utskottets mening för långt och kan knappast
utläsas av lagtexten. I likhet med motionärerna och lagrådet anser utskottet
att i sådana fall då konsumenten beställt tjänsten med full insikt om att
den står i strid med ett förbud och därför är felaktig bör det, om näringsidkaren
inte känt till förbudet, anses att felaktigheten beror på ett förhållande
på konsumentens sida. Konsumenten bör alltså inte kunna åberopa
felet i dessa fall.

Vad utskottet sålunda anfört innebär att önskemålet i motion 2834 i
denna del tillgodoses helt. Någon ändring av lagtexten är inte erforderlig.

dels att utskottet under moment 3 bort hemställa

3. beträffande åsidosättande av säkerhetsföreskrifter

att riksdagen dels med anledning av propositionen i denna del
och motion 1984/85:2834 yrkande 4 godkänner vad utskottet
anfört, dels antar 5, 9 och 16 §§ förslaget till konsumenttjänstlag.

4. Marknadsföringsansvar (mom. 4)

Per-Olof Strindberg, Mona Saint Cyr, Allan Ekström och Nic Grönvall
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 14 med "När det”
och slutar på s. 15 med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

När det gäller frågan huruvida en uppgift som lämnats vid marknadsföring
måste ha åberopats av näringsidkaren för att kunna föranleda
felansvar vill utskottet framhålla följande. Förslaget i propositionen avviker
på denna punkt från konsumenttjänstutredningens betänkande och
från gällande rätt. Någon remissbehandling av frågan har inte skett. Som
konstateras i motion 2834 är det därför inte möjligt att överblicka de
praktiska konsekvenserna av förslaget. Enligt utskottets mening är dock
uppenbart att den föreslagna regeln innebär en kraftig belastning på
näringsidkarna och kan leda till resultat som inte ter sig rimliga. Det torde
sålunda vara vanligt att en näringsidkare använder ett blandat och kanske
stort varusortiment — exempelvis reservdelar från olika fabrikanter — vid
utförandet av sina tjänster. Det torde knappast kunna begäras att näringsidkaren,
även om han är fackman, skall skaffa sig kännedom om all den
marknadsföring som bedrivits beträffande dessa produkter och svara för
marknadsföringsuppgifternas riktighet. Att näringsidkaren trots att han
inte haft kännedom om eller ens haft möjlighet att få reda på en viss
marknadsföringsuppgift ändock skall bära ansvaret är inte skäligt. I sammanhanget
bör påpekas att näringsidkaren i propositionen inte getts nå -

LU 1984/85:42

28

gon uttrycklig rätt att återkräva vad han kan förpliktas utge från den som
lämnat den oriktiga uppgiften Enligt utskottets mening innebär förslaget
på denna punkt inte en godtagbar avvägning mellan konsumenternas och
näringsidkarnas intressen. Härtill kommer att regleringen strider mot
grundläggande avtalsrättsliga principer.

På grund av det anförda anser utskottet i likhet med motionärerna att
bestämmelsen i 10 § förslaget till konsumenttjänstlag bör ändras så att
marknadsföringsansvaret endast inträder när uppgiften åberopats av näringsidkaren.
Motionsyrkandet tillstyrks alltså.

dels att utskottet under moment 4 bort hemställa

4. beträffande marknadsföringsansvar

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:2834 yrkande 5
antar 10 § förslaget till konsumenttjänstlag med den ändringen
att paragrafen erhåller följande som Reservanternas förslag betecknade
lydelse.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

10 §

Tjänsten skall vidare anses felaktig, om resultatet avviker från sådana
uppgifter av betydelse för bedömningen av tjänstens beskaffenhet eller
ändamålsenlighet som kan antas ha inverkat på avtalet och som i samband
med avtalets ingående eller annars vid marknadsföring har lämnats

1. av näringsidkaren,

2. av någon annan näringsidkare eller av en branschförening eller liknande
organisation för näringsidkarens räkning, eller

3. av en leverantör av material till tjänsten eller av någon annan i
tidigare led.

Första stycket gäller ej i fråga om Första stycket gäller ej i fråga om
uppgifter som i tid har rättats på ett uppgifter som i tid har rättats på ett
tydligt sätt. tydligt sätt och ej heller i fråga om

uppgifter som avses i 2 och 3 och sorn
inte åberopats av näringsidkaren.

Särskilt yttrande

Marianne Karlsson, Sigvard Persson och Kersti Johansson (alla c) anför: Med

hänsyn till att vi i motion 1984/85:2835 dels yrkat avslag på
propositionen och dels begärt förslag om en samordnad lagstiftning för
köp- och konsumenträtten, saknas anledning att nu från vår sida ta ställning
till detaljer i propositionens förslag.

Vi vill understryka, att centerpartiet under en lång följd av år på olika
sätt markerat betydelsen av konsumentinformation och konsumentupplysning.
Tillsammans med en klar och enkel lagstiftning skall sådan verksamhet
ge kunskaper och möjligheter för enskilda att ta till vara sin rätt. Denna
målsättning vill vi uppnå med en mera samordnad och verklighetsanpassad
lagstiftning än den som föreslås i propositionen.

LU 1984/85:42

29

Lagförslagen till proposition 1984/85:110 Bilaga

1 Förslag till
Konsumenttjänstlag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller avtal om tjänster som näringsidkare i sin yrkesmässiga
verksamhet utför åt konsumenter huvudsakligen för enskilt ändamål i
fall då tjänsten avser

1. arbete på lösa saker, dock ej behandling av levande djur,

2. arbete på fast egendom, på byggnader eller andra anläggningar på
mark eller i vatten eller på andra fasta saker, dock ej arbete som avser
uppförande av byggnader för bostadsändamål eller annat arbete som den
som uppför byggnaden har åtagit sig att utföra i samband därmed,

3. förvaring av lösa saker, dock ej förvaring av levande djur.

2 § Lagen gäller inte

1. tillverkning av lösa saker, utom då konsumenten skall tillhandahålla
en väsentlig del av materialet,

2. installation, montering eller annat arbete som en näringsidkare utför
för att fullgöra ett avtal om köp av en lös sak,

3. arbete som till fullgörande av ett avtal om köp utförs för att avhjälpa
fel i den sålda egendomen.

3 § Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i denna lag är till
nackdel för konsumenten är utan verkan mot denne, om inte annat anges i
lagen.

Uppdraget m. m.

Utförande och materiaI

4 S Näringsidkaren skall utföra tjänsten fackmässigt. Han skall vidare
med tillbörlig omsorg ta till vara konsumentens intressen och samråda med
denne i den utsträckning som det behövs och är möjligt.

Om inte annat får anses avtalat, ingår det i tjänsten att näringsidkaren
skall tillhandahålla behövligt material.

Säkerhet

5 § Näringsidkaren skall särskilt iaktta att tjänsten inte utförs

1. i strid mot sådana författningsföreskrifter eller myndighetsbeslut som
väsentligen syftar till att säkerställa att föremålet för tjänsten är tillförlitligt
från säkerhetssynpunkt, eller

2. i strid mot förbud enligt 4 § marknadsföringslagen (1975:1418).

Näringsidkarens skyldighet att avråda

6 § Om en tjänst med hänsyn till priset, värdet av föremålet för tjänsten
eller andra särskilda omständigheter inte kan anses vara till rimlig nytta för
konsumenten, skall näringsidkaren avråda honom från att låta utföra tjänsten.

LU 1984/85:42

30

Om det först sedan tjänsten har börjat utföras visar sig att den inte kan
anses vara till rimlig nytta för konsumenten eller att priset för tjänsten kan
bli betydligt högre än konsumenten hade kunnat räkna med, skall näringsidkaren
underrätta konsumenten om förhållandet och begära hans anvisningar.

Kan konsumenten inte anträffas eller får näringsidkaren av annan orsak
inte anvisningar av honom inom rimlig tid, skall näringsidkaren avbryta
påböijat arbete. Detta gäller dock ej, om det finns särskilda skäl att anta att
konsumenten ändå önskar få tjänsten utförd.

7 § Har näringsidkaren åsidosatt vad som åligger honom enligt 6 § och
finns det starka skäl att anta att konsumenten i annat fall hade avstått från
att beställa tjänsten eller hade avbeställt den, har näringsidkaren inte
större rätt till ersättning än han skulle ha haft. om konsumenten hade
avstått från att beställa tjänsten eller hade avbeställt den.

För kostnader som inte ersätts enligt första stycket har näringsidkaren
dock rätt till ersättning i den mån konsumenten annars skulle gynnas på ett
oskäligt sätt.

Tilläggsarbete

8 § Om det när tjänsten utförs framkommer behov av arbete som på
grund av sitt samband med uppdraget lämpligen bör utföras samtidigt med
detta (tilläggsarbete), skall näringsidkaren underrätta konsumenten och
begära dennes anvisningar.

Kan konsumenten inte anträffas eller får näringsidkaren av annan orsak
inte anvisningar av honom inom rimlig tid, får näringsidkaren utföra tillläggsarbetet 1.

om priset för detta är obetydligt eller om det är lågt i förhållande till
priset för den avtalade tjänsten, eller

2. om det finns särskilda skäl att anta att konsumenten önskar få tilläggsarbetet
utfört i samband med uppdraget.

Näringsidkaren är skyldig att utföra sådant tilläggsarbete som inte kan
uppskjutas utan fara för allvarlig skada för konsumenten, om konsumentens
anvisningar inte kan inhämtas eller om konsumenten begär det.

I fråga om pristillägg för tilläggsarbete gäller 38 §.

Fel hos tjänsten

Vad som avses med fel

9 § Tjänsten skall anses felaktig, om resultatet avviker från

1. vad konsumenten med hänsyn till 4 § har rätt att kräva, även om
avvikelsen beror på en olyckshändelse eller därmed jämförlig händelse,

2. sådana föreskrifter eller myndighetsbeslut som väsentligen syftar till
att säkerställa att föremålet för tjänsten är tillförlitligt från säkerhetssynpunkt,
eiler

3. vad som därutöver får anses avtalat.

Tjänsten skall också anses felaktig, om den har utförts i strid mot förbud
enligt 4 § marknadsföringslagen (1975:1418) eller om näringsidkaren inte
har utfört sådant tilläggsarbete som han är skyldig att utföra enligt 8 §
tredje stycket.

10 § Tjänsten skall vidare anses felaktig, om resultatet avviker från
sådana uppgifter av betydelse för bedömningen av tjänstens beskaffenhet

LU 1984/85:42

31

eller ändamålsenlighet som kan antas ha inverkat på avtalet och som i
samband med avtalets ingående eller annars vid marknadsföring har lämnats 1.

av näringsidkaren,

2. av någon annan näringsidkare eller av en branschförening eller liknande
organisation för näringsidkarens räkning, eller

3. av en leverantör av material till tjänsten eller av någon annan i tidigare
led.

Första stycket gäller ej i fråga om uppgifter som i tid har rättats på ett
tydligt sätt.

11 § Tjänsten skall slutligen anses felaktig, om näringsidkaren i annat fall
än som avses i 6 § första stycket före avtalets ingående har underlåtit att
upplysa konsumenten om ett sådant förhållande rörande tjänstens beskaffenhet
eller ändamålsenlighet som näringsidkaren kände till eller borde ha
känt till och som han insåg eller borde ha insett vara av betydelse för
konsumenten. En förutsättning för att tjänsten skall anses felaktig är dock
att underlåtenheten kan antas ha inverkat på avtalet.

12 § Frågan om tjänsten är felaktig skall bedömas med hänsyn till förhållandena
vid den tidpunkt då uppdraget avslutades. Avser tjänsten en sak
som har överlämnats till näringsidkaren eller som av annan orsak befinner
sig i hans besittning, anses uppdraget avslutat först när saken har kommit i
konsumentens besittning.

Om näringsidkaren har utfört tjänsten men uppdraget inte kan avslutas i
rätt tid på grund av något förhållande på konsumentens sida, är den
avgörande tidpunkten i stället den då uppdraget skulle ha avslutats.

13 § Försämras resultatet efter den tidpunkt som anges i 12 §, skall
tjänsten anses felaktig om försämringen är en följd av att näringsidkaren
har åsidosatt vad som ålegat honom enligt avtalet eller denna lag.

14 § Har näringsidkaren genom en garanti eller liknande utfästelse åtagit
sig att under en viss tid efter den tidpunkt som anges i 12 § svara för
resultatet av tjänsten och försämras det utfästa resultatet under den angivna
tiden, skall tjänsten anses felaktig.

Första stycket gäller ej, om näringsidkaren gör sannolikt att försämringen
beror på en olyckshändelse eller därmed jämförlig händelse eller på
vanvård, onormalt brukande eller något liknande förhållande på konsumentens
sida.

15 § Avser tjänsten förvaring av en lös sak gäller i stället för vad som
sägs i 9, 10 och 12-14 §§ att tjänsten skall anses felaktig, om förvaringen
anordnas på ett sätt som avviker från

1. vad konsumenten med hänsyn till 4 § har rätt att kräva, även om
avvikelsen beror på en olyckshändelse eller därmed jämförlig händelse,

2. sådana föifattningsföreskrifter eller myndighetsbeslut som väsentligen
syftar till att säkerställa att föremålet för tjänsten är tillförlitligt från
säkerhetssynpunkt, eller

3. vad som därutöver får anses avtalat.

Tjänsten skall också anses felaktig, om förvaringen anordnas i strid mot
förbud enligt 4 § marknadsföringslagen (1975: 1418) eller på ett sätt som
avviker från sådana uppgifter enligt 10 § som inte i tid har rättats på ett
tydligt sätt.

LU 1984/85:42

32

Påföljder vid fel

16 § Är tjänsten felaktig utan att det beror på något förhållande på
konsumentens sida, får konsumenten hålla inne betalningen enligt 19 §.
Han får vidare kräva att felet avhjälps enligt 20 § första stycket eller också
göra avdrag på priset eller häva avtalet enligt 21 §. Dessutom får konsumenten
kräva skadestånd av näringsidkaren enligt vad som sägs i 31 §.

1 fråga om konsumentens rätt till skadestånd av någon annan än näringsidkaren
finns bestämmelser i 33 §.

Reklamation

17 § Vill konsumenten åberopa att tjänsten är felaktig, skall han underrätta
näringsidkaren om detta inom skälig tid efter det att han märkt eller
bort märka felet (reklamation). Reklamation får dock inte ske senare än två
år eller, i fråga om arbete på mark eller på byggnader eller andra anläggningar
på mark eller i vatten eller på andra fasta saker, tio år efter det att
uppdraget avslutades, såvida inte annat följer av en garanti eller liknande
utfästelse.

Har näringsidkaren handlat i strid mot tro och heder, får reklamation
alltid ske inom tio år efter det att uppdraget avslutades.

Har meddelande om reklamation lämnats in för befordran med post eller
avsänts på annat ändamålsenligt sätt, anses reklamation ha skett när detta
gjordes.

18 § Reklamerar konsumenten inte inom den tid som följer av 17 §,
förlorar han rätten att åberopa felet.

Konsumentens rätt att hälla inne betalningen

19 § Konsumenten får hålla inne så mycket av betalningen som fordras
för att ge honom säkerhet för hans krav på grund av ett fel hos tjänsten.

Avhjälpande

20 § Konsumenten har rätt att kräva att näringsidkaren avhjälper felet,
om det inte medför olägenheter eller kostnader för näringsidkaren som är
oskäligt stora i förhållande till felets betydelse för konsumenten.

Även om konsumenten inte kräver det får näringsidkaren avhjälpa felet,
om han genast efter det att reklamation har kommit honom tillhanda
erbjuder sig att göra detta och konsumenten inte har något särskilt skäl att
avvisa erbjudandet.

Avhjälpande skall ske inom skälig tid efter det att konsumenten har gett
näringsidkaren tillfälle till det.

Avhjälpande skall ske utan kostnad för konsumenten. Detta gäller dock
inte kostnader som skulle ha uppkommit även om tjänsten hade utförts
felfritt eller, om felet beror på en olyckshändelse eller därmed jämförlig
händelse, kostnader för att ersätta material som konsumenten enligt avtalet
om tjänsten har tillhandahållit och bekostat.

Prisavdrag och hävning

21 § Avhjälps inte felet enligt vad som sägs i 20 §, får konsumenten göra
avdrag på priset.

Om syftet med tjänsten i huvudsak är förfelat, får konsumenten i stället
häva avtalet. Detsamma gäller, om tjänsten har utförts i strid mot förbud
enligt 4 § marknadsföringslagen (1975: 1418).

Har tjänsten utförts till en del och finns det starka skäl att anta att den

LU 1984/85:42

33

inte kommer att fullföljas utan fel av väsentlig betydelse för konsumenten,
får denne häva avtalet beträffande återstående del. Är felet sådant att
syftet med tjänsten i huvudsak är förfelat eller utförs tjänsten i strid mot
förbud enligt 4 § marknadsföringslagen, får konsumenten i stället häva
avtalet i dess helhet.

Om det redan innan tjänsten har påbörjats finns starka skäl att anta att
den inte kommer att utföras utan fel av väsentlig betydelse för konsumenten,
får denne häva avtalet.

Prisavdragets storlek

22 § Ett prisavdrag skall motsvara vad det kostar konsumenten att få
felet avhjälpt, bortsett från sådana kostnader som avses i 20 § fjärde
stycket andra meningen. Om ett på detta sätt beräknat prisavdrag är
oskäligt stort i förhållande till den betydelse som felet har för konsumenten,
skall prisavdraget i stället svara mot felets betydelse för konsumenten.

Avser tjänsten förvaring, skall prisavdraget alltid svara mot felets betydelse
för konsumenten.

Verkningar av hävning

23 § Häver konsumenten avtalet, har näringsidkaren inte rätt till betalning
för tjänsten. Näringsidkaren har rätt att återfå det material som han
har tillhandahållit, om det kan ske utan att konsumenten åsamkas olägenheter
eller kostnader av betydelse. I den mån det är skäligt skall konsumenten
ersätta näringsidkarens kostnader för vad som ej kan återlämnas,
dock högst med ett belopp som motsvarar dettas värde för konsumenten.

Har tjänsten utförts till en del och häver konsumenten avtalet beträffande
återstående del, har näringsidkaren rätt till betalning med ett belopp
som motsvarar priset för tjänsten i dess helhet med avdrag för vad det
kostar konsumenten att få den återstående delen utförd.

Näringsidkarens dröjsmål

Vad som avses med dröjsmål

24 § Dröjsmål på näringsidkarens sida föreligger om uppdraget, utan att
det beror på något förhållande på konsumentens sida, inte har avslutats
inom den tid som har avtalats eller, om någon tid inte har avtalats, inom
den tid som är skälig med hänsyn särskilt till vad som är normalt för en
tjänst av samma art och omfattning.

Dröjsmål på näringsidkarens sida föreligger också, om näringsidkaren
inte iakttar en överenskommen tid för påbörjande av tjänsten eller för ett
arbetes framskridande.

Påföljder vid dröjsmål

25 § Vid dröjsmål på näringsidkarens sida får konsumenten hålla inne
betalningen enligt 27 §. Han får välja mellan att kräva att näringsidkaren
utför tjänsten enligt 28 § och att häva avtalet enligt 29 §. Dessutom får
konsumenten kräva skadestånd av näringsidkaren enligt vad som sägs i
31 §.

Reklamation

26 § Har uppdraget avslutats, får konsumenten häva avtalet eller fordra
skadestånd på grund av ett dröjsmål endast under förutsättning att han

LU 1984/85:42

34

senast inom skälig tid efter uppdragets avslutande har underrättat näringsidkaren
om att han vill åberopa dröjsmålet (reklamation).

Har meddelande om reklamation lämnats in för befordran med post eller
avsänts på annat ändamålsenligt sätt, anses reklamation ha skett när detta
gjordes.

Konsumentens rätt att hålla inne betalningen

27 § Konsumenten får hålla inne så mycket av betalningen som fordras
för att ge honom säkerhet för hans krav på grund av dröjsmål på näringsidkarens
sida.

Om betalning enligt avtalet skall ske vid arbetets påbörjande eller under
arbetets fortskridande, får konsumenten, även om det inte följer av första
stycket, intill dess att arbetet påbörjas eller fortskrider hålla inne den del
av betalningen som har förfallit efter dröjsmålets inträde. I fråga om
betalning för sådan del av tjänsten som har utförts får konsumenten dock
inte hålla inne mer än som följer av första stycket.

Konsumentens rätt att få tjänsten utförd

28 § Konsumenten får kräva att näringsidkaren utför tjänsten, om det
inte medför olägenheter eller kostnader för näringsidkaren som är oskäligt
stora i förhållande till konsumentens intresse av att avtalet fullföljs.

Hävning

29 § Är dröjsmålet av väsentlig betydelse för konsumenten, får han häva
avtalet. Har mer än en obetydlig del av tjänsten utförts, får konsumenten
dock häva avtalet endast beträffande den del som återstår. Aven i ett
sådant fall får avtalet hävas i sin helhet, om syftet med tjänsten i huvudsak
är förfelat på grund av dröjsmålet.

Om det finns starka skäl att anta att det kommer att inträffa dröjsmål av
väsentlig betydelse för konsumenten, får han häva avtalet i enlighet med
vad som sägs i första stycket.

Verkningar av hävning

30 § I fråga om verkningarna av hävning tillämpas 23 §.

Näringsidkarens skadeståndsskyldighet m. m.

Skadeståndsskyldighet på grund av fe! eller dröjsmål

31 § Näringsidkaren är skyldig att ersätta konsumenten skada som denne
tillfogas på grund av fel eller dröjsmål, om inte näringsidkaren visar att
skadan ej beror på försummelse av honom eller någon som på hans sida har
anlitats för att utföra tjänsten.

Näringsidkarens skadeståndsskyldighet på grund av fe! eller dröjsmål
omfattar även ersättning för skada på föremålet för tjänsten eller annan
egendom som tillhör konsumenten eller någon medlem av hans hushåll.
Näringsidkaren och konsumenten kan dock träffa avtal om att sådan
ersättning ej skall omfatta förlust i näringsverksamhet.

Skadeståndsskyldighet i övrigt

32 § Om föremålet för tjänsten eller annan egendom som tillhör konsumenten
eller någon medlem av hans hushåll skadas medan egendomen är i
näringsidkarens besittning eller annars under dennes kontroll, är näringsidkaren
även i annat fall än som sägs i 31 § skyldig att ersätta skadan, om

LU 1984/85:42

35

inte näringsidkaren visar att skadan ej beror på försummelse av honom
eller någon som på hans sida har anlitats för att utföra tjänsten.

Näringsidkaren är i övrigt skyldig att ersätta skada som tillfogas konsumenten,
om skadan har vållats genom försummelse på näringsidkarens
sida. Detsamma gäller i fråga om skada på egendom som tillhör någon
medlem av konsumentens hushåll.

Näringsidkaren och konsumenten kan träffa avtal om att ersättning
enligt första eller andra stycket på grund av skada på egendom ej skall
omfatta förlust i näringsverksamhet.

Skadestånds skyldighet för tredje man i vissa fall

33 § Har någon som avses i 10 § första stycket 2 eller 3 uppsåtligen eller
av vårdslöshet lämnat vilseledande uppgifter av betydelse för bedömningen
av tjänstens beskaffenhet eller ändamålsenlighet och är tjänsten på
grund därav felaktig enligt 10 § eller 15 § andra stycket, är han skyldig att
ersätta konsumenten skada som denne därigenom tillfogas.

Har någon som avses i 10 § första stycket 2 eller 3 underlåtit att lämna
sådan information av betydelse för bedömningen av tjänstens beskaffenhet
eller ändamålsenlighet som han enligt marknadsföringslagen (1975: 1418)
har ålagts att lämna och kan underlåtenheten antas ha inverkat på avtalet
om tjänsten, är han skyldig att ersätta konsumenten skada som denne
därigenom tillfogas.

Skadeståndsskyldigheten enligt första eller andra stycket omfattar även
ersättning för skada på föremålet för tjänsten eller på annan egendom som
tillhör konsumenten eller någon medlem av hans hushåll.

Jämkning av skadestånd

34 § Om skyldigheten att utge skadestånd skulle vara oskäligt betungande
med hänsyn till den skadeståndsskyldiges ekonomiska förhållanden,
kan skadeståndet jämkas efter vad som är skäligt. Härvid skall även
beaktas föreliggande försäkringar och försäkringsmöjligheter på den skadelidandes
sida, den skadeståndsskyldiges möjligheter att förutse och
hindra skadan samt andra särskilda omständigheter.

Undantag för personskada

35 § Bestämmelserna i 31-34 §§ gäller inte ersättning för personskada.

Priset m. m.

Priset

36 § I den mån priset inte följer av avtalet, skall konsumenten betala vad
som är skäligt med hänsyn till tjänstens art, omfattning och utförande,
gängse pris eller prisberäkningssätt för motsvarande tjänster vid avtalstillfället
samt omständigheterna i övrigt.

Har näringsidkaren lämnat en ungefärlig prisuppgift får det uppgivna
priset dock inte överskridas med mer än 15 procent, såvida inte någon
annan prisgräns har avtalats eller näringsidkaren har rätt till pristillägg
enligt 38 §.

37 § Har konsumenten uppdragit åt näringsidkaren att företa enbart förberedande
undersökning för att utreda omfattningen av eller kostnaden för
en tjänst, är konsumenten inte skyldig att betala för undersökningen, om
han på grund av sedvana inom branschen eller i övrigt har haft skäl att anta
att undersökningen skulle göras utan ersättning.

LU 1984/85:42

36

Pristillägg

38 § Näringsidkaren har rätt till pristillägg

1. om han har utfört tilläggsarbete i enlighet med bestämmelserna i 8 §,
eller

2. om tjänsten har fördyrats på grund av omständigheter som är att
hänföra till konsumenten och som näringsidkaren inte bort förutse när
avtalet träffades.

I fråga om pristilläggets storlek gäller bestämmelserna i 36 §.

Betalning efter olyckshändelse m.m.

39 § Konsumenten är inte skyldig att betala för arbete som näringsidkaren
har utfört eller material som denne har tillhandahållit i den mån
arbetet eller materialet försämras eller går förlorat genom en olyckshändelse
eller därmed jämförlig händelse som inträffar före den tidpunkt som
anges i 12 §.

Specificerad räkning

40 § Näringsidkaren är skyldig att på konsumentens begäran ställa ut en
specificerad räkning för tjänsten. Räkningen skall göra det möjligt för
konsumenten att bedöma det utförda arbetets art och omfattning. I den
mån tjänsten inte har utförts mot fast pris skall det även framgå av räkningen
hur priset har beräknats.

Tid för betalning

41 § Om inte annat följer av avtalet, är konsumenten skyldig att betala
vid anfordran sedan näringsidkaren har utfört tjänsten.

Har konsumenten i tid begärt en specificerad räkning, är han inte skyldig
att betala förrän en sådan räkning har kommit honom till handa.

Avbeställning

42 § Avbeställer konsumenten tjänsten innan den har slutförts, har näringsidkaren
rätt till ersättning för den del av tjänsten som redan har utförts
samt förarbete som måste utföras trots avbeställningen. Ersättningen skall
motsvara det pris som skulle ha gällt, om avtalet endast hade avsett vad
som har utförts.

Näringsidkaren har vidare rätt till ersättning för förluster i form av
kostnader för den återstående delen av tjänsten samt ersättning för förluster
i övrigt på grund av att han har underlåtit att ta på sig annat arbete eller
på grund av att han på annat sätt har inrättat sig efter uppdraget. Näringsidkaren
har dock inte rätt till sådan ersättning, om konsumentens syfte
med tjänsten har blivit förfelat på grund av att

1. föremålet för tjänsten har skadats eller gått förlorat utan att detta har
berott på försummelse på konsumentens sida, eller

2. konsumenten har hindrats att dra nytta av tjänsten till följd av författningsföreskrifter,
myndighetsbeslut eller andra liknande omständigheter
utanför hans kontroll.

Ersättning till näringsidkaren enligt andra stycket får inte överstiga hans
förlust till följd av avbeställningen.

43 § Näringsidkaren får förbehålla sig en på förhand bestämd ersättning
vid avbeställning, om den är skälig med hänsyn till vad som vid avbeställning
normalt kan antas tillkomma en näringsidkare som ersättning enligt

42 §.

LU 1984/85:42

37

44 § Om den avbeställda tjänsten avser arbete på en sak som har överlämnats
till näringsidkaren eller som av annan orsak befinner sig i hans
besittning och konsumenten inte i rätt tid betalar vad han enligt 42 eller
43 § är skyldig för tjänsten eller ställer säkerhet för näringsidkarens fordran
på denna ersättning, får näringsidkaren fullfölja tjänsten och kräva fullt
pris för denna.

Första stycket gäller ej, om det är uppenbart att näringsidkaren vid en
sådan försäljning av saken som avses i 50 § andra stycket ändå kommer att
få betalning för sin fordran, sedan kostnaderna för försäljningen och vad
näringsidkaren har att fordra enligt 50 § första stycket har dragits av från
köpeskillingen.

Konsumentens dröjsmål

Näringsidkarens rätt att inställa arbetet

45 § Skall betalning enligt avtalet ske helt eller delvis innan tjänsten har
utförts och betalar inte konsumenten i rätt tid, får näringsidkaren inställa
arbetet till dess att konsumenten betalar. Om det följer av avtalet att
konsumenten skall medverka till tjänstens utförande och han inte i rätt tid
lämnar sådan medverkan som utgör en väsentlig förutsättning för utförandet,
får näringsidkaren inställa arbetet till dess att konsumenten lämnar sin
medverkan.

Har tjänsten påbörjats, är näringsidkaren dock skyldig att såvitt möjligt
utföra arbete som inte kan uppskjutas utan risk för allvarlig skada för
konsumenten.

Inställer näringsidkaren arbetet enligt första stycket, har han rätt till
ersättning för kostnader och andra förluster som detta åsamkar honom, om
konsumenten inte visar att dröjsmålet ej beror på försummelse på hans
sida.

Hävning

46 § Om konsumenten i fall som avses i 45 § inte betalar eller lämnar sin
medverkan i rätt tid och dröjsmålet är av väsentlig betydelse för näringsidkaren,
får denne häva avtalet beträffande återstående del av tjänsten.
Detsamma gäller om näringsidkaren enligt 6 § tredje stycket har avbrutit
påböijat arbete för att få anvisningar av konsumenten och avbrottet medför
väsentlig olägenhet för honom.

Vill näringsidkaren häva avtalet enligt första stycket skall han först
påminna konsumenten om att denne skall betala, medverka eller lämna
anvisningar samt ge konsumenten skälig tid att göra detta.

Har en påminnelse lämnats in för befordran med post eller avsänts på
annat ändamålsenligt sätt, anses påminnelse ha skett när detta gjordes.

47 § Näringsidkaren får också häva avtalet beträffande återstående del
av tjänsten, om det redan på förhand finns starka skäl att anta att konsumenten
inte i rätt tid kommer att betala eller lämna medverkan enligt 45 §
och att dröjsmålet blir av väsentlig betydelse för näringsidkaren.

48 § Häver näringsidkaren avtalet, är konsumenten skyldig att betala
som om han hade avbeställt tjänsten den dag då hävningen skedde.

Näringsidkarens rätt att hålla kvar föremålet för tjänsten m. m.

49 § Avser tjänsten en sak som har överlämnats till näringsidkaren eller

LU 1984/85:42

38

som av annan orsak befinner sig i hans besittning och betalar inte konsumenten
i rätt tid vad näringsidkaren har att fordra på grund av uppdraget,
får näringsidkaren hålla kvar saken till dess att han har fått betalt eller, vid
tvist om betalningen, till dess att konsumenten har ställt godtagbar säkerhet
for det belopp som näringsidkaren har krävt.

50 § Näringsidkaren skall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas av
honom för att vårda en sak som han håller kvar enligt 49 § eller som inte
har hämtats i rätt tid. Han har rätt till skälig ersättning för vården.

1 fråga om näringsidkarens rätt att sälja en sak som han har tagit emot för
att utföra arbete på finns bestämmelser i lagen (1950:1041 om rätt för
hantverkare att sälja gods som ej avhämtats.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

LU 1984/85:42

39

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1905:38 s. 1) om köp och byte av lös
egendom

Härigenom föreskrivs att 54 § lagen (1905:38 s. 1) om köp och byte av
lös egendom skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

54 §

Har köparen ej inom ett år från Har köparen ej inom två år från
det godset av honom mottagits givit det godset av honom mottagits givit

säljaren meddelande, att han vill säljaren meddelande, att han vill

tala å fel eller brist, havé sin talan tala å fel eller brist, havé sin talan

förlorat, utan så är att säljaren åta- förlorat, utan så är att säljaren åtagit
sig att jämväl efter nämnda tid git sig att jämväl efter nämnda tid

svara för godset, eller svikligt förfa- svara för godset, eller svikligt förfarande
ligger säljaren till last. rande ligger säljaren till last.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986. I fråga om avtal som har
ingåtts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser.

LU 1984/85:42

40

3 Förslag till

Lag om ändring i konsumentköplagen (1973:877)

Härigenom föreskrivs att 11 § konsumentköplagen (1973:877) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

II §

Vill köparen göra gällande befogenhet
på grund av fel i varan, skall
han underrätta säljaren om felet
inom skälig tid efter det att han
märkt eller bort märka detta, dock
ej senare än ett år från det han mottog
varan. Har annan än säljaren
för dennes räkning åtagit sig att avhjälpa
fel i varan, får underrättelsen
i stället lämnas till den som gjort
åtagandet.

Vill köparen göra gällande befogenhet
på grund av fel i varan, skall
han underrätta säljaren om felet
inom skälig tid efter det att han
märkt eller bort märka detta, dock
ej senare än två år från det han mottog
varan. Har annan än säljaren
för dennes räkning åtagit sig att avhjälpa
fel i varan, får underrättelsen
i stället lämnas till den som gjort
åtagandet.

Försummar köparen att lämna underrättelse såsom anges i första
stycket, förlorar han rätten att göra gällande befogenhet på grund av felet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986. I fråga om avtal som har
ingåtts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser.

LU 1984/85:42

41

4 Förslag till

Lag om ändring i marknadsföringslagen (1975:1418)

Härigenom föreskrivs att 4 § marknadsföringslagen (1975:1418) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 §

Saluhåller näringsidkare till konsument för enskilt bruk vara, som på
grund av sina egenskaper medför särskild risk för skada på person eller
egendom, kan marknadsdomstolen förbjuda honom att fortsätta därmed.
Detsamma gäller, om varan är uppenbart otjänlig för sitt huvudsakliga
ändamål. Förbud kan meddelas även anställd hos näringsidkare och annan
som handlar på näringsidkares vägnar.

Första stycket äger motsvarande
tillämpning, om konsumenten erbjudes
att mot vederlag förvärva
nyttjanderätt till vara för enskilt
bruk.

Förbud enligt denna paragraf får ej
meddelas i den mån det i författning
eller beslut av myndighet har meddelats
särskilda bestämmelser om
varan med samma ändamål som
förbudet skulle fylla.

Vad som sägs i första stycket om
saluhållande av varor gäller även
då konsumenten erbjuds att mot ersättning
förvärva nyttjanderätt till
en vara för enskilt bruk eller att
mot ersättning få en tjänst som
avses i konsumenttjänstlagen
(1985:000) utförd.

Förbud enligt denna paragraf får
ej meddelas i den mån det i författning
eller beslut av myndighet har
meddelats särskilda bestämmelser
om varan eller tjänsten med samma
ändamål som förbudet skulle fylla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

LU 1984/85:42

42

5 Förslag till

Lag om ändring i konsumentkreditlagen (1977:981)

Härigenom föreskrivs att i konsumentkreditlagen (1977:981) skall införas
en ny paragraf, 23 a §, samt närmast före denna paragraf en ny rubrik
av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Tjänster på kredit

23 a §

Har konsumenten vid avtal om
en tjänst som avses i konsumenttjänstlagen
(1985:000) fått kredit
enligt vad som sägs i 3 § angående
köp, tillämpas bestämmelserna i
10-14 §§ på avtalet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.